Bet. 1990/91:FiU7

Finansutskottets betänkande

1990/91:FIU07

Ändringar i allemanssparandet

(prop. 1990/91:45)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

FiU7

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att högsta tillåtna

månadsinsättning i allemanssparandet höjs till 1200 kr. och

att taket för det samlade sparandet justeras upp till 150000

kr.

Utskottet tar i ärendet också ett eget initiativ och föreslår

att man avvecklar den särskilda sparbonus på högst 300 kr. som

betalas ut till alla som fyller högst 25 år det år de börjar

spara i allemanssparandet. Syftet med bonusen har varit att

stimulera ungdomar att börja spara i allemanssparandet. Eftersom

nuvarande nedre åldersgräns på 16 år i allemanssparandet

avskaffas vid årsskiftet 1990-1991 skulle sparbonusen komma att

omfatta även mindre barn vars föräldrar börjar spara för barnens

räkning. Sparbonusen fyller därmed inte längre sitt syfte som

särskild ungdomsstimulans och bör med hänsyn härtill avskaffas.

Propositionen

I proposition 1990/91:45 har regeringen (finansdepartementet)

-- efter föredragning av statsrådet Erik Åsbrink -- föreslagit

riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

Lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1983:890) om

allemanssparande1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§2

Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i

allemanssparandet.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med

uttag, får sammanlagt inte överstiga 100000 kronor.

Varje sparare får sätta in högst 1200 kronor i månaden i

allemanssparandet.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med

uttag, får sammanlagt inte överstiga 150000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

1 Lagen omtryckt 1986:522.

2 Senaste lydelse 1989:989.

Utskottet

I propositionen föreslås att gränsen för högsta tillåtna

insättning i allemanssparandet skall höjas från 800kr. till

1200kr. per månad från och med januari 1991. Från samma

tidpunkt skall också taket för de samlade insättningarna i

allemanssparandet ökas till 150000 kr.

Några motioner har inte väckts i ärendet. Utskottet har för

egen del inget att erinra utan tillstyrker det i propositionen

framlagda förslaget till ändring i lagen (1983:890) om

allemanssparande.

De ökade månadsinsättningarna aktualiserar emellertid vissa

andra frågor som har anknytning till den särskilda sparbonus

som utgår i allemanssparandet för att främja ungdomars sparande.

Enligt gällande regler får den som börjar spara i

allemanssparandet och som är lägst 16 år och högst 25 år

tillgodoräkna sig ett särskilt tillägg, en bonusränta,

motsvarande 5 % årlig ränta på det första kalenderårets

insättningar. Bonusräntan bekostas av staten och är begränsad

till högst 300 kr. Under 1989 fick ca 45000 personer

bonusränta på i genomsnitt ca 150 kr. Statens kostnader för

sparbonusen var därmed knappt 7 milj.kr.

Med ett högsta tillåtet månadssparande på 800 kr. kan

bonusräntan maximalt uppgå till 240 kr. En sparare kan fördela

sitt allemanssparande på tre konton, dvs. på ett

allemanssparkonto och två allemansfondskonton. Bonusräntan på de

olika kontona tillsammans kan uppgå till 300 kr. endast under

sådana år då extrainsättningar är tillåtna. Om en sparare

erhållit mer än 300 kr. i bonusränta genom att spara i olika

banker har detta kommit fram vid de efterkontroller som

riksgäldskontoret regelmässigt företar. Kontoret har därvid

uppmanat berörda banker att i efterhand reducera bonusräntan

till 300 kr. Dessa korrigeringar förorsakar betydande

administrativa problem.

Med ett högsta tillåtet sparbelopp på 1200 kr. per månad

kommer betydligt fler personer att beröras av detta tak i och

med att bonusräntan även utan extrainsättning kan överstiga 300

kr. Administrativa skäl talar sålunda för att bonussystemet nu

bör omprövas eller att taket för bonusräntan höjs alternativt

slopas helt.

Utskottet vill emellertid av även andra skäl sätta i fråga

bonussystemet som sådant. Den nedre åldersgränsen i

allemanssparandet kommer enligt ett tidigare riksdagsbeslut

(1989/90:FiU40 s. 55, rskr. 358) att avskaffas vid årsskiftet.

