Bet. 1990/91:JoU30

Jordbruksutskottets betänkande

1990/91:JOU30

Miljöpolitiken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

JoU30

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1990/91:90 om en god

livsmiljö. Antalet motionsyrkanden som behandlas i betänkandet

är 865, varav 403 yrkanden från allmänna motionstiden 1990 resp.

1991 samt 462 yrkanden i följdmotionerna.

Tillsammans med de betänkanden som avges av övriga berörda

utskott utgör detta ärende en så gott som heltäckande genomgång

av de miljöpolitiska frågorna och naturvårds- och

miljöproblemen. Både nationella och internationella miljö- och

naturvårdsfrågor behandlas. Mål och riktlinjer för den fortsatta

miljöpolitiken diskuteras, liksom hur de miljöpolitiska

ambitionerna skall förverkligas genom ett brett, integrerat och

decentraliserat arbete. Utöver dessa mer övergripande frågor om

mål, inriktning och insatsområden behandlas ett stort antal

konkreta åtgärdsförslag på olika områden.

Regeringens förslag innebär bl.a. följande.

Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar införs i

naturresurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen och lagen om

kommunal energiplanering.

Ett nytt program för att övervaka miljötillståndet i landet

införs, och resursramen för miljöövervakning ökas under en

treårsperiod med totalt 75 milj.kr.

Miljöfrågorna integreras i utbildningen på alla nivåer.

Fortsatta resp. ökade resurser avsätts för de ideella

miljöorganisationernas internationella verksamhet, för

miljöförbättrande och landskapsvårdande åtgärder i jordbruket,

för vård och förvaltning av naturreservat, för

kemikalieinspektionens verksamhet, för återställning av skadad

miljö och för skydd av kulturminnen som påverkas av

luftföroreningar.

Skärpta regler införs i naturvårdslagen om markavvattning,

biotopskydd och skydd för utrotningshotade arter.

Kontrollen av hälso- och miljöskadliga ämnen och produkter

skärps. Användningen av sådana ämnen begränsas. Kommunerna får

vidgad rätt att differentiera avfallstaxorna för att stimulera

till källsortering av avfall.

Nya fordon kommer att indelas i miljöklasser, till vilka knyts

ett system med ekonomiska styrmedel.

Ett program för översyn av industrins utsläppsvillkor

genomförs.

En ny lag om kontroll av biologiska bekämpningsmedel införs.

De delar av propositionen som ej remitterats till

jordbruksutskottet behandlas i utrikesutskottet,

skatteutskottet, utbildningsutskottet, näringsutskottet,

trafikutskottet och bostadsutskottet (UU19, SkU24, UbU12, NU40,

TU30 och BoU18).

Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens överväganden om

riktlinjer för miljöpolitiken och de konkreta åtgärdsförslagen

inom olika insatsområden.

På följande områden föreslår utskottet med anledning av

motioner att riksdagen gör uttalanden och beslutar om

resursförstärkningar utöver vad som innefattas i propositionen.

Enligt utskottets mening finns det starka skäl som talar för

att strålskyddslagen och lagen om kärnteknisk verksamhet helt

eller delvis infogas i en framtida miljöbalk. Vidare bör det

undersökas om radikala fiskemetoder kan innefattas i det

framtida systemet för prövning av miljöfarlig verksamhet.

Utskottet föreslår att regeringen med viss förtur undersöker

möjligheterna att avskaffa kravet på ekonomisk fördel för att

miljöskyddsavgift skall påföras.

Utskottet upprepar sitt tidigare framförda krav att regeringen

bör lägga fram en samlad aktionsplan för buller.

Utskottet understryker betydelsen av fortsatt

skogsmarkskalkning i de områden som är mest utsatta för

försurningen och föreslår ett tillkännagivande härom.

Även tillämpningen av substitutionsprincipen inom

kemikaliekontrollen anses så viktig att riksdagen bör göra ett

särskilt uttalande om en mer aktiv tillämpning av denna princip.

Utskottet föreslår en höjning av skrotningspremien på bilar

som är i bruk till 1 500 kr.

Anslaget till bidrag till miljöarbete föreslås höjt med 20

milj.kr. utöver regeringens förslag. Förstärkningen skall avse

kalkning för att motverka försurningens effekter.

Anslaget till investeringar inom miljöområdet föreslås höjt

med 60 milj.kr. utöver regeringens förslag i syfte att

säkerställa statens förvärv av urskogar m.m. I detta sammanhang

föreslår utskottet ett riksdagsuttalande om fortsatta

överväganden beträffande ansvarsfördelningen mellan staten och

den enskilde i naturvårdsarbetet och strävandena att bevara den

biologiska mångfalden.

Anslaget till visst internationellt miljösamarbete höjs med 2

milj. kr., avseende internationella försurningssekretariatets

verksamhet.

Till betänkandet fogas 249 reservationer och 5 särskilda

yttranden. Från samtliga oppositionspartier har avgetts

reservationer beträffande inriktningen av miljöpolitiken. Även i

anslutning till de konkreta åtgärdsförslagen i propositionen har

oppositionspartierna på ett flertal punkter framlagt egna

förslag.

Propositionen

Regeringen (miljödepartementet) har i proposition 1990/91:90

föreslagit

dels att riksdagen antar förslagen till

3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) (kapitel 8

och avsnitt 12.2),

4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291) (kapitel 8 och

avsnitt 16.5.6),

7. lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel

(avsnitt 13.3),

8. lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter

(avsnitt 13.3),

9. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) (avsnitten

13.7.2 och 13.8.2),

13. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) (avsnitten

7.2 och 16.5),

14. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313)

(avsnitt 16.5.11),

15. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av

jordbruksmark (avsnitt 16.5.6),

16. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) (avsnitt

16.5.8),

17. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119) (avsnitt

16.5.14),

18. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) (avsnitt

16.5.6),

19. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på

gödselmedel (avsnitt 17.6.1),

dels att riksdagen godkänner

20. de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som har angetts

under rubriken Regeringens förslag i avsnitten Atmosfären och

klimatet, Gränsöverskridande luftföroreningar, Miljön i

tätorterna, Naturresurser och naturvård samt Vatten och hav

(avsnitten 2.1--2.5),

21. tilläggen till Montrealprotokollet om ämnen som bryter

ned ozonskiktet (avsnitt 13.8.1),

22. Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande

transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall

(avsnitt 13.8.2),

23. dispositionen av vissa avgifter fr.o.m. budgetåret

1991/92 (avsnitt 17.6.7).

Vidare vill regeringen meddela riksdagen regeringens

ställningstaganden i övrigt i fråga om miljöpolitiken.

Övriga lagförslag i propositionen (s. 475) har remitterats

till andra utskott (SkU, TU och BoU).

Under rubriken Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 har

regeringen föreslagit

dels under nionde huvudtiteln

G. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

(G 6) att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i

jordbruket för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag

på 58 100 000 kr.

dels under fjortonde huvudtiteln

A. Miljödepartementet m.m.

(A 1) att riksdagen till Miljödepartementet för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 34 217 000 kr.

(A 2) att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret

1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 19000000 kr.

B. Miljövård

(B 1) 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga

inriktningen för verksamheten inom naturvårdsverkets

ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat,

(B 1) 2. att riksdagen till Statens naturvårdsverk för

budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 424 816 000 kr.

(B 2) att riksdagen till Bidrag till miljöarbete för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

211855000 kr.

(B 3) att riksdagen till Investeringar inom miljöområdet för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

128000000 kr.

(B 4) att riksdagen till Miljöforskning för budgetåret 1991/92

anvisar ett reservationsanslag på 133 190 000 kr.

(B 5) att riksdagen till Forskning för ett avfallssnålt

samhälle: Avfallshantering för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 12360000 kr.

(B 6) 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga

inriktningen för verksamheten inom koncessionsnämndens för

miljöskydd ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som

förordats i propositionen,

(B 6) 2. att riksdagen till Koncessionsnämnden för miljöskydd

för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 17863 000 kr.

(B 7) att riksdagen till Bidrag till Förenta nationernas

miljöfond för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

22 000 000 kr.

(B 8) att riksdagen till Visst internationellt miljösamarbete

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 900 000

kr.

(B 9) att riksdagen till Stockholms internationella

miljöinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 25 000 000 kr.

(B 10) 1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om

anskaffning av utrustning till lokaler vid statens

naturvårdsverk inom den kostnadsram som förordats,

(B 10) 2. att riksdagen till Inredning och utrustning av

lokaler vid vissa myndigheter för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 13 200 000 kr.

(B 11) 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga

inriktningen för verksamheten inom kemikalieinspektionens

ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat,

(B 11) 2. att riksdagen till Kemikalieinspektionen för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

(B 12) att riksdagen till Landskapsvårdande åtgärder för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

200000000 kr.

(B 13) att riksdagen till Sanering och återställning av

miljöskadade områden för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 25 000 000 kr.

Lagförslagen bifogas som bilaga 1 till detta betänkande.

Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1990/91:Jo60 av Rune Berglund (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fördelning av anslag för åtgärder för att motverka försurning av

mark och vatten.

1990/91:Jo61 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om prövning av miljöfarlig verksamhet.

1990/91:Jo62 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om akut behov av ökade kalkningsinsatser i

Norrland.

1990/91:Jo63 av Karin Falkmer (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samordning av stödformerna till naturvård,

landskapsvård och kulturlandskapsvård,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en samlad bevarandelag.

1990/91:Jo64 av Marianne Andersson i Vårgårda och Jan Hyttring

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvicksilver inom tandvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att användningen av kvicksilver inom

tandvården snarast bör upphöra med hänvisning till konstaterade

och befarade hälsoeffekter och utsläppen till miljön,

3. att riksdagen hos regeringen begär att

kemikalieinspektionen får i uppdrag att pröva om tillverkning,

import och användning av amalgam är förenligt med lagen om

kemiska produkter,

4. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att utvärdera rapporter om betydande

kvicksilverutsläpp från hushållen till VA-nätet och bedöma

utsläppen ur miljösynpunkt,

5. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen ges

i uppdrag att framlägga en tidsplan för avveckling av amalgam

och att förbereda åtgärder vid ett omedelbart förbud samt

åtgärdsplan för att selektera ut den del av befolkningen som

riskerar besvär av amalgamet.

1990/91:Jo65 av Lisbet Calner m.fl. (s, m, fp, c, v, mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till Stiftelsen Bohus avelscentrum.

1990/91:Jo66 av Jens Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att förhandlingar med norska regeringen om rening av utsläppen

inom Östfold och Osloområdet och återställande av fiskbestånden

i gränsvattnen snarast bör upptas.

1990/91:Jo67 av Göran Åstrand m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att den

nuvarande svavelskatten omvandlas till en svavelavgift vars

intäkter skall komma miljön till godo,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hur intäkterna från svavelavgiften skall

användas.

1990/91:Jo68 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om enhetliga

fridlysningsregler för plocknings- och uppgrävningsattraktiva

växter i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Jo69 av Lennart Pettersson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förutsättningarna för en väsentligt höjd

skrotningspremie.

1990/91:Jo70 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kommunala kvävepooler.

1990/91:Jo71 av Ingrid Hasselström Nyvall och Sören Norrby

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om användning av kustbevakningens

resurser i miljöövervakningen av kust- och havsområden.

1990/91:Jo72 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd av miljöskäl till forskning,

utbildning och rådgivning i ekologiskt lantbruk,

2. att riksdagen anvisar 50 milj.kr. till kommunala

pilotprojekt för lokala VA-lösningar i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1990/91:Jo73 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av forskning och fortsatta

undersökningar av miljöpåverkan av Vätterns ekosystem.

1990/91:Jo74 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det internationella arbetet med att

eliminera utsläpp av ozonnedbrytande ämnen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas skyldighet att på ett

miljöriktigt sätt ta om hand CFC från kyl- och frysskåp från den

1 januari 1992,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

miljöavgift på produktion och import av kylar och frysar i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud av haloner i fasta anläggningar

från den 1 januari 1995,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift

på HCFC i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förbud av tillverkning, import och

användning av koltetraklorid och 1,1,1,-trikloretan från den 1

januari 1993.

1990/91:Jo75 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att införa generellt förbud att

kvävegödsla skog,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den skogspolitiska

kommittén får i uppdrag att lämna förslag till finansiering av

fortsatt skogsmarkskalkning,

3. att riksdagen till ersättning för landskapsvårdande

åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar 500 000 000 kr., alltså

300 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslår,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om mer generell och långsiktig utformning av

den landskapsvårdande ersättningen,

5. att riksdagen till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet

för budgetåret 1991/92 anvisar 20 000 000 kr. utöver vad

regeringen föreslår att fördela via naturvårdsverket,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till system för

att återföra miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel

till jordbruket i form av kalkningsbidrag,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud

eller mycket lågt gränsvärde för kadmium i handelsgödsel,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av bekämpnings- och gödslingsfria

zoner i slättbygder.

1990/91:Jo76 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samordning nationellt, regionalt och

lokalt av arbetet med yttre och inre miljöfrågor,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade

fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som rör

den yttre miljön i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring

av arbetsmiljölagen så att begreppet "omedelbar och allvarlig

fara" ges en tydlig innebörd i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som

ger lokala fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder mot

arbetsgivare som ej rättar till missförhållanden rörande inre

eller yttre miljö.

1990/91:Jo77 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på samordnad

bevarandelagstiftning för naturvård och kulturminnesvård,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av enhetlig organisation för

bevarandeverksamheten.

1990/91:Jo78 av Lola Björkquist och Karl-Göran Biörsmark (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medel för skydd av det mycket värdefulla

eklandskapet samt ängs- och hagmarkerna i Östergötlands län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av en generell arealersättning

för bevarandet av det öppna eklandskapet och ängs- och

hagmarkerna i Östergötland.

1990/91:Jo79 av Leo Persson och Arne Mellqvist (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en ny jordbrukspolitik i ekologisk balans.

1990/91:Jo80 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att genomföra en kontinuerlig

bevarandeodling av vårt genetiska arv av kulturväxter och att

detta skall kunna ske snabbt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det behövs fler ställen i landet där

gamla fruktsorter kan odlas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning för att skyndsamt klarlägga

behov och resurser inom hela området.

1990/91:Jo81 av Anna Horn af Rantzien (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en hänsynsparagraf bör införas i rennäringslagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som

klargör erforderliga åtgärder för att snarast förhindra den

pågående nedslitningen av fjällhedarna.

1990/91:Jo82 av Anna Horn af Rantzien och Åsa Domeij (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

kulturminneslagen arbetas in i miljöbalken så som angivits i

motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

medelstilldelningen.

1990/91:Jo83 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till samlat

handlingsprogram mot buller.

1990/91:Jo84 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljö- och hälsoskyddskontorens övervakningsverksamhet bör

behållas och ej sammanföras med verksamheterna vid byggnads-

eller tekniska nämnderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

ytterligare medel för kalkning av sjöar och vattendrag bör

tillföras Värmlands län ur det föreslagna ökade anslaget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

ytterligare medel för vitaliseringsgödsling på skogsmark bör

tillföras Värmlands län,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av fler fullvärdiga

nederbördsstationer i länet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av resurser för att kontinuerligt

följa utvecklingen i landets största och Europas tredje sjö,

Vänern,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det öppna kulturlandskapets betydelse i

Värmland som turistlän,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

behovet av förstärkning av det s.k. NOLA-anslaget,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

odling av energigrödor, biobränslen och lövskogsplantering bör

prioriteras framför barrskogsplantering på åkermark,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

skyddet för hotade växt- och djurarter bör förbättras.

1990/91:Jo85 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

konsekvensanalys som del i beslutsunderlaget vid eventuellt

ifrågasatt inskränkning av renskötselrätten inom nationalpark.

1990/91:Jo86 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om skärpta gränsvärden för dioxin i

enlighet med vad som i motionen anförts.

1990/91:Jo87 av Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att metalliskt kvicksilver fortsättningsvis får

användas till blodtrycksmätare inom sjukvården.

1990/91:Jo88 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sektorsansvaret för de skogliga frågorna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogsutredningens uppgifter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av intensifierad skogskalkning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om markägarnas kostnadsansvar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om huvudmannaskapet för skogsmarkskalkningen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande

av miljöfond för kalkning och vitaliseringsgödsling i enlighet

med vad som i motionen anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åkermarksdikning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anpassning till EGs regler,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av specifika åtgärder för att

minska jordbrukets miljöpåverkan.

1990/91:Jo89 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de

företag som i dag inte har tillstånd före 1994 skall ha inkommit

med en tillståndsansökan.

1990/91:Jo90 av Göran Engström (c) vari yrkas att riksdagen

med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte ändra

lagstiftningen på det skogliga området under den tid

skogspolitiska kommittén arbetar med förändringar av

lagstiftningen inom denna sektor.

1990/91:Jo91 av Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar att ur föreslagen anvisning till medel för

miljöövervakning även skall kunna utgå medel till

Vätternvårdsförbundets verksamhet i enlighet med vad i motionen

anförts.

1990/91:Jo92 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

offensiva åtgärder mot amalgamanvändningen i tandvården.

1990/91:Jo93 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljöinriktade ekonomiska beslutsunderlag utarbetas i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att som ett första steg

finansplanen och nationalbudgeten kompletteras med miljö- och

hälsofaktorer i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Jo94 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av ett åtgärdsprogram mot

bullerskador från vägtrafiken.

1990/91:Jo95 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till

åtgärdsprogram för att stimulera övergång från mineraloljor till

miljövänliga vegetabiliska oljor.

1990/91:Jo96 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari

yrkas att riksdagen beslutar anslå 5 milj.kr. ur de influtna

medlen från bekämpningsmedels- och handelsgödselavgiften till

utvecklande av slutna odlingssystem inom trädgårdsnäringen, i

enlighet med motionen.

1990/91:Jo97 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande

av auktoriserade externa miljörevisorer enligt vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar införa koldioxidskatt för industrin

om 5 öre per kg utsläppt koldioxid från den 1 januari 1993

enligt vad som anges i motionen,

3. att riksdagen till sanering av miljöskadade områden för

budgetåret 1991/92 anvisar 25 000 000 kr. utöver vad regeringen

har föreslagit eller således 50 000 000 kr. enligt vad som

anförts i motionen.

1990/91:Jo98 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att passagerarfärjor ej

skall omfattas av de undantag i SFÖS 1985:19, 5 kap. 4 § som

gäller utsläpp av toalettavfall,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förbud mot utsläpp

av matavfall från färjetrafiken införs,

3. att riksdagen hos regeringen begär att tennorganiska

föreningar i bottenfärger förbjuds,

4. att riksdagen hos regeringen begär att föreskrifter för

användning av gifter i färjornas kylvattensystem utfärdas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de planerade bilaterala överenskommelserna med de nordiska

länderna också skall innehålla gränsvärden för utsläpp av

kväveoxid,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i

lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg i enlighet

med vad som ovan anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att utfärda föreskrifter för landanslutning för

kraftproduktion för färjor som ligger i hamnar inom tättbebyggt

område.

1990/91:Jo99 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

miljöavgift på osorterat avfall på 50 kr./ton från den 1 januari

1992,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på definition

av olika avfallsfraktioner och förslag på miljöavgifter på dessa

fraktioner.

1990/91:Jo100 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att minska trafikens negativa

effekter på miljön i Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att minska industrins

negativa effekter på miljön i Skåne,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att minska skogs- och

jordbrukets negativa effekter på miljön i Skåne.

1990/91:Jo101 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning kring Vänern m.m.,

2. att riksdagen beslutar att till regeringens disposition

ställa 7000000 kr. i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Jo102 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen antar den i motionen föreslagna lagen om art- och

biotopskydd.

1990/91:Jo103 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar anta en lag om avfall och återvinning.

1990/91:Jo104 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till nationell miljöövervakning

under anslaget B 1,

2. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till information under anslaget

B 1,

3. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till vård av naturreservat

under anslaget B 1,

4. att riksdagen anslår 30 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till naturvårdsåtgärder i

odlingslandskapet (NOLA) under anslaget B 1,

5. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91 till naturvårdsåtgärder i

skogslandskapet ("Skogs-NOLA") under anslaget B1,

6. att riksdagen anslår 25 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till återskapande av våtmarker

under anslaget B 1,

7. att riksdagen anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till handlingsprogram mot

buller under anslaget B 1,

8. att riksdagen anslår 5 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till utredning om plaster under

anslaget B 1,

9. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till projekt för

avfallsreduktion under anslaget B 1,

10. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till utveckling av ekologiska

toalettsystem under anslaget B 1,

11. att riksdagen anslår 4 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till hotade arter under

anslaget B 1,

12. att riksdagen anslår 100 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till investeringar i ny

miljöteknik under anslaget B 1,

13. att riksdagen anslår 272 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90, Statens naturvårdsverk B 1,

dvs. 696 816 000 kr.,

14. att riksdagen anslår 50 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till kalkning under anslaget

B2,

15. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till kalkning av brunnar under

anslaget B 2,

16. att riksdagen anslår 9 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till regional miljöövervakning

under anslaget B2,

17. att riksdagen anslår 79 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90, Bidrag till miljöarbete B 2,

dvs. 290 855 000 kr.,

18. att 420 000 000 kr. utöver regeringens förslag i

proposition 1990/91:90, Investeringar inom miljöområdet B 3,

dvs. 548 000 000 kr.,

19. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90, Forskning för ett avfallssnålt

samhälle B 5, dvs. 27 360 000 kr.,

20. att riksdagen anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till de ideella

organisationernas miljöarbete under anslaget B 8,

21. att riksdagen anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90, Visst internationellt

miljösamarbete B 8, dvs. 16 900 000 kr.,

22. att kemikalieinspektionen får möjlighet att utöka ramen

för sin resultatbudget med 15 000 000 kr. nästa budgetår i

förhållande till regeringens förslag i proposition 1990/91:90,

Kemikalieinspektionen B11,

23. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90 till projekt för tillämpning av

substitutionsprincipen under anslaget B 11,

24. att riksdagen anslår 100 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90, Landskapsvård B 12, dvs.

300000000 kr.,

25. att riksdagen anslår 75 000 000 kr. utöver regeringens

förslag i proposition 1990/91:90, Sanering och återställning av

miljöskadade områden B 13, dvs. 100 000 000 kr.

1990/91:Jo105 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för

miljöpolitiken som angetts under rubrikerna 1990-talets

utmaningar, bekämpa växthuseffekten, förstärk miljöskyddet,

miljöövervakning och myndighetsorganisation och utveckla

effektiva ekonomiska styrmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en mer aktiv

produktövervakning,

3. att riksdagen hos regeringen begär en studie av hur

miljöfrågorna skall prioriteras i enlighet med vad som i

motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam redovisning

av hur Sverige uppfyller internationella avtal och

rekommendationer på klimatvårdsområdet,

5. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de

svenska koldioxidutsläppen inte skall få överstiga 1987 års

nivå,

6. att riksdagen som nationellt delmål, i enlighet med

Torontokonferensens rekommendationer, fastställer att de svenska

koldioxidutsläppen skall minska med 20 % från år 1987 till år

2005,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det internationella avvecklingsarbetet vad

gäller olika ozonförstörande kemikalier,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av kvalitetsnormer för luft och

vatten,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

sanktionsavgifter i enlighet med vad som i motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om hur de ekonomiska anslagen för

miljöövervakning skall användas,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om de aktörsbaserade miljövårdsorganens

roll,

12. att riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av

den framtida myndighetsorganisationen på miljöområdet i enlighet

med vad som i motionen anförts,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av förstärkt ekonomisk

kompetens på naturvårdsverket,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommunernas miljövårdsarbete,

15. att riksdagen hos regeringen begär utredning om

finansieringen av tillsynsverksamheten i enlighet med vad som i

motionen anförts,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om användningen av olika --

administrativa eller ekonomiska -- styrmedel på miljöområdet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om EG-anpassning av olika ekonomiska

styrmedel,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagändring som möjliggör användning av överlåtelsebara

utsläppsrättigheter på miljöområdet,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

miljörelaterad förmånsbeskattning på bilområdet i enlighet med

vad som i motionen anförts,

20. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de

svenska kväveoxidutsläppen från vägtrafiken skall minska med mer

än 50 % från år 1988 till år 2000,

21. att riksdagen begär att regeringen i förhandlingarna

mellan EG och EFTA verkar för skärpta avgaskrav för tunga fordon

i enlighet med vad som i motionen anförts,

22. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de

svenska kolväteutsläppen från vägtrafiken skall minska med mer

än 70 % från år 1988 till år 2000,

23. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de

svenska koldioxidutsläppen från vägtrafiken skall hållas

oförändrade från år 1989 till år 2000,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om uppföljning av de nationella delmålen

för utsläpp från vägtrafiken,

25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

miljörelaterad energibeskattning baserad på en skärpt

koldioxidbeskattning i enlighet med vad som i motionen anförts,

26. att riksdagen beslutar att ändra den nuvarande

svavelskatten till en svavelavgift i enlighet med vad som i

motionen anförts,

27. att riksdagen hos regeringen begär utredning om hur

kväveavgifterna även skall kunna omfatta mindre och medelstora

förbränningsanläggningar,

28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till metod för

att minska kväveutsläppen från de kommunala avloppsreningsverken

i enlighet med vad som i motionen anförts,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljöavgifter på de miljömässigt

farligaste bekämpningsmedlen,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om mer aktiv tillämpning av

substitutionsprincipen,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en aktiv uppföljning av

avveckling av olika miljöfarliga kemikalier,

32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ekonomiska stimulanser för att minska massaindustrins utsläpp av

stabila klorerade organiska föroreningar i enlighet med vad som

i motionen anförts,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samarbete med EG då det gäller

miljömärkning,

35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

återlämningspremie på de miljöfarliga batterier som i dag inte

omfattas av pantsystem i enlighet med vad som i motionen

anförts,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av kostnadseffektiva metoder

för att minska CFC-avgången till atmosfären,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nonylfenoletoxylater,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om inriktningen på avfallsforskningen,

39. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

huruvida avfallsreduceringsplaner skulle kunna användas för att

minska avfallsmängderna,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om omhändertagande av hushålls- och

industriavfall,

41. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

renhållningslagen (1979:596) i syfte att generellt tillåta

kompostering av hushållsavfall i enlighet med vad som i motionen

anförts,

42. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär

att det kommunala monopolet på avfallsområdet avskaffas,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om producentansvaret på avfallsområdet,

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behandlingsmetoder för miljöfarligt

avfall,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kapacitetsutbyggnad då det gäller

omhändertagande av miljöfarligt avfall,

46. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär

privatisering av SAKAB,

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om reglering av vattenuttag från enskilda

brunnar,

48. att riksdagen begär förslag om hur den ideella

naturvården skall kunna stärkas i enlighet med vad som i

motionen anförts,

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om biotopskydd,

50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om medelsanvisning till biotopvård,

51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om inköp av urskogar,

52. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

samordning av bidragen till naturvård, landskapsvård och

kulturvård i enlighet med vad som i motionen anförts,

53. att riksdagen hos regeringen begär förslag till enhetliga

fridlysningsregler i enlighet med vad som i motionen anförts,

54. att riksdagen hos regeringen begär utredning av

alternativa skyddsinsatser då det gäller skogsmark,

55. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1991/92 anvisa

ytterligare 50 milj.kr. till skogsmarkskalkning, sjökalkning,

skydd och restaurering av kulturminnen samt förstärkning av

åtgärder avseende brunnar att finansieras ur den av oss till

svavelavgift omvandlade svavelskatten.

1990/91:Jo106 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det övergripande målet för handlingsprogrammet mot buller skall

vara att antalet människor som störs eller skadas av buller

skall minska,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

JAS-projektet även ur bullersynvinkel bör avbrytas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att buller på arbetsplatser skall beaktas

i handlingsprogrammet mot buller,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att buller i bostäder skall beaktas i

handlingsprogrammet mot buller,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kraven på tystare hushållsapparater,

fläktsystem etc. skall beaktas i handlingsprogrammet mot buller,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att minskade bullerstörningar i våra

vardagsrekreationsområden skall beaktas i handlingsprogrammet

mot buller.

1990/91:Jo107 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ekologisk kemikalie- och varuhantering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om introduktion av nya varor och kemikalier,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att produkter måste följas av

återvinnings- och destruktionsbeskrivning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att produkter måste följas av en

miljöklassning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att principen om den omvända bevisbördan

skall skrivas in i lagen om kemiska produkter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillverkares och försäljares ansvar för

varu- och kemikaliehantering,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillämpningen av

substitutionsprincipen skall stärkas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konsumenters och yrkesutövares förstärkta

möjligheter att handla miljömedvetet,

9. att riksdagen till kemikalieinspektionen för budgetåret

1991/92 anvisar 14 783 000 kr. utöver vad regeringen föreslår

eller således 76753000 kr.,

10. att riksdagen till information i syfte att minska

hushållens kemikalieanvändning för budgetåret 1991/92 anvisar

ett projektanslag på 10 000 000 kr. att fördelas via

naturvårdsverket,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att kloralkaliindustrin senast år 2000

skall ha övergått till kvicksilverfria processer,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att kvicksilverhaltiga strömbrytare,

mätinstrument etc. skall förbjudas från den 1 januari 1992,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att kommunerna skall åläggas ansvar

för återvinning av lysrör, lampor etc. som innehåller

kvicksilver senast den 1 januari 1992,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att kvicksilveroxidbatterier skall

förbjudas från 1995,

15. att riksdagen som sin mening uttalar att all användning

av kadmium utom i forskning skall förbjudas,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljöavgift på batterier som

innehåller kadmium,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en handlingsplan bör utarbetas för

att ta hand om kadmiumhaltigt avfall,

18. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att komma med förslag om kraftig minskning av

metalläckaget från gruvavfall,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift

på arsenik och krom i träskyddsmedel på 200 kr./kg resp. 100

kr./kg,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en handlingsplan för omhändertagandet

av arsenik och krom,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att trikloretylen, metylenklorid och

perkloretylen ej får överlåtas i konsumentförpackningar från den

1 januari 1992,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift

på 50 kr./kg på trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om organiska tennföreningar, ftalater,

bromerade flamskyddsmedel och klorparaffiner,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om aromatiska lösningsmedel,

25. att riksdagen beslutar att användningen av

nonylfenoletoxylater skall upphöra senast år 2005,

26. att riksdagen hos regeringen begär att

kemikalieinspektionen får i uppdrag att skyndsamt utreda

bensenhanteringen och hur användningen skall minska,

27. att riksdagen hos regeringen begär att

kemikalieinspektionen får i uppdrag att skyndsamt utreda hur

bensinens miljö- och hälsoeffekter skall minska,

28. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift

på utsläpp av klororganisk substans (AOX) som överstiger nivån

0,5 kilo per ton massa.

1990/91:Jo108 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att minska dagens hot mot våra hav,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att stärka samarbetet med övriga stater

runt våra hav,

3. att riksdagen till naturvårdsverket för budgetåret 1991/92

anvisar 30 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit för

ett pilotprojekt för att sanera kvicksilverhaltiga fiberbankar.

1990/91:Jo109 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ny översyn av naturvårdslagstiftningen i

syfte att tydliggöra en ekologisk grundsyn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regler för biotopskydd bör utformas så

att de ger möjlighet för länsstyrelserna att genom generella

regler skydda områden i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ansvaret för skydd av skogliga

biotoper bör ligga på länsstyrelserna,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny

formulering av 4 § lagen om skötsel av jordbruksmark, så att

större hänsyn till naturvården garanteras,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om generellt

förbud mot markavvattning med dispensmöjlighet i enlighet med

vad som i motionen anförs,

6. att riksdagen till anläggande av våtmarker för budgetåret

1991/92 anvisar 20 000 000 kr. på nytt anslag,

7. att riksdagen till investeringar inom miljöområdet för

budgetåret 1991/92 anvisar 140 000 000 kr. eller 60 000 000 kr.

utöver vad regeringen föreslagit,

8. att riksdagen till investeringar inom miljöområdet anvisar

100000000 kr. som ett engångsanslag,

9. att riksdagen till skydd av hotade arter för budgetåret

1991/92 anvisar 10 000 000 kr., alltså 2 100 000 kr. utöver vad

regeringen föreslagit,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nödvändigheten av att upprätta en

nationell naturvårdsstrategi,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om stöd till utvecklande av den

ekologiska kompetensen i kommunerna,

12. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att genomföra en utvärdering av det

naturvårdsinriktade arbetet på kommunal nivå, i enlighet med vad

som i motionen anförts,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skydd av fjällnära skogar,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbud mot användande av främmande

trädslag,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbud mot användande av

vattenskotrar, s.k. jet-skis.

1990/91:Jo110 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en liberal miljöpolitik,

2. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av de

åtgärder som behövs och konsekvenser av dessa för att utsläppen

av kväveoxider till luft skall minska med 50 % mellan åren 1980

och 1998,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en vidareutveckling av användandet av

ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöskyddskommitténs fortsatta arbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklande av miljökvalitetsnormer som

styrmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om transformation av internationella

konventioner i svensk lagstiftning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljövårdens organisation,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett konkret

mål för minskning av klorutsläpp från massaindustrin och att

målet därefter får vara styrande för de åtgärder som vidtas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att överväga ett system med överlåtbara

utsläppsrätter för klorerade organiska föreningar, 10. att

riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör att

kväveutsläpp från avloppsreningsverk kan kvittas mot åtgärder

som minskar diffusa kväveutsläpp,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om riktlinjer för en samlad aktionsplan

mot buller,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om buller i bostäder,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljöinsatser i barnomsorgen,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om användning

av information och kampanjer som styrmedel i miljöpolitiken,

15. att riksdagen beslutar om införande av miljöavgift på

träskyddsmedel enligt miljöavgiftsutredningens förslag,

16. att riksdagen beslutar om förbud mot metylenklorid,

trikloretylen och perkloretylen i konsumentprodukter från den 1

januari 1992,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift

på perkloretylen,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift

på nonylfenoletoxylater,

19. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag

om en återvinningslag och andra förpacknings- och avfallsfrågor,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en höjning av bilskrotningspremien

till 4 000 kr.,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kostnadseffektiv kvävereduktion i

jordbruket,

23. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 60 milj.kr.

utöver regeringens förslag för bildande av naturreservat -- mark

för naturvård,

24. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 15 milj.kr.

till Statens naturvårdsverk för utvärdering och utveckling av

skogskalkning,

25. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 20 milj.kr.

utöver vad regeringen föreslagit till kalkning av sjöar,

26. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 30 milj.kr.

för ett bidrag till frivilliga naturvårdsåtgärder i skogsbruket,

27. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 8 milj.kr.

utöver regeringens förslag för vård av naturreservat,

28. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 4 milj.kr.

utöver regeringens förslag för vård av hotade arter,

29. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 5 milj.kr.

för naturvårdsbiologisk forskning,

30. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 3 milj.kr.

till de ideella miljöorganisationerna,

31. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 7 milj.kr.

för kulturmiljöändamål inom landskapsvården i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1990/91:Jo111 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljöskyddskommittén skall få direktiv om att särskilt beakta

tillåtlighetsreglernas begriplighet i det fortsatta

utredningsarbetet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den ger

miljöskyddskommittén direktiv om att tillåtlighetsreglerna i

miljölagstiftningen skall utformas så att kravnivån inte sänks

på grund av miljöskatter/avgifter,

3. att riksdagen begär att regeringen ändrar

miljöskyddsförordningen och gör trafikanläggningar

prövningspliktiga enligt miljöskyddslagen,

4. att riksdagen beslutar att stryka sista meningen i 6 §

miljöskyddslagen: "Första stycket eller andra stycket första

meningen hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars

anläggande prövas i särskild ordning, används för avsett

ändamål",

5. att riksdagen hos regeringen begär att den ger

miljöskyddskommittén direktiv att lägga förslag som kan ge den

regionala och lokala tillsynsorganisationen en självständigare

roll,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljöorganisationer skall betraktas som sakägare i miljömål,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en Miljöombudsman skall inrättas,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i

naturvårdslagen så att krav på miljökonsekvensbeskrivningar

införs,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

länsstyrelserna skall tillämpa miljöskyddslagens kravregler

beträffande förorening till vatten orsakad av markavvattning,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

vattenlagen där det tydligt framgår att även värden som inte kan

mätas i pengar skall tas med i den samhällsekonomiska

avvägningen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

vattenlagen så att den biologiska/ekologiska kompetensen alltid

garanteras i vattendomstolarna.

1990/91:Jo112 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om växthuseffektens beroende av regeringens

ekonomiska politik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att minska den materiella

förbrukningen för att komma tillrätta med koldioxidutsläppen och

minska risken för den s.k. växthuseffekten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett koldioxidtak skall fastläggas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att användningen av fossila bränslen skall

minskas med 2 % om året,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att i större omfattning införa

gröna skatter och avgifter för att minska den materiella

förbrukningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att införa koldioxidskatt på elproduktion.

1990/91:Jo113 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i

berörda delar som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om mål och inriktning av miljöpolitiken, former

och inriktning av det internationella miljöarbetet, behovet av

en global miljöfond, krig och miljö, bistånd och miljö,

internationellt kunskapsutbyte på miljöområdet samt inriktningen

av det nordiska och europeiska miljösamarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet och inriktning av åtgärder för att

minska utsläppen av koldioxid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om former och tidpunkt för införande av

koldioxidskatt på fossilbaserad elproduktion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behov och inriktning av åtgärder för att

motverka uttunningen av ozonskiktet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av åtgärder för att motverka

försurande utsläpp,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program

för minskning av kväveoxidutsläppen enligt de riktlinjer som

förordas i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av insatserna för att minska

utsläppen av ammoniak,

8. att riksdagen hos regeringen begär att ett treårsprogram

för skyddskalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark

upprättas och finansieras i enlighet med vad i motionen anförts,

9. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till skyddskalkning

och vitaliseringsgödsling anvisar 40 000 000 kr. i enlighet med

vad i motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kalkning av försurade vattendrag samt

för budgetåret 1991/92 anvisar 30 000 000 kr. utöver regeringens

förslag för detta ändamål,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av kartläggning och insatser i

hela landet för att förebygga och reparera skadeverkningarna av

luftföroreningarna på kulturminnen och kulturmiljöer,

12. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 4 000 000

kr. till Internationella försurningssekretariatets verksamhet i

enlighet med vad i motionen anförts,

13. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att lägga förslag om åtgärder för att minska

utsläppen av tungmetaller och kväve i hav och vattendrag i

enlighet med vad i motionen anförts,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder

för att återskapa våtmarker i syfte att minska kväveläckaget i

enlighet med de riktlinjer som förordas i motionen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om sambanden mellan utnyttjande av

naturresurser och markanvändning resp. målsättningen att bevara

biologisk mångfald i de ekologiska systemen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad motionen anförts om förbud mot utsläpp av gentekniskt

förändrade organismer i naturen,

17. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 2 000 000

kr. till Nordens Ark för åtgärder i syfte att bevara hotade

nordiska djurarter i enlighet med vad i motionen anförts,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om inriktning och åtgärder för att

motverka användningen av kemikalier,

19. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om upprättande av en avvecklingsplan för

klorutsläppen samt i lag föreskriver att utsläppen av klor

från skogsindustrin skall vara högst 0,5 kg AOX per ton

klorblekt massa år 1995 resp. 0,1 kg år 1999,

20. att riksdagen i lag föreskriver att en avgift på

organiskt bundet klor uttas med 50 kr./kg i enlighet med vad i

motionen anförts,

21. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att analysera och lägga förslag om åtgärder för

att minska halterna av polyklorerade bifenyler (PCB) i

ekosystemen i enlighet med vad i motionen anförts,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett

handlingsprogram för att minska bullernivåerna i samhället i

enlighet med de riktlinjer som förordas i motionen,

23. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om sambanden mellan miljö och ekonomi resp.

utformningen av de ekonomiska styrmedlen på miljöområdet,

24. att riksdagen i lag föreskriver att en avfallsavgift

uttas på osorterat hushålls- och industriavfall från den 1

januari 1992 med 200 kr. per ton avfall i enlighet med vad i

motionen anförts,

25. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning

tillsätts med direktiv att lägga förslag om införande av ett

pantsystem för återvinning av avfall i enlighet med vad i

motionen anförts,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samordningen av miljölagstiftningen

och upprättandet av en särskild miljöbalk,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en särskild statsåklagare i

miljömål,

28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

miljöskyddslagen innebärande att en särskild miljöansvarig skall

utses i företag som bedriver miljöfarlig verksamhet i enlighet

med vad i motionen anförts,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en miljöombudsman med de

uppgifter som förordas i motionen,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i denna motion och motion 1990/91:JoU749 anförts om

inriktningen av tillståndsprövningen för ren produktion,

31. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att bibehålla och förstärka de

kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljörevisioner i företagen,

33. att riksdagen hos regeringen hemställer att

sammansättningen av miljömärkningskommittén ändras i enlighet

med vad i motionen anförts,

34. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till miljöforskning

för IVLs verksamhet anvisar 5 000 000 kr. utöver regeringens

förslag,

35. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 50 000 000

kr. till utveckling av lokala avloppssystem i enlighet med vad i

motionen anförts,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en mer miljöanpassad beskattning av

tjänstebilar,

38. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att utarbeta regler för bidrag till installationer

av reningsutrustning för andra föroreningar än dem som för

närvarande regleras i enlighet med vad i motionen anförts,

39. att riksdagen beslutar att en bilskrotningspremie skall

utgå med 4 000 kr. vid skrotning av bilar av 1975 års modell

eller äldre i enlighet med vad i motionen anförts,

40. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi

för en resurssnål avfallshantering enligt de riktlinjer som

förordas i motionen,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtgärder för reduktion av avfall vid

tillstånd för företag att bedriva miljöfarlig verksamhet,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om handel med och transporter av

miljöfarligt avfall,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om jordbrukets betydelse för

möjligheterna till en bra miljö och en god naturvård,

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kadmium i handelsgödsel och slam från

reningsverk,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lagregleringen av

stallgödselhanteringen,

46. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i

denna del hos regeringen begär förslag till användning av

miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel i enlighet

med vad i motionen anförts,

47. att riksdagen avslår proposition 1990/91:90 såvitt avser

förslag till inleverans till statskassan av oanvända reserverade

medel (100 milj.kr.) från anslaget Miljöförbättrande åtgärder i

jordbruket i enlighet med vad i motionen anförts,

48. att riksdagen avslår proposition 1990/91:90 såvitt avser

förslag till disposition av influtna avgifter (78 milj.kr.) för

budgetåret 1989/90 i enlighet med vad i motionen anförts,

49. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 60 000 000

kr. utöver regeringens förslag för inköp av mark för

naturvårdsändamål,

50. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 5 000 000

kr. utöver regeringens förslag till skötsel av naturvårdsobjekt

att disponeras i enlighet med vad i motionen anförts,

51. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 4 000 000

kr. utöver regeringens förslag för bevarande av hotade arter.

