Bet. 1990/91:JoU27

Jordbruksutskottets betänkande

1990/91:JOU27

Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra

Sverige, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

1990/91

JoU27

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1990/91:99

om stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra

Sverige, m.m. Vidare behandlas 50 motionsyrkanden.

Utskottet föreslår att den lönsamhetsförsämring som drabbat

det norrländska jordbruket till den del den kan hänföras till

tvåprissystemets avskaffande i sin helhet skall kompenseras. Som

kompensation för denna effekt föreslår utskottet en extra

uppräkning av prisstödet för mjölk med 68 milj.kr. Detta innebär

att utskottet förordar en uppräkning av stödet till jordbruket

och livsmedelsindustrin i norra Sverige med 34 milj.kr. utöver

regeringens förslag. Med anledning av två motioner (fp, v)

föreslår utskottet vidare att stödet till jordbruksproduktionen

i norra Sverige blir föremål för en förutsättningslös och

genomgripande översyn. Översynen bör enligt utskottets mening

genomföras av en arbetsgrupp med parlamentarisk sammansättning.

Utskottet tillstyrker de i propositionen redovisade förslagen

till lagändringar. Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats 6 reservationer och 5 särskilda

yttranden.

Propositionen

Regeringen (jordbruksdepartementet) har i proposition

1990/91:99 föreslagit att riksdagen

dels

1. antar förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva

veterinäryrket m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1970:299) om skydd mot flyghavre,

3. lag om ändring i lagen (1990:1489) om ändring i lagen

(1970:299) om skydd mot flyghavre,

4. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),

5. lag om ändring i lagen (1990:1490) om ändring i

rennäringslagen (1971:437),

6. lag om ändring i lagen (1972:114) med anledning av

konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om

renbetning,

7. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),

8. lag om ändring i bisjukdomslagen (1974:211),

9. lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på

fiskets område,

10. lag om ändring i berberislagen (1976:451),

11. lag om ändring i lagen (1990:1493) om ändring i lagen

(1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

12. lag om ändring i epizootilagen (1980:369),

13. lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för

hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.,

14. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

15. lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av

salmonella hos djur,

16. lag om ändring i lagen (1990:1494) om ändring i lagen

(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,

17. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på

gödselmedel,

18. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

19. lag om ändring i lagen (1990:1495) om ändring i lagen

(1985:295) om foder,

20. lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur

m.m.,

21. lag om ändring i tullagen (1987:1065),

22. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534),

23. lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137),

24. lag om ändring i lagen (1990:615) om avgifter på vissa

jordbruksprodukter m.m.,

25. lag om ändring i lagen (1990:616) om införande av lagen

(1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.

dels

2. godkänner vad som förordats om områdesindelningen för

stödet till norra Sverige (avsnitt 2.3.1),

3. godkänner vad som förordats om stödet till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige (avsnitt 2.3.2),

4. tar del av vad som anförts om stödet efter budgetåret

1991/92 (avsnitt 2.4),

5. tar del av vad som anförts om avtalspart i fråga om viss

djurförsöksforskning (avsnitt3),

Under rubriken anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 har

regeringen föreslagit att riksdagen under nionde huvudtiteln

6. till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra

Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

839000000kr.,

7. under förslagsanslaget Omställningsåtgärder i jordbruket

m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar 15000000kr. utöver vad

som föreslagits i prop. 1990/91:100, bil.11.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om stöd till jordbruket och

viss livsmedelsindustri i norra Sverige för tiden den 1 juli

1991--den 30 juni 1992. Den nuvarande stödområdesindelningen

behålls. Stödet till jordbruket i norra Sverige höjs med i

genomsnitt 12 %. Det stöd till viss livsmedelsindustri som för

närvarande finansieras med s.k. prisregleringsmedel finansieras

fr.o.m. budgetåret 1991/92 över statsbudgeten.

Vidare tas frågan upp om ett avtal mellan staten och

läkemedelsföretag om forskning rörande alternativa och

kompletterande metoder till djurförsök. Vidare lämnas förslag om

startkapital för en ny branschorganisation för kontroll av

kvaliteten på matpotatis. Slutligen innehåller propositionen de

förslag till lagändringar som föranleds av regeringens förslag i

1991 års budgetproposition om en ny myndighet, statens

jordbruksverk.

Lagförslagen bifogas som bilaga till detta betänkande.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1990/91:Jo125 av Hans Dau och Ingrid Hemmingsson (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar om uppräkning av det s.k.

Norrlandsstödet i enlighet med vad som i motionen anförts.

1990/91:Jo126 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar göra förändringar i stödområdesindelningen på så sätt

som redovisas i motionen.

1990/91:Jo127 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Marianne

Andersson i Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad

stödområdesindelning i Dalslands skogs- och mellanbygder.

1990/91:Jo128 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en förskjutning av sydgränsen söderöver så att norra

Västmanland (Bergslagsdelen) hänförs till stödområde 4.

1990/91:Jo129 av Marianne Samuelsson och Inger Schörling (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stödet till Norrlandsjordbruket,

2. att riksdagen anslår 130 milj.kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:99, Stöd till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige B 10, dvs. 969 milj.kr.

1990/91:Jo130 av Bengt Rosén m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk arbetsgrupp med

uppdrag att utforma ett nytt Norrlandsstöd.

1990/91:Jo131 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar höja stödet till jordbruket i norra

Sverige så att det når upp till den nivå som var avsikten i

riksdagsbeslutet från juni 1990,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stödet till industrin,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om justering av stödområdena,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ytterligare resurser för

avbytare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till potatisodlingen.

1990/91:Jo132 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen till stödet till jordbruket i norra Sverige

för budgetåret 1991/92 anslår 170 000 000 kr. utöver vad

regeringen föreslagit,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

parlamentarisk utredning med uppgift att göra en genomgripande

översyn av Norrlandsstödet enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar om förändringar av

stödområdesindelningen enligt jordbruksnämndens tidigare

förslag,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

avbytarsystemet enligt vad som anförts i motionen.

1990/91:Jo133 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till ändring av avbytarsystemet

enligt vad som anförts i motionen.

1990/91:Jo134 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen till extra regionalt stöd till jordbruket i

norra Sverige anvisar 76 milj.kr. för budgetåret 1991/92 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen till Stöd till jordbrukare i norra Sverige

för budgetåret 1991/92 anvisar 187 milj.kr. utöver vad

regeringen föreslagit eller således 950 milj.kr.,

3. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:99 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna att den långsiktiga

nivån för stödet till jordbrukare i norra Sverige bör

fastställas utifrån 60 % kostnadstäckningsgrad,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om justering av suggstödet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om höjning av stödtaket för suggor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om merkostnadskompensation för

svinavelsproduktionen i norra Sverige.

1990/91:Jo135 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utformningen av jordbruksstödet till norra

Sverige samt behovet av kontroll och uppföljning av stödets

användning.

1990/91:Jo136 av Berit Oscarsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om den framtida områdesindelningen.

1990/91:Jo137 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stödet till jordbruket i norra Sverige.

1990/91:Jo138 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om omprövning av regler för utbetalning av djurbidrag.

1990/91:Jo139 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avelsproduktion av svin i Norrland.

1990/91:Jo140 av Ulla Orring och Sigge Godin (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Norrlandsjordbruket.

1990/91:Jo141 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ytterligare minskningar av produktion

och åkerareal inom jordbruket i norra Sverige ej skall tillåtas

ske,

2. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:99 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utgångspunkten för stödet till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige skall vara

kostnadstäckningsgraden som gällde budgetåret 1989/90, dvs.

57%,

3. att riksdagen till stöd till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 128000000 kr. utöver vad

regeringen har föreslagit eller således 967000000 kr.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att områdesindelningen skall gälla under

minst fem år från 1991,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att genomföra förändringar av

stödområdesindelningen i Kopparbergs och Värmlands län i

enlighet med vad i motionen anförts.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991

1990/91:Jo202 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en förskjutning av sydgränsen söderöver så att norra

Västmanland (Bergslagsdelen) hänförs till stödområde 4.

1990/91:Jo206 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förändringar i områdesgränser inte får

leda till försämringar för Västerbottensjordbruket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att korrigeringar i stället bör göras

genom att vissa utsatta områden överförs till högre pristillägg.

1990/91:Jo210 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om nödvändigheten av ett ökat nyföretagande inom jordbruket i de

norra länen i allmänhet och i Norrbotten i synnerhet.

1990/91:Jo225 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fäbodbruket och dess roll i ett levande

kulturlandskap,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

fäbodbruket skall kunna utvecklas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vad en ökning av antalet fäbodar betyder

ur sårbarhets- och beredskapssynpunkt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en snabb handläggning av frågan

då antalet fäbodar minskar katastrofalt för varje år,

5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

förvärvstillståndshandläggningen rörande försäljning av fäbodar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fäbodarnas betydelse bör uppmärksammas

vad gäller gamla lantraser.

1990/91:Jo226 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

prisstödet till hela det nuvarande Norrlandsstödområdet skall

motiveras utifrån beredskapsskäl och för att minska sårbarheten

i livsmedelsförsörjningen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Norrlandsstödet skall justeras efter konsumtionsnivån inom

Norrlandsstödområdet.

1990/91:Jo231 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bibehållande av nuvarande områdesindelning.

1990/91:Jo251 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jordbrukets situation och behov i

Värmland.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk436.

1990/91:Jo258 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning och utvecklingsarbete om den

svenska getnäringen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omräkning

av prisstödet till getnäringen inom ramen för prisstödet till

jordbruket i norra Sverige.

Utfrågning m.m.

