Bet. 1990/91:JoU31

Jordbruksutskottets betänkande

1990/91:JOU31

Vissa livsmedelspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

JoU31

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1990/91:191 om vissa

livsmedelspolitiska frågor. Regeringens förslag omfattar bl.a.

tekniska och nivåmässiga anpassningar av gränsskyddet för att

avvecklingen av den interna marknadsregleringen i jordbruket

skall få avsedd effekt. Prisövervakningen intensifieras

för att effekterna skall nå fram till konsumenterna.

Propositionen innehåller vidare förslag och överväganden om

finansiering av 1990 års spannmålsexport, tillförsel av medel

till skördeskadefonden, arrendatorernas situation, miljö- och

djurskyddskostnader, jordfonden, äggkontrollen och höjning

av ramen för anläggningsstödet. Under rubriken

Lagstiftningsfrågor föreslås bl.a. en ny lag om

uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedelsområdet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag på samtliga punkter

och avstyrker, med ett undantag, de med anledning av

propositionen väckta motionerna.

I anslutning till regeringens förslag om anpassning av

gränsskyddet föreslår utskottet ett tillkännagivande med

anledning av en motion (v) om utgångspunkterna för den

föreslagna anpassningen.

I betänkandet behandlas vidare ett antal fristående motioner

som till största delen behandlar mer allmänna frågor om mål och

inriktning för livsmedelspolitiken. Utskottet hänvisar till

riksdagens livsmedelspolitiska beslut år 1990 och avstyrker

flertalet motioner med denna hänvisning.

Till betänkandet har fogats 22 reservationer och 12 särskilda

yttranden.

Propositionen

Regeringen (jordbruksdepartementet) har i proposition

1990/91:191 föreslagit

dels att riksdagen antar förslagen till

1. lag om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom

livsmedelsområdet,

2. lag om ändring i lagen (1990:615) om avgifter på vissa

jordbruksprodukter m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på

gödselmedel,

dels att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats

om

4. tekniska förändringar av gränsskyddet (avsnitt 4.1),

5. anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen

(avsnitt 4.2),

6. finansiering av spannmålsexporten (avsnitt 5.2),

7. medel till skördeskadefonden (avsnitt 5.3),

8. medel till anläggningsstöd (avsnitt 5.4),

dels

9. att riksdagen medger att en rörlig kredit på 50 milj.kr. i

riksgäldskontoret får disponeras för jordfondsändamål t.o.m. den

30 juni 1992 (avsnitt 8).

Vidare hemställs att riksdagen bereds tillfälle att

10. ta del av vad som anförts om miljö- och

djurskyddskostnader (avsnitt 6),

11. ta del av vad som anförts om arrendatorernas situation

(avsnitt 7),

12. ta del av vad som anförts om äggkontrollen (avsnitt 9).

Under rubriken Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 har

regeringen föreslagit att riksdagen under nionde huvudtiteln

(B 13) till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för

budgetåret 1991/92 anvisar 715 000 000 kr. utöver vad riksdagen

har beslutat (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr. 202) och

vad som föreslagits i proposition 1990/91:99.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådana tekniska och nivåmässiga

anpassningar av gränsskyddet som behövs för att avvecklingen av

den interna marknadsregleringen för jordbruksprodukter skall få

avsedd effekt. För gränsskyddade produkter föreslås att

referenspriser införs, mot vilka gränsskyddet skall avvägas. För

att ta bort en del av det överskydd som bildas till följd av den

livsmedelspolitiska reformen föreslås att

referenspriserna anpassas mot de marknadspriser som

bildas efter en intern avreglering. Detta innebär en

nedjustering med i genomsnitt 5%, vilket motsvarar ca 10% på

gränsskyddet. Prisövervakningen intensifieras för att följa att

effekterna når fram till konsumenterna.

Vidare föreslås att tillfälliga och riktade justeringar av

gränsskyddet skall användas i syfte att bibehålla en import.

Vidare föreslås också att 555 milj.kr. anvisas för att betala

av den rörliga kredit som finansierar 1990 års spannmålsexport,

att ca 60 milj.kr. tillförs skördeskadefonden och att ramen för

anläggningsstödet höjs med 100 milj.kr.

Dessutom läggs förslag om att en rörlig kredit på 50 milj.kr.

skall disponeras för jordfondsändamål under budgetåren 1990/91

och 1991/92.

Även vissa lagstiftningsfrågor tas upp. Bl.a. föreslås i en

särskild lag bestämmelser om uppgiftsskyldighet för

näringsidkare inom livsmedelsområdet.

Lagförslagen fogas som bilaga till detta betänkande.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1990/91:Jo153 av Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kvalitetskontroll av ägg.

1990/91:Jo154 av Hans Gustafsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skyddet för den svenska fabrikspotatisodlingen vid en

sänkning av gränsskyddet.

1990/91:Jo155 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att avslå proposition 1990/91:191 till den

del den omfattar en sänkning av gränsskyddet avseende

fabrikspotatisodlingen.

1990/91:Jo156 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts beträffande gränsskyddet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts beträffande knytning till

GATT-förhandlingarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts beträffande de ekonomiska konsekvenserna på

grund av beslut om vissa bestämmelser kring djurskydd och miljö,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts beträffande exporthanteringen.

1990/91:Jo157 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag rörande det

svenska gränsskyddet som har det uppgivna syftet att säkerställa

import,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående användning av restitutionsförfarande

i syfte att säkerställa import,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående betydelsen av ett sänkt skattetryck

för att pressa ned de svenska livsmedelspriserna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående prisövervakningens organisation,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande

rörlig kredit för jordfondsändamål,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sänkning av prisregleringsavgiften på

handelsgödsel och bekämpningsmedel.

1990/91:Jo158 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1990/91:191 i den

del som avser förändrat gränsskydd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheterna till finansiering av export

av tillfälliga överskott,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformningen av direktstöd till

animalieproducenter,

4. att riksdagen beslutar att prisregleringsavgifterna på

handelsgödsel och bekämpningsmedel sänks i enlighet med vad i

motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformningen av en obligatorisk

äggkontroll.

1990/91:Jo159 av Sven-Olof Petersson och Marianne Jönsson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av oförändrade

förutsättningar för svensk stärkelseproduktion och ett

bibehållande av nuvarande gränsskyddsnivå på stärkelse.

1990/91:Jo160 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om sänkt gränsskydd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

anläggningsstöd skall utgå för hela den areal som anmälts för

anläggning av våtmarker och ädellövskog.

1990/91:Jo161 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c)

vari yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag

om förändrat gränsskydd.

1990/91:Jo162 av Bengt Rosén m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillsättandet av en parlamentarisk

arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag till system för

behovet av utbytesimport/export,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ikraftträdandet av kravet på äggkontroll.

1990/91:Jo163 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om "grön dumpning" och importkrav,

2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av

EG-anpassningens konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkoren för sänkta gränsskydd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om direktbidrag inom animalieproduktionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om direktbidrag inom stödområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpt kvalitativt gränsskydd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kvalitetskontroll av ägg som säljs i

butik inte skall vara obligatorisk,

8. att riksdagen hos regeringen begär översyn och förslag i

syfte att undanröja hinder för småskalig livsmedelsproduktion

och förädling,

9. att riksdagen till åtgärder i syfte att befrämja

ekologiskt lantbruk, s.k. alternativ odling, som ett

engångsanslag anvisar 6 000 000 kr.,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av fortsatt statligt stöd till

investeringar i gödselvårdsanläggningar och förbättrat

djurskydd.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991

1990/91:Jo207 av Bengt Kindbom och Gunilla André (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om livsmedelsberedskap,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jordbruket i Skaraborgs län.

1990/91:Jo212 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de speciella förutsättningar som jord- och

skogsbruket i sydöstra Sverige har inom djurhållning och på

energiområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en aktivare

livsmedelsberedskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

tidigare riksdagsbeslut om att gränsskyddet inte skall avvecklas

snabbare i Sverige än i omvärlden skall ligga fast.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A428.

1990/91:Jo223 av Lars Norberg och Marianne Samuelsson (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om biodling.

1990/91:Jo226 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen antar som jordbrukspolitisk målsättning att

Sverige i princip skall vara självförsörjande med baslivsmedel i

enlighet med vad som föreslås i motionen,

2. att riksdagen antar som riktlinje att den svenska

åkermarken i första hand skall användas till produktion av

livsmedel med ekologiskt riktiga metoder och i andra hand till

produktion av energiråvara,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett långsiktigt och uthålligt jordbruk,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att det svenska gränsskyddet i framtiden skall vara så högt att

i princip en självförsörjning av baslivsmedel tryggas.

1990/91:Jo232 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den nya

livsmedelspolitikens konsekvenser för det gotländska jordbruket,

2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av det

gotländska jordbrukets fraktkostnaders betydelse för

konkurrenskraften,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en utökad samhällelig satsning på

alternativ odling bör komma Gotland till del.

1990/91:Jo234 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om gränsskydd och exportfinansiering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en aktivare livsmedelsberedskap.

1990/91:Jo235 av Stina Eliasson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vaktslående om kallblodsraserna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att instruktörsutbildningen utvidgas och

förs upp på högskolenivå,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om särskilda medel för rid- och körhall vid

Wångens hingstuppfödningsanstalt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökat stöd till hästaveln,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildningsstöd till

premieringsverksamheten.

1990/91:Jo238 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om ett

åtgärdsprogram för att främja odling utan handelsgödsel och

kemiska bekämpningsmedel som ett led i omställningen av det

svenska jordbruket.

1990/91:Jo247 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att

statliga anslag kan utgå till jordbrukets maskinringsverksamhet

i linje med vad som anförs i motionen.

1990/91:Jo253 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en särskild jordbrukspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en särskild livsmedelspolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den globala livsmedelssituationen och

behovet av en naturresursberedskap,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sätta upp beredskapsmål, konsumentmål,

regionalpolitiskt mål och lönsamhetsmål för jordbrukspolitiken,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättande

av en omställningskommission,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utgångspunkten för Sveriges agerande i

GATT-förhandlingarna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att avvakta resultatet av

GATT-förhandlingarna innan förändringar av det svenska

gränsskyddet görs,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformandet av svenskt exportstöd och

råvarukostnadsutjämning för att garantera ömsesidighet mot

omvärlden,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förutsättningarna för

nötköttproduktionen i Sverige,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

tillsättande av en bioråvarukommission i enlighet med vad i

motionen anförts.

1990/91:Jo254 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de svenska matpriserna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nivån på det svenska gränsskyddet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om exportfinansieringen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenska kontakter med EG i syfte att delta

i utformningen av EGs jordbrukspolitik,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anpassning av svensk jordbrukspolitik till

EGs i syfte att underlätta ett framtida EG-inträde,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om råvarukostnadsutjämningen.

1990/91:Jo256 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om synen på det svenska jordbruket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de fortsatta GATT-förhandlingarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatt svenskt gränsskydd uppbyggt med

rörliga införselavgifter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillämpningen av omställningsstödet, 5.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nya industriråvaror från lantbruket.

1990/91:Jo257 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om slopande av förmalningsavgift på

kontrollerad ekologisk spannmål.

1990/91:Jo261 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en konsekvensutredning av den ändrade

livsmedelspolitikens följder för Gotland så att

animalieproduktionens och livsmedelsindustrins överlevnads- och

utvecklingsmöjligheter säkerställs.

1990/91:Jo264 av Anne Wibble och Daniel Tarschys (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en anpassning av gränsskyddet till EGs

nivå.

1990/91:Jo268 av Bengt Rosén m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att hålla fast vid

riksdagsbeslutet att från svensk sida inte företa någon ensidig

förändring av gränsskyddet,

3. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk

arbetsgrupp med uppdrag att utforma förslag till en generell

arealersättning.

1990/91:Jo272 av Paul Ciszuk m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ekonomiskt

stöd för småskalig biodling enligt motionens intentioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lokaler med utrotningshotade växter

bör besättas med bin med hjälp av befintliga naturvårdsanslag.

1990/91:Jo273 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ny jordbrukspolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om gränsskyddet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om GATT-förhandlingarna.

1990/91:Jo275 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

alternativ odling av jordbruksprodukter för industriändamål.

1990/91:Jo276 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

gränsskyddet för svensk livsmedelsproduktion.

1990/91:Jo279 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om de

transnationella företagens roll i världshandeln med u-ländernas

jordbruksprodukter.

1990/91:Jo280 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om jordbrukets betydelse för regional balans.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A491.

1990/91:Jo514 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det svenska gränsskyddet.

1990/91:Jo720 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till utveckling av jordbruket.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U203.

Utfrågning, uppvaktningar

Representanter för statens jordbruksnämnd har lämnat

information om gränsskyddet m.m. i samband med en utfrågning.

Vidare har utskottet uppvaktats av företrädare för Lantbrukarnas

riksförbund (LRF), Sveriges slakteriförbund, Svenska mejeriernas

riksförening, Sveriges betodlares centralförening, Svenska

lantmännens riksförbund och Svensk fjäderfäskötsel.

Utskottet

Inledning

Propositionen

I inledningskapitlen till propositionen redovisas bl.a.

utgångspunkterna för 1990 års livsmedelspolitiska beslut och

vilka åtgärder som vidtagits för att följa upp denna reform.

Effekterna av den interna avregleringen för lantbrukare och

konsumenter ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare anförs att

lantbruket under den närmaste femårsperioden kommer att

tillföras drygt 14 miljarder kronor i syfte att underlätta

omställningen och anpassningen till en fri inre marknad.

I reformbeslutet förutsattes att stödet till lantbruket skulle

öka kraftigt under omställningsperiodens första år. Denna effekt

har under år 1990 förstärkts av en mycket god skörd, som

ytterligare bidragit till att stärka jordbrukets ekonomi.

Jordbruksministern anser att det är synnerligen viktigt att

också konsumenterna nu får del av reformens effekter. De förslag

till anpassning av nivån på gränsskyddet som närmare beskrivs i

det följande sänker inte priset till bonden men tillförsäkrar

konsumenterna att en lägre prisnivå också når fram till dem

under det kommande året. Den föreslagna anpassningen syftar inte

till att öka tillträdet till den svenska marknaden för import

utan endast till att upprätthålla nuvarande nivå på importen.

När det gäller omställningsarbetet anförs bl.a. att

anmälningarna till omställningsstödet uppgår till ca 400 000 ha,

vilket betecknas som ett gott resultat. De medel som avsatts för

omställningsbidrag för mjölkproducenterna, 250 milj.kr.,

är intecknade. Antalet ansökningar motsvarar ca 65000 kor.

Under rubriken EG-frågor anförs bl.a. följande:

Riksdagen uttalade i december 1990 att regeringen, efter en

samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska

faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden, bör kunna lämna in

en svensk ansökan om medlemskap i EG. Riksdagen bedömde att så

sannolikt kan ske under år 1991.

Som en förberedelse inför en eventuell medlemskapsförhandling

har regeringen satt i gång ett arbete med att kartlägga

omfattningen av det arbete som förestår och konsekvenserna av

ett medlemskap inom resp. område. Redovisningen av denna

kartläggning skall i ett första steg ske i form av en s.k.

grönbok som beräknas komma ut i juli 1991. I denna skall göras

en översiktlig genomgång av läget i Sverige och i EG på berörda

områden samt av konsekvenserna av ett EG-medlemskap. I en andra

grönbok skall de rättsregler som är relevanta vid ett medlemskap

redovisas. Denna redovisning skall göras under hösten 1991.

Statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen har fått i

uppdrag att utreda konsekvenserna för jordbruket av en svensk

anslutning till EG. Myndigheternas utredning skall ligga till

grund för den del av grönboken som berör jordbruket.

De pågående EES-förhandlingarna mellan EG och EFTA är en väg

för Sverige -- och övriga EFTA-länder -- att bli en del av en

större europeisk marknad, där människor, varor, kapital och

tjänster tillåts röra sig fritt över gränserna. EES-avtalet

förväntas träda i kraft år 1993.

Förhandlingarna omfattar inte EGs gemensamma jordbrukspolitik,

CAP. Dock ingår vissa delar av jordbruksområdet som direkt

påverkar handeln. I EGs förhandlingsbud till EFTA-länderna ingår

förslag till harmonisering av reglerna för det fytosanitära och

det veterinära området. EG har även föreslagit ett ömsesidigt

avskaffande av vissa tullar och kvantitativa restriktioner samt

ensidiga koncessioner från EFTA-ländernas sida för de minst

gynnade länderna, den s.k. cohesionen. Dessutom ingår en

harmonisering och utvidgning av prisutjämningssystemet för

beredda jordbruksvaror i förhandlingarna.

Sammantaget ansåg EFTA-länderna att EGs bud var alltför

långtgående. Efter diskussioner mellan EFTA-sidan och

EG-kommissionen har en överenskommelse träffats om att

bilaterala konsultationer om jordbruksfrågorna skall inledas

mellan EFTA-länderna och EG inom ramen för EES-avtalet. Sverige

har liksom flertalet EFTA-länder haft flera informella samtal

med kommissionen. Vid dessa har bl.a. ömsesidiga tullsänkningar

på jordbruksprodukter diskuterats liksom cohesion.

I dessa samtal är den svenska utgångspunkten att åstadkomma

handelslättnader för svenskt jordbruk och livsmedelsindustri så

att svenska produkter får bättre möjligheter att konkurrera inom

EG. En tidig och successiv anpassning till EG är enligt

jordbruksministerns uppfattning av värde för jordbruket och

industrin. Sverige har presenterat en lista för EG huvudsakligen

innehållande beredda jordbruksprodukter, för vilka svenskt

jordbruk och livsmedelsindustri uttryckt starka önskemål om

handelslättnader på EG-marknaden. Från svensk sida har i

diskussionerna även föreslagits en breddning av en eventuell

framtida bilateral handelsuppgörelse till att även omfatta

ömsesidiga handelslättnader för jordbruksråvaror, innefattande

tullar, införselavgifter och exportsubventioner. Inom ramen för

sådana arrangemang och inom gradvis ökande kvoter skulle således

en helt fri handel med t.ex. nötkött och köttberedningar samt

ost kunna äga rum.

De svenska förslagen har mottagits positivt av kommissionen.

Så snart denna erhållit medlemsländernas godkännande kan de

formella förhandlingarna om ett bilateralt jordbruksavtal

inledas. Förhandlingarna beräknas därefter relativt snart kunna

leda till konkreta resultat.

Under rubriken Uruguayrundan i GATT anförs bl.a. att

ministermötet i december 1990 inte kunde avsluta rundan eftersom

positionerna var alltför låsta på jordbruksområdet.

Förhandlingarna fortsätter därför efter ett par månaders

uppehåll. De bedöms kunna komma att avslutas i höst.

Motionerna

Ett antal motioner från allmänna motionstiden 1991 och vissa

följdmotioner gäller bl.a. allmänna livsmedelspolitiska frågor

och bör behandlas före utskottets behandling av förslagen i den

nu aktuella propositionen.

I flera motioner framställs yrkanden om livsmedelspolitikens

mål och allmänna inriktning m.m. som i huvudsak utgör en

upprepning av motioner som väcktes under föregående riksmöte.

Dessa är Jo207 (c) yrkande 1 om livsmedelsberedskapen, Jo212 (c)

yrkande 2 om livsmedelsberedskapen, Jo226 (mp) yrkandena 1--3 om

självförsörjning med baslivsmedel, användning av den svenska

åkermarken till livsmedelsproduktion och ett långsiktigt och

uthålligt jordbruk, Jo234 (c) yrkande 4 om

livsmedelsberedskapen, Jo253 (c) yrkandena 1--6 om en särskild

jordbrukspolitik resp. livsmedelspolitik, den globala

livsmedelsförsörjningen, beredskapsmål, konsumentmål,

regionalpolitiskt mål och lönsamhetsmål samt yrkande om en

omställningskommission och om GATT-förhandlingarna, Jo256 (c)

yrkande 1 om riktlinjer för jordbruks- och livsmedelspolitiken,

Jo268 (fp) yrkande 3 med krav på utredning av generell

arealersättning och Jo273 (v) yrkande 1 om en ny

jordbrukspolitik.

I motion Jo254 (m) förordas intensifierade kontakter med EG

för att delta i utformningen av den gemensamma

jordbrukspolitiken (CAP) och en anpassning av svensk

jordbrukspolitik för att underlätta ett framtida EG-inträde

(yrkandena 5 och 6). I yrkande 14 hemställs att regeringen

återkommer med förslag om råvarukostnadsutjämningen som

överensstämmer med det livsmedelspolitiska beslutet.