1990/91:Jo114 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (v) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att Sverige utan att avvakta EGs

eller andra internationella organs samtycke skall skärpa

miljökraven på trafikområdet,

2. att riksdagen beslutar att de transporter som samhället

och enskilda behöver redan på kort sikt måste göras så rena från

skadliga utsläpp som de bästa och tillgängliga fordonstekniska

lösningarna medger,

3. att riksdagen beslutar att halten av svavel och aromatiska

kolväten i dieselolja fr.o.m. 1992 skall sänkas till tekniskt

lägsta möjliga nivå.

1990/91:Jo115 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att rätten till god miljö är en

grundläggande mänsklig rättighet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande

ökade fackliga befogenheter när det gäller inre och yttre miljö,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om snabbare avveckling av ozonnedbrytande

ämnen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på

miljöskyddslagstiftning baserad på bindande

miljökvalitetsnormer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kombinera produkters miljöklassning

med ett avgiftssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om allmänhetens och berörda yrkesgruppers

rätt att föra talan i miljöskyddsärenden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lagstiftning rörande miljöskador

orsakade av joniserande strålning bör föras in i den nya

miljöbalken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att behålla obligatoriska miljö- och

hälsoskyddsnämnder,

9. att riksdagen till ideella organisationers internationella

miljöarbete för budgetåret 1991/92 anvisar 5 000 000 kr., alltså

3 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslår,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtgärder när det gäller avancerad

bioteknik,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige med större kraft måste

hävda miljöfrågorna i handelspolitiken.

1990/91:Jo116 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen skall ge miljön en mer

överordnad roll i det politiska arbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en nationell handlingsplan för att

komma till rätta med miljöproblemen skall upprättas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en parlamentarisk kommitté skall

tillsättas för att granska det miljöpolitiska arbetet baserat på

aktionsplaner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljökvalitetsnormer i kombination med genomförandeplaner skall

införas i miljölagstiftningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

strategin i miljöarbetet på ett tydligare sätt skall utgå från

de kritiska belastningsgränserna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

riksdagens miljöpolitiska målsättningar skall kopplas tydligare

till miljölagstiftningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

regeringen årligen skall redovisa till riksdagen hur arbetet med

att uppnå riksdagens målsättningar går och komma med

kompletterande förslag när det behövs för att nå

målsättningarna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de miljöpolitiska målsättningar som föreslås i motionen skall

utgöra målsättningar för den miljöpolitiken,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige genom att fatta mer långtgående miljöpolitiska beslut

skall verka pådrivande i det internationella miljöarbetet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att regeringen till miljökonferensen i Brasilien 1992 skall

lägga konkreta förslag för att minska användningen av

naturresurser i Sverige till en nivå som är globalt möjlig,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att ekonomiska styrmedel i fortsättningen skall vara en viktig

del i miljöpolitiken,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att ekonomiska styrmedel inte står i motsatsställning till

administrativa styrmedel utan utgör komplement.

1990/91:Jo117 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny

miljölagstiftning där miljökvalitetsnormer och

genomförandeplaner ingår enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Göteborg bör göras till miljöskyddsområde,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

kommunerna bör få rätt att utfärda föreskrifter inom

miljöskyddsområden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt gods

och att det skall ske i samarbete med andra berörda länder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

vägar där farligt gods tillåts transporteras skall märkas ut med

särskilt vägmärke,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen om anförts om att farligt gods i första hand skall gå

per järnväg eller till sjöss med säkra dubbelbottnade fartyg,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig

verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beskattning av fri parkeringsplats,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöavgifter på tungmetaller, kväve och

fosfor,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kartläggning av giftiga metaller och

halogenerade organiska ämnen.

1990/91:Jo118 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att genomföra en kartläggning av industrins

utsläpp av giftiga metaller och halogenerade organiska

föreningar och att kartläggningen läggs till grund för åtgärder

i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljöavgifter/skatter i ökad utsträckning skall införas även för

utsläpp till vatten,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöskatt

på industriutsläpp av tungmetaller,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöskatt

på kväveutsläpp till vatten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

kommunerna, om miljöskatt införs på kväveutsläppen från

reningsverk, får möjlighet att reducera skatten också genom att

anlägga våtmarker,

6. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att lämna förslag till hur miljösituationen i

havet kan förbättras med hjälp av genomförandeplaner baserade på

flodernas avrinningsområden,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

skötsellagen så att minst 5 m obrukad mark lämnas vid öppna

vattendrag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

stora arealer våtmarker måste återskapas i framför allt Halland

och Skåne,

9. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär

att dikning och skyddsdikning inom skogsbruket förbjuds,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och

Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 60 %

senast den 1 juli 1993,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och

Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 75 %

senast den 1 juli 1995,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Bottenhavet skall

ha infört kvävereduktion motsvarande minst 50 % senast den 1

juli 1993,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att kustnära kommunala avloppsreningsverk skall ha en

fosfatreningsgrad senast den 1 juli 1994 på 95 %,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att dagvatten, miljöfarliga industriutsläpp och avlopp från

hushållen inte skall få blandas i samma avloppssystem fr.o.m.

den 1 januari 1995,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att i stort sett alla industriutsläpp av tungmetaller skall ha

upphört till 1995 och att år 2000 skall vara absolut slutår för

utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att användning av kvicksilver i klor/alkali-industrin skall ha

upphört till den 1 juli 1992,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att utsläppen av klorerade föreningar från skogsindustrin skall

ha upphört senast 1995,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att klorblekt papper inte skall få säljas i Sverige efter den 1

juli 1992,

19. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att utarbeta en konkret plan för att minimera

utsläppen av stabila organiska föreningar och att målsättningen

skall vara att minska utsläppen till havet med 70 % till 1995,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att omprövningar av tillstånd enligt miljöskyddslagen också bör

innefatta att hårda krav ställs även på organiska stabila

föreningar som inte är klorerade,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att de transformatorer och kondensatorer som innehåller PCB

skall vara insamlade senast den 1 juli 1992 och att användning

av PCB totalförbjuds,

22. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att kartlägga och utarbeta ett åtgärdsprogram mot

de landbaserade oljeutsläppen,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att samtliga berörda hamnar skall ha mottagningsstationer för

olje- och kemikaliespill väl utbyggda senast den 1 juli 1993,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att villkoren för de havsbaserade fiskodlingarna skall omprövas

allra senast 10 år efter det att varje enskilt tillstånd givits.

1990/91:Jo119 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

målsättningen skall vara att minska produktionen av avfall med

50 % inom en tioårsperiod,

2. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt

naturvårdsverket att arbeta fram en konkret plan för reduktion

av avfallsmängden med 50%,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

målsättningen skall vara att minska produktionen av miljöfarligt

avfall med 80 % på 10 år,

4. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt

naturvårdsverket att arbeta fram en konkret plan för att minska

produktionen av miljöfarligt avfall med 80 % på 10 år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

företag som bedriver verksamhet där miljöskyddslagen eller lagen

om kemiska produkter är tillämplig skall upprätta

materialbalanser,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

materialbalanser, som företagen upprättar, skall ligga till

grund för krav på avfallsreduktion,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

krav på miljövarudeklaration skall ställas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

långtgående, obligatorisk källsortering skall ha införts i

kommunerna senast den 1 januari 1993,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

sopförbränning i kommunerna skall vara avvecklad senast den 1

januari 1994,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att användningen av retursystem kraftigt skall utökas och att

förpackningsutredningen bör få tilläggsdirektiv om att utforma

sådana förslag,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att plaster skall märkas för att underlätta återvinning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att substitutionsprincipen skall tillämpas fullt ut när det

gäller PVC,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att försäljning, tillverkning och import av CFC och varor som

innehåller CFC inte skall tillåtas efter den 1 januari 1992,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att försäljning, tillverkning och import av varor innehållande

HCFC inte skall tillåtas efter den 1 januari 1992, förutom till

kylskåp och värmeväxlare, och att HCFC över huvud taget inte

skall tillåtas efter den 1 januari 1994,

17. att riksdagen, om yrkande 18 inte bifalls, hos regeringen

begär förslag till skatt på HCFC,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att kommunerna skall ha skyldighet att ta hand om CFC och

haloner senast den 1 januari 1992,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att all användning av koltetraklorid skall vara förbjuden

fr.o.m. den 1 januari 1992,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att all användning av 1,1,1-trikloretan skall vara förbjuden

senast den 1 januari 1992,

21. att riksdagen beslutar införa avgift på träskyddsmedel

med motsvarande 200 kr./kg arsenik och 100 kr./kg krom,

22. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag i enlighet

med lantbruksstyrelsens förslag om obligatoriska kantzoner,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att Sverige skall ta egna initiativ och skärpa kraven när det

gäller hantering och import av kemiska produkter och varor och

inte invänta beslut i andra länder,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att den lagstiftning som riksdagen beslutat om i kemikaliefrågor

inte kan kompromissas bort i uppgörelser med företag och med

hänvisning till handelsregler,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att det bemyndigande som kemikalieinspektionen fått enligt 12§

lagen om kemiska produkter skall innebära att inspektionen har

rätt att tillämpa paragrafen fullt ut,

26. att riksdagen beslutar införa avgift med 50 kr./kg för de

klorerade lösningsmedlen diklormetan, tetrakloreten och

trikloreten,

27. att riksdagen beslutar att användningen av klorerade

lösningsmedel i konsumentprodukter skall ha upphört senast den 1

januari 1992,

28. att riksdagen beslutar att all användning av klorerade

lösningsmedel skall ha upphört senast den 1 januari 1995,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att de åtgärder som presenterats i kemikalieinspektionens

begränsningsuppdrag måste skärpas, konkretiseras samt

kompletteras med absoluta tidsgränser för användning,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att all användning och tillverkning av de organiska ämnen som

står med på kemikalieinspektionens 13-lista skall ha upphört

senast den 1 januari 1995,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att användning av de organiska ämnen som står med på

kemikalieinspektionens 13-lista i konsumentprodukter inte skall

vara tillåten efter den 1 januari 1991,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att de varor och produkter som innehåller kvicksilver, kadmium

och bly och som kan förbjudas med hänvisning till

substitutionsprincipen förbjuds den 1 juli 1991,

33. att riksdagen hos regeringen begär system med

återlämningspremier för de varor och produkter som innehåller

tungmetallerna kvicksilver och kadmium men som inte kan

förbjudas omedelbart med substitutionsprincipen, t.ex.

kvicksilverhaltiga lysrör,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att tillverkning och import av produkter och varor som

innehåller kvicksilver och kadmium skall vara förbjudna senast

år 2000,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att varor med fastmonterade miljöfarliga batterier inte skall få

säljas efter den 1 januari 1992,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att de dispenser och undantag som finns från 1979 års

kadmiumförbud skall upphöra att gälla senast den 1 juli 1992,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att amalgam som tandfyllningsmaterial inte skall få användas

efter den 1 juli 1994,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att tennorganiska båtbottenfärger inte skall tillåtas efter den

1 juli 1992.

1990/91:Jo120 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i

miljöskyddslagen så att byggandet av större trafikanläggningar

måste koncessionsprövas,

5. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar 15

år eller äldre höjs till 5 000 kr.,

6. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar

yngre än 15 år höjs till 3 000 kr.,

7. att riksdagen beslutar att avgaskraven för bilar skall

skärpas i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar att avgaskraven för lätta lastbilar

och bussar skall skärpas i enlighet med vad som anförts i

motionen,

9. att riksdagen beslutar att avgaskraven för tunga lastbilar

och bussar skall skärpas i enlighet med vad som anförts i

motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

miljökvalitetsnormer för luftföroreningar i utomhusluft i

enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar att införa ett gränsvärde för

benseninnehållet i motorbränslen,

12. att riksdagen vid bifall till yrkande 11 beslutar att

gränsvärdet för bensen skall sättas till en viktprocent fr.o.m.

den 1 januari 1992,

13. att riksdagen vid bifall till yrkande 12 beslutar att

gränsvärdet för bensen skall sättas till 0,1 viktprocent fr.o.m.

den 1 januari 1994,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljökrav

på arbetsfordon att införas senast fr.o.m. 1993 års modeller,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

miljöklasser och miljöavgifter i enlighet med vad som anförts i

motionen,

16. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på

svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1991 endast får framdrivas med

tunga motorbrännoljor med en högsta svavelhalt på 0,5 %,

17. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på

svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1992 endast får framföras med

tunga motorbrännoljor med en högsta svavelhalt på 0,3 %,

18. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på

svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1991 endast får använda lätta

motorbrännoljor med maximalt 0,2 % svavelhalt,

19. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på

svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1992 endast får använda lätta

motorbrännoljor med maximalt 0,05 % svavelhalt,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

miljöavgifter på färjor och handelsfartyg att införas senast

fr.o.m. den 1 juli 1992,

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

restriktioner och miljöavgifter för oljetankfartyg som angör

svensk hamn på västkusten i enlighet med vad som anförts i

motionen,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljökrav,

miljöklassning och miljöavgifter för fritidsbåtar att

åtminstone delvis införas före den 1 juli 1992 i enlighet med

vad som anförts i motionen,

23. att riksdagen beslutar att miljöavgiften för

kväveoxidutsläpp skall höjas till 40 kr./kg för inrikes flyg,

24. att riksdagen hos regeringen begär en åtgärdsplan mot

miljöstörningar från militärt flyg.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T82.

1990/91:Jo121 av Jan Sandberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om höjning av skrotningspremien till 1500

kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöklassning av nya fordon,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om restriktioner mot hög bränsleförbrukning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbete inom EG vad avser strängare krav på

dieselmotorn,

5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om

öronmärkta bidrag till etanoldrivna bussar.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T83.

1990/91:Jo122 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att vägbygget över våtmarksområdet vid

Foteviken skall stoppas omedelbart.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T84.

1990/91:Jo123 av Eva Goës och Krister Skånberg (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att radikalt minska utsläppen av koldioxid

och kväveoxider (minst 50 % till år 2000) genom att prioritera

den rena vätgasen framför fossila bränslen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N62.

1990/91:Jo124 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

redovisar en förteckning över sjöar av riksintresse för

dricksvattenförsörjningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

utarbetar belastnings- och åtgärdsmål som miljökvalitetsnorm för

dricksvattentäkter, bl.a. Göta älv.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo124.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990

1989/90:Jo746 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en Nordsjökommission.

1989/90:Jo749 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om internationella överenskommelser om

åtgärder mot oljeutsläpp,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införandet av en internationell

luftvårdsfond.

1989/90:Jo750 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att samma svavelkrav bör ställas för dieselbränsle för

sjöfarten som för annan verksamhet och att Sverige bör verka för

detta genom bilaterala överenskommelser eller genom

Östersjökonventionen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T215.

1989/90:Jo769 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att regeringen skall se till att

HELCOM (Helsingforskommissionen) skall fungera som bas för

samordning av Östersjöländernas interna miljölagstiftning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för att

Helsingforskonventionen utvecklas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lika stränga krav på lokalisering,

teknik och utsläpp bör gälla i samtliga Östersjöstater,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att HELCOM skall se till att bindande

kvalitetsnormer för luft och vatten fastställs inom

Helsingforskonventionens tillämpningsområde,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att HELCOM skall se till att varje

Östersjöstat skall upprätta en genomförandeplan som faställs av

HELCOM,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att genomförandeplanerna får rättsverkan

och blir bindande för Sverige och de övriga Östersjöstaterna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att för att kvalitetsnormerna skall kunna

upprätthållas det skall införas ett effektivt och fungerande

kontrollsystem vars mätningar skall vara offentliga och öppet

redovisas så att det klart framgår vilka stater som följer sina

villkor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Helsingforskonventionens bestämmelser

måste vara bindande och inte endast utgöras av rekommendationer,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att bestämmelser om analysmetod och

kvalitetskrav på mätningar måste införas för att inte onödiga

tvister skall uppstå vid tillämpningen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att HELCOM fortlöpande skall övervaka

tillämpningen av konventionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att den internationella rätten skall

kompletteras med efterlevnadskontroll med påföljder för

fördragsbrott.

1989/90:Jo773 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en fristående expertgrupp vars uppgift

skall vara att följa den internationella utvecklingen på

miljöområdet.

1989/90:Jo818 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en Nordsjökommission.

1989/90:Jo820 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige med kraft skall driva ett totalt avvecklingskrav för

samtliga freontyper inom ramen för Montrealprotokollet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall verka för att en effektiv global konvention om

klimatförändringar upprättas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall stödja arbetet inm ECE och se till att en

försurningskonvention som utgår från kritiska belastningsgränser

upprättas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas så

att den uppfyller de krav som framgår av motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall verka för att Paris- och Oslokonventionerna

utvecklas så att de uppfyller de krav som framgår av motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till Svenska naturskyddsföreningens

internationella verksamhet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de strängaste miljökraven i något nordiskt land skall vara

riktlinje för andra nordiska länder.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:U637.

1989/90:Jo873 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om synen på naturvården internationellt.

1989/90:Jo879 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ett mål för samarbete med de

östeuropeiska länderna skall vara att på ett långsiktigt

hållbart sätt förbättra miljön.

1989/90:Jo883 av Sven Eric Lorentzon m.fl (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att i det

internationella förhandlingsarbetet verka för att de kritiska

belastningsgränserna bl.a. avseende svavelutsläpp inte

överskrids,

8. att riksdagen beslutar att överföra de medel som i dag

används inom det s.k. Dalälvsprojektet till anslaget Åtgärder

mot miljöskador,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prioriteringar vid användning av anslaget

Åtgärder mot miljöskador,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om försöksverksamhet mot kväveläckage i

Polen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991

1990/91:Jo201 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förlängning av tiden för ansökan om bidrag

för gödselvårdsanläggningar till 1995,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

nuvarande regler för miljöavgiften på handelsgödsel och

bekämpningsmedel så att kostnadskompensation för gjorda

miljöinvesteringar inom jordbruket kan erhållas.

1990/91:Jo208 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om restriktioner vid spridning av

naturgödsel.

1990/91:Jo215 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär utredning om på vilket sätt

smörjoljeförbrukare kan förmås använda vegetabiliska oljor.

1990/91:Jo226 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

användningen av handelsgödselkväve skall minska med minst 30 %

inom ett år främst genom en ökning av miljöavgiften i enlighet

med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

användningen av handelsgödselkväve bör minska med minst 50 %

inom fem år,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

alla gårdar bör ha en lagringskapacitet för stallgödsel på minst

12 månader fr.o.m. 1993,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

alla större gårdar inom problemområden för miljön skall omfattas

av koncessionsplikt i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar att jordbruksmark som innehåller

mer än 1 mg Cd/kg torrsubstans inte skall få användas för

livsmedelsproduktion,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

användningen av kemiska bekämpningsmedel bör minska med minst 80

% inom fem år,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att samma miljökrav som ställs i motionen på

livsmedelsproduktion skall gälla för biobränsleproduktion.

1990/91:Jo234 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c)

vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett ökat anslag för landskapsvård till

Jönköpings och Kronobergs län,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en enklare hantering av bidrag till

naturvården och mer generella villkor.

1990/91:Jo243 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

miljövänliga oljor.

1990/91:Jo253 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om användningen av influtna medel från

avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel,

14. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100, bil.

11, i denna del beslutar att ej föra över 100 000 000 kr. från

odisponerade medel på reservationsanslag, som avräknas mot

inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel,

till statsbudgetens inkomstsida.

1990/91:Jo255 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en skyndsam redovisning av hur

medlen från handelsgödsels- och bekämpningsmedelsskatterna

använts.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk706.

1990/91:Jo273 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen utöver regeringens förslag anslår

300000000 kr. till arealbaserat inkomststöd, som kombinerat

areal- och djurbidrag, enligt vad som anförts i motionen.

1990/91:Jo280 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insatser för att det öppna

kulturlandskapet skall kunna hävdas.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A491.

1990/91:Jo306 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utredning av lagfästning av allemansrätten

samt behovet av informationsinsatser.

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insatser mot försurningen i skogen genom

bl.a. vitaliseringskalkning.

1990/91:Jo311 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till

miljöskyddskommittén så att skogsvårdslagen tas med i

översynen av miljölagstiftningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

ädellövskogslagen skall ses över i enlighet med vad som anförts

i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär att riksskogstaxeringen

skall utvidga sin verksamhet till att innefatta parametrar av

intresse för naturvården,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagändring för begränsning av dikning av våtmarker och sumpskog

i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att spridning av konstgödsel på

naturmark skall förbjudas,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att användningen av kemiska

bekämpningsmedel inom skogsbruket skall förbjudas.

1990/91:Jo317 av Lars-Ove Hagberg (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet med

skötselplaner i Dalarna för ett uthålligt skogsbruk i enlighet

med vad som i motionen anförts.

1990/91:Jo425 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljöprövning av radikala

fiskemetoder.

1990/91:Jo440 av Lola Björkquist m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om besökscentrum vid sjön Tåkern.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr519.

1990/91:Jo443 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett program för avveckling av

PVC-användningen i Sverige,

2. att riksdagen hos regeringen begär att statens

naturvårdsverk får i uppdrag att utreda förutsättningarna för en

avveckling av användningen av PVC i enlighet med vad i motionen

anförts.

1990/91:Jo445 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas

1. att riksdagen anvisar ett anslag på 3 000 000 kr. för

fiskevård till bidrag för att minska de mest negativa effekterna

för fisket inom berörda områden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

anvisade medel gemensamt bör förvaltas av Sveriges

Fiskevattenägareförbund och Sveriges Sportfiske- och

Fiskevårdsförbund och att dessa förbund därefter bör fördela

anvisade medel till fiskevårdsorganisationer inom berörda län.

1990/91:Jo513 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i livsmedelsverkets förordning om dricksvatten att

förordningen blir tillämplig på varmvatten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall återuppta den rutinmässiga

rapporteringen till länsstyrelsen av analysresultat av

dricksvattnet i kommunen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om grundvattenkontrollnät,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

lagändring att kvalitetsnormer för dricksvatten införs i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om alternativa metoder i reningsverkens

beredningsprocess,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kemikalietransporter nära vattentäkter och

distributionsledningarnas sträckning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beredskap vid vattenbrist,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om asbestcementrör och annat material i

vattenledningssystemet.

1990/91:Jo514 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som tvingar

handeln att återta alla förpackningar.

1990/91:Jo528 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utredning av enskilda brunnar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att livsmedelsverket bör ges huvudansvaret

för dricksvatten och konsumtionsvatten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lagändring för att förhindra

saltvatteninträngning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildning inom vattenområdet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning inom vattenområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en samverkansgrupp bör tillsättas på

vattenområdet.

1990/91:Jo701 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av insatser för handikappanpassning av naturreservat.

1990/91:Jo702 av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i

Bengtsfors (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av

förbud mot blyhagel i Sverige.

1990/91:Jo703 av Ingbritt Irhammar och Pär Granstedt (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud mot import av PVC-förpackningar.

1990/91:Jo705 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hänsynsområde,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillägg

rörande hänsynsområde,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fullföljande av nationalparksplanen, 4.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skydd av 1 % av den produktiva skogsmarken

utanför de fjällnära barrskogarna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd av urskogar i södra och mellersta

Sverige,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ägande och skötsel av naturreservat, 8.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om intrångs- och marklösenersättningar, 9.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om naturskydd för friluftslivets behov, 10.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om översyn av hänsynsreglerna i

skötsellagen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om markavvattning och skyddsdikning av

skogsmark,

14. att riksdagen beslutar att mark motsvarande 15 000 000

kr. årligen skall överföras från domänfonden till

naturvårdsfonden i syfte att underlätta bildandet av

naturreservat på privat mark,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överföring av statlig mark med stort

naturvårdsvärde till naturvårdsfonden.

1990/91:Jo706 av Lars Ernestam (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om höjning av skrotningspremien för bilar av 1975 års modell

eller äldre.

1990/91:Jo707 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om svenska initiativ för att avvärja miljöhoten mot Skagerrak

från vrak och dumpade kemiska stridsmedel.

1990/91:Jo708 av Elving Andersson och Ivar Franzén (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statsbidrag till kustkommunerna i

Göteborgs och Bohus län och i Hallands län för strandstädning.

1990/91:Jo709 av Gunnar Nilsson och Nils T Svensson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insamling av kvicksilvertermometrar och

åtgärder för övergång till kvicksilverfria alternativ.

1990/91:Jo710 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

lagen om kemiska produkter så att tillämpningsområdet utvidgas

till att gälla även hälso- och miljöfarliga varor,

2. att riksdagen hos regeringen begär ändring i lagen om

kemiska produkter så att bestämmelse om förhandsgranskning

införs,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

lagen om kemiska produkter så att den omvända bevisbördan

införs,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring

så att även lagen om kemiska produkter tillämpas vid

koncessionsnämndens prövning,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

13 § miljöskyddslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bättre märkning av kemiska produkter och

varor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljöskyddskommittén bör få tilläggsdirektiv om att göra

kemikalielagstiftningen tydligare och mer lättillgänglig,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

ansvarsfördelningen för tillsynen enligt lagen om kemiska

produkter mellan länsstyrelserna och miljö- och

hälsoskyddsnämnderna måste klargöras,

9. att riksdagen hos regeringen begär att

kemikalieinspektionen årligen redovisar de kemikalier som är

utbytbara så att användningen av dessa omedelbart upphör,

10. att riksdagen hos regeringen begär att

kemikalieinspektionen får ett bemyndigande enligt 12 § lagen om

kemiska produkter för att kunna förbjuda kemiska produkter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

kommunerna måste få ökade befogenheter att begränsa

kemikalieanvändningen i enlighet med vad som anförs i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att kemikalieinspektionens register i sin helhet skall göras

offentligt och lättillgängligt,

13. att riksdagen hos regeringen begär att

kemikalieinspektionen får i uppdrag att årligen offentliggöra

import, export och inrikes användning av miljöfarliga

kemikalier,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

lagen om kemiska produkter så att krav ställs på kommunerna att

upprätta en åtgärdsplan för att minska användningen av kemiska

produkter,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att konkreta åtgärder bör vidtas för att minska

kemikalieanvändningen inom jordbruket med 80 % inom fem år,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att användning av kemiska bekämpningsmedel i hemträdgårdar,

kommunala parker och grönområden skall förbjudas.

1990/91:Jo711 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att leva upp till målen om återanvändning

av papper som fiberråvara,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att pappersinsamling skall ske på alla

offentliga inrättningar, också skolor, och att detta skall ingå

i kommunens åtagande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om styrmedel för att stimulera till

återanvändning av papper.

1990/91:Jo712 av Eva Goës och Marianne Samuelsson (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att 18 § naturvårdslagen skall ges

följande ändrade lydelse: dels efter första meningen i första

stycket införs en ny mening av följande lydelse: "Tillstånd

skall föregås av samråd med berörda föreningar och sakägare",

dels till första meningen i andra stycket görs följande tillägg:

"Vari även väg till eller från täktområdet skall redovisas",

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

miljöskyddsförordningen att samtliga berg- och gruvtäkter samt

torvtäkter som inte är avsedda för husbehov, liksom uppförandet

av krossverk och asfaltverk, blir tillståndspliktiga enligt

miljöskyddslagen.

1990/91:Jo713 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att problemen med krematoriernas

kvicksilverutsläpp måste lösas.

1990/91:Jo714 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett samlat åtgärdsprogram för

Mälaren och Hjälmaren.

1990/91:Jo715 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om pant på bildäck.

1990/91:Jo716 av Lars Ernestam och Anne Wibble (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om översyn av gällande lagstiftning i syfte att

förhindra saltvatteninträngning i grundvattnet i

skärgårdskommunerna.

1990/91:Jo717 av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kustvattenkontroll i Öresund.

1990/91:Jo718 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen i första hand beslutar ändra

strandskyddsreglerna i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen vid avslag av yrkande 1 upphäver

naturvårdsverkets rätt att överklaga länsstyrelsens beslut om

undantag från strandskyddsbestämmelserna.

1990/91:Jo719 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ett pantsystem för

kvicksilverhaltiga lampor och lysrör.

1990/91:Jo720 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insatser på miljöområdet.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U203.

1990/91:Jo721 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående svenskt initiativ för bildande av en

Nordsjökommission,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående planerna på oljeutvinning i

Skagerrak,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett svenskt initiativ till ett gemensamt

nordiskt program för miljöförbättringar i Skagerrak--Kattegatt

och att för detta ändamål utnyttja den speciella låneordningen i

Nordiska investeringsbanken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående naturvårdsverkets aktionsplan mot

havsföroreningar.

1990/91:Jo722 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de

svenska koldioxidutsläppen skall minska med 20 % från 1987 till

år 2005,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en offensiv svensk

klimatvårdsstrategi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den tekniska utvecklingens betydelse för

utsläppsminskningar inom transportsektorn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges klimatvårdande uppgifter inom

ramen för ett framtida EG-medlemskap,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om återbeskogning i tredje världen.

1990/91:Jo723 av Stina Eliasson och Martin Olsson (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning gällande allemansrätten.

1990/91:Jo724 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om Emån och den

framtida utvecklingen inom dess vattenområde.

1990/91:Jo725 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om höjd bilskrotningsersättning.

1990/91:Jo726 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att snabbt öka återvinningen av

däck,

2. att riksdagen beslutar om en destruktionsavgift på däck,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nivån på

destruktionsavgiften på olika typer av däck.

1990/91:Jo728 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att snabbt utveckla ekonomiska

styrmedel i miljöpolitiken,

2. att riksdagen beslutar att miljöavgifterna som tas ut på

jordbruket skall återföras i form av arealbidrag i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

ett gränsvärde på 30 g kadmium/ton fosfor bör införas för

handelsgödsel,

4. att riksdagen beslutar att en miljöfond inrättas i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att en avfallsfond inrättas i

enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en total

avveckling av nickel-kadmiumbatterier,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till pantsystem

på bildäck,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till pantsystem

på förbrukade katalysatorer från vägfordon,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett pantsystem omgående bör införas på

smörjoljor och att en lämplig pant vore 700 kr./kubikmeter,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

pantsystem på kvicksilverhaltiga varor i enlighet med vad som

anförts i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett

system med överlåtbara köplicenser för handelsgödselkväve i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion Sk625.

1990/91:Jo729 av Karin Söder och Pär Granstedt (c) vari yrkas

att riksdagen hemställer hos regeringen om en skyndsam utredning

rörande metoder för kontroll av efterlevnaden av internationella

konventioner på miljöområdet.

1990/91:Jo730 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att kraftigt skärpa

målsättningarna vad gäller att minska utsläppen av miljöfarliga

ämnen från bl.a. vägtrafiken,

2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. år 1992, i enlighet med

vad som anförts i motionen, skärpa avgaskraven för personbilar

vad gäller kväveoxider resp. kolväten till 0,16 g/km, och vad

gäller hållbarhetskravet till tio år eller 16 000 mil,

3. att riksdagen beslutar att bilskrotningspremien höjs till

2 500 kr. från den 1 juli,

4. att riksdagen beslutar att förbjuda tillsatser av giftiga

eller miljöfarliga ämnen i drivmedel fr.o.m. den 1 januari 1992,

i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

återvinning av bensinångor m.m. skyndsamt skall införas i

enlighet med som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att avgaskraven för tunga lastbilar

och bussar skärps ytterligare till år 1994 i enlighet med vad

som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar att avgaskraven för lätta lastbilar

och bussar skärps jämfört med vad som tidigare beslutats i

enlighet med vad som anförts i motionen och att dessa

skärpningar införs fr.o.m. 1993 års modeller,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avgaskrav

på arbetsfordon m.m. som skall vara riksdagen till handa före

1991 års utgång.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T207.

1990/91:Jo731 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förändringar av naturvårdslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljökonsekvensbedömningar inom

naturvården,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om biotopreservat,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hur den enskilda naturvården skall kunna

stärkas,

5. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppgift att utreda hur statligt ägda naturområden kan

överföras till den ideella naturvården,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fauna- och floravården,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av samordning av olika

naturinventeringar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om exploaterade delar av nationalparker,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om syftet med naturreservaten,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om översyn av befintliga

reservatsbildningar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av vård- och

driftskostnadsplaner för naturreservaten,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om riksobjekt för naturvården,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om speciella skyddsinsatser för

våtmarker,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om återskapande av våtmarker,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om naturvårdande insatser i

odlingslandskapet,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökad naturvårdshänsyn inom

rennäringen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utvidgat samarbete med

Östersjöstaterna inkl. de baltiska staterna och Polen.

1990/91:Jo732 av Eva Goës (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kraftigt begränsa skyddsdikning och

byggnation av skogsbilvägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att statliga medel satsas på kartläggning

av försurningen och fortsatt kalkning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ersätta rennäringen för åtgärder för

att minska det radioaktiva upptaget i renar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skydda myr- och våtmarkerna

Tönningflon och Gullhögsflon från exploatering,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Tönningflon och Gullhögsflon bör

avsättas som naturreservat eller som nationalpark,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud mot motoriserat friluftsliv i

fjällregionen.

1990/91:Jo733 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utarbetande av en svensk

klimatvårdsstrategi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljölagstiftningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av miljökonsekvensbedömningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utarbetande av kvalitetsnormer för luft

och vatten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vidgad talerätt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ekonomiska styrmedel,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om pantsystem

för miljöfarliga batterier,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att

överlåtelsebara utsläppsrätter prövas även i Sverige,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inträde i EGs miljövårdsorgan,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om de miljöfrågor som Sverige bör

prioritera inom ramen för ett framtida EG-medlemskap.

1990/91:Jo734 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avgaskrav

och krav på bränslekvalitet för sjöfarten att införas senast den

1 januari 1992, och att kraven därefter trappas upp för att bli

minst motsvarande de som gäller för den tunga vägtrafiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om märkning av

olja för att möjliggöra identifikation vid oljeutsläpp.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T610.

1990/91:Jo735 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om försöksverksamhet med miljörevisorer i

företagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om företagens miljörapportering.

1990/91:Jo737 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av åtgärder för att begränsa

utsläppen av klimatgaser,

2. att riksdagen beslutar om att omformulera

koldioxidbeslutet från 1988 i enlighet med vad som i motionen

anförts,

3. att riksdagen beslutar om en handlingsplan för att minska

koldioxidutsläppen från trafiken,

4. att riksdagen beslutar om en handlingsplan för att minska

koldioxidutsläppen från industri- och energisektorn,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur Sverige

skall kunna bidra till ökad skogsplantering,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur Sverige

aktivt kan bidra till och sprida användningen av alternativ till

freonteknik,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att naturvårdsverket bör få i uppdrag att

öka informationen om den s.k. växthuseffekten och hur den kan

bemötas.

1990/91:Jo739 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regler för skyddet av miljön skall

utgå från vad naturen långsiktigt tål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om principer för naturvården,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om principer för miljöskyddslagstiftningen,

4. att riksdagen hos regeringen begär sådana ändringar i

lagstiftningen att ideella miljöorganisationer ges talerätt i

miljömål,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande

av en miljöombudsman,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatt och utökad användning av

ekonomiska styrmedel,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om normer för luftkvalitet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatta förhandlingar inom ramen för

konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av likvärdiga ekonomiska styrmedel

på miljöområdet i Europa,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en konvention om skydd av jordens

biologiska mångfald,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel för att stimulera

avfallsåtervinning och resurshushållning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förhandsgranskning av kemikalier,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om materialbalanser,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljörevisorer.

1990/91:Jo740 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en informationsanläggning vid Tåkern.

1990/91:Jo741 av Ingegerd Wärnersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om den miljöpolitiska utvecklingen i Skåne.

1990/91:Jo742 av Ingegerd Wärnersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder att förbättra miljön i västra

Skåne.

1990/91:Jo743 av Ingela Mårtensson och Siw Persson (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till översyn av

vattenlagen och naturvårdslagen så att utrotningshotade groddjur

ges ett varaktigt skydd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fiskeriförordningen måste ses över.

1990/91:Jo744 av Ingvar Eriksson och Rune Rydén (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag om

slamhantering eller utvidgning av lagen om kemiska produkter och

en slamförordning med stöd av den,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbättrad

information till hushållen angående hanteringen av farliga ämnen

som avfall.

1990/91:Jo745 av Anita Jönsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om decentralisering inom miljövårdsarbetet.

1990/91:Jo746 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utlokalisering av statens naturvårdsverk.

1990/91:Jo747 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behandling av konflikten mellan

allemansrätten och vilthägn.

1990/91:Jo748 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en förändring av naturvårdslagen.

1990/91:Jo749 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöpolitikens utgångspunkter och

inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att fastlagda miljömål ges

formen av en miljötraktat,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljölagstiftningens utformning,

4. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om

naturvårdsverkets organisation får tilläggsdirektiv att lägga

förslag om förändringar i miljövårdens organisation i syfte att

stimulera utveckling av slutna kretslopp inom industrin enligt

de riktlinjer som i motionen anförts,

1990/91:Jo750 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förbättrad information om allemansrätten.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K231.

1990/91:Jo751 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett långsiktigt mål för naturvården är

att 10 % av alla representativa naturtypers areal skall skyddas,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning

tillsätts för att utarbeta en plan för hur det långsiktiga målet

att skydda 10 % av alla representativa naturtypers areal skall

nås,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att naturvårdspolitiken bör harmoniseras i

enlighet med vad som anförs i Världsstrategin för miljövård,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av marina reservat,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bättre skydd för våtmarker och sumpskogar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fler nationalparker skall inrättas,

7. att riksdagen beslutar att stryka "inom berörd del" i 26 §

naturvårdslagen,

8. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till

miljöskyddskommittén om att naturresurslagen och

naturvårdslagen bör arbetas in i en ny miljöbalk,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpta regler för barmarkskörning på

kalfjäll och i våtmarksområden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om begränsningar av helikopterskidåkning,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om begränsningar för snöskotertrafik.

1990/91:Jo752 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

kommitté tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överstatliga beslut på miljöområdet, 3.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en europeisk miljölagstiftning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige med kraft skall driva ett

totalt avvecklingskrav för samtliga freontyper inom ramen för

Montrealprotokollet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall stödja arbetet inom ECE

och se till att en försurningskonvention som utgår från kritiska

belastningsgränser upprättas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för att

Helsingforskonventionen utvecklas så att den uppfyller de krav

som framgår i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för att Paris- och

Oslokonventionerna utvecklas så att de uppfyller de krav som

framgår av motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till Svenska naturskyddsföreningens

internationella verksamhet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige måste ställa upp för tredje

världen och kräva att Baselkonventionen sätter stopp för export

av avfall från i-länder till u-länder,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om inrättande av en europeisk miljöfond,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ett Östersjösekretariat bör

upprättas,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att de strängaste miljökraven i något

nordiskt land skall vara riktlinje för andra nordiska länder,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet att driva frågan om

internationella miljöavgifter i internationella förhandlingar.

1990/91:Jo753 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av ökade anslag för kalkning av sjöar

och vattendrag i främst Norrland.

1990/91:Jo754 av Reynoldh Furustrand och Alf Egnerfors (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

Ridö/Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren avsätts som nationalpark.

1990/91:Jo755 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

miljöskyddsförordningen att hänsyn kan tas till både sanitär

olägenhet och miljöstörningar vid prövning av utsläpp av

avloppsvatten.

1990/91:Jo756 av Siw Persson och Margareta Fogelberg (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utredning av samordnade åtgärder för

bevarande av vårt kultur- och naturarv.

1990/91:Jo757 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statligt engagemang i det föreslagna

niopunktsprogrammet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning avseende erosions- och

strandskyddsproblematik m.m.

1990/91:Jo758 av Leif Marklund och Ewa Hedkvist Petersen (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utlokalisering av vissa

avdelningar av naturvårdsverket till Norrbotten.

1990/91:Jo759 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna att

förstärka den svenska myskoxstammen utreds och en

räddningsaktion verkställs.

1990/91:Jo760 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att utforma samtliga författningar rörande

bilavgasområdet i enlighet med de krav som riksdagen ställt på

att konkurrensen skall upprätthållas.

1990/91:Jo761 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, m, c, mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om byggandet av ett

informationscentrum vid Tåkern.

1990/91:Jo762 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Vänersjöfartens betydelse från säkerhets-

och miljösynpunkt, såväl som statens eget ansvar att föregå med

gott exempel vid transportval,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Västervattnens betydelse som

dricksvattentäkt för en betydande del av Västsveriges

befolkning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om aktivt arbete för att förverkliga

internationellt samarbete inom ramen för riksdagens beslut om

Nordsjökommissionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ avseende

kustkommunernas strandstädningsproblem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om allvaret och omfattningen av utsläpp, även

som resultat av olyckor och tillbud,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program

för Västervattnen där i motionen redovisade förslag bör ingå,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av lagstiftnings- och

administrativa åtgärder,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av förbättrad samordning mellan

myndigheter och ett klarläggande av dessas ansvar.