Utskottet har anordnat en utfrågning med departementsrådet

Lena Johansson, sakkunnige Sture Åström och

departementssekreteraren Ulrika Bergfors,

jordbruksdepartementet.

Utskottet har uppvaktats av representanter för

lantbruksnämnderna i Norrbottens, Västerbottens och

Västernorrlands län samt representanter för Lantbrukarnas

riksförbund (LRF), den s.k. Norrlandsgruppen.

Utskottet

Allmänna utgångspunkter

Propositionen

I propositionen framhålls att det är den samlade bedömningen

av fördelarna med en produktion även i norra Sverige, som ligger

till grund för det särskilda prisstödet till produktionen i

dessa landsdelar. Det är således inte enbart sämre avkastning

som motiverar ett särskilt stöd. Avgörande är de samlade

regional-, sysselsättnings-, miljö- och beredskapspolitiska

övervägandena. Därvidlag ger merkostnaderna, som även beror på

andra faktorer än avkastning, ett underlag för att bedöma

stödets nivå. Enligt jordbruksministern bör ett

regionalpolitiskt motiverat prisstöd, till en avgränsad del av

landet eller en begränsad produktion, kunna tillhöra den

kategori som inte omfattas av åtaganden om neddragningar enligt

GATT. Frågan kommer att avgöras i ett jordbruksavtal inom GATT.

Utfallet av förhandlingarna har således stor betydelse för den

framtida utformningen av stödet till norra Sverige. Mot bakgrund

härav är det olämpligt att för närvarande genomföra större

förändringar av prisstödet eller stödet till

förädlingsindustrin i norra Sverige. Detta gäller såväl

stödets konstruktion som områdesindelningen.

Motionerna

Enligt motion Jo210 (m) krävs insatser utöver det vanliga för

att vi också i framtiden skall ha kvar en levande landsbygd.

Följande åtgärder behöver vidtas. Hinder för nyetablering måste

undanröjas. Räntekostnaderna över tiden måste ses över.

Lönsamhetsutvecklingen måste stabiliseras utan alltför kraftiga

svängningar. Särbestämmelser till skydd för Norrlandsjordbruket

måste skapas inför EG-anpassningen. Ansvar och kostnader för

landskapsmiljö och landskapsvård skall inte utan ersättning

läggas på de aktiva jordbrukarna. Ur beredskapssynpunkt är det

viktigt och önskvärt att produktionen av livsmedel är någorlunda

jämnt fördelad över landet. Det norrländska jordbruket får inte

tunnas ut ytterligare. Produktionen av livsmedel bör om möjligt

innebära att varje region i landet, även Norrlandslänen, blir

självförsörjande när det gäller de viktigaste basmatvarorna. I

motion Jo251 (m) yrkande 1 konstateras att det råder stor

villrådighet inom det värmländska jordbruket. Det

livsmedelspolitiska beslut som riksdagen antog i början av juni

1990 ger klart besked om omställningens villkor och

ersättningsbelopp. Man överlåter dock till jordbrukaren att söka

rätt bland alternativa markanvändningsidéer. Framtiden i det

värmländska jordbruket upplevs som ett vanskligt lotteri. Hoppet

står till bönderna och att de fortsätter att bruka jorden på det

sätt som skett i århundraden. Jordbrukare och andra

landsbygdsbor måste fortsätta att hålla kreatur, hästar, får och

andra djur som kräver vall eller odling. Annars kommer

landskapet att växa igen eller förmörkas av granskog.

Mjölkbesättningarna minskar i antal. Mejerihanteringens framtid

i länet diskuteras. Mjölkproducenterna frågar sig om det finns

någon framtid för deras näringsfång i Värmland. Regering och

riksdag har svaret. Om det s.k. Norrlandsstödet försämras för

värmländskt vidkommande försvinner en ännu större del av

mjölkproducenterna i länet och slakteriet i Kil hotas. I

centerpartiets motion Jo141 yrkas att ytterligare minskningar av

produktion och åkerareal inom jordbruket i norra Sverige inte

skall tillåtas ske (yrkande 1). Enligt motionärerna utgör

jordbruket det norrländska näringslivets ryggrad. I många delar

av den norrländska landsbygden är jordbruket den enda näringen.

Det är därför angeläget att slå vakt om jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige. Med hänsyn till den starkt

utglesade produktionen i denna del av Sverige är det viktigt att

bibehålla eller t.o.m. i vissa områden öka produktionen. Enligt

motion Jo226 (mp) talas det nu om livsmedelsöverskott i många

länder. Framtiden är dock osäker. Vissa länders folkmängder ökar

kraftigt. Markförstöring i olika former och brist på vatten

hotar den framtida livsmedelsförsörjningen. För att garantera

försörjningstryggheten i en framtid och i eventuella krislägen

är det viktigt att ha en hög självförsörjningsgrad av livsmedel.

Det är också viktigt att ha en regionalt spridd

livsmedelsproduktion. Ett produktionsmål för norra Sverige bör

upprättas eftersom delar av Norrlandsstödet kan motiveras med

beredskapsskäl (yrkande 11).

I motion Jo225 har miljöpartiet framfört ett antal synpunkter

på det svenska fäbodbruket. Enligt motionen (yrkande1) satsas

det i Sverige framför allt på en handfull stora och

välreklamerade fäbodar. Dessa fäbodar ägs framför allt av

kommuner och drivs av turistföreningar eller hembygdsföreningar.

Besökarna är många och projekten lovvärda. De få verkligt

levande fäbodarna, som ägs och brukas av dem som bor i bygden,

kommer att försvinna. Kvar blir endast några turistinriktade

projekt samt fäbodar ombyggda till sommarstugor. Med en

utveckling som går mot ett biologiskt jordbruk, utan kemikalier

och konstgödning, kan fäbodarna bli ett såväl lönsamt som

praktiskt alternativ. Fäbodbruket har en stor ekonomisk

betydelse. Småjordbruket med tillhörande fäbodbruk ger

familjerna möjlighet att stanna kvar i bygderna. Ett höjt

NOLA-stöd bör gå till alla fäbodbrukare. Investerings- och

glesbygdsstödet fungerar inte. Fäbodbrukarna kan inte komma upp

i de inkomster som krävs för att stöd skall kunna ges. Det

ekologiska fäbodbruket klarar inte av att uppfylla de regler som

finns för andra företag. Riksdagen bör hos regeringen begära

förslag om hur fäbodbruket skall kunna utvecklas (yrkande 2).

Enligt motionen (yrkande 3) kan fäbodarna betyda mycket från

beredskaps- och sårbarhetssynpunkt genom bl.a. bibehållandet av

gamla kunskaper. De spridda brukningsenheterna ger också gott

underlag för ökad produktion av kött- och mjölkprodukter vid

behov. Samtidigt innebär fäbodbruket en resurssparande och

ekologiskt riktig djurhållning. En snabb handläggning av frågan

om fäbodbrukets framtid krävs eftersom antalet fäbodar minskar

för varje år (yrkande 4). Jordbrukspolitiken med bl.a.

handläggningen av förvärvstillstånd har gjort att det i princip

är den som betalar bäst som får köpa jordbruksfastigheter.

Fäbodbrukens fastigheter är som regel små och populära som

investeringsobjekt. Fritidsbostäder och s.k. hästgårdar

prioriteras framför fortsatt småjordbruk. Detta hindrar kommande

brukare att förvärva jordbruksfastigheter. Om riksdagen

förklarar att fäbodbruket utgör ett riksintresse skulle

erforderlig hänsyn kunna tas vid handläggningen av ifrågavarande

förvärvstillstånd. Dessutom förhindras därmed en ojämlik

hantering av fäbodbrukarna sinsemellan. Riksdagen bör hos

regeringen begära en översyn av förvärvstillståndshanteringen

när det gäller fäbodar (yrkande 5). I motionen framhålls vidare

att fäbodbruket utgör sista utposten för Svensk Rödkulla,

fjällkor och lantrasgetter i ursprunglig miljö. Det fria betet

hjälper dessutom till att bevara de sista resterna av en

urgammal svensk flora och fauna (yrkande 6).

Utskottets överväganden

Den regionalpolitiska målsättningen för den nya

livsmedelspolitiken innebär att denna skall bidra till regional

utjämning av sysselsättning och välfärd. En regional fördelning

av produktionen skall i huvudsak nås med riktade åtgärder. Som

redovisats i propositionen innebär riksdagens

livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327)

en skärpning av den regionalpolitiska profilen i

livsmedelspolitiken. Stödet till jordbruket kanaliseras i större

utsträckning till norra Sverige och till glesbygder. När det

gäller jordbruket i norra Sverige innebär beslutet att

prisstödets konstruktion i huvudsak skall behållas. Avstämningen

av merkostnaderna skall ske en gång per år för att upprätthålla

lönsamheten i det norrländska jordbruket. Norra Sverige undantas

därmed i princip från den produktionsanpassning som följer av

den livsmedelspolitiska reformen. I samband med beslutet

konstaterade utskottet bl.a. att en väl differentierad

jordbrukspolitik i landet bidrar till möjligheten att bevara en

varierad och levande landsbygd. Beträffande produktionsmålet för

Norrlandsjordbruket framhölls att antalet företag och dessas

geografiska spridning i dag är sådan i norra Sverige att en

fortsatt nedläggning av företag skulle få långtgående effekter.

Med hänsyn till den stora betydelse jordbruket har för

samhällsutvecklingen i Norrland fanns det anledning att noga

följa den fortsatta utvecklingen. Ersättningen till

producenterna bör justeras till en nivå som gör det möjligt att

driva ett rationellt skött företag med acceptabel lönsamhet.