Enligt motion Jo163 (v) yrkande 2 bör en analys rörande

EG-anpassningens konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion

föreläggas riksdagen.

Några av de fristående motionerna tar upp vissa regionala

jordbruksfrågor, nämligen Jo207 (c) yrkande 2 om jordbruket i

Skaraborgs län, Jo212 (c) yrkande 1 om speciella förutsättningar

för jord- och skogsbruket i sydöstra Sverige, Jo232 (v)

yrkandena 1, 2 och 4 om livsmedelspolitikens konsekvenser för

det gotländska lantbruket m.m., Jo261 (c) om det gotländska

jordbrukets framtid och Jo280 (c) om jordbrukets betydelse för

regional balans.

Frågor om odling av bioenergi och andra alternativa produkter

tas upp i motionerna Jo253 (c) yrkande 15 med krav på en

bioråvarukommission, Jo256 (c) yrkandena 4 och 5 om

omställningsstöd och forskning för näringens förnyelse och nya

industriråvaror och Jo275 (c) yrkande 5 om utredning angående

alternativa produkter för industriändamål.

Motion Jo238 (c) förordar ett åtgärdsprogram för odling utan

handelsgödsel och bekämpningsmedel.

I motion Jo257 (v) yrkande 3 yrkas slopad förmalningsavgift på

kontrollerad ekologiskt odlad spannmål.

Motion Jo235 (c) innehåller yrkanden om kallblodsraserna,

instruktörsutbildningen, stöd till hästaveln och till

hingstuppfödningsanstalten Wången m.m.

I motion Jo272 (mp) föreslås ekonomiskt stöd till småskalig

biodling m.m., och i motion Jo223 (mp) yrkas att

lantbruksuniversitetet, lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna

och hushållningssällskapen alla engageras i främjandet av

biodlingen. Målet bör enligt sistnämnda motion vara att Sverige

åtminstone skall vara självförsörjande med honung.

I motion Jo247 (c) yrkas statligt stöd till jordbrukets

maskinringsverksamhet.

Enligt motion Jo279 (v) bör man utreda de transnationella

företagens roll i världshandeln med u-ländernas

jordbruksprodukter. Motionärerna anför att vissa företag

spekulerar med u-ländernas produkter utan att vinsterna kommer

producenterna till godo. Samma företag har exploaterat de bästa

åkerjordarna. Den forcerade exporten av jordbruksprodukter har

blivit dyr för Afrika. Exportvolymerna har visserligen ökat, men

priserna har sjunkit, samtidigt som man tvingats öka importen av

insatsvaror. Exportgrödorna har brett ut sig på matgrödornas

bekostnad. Detta har ökat behovet av livsmedelsimport och även

lett till en omfattande miljöförstöring.

I motion Jo720 (fp) yrkande 1 förordas stöd till jordbrukets

utveckling i de baltiska länderna.

Utskottets överväganden

I juni 1990 fattade riksdagen beslut om en ny

livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327). En

utgångspunkt för livsmedelspolitiken skall enligt

riksdagsbeslutet vara att jordbruksproduktionen i princip skall

vara underkastad samma villkor som andra näringar. Producenterna

skall ersättas endast för efterfrågade varor och tjänster. I de

fall efterfrågan gäller kollektiva varor och nyttigheter är

offentliga ingripanden befogade. Dessa varor och tjänster bör

därför betalas med offentliga medel.

Vidare innebar beslutet att de interna marknadsregleringarna

på jordbrukets område skall avskaffas. Priserna på

jordbruksprodukter skall skyddas endast med hjälp av ett

gränsskydd. För att uppnå regionalpolitiska mål, beredskapsmål

och miljömål beslutades att gränsskyddet skall kompletteras med

riktade åtgärder.

När det gäller gränsskyddet anförde utskottet bl.a.

(betänkandet s. 54 och 121) att ett gränsskydd i form av rörliga

införselavgifter skall bibehållas i avvaktan på resultatet av

GATT-förhandlingarna. Frågan om förändringar av gränsskyddet,

såväl tekniskt som nivåmässigt, bör avgöras i den takt som en

kommande överenskommelse i GATT anger. Utskottet underströk att

någon ensidig neddragning eller förändring i övrigt av

gränsskyddet för Sveriges del inte bör komma i fråga. Utskottet

återkommer i ett följande avsnitt till propositionens förslag om

anpassningar av gränsskyddet.

De frågor om livsmedelspolitikens mål och allmänna inriktning

som nu tas upp i ett antal fristående motioner behandlades

utförligt i utskottets ovan angivna betänkande om en ny

livsmedelspolitik. Utskottet anser det inte meningsfullt att ta

upp en förnyad saklig behandling av dessa frågor när mindre än

ett år förflutit sedan riksdagen fattade sitt beslut och

reformen ännu inte till alla delar börjat tillämpas. Med det

anförda avstyrker utskottet motionerna Jo207 yrkande 1, Jo212

yrkande 2, Jo226 yrkandena 1--3, Jo234 yrkande 4, Jo253

yrkandena 1--6 och Jo273 yrkande 1.

Av samma skäl avstyrker utskottet motion Jo268 yrkande 3.

Några motionärer understryker jordbrukets betydelse för olika

regioner och föreslår särskilda insatser i detta avseende.

Motionerna tar bl.a. upp Skaraborgs län (c-motionen Jo212

yrkande 1), sydöstra Sverige (c-motionen Jo212 yrkande 1) och

Gotlands län (v-motionen Jo232 yrkandena 1, 2 och 4 och

c-motionen Jo261). I motion Jo280 (c) framhålls jordbrukets

betydelse för den regionala balansen.

Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion

Jo280, nämligen att de areella näringarna har mycket stor

betydelse för upprätthållandet av sysselsättning, befolkning och

samhällsstruktur i olika delar av landet. Motionen

överensstämmer i huvudsak med de tankegångar som ligger bakom

riksdagens beslut om den regionalpolitiska målsättningen för

livsmedelspolitiken (se 1989/90:JoU25 s. 71 f.) och bör ej

föranleda någon ytterligare åtgärd.

I samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut behandlade

utskottet en lång rad motioner som framhöll jordbrukets

betydelse för olika landskap eller län (JoU25 s. 76 f.). Som

framgår av utskottets yttrande bör önskemålen om särskilda

regionala insatser i princip tillgodoses inom ramen för sådana

jordbrukspolitiska och regionalpolitiska stödformer som är

generellt verkande. Det gäller t.ex. de olika typer av

omställningsstöd som innefattas i det livsmedelspolitiska

beslutet samt glesbygdsstödet och anslaget till regionala

utvecklingsinsatser m.m. Av arbetsmarknadsutskottets betänkande

1990/91:AU13 om regionalpolitiken framgår att för innevarande

budgetår har Kronobergs, Kalmar, Blekinge och Gotlands län

tilldelats 11, 15, 22 resp. 17 milj.kr. för regionala

utvecklingsinsatser, en väsentlig höjning i förhållande till

föregående budgetår. Arbetsmarknadsutskottet bedömer att behovet

av insatser kvarstår på denna nivå (betänkandet s. 58 f.).

Jordbruksutskottet delar synpunkterna i motionerna Jo207,

Jo232 och Jo261 så till vida att jordbruket i både Skaraborgs

län och Gotlands län svarar för en större del av

sysselsättningsunderlaget än vad som gäller genomsnittligt i

riket och att näringen har en mycket stor betydelse från

regionalpolitisk synpunkt i dessa län. I den uppföljning som

görs av det livsmedelspolitiska beslutets konsekvenser bör det

ingå som ett naturligt led att beakta de regionalpolitiska

effekterna av reformen, i synnerhet i de regioner där de areella

näringarna är av särskild betydelse för sysselsättning och

samhällsstruktur. Utskottet föreslår med hänvisning härtill och

till vad som anförts ovan om arbetsmarknadspolitiska insatser

att motionerna nu lämnas utan någon vidare åtgärd i berörda

delar. Denna bedömning gäller även motion Jo212 yrkande 1.

I motionerna Jo163 och Jo254 framförs yrkanden i frågor med

anknytning till EG-anpassningen och ett kommande EG-inträde för

Sveriges del. Som framgår av redovisningen i det föregående har

regeringen satt i gång ett arbete med att kartlägga omfattningen

av det arbete som förestår och konsekvenserna av ett medlemskap

inom resp. område. Redovisningen av denna kartläggning skall i

ett första steg ske i form av en s.k. grönbok som beräknas komma

ut i juli 1991. I en andra grönbok skall de rättsregler som är

relevanta vid ett medlemskap redovisas. Denna redovisning skall

göras under hösten 1991. Vidare anförs i propositionen att

statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen fått i uppdrag att

utreda konsekvenserna för jordbruket av en svensk anslutning

till EG. Vänsterpartiets krav i motion Jo163 på en analys av

EG-anpassningens konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion

torde således bli tillgodosett inom en snar framtid. De

redovisningar som anges i propositionen kommer självfallet att

vara tillgängliga för riksdagen. De krav på redovisningar m.m.

från regeringens sida som riksdagen i övrigt framställt i

anslutning till sina överväganden om ett medlemskap i EG framgår

av utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU8 och

konstitutionsutskottets betänkande 1990/91:KU22.

Utrikesutskottet har bl.a. framhållit att en parlamentarisk

arbetsgrupp bör ges möjligheter att efter slutförda

EES-förhandlingar löpande följa framtida

medlemskapsförhandlingar och deras förberedelser. Med hänvisning

till det anförda föreslår utskottet att yrkande 2 i motion Jo163

nu lämnas utan någon vidare åtgärd.

Den verksamhet som redovisas i propositionen och som i övrigt

pågår på detta område är i hög grad ägnad att tillgodose motion

Jo254 yrkandena 5 och 6. Ett EG-medlemskap innebär dels en

anpassning av kostnads- och stödnivån till EGs nivå, dels en

anpassning till en stor marknad utan handelshinder. Som

jordbruksministern anfört är det angeläget att anpassningen i

båda dessa avseenden inleds snarast möjligt. Detta är också

regeringens utgångspunkt i de samtal om jordbruksfrågorna som

för närvarande förs med EG inom ramen för förhandlingarna mellan

EG och EFTA om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Med

det anförda bör angivna yrkanden i motion Jo254 -- som väcktes

innan propositionen framlades -- kunna anses tillgodosedda.

Enligt motion Jo279 (v) uppstår olika ekonomiska problem samt

försörjnings- och miljöproblem m.m. för u-länderna till följd av

de transnationella företagens agerande i världshandeln med

jordbruksprodukter. Utskottet anser för sin del att denna fråga

har nära anknytning till den globala livsmedelsförsörjningen och

u-ländernas försörjningsproblem, vilka bl.a. behandlades i

riksdagens livsmedelspolitiska beslut (JoU25 s. 39 f.).

Utskottet utgår från att de svenska och internationella

organisationer som arbetar med u-landsfrågor och

livsmedelsförsörjning uppmärksammar de förhållanden som anges i

motionen. Det gäller t.ex. både SIDA och FAO. Utskottet har

erfarit att en FN-kommission år 1978 upprättade en rapport

angående de transnationella företagens roll i utvecklingsarbetet

(Transnational Corporations in World Development). På senare tid

har diskussionerna om u-landsproblemen till stor del inriktats

på behovet av ökat marknadstillträde hos i-länderna för

u-ländernas produkter. Det kan tilläggas att kommittén för

översyn av svenskt multilateralt utvecklingssamarbete nyligen

har publicerat ett delbetänkande med titeln Sverige och

u-länderna i FN -- en återblick (SOU 1991:50). Betänkandet

innehåller bl.a. en utförlig redovisning av det multilaterala

biståndets principer, arbetsformer och regelsystem. Någon

särskild åtgärd med anledning av motionen utöver vad som ovan

anförts är enligt utskottets mening ej påkallad.

Utskottet anser det värdefullt om svenska myndigheter och

organisationer kan bidra till att utveckla jordbruket i bl.a. de

baltiska länderna. Ett exempel på frivilliga åtgärder med detta

syfte är den insamling av jordbruksmaskiner till baltiska

lantbrukare som anordnats av Lantbrukarnas riksförbund (LRF).

För denna verksamhet har SIDA utbetalat fraktbidrag av statliga

biståndsmedel. Vissa statliga medel utgår även till de

samarbetsgrupper som LRF upprättat för utbildningsinsatser m.m.

till lantbrukare i Baltikum. Med det anförda bör motion Jo720

(fp) yrkande 1 kunna anses tillgodosedd.

Frågan om biobränslen och andra alternativa produkter i

jordbruket har anknytning till det förslag om stöd till

etanolproduktion som framlagts i proposition 1990/91:88 om

energipolitiken. Förslaget behandlas i näringsutskottets

betänkande 1990/91:NU40. Vidare bör nämnas att regeringen

nyligen tillsatt en biobränslekommission som skall analysera de

långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning

av biobränslen och lämna förslag till åtgärder för att stärka

biobränslenas konkurrenskraft (dir. 1991:11). I avbidan på

uppföljningen av förslaget om etanolproduktion och på resultatet

av kommissionens verksamhet föreslår utskottet att c-motionerna

Jo253 yrkande 15, Jo256 yrkandena 4 och 5 och Jo275 yrkande 5

lämnas utan vidare åtgärd.

I utskottets betänkande 1990/91:JoU30 om miljöpolitiken

behandlas bl.a. förslag från regeringen om åtgärder för att

minska jordbrukets miljöpåverkan. Vidare kan nämnas att

riksdagen i samband med budgetbehandlingen anvisat förstärkta

resurser för bl.a. marknadsföringen av alternativodlade

produkter (1990/91:JoU22 s. 23). Motion Jo238 (c) avstyrks i den

mån den ej tillgodoses genom utskottets ställningstaganden i

angivna betänkanden.

I motion Jo254 (m) anförs under rubriken Vissa budgetfrågor

bl.a. att det förutsätts att regeringen återkommer med förslag

om råvarukostnadsutjämningen som tillgodoser riksdagens

jordbrukspolitiska beslut. Motionärerna torde med detta avse att

kostnaderna för råvarukostnadsutjämningen bör betalas med

budgetmedel i enlighet med riksdagsbeslutet. I årets

budgetbehandling har riksdagen bifallit ett regeringsförslag om

inrättande av ett nytt anslag för industrins

råvarukostnadsutjämning m.m. och anvisat ett förslagsanslag på

183 milj.kr. Härav bedöms medelsbehovet till

råvarukostnadsutjämning till 140 milj.kr. (1990/91:JoU22 p. 40).

Med det anförda anser utskottet yrkande 14 i motion Jo254

tillgodosett.

Förmalningsavgiften på spannmål skall enligt det

livsmedelspolitiska beslutet behållas övergångsvis och avskaffas

således ej omedelbart i samband med att den interna

marknadsregleringen i jordbruket avskaffas den 1 juli 1991.

Utskottet har flera gånger tidigare avstyrkt förslag om

avskaffande av förmalningsavgiften för alternativodlad spannmål.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Jo257 (v) yrkande 3.

Motion Jo235 (c) om stöd till hästaveln och bevarande av

kallblodsraserna m.m. utgör en upprepning av fjolårets motion

1989/90:Jo217, som behandlades i utskottets betänkande om

livsmedelspolitiken (JoU25 s. 140). Den utredning som nämns i

betänkandet har nu slutförts och remissbehandlas för närvarande

i jordbruksdepartementet. Utskottet utgår givetvis från att

utredningen om hästaveln m.m. fullföljs i enlighet med tidigare

riksdagsbeslut. I avbidan på den fortsatta behandlingen av

utredningen bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

I samband med det livsmedelspolitiska beslutet behandlade

utskottet motioner om biodlingen (JoU25 s. 140). Motion Jo223

utgör en upprepning av en av dessa motioner. Utskottet har ej

funnit anledning att ändra sitt ställningstagande i denna fråga

och avstyrker således motionerna Jo223 och Jo272.

I anslutning till motion Jo247 (c) om statligt stöd till

jordbrukets maskinringsverksamhet vill utskottet anföra

följande. Lantbruksstyrelsen och LRF har gett ut information om

samverkan mellan jordbrukare angående maskinhållning i form av

s.k. maskinringar. Maskinringen är i regel en ekonomisk förening

vars verksamhet finansieras med avgifter. Syftet med

maskinringen är att nå ekonomiska fördelar i form av minskade

utgifter för maskinhållning m.m. Med anledning härav är

utskottet inte berett att föreslå något statligt stöd till denna

verksamhet.

Gränsskyddet

Propositionen

Tekniska förändringar av gränsskyddet till följd av det

livsmedelspolitiska beslutet

Regeringens förslag innebär att nuvarande mittpriser och

prisgränser avskaffas den 1juli 1991. Samtidigt införs

referenspriser för gränsskyddade produkter, gentemot vilka

gränsskyddet skall avvägas.

I motiveringen anförs att det nuvarande gränsskyddssystemet är

något olika för animalie- resp. vegetabilieprodukter. För

flertalet vegetabilieprodukter är införselavgiften rörlig och

skall skydda en fast inhemsk prisnivå, t.ex. ett inlösenpris.

För animalieprodukter och vissa vegetabilieprodukter bygger

gränsskyddet på ett system med mittpriser och prisgränser.

Mittpriset är det administrativt satta pris som gränsskyddet

syftar till att upprätthålla. Systemet med prisgränser innebär

emellertid att vissa prisrörelser på marknaden accepteras utan

att gränsskyddet ändras. Prisrörelser på världsmarknaden tillåts

alltså få visst genomslag på de svenska marknadspriserna.

Systemet innebär att införselavgifterna justeras först då de

inhemska marknadspriserna över- eller understiger vissa

fastställda gränser. Avgiften är alltså fast så länge priset

ligger inom dessa gränser. Dessutom ses gränsskyddsnivån över

två gånger per år för att anpassas till mittprisnivån.

Det livsmedelspolitiska beslutet innebär att den interna

marknadsregleringen avskaffas. Därigenom skall inte längre

marknadspriserna upprätthållas med olika stödåtgärder när

pristryckande överskott förekommer. Detta medför att betydligt

större prisrörelser än dagens blir möjliga. Priserna kan i

extremfallet komma att röra sig mellan världsmarknadsprisnivå

och gränsskyddad prisnivå.

Efter en intern avreglering kan priserna komma att falla under

den nedre prisgränsen på grund av inhemska överskott. I detta

läge mister nedre prisgränsen således sin funktion som

utgångspunkt för gränsskyddsjusteringar. Jordbruksministern

föreslår därför att nuvarande mittpris och prisgränser avskaffas

den 1juli 1991.

Inlösenpriserna för spannmål har redan fr.o.m. innevarande år

fått en annan roll än tidigare. Inlösenpriserna har sänkts, utan

att gränsskyddet har ändrats. De kommer t.o.m. budgetåret

1993/94 att vara lägsta priser, över vilka marknadspriserna

skall kunna variera.

Detta innebär att gränsskyddet inte längre refereras till det

aktuella inlösenpriset, utan till det inlösenpris som rådde

under budgetåret 1989/90, då det livsmedelspolitiska beslutet

fattades.

Ett nytt system med referenspriser som utgångspunkt införs för

jordbruksprodukter som omfattas av lagen (1990:615) om avgifter

på vissa jordbruksprodukter. Gränsskyddet skall avvägas gentemot

dessa referenspriser, som alltså skall motsvara de priser,

exempelvis mittpriser, som gränsskyddet i dag avvägs mot. I

skydd av detta gränsskydd skall marknadspriset tillåtas variera

fritt. Jordbruksministern påpekar att denna förändring inte

innebär att några grundläggande principer för gränsskyddet

förändras.

Referenspriserna för spannmål och matpotatis är relaterade

till producentledet. Gränsskyddet skall dock avvägas mot priser

i det led där den internationella handeln äger rum. Detta

innebär att vid fastställande av gränsskydd skall ett tillägg

till referenspriset göras för handelsledens kostnader m.m. För

olja skall referenspriset utgöra grund för uttag av

tillverkningsavgift.

Det föreslagna referenspriset kan jämföras med det som i EGs

gränsskyddssystem kallas tröskelpris. Eftersom Sveriges och EGs

system inte är helt jämförbara anser jordbruksministern dock att

det vore olämpligt att införa begreppet tröskelpris i det

svenska gränsskyddssystemet.

Anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen

Den av riksdagen beslutade reformen av livsmedelspolitiken

kommer enligt propositionen att medföra pris- och

kostnadssänkningar för jordbruket. Priserna på spannmål och

övriga vegetabilieprodukter kommer att sjunka. Detta medför

lägre konsumentpriser och lägre foderkostnader i

animalieproduktionen. Kostnaderna sjunker också genom att

exempelvis slaktdjursavgifterna slopas. Kostnadssänkningarna

varierar mycket mellan olika produktionsgrenar. För griskött

uppgår de t.ex. till drygt 3kr./kg, för nötkött till ca 1:50

kr./kg och för mjölk till ca 0:30 kr./liter.

Kostnadsminskningarna bör alltså medföra att priserna sjunker.

Inlösenpriserna för spannmål har fått en annan roll än förut.

Inlösenpriserna kommer t.o.m. budgetåret 1993/94 att utgöra

minimipriser, vars nivå successivt sänks. Det pris som

skyddas av gränsskyddet motsvarar emellertid 1990 års

inlösenpris. Denna förändring av inlösenprisernas karaktär

medför att det bildas ett överskydd för spannmål. Fr.o.m.

budgetåret 1994/95 finns inget fastställt inlösenpris, vilket

innebär att även spannmålspriserna fr.o.m. den 1juli 1994

kommer att tillåtas variera fritt i skydd av ett gränsskydd. Med

den fria prissättning inom landet som kommer att råda fr.o.m.

den 1juli 1991 kan det förväntas att priset på övriga grödor

följer spannmålspriset. Inkomststödet baserar sig därför på all

areal med odling av prisreglerade grödor.

Med oförändrat gränsskydd uppkommer således en differens

mellan det pris som skyddas och marknadspriset, ett överskydd.

Summan av pris- och kostnadssänkningarna kan uppskattas till

minst 2,4 miljarder kronor. Till följd av dessa kostnads- och

prissänkningar bör livsmedelspriserna sjunka med i genomsnitt

mellan 4,5 och 7%, beroende på om handeln behåller oförändrade

öres- eller procentmarginaler. Överskyddet utgör ca 17% av

nuvarande gränsskydd. Jordbruksministern har därvid utgått ifrån

att gränsskyddet motsvarar ca hälften av priset i det

gränsskyddade ledet.

Om gränsskyddet behålls på oförändrad nivå finns det en risk

att effekten av avregleringen inte når konsumenterna, framför

allt för de produkter där konkurrenstrycket är svagt. Det finns

dessutom en risk att importen utestängs. Som riksdagen

förutsatte i det livsmedelspolitiska beslutet är det viktigt att

tillträdet till den svenska marknaden upprätthålls under

övergångstiden. Gränsskyddet bör därför anpassas i riktning mot

de lägre marknadspriser som blir en effekt av avregleringen. Det

överskydd som redovisats skulle medge en nedjustering av

gränsskyddet med i genomsnitt ca 17%. Jordbruksministern anser

emellertid inte att hela överskyddet bör tas i anspråk. Med

hänsyn till att jordbrukarna måste ha en möjlighet att förbättra

lönsamheten bör gränsskyddet inte sänkas med mer än ca 10%,

vilket motsvarar en sänkning av referenspriserna med i

genomsnitt 5%. Det totala värdet av överskyddet är ca 2,4

miljarder kronor, medan 10% av gränsskyddet motsvarar ett

värde av ca 1,4 miljarder kronor, vilket är drygt hälften av det

totala värdet av pris- och kostnadssänkningarna.

Genom denna anpassning av referenspriserna mot

marknadspriserna erhålls en bestående effekt, som motsvarar ca

4,5% på konsumentpriset på gränsskyddade produkter vid

oförändrad procentmarginal i efterföljande led. Vid oförändrad

öresmarginal motsvarar den 3%.

Priserna för jordbrukarna ändras emellertid inte mer än vad

som blir en effekt av beslutet om en intern avreglering.

Genom de förändringar av gränsskyddet som föreslås förbättras

förutsättningarna för att behålla nuvarande import. Eftersom

ändringarna ligger inom ramen för överskyddet medför de dock

ingen ökad import och innebär inte heller någon garanti för att

nuvarande marknadstillträde bibehålls. Om importen inte kan

upprätthållas under övergångstiden -- trots anpassningen av

gränsskyddet -- skall därför restitutioner användas för att

tillfälligt sänka gränsskyddet för aktuella varor.

EGs jordbruk har för närvarande en betydligt lägre stödnivå än

Sveriges jordbruk. Enligt OECDs preliminära beräkningar för år

1990 var det totala stödet i procent av produktionsvärdet --

mätt enligt den allmänt accepterade metoden att beräkna stödnivå

(PSE) -- 48% för EG och 59% för Sverige. Avregleringen

kommer att medföra en sänkning av Sveriges stödnivå, bl.a. till

följd av tidigare nämnda kostnads- och prissänkningar. Därmed

förväntas större delen av skillnaden gentemot EG försvinna. Med

hänsyn till den stora skillnaden i stödnivån mellan Sverige och

EG är det viktigt att en sänkning av stödnivån består för att

underlätta anpassningen. En sänkning av stödnivån inom

jordbruket kommer också att gynna samhällsekonomin genom att

produktionen effektiviseras och resursallokeringen förbättras.

Huvudsyftet med de åtgärder som föreslås är att säkerställa

avregleringens positiva effekter. Samtidigt underlättar de en

nödvändig anpassning till EGs stödnivå. Sannolikt är emellertid

dessa åtgärder inte tillräckliga för att vår stödnivå skall bli

jämförbar med EGs.

Sammanfattningsvis kommer alltså den anpassning av

gränsskyddet som här föreslås inte att innebära att priserna på

jordbrukets produkter sjunker under den nivå som blir en följd

av den interna avregleringen. Propositionens förslag syftar

endast till att säkerställa att reformens positiva effekter

kommer konsumenterna till godo, att vi i enlighet med riksdagens

beslut bibehåller en import under övergångstiden samt att den

minskning av stödnivån som blir en effekt av avregleringen blir

bestående. När GATT-förhandlingarna har avslutats -- vilket

bedöms kunna ske under år 1991 -- skall en ny bedömning av

behovet av gränsskyddsanpassningar göras.

Anpassningen av gränsskyddet för de olika produkterna bör

avvägas så att ändringen motsvarar samma andel av det beräknade

överskyddet på resp. produkt. En förhållandevis mindre justering

av gränsskyddet bör alltså göras för de produkter som får ett

mindre överskydd. Som en information redovisas i det följande

preliminära beräkningar av de förändringar gentemot nuvarande

gränsskyddade priser som följer av förslagen. De referenspriser

som skall gälla fr.o.m. den 1juli 1991 bör slutligt

fastställas av regeringen.

00>Vara 35>Nuvarande mittpris 65>Ändring

35>m.m., öre/kg 65>öre/kg

00>Konsumtionsmjölk 48>492--4941 70>- 17

00>Smör 48>2 187 70>-109

00>Hårdost 48>3 010 70>-168

00>Magert mjölkpulver 48>1 986 70>- 99

00>Nötkött 48>3 027 70>- 70

00>Kalvkött 48>3 342 70>- 70

00>Får- och lammkött 48>2 787 70>- 70

00>Griskött 48>2 137 70>-176

00>Kyckling 48>2 083 70>- 11

00>Ägg 48>1 196 70>- 11

00>Vete 48> 139 70>- 13

00>Råg 48> 150 70>- 14

00>Korn 48> 139 70>- 13

00>Havre 48> 139 70>- 13

00>Oljeväxtfrö (raps) 48> 350 70>- 35

00>Olja 48> 923 70>- 65

00>Socker 48> 463 70>- 20

00>Potatisstärkelse 48> 418 70>- 30

00>Matpotatis 48> 121 70>- 13

00>Bruna bönor 48> 840 70>- 74

00>Kokärter 48> 345 70>- 30

00>Majs 48> 181 70>- 15

00>Sojamjöl (oljekraftfoder) 48> 280 70>- 28

1Öre per liter.

I de förändringar som nämnts har inte beaktats de

gränsskyddsändringar som följer av riksdagens beslut. Vissa

ytterligare justeringar av referenspriserna kommer således att

bli nödvändiga, bl.a. till följd av avtrappningen av prisstödet

till får- och lammkött samt det förenklade systemet för

lönsamhetsutjämning mellan mejeriprodukter. Det bör ankomma på

regeringen att fastställa referenspriserna.

Motionerna

Yrkanden om avslag på regeringens förslag om anpassning av

gränsskyddet framställs i motionerna Jo157 (m), Jo158 (c), Jo160

(mp) och Jo161 (c). Det huvudsakliga skälet för dessa yrkanden

är att förslaget inte är förenligt med riksdagens beslut om

livsmedelspolitiken våren 1990, vari anges bl.a. att någon

ensidig förändring av gränsskyddet inte skall ske. Det framhålls

att förslaget ytterligare försämrar jordbrukets lönsamhet och

riskerar att störa omställningsarbetet. I motion Jo158 påpekas

att det inte finns fog för påståendet att det svenska

gränsskyddet generellt är högre än EGs gränsskydd. På vissa

produkter är det svenska gränsskyddet klart lägre. Vidare anförs

att importen av ett flertal jordbruksprodukter ökat under år

1990 och att regeringens farhågor för minskad import således är

obefogade. I några motioner (c, mp) och i motion Jo163 (v)

påpekas även att med ett sänkt gränsskydd riskerar man en ökad

import av livsmedel som producerats med lägre miljö- och

kvalitetskrav än som gäller i Sverige.

I motion Jo157 yrkas dessutom tillkännagivanden om användning

av restitutionsförfarandet som medel för att säkerställa import,

om betydelsen av ett sänkt skattetryck för att pressa

livsmedelspriserna och om prisövervakningens organisation.

I motion Jo156 (m) anförs att endast nuvarande rörliga

gränsskyddssystem kan accepteras innan en GATT-överenskommelse

träffats. Allt annat skulle strida mot det livsmedelspolitiska

beslutet. Ett restitutionsförfarande bör vara ett tillräckligt

instrument för att upprätthålla rimliga konkurrensförhållanden.

I motion Jo163 (v) anförs att de förutsättningar som gällde

vid 1990 års livsmedelspolitiska beslut har förändrats, delvis

beroende på regering och riksdag och delvis beroende på

processer som ligger utanför svenska beslutsinstanser. En

diskussion kring gränsskyddsförändringar kan därför inte längre

uteslutas. Motionärerna kan däremot inte acceptera det

generaliserande tillvägagångssätt som används i propositionen.

Produkterna måste granskas mer noggrant var och en för sig.

Mekanismerna bakom eventuella över- eller underskydd måste

analyseras. Bakom den ökning av importen av mejeriprodukter

som skett under föregående år finns t.ex. samarbetet mellan Arla

och mejeriföretag i andra länder.

Enligt motion Jo163 bör vidare Sverige med större kraft än

hittills hävda miljö- och kvalitetsaspekterna. Den

livsmedelsproduktion som bedrivs i vissa länder till priset av

en mycket omfattande miljöförstörelse är en form av "grön

dumpning" som man måste komma till rätta med. Möjligheten att

förbjuda import när viktiga miljö- eller kvalitetsregler, som

gäller för den inhemska produktionen, åsidosatts får inte

betraktas som handelshinder. En analys av EG-anpassningens

konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion måste göras. Med

hänsyn till att en ökad handel med livsmedel över gränserna kan

förväntas i framtiden bör större krav ställas på det kvalitativa

gränsskyddet. En översyn av den befintliga importkontrollen

måste göras och redovisas för riksdagen tillsammans med förslag

om förbättringar. Det måste också utvecklas metoder för att

kontrollera icke mätbara kvaliteter som t.ex. bestrålning och

användning av hormontillsatser och antibiotika.

Enligt motion Jo162 (fp) är det nödvändigt att gränsskyddet

anpassas så att "överskyddet" försvinner. Man kan dock inte

hantera frågan på ett så generellt sätt som regeringen gjort,

eftersom överskyddet varierar från produkt till produkt och

dessutom förändras i förhållande till svängningar i

världsmarknadspriserna. Enligt motionen bör regeringen överlämna

till jordbruksnämnden att på sedvanligt sätt anpassa

gränsskyddet för varje särskild produkt, inom ramen för de

bemyndiganden som lämnats i prisregleringslagstiftningen m.m.

Motionen utmynnar i ett yrkande om behovet av ett system för

utbytesimport/export på grund av säsongs- och

årsmånsvariationer. Den arbetsgrupp som enligt utskottets beslut

(1990/91:JoU27) skall se över stödet till jordbruket i norra

Sverige bör även få i uppdrag att belysa hur behovet av

export/import skall tillgodoses. Yrkandet behandlas i det

följande under rubriken Konkurrensfrågor.

I tre motioner yrkas avslag på resp. tillkännagivande om

förslaget om anpassning av gränsskyddet i den del som avser

fabrikspotatisodlingen och stärkelseproduktionen. Dessa är Jo154

(s), Jo155 (m) och Jo159 (c).

I ett antal fristående motioner har framställts yrkanden som i

huvudsak går ut på att ensidiga neddragningar av svenskt

gränsskydd inte är förenliga med riksdagens beslut. Dessa är

Jo212 yrkande 3 (c), Jo226 yrkande 14 (mp), Jo234 yrkande 1

delvis (c), Jo253 yrkande 7 (c), Jo254 yrkande 2 (m), Jo256

yrkandena 2 och 3 (c), Jo268 yrkande 2 (fp), Jo273 yrkandena 4

och 5 (v), Jo276 (m) och Jo514 yrkande 7. Enligt mp-motionen

Jo226 bör gränsskyddet vara så högt att en självförsörjning av

baslivsmedel tryggas.

Enligt yrkande 12 i motion Jo253 skulle en ensidig sänkning av

införselavgifterna och borttagande av kollektiv

exportfinansiering få svåra konsekvenser för

nötköttsproduktionen (yrkande 12).

I motion Jo264 (fp) yrkas att det svenska gränsskyddet

anpassas till EGs nivå.

Utskottets överväganden

I likhet med jordbruksministern anser utskottet att det bör

genomföras vissa tekniska förändringar av gränsskyddet till

följd av det livsmedelspolitiska beslutet. Utskottet tillstyrker

därför förslaget att nuvarande mittpriser och prisgränser

avskaffas den 1 juli 1991. Samtidigt bör införas referenspriser

för vissa varor, gentemot vilka gränsskyddet skall avvägas.

I anslutning till regeringens förslag om anpassning av

gränsskyddet och hithörande motioner får utskottet anföra

följande.

Den rättsliga grunden för uttag av införselavgifter m.m. anges

i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område och

vissa andra författningar. Prisregleringslagen upphör att gälla

den 30 juni 1991 och ersätts av lagen (1990:615) om avgifter på

vissa jordbruksprodukter m.m. jämte lagen (1990:616) om

införande av nyssnämnda lag. Dessa författningar innehåller

bl.a. bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om

införselavgifter för vissa varor för att skydda priserna på

jordbruksprodukter. Regeringen får överlåta åt jordbruksnämnden

att meddela föreskrifter med stöd av resp. lag.

Syftet med gränsskyddet är att skydda en fastställd svensk

prisnivå från utländsk konkurrens. Införselavgifterna för olika

produkter som omfattas av jordbruksprisregleringen beräknas

därför i princip som skillnaden mellan fastställt pris och

världsmarknadspris. Den allmänna prisnivå som skall skyddas

grundas på riksdagsbeslut angående regleringen av priserna på

jordbruksprodukter och kompensationsbelopp till jordbruket m.m.

Genom riksdagsbesluten har regeringen bemyndigats att besluta om

priserna för enskilda produkter utifrån en av riksdagen beslutad

princip eller ram. 1990 års livsmedelspolitiska beslut utgör så

till vida ett avsteg från denna ansvarsfördelningsprincip att

riksdagen i beslutet fastställde ett visst inlösenpris för

spannmål. Genom bemyndiganden av regeringen har jordbruksnämnden

kunnat göra vissa justeringar bl.a. i samband med att

världsmarknadspriserna ändras. Jordbruksnämnden har också haft

bemyndigande att besluta om nedsättningar av avgiften

(restitutioner) om det t.ex. råder brist på en vara i Sverige,

eller vid reexport. Däremot har jordbruksnämnden ej haft

bemyndigande att ändra den skyddade prisnivån.

I samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut, som i

korthet redovisats i det föregående, behandlade utskottet bl.a.

frågan om gränsskyddets utformning. Utskottet hänvisade till

propositionens uttalanden och anförde bl.a. följande.

Ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter skall

bibehållas i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna.

Frågan om förändringar av gränsskyddet, såväl tekniskt som

nivåmässigt, bör avgöras i den takt som en kommande

överenskommelse i GATT anger. En nordisk utgångspunkt är härvid

att sänkningar skall göras i reala termer, varvid tidigare

sänkningar från år 1986 får tillgodoräknas. Utskottet vill

understryka att någon ensidig neddragning eller förändring i

övrigt av gränsskyddet för Sveriges del inte bör komma i fråga.

I ett avsnitt med titeln Konsumentfrågor underströk utskottet

särskilt det angelägna i att en reform av livsmedelspolitiken

utformas och tillämpas på ett sätt som gagnar även

konsumenternas intressen (s. 94 f.). Det ansågs viktigt att

motverka att de vinster som borde komma konsumenterna till del

stannar i något förädlings- eller handelsled. Det förutsattes

också att tillträdet till den svenska marknaden skulle

upprätthållas under övergångstiden. Under rubriken

Konkurrensaspekter framhölls att en förutsättning för att de

positiva effekterna av en avreglering skall komma konsumenterna

till del är att marknaderna fungerar väl och att industri- och

handelsleden inte tar prissänkningar eller uteblivna

prisökningar i anspråk. Därför måste pris- och

konkurrensförhållandena följas noggrant.

Utskottet vill understryka att principerna för det

livsmedelspolitiska beslutet står fast. Det är från

samhällsekonomisk synpunkt och med hänsyn till både konsument-

och producentintressen nödvändigt att reformen fullföljs i

enlighet med riksdagens intentioner. I enlighet med vad som

framhölls i beslutet är det angeläget att omställningsarbetet

kan fullföljas under socialt acceptabla former. Som framgår av

redovisningen ovan är det en väsentlig förutsättning för det

livsmedelspolitiska beslutet att också konsumenterna får del av

reformens effekter. Om tillträdet till den svenska marknaden

skall upprätthållas på det sätt som förutsattes i beslutet bör

gränsskyddet anpassas i riktning mot de lägre marknadspriser som

blir en effekt av avregleringen. I likhet med jordbruksministern

vill utskottet understryka att de föreslagna ändringarna inte i

sig medför någon ökad import. De skall heller inte innebära att

priserna på jordbrukets produkter påverkas i vidare mån än vad

som blir följden av beslutet om en intern avreglering. Genom

anpassningen skapas däremot bättre förutsättningar för att

reformens positiva effekter kommer konsumenterna till del.

Med de förutsättningar som här anges och mot bakgrund av

syftet med det livsmedelspolitiska beslutet anser utskottet att

regeringens förslag om anpassning av gränsskyddet mot de

inhemska marknadspriserna inte utgör något avsteg från detta

beslut. Härmed får yrkande 2 i motion Jo268 anses tillgodosett.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag om anpassning av gränsskyddet och justering av

referenspriserna. Det bör ankomma på regeringen att efter

beredning hos jordbruksnämnden/jordbruksverket fastställa

referenspriserna. Restitution bör liksom tidigare användas för

att åtgärda t.ex. råvarubrist på den inhemska marknaden.

Utskottet avstyrker således motionerna Jo156 yrkandena 1 och 2,

Jo157 yrkandena 1 och 2, Jo158 yrkande 1, Jo160 yrkande 1,

Jo161, Jo212 yrkande 3, Jo226 yrkande 14, Jo234 yrkande 1

delvis, Jo253 yrkande 7, Jo254 yrkande 2 samt Jo256 yrkandena 2

och 3.

Det anförda innebär att utskottet även avstyrker motion Jo253

yrkande 12.

Vidare avstyrks motion Jo264.

Med anledning av motion Jo163 yrkande 3 vill utskottet

framhålla att utgångspunkterna skall vara att avregleringens

effekter i form av sänkta priser och kostnader skall komma

konsumenterna till godo samtidigt som utrymme ges för

jordbrukarna att förbättra lönsamheten. Vid genomgången måste

också hänsyn tas till det behov av gränsskyddsjusteringar i

motsatt riktning som redovisas i propositionen när det gäller

bl.a. lamm- och fårkött och det förenklade systemet för

lönsamhetsutjämning mellan mejeriprodukter. Om importen ökar

eller minskar kraftigt och om denna förändring kan relateras

till nivån på gränsskyddet bör regeringen återkomma till

riksdagen med förslag om åtgärder.

