Bet. 1990/91:FiU9

Finansutskottets betänkande

1990/91:FIU09

Uppbörden av tillfällig arbetsmiljöavgift

Innehåll

Sammanfattning

Motionen

Utskottet

Hemställan

1990/91

FiU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet en motion om uppbörden av

tillfällig arbetsmiljöavgift. Motionen avstyrks av utskottet.

Motionen

1989/90:Sk350 av Göran Magnusson och Berit Oscarsson (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändring av reglerna om

tillfällig arbetsmiljöavgift så att avgiften inte tas ut under

längre tid än av riksdagen beslutade 16 månader.

Utskottet

Skatteutskottet har utan eget ställningstagande överlämnat

motion Sk350 till finansutskottet för fortsatt beredning. I

motionen begär Göran Magnusson och Berit Oscarsson (båda s) att

reglerna om tillfällig arbetsmiljöavgift ändras så att avgiften

inte tas ut under längre tid än de 16 månader som riksdagen har

beslutat, dvs. för perioden september 1989--december 1990.

Motionärerna hävdar att arbetsgivare som betalar ut lönen den

15:e i månaden efter den då arbetet utförts i praktiken får

erlägga avgift för ytterligare en månad. Avgifterna för sådana

arbetsgivare baseras nämligen enligt motionärerna på de

löneutbetalningar som utgör ersättning för de anställdas

arbetsprestationer under perioden augusti 1989--december 1990.

Finansutskottet får med anledning härav anföra följande.

Uppbörden av den tillfälliga arbetsmiljöavgiften grundas på

kontantprincipen, dvs. avgiften beräknas på de löner som betalas

ut under perioden september 1989 t.o.m. december 1990. Uppbörden

av avgiften sker med en månads förskjutning. Den sista

inbetalningen skall arbetsgivarna göra i anslutning till den

uppbördsdeklaration som de är skyldiga att lämna senast den 18

januari 1991. Avgiften grundas då på de löner och ersättningar

som betalats ut i december 1990. Arbetsgivare, vilka i

likhet med motionärernas exempel betalar ut lönen med en halv

månads fördröjning, är således inte avgiftsskyldiga för lön och

ersättningar som hänför sig till arbetsinsatser under december

1990 och som betalas ut under januari 1991. Liksom övriga

arbetsgivare är de med andra ord avgiftsskyldiga för endast 16

månader. Den i motionen lämnade uppgiften att nuvarande regler

inte ger utrymme för annan tolkning än att avgiften måste

erläggas för 17 månader är således inte korrekt.

Emellertid har utskottet inhämtat att det bland arbetsgivare

som använder sig av metoden med fördröjd löneutbetalning finns

sådana som i januari månads uppbördsdeklaration regelmässigt

redovisar såväl den i december som den i januari utgivna lönen.

Förfarandet stämmer inte helt överens med föreskrifterna för

uppbörd av arbetsgivaravgifter, men metoden har likväl kommit

att godtas av myndigheterna. Om de berörda arbetsgivarna väljer

att förfara på samma sätt även i januari 1991 kommer de, som

motionärerna påpekar, att få erlägga arbetsmiljöavgift för 17

månader. Det står emellertid arbetsgivaren fritt att frångå sin

praxis och att i januari månads uppbördsdeklaration ta upp

endast den lön som betalats ut i december. Det finns också

möjlighet för arbetsgivare att i efterhand begära rättelse hos

skattemyndigheten.

Eftersom det ankommer på de berörda arbetsgivarna att ändra

sina redovisningsmetoder finns det enligt utskottets mening inte

anledning för riksdagen att vidta någon särskild åtgärd i detta

ärende. Utskottet avstyrker med det anförda motion Sk350 (s).

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk350.

Stockholm den 22 november 1990

På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland

Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),

Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris

Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Ivar

Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp), Marianne

Carlström (s), Sonia Karlsson (s) och Ing-Britt Nygren (m).

Särskilt yttrande

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De

Geer (fp) och Ing-Britt Nygren (m) anför:

Det är angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra

arbetsmiljön och att insatser för rehabilitering görs för

anställda med långvarigt nedsatt hälsa. När riksdagen på

försommaren 1989 fattade beslut om den tillfälliga

arbetsmiljöavgiften motsatte vi oss emellertid förslaget

eftersom nya skatter på företagen aldrig kan verka

utbudsstimulerande. Vi konstaterar att om riksdagen tidigare

följt vår uppfattning i frågan hade det problem som påtalas i

motionen aldrig uppkommit för de berörda arbetsgivarna.