Åtgärderna bör i första hand riktas mot att ge

animalieproducenterna möjlighet att få rimlig lönsamhet.

Utskottet betonade att särskilda insatser bör göras för

glesbygden och att stöd bör lämnas till kombinationsverksamhet.

Utskottet erinrar dessutom om att riksdagen i samband med det

livmedelspolitiska beslutet, på förslag av utskottet, beslutade

om en uppföljning under två år av det s.k. åtgärdsprogrammet för

jordbruket i norra Sverige. För detta ändamål anvisades 50

milj.kr. för budgetåret 1990/91. Förslag om ytterligare 50

milj.kr. för budgetåret 1991/92 har nyligen bifallits av

riksdagen (prop. 1990/91:100, bil. 11, JoU22). Vidare förordade

utskottet i samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut att

ett belopp om 600 milj.kr. utöver regeringens förslag skulle

tillföras jordbruket i form av ett bidrag per ko. För jordbruket

inom stödområdet beräknades detta innebära en ökning av stödet

med ca 115 milj. kr. Riksdagen beslutade i enlighet med

förslaget. Genom riksdagens beslut om regionalpolitiken år 1990

(prop. 1989/90:76, AU13, rskr. 346) gavs länsstyrelserna

möjlighet att inom en given ram använda medel för regionala

utvecklingsinsatser (anslaget Regionala utvecklingsinsatser, se

prop. 1990/91:100, bil. 14) till av dem beslutade lokaliserings-

och utvecklingsbidrag, till glesbygdsstöd i form av stöd till

företag och kommersiell service samt till regional

projektverksamhet. Det anförda ger enligt utskottets mening

anledning att anta att möjligheterna kan förväntas öka att

tillgodose syftet med motionerna Jo141 yrkande 1, Jo210 och

Jo251 yrkande 1. Motionsyrkandena bör inte föranleda någon

riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet anser i likhet med den mening som framförts i motion

Jo226 att Norrlandsstödet är motiverat av beredskapsskäl. Som

utskottet tidigare konstaterat (1989/90:JoU25) är stödet

motiverat även av andra skäl. Utskottet har för övrigt helt

nyligen i ett yttrande till försvarsutskottet behandlat vissa

beredskapsfrågor i anslutning till proposition 1990/91:102 om

verksamhet och anslag inom totalförsvaret. Med hänsyn härtill

och mot bakgrund av vad utskottet i övrigt anfört i det

föregående bör yrkande 11 i motionen inte föranleda något

särskilt uttalande från riksdagens sida.

Utskottet erinrar om att kulturutskottet under föregående

riksmöte behandlat frågor om bevarande av fäbodbruket och därvid

framhållit bl.a. att fäbodkulturen är en väsentlig del av vårt

kulturarv (1989/90:KrU1). Jordbruksutskottet anser i likhet med

kulturutskottet det angeläget att fäbodkulturen bevaras. Som

framgår av kulturutskottets betänkande har frågan uppmärksammats

av olika myndigheter och organisationer. Utskottet är inte

berett att föreslå att riksdagen gör något ytterligare uttalande

med anledning av motion Jo225. Motionen avstyrks.

Områdesindelningen

Propositionen

Enligt jordbruksministern måste en ny områdesindelning inte

införas redan nästa budgetår. Inte heller de justeringar inom

den nuvarande stödområdesindelningen, som jordbruksnämnden

föreslår, bör genomföras nu. Förutsättningarna för att behålla

den nuvarande stödområdesindelningen bedöms åtminstone för en

period framåt som relativt goda. I propositionen redovisas de

kriterier som enligt jordbruksnämnden bör utgöra utgångspunkt

för en framtida stödområdesindelning. Indelningen skall

grundas på statistiska uppgifter och antalet områden bör vara

litet. Indelningen bör vara robust så att den kan förbli

oförändrad under en längre period och den bör inte strida mot

internationella åtaganden. Enligt jordbruksministern bör

jordbruksnämnden vidareutveckla ett förslag utifrån de angivna

kriterierna. Den internationella utvecklingen bör avvaktas innan

större eller principiellt viktiga förändringar genomförs. Stödet

till livsmedelsindustrin skall emellertid lämnas endast inom det

nuvarande området för prisstödet till jordbruket. Sydgränsen för

stödet till livsmedelsindustrin bör därför anpassas till

sydgränsen för jordbruket. Kostnadstillägget till mejerierna

skall utbetalas på samma sätt som hittills.

Motionerna

I folkpartiets motion Jo231 framhålls att det inom

jordbruksnäringen i norra Sverige råder stor osäkerhet om

framtidsutsikterna. Den nu inledda omställningsprocessen ger

klara indikationer på att den nödvändiga indragningen av den

nationella produktionsvolymen påskyndar den redan nu negativa

trenden i de jordbruksglesaste delarna av landet. Ändrade

produktionsförutsättningar får stor genomslagskraft.

Jordbruksnämnden har lagt ett förslag till ny områdesindelning.

Förslaget strider mot riksdagens livsmedelspolitiska beslut och

skulle innebära kraftigt försämrad lönsamhet för alla

lantbrukare i Västerbotten. Ett nytt förslag bör tas fram och i

avvaktan på detta bör nuvarande områdesindelning bibehållas. I

motion Jo202 (c) konstateras att Västmanland ligger helt utanför

stödområdet. Stödområdesgränsen följer länsgränserna. En fast

länsindelning infördes redan 1634 och fick i huvudsak sitt

nuvarande utseende 1718. De naturliga förutsättningarna för

jordbruk följer ej länsgränserna. Vid arealinventeringen 1919

genomfördes för första gången i den officiella statistiken en

uppdelning av länen i enhetliga områden med avseende på de

naturliga förutsättningarna. Det permanenta skördeskadeskyddet

infördes 1961. Som mest har Sverige varit indelat i 429

skördeområden och församlingen har varit grundstenen i

indelningen. I andra sammanhang anses norra Västmanland tillhöra

Bergslagsregionen. Även i lantbruksstatistiken tillhör

Bergslagsdelen i Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs

län samma produktionsområde. Det är nödvändigt att en

gränsjustering genomförs. Västmanlands Bergslagsdel måste in i

stödområde 4. Enligt motion Jo206 (c) innebär riksdagens

livsmedelspolitiska beslut i juni 1990 att lönsamheten i det

norrländska jordbruket inte skall tillåtas sjunka i nämnvärd

grad. I beslutet förutsattes vidare att regeringen skall

återkomma till riksdagen i frågan om dels prisstödets

konstruktion, dels områdesindelningen. Lönsamheten i

Norrlandsjordbruket har därefter försämrats ytterligare. Det

behövs en lönsamhetsförstärkning. Statens jordbruksnämnd

presenterade i december 1990 en delrapport avseende

områdesgränserna för stödet till jordbruket i norra Sverige.

Detta förslag stämmer inte med riksdagens målsättning när det

gäller Norrlandsjordbrukets lönsamhet. Enligt förslaget skall

den framtida indelningen baseras på de s.k. skördeområdena.

Dessa har skapats som ett instrument inom skördeskadeskyddet och

tar ej hänsyn till arrondering, bearbetningsgrad, m.m.

Jordbruksnämndens förslag innebär en kraftigt försämrad

lönsamhet för lantbrukarna i bl.a. Västerbotten. Detta strider

mot intentionerna i riksdagens beslut. Enligt motionen får inte

en omläggning av områdesgränserna innebära försämringar för

Västerbottensjordbruket (yrkande 1). Det finns tvärtom starka

skäl för att överföra vissa mycket utsatta jordbruksområden till

högre pristillägg (yrkande 2). I motion Jo126 (c) yrkas att

riksdagen beslutar förändra stödområdesindelningen enligt

följande. Mo och Naverstad församlingar i Tanums kommun skall

ingå i stödområde 3. Hede, Krokstad, Sanne, Valbo-Ryr i

Munkedals kommun skall ingå i stödområde 4. Lur i Tanums kommun

bör ingå i stödområde 4. Strömstads kommun bör i sin helhet ingå

i stödområde 4. Krav på ändrad indelning i Dalslands skogs- och

mellanbygder framförs i motion Jo127 (c). Norra Dals-Ed,

Bengtsfors och Åmåls kommuner bör flyttas upp till stödområde 3.

Norra delarna av Mellerud och Färgelanda kommuner bör ingå i

område 4. Enligt motion Jo128 (c) uppfyller Bergslagskommunerna

Norberg, Skinnskatteberg och Fagersta jordbruksnämndens i

propositionen redovisade kriterier för stödområdesindelningen.

Sydgränsen för stödområde 4 bör förskjutas söderöver så att

området även omfattar norra Västmanland (Bergslagsdelen). I

motion Jo131 (c, m, fp) yrkande 2 framhålls att de föreslagna

förändringarna i stödet till industrin innebär en klar

försämring. Exempelvis skulle slakteriet i Kil förlora ca 1

milj.kr. genom att stöd inte skall utgå till all slakt som sker

i Kil. Det industristöd som blir kvar kommer inte att täcka

merkostnaderna som slakteriet i Kil har jämfört med Scan Västs

övriga slakterier. I motionen yrkas vidare att övriga

stödområden justeras. Kommunerna Sunne, Munkfors, Filipstad,

Forshaga och Kil samt Älvsbacka och Nyeds församlingar i

Karlskoga kommun bör flyttas från stödområde 4 till 3. Om detta

ej vinner riksdagens bifall bör åtminstone Sunne kommun tillhöra

stödområde 3 (yrkande 3). Potatisodlingen inom stödområdet är en

näring av stor betydelse i Klarälvsdalen och delar av

Fryksdalen. Lönsamheten är svag. Enligt motionärerna finns det

ingen rimlig anledning till att dessa områden inte skall erhålla

stöd. Stöd bör därför utgå inom stödområde 2 och 3 (yrkande 5).