1990/91:Jo764 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att industrier och offentlig verksamhet

som förbrukar processvatten i lag skall åläggas att återföra

detta till det egna vatttenintaget,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de reningsmassor som uppkommer vid den

interna reningen för att göra cirkulation möjlig skall lagras av

industrin så att miljöskadande ämnen inte kan läcka ut till

omgivningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det utfärdas direktiv för återförande

av processvatten som leder till att detta har genomförts i

landet inom en femårsperiod,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kommunerna skall bli befriade från

tvånget att ta hand om industriers vatten för rening såvida det

inte rör sig om vatten från kök och sanitetsanläggningar.

1990/91:Jo765 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till regler och rekommendationer

för märkning av emballage och förpackningar med avseende på

dessas källsorteringsmöjlighet.

1990/91:Jo766 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skyddet för Stora Alvaret på Öland.

1990/91:Jo767 av Rune Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder mot luft- och vattenföroreningar i

regionen Lilla Edet--Trollhättan--Vänersborg.

1990/91:Jo768 av Rolf Kenneryd och Ivar Franzén (c) vari yrkas

att riksdagen anvisar ett i förhållande till nuvarande anslag

med 10 milj.kr. förhöjt belopp för försökskalkning av skogsmark.

1990/91:Jo769 av Anders Björck och Ulf Melin (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om försök med miljöavgifter och

utsläppsrätter i Vätternområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användningen av intäkter från

miljöavgifter och emission av utsläppsrätter.

1990/91:Jo770 av Nic Grönvall och Karl-Gösta Svenson (m) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

koncessionslagstiftningen som anförts i motionen.

1990/91:Jo771 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kalkning av försurade sjöar i

Östergötland.

1990/91:Jo772 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om pantsystem på glasförpackningar.

1990/91:Jo773 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av

lagstiftningen beträffande snöskoterkörning i enlighet med vad

som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T422.

1990/91:Jo774 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (c) vari

yrkas att riksdagen beslutar att A90-bestämmelserna (SNFS

1989:12 MS 22) bör ändras på sätt som anges i motionen.

1990/91:Jo775 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Göteborg bör göras till miljöskyddsområde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljökvalitetsnormer och krav på genomförandeplaner skall

införas i miljölagstiftningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

kommunerna bör få rätt att utfärda föreskrifter inom

miljöskyddsområden.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T231.

1990/91:Jo776 av Lars De Geer och Karin Falkmer (fp, m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att uppdra åt naturvårdsverket att göra en

vetenskaplig utredning angående det hälsomässiga behovet av att

införa stoftutsläppsgränser som ligger 80 % lägre än de lägsta

som tillämpas i något annat ståltillverkande industriland.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk673.

1990/91:Jo777 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att som i motionen beskrivits utreda hur kustkommunerna

långsiktigt skall hjälpas att lösa problemen med nedsmutsningen

från Nordsjön och Kattegatt.

1990/91:Jo778 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om prövning av "Bubble-modellen" inom miljövårdsarbetet.

1990/91:Jo779 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en skärpning av miljöskyddslagen och

införande av utsläppsgränser för vissa miljöskadliga ämnen.

1990/91:Jo780 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tillämpningen av naturvårdslagens

bestämmelse om strandskydd.

1990/91:Jo781 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett åtgärdsprogram för en bättre

havsmiljö.

1990/91:Jo782 av Sven-Åke Nygårds och Barbro Evermo Palmerlund

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska och om

möjligt stoppa användningen av tungmetaller och naturfrämmande

ämnen.

1990/91:Jo783 av Britta Bjelle och Per-Ola Eriksson (fp, c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att

återställa den ursprungliga miljön för Merasjoki och

Kinnerpuska.

1990/91:Jo784 av Arne Mellqvist och Leo Persson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om medel för kulturmiljöinsatser.

1990/91:Jo785 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om dumpade fartyg med krigslaster i

Västerhavet,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag

hur en sanering av laster skall gå till.

1990/91:Jo786 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillsätta en utredning i syfte att

behandla frågor om vad som är en statlig respektive kommunal

angelägenhet vid miljöföroreningar av havsstränder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inom ramen för miljövårdande insatser

göra en positiv bedömning av anslagsframställningar från

kommuner och regionala organ.

1990/91:Jo787 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av större resurser och

bättre samordning i miljötillsynsarbetet.

1990/91:Jo788 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om allemansrätten.

1990/91:Jo790 av Karl-Erik Svartberg och Sverre Palm (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ersättning till kommunerna för drift och

skötsel av toaletter och sopställ inom de statliga

naturreservaten.

1990/91:Jo791 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om angelägenheten av forsknings- och

försöksprojekt i syfte att återställa döda havsbottnar i de i

motionen berörda vattnen,

2. att riksdagen beslutar att bestrida kostnaderna för det i

yrkande 1 angivna projektet med medel ur anslaget till Statens

Naturvårdsverk B 4 Miljövårdsforskning.

1990/91:Jo792 av Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en omarbetning av

miljöskyddslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vilka lagar som bör ingå i en samlad

miljöbalk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av tillståndsgivningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en effektivare kontroll av miljöutsläppen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att fastställa exakta

gränsvärden för miljöutsläpp,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om obligatoriska

miljökonsekvensbeskrivningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpta påföljder vid brott mot

miljöskyddslagen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om internationella miljökonventioner,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöansvariga på företagen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om inrättande av en miljöombudsman,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljöorganisationernas talerätt.

1990/91:Jo793 av Anders Castberger och Elver Jonsson (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande

av miljöskyddsområde för Göta älvdalsbäckenet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att forcera arbetet med bildandet av

Nationalpark Tresticklan i Dalsland.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A474.

1990/91:Jo794 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statligt delansvar för genomförandet av

åtgärdsprogram för Vättern.

1990/91:Jo795 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utökat skydd av skog,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en större nationalpark i

Medelpad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad kalkning m.m. mot försurning i

Västernorrland,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att göra Sundsvall--Timrå-området till

särskilt miljöskyddsområde,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skyndsamt genomföra miljödelegationens

förslag.

1990/91:Jo796 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt för organisationer att överklaga

beslut enligt miljöskyddslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om koncessionsnämndens sammansättning.

1990/91:Jo797 av Roy Ottosson och Åsa Domeij (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de krav som anförts i motionen skall beaktas i naturvårdsverkets

arbete med ett aktionsprogram mot buller,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att naturvårdsverket skall ha det samlade

föreskriftansvaret för buller i den yttre miljön.

1990/91:Jo798 av Lola Björkquist och Karl-Göran Biörsmark (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av stöd till forskning

och förebyggande skydd av Vättern som natur- och kulturområde

och som dricksvattentäkt.

1990/91:Jo799 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att i Sverige utveckla ett heltäckande system för

hantering av förpackningsavfall.

1990/91:Jo801 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om grunderna för miljöpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöfrågor som grund för nästa

GATT-runda,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

utredning tillsätts med uppgift att redovisa sambanden mellan

handelspolitik och miljöpolitik samt att skyndsamt lämna förslag

till riktlinjer för det fortsatta arbetet på detta område.

1990/91:Jo802 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förtydliganden vad gäller den av riksdagen

beslutade ersättningen för landskapsvård,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av

ersättningen för landskapsvård i enlighet med vad som i motionen

anförts.

1990/91:Jo803 av Lars Norberg och Inger Schörling (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

anordnandet av nationalpark i S:t Anna ytterskärgård inte är

förenligt med intresset att bevara natur och kultur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till bättre

skyddsinstitut för skärgårdarna i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de fastigheter som domänverket förvärvat i syfte att upprätta

nationalparker i S:t Anna ytterskärgård försäljs till fastboende

befolkning med bo- och brukarplikt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de erfarenheter som kan dras av förhållandena i S:t Anna

skärgård också skall tillämpas på andra skärgårdar av liknande

struktur.

1990/91:Jo804 av Hans Leghammar (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att snarast praktiskt prova lagbegreppet kvalitetsnormer för

vatten och luft i Laholmsbuktens avrinningsområde.

1990/91:Jo805 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om samordning, finansiering och lagstiftning

när det gäller återställande av åsystemen i Skåne.

1990/91:Jo806 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fortsatt rensning av Emån.

1990/91:Jo808 av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om miljöpolitiska åtgärder i Gävleborg.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A494.

1990/91:Jo809 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att varuförpackningarna bör reduceras.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:L735.

1990/91:Jo810 av Carl Frick och Inger Schörling (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ansvariga myndigheter som

kemikalieinspektionen, konsumentverket och livsmedelsverket

skall få i uppdrag att göra en revision av vilka kemikalier som

skall vara tillåtna i Sverige med utgångspunkt i vad som är

förbjudet i andra länder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillämpningen av substitutionsprincipen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen har anförts om att gränsvärden för att kunna

accepteras måste av de myndigheter, som sätter dem, redovisas

hur de har satts och hur olika gifter i våra livsmedel samverkar

samt att det måste göras en översyn av nu tillämpade

gränsvärden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förpackningar skall utformas så att de

kan återanvändas, återbrukas eller komposteras.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:L736.

1990/91:Jo811 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om miljön i Skåne.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A495.

1990/91:Jo812 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

för att kvalitetsnormerna skall kunna upprätthållas skall det

införas ett effektivt och fungerande kontrollsystem vars

mätningar skall vara offentliga och öppet redovisas så att det

klart framgår vilka stater som följer sina villkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

bestämmelser om analysmetod och kvalitetskrav på mätningar måste

införas för att inte onödiga tvister skall uppstå vid

tillämpningen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U670.

1990/91:Jo813 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att pröva kostnadseffektiva metoder för

kvävereduktion från avloppsreningsverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att målet skall vara att massaindustrins

utsläpp av klorföreningar är avvecklade vid sekelskiftet.

1990/91:Jo814 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppdrag att lägga fram förslag till skärpta avgasnormer

för personbilar fr.o.m. 1995 års modeller,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om höjning av skrotningspremie för bilar till

4 000 kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av skrotningsavgift på däck.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T267.

1990/91:Jo816 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det behövs utökad lagstiftning och effektivare åtgärder mot

miljöbrott bl.a. snabbare ingripanden och kraftigare sanktioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det behövs utbildning och kan behövas personalförstärkning för

att bredda och höja kompetensen hos övervakande, utredande och

dömande myndighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en sanktionsavgift bör införas, som kan utdömas när ett företags

utsläpp överskrider tillåtna gränsvärden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en miljöombudsman bör tillsättas,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvidgning

av sakägarbegreppet i mål och ärenden om miljöskydd till att

även omfatta miljöorganisationer,

6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i miljöskyddslagen

att det kriminaliseras att inte följa förelägganden om

försiktighetsmått eller förbud enligt lagens 40 § första

stycket,

7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i miljöskyddslagen

att det blir möjligt att både utdöma vite och väcka åtal för

samma miljöbrott,

8. att riksdagen beslutar att till de miljöövervakande

myndigheterna anvisa ett reservationsanslag på 6 000 000 kr. för

personalförstärkning och utbildningsinsatser för att bredda och

höja kompetensen hos dem som handlägger miljöskyddsmål.

1990/91:Jo817 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förklara Stockholmsregionen som

särskilt föroreningskänsligt område,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att bevara bra miljöer och värdefulla

naturområden samt förhindra exploatering i känsliga

naturområden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kväverening vid reningsverken.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo543.

1990/91:Jo818 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljökonsekvensanalyser bör göras inför varje aktualiserad

större förändring av natur eller bebyggelse i

huvudstadsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rening av avgaser från dieselfordon, 3.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

skyddet av Mälaren skall förstärkas genom att restriktioner

införs för kemikalieanvändning på tillrinningsområden av

särskild betydelse,

4. att riksdagen beslutar att tankfartyg i Stockholms

skärgård och på Mälaren skall beläggas med krav på dubbelskrov,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om obligatorisk rapportering för fartyg i

Mälaren samt om ökade befogenheter för lotsarna,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också

för farleder i svenskt vatten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i övrigt anförts i motionen om att åtgärder för att begränsa

luftföroreningarna skall beaktas vid olika myndigheters arbete,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd för känsliga naturområden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen i övrigt anförts om skydd för miljön i Stockholms

län.

1990/91:Jo819 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av

tillämpningen av internationella överenskommelser på

miljöområdet, i enlighet med motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upprättande av en lista över Sveriges

nationalarv i enlighet med motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fond för mark för naturvård,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljömål för jordbruk, skogsbruk och

fiske,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om genbanker.

1990/91:Jo921 av Åsa Domeij och Roy Ottosson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

tillståndsplikt för uttag av grundvatten, även för

husbehovstäkt, skall införas i känsliga områden, t.ex.

skärgårdsområden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de lokala myndigheterna måste få befogenhet att utfärda lokala

föreskrifter med inskränkningar i rätten till husbehovstäkt av

vatten,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de

juridiska och hydrologiska problemen i samband med den enskildes

rätt att ta ut vatten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

myndighetsansvaret bör klargöras och tillsynen förbättras i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Motion väckt med anledning av proposition 1990/91:87

1990/91:Jo54 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utvidga talerätten för enskilda

och organisationer i mål som berör fiskevårdsintressen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om omprövning av vattendomar.

Motioner överlämnade från andra utskott

1989/90:U232 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående ett gemensamt svenskt-danskt organ,

där forskare och politiker söker lösa den miljösituation som

blivit ett allt större miljöproblem i Kattegatt, Öresund och

Östersjön.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo824.

1989/90:U617 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning

om miljöproblemen m.m. tillsätts i enlighet med vad som i

motionen framförts.

1990/91:K17 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

förtydligande text i miljöskyddslagens § 45, så att de

tolkningsproblem som JO har påpekat i sin ämbetsberättelse

undanröjs och att syftet med motionens ändringsförslag uppfylls,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av extra utbildningsinsatser i

miljöjuridik för de tjänstemän som arbetar med miljöfrågor på

länsstyrelser och i kommuner.

1990/91:Sk59 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

13. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar 15

år eller äldre höjs till 5 000 kr.,

14. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar

yngre än 15 år höjs till 3 000 kr.,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av

bilskrotningsavgiften för att finansiera höjda

skrotningspremier enligt motionens förslag.

1990/91:T253 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en tillfällig höjning av

skrotningspremien till 1 500 kr.

1990/91:Sk625 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

miljöavgifter på lösningsmedel i enlighet med vad som anförts i

motionen,

20. att riksdagen beslutar att en avfallsavgift på 200

kr./ton skall införas på osorterade eller bristfälligt sorterade

sopor som läggs på deponi, i enlighet med vad som anförts i

motionen,

21. att riksdagen beslutar införa en avfallsavgift på 160

kr./ton på osorterade eller bristfälligt sorterade sopor som

förbränns, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:L735 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att produkter som i någon del av sin

livscykel kan ge långsiktiga skador på det ekologiska systemet

bör förbjudas och avlägsnas från marknaden.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen redovisar i denna proposition vidtagna åtgärder på

miljöområdet, mål och riktlinjer för den fortsatta

miljöpolitiken samt hur de miljöpolitiska ambitionerna

förverkligas genom ett brett, integrerat och decentraliserat

arbete. Regeringen lämnar konkreta förslag till åtgärder för att

nå målen.

Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) införs

i naturresurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt i lagen

om kommunal energiplanering.

Ett nytt program för att övervaka miljötillståndet i

landet införs och tilldelas 13 milj.kr. för budgetåret 1991/92.

För den kommande treårsperioden ökas resursramen för

miljöövervakning med totalt 75 milj.kr.

Miljöfrågorna integreras i utbildningen på alla nivåer.

Miljöutbildning blir ett viktigt inslag i läroplanen på

grundskolan och i gymnasiet. Antalet platser för miljö- och

hälsoskyddsutbildningen utökas från 62 till 90 per år. Den

ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och tekniker

genomförs under ytterligare tre år.

Två milj.kr. anvisas för ideella miljöorganisationers

internationella verksamhet.

Anslaget till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket

tillförs 58,1 milj.kr. för en treårsperiod för försöks- och

utvecklingsverksamhet samt information för att minska

jordbrukets växtnäringsläckage, främst med avseende på

stallgödselhantering.

Resurserna för landskapsvårdande åtgärder inom jordbruket

förstärks med 100 milj.kr. under budgetåret 1991/92.

En ny lag införs med föreskrifter om att ett biologiskt

bekämpningsmedel måste vara godkänt innan det får saluhållas

eller användas.

Verksamheten för vård och förvaltning av naturreservat

m.m. förstärks med 26 milj.kr. Resurserna för arbetet med

hotade arter förstärks med 4 milj.kr.

Totalt 48 milj.kr. anslås för den slutliga restaureringen av

Hornborgasjön.

Bl.a. följande ändringar föreslås i naturvårdslagen:

skärpta regler om markavvattning

ökade möjligheter att skydda små biotoper

förstärkt skydd för utrotningshotade arter.

Ädellövskogslagen ändras så att all skog med mer än 70 %

lövskog skall anses som ädellövskog om skogen innehåller minst

50 % ädla lövträd.

Nya fordon kommer fr.o.m. 1993 års modeller att indelas i

miljöklasser, till vilka knyts ett system med ekonomiska

styrmedel.

Nya skattesatser med större skatteskillnader införs på

motorbrännolja (diesel) av olika kvaliteter samt för blyad

resp. blyfri bensin.

Ett program för översyn av industrins utsläppsvillkor

genomförs genom omprövning enligt miljöskyddslagen. Utövarens

utredningsskyldighet i samband med omprövningsärenden klargörs

genom ett tillägg till miljöskyddslagen.

Resursramen för kemikalieinspektionens verksamhet höjs med

8,6 milj.kr. för budgetåret 1991/92.

För att underlätta och påskynda genomförandet av det

avfallsprogram som riksdagen tog ställning till år 1990

införs nya bestämmelser i renhållningslagen som ger kommunerna

en vidgad rätt att differentiera avfallstaxorna.

Ökade insatser föreslås för att återställa skadad miljö.

Programmet för kalkning av sjöar och vattendrag fullföljs och

byggs ut. För nästa budgetår utökas programmet med 40 milj.kr.

Ytterligare 4 milj.kr. föreslås för att skydda och återställa

värdefulla kulturminnen som påverkas av luftföroreningar.

25 milj.kr. per år avsätts för att återställa miljöskadade

områden. Programmet skall utvärderas efter fem år.

Utfrågningar, uppvaktningar m.m.

Utskottet har i detta ärende anordnat en utfrågning med

representanter för statens naturvårdsverk. En särskild

utfrågning har hållits med förre generaldirektören för

naurvårdsverket Valfrid Paulsson. Vidare har utskottet

uppvaktats av representanter för Svenska kommunförbundet,

Grossistförbundet Svensk Handel, Skogsindustrierna, Skogsägarnas

riksförbund, Sågverkens riksförbund, Värmeverksföreningen och

Hydro Supra AB.

I samband med ett studiebesök på kemikalieinspektionen har

utskottet fått information om vissa frågor inom

kemikaliekontrollens område.

Utskottet har vidare deltagit i en av skogsvårdsstyrelsen i

Blekinge län arrangerad skogsexkursion och erhållit information

om luftföroreningarnas effekter på skogsmark och om

skogsmarkskalkning som ett medel att motverka sådana effekter.

Utskottet

Inledning

Detta betänkande följer i huvudsak regeringens disposition i

propositionen. De fyra första kapitlen i propositionen behandlar

miljöpolitikens mål, inriktning och insatsområden liksom en

kortfattad redogörelse för förslagen. Därefter följer en mer

detaljerad genomgång av regeringens förslag jämte lagförslag och

vissa anslag för budgetåret 1991/92. Vissa kapitel och avsnitt i

propositionen som ligger utanför jordbruksutskottets

beredningsområde behandlas i utrikesutskottet, skatteutskottet,

utbildningsutskottet, näringsutskottet, trafikutskottet och

bostadsutskottet (UU19, SkU24, UbU12, NU40, TU30 och BoU18).

I ett inledningsavsnitt erinrar regeringen om att 1988 års

miljöpolitiska proposition bildar utgångspunkten för det

fortsatta miljöarbetet (prop. 1987/88:85, JoU23, rskr. 383).

Vidare redovisar regeringen de utredningar, aktionsplaner och

rapporter m.m. som ligger till grund för de nu framlagda

förslagen (se prop. s. 6--11). Av redovisningen framgår att det

finns ett synnerligen omfattande underlagsmaterial till

propositionen. Det bör vidare nämnas att miljödepartementet

upprättat en rapport med titeln Hur mår Sverige, som beskriver

miljösituationen. Rapporten har fogats till propositionen som

bilaga A.

I enlighet med den av regeringen valda dispositionen behandlar

utskottet i de inledande avsnitten motioner av mer övergripande

karaktär om bl.a. den miljöpolitiska inriktningen,

miljöpolitikens mål och strategier, miljöpolitikens medel och

instrument och vissa målsättningsyrkanden i övrigt. I anslutning

till kapitel 5 i propositionen -- som remitterats till

utrikesutskottet -- behandlar jordbruksutskottet vidare ett

antal fristående motioner om vissa internationella miljöfrågor

som tidigare hänvisats till jordbruksutskottet. Huvuddelen av

motionerna behandlas dock i anslutning till de mer detaljerade

förslagen under resp. kapitel i propositionen.

Den miljöpolitiska inriktningen

Propositionen

Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa,

bevara den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av

naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda

natur- och kulturlandskap. Detta redovisas närmare på s. 11--18

i propositionen. Enligt regeringens uppfattning skall den

framtida miljöpolitiken utvecklas längs följande huvudlinjer:

Ökat internationellt samarbete för att begränsa

gränsöverskridande och globala miljöproblem. I detta ingår att

stödja en miljöanpassad utveckling i tredje världen och i Öst-

och Centraleuropa.

Förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av

miljötillståndet för att få ett bra underlag för det

förebyggande arbetet.

Ökat sektorsansvar och ökad decentralisering i vid mening för

att få en bred förankring av miljöarbetet. Det gäller det

personliga ansvaret, företagens och kommunernas insatser liksom

medverkan av myndigheter inom alla samhällssektorer. Arbetet med

att utvärdera resultat av insatta medel ges ökad tyngd.

Åtgärder för att säkra en uthållig ekonomisk tillväxt är en

viktig del av den ekonomiska politiken. Miljölagstiftningen

skall utgå från vad hänsynen till människor och miljö samt en

god hushållning med naturresurser kräver. Lagarna skall

samordnas, skärpas och samlas i en miljöbalk. Utsläppen från

industriprocesser skall vid sekelskiftet ha nått ned till

ofarliga nivåer. Metoder för att begränsa varors hälso- och

miljöpåverkan skall utvecklas. Tillverkarens ansvar för

produkterna gäller under hela deras livstid. En bättre

avfallshantering skall uppnås genom bl.a. hårdare krav redan vid

tillverkning av varor och genom avveckling av farliga ämnen.

Mängden avfall skall begränsas genom återanvändning och

återvinning samt minskad användning av engångsmaterial och

emballage. Mycket hårda miljökrav ställs på det avfall som

slutligen måste tas om hand. Utsläppen från trafiksystemet måste

minskas till vad hälsan och miljön tål. I propositionen om

energipolitiken föreslås riktlinjer för ett energisystem utan

kärnkraft där sektorns bidrag till försurning och klimatpåverkan

minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut.

Ytterligare insatser görs i fråga om el- och värmeproduktionens

utformning i form av skärpta utsläppskrav m.m. Åtgärder vidtas

för ett uthålligt jordbruk och skogsbruk. Det personliga

ansvaret för miljöfrågorna understryks mot bakgrund av att många

små utsläpp står för en allt större del av miljöpåverkan.

Arbetet för att trygga en god livsmiljö för oss själva och

kommande generationer påkallar nya konsumtionsmönster och en

omläggning av livsstilen. Miljöfrågorna får en starkare

ställning i utbildningsväsendet.

Regeringen framhåller avslutningsvis i kapitel 1 att det

kommer att ta tid innan effekterna av insatta åtgärder blir

påtagliga. De senaste 20 årens framgångar med att minska olika

utsläpp visar samtidigt att naturen kan återhämta sig.

Miljöarbetet måste därför drivas med styrka under lång tid. Med

de förslag som regeringen redovisar i de miljö-, energi- och

näringspolitiska propositionerna anges hur Sverige kan byggas

starkt för framtiden. Regeringen kommer också att i det

internationella arbetet verka för en långsiktigt hållbar global

utveckling som förenar ekonomisk tillväxt med rätten till

arbete, välfärd och en god livsmiljö. Regeringen avser vidare

att lämna årliga redovisningar om utvecklingen på miljöområdet.

Motionerna

I partimotioner från samtliga oppositionspartier har utförliga

synpunkter lämnats på den miljöpolitiska inriktningen m.m.

I motion Jo105 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen

godkänner de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som angetts

i motionen, att regeringen ges till känna vad i motionen anförts

om behovet av en mer aktiv produktövervakning samt att en studie

görs av hur miljöfrågorna skall prioriteras (yrkandena 1--3).

Motionärerna framhåller bl.a. att det internationella

miljösamarbetet bör stärkas och att de största miljöinsatserna

uppnås genom ett offensivt miljövårdsarbete inom EG. En svaghet

i propositionen är att många förslag riktas mot själva

produktionsprocesserna, trots att deras negativa miljöeffekter

har minskat. Större insatser måste läggas på produktövervakning.

Naturvårdsverket bör få i uppdrag att med utgångspunkt i

Brundtlandkommissionens rapport göra en studie av hur

miljöfrågorna skall prioriteras. På klimatvårdsområdet finns

anledning att rikta skarp kritik mot regeringens agerande.

Riksdagen bör uppdra åt regeringen att följa de internationella

rekommendationerna. Inom ramen för FNs konferens om miljö och

utveckling i Brasilien år 1992 bör regeringen arbeta för

preciserade mål för olika ländergrupper rörande bl.a.

koldioxidutsläpp och CFC-användning. Sverige måste sträva efter

att nå bindande överenskommelser rörande konkreta minskningar av

koldioxid och andra växthusgaser. Vidare anförs i motionen att

miljöskyddet bör förstärkas genom utbildningsinsatser m.m. på

åklagarsidan, inrättande av en professur i miljörätt,

skärpningar av miljölagstiftningen m.m. Det finns starka skäl

att se över hela myndighetsorganisationen på miljöområdet och

överväga bl.a. en sammanslagning av naturvårdsverket med

kemikalieinspektionen till ett nytt miljövårdsverk. Beträffande

kommunerna anförs bl.a. att det även i framtiden kommer att

finnas ett behov av en fristående kommunal

övervakningsverksamhet. En utredning bör göras som klarlägger de

ekonomiska konsekvenserna av att tillsynsverksamheten bekostas

av budgetmedel och ej avgifter. Olika ekonomiska styrmedel bör

utvecklas. De statsfinansiella styrinstrumenten bör inte

användas i statsfinansiellt syfte utan användas för

miljöförbättrande ändamål. Ekonomiska stimulanser bör användas

för att premiera mer miljövänliga alternativ.

I folkpartiet liberalernas partimotion Jo110 yrkas

tillkännagivande av vad i motionen anförts om en liberal

miljöpolitik (yrkande 1). Denna del av motionen innehåller i

huvudsak endast en beskrivning av innebörden av en sådan

politik. Den tar sin utgångspunkt i den enskilda människan. Det

är hennes överlevnad och önskan om och behov av en god miljö som

utgör motivet för det liberala miljöengagemanget. En liberal och

engagerad miljöideologi utgår från att naturen inte får

utnyttjas mera än vad den tål. Den bygger vidare på en

förvaltarskapstanke som innebär att människan har rätt att bruka

och utveckla men inte att utnyttja och utarma. En oförstörd

miljö och bevarande av en mångfald av naturmiljöer utgör

förutsättningen för överlevnad och valfrihet för framtidens

generationer. Liberalismen kännetecknas också av ett starkt

internationellt engagemang. Ett svenskt medlemskap i EG ökar

påtagligt Sveriges möjligheter att påverka våra egna

miljöförhållanden. I motionen hänvisas även till folkpartiet

liberalernas partimotion Jo739.

I motion Jo739 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas ett

tillkännagivande att regler för skydd av miljön skall utgå från

vad naturen långsiktigt tål (yrkande 1). Denna princip innebär

bl.a. att mål för miljökvalitet skall vara styrande för vilka

verksamheter och utsläpp som skall tillåtas. För

naturvårdspolitiken innebär det att bevarande av biologisk

mångfald, dvs. artrikedom och genetisk variation, prioriteras.

För miljöskyddet innebär principen att kritiska gränser -- s.k.

miljökvalitetsnormer -- måste fastställas med stöd av lag.

Motionen innehåller även krav på en samordnad och effektiviserad

miljölagstiftning. Vidare anförs att ett viktigt inslag i

liberal miljöpolitik är ekonomiska styrmedel.

I centerns partimotion Jo113 yrkande 1 hemställs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i

motionen om bl.a. mål och inriktning av miljöpolitiken. Denna

del av yrkande 1 synes främst avse rubrikerna Sammanfattning och

Vår miljövision. Centerpartiet anser att frisk natur, med ren

luft och rent vatten, är det naturliga tillståndet, dit vi skall

nå med klara miljömål och genomtänkta åtgärder. Några

huvudpunkter i motionen är att slutna kretslopp och ren

produktion är nyckeln till en hållbar utveckling. Allt avfall

skall antingen återföras till naturens kretslopp eller till ny

användning. Människans och naturens toleransgränser samt

solidariteten med människor i andra länder och kommande

generationer skall vara utgångspunkten för miljömålen. I

motionen understryks behovet av en minskning av utsläppen av

växthusgaser, avveckling av CFC och upphörande av försurningen.

Den biologiska mångfalden måste säkerställas.

Miljöhänsyn måste ingå i all planering. I ett decentraliserat

samhälle möjliggörs en hushållande samhällsstruktur med

livsmönster som är hushållande, eftersom konsekvenser och eget

ansvar är nära förknippade med varandra. Under rubriken Livsstil

för överlevnad anförs att miljöansvaret stimuleras när besluten

decentraliseras och man ser samband mellan beslut och handlande.

De mål som sätts upp för miljöarbetet skall utgå från

människans och naturens toleransgränser. De skall vara

solidariska i förhållande till människor i andra länder och med

kommande generationer. Under rubriken Gränslöst samarbete anför

motionärerna bl.a. att en global miljöfond bör inrättas och att

Sverige vid FNs miljökonferens driver på för att formulera en

deklaration om miljörättigheter för individer, grupper och

organisationer. Sverige bör också ta initiativ till en studie om

sambandet mellan krig och miljö. I motionen understryks också

behovet av internationellt kunskapsutbyte samt nordiskt och

europeiskt miljösamarbete.

Även i motion Jo749 av Olof Johansson m.fl. (c) utvecklas de

fyra miljöprinciperna: slut kretsloppen, skapa hushållande

samhällsstruktur, stimulera livsstil för överlevnad och utveckla

ren produktion (yrkande 1).

I motion Jo115 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen

anförs om att rätten till en god miljö är en grundläggande

mänsklig rättighet. Kampen för människors rätt till en god miljö

är en fortsättning på arbetarrörelsens ursprungliga kamp. Det

finns en tydlig klasstruktur i hur miljöproblemen drabbar.

I motion Jo801 redovisas mer utförligt vänsterpartiets syn på

miljöpolitikens grunder (yrkande 1). Det framhålls att

industrisamhället för länge sedan sprängt de ekologiska ramarna.

Vårt samhälles produktion och konsumtion är inte delar i ett

fungerande kretslopp. I ett globalt perspektiv är användandet av

världens tillgångar ytterst orättvist fördelat. Vi måste alltså

gå över till andra system som bygger på användandet av förnybara

råvaror, återvinning och hushållning med ändliga resurser.

I motion Jo116 av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkas 1. att

miljön skall ges en mer överordnad roll i det politiska arbetet,

2. att en samlad nationell handlingsplan upprättas för att komma

till rätta med miljöproblemen, 3. att en parlamentarisk kommitté

tillsätts med uppgift att granska det miljöpolitiska arbetet

baserat på aktionsplaner, 5. att strategin i miljöarbetet på ett

tydligare sätt skall utgå från de kritiska belastningsgränserna,

6. att riksdagens miljöpolitiska målsättningar skall kopplas

tydligare till miljölagstiftningen och 7. att regeringen årligen

redovisar till riksdagen hur arbetet med att uppnå riksdagens

målsättningar fortskrider. I motiveringen anförs bl.a. att

miljön måste få sätta gränser för politik och samhällsutveckling

på samma sätt som finanspolitiken. Ett miljöutskott bör inrättas

med samma överordnade ställning som finansutskottet. Regeringen

bör också i sitt arbete ge miljödepartementet samma roll som

finansdepartementet när det gäller att sätta gränser för den

politik som andra departement föreslår. Den nationella

handlingsplan som avses i yrkande 2 bör innefatta hela

miljöproblematiken och så utförligt som möjligt redogöra för de

politiska förslagens relevans i förhållande till de

miljöpolitiska målsättningarna. När det visar sig att

målsättningarna inte nås måste planen skärpas. Det nuvarande

systemet med aktionsplaner och dessas effektivitet bör

granskas i en parlamentarisk kommitté.

Utskottets överväganden

Som framgår av propositionen har miljöarbetet under de senaste

decennierna varit framgångsrikt när det gäller t.ex. utsläppen

från processindustrin och energisystemet. Trots mångdubblad

produktion är dessa utsläpp tillbaka på 1940- och

1950-talsnivåer. Även på trafikområdet har insatta åtgärder

börjat ge viss effekt. Samtidigt har de globala miljöproblemen,

framför allt utsläppen av växthusgaser som påverkar klimatet och

ozonskiktet, ökat i omfattning och svårhetsgrad. I propositionen

anförs bl.a. att huvuddelen av belastningen på svensk miljö nu

kommer från andra länder eller andra källor än industrin och

energisystemet. Från att ha varit lokala och påtagliga har

utsläppen blivit diffusa och globalt spridda. Västvärldens

miljöproblem beror i allt större utsträckning på ökade utsläpp

från många små föroreningskällor. Till den utvecklingen bidrar

bl.a. den ökande användningen av olika kemiska produkter i

samhället. I Öst- och Centraleuropa är de stora punktutsläppen

från industri- och energianläggningar fortfarande de dominerande

problemen. Utvecklingsländernas miljöproblem är i hög grad

kopplade till fattigdomsproblemen och exploateringen av

naturresurser. Utskottet kan konstatera att det föreligger en

betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och

karaktär. De motioner som utskottet återkommer till i det

följande ger uttryck för en gemensam målsättning att såväl de

nationella som de internationella miljöproblemen kräver

kraftfulla åtgärder inom alla samhällssektorer och i det

internationella samarbetet.

Mot angivna bakgrund delar utskottet regeringens uppfattning

att den framtida miljöpolitiken bör utvecklas längs de

huvudlinjer som anges i propositionen (s. 11 f.). De

övergripande målen med miljöpolitiken skall vara att skydda

människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med

uttaget av naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt

samt skydda natur- och kulturlandskap.

Som framgår av redovisningen angående dagens miljöproblem är

ett utökat internationellt samarbete nödvändigt för att begränsa

gränsöverskridande och globala miljöproblem. För att få ett bra

underlag för det förebyggande arbetet krävs en förbättrad

kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet. Ett ökat

sektorsansvar och en ökad decentralisering är viktiga inslag för

att få en bred förankring av miljöarbetet. Det gäller det

personliga ansvaret, företagens och kommunernas insatser och

medverkan av myndigheter inom alla samhällssektorer.

Utskottet ansluter sig även till regeringens allmänna

överväganden i de delar som redovisas under rubrikerna En värld

inför gemensamma problem och möjligheter, Ekonomi och miljö,

Miljöbalk och skärpt miljölagstiftning, Rena industriprocesser,

Rena varor, Bättre avfallshantering, Rent trafiksystem, Rent

energisystem, Uthålligt jordbruk och skogsbruk och Det

personliga ansvaret. Dessa överväganden har i korthet redovisats

av utskottet i det föregående.

Utskottet vill erinra om att vissa miljöfrågor under

innevarande vårsession kommer att behandlas i samband med

riksdagens beredning av de näringspolitiska och energipolitiska

propositionerna (prop. 1990/91:87 och 88). I den förstnämnda

propositionen anförs bl.a. att begreppet välfärd innefattar

många olika aspekter varav ekonomiskt välstånd är en. En god

livsmiljö och möjligheten till ett innehållsrikt liv utgör andra

viktiga värden. Ekonomiskt framåtskridande genom ett mer

effektivt resursutnyttjande är emellertid en viktig grundval för

förbättringar även inom dessa områden.

I den energipolitiska propositionen understryks att

energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.

Vidare bör nämnas att regeringen i proposition 1990/91:156

lagt fram förslag om miljöklasser för nya fordon, m.m. och i

proposition 1990/91:140 föreslagit skärpningar i

arbetsmiljölagen m.m. I proposition 1990/91:117 om ny

kommunallag framläggs förslag om bl.a. den kommunala

miljöorganisationen.

Utskottet övergår härefter till att kommentera de

partimotioner m.m. som behandlas i detta avsnitt. Som nyss

anförts ger många motioner uttryck för en gemensam målsättning

när det gäller de övergripande miljöfrågorna. Det huvudsakliga

intrycket av motionerna är att de i dessa frågor innehåller

relativt få synpunkter som står direkt i strid med regeringens

överväganden. En stor del av motionerna kan anses tillgodosedda

genom uttalanden i propositionen som antingen direkt

överensstämmer med motionerna eller ger uttryck för samma

målsättning, om än i något varierande ordalag jämfört med

motionstexterna. Det anförda innebär givetvis också att

utskottet i stor utsträckning kan instämma i de synpunkter på

miljöpolitikens inriktning som framförs i motionerna. Det bör

vidare framhållas att många av de mer övergripande synpunkterna

i motionerna också behandlas i andra avsnitt i detta betänkande,

t.ex. om de internationella miljöfrågorna, FNs miljökonferens

år 1992, ekonomiska styrmedel, miljölagstiftningen och

miljövårdens organisation.

När det gäller t.ex. motion Jo105 (m) delar utskottet

motionärernas uppfattning att det internationella

miljösamarbetet bör stärkas och att större insatser bör göras

för produktövervakning. Konkreta förslag härom framläggs även i

propositionen. Utskottet vill än en gång understryka att det med

hänsyn till miljöproblemens karaktär är av den största betydelse

att det internationella samarbetet utvecklas. När det gäller

prioriteringen av miljöfrågorna har regeringen utförligt angivit

hur miljöproblemen successivt ändrat karaktär och redovisat

överväganden angående de mål och medel för miljöpolitiken som

mot denna bakgrund bör hävdas. Härigenom har erhållits ett

underlag för en sådan prioritering som efterlyses i motionen.

Motionärernas synpunkter i övrigt tillgodoses i stor

utsträckning genom dels de allmänna övervägandena i

inledningskapitlen, dels de mer specificerade åtgärdsförslagen

som utskottet behandlar i det följande. När det gäller motionens

synpunkter på organisationsfrågorna bör nämnas två faktorer som

tillkommit efter det motionen väcktes: dels har utredningen om

naturvårdsverkets organisation slutförts, med förslag om bl.a.

ett utökat och formaliserat samarbete mellan naturvårdsverket

och kemikalieinspektionen, dels har förslag framlagts om den

kommunala organisationen på miljöområdet. Utskottet föreslår att

motionen i denna del (yrkandena 1--3) lämnas utan någon vidare

åtgärd från riksdagens sida.

Vad utskottet anfört om samstämmigheten beträffande den

allmänna inriktningen av miljöpolitiken gäller i hög grad även

centermotionerna Jo113 och Jo749. Utskottet har givetvis ingen

invändning mot att frisk natur, med ren luft och rent vatten, är

det naturliga tillståndet och ett mål som skall uppnås med klara

miljömål och genomtänkta åtgärder. Motionens önskemål om slutna

kretslopp och ren produktion kan utskottet också i princip

ställa sig bakom. Utskottet ser för sin del ingen motsättning

mellan regeringens överväganden och motionärernas synpunkter i

denna del. Detsamma gäller motionens krav på hänsyn till

människans och naturens toleransgränser och solidaritet med

människor i andra länder och kommande generationer. Utskottet

kan också instämma i att det finns ett behov av att motverka

utsläppen av växthusgaser, CFC och försurande utsläpp, att den

biologiska mångfalden måste säkerställas och att miljöhänsyn bör

ingå i all planering. Som anförs i motionen är också det

nordiska och europeiska miljösamarbetet av stor betydelse. När

det gäller sambandet mellan krig och miljö har de svåra

miljöeffekterna av kriget vid Persiska viken blivit föremål för

en omfattande internationell uppmärksamhet. Frågan om den

militära verksamhetens påverkan på miljön har t.ex. behandlats i

stiftelsen Worldwatch Institutes miljörapport Tillståndet i

världen -91. Utskottet utgår från att denna fråga kommer att

grundligt studeras i FNs miljövårdsorgan eller i annat lämpligt

sammanhang. Eftersom utskottet sålunda inte ser någon klar

skiljelinje mellan regeringens och motionärernas överväganden

föreslår utskottet att motionerna Jo113 yrkande 1 och Jo749

yrkande 1 lämnas utan vidare åtgärd.

Folkpartiet liberalernas grundtanke att reglerna för

miljöskyddet skall utgå från vad naturen långsiktigt tål

överensstämmer med regeringens och utskottets uppfattning.