Vad utskottet anfört bör riksdagen, med anledning av motion

Jo163 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.

Några motionärer har särskilt lyft fram behovet av ett skydd

för den svenska fabrikspotatisodlingen vid en sänkning av

gränsskyddet resp. yrkat avslag på propositionen i motsvarande

del. Utskottet vill framhålla att det allmänna syftet med

gränsskyddet är att skydda en fastställd inhemsk prisnivå mot

utländsk priskonkurrens men ej att upprätthålla en viss nivå på

odlingen. I samband med den interna avregleringen är

fabrikspotatisodlingen gynnad så till vida att rabatteringen av

stärkelse bibehålls tills vidare. Utskottet har ej funnit

anledning att särbehandla denna odling i samband med

anpassningen av gränsskyddet och avstyrker därför motionerna

Jo154, Jo155 och Jo159.

I anslutning till motion Jo163 (v) om skärpta miljö- och

kvalitetskrav för importerade livsmedel får utskottet anföra

följande. Utskottet har under hösten 1990 gjort en fördjupad

behandling av ett antal motioner om importkontrollen av

livsmedel med tonvikten på vegetabiliekontrollen (1990/91:JoU5).

När det gäller importerade livsmedel i övrigt har det på senare

tid framkommit vissa uppgifter som tyder på att t.ex. kontrollen

av importerade köttprodukter skulle behöva skärpas. Utskottet

har för avsikt att behandla ett antal fristående motioner i

detta ämne under hösten 1991. I övrigt bör framhållas att det

tillkännagivande som yrkas i motion Jo163 närmast gäller

tolkningen av befintliga internationella handelsavtal och

framför allt begreppet handelshinder. Som framgår av utskottets

betänkande 1990/91:JoU5 regleras dessa frågor i internationella

handelspolitiska överenskommelser, bl.a. GATT-avtalet. I en

överenskommelse inom GATT i april 1989 enades de deltagande

länderna dessutom om att tullar och icke-tariffära handelshinder

för jordbruksprodukter inte skulle höjas eller utvidgas till nya

produkter. Genom att ansluta sig till dessa internationella

överenskommelser har Sverige åtagit sig en folkrättslig

förpliktelse att tillämpa överenskommelserna i enlighet med

deras lydelse. Ett ensidigt uttalande från riksdagens sida

angående innebörden av bestämmelserna i ett multilateralt avtal

innebär inte att vårt land utan vidare kan ändra tillämpningen

av detta avtal. Med det anförda avstyrks motion Jo163 yrkande 1.

Med hänvisning till tidigare ställningstaganden angående

importkontrollen avstyrker utskottet även yrkande 6 i motionen.

Prisövervakning i de efterföljande leden

Propositionen

Förslagen som redovisas i det föregående syftar till att

tillförsäkra att den livsmedelspolitiska reformen får avsedda

effekter i det gränsskyddade ledet. Detta ger dock inga

garantier för att prissänkningarna vidareförs genom senare

industri- och handelsled och verkligen kommer konsumenterna till

del. En förutsättning för detta är att industri- och

handelsleden inte tar prissänkningar eller uteblivna

prisökningar i anspråk. Åtgärderna måste därför kombineras med

en noggrann prisövervakning.

Genom beslut den 20 december 1990 uppdrog regeringen åt

statens pris- och konkurrensverk (SPK) att under

omställningsperioden analysera effekterna av reformen avseende

prisutvecklingen och konkurrensförhållandena i livsmedelskedjans

olika led. En avrapportering skall enligt uppdraget göras två

gånger per år.

Detta uppdrag bör nu kompletteras med anledning av de åtgärder

som i det föregående har föreslagits. Dessa åtgärder måste

kombineras med en noggrann uppföljning av prisutvecklingen med

en avstämning varje månad. Denna skall inriktas på att följa

genomslaget av avregleringen och gränsskyddsanpassningarna i

senare led. Prisutvecklingen i olika led måste följas och

analyseras, liksom orsakerna till eventuella differenser i

utvecklingen mellan leden. SPK bör ges ett uppdrag med denna

innebörd. Avrapportering av uppdraget bör alltså ske varje

månad.

Regeringen beslutade den 20 december 1990 att en särskild

konsumentberedning skall tillsättas med uppgift att

kontinuerligt följa och utvärdera den livsmedelspolitiska

reformen ur ett brett konsumentperspektiv (dir. 1990:84). En

särskild uppgift för beredningen blir att bevaka

prisutvecklingen på livsmedel mot bakgrund av de ändringar av

gränsskyddet som har föreslagits. Beredningen skall med

utgångspunkt i SPKs utredningsmaterial agera och informera om

effekterna av avregleringen och ändringarna av gränsskyddet och

följa upp att effekterna verkligen kommer konsumenterna till

del.

Motionerna

I motionerna Jo157 (m) yrkande 3 och Jo254 (m) yrkande 1

föreslås ett tillkännagivande om orsaken till de svenska

matpriserna och betydelsen av ett sänkt skattetryck m.m. för att

sänka priserna. Enligt yrkande 4 i motion Jo157 är pris- och

konkurrensövervakningen av största vikt. SPK har en

betydelsefull roll i detta sammanhang. Den av regeringen

tillsatta konsumentberedningen kan inte bli ett effektivt vapen

mot prisökningarna. Här krävs i stället sänkta skatter, skärpt

konkurrens, avskaffande av etableringshinder och svenskt inträde

i EG.

Frågan om sänkt matmoms tas upp i motiveringen till c-motionen

Jo158 och till v-motionen Jo163.

Utskottets överväganden

Utskottet har ingen erinran mot regeringens överväganden i

detta avsnitt.

I anslutning till motionerna Jo157 och Jo254 vill utskottet än

en gång framhålla det angelägna i att den livsmedelspolitiska

reformen kommer konsumenterna till del bl.a. i form av lägre

matpriser. Här krävs, som också framgår av propositionen,

åtgärder på flera olika områden, t.ex. i fråga om

prisövervakning och konkurrensbefrämjande åtgärder. Det råder

knappast delade meningar om att både direkta och indirekta

skatter avspeglas i livsmedelspriserna på det sätt som anges i

motionerna Jo157 och Jo254 och att jordbrukets kostnader och

intäkter i många fall svarar för en mindre andel av

konsumentpriserna. Vad särskilt beträffar frågan om sänkt moms

på livsmedel vill utskottet fästa uppmärksamheten på att flera

motioner (c, v, mp) som väckts med anledning av

kompletteringspropositionen innehåller yrkanden härom. Enligt

vad utskottet erfarit förbereds ett förslag om sänkning av

momsen på livsmedel i regeringskansliet. I övrigt hänvisar

utskottet till finansutskottets betänkande 1990/91:Fi40.

Utskottet vill tillägga att frågan om sänkta skatter som ett

medel för att uppnå lägre matpriser i huvudsak ligger utanför

utskottets beredningsområde, och utskottet är inte berett att

föreslå någon särskild åtgärd med anledning av motionerna Jo157

yrkandena 3 och 4 och Jo254 yrkande 1.

Vissa konkurrensfrågor

Propositionen

I propositionen konstateras att jordbruksutskottet i samband

med riksdagens behandling av livsmedelspolitiken våren 1990

(prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) bl.a. anförde att ett

riksdagsbeslut om avskaffande av de interna regleringarna måste

innebära att företag inte kan få ta över vissa delar av denna

reglering och administrera den i egen regi. Enligt

jordbruksministern innebar det en markering att samhället inte

kan godta att monopol eller samverkande företag genomför

åtgärder som innebär att underskott vid export finansieras

gemensamt, samtidigt som den svenska prisnivån kan upprätthållas

på en hög nivå. Om ett säljbolag används för att mellan

förädlingsföretag utjämna kostnader för export, har den statliga

prisregleringen ersatts med en privat reglering utom kontroll

för regering och riksdag. Ett grundläggande villkor för s.k.

säljbolag är alltså att de uppträder inom

konkurrenslagstiftningens ramar samt tillåter att överskott --

utöver vad som kan säljas inom landet -- direkt påverkar

lönsamhet och priser inom det företag som producerar

överskottet. Dessa överväganden ligger även till grund för det

förslag om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet (prop.

1990/91:147) som överlämnats till riksdagen. I övrigt vill

jordbruksministern hänvisa till de krav som bör ställas på ett

säljbolag i enlighet med konkurrenskommitténs betänkande SoU

1990:25.

Motionerna

I motion Jo156 (m) yrkande 4 framhålls att ett system måste

skapas så att tillfälliga överskottsvolymer kan köpas upp på

marknaden och exporteras via säljbolagen. Volymerna bör kunna

begränsas så att de motsvarar en normal utbyteshandel. Enligt

motion Jo254 (m) yrkande 4 innebär riksdagens

livsmedelspolitiska beslut våren 1990 att regeringen, om

GATT-förhandlingarna inte ger önskat resultat, måste återkomma

till riksdagen med förslag hur exportfinansieringen skall lösas.

I folkpartiets motion Jo162 yrkande 1 framförs krav på att

förslag måste utarbetas till ett system för

utbytesimport/export. Enligt motionärerna saknas ett system för

att lösa behovet av utbytesimport/export på grund av säsongs-

och årsmånsvariationer. Riksdagen har nyligen beslutat om

tillsättandet av en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag

om det framtida stödet till jordbruket i Norrland. Enligt

motionärerna bör denna arbetsgrupp även få i uppdrag att belysa

behovet av export/import. I centerpartiets motion Jo158 yrkande

2 konstateras att branschvisa säljbolag måste få agera utan

hinder av konkurrenslagstiftningen. Vidare framhålls att

avvecklingen av exportstöd bör gå i samma takt i Sverige som i

omvärlden. Sistnämnda krav återkommer även i motionerna Jo234

(c) yrkande 1 delvis och Jo253 (c) yrkande 8.

Utskottets överväganden

Riksdagen behandlar för närvarande regeringens förslag om

förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet (prop. 1990/91:147,

NU33). Regeringen föreslår att en ny lag införs som innehåller

ett straffsanktionerat förbud mot vissa former av samverkan

mellan näringsidkare inom livsmedelsområdet. Förbuden skall

enligt förslaget avse sådan samverkan mellan näringsidkare i

samma led som innebär att inköp av varor inom landet eller

efterföljande produktion eller försäljning delas upp i kvoter, i

geografiska områden eller i kundkretsar (marknadsdelning), eller

att produktionen eller utbudet av varor inom landet begränsas på

annat sätt, eller att underskott vid försäljning av

jordbruksprodukter på export finansieras gemensamt. I

propositionen föreslås vidare att förbudet inte skall gälla

undantagslöst. Förbudet skall således inte tillämpas på

förfaranden som bara i begränsad utsträckning kan påverka

konkurrensen på den marknad som det är fråga om i varje särskilt

fall. Därutöver föreslås ett dispensförfarande, som innebär att

marknadsdomstolen -- för en viss tid eller tills vidare -- skall

kunna meddela en näringsidkare tillstånd till ett förfarande som

är förbjudet enligt lagen.

I yttrande till näringsutskottet (1990/91:JoU8y) över

propositionen om konkurrens på livsmedelsområdet har

jordbruksutskottet bl.a. anfört följande.

Utskottet vidhåller en positiv grundsyn när det gäller

kooperativ samverkan. Utskottet anser dock att i fråga om

förhållandena inom jordbrukssektorn efter en avreglering måste

hänsyn tas till att dominerande aktörer -- av vilket slag det

vara må -- inte ges möjligheter att i privat regi överta den

offentliga regleringen. Den avgörande frågan blir då att bedöma

om den befintliga konkurrenslagstiftningen kan anses

tillräckligt effektiv för att motverka oönskade förfaranden

eller om lagstiftningen behöver kompletteras i samband med

avregleringen. Som framhålls i propositionen kan ingripanden mot

konkurrensbegränsningar på livsmedelsområdet ske med stöd av

generalklausulen i 2 § konkurrenslagen efter den 1 juli 1991.

Ingripande enligt nämnda bestämmelse bygger på den s.k.

missbruksprincipen och förutsätter att det i varje enskilt fall

kan konstateras att konkurrensbegränsningen har skadlig verkan.

Syftet med ett sådant ingripande, som riktas enbart mot det

berörda företaget, är att för framtiden undanröja denna typ av

skadlig verkan. De former av konkurrensbegränsningar som kan

komma att uppstå på livsmedelsområdet efter avregleringen torde

vara av den karaktären att de generellt får anses ha skadlig

verkan. Med hänsyn härtill och till vikten av att oönskade

förfaranden motverkas snabbt och effektivt delar utskottet

regeringens bedömning att starka skäl talar för att

ifrågavarande konkurrensbegränsningar uttryckligen bör förbjudas

i lag.

Med det anförda förordade utskottet att en särskild

lagstiftning införs för att förstärka konkurrensen på

livsmedelsområdet i samband med att riksdagens beslut om

avveckling av de interna marknadsregleringarna träder i kraft

den 1 juli 1991. Utskottet har inte nu funnit anledning till

ändrat ställningstagande i denna fråga. Utskottet avstyrker

således motionerna Jo156 yrkande 4 och Jo158 yrkande 2 delvis.

Riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990 innebär en

successiv avreglering av jordbruket och en övergång till ett mer

marknadsinriktat system. Enligt riksdagsbeslutet skall bl.a. den

interna marknadsregleringen inkl. den kollektiva

exportfinansieringen successivt avvecklas fr.o.m. den 1 juli

1991. För att underlätta omställningen av jordbruket till en mer

marknadsanpassad situation beslutade riksdagen om vissa

övergångsåtgärder. Dessa åtgärder innebär bl.a. ett förenklat

system för lönsamhetsutjämning utan exportfinansiering inom

mjölkprisregleringen t.o.m. den 1 juli 1995 och en tillfällig

budgetfinansiering av en begränsad köttexport t.o.m. budgetåret

1993/94. Vidare behålls ett förenklat system för inlösen av

överskott av spannmål t.o.m. budgetåret 1993/94.

Utskottet vill återigen (senast JoU8y) framhålla att

avvecklingen av den kollektiva exportfinansieringen är en

central del av livsmedelsreformen. I det föregående har

utskottet understrukit det angelägna i att de positiva

effekterna av reformen också kommer konsumenterna till del. Om

syftet med avvecklingen av de interna marknadsregleringarna

skall uppnås är det enligt utskottets uppfattning av

grundläggande betydelse att den kollektiva exportfinansiering

som förekommit inom regleringens ram inte övertas eller på annat

sätt drivs vidare i privat regi. Det är därför som utskottet

framhållit i sitt yttrande till näringsutskottet angeläget att

ett förbud mot gemensam finansiering av underskott vid export av

jordbruksprodukter införs samtidigt som marknadsregleringen

upphör att gälla. Mot bakgrund av det anförda avstyrks

motionerna Jo158 yrkande 2 delvis, Jo234 yrkande 1 delvis, Jo253

yrkande 8 och Jo254 yrkande 4.

Utskottet är inte berett att tillmötesgå det i motion Jo162

yrkande 1 framförda kravet på en parlamentarisk utredning om

system för utbytesimport/export. Motionen avstyrks i berörd del.

Direktbidrag m.m.

Propositionen

Riksdagen beslutade våren 1989 att 1 170 milj.kr. skulle

tillföras jordbruket under regleringsåret 1989/90 som

kompensation för kostnadsökningar m.m. Till följd av en

överenskommelse i GATT i april 1989, som bl.a. innebar att

stödpriserna inte skulle höjas fram till dess att

förhandlingarna avslutats, beslutades att jordbrukets ersättning

i huvudsak skulle lämnas genom ett bidrag per djur av olika slag

eller per hektar av olika grödor. För regleringsåret 1990/91

beslutade riksdagen att höja detta belopp med 600 milj.kr. till

ett sammanlagt belopp på 1 770 milj.kr. Av dessa medel har

jordbruket -- med stöd av tidigare beslut -- tillförts 56,5

milj.kr. genom höjda priser och 100 milj.kr. genom olika

kollektiva åtgärder. Resterande medel har utbetalats i huvudsak

som ett bidrag per ko m.m. Därutöver har jordbruket tillförts

730 milj.kr. som en del av inkomststödet för budgetåret 1990/91.

Det totala beloppet uppgår alltså till 2,5 miljarder kronor. Hur

ersättningen skall utgå efter innevarande budgetår skall enligt

riksdagens beslut avgöras med hänsyn till resultatet av

GATT-förhandlingarna.

Enligt jordbruksministern får frågan om hur djurbidragen skall

hanteras under budgetåret 1991/92 avgöras med hänsyn till

GATT-förhandlingarna, som kan beräknas vara avslutade före

utgången av år 1991. Jordbruksministern har för avsikt att då

återkomma till regeringen i denna fråga. Han avser att då även

ta upp frågan om i vilken form den höjda ersättningen till

jordbruket i norra Sverige skall lämnas. Regeringen har tidigare

i år (prop. 1990/91:99) lämnat förslag om höjd ersättning för

budgetåret 1991/92.

Jordbruksministern föreslår vidare att den kredit som staten

ställt till förfogande för att finansiera exporten av 1990 års

spannmålsöverskott den 1 juli 1991 skall amorteras med 555

milj.kr. Skördeskadefonden skall tillföras 60 milj.kr. under

budgetåret 1991/92. Slutligen föreslås att ytterligare 100

milj.kr., utöver den fastställda ramen på 400 milj.kr., skall

anvisas för anläggningsstöd. Medlen skall anvisas över

statsbudgeten inom ramen för det belopp på 730 milj.kr. som

tillförts jordbruket.

Motionerna

Enligt motion Jo158 (c) yrkande 3 går resultatet av

GATT-förhandlingarna ännu inte att förutse. Riksdagen bör därför

lösa frågan om direktstöden nu. Stöden bör utgå som ett direkt

stöd till producenterna under år 1991. Även vänsterpartiet

framhåller i motion Jo163 yrkande 4 att skäl inte föreligger att

skjuta upp beslutet om direktbidragen inom animalieproduktionen

till hösten. Beloppen bör vara i samma storleksordning som förra

året och utbetalningen göras i december 1991. Enligt

motionärerna har riksdagen uttryckligen sagt att ambitionen att

anpassa jordbruksproduktionen till en lägre nivå inte skall

gälla för jordbruket i stödområdet. Det bör därför diskuteras om

utformningen av direktbidragen inom stödområdet kan göras om så

att de stämmer bättre med denna ambition (yrkande 5).

Enligt motion Jo157 (m) yrkande 6 är tidigare höjningar av

prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel

ett avsteg från tidigare uppgörelse. Avgifterna skall därför

sänkas till nivån före den 1 november 1990. I motion Jo158 (c)

yrkas att prisregleringsavgifterna skall sänkas motsvarande de

två senaste höjningarna, dvs. 20 + 30 % från den 1 juli 1991.

Det finns enligt motionärerna ingen anledning att behålla de

höjda avgifterna eftersom spannmålsexporten enligt regeringens

förslag skall finansieras med redan inbetalda medel (yrkande 4).

Utskottets överväganden

I samband med riksdagens behandling av det livsmedelspolitiska

beslutet betonade utskottet (1989/90:JoU25 s. 120 f.)

mjölkproduktionens betydelse från olika synpunkter. Bl.a.

underströks dess värde för skogs- och mellanbygderna och i

synnerhet för de nordligaste länen, som ingår i stödområdet. Den

del av regeringens förslag som avsåg stöd- och stimulansåtgärder

för regleringsåret 1990/91 gav enligt utskottets mening ett

bättre utbyte för spannmålsproducenterna än för

mjölkproducenterna. Utskottet föreslog därför att ett belopp om

600 milj.kr. utöver regeringens förslag skulle tillföras

jordbruket i form av ett bidrag per ko. En mindre del av

beloppet skulle avsättas för ett stöd till getskötsel.

Utskottet anförde vidare följande.

Beloppet bör i likhet med huvuddelen av det av regeringen

föreslagna beloppet om 1 170 milj.kr. finansieras med

införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. Om sådana medel

inte finns tillgängliga skall finansieringen ske med

budgetmedel. Även i övrigt skall de villkor som anges i

motsvarande avsnitt i propositionen gälla för beloppet 600

milj.kr. Som framgår av propositionen bör bidragen i sin helhet

betalas ut den 31 december 1990. Om möjligt bör detta gälla även

det av utskottet föreslagna beloppet. Hur motsvarande ersättning

och den retroaktiva ersättningen på 730 milj.kr. skall tillföras

jordbruket under åren efter regleringsåret 1990/91 får, liksom

frågan om gränsskyddet, avgöras med hänsyn till resultatet av de

pågående GATT-förhandlingarna.