I motion Jo141 (c) yrkas att nuvarande områdesindelningen skall

gälla under minst fem år (yrkande 4). Förändringar bör dock

göras när det gäller stödområdesindelningen i Kopparbergs och

Värmlands län. Kommunerna Sunne, Munkfors, Filipstad, Forshaga

och Kil samt Älvsbacka och Nyeds församlingar i Karlskoga kommun

bör ingå i stödområde 3. Till detta område bör även Grangärde

församling i Ludvika kommun föras (yrkande 5). Vänsterpartiet

yrkar i motion Jo132 yrkande 3 att riksdagen beslutar om

förändring av stödområdesindelningen i enlighet med det av

jordbruksnämnden utarbetade förslag som inte kom till

genomförande i samband med riksdagens beslut beträffande

regleringsåret 1989/90 (prop.1988/89:140, JoU21, rskr. 322).

Enligt motion Jo136 (s) bör jordbruksnämnden ges i uppdrag att

under de i propositionen redovisade kriterierna undersöka

förutsättningarna för att del av skördeskadeområde 1912

(Skinnskatteberg, Fagersta, Norberg) skall kunna ingå i ett

framtida prisstödsområde.

Utskottets överväganden

I propositionen redovisas de kriterier som på förslag av

jordbruksnämnden bör utgöra utgångspunkt för en framtida

stödområdesindelning. Utskottet har beträffande förslaget ingen

annan uppfattning än jordbruksministern. Utfallet av

förhandlingarna inom GATT har stor betydelse för den framtida

utformningen av stödet till norra Sverige. Även en eventuell

svensk EG-anslutning kommer förmodligen att ändra

förutsättningarna för regionalpolitiskt motiverade stöd av denna

typ. Den internationella utvecklingen bör enligt utskottets

mening avvaktas innan större eller principiellt viktiga

förändringar genomförs. Detta innebär att utskottet ansluter sig

till regeringens förslag om ett bibehållande av nuvarande

områdesgränser under en period. Därmed tillgodoses motion Jo231

och den bör således inte föranleda någon riksdagens vidare

åtgärd.

Utskottet har tidigare (1989/90:JoU25) framhållit att förslag

till ändringar av prisstödets konstruktion och

stödområdesindelningen är av den betydelse för jordbruket i

norra Sverige att de bör redovisas i riksdagen. De av

jordbruksnämnden redovisade utgångspunkterna för en framtida

stödområdesindelning innebär med stor sannolikhet förändringar i

nu gällande områdesindelning. Som utskottet anfört i det

föregående bör förändringar i stödområdesindelningen inte

genomföras nu. Utskottet förutsätter dock att regeringen vid

lämplig tidpunkt återkommer med en sådan redovisning. Utskottet

är således inte nu berett att föreslå någon riksdagens åtgärd

med anledning av förslagen till förändringar i

stödområdesindelningen. Utskottet avstyrker därför motionerna

Jo126, Jo127, Jo128, Jo131 yrkande 3, Jo132 yrkande 3, Jo136,

Jo141 yrkandena 4 och 5, Jo202 samt Jo206 yrkandena 1 och 2.

Stöd till odling av matpotatis lämnas inom Norrbottens,

Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län.

Utskottet är inte heller berett att tillstyrka de i motion Jo131

föreslagna förändringarna i stödområdesindelningen för stödet

till odlingen av matpotatis. Motion Jo131 yrkande 5 avstyrks.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att stöd

endast bör lämnas inom det nuvarande området för prisstödet till

jordbruket. Enligt förslaget medför detta att sydgränsen för

stödet till livsmedelsindustrin bör anpassas till sydgränsen för

jordbruket. Riksdagen bör därmed godkänna vad i propositionen

förordats om områdesindelningen för stödet till norra Sverige.

Med det anförda avstyrks motion Jo131 yrkande 2.

Stödet budgetåret 1991/92

Propositionen

Jordbruksministern föreslår bl.a. att prisstödet till

jordbruket i norra Sverige skall höjas med i genomsnitt 12 %

budgetåret 1991/92. Kostnaden för stödet till jordbruket

beräknas till totalt 763 milj.kr. Utöver uppräkningen på grund

av ökade merkostnader bör en uppräkning ske för en del av den

lönsamhetsförsämring som skett till följd av tvåprissystemets

avskaffande. Enligt jordbruksministern är 34 milj.kr. en rimlig

kompensation. Detta motsvarar ca hälften av

lönsamhetsförsämringen fr.o.m. den 1 juli 1989 till följd av

tvåprissystemets avskaffande. Av höjningen av stödnivån med i

genomsnitt 12 % utgör 5 % kompensation för avskaffandet av

tvåprissystemet. Kompensationen bör i sin helhet tillfalla

mjölkproducenterna och således höja pristillägget på mjölk. Det

extra utjämningsbidraget för mjölk skall ingå i pristillägget. I

propositionen föreslås vidare att stödet till

livsmedelsindustrin skall uppgå till 76 milj.kr. under

budgetåret 1991/92. Detta innebär oförändrad stödnivå. Stödnivån

när det gäller getnäringen bör vara oförändrad under budgetåret

1991/92. Ingen differentiering mellan norra och södra delen av

stödområdet bör göras nu. Jordbruksministern föreslår för

budgetåret 1991/92 ett anslag till stöd till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige på 839000000kr. I

propositionen föreslås vidare att ett stöd riktat direkt till

äggproducenterna i norra Sverige införs den 1 juli 1991 och att

stödet till äggpackerierna reduceras i motsvarande grad.

Motionerna

I motion Jo139 (fp) framhålls att svinproduktionen i Norrland

till stor del är förlagd till Västerbottens län. Under senare år

har antalet suggor minskat något på grund av att flera företag

övergått från specialiserad slaktsvinsproduktion till integrerad

med egen smågrisproduktion. Utvecklingen har varit betingad av

problem med djurhälsan i besättningar där smågrisar med olika

ursprung sammanförts. Det finns nu starka skäl som talar för att

åstadkomma en bättre djurhälsa genom lokal produktion.

Avelsproduktion i norra Sverige kan också ha ett nationellt

värde om landet utsätts för smitta av någon av de svårare

svinsjukdomarna. Även beredskapsskäl motiverar en bibehållen hel

produktionskedja från avel till färdigt livdjur i Norrland. Det

är därför angeläget att ett produktionsstöd till avelsproduktion

av svin tillkommer om svinproduktionen i Norrland skall

upprätthållas. Även i centerpartiets motion Jo134 aktualiseras

stödet till svinproduktionen i norra Sverige. Enligt motionen

bör suggstödet höjas så att det följer stödnivån för slaktsvin

(yrkande 4). Det tak på 60 suggor som hittills har gällt för

suggstödet är enligt motionärerna inte längre ändamålsenligt.

Taket bör höjas till 120 suggor för att motsvara arbetsinsatsen

i ett normalt familjeföretag (yrkande 5). I motionen framhålls

vidare att avelsproduktionen av svin i Norrland är av stort

värde. För att klara denna produktion måste de ekonomiska

villkoren för avelsproducenterna förbättras genom att de

kompenseras för de merkostnader som man har i förhållande till

övriga landet (yrkande 6).

Enligt motion Jo138 (c) utbetalas sedan några år s.k.

djurbidrag per mjölkko som ersättning för utebliven höjning av

produktpriset per liter levererad mjölk. Utbetalningen grundar

sig enligt huvudregeln på det antal djur som anges i

lantbruksregistret för år 1988. Bidraget grundas dock på

lantbrukets företagsregister år 1990 bl.a. i de fall

jordbruksföretag i förhållande till det antal mjölkkor som avses

i huvudregeln har ökat sitt djurantal med mer än 50 %, dock med

minst tre mjölkkor. Enligt motionären är dessa regler orättvisa.

En tillämpning av lantbruksregistrets uppgifter för varje år

vore en mer rättvis och naturlig grund för utbetalning.

Nuvarande regler för utbetalning av djurbidrag måste därför

omprövas.

Enligt motion Jo258 (v) är getnäringen en missgynnad del av

det svenska jordbruket. Inom det gamla regleringssystemet gick

merparten av stöd och utvecklingsinsatser till de prisreglerade

produkterna. Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny

livsmedelspolitik. I samband därmed beslutades om en uppräkning

av getstödet inom ramen för det s.k. Norrlandsstödet. Denna

uppjustering är ett steg i rätt riktning men det behövs

ytterligare åtgärder. Det behövs mer forsknings- och

utvecklingsarbete om getnäringen (yrkande 1). Eftersom getbonden

själv förädlar råvaran hemma på gården så är man inte beroende

av intransporter av mjölken flera gånger i veckan. Det gör den

till en utmärkt kompletterande sysselsättning i glesbygd.

Kulturtraditioner förs vidare och hålls levande. Detta är

viktigt att värna i en tid när vi går mot ett alltmer utslätat

och likriktat sortiment av livsmedel. En ambition med den nya

livsmedelspolitiken är att främja småskalig produktion och

vidareförädling. Målet bör vara att getnäringen utvecklas och

får större omfattning. En utökad basproduktion kan bara komma

till stånd om det finns efterfrågan på produkterna. För att gå

vidare på den väg som beträddes förra året behövs en ny grund

för prisstödsberäkningen inom stödområdet. Getmjölken kan inte

jämföras med komjölken eftersom getbonden också står för

förädlingen (yrkande 2).

Det i propositionen redovisade förslaget till anslag till stöd

för jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige är

föremål för ett antal yrkanden.