Regeringens uttalanden om det personliga ansvaret för att trygga

en god livsmiljö åt oss själva och åt kommande generationer

ligger i sin praktiska tillämpning delvis i linje med den

förvaltarskapstanke som beskrivs i motionen. Det anförda innebär

att motion Jo739 yrkande 1 inte kan läggas till grund för något

riksdagsuttalande som innebär någon preciserad avvikelse från

propositionen. När det gäller motion Jo110 yrkande 1 har

motionärerna i motiveringen redovisat innebörden av en liberal

miljöpolitik utan att framföra några bestämda yrkanden eller

önskemål i övrigt. Ett tillkännagivande i enlighet med motionen

skulle därför inte fylla någon funktion utöver den information

om partiets miljöpolitik som innefattas i motionen och i

utskottets redovisning ovan.

Utskottet har förståelse för synpunkterna i motion Jo115 (v)

om rätten till en god miljö som en grundläggande mänsklig

rättighet. Ett riksdagsuttalande som markerar samhällets ansvar

gentemot individen för rätten till en god livsmiljö skulle väl

överensstämma med propositionens syften och allmänna inriktning.

Som framgår av det tidigare anförda har utskottet emellertid

också anslutit sig till regeringens uppfattning att det

personliga ansvaret för miljön bör framhävas ytterligare. När

det gäller grundläggande fri- och rättigheter bör framhållas att

bestämmelserna i regeringsformen om dessa rättigheter endast tar

sikte på förhållandet mellan den enskilde och det allmänna.

Rätten till en god miljö är emellertid också i stor utsträckning

en fråga om förhållandet mellan enskilda rättssubjekt som

påverkar miljön resp. utsätts för miljöstörningar. Ett

riksdagsbeslut som syftar till att påverka rättsförhållanden av

nyss angivet slag måste i princip ha formen av lagstiftning. Med

det anförda föreslår utskottet att motion Jo115 yrkande 1 lämnas

utan någon vidare åtgärd.

I motion Jo801 yrkande 1 anförs bl.a. att utsläppen måste

minskas och att vi måste gå över till andra system som bygger på

förnybara råvaror. Mot dessa synpunkter har utskottet inget att

invända. Att det mänskliga handlandet skall ta sin utgångspunkt

i en realistisk uppfattning om problemens karaktär och

omfattning kan utskottet också instämma i. Utskottet gör även

här den bedömningen att motionen inte kan läggas till grund för

något riksdagsuttalande som i nämnvärd grad avviker från

propositionens allmänna överväganden. Motionen avstyrks i denna

del.

I anslutning till mp-motionen Jo116 bör framhållas att

utskottet nyligen i ett yttrande till konstitutionsutskottet

förordat en utredning om inrättande av ett miljöutskott

(1990/91:JoU5y). I yttrandet framhålls bl.a. att sektoriserings-

och decentraliseringsprincipen bör innebära att miljöfrågorna

beaktas inom hela utskottsorganisationen. Detta bör dock inte

utgöra något hinder mot att det inrättas ett utskott som har

huvudansvaret för de övergripande miljöfrågorna, varmed avses

främst miljölagstiftningen, miljövårdens organisation och

skyddet av naturresurserna i stort. Utskottet känner en viss

tveksamhet inför förslaget att miljöfrågorna skall ges en

överordnad roll i det politiska arbetet, bl.a. av den

anledningen att det kan uppstå betydande osäkerhet om vad en

sådan princip egentligen innebär och hur den skall tillämpas i

det praktiska arbetet. Utskottet kan instämma med motionärerna

så till vida att miljöhänsyn bör ges en ökad tyngd i den

avvägning mellan olika, ofta motstående, intressen som måste

göras i samhällsplaneringen. Även regeringen har i flera

sammanhang uttalat att miljöhänsyn bör genomsyra alla sektorer i

samhället. Utskottet föreslår med det anförda att yrkande 1 i

motion Jo116 lämnas utan någon vidare åtgärd.

Enligt yrkande 2 i motionen bör en samlad nationell

handlingsplan upprättas för att komma till rätta med

miljöproblemen. Enligt utskottets mening måste den nu framlagda

propositionen anses uppfylla även högt ställda krav på en sådan

handlingsplan. Det kan knappast ses som någon nackdel att

propositionen utöver de nationella miljöproblemen också

utförligt behandlar de internationella miljöproblemen. Motionen

är således tillgodosedd i denna del. Som framgår av

propositionen (s. 18) ämnar regeringen lämna årliga

redovisningar om utvecklingen på miljöområdet. Härigenom

tillgodoses även yrkande 7 i motionen.

Yrkande 3 i motion Jo116 om en parlamentarisk granskning av

arbetet med aktionsplaner har anknytning till utredningen om

naturvårdsverkets organisation. I avbidan på den fortsatta

prövningen av denna fråga avstyrks motionen i denna del.

Enligt yrkandena 5 och 6 i motionen skall strategin i

miljöarbetet på ett tydligare sätt utgå från de kritiska

belastningsgränserna och riksdagens miljöpolitiska målsättningar

tydligare kopplas till miljölagstiftningen. Dessa frågor

behandlas, som närmare anförs i det följande, av

miljöskyddskommittén. Utskottet utgår från att det kommer att

bli möjligt att höja ambitionsnivån i miljöarbetet och

ytterligare skärpa och precisera kraven på de verksamheter som

påverkar miljön när resultatet av kommitténs arbete föreligger.

I avbidan på detta arbete är utskottet inte berett att

tillstyrka motionen i angivna delar.

Miljöpolitikens mål och strategier

Tillståndet i miljön och hur människan genom olika aktiviteter

påverkar bl.a. atmosfären, klimatet, naturen, sjöar och hav

redovisas kortfattat i kapitel 2 i propositionen. I Sverige

finns stora naturvärden och en lång tradition att skydda och

bevara värdefulla miljöer.

I många avseenden har miljötillståndet förbättrats avsevärt

under de senaste åren. Resultatet av hittills genomförda

åtgärder redovisas. Trots att goda resultat har uppnåtts måste

föroreningarna begränsas ytterligare för att människors hälsa

och miljön skall skyddas varaktigt. Regeringen redovisar de

miljöpolitiska mål och strategier som föreslås som riktlinjer

för det fortsatta arbetet. De medel och de åtgärder som föreslås

för att uppnå miljömålen redovisas i sammanfattning i kapitlen 3

och 4.

Propositionen

Atmosfären och klimatet

Som riktlinjer för det fortsatta arbetet med att begränsa

påverkan på atmosfären och klimatet skall följande gälla.

Uttunningen av ozonskiktet hejdas så att människors hälsa och de

ekologiska systemen inte skadas. Avvecklingsplanen för

CFC-föreningar fullföljs, samtidigt som den utvidgas till andra

ämnen med liknande negativa effekter på ozonskiktet.

Regeringen föreslår en samlad strategi för minskad

klimatpåverkan. Utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser

begränsas inom alla samhällssektorer. Sverige skall verka för

att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000 inte

överstiger nuvarande nivå för att därefter minska. Detta mål kan

senare utsträckas till övriga industriländer.

Regeringen tog hösten 1990 initiativ till överläggningar med

företrädare för riksdagspartierna folkpartiet liberalerna och

centerpartiet, i syfte att skapa ett underlag för långsiktigt

hållbara beslut om energipolitiken. Överläggningarna slutfördes

den 15 januari 1991 med en överenskommelse om riktlinjer för

energipolitiken. I överenskommelsen ingår förslag till en

strategi för minskad klimatpåverkan. Regeringen föreslår att de

i överenskommelsen angivna riktlinjerna om minskad

klimatpåverkan antas av riksdagen. Överenskommelsen återges på

s. 20--24 i propositionen.

Partiöverenskommelsen om energipolitiken innebär kraftfulla

satsningar på energihushållning och miljöanpassad

kraftproduktion. Regeringen föreslår i propositionen om

energipolitiken riktlinjer för energipolitiken.

Regeringen tar i denna proposition ställning till en rad

åtgärder för minskad klimatpåverkan. Inom trafikområdet gäller

det bl.a. miljöklasser för nya fordon. I 1991 års proposition om

näringspolitik för tillväxt har regeringen föreslagit en kraftig

satsning på kollektivtrafik och järnväg samt ytterligare försök

med automatisk hastighetsövervakning. Regeringen föreslår i

propositionen om energipolitiken stöd till demonstrations- och

utvecklingsinsatser för motoralkoholdrivna fordon.

I denna proposition redovisar regeringen också en breddad

avvecklingsplan för ozonnedbrytande ämnen. Regeringen anmäler

att krav skall införas om återvinning och destruktion av CFC och

haloner.

Regeringen har tidigare redovisat åtgärder för att minska

avfallshanteringens miljöpåverkan. Den pågående omställningen av

det svenska jordbruket bidrar till en minskad klimatpåverkan.

Regeringen anger i denna proposition att utsläppen av flyktiga

organiska ämnen skall halveras till år 2000, räknat från 1988

års nivå.

Dessa åtgärder innebär en kraftig minskning av det svenska

bidraget till klimatförändringarna.

Det är dock angeläget att kostnader och effekter av möjliga

åtgärder utreds ytterligare. Det gäller i synnerhet åtgärder mot

utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid. Regeringen har för

avsikt att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med

berörda myndigheter redovisa en fördjupad analys av klimatfrågan

som underlag för Sveriges politik nationellt och

internationellt. Statistiska centralbyrån redovisade i slutet av

januari 1991 utsläppen för år 1988 och preliminärt för år 1989.

Enligt redovisningen var utsläppen av koldioxid i stort sett

oförändrade mellan åren 1988 och 1989 (62,8 miljoner ton år

1988, 62,2 miljoner ton år 1989).

År 1989 var ett betydligt varmare år än 1988. Trots detta

minskade utsläppen av koldioxid endast marginellt. Detta

illustrerar svårigheterna att vid normala temperaturförhållanden

klara delmålet om att utsläppen inte bör överstiga 1988 års

nivå. I partiöverenskommelsen understryks att detta mål, bl.a.

med hänsyn till trafikutvecklingen, torde vara svårt att klara

under de närmaste åren.

Gränsöverskridande luftföroreningar

Som riktlinjer för det fortsatta arbetet gäller att nedfallet

av svavel- och kväveoxider samt av flyktiga organiska ämnen

begränsas till nivåer som inte skadar naturen eller människors

hälsa.

Riksdagens uttalanden från år 1988 innebär att de svenska

svavelutsläppen skall minska med 80 % mellan åren 1980 och 2000.

Tidigare uttalanden från riksdagen innebär att

kväveoxidutsläppen skall minska med 30 % till år 1995 räknat

från 1980 års nivå. Dessa utsläppsmål skall även i

fortsättningen vara vägledande för arbetet. Omfattande åtgärder

behövs för att uppnå kvävemålet. Det åtgärdsprogram som

regeringen föreslår beräknas leda till en minskning av

kväveoxidutsläppen med omkring 30 % till år 1998.

Ammoniakutsläppen bör minska med 25 % till år 1995.

Möjligheterna att halvera utsläppen i södra och västra Götaland

till sekelskiftet undersöks. Utsläppen av flyktiga organiska

ämnen bör minska med 50% till år 2000 räknat från 1988 års

nivå.

Sveriges insatser i det internationella arbetet de närmaste

åren inriktas främst på att få till stånd skärpta bilavgaskrav i

Europa. Nya internationella överenskommelser för att minska

utsläppen av svavel- och kväveoxider skall också prioriteras.

Utgångspunkten skall vara kritiska belastningsgränser för

miljön. Sverige skall verka för att en överenskommelse om

minskning av utsläppen av flyktiga organiska ämnen kommer till

stånd.

Miljön i tätorterna

Som riktlinjer för det fortsatta arbetet gäller att

luftkvaliteten förbättras så att de återstående riskerna för

människors hälsa till följd av utsläpp av luftföroreningar från

trafik, industri och energianläggningar undanröjs. Den

värdefulla kulturmiljön i städerna skall bevaras.

Behovet av grönområden i tätorter och tätortsnära områden

skall tillgodoses i den kommunala planeringen.

Vid år 2000 skall halterna av koloxid, kväveoxid,

svaveldioxid, sot och partiklar underskrida de riktvärden som

utarbetats av naturvårdsverket. Riktvärdena syftar till att

undanröja akuta hälsoeffekter.

Utsläppen av cancerframkallande ämnen bör minskas med 90 % i

tätorterna för att de långsiktiga hälsoeffekterna skall vara på

en acceptabel nivå. Ett delmål är att halvera utsläppen till år

2005.

Buller i tätorter bör minska så att det kommer att ligga under

naturvårdsverkets nuvarande riktlinjer.

Naturresurser och naturvård

Som riktlinjer för användningen av naturresurser och vård av

naturmiljön gäller följande:

Förnybara resurser skall utnyttjas inom ramen för ekosystemens

produktionsförmåga. Användning av icke förnybara naturresurser

skall i ännu högre grad präglas av en ansvarsfull hushållning.

Den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall

säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i

landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges

förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i

livskraftigt bestånd.

Införande av främmande arter eller genetiskt modifierade

organismer skall ske med stor restriktivitet och under

betryggande kontroll så att förutsättningarna för den inhemska

floran och faunan inte äventyras.

Utöver förslagen till riktlinjer föreslår regeringen att

naturvårdslagen ändras. Regeringen föreslår också att resurserna

för vård och förvaltning av naturreservat samt för arbetet med

hotade arter förstärks med 30 milj.kr. för nästa budgetår.

Vatten och hav

Som riktlinjer för det fortsatta arbetet skall gälla att

naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall

kunna bevaras i livskraftiga, balanserade populationer.

Föroreningar skall inte begränsa användningen av vatten från

sjöar och vattendrag samt grundvatten som vattentäkt.

Återställningen av Östersjön prioriteras under den närmaste

tiden i det internationella arbetet. Sverige skall bidra aktivt

till att konkreta handlingsprogram för samtliga Östersjöstater

utarbetas och genomförs.

De vattenburna utsläppen av kväve från mänskliga verksamheter

skall halveras mellan åren 1985 och 1995.

Det långsiktiga målet är att stabila organiska och

miljöskadliga ämnen inte skall få förekomma i miljön. Utsläppen

av stabila organiska ämnen skall begränsas, så att de till

sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön inte tar skada.

Åtgärder för att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen

från skogsindustrin prioriteras.

Utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly skall minskas med 70

% mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga

metaller skall halveras under samma tid.

Användningen av miljöskadliga ämnen begränsas kraftigt.

Motionerna

I partimotionen Jo105 (m) redovisas 1988 års riksdagsbeslut om

det s.k. koldioxidtaket och den internationella verksamheten på

klimatvårdsområdet. Enligt motionen har regeringen ej

efterkommit riksdagsbeslutet och ej heller följt uppmaningar och

rekommendationer från världskonferensen om klimatfrågor i

Noordwijk år 1989 resp. Bergenmötet år 1990. Vidare hänvisas

till den officiella statistiken rörande koldioxidutsläppen som

visar att de svenska utsläppen har minskat kontinuerligt sedan

år 1987. I de energipolitiska överläggningarna lyckades

emellertid regeringen övertyga övriga deltagande partier att

koldioxidtaket redan hade överskridits. Den andra

världsklimatkonferensen uppmanade alla utvecklade länder att

analysera möjligheterna att reducera utsläppen av sådana

växthusgaser som inte regleras i Montrealprotokollet. Analysen,

som skall omfatta de två närmaste decennierna, skall således

omfatta koldioxid, metan och dikväveoxid. Regeringen har ännu

inte redovisat hur eller ens om den avser att följa

världsklimatkonferensens uppmaning. För att säkerställa att

dessa analyser utförs i enlighet med de internationella

överenskommelserna föreslår motionärerna (yrkandena 4--6) att

riksdagen uppdrar åt regeringen att följa de internationella

rekommendationerna. När det gäller de svenska koldioxidutsläppen

utgår motionärerna från år 1987 som basår för oförändrade

utsläpp enligt riksdagens beslut år 1988. De svenska utsläppen

får enligt motionen inte överstiga 1987 års nivå. Valet av basår

ansluter till internationell praxis. Västtysklands beslut om

minskning av koldioxid till år 2005 utgår från basåret 1987.

Detta beslut grundar sig på Torontokonferensens rekommendationer

som utfärdades sommaren 1988. Även detta utgår från år 1987.

Enligt motionen bör riksdagen fastställa att de svenska

koldioxidutsläppen skall minska med 20 % från år 1987 till år

2005. Samma yrkande framställs i motion Jo722 yrkande 1 (m). I

yrkande 2 understryks behovet av en offensiv svensk

klimatvårdsstrategi. Sistnämnda yrkande upprepas i motion Jo733

yrkande 1 (m).

I partimotion Jo110 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en redovisning av de åtgärder som behövs och konsekvenser

av dessa för att utsläppen av kväveoxider till luft skall minska

med 50 % mellan åren 1980 och 1998 (yrkande 2).

I partimotion Jo113 (c) yrkande 2 anförs att uppgifterna till

grund för energiöverenskommelsen utgick från att

koldioxidutsläppen hade ökat. Enligt SCBs bedömning har dock

utsläppen minskat sedan år 1986, med undantag av en viss ökning

år 1988. Miljöpropositionen präglas i denna del av uppgivenhet.

För att begränsa växthuseffekten måste utsläppen av växthusgaser

enligt den internationella expertgruppen IPCC minska med minst

60 %. För att klara detta krävs ett målmedvetet arbete både

nationellt och internationellt. Det är viktigt att Sverige

driver på arbetet och inte drar på sig kritik för att vara

bromsare, som skedde vid klimatmötet i Genève. Enligt centerns

uppfattning måste Sverige kraftfullt agera för att få till stånd

ett gemensamt program för EFTA och EG i enlighet med

energiuppgörelsen. En huvuduppgift måste vara att verka för att

prissättningen på energi avspeglar de verkliga kostnaderna,

inkl. miljöpåverkan. Regeringen bör snarast återkomma med ett

program för att minska utsläppen till vad naturen tål.

Enligt yrkande 4 bör riksdagen göra ett uttalande enligt

motionen om behov och inriktning av åtgärder för att motverka

uttunningen av ozonskiktet.

Enligt yrkandena 5, 6 och 7 i motion Jo113 bör riksdagen göra

ett uttalande om betydelsen av att minska försurande utsläpp.

Svavelutsläppen bör minskas med 80 %, kväveoxidutsläppen med 75

% och utsläppen av flyktiga organiska föreningar med 75 %

jämfört med 1980 års nivå. Förslag bör framläggas om minskning

av ammoniakutsläppen på alla samhällsområden, inte bara

jordbrukets område.

I v-motionen Jo737 yrkas: 1. ett riksdagsuttalande om vikten

av åtgärder för att begränsa utsläppen av klimatgaser, 2. att

riksdagen omformulerar koldioxidbeslutet från år 1988 och 4. att

riksdagen beslutar om en handlingsplan för att minska

koldioxidutsläppen från industri- och energisektorn. Beträffande

koldioxidbeslutet anförs att riksdagsbeslutet från år 1988 är

alltför diffust. Det omfattar inte hela

klimatförändringsproblematiken och inte alla samhällssektorer.

Beslutet är ett provisorium som snarast måste ersättas. Det

måste innehålla svenska åtaganden på den nationella nivån och på

den internationella. Det måste innehålla åtgärder som leder till

reducerade utsläpp från alla sektorer. Det måste vara

långsiktigt och omfatta samtliga klimatförändrande gaser av

betydelse.

Några grundtankar i motion Jo112 av Carl Frick (mp) är att vi

måste ändra vår livsstil för att effektivisera

energianvändningen och minska den materiella förbrukningen på

ett socialt ansvarigt sätt. Det är dags att kvalificera det

ekonomiska tillväxtbegreppet så att den tillväxt som skadar

människor och natur kan motarbetas. Motionen utmynnar i yrkanden

att koldioxidutsläppen måste minskas och den s.k.

växthuseffekten motverkas och att ett tak för koldioxidutsläppen

fastställs. Vidare bör användningen av fossila bränslen minska

med 2% om året (yrkandena 1--4).

I mp-motionen Jo123 yrkas att utsläppen av koldioxid och

kväveoxider minskas med minst 50 % till år 2000 genom att man

prioriterar den rena vätgasen framför fossila bränslen.

I motion Jo116 yrkande 8 (mp) yrkas att de miljöpolitiska

målsättningar som anges i motionen skall utgöra mål för

miljöpolitiken. Motionen innehåller i denna del följande

förslag:

Svaveldioxid: Utsläppen skall minska med 75 %

(1988--2000), kväveoxid med med 50 % (1988--2000) och med 70 %

(1988--2005), kolväten med 75 % (1988--2000); koldioxid:

utsläppen skall ha börjat minska i förhållande till dagens nivå

år 2000 och ha minskat med 85% år 2015; klorerade organiska

ämnen: utsläppen från massaindustrin skall ha upphört år 1995;

stabila organiska ämnen: utsläppen till hav och vatten skall ha

minskat med 70 % till 1995; klorerade lösningsmedel:

användningen skall ha upphört år 1995; kvicksilver och kadmium:

punktutsläpp till luft och hav samt användning i produkter och

varor skall ha upphört år 2000; blyhaltig bensin: användningen

skall ha upphört senast år 1995; bekämpningsmedel: skall ha

minskat med 80% i jordbruket till år 1995, även räknat på

behandlad areal; kväveläckage: skall ha minskat med 50 %

från jordbruket dagens nivå till år 1995 och med 70 % till år

1998; handelsgödselkväve: användningen skall ha minskat med 30 %

till 1992 och med 50 % till 1995; ammoniak: utsläppen från

jordbruket skall ha minskat med 25 % till 1995 och med 50 % till

år 2000.

I motion Jo818 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) yrkas att

åtgärder för att begränsa luftföroreningarna skall beaktas vid

olika myndigheters arbete.

Utskottets överväganden

Atmosfären och klimatet

I samband med 1988 års miljöpolitiska beslut framhöll

utskottet att risken för långsiktiga klimatförändringar till

följd av utsläpp av bl.a. koldioxid utgör ett av de särskilt

allvarliga hoten mot miljön. Vidare underströk utskottet att

problemet är av internationell och global natur och att det inte

kan lösas enbart genom nationella åtgärder. Utskottet anförde

att regeringen borde klarlägga energianvändningens effekter på

koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att

minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål

borde anges att koldioxidutsläppen inte bör ökas utöver den nivå

de hade vid tiden för beslutet. Riksdagen följde utskottet

(JoU1987/88:23 s. 83, rskr. 383).

Den i propositionen redovisade partiöverenskommelsen om

energipolitiken innebär kraftfulla satsningar på

energihushållning och miljöanpassad kraftproduktion. I

propositionen framläggs vidare en rad förslag för minskad

klimatpåverkan inom trafikområdet, jordbruksområdet och vissa

andra områden. En av utgångspunkterna för den energipolitiska

propositionen är att tidigare beslut om avveckling av

kärnkraften inte varit föremål för förnyad prövning eller nytt

ställningstagande. När avvecklingen kan inledas och i vilken

takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el,

tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och

möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga

elpriser. I denna del skiljer sig såväl den energipolitiska som

den miljöpolitiska propositionen från de utgångspunkter som

ligger till grund för yrkandena i moderata samlingspartiets

motion Jo105. När det gäller det statistiska underlagsmaterialet

kan utskottet dock, i likhet med vad som anförs i motionerna

Jo105 och Jo113, konstatera att de svenska utsläppen av

koldioxid enligt tillgängliga uppgifter fortsatt att minska även

efter år 1988. Dessa uppgifter bygger dock på icke

temperaturkorrigerade utsläppsvärden. För att erhålla

rättvisande värden mellan åren måste hänsyn tas till resp. års

temperatur. Utskottet vill här hänvisa till den långa tradition

av temperaturkorrigeringar som föreligger inom t.ex. statistiken

över elkonsumtionen.

Enligt en rapport från statistiska centralbyrån (SCB) uppgick

utsläppen i Sverige av koldioxid år 1989 till ca 62 miljoner

ton. Detta motsvarar 77 % av utsläppen år 1980 och 99 % av

utsläppen år 1988. Den dominerande källan för koldioxidutsläpp

är dels förbränning av oljeprodukter och gas, dels samfärdselns

drivmedelsförbrukning, vilka svarade för 39 resp. 39 % av de

totala utsläppen år 1989. Trafikutsläppen har emellertid ökat

under 1980-talet med i genomsnitt knappt 3 % per år till följd

av det växande trafik- och transportarbetet.

Förbränningsutsläppen av koldioxid har däremot sjunkit med ca 40

% mellan åren 1980 och 1989, vilket starkt bidragit till den

nettominskning av utsläppen som skett. 1990 års totala utsläpp

förväntas ha varit ca 61 miljoner ton enligt den

prognosberäkning som gjorts av SCB i samråd med statens

naturvårdsverk.

Även om de redovisade uppgifterna tyder på att

koldioxidutsläppen fortsatt att minska efter år 1988 delar

utskottet regeringens bedömning att kostnader och effekter av

möjliga åtgärder bör utredas ytterligare. Det gäller i synnerhet

åtgärder mot utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid. Som

framgår av propositionen har regeringen för avsikt att ge

naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med berörda

myndigheter redovisa en fördjupad analys av klimatfrågan som

underlag för Sveriges politik nationellt och internationellt.

Beträffande uppgifterna om de svenska utsläppsminskningarna gör

utskottet samma bedömning som regeringen, nämligen att de

marginella minskningar som noterats bör ses mot bakgrund av att

det inte rått normala temperaturförhållanden under t.ex. år

1989. Dessa uppgifter utgör därför inte i sig anledning att

frångå regeringens överväganden i denna del. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag om en samlad strategi för

minskad klimatpåverkan. Utsläppen av samtliga klimatpåverkande

gaser bör begränsas inom alla samhällssektorer. Sverige skall

verka för att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000

inte överstiger nuvarande nivå för att därefter minska. Detta

mål kan senare utsträckas till övriga industriländer.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker motionerna Jo105

yrkandena 4--6, Jo112 yrkandena 1--4, Jo113 yrkande 2, Jo123

yrkande 2, Jo737 yrkandena 1, 2 och 4, Jo722 yrkandena 1 och 2

samt Jo733 yrkande 1.

Yrkande 4 i motion Jo113 är i huvudsak tillgodosett genom

regeringens allmänna överväganden och konkreta åtgärdsförslag om

insatser för att skydda ozonskiktet. Dessa behandlas närmare i

ett följande avsnitt.

Gränsöverskridande luftföroreningar m.m.

Som framgår av propositionens bakgrundsbeskrivning har

markerna i södra Sverige försurats i stor omfattning under de

senaste decennierna. Markförsurningen påverkar grundvattnet och

markens förråd av näringsämnen m.m. samt bidrar till att

metaller frigörs som under vissa omständigheter är giftiga för

växter och djur. Den fortsatta försurningen av skogsmarker utgör

ett ökande hot mot miljön och skogarnas värde. De marknära

halterna av ozon kan medföra skador på grödor och på människors

hälsa.

De viktigaste föroreningarna som bidrar till försurning,

kvävemättnad och bildning av fotokemisk smog är svaveldioxid,

kväveoxider och flyktiga organiska ämnen.

Svavelutsläppen i Sverige har minskat kraftigt sedan

början av 1970-talet till följd av vidtagna åtgärder. Sedan år

1980 har de totala svavelutsläppen minskat med drygt 60 %.

Svavelnedfallet i Sverige överskrider dock i större delen av

landet den s.k. kritiska belastningsgränsen, som är den gräns

över vilken det är vetenskapligt belagt att långsiktiga skador

på miljön uppstår. Utsläpp som kan hänföras till utländska

källor, tillsammans med sådana utsläpp som inte kunnat hänföras

till ursprungsländer, svarar för i genomsnitt 90 % av

svavelnedfallet i Sverige. För att minska nedfallet till de

kritiska belastningsgränserna krävs, som anförs i propositionen,

bl.a. långtgående åtgärder i Europa. Ett stort antal länder i

Västeuropa arbetar nu på att minska sina utsläpp i enlighet med

överenskommelser inom ECE och EG. Enligt regeringens bedömning

kan den ekonomiska förändringen i östra Tyskland samt i Polen

och Tjeckoslovakien komma att innebära kraftiga minskningar av

utsläppen. Situationen ser följaktligen betydligt ljusare ut nu

än vid tiden för 1988 års miljöproposition.

För att minska de svenska svavelutsläppen har införts en

svavelskatt och i energiskattelagen miljöklasser för oljor. Det

senare innebär en styrning mot dieselbränsle med mindre

svavelinnehåll. Regeringen har i ett antal överklagade ärenden

enligt miljöskyddslagen skärpt utsläppskraven på svavel.

Regeringen har vidare ändrat förordningen om svavelhaltigt

bränsle så att krav på högsta tillåtna svavelhalt nu omfattar

samtliga svavelhaltiga bränslen.

Kväveoxidutsläppen kommer huvudsakligen från olika

förbränningsprocesser och växte snabbt i Sverige under 1950-

och 1960-talen. Under 1980-talet har de totala utsläppen i stort

sett varit konstanta. Utsläppen från energianläggningar har

minskat med ungefär en tredjedel. Utsläppen från trafiken har

ökat under 1980-talet. I vissa delar av Sverige överskrider

kvävenedfallet de kritiska belastningsgränserna. I propositionen

redovisas (s. 27) bl.a. de åtgärder i form av avgift på

kväveoxidutsläpp och skärpta avgaskrav för fordon som vidtagits

för att minska utsläppen.

Utsläpp av flyktiga organiska ämnen bidrar tillsammans med

kväveoxider till bildningen av höga halter av fotokemiska

oxidanter, främst ozon. Höga halter av fotokemiska oxidanter kan

skada grödor och skog och påverka människors hälsa. Trafiken är

den största källan till utsläpp av flyktiga organiska ämnen i

Sverige. Bensinhantering och användning av lösningsmedel ger

också betydande bidrag. Vissa organiska ämnen, som klorerade

lösningsmedel, ger också direkta effekter på hälsa och miljö. I

samband med beslut i ärenden enligt miljöskyddslagen i november

1988 har regeringen uttalat att begränsning av

lösningsmedelsutsläpp bör prioriteras högre i miljöskyddsarbetet

på alla nivåer.

Utskottet delar regeringens bedömning att svavelnedfallet

behöver minska med 75 % i sydvästra Sverige och med 50 % i

Svealand räknat från 1980 års nivå. Kvävenedfallet behöver

minska med 50 % i södra och västra Götaland. Bakgrundshalterna

av ozon bör minska med 10--30 % och de episodvis höga halterna

med 50 % i södra och mellersta Sverige. Ytterligare minskningar

kan vara nödvändiga för att skydda de mest känsliga

naturtyperna.

I det av riksdagen år 1985 beslutade programmet mot

luftföroreningar och försurning ingår att de svenska

svavelutsläppen skall minska med 65 % mellan åren 1980 och 1995.

Kväveoxidutsläppen bör enligt riksdagsbeslutet år 1985 minska

med 30 % mellan åren 1980 och 1995. Riksdagen har år 1988

uttalat att svavelutsläppen bör minska med 80% mellan åren

1980 och 2000 samt att möjligheterna att minska

kväveoxidutsläppen med 50 % mellan åren 1980 och 2000 bör

utredas.

Utskottet anser i likhet med regeringen att de beslut som

redan fattats torde vara tillräckliga för att minska de svenska

svavelutsläppen med 65 % till år 1995, räknat från 1980 års

nivå. Med de åtgärder som regeringen nu föreslår bör utsläppen

vidare kunna minska med 80 % till år 2000.

När det gäller kväveoxider är utvecklingen mer problematisk,

framför allt på grund av en större ökning av trafiken än vad som

beräknades år 1985 då målet lades fast. Mot bakgrund av de

uppgifter som lämnas i propositionen och den information som

utskottet erhöll i samband med en utfrågning med företrädare för

naturvårdsverket ansluter sig utskottet till regeringens

överväganden i propositionen (s.28f.). Det av riksdagen

tidigare beslutade utsläppsmålet för kväveoxider bör således

vara vägledande för det fortsatta arbetet. Att ange ett mål för

år 2000 är givetvis angeläget men bör anstå till dess att en

minskning med 30 % har säkrats och acceptans har kunnat nås i de

internationella förhandlingarna. Som anförs i propositionen

kräver en effektiv strategi mot kväveoxidutsläppen ytterligare

åtgärder bl.a. inom trafiksektorn. Svensk bilprovning har dock

nyligen redovisat siffror som visar att katalysatorreningen

varit mera framgångsrik än man vågat hoppas på. Vidare behöver

utsläppen av kväveoxider minska från industrier och från stora

förbränningsanläggningar. Dessa frågor redovisas närmare i ett

följande avsnitt. Det omfattande åtgärdsprogram som regeringen

föreslår beräknas leda till en minskning av kväveoxidutsläppen

med omkring 30 % till år 1998.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till

riktlinjer såvitt avser svavel- och kväveoxider och avstyrker

motionerna Jo110 yrkande 2 och Jo113 yrkande 6 om

kväveoxidutsläppen.

Motion Jo113 yrkande 5 om betydelsen av att minska försurande

utsläpp överensstämmer med regeringens och utskottets

uppfattning. Motionen föranleder således ingen särskild åtgärd i

denna del.

Utskottet tillstyrker även regeringens förslag om ett nytt

delmål för utsläppen av flyktiga organiska ämnen, innebärande en

minskning med 50 % till år 2000, räknat från 1988 års nivå.

Som regeringen anfört bör målsättningen såvitt avser ammoniak

vara en minskning av utsläppen i södra Sverige med 25 % till år

1995. Möjligheten att halvera utsläppen till sekelskiftet bör

utredas. I samband härmed kan synpunkterna i motion Jo113

yrkande 7 beaktas. Utskottet har inte funnit anledning att i

detta sammanhang tillstyrka motionen i denna del.

I mp-motionen Jo116 yrkas att användning resp. utsläpp av

sammanlagt 13 kemiska ämnen och produkter skall minska med

30--85 % eller helt upphöra enligt en särskild tidtabell för

resp. ämne och produkt (yrkande 8). Yrkandena har redovisats

ovan under rubriken Motionerna.

Utskottet vill framhålla att motionen på de flesta punkter

innebär kraftiga skärpningar av de målsättningar som ställs upp

i propositionen. Den utgår vidare från andra tidsmässiga

jämförelseperioder än de som tidigare beslutats av riksdagen

eller som anges i propositionen. Ett synnerligen omfattande

beslutsunderlag ligger till grund för de riktlinjer och

målsättningar som föreslås i propositionen. På grundval av detta

underlagsmaterial anser utskottet det inte möjligt att bedöma

förutsättningarna för och konsekvenserna av de målsättningar som

föreslås i motionen. När det gäller förslagen om minskning av

klorerade organiska ämnen, klorerade lösningsmedel, kvicksilver

och kadmium, bekämpningsmedel och handelsgödselkväve har förslag

framlagts i andra motioner från miljöpartiet, vilka behandlas i

resp. avsnitt i det följande. Utskottet anser det ej realistiskt

att föreslå att kraven på utsläppsminskningar m.m. i motion

Jo116 yrkande 8 läggs till grund för ett riksdagsbeslut om de

miljöpolitiska målsättningarna och avstyrker således motionen i

angiven del.

Motion Jo818 yrkande 7 är tillgodosedd genom regeringens

uttalanden att miljöarbetet förutsätter medverkan av myndigheter

inom alla samhällssektorer och att miljöansvaret skall skrivas

in i instruktionen för ett antal myndigheter.

Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens förslag till

riktlinjer i avsnitt 2 om miljöpolitikens mål och strategier.

Miljöpolitikens medel och instrument

Propositionen

Lagstiftning och olika typer av ekonomiska styrmedel utgör

grunden för att genomföra intentionerna i miljöpolitiken. Genom

att miljöproblemen på senare tid har ändrat karaktär behöver de

medel och instrument som används ses över och göras så effektiva

som möjligt. Samtidigt skall svenska regler anpassas till

internationella i så stor utsträckning som möjligt. Därigenom

underlättas det internationella samarbetet.

Den enskilda människan och hennes livsföring kommer att spela

en allt större roll för att undvika framtida miljöproblem.

Miljöutbildning på alla nivåer är en av förutsättningarna för

att underlätta en ansvarsfull hushållning med naturresurserna.

De mål och strategier som regeringen föreslagit i kapitel 2

relateras till förhållandena i miljön. Detta ställer stora krav

på en effektiv övervakning och uppföljning av miljötillståndet.

Propositionen innehåller i detta kapitel överväganden om

internationellt samarbete, övervakning av tillståndet i miljön,

ekonomiska styrmedel, en ny miljöbalk, miljövårdsorganisationen

och miljömedvetande och utbildning.

Ekonomiska styrmedel

Sverige är enligt propositionen ett av de internationellt

ledande länderna när det gäller användning av ekonomiska

styrmedel i miljöpolitiken.

I samband med skatteomläggningen infördes vissa nya

miljöskatter, t.ex. koldioxidskatt, svavelskatt och en

differentiering av oljeskatten. Samtidigt infördes en

mervärdeskatt på energi.

Den 1 januari 1992 införs miljöavgifter på utsläpp av

kväveoxider från stora förbränningsanläggningar.

Regeringen anser att ekonomiska styrmedel bör komma till ökad

användning i fortsättningen. Ekonomiska styrmedel bör införas

när det gäller nickel/kadmiumbatterier. Ett system med

miljöklasser införs på nya fordon. Miljöklasserna på

dieselbränsle skärps. En ökad skattedifferentiering på blyad och

blyfri bensin föreslås också.

Miljömedvetande och utbildning

I propositionen framhålls att utbildning är en av

förutsättningarna för att miljöfrågorna skall kunna genomsyra

alla verksamheter. Miljöfrågorna skall integreras i

grundutbildningen på alla nivåer. Miljöutbildning införs i

läroplanerna för grundskolan och gymnasiet. Regeringen

tillkallar en läroplanskommitté med uppgift att se över hur

miljöutbildningen skall utformas.

Miljöfrågorna ges också ökad vikt i all grundläggande

högskoleutbildning. Särskilda medel avsätts för

lärarfortbildning och utvecklingsarbete. Universitets- och

högskoleämbetet får i uppdrag att tillkalla en särskild

referensgrupp för att initiera och följa detta arbete.

Regeringen föreslår en utökning av antalet antagningsplatser

på miljö- och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå och att

den ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och

tekniker genomförs under ytterligare tre år.

Motionerna

I motion Jo105 (m) yrkande 16 redovisas utförligt vissa

allmänna synpunkter på användningen av ekonomiska styrmedel.

Dessa styrmedel skall komplettera de rent administrativa

regleringarna på miljöområdet. De bör utformas på ett sådant

sätt att miljöförbättringarna uppnås med lägsta möjliga

totalkostnad. De finansiella styrinstrumenten skall ej användas

i statsfinansiellt syfte utan bör öronmärkas för olika

miljöförbättrande ändamål. Endast när det gäller koldioxid

accepterar motionärerna miljöskatter. I övrigt skall andra

styrmedel, företrädesvis miljöavgifter, användas. Det är

angeläget att Sverige följer utvecklingen inom EG och inte inför

nya skatter och avgifter som strider mot vad som kommer att

gälla i den gemensamma marknaden den 1 januari 1993 (yrkande

17). Vidare yrkas förslag om miljörelaterad energibeskattning

baserad på en skärpt koldioxidbeskattning, att svavelskatten

ändras till en svavelavgift och en utredning om hur

kväveavgifterna skall kunna omfatta mindre och medelstora

förbränningsanläggningar (yrkandena 25--27). Liknande synpunkter

anförs i motion Jo733 (m) yrkande 6.

I motion Jo67 (m) yrkas att svavelskatten ändras till en

svavelavgift och att intäkterna används för att reparera skador

i miljön.

I motion Jo110 (fp) yrkande 3 föreslås att riksdagen uttalar

sig för en vidareutveckling av ekonomiska styrmedel på

miljöområdet. Med sådana styrmedel avses främst

utsläppsavgifter, överlåtbara utsläppsrätter och panter.

Utsläppsavgifter är framför allt lämpade när det gäller många

små och diffusa utsläppskällor. Liknande synpunkter anförs i

motion Jo739 yrkande 6 (fp).

Enligt motion Jo113 (c) yrkandena 3 och 23 bör riksdagen

förorda en koldioxidskatt på fossilbaserad elproduktion från den

1 januari 1992. Vidare yrkas ett tillkännagivande om sambanden

mellan miljö och ekonomi och utformningen av de ekonomiska

styrmedlen. Ekonomiska styrmedel skall innebära att produkter

och verksamheter bär sina kostnader fullt ut. Målet för den

ekonomiska politiken skall vara en långsiktigt hållbar

utveckling.

Enligt motion Jo97 yrkande 2 (v) bör riksdagen införa en

koldioxidskatt för industrin om 5 öre per kg utsläppt koldioxid

från den 1 januari 1993.

Från miljöpartiets sida yrkas i motion Jo112 yrkandena 5 och 6

tillkännagivanden om användning av gröna skatter och avgifter

för att minska den materiella förbrukningen och om

koldioxidskatt på elproduktion. I motion Jo116 yrkandena 11 och

13 anförs att ekonomiska styrmedel i fortsättningen skall vara

en viktig del i miljöpolitiken och ett riksdagsuttalande att

ekonomiska styrmedel inte står i motsatsställning till

administrativa styrmedel utan utgör komplement.

I motion Jo117 (mp) yrkas beskattning av fri parkeringsplats

och miljöavgifter på tungmetaller, kväve och fosfor (yrkandena 8

och 9). I motion Jo118 (mp) yrkas förslag till miljöskatt på

industriutsläpp av tungmetaller, på kväveutsläpp till vatten,

möjlighet för kommunerna att reducera kväveutsläppsskatten genom

att anlägga våtmarker och höjning av miljöavgiften för

kväveoxidutsläpp till 40 kr./kg för inrikes flyg (yrkandena 2--5

och 23).