Från och med år 1991 blir det således möjligt för föräldrar att

börja allemansspara för sina barns räkning. Denna förändring har

vidtagits i sparstimulerande syfte och skall enligt

riksdagsbeslutet ses mot bakgrund av att den nuvarande

skattefriheten för allemanssparandet upphör vid årsskiftet och

görs enhetlig på all avkastning. Något behov av bestämmelser som

syftar till att begränsa möjligheterna för föräldrar att

överföra redan existerande sparkapital till barnens

allemanssparande kvarstår därför inte, har riksdagen uttalat.

Enligt utskottets mening framstår det inte som angeläget att

genom en utvidgad sparbonus stimulera föräldrar att börja spara

åt sina barn. En annan åtgärd som kan väntas stimulera föräldrar

att börja spara för sina barn är nämligen regeringens nyligen

framlagda förslag till reformerad arvs- och gåvobeskattning

(prop. 1990/91:54). Enligt förslaget skall grundavdraget vid

gåvobeskattningen nästa år höjas från 2000 kr. till 10000

kr. per år. I fortsättningen kommer därmed två föräldrar att

årligen kunna ge vart och ett av sina barn 20000 kr. utan att

gåvoskatteplikt föreligger.

Som nämnts upphör skattefriheten för allemanssparandet från

och med nästa år, men sparformen kommer även i fortsättningen

att vara skattemässigt fördelaktig. Sparbonusen skulle således

komma att utgå på sparande som redan omfattas av andra

sparstimulanser. De statsfinansiella kostnaderna för denna

subvention kommer att bli höga. I och med att den nedre

åldersgränsen slopas kommer ytterligare 15 årskullar med barn

att bli berättigade till sparbonusen. Statens kostnader för

bonusen skulle därmed under nästa år övergångsvis komma att öka

med ett belopp som kan uppskattas till mellan 50--75 milj.kr.

för att under efterföljande år begränsas till i runt tal 10

milj.kr. per år. Även rent statsfinansiella skäl talar sålunda

för att sparbonusen bör omprövas.

Det bör slutligen också uppmärksammas att sparbonusen beräknas

per kalenderår och således ger störst utdelning för den som

påbörjar sitt sparande tidigt under året. Detta kan paradoxalt

nog fungera som ett motiv för att skjuta upp sparstarten till

efterföljande årsskifte. Därmed motverkar bonusen till en del

sitt eget syfte.

Vad utskottet här anfört leder utskottet till slutsatsen att

sparbonusen bör avvecklas med utgången av år 1990.

Föreskrifterna om bonusräntan återfinns i 5§ lagen (1983:890)

om allemanssparande. Denna paragraf bör alltså upphävas. Detta

föranleder en följdändring i lagen (1988:847) om skattelättnader

för allemanssparande och ungdomsbosparande. Utskottets förslag

till ändringar i dessa båda lagar har fogats till betänkandet i

form av en bilaga.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning

av vad utskottet anfört antar de i bilagan framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i

lagen (1983:890) om allemanssparande,

b) lag om ändring i

lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och

ungdomsbosparande.

res. 1 (mp)

res. 2 - motiv. (m)

res. 3 - motiv. (fp)

res. 4 - motiv. (c)

Stockholm den 20 november 1990

På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland

Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),

Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris

Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip

Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove

Hagberg (v), Carl Frick (mp) och Marianne Carlström (s).

Reservationer

1. Ändringar i allemanssparandet

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar

med "Med ett högsta" och på s. 3 slutar med "en bilaga" bort ha

följande lydelse:

Med ett högsta tillåtet sparbelopp på 1200 kr. per månad

kommer betydligt fler personer att beröras av detta tak i och

med att bonusräntan även utan extrainsättningar kan överstiga

300 kr. Administrativa skäl talar sålunda för att taket för

bonusränta avvecklas. Den merbelastning på statsbudgeten som en

sådan förändring ger upphov till är liten. Föreskrifter om

bonusräntan återfinns i 5§ lagen (1983:890) om

allemanssparande. Denna paragraf bör således ändras.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med

bifall till propositionen och med anledning av vad utskottet

anfört antar följande som reservanternas förslag betecknade

ändringar av 4 och 5 §§ lagen (1983:890) om allemanssparande

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

4 §

Varje sparare får sätta Varje sparare får sätta

in högst 800 kronor i in högst 1200 kronor i

månaden i månaden i

allemanssparandet. Spararens allemanssparandet. Spararens

insättningar, i insättningar, i

förekommande fall minskade förekommande fall minskade

med uttag, får sammanlagt med uttag, får sammanlagt

inte överstiga 100000 inte överstiga 150000

kronor. kronor.