I motion Jo125 (m) framhålls att riksdagen vid flera

tillfällen tagit beslut som tydligt visar att man vill bryta den

negativa utvecklingen inom jordbruket i norra Sverige. 1990 års

beslut om livsmedelspolitiken är det mest positiva eftersom

riksdagen tydligt anger målsättningen och även en konkret

lönsamhetsnivå för framtiden inom området. Regeringen har nu med

sitt förslag gått ifrån denna ståndpunkt. Om riksdagen skall

leva upp till sina tidigare beslut måste nivån på stödet till

jordbruket i norra Sverige höjas utöver vad som föreslås i

propositionen. En uppräkning bör kunna ske genom en

omdisponering av medel från anslaget Omställningsåtgärder i

jordbruket m.m. En höjning utöver regeringens förslag till

anslag yrkas även i motion Jo131 (c, m, fp). Av tidigare

riksdagsbeslut följer att den samlade satsningen som föreslagits

för norra Sverige förväntas leda till höjd lönsamhet för

näringen och arbetsro för dess utövare. Den nu föreslagna

höjningen är inte tillräcklig. Stödet till jordbruket i norra

Sverige måste höjas så att det når upp till den nivå som var

avsikten med riksdagsbeslutet i juni 1990 (yrkande 1). Enligt

motion Jo134 (c) kan medelsbehovet för jordbruket i norra

Sverige beroende på kompensationsgraden för effekterna av

tvåprissystemets avskaffande för budgetåret 1991/92 beräknas

till mellan 969 milj.kr. och 1 016 milj.kr. Vid en kalkylerad

produktionsanpassning på mjölk med 5 % (enligt propositionen)

stannar medelsbehovet i intervallet 934--981 milj.kr. Det i

propositionen redovisade förslaget till stöd innebär enligt

motionärerna att regeringen går ifrån riksdagsbeslutet i juni

1990. Skulle förslaget förverkligas innebär det den största

lönsamhetssänkningen under ett enskilt år sedan

Norrlandsprisstödets tillkomst. Till extra regionalt stöd till

jordbruket i norra Sverige bör anvisas 76 milj.kr. för

budgetåret 1991/92 (yrkande 1). Till stöd till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige bör riksdagen för budgetåret

1991/92 anvisa 187 milj.kr. utöver regeringens förslag eller

totalt 1 026 milj.kr. (yrkande 2). I motion Jo141 (yrkande 3)

föreslås att en uppräkning av stödet skall ske med utgångspunkt

från den lönsamhet som gällde 1989/90. Detta innebär att

lönsamheten skall beräknas från en kostnadstäckningsgrad som

enligt motionärerna är 57 %. Ambitionen skall vara att nivån på

produktionen i norra Sverige inte skall minska. Med angiven

utgångspunkt och med beaktande av en volymminskning på 5 % bör

riksdagen till stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i

norra Sverige anvisa ett förslagsanslag på 128 milj.kr. utöver

regeringens förslag eller totalt 967 milj.kr. Vänsterpartiet

yrkar i motion Jo132 yrkande 1 att riksdagen till stöd till

jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för

budgetåret 1991/92 anvisar 170 milj.kr. utöver regeringens

förslag. Enligt motionärerna kan man räkna med att medelsbehovet

kommer att kulminera under de närmaste åren. Omställningen av

jordbruket kommer efter några år att vända lönsamheten uppåt

igen. Staten skall därför fullfölja sina åtaganden och anvisa

erforderliga medel under de närmaste åren. I miljöpartiets

motion Jo129 framhålls Norrlandsjordbrukets stora betydelse för

livsmedelsförsörjningen i norra Sverige. Prisstödet på de

produkter som odlas i Norrland måste finnas kvar för att

garantera en bibehållen livsmedelsproduktion. Det är dock

tveksamt att som regeringen gör utgå från nivån vid

avregleringens början. Riksdagen bör till stöd till jordbruket

och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1991/92

anvisa 130 milj.kr. utöver regeringens förslag eller totalt 969

milj.kr. (yrkande 2). Enligt motion Jo137 (s) innebär

ifrågavarande förslag till stöd för jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige att täckningsgraden sänks i

förhållande till den nivå som enligt motionärerna utgjorde

utgångspunkten för det livsmedelspolitiska beslutet i juni 1990.

Den i detta beslut gjorda utfästelsen om bevarad lönsamhet skall

därmed endast gälla fr.o.m. den 1 juli 1991 när avregleringen av

jordbruket i sin helhet träder i kraft. Det bör prövas om

riksdagens livsmedelspolitiska beslut stämmer med förevarande

förslag om stöd till jordbruket i norra Sverige.

Utskottets överväganden

Som utskottet anfört i det föregående (Allmänna

utgångspunkter) innebär det livsmedelspolitiska beslutet när det

gäller jordbruket i norra Sverige att prisstödets konstruktion i

huvudsak skall behållas. Avstämningen av merkostnaden skall ske

en gång per år för att lönsamheten i det norrländska jordbruket

skall kunna upprätthållas. Beslutet innebär vidare att stödnivån

skall kunna anpassas till eventuella förändringar så att

lönsamheten inte tillåts sjunka nämnvärt under nivån i juni

1990. Det livsmedelspolitiska beslutet innebär samtidigt en

övergång till ett mer marknadsinriktat system där jordbruket

skall ersättas endast för efterfrågade varor och tjänster.

Jordbruksproduktionen skall i princip vara underkastad samma

villkor som andra näringar. Priserna på jordbruksprodukter kan i

vissa fall komma att sjunka till följd av den interna

avregleringen. Som riksdagen tidigare slagit fast skall sådana

prisförändringar inte tillåtas påverka lönsamheten i det

norrländska jordbruket i någon nämnvärd grad. Detta innebär att

norra Sverige i princip undantas från den produktionsanpassning

som följer av det livsmedelspolitiska beslutet.

Stora förändringar väntar det svenska jordbruket. En utbredd

osäkerhet föreligger när det gäller omställningens effekter.

Detta gäller i särskilt stor utsträckning det norrländska

jordbruket. Enligt riksdagens livsmedelspolitiska beslut skall

produktionen anpassas till vad som kan avsättas på kommersiella

villkor. Jordbrukets totala intäkter förväntas sjunka då

produktionen minskar. Samtidigt minskar resurserna i näringen.

Lönsamheten bör kunna påverkas positivt av den avreglerade

marknadens utveckling mot balans mellan utbud och efterfrågan

och av att kostnaderna för export minskar. Sammantaget förväntas

beslutet därför innebära att lönsamheten för den enskilde

brukaren skall kunna förbättras. Vidare innebär det

livsmedelspolitiska beslutet att jordbruksnäringen i Sverige

under en övergångsperiod kommer i åtnjutande av olika stimulans-

och stödåtgärder vars effekter ännu till stor del är outredda.

Det norrländska jordbruket består till stor del av

glesbygdsföretag. I dag saknas en helhetssyn som beaktar alla de

faktorer (ekonomiska, sociala m.fl.) som avgör dessa företags

framtid och fortbestånd. Ytterligare osäkerhet skapas genom att

Norrlandsstödets lönsamhetsgaranti endast avser kalkylerad

lönsamhet. Denna kalkyl bygger på skilda faktorer som egen

foderproduktion, eget kapital m.m., vilka varierar mellan de

enskilda företagen. Som redovisats i propositionen är dagens

beräkningsmodell inte tillräcklig som underlag för att nå syftet

med stödet framöver.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att en beräkning av

lönsamhetsutvecklingen för budgetåret 1991/92 av naturliga skäl

måste vila på en relativt osäker grund. Utgångspunkten för en

uppräkning av stödet bör dock som framhållits i propositionen

vara ökningen av merkostnaderna i norra Sverige. Utskottet

ansluter sig till jordbruksministerns förslag i denna del och

föreslår således att stödnivån för jordbruket i norra Sverige

räknas upp med 7 %. Detta motsvarar enligt jordbruksnämndens

förslag ökningen av merkostnaderna. Mot bakgrund av den

osäkerhet som präglar lönsamhetsberäkningarna är utskottet inte

berett att förorda någon ytterligare justering av stödnivån i

vad avser merkostnadsersättningen. Som framgår i det följande

(Utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92) anser

utskottet att utformningen och fastställandet av det framtida

stödet till jordbruket i norra Sverige bör bli föremål för en

genomgripande översyn. Utskottet erinrar dessutom om de

ytterligare åtgärder som vidtagits och som helt eller delvis

kommer det norrländska jordbruket till del (se avsnittet

Allmänna utgångspunkter). Jordbruksnämndens beräkningar visar

att lönsamheten i det norrländska jordbruket sjunkit mellan

budgetåret 1989/90 och år 1990. I en särskild rapport om

effekter av tvåprissystemets avskaffande bedömer

jordbruksnämnden att en stor del av lönsamhetsförsämringen beror

på detta. Nämndens egna uppskattningar tyder på att det kan röra

sig om 65--75 % av lönsamhetsförsämringen. Utskottet finner i

likhet med jordbruksministern att kompensation skall utgå

härför. Utskottet anser dock att lönsamhetsförsämringen till den

del den kan hänföras till tvåprissystemets avskaffande i sin

helhet bör kompenseras. Som kompensation för denna effekt

föreslår utskottet således en extra uppräkning av prisstödet för

mjölk med 68 milj.kr. Denna höjning bör i sin helhet tillfalla

mjölkproducenterna och således höja pristillägget på mjölk.

