Bet. 1990/91:JoU1

Jordbruksutskottets betänkande

1990/91:JOU01

Jordförvärvslagen

Innehåll

Motioner

Utskottet

Hemställan

1990/91

JoU1

Motioner

1989/90:Jo238 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i jordförvärvslagen att sambandet mellan boende och

brukande av lantbruksfastigheter stärks i enlighet med vad som

anförs i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

försäljning av statens, kyrkans och universitetens jord- och

skogsbruksmark i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

jordförvärvslagen så att jordbruksmark i första hand säljs till

den som ämnar bosätta sig och bruka fastigheten utan att slå

samman den med annan fastighet i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1989/90:Jo246 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skärpningar i jordförvärvslagen.

1989/90:Jo271 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari

yrkas

3. att riksdagen beslutar upphäva jordförvärvslagens krav på

förvärvsprövning för enskilda personer.

1989/90:Jo274 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av

jordförvärvslagen så att den inte görs tillämplig på enskilda

personer.

Utskottet

På grund av en ständigt ökande arbetsbelastning har utskottet

beslutat att fristående motioner i princip skall sakbehandlas

högst en gång under varje valperiod. Det innebär att vissa

motionsgrupper och ämnesområden skall kunna behandlas på ett

förenklat sätt inom ramen för t.ex. en treårsperiod. Samtidigt

innebär beslutet att varje ämnesområde skall kunna bli föremål

för en fördjupad hantering inom en treårsperiod.

Frågor om jordförvärvslagstiftningen har behandlats vid flera

tillfällen tidigare under innevarande valperiod (se bl.a.

1989/90:JoU1). Vidare har en ensamutredare genomfört en analys

av jordförvärvslagens effekter i olika avseenden. Utredningen

bereds i jordbruksdepartementet. Arbetet inriktas på en

proposition i ämnet under år 1991. Utskottet har mot angivna

bakgrund beslutat föreslå att samtliga motioner om

jordförvärvslagstiftningen nu lämnas utan någon vidare åtgärd

från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo238, 1989/90:Jo246

yrkande 14, 1989/90:Jo271 yrkande 3 och 1989/90:Jo274 yrkande 7.

Stockholm den 26 september 1990

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s),

Håkan Strömberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe Lundblad

(s), Martin Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Åke Selberg (s),

Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c),

Annika Åhnberg (v), Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson (s), Kaj

Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Anders Castberger (fp).

Särskilda yttranden

1. Ändring av jordförvärvslagens tillämpningsområde

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (alla

m) anför:

Motionsyrkanden angående jordförvärvslagen har i detta

betänkande blivit föremål för en s.k. förenklad behandling. De

har därför med hänvisning till tidigare behandling nu lämnats

utan någon vidare åtgärd. En utredning i ärendet bereds för

närvarande enligt uppgift i jordbruksdepartementet. I avvaktan

på en proposition i ämnet vill vi dock, som tidigare, framhålla

det önskvärda i att enskilda personers förvärv av jord- och

skogsbruksfastigheter framöver ej bör bli föremål för prövning

enligt jordförvärvslagen. En ändring av lagens

tillämpningsområde skulle bidra till ökad bosättning på

landsbygden och därmed också till en mera levande landsbygd.

2. Skärpning av jordförvärvslagen

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Centerpartiet har under lång tid i motioner till riksdagen

krävt förändringar av jordförvärvslagen så att köp av jordbruk i

kapitalplaneringssyfte motverkades. Det är enligt centerpartiets

synpunkt viktigt att behålla en levande landsbygd. För att det

skall bli möjligt skall aktiva brukare och den som har för

avsikt att bosätta sig på fastigheten ha företräde.

3. Skärpning av jordförvärvslagen

Annika Åhnberg (v) anför:

De motioner kring jordförvärvslagstiftningen och därmed

sammanhörande ting, som lämnades till riksdagen under allmänna

motionstiden 1990, har blivit föremål för s.k. förenklad

hantering i utskottet.

Det innebär för vänsterpartiets del att tidigare

ställningstaganden kvarstår.

Jordförvärvslagstiftningen har genom åren åtskilliga gånger

reviderats. 1979 gjordes den regionalpolitiska ambitionen

tydligare. Dessutom infördes en prisprövning. Förvärv där priset

bedömdes som alltför högt i förhållande till egendomens värde

skulle inte accepteras.