5 §

Den som börjar spara och Den som börjar spara och

som det första som det första

kalenderåret han sparar kalenderåret han sparar

fyller högst 25 år fyller högst 25 år

får för detta år ett får för detta år ett

särskilt tillägg särskilt tillägg

(bonusränta) motsvarande (bonusränta) motsvarande

fem procent årlig ränta, fem procent årlig ränta.

dock högst 300 kronor. Bonusräntan bekostas av

staten och tillförs

Bonusräntan bekostas av sparmedlen senast vid

staten och tillförs utgången av februari

sparmedlen senast vid månad året efter det

utgången av februari år då sparandet

månad året efter det inleddes.

år då sparandet

inleddes.

2. Ändringar i allemanssparandet (motiveringen)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Med

ett högsta" och på s. 3 slutar med "eget syfte" bort ha följande

lydelse:

Med ett högsta tillåtet sparbelopp på 1200 kr. per månad

kommer betydligt fler personer att beröras av detta tak i och

med att bonusräntan även utan extrainsättningar kan överstiga

300 kr. Administrativa skäl talar sålunda för att bonussystemet

nu bör avvecklas.

En annan omständighet som talar för en sådan åtgärd är

sparbonusens konstruktion. Bonusen beräknas per kalenderår och

ger således störst utdelning för den som påbörjar sitt sparande

tidigt under året. Detta kan paradoxalt nog fungera som ett

motiv för att skjuta upp sparstarten till efterföljande

årsskifte. Därmed motverkar bonusen till en del sitt eget syfte.

Av betydelse i sammanhanget är också att allemanssparandet

till den del det inte utgör ett fondsparande enligt utskottets

mening bör avvecklas på sikt. Barn- och ungdomssparandet bör i

stället stimuleras genom att man inför en ny sparform -- kallad

startsparande -- som ger föräldrar och andra anhöriga möjlighet

att vardera sätta in upp till ett visst maximibelopp per år på

ett särskilt bankkonto vars avkastning är befriad från skatt. Å

andra sidan bör kontot vara spärrat för uttag tills barnet

fyller 18 år.

3. Ändringar i allemanssparandet (motiveringen)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av

utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Med ett högsta" och

på s. 3 slutar med "eget syfte" bort ha följande lydelse:

Med ett högsta tillåtet sparbelopp på 1200 kr. per månad

kommer betydligt fler personer att beröras av detta tak i och

med att bonusräntan även utan extrainsättningar kan överstiga

300 kr. Administrativa skäl talar sålunda för att bonussystemet

nu bör avvecklas.

En annan omständighet som talar för en sådan åtgärd är

sparbonusens konstruktion. Bonusen beräknas per kalenderår och

ger således störst utdelning för den som påbörjar sitt sparande

tidigt under året. Detta kan paradoxalt nog fungera som ett

motiv för att skjuta upp sparstarten till efterföljande

årsskifte. Därmed motverkar bonusen till en del sitt eget syfte.

Av betydelse i sammanhanget är också att allemanssparandet

till den del det inte utgör ett fondsparande enligt utskottets

mening bör avvecklas på sikt. Barn- och ungdomssparandet bör i

stället stimuleras genom att man inför en ny sparform -- kallad

startsparande -- som ger föräldrar och andra anhöriga möjlighet

att vardera sätta in upp till ett visst maximibelopp per år på

ett särskilt bankkonto. Å andra sidan bör kontot vara spärrat

för uttag tills barnet fyller 18 år.

4. Ändringar i allemanssparandet (motiveringen)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av

utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Med ett högsta" och

på s. 3 slutar med "eget syfte" bort ha följande lydelse:

Med ett högsta tillåtet sparbelopp på 1200 kr. per månad

kommer betydligt fler personer att beröras av detta tak i och

med att bonusräntan även utan extrainsättningar kan överstiga

300 kr. Administrativa skäl talar sålunda för att bonussystemet

nu bör avvecklas.