Detta innebär att utskottet förordar en uppräkning av stödet

till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige med 34

milj.kr. utöver regeringens förslag. Med det anförda avstyrks

motionerna Jo125, Jo129 yrkande 2, Jo131 yrkande 1, Jo132

yrkande 1, Jo134 yrkande 2, Jo137 och Jo141 yrkande 3 i den mån

de inte kan anses tillgodosedda.

Utskottet avstyrker även det i motion Jo139 framförda kravet

på stöd till avelsproduktion av svin i Norrland.

Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning

att föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av de i motion

Jo134 yrkandena 4, 5 och 6 framförda kraven beträffande nivå och

former för det s.k. suggstödet. Motionen avstyrks således i

berörda delar.

Utskottet torde få anledning att i annat sammanhang behandla

frågan om hur kobidraget skall hanteras i fortsättningen. Med

hänsyn härtill avstyrks motion Jo138.

Stödet till getnäringen infördes budgetåret 1978/79 med ett

bidrag per mjölkproducerande get. Stöd lämnas till företag med

minst fem mjölkproducerande getter. Antalet getter som

berättigar till bidrag uppgick budgetåret 1989/90 till 2 100.

Stödet per get har de senaste två åren höjts kraftigt. Fr.o.m.

den 1 december 1990 uppgår stödet till getnäringen till 700 kr.

per mjölkande get i alla de stödberättigade länen. Utskottet

motsätter sig ej att forskningsinsatser görs till förmån för

getnäringen. Utskottet erinrar dock om den självständighet som

tillkommer Sveriges lantbruksuniversitet och SJFR vad gäller

prioritering av forskningsområden. Den detaljstyrning av

medelsfördelningen som motionen syftar till bör således inte

ankomma på riksdagen. Utskottet, som i det följande

(Utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92) förordar en

översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige, avstyrker med

det anförda motion Jo258 yrkandena 1 och 2.

Utskottet är inte berett att tillstyrka det i motion Jo134

yrkande 1 föreslagna extra regionala stödet till jordbruket i

norra Sverige. Motionen avstyrks således i berörd del.

Riksdagen bör godkänna vad i övrigt förordats i propositionen

om prisstödet under budgetåret 1991/92.

Utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92

Propositionen

Enligt propositionen måste stödet till jordbruket i norra

Sverige utformas så att det bidrar till att uppfylla målet om en

regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Stödet bör

utformas i överensstämmelse med andra åtgärder, som vidtas för

att utveckla jordbruket och andra delar av näringslivet, så att

den bästa samlade effekten kan nås för dessa delar av landet.

Beräkningsmodellen som tillämpas för att beräkna merkostnaderna

för produktionen i norra Sverige måste kompletteras med

beräkningar av pris och lönsamhet. Sjunkande priser i södra

Sverige på jordbruksprodukter med anledning av avregleringen

skall inte tillåtas påverka lönsamheten i det norrländska

jordbruket. Priset kommer dock i större utsträckning att bero på

konkurrenssituationen, totalt i landet och regionalt. Priset

återspeglar även konsumenternas preferenser när det gäller

kvalitet, odlingsförhållanden m.m. Detta innebär att

prisförhållandena i norra Sverige får större betydelse för att

bedöma lönsamhetsutvecklingen. Täckningsgraden bör enligt

jordbruksministern även framöver användas som lönsamhetsmått.

Utgångspunkten bör dock vara att täckningsgraden i det

norrländska jordbruket inte bör sjunka nämnvärt från nivån vid

avregleringens början. Stödet anpassas så att denna

lönsamhetsnivå kan upprätthållas. Ett mer långsiktigt system för

jordbruket i norra Sverige måste också ges en sådan inriktning

att det blir förenligt med reglerna i ett kommande GATT-avtal.

Dessutom behöver EGs gemensamma jordbrukspolitik, CAP, beaktas.

Motionerna

Krav på en parlamentarisk arbetsgrupp resp. en parlamentarisk

utredning med uppgift att genomföra en översyn av

Norrlandsstödet framförs i motionerna Jo130 (fp) och Jo132 (v)

yrkande 2. I folkpartiets motion framhålls behovet av en

grundläggande översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige.

Vid internationella överläggningar har betonats vikten av att

stöd och handelshinder inom jordbruket avvecklas, och då i

synnerhet prisstöd. Sådant stöd driver upp intensiteten som i

sin tur leder till miljöbelastning och stora överskott.

Prisstödet till norra Sverige har inte uppvisat nämnda

skadeverkningar men eftersom det inte betalas ut direkt till

lantbrukarna utan via förädlingsindustrin uppstår läckage.

Systemet inbjuder vidare till manipulationer. Norrlandsstödet

bör utformas i linje med det internationella synsättet.

Vänsterpartiet anser att en förutsättningslös och genomgripande

utredning behövs. En sådan utredning bör vara parlamentarisk och

bl.a. belysa följande frågeställningar. Går det att konstruera

ett mer generellt system som är anpassat till den nya

livsmedelspolitiken och som tar hänsyn till utsatta områden

oavsett var i landet de ligger? En samlad belysning av olika

stödformer och deras effektivitet bl.a. med avseende på

sysselsättning och infrastruktur borde göras. Vidare borde den

regionalpolitiska jordbrukspolitikens effekter på totalvolymer

och överskott analyseras samtidigt som andra länders

regionalpolitik granskas.

Enligt motion Jo140 (fp) strider jordbruksministerns uttalande

om täckningsgraden som lönsamhetsmått mot riksdagens

livsmedelspolitiska beslut i juni 1990. Beslutet avsåg

lönsamheten vid 1990 års slut. Vid den nu aktuella beräkningen

föreslås att nivån skall ändras till den vid avregleringens

början. För Norrlandsjordbrukets överlevnad är det angeläget att

riksdagen som utgångspunkt för det framtida Norrlandsstödet

lägger fast den lönsamhetsnivå som förelåg vid tidpunkten för

riksdagsbeslutet år 1990. Långsiktigt bör stödet till jordbruket

i norr fastställas till 60 % i kostnadstäckningsgrad.

Centerpartiet yrkar i motion Jo134 att riksdagen skall

fastställa den långsiktiga nivån för stödet till jordbruket i

norra Sverige utifrån en kostnadstäckningsgrad på 60 % (yrkande

3). Regeringen går med sitt förslag ifrån fjolårets

riksdagsbeslut genom att diskutera nivån med utgångspunkt från

begreppet "avregleringens början". Detta synsätt står i strid

med riksdagens avsikt, och om det förverkligas innebär det den

största lönsamhetssänkningen under ett enskilt år sedan

Norrlandsprisstödets tillkomst. I motion Jo141 (c) yrkande 2

krävs att riksdagen med avslag på propositionen i denna del

skall fastställa att utgångspunkten för stödet till jordbruket

och livsmedelsindustrin i norra Sverige skall vara

kostnadstäckningsgraden 1989/90, dvs. 57 %. Regeringen använder

sig nu av en annan utgångspunkt att jämföra lönsamheten med än

den som omfattas av riksdagens tidigare beslut. Enligt

motionärerna måste fattade beslut gälla för att ge

jordbruksnäringen de planeringsförutsättningar som krävs.

Riksdag och regering skall inte under omställningsperiodens gång

ändra på de regler som gäller för omställningen. Enligt motion

Jo129 (mp) yrkande 1 måste prisstödet till Norrlandsjordbruket

finnas kvar för att garantera bibehållen livsmedelsproduktion.

Utgångspunkten för det framtida stödet måste vara

lönsamhetsnivån som förelåg vid tidpunkten för det

jordbrukspolitiska beslutet i juni 1990. I motion Jo226

framhåller miljöpartiet att ett bibehållet prisstöd motiveras av

att produktionen av jordbruksprodukter skall stimuleras.

Produktionsmålet bör dock inte sättas i relation till en

konstant produktionsvolym. Målet för produktionsvolymen bör

överensstämma med konsumtionen och prisstödet justeras efter

detta. Det kan också vara lämpligt att se till

självförsörjningsgraden inom olika delar av

Norrlandsstödsområdet. Delar av området skulle kunna hamna på en

låg självförsörjningsgrad av vissa jordbruksprodukter som i och

för sig är lämpliga att framställa i området (yrkande 12). I

motion Jo135 (s) konstateras att kritik riktats mot den

nuvarande utformningen av jordbruksstödet till norra Sverige.

Systemet möjliggör ekonomiskt fusk. Missbruk av statliga medel

måste förhindras. Stödformer bör därför införas som inte

uppmuntrar till missbruk. Det är också angeläget med en kontroll

och uppföljning av jordbruksstödet. Härigenom säkerställs att

stödet når sitt syfte.

Utskottets överväganden

Jordbrukets regional- och säkerhetspolitiska betydelse i norra

Sverige motiverar även fortsättningsvis ett särskilt stöd till

näringen för att ge förutsättningar för ett livskraftigt

jordbruk. Jordbruket bidrar, förutom med den grundläggande

produktionen av livsmedel, till att upprätthålla sysselsättning,

befolkning och samhällsstruktur i dessa delar av landet. Vidare

följer av de klimatiska förhållandena att intensiteten i det

norrländska jordbruket är lägre. Detta har miljömässiga

fördelar. Stödet till jordbruket i norra Sverige bör således

utformas i överensstämmelse med andra åtgärder som vidtas för

att utveckla jordbruket och andra delar av näringslivet.