Utskottet vill framhålla att det i dagsläget är svårt att

överblicka konsekvenserna av att de belopp som nu tillerkänns

jordbruket utgör underlagsbelopp för beslut om kommande

kompensationsnivåer. I termer av en mer långsiktig uppgörelse i

GATT finns för närvarande inga bestämda regler om en real

sänkning av gränsskyddet eller om bedömningen av bidragsformer

som knyts till produktionsenheter. En annan osäker faktor är

beräkningen av PSE-talen i förhållande till

världsmarknadsprisernas utveckling. Som tidigare påpekats bör

frågan om förändringar i gränsskyddet, såväl tekniskt som

nivåmässigt, göras i den takt som en kommande överenskommelse i

GATT anger. En nordisk utgångspunkt är härvid att sänkningar

skall göras i reala termer, varvid tidigare sänkningar från år

1986 får tillgodoräknas. Det anförda innebär sammanfattningsvis

att frågan huruvida och i vilka former det av utskottet

föreslagna tilläggsbeloppet i fortsättningen kommer jordbruket

till del får avgöras med hänsyn till resultatet av

GATT-förhandlingarna.

Mot bakgrund av riksdagens ställningstagande i samband med

behandlingen av livsmedelspolitiken våren 1990 bör enligt

utskottets mening bidraget kunna utgå på i princip samma sätt

under budgetåret 1991/92 och utbetalas under år 1991, allt under

förutsättning att de fortsatta GATT-förhandlingarna inte

motiverar förändringar i nuvarande system. Som framgår av

propositionen ämnar jordbruksministern återkomma i denna fråga.

Vid en utfrågning med jordbruksnämnden har utskottet erfarit att

det finns administrativa rutiner för att effektuera ett beslut

om bidrag under innevarande år, även om beslutet ej fattas nu.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo158 yrkande

3 och Jo163 yrkande 4 lämnas utan någon riksdagens vidare

åtgärd.

Utskottet ansluter sig till regeringens överväganden om

prisregleringsavgifterna och avstyrker motionerna Jo157 yrkande

6 och Jo158 yrkande 4.

Jordbruksministern har enligt vad som anförts i propositionen

för avsikt att återkomma till regeringen när det gäller formerna

för den höjda ersättningen till jordbruket i norra Sverige.

Utskottet finner därför inte anledning att nu föreslå någon

riksdagens åtgärd med anledning av de krav på förändringar av

direktbidragen inom stödområdet som förs fram i motion Jo163

yrkande 5. Motionen avstyrks i berörd del.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i

propositionen (s. 31--36) förordats om finansieringen av

spannmålsexporten, skördeskadefonden och anläggningsstödet.

Utskottet återkommer i det följande till frågan om anslag för

budgetåret 1991/92.

Miljö- och djurskyddskostnader m.m.

Propositionen

I propositionen konstateras att riksdagens beslut om ny

djurskyddslag (prop. 1987/88:93, JoU22, rskr. 327) och om

miljöförbättrande åtgärder i jordbruket i vad avser krav på

utökad lagringskapacitet för stallgödsel (prop. 1987/88:128,

JoU24, rskr. 374) förutsatte att vissa kostnader fick tas upp i

jordbruksprisöverläggningar. Riksdagens beslut våren 1990 om en

ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327)

innebär att nuvarande jordbruksprisreglering, med bl.a. en

särskild regleringsekonomi och återkommande prisöverläggningar,

upphör. Den nya livsmedelspolitiken innebär även att

kompensationstänkandet i den tidigare prisregleringen upphör.

Enligt jordbruksministern skall jordbruket och

livsmedelsindustrin inte längre kompenseras för uppkomna eller

registrerade kostnadsökningar, utan för den produktion av varor

och tjänster som efterfrågas. När det gäller offentligt

efterfrågade varor och tjänster skall ersättning lämnas över

statsbudgeten. Vad beträffar konsumtionsvaror skall ersättningen

bestämmas av marknaden, inom ramen för ett gränsskydd. De yttre

ramarna för den möjliga ersättningen avgörs dock, genom

gränsskyddet, av statsmakterna. Eftersom det hittillsvarande

systemet med kostnadskompensation har medfört

överskottsproduktion, kommer en marknadsstyrd ersättning enligt

jordbruksministern att bli lägre för att överskott skall kunna

undvikas och balans på marknaden skall kunna nås.

Bidrag utgår till uppbyggnad av lagringsutrymmen för

stallgödsel fram till utgången av juni 1991. Bidragsmöjligheten

har enligt jordbruksministern dock endast utnyttjats i begränsad

omfattning. Av anvisade 200 milj.kr. för perioden

1988/89--1990/91 har fram till utgången av år 1990 endast 36,5

milj.kr. utnyttjats. Kraven på utökad lagringskapacitet för

stallgödsel träder i kraft den 1 januari 1995 för

jordbruksföretag som var i drift den 1 juli 1988. Kraven enligt

djurskyddslagen på förbättrad djurhållning i djurstallar som var

i bruk den 1 juli 1988 träder huvudsakligen i kraft den 1

januari 1995 och i vissa fall inte förrän den 1 januari 1999.

Enligt beräkningar utförda av statens jordbruksnämnd och

lantbruksstyrelsen har jordbruksföretagen totalt sett t.o.m. den

30 juni 1990 endast i marginell omfattning belastats med

kostnader för gödselvårdsanläggningar och för åtgärder som krävs

enligt djurskyddslagen eftersom huvuddelen av kraven på

förändringar träder i kraft först senare under 1990-talet.

Regeringen har beslutat att frisläppa investeringsreserverna

från den 10 januari 1991 för investeringar i byggnader,

markanläggningar och inventarier. Hos jordbruksföretagen uppgick

vid årsskiftet 1990-1991 de ackumulerade avsättningarna till

investeringsreserver till 2 900 milj.kr. Avsikten med att

frisläppa investeringsreserverna är enligt jordbruksministern

att stödja investeringar. Därigenom har förutsättningar skapats

för ett tidigareläggande av angelägna miljö- och

djurskyddsinvesteringar. Vidare framhålls i propositionen att

jordbruksnäringen har erhållit kompensation för kostnaderna för

att omhänderta självdöda djur.

I vissa fall kan det enligt jordbruksministern finnas skäl att

ytterligare stimulera investeringsverksamheten i djur- och

miljöskyddsbefrämjande åtgärder. Selektiva stödåtgärder kan

behöva vidtas, om utvecklingen visar att svårigheter föreligger

att genomföra åtgärder inom områden, där det är särskilt

angeläget att utvecklingen påskyndas, t.ex. för införandet av

alternativa former till hållandet av burhöns. Jordbruksministern

har för avsikt att föreslå regeringen att statens jordbruksverk

ges i uppdrag att följa utvecklingen på sistnämnda område.

I propositionen konstateras vidare att arrendatorernas

situation med anledning av den interna avregleringen i nuläget

kan karakteriseras som förhållandevis likartad övriga

jordbrukares, men att fortsatt uppföljning är nödvändig.

Översynen av arrendatorernas situation är en del av

jordbruksnämndens och lantbruksstyrelsens uppdrag att följa och

analysera effekterna av den livsmedelspolitiska reformen.

Motionerna

Enligt motion Jo156 (m) yrkande 3 innebär riksdagens beslut

avseende ny djurskyddslag och miljöförbättrande åtgärder i

jordbruket, m.m. att jordbrukarna bör ersättas för de ekonomiska

konsekvenserna av de nya bestämmelserna. Statens jordbruksnämnd

och lantbruksstyrelsen har gjort vissa kostnadsberäkningar i de

fall reglerna trätt i kraft och där jordbrukarna vidtagit

åtgärder med anledning av dessa. Detta gäller ökad

lagringskapacitet för stallgödsel, måttbestämmelser för burhöns

samt utevistelse/rastgård för mjölkkor. Mot bakgrund av

refererade beslut och nämnda utredning är det enligt

motionärerna angeläget att klarhet snarast skapas kring de

ekonomiska konsekvenserna av dessa regler och frågan om hur

jordbruket skall ersättas. I motion Jo163 (v) framhålls att

orsakerna till det låga utnyttjandet av statsbidraget till

uppbyggnad av lagringsutrymme för stallgödsel bör analyseras.

Enligt motionärerna kan det låga utnyttjandet sammanhänga med

såväl osäkerheten inför framtiden som utformningen av stödet. I

avvaktan på en sådan redovisning till riksdagen bör tiden för

bidrag förlängas (yrkande 10).

Utskottets överväganden

Riksdagen beslutade våren 1988 om ny djurskyddslag m.m. Enligt

beslutet får frågan om ekonomisk kompensation till jordbrukarna

för eventuellt uppkomna merkostnader till följd av övergång till

alternativ djurhållning, liksom övriga produktionskostnader i

jordbruket, i första hand lösas inom ramen för

jordbruksprisöverläggningarna. Riksdagen fattade våren 1988

också beslut om krav på utökad lagringskapacitet för stallgödsel

och att vissa bidrag skulle utgå till utbyggnaden av

lagringskapaciteten. Utskottet hänvisade till propositionens

uttalanden att kostnadsökningar och intäktsförändringar som

uppstår för producenterna bör behandlas vid

jordbruksprisöverläggningarna i den takt de uppstår och

registreras.

Enligt förordningen (1988:641) om statsbidrag till

lagringsutrymmen för stallgödsel utgår bidrag till uppbyggnad av

lagringsutrymmen för stallgödsel fram till utgången av juni

1991. Som redovisats i propositionen har bidragsmöjligheten dock

endast utnyttjats i begränsad omfattning. Kraven på utökad

lagringskapacitet för stallgödsel träder i kraft den 1 januari

1995 för jordbruksföretag som var i drift den 1 juli 1988.

Kraven enligt djurskyddslagen på förbättrad djurhållning i

djurstallar som var i bruk den 1 juli 1988 träder huvudsakligen

i kraft den 1 januari 1995 och i vissa fall inte förrän den 1

januari 1999. Enligt de beräkningar som utförts av statens

jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen har jordbruksföretagen

totalt sett t.o.m. den 30 juni 1990 endast i marginell

omfattning belastats med kostnader för gödselvårdsanläggningar

och för åtgärder som krävs enligt djurskyddslagen.

I de beslut om ny djurskyddslag och om miljöförbättrande

åtgärder i jordbruket som nämnts i det föregående förutsattes

att vissa kostnader fick tas upp i jordbruksprisöverläggningar.

Riksdagens beslut våren 1990 om en ny livsmedelspolitik innebär

att nuvarande jordbruksprisreglering, med bl.a. en särskild

regleringsekonomi och återkommande prisöverläggningar, upphör.

Den nya livsmedelspolitiken innebär även att

kompensationstänkandet i den tidigare prisregleringen upphör.

Jordbruket och livsmedelsindustrin skall alltså inte länge

kompenseras för uppkomna eller registrerade kostnadsökningar,

utan för den produktion av varor och tjänster som efterfrågas.

När det gäller offentligt efterfrågade varor och tjänster skall

ersättning lämnas över statsbudgeten.

Genom regeringens beslut att frisläppa investeringsreserverna

för investeringar i byggnader, markanläggningar och inventarier

skapas förutsättningar för att angelägna miljö- och

djurskyddsinvesteringar skall kunna tidigareläggas. Detta har

enligt utskottets mening stor betydelse för att åstadkomma de

förändringar hänsynen till miljö- och djurskydd kräver. I likhet

med jordbruksministern anser utskottet att det i vissa fall kan

finnas skäl att ytterligare stimulera investeringsverksamheten i

djur- och miljöskyddsbefrämjande åtgärder. Selektiva

stödåtgärder kan behöva vidtas, om utvecklingen visar att

svårigheter föreligger att genomföra åtgärder inom områden, där

det är särskilt angeläget att utvecklingen påskyndas, t.ex. för

införandet av alternativa former till hållandet av burhöns. Mot

bakgrund av det anförda och i avvaktan på resultatet av det

aviserade uppdraget till jordbruksverket anser utskottet det

inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med

anledning av motion Jo156 yrkande 3. Motionen avstyrks i berörd

del.

Vidare avstyrks motion Jo163 yrkande 10.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen lämnar utan erinran

vad i propositionen anförts om miljö- och djurskyddskostnader

samt arrendatorernas situation, allt i de delar som ej berörts

ovan.

Jordfonden

Propositionen

I propositionen konstateras att jordfondens användningsområde

med anledning av 1990 års livsmedelspolitiska beslut (prop.

1989/90:146, JoU25, rskr. 327) kommer att utvidgas. Under en

femårsperiod skall fonden även disponeras för inlösen av

fastigheter i samband med åtgärder för skuldtyngda jordbrukare.

Jordfonden, som är en s.k. revolverande fond, uppgår för

närvarande till 367 milj.kr. Som en följd av att fonden under en

längre tid varit nominellt oförändrad har verksamhetens

omfattning minskat. Enligt jordbruksministern går

utförsäljningen av fastigheter från jordfonden för närvarande

långsamt. Detta har medfört att jordfondens likviditet snabbt

har försämrats. Likviditetsproblemen får inte hindra att

jordfonden används för sina syften. För att motsvara de krav som

sedan tidigare ställts på fonden samt de nya krav som tillkommit

bedömer jordbruksministern att en rörlig kredit på 50 milj.kr.

för budgetåren 1990/91 och 1991/92 bör ställas till

lantbruksstyrelsens resp. statens jordbruksverks förfogande för

jordfondsändamål. Enligt jordbruksministern bör ansvariga

myndigheter även eftersträva en ökad takt i utförsäljningen av

jordfondsfastigheter för att upprätthålla en tillräcklig

likviditet. Inga särskilda åtgärder beträffande de av

domänverket och kyrkan planerade utförsäljningarna av mark

behöver vidtas med hjälp av jordfonden, utöver de som kan

motiveras av omarronderingsskäl i ägosplittrade områden enligt

jordförvärvslagen.

Motionen

Enligt motion Jo157 (m) ligger i dag i jordfonden fastigheter

till ett betydande värde. Den del av innehavet som inte är

nödvändigt från strukturomvandlingssynpunkt bör avvecklas.

Motionärerna är mot denna bakgrund inte beredda att tillstyrka

förslaget till höjd kredit. Riksdagen bör således avslå

regeringens förslag beträffande rörlig kredit för

jordfondsändamål (yrkande 5).

Utskottets överväganden

Jordfonden används av lantbruksnämnderna för fastighetsförvärv

i samband med åtgärder för yttre rationalisering på lantbrukets

område. Jordfondsfastigheterna skall främst användas för att

främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag

inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Därvid skall

eftersträvas att från regionalpolitisk synpunkt ändamålsenliga

företag bildas.

Regeringens förslag om ändringar i jordförvärvslagen behandlas

f.n. av riksdagen (prop. 1990/91:155, JoU26). Enligt förslaget

skall jordfonden även fortsättningsvis användas för inlösen av

fastigheter och därvid främja en lämplig utveckling av framför

allt skogsbruket. Fonden kan också användas för att på den fria

marknaden direkt förvärva fastigheter i konkurrens med andra

köpare. Fonden har således en från jordförvärvslagen fristående

funktion. De fastigheter som tillförs fonden skall säljas ut på

ett sådant sätt att fastighetsstrukturen och

arronderingsförhållandena förbättras. En fastighet skall

avyttras så snart ändamålet med förvärvet kan tillgodoses.

Jordfonden skall vidare, i enlighet med beslutet år 1990 om

livsmedelspolitiken disponeras för inlösen av fastigheter i

samband med åtgärder för skuldtyngda jordbrukare. Detta stöd har

införts som en övergångsåtgärd i samband med jordbrukets

avreglering. Denna form av inlösen har ännu inte förekommit, men

en beredskap inför sådana insatser bör finnas. Jordfondens

användningsområde kommer således att utvidgas under en

femårsperiod.

Som redovisats i propositionen har verksamhetens omfattning

minskat som en följd av att fonden under en längre tid varit

nominellt oförändrad. Utförsäljningen av fastigheter från

jordfonden går för närvarande långsamt och detta har medfört att

jordfondens likviditet snabbt har försämrats. I likhet med

jordbruksministern anser utskottet att de nuvarande

likviditetsproblemen inte får hindra att jordfonden används för

sina syften. För att motsvara de krav som sedan tidigare ställts

på fonden samt de nya krav som tillkommit anser utskottet att en

rörlig kredit på 50 milj.kr. för budgetåren 1990/91 och 1991/92

bör ställas till lantbruksstyrelsens resp. statens

jordbruksverks förfogande för jordfondsändamål. Som anförts i

propositionen bör ansvariga myndigheter eftersträva en ökad takt

i utförsäljningen av jordfondsfastigheter för att upprätthålla

en tillräcklig likviditet. Utskottet tillstyrker således

regeringens förslag och föreslår att riksdagen medger att en

rörlig kredit på 50 milj.kr. ställs till jordfondens förfogande

budgetåren 1990/91--1991/92. Med det anförda avstyrks motion

Jo157 yrkande 5.

Äggkontroll m.m.

Propositionen

Enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146,

JoU25, rskr. 327) skulle en särskild kvalitetskontroll av ägg

som saluförs i butiker behållas. Enligt beslutet skulle

regeringen återkomma till riksdagen i frågan om hur en sådan

kontroll skall kunna knytas till företagens egenkontroll.

Regeringen gav i juni 1990 livsmedelsverket i uppdrag att

utforma förslag till kvalitetskontroll inom ramen för företagens

egenkontroll. Verket har redovisat ett förslag som innebär att

äggpackerier inordnas i övrig livsmedelskontroll genom krav på

att packeri godkänns som livsmedelslokal och på att

egenkontrollprogram skall finnas för alla packerier. Förslaget

innehåller även krav på att alla ägg som säljs skall vara

kvalitetskontrollerade. Förutom en sedvanlig möjlighet till

dispens från reglerna innehåller förslaget ett generellt

undantag från kravet på obligatorisk kvalitetskontroll för

sådana ägg som säljs direkt från producent till konsument, t.ex.

vid gårds- och torgförsäljning. Dessa undantag överensstämmer

med gällande EG-bestämmelser. Det föreslagna obligatoriet kan

enligt jordbruksministern få konsekvenser för

konkurrenssituationen och prisnivån på äggmarknaden.

Förutsättningarna för småskalig produktion och närdistribution

kan försämras. Sedan riksdagen behandlade denna fråga i det

livsmedelspolitiska beslutet i juni 1990 har situationen

förändrats genom att riksdagen uttalat sig för ett svenskt

medlemskap i EG. Mot denna bakgrund bedömer jordbruksministern

att kravet att anpassa lagstiftningen i riktning mot EGs väger

så tungt att det förslag som förordats av livsmedelsverkets

styrelse kan godtas.

Livsmedelsverket har i sin utredning inte gjort några

beräkningar av de kostnadsökningar som blir följden av

förslaget. Enligt jordbruksministern är det därför angeläget att

utvecklingen inom äggbranschen noggrant följs, särskilt med

avseende på den konkurrens- och prisutveckling som kan bli

effekten av införandet av den föreslagna kungörelsen. För att

minska riskerna för en utveckling där småskalig produktion och

närdistribution motverkas av en obligatorisk kvalitetskontroll

måste reglerna tillämpas på ett sådant sätt att den småskaliga

produktionen och närdistributionen kan fortsätta att verka på

marknaden inom ramen för de krav som livsmedelslagstiftningen

uppställer.

Enligt livsmedelsverkets förslag skall reglerna träda i kraft

den 1 januari 1993. Mellan 30 och 40 % av de ägg som säljs är i

dag inte kvalitetskontrollerade. De företag som producerar dessa

ägg står i dag utanför den frivilliga kontrollen. Enligt

jordbruksministern behövs en relativt lång övergångstid för att

ge de företag som i dag står utanför den frivilliga kontrollen

praktiska möjligheter att anpassa sig till de nya reglerna och

göra de investeringar, t.ex. i utrustning, som krävs.

Övergångstiden måste även göra det möjligt för livsmedelsverket

att utforma tillämpningsbestämmelserna så att den småskaliga

produktionen inte motverkas. Detaljutformning av föreskrifter

och rimliga övergångstider är framför allt en uppgift för

livsmedelsverket. Det är dock angeläget att livsmedelsverket,

mot bakgrund av det nu sagda, överväger en utsträckt

övergångstid.