I motion Jo728 (mp) föreslås ett riksdagsuttalande om behovet

av att snabbt utveckla ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken

(yrkande 1). Enligt yrkande 4 bör avgifterna användas för att

bygga upp en miljöfond för miljöförbättrande åtgärder.

De motioner som har anknytning till avsnittet om

miljömedvetande och utbildning är bl.a. Jo110 yrkandena 13 och

14 (fp), där motionärerna förordar miljöinsatser i barnomsorgen

och användning av information och kampanjer som styrmedel i

miljöpolitiken.

I motion Jo816 (mp) yrkande 2 anförs att det behövs utbildning

och personalförstärkning för att bredda och höja kompetensen hos

övervakande, utredande och dömande myndigheter.

Enligt motion K17 (mp) yrkande 2 finns ett behov av extra

utbildningsinsatser i miljöjuridik för de tjänstemän som arbetar

med miljöfrågor på länsstyrelser och i kommuner.

Utskottets överväganden

Under inledningskapitlet Miljöpolitikens medel och instrument

(kapitel 3 i propositionen) behandlar utskottet i huvudsak

endast frågor om ekonomiska styrmedel samt miljömedvetande och

utbildning. Övriga avsnitt behandlas närmare i det följande i

anslutning till de konkreta åtgärdsförslagen i propositionen.

De konkreta åtgärdsförslagen rörande utbildning m.m. behandlas

av utbildningsutskottet.

Ekonomiska styrmedel

Som anförs i propositionen är det en uppgift för

miljöpolitiken att se till att kostnader i form av miljöeffekter

beaktas när företagen och hushållen väljer mellan olika

handlingsalternativ. Detta kan i princip göras genom ekonomiska

styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller

miljösubventioner. Enligt den internationellt accepterade

principen om att förorenaren skall betala bör miljöskatter eller

miljöavgifter användas i större utsträckning än

miljösubventioner.

I likhet med vad som anförs i propositionen och i flertalet

motioner anser utskottet att ekonomiska styrmedel bör komma till

ökad användning i fortsättningen. De ekonomiska styrmedlen måste

dock anpassas till förändringarna i miljösituationen. Nya

styrmedel måste utvecklas för att miljöhänsyn skall tas även vid

diffus spridning från många små utsläppskällor. Ekonomiska

styrmedel är i detta sammanhang väl lämpade för att

miljöeffekter skall beaktas på ett rationellt och

kostnadseffektivt sätt.

Över huvud taget bör ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken

utformas med hänsyn till olika typer av krav för att ge

tillfredsställande resultat ur miljöpolitisk, administrativ,

ekonomisk-politisk och internationell synvinkel. Som regeringen

anfört är det bl.a. angeläget att noga följa utvecklingen inom

EG vad gäller skatter och ekonomiska styrmedel.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i några motioner

att ekonomiska styrmedel i många fall kan framstå som komplement

till andra regleringar på miljöområdet. Ytterligare överväganden

om ekonomiska styrmedel som komplement till sådana regleringar

kan behövas, om t.ex. miljöskyddskommitténs arbete resulterar i

förslag om generella föreskrifter för vissa miljöstörande

verksamheter, miljökvalitetsnormer m.m.

Vad särskilt beträffar överlåtbara utsläppsrätter känner

utskottet viss tveksamhet men utgår från att det görs en

noggrann undersökning av lämpligheten och möjligheten att införa

sådana system i Sverige. Bl.a. miljöskyddskommittén har

framhållit att det i det fortsatta arbetet finns anledning att

ha dessa frågor i åtanke (SOU 1991:4 s. 36).

Med det anförda tillgodoses i stor utsträckning motionerna

Jo105 yrkandena 16 och 17, Jo110 yrkande 3, Jo113 yrkande 23,

Jo112 yrkande 5, Jo116 yrkandena 11 och 12, Jo728 yrkande 1,

Jo733 yrkande 6 och Jo739 yrkande 6. Motionerna bör i detta

sammanhang -- utöver vad utskottet anfört ovan -- inte föranleda

något särskilt uttalande från riksdagens sida.

I anslutning till motionsyrkandena om ändring av svavelskatten

till en svavelavgift får utskottet erinra om att det inte i

första hand är dispositionen av intäkterna från en viss pålaga

som avgör om pålagan skall betecknas som skatt eller avgift.

Även om intäkterna av olika miljöskatter skulle

specialdestineras för t.ex. miljöförbättrande ändamål skulle

dessa pålagor knappast kunna i statsrättsligt hänseende

betecknas som avgifter. Ett aktuellt exempel på detta

förhållande är den s.k. miljöskatten på gödselmedel och

bekämpningsmedel. Denna pålaga har rubricerats som en avgift men

är i statsrättslig bemärkelse en skatt. Det bör tilläggas att en

del av den allmänna energiskatten för oljeprodukter, för

närvarande 9 kr. per kubikmeter, redovisas som en s.k.

försurningsavgift.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Jo105 yrkande

26 och Jo67.

Frågor om koldioxidbeskattningen, kväveavgifter och vissa

ekonomiska styrmedel i övrigt har relativt nyligen behandlats i

riksdagen. I partiuppgörelsen om energipolitiken anges att en

koldioxidskatt som belastar elproduktionen förutsätter

internationell samordning. Sverige bör i detta sammanhang verka

för att prissättningen av el avspeglar de verkliga kostnaderna

inkl. miljöpåverkan. I den energipolitiska propositionen

framhålls (s. 9) att Sverige bör eftersträva sådana

internationella överenskommelser som möjliggör en ökad

användning av gentemot omvärlden konkurrensneutrala

koldioxidskatter.

Med det anförda avstyrks motionerna Jo105 yrkandena 25 och 27,

Jo113 yrkande 3, Jo97 yrkande 2 och Jo112 yrkande 6.

Utskottet avstyrker motion Jo117 yrkande 8 med hänvisning till

att skatteutskottet nyligen avstyrkt ett identiskt

motionsyrkande i en mp-motion (1990/91:SkU17).

Jordbruksutskottet, som ej ansvarar för beredningen av

skattefrågor, har självfallet ingen anledning att frångå

skatteutskottets bedömning i denna fråga.

Vidare avstyrks motion Jo118 yrkandena 2--5, Jo117 yrkande 9,

Jo120 yrkande 23 och Jo728 yrkande 6.

Miljömedvetande och utbildning

I anslutning till motion Jo110 yrkande 13 om miljöinsatser i

barnomsorgen får utskottet anföra följande. Utskottet delar

motionärernas åsikt att miljöfrågorna bör beaktas både när det

gäller utbildningen av förskollärare och i samband med den

praktiska utformningen av barnomsorgsarbetet. Som anförs i

motionen har ideella organisationer, bl.a. Friluftsfrämjandet,

gjort betydelsefulla insatser i dessa sammanhang. Det är

givetvis viktigt att miljömedvetandet kan väckas så tidigt som

möjligt hos den unga generationen. Som anförs i propositionen

bör både förskolan och grundskolan ge en allmänbildning om

miljön. Vidare vill utskottet erinra om att socialstyrelsen gett

ut allmänna råd om innehållet i förskolan och om pedagogiskt

program för fritidshem. I dessa råd ägnas särskild uppmärksamhet

åt växter, djur, natur, klimat och miljö. Som framgår av det

anförda är det i första hand ett ansvar för vederbörande

myndigheter och ej riksdagen att tillse att den pedagogiska

utbildningen får en lämplig utformning för att tillgodose

förevarande önskemål. Utskottet utgår från att syftet med

motionen i denna del kan tillgodoses utan något särskilt

initiativ från riksdagens sida.

Utskottet kan i stor utsträckning också instämma med

motionärernas syfte enligt yrkande 14 i motion Jo110.

Information och kampanjer kan i vissa fall vara effektiva inslag

i miljöarbetet. Det bör i första hand ankomma på berörda

myndigheter och ideella organisationer att ta initiativet till

sådana insatser som motionärerna efterlyser. Bl.a. bör

framhållas att statens naturvårdsverk har ett särskilt ansvar

för utbildning och information. Med det anförda föreslår

utskottet att motionen lämnas utan någon vidare åtgärd såvitt

avser yrkande 14.

Motionerna Jo816 och K17, som väcktes innan miljöpropositionen

framlades, tar upp behovet av utbildning för bl.a. övervakande,

utredande och dömande myndigheter. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om att regeringen tillsatt en domarutredning

och en åklagarutredning som båda torde komma att behandla

behovet av utbildning och kompetensutveckling för de berörda

yrkeskategorierna (dir. 1989:56 och 1990:27). I den nyligen

framlagda propositionen om ny kommunallag (prop. 1990/91:117)

aviseras en utredning som skall genomlysa hur miljöskyddsarbetet

fungerar i kommunerna och på vilket sätt det lokala miljöarbetet

kan förstärkas. En sådan förstärkning skall gälla

myndighetsutövningen liksom kompetens- och organisationsfrågor.

Även behovet av ökad utbildning och annat utvecklingsarbete

skall kartläggas. Det anförda innebär att motionerna Jo816

yrkande 2 och K17 yrkande 2 kan tillgodoses utan någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Åtgärder inom olika områden

Under huvudrubriken Åtgärder inom olika områden redovisas

regeringens allmänna överväganden i fråga om miljö och

utveckling, jordbruket och skogsbruket, trafiken,

energiförsörjningen, industrin, varor och kemiska produkter,

avfall och återställningsåtgärder. Huvuddelen av dessa avsnitt

behandlas närmare i det följande i anslutning till de konkreta

åtgärdsförslagen.

Propositionen

Miljö och ekonomisk utveckling

Välfärd, trygghet och rättvis fördelning är viktiga hörnstenar

i det svenska samhällsbyggnadet. De sociala trygghetssystemen

har kunnat byggas ut, och den materiella välfärden har ökat i

takt med tillväxten i ekonomin. Målet om en hög tillväxt är

centralt för en ekonomisk politik med sikte på ökad välfärd,

social trygghet och en god miljö.

Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande

attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas såväl

den materiella tillväxten som vår allmänna välfärd av en

pågående miljöförstöring. Konsumtion på bekostnad av

investeringar leder till såväl långsiktiga ekonomiska problem

som miljöproblem.

Ekonomisk tillväxt måste vägas mot andra mål i politiken.

Tillväxt innebär ökad kapacitet att tillverka varor och

tillhandahålla tjänster. En ökad varu- och tjänsteproduktion

till priset av försämrad hälsa eller miljö är inte en önskvärd

utveckling i ett välfärdssamhälle.

En kortsiktig syn på tillväxt som inte beaktar miljöeffekter

försämrar tillväxtmöjligheterna på längre sikt, eftersom

resurser förbrukas och kostnaderna för att återställa och

bekämpa uppkomna miljöskador i ett senare skede kan öka.

För att säkerställa tillväxtmöjligheterna på sikt måste vi

vårda samhällets tillgångar, inkl. naturresurserna. En hållbar

utveckling är med detta synsätt en utveckling där framtida

generationer får ta över en nationalförmögenhet som är minst

lika stor som i dag.

Möjligheterna att förena ambitionerna om ekonomisk tillväxt

med målet om en god livsmiljö har ibland ifrågasatts.

Erfarenheter visar dock att avsevärda miljöförbättringar har

kunnat åstadkommas genom de resurser den ekonomiska tillväxten

skapat.

Ökade miljökrav har härigenom framgångsrikt kunnat mötas med

ny produktions- eller reningsteknik, och industriproduktionen

har kunna öka samtidigt som utsläppen har minskat. Ekonomisk

tillväxt och miljökrav initierar investeringar i exempelvis

miljöanpassad produktions-, energi- eller transportteknik som

behövs för att driva utvecklingen i riktning mot ett

miljövänligare samhälle.

Miljökraven får dock inte ses för snävt. Miljöskydd är inte

bara fråga om reningsteknik vid själva tillverkningen. God

miljö- och resurshushållning måste tillgodoses i alla led från

råvara till slutligt avfall. Detta blir alltmer tydligt ju

bättre reningstekniken blivit. Framtidens miljöproblem kommer,

som vi tidigare framhållit, mer och mer att relateras till

varornas innehåll och utformning, samt till konsumtionen.

Den ekonomiska tillväxten har stor betydelse för våra

möjligheter att lösa miljöproblemen. Det är därför viktigt att

förutsättningarna för ekonomisk tillväxt säkerställs genom att

olika insatser görs för att främja främst en utveckling och

förnyelse av näringslivet. Regeringen redovisar i propositionen

om näringspolitik för tillväxt förslag som främjar en sådan

utveckling. Eftersom ökade ambitioner inom miljö- och

näringspolitiken ömsesidigt påverkar varandra är långsiktighet,

förutsägbarhet och omställningstid väsentliga i detta

sammanhang.

För att hålla omställningskostnaderna på en rimlig nivå

behöver industrin och andra aktörer erforderlig tid för att

genomföra nödvändiga investeringar och utveckla nya

miljöanpassade tekniker, processer eller produkter. Längre

omställningstider kan också möjliggöra längre gående miljökrav.

Det är vidare väsentligt, såsom nämns i avsnitt 3.1, att

ambitionerna för miljöpolitiken undviker handelspolitiska

svårigheter samt står i samklang med strävan mot en

internationell harmonisering av miljökraven.

Ett långsiktigt mål är att all produktion skall vara ren från

början. Det kommer dock under överskådlig tid, bl.a. vid

energiproduktion, att behövas satsningar på efterhandsrening. I

det perspektivet blir det nödvändigt att lägga allt större vikt

vid att reningskraven riktas mot de områden där

reningskostnaderna är lägst.

En god ekonomisk tillväxt förutsätter en anpassning av

ekonomin till nya villkor och förändrade förutsättningar.

Ineffektiv verksamhet måste bereda plats för ny, effektiv och

efterfrågad produktion. En ekonomisk politik som utformas för

att underlätta strukturomvandling och skapa gynnsamma

tillväxtförhållanden i allmänhet har stor betydelse även för att

förbättra miljön. Det kan dock inte uteslutas att kommande

miljökrav kan ge upphov till betydande kostnader för vissa

enskilda företag eller branscher för anpassning och strukturell

omställning till miljöanpassade verksamheter. Ambitionen måste

därför vara att minimera dessa kostnader.

Vårt sätt att uttrycka välfärd genom att mäta ekonomisk

tillväxt efter förändringar i bruttonationalprodukten bör

vidareutvecklas. Välfärdsbegreppet bör representera mer av

helhetssyn och uttrycka andra kvalitativa faktorer, vilka inte

utan vidare kan uttryckas i traditionella ekonomiska termer.

För att kunna använda oss av det vidare begreppet

nationalförmögenhet måste nya metoder utvecklas för att värdera

naturtillgångarna. Vidare bör underlag för ekonomiska beslut

utformas på ett sätt som även innefattar och tar hänsyn till

förändringar i miljön samt exploateringen av naturresurserna.

Mot denna bakgrund har regeringen under år 1990 tillsatt en

särskild utredare med uppgift att utreda frågan om hur

nationalräkenskaperna skall kunna kompletteras. Avsikten är att

de skall utgöra ett bättre underlag när det gäller att ge miljön

en större vikt vid ekonomiska bedömningar.

Miljöräkenskapsutredningen, MIR, kommer att redovisa resultaten

av sitt arbete senast den 1 april 1991.

Miljöhänsyn skall genomsyra samhällets alla sektorer,

samtidigt som förutsättningar skall skapas för en långsiktigt

uthållig tillväxt. Regeringen har i årets finansplan

understrukit att den ekonomiska politiken skall bidra till att

ställa om produktion och konsumtion för att säkra balans mellan

ekonomisk tillväxt och miljö.

Trafiken

Regeringens överväganden innebär sammanfattningsvis att

hälsofarliga effekter begränsas kraftigt till början av

2000-talet. Trafikens miljöstörande effekter skall kraftigt

begränsas. Regeringen bedömer att miljöeffekter förorsakade av

den svenska trafiken kommer att vara undanröjda till år 2010.

Trafikens klimatpåverkande effekter skall begränsas i enlighet

med strategin för minskad klimatpåverkan.

Trafikens kostnadsansvar ses över. Investeringar i

infrastrukturen skall öka för att minska miljöskadorna och för

att öka tillgängligheten. Ett program för att minska trafikens

miljöeffekter och förbättra framkomligheten genomförs i tre

storstäder.

Regeringen är beredd att avsätta 5 500 milj. kr. som bidrag

till finansieringen av åtgärder i storstadsområdena.

Det internationella samarbetet intensifieras. Regeringen avser

att inom ramen för EES-processen verka för att avgaskraven för

personbilar, lätta lastbilar och bussar skärps snarast men

senast fr.o.m. år 1996. Regeringens ambition är att genom ett

brett nordiskt samarbete införa skärpta regler för svavelhalt i

bränslen som används i färjor och andra fartyg. Internationella

avgaskrav bör införas för flyget.

Utsläppen från enskilda fordon skall minskas ytterligare,

bl.a. genom att miljöklasser införs för att ge ekonomisk

stimulans till miljövänliga fordon. Miljöklasser kommer att

införas för personbilar, bussar och lastbilar fr.o.m. 1993 års

modeller. Miljöklassindelningen skärps för dieselbränsle.

Vid projektering av nya spårsystem skall

miljökonsekvensbeskrivningar upprättas. Inom vägplaneringen

introduceras miljökonsekvensbeskrivningar redan i planeringen.

Regeringen föreslår i propositionen om energipolitiken att 30

milj. kr. om året avsätts under fyra år för utvecklings- och

demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer.

Motionerna

I centerns partimotion Jo113 yrkande 23 (delvis) anförs

beträffande sambanden mellan ekonomi och miljö bl.a. att ökad

tillväxt måste vägas mot andra icke-materiella mål såsom bättre

miljö, resurshushållning och ökad frihet. Kommande generationers

välfärd måste beaktas i den ekonomiska politiken. Det

övergripande målet för den ekonomiska politiken bör definieras i

överensstämmelse med kraven på en långsiktigt hållbar

utveckling. S.k. gröna nationalräkenskaper måste utvecklas och

sätta spår i de beslut som fattas så att miljö- och

naturresursaspekter blir grundläggande i all samhällsplanering.

Enligt motion Jo93 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) bör

miljöinriktade ekonomiska beslutsunderlag utarbetas i enlighet

med vad som anförs i motionen. Beslutsunderlaget bör visa såväl

ekologiska och mänskliga som finansiella aspekter på

utvecklingen. Ett lämpligt första steg kan vara att komplettera

finansplanen och nationalbudgeten med viktiga nyckeltal av

miljö- och hälsofaktorer och också i nationalbudgeten

översiktligt beskriva utvecklingstendenserna inom dessa områden.

Till motionen fogas en rapport av nationalekonomen Torbjörn

Linderson om en kravspecifikation på ett nationellt "grönt"

ekonomiskt beslutsunderlag.

I motion Jo105 (m) yrkas att riksdagen som nationella delmål

fastställer att de svenska utsläppen från trafiken skall, i

fråga om kväveoxid minska med mer än 50 % från år 1988 till år

2000, i fråga om kolväten med mer än 70 % från år 1988 till år

2000 och i fråga om koldioxid att utsläppen skall vara

oförändrade från år 1989 till år 2000. Vidare yrkas ett

tillkännagivande om uppföljningen av dessa delmål (yrkandena 20

och 22--24).

Enligt motion Jo737 av Lars Werner m.fl. (v) bör riksdagen

besluta om en handlingsplan för att minska koldioxidutsläppen

från trafiken. I motionen anges att målet bör vara en minskning

med 60--80 %.

Utskottets överväganden

Miljö och ekonomisk utveckling

Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att

ekonomisk tillväxt måste vägas mot andra mål i politiken. En

kortsiktig syn på tillväxt som inte beaktar miljöeffekter

försämrar tillväxtmöjligheterna på längre sikt, eftersom

resurser förbrukas och kostnaderna för att återställa och

bekämpa uppkomna miljöskador i ett senare skede kan öka. I

finansplanen (bilaga 1 till budgetpropositionen 1991) anförs att

den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig

tillväxt; produktion och konsumtion måste ställas om så att

balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Miljösituationen

påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår

livsföring. I ett längre perspektiv hotas vår allmänna välfärd

av miljöförstöringen. Därför skall miljöhänsyn genomsyra

samhällets alla sektorer.

Som framgår av miljöpropositionen har år 1990 tillsatts en

utredare som skall utreda frågan om hur nationalräkenskaperna

skall kunna kompletteras. Avsikten är att de skall utgöra ett

bättre underlag när det gäller att ge miljön en större vikt vid

ekonomiska bedömningar. Utredaren har nyligen framlagt

betänkandet Räkna med miljön! (SOU 1991:37).

Utskottet avstyrker motionerna Jo93 och Jo113 yrkande 23

delvis, i den mån motionerna ej tillgodoses genom det anförda.

Utsläpp från trafiken

Utskottet behandlar här mer övergripande frågor om

målsättningen för att reducera trafikens miljöeffekter. Det bör

nämnas att denna fråga har starka beröringspunkter med de frågor

om luftföroreningar m.m. som behandlats i ett föregående

avsnitt. De konkreta åtgärdsförslagen i fråga om avgaskrav m.m.

redovisas och behandlas närmare i det följande.

Utskottet delar regeringens bedömning att åtgärdsbehovet är

stort när det gäller trafikens hälso- och miljöstörande

effekter. Detta kräver en strikt prioritering av insatserna.

Arbetet bör inriktas på åtgärder beträffande storstadstrafiken,

investeringar i järnvägar samt skärpta krav på fordon och

bränsle. Det närmare västeuropeiska samarbetet ger möjlighet

till en sådan samlad insats. Utskottet ansluter sig till

regeringens målsättning att hälsofarliga effekter skall

begränsas kraftigt till början av 2000-talet. Även trafikens

miljöstörande effekter bör kraftigt begränsas. De svenska

utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid och kolväten från

trafiken bör minskas kraftigt genom skärpta avgaskrav. Trafikens

bidrag till klimatpåverkan bör begränsas i enlighet med

klimatstrategin. När det gäller bullerfrågorna hänvisar

utskottet till ett följande avsnitt.

I partimotionerna från moderata samlingspartiet och

vänsterpartiet yrkas ytterligare preciseringar i fråga om

begränsningar av de svenska utsläppen från trafiken. För

närvarande har utskottet inget underlag för att bedöma i vad mån

de i motionerna föreslagna målsättningarna för reducering av

utsläppen av koldioxid, kvävedioxid och kolväten är realistiska.

Utskottet utesluter inte att frågan om mer preciserade

målsättningar kan tas upp när ytterligare erfarenheter vunnits

av t.ex. avgaskraven och det förslag som utskottet i det

följande lägger fram beträffande höjning av

bilskrotningspremien. Med det anförda föreslår utskottet att

motionerna Jo105 yrkandena 20 och 22--24 och Jo737 yrkande 3

lämnas utan vidare åtgärd.

Mål och riktlinjer för det internationella samarbetet

De internationella miljöfrågorna faller i regeringskansliet

under såväl miljödepartementets som utrikesdepartementets

verksamhetsområde. En motsvarande ärendefördelning tillämpas i

riksdagen. Det internationella kapitlet av förevarande

proposition har, liksom flertalet följdmotioner, hänvisats till

utrikesutskottet. Jordbruksutskottet behandlar i det följande de

motioner som hänvisats till utskottet, och följer därvid samma

disposition som propositionen.

Inledning -- miljösamarbetet inom FN

Propositionen

I propositionen sammanfattas regeringens ställningstaganden på

följande sätt.

Sverige bör engagera sig starkt i det internationella

miljösamarbetet och fortsätta att vara pådrivande.

Sverige måste, tillsammans med andra länder, göra betydande

insatser för att en varaktigt hållbar utveckling skall uppnås

över hela världen.

De övriga målen för den svenska miljöpolitiken är också

giltiga för Sveriges agerande i det internationella

miljösamarbetet. Omsorgen om miljön, skyddet av människors

hälsa, bevarandet av den biologiska mångfalden, hushållningen

med naturresurserna samt bevarandet av natur- och

kulturlandskapen är också riktlinjer i vårt internationella

arbete.

Regeringen anför inledningsvis bl.a. följande (s. 104 f).

Sverige har traditionellt spelat en pådrivande roll i det

internationella miljösamarbetet. För att intensifiera det

internationella arbetet och föra in utvecklingen i en varaktigt

hållbar riktning har Sverige tagit initiativ till en

FN-konferens om miljö och utveckling, vilken kommer att äga rum

år 1992 i Brasilien. En första FN-konferens om miljön ägde rum i

Stockholm år 1972. Konferensen ledde till ett genombrott för det

internationella miljösamarbetet.

-- -- --

Det finns två huvudskäl till att Sverige skall engagera sig i

det internationella miljösamarbetet.

Vi har ett med andra länder gemensamt ansvar för den globala

miljön. Ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet

är ett sätt att värna också om vår egen miljö.

Exempel på det första är att Sverige aktivt medverkar i en

internationell strategi för en varaktigt hållbar utveckling. De

rika länderna utnyttjar merparten av naturresurserna och orsakar

direkt eller indirekt de största miljöproblemen. Huvuddelen av

ansvaret för de nödvändiga omställningsprocesserna skall därför

bäras av dessa länder. Andra exempel på globala miljöfrågor är

arbetet för att uppnå ett klimatavtal och överenskommelser för

att bevara den biologiska mångfalden och att skydda världens

skogar.

Vad gäller skyddet av den svenska miljön är de viktigaste

problemen från andra länder försurningen resp. övergödningen av

mark och vatten. I takt med att de svenska utsläppen fortsätter

att minska kommer en allt större andel av den totala

belastningen på svensk miljö från utsläpp i andra länder. Dessa

problem delar vi med övriga länder i norra Europa, dvs. Europa

norr om Alperna och Karpaterna.

En varaktig återhämtning av svensk miljö kan endast ske i takt

med en motsvarande återhämtning i norra Europa i sin helhet.

Detta gäller såväl länder i Väst- som i Öst- och Centraleuropa.

Dessutom spelar kemikalier och varor i internationell handel

som används i Sverige en viktig roll för belastningen på svensk

miljö.

Allt fler länder i Västeuropa driver nu en aktiv miljöpolitik.

Det närmare EG-EFTA-samarbetet som växer fram ger Sverige nya

möjligheter att agera och uppnå positiva miljöeffekter.

Möjligheten att skapa en bred europeisk front mot miljöproblemen

har därför ökat markant.

Regeringen avser även framdeles driva en ambitiös miljöpolitik

och tillsammans med andra i miljösammanhang framträdande

nationer vara pådrivande internationellt. Sverige har genom sina

erfarenheter goda möjligheter att påverka andra länder att föra

en radikal miljöpolitik. Åtgärder mot luftföroreningar liksom

avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen samt förbud mot vissa

typer av batterier är exempel där svenska initiativ har

påskyndat internationella överenskommelser.

Den ökade internationaliseringen kommer att avsätta spår också

i vårt inhemska arbete. Det blir nödvändigt att på ett tidigt

stadium få internationell förståelse för de nya åtgärder till

skydd för miljö och hälsa som vi vill föreslå.

Regeringen sammanfattar sina ställningstaganden till

miljösamarbetet inom FN enligt följande.

Sverige skall verka för att FNs konferens om miljö och

utveckling i Brasilien år 1992 behandlar miljöfrågorna i ett

brett utvecklingsperspektiv. Samtidigt eftersträvar vi en

handlingsinriktad konferens som på olika områden fastställer

konkreta åtgärdsprogram med precisa mål, kostnader och

tidtabeller för att uppnå målen. 1992 års konferens bör bl.a.

anta bindande konventioner om klimatförändringar, biologisk

mångfald och skogsfrågor. Övriga åtgärdsprogram bör gälla andra

stora miljöproblem och politiken inom olika ekonomiska sektorer,

framför allt energi och transporter. Konferensen bör också

medverka till att bryta den onda cirkeln kring fattigdom och

miljöförstöring i u-länderna. U-ländernas behov av finansiella

resurser och miljövänlig teknik blir därmed mycket centrala

frågor för konferensen och för dess slutliga resultat.

FNs framtida arbete i fråga om miljö och utveckling bör

vägledas av följande principer:

Miljöfrågornas globala karaktär och deras betydelse för

utveckling och säkerhet motiverar en förstärkning av

FN-systemets arbete med dessa frågor. Arbetet bör syfta till att

främja en varaktigt hållbar utveckling.

Miljöproblemen måste förebyggas genom att miljöhänsyn byggs in

i politiken på skilda områden. Därför måste alla FN-organ ta

ansvar för miljöfrågorna inom sina resp. ansvarsområden.

Miljöfrågor inom olika sektorer och FN-organ har nära inbördes

samband. Det behövs därför en förstärkt samordning mellan

FN-organen för att nå bästa resultat.

FNs verksamhet för att mäta miljöförändringar, värdera

miljörisker och fatta vägledande beslut för nationellt och

mellanstatligt miljöarbete bör stärkas ytterligare.

FN bör i lämpliga former fortsätta att understödja alla

länders och särskilt u-ländernas miljöarbete.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang ett antal motioner med

allmän anknytning till Sveriges internationella miljöpolitik.

Enligt moderata samlingspartiets partimotion Jo105 yrkande 7

bör riksdagen göra ett tillkännagivande om det internationella

avvecklingsarbetet vad gäller olika ozonförstörande

kemikalier. Sverige bör verka för att Sveriges och EGs

långtgående beslut om avveckling av ozonförstörande kemikalier

vinner allmän acceptans bland i-länderna och att

avvecklingsstödet till u-länderna får en utformning som är

operativ. I motion 1989/90:Jo883 (m) yrkas att regeringen i det

internationella förhandlingsarbetet verkar för att de kritiska

belastningsgränserna bl.a. avseende svavelutsläpp inte

överskrids (yrkande 1).

Enligt partimotion 1989/90:Jo773 (m) bör en fristående

expertgrupp tillsättas vars uppgift skall vara att följa den

internationella utvecklingen på miljöområdet (yrkande 12).

Enligt motionerna Jo752 yrkande 1 och U617 (mp) bör en

parlamentarisk utredning tillsättas. Miljöpartiets förslag

innebär ett vidare uppdrag än det som lagts på den

nationalkommitté som arbetar med att förbereda Sveriges

deltagande i den internationella miljökonferensen i Brasilien

1992, anför motionärerna.

I partimotion Jo116 (mp) yrkas att Sverige genom att fatta mer

långtgående miljöpolitiska beslut skall verka pådrivande i det

internationella miljöarbetet (yrkande 9), och att regeringen

till miljökonferensen i Brasilien 1992 skall lägga konkreta

förslag för att minska användningen av naturresurser i Sverige

till en nivå som är globalt möjlig (yrkande 10).

I partimotion Jo739 (fp) yrkas att en konvention om skydd av

jordens biologiska mångfald utarbetas (yrkande 10). Enligt

partimotion 1989/90:Jo820 (mp) bör en effektiv global konvention

om klimatförändringar upprättas (yrkande 2).

I partimotion Jo737 (v) begärs förslag om hur Sverige skall

kunna bidra till ökad skogsplantering (yrkande 5), och i

partimotion Jo722 (m) begärs tillkännagivande om återbeskogning

i tredje världen (yrkande 5). Motionärerna framhåller (i motion

Jo105 vilken i denna del hänvisats till UU) att skogsfrågorna

skulle kunna knytas till det internationella förhandlingsarbetet

om en klimatvårdskonvention på så sätt att nyplantering av skog

i tredje världen inräknas som ett sätt att minska

CO2-utsläppen.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar inledningsvis att det råder betydande

samstämmighet i riksdagen om Sveriges internationella

miljöpolitik. Det råder också samstämmighet om att vår inrikes

miljöpolitik skall fylla högt ställda anspråk och kunna anföras

som exempel för andra länder. Som regeringen anför i

propositionen är de övergripande målen för den svenska

miljöpolitiken också giltiga för Sveriges agerande i det

internationella miljösamarbetet. Omsorgen om miljön, bevarandet

av den biologiska mångfalden, hushållningen med naturresurserna

samt bevarandet av natur- och kulturlandskapen är också

riktlinjer i vårt internationella arbete. Utskottet kan också

ansluta sig till den redogörelse som görs i propositionen om

förberedelserna inför FNs konferens om miljö och utveckling i

Brasilien år 1992.

När det gäller de yrkanden som framställs i motionerna får

utskottet anföra följande.

Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om vikten av

att alla länder minskar användningen av ozonförstörande

kemikalier. Det är en global miljövårdsuppgift. Som anförs i

motion Jo105 yrkande 7 bör det ingå som en viktig del i Sveriges

internationella förhandlingsarbete att verka för allmän

acceptans av att CFC-användningen och utsläppen av andra

ozonförstörande ämnen nedbringas till ofarliga nivåer.

Avvecklingsstödet till u-länderna bör, som motionärerna påpekar,

få en utformning som är operativ. Utskottet erinrar samtidigt om

att den svenska regeringen och dess förhandlare varit pådrivande

och spelat en viktig roll för tillkomsten och utformningen av

Montrealprotokollet om en successiv avveckling av produktion och

användande av ozonnedbrytande substanser. Sverige har också

aktivt verkat för upprättandet av en särskild finansiell

mekanism för att bl.a. ersätta u-länderna för merkostnader då

inte de billigare ozonnedbrytande ämnena får användas.

Överenskommelse om en sådan träffades i juni 1990 i ett

tilläggsprotokoll till Montrealprotokollet. Utskottet förordar i

ett följande avsnitt av detta betänkande att riksdagen

ratificerar bl.a. detta tilläggsprotokoll och utgår från att

regeringen fortsatt verkar aktivt i samma riktning som hittills.

Motion Jo105 yrkande 7 synes därmed i allt väsentligt

tillgodosedd och påkallar icke någon ytterligare riksdagens

åtgärd. Motsvarande bedömning gäller även motion 1989/90:Jo883

yrkande 1 om den svenska aktiviteten för att de kritiska

belastningsgränserna avseende svavelutsläppen inte överskrids.

Som nämnts i det inledande avsnittet avser regeringen att verka

för att ett nytt avtal mellan de europeiska länderna om

begränsningar av svavelutsläppen undertecknas senast år 1993.

Utskottet delar även den uppfattning som framförs i motion

Jo116 (mp) att Sverige kan verka pådrivande i det

internationella miljöarbetet endast om vi fattar långtgående

miljöpolitiska beslut för vårt eget land. Vi har, vilket också

framhålls i propositionen, ett med andra länder gemensamt ansvar

för den globala miljön. Ett aktivt deltagande i det

internationella samarbetet är ett sätt att värna också om vår

egen miljö. Yrkande 9 i motionen får därmed anses tillgodosett.

Däremot är utskottet icke berett att tillstyrka motionens

yrkande 10 om att Sverige kortsiktigt, inför FN-konferensen,

skall lägga förslag om att minska användningen av naturresurser

i Sverige till en nivå som är globalt möjlig. En sådan minskning

måste genomföras successivt, i takt med motsvarande åtgärder i

vår omvärld.

I oktober 1990 avgav utredningen om Sveriges internationella

miljösamarbete betänkandet (SOU 1990:88) Sveriges

internationella samarbete: Nya mål och möjligheter. I

betänkandet söker utredningen besvara fyra grundläggande frågor

för den internationella miljöpolitiken, nämligen

1. vilken avvägning i stort som bör göras mellan nationellt

och internationellt miljöarbete,

2. vilken avvägning som bör göras mellan olika former av

internationellt miljöarbete,

3. hur arbets- och kompetensfördelningen mellan

regeringskansliet och centrala myndigheter samt inom

regeringskansliet bör se ut samt

4. vilka övergripande principer som bör vägleda Sveriges

agerande inom de internationella organ som har störst betydelse

för den svenska miljön.

För att medverka i det svenska förberedelsearbetet inför FNs

konferens 1992 om miljö och utveckling har regeringen tillkallat

en särskild kommitté, nationalkommittén för förberedelser inför

1992 års FN-konferens. I nationalkommittén ingår bl.a.

representanter för riksdagspartierna. En huvuduppgift för

nationalkommittén är att medverka i utarbetandet av en svensk

nationalrapport till konferensen.

Som framgår av redogörelsen ovan har Sveriges internationella

miljöpolitik nyligen utretts under medverkan av experter. De

politiska partierna har möjlighet att påverka vårt agerande i

FN-konferensen inom nationalkommitténs ram. Enligt utskottets

mening bör syftet med motionerna Jo752 yrkande 1, U617 och

1989/90:Jo773 yrkande 12 i stor utsträckning vara tillgodosett

härigenom.

Regeringen anser enligt propositionen att 1992 års konferens

bl.a. bör anta bindande konventioner om klimatförändringar, om

biologisk mångfald och om skogsvård. Sverige deltar aktivt i

utarbetandet av de nämnda konventionerna. Den förberedande

kommittén för konferensen har nyligen hållit sin andra session i

mars/april 1991. Märkbara framsteg har, enligt vad utskottet

inhämtat, gjorts i den mellanstatliga förhandlingsgrupp som

förbereder en klimatkonvention. I denna fråga har arbetet med

ett konventionsutkast redan inletts.

Konventionsarbetet i frågan om biologisk mångfald och

bioteknik drivs i UNEPs regi. Till den förberedande kommitténs

andra session förelåg en rapport med förslag om ett integrerat

program för dels internationell säkerhetskontroll, riskvärdering

och miljökonsekvensutvärdering av bioteknik ("biosafety"), dels

främjande av utveckling och spridning av bioteknik. Kommittén

beslöt på svenskt förslag att överlämna rapporten till

förhandlingarna rörande konventionen om biologisk mångfald

eftersom det biotekniska programmet borde utgöra en integrerad

del av konventionen.

Från svensk sida har ett aktivt arbete bedrivits på att få

till stånd en global konvention om skog och skogsbruk som

komplement till de två planerade konventionerna om biologisk

mångfald och om klimat. Denna fråga har visat sig

kontroversiell. De stora timmerexporterande tropiska länderna

har varnat för att frågan om avskogning alltför mycket fokuseras

på den tropiska skogen medan utvecklingen i de boreala och

tempererade skogarna enligt deras mening är väl så betydelsefull

för frågorna om klimat och biologisk mångfald. Vid den nu

avslutade sessionen med förberedande kommittén lyckades man

efter segslitna förhandlingar nå fram till en text som

konsoliderar situationen. Begreppet "ett varaktigt hållbart

skogsbruk" fick stort genomslag i debatten. Den svenska

förhandlingsledningen anser möjlighet öppnad för framtida

diskussioner om ett skogsinstrument.

Som framgår av det anförda bedrivs inom ramen för bl.a.

förberedelsearbetet inför 1992 års miljökonferens ett intensivt

internationellt arbete i vilket Sverige deltar aktivt för att få

till stånd bindande konventioner om klimatvård, biologisk

mångfald och skogsvård. Enligt utskottets mening får motionerna

Jo722 yrkande 5, Jo737 yrkande 5, Jo739 yrkande 10 och

1989/90:Jo820 yrkande 2 anses besvarade med hänvisning till det

anförda.

Miljösamarbetet inom ramen för den västeuropeiska

integrationen

Propositionen

Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.

Integrationen i Västeuropa skapar nya möjligheter för ett

intensifierat miljösamarbete. Avsikten är att ett avtal om det

europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall ge oss ökade

möjligheter att aktivt delta i utformningen av miljöpolitiken i

Västeuropa. Avtalet kommer även att få konsekvenser för den

svenska miljöpolitiken och kommer att innebära krav på ökad

samordning av särskilt de handelsrelaterade miljöreglerna.

På det miljöpolitiska området avser regeringen inom ramen för

ett EES-avtal att:

verka för skärpta miljöregler som kan ge en bättre miljö i

Västeuropa,

verka för att stärka det miljöpolitiska samarbetet i

Västeuropa,

aktivt delta i gemensamma forskningsprogram och andra

miljöaktiviteter, såsom den europeiska miljöbyrån (EEA),

bidra till att stärka och samordna samarbetet med Öst- och

Centraleuropa, samt

bidra till att stärka det internationella miljösamarbetet.

Motionerna

Sverige bör enligt motion Jo733 (m) prioritera följande

miljöfrågor inom EG-samarbetet, nämligen klimatvården,

uppföljningen av internationella avtal och stöd till

demokratiseringsprocessen i Östeuropa (yrkande 10). Ett liknande

yrkande framförs i motion Jo722 yrkande 4 (m). Enligt motion

Jo733 (m) bör Sverige söka inträde i EGs miljövårdsbyrå EEA

(yrkande 9).

Enligt motion Jo739 (fp) bör Sverige aktivt verka för att

likvärdiga ekonomiska styrmedel på miljöområdet införs i Europas

länder (yrkande 9). Alla goda argument för miljöavgifter som

gäller i Sverige är också giltiga i andra länder, anför

motionärerna. I motion Jo752 (mp) framhålls behovet att driva

frågan om internationella miljöavgifter i internationella

förhandlingar (yrkande 13). Enligt sistnämnda motion behövs det

en överstatlig europeisk miljöpolitik (yrkande 3).

Utskottets överväganden

Utskottet kan i stora delar instämma i de synpunkter som

framförs i motion Jo733. Som framgår av propositionen enades EGs

och EFTAs miljöministrar vid ett möte i november 1990 om att

utarbeta en gemensam västeuropeisk miljöstrategi vad gäller

stabilisering och minskning av utsläpp av koldioxid och andra

växthusgaser. Utskottet delar även uppfattningen att samarbetet

med Öst- och Centraleuropa bör stärkas och samordnas. Som

framgår av referatet av propositionen prioriteras även denna

punkt av regeringen. Av propositionen framgår även att den

svenska regeringen, tillsammans med de övriga EFTA-länderna, har

begärt förhandlingar om deltagande i EEA. Utskottet utgår från

att med deltagande avses fullt medlemskap. Motionerna Jo722

yrkande 4 och Jo733 yrkandena 9 och 10 får därmed anses

besvarade.