En annan omständighet som talar för en sådan åtgärd är

sparbonusens konstruktion. Bonusen beräknas per kalenderår och

ger således störst utdelning för den som påbörjar sitt sparande

tidigt under året. Detta kan paradoxalt nog fungera som ett

motiv för att skjuta upp sparstarten till efterföljande

årsskifte. Därmed motverkar bonusen till en del sitt eget syfte.

Av betydelse i sammanhanget är också att allemanssparandet

till den del det inte utgör ett fondsparande enligt utskottets

mening bör avvecklas på sikt. Sparandet bör i stället stimuleras

genom att man inför en ny sparform, kallad personliga

investeringskonton. Denna sparform kan enligt utskottets mening

aktivt bidra till ett ökat enskilt sparande. Personliga

investeringskonton bör sålunda införas för att stimulera ett

långsiktigt målsparande. Insättningarna på kontot bör begränsas

till ett halvt basbelopp per person och år. Avkastningen skall

vara skattefri och uttag utan skattekonsekvenser skall få göras

bara för investeringar i egen permanentbostad eller i eget

företag. Vid uttag för annat ändamål skall beskattningen ske

omedelbart.

Särskilt yttrande

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip

Fridolfsson (m) och Lars De Geer (fp) anför:

Den del av allemanssparandet som sker på allemanssparkonton

utgör dels en form av hushållssparande, dels en metod för

statsupplåning. Vi har länge riktat kritik mot hur systemet

fungerar i det senare avseendet. Omfattningen bestäms av

spararna/långivarna själva och står alltså utanför

riksgäldskontorets kontroll, vilket är särskilt allvarligt i

detta fall, eftersom inlåningen i princip är a vista. I

dagsläget, när det offentliga sparandet visar ett stort

överskott, bör dessutom det enskilda sparandet i första hand

ställas till näringslivets förfogande.

När det tidigare varit aktuellt att höja maximigränserna i

allemanssparandet, har vi därför velat begränsa åtgärden till

allemansfonderna. En sådan åtskillnad försvåras emellertid i dag

av att det numera råder full frihet att flytta tillgångar mellan

de båda sparformerna. Skulle taket höjas endast för insättningar

i allemansfond, skulle det inte längre bli möjligt att flytta

hela beloppet till allemanssparkonto.

Den fria flyttningsrätten ökar emellertid instabiliteten i den

statsupplåning som allemanssparandet står för. Vid oro för en

förestående kursnedgång på aktiebörsen kan mycket stora belopp

flyttas från allemansfonderna till allemanssparkonton, även om

staten inte har något behov av en sådan ökning av sin upplåning.

Vi vidhåller därför att det finns skäl att avveckla

allemanssparkontona som statlig upplåningsform.

Utskottets lagförslag

Bilaga

1Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om

allemanssparande1

dels att 5§2 skall upphöra att gälla,

dels att 4§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§2

Varje sparare får sätta Varje sparare får sätta

in högst 800 kronor i in högst 1200 kronor i

månaden i månaden i

allemanssparandet. Spararens allemanssparandet. Spararens

insättningar, i insättningar, i

förekommande fall minskade förekommande fall minskade

med uttag, får sammanlagt med uttag, får sammanlagt

inte överstiga 100000 inte överstiga 150000

kronor. kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

1 Lagen omtryckt 1986:522.

2 Senaste lydelse 1989:989 av 4 och 5 §§.

2Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för

allemanssparande och ungdomsbosparande

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1988:847) om

skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§1

Av ränta på sparmedel Av ränta på sparmedel

som satts in i som satts in i

allemanssparandet samt allemanssparandet utgör

bonusränta enligt 5§ endast två tredjedelar

lagen (1983:890) om skattepliktig inkomst vid

allemanssparande utgör taxering enligt lagen

endast två tredjedelar (1947:576) om statlig

skattepliktig inkomst vid inkomstskatt.

taxering enligt lagen

(1947:576) om statlig

inkomstskatt.

Av realisationsvinst och utdelning på andel i allemansfond tas

två tredjedelar upp som skattepliktig inkomst. Avdrag för

realisationsförlust på sådan andel grundas på två tredjedelar av

förlusten.

För utdelning enligt 18§ sista stycket lagen om

allemanssparande skall gåvoskatt betalas i den mån

skattskyldighet föreligger enligt lagen (1941:416) om arvsskatt

och gåvoskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

1 Senaste lydelse 1990:675.