Motionerna

Enligt motion Jo162 (fp) yrkande 2 är det viktigt att även de

små producenterna skall kunna vara med och konkurrera på den

svenska marknaden för ägg. Kontrollförfarandet är dock av så

enkel natur att detta i sig inte motiverar att ikraftträdandet

uppskjuts till en obestämd framtid. Rutiner för egenkontroll och

redovisning tillhandahålls av livmedelsverket.

Investeringskostnaderna är relativt små. Enligt motionärerna bör

en obligatorisk kontroll därför kunna införas den 1 juli 1991

för de till KMÄ-kontrollen knutna företagen. För övriga

producenter bör samma kontroll införas den 1 januari 1992.

Enligt motion Jo158 (c) yrkande 5 är kvalitetskontroll av ägg

välbehövlig. Enligt motionärerna är det dock tveksamt om hälso-

och miljöskyddsförvaltningarna har möjlighet att genomföra en

särskild kvalitetskontroll av ägg. I stället bör branschen och

livsmedelsverket ges i uppdrag att utforma kontrollen.

Kontrollen måste vara fullständigt konkurrensneutral, och den

får inte drabba småskalig produktion och närdistribution. I

motion Jo163 (v) konstateras att det finns ett uttalat missnöje

med den storskalighet och likriktning som präglar

livsmedelsproduktionen. Ett ytterligare steg i denna negativa

riktning är det förslag till äggmärkning som redovisas i

propositionen. Enligt motionärerna skall kvalitetskontrollen av

ägg som säljs i butik inte vara obligatorisk. Motionärerna yrkar

därför avslag på propositionen i denna del (yrkande 7). Enligt

vad som vidare anförts i motionen är det obegripligt att det

sammantagna samhälleliga agerandet snarare motarbetar den

småskaliga livsmedelsproduktionen än befrämjar den. Orimliga

krav på standard för gårdsslakterier och livsmedelsverkets krav

om tvättad potatis är exempel på hur småskaligheten motarbetas.

Riksdagen bör hos regeringen begära en översyn och förslag i

syfte att undanröja hinder för småskalig verksamhet (yrkande 8).

I motion Jo153 (s) framhålls att obligatorisk kvalitetskontroll

medför höjda priser. Förutsättningar för småskalig produktion

och närdistribution försämras. Kvalitetskontrollen bör enligt

motionärerna inte träda i kraft före medlemskapet i EG. Stöd bör

utgå till producenter inom kontrollsystemet.

Utskottets överväganden

Frågan om utformningen av kontrollen av ägg inom ramen för den

offentliga livsmedelskontrollen behandlades i 1990 års

livsmedelspolitiska beslut. Jordbruksutskottet anförde därvid

att det finns anledning att behålla en särskild

kvalitetskontroll av ägg som saluförs i butiker. Enligt beslutet

skulle därför regeringen återkomma till riksdagen i frågan om

hur en sådan kontroll skall kunna knytas till företagens

egenkontroll.

Livsmedelsverkets förslag innebär att äggpackerier inordnas i

övrig livsmedelskontroll genom krav på att packeri godkänns som

livsmedelslokal och på att egenkontrollprogram skall

finnas för alla packerier. Miljö- och hälsoskyddsnämnden

är tillsynsmyndighet och godkänner lokal, fastställer

egenkontrollprogram och utövar övrig tillsyn. Förslaget

innehåller även krav på att alla ägg som säljs skall vara

kvalitetskontrollerade. Förutom en sedvanlig möjlighet till

dispens från reglerna innehåller förslaget ett generellt

undantag från kravet på obligatorisk kvalitetskontroll för

sådana ägg som säljs direkt från producent till konsument, t.ex.

vid gårds- och torgförsäljning. Dessa undantag överensstämmer

med gällande EG-bestämmelser.

Utskottet erinrar om att riksdagen i det livsmedelspolitiska

beslutet tog ställning för en särskild kvalitetskontroll av ägg

som saluförs i butiker. Sedan frågan behandlades har situationen

förändrats genom att riksdagen uttalat sig för ett svenskt

medlemskap i EG. Utskottet anser i likhet med jordbruksministern

att livsmedelsverkets huvudskäl för införandet av en

obligatorisk kvalitetskontroll därmed väger så tungt att

förslaget kan godtas. Inför ett eventuellt medlemskap kan det

visa sig nödvändigt att ha ett fungerande system för

obligatorisk kontroll. Livsmedelsverket har i sin utredning inte

gjort några beräkningar av de kostnadsökningar som blir följden

av förslaget. Utskottet anser det därför angeläget att

utvecklingen inom äggbranschen noggrant följs, särskilt med

avseende på den pris- och konkurrensutveckling som kan bli

effekten av införandet av den föreslagna kungörelsen. En

obligatorisk kvalitetskontroll får således inte medföra orimliga

konsekvenser för prisnivån på äggmarknaden. Den eventuella

kostnadsökningen för kontrollen måste uppvägas av större

säkerhet för konsumenterna. Som framhålls i livsmedelsverkets

förslag torde kostnaderna för kvalitetskontrollerade ägg inte

bli högre än för kontroll av dagens runmärkta ägg. Samma

förhållande sägs också gälla för icke kvalitetsbedömda ägg. I

detta sammanhang bör även påpekas betydelsen av att reglerna

tillämpas på ett sådant sätt att den småskaliga produktionen och

närdistributionen kan fortsätta att verka på marknaden inom

ramen för de krav som livsmedelslagstiftningen uppställer.

Förutsättningarna för småskalig produktion och närdistribution

får således inte försämras. Med det anförda avstyrks motionerna

Jo158 yrkande 5 och Jo163 yrkande 7.

Livsmedelsverket har föreslagit att reglerna skall träda i

kraft den 1 januari 1993. Enligt propositionen är mellan 30 och

40 % av de ägg som säljs i dag inte kvalitetskontrollerade. De

företag som producerar dessa ägg står i dag utanför den

frivilliga kontrollen. I likhet med jordbruksministern anser

utskottet att det behövs en relativt lång övergångstid för att

ge de företag som i dag står utanför den frivilliga kontrollen

praktiska möjligheter att anpassa sig till de nya reglerna och

göra de investeringar, t.ex. i utrustning, som krävs.

Övergångstiden måste även göra det möjligt för livsmedelsverket

att utforma tillämpningsbestämmelserna så att den småskaliga

produktionen inte motverkas. Som framhålls i propositionen är

detaljutformning av föreskrifter och rimliga övergångstider

framför allt en uppgift för livsmedelsverket. Med det anförda

avstyrks motionerna Jo153 och Jo162 yrkande 2 i den mån de inte

kan anses tillgodosedda.

I anslutning till motion Jo163 yrkande 8 erinrar utskottet om

att bl.a. den småskaliga livsmedelsindustrins viktiga roll

betonades i riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990. I

beslutet framhölls den småskaliga förädlingsindustrins stora

betydelse för dynamiken och konkurrenssituationen på den lokala

marknaden. I beslutet beviljade riksdagen ytterligare medel för

regionala utvecklingsinsatser, bl.a. för glesbygdsstöd. Det

konstaterades därvid att stöd till småskalig livsmedelsindustri

är en viktig del av ett utökat glesbygdsstöd.

I samband med riksdagens behandling av vissa djurskyddsfrågor

i februari 1991 (JoU18, rskr. 137) påminde utskottet om vad som

anförts vid riksdagens prövning av förslaget om skärpt

livsmedelskontroll (prop. 1988/89:68). Enligt sistnämnda

proposition fick den lokala utvecklingen inte motverkas, och

gällande bestämmelser för köttkontrollen borde anpassas i fråga

om den småskaliga slakteriverksamheten. Vidare aviserades ett

uppdrag till livsmedelsverket att närmare utreda

förutsättningarna för ambulerande slaktenheter. Riksdagen anslöt

sig till de i propositionen framförda synpunkterna om den

småskaliga slakteriverksamheten (1988/89:JoU14, rskr. 263). I

samband därmed framhöll utskottet att dessa intressen kunde

tillvaratas bl.a. genom att kraven på anläggningarna anpassades

till de förutsättningar som gäller för varje enskild anläggning.

Enligt vad utskottet erfarit hade livsmedelsverket redovisat

sitt uppdrag i maj 1990. Enligt verket utgjorde gällande regler

inte något hinder för småskalig verksamhet. Verket arbetar med

en fortsatt anpassning av praxis till de av riksdagen i beslutet

om livsmedelskontrollen fastlagda förutsättningarna för

småskalig verksamhet.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motion

Jo163 yrkande 8 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd i den mån

den inte kan anses tillgodosedd.

Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 m.m.

Nionde huvudtiteln

B13. Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.

Propositionen

Under förevarande anslag har riksdagen beslutat att

5107 520 000 kr. skall anvisas för omställningsåtgärder i

jordbruket m.m. (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr. 202).

Regeringen har i prop. 1990/91:99 föreslagit att 15 000 000 kr.

skall anvisas för potatiskontroll.

Jordbruksministern föreslår att 555 milj.kr. anvisas för att

under budgetåret 1991/92 amortera den kredit som utnyttjats för

att finansiera export av innevarande års spannmålsexport. Vidare

bör ytterligare 100 milj.kr. anvisas för att utöka ramen för

anläggningsstödet och 60 milj.kr. föras till skördeskadefonden

för att finansiera den fortsatta uppbyggnaden. Medlen för de

åtgärder som nu har nämnts bör enligt jordbruksministern anvisas

över detta anslag inom ramen för det belopp på 730 milj.kr. som

tillförts jordbruket. Detta innebär att ytterligare 715 milj.kr.

bör anvisas för omställningsåtgärder i jordbruket m.m. under

budgetåret 1991/92.

Motionerna

I motion Jo163 (v) yrkas att riksdagen i syfte att befrämja

ekologiskt lantbruk, s.k. alternativ odling, som ett

engångsanslag anvisar 6 milj.kr. (yrkande 9). Miljöpartiet yrkar

i motion Jo160 yrkande 2 att anläggningsstöd skall utgå för hela

den areal som anmälts för anläggning av våtmarker och

ädellövskog.

Utskottets överväganden

Riksdagen har när det gäller ifrågavarande anslag utöver ovan

redovisade beslut anvisat 15 000 000 kr. för potatiskontroll.

(prop. 1990/91:99, JoU27, rskr. 276). Utskottet har ingen

erinran mot regeringens förslag om anslag som redovisats på s.

52--53 i propositionen. Riksdagen bör därför besluta i enlighet

med förslaget.

Utskottet konstaterade nyligen i samband med riksdagens

behandling av statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (prop.

1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr. 202) att den alternativa

odlingen med regeringens budgetförslag även i fortsättningen

erhåller särskilda resp. förstärkta resurser. Utskottet var inte

berett att därutöver tillstyrka ytterligare medel för detta

ändamål. Utskottet finner inga övertygande skäl för att i

samband med prövningen av förevarande livsmedelspolitiska

förslag frångå sitt tidigare beslut och tillstyrka det i motion

Jo163 yrkande 9 framförda förslaget om ett engångsanslag till

ekologiskt lantbruk. Motionen avstyrks i berörd del.

Beträffande anläggningsstödet har som framgår av redovisningen

i det föregående föreslagits en höjning av anslaget med 100

milj.kr. för detta ändamål. Härigenom ökar möjligheterna att, i

den mån gjorda anmälningar berättigar till stöd, tillgodose det

ytterligare behov av medel som redovisas i motion Jo160 yrkande

2. Motionsyrkandet bör således inte föranleda någon riksdagens

vidare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för livsmedelspolitiken och

jordbrukspolitiken m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo207 yrkande 1,

1990/91:Jo212 yrkande 2, 1990/91:Jo226 yrkandena 1--3,

1990/91:Jo234 yrkande 4, 1990/91:Jo253 yrkandena 1--6,

1990/91:Jo256 yrkande 1, 1990/91:Jo268 yrkande 3 och

1990/91:Jo273 yrkande 1,

2. beträffande vissa regionala frågor

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo207 yrkande 2,

1990/91:Jo212 yrkande 1, 1990/91:Jo232 yrkandena 1, 2 och 4,

1990/91:Jo261 och 1990/91:Jo280,

res. 1 (v)

3. beträffande utredning om de transnationella företagen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo279,

res. 2 (v)

4. beträffande stöd till jordbruket i Baltikum

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo720 yrkande 1,

5. beträffande biobränslen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo253 yrkande 15,

1990/91:Jo256 yrkandena 4 och 5 och 1990/91:Jo275 yrkande 5,

6. beträffande analys av EG-anpassningen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkande 2,

res. 3 (v, mp)

7. beträffande anpassning till EG m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo254 yrkandena 5 och 6,

res. 4 (m)

8. beträffande råvarukostnadsutjämning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo254 yrkande 14,

9. beträffande åtgärdsprogram för alternativ odling

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo238,

res. 5 (mp)

10. beträffande förmalningsavgift

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo257 yrkande 3,

res. 6 (v, mp)

11. beträffande hästaveln

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo235,

12. beträffande biodling

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo223 och

1990/91:Jo272,

res. 7 (mp)

13. beträffande stöd till maskinringsverksamheten

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo247,

14. beträffande tekniska förändringar av gränsskyddet

att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om

tekniska förändringar av gränsskyddet,

15. beträffande anpassning av gränsskyddet till den interna

avregleringen

att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om

anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen och

avslår motionerna 1990/91:Jo156 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo157

yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo158 yrkande 1, 1990/91:Jo160

yrkande 1, 1990/91:Jo161, 1990/91:Jo212 yrkande 3, 1990/91:Jo226

yrkande 14, 1990/91:Jo234 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Jo253

yrkande 7, 1990/91:Jo254 yrkande 2, 1990/91:Jo256 yrkandena 2

och 3, 1990/91:Jo264, 1990/91:Jo268 yrkande 2, 1990/91:Jo273

yrkandena 4 och 5, 1990/91:Jo276 och 1990/91:Jo514 yrkande 7,

res. 8 (m, c, mp)

16. beträffande utgångspunkter för en anpassning av

gränsskyddet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande fabrikspotatisodlingen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo154, 1990/91:Jo155

och 1990/91:Jo159,

18. beträffande nötköttsproduktionen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo253 yrkande 12,

19. beträffande skärpt importkontroll m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkandena 1 och 6,

res. 9 (c, v, mp)

20. beträffande matpriser, prisövervakning m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo157 yrkandena 3 och 4

och 1990/91:Jo254 yrkande 1,

res. 10 (m)

res. 11 (c, v, mp) - motiv.

21. beträffande vissa konkurrensfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo156 yrkande 4 och

1990/91:Jo158 yrkande 2 delvis,

res. 12 (m, c) - delvis

22. beträffande exportstöd m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo158 yrkande 2

delvis, 1990/91:Jo234 yrkande 1 delvis, 1990/91:Jo253 yrkande 8

och 1990/91:Jo254 yrkande 4,

res. 12 (m, c) - delvis

23. beträffande utbytesimport/export

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo162 yrkande 1,

res. 13 (fp)

24. beträffande direktbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo158 yrkande 3 och

1990/91:Jo163 yrkande 4,

25. beträffande direktbidrag inom stödområdet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkande 5,

26. beträffande prisregleringsavgifterna

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo157 yrkande 6 och

1990/91:Jo158 yrkande 4,

res. 14 (m, c)

27. beträffande finansieringen av spannmålsexporten m.m.

att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om

a) finansieringen av spannmålsexporten,

b) medel till skördeskadefonden och

c) medel till anläggningsstöd,

28. beträffande miljö- och djurskyddskostnader

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo156 yrkande 3,

res. 15 (m, c, mp)

29. beträffande statsbidrag till uppbyggnad av

lagringsutrymme för stallgödsel m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkande 10,

res. 16 (v, mp)

30. beträffande arrendatorernas situation m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i

propositionen om arrendatorernas situation och miljö- och

djurskyddskostnader, allt i de delar som ej berörts av

utskottets hemställan ovan,

31. beträffande jordfonden

att riksdagen med med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1990/91:Jo157 yrkande 5 medger att en rörlig

kredit på 50000000 kr. i riksgäldskontoret får disponeras

för jordfondsändamål t.o.m. den 30 juni 1992,

res. 17 (m)

32. beträffande en särskild kvalitetskontroll av ägg

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo158 yrkande 5 och

1990/91:Jo163 yrkande 7,

res. 18 (v, mp)

33. beträffande övergångstid m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo153 och

1990/91:Jo162 yrkande 2,

res. 19 (m, fp)

34. beträffande småskalig livsmedelsproduktion m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkande 8,

res. 20 (v, mp)

35. beträffande äggkontrollen i övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i

propositionen om äggkontrollen, allt i de delar som ej berörts

av utskottets hemställan ovan,

36. beträffande anslag till omställningsåtgärder i

jordbruket m.m.

att riksdagen till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.

för budgetåret 1991/92 anvisar 715000000 kr. utöver tidigare

anvisat anslag (1990/91:JoU22, 1990/91:JoU27),

37. beträffande ekologiskt lantbruk

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkande 9,

res. 21 (v)

38. beträffande anläggningsstöd till våtmarker

att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo160 yrkande 2,

res. 22 (v, mp)

39. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de av regeringen framlagda förslagen till

a) lag om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom

livsmedelsområdet,

b) lag om ändring i lagen (1990:615) om avgifter på vissa

jordbruksprodukter m.m.,

c) lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel.

Stockholm den 29 maj 1991

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan

Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m),

Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp), Jens Eriksson (m), Åke

Selberg (s), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart

Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj

Larsson (s), Ove Karlsson (s) och Dag Ericson (s).

Reservationer

1. Vissa regionala frågor (mom. 2)

Annika Åhnberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Jordbruksutskottet delar " och på s. 14 slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Jordbruksutskottet delar -- -- -- (= utskottet) -- -- -- dessa

län. På Gotland är 15 % av de yrkesverksamma sysselsatta direkt

i lantbruket, och 30 % av de industrisysselsatta arbetar inom

livsmedelsindustrin. En nedtrappning av livsmedelsproduktionen

på Gotland leder omedelbart till en sysselsättningsminskning,

med åtföljande utflyttning, som får förödande konsekvenser för

regionen. Sedan motionen väcktes har dessutom tillkommit det för

Gotlands del mycket olyckliga beslutet om nedläggning av Roma

sockerbruk efter en övergångstid (se 1990/91:JoU25). Utskottet

delar därför motionärernas uppfattning att det behövs en

särskild utredning för att klarlägga vad den nya

livsmedelspolitiken får för konsekvenser för det gotländska

lantbruket.

Eftersom huvuddelen av det som produceras inom jordbruket på

Gotland fraktas till fastlandet är fraktkostnaderna en avgörande

faktor för produkternas prissättning och konkurrenskraft. Det

bör framhållas att jordbruket i Norrlandsstödområdet kompenseras

för sämre produktionsbetingelser genom ett prisstöd. Utskottet

instämmer även i motionsyrkandet att fraktkostnadernas betydelse

för det gotländska jordbruket bör analyseras och vid behov

kompenseras.

I framför allt Stockholmsområdet är efterfrågan på alternativt

odlade produkter stor. Odlingsbetingelserna på Gotland är väl

lämpade för en utökning av den alternativa odlingen. Ökade

resurser till marknadsföring och kontroll av alternativodlade

produkter bör också komma Gotland till del.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo232 yrkandena

1, 2 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Härigenom tillgodoses till stor del även motion Jo261.

Övriga motioner om regionala frågor avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande vissa regionala frågor

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo232 yrkandena

1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört och avslår motionerna 1990/91:Jo207 yrkande 2,

1990/91:Jo212 yrkande 1, 1990/91:Jo261 och 1990/91:Jo280,

2. Utredning om de transnationella företagen (mom.3)

Annika Åhnberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Enligt motion" och på s. 15 slutar med "ej påkallad"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar synpunkterna i motion Jo279 på de

transnationella företagens delaktighet i u-ländernas

försörjningskris. En mängd u-länder är beroende av ett fåtal

exportprodukter från jordbruket. Handeln med dessa varor

kontrollerades i början av 1980-talet till 80 % av

transnationella företag. På råvarubörserna spekulerar man på ett

sätt som ger prissvängningar. Vinsterna kommer dock inte

producenterna till godo. Samma agrobusinessföretag har

exploaterat de bästa åkerjordarna. På senare tid har de visat en

tendens att frångå plantageägande och överlåta jorden på

småbrukare. Därigenom undgår de att ta risker med felslagna

skördar. Eftersom de säljer insatsvaror och samtidigt köper

produkterna kontrollerar de priserna och kan påverka sina egna

vinstmarginaler. För t.ex. Afrika har den forcerade exporten av

jordbruksprodukter blivit dyr. Exportvolymerna har visserligen

ökat, men priserna har sjunkit. Därtill har man i många fall

tvingats öka importen av insatsvaror men också av livsmedel,

eftersom exportgrödorna brett ut sig på matgrödornas bekostnad.