Härigenom garanteras att den bästa samlade effekten av stödet

uppnås. Som utskottet i det föregående (Stödet budgetåret

1991/92) konstaterat uppfyller den modell som i dag används för

beräkning av merkostnader och lönsamhet i det norrländska

jordbruket inte de krav som bör ställas på ett framtida

beräkningssystem. Dessutom måste ett sådant system vara

förenligt med reglerna i ett kommande GATT-avtal och även

utformas med hänsyn till EGs gemensamma jordbrukspolitik, CAP.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med vad som

anförs i motionerna Jo130 och Jo132 yrkande 2 att stödet till

jordbruksproduktionen i norra Sverige bör bli föremål för en

förutsättningslös och genomgripande översyn. Översynen bör

genomföras av en arbetsgrupp med parlamentarisk sammansättning.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

De krav och synpunkter på det framtida stödet till jordbruket

i norra Sverige som framförs i motionerna Jo129 yrkande 1, Jo134

yrkande 3, Jo135, Jo140, Jo141 yrkande 2 och Jo226 yrkande 12

torde i allt väsentligt omfattas av den översyn som utskottet

förordat ovan. Motionerna bör således inte nu föranleda någon

riksdagens vidare åtgärd.

Övriga frågor

Enligt motion Jo131 (c, m, fp) yrkande 4 har ersättningen för

avbytartjänsten stigit med uppåt 40 %. Detta har medfört att

många inte längre har råd att anlita avbytare. Detta trots att

bönderna är i stort behov av avbytare för att kunna erhålla viss

ledighet. Det vore rimligt med viss hjälp till täckande av

kostnaderna så att bönderna även fortsättningsvis kan anlita

avbytare. I motion Jo132 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till ändring i avbytarsystemet så att

kostnadsfördelningen anpassas till den regionalpolitiskt

inriktade jordbrukspolitiken (yrkande 4). Enligt motionärerna

drabbas småjordbruken inom stödområdet av en sned

kostnadsfördelning. De små jordbruksföretagen drabbas av en i

förhållande till produktionens och därmed lönsamhetens

omfattning mycket hög kostnad. Samma krav har även framförts i

motion Jo133 (v).

Utskottets överväganden

Avbytarverksamheten har till syfte att möjliggöra för

animalieproducenterna att till rimlig kostnad kunna få ersättare

vid semester och sjukdom. Kostnaderna för avbytartjänsten

finansieras till en tredjedel av kunderna, dvs. lantbrukarna,

och till två tredjedelar av budgetmedel. Frågan om att överföra

det ekonomiska ansvaret för bl.a. avbytarverksamheten till

näringen aktualiserades i samband med riksdagens

livsmedelspolitiska beslut. Utskottet förutsatte därvid att

kommande förslag i enlighet härmed skulle redovisas för

riksdagen (1989/90:JoU25 s. 98 f.). Enligt budgetpropositionen

för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 11) avser

jordbruksministern att under våren 1991 till regeringen

återkomma med förslag om en översyn av denna fråga. Direktiven

för denna översyn har nyligen publicerats (dir. 1991:16). Mot

bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att föreslå att

riksdagen gör något särskilt uttalande med anledning av

motionerna Jo131 yrkande 4, Jo132 yrkande 4 och Jo133.

Motionerna avstyrks i berörda delar.

Jordbruksministern föreslår att Centrala försöksdjursnämnden

(CFN) skall få träffa avtal om finansiering av forskning rörande

alternativa och kompletterande metoder till djurförsök, m.m. med

läkemedelsindustriföreningen (LIF) eller dess enskilda

medlemmar. Med anledning av inrättandet av statens jordbruksverk

(prop. 1990/91:100 bil. 11) och det blivande fiskeriverket

(prop. 1990/91:87) föreslås följdändringar i olika lagar.

Ändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1991. Utskottet

tillstyrker lagförslagen och föreslår vidare att riksdagen

lämnar förslaget om avtalspart i fråga om viss

djurförsöksforskning utan erinran.

Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92

Nionde huvudtiteln

B 10. Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra

Sverige

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående

föreslår utskottet att anslaget uppräknas till 873 milj.kr.

B 13. Omställningsåtgärder i jordbruket

Jordbruksministern föreslår att den nybildade organisationen

för kontroll av kvaliteten på matpotatis som ett startkapital

tillförs ett engångsbelopp på 15 milj.kr. under budgetåret

1991/92. Medel bör enligt jordbruksministern anvisas över

anslaget Omställningsåtgärder i jordbruket. Utskottet

tillstyrker förslaget som redovisats på s. 42 och 44 i

propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna utgångspunkter för stödet till

jordbruket i norra Sverige

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo141 yrkande 1,

1990/91:Jo210 och 1990/91:Jo251 yrkande 1,

res. 1 (c)

2. beträffande motivet för Norrlandsstödet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo226 yrkande 11,

3. beträffande fäbodbruket

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo225,

res. 2 (mp)

4. beträffande nuvarande stödområdesindelning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo231,

5. beträffande ändringar i stödområdesindelningen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo126, 1990/91:Jo127,

1990/91:Jo128, 1990/91:Jo131 yrkande 3, 1990/91:Jo132 yrkande 3,

1990/91:Jo136, 1990/91:Jo141 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Jo202

och 1990/91:Jo206,

res. 3 (c)

res. 4 (v)

6. beträffande livsmedelsindustrin och

stödområdesindelningen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo131 yrkande 2,

7. beträffande potatisodling inom stödområdet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo131 yrkande 5,

8. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

områdesindelningen för stödet till norra Sverige, allt i de

delar som ej berörts av utskottets hemställan ovan,

9. beträffande avelsproduktion av svin

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo139,

10. beträffande det s.k. suggstödet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo134 yrkandena 4, 5 och

6,

11. beträffande djurbidrag

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo138,

12. beträffande getnäringen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo258 yrkandena 1 och 2,

13. beträffande ett extra regionalt stöd till jordbruket i

norra Sverige

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo134 yrkande 1,

14. beträffande anslaget stöd till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1990/91:Jo125, 1990/91:Jo129 yrkande 2,

1990/91:Jo131 yrkande 1, 1990/91:Jo132 yrkande 1, 1990/91:Jo134

yrkande 2, 1990/91:Jo137 och 1990/91:Jo141 yrkande 3 till Stöd

till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

873000000kr.,

res. 5 (c)

15. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats

om stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra

Sverige budgetåret 1991/92, allt i de delar som ej berörts av

utskottets hemställan ovan,

16. beträffande en översyn av stödet till jordbruket i norra

Sverige

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo130 och

1990/91:Jo132 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om en översyn av stödet till jordbruket i

norra Sverige,

17. beträffande utgångspunkter för stödet efter budgetåret

1991/92

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo129 yrkande 1,

1990/91:Jo134 yrkande 3, 1990/91:Jo135, 1990/91:Jo140,

1990/91:Jo141 yrkande 2 och 1990/91:Jo226 yrkande 12,

res. 6 (c)

18. att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen

anförts om utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92,

allt i de delar som ej berörts av utskottets hemställan ovan,

19. beträffande avbytartjänsten

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo131 yrkande 4,

1990/91:Jo132 yrkande 4 och 1990/91:Jo133,

20. beträffande anslaget omställningsåtgärder i jordbruket

m.m.

att riksdagen till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.

för budgetåret 1991/92 anvisar 15000000kr. utöver tidigare

anvisat anslag (1990/91:JoU22),

21. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.,

22. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1970:299) om skydd mot flyghavre,

23. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:1489) om ändring i lagen (1970:299) om skydd mot

flyghavre,

24. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

växtförädlarrättslagen (1971:392),

25. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:1490) om ändring i rennäringslagen (1971:437),

26. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972

mellan Sverige och Norge om renbetning,

27. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

växtskyddslagen (1972:318),

28. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

bisjukdomslagen (1974:211),

29. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1974:226) om prisreglering på fiskets område,

30. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

berberislagen (1976:451),

31. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:1493) om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av

jordbruksmark,

32. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

epizootilagen (1980:369),

33. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt

veterinärpersonal m.m.,

34. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

vattenlagen (1983:291),

35. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,

36. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:1494) om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av

salmonella hos djur,

37. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1984:409) om avgift på gödselmedel,

38. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1985:295) om foder,

39. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:1495) om ändring i lagen (1985:295) om foder,

40. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1985:342) om kontroll av husdjur m.m.,

41. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

tullagen (1987:1065),

42. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

djurskyddslagen (1988:534),

43. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

tullregisterlagen (1990:137),

44. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.,

45. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:616) om införande av lagen (1990:615) om avgifter på vissa

jordbruksprodukter m.m.,

46. att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i

propositionen om avtalspart i fråga om viss

djurförsöksforskning.

Stockholm den 19 april 1991

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan

Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m),

Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp), Jens Eriksson (m), Åke

Selberg (s), Inge Carlsson (s), Sören Norrby (fp), Annika

Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Ove

Karlsson (s), Carl G Nilsson (m) och Karin Starrin (c).

Reservationer

1. Allmänna utgångspunkter för stödet till jordbruket i norra

Sverige (mom. 1)

Karl Erik Olsson och Karin Starrin (båda c)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Den regionalpolitiska" och på s. 10 slutar med "ytterligare

åtgärd." bort ha följande lydelse:

Den regionalpolitiska -- -- -- (=utskottet) -- -- -- till

kombinationsverksamhet. Jordbruket utgör det norrländska

näringslivets ryggrad. I många delar av den norrländska

landsbygden är jordbruket den enda näringen. Det är därför

särskilt angeläget att slå vakt om jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige. Med hänsyn till den starkt

utglesade produktionen i denna del av Sverige är det viktigt att

bibehålla eller t.o.m. i vissa områden öka produktionen. Enligt

utskottets mening får ytterligare minskningar av produktion och

åkerareal inom jordbruket i norra Sverige inte tillåtas ske. Vad

utskottet anfört med anledning av motion Jo141 yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna

Jo210 och Jo251 yrkande 1 avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande allmänna utgångspunkter för stödet till

jordbruket i norra Sverige

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo141 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1990/91:Jo210 och 1990/91:Jo251

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Fäbodbruket (mom. 3)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "Motionen

avstyrks." bort ha följande lydelse:

När det gäller det svenska fäbodbruket satsas det framför allt

på en handfull stora och välreklamerade fäbodar. Dessa fäbodar

ägs framför allt av kommuner och drivs av turistföreningar eller

hembygdsföreningar. De få verkligt levande fäbodarna, som ägs

och brukas av dem som bor i bygden, kommer däremot att

försvinna. Investerings- och glesbygdsstödet fungerar inte,

eftersom fäbodbrukarna inte kommer upp i de inkomster som krävs

för att stöd skall kunna ges. Det ekologiska fäbodbruket klarar

således inte av att uppfylla gällande regler. Ett höjt NOLA-stöd

bör därför enligt utskottets mening gå till fäbodbrukare.