Utskottet har även förståelse för den mening som framförs i

folkpartiets och miljöpartiets motioner om införande av

likvärdiga ekonomiska styrmedel i Europa och internationella

miljöavgifter. Vid det ovan omnämnda EG/EFTA-mötet i november

1990 enades miljöministrarna om att öka samarbetet på bl.a.

sådana områden som ekonomiska styrmedel. Utskottet förutsätter

att regeringen verkar för att dessa strävanden fullföljs. Som

motionärerna framhåller är det en fördel om industrins

konkurrensförhållanden inte snedvrids av nationella

särbestämmelser. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med

anledning av motionerna Jo739 yrkande 9 och Jo752 yrkande 13

påkallas alltså inte.

Riksdagen uttalade hösten 1990 att Sverige bör eftersträva att

bli medlem i den Europeiska gemenskapen med bibehållen

neutralitetspolitik. Samtidigt uppmanades regeringen att

återkomma till riksdagen i frågan om förhandlingarnas

uppläggning och konstitutionella aspekter på medlemskapet (skr.

1990/91:50, UU8, rskr. 74). En ansökan om medlemskap kommer

troligen att göras under år 1991. Inom ramen för den europeiska

gemenskapen kommer Sverige att kunna arbeta för en grundläggande

gemensam miljölagstiftning för Europa. Motion Jo752 yrkande 3

påkallar mot den bakgrunden ingen särskild åtgärd.

Miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa

Propositionen

Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.

Miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa baseras på två

roller, den stödjande och den kravställande. Dessa roller skiljs

så långt möjligt åt.

Stödjarrollen utgår från det mottagande landets prioriteringar

och samordnas med landets egna insatser. Stödinsatserna

organiseras företrädesvis på multilateral bas. Bilaterala

stödinsatser samordnas så långt det över huvud taget är möjligt

med andra länders och multilaterala organisationers stöd.

Kravställarrollen måste utgå från våra egna prioriteringar.

Motionerna

I motion 1989/90:Jo879 (v) förordas att ett mål för samarbetet

med de östeuropeiska länderna skall vara att på ett långsiktigt

hållbart sätt förbättra miljön (yrkande 27). I motion Jo731 (m)

yrkas på ett utvidgat samarbete på naturvårdens område med

Östersjöstaterna inkl. de baltiska staterna och Polen (yrkande

20), och i motion 1989/90:Jo883 (m) efterlyses en

försöksverksamhet mot kväveläckage i Polen. I motion Jo720 (fp)

yrkas på insatser på miljöområdet i Baltikum (yrkande 2).

Enligt motion 1989/90:Jo749 (c) bör Sverige ta initiativ till

att flera europeiska länder går samman för att bilda en

internationell luftvårdsfond (yrkande 9). Ett motsvarande

yrkande, om en miljöfond, framförs i motion Jo752 yrkande 10

(mp).

Utskottets överväganden

Som framgår av redovisningen av regeringens ställningstagande

bör miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa utgå från två

olika roller: Dels Sveriges rätt att skydda sin egen miljö och

därvid ställa krav på att andra länder minskar de utsläpp som

påverkar Sverige, dels Sveriges skyldighet att i solidaritet

lämna stöd till länder som av olika skäl har svårigheter att

skydda sin egen miljö. I båda fallen är syftet att utsläppen i

det stödda landet skall minska. I det förra fallet prioriteras

de utsläpp som är viktigast sett utifrån svensk

miljövårdssynpunkt. I det senare fallet skall de utsläpp

prioriteras som är viktigast för det stödda landets miljö. Många

gånger, men långt ifrån alla, kan prioriteringarna sammanfalla.

Det är viktigt att de olika rollerna hålls klart åtskilda. Det

är vidare en fördel om stödet kan kanaliseras multilateralt. För

att underlätta detta skall bilateralt stöd vara tydligt inordnat

i en i det mottagande landet nationellt utarbetad och förankrad

plan. De multilaterala insatserna spelar en central roll för att

skapa sådana planer.

Våren 1990 beslutade riksdagen att 1 miljard kronor skall

användas för samarbete med Öst- och Centraleuropa under

treårsperioden 1990/91--1992/93. Omkring 400 milj.kr. beräknas

gå till miljösamarbete av olika slag.

Utskottet delar regeringens mening att ett riktat

myndighetssamarbete bör ske med Öst- och Centraleuropa som ett

led i den nationella svenska miljöpolitikens strävan att

nedbringa belastningen på den svenska miljön. Av olika

geografiska och meteorologiska skäl kommer detta samarbete att

koncentreras till vatten- och luftföroreningar i Polen,

vattenföroreningar i de baltiska republikerna och

Leningradområdet samt luftföroreningar i Tjeckoslovakien.

Detta samarbete bör administreras gemensamt av Sverige och

resp. länder. Det bör vara konkret och myndighetsanknutet samt

bygga på det under 1970-talet inledda miljösamarbetet. Vidare

bör samarbetet i möjligaste mån knytas till arbetet inom

Helsingforskonventionen och konventionen om gränsöverskridande

luftföroreningar samt till de aktionsplaner som beslutades vid

regeringschefskonferensen i Ronneby.

Vad utskottet anfört i anslutning till propositionen är även

ägnat att tillgodose syftet med vänstermotionen 1989/90:Jo879

yrkande 27. Ett mål för samarbetet med de östeuropeiska länderna

skall, som motionärerna understryker, vara att på ett

långsiktigt hållbart sätt förbättra miljön.

Enligt utskottets mening bör även motionerna Jo720 yrkande 2,

Jo731 yrkande 20 och 1989/90:Jo883 yrkande 12 kunna besvaras med

hänvisning till det anförda.

Vad gäller centerns och miljöpartiets yrkanden om en europeisk

luftvårdsfond resp. miljöfond får utskottet hänvisa till vad i

propositionen anförs om att ett samnordiskt

miljöfinansieringsbolag, kallat Nordic Environment Finance

Corporation (NEFCO) etablerats för att delta i finansiering av

samriskföretag som tillverkar miljöutrustning och

tillhandahåller miljötjänster i Östeuropa. Ytterligare ett

exempel på det omfattande internationella samarbete som vuxit

fram som en följd av omvälvningarna i Öst- och Centraleuropa är

den konferens på regeringschefsnivå om Östersjöns miljö som

hölls i Ronneby i september 1990. I denna konferens deltog även

finansieringsorgan som Världsbanken, Europeiska

utvecklingsbanken, Europeiska investeringsbanken och den

Nordiska investeringsbanken. Mötet följs upp av en arbetsgrupp

benämnd Baltic Sea Task Force i vilken bankerna medverkar, med

uppgift att ta fram ett samlat program för åtgärder inklusive

sådana större investeringar som förutsätts bli nödvändiga. De

insatser som en miljöfond eller luftvårdsfond skulle möjliggöra

enligt motionerna bör enligt utskottets mening kunna genomföras

inom ramen för det internationella samarbete som skisserats här.

Även miljö- och vattenkommittén inom FNs ekonomiska kommission

för Europa -- ECE -- har vid ett möte i mars 1991 konstaterat

att målsättningen med införandet av en europeisk miljöfond i

stort sett uppfyllts genom det omfattande finansiella stöd till

Östeuropa som har skett.

Syftet med motionerna Jo752 yrkande 10 och 1989/90:Jo749

yrkande 9 får anses tillgodosett med hänvisning till vad

utskottet anfört.

Utskottet erinrar i detta sammanhang om att Världsbanken

enligt propositionen (s. 122) tillsammans med UNEP och UNDP

utarbetat ett förslag om en särskild miljöfond, den s.k. Global

Environment Facility, för att finansiera åtgärder i u-länderna.

Övrigt miljösamarbete

Propositionen

Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.

Sverige skall verka för att konferensen för säkerhet och

samarbete i Europa (ESK) fortsatt aktivt behandlar miljöfrågorna

och ger impulser till det internationella miljösamarbetet.

Sverige avser spela en fortsatt pådrivande roll i OECDs

miljöarbete.

Inom det europeiska regionala miljösamarbetet läggs särskilt

stor vikt vid samarbetet kring Östersjön och gränsöverskridande

luftföroreningar. (s. 116)

Motionerna

Miljöpartiet yrkar i motionerna Jo752 yrkande 12 och

1989/90:Jo820 yrkande 8 att riksdagen uttalar att de strängaste

miljökraven i något nordiskt land skall vara riktlinje för

andra nordiska länder.

I motion Jo739 (fp) föreslås ett riksdagsuttalande om

fortsatta förhandlingar inom ramen för ECE-konventionen om

långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Dessa bör

omfatta begränsning av såväl ozonbildande ämnen och tungmetaller

som även svavel- och kväveutsläpp (yrkande 8). I motionerna

Jo752 yrkande 5 och 1989/90:Jo820 yrkande 3 betonas vikten av

att Sverige verkar för en försurningskonvention som utgår från

att kritiska belastningsgränser upprättas.

Det marina miljöskyddsarbetet är föremål för ett antal

motioner.

Enligt motion Jo108 (v) bör riksdagen göra ett uttalande om

att minska dagens hot mot våra hav (yrkande 1) och om behovet

att stärka samarbetet med övriga stater runt våra hav

(yrkande2). Särskilt viktigt är det enligt motionen att stärka

samarbetet med öststaterna runt Östersjön.

Inom Östersjösamarbetet yrkas i motion Jo752 (mp) att Sverige

skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas så att den

uppfyller vissa krav: den bör fungera som bas för samordning av

de olika ländernas interna miljölagstiftning, och kraven på

lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga stater

(yrkande 6). Motsvarande yrkanden återfinns i motionerna

1989/90:Jo820 yrkande 4 (mp) och 1989/90:Jo769 yrkandena 1--10

(mp). I motion Jo752 yrkande 11 efterlyses ökat stöd till

enskilda och organisationer för att kunna sätta upp ett

Östersjösekretariat.

Yrkanden om bildande av en Nordsjökommission framställs i

motionerna Jo721 (c) yrkande 1, Jo762 (fp) yrkande 3,

1989/90:Jo746 (fp) yrkande 3 och 1989/90:Jo818 (fp) yrkande 3.

Enligt motionerna Jo752 (mp) yrkande 7 och den likalydande

1989/90:Jo820 yrkande 5 bör Paris- och Oslokonventionerna

utvecklas så att försiktighetsprincipen tillämpas där den

kritiska belastningsgränsen inte kan fastställas. Vidare bör

Oslokonventionens ämneslistor revideras.

I motion Jo721 (c) yrkas att Sverige bör agera kraftfullt mot

Norge för att stoppa planer på oljeutvinning i Skagerrak

(yrkande 2). Vidare bör Sverige ta initiativet till ett

gemensamt nordiskt program för miljöförbättringar i

Skagerrak--Kattegatt och för detta ändamål utnyttja den

speciella låneordningen i Nordiska investeringsbanken (yrkande

3). I motion Jo66 (m) begärs att Sverige tar upp förnyade

förhandlingar med norska regeringen om reningen av utsläppen

inom Östfold och Osloområdet och om återställande av

fiskbestånden i gränsvattnen.

Enligt motion 1989/90:Jo749 (c) yrkande 7 bör riksdagen göra

ett uttalande om internationella överenskommelser om åtgärder

mot oljeutsläpp. Regeringen bör vid internationella

överläggningar föreslå skärpta insatser mot oljeutsläpp. En

annan åtgärd som behöver vidtas för att begränsa oljeskadorna är

att påskynda ingripandena i samband med oljeutsläpp, anser

motionärerna.

Utskottets överväganden

Norden

Utskottet erinrar om att 1974 års nordiska

miljöskyddskonvention likställer grannländernas

miljöskyddsintressen med det egna landets vid prövning av

tillstånd för miljöfarlig verksamhet.

För att fördjupa det nordiska samarbetet antog nordiska

ministerrådet år 1990

en handlingsplan avseende luftföroreningar,

en handlingsplan avseende föroreningar av havet,

ett handlingsprogram för renare teknologi, avfall och

återanvändning.

De tre dokumenten innehåller vissa målformuleringar från de

deltagande regeringarnas sida.

Utskottet konstaterar att det nordiska samarbetet på

miljöområdet fortsätter att utvecklas. Utskottet är dock icke

berett att för närvarande förorda ett svenskt initiativ av det

innehåll som motionärerna påyrkar. Motionerna Jo752 yrkande 12

och 1989/90:Jo820 yrkande 8 avstyrks således.

Luftvården

Som framgår av propositionen har inom ramen för 1979 års

ECE-konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar

slutits överenskommelser om bindande tilläggsprotokoll om

minskning av svavel- och kväveutsläpp. Sverige har godkänt dessa

protokoll. Ett stort antal västeuropeiska länder inkl. Sverige

har gjort betydligt mer långtgående åtaganden. Arbetet inom

konventionen inriktas för närvarande på reviderade protokoll om

begränsningar av utsläppen av svavel och kväveoxider samt på ett

nytt protokoll om begränsningar av utsläppen av flyktiga

organiska ämnen. Regeringen anser att målformuleringarna måste

baseras på kritiska belastningsgränser till skillnad från

tidigare överenskommelser. Detta innebär att nya åtaganden om

utsläppsminskningar blir olika för enskilda länder eller grupper

av länder. Kraven kan därmed variera mellan Nord- och Sydeuropa.

Vad utskottet anfört i anslutning till propositionen om den

aktuella situationen och den planerade aktiviteten inom

konventionsarbetet på luftvårdsområdet i Europa bör tillgodose

syftet med motionerna Jo739 yrkande 8, Jo752 yrkande 5 och

1989/90:Jo820 yrkande 3.

Det marina miljöskyddsarbetet

Det internationella samarbetet till skydd för våra hav

kanaliseras genom Helsingforskommissionen (HELCOM) för skyddet

av Östersjöns miljö inkl. Kattegatt samt av Paris- och

Oslokommissionerna avseende utsläpp till Nordostatlanten från

landbaserade källor resp. från dumpning och förbränning till

havs. I gemensamma frågor verkar de båda senare tillsammans och

kallas då OSPARCOM. Under senare år har dessutom tre

Nordsjökonferenser hållits på ministernivå med deltagande av

Nordsjöns strandstater samt Schweiz och EG. Även om

Nordsjökonferensernas överenskommelser inte har samma formellt

bindande karaktär som de överenskommelser som finns i

konventionstexterna, är ändå i praktiken de beslut som

fattas vid samtliga dessa fora av ungefärligen samma

genomslagskraft nationellt. Besluten vid Nordsjökonferenserna

genomförs via OSPARCOM samt via den internationella

sjöfartsorganisationen IMO eller andra etablerade organ.

Ett omfattande nordiskt samarbete bedrivs inom ramen för

Nordiska ministerrådet. Dessutom förekommer ett utvecklat

bilateralt samarbete. Den ovan redovisade nordiska

handlingsplanen avseende föroreningar av havet innehåller i

princip samma element och ambitionsnivåer som de beslut som

tagits i konventionssammanhangen och den senaste

Nordsjökonferensen.

När det gäller miljösamarbetet kring Östersjön framhåller

naturvårdsverket i rapporten Hav 90 att de åtgärder som

genomförts och planeras i Sverige blott obetydligt kan bidra

till förbättringen av havet som helhet. Det stora arbetet måste

sättas in i Leningradområdet, i de baltiska republikerna och i

Polen. Det totala investeringsbehovet för att i dessa länder

komma till samma basnivå som vi har i Norden och övriga

Nordvästeuropa ligger säkert i storleksordningen många tiotals

miljarder kronor, anför verket. Regeringen har uppdragit åt

naturvårdsverket att utarbeta ett förslag till program för ett

intensifierat miljösamarbete mellan Sverige och Östeuropa.

Utskottet har i det föregående redogjort för de överläggningar

som förts vid konferensen på regeringschefsnivå om Östersjöns

miljö i Ronneby hösten 1990. En arbetsgrupp tillsattes då med

uppgift ta fram ett samlat program för åtgärder inklusive sådana

större investeringar som förutsätts bli nödvändiga.

Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om att ett

konsekvent och målmedvetet arbete måste göras för att minska

dagens hot mot våra hav, i nära samarbete med övriga

strandstater. Som framgår av den lämnade översikten pågår för

närvarande ett aktivt arbete i detta syfte. Utskottet finner

därmed att syftet med motion Jo108 yrkandena 1 och 2 i allt

väsentligt är tillgodosett.

Utskottet delar även den mening som framförs i motionerna

Jo752 yrkande 6, 1989/90:Jo820 yrkande 4 och 1989/90:Jo769

yrkandena 1--10 att det multilaterala miljösamarbetet i

Östersjöområdet bör ha sin bas i Helsingforskommissionen. Det är

dock knappast riksdagens uppgift att i detalj reglera hur

verksamheten inom kommissionen skall utformas och hur de

enskilda staterna skall genomföra de överenskommelser som

träffas inom kommissionen. Motionerna bör således icke föranleda

någon vidare riksdagens åtgärd. På motsvarande sätt får syftet

med motion Jo752 yrkande 11 anses till stor del tillgodosett

genom att regeringen i budgetavsnittet föreslår att 2 milj.kr.

skall avsättas till stöd för de svenska ideella

miljöorganisationernas arbete främst i Öst- och Västeuropa.

Riksdagen har våren 1988 förordat (1987/88:JoU23, rskr. 373)

att regeringen arbetar för tillskapandet av en

Nordsjökommission. Regeringen erinrar i propositionen om att

Nordsjöns miljöproblem fått ökad uppmärksamhet genom

Nordsjökonferenserna. Detta gäller också arbetet inom Oslo- och

Pariskommissionerna, vilkas geografiska arbetsfält är sådant att

även Nordsjön täcks. Vidare finns det i Paris- och

Oslokonventionernas gemensamma sekretariat i dag särskilt

avdelad personal som arbetar med Nordsjöfrågor enbart. Fortsatta

Nordsjökonferenser i kombination med en sammanslagning och

effektivisering av Oslo- och Pariskonventionerna gör att

Nordsjöfrågorna i det fortsatta arbetet kommer att vara väl

tillgodosedda. Regeringen anser därför att det för närvarande

inte föreligger ett behov av att tillskapa en separat

Nordsjökommission. Utskottet finner med hänsyn till den

utveckling som ägt rum sedan riksdagens ställningstagande år

1988, att riksdagen nu bör ansluta sig till regeringens

bedömning. Med det anförda avstyrks motionerna Jo721 yrkande 1,

Jo762 yrkande 3, 1989/90:Jo746 yrkande 3 och 1989/90:Jo818

yrkande 3.

Som framgår av det anförda pågår en aktiv utveckling av

innehållet i Paris- och Oslokonventionerna. Vid den tredje

Nordsjökonferensen förband sig ministrarna att sträva mot en

användning av icke förorenande eller lågförorenande processer

och icke vådliga produkter. Vid denna konferens fattades också

ett viktigt principbeslut om att reduktionsmålet för de stabila

och toxiska substanserna skall omfatta i princip alla ämnen som

uppfyller de krav som angavs i den andra Nordsjödeklarationen,

och inte bara sådana ämnen som av olika anledningar placerats på

exempelvis prioriterade åtgärdslistor. Med det anförda får

motionerna Jo752 yrkande 7 och 1989/90:Jo820 yrkande 5 anses

besvarade.

Motion Jo721 yrkandena 2 och 3 kan enligt utskottets mening

besvaras med hänvisning till vad som i det föregående anförts om

den särskilda nordiska åtgärdsplanen mot förorening av bl.a. den

marina miljön.

Utskottet har vidare erfarit att man i Glomma och Oslofjorden

under de senaste åren vidtagit omfattande åtgärder för utbyggnad

av kommunala reningsverk och även genomfört reningsåtgärder av

bl.a. titanutsläppen från metallindustrin. Vidare har enligt

uppgift beslut fattats om nedläggning av en massafabrik i Halden

vilken länge utgjort en belastning på utsläppssidan. Resultatet

har enligt svenska marinbiologer blivit att föroreningen från

norsk sida av de svensk-norska gränsvattnen redan reducerats

väsentligt och att ytterligare förbättring är att vänta.

Anledning synes således icke föreligga att ta upp några

bilaterala diskussioner i den riktning som förordas i motion

Jo66.

När det gäller förslaget i motion 1989/90:Jo749 yrkande 7 om

ett riksdagsuttalande om internationella överenskommelser om

åtgärder mot oljeutsläpp får utskottet hänvisa till den

omfattande reglering som ges i de internationella konventionerna

MARPOL 73/78 och Helsingforskonventionen. I 1967 års

Köpenhamnsöverenskommelse mellan de nordiska länderna regleras

bl.a. underrättande om iakttagelser av oljeförekomster och hjälp

vid bekämpning. I sammanhanget må även nämnas att Sverige helt

nyligen, i mars 1991, undertecknat en IMO-konvention om

beredskap för samt insatser och samarbete vid föroreningar genom

oljeutsläpp. Syftet med motionen tillgodoses i väsentlig grad

genom det anförda.

Miljö och folkrätt

Propositionen

I propositionen anförs att en fortsatt utveckling av

folkrätten på miljöns område är angelägen. Bindande konventioner

är den mest långtgående formen av internationella åtaganden och

kan vara nödvändiga för att komma till rätta med vissa

miljöproblem. Valet mellan globala och regionala konventioner

avgörs av problemets karaktär.

Motionerna

Enligt motion Jo752 (mp) är miljöproblemen så allvarliga att

det behövs ett överstatligt beslutsfattande som ett komplement

till arbetet med konventioner (yrkande 2). I motion

1989/90:Jo769 (mp) yrkas att den internationella rätten skall

kompletteras med efterlevnadskontroll med påföljder för

fördragsbrott (yrkande 11).

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att internationella överenskommelser

kräver att samtliga parter medverkar i överenskommelserna.

Sverige driver sedan årtionden ett aktivt arbete för att få till

stånd långtgående överenskommelser på miljöområdet, och Sverige

förhandlar för närvarande om ökat deltagande i det europeiska

samarbetet. Utskottet delar regeringens uppfattning att en

konventions karaktär måste bli beroende av såväl innehållet som

av vilka parter som deltar i konventionsarbetet. Med det anförda

avstyrks motionerna Jo752 och 1989/90:Jo769 i berörda delar.

Miljö och handel

Propositionen

Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.

Varor i internationell handel spelar en allt större roll för

belastningen på svensk miljö. För ett litet internationellt

beroende land med höga miljöambitioner som Sverige utgör fasta

och väl fungerande regler en grund på vilken vi kan bygga en

aktiv miljöpolitik. Genom att vara pådrivande och tillsammans

med andra länder verka för att de internationella reglerna

utvecklas kan vi ... förbättra miljön samtidigt som vi undviker

handelstvister. Vårt syfte bör vara att så långt möjligt nå fram

till gemensamma uppfattningar om risker, behov av åtgärder och

slag av åtgärder till fördel för miljön.

En samsyn på en så hög miljöskyddsnivå som möjligt bör därför

eftersträvas.

För Sverige kommer inte minst EES-samarbetet att vara av stor

betydelse i detta avseende.

Motionerna

I motion Jo115 (v) yrkas att Sverige med större kraft måste

hävda miljöfrågorna i handelspolitiken (yrkande 11), och i

motion Jo801 av samma parti yrkas att miljöfrågorna läggs till

grund för nästa GATT-runda (yrkande 2) samt att en

parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att redovisa

sambanden mellan handelspolitik och miljöpolitik och att

skyndsamt lämna förslag till riktlinjer för det fortsatta

arbetet på detta område (yrkande 3).

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas uppfattning att miljöfrågorna

bör vägas in i de handelspolitiska övervägandena. Så torde

hittills ha varit fallet i blott ringa utsträckning. Som framgår

av redovisningen av propositionens innehåll har Sverige och

övriga EFTA-länder föreslagit att GATT skall diskutera huruvida

de nuvarande reglerna på ett tillfredsställande sätt kan hantera

den snabba utvecklingen på det miljöpolitiska området. För att

förbereda sådana överläggningar har Sverige tagit initiativet

till en analys av frågan i OECD. Utskottet understryker

betydelsen av att denna fråga förs framåt. Vad utskottet sålunda

anfört i anslutning till propositionen synes ägnat att

tillgodose syftet med motionerna. Dessa bör alltså icke

föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Miljölagstiftningen i framtiden

Inledning

Propositionen

I propositionen sammanfattas regeringens ställningstaganden

enligt följande.

Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att

samla miljölagarna i en miljöbalk

Tillåtlighetsreglerna skall skärpas

Kommittén skall studera om de nuvarande omprövningsreglerna

behöver ändras

Regleringen av trafikens miljöfrågor skall harmonieras med

annan miljölagstiftning

Frågan om en förstärkning av allmänhetens inflytande i

miljöskyddsprövningen skall övervägas av kommittén

Utrymmet för ekonomiska sanktioner i miljölagstiftningen skall

utvidgas

Förhållandet mellan Sveriges internationella åtaganden och den

svenska miljölagstiftningen skall utredas särskilt

Motionen

Enligt centerpartiets motion Jo749 bör de fastlagda miljömålen

ges formen av en miljötraktat med klara mål:

för hushållningen med naturresurser

för bevarande av livsviktiga ekosystem

för miljön i mark, vatten och luft

för bevarande av arter, populationer och genetisk variation

för bevarande av naturtyper, biotoper och kulturlandskap

för bioteknikens möjligheter och begränsningar

När riksdagen fattat beslut om dessa miljömål skall enligt

motionen ett åtgärdsprogram utarbetas på grundval av

vetenskapliga bedömningar utifrån vad som behöver göras för att

åstadkomma ett livskraftigt samhälle.

Utskottets överväganden

Som framgår av vad som anförts inledningsvis biträder

utskottet regeringens förslag att samla miljölagarna i en

miljöbalk. Någon särskild miljötraktat av det slag som förordas

i motionen är med hänsyn härtill knappast påkallad. I övrigt

hänvisas till vad utskottet anfört i det föregående om

inriktningen av miljöpolitiken. Motionen avstyrks i denna del

(yrkande 2).

Samordning

Propositionen

Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande i

propositionen.

Kommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att miljölagarna

skall samlas i en miljöbalk för att underlätta överblicken och

tillämpningen både för myndigheter, verksamhetsutövare och

allmänheten. Naturresurslagen och naturvårdslagen bör ingå i

miljöbalken.

I propositionen anförs vidare bl.a. följande (s. 131--132).

Ambitionen för kommitténs arbete bör vara att inordna den

centrala miljölagstiftningen i en samlad lag, en miljöbalk.

Regeringen konstaterar att den nuvarande miljöskyddslagen har

som främsta syfte att skydda mot farliga utsläpp från vissa

punktkällor. Miljöproblemen är dock betydligt mer komplexa än

så. Detta visar sig också i att miljöproblem behandlas i ett

betydande antal lagar. Med tiden har detta medfört en brist i

samordningen mellan de olika lagarna och konsekvensen härav har

blivit en reducering i vissa lagar. De olika lagarna kan i vissa

fall komma att motverka varandras syften helt i strid med vad

som var avsikten när de kom till. Regeringen anser att det nu är

dags att överväga förutsättningarna för att samordna

lagstiftningen för att göra den till ett effektivare redskap i

miljöpolitikens tjänst. För att åstadkomma detta behövs dock en

god planering och ett mer samlat grepp än vad kommittén har

föreslagit. Alla lagar som i första rummet avser att bevara,

skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera

medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att

säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturresurserna

bör därför samlas i en miljöbalk. Ett sådant synsätt är också

naturligt i ett internationellt sammanhang. Som annan

lagstiftning av övergripande slag bör en ny miljöbalk innehålla

dels avdelningar av gemensamt slag, dels specialregler för

olika miljörättsliga frågor.

En miljöbalk bör sålunda delas upp i kapitel och eventuellt i

skilda avdelningar. Balken bör inledningsvis behandla

övergripande frågor, särskilt med inriktning på hushållning och

hänsyn till natur- och kulturmiljön i planeringsprocessen.

Därefter kan olika kapitel följa de särskilda verksamheterna var

för sig. Miljöbalken kan i de avslutande delarna innehålla

samordnade kapitel i fråga om tillsyn, ansvar m.m. Det bör dock

stå kommittén fritt att själv utforma en miljöbalk indelad i den

ordning med kapitel och -- om det gagnar ändamålet --

avdelningar som behövs för att vinna tydlighet, begriplighet och

enhetlighet.

Föreskrifter motsvarande naturresurslagen, som brukar

betecknas som en paraplylag, bör i en samlad lagstiftning

överordnas de olika i miljöbalken särskilt behandlade

verksamheterna. Härigenom åstadkoms också en naturlig koppling

mellan de olika intressen i fråga om miljöhänsyn och

exploatering som kan stå mot varandra. Denna intressemotsättning

har alltid funnits som en bakgrund i all lagstiftning med sikte

på att värna miljövårdens intressen.

Regeringen gör den bedömningen att det övergripande ansvaret

på myndighetsnivå för de frågor som regleras i plan- och

bygglagen och naturresurslagen bör ligga på samma myndighet.

Motionerna

Förslag som har anknytning till miljöskyddskommitténs arbete

framförs i en rad motioner.

I motioner från flera partier lämnas synpunkter på vilka lagar

som bör inarbetas i den kommande miljöbalken. I motionerna Jo110

(fp) yrkande 4, Jo113 (c) yrkande 26 och Jo115 (v) yrkande 7

yrkas att strålskyddslagen och lagen om kärnteknisk verksamhet

tas in i miljöbalken. Enligt motion Jo82 (mp) bör

kulturminneslagen arbetas in i miljöbalken. Riksdagen bör hos

regeringen begära en översyn av medelstilldelningen. Enligt

motion Jo733 (m) bör miljölagstiftningens regler så långt

möjligt vara övergripande. Punktinsatser -- speciella förbud och

selektiva regleringar -- bör undvikas (yrkande 2).

Förslag om tilläggsdirektiv till miljöskyddskommittén framförs

i en rad motioner.

Enligt motion Jo76 (v) bör riksdagen göra ett uttalande om

samordning nationellt, regionalt och lokalt av arbetet med yttre

och inre miljöfrågor (yrkande 1). Vidare begärs förslag om

utökade fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden

som rör den yttre miljön (yrkande 2). Riksdagen bör hos

regeringen begära förslag till förändring av arbetsmiljölagen så

att begreppet "omedelbar och allvarlig fara" ges en tydlig

innebörd (yrkande 3). I motionen begärs slutligen förslag till

lag som ger lokala fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder

mot arbetsgivare som ej rättar till missförhållanden rörande

inre eller yttre miljö (yrkande 4). I samma anda begärs i motion

Jo115 (v) förslag innebärande ökade fackliga befogenheter när

det gäller inre och yttre miljö (yrkande 2).

Enligt motion Jo111 (mp) bör vattenlagen ändras så att det

tydligt framgår att även värden som inte kan mätas i pengar

skall tas med i den samhällsekonomiska avvägningen (yrkande 10).

Den biologiska/ekologiska kompetensen bör alltid garanteras i

vattendomstolarna (yrkande 11). Ett motsvarande yrkande framförs

i motion Jo796 (s) yrkande 2 beträffande koncessionsnämndens

sammansättning.

Transport av farligt gods skall enligt motion Jo117 (mp)

yrkande 7 betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas

enligt miljöskyddslagen. Kemikalielagstiftningen bör enligt

motion Jo710 (mp) yrkande 7 göras tydligare och mer

lättillgänglig. Enligt motion Jo311 yrkande 6 från samma parti

bör även skogsvårdslagen tas med i översynen. Enligt motion

Jo425 (m) yrkande 10 bör radikala fiskemetoder, exempelvis

bomtrålning, göras till föremål för miljöprövning, och enligt

motion Jo770 (m) bör som kriterium för koncessionsvillkor gälla

att den totala miljöeffekten av en åtgärd skall bli positiv för

att koncession skall meddelas.

I motion Jo710 (mp) framläggs förslag till ändring av 13 §

miljöskyddslagen. Det bör krävas att det i ansökan uppges vilka

kemiska produkter som skall tillverkas eller hanteras. Denna

fråga är enligt motionärerna av så brådskande karaktär att

miljöskyddsutredningen inte hinner avvaktas (yrkande 5).

I några fristående motioner framläggs förslag om samordningen

av lagar i en miljöbalk av samma innehåll som förslagen i

propositionen. Det gäller motionerna Jo739 (fp) yrkande 3, Jo751

(mp) yrkande 8 och Jo792 (c) yrkandena 1--2.

Bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU3y

Bostadsutskottet har i yttrande över propositionen i denna del

jämte motionerna Jo751 och Jo792 yrkande 2 anslutit sig till

regeringens uppfattning om att "NRL-föreskrifter" bör tas in i

en miljöbalk. Utskottet vill dock icke föregripa kommande

ställningstaganden om hur de föreskrifter som i balken kommer

att motsvara naturresurslagen skall utformas. Det får därvid

anses lämpligt att de mot NRL svarande föreskrifterna tas in som

en särskild avdelning i balken och att de därmed hålls samman så

som för närvarande eller så som kan bli följden bl.a. av om

lagen kompletteras med ett kapitel om

miljökonsekvensbeskrivningar. Bostadsutskottet finner anledning

stryka under att miljöfrågorna -- om "NRL" ingår i balken -- får

en central plats i den fysiska planeringen och i

samhällsplaneringen i vid mening. Bostadsutskottet finner det

också viktigt att framhålla att NRLs karaktär av paraplylag bör

bestå även i en miljöbalk. Till denna fråga avser utskottet att

återkomma i sitt betänkande om bl.a. miljökonsekvensfrågor.

Utskottets överväganden

Som framgår av propositionen har miljöskyddskommittén i sitt

principbetänkande (SOU 1991:4) framhållit att det i det

fortsatta utredningsarbetet får övervägas om ytterligare lagar,

exempelvis strålskyddslagen, skall samordnas med

miljöskyddslagstiftningen i övrigt. Regeringen anför för sin del

att det bör stå kommittén fritt att i sitt fortsatta arbete

överväga om ytterligare lagar eller delar därav skall infogas i

en ny miljölag.

Utskottet delar den mening som framförs i motionerna Jo110

yrkande 4, Jo113 yrkande 26 och Jo115 yrkande 7 att det finns

starka skäl som talar för att strålskyddslagen och lagen om

kärnteknisk verksamhet eller delar av dessa lagar infogas i en

miljöbalk. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna i

denna del bör ges regeringen till känna.

Utskottet delar även regeringens syn på värdet av att NRLs

regler införs i en miljöbalk. Som bostadsutskottet anfört får en

sådan konstruktion till följd att miljöfrågorna stärks och får

en central plats i den fysiska planeringen och i

samhällsplaneringen i vid mening. Det anförda är även ägnat att

tillgodose motionerna Jo751 yrkande 8 och Jo792 yrkande 2.

Med anledning av motionerna Jo76 och Jo115 yrkande 2 får

utskottet anföra följande.

Miljöskyddskommittén skall enligt sina direktiv utreda

förhållandet mellan kemikalielagstiftningen och

arbetsmiljölagstiftningen. Substitutionsprincipen måste få ökad

genomslagskraft. Kommittén framhåller i sitt principbetänkande

(SOU 1991:4) att den bör närmare överväga om de som lokalt och

regionalt är verksamma på arbetsmiljöns område, dvs. skyddsombud

och skyddskommittéer samt yrkesinspektionen, skulle kunna ges

uppgifter i ett framtida tillsynssystem.

Regeringen har lämnat ett uppdrag till arbetarskyddsstyrelsen

att i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen

kartlägga förutsättningarna för en ökad samverkan i den

regionala och lokala tillsynen av arbetsmiljön och den yttre

miljön i syfte att förbättra och effektivisera den offentliga

tillsynen. Syftet med förändringsarbetet är främst att

verksamheten på ett effektivare sätt skall kunna uppfylla

ställda mål (prop. 1990/91:150 del 2 s.88).

Utskottet finner det för sin del angeläget att man kan

åstadkomma en samordning mellan det yttre och det inre

miljöarbetet. Enligt utskottets mening bör de fackliga

företrädarna som har nära anknytning till produktionen kunna

bidra till bättre miljöåtgärder. Det finns dock anledning att

avvakta de utredningar om sambandet mellan den yttre och inre

miljön som kommer att göras inom ramen för miljöskyddskommitténs

uppdrag och den nämnda kartläggningen. Det bör vidare nämnas att

regeringen nyligen framlagt en proposition om arbetsmiljö och

rehabilitering (prop. 1990/91:140), som behandlas i

arbetsmarknadsutskottet. Propositionen innehåller bl.a. förslag

om skärpningar av ansvaret för arbetsmiljön och utökade

möjligheter för arbetstagare att påverka den egna

arbetssituationen. Vad utskottet anfört bör vara ägnat att i hög

grad tillgodose syftet med motion Jo76 yrkandena 1--3 och motion

Jo115 yrkande 2. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med

anledning av motionerna i denna del påkallas icke.

I anslutning till yrkande 4 i motion Jo76 vill utskottet fästa

uppmärksamheten på att regeringen nyligen lagt fram förslag som

avser bl.a. frågan om de fackliga organisationernas möjligheter

att påverka villkoren för arbete i Sverige och rätten att delta

i internationella solidaritetsaktioner (prop. 1990/91:162). Även

denna proposition behandlas i arbetsmarknadsutskottet.

Jordbruksutskottet, som ej ansvarar för beredningen av dessa

frågor, är inte berett att föreslå en sådan utvidgning av rätten

att vidta fackliga stridsåtgärder som motion Jo76 yrkande 4

innebär.

Utskottet delar i övrigt regeringens bedömning av vilka lagar

som bör inarbetas i en kommande miljöbalk. Utskottet är således

icke berett att tillstyrka förslaget i motion Jo82 om att även

kulturminneslagen bör föras in under miljöbalken. Som framgår av

den fortsatta genomgången biträder utskottet regeringens förslag

att naturvårdslagen (1964:822; NVL) förtydligas genom en

föreskrift att även kulturpräglade delar av naturmiljön omfattas

av lagens tillämpningsområde (3 § NVL). Något behov av att, som

motionärerna yrkar, se över medelstilldelningen i klargörande

syfte kommer knappast att föreligga i fortsättningen. De

myndigheter som på det regionala planet beslutar om olika bidrag

till natur- och kulturvård -- inkl. bidrag till miljövårdande

insatser i jordbruket -- kommer från den 1 juli 1991 att ingå i

de nya länsstyrelserna. Utskottet utgår från att en samordning

kommer att ske inom länsstyrelserna och avstyrker därmed motion

Jo82.

Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att på

nuvarande stadium av utredningsarbetet lämna tilläggsdirektiv om

övergripande regler i miljölagstiftningen. Motion Jo733 yrkande

2 avstyrks på den grunden.

Utskottet erinrar om att allmänna förutsättningar för

vattenföretag regleras i 3 kap. vattenlagen (1983:291). Som

framgår av lagrummen i detta kapitel måste en rad

förutsättningar även av icke ekonomisk natur uppfyllas för att

vattenföretag skall beviljas. Bl.a. stadgas i 3 § att ett

vattenföretag inte får komma till stånd om någon skada eller

olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna

intressen. Lagen har således utformats på ett sätt som

överensstämmer med yrkande 10 i motion Jo111. Frågan om

vattendomstolarnas sammansättning har nyligen behandlats av

utskottet med anledning av ett motionsyrkande om att en person

med ekologisk kompetens borde ingå i dessa (1990/91:JoU28).

Utskottet avstyrker motion Jo111 yrkandena 10 och 11. -- När

det gäller koncessionsnämndens sammansättning finner utskottet

icke anledning att föregripa kommitténs ställningstagande.

Motion Jo796 yrkande2 bör alltså icke föranleda någon särskild

åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet ansluter sig till regeringens formulering, att

miljölagstiftningen skall utgå från vad hänsynen till människor

och miljö samt en god hushållning med naturresurer kräver.

Lagarna skall samordnas, skärpas och samlas i en miljöbalk.

Lagstiftningen skall utvecklas till ett fullgott styrmedel för

de problem som vi förutser under 1990-talet och början av nästa

sekel. Därigenom tillgodoses syftet med motionerna Jo739 yrkande

3 och Jo792 yrkande 1.

Syftet med motion Jo710 yrkande 7 synes till väsentlig del

kunna tillgodoses med hänvisning till miljöskyddskommitténs

arbete. Däremot avstyrks motion Jo311 yrkande 6. De

skogspolitiska frågorna utreds av den skogspolitiska kommittén

(dir. 1990:47). Likaså avstyrks motion Jo710 yrkande 5.

Motionärernas förslag att särbehandla 13 § miljöskyddslagen är

knappast ägnat att tillfredsställande lösa de problem som tas

upp i motionen. Utskottet är inte heller berett att förorda

något riksdagsuttalande med anledning av motion Jo117 yrkande 7

om transport av farligt gods.

Motion Jo425 yrkande 10 om miljöprövning av nya fiskemetoder

är värd att beaktas. Under senare år har en effektivisering av

fiskeinsatserna skett med hjälp av modern teknik. Denna

effektivisering kan i vissa fall medföra så starka ingrepp i

havsmiljön att ekosystemet påverkas och fiskens

reproduktionsmöjligheter hotas. I motionen anförs som exempel

bomtrålning. Utskottet erinrar om att fiskeristyrelsen har att

verka för vården av fiskbestånden. Dock finns det skäl att

miljöskyddskommittén undersöker i vad mån radikala fiskemetoder

och fiskets totala miljöpåverkan inom svensk fiskezon kan

omfattas av prövningen av miljöstörande verksamhet. Riksdagen

bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning

av motionen i denna del.

Utskottet finner däremot icke anledning att förorda något

riksdagsuttalande med anledning av motion Jo770 om kriterier för

koncessions beviljande. Det bör ankomma på kommittén att bedöma

i vilken mån denna fråga bör tas upp.