Detta har även lett till omfattande miljöförstöring. För att

rätt förstå orsakerna till Afrikas kris och u-ländernas

skuldkris behöver vi bättre kännedom om deras handelsvillkor.

Utskottet delar därför vänsterpartiets uppfattning att det

behövs en utredning av konkurrensförhållandena inom

världshandeln med tropiska jordbruksprodukter, speciellt med

hänsyn tagen till Afrika och dess kris. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande utredning om de transnationella företagen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo279 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Analys av EG-anpassningen (mom. 6)

Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "I motionerna" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha

följande lydelse:

Som anförs i motion Jo163 bör en analys av EG-anpassningens

konsekvenser för jordbruket och livsmedelssektorn som helhet

föreläggas riksdagen. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande analys av EG-anpassningen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Anpassning till EG m.m. (mom. 7)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Den verksamhet" och slutar med "anses tillgodosedda"

bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo254 innebär en EG-anslutning både ökade

försäljningsmöjligheter och ökad konkurrens. Det som blir

avgörande för hur Sveriges jordbrukare klarar en integration är

bl.a. hur förädlingsföretagen utvecklas. Det är därvid viktigt

att t.ex. konkurrenslagstiftningen står i samklang med reglerna

i andra europeiska länder. Det finns ett nära samband mellan

konkurrens- och jordbrukspolitik, t.ex. vad gäller regler för

och finansiering av export. När Sverige blir medlem i EG kommer

också jordbruket att omfattas av gemensamma regler, dvs. CAP.

Redan nu bör påbörjas en anpassning i rätt riktning för att inte

onödigtvis komplicera en framtida anslutning. Starka skäl talar

för att Sverige genast etablerar kontakt med EG i syfte att få

delta i utformningen av EGs nya jordbrukspolitik. Redan nu kan

förutses en del konkreta åtgärder som skulle underlätta ett

svenskt medlemskap, t.ex. anpassning av gränsskyddet till EGs

form och nivå, bibehållande av exportfinansieringen i avvaktan

på EGs beslut i frågan, ny inriktning av stödformer som har

formen av prispåslag och harmonisering av kostnadsnivån i

produktionen. Utformningen av de nationella stöden över huvud

taget måste göras så att inte konkurrensen inom EG snedvrids och

på sådant sätt att stöden överensstämmer med våra åtaganden i

GATT. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo254

yrkandena 5 och 6 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande anpassning till EG m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo254 yrkandena

5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Åtgärdsprogram för alternativ odling (mom. 9)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "I utskottets" och slutar med "angivna betänkanden"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar synpunkterna i centermotionen Jo238 på behovet

av ett åtgärdsprogram för att främja odling utan handelsgödsel

och bekämpningsmedel som ett led i omställningen av det svenska

jordbruket. Regeringen bör framlägga förslag till ett sådant

åtgärdsprogram med utgångspunkt i den redovisning som görs i

motionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande åtgärdsprogram för alternativ odling

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo238

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Förmalningsavgift (mom. 10)

Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Förmalningsavgiften på" och slutar med "yrkande 3"

bort ha följande lydelse:

Konsumentpriserna på ekologiskt odlad spannmål är avsevärt

högre än på konventionellt odlad spannmål. Det beror inte på att

priserna till odlaren är så mycket högre utan på att hanteringen

av de begränsade volymerna är kostsam. I viss mån bidrar också

att grossister och detaljister fortfarande betraktar ekologiskt

odlad spannmål som en exklusiv produkt som man kan ta ut högre

pris för. Prisövervakningen bör alltså skärpas. Utskottet delar

även vänsterpartiets uppfattning att förmalningsavgiften på

ekologiskt odlad spannmål bör avskaffas. Härigenom skulle

odlingen få en rimlig chans att producera större mängder,

varigenom merkostnaderna försvinner. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Jo257 yrkande 3 bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande förmalningsavgift

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo257 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Biodling (mom. 12)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "I samband" och slutar med "Jo272" bort ha följande

lydelse:

Biodlingen är av avgörande betydelse för odlingen av olika

slags växter och för tillgången på både vilda och odlade bär.

Om man beaktar biodlingens värde för t.ex. skörden på våra åkrar

är det anmärkningsvärt att inte större ansträngningar görs för

att främja biodlingen. Det är också anmärkningsvärt att Sverige

importerar ungefär hälften av sin honungskonsumtion, en

importprodukt som ofta är av sämre kvalitet än den svenska. I

samband med omställningen av jordbruket kan biodling i större

skala vara en möjlighet att skapa arbete i glesbygd. Som

motionärerna anför bör lantbruksuniversitetet stödja

utvecklingen av biodlingen. Lantbruksstyrelsen,

lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen bör alla engageras

i främjandet av biodlingen. Målet bör vara att Sverige

åtminstone skall vara självförsörjande på honung. Vad utskottet

anfört med anledning av motion Jo223 bör ges regeringen till

känna. Utskottet ansluter sig även till synpunkterna i motion

Jo272 om behovet av ekonomiskt stöd till biodlingen. Som anförts

i motionen bör även befintliga naturvårdsanslag kunna användas

för att besätta lokaler för utrotningshotade växter med

bisamhällen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande biodling

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo223

och 1990/91:Jo272 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen

(mom. 15)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson

(m), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c) och Marianne

Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet vill" och på s. 24 slutar med "och 3" bort

ha följande lydelse:

För mindre än ett år sedan beslutade riksdagen i stor enighet

om en omfattande avreglering av det svenska jordbruket. Detta

skall ske under en femårig övergångsperiod.

Överskottsproduktionen skall avskaffas och jordbruksproduktionen

skall marknadsanpassas. Genom ett stödsystem skall lantbrukarna

under övergångstiden stimuleras att etablera nya

produktionsalternativ.

För att möjliggöra denna kraftfulla marknadsanpassning av det

svenska jordbruket knöt riksdagen ett antal villkor till

omställningen. Villkoren syftade till att ge de svenska

lantbrukarna långsiktiga och hållfasta spelregler.

Riksdagens beslut om livsmedelspolitiken innebär bl.a. att det

svenska gränsskyddet i form av rörliga införselavgifter skall

behållas i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna. Som

framgår av referatet ovan har utskottet understrukit att någon

ensidig neddragning eller förändring i övrigt av gränsskyddet

inte bör komma i fråga.

Riksdagsbeslutet är således klart och entydigt formulerat.

Utskottet kan därför redan inledningsvis slå fast att

regeringens förslag om anpassning av gränsskyddet är oförenligt

med riksdagsbeslutet.

Som anförs i motionerna Jo157, Jo158 och Jo160 finns det en

lång rad övriga skäl som talar emot en sådan anpassning --

eller korrekt uttryckt en sänkning -- som föreslås i

propositionen.

Riksdagsbeslutet om jordbrukets omställning togs i samförstånd

mellan flertalet partier i riksdagen. Det gav beslutet en

nödvändig stadga inför framtiden. Om grundläggande delar av

beslutet förändras rubbas även förutsättningarna för

genomförandet i övrigt av den nya jordbrukspolitiken. Det gäller

särskilt omställningsarbetet.

Den biologiska produktionen ställer speciella krav på

producenten och förutsätter fasta spelregler och långsiktiga mål

för jordbrukspolitiken. Ett väl fungerande jordbruk är en

förutsättning för en levande landsbygd och ett öppet landskap.

Jordbruket är nu inne i en viktig omställningsperiod. Olönsam

överskottsproduktion skall ställas om till produktion av råvaror

för energi- och industriändamål. Genom att medverka i

produktionen av dessa råvaror kan jordbruket vara en resurs i

miljöarbetet.

De jämförelser som görs i propositionen mellan Sveriges och

EGs gränsskydd resp. stödnivå är delvis missvisande eller

felaktiga. På många varuområden är EGs gränsskydd t.ex. högre än

det svenska. Produktionskostnaderna i Sverige är också betydligt

högre än i EG-länderna. I förhållande till dessa högre kostnader

har Sverige ett i motsvarande mån ytterligare lägre gränsskydd.

GATT-förhandlingarna avbröts före julen 1990 utan att något

resultat uppnåddes. I riksdagsbeslutet förutsätts att

gränsskyddet ej skall förändras innan GATT-förhandlingarna ger

resultat. I flera sammanhang har också från regeringens sida

aviserats att eventuella ändringar av gränsskyddet skall knytas

till kommande överenskommelser inom GATT.

Den föreslagna sänkningen kommer att försvåra Sveriges

position i GATT-förhandlingarna. Den kan vidare komma att leda

till sänkta producentpriser. Det bör tilläggas att regeringens

antaganden om en minskad import motsägs av aktuella uppgifter om

att importen av livsmedel ökat.

Som anförs i motion Jo157 kan i händelse av marknadsmässiga

förändringar i handeln med gränsskyddade varor statens

jordbruksnämnd medge s.k. restitution. Detta innebär att nämnden

med kort varsel kan justera gränsskyddet på ett sådant sätt att

importen säkerställs. Restitutionsförfarandet ger stor

flexibilitet, vilket är positivt inte minst från

konsumentsynpunkt.

Utskottet vill vidare framhålla att de motiveringar som anförs

i propositionen för sänkt gränsskydd är motstridiga. Det sägs å

ena sidan att förslaget inte är avsett att leda till ökad import

eller lägre producentpriser. Å andra sidan framhålls att

konsumenterna skall få del av reformens positiva effekter. Om

därmed avses sänkta livsmedelspriser förutsätter det att

importen ökar eller producentpriserna sänks.

Mot angivna bakgrund avstyrker utskottet regeringens förslag

om sänkning av gränsskyddet. Huvudskälet till utskottets

ställningstagande är att förslaget strider mot fjolårets

livsmedelspolitiska beslut. Det är dessutom oklart i sin

motivering och skulle, om det genomförs, allvarligt försvåra

omställningsprocessen och marknadsanpassningen av det svenska

jordbruket. Utskottet tillstyrker således i första hand de

motioner (m, c, mp) vari yrkas avslag på förslaget i denna del.

Övriga motioner som innehåller argument mot en sänkning av

gränsskyddet blir i huvudsak tillgodosedda genom utskottets

ställningstagande. Detta gäller även till viss del motionerna

Jo157 yrkande 2 om restitutionsförfarandet och Jo226 yrkande 14

om nivån på gränsskyddet.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande anpassning av gränsskyddet till den interna

avregleringen

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Jo157 yrkande

1, 1990/91:Jo158 yrkande 1, 1990/91:Jo160 yrkande 1 och

1990/91:Jo161 och med anledning av motionerna 1990/91:Jo156

yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo212 yrkande 3, 1990/91:Jo234

yrkande 1 i denna del, 1990/91:Jo253 yrkande 7, 1990/91:Jo254

yrkande 2, 1990/91:Jo256 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Jo268

yrkande 2, 1990/91:Jo273 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Jo276 och

1990/91:Jo514 yrkande 7 och med avslag på motionerna

1990/91:Jo157 yrkande 2, 1990/91:Jo226 yrkande 14 och

1990/91:Jo264 avslår regeringens förslag om godkännande av vad i

propositionen förordats om anpassning av gränsskyddet till den

interna avregleringen,

9. Skärpt importkontroll m.m. (mom. 19)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) Annika Åhnberg (v)

och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "I anslutning" och på s. 25 slutar med "i motionen"

bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo163 kan vi i framtiden förvänta oss en

ökad handel med livsmedel över gränserna. Detta kräver att de

internationella handelsöverenskommelserna och den svenska

importkontrollen ägnas skärpt uppmärksamhet.

Utskottet delar vänsterpartiets uppfattning att Sverige i de

internationella förhandlingarna med större kraft än hittills

måste hävda miljö- och kvalitetsaspekterna. Detta framstår som

särskilt angeläget om de föreslagna gränsskyddssänkningarna ökar

tillträdet för importerade livsmedel. Den livsmedelsproduktion

som bedrivs i vissa länder till priset av en mycket omfattande

miljöförstörelse är en form av "grön dumpning" som vi måste

komma till rätta med.

Möjligheten att stoppa importen av livsmedel när viktiga

miljö- eller kvalitetsregler som gäller för den svenska

produktionen ej iakttagits är väsentlig från många olika

synpunkter. Frågan om handelshinder måste därvid bedömas med

hänsyn till att de nödvändiga restriktionerna skall gälla för

både importerade och inhemskt producerade livsmedel och således

knappast kan anses diskriminerande mot något visst

producentland. Sverige bör i de internationella förhandlingarna

försöka nå ökad förståelse för kraven på lika villkor från

miljö- och kvalitetssynpunkt för importerade och inhemskt

producerade livsmedel.

Den ökade handeln med livsmedel måste vidare leda till större

krav på det kvalitativa gränsskyddet. En översyn av den

befintliga importkontrollen måste göras och redovisas för

riksdagen tillsammans med förslag om förbättringar. Det är ett

mycket angeläget och berättigat konsumentkrav att vi har en hög

nivå på kontrollen av importerade livsmedel. Det måste också

utvecklas metoder för att kontrollera svårmätbara kvaliteter

eller metoder som t.ex. användning av bestrålning,

hormontillsatser och antibiotika. Utöver den direkta kontrollen

måste informationen till konsumenterna om ursprungsland,

tillverkare och metoder förbättras.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo163 yrkandena 1

och 6 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande skärpt importkontroll m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkandena

1 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

10. Matpriser, prisövervakning m.m. (mom. 20)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "I anslutning" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Under de senaste månaderna har det förts en intensiv debatt om

de förment höga svenska livsmedelspriserna och orsakerna till

dessa. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna

Jo157 och Jo254 att en viktig förklaring är det höga

skattetrycket i vårt land. I många fall beror mer än hälften av

livsmedelspriset på olika skatter. Det är inte endast

matpriserna som är höga i vårt land. De flesta varor och

tjänster är betydligt dyrare här än i de flesta andra länder.

Orsaken står att finna i den högskattepolitik som förts av den

socialdemokratiska regeringen. När det gäller livsmedelspriserna

har dessa pressats upp av höjda inkomstskatter,

arbetsgivaravgifter, energiskatter, breddad och förhöjd moms och

andra skatteskärpningar. Enligt utskottets mening bör svenska

konsumenter kunna köpa sina livsmedel på samma villkor och till

samma priser som konsumenter inom EG. Detta kräver att de

svenska skatterna "europeiseras"; först genom en sänkning av

skattetrycket kan de svenska livsmedelspriserna sänkas på ett

för konsumenterna klart märkbart sätt.

Utskottet ansluter sig även till vad som anförs i motion Jo157

om pris- och konkurrensövervakningen. Konsumentberedningen kan

inte bli ett effektivt vapen mot prisökningarna. Pris- och

konkurrensövervakningen måste i första hand skötas av statens

pris- och konkurrensverk (SPK). Härutöver behövs -- om

matpriserna skall sänkas påtagligt -- andra åtgärder i form av

sänkt skattetryck, skärpt konkurrens, avskaffande av

etableringshinder för affärsidkare m.fl. och en svensk

anslutning till EG.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo157

yrkandena 3 och 4 och Jo254 yrkande 1 bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande matpriser, prisövervakning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo157

yrkandena 3 och 4 och 1990/91:Jo254 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Matpriser, prisövervakning m.m. (mom. 20, motiveringen)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg

(v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att den del av utskottets

yttrande som på s. 26 börjar med "I anslutning" och slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

I anslutning -- -- -- (=utskottet) -- -- -- av

konsumentpriserna. Från de synpunkter utskottet har att

företräda framstår en sänkning av momsen på livsmedel som en

angelägen reform från både konsument- och producentsynpunkt. Så

till vida instämmer utskottet i motionärernas synpunkter på

behovet av ett sänkt skattetryck. En momssänkning är en av de

effektivaste metoderna när det gäller att minska konsumenternas

utgifter för livsmedel. Eftersom flera partier framlagt

motionsyrkanden om en momssänkning i samband med

kompletteringspropositionen och man dessutom från regeringens

sida aviserat ett förslag i samma riktning borde tiden nu vara

mogen för ett riksdagsbeslut i frågan. Det ankommer emellertid

ej på jordbruksutskottet att göra något mera preciserat

ställningstagande i denna fråga eftersom det rör sig om

skattelagstiftning. Med det anförda föreslår utskottet att

motionerna Jo157 och Jo254 lämnas utan vidare åtgärd i angivna

delar.

12. Vissa konkurrensfrågor m.m. (mom. 21 och 22)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson

(m), Ingvar Eriksson (m) och Lennart Brunander (c)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "I yttrande" och på s. 29 slutar med "yrkande 4" bort

ha följande lydelse:

Enligt jordbruksutskottets mening strider förslagen i

propositionen om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet mot

riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990. Regeringen har

sålunda inte beaktat riksdagens uttalande angående möjligheter

till export av tillfälliga överskottskvantiteter och hur dessa

skall finansieras. Utskottet anser att exportverksamhet måste få

bedrivas inom branschvisa säljbolag utan hinder av

konkurrenslagstiftningen. Den föreslagna lagen hindrar effektivt

en sådan verksamhet. Avvecklingen av exportstödet bör ske i

samma takt i Sverige som i omvärlden. Detta innebär att frågan

är knuten till GATT-förhandlingarna. Förslaget om förstärkt

konkurrens tillgodoser inte heller riksdagens uttalande i fråga

om svenska företags möjligheter att agera för att stabilisera

marknaden, utnyttja kontraktsformer och motverka att

årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga interna

prisvariationer. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna Jo156 yrkande 4, Jo158 yrkande 2, Jo234 yrkande 1

delvis, Jo253 yrkande 8 och Jo254 yrkande 4 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 och 22 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande vissa konkurrensfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo156

yrkande 4 och 1990/91:Jo158 yrkande 2 delvis som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande exportstöd m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo158

yrkande 2 delvis, 1990/91:Jo234 yrkande 1 delvis, 1990/91:Jo253

yrkande 8 och 1990/91:Jo254 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Utbytesimport/export (mom. 23)

Bengt Rosén och Sören Norrby (båda fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Utskottet är" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Det finns anledning att anta att de stora skillnaderna mellan

inhemskt pris och världsmarknadspris på livsmedel kommer att

bestå fram till mitten av 1990-talet. För de närmaste åren finns

i omställningsvillkoren mindre exportstöd för vissa produkter,

men det saknas ett system för att lösa behovet av

utbytesimport/export på grund av säsongs- och

årsmånsvariationer. Insamlings- och förädlingsföretag kommer

endast att köpa upp så mycket av primärproduktionen som de kan

avsätta inom landet. Det blir då produktionen i mellanbygd och

skogsbygd med långa fraktavstånd som blir svårsåld. Detta kommer

att drabba jordbruk i bygder som till stor del saknar öppet

landskap och alternativ för sysselsättning. Riksdagen har

nyligen beslutat att en parlamentarisk arbetsgrupp skall

tillsättas för att utarbeta förslag om det framtida stödet till

jordbruket i Norrland. Denna arbetsgrupp bör enligt utskottets

mening även få i uppdrag att belysa hur behovet av export/import

skall kunna klaras. Vad utskottet anfört med anledning av motion

Jo162 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande utbytesimport/export

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo162 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Prisregleringsavgifterna (mom. 26)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson

(m), Ingvar Eriksson (m) och Lennart Brunander (c)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "yrkande 4" bort

ha följande lydelse:

Regeringen har under det senaste halvåret höjt

prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Höjningarna är enligt utskottets mening ett avsteg från den

tidigare uppgörelsen på jordbrukets område. Avgifterna bör

därför sänkas till den nivå som gällde före regeringens höjning

den 1 november 1990. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna Jo157 yrkande 6 och Jo158 yrkande 4 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande prisregleringsavgifterna

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo157

yrkande 6 och 1990/91:Jo158 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Miljö- och djurskyddskostnader (mom. 28)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson

(m), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c) och Marianne

Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Genom regeringens" och på s. 35 slutar med "berörd

del" bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförts i motion Jo156 anser utskottet

att klarhet snarast måste skapas kring de ekonomiska

konsekvenserna av de nya bestämmelserna på djurskydds- och

miljöområdet. Frågan om ersättning till jordbruket måste lösas.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo156 yrkande 3 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande miljö- och djurskyddskostnader

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo156 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Statsbidrag till uppbyggnad av lagringsutrymme för

stallgödsel m.m. (mom. 29 )

Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Vidare avstyrks" och slutar med "yrkande 10" bort ha

följande lydelse:

Enligt redovisningen i propositionen har statsbidraget till

uppbyggnad av lagringsutrymmen för stallgödsel utnyttjats

dåligt. Enligt utskottets mening bör orsakerna härtill

analyseras. Bidragsmöjligheten bör därför i avvaktan på en

redovisning till riksdagen vara kvar. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Jo163 yrkande 10 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande statsbidrag till uppbyggnad av

lagringsutrymme för stallgödsel m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Jordfonden (mom. 31)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson

(allam)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Som redovisats" och på s. 37 slutar med "yrkande 5"

bort ha följande lydelse:

I jordfonden ligger i dag fastigheter till ett betydande

värde. Den del av innehavet som inte är nödvändigt från

strukturomvandlingssynpunkt bör enligt utskottets mening

avvecklas. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo157

yrkande 5. Detta innebär att utskottet avstyrker regeringens

förslag om höjd kredit.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande jordfonden

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo157 yrkande 5

avslår regeringens förslag om höjd kredit för jordfondsändamål,

18. En särskild kvalitetskontroll av ägg (mom. 32)

Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 7" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör det vara konsumenterna som väljer

mellan den högre graden av säkerhet som kvalitetskontroll ger

och andra kvaliteter som de omärkta äggen kan ha (närhet till

producent, småskalighet m.m.). En förutsättning härför är

naturligtvis att konsumenterna ges tillräcklig information.