Riksdagen bör dessutom hos regeringen begära förslag om hur

fäbodbruket skall kunna utvecklas. Enligt vad utskottet erfarit

utgör fäbodbruket en sista utpost för Svensk Rödkulla, fjällkor

och lantrasgetter i ursprunglig miljö. Det fria betet hjälper

dessutom till att bevara de sista resterna av en ursprunglig

svensk flora och fauna. Vad utskottet anfört om fäbodbruket med

anledning av motion Jo225 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande fäbodbruket

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo225 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Ändringar i stödområdesindelningen (mom. 5)

Karl Erik Olsson och Karin Starrin (båda c)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 2." bort ha

följande lydelse:

Utskottet har -- -- -- (=utskottet) -- -- -- gällande

områdesindelning. Förändringar bör dock göras när det gäller

stödområdesindelningen i Kopparbergs och Värmlands län.

Kommunerna Sunne, Munkfors, Filipstad, Forshaga och Kil samt

Älvsbacka och Nyeds församlingar i Karlskoga kommun bör ingå i

stödområde 3. Till detta område bör även Grangärde församling i

Ludvika kommun föras. I övrigt bör nuvarande områdesindelningen

gälla under minst fem år. Vad utskottet anfört med anledning av

motion Jo141 yrkandena 4 och 5 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Med det anförda avstyrks motionerna

Jo126, Jo127, Jo128, Jo131 yrkande 3, Jo132 yrkande 3, Jo136,

Jo202 och Jo206 yrkandena 1 och 2.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande ändringar i stödområdesindelningen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo141 yrkandena

4 och 5 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo126,

1990/91:Jo127, 1990/91:Jo128, 1990/91:Jo131 yrkande 3,

1990/91:Jo132 yrkande 3, 1990/91:Jo136, 1990/91:Jo202 och

1990/91:Jo206 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Ändringar i stödområdesindelningen (mom. 5)

Annika Åhnberg (v)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 2." bort ha

följande lydelse:

I likhet med vad som anförts i motion Jo132 anser utskottet

att stödområdesindelningen bör ändras i enlighet med det av

jordbruksnämnden utarbetade förslag som inte kom till

genomförande i samband riksdagens beslut beträffande

regleringsåret 1989/90 (prop.1988/89:140, JoU21, rskr. 322).

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo132 yrkande 3 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna

Jo126, Jo127, Jo128, Jo131 yrkande 3, Jo136, Jo141 yrkandena 4

och 5, Jo202 och Jo206 yrkandena 1 och 2 avstyrks i den mån de

inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande ändringar i stödområdesindelningen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo132 yrkande 3

och med avslag på motionerna 1990/91:Jo126, 1990/91:Jo127,

1990/91:Jo128, 1990/91:Jo131 yrkande 3, 1990/91:Jo136,

1990/91:Jo141 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Jo202 och 1990/91:Jo206

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Anslaget Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i

norra Sverige (mom. 14)

Karl Erik Olsson och Karin Starrin (båda c)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "anses

tillgodosedda." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en uppräkning av stödet skall ske med

utgångspunkt från den lönsamhet som gällde 1989/90. Detta

innebär enligt utskottets mening att lönsamheten skall beräknas

från en kostnadstäckningsgrad som är 57 %. Ambitionen skall vara

att nivån på produktionen i norra Sverige inte skall minska. Den

föreslagna uppräkningen omfattar även kompensation för hela den

lönsamhetsförsämring som kan hänföras till avskaffandet av

tvåprissystemet för mjölk. Med angivna utgångspunkter och med

beaktande av en volymminskning på 5 % bör riksdagen med bifall

till motion Jo141 yrkande 3 till Stöd till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige anvisa ett förslagsanslag på

128 milj.kr. utöver regeringens förslag eller totalt 967

milj.kr. Med det anförda avstyrks motionerna Jo125, Jo129

yrkande 2, Jo131 yrkande 1, Jo132 yrkande 1, Jo134 yrkande 2 och

Jo137 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande anslaget Stöd till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

bifall till motion 1990/91:Jo141 yrkande 3 samt med avslag på

motionerna 1990/91:Jo125, 1990/91:Jo129 yrkande 2, 1990/91:Jo131

yrkande 1, 1990/91:Jo132 yrkande 1, 1990/91:Jo134 yrkande 2 och

1990/91:Jo137 till Stöd till jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 967000000kr.,

6. Utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92

(mom.17)

Karl Erik Olsson och Karin Starrin (båda c)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "De krav" och på s. 22 slutar med "vidare åtgärd."

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att utgångspunkten för stödet till jordbruket

och livsmedelsindustrin i norra Sverige skall vara

kostnadstäckningsgraden 1989/90, dvs. 57 %. Den i propositionen

redovisade utgångspunkten för en jämförelse av lönsamheten

avviker enligt utskottets mening från riksdagens tidigare

beslut. Fattade beslut måste gälla för att ge jordbruksnäringen

de planeringsförutsättningar som krävs. Under

omställningsperiodens gång skall de regler som gäller för

omställningen inte ändras. Vad utskottet anfört med anledning av

motion Jo141 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. De krav och synpunkter på det framtida

stödet till jordbruket i norra Sverige som framförts i

motionerna Jo129 yrkande 1, Jo134 yrkande 3, Jo135, Jo140 och

Jo226 yrkande 12 torde i allt väsentligt omfattas av den översyn

som utskottet förordat ovan. Motionerna bör således inte nu

föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande utgångspunkter för stödet efter budgetåret

1991/92

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo141 yrkande 2

samt med avslag på motionerna 1990/91:Jo129 yrkande 1,

1990/91:Jo134 yrkande 3, 1990/91:Jo135, 1990/91:Jo140 och

1990/91:Jo226 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Getnäringen (mom. 12)

Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anför:

I samband med det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 och med

anledning av en motion från vänsterpartiet förändrades

stödet till getnäringen inom ramen för det s.k. Norrlandsstödet.

Ytterligare förändringar behövs dock av stödets konstruktion.

Stödet är nu utformat analogt med stödet till mjölkproduktionen.

Det tar inte hänsyn till för getnäringen speciella förhållanden

såsom vidareförädling på gården och köttproduktion.

Vänsterpartiet har därför återkommit med förslag som skulle

kunna förbättra situationen. Vi har inte reserverat oss till

förmån för dessa förslag, eftersom utskottet nu föreslår att en

parlamentarisk arbetsgrupp skall se över hela det s.k.

Norrlandsstödet. Stödet till getnäringen bör lämpligen tas upp i

den översynen.

2. Anslaget Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i

norra Sverige (mom. 14)

Annika Åhnberg (v) anför:

Vänsterpartiet har yrkat på en uppräkning av anslaget till

stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige med

170 milj.kr. Detta förslag har inte vunnit utskottsmajoritetens

gehör. Utskottet föreslår nu en begränsad uppräkning med

34milj.kr. samt att en översyn av stödets utformning

genomförs. Jag har därför, även om ett högre belopp hade varit

att föredra, avstått från att reservera mig till förmån för

vänsterpartiets anslagsyrkande.

3. Anslaget Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i

norra Sverige (mom. 14)

Marianne Samuelsson (mp) anför:

Jag anser att Norrlandsstödet borde ha höjts med mer än de 34

milj.kr. som utskottet har föreslagit utöver regeringens

förslag. Miljöpartiet har i sin motion föreslagit en höjning av

anslaget med 130 milj.kr. utöver regeringens förslag.

Majoritetens förslag innebär dock vissa förbättringar för det

norrländska jordbruket, och jag har därför avstått från att

reservera mig för vårt motionsyrkande.

4. Utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92

(mom.17)

Marianne Samuelsson (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att Norrlandsstödet bör anpassas

så att det blir balans mellan produktion och konsumtion inom

stödområdet. Det är positivt att utskottet beslutat föreslå

tillsättandet av en arbetsgrupp som skall genomföra en

förutsättningslös och genomgripande översyn av stödet till

jordbruksproduktionen i norra Sverige. Jag avstår därför från

att reservera mig.

5. Avbytartjänsten (mom. 19)

Annika Åhnberg (v) anför:

Den konstruktion som finansieringen av avbytartjänsten har

missgynnar det småskaliga jordbruket. Denna typ av jordbruk är

särskilt vanlig inom stödområdet. Regeringen har aviserat en

översyn av finansieringens utformning. Jag har därför inte

reserverat mig till förmån för vänsterpartiets yrkanden om

förändringar. Jag utgår ifrån att de av vänsterpartiet framförda

förslagen kommer att beaktas i nämnda översyn, som förväntas

vara klar under våren.

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:1490) om ändring i

rennäringslagen (1971:437)

Härigenom föreskrivs i fråga om rennäringslagen

(1971:437)1