Denna priskontroll hade också en tillbakahållande effekt på

priserna. 1987 mjukades de här reglerna upp. Denna uppmjukning

av bestämmelserna har bidragit till en prisstegring på jord- och

skogsbruksfastigheter. Lagen är alltså i sin nuvarande

utformning inte ett tillräckligt verktyg för att stärka

sambandet mellan boende och brukande och främja sysselsättning i

glesbygd.

Lagen måste ses över i det uttalade syftet att skärpa den så

att spekulationsköp förhindras. För att stärka sambandet mellan

boende och brukande behöver lagen kompletteras med möjligheter

till vitesföreläggande. Den som köpt fastighet under villkor om

boende men inte uppfyller detta villkor skall kunna ådömas

vite. Detta skall årligen upprepas tills rättelse har skett

eller fastigheten sålts. Bo-bruka-principen måste av samhällets

myndigheter hävdas med betydligt större kraft än hittills.

Ett förslag som inte berörs i detta betänkande är att låta

även släktförvärven beröras av lagen. Det är i dag bara en

tredjedel av fastighetsöverlåtelserna som berörs av lagen.

I betänkandet hänvisas till den analys av jordförvärvslagen

som genomförts och som tydligen bereds i jordbruksdepartementet.

Då jordbruksutskottet för ett år sedan behandlade 1989 års

motioner kring jordförvärvslagen hänvisades till samma

utredning. Det är beklagligt att beredandet i departementet så

drar ut på tiden i denna angelägna fråga. Vi utgår från att

ämnesområdet ges en gedigen behandling 1991 och att den

aviserade propositionen då föreligger.

Det i motion Jo247 framförda kravet om att samhällsstöd till

lantmäterikostnader även bör utgå vid frivilliga

överenskommelser om omarronderingar bör därvid beaktas.

4. Skärpning av jordförvärvslagen

Åsa Domeij (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna arbetar för ett decentraliserat samhälle

där makten skall finnas så nära människorna som möjligt. I det

gemensamma program som European Greens antog inför valet till

Europaparlamentet uttrycktes det på följande sätt: "Beslut skall

inte fattas på en högre nivå än vad som är absolut nödvändigt."

Exempel på förslag att flytta makten närmare människorna är

att löntagare skall ha förköpsrätt när det företag där de

arbetar säljs och att föra över löntagarfondernas pengar till

närfonder, vilka skall stimulera småföretagande och stödja

löntagare som vill köpa de företag där de arbetar. Dessa förslag

utvecklas närmare i andra partimotioner.

Behovet av ändringar i jordförvärvslagen har vi tagit upp i

motion 1989/90:Jo238.

Bo- och brukar-plikt bör införas. Med bo- och brukar-plikt

menar vi att den som äger en lantbruksfastighet också bör vara

den som bor och brukar den. Priserna har ökat starkt på en del

lantbruksfastigheter, framför allt mindre fastigheter med skog

nära storstäderna. Många gånger bosätter sig inte köparna på

fastigheterna och brukar dem inte aktivt. Detta beror på att de

inte köps på grund av ett intresse att bosätta sig på

landsbygden.

Vi delar inte tolkningen av begreppet "ändamålsenliga" som

varit rådande. Tolkningen har lett till att allt fler

fastigheter har slagits ihop och deltidsjordbruket har

motarbetas.

Domänverket, statskyrkan och universiteten äger mycket jord-

och skogsbruksmark. Vi tycker att de som är intresserade av att

vara egna skogs- och jordbrukare skall få chansen. Därför bör

domänverkets, kyrkans och universitetens mark säljas ut till

enskilda som är intresserade. Vi vill också uppmuntra dem som

vill bruka mark tillsammans i kooperativ form eller liknande att

köpa statlig mark.

Vi vill att förtur vid försäljning av lantbruksfastigheter

skall ges till dem som vill bosätta sig och bruka fastigheten

utan att den slås ihop med annan fastighet, även om den inte kan

vara försörjningskällan. Mindre brukningsenheter ger fler

chanser att arbeta med lantbruk och bidrar till en levande

landsbygd.