Utsläppsgränser och tillåtlighet

Propositionen

Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.

Utsläppen av föroreningar bör nedbringas till ofarliga nivåer.

Tillåtlighetsreglerna skall skärpas. Miljöskyddskommittén bör

studera om de nuvarande omprövningsreglerna behöver ändras.

I propositionen anförs vidare bl.a. följande.

Kommittén bör i sitt fortsatta arbete ytterligare överväga

frågorna om kvalitetsnormer och presentera närmare förslag till

hur s.k. miljökvalitetsnormer skulle kunna utformas och

lämna förslag till sådana normer eller riktlinjer.

Kommitténs förslag om föreskrifter med generell räckvidd

bör innebära möjligheter både för skärpta regler där det

behövs och samtidigt kunna bidra till ett effektivare

miljöskyddsarbete.

Av tillåtlighetsreglerna måste klart framgå att all

miljöfarlig verksamhet skall bedömas mot människors hälsa och

miljön och vid en sådan prövning skall omsorgen om hälsa och

miljö stå i centrum.

Motionerna

Miljökvalitetsnormer m.m.

I motion Jo105 (m) begärs ett tillkännagivande om införande av

kvalitetsnormer för luft och vatten. Normerna skall utgå från

den nivå naturen tål (yrkande 8). I motion Jo110 (fp) yrkas att

miljökvalitetsnormer utvecklas som styrmedel. Motionärerna

förordar att miljöskyddskommittén i första hand söker lösningar

efter marknadsekonomiska linjer. I motion Jo115 (v) begärs

förslag på miljöskyddslagstiftning baserad på bindande

miljökvalitetsnormer (yrkande 4), och i motionerna Jo116

yrkande4, Jo117 yrkande 1 och Jo120 yrkande 10 (samtliga mp)

yrkas att miljökvalitetsnormer i kombination med

genomförandeplaner skall införas i miljölagstiftningen. I de

fristående motionerna Jo733 (m) yrkande 4, Jo739 (fp) yrkande 7,

Jo775 (mp) yrkande 2 framför resp. partier motsvarande yrkanden.

I centermotionerna Jo113 yrkande 30 och Jo749 yrkande 3 förordas

ett riksdagsuttalande om inriktningen av tillståndsprövningen

för ren produktion, nämligen att man prövar anläggningar utifrån

principen "ren produktion" med slutna kretslopp. Motsvarande

yrkanden framförs i motion Jo792 (c) yrkandena 4 och 5.

Även i motion Jo779 (s) efterlyses en skärpning av

miljöskyddslagstiftningen, och i motion Jo804 (mp) yrkas att

lagbegreppet kvalitetsnormer prövas praktiskt i Laholmsbuktens

avrinningsområde.

Tillåtlighet

Enligt motion Jo86 (m) bör riksdagen begära förslag om skärpta

gränsvärden för dioxin.

I motionerna Jo105 (m) yrkande 18, Jo110 (fp) yrkande 9, Jo733

(m) yrkande 8 och Jo778 (m) föreslås att ett system med

överlåtbara utsläppsrätter på miljöområdet resp. för klorerade

organiska föreningar övervägs.

Enligt motion Jo113 (c) bör villkor införas på

avfallsreduktion i samband med att ett företag får tillstånd

till miljöfarlig verksamhet (yrkande 41).

Enligt motion Jo116 (mp) bör kommittén få tilläggsdirektiv om

att särskilt beakta tillåtlighetsreglernas begriplighet (yrkande

1), att utforma tillåtlighetsreglerna så att kravnivån inte

sänks på grund av miljöskatter och -avgifter (yrkande 2), att

trafikanläggningar görs prövningspliktiga (yrkande 3; samma

yrkande framförs i motion Jo120 (mp) yrkande 1. Vidare bör

riksdagen besluta att stryka sista meningen i 6 §

miljöskyddslagen (ML) (yrkande 4).

Omprövning

Enligt motion Jo118 (mp) bör vid omprövning av tillstånd

enligt ML hårda krav ställas även på icke klorerade stabila

organiska föreningar (yrkande 20), och villkoren för de

havsbaserade fiskodlingarna bör omprövas allra senast 10 år

efter det att varje enskilt tillstånd givits. Vid omprövning av

vattendomar bör enligt motion Jo54 (mp) yrkande 19 alltid prövas

om exploatören kan återskapa sträckor som kan bli möjliga

reproduktionsplatser för vandrande laxfisk. Enligt motion Jo792

(c) yrkande 3 bör tillståndsgivningen ses över.

Utskottets överväganden

Miljökvalitetsnormer m.m.

Utskottet delar i viktiga delar de synpunkter på

miljökvalitetsnormer som framförs i motionerna. Dessa skiljer

sig dock åtskilligt sinsemellan.

Utskottet ansluter sig till miljöskyddskommitténs uppfattning

att kvalitetsnormer måste bygga på ingående kunskaper om dels

vad naturen tål, dels vilka effekter för människors hälsa och

naturen som en viss verksamhet får. För att nå kunskap om vad

som kan accepteras krävs såväl grundläggande forskning som

utredningar med direkt praktisk tillämpbarhet, utförda

exempelvis av de statliga sektorsmyndigheterna.

En tilltalande modell för miljöskyddsarbetet skulle i och för

sig vara att kvalitetsnormer intogs i lagar eller andra

författningar så att de fick rättsligt bindande verkan och sedan

direkt kunde läggas till grund för de tillämpande myndigheternas

beslut. Ett konsekvent användande av lagfästa kvalitetsnormer är

emellertid av olika anledningar svårt att genomföra. Bl.a. beror

detta till viss del på kunskapsbrist i fråga om många ämnens

hälso- och miljöfarlighet.

Även om det enligt kommittén kan vara förenat med praktiska

svårigheter att införa ett system med kvalitetsnormer, beroende

på bl.a. den kunskapsbrist som alltjämt finns i fråga om hur ett

system med miljökvalitetsnormer skulle kunna anpassas till en

individuell prövning och tillståndsgivning, bör ett system med

miljökvalitetsnormer kunna tjäna som komplement till andra

styrsystem. I första hand synes systemet kunna vara användbart

för särskilda områden av landet. Det skulle också kunna ge i

vart fall vägledning vid prövning av enskilda ärenden.

Miljökvalitetsnormer skulle i vissa fall kunna göras rättsligt

bindande, t.ex. i fråga om trafik i storstädernas kärnor när ett

i författningen angivet gränsvärde för luftkvaliteten

överskrids.

Kommittén bör därför, som regeringen förordar, i sitt

fortsatta arbete ytterligare överväga frågorna om

kvalitetsnormer och presentera närmare förslag till hur s.k.

miljökvalitetsnormer skulle kunna utformas och lämna förslag

till sådana normer eller riktlinjer. Det anförda innebär att

syftet med motionerna Jo105 yrkande 8, Jo110 yrkande 5, Jo115

yrkande 4, Jo116 yrkande4, Jo117 yrkande 1, Jo120 yrkande 10,

Jo733 yrkande 4, Jo739 yrkande 7 och Jo775 yrkande 2 delvis

tillgodoses. Något särskilt uttalande från riksdagens sida med

anledning av dessa motioner synes icke påkallat.

Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om att man

vid tillståndsprövningen bör eftersträva lösningar som innebär

en ren produktion. Utskottet är dock icke berett att som

förordas i motionerna Jo113 yrkande 30 och Jo749 yrkande 3

utvidga kommitténs direktiv i detta syfte. Det anförda innebär

att även motion Jo792 yrkandena 4 och 5 avstyrks.

Utskottet har erfarit att man inom naturvårdsverket har planer

på att, inom ramen för ett projekt kallat MIST-projektet, inför

nästa åtgärdsprogram göra en förstudie i ett aktuellt område,

exempelvis Laholmsbukten, för prövning av kvalitetsnormer

beträffande exempelvis närsalttillförseln. En sådan förstudie

skulle i viss mån motsvara förslaget i motion Jo804 om praktisk

prövning av lagbegreppet kvalitetsnormer i Laholmsbuktens

avrinningsområde. Motionens syfte får därmed anses delvis

tillgodosett.

Motion Jo779 synes tillgodosedd genom regeringens förslag och

redovisningen av miljöskyddskommitténs arbete.

Tillåtlighet

Utskottet har ingen annan mening än motionären i motion Jo86

om angelägenheten av att dioxinbildningen i

förbränningsprocesserna hålls på ett absolut minimum. Som

framhålls i propositionen anser kommittén att

tillståndsmyndigheterna vid prövningen bör beakta även

storskaliga miljöproblem, t.ex. dioxiner och freoner, ämnen som

många gånger inte ger upphov till några nämnvärda lokala

föroreningsproblem. Uppgiften att fastställa gränsvärden

torde i detta fall åvila naturvårdsverket. I detta sammanhang

kan erinras om att utskottet för ett år sedan konstaterade att

det utökade kommunala ansvaret för avfallshanteringen

tillsammans med nyligen införda möjligheter att föreskriva om

källsortering medför att förbränning av osorterat avfall i allt

väsentligt skall ha upphört vid utgången av år 1992

(1989/90:JoU16 s. 43). Någon ytterligare riksdagens åtgärd med

anledning av motion Jo86 är med hänsyn härtill icke påkallad.

Frågan om tillståndsmyndighetens möjlighet att inom ett visst

geografiskt område kunna fastställa ett övre tak för utsläppen

av ett miljöfarligt ämne, och sedan överlåta åt producenterna

inom området, det må vara industri eller kommunala reningsverk,

att sinsemellan fördela utsläppen upp till takets nivå, har

under en följd av år varit föremål för diskussion. I Sverige har

principen tillämpats av tillståndsmyndigheterna i fråga om

enskilda företag. Det har då varit fråga om verksamheter belägna

inom ett relativt begränsat område och med många

utsläppspunkter. Tillståndsmyndigheten har därvid nöjt sig med

att fastlägga en total utsläppsgräns för företaget.

Miljöministern anför i direktiven till kommittén att en

möjlighet är att för ett visst område komplettera gällande

tillståndsbeslut med riktvärden för miljökvalitet som kopplas

till den totala utsläppsmängden för vissa förekommande ämnen och

för alla miljöfarliga verksamheter inom området. Det bör utredas

om det skall finnas möjlighet att införa sådana högsta värden

vid sidan av sådana som meddelats med stöd av 5 kap. 7 § första

stycket 11 plan- och bygglagen (dir. 1989:32).

Kommittén anför i sitt betänkande att det kan finnas anledning

att i det fortsatta arbetet ha även dessa frågor i åtanke. Bl.a.

bör de förslag om miljömål och kvalitetsmål övervägas som

Miljödelegationen västra Skåne lagt fram i sitt betänkande (SOU

1990:93) Miljön i västra Skåne.

Utskottet vill än en gång understryka vikten av ökade

kunskaper när det gäller gränsen för vad naturen tål av utsläpp

av olika miljöfarliga ämnen. Som naturvårdsverket i olika

sammanhang framhåller i sina bakgrundsrapporter finns det stora

brister i våra kunskaper om storleken av diffusa utsläpp,

nedfall av långväga gränsöverskridande ämnen liksom om den

naturliga bakgrundsförekomsten av olika miljöstörande ämnen. Det

finns alltså anledning att iaktta stor försiktighet vid

bestämmande av högsta tillåtna utsläppsmängd inom en geografiskt

avgränsad region. Enligt utskottets mening är det dock angeläget

att det utröns i vilka sammanhang en regional lösning på

utsläppsproblem från olika källor skall kunna finnas. Som

framgår av det anförda har kommittén sin uppmärksamhet riktad

mot hithörande frågor. Frågan är nära kopplad till problematiken

med miljökvalitetsnormer. Utskottet har det sammanhanget nämnt

de planer naturvårdsverket har att göra en förstudie i ett

aktuellt område, t.ex. Laholmsbukten. Någon särskild riksdagens

åtgärd med anledning av motionerna Jo105 yrkande 18, Jo110

yrkande 9, Jo733 yrkande 8 och Jo778 bör alltså icke

aktualiseras.

Utskottet biträder vad som anförs i propositionen om att

avfallsfrågorna bör uppmärksammas vid tillståndsgivningen i en

vidare bemärkelse än vad som sker i dag. Därmed får syftet med

motion Jo113 yrkande 41 anses tillgodosett.

De förslag om tilläggsdirektiv som läggs fram i motionerna

Jo111 yrkandena 1 och 2 och Jo120 yrkande 1 har den karaktär

att deras angelägenhetsgrad bäst bedöms av kommittén. Utskottet

är med hänsyn till kommitténs uppdrag icke berett att biträda

förslaget om prövning enligt ML av stora trafikplatser som

prövas i särskild ordning och avstyrker således motionerna Jo111

yrkandena 3 och 4 samt Jo120 yrkande 1.

Omprövning

Omprövningsreglerna måste som all tillståndsprövning utformas

med den utgångspunkten att industriutsläppen skall nedbringas

till ofarliga nivåer. Hittills har omprövning av villkoren

enligt miljöskyddslagen skett i förhållandevis begränsad

utsträckning. Utskottet delar regeringens mening att kommittén

bör närmare studera om de nuvarande omprövningsreglerna behöver

ändras. Ett särskilt uttalande från riksdagens sida med

anledning av motionerna Jo118 yrkandena 20 och 24, Jo54 yrkande

19 och Jo792 yrkande 3 ter sig med hänsyn härtill opåkallat.

Miljövårdens organisation m.m.

Propositionen

Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande:

Miljöskyddskommittén bör ytterligare överväga frågan om en

förstärkning av allmänhetens inflytande över prövningen av

miljöskyddsfrågorna.

Motionerna

Miljörevisorer m.m.

I motionerna 97 (v) yrkande 1 begärs förslag om inrättande av

auktoriserade externa miljörevisorer. Förslag om miljörevisorer

framförs även i folkpartimotionerna Jo110 yrkande 7 (delvis) och

Jo739 yrkande 14 (miljörevisorer utsedda av aktieägarna), i

centermotionen Jo113 yrkande 32 och i den socialdemokratiska

motionen Jo735 yrkande 1. Enligt centermotionerna Jo113 yrkande

28 och Jo792 yrkande 9 bör en särskild miljöansvarig utses på

företagen, och i motion Jo735 (s) föreslås tillkännagivande om

företagens miljörapportering (yrkande 2).

Talerätten

Förslag om utvidgning av talerätten enligt miljöskyddslagen

väcks i motionerna Jo111 (mp) yrkande 6, Jo115 (v) yrkande 6,

Jo733 (m) yrkande 5, Jo739 (fp) yrkande 4, Jo792 (c) yrkande 11,

Jo796 (s) yrkande 1 och Jo816 (mp) yrkande 5. Yrkandena avser

främst ideella miljöorganisationer, i något fall allmänheten och

berörda yrkesgrupper. I motion Jo54 (mp) yrkande 14 förordas att

talerätten utvidgas för enskilda och organisationer i mål som

berör fiskevårdsintressen.

Miljöombudsman

I följande motioner framförs yrkanden om inrättande av ett

miljöombudsmannaämbete, nämligen i motionerna Jo111 (mp) yrkande

7, Jo113 (c) yrkande 29, Jo739 (fp) yrkande 5, Jo792 (c) yrkande

10 och Jo816 (mp) yrkande 4.

Den regionala och kommunala miljöorganisationen

Enligt motion Jo105 (m) bör varje kommun ha rätt att utveckla

den organisation som är bäst avpassad till de lokala behoven

(yrkande 14). I motion Jo110 (fp) förordas ett riksdagsuttalande

om länsstyrelsernas samarbete med kommunerna. Motionärerna

betonar angelägenheten av att kommunernas miljöskydd och

miljötillsyn kan bedrivas med stor integritet gentemot

konkurrerande intressen och verksamheter (yrkande 7 delvis).

Enligt motion Jo111 (mp) yrkande 5 bör kommittén få direktiv att

lägga förslag som kan ge den regionala och lokala

tillsynsorganisationen en självständigare roll. I motionerna

Jo113 (c) yrkande 31 och Jo115 (v) yrkande 8 betonas behovet av

att bibehålla och förstärka de obligatoriska miljö- och

hälsoskyddsnämnderna i kommunerna. I motionerna Jo117 yrkande 3

och Jo775 yrkande 3 (båda mp) förordas att kommunerna skall få

utfärda föreskrifter för miljöskyddsområden, och i motion Jo710

(mp) yrkande 8 diskuteras ansvarsfördelningen mellan

länsstyrelse och kommun för tillsynen enligt kemikalielagen.

Enligt motion Jo105 (m) yrkande 11 bör riksdagen uttala sig

till förmån för de aktörsbaserade miljövårdsorganens roll.

Organisationer av den typ vattenvårdsförbund och

luftvårdsförbund representerar bör få en stärkt ställning

(yrkande 11). Vidare bör riksdagen enligt motionärerna begära en

samlad översyn av den framtida myndighetsorganisationen på

miljöområdet. Exempelvis kan det finnas anledning överväga en

sammanslagning av kemikalieinspektionen och naturvårdsverket

(yrkande 12), och en utredning bör tillsättas för att klarlägga

de ekonomiska konsekvenserna av att låta tillsynsverksamheten

bekostas av budgetmedel (yrkande 15).

I motion Jo117 (mp) yrkas att transport av farligt gods skall

betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas enligt

miljöskyddslagen. Enligt motion Jo787 (s) finns det behov av

större resurser och bättre samordning i miljötillsynsarbetet.

Utskottets överväganden

Miljörevisorer

Utskottet erinrar om att det primära ansvaret för att

verksamheter som bedrivs inom ramen för

miljöskyddslagstiftningens regler vilar på företag och andra

huvudmän för verksamheterna. Egenkontrollen är basen för

myndigheternas tillsyn och kontroll. Den som har tillstånd

enligt ML är sedan den 1 juli 1989 skyldig att årligen avge en

miljörapport till tillsynsmyndigheten. I rapporten skall

redovisas bl.a. vilka miljöskyddsåtgärder som har vidtagits och

resultaten av dessa. Allt fler företag har frivilligt inlett en

verksamhet med intern miljörevision som ett viktigt led i

egenkontrollen och som grund för miljörapporterna. Från

industrins sida pågår en försöksverksamhet med interna

miljörevisorer i åtskilliga företag. Länsstyrelserna har under

de senaste åren fått väsentligt stärkta resurser för

tillsynsarbetet. Enligt vad utskottet inhämtat är det ännu för

tidigt att bedöma effekten av den skärpta egenkontrollen och

tillsynsverksamheten. Utskottet är därför icke berett att i

förevarande sammanhang förorda något riksdagsuttalande i den

riktning som anges i motionerna Jo97 yrkande 1, Jo110 yrkande 7

(delvis), Jo739 yrkande 14, Jo113 yrkandena 28 och 32, Jo735

yrkande 1 och Jo792 yrkande 9. Motion Jo735 yrkande 2 är

tillgodosedd i gällande lagstiftning.

Talerätten

Utskottet biträder regeringens förslag att kommittén med tanke

på miljöfrågornas stora betydelse även fortsättningsvis bör

överväga frågan om allmänhetens inflytande över prövningen av

miljöskyddsärenden kan vidgas och formerna för detta. Det

anförda innebär att syftet med följande motioner i hög grad

tillgodoses, nämligen motionerna Jo54 yrkande 14, Jo111 yrkande

6, Jo115 yrkande 6, Jo733 yrkande 5, Jo739 yrkande 4, Jo792

yrkande 11, Jo796 yrkande 1 och Jo816 yrkande 5.

Miljöombudsman

Regeringen erinrar i propositionen om att den särskilde

utredaren om naturvårdsverkets uppgifter och organisation skall

överväga om den centrala tillsynsverksamheten enligt

miljöskyddslagen bör samlas hos ett särskilt organ med möjlighet

att koncentrera sig på denna uppgift och andra uppgifter som

skulle framstå som naturliga för en eventuell miljöombudsman.

Den särskilde utredaren har numera slutfört sitt uppdrag. I

betänkandet (SOU 1991:32) Naturvårdsverkets uppgifter och

organisation avvisas tanken på bildandet av en separat

kontrollerande tillsynsmyndighet. Enligt utredningen bör

naturvårdsverket ha det centrala tillsynsansvaret enligt

ML. För att stärka tillsynsarbetet bör ett tillsynsråd bildas

enligt utredningen som i sammanhanget anför följande.

Genom de lagändringar, den omorganisation och de

resursförstärkningar som genomfördes år 1989 har

förutsättningarna för en effektiv tillsyn förbättrats

väsentligt. Effekterna av förändringarna har dock ännu inte

hunnit slå igenom fullt ut. Genomförandet av ett utvecklings-

och förändringsarbete med resursförstärkningar och

kompetensuppbyggnad pågår fortfarande.

Både den tidigare resursbristen och den stora mängden

inkommande ärenden har gjort det svårt för myndigheterna att

prioritera en aktiv och offensiv tillsyn. För att tillsynen

skall få den omfattning och prioritet som är nödvändig måste

resurser för denna verksamhet fredas. Detta kan åstadkommas

genom att skilja tillsynen från det övriga miljöskyddsarbetet

till en helt fristående organisation.

Tillsynen enligt ML innehåller såväl mer kontrollerande,

formella, som mer teknikutvecklande, pådrivande och uppföljande

funktioner av stor betydelse för att begränsa utsläppen. Från

strikt juridisk synpunkt kan det finnas fördelar att skilja på

dessa funktioner genom att fördela ansvaret på olika instanser.

En sådan uppdelning skulle också innebära att den mera formellt

granskande tillsynen skiljs helt från myndigheternas arbete med

prövning, policies för åtgärder etc.

Enligt vår mening skulle bildandet av en separat mera

kontrollerande tillsynsmyndighet innebära väsentliga nackdelar.

Kompetenser i miljöskyddsfrågor på myndighetssidan skulle behöva

dubbleras. Svårigheterna att tillgodogöra sig erfarenheter från

tillsynen i övrigt miljöskyddsarbete skulle öka.

Vi anser att naturvårdsverket bör ha det centrala

tillsynsansvaret enligt ML. Tillsynen bör utgöra en särskild

organisatorisk enhet. Resurser för tillsyn bör kunna fredas

genom att särskilda resurser för tillsynsarbetet avdelas av

verket i internbudgeten.

För att stärka tillsynsarbetet, öka samordningen mellan olika

tillsynsmyndigheter och utveckla arbetet med prioriteringar och

inriktning föreslår vi att ett tillsynsråd bildas. I

tillsynsrådet bör -- förutom representanter för naturvårdsverket

-- ingå företrädare för kemikalieinspektionen, länsstyrelserna

och miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Även näringslivet bör ha

representation i tillsynsrådet (SOU 1991:32 s. 70 f.).

Regeringen har i kompletteringspropositionen (prop.

1990/91:150) redovisat utredningens förslag i vissa delar.

Enligt denna proposition avser regeringen att ta ställning till

flertalet organisatoriska förslag i utredningen, bl.a. det här

aktuella, före den 1 juli 1991 då nuvarande organisationsplan

löper ut.

Utskottet konstaterar att frågan om förvaltningens

organisation i första hand faller under regeringens

ansvarsområde. Med hänvisning härtill och till vad som anförts i

den refererade utredningen avstyrker utskottet motionerna Jo111

yrkande 7, Jo113 yrkande 29, Jo739 yrkande 5, Jo792 yrkande 10

och Jo816 yrkande4.

Den regionala och kommunala miljöorganisationen

Kommunernas roll i miljöarbetet har aktiverats sedan miljö-

och hälsoskyddsnämnderna den 1 juli 1989 övertog

tillsynsansvaret för alla verksamheter som inte är

tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen. Kommunernas

kompetens och ansvar i hälso- och miljöskyddsarbetet har som

regeringen betonar gett ökade förutsättningar för en kommunal

miljövårdsplanering. På avfallsområdet har det kommunala

ansvaret ökat genom riksdagens beslut 1990. Det kommunala

tillsynsarbetet befinner sig dock i många kommuner fortfarande i

ett uppbyggnadsskede.

Miljöskyddskommittén konstaterar i sitt principbetänkande att

ambitionsnivån höjts i de kommuner där miljö- och

hälsoskyddsnämnderna övertagit tillsynen. Kommittén skisserar en

modell för samordning där tillsynen över den samordnade

lagstiftningen får utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnderna

lokalt och av länsstyrelserna regionalt. Det är viktigt, inte

minst på kemikalieområdet, att det dras en klar gräns mellan

länsstyrelsernas och miljö- och hälsoskyddsnämndernas

tillsynsuppgifter, anför kommittén.

Regeringen har i propositionen (prop. 1990/91:117) om en ny

kommunallag föreslagit att det i den nya kommunallagen bara

skall krävas att det i varje kommun och landsting skall finnas

en styrelse med vissa övergripande uppgifter. På de

specialreglerade områdena ges kommunerna ökad frihet att

bestämma vilka nämnder som skall finnas för att fullgöra

uppgifterna och att bestämma deras verksamhetsområden. I

lagförslaget ingår en bestämmelse som förhindrar att en kommunal

nämnd utövar viss tillsyn över sådan verksamhet som nämnden

själv bedriver. En särskild utredare skall tillkallas med

uppgift att se över hur kommunernas miljöarbete kan förstärkas.

Propositionen behandlas för närvarande i konstitutionsutskottet.

Miljöministern har i en frågedebatt i riksdagens kammare

understrukit att den nämnd som utövar tillsyn över miljöfarlig

verksamhet inte kan ha ansvar för reningsverk,

sopförbränningsanläggningar eller andra verksamheter som kräver

tillsyn. Dessutom har regeringen i propositionen starkt betonat

att en ökad organisatorisk frihet för kommunerna inte innebär

att nationella mål eller statliga regler som avser att garantera

allmänna intressen av rikspolitisk natur får överges. De

tillsynsuppgifter på miljöområdet som kommunerna har, måste --

oavsett hur kommunen väljer att organisera sitt arbete -- bli

utförda i enlighet med gällande författningar. Regeringen anser

det också viktigt att miljöhänsyn kommer in så tidigt som

möjligt i all kommunal planering, anförde miljöministern.

Utskottet får för egen del anföra följande.

Utskottet ser uppenbara fördelar i att det offentliga

tillsynsarbetet ligger så nära de miljöfarliga verksamheterna

som möjligt. Samtidigt får kraven på hög kompetens, ofta på

specialistnivå, inom tillsynsmyndigheten icke eftersättas. Den

samordning mellan de regionala och kommunala miljövårdande

organen som skisseras i kommitténs betänkande bör således

fullföljas. Därmed tillgodoses i allt väsentligt syftet med

motionerna Jo110 yrkande 7 i denna del, Jo710 yrkande 8 och

Jo787.

Utskottet betonar vikten av att miljöarbetet i kommunerna kan

bedrivas på ett självständigt och effektivt sätt. Utskottet

anser sig dock inte böra föregripa riksdagsbehandlingen av

regeringens förslag till ny kommunallag och avstyrker därför

motionerna Jo111 yrkande 5, Jo113 yrkande 31 och Jo115 yrkande

8. Det ovan anförda innebär vidare att syftet med motionerna

Jo105 yrkande 14 och Jo110 yrkande 7 i denna del tillgodoses.

Utskottet avstyrker förslagen i motionerna Jo117 yrkande 3 och

Jo775 yrkande 3 att kommunerna skall få utfärda föreskrifter för

miljöskyddsområden. Däremot finns det anledning för kommittén

att överväga kommunernas möjligheter att meddela föreskrifter

till skydd för hälsa och miljön, t.ex. i fråga om

gödselhantering, halmbränning m.m.

Som framhålls i motion Jo105 (m) yrkande 11 bör de

aktörsbaserade miljövårdsorganen kunna spela en aktiv roll i

miljöarbetet. Något särskilt riksdagsuttalande i den frågan

bedöms icke påkallat. Utskottet avstyrker vidare yrkande 12 i

motionen. Naturvårdsverkets organisation har nyligen utretts.

Utskottet är heller icke berett att förorda någon åtgärd med

anledning av yrkande 15 i motionen.

Sanktionssystemet

Propositionen

Regeringens ställningstaganden sammanfattas i propositionen

enligt följande.

Möjligheten att använda ekonomiska sanktioner mot enskilda

och andra som inte följer föreskrifter och villkor för

verksamheten skall utvidgas.

Regeringen anför vidare följande.

De straffrättsliga reglerna i miljöskyddslagen har ändrats och

utvidgats vid flera tillfällen sedan miljöskyddslagen

tillkommit, senast i samband med 1988 års miljöpolitiska beslut.

Det bör dock stå kommittén fritt att utforma förslag till

miljöbalkens straffrättsliga regler på det sätt som kommittén

finner lämpligt.

Även om den nuvarande miljöskyddsavgiftens effektivitet ...

kan ifrågasättas vill regeringen dock understryka att ekonomiska

sanktioner har en given plats vid sidan av gängse

straffrättsliga sanktioner i en miljöbalk. Det bör ankomma på

kommittén att lämna förslag till hur föreskrifter om ekonomiska

sanktionsformer skall utformas så att ett system med avgifter i

framtiden kan fungera som en verksam del av sanktionssystemet.

Motionerna

I motion Jo105 (m) yrkande 9 begärs förslag om att

sanktionsavgifter bör utdömas vid alla överträdelser av

koncessionsvillkoren, oavsett om överträdelsen medfört ekonomisk

nytta eller ej. Enligt motion Jo113 (c) yrkande 27 bör riksdagen

göra ett uttalande om behovet av en särskild statsåklagare i

miljömål. I motion K17 (mp) yrkande 1 begärs förslag om

förtydligande text i miljöskyddslagens 45 §, så att de

tolkningsproblem som JO har påpekat i sin ämbetsberättelse

undanröjs. Enligt motionerna Jo792 (c) yrkande 7 och Jo816 (mp)

yrkande 1 bör riksdagen uttala sig för skärpta påföljder vid

brott mot miljöskyddslagen. I sistnämnda motion framförs vidare

yrkanden om sanktionsavgift vid utsläpp som överskrider tillåtna

gränsvärden (yrkande 3), om kriminalisering av bristande

följsamhet mot förelägganden enligt 40 § ML (yrkande 6) samt att

det bör bli möjligt att både utdöma vite och väcka åtal för

samma miljöbrott (yrkande 7).

Utskottets överväganden

Som framgår av redovisningen av propositionen har

miljöskyddsavgift utdömts endast i ett fåtal fall. Så har varit

fallet trots att reglerna för denna sanktionsavgift skärpts vid

ett par tillfällen. Utskottet delar regeringens mening att

kommittén bör föreslå en sådan utformning av reglerna om

ekonomiska sanktioner att ett system med avgifter i framtiden

kan fungera som en verksam del av sanktionssystemet. Utskottet

finner även att förslaget i motion Jo105 yrkande 9, att

miljöskyddsavgift bör kunna utdömas oavsett om en överträdelse

av koncessionsvillkoren medfört ekonomisk vinning eller ej, bör

övervägas närmare. Regeringen bör undersöka möjligheten att

särbehandla denna fråga och framlägga förslag med viss förtur.

Riksdagen bör med anledning av motionen i denna del ge

regeringen till känna vad utskottet anfört. Därmed tillgodoses i

väsentlig del även motionerna Jo792 yrkande 7 och Jo816

yrkandena 1 och 3.

Utskottet biträder i övrigt regeringens förslag att det bör

stå kommittén fritt att utforma förslag till miljöbalkens

straffrättsliga regler på sätt som kommittén finner lämpligt.

Motionerna Jo113 yrkande 27, K17 yrkande 1 och Jo816 yrkandena 6

och 7 ingår på ett naturligt sätt i kommitténs verksamhet och

bör icke föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Miljölagstiftningen och Sveriges internationella åtaganden

Propositionen

Regeringens ställningstagande: Förhållandet mellan Sveriges

internationella åtaganden, EGs rättssystem inbegripet, och den

svenska miljölagstiftningen övervägs särskilt.

Av propositionen framgår vidare bl.a. följande.

Sverige har med avseende på den internationella rätten en

dualistisk rättsordning. För att ett med främmande makt ingånget

avtals regler skall bli tillämpliga på nationell nivå krävs en

nationell rättsakt varigenom reglerna införlivas med den interna

rättsordningen. Detta kan ske antingen genom transformation

eller genom inkorporering. Vid transformation omarbetas i

Sverige de delar av den internationella överenskommelsen som

behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext.

Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning

föreskrivs att överenskommelsens bestämmelser gäller i Sverige

och följaktligen skall tillämpas av enskilda och myndigheter.

Regeringen är av den uppfattningen att den svenska

miljölagstiftningen är tillfredsställande utformad med hänsyn

till landets internationella åtaganden. Den svenska

lagstiftningen har vid behov anpassats så att

konventionsåtaganden har omsatts i lagstiftningen.

I propositionen redovisas ett fall som har uppmärksammats

särskilt av bl.a. konstitutionsutskottet och som gäller

våtmarkskonventionen (SÖ 1975:76) i samband med fråga om

småbåtshamn och anläggning av väg i Vellinge kommun. Vid sin

bedömning uttalade konstitutionsutskottet att det är en

grundläggande regel att regeringen och myndigheterna skall känna

till förekomsten av och innehållet i de regler de har att

tillämpa. Frågan om intrång i det med konventionen avsedda

våtmarksområdet borde enligt KU ha uppmärksammats under ärendets

behandling (1989/90:KU30). I propositionen framhålls att flera

våtmarksområden på den svenska listan inte är föremål för några

särskilda förordnanden enligt naturvårdslagen. Detta förklaras

främst bero på resursbrist. Någon kritik mot lagstiftningen som

sådan finns det alltså inte skäl att framföra. Däremot är det

anförda ett exempel på den otydlighet som kan bli en följd av

att Sverige folkrättsligt tillämpar transformationsprincipen.

Det är inte möjligt att omedelbart i svensk lagstiftning

identifiera de bestämmelser som innebär att

våtmarkskonventionens åtaganden uppfylls.

Förhållandet mellan den svenska miljölagstiftningen och

internationella åtaganden bör kartläggas. En genomgång

aktualiseras enligt propositionen också genom den

lagharmonisering som blir en följd av ett närmande till EG.

Med hänsyn till den arbetsbelastning i övrigt som ligger på

kommittén kan det enligt propositionen vara lämpligt att befria

den från uppdraget att kartlägga Sveriges internationella

åtaganden i förhållande till vår miljölagstiftning. Detta arbete

bör i stället utföras inom regeringskansliet och samordnas med

de lagstiftningsfrågor som blir en konsekvens av harmoniseringen

med EGs regler.

Motionerna

Frågan om inlemmande i svensk rätt av internationella

överenskommelser på miljöområdet tas upp i motionerna Jo110 (fp)

yrkande 6, Jo729 (c), Jo792 (c) yrkande 8 och Jo819 (c) yrkande

1. Enligt förstnämnda motion riktas ingen invändning mot att

frågan skall göras till föremål för en inventering i

regeringskansliet. Men motionärerna är inte övertygade att

regeringen förstått vad kritiken mot den svenska lagstiftningen

gått ut på. Den kommande utredningen bör därför få andra

utgångspunkter. I de nämnda fristående motionerna som är

framlagda före propositionen framhålls vikten av att Sverige

lever upp till sina internationella åtaganden, och en utredning

efterlyses. I motion Jo122 (mp) yrkas ett riksdagsbeslut om

stopp på vägbygget över våtmarksområdet i Foteviken.

Enligt motion Jo812 (mp) bör riksdagen uttala sig för

införandet av ett effektivt och fungerande internationellt

kontrollsystem för kvalitetsnormerna. Mätningarna skall vara

offentliga och öppet redovisade så att det klart framgår vilka

stater som följer sina villkor (yrkande 1). Vidare bör

bestämmelser om analysmetod och kvalitetskrav på mätningar

införas för att inte onödiga tvister skall uppstå vid

tillämpningen (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Enligt artikel 4 i våtmarkskonventionen skall parterna främja

bevarandet av våtmarker och våtmarksfåglar genom att tillskapa

naturreservat inom våtmarksområden -- vare sig dessa är

uppförda på listan eller ej -- samt genom att ordna med lämplig

tillsyn. Om fördragsslutande part till följd av trängande

nationella intressen utesluter ett våtmarksområde från

listan eller minskar det, skall parten enligt artikeln så långt

det är möjligt kompensera varje förlust av våtmarksresurser.

På den svenska listan över våtmarker av internationell

betydelse -- s.k. CW-områden -- är Falsterbo--Fotevikenområdet

antecknat som nummer 1. Det i propositionen omnämnda fallet

innebär ett intrång i detta våtmarksområde. Intrånget har enligt

propositionen kunnat göras på grund av ett glapp mellan behovet

att bilda ytterligare naturreservat inom våtmarksområdena och

gällande förordnanden om sådana. Glappet förklaras främst av en

resursbrist.

Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om det

önskvärda i att frågan om inlemmande i det svenska rättssystemet

av internationella överenskommelser på miljöområdet bör utredas.

Som framgår av propositionen anser även regeringen att

problematiken bör kartläggas. Kommittén bör befrias från denna

uppgift, och arbetet kan i stället utföras inom

regeringskansliet och samordnas med de lagstiftningsfrågor som

blir en konsekvens av harmoniseringen med EGs regler. Däremot

bör kommittén givetvis, i enlighet med direktiven, beakta de

internationella aspekterna på de förslag den själv lägger fram

till ändringar i den svenska lagstiftningen. Med det anförda får

motionerna Jo110 yrkande 6, Jo729, Jo792 yrkande 8 och Jo819

yrkande 1 anses tillgodosedda.

Utskottet har inhämtat att den skada som drabbat

våtmarksområdet i första hand gäller själva strandområdet som

utgör en helt unik geologisk formation. Något annat område med

samma karaktär, vilket skulle kunna tjäna som ersättningsobjekt

enligt konventionen, kan enligt naturvårdsverket icke utpekas i

Sverige. Utskottet anser av konstitutionella skäl inte att

riksdagen bör göra något uttalande om det enskilda

förvaltningsärende som ligger till grund för

konstitutionsutskottets citerade yttrande och som åberopas i

propositionen. Med det anförda avstyrks motion Jo122 om

vägbygget över Foteviken.

Utskottet avstyrker även motion Jo812. Frågan om införande av

ett internationellt kontrollsystem är av den komplexitet och

långsiktighet att den knappast utan närmare utredning lämpar sig

för ett riksdagsuttalande.

Samhällsbyggande för en god miljö

Vattenresursernas nyttjande och skydd

Propositionen

Regeringens ställningstaganden i propositionen sammanfattas

enligt följande.

En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor

för en god ekonomisk utveckling. Natur- och kulturmiljön skall

värnas genom förebyggande åtgärder och genom att skadade miljöer

återställs.

De nationella miljömålen skall tillgodoses och konkretiseras i

de statliga myndigheternas beslut liksom i den kommunala

planeringen. Den fysiska planeringen skall användas som ett

viktigt instrument i det förebyggande miljöarbetet.

Det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de

nationella miljömålen som underlag för planerings- och

miljövårdsarbete i län och kommuner. Det ankommer på främst

naturvårdsverket och boverket att ge råd och vägledning för

kommunernas och länsstyrelsernas arbete för att förverkliga

miljömålen.

För att stödja tillämpningen av naturresurslagen ankommer det

på boverket att samordna utarbetandet av ett utbildningsprogram

riktat till länsstyrelser och kommuner. I programmet bör

erfarenheter från myndigheternas och företagens arbete med

miljökonsekvensbeskrivningar tillvaratas. Vattenresursernas

nyttjande och skydd skall övervägas i samarbete mellan kommuner

och länsstyrelser. De miljömål som föreslås i naturvårdsverkets

rapport Hav 90 och de riktlinjer för god vattenkvalitet som

föreslås i rapporten Sötvatten 90 skall beaktas.

Myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet

bör samordnas. Naturvårdsverket och Sveriges geologiska

undersökning bör gemensamt överväga formerna för en sådan

samordning. En särskild utredare tillkallas för att utreda hur

rätten till rent grundvatten kan säkras bl.a. genom reglering i

vissa fall av vattenuttaget ur enskilda brunnar.

Det ankommer på myndigheterna inom respektive sektorer att

bevaka att åtgärder sätts in mot bullerproblemen samt att arbeta

vidare för att förebygga och begränsa bullerstörningar.

Naturvårdsverket får i uppdrag att lämna förslag till åtgärder

mot buller i fjällområden och skärgårdar.

De riktlinjer om skyddsavstånd vid miljöstörande verksamhet

som anges i rapporten Plats för arbete bör normalt följas vid

planläggning enligt plan- och bygglagen och vid prövning enligt

miljöskyddslagen.

Berörda myndigheter bör ge hög prioritet åt arbetet med

beredskap mot kemikalieolyckor och för säkerhet vid transporter

av farligt gods.

De särskilda miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven,

västra Skåne och Sundsvall-Timrå har lagt grunden för

handlingsprogram på miljöområdet i berörda regioner. Det

ankommer på länsstyrelserna att följa upp åtgärdsförslagen bl.a.

inom ramen för de regionala miljöanalyserna.

Ett effektivt ADB-stöd är ett värdefullt hjälpmedel i arbetet

med miljövård, naturresurshushållning och fysisk planering. En

nära samverkan mellan myndigheterna är angelägen såväl i

utvecklingen av geografiska informationssystem som i hanteringen

av lägesbestämda data för planering och miljövård.

Vattenresursernas nyttjande och skydd skall övervägas i

samarbete mellan kommuner och länsstyrelser. De miljömål som

föreslås i naturvårdsverkets rapport Hav 90 och de riktlinjer

för god vattenkvalitet som föreslås i rapporten Sötvatten 90

skall beaktas.

Motionerna

Havsföroreningar

Enligt motion Jo113 (c) yrkande 13 bör naturvårdsverket lägga

förslag om åtgärder för att minska utsläppen av tungmetaller och

kväve i hav och vattendrag. Metallhalterna bör enligt motionen

begränsas till en nivå som motsvarar de naturliga variationerna.

I motion Jo118 (mp) begärs förslag till hur miljösituationen i

havet kan förbättras med hjälp av genomförandeplaner baserade på

flodernas avrinningsområden (yrkande 6). Naturvårdsverket bör få

i uppdrag att kartlägga och utarbeta ett åtgärdsprogram mot de

landbaserade oljeutsläppen (yrkande 22).

I motion Jo781 (s) förordas ett riksdagsuttalande om behovet

av ett åtgärdsprogram för en bättre havsmiljö. Framför allt

krävs enligt motionen en kraftig utökning av antalet

mätstationer längs det starkt förorenade Öresund. I motion Jo721

yrkande 4 begärs ett uttalande om naturvårdsverkets aktionsplan

mot havsföroreningar (avser 1987 års plan), och enligt motion

1989/90:U232 (m) yrkande 3 bör ett gemensamt svenskt-danskt

organ bildas, där forskare och politiker söker lösa den

miljösituation som blivit ett allt större miljöproblem i

Kattegatt, Öresund och Östersjön.

I motionerna Jo707 (c) och Jo785 (fp) uppmärksammas de

miljöhot som kvarvarande vrak och dumpade kemiska stridsmedel

från andra världskriget kan utgöra i Västerhavet. Enligt

förstnämnda motion bör svenska initiativ tas för att avvärja

hoten, och i den sistnämnda begärs förslag om hur en sanering av

laster skall gå till.

Kustkommunernas strandstädningsproblem tas upp i motion Jo708

(c) samt i folkpartimotionerna Jo764 yrkande 4, Jo777 och Jo786.

Motionärerna påtalar att skräp från hela Nordsjön samlas på

västkusten genom strömmar och stormar. Kommunerna borde få

statsbidrag för att hålla stränderna rena.

De stora sjöarna, m.m.

I motion Jo73 (s) betonas behovet av forskning och fortsatta

undersökningar av miljöpåverkan på Vätterns ekosystem. Detta

måste ske inom ramen för den forskning m.m. som ligger under

naturvårdsverkets övergripande ansvar. Motionärerna förutsätter

att detta i första hand sker i samarbete med Vätternförbundet,

men att även Ekoregion Vätterbygden kan bli en intressant

samarbetspartner. Motsvarande yrkanden framförs i motionerna

Jo794 (c) och Jo798 (fp).

Forskningsinsatser i Vänern efterlyses i motion Jo101 (v).

Enligt motionen bör särskilda medel anslås för att garantera

laxfondsprojektet och för att initiera forskning i

samverkansform kring olika för västkusten, Vänern, Klarälven

och de norska vattenföringsområdena viktiga

ekologiskt-näringspolitiska villkor (yrkande 1). Enligt yrkande

2 bör riksdagen ställa 7 milj.kr. till regeringens disposition

för ändamålet. Även i motion Jo762 (fp) berörs Vänerns

vattensystem, kallat västervattnen i motionen. Yrkandena

omfattar Vänersjöfartens betydelse (yrkande 1), västervattnens

betydelse som dricksvattentäkt (yrkande 2,) allvaret och

omfattningen av utsläpp och olyckor (yrkande 5), förslag om ett

program (yrkande 6), behovet av lagstiftnings- och

administrativa åtgärder (yrkande 7) samt behovet av samordning

(yrkande 8).

Frågan om Göta älvs betydelse som dricksvattentäkt tas även

upp i motion Jo124 (mp) yrkande 2. Naturvårdsverket bör enligt

motionen utarbeta belastnings- och åtgärdsmål som

miljökvalitetsnorm. Enligt yrkande 1 i samma motion bör verket

redovisa en förteckning över sjöar av riksintresse för

dricksvattenförsörjningen.

I motion Jo714 (fp) yrkas på ett samlat åtgärdsprogram för

Mälaren och Hjälmaren. Ett yrkande om stärkt skydd för Mälaren

genom restriktioner på kemikalieanvändningen i vissa

tillrinningsområden återfinns i motion Jo818 (fp) yrkande 3.

Enligt motion Jo805 (s) krävs samordning, finansiering och

lagstiftning för att återställa åsystemen i Skåne.

Utskottets överväganden

Av kapitel 7 Samhällsbyggande för en god miljö i propositionen

har avsnitten 7.1.1 Kommunernas och länsstyrelsernas arbete,

7.1.3 Behovet av mark för friluftsliv och naturvård samt

7.5Skyddsavstånd för miljöstörande verksamhet hänvisats till

bostadsutskottet för beredning. I detta betänkande behandlar

jordbruksutskottet övriga avsnitt av kap. 7.

Som framgår av propositionen förordar regeringen att de

miljömål som naturvårdsverket föreslår i rapporten Hav 90 och

de riktlinjer för god vattenkvalitet som föreslås i Sötvatten 90

skall beaktas i arbetet med fysisk planering för

vattenresursernas nyttjande och skydd. Utskottet har ingen

invändning mot det ställningstagandet.

Naturvårdsverket lämnar i Hav 90 en redogörelse för

kunskapsläget beträffande belastning, effekter och miljömål för

metaller i havet. Verket konstaterar att underlaget för en

övergripande bedömning av föroreningsläget i kustområdena ännu

saknades vid tillkomsten av den första aktionsplanen. Sedan dess

har kunskaperna i vissa stycken fördjupats. Bland kvarstående

kunskapsluckor kan nämnas bristen på information från andra

länder om utsläppens storlek och fördelning över omgivande

havsområden. Kunskaperna är även bristfälliga om metallhalter i

sediment och organismer. I rapporten redovisas beräknade

utsläppsmängder av olika metaller från skilda källor. Vid den

tredje Nordsjökonferensen träffades år 1990 en överenskommelse

om minskning med 50 % av utsläppen från 1985 till 1995.

Naturvårdsverket redovisar även den planering som gäller för att

Sverige skall efterleva överenskommelsen. När det gäller

kvävebelastningen anförs i rapporten att åtgärder för

närsaltreduktion måste omfatta både fosfor och kväve för att

eutrofieringen av våra omgivande havsområden och dess negativa

effekter skall nedbringas. Endast då lokala förhållanden så

motiverar bör ensidiga satsningar på långtgående kväverening

prioriteras. Ett åtgärdsprogram syftande till en 50-procentig

reduktion av kväveutsläppen redovisas i rapporten. I en

kommentar understryker verket att de reduktionsmål som satts upp

endast avser den antropogena tillförseln av närsalter. Olika

former av bakgrundsbelastning skall alltså inte räknas in. De

aktuella närsaltsmålen omfattar inte heller kväveföreningar som

transporterats via luften, vare sig sådant som faller ner direkt

på havsytan eller sådant som via sjöar och vattendrag når havet.

Utskottet vill för egen del understryka vikten av att ökad

kunskap vinns om effekterna av metallutsläppen och kväveläckaget

till våra havsområden. Som framhålls i motion Jo113 utgör de

diffusa utsläppen och nedfallen ett stort problem. Utskottet

bedömer även att de insatser för forskning, undersökningar och

åtgärder som förordas i propositionen i anslutning till

naturvårdsverkets rapport Hav 90 är ägnade att tillgodose

motionen i denna del (yrkande 13). Den bör således icke

föranleda något särskilt uttalande av riksdagen.

Även oljeföroreningarna behandlas i Hav 90. I rapporten

understryks behovet av att söka begränsa tillförseln av olja via

floderna. Även om vi ännu har relativt litet grepp om källorna

bör tillsynen över förmodade källor förbättras. Exempel på

sådana källor är bensinstationer och dagvatten från vägnätet,

framhåller naturvårdsverket. Med hänvisning till det anförda

bedömer utskottet att syftet även med motion Jo118 yrkandena 6

och 22 i väsentlig utsträckning tillgodoses genom

åtgärdsprogrammet. Utskottet utgår från att den fortsatta

verksamheten på såväl forsknings- och undersökningssidan som i

form av åtgärder för att ytterligare begränsa utsläppen kommer

att bedrivas med kraft och konsekvens.

Med hänvisning till åtgärdsprogrammet får även syftet med

motionerna Jo721 yrkande 4 och Jo781 anses tillgodosett.

Utskottet erinrar om att de svensk-danska gränsvattnen,

nämligen södra Östersjön, Öresund och Kattegatt upp till en

linje från Göteborg till Skagen, hör under

Helsingforskommissionens kompetens. Efter Ronnebykonferensen

hösten 1990 arbetar även Baltic Task Force med problemen i detta

område, och sedan ett par decennier bedriver

Öresundskommissionen undersökningar i sundet. Utskottet anser

det inte befogat att inrätta ytterligare ett separat

danskt-svenskt organ för dessa vatten och avstyrker motion

1989/90:U232 yrkande 3.

Riksdagen har i det föregående vid flera tillfällen avslagit

motioner om bärgning av dumpade fartyg och vapen från andra

världskriget. Den 7 februari 1991 har regeringen uppdragit åt

sjöfartsverket att kartlägga förekomsten av dumpade stridsmedel

på den svenska kontinentalsockeln. Utskottet bedömer det inte

nödvändigt att förorda någon ytterligare åtgärd med anledning av

motionerna Jo707 och 785.

Som framgår av flera motioner utgör den nedskräpning av

stränderna på västkusten som föranleds av att avfall från

områden kring Nordsjön förs med strömmar och vindar mot Sverige

ett besvärligt problem. Strandstädningen är kostsam och fordrar

stora insatser från kustkommunernas sida. Utskottet har, då

frågan tidigare tagits upp i motioner, hänvisat till att

avfallsfrågor av denna art faller under det kommunala ansvaret.

Regeringen konstaterar nu i den miljöpolitiska propositionen att

vissa medel från pantsystemet för dryckesförpackningar av

aluminium kan disponeras för insatser i akuta

nedskräpningssituationer. Utskottet välkomnar detta besked. Det

får numera anses belagt att betydande delar av nedskräpningen på

den svenska västkusten härrör från soptömning i Nordsjöområdet.

Problemet bör från svensk sida tas upp i samband med de

ordinarie överläggningarna inom Paris- och Oslokonventionernas

ram. Med det anförda får syftet med motionerna Jo708, Jo762

yrkande 4, Jo777 och Jo786 anses vara tillgodosett. Något

särskilt uttalande från riksdagens sida bedöms icke påkallat.

De stora sjöarna m.m.

Naturvårdsverket anser enligt rapporten Sötvatten 90 att som

övergripande miljömål för sjöar, vattendrag och grundvatten

gäller att

Naturligt förekommande arter finns i livskraftiga balanserade

populationer. Föroreningar begränsar inte vattenområdets värde

för fiske, för friluftsliv, eller som vattentäkt, inkl.

användning av grundvatten för direkt konsumtion.

Hushållning med naturresurser karakteriserar allt nyttjande

av mark och vatten -- förnybara resurser utnyttjas inom ramen

för ekosystemens produktionsförmåga, och användningen av icke

förnybara resurser präglas av ansvarsfull hushållning.

Som bilaga till rapporten Sötvatten 90 är fogad en rapport

betitlad Stora sjöar: miljösituation och förslag till åtgärder

(SNV Rapport 3839). I rapporten redovisas miljösituationen i

Vänern, Vättern, Mälaren, Ringsjön och Dellensjöarna. Rapporten

bör enligt naturvårdsverket ses som ett första underlag för

fortsatta överväganden och beslut om åtgärder. Förslag framläggs

om miljömål, miljövårdande åtgärder, vissa undersökningar samt

kompletteringar av program för uppföljning och övervakning.

Enligt utskottets mening utgör de nämnda rapporterna ett gott

underlag när det gäller att besvara de motioner under detta

avsnitt som rör de stora sjöarna och deras tillrinnings- och

utflöden. Utskottet vill i sammanhanget särskilt betona

angelägenheten av fortsatt forskning och fortsatta

undersökningar av miljöstörande utsläpp. Därigenom kan grunden

läggas för ytterligare åtgärder i syfte att bevara ett naturligt

ekosystem. Utskottet anser att det övergripande mål som

naturvårdsverket satt upp enligt det lämnade referatet bör gälla

i det fortsatta forsknings- och åtgärdsprogrammet. De förslag

till lösningar som lämnas i motionerna Jo73, Jo794 och Jo798 om

Vättern, i motionerna Jo101 yrkande 1, Jo762 yrkandena 1, 2 och

5--8, samt Jo124 om Vänern och dess vattensystem, Jo714 och

Jo818 yrkande 3 om Mälaren och Hjälmaren samt Jo805 om åarna i

Skåne bör därvid i valda delar kunna tjäna som

inspirationskälla. Motionerna påkallar i denna del inget

särskilt uttalande från riksdagens sida.

Utskottet avstyrker motion Jo101 yrkande 2 om anvisande av

ytterligare medel till forskning m.m. om Vänerns vattensystem.

Grundvatten

Propositionen

Regeringen förordar i propositionen att myndigheternas arbete

för långsiktigt skydd av grundvattnet samordnas.

Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning bör

tillsammans med övriga berörda myndigheter överväga formerna för

en sådan samordning. En särskild utredare tillkallas för att

utreda hur rätten till rent grundvatten kan säkras bl.a. genom

reglering i vissa fall av vattenuttaget ur enskilda brunnar. Ett

problem som alltmer uppmärksammas är att saltvatten tränger in i

enskilda brunnar i områden som tidigare har varit täckta av

havsvatten.

Motionen

I motion Jo105 (m) begärs ett tillkännagivande om regleringen

av vattenuttag från enskilda brunnar (yrkande 47). Motionärerna

förordar att ett förrättningsförfarande används av den typ som

används vid markavvattningsföretag. Nyttjare av samma

grundmagasin kan då bilda en samfällighet och därigenom reglera

uttagen ur enskilda brunnar.

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare haft anledning att uppmärksamma det

problem som sammanhänger med försämring av grundvattnet på grund

av att alltför många fastighetsägare i kustområdena borrar egna

djupbrunnar och därigenom sammantaget tar ut mer vatten än vad

som nybildas. Det är mot den bakgrunden angeläget att den

aviserade utredningen snarast genomförs. Den metod som

rekommenderas i motion Jo105 synes kunna övervägas av

utredningen. Något särskilt uttalande från riksdagens sida med

anledning av motionen i denna del är inte påkallat. Det bör

tilläggas att bostadsutskottet f.n. behandlar en proposition som

ger möjlighet att införa bygglovsplikt för vissa vattentäkter

(prop. 1990/91:146).

Buller

Propositionen

Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.

Bullerstörningar i samhället skall begränsas. Det ankommer på

myndigheterna inom respektive sektorer att bevaka att åtgärder

sätts in mot bullerproblemen samt att arbeta vidare för att

förebygga och begränsa bullerstörningar.

Naturvårdsverket får i uppdrag att lämna förslag till åtgärder

mot buller i fjällområden och skärgårdar.

I propositionen framhålls vidare bl.a. att buller i första

hand är ett problem i bostadsområden där bullerstörningar från

olika verksamheter har ökat successivt. Bullerdämpande åtgärder

vid källan medför minskade störningar. Sådana åtgärder är

därför ofta kostnadseffektiva, men de har nackdelen att de får

full effekt först efter lång tid. I många befintliga miljöer är

det inte möjligt att med tillgänglig teknik reducera bullret

från fordon tillräckligt för att uppnå god miljökvalitet. Andra

åtgärder som hindrar bullret att nå bostäder och känsliga

områden kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid.

Denna typ av åtgärder får vägas mot andra typer av hälso- och

miljöinsatser som är angelägna. Genomförandet får ske inom ramen

för befintliga resurser. Myndigheterna bör ha ett utökat

sektorsansvar för att begränsa buller. Alla sektorer måste

enligt regeringens uppfattning arbeta vidare för att förebygga

och minimera bullerstörningar.

Det är med dagens teknik inte möjligt att reducera bullret

från fordonen tillräckligt mycket för att uppnå god

miljökvalitet, framhåller regeringen. Ytterligare åtgärder för

att undvika bullerstörningar i bostäder och känsliga områden

kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid. Vallar,

skärmar och fasadisolering är de möjligheter som vid sidan av

trafikregleringar står till buds.

I propositionen redovisas kostnadsberäkningar som utförts av

trafikverken. Vägverket beräknar kostnaderna för bullerskydd vid

gator och vägar i hela landet till 5,5 miljarder kronor.

Banverkets bullerplan beräknas kosta ca 200 milj.kr. Kostnaderna

för att isolera mot flygbuller kan variera mellan 50 000 och

250000 kr. per lägenhet i småhus och 10000--50000kr. per

lägenhet i flerfamiljshus.

Motionerna

I motionerna Jo83 (mp), Jo94 (c), Jo106 (v) yrkandena 1--6,

Jo110 (fp) yrkandena 11 och 12, Jo113 (c) yrkande 22, Jo797 (mp)

yrkandena 1 och 2 efterlyses, med något varierande formuleringar

och varierande detaljeringsgrad, ett handlingsprogram mot

buller.

Utskottets överväganden

Riksdagen uttalade hösten 1990 att en samlad aktionsplan mot

buller skyndsamt borde föreläggas riksdagen (1990/91:JoU17,

rskr. 27). Utskottet framhöll i det sammanhanget att även om

naturvårdsverket arbetar med målsättningar för bullerbekämpning

inom varje samhällssektor saknas ett samlat program mot buller.

Detta ansåg utskottet vara en allvarlig brist mot bakgrund av

det miljöproblem som buller utgör.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att uppdra åt

naturvårdsverket att i samråd med boverket belysa möjligheterna

till och konsekvenserna av restriktioner mot bullrande

aktiviteter i fjällområdena och i skärgårdsområdena där

tystnaden borde vara en viktig kvalitet.

Däremot anser utskottet icke att regeringens

ställningstagande, att fördela ansvaret för bullerbekämpningen

på de olika samhällssektorerna, tillgodoser riksdagens begäran

om en samlad aktionsplan mot buller. Utskottet delar den kritik

som motionärerna härvidlag riktar mot propositionen. Riksdagen

bör därför, med anledning av motionerna Jo83, Jo94, Jo106

yrkandena 1 och 3--6, Jo110 yrkandena 11 och 12, Jo113 yrkande

22 och Jo797 yrkande 1, ånyo hos regeringen begära att en samlad

aktionsplan mot buller läggs fram. Därvid bör de synpunkter som

anläggs i motionerna i denna del beaktas. Vad utskottet anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet avstyrker motion Jo106 yrkande 2 om avbrytande av

JAS-projektet även ur bullersynvinkel. Utskottet avstyrker även

motion Jo797 yrkande 2 om huvudansvaret för aktionsplanen mot

buller. Det finns på nuvarande stadium anledning att icke binda

regeringen på denna punkt.

Regionala miljöanalyser och miljöprojekt

Propositionen

Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.

Det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de

nationella miljömålen som underlag för planerings- och

miljövårdsarbetet i län och kommuner. Det ankommer på främst

naturvårdsverket och boverket att ge råd och vägledning för

kommunernas och länsstyrelsernas arbete för att förverkliga

miljömålen. De regionala miljöanalyserna är ett viktigt led i

detta arbete.

De särskilda miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven,

västra Skåne och Sundsvall-Timrå har lagt grunden för

handlingsprogram för åtgärder på miljöområdet i berörda

regioner. Det ankommer på länsstyrelserna att följa upp

åtgärdsförslagen bl.a. inom ramen för de regionala

miljöanalyserna.

Regeringen har utsett en fristående förhandlare för

Dalälvsregionen. Förhandlarens uppdrag avser en uppgörelse

mellan myndigheter, berörda företag och markägare om

genomförande av den av delegationen föreslagna åtgärdsplanen.

Delegationen för Miljöprojekt västra Skåne får i uppgift att

förankra de förslag som avser regional och lokal verksamhet hos

berörda länsorgan, kommuner, kommunalförbund och företag samt

att följa ett särskilt utbildningsprojekt.

En särskild samordnare för Sundsvall-Timråregionen kommer att

tillkallas för att ytterligare bearbeta miljöprojektets förslag

när det gäller regionens kommunikationsnät och de interregionala

sambanden.

Motionerna

I motion Jo84 (m) lämnas en rad förslag avseende

miljöproblemen i Värmland. Dessa avser 1. ett uttalande om

miljö- och hälsoskyddskontorens övervakningsverksamhet, 2. att

ytterligare medel för kalkning av sjöar och vattendrag bör

tillföras Värmlands län, 3. att ytterligare medel för

vitaliseringsgödsling på skogsmark bör tillföras Värmlands län,

4. att det finns behov av fler fullvärdiga nederbördsstationer i

länet, 5. behovet av resurser för att kontinuerligt följa

utvecklingen i landets största och Europas tredje sjö, Vänern,

6. det öppna kulturlandskapets betydelse i Värmland som

turistlän, 7. förstärkning av det s.k. NOLA-anslaget 8, att

energigrödor, biobränslen och lövskogsplantering bör prioriteras

framför barrskogsplantering på åkermark, 9. att skyddet för

hotade växt- och djurarter bör förbättras. I motion Jo100 (v)

begärs åtgärder för att minska de negativa effekterna på miljön

i Skåne från 1. trafiken, 2. industrin och 3. jordbruket. Den

miljöpolitiska utvecklingen i Skåne är föremål även för de

socialdemokratiska motionerna Jo741 och Jo742 (västra Skåne)

samt fp-motionen Jo811. Enligt mp-motionerna Jo117 yrkande 2 och

Jo775 yrkande 1 bör Göteborg göras till miljöskyddsområde. I

motion Jo767 (s) begärs åtgärder mot luft- och

vattenföroreningar i regionen Lilla

Edet--Trollhättan--Vänersborg. I motion Jo769 (m) begärs försök

med miljöavgifter och utsläppsrätter i Vätternområdet. Förslag

om inrättande av miljöskyddsområden framförs även i motion Jo793

(fp) yrkande 1 om Göta älvdalsbäckenet och i motion Jo795 (mp)

yrkandena 4 och 5 om Sundsvall--Timrå-området.

Miljödelegationens förslag bör genomföras. I motion Jo808 (c)

begärs miljöpolitiska åtgärder i Gävleborg. Slutligen yrkas i

motion Jo817 (c) yrkandena 1--2 att Stockholmsregionen förklaras

som särskilt föroreningskänsligt område och att bra miljöer och

värdefulla naturområden bevaras samt att exploatering i känsliga

naturområden förhindras, och i motion Jo818 (fp) yrkandena 8 och

9 om åtgärder till skydd för känsliga naturområden och i övrigt

skydd för miljön i Stockholms län.

Utskottets överväganden

Regeringen har redan hösten 1990 berett riksdagen tillfälle

att ta del av de åtgärdsförslag som lämnats av delegationen för

Miljöprojekt Göteborg och uppföljningen av dessa förslag

(skr.1990/91:6, JoU16). Utskottet och riksdagen hade ingen

erinran mot den redovisningen.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens konstaterande i

propositionen att erfarenheterna från arbetet med de särskilda

miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven, västra Skåne och

Sundsvall--Timrå är positiva. Delegationerna har dels redovisat

väl genomarbetade rapporter med konkreta åtgärdsförslag, dels

lagt grunden för ett mer samlat synsätt på de övergripande

regionala miljöfrågor som kommer att aktualiseras i det

fortsatta miljöarbetet.

De yrkanden som framförs i motioner redovisade under detta

avsnitt rör både områden som behandlats av några av

delegationerna och andra avgränsade geografiska områden.

Förstnämnda motioner kan besvaras med hänvisning till de

överväganden som gjorts av respektive miljödelegationer.

Göteborgsdelegationens rapport har som nämnts redan behandlats

av riksdagen. Övriga motioner bör enligt utskottets mening inte

göras till föremål för riksdagens närmare överväganden i detta

sammanhang. De frågor som där tas upp är antingen delar av

nationella problemområden eller har sådan karaktär att de i

första hand bör hänvisas till vederbörande länsorgan eller

kommunala organ för åtgärd. Motionerna Jo84 yrkandena 1--9,

Jo100, Jo117 yrkande 2, Jo741, Jo742, Jo767, Jo769, Jo775

yrkande 1, Jo793 yrkande 1, Jo795 yrkandena 4 och 5, Jo808,

Jo811, Jo817 yrkandena 1 och 2 och Jo818 yrkandena 8--9 bör

således, med hänvisning till det anförda, icke föranleda någon

ytterligare riksdagens åtgärd.

Miljökonsekvensbeskrivningar

Propositionen

Regeringen föreslår att en ansökan om tillstånd enligt

naturresurslagen (NRL) alltid skall innehålla en

miljökonsekvensbeskrivning. Vidare föreslås att regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i

ärende enligt någon av de NRL-anknutna lagarna skall upprättas

en miljökonsekvensbeskrivning.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en

samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller

åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med

naturresurser. Miljökonsekvensbeskrivningen skall bekostas av

den som ansvarar för verksamheten eller den som skall vidta

åtgärden i fråga. Miljöskyddslagen, vattenlagen och lagen om

kommunal energiplanering kompletteras med krav på

miljökonsekvensbeskrivningar.

Motionerna

Enligt motion Jo733 (m) yrkande 3 skall all verksamhet som kan

påverka miljön analyseras från miljösynpunkt och alternativa

lösningar undersökas. Avsikten med miljökonsekvensbedömningar är

att finna bästa tillgängliga teknik som ger minsta möjliga

miljöpåverkan. I folkpartiets motion Jo705 yrkande 10 yrkas att

miljökonsekvensbeskrivningar skall införas. Sådana beskrivningar

skall göras före en eventuell exploatering, och innan

brukningsmetoder som starkt påverkar naturmiljö, flora och fauna

tillåts. Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar skall även

omfatta användningen av nya metoder som kan anses vara ett led i

pågående markanvändning. I motion Jo818 (fp) yrkande 1 framhålls

att miljökonsekvensanalyser även bör göras inför varje

aktualiserad större förändring av natur eller bebyggelse i

huvudstadsregionen. Krav på obligatoriska

miljökonsekvensbeskrivningar framförs i motion Jo792 (c) yrkande

6. Beskrivningarna skall redovisa direkta och indirekta

miljöeffekter som ett projekt kan medföra. Vidare skall

eventuella alternativ och deras miljöeffekter samt s.k.

nollalternativ redovisas. Miljöpartiet yrkar i motion Jo111

yrkande 8 att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring

i naturvårdslagen så att krav på miljökonsekvensbeskrivningar

införs.

Utskottets överväganden

Propositionen behandlas i denna del av riksdagens

bostadsutskottet. Jordbruksutskottet kan för sin del konstatera

att regeringens förslag synes väl ägnat att i allt väsentligt

tillgodose de under detta avsnitt redovisade motionsyrkandena.

Motionerna Jo111 yrkande 8, Jo705 yrkande 10, Jo733 yrkande 3,

Jo792 yrkande 6 och Jo818 yrkande 1 bör således inte föranleda

någon riksdagens vidare åtgärd.

Övervakning av tillståndet i miljön

Propositionen

Det nationella miljöövervakningsprogrammet byggs ut i syfte

att förbättra insamling och beskrivning av såväl nationell som

internationell information. Enhetliga regionala

miljöövervakningsprogram införs successivt i varje län för att

ge erforderliga kunskaper om regionala miljöförhållanden och som

underlag för regional och kommunal planering. Det föreslagna

miljöövervakningsprogrammet bör enligt regeringen uppfylla målen

för en effektiv miljöövervakning. Länsstyrelserna skall ha

ansvar för den regionalt utformade miljöövervakningen. En

jourcentral inrättas vid Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut (SMHI). Centralen skall genom fortlöpande

övervakning kunna slå larm om akuta miljöhot. Kostnaderna och

omfattningen av ett utökat miljöövervakningssystem bör

preciseras närmare i det utredningsarbete som pågår inom

naturvårdsverket. Miljöövervakningen tillförs totalt 75 milj.kr.

under den kommande treårsperioden. För budgetåret 1991/92

föreslås en ram på 40 milj.kr. för nationell

miljöövervakning och 9 milj.kr. för regional

övervakning.

Motionerna

I motion Jo105 (m) yrkande 10 konstateras att det redan i dag

finns en mycket stor informationsmängd på miljöområdet.

Problemet är enligt motionärerna att informationen många gånger

varken är sammanställd eller bearbetad. Det är enligt

motionärerna viktigare att prioritera bearbetning och

sammanställning av befintliga miljödata än att intensifiera

övervakningsinsatserna. Insamlingen bör dock fortgå i oförändrad

omfattning. En viss del av tillgängliga medel bör användas för

att stärka de aktörsbaserade organen (vattenvårdsförbund,

luftvårdsförbund). En förbättrad miljöövervakning förutsätter

att även enskilda intressenter ges ett större ansvar. Enligt

motion Jo71 (fp) utgör miljöövervakningen ett

grundläggande hjälpmedel för att öka kunskapen om tillståndet i

miljön. Behovet av förstärkt beredskap inför akuta miljöhot

ökar. Det är då väsentligt att i största möjliga omfattning

rationellt utnyttja redan befintliga resurser. Det är bl.a.

angeläget att kustbevakningens resurser i största möjliga

omfattning tas i anspråk i den utbyggda miljöövervakningen av

våra kust- och havsområden. I motion Jo717 (fp) framförs krav på

en utökad kustvattenkontroll i Öresund. Enligt motionärerna

finns ingen kontrollstation i Öresund. Ett antal stationer bör

flyttas dit så att alla delar av den svenska kusten täcks in.

Utskottets överväganden

I likhet med regeringen anser utskottet att ökad kunskap om

miljötillståndet är en viktig förutsättning i det fortsatta

arbetet för en god livsmiljö. Med hjälp av forskning och

miljöövervakning kan de miljöpolitiska insatserna stämmas av i

förhållande till satta mål och vidare kan eventuella nya problem

identifieras. Som framhålls i propositionen är verksamheten med

miljöövervakning omfattande men relativt splittrad på olika

nivåer i samhället. Åtskilliga miljöproblem är

gränsöverskridande och många har global räckvidd. Det krävs

därför internationell samverkan om miljöövervakningen. En viktig

förutsättning för en sådan samverkan är en väl fungerande

nationell miljöövervakning. För att åstadkomma en ändamålsenlig

miljöövervakning krävs stora insatser när det gäller bl.a.

samordning av kontrollprogram och mätmetoder. Behovet av

sammanställd och utvärderad information är stort hos olika

intressenter och i likhet med regeringen anser utskottet därför

att datahantering och analys- och resultatvärdering inom

miljöövervakningen måste stärkas i det fortsatta arbetet. Den

medelsram som regeringen nu anger innebär en betydande

förstärkning av den nationella miljöövervakningen och att ett

regionalt system kan börja byggas ut. Kostnaderna och

omfattningen av ett utökat miljöövervakningssystem skall som

framhållits i propositionen preciseras närmare i det

utredningsarbete som pågår inom naturvårdsverket. Utskottet

finner mot bakgrund av det anförda inte anledning att nu föreslå

någon riksdagens åtgärd i anledning av motion Jo105 yrkande 10.

Motionen avstyrks således i berörd del.

Utöver vad som anförts ovan beträffande förutsättningarna för

en väl fungerande och ändamålsenlig miljöövervakning kan

utskottet konstatera att en förbättrad beredskap inför akuta

miljöhot mot havet kräver en fastare bevaknings- och

ledningsorganisation. Naturvårdsverket har det övergripande

ansvaret för miljöövervakningen. Det är därför naturligt att

naturvårdsverket leder bevaknings- och

undersökningsverksamheten. Till sin hjälp behöver dock verket en

central för mottagning och bearbetning av bl.a eventuella larm.

Regeringen föreslår inrättandet av en särskild jourcentral vid

SMHI för att möta de akuta miljöhoten. Larm om akuta

förändringar i havet inrapporteras till centralen och

vidarebefordras bl.a. till berörda myndigheter. Utskottet anser

i likhet med regeringen att SMHI har de bästa förutsättningarna

för en sådan jourverksamhet. SMHI har tillgång till fartyg och

specialister och inte minst till databaser, satellitdata och

prognosmodeller. SMHI upprätthåller dessutom jour dygnet runt.

Samtidigt vill utskottet betona de olika sektorsmyndigheternas

betydelsefulla roll i miljöövervakningen. Dessa myndigheter bör

löpande följa och dokumentera eventuella miljöskadliga effekter

från verksamheter inom resp. sektor. De bör dessutom ha ansvar

för att utarbeta förslag till åtgärder som syftar till att

begränsa de skadliga effekterna. Den föreslagna organisationen

avser dels bevakningen av storskaliga förändringar i miljön som

kan leda till akuta miljöhot, dels uppföljning av vad som händer

i miljön under och efter sådana händelser liksom vid direkta

miljöolyckor. Det är därför angeläget med ett nära samarbete och

viss samordning med såväl den centrala som regionala

organisationen för bevakning av och direkta räddningsinsatser

vid miljöolyckor, dvs. kustbevakningen och länsstyrelsernas

räddningstjänstorganisation samt samutnyttjande av

kustbevakningens fartyg. Enligt utskottets mening tillgodoser

det anförda i allt väsentligt syftet med motion Jo71. Motionen

bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet gör samma bedömning beträffande motion Jo717 och

finner således inte anledning att föreslå något riksdagens

initiativ när det gäller utökad kustvattenkontroll.

Återställning av miljöskadade områden

Återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och

försurning

Propositionen

Regeringen föreslår att medlen för återställning av skador

förorsakade av luftföroreningar och försurning ökas med 44

milj.kr. till 176,5 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Som

ytterligare stöd för dessa åtgärder betonas i propositionen

betydelsen av forskning, övervakning, m.m. Enligt förslaget bör

medlen för återställning av skador förorsakade av

luftföroreningar och försurning användas till förstärkt

övervakning av skogsskador och markförändringar samt pågående

försöksverksamhet med praktisk skogsmarkskalkning. Vidare bör

medlen användas till utökad kalkning av sjöar och försurade

vattendrag, utökad verksamhet för skydd och restaurering av

kulturminnen samt förstärkning av åtgärder avseende brunnar. Det

höjda kalkningsbidraget bör användas för omkalkningar så att

tidigare återställning kan säkerställas och för nykalkningar i

försurade sjöar och vattendrag i Norrlands inland och

fjälltrakter. För kommande budgetår beräknar regeringen

kostnaderna för omkalkningsprojekt till 140milj.kr.

Kalkningsbidraget bör även användas för att sänka kvicksilver-

och cesiumhalterna i försurade sjöar.

Motionerna

Enligt motion Jo88 (m) är nedfallet av svavel och kväve över

framför allt Götaland tre till fem gånger större än vad naturen

tål. I Norrland är nedfallet mindre men där är marken och

vattnens känslighet för försurning betydligt större än i södra

Sverige. Enda sättet att rädda mark och vatten är att få ner

utsläppen till den nivå naturen tål. I avvaktan härpå måste

försurningen bemötas med bl.a. kalkning. Enligt motionärerna

föreligger ett stort behov av intensifierad skogskalkning

(yrkande 3). I motionen framhålls vidare att det är rimligt att

en viss del av de totala kostnaderna för kalkningen betalas av

skogsägarna själva. Motionärerna föreslår att bidrag skall utgå

med 80 % av kostnaderna inklusive markägarens egen arbetsinsats

(yrkande 4). Huvudman för skogsmarkskalkningen skall vara

skogsstyrelsen (yrkande 5). Enligt motionärerna är det inte

rimligt att i framtiden använda budgetmedel för dessa åtgärder.

Den mest logiska lösningen vore att svenska föroreningskällor

betalar reparationen av de skador som utsläppen förorsakar.

Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om inrättande

av miljöfonder för kalkning och vitaliseringsgödsling.

Miljöavgifter avsätts till fonderna som sedan skall bekosta

eventuella återställningsåtgärder (yrkande 6). Enligt motion

Jo113 (c) yrkande 8 bör riksdagen hos regeringen begära att ett

treårsprogram för skyddskalkning och vitaliseringsgödsling av

skogsmark upprättas. Programmet skall under de tre kommande

budgetåren tillföras 40, 75, resp. 130 milj.kr. Krav på ökade

insatser mot försurningen i skogen genom vitaliseringsgödsling

framförs även i motion Jo306 (c) yrkande 8. I motion Jo753 (c)

konstateras att statsbidragen till kalkningsverksamhet i de

norrländska sjöarna och vattendragen är otillräckliga. Det bör

uppmärksammas att vårt land inte kan undgå att göra erforderliga

insatser. Ytterligare skador hinner uppstå om tillräckliga medel

inte anslås under de närmaste åren. I motion Jo75 (v) framhålls

att skogsmarken i de södra delarna av landet är kraftigt

försurad. De grundläggande problemen kan bara lösas genom att

orsakerna till luftföroreningarna åtgärdas. På kort sikt måste

försöken med vitaliseringsgödsling genomföras och

skogsmarkskalkningen fortsätta. Hur dessa nödlösningar skall

finansieras bör den skogspolitiska kommittén lämna förslag om

(yrkande 2). Enligt miljöpartiets motion Jo732 yrkande 3 måste

ytterligare statliga medel satsas på en kartläggning av

försurningen och på fortsatt kalkning. I motion Jo795 (mp)

yrkande 3 framhålls att ökad kalkning m.m. krävs mot

försurningen i Västernorrland. Den dåliga försurningssituationen

i stora delar av Västernorrland beror på låg motståndskraft i

jordarna, stora regionala utsläpp och en betydande import av

luftföroreningar. Kalkningsprogrammet hinner inte längre med. I

motionerna Jo62 (s) och Jo771 (s) framhålls nödvändigheten av

ökade kalkningsinsatser i Norrland resp. Östergötland.

I motion Jo113 (c) yrkande 11 betonas behovet av kartläggning

och insatser i hela landet för att förebygga och reparera

skadeverkningarna av luftföroreningar på kulturminnen och

kulturmiljöer. I motion Jo445 (c) konstateras att

fiskevårdsorganisationernas möjligheter att bedriva fiskevård

och fiskekortsförsäljning drastiskt försämrats inom de områden

som drabbades av nedfallet från Tjernobyl. Några särskilda

statliga medel för fiskevårdsorganisationerna att bedriva bl.a.

fiskevård i dessa områden har inte anvisats. Riksdagen bör

därför anvisa ett anslag på 3milj.kr. för fiskevård till

bidrag för att minska de mest negativa effekterna för fisket

inom berörda områden (yrkande 1). Anvisade medel bör gemensamt

förvaltas av Sveriges Fiskevattenägareförbund och Sveriges

Sportfiske- och Fiskevårdsförbund. Dessa förbund bör därefter

fördela anvisade medel till fiskevårdsorganisationerna inom

berörda län (yrkande 2). Miljöpartiet kräver i motion Jo732 att

rennäringen skall ersättas för de åtgärder som vidtas för att

minska det radioaktiva upptaget i renar (yrkande 4).

Utskottets överväganden

Som redovisas i propositionen har försurningen och

kvävemättnaden förvärrats. Genomförda och beslutade krav

förväntas minska de svenska svavelutsläppen med ca 70 % till år

2000, räknat från 1980 års nivå. Målet att minska utsläppen med

65 % till år 1995 uppnås sannolikt med redan beslutade åtgärder.

Genom den föreslagna minimeringen av svavelutsläpp som redovisas

senare i detta betänkande bör det av riksdagen tidigare

faställda målet om 80 % minskning av dessa utsläpp fram till

sekelskiftet kunna nås (JoU 1987/88:23, rskr. 373). Utvecklingen

vad gäller kväveoxider ter sig inte lika gynnsam. Det krävs ett

omfattande åtgärdsprogram för att nå målet på 30%

utsläppsminskning till år 1995. För att minska nedfallet till

sådana nivåer att människor och natur inte kommer till skada

måste Sverige arbeta aktivt för att få till stånd gemensamma

åtgärder för EFTA och EG. Inom FNs ekonomiska kommission för

Europa, ECE, pågår arbete med ett protokoll för begränsning av

flyktiga organiska ämnen samt en revidering av protokollen för

svavel- och kväveoxider grundade på kritiska belastningsgränser.

Även om länderna i Europa lyckas begränsa de försurande

utsläppen väsentligt mer än vad som nu planeras kommer det att

ta decennier innan effekterna av utsläppsbegränsningarna slår

igenom i mark- och vattensystemen. Den samlade erfarenheten

visar att kalkning av försurade sjöar och vattendrag är en

effektiv och väl fungerande metod för att vidmakthålla en god

vattenkvalitet och en god livsmiljö för växter och djur.

Utskottet delar regeringens bedömning att kalkningen kommer att

behöva fortsätta i ett flertal år. När belastningen upphör och

tillförseln av försurade ämnen har begränsats skall de

biologiska systemen kunna fortleva och utvecklas naturligt. Som

framhålls i propositionen bör omkalkningar prioriteras. Tidigare

kalkningsinsatser måste följas upp genom omkalkning. Vid

utebliven omkalkning hotas annars växt- och djurlivets existens

eftersom de efter varje kalkning återbundna metallerna i

bottenslammet löses ut igen. Nya kalkningsinsatser behöver i

första hand genomföras i Norrlands inland. Vattendrag och

fjällsjöar, flera klassade som riksintressen för vetenskaplig

naturvård, är starkt försurade. Samtidigt bör påpekas att en

försiktig kalkningsstrategi för Norrlands inland och

fjälltrakter är att föredra eftersom kalkningarna måste föregås

av en noggrann detaljplanering. En sådan saknas i dag i stora

delar av området. Kalkningarna kommer att bli omfattande och

kräva delvis ny teknik. I likhet med regeringen anser utskottet

därför att verksamheten måste utvidgas successivt så att man kan

återföra erfarenheter från de tidiga projekten. Utskottet vill i

detta sammanhang erinra om att naturvårdsverket genomfört ett

omfattande fältexperiment för att sänka kvicksilver- och

cesiumhalter i fisk. Enligt verkets redovisning i