Kvalitetskontrollen bör således inte vara obligatorisk. Vad

utskottet anfört med anledning av motion Jo163 yrkande 7 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo158

yrkande 5 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med

vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande

lydelse:

32. beträffande en särskild kvalitetskontroll av ägg

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 7

och med avslag på motion 1990/91:Jo158 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Övergångstid m.m. (mom. 33)

Sven Eric Lorentzon (m), Bengt Rosén (fp), Jens Eriksson (m),

Ingvar Eriksson (m) och Sören Norrby (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Livsmedelsverket har" och på s. 40 slutar med "anses

tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till att de företag som står utanför nuvarande

KMÄ-kontroll bör få tid på sig att bygga upp sin kontrollapparat

föreslår regeringen att livsmedelsverket skall få avgöra när

obligatoriet skall träda i kraft. Det är enligt utskottets

mening viktigt att även de små producenterna kan vara med och

konkurrera på den svenska marknaden. Kontrollförfarandet är

dock av så enkel natur att det inte finns anledning att skjuta

på ikraftträdandet in i obestämd tid. Rutinerna för egenkontroll

och dess redovisning tillhandahålls av livsmedelsverket.

Investeringskostnaden för ny utrustning är mycket begränsad.

Utskottet anser därför att den obligatoriska kontrollen skall ta

sin början den 1 juli 1991 för de företag som i dag är knutna

till KMÄ-kontrollen och för övriga producenter den 1 januari

1992. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo162 yrkande

2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion

Jo153 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande

lydelse:

33. beträffande övergångstid m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo162 yrkande 2

och med avslag på motion 1990/91:Jo153 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Småskalig livsmedelsproduktion m.m. (mom. 34)

Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "anses tillgodosedd"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det dock tungt vägande skäl för

att ånyo betona betydelsen av den småskaliga

livsmedelsproduktionen. Det sammantagna samhälleliga agerandet

får inte motarbeta den småskaliga verksamheten. Orimliga krav

får inte ställas när det exempelvis gäller standard på

gårdsslakterier m.m. Enligt utskottets mening bör riksdagen hos

regeringen begära en översyn och förslag i syfte att undanröja

hinder för småskalig verksamhet. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Jo163 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande

lydelse:

34. beträffande småskalig livsmedelsproduktion m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Ekologiskt lantbruk (mom. 37)

Annika Åhnberg (v)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Utskottet konstaterade" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Det ekologiskt anpassade lantbruket missgynnades av den

tidigare jordbrukspolitiken. Risken finns att de grenar av

lantbruket som tidigare hade det svårt att hävda sig också vid

avregleringen får samma svårigheter. För produkter i

förhållandevis små kvantiteter är det svårt att skaffa sig

marknadstillträde. Det är därför enligt utskottets mening

angeläget med stimulansåtgärder av tillfällig karaktär. Ett

engångsanslag på 6 milj.kr. bör anvisas för att stimulera det

ekologiska lantbruket och förbättrad kontroll. Vad utskottet

anfört med anledning av motion Jo163 yrkande 9 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande

lydelse:

37. beträffande ekologiskt lantbruk

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Anläggningsstöd till våtmarker (mom. 38)

Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Beträffande anläggningsstödet" och slutar med

"vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:

Återskapande av våtmarker är ett av de billigaste sätten att

minska tillförseln av kväve till havet. Stora arealer våtmarker

behöver återskapas för att minska kväveläckaget. Enligt uppgift

kommer anläggningsstöd endast att utgå för drygt hälften av den

areal som omfattas av ansökningar om anläggningsstöd. Enligt

utskottets mening skall anläggningsstöd utgå för hela den areal

som omfattas av hittills inkomna ansökningar. Vad utskottet

anfört med anledning av motion Jo160 yrkande 2 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande

lydelse:

38. beträffande anläggningsstöd till våtmarker

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo160 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

Riktlinjer för livsmedelspolitiken och jordbrukspolitiken m.m.

1. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson

(alla m) anför:

Moderata samlingspartiet har konsekvent hävdat behovet av

avreglering och marknadsanpassning av det svenska jordbruket. Vi

har samtidigt framhållit att avregleringen skall göras på ett

sådant sätt att de svenska lantbrukarna ges möjlighet att

konkurrera på lika villkor med omvärlden. Det vore olyckligt om

Sveriges politik leder till att lantbruk som skulle vara

konkurrenskraftiga inom EG slås ut under de kommande åren. Det

vore både oansvarigt och korttänkt.

Marknadsanpassningen av det svenska jordbruket måste enligt

vår mening bygga på den grund som riksdagens beslut år 1990

utgör. Regeringens förslag om sänkta referenspriser strider på

ett avgörande sätt mot detta beslut. Resultatet blir en ensidig

svensk neddragning av gränsskyddet. Regeringen har också fattat

beslut om bl.a. höjda avgifter på handelsgödsel och

bekämpningsmedel, som inneburit plötsliga förändringar i

förhållande till riksdagsbeslutet. Reglerna kring omställningen

är oklara. Vi har varnat för att denna ryckighet kan äventyra

den viktiga marknadsanpassningen av den svenska

jordbruksnäringen och därmed också de riktlinjer för livsmedels-

och jordbrukspolitiken som utskottet enades om i samband med

fjolårets beslut (1989/90:JoU25).

2. Bengt Rosén och Sören Norrby (båda fp) anför:

Med anledning av s.k. förenklad behandling har folkpartiet

liberalernas återkommande yrkande om generell arealersättning

inte realbehandlats denna gång.

Vi önskar med hänvisning till de fördelar med arealersättning

som åberopas i motion Jo268 i detta sammanhang endast lyfta fram

den sänkning av konsumentpriserna på livsmedel som blir en

följd. Denna prissänkning sker utan att de avgränsnings- och

kontrollproblem uppstår som är förenade med en sänkt matmoms.

3. Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Jordbrukspolitik och livsmedelspolitik

Vi anser att en hållbar jordbrukspolitik inte kan reduceras

till nationalekonomiska överväganden. Politiken måste i stället

baseras på analys av jordens avkastningsförmåga och människornas

behov av föda och biologiska råvaror. Ekonomiska överväganden

behövs också, men kan aldrig ersätta dess faktiska förhållanden.

Det behövs en särskild jordbrukspolitik. Jordbrukspolitik

innefattar de åtgärder som vidtas från samhällets sida för att

påverka produktion och näringsverksamhet inom jord- och skogs-

bruk och därmed dem som arbetar inom näringen. Majoriteten

kallar detta för livsmedelspolitik.

Vi anser att det också behövs en särskild livsmedelspolitik.

Denna bör grundas främst på konsumenternas berättigade krav på

livsmedel. Därför bör en översyn göras av livsmedelskedjan efter

primärproduktionen. Översynen bör gälla konkurrenssituationen i

handelsledet, prissättning i de olika leden, marknadens

effektivitet, livsmedelskvalitet m.m.

Den globala försörjningssituationen

Det är viktigt att ha ett realistiskt internationellt

miljöperspektiv när jordbrukspolitiken läggs fast. Annars finns

risk att en felaktig slutsats dras vad gäller försörjnings-

förmågan.

I Sovjetunionen börjar miljöförstöringen att sätta djupa spår

i livsmedelsförsörjningen. I bl.a. USA råder problem med

vattenförsörjningen. I många u-länder är ökenutbredningen ett

stort miljöhot som resultat av skogsskövling och överbetning.

Drivhuseffekten kan förvärra förhållandena ytterligare.

Det finns risk för att världens livsmedelsförsörjning kan

försämras drastiskt under de kommande åren, beroende bl.a. på

miljöförstöring.

Över hälften av mänsklighetens föda baseras på spannmål.

Försörjningssituationen i världen försämras. Det ansedda

forskningsinstitutet World Watch Institutes senaste prognoser,

som bygger på uppgifter från FAO och amerikanska

jordbruksdepartementet, tyder på att situationen är lika dålig i

år som för ett år sedan. 1987 räckte de spannmålslager som

fanns i 101 dagar. 1990 räckte de i 62 dagar. Den kritiska nedre

gränsen ligger enligt FN vid 60 dagar. Under denna gräns finns

risk för svåra försörjningsproblem.

Inriktningen på lång sikt måste vara att ge u-länderna stöd så

att de kan bygga upp en egen produktion av livsmedel. Det

innebär stöd till primärproduktionen, dvs. jordbruk, men även

till lager, distribution m.m. På kort sikt måste även i-länderna

hålla lager av viktiga förnödenheter som kan användas vid

katastroftillstånd.

Målsättning för jordbruket

Vi anser att speciella långsiktiga mål för jordbrukspolitiken

bör sättas upp. Detta behövs för att riksdag och regering skall

ha något att utgå från när man formar den framtida politiken.

Det ger politiken stabilitet.

Jordbruket är en biologisk näring som mer styrs av naturens

gränser än av marknaden. Den biologiska produktionen ställer

speciella krav på producenten och på långsiktighet i de

politiska besluten. Den övergripande målsättningen bör vara att

jordbruket skall vara långsiktigt, uthålligt och ha en

produktionsförmåga så att insatta resurser ger hög avkastning.

Jordbruket skall dessutom vara både miljövänligt och effektivt.

Vi anser att det behövs beredskapsmål, konsumentmål,

regionalpolitiskt mål och ett lönsamhetsmål för jordbruket.

Beredskapsmålet skall formuleras så att jordbruksmarken vårdas

som den resurs den är. En målsättning för naturresursberedskap

skall utarbetas för det svenska jordbruket. Med hänsyn till en

förändrad miljö- och naturresurssituation kan en

försörjningskris uppstå. Beredskapshänsyn är motiverade av såväl

dessa skäl som av rent militära hot.

Förstörelsekraften i moderna krig gör att man måste räkna med

ett längre efterkrigsskede med stora försörjningsproblem.

Livsmedel är avgörande för att klara en krissituation under en

längre tid, och den geografiska fördelningen av

livsmedelsproduktionen är särskilt viktig. Centern anser att all

brukningsvärd åker måste bevaras. Det krävs dessutom en speciell

planering av storstädernas livsmedelsförsörjning vid en

krissituation. 1985 års beslut om livsmedelsförsörjningen bör

åter gälla.

Konsumentmålet bör formuleras så att konsumenterna ges goda

möjligheter att välja mellan livsmedel av olika slag, där

skillnaderna kan avse exempelvis smak, ursprung, produktionssätt

eller förädlingsgrad. Produktionsmetoder som är oetiska eller

direkt skadliga för konsumenterna kan inte accepteras bara för

att ge valfrihet. Livsmedel som producerats på ett i Sverige

förbjudet sätt skall ej få importeras.

Svenska livsmedel håller en hög kvalitet i en internationell

jämförelse. Det beror bl.a. på att Sverige har klimatiska

förutsättningar för produktion med mindre användning av kemiska

bekämpningsmedel än många andra länder. Sverige har dessutom

längre gående restriktioner vad gäller användningen av kemiska

bekämpningsmedel, medicin till djur m.m. än många länder som vi

importerar från.

I såväl förädlings- som grossistleden finns en betydande

koncentration och i detaljhandelsledet en överetablering.

Livsmedelshandeln domineras i dag av tre stora block. En översyn

bör göras av vilken inverkan senare led i livsmedelskedjan har

på priset.

Kosten är en av de viktigaste faktorerna av betydelse för

folkhälsan. Vi anser att ett folkhälsomål bör formuleras som ett

delmål i konsumentmålet.

Det regionalpolitiska målet måste utformas så att jordbrukets

betydelse för en levande landsbygd och ett öppet landskap

betonas. En levande landsbygd med ett vitalt och differentierat

näringsliv samt en fungerande service har stor betydelse för

såväl landsbygdsboende som andra. Landsbygden är en resurs och

har kvaliteter som måste tas till vara och utvecklas till gagn

för hela Sveriges befolkning.

Ett särskilt lönsamhetsmål bör preciseras. Under överskådlig

tid kommer Sverige att ha ett gränsskydd som är avgörande för

det svenska priset. Volymen av jordbruksproduktionen påverkas

inte endast av priset, utan även av biologiska faktorer. Det bör

också i fortsättningen finnas ett politiskt mål för lantbrukets

lönsamhet. Utifrån detta kan gränsskyddets nivå och andra

politiska beslut diskuteras.

Lönsamhetsmålet bör formuleras så att lantbruket får en rimlig

företagsekonomisk lönsamhet. Det innebär att jordbrukaren vid

normal effektivitet har rätt att kräva såväl långsiktig

förräntning på investerat kapital som en ersättning för utfört

arbete.

Omställningskommission

Omställningen av jordbruket måste nu fortsätta enligt

riksdagens intentioner, trots de avsteg utskottets majoritet

gjort från riksdagens tidigare beslut. Omställningen är mycket

viktig för att leva upp till devisen att hela Sverige ska leva.

Ett livskraftigt jordbruk är grunden för en levande landsbygd.

Omställningen måste ske på ett sådant sätt att inte enskilda

lantbrukare drabbas och inte en omfattande nedläggning eller

igenplantering av åkermark sker. Vi föreslog i samband med det

jordbrukspolitiska beslutet att en omställningskommission skulle

tillsättas för att följa omställningen och lämna förslag i de

fall justeringar behövdes. Vi anser att en kommission behöver

tillsättas med detta syfte för att undvika fler tolkningsproblem

under omställningsperioden.

Det finns en berättigad oro inom jordbruksnäringen. Den beror

bl.a. på den tveksamhet regeringen visat vid genomförandet av

riksdagens beslut och på den ovilja att stå fast vid beslutet

som majoriteten visat i utskottet. Oron i näringen har lett till

en bristande framtidstro. Detta är allvarligt och riskerar att

försämra möjligheterna att klara omställningen på ett positivt

sätt. Framtidstron måste återskapas. En omställningskommission

skulle kunna följa utvecklingen noga och föreslå justeringar när

så behövs.

GATT

GATTs förhandlingar, den s.k. Uruguayrundan, avbröts före jul

1990 utan att några resultat uppnåtts. Detta berodde främst på

att EG och USA inte kunde komma överens. Det är oklart när något

resultat av förhandlingarna kan nås.

Vi anser att varje land i förhandlingar måste slå vakt om

möjligheten till en egen försörjningsbas för livsmedel även i

framtiden, bl.a. beroende på miljöförstöringens negativa

effekter för livsmedelsproduktion.

GATT-förhandlingarna är viktiga för en effektivare

världshandel. Ett bra resultat i förhandlingarna är viktigt för

ett litet land som Sverige, där utrikeshandeln är av stor

ekonomisk betydelse. Detta får dock inte leda till att

regeringen i förhandlingarna bortser från att försöka göra en

för landet och jordbruket så bra uppgörelse som möjligt.

4. Annika Åhnberg (v) anför:

Redan i samband med det livsmedelspolitiska beslutet hävdade

vänsterpartiet att ersättningen för landskapsvård borde utökas

kraftigt och reglerna för användandet generaliseras. Vi menade

också att vallodlingen skulle vara grund för

omställningsersättningar. Vi framförde att alternativ

odling/ekologiskt lantbruk skulle stimuleras. Det gäller också

flera produktionsgrenar som missgynnades tidigare, t.ex.

getnäringen och fårnäringen. Utskottet tar i detta betänkande

inte upp de motioner som rör jordbrukspolitiken generellt till

behandling, med hänvisning till att det bara är ett år sedan det

övergripande beslutet om en ny livsmedelspolitik fattades. Vi är

övertygade om att en kommande utvärdering kommer att bekräfta

vår uppfattning om inriktningen på jordbrukspolitiken och

återkommer därför i annat sammanhang med krav om förändringar.

5. Marianne Samuelsson (mp) anför:

En stor del av världens befolkning svälter medan vi i Sverige

talar om överskottsproduktion som ett problem. Miljöpartiet de

gröna anser att vi i solidaritet med övriga världen i stort sett

skall vara självförsörjande på baslivsmedel. Många av de stora

ekologiska problemen i världen orsakas av ett överutnyttjande av

världens odlingsbara mark. Den minskning av

överskottsproduktionen som beslöts om vid fjolårets

livsmedelspolitiska beslut borde i likhet med vad miljöpartiet

de gröna hävdade i vår reservation ha skett genom att

användningen av insatsämnen minskat. Ett ekologiskt

miljöanpassat jordbruk skulle ge oss möjlighet att på ett

naturligt sätt behålla det öppna landskapet som har stor

betydelse för bevarandet av artrikedomen. Nu riskerar vi att

oersättliga naturvärden går förlorade genom att

kulturlandskapet försvinner och ersätts av

granskogsplanteringar. Ett miljöanpassat jordbruk är

samhällsekonomiskt effektivt eftersom miljöförstöringen bringas

till ett minimum samtidigt som det inte producerar ett överskott

som senare måste avsättas till låga världsmarknadspriser. Vi

ämnar att vid annat tillfälle återkomma med våra krav om

satsningar på det miljöanpassade lantbruket i likhet med vad vi

framfört i motion Jo226.

Åtgärdsprogram för alternativ odling

6. Annika Åhnberg (v) anför:

Vänsterpartiet har i många sammanhang framhållit behovet av

insatser för att öka omfattningen av alternativt/ekologiskt

lantbruk. I motion Jo238 föreslås att omställningsåtgärderna

kompletteras med åtgärder i detta syfte. Jag känner stor sympati

för motionen men har inte reserverat mig till förmån för den, då

den inte innehåller några konkreta förslag eller anvisar medel.

Vänsterpartiet har i en annan motion, som behandlas under

hemställan punkt 37, föreslagit åtgärder och anvisat medel.

Biodling

7. Annika Åhnberg (v) anför:

I motionerna Jo223 och Jo272 tas biodlingen upp. Det framhålls

att biodlingen är viktig för pollineringen av fruktträd och bär,

samt att det till Sverige importeras en stor del av den honung

som konsumeras. Jag delar uppfattningen att det är viktigt att

bevara och utveckla den inhemska biodlingen, men motionerna

anvisar enligt min mening inte verkningsfulla medel för att

uppnå detta. Vi kommer från vänsterpartiets sida att i lämpligt

sammanhang återkomma med förslag i denna fråga.

Anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen

8. Bengt Rosén och Sören Norrby (båda fp) anför:

Som folkpartiet liberalerna framhållit i sin kommittémotion

anser vi det olyckligt att regeringen valt att göra utspel om

gränsskyddet på livsmedel och matmoms av valpopulistiska skäl.

Genom att medvetet sända ut motstridande signaler har regeringen

lyckats skapa förvirring och i onödan polariserat debatten.

Den omläggning av jordbrukspolitiken som en bred majoritet i

riksdagen beslutade om den 9juni1990 föranleddes av omtanke

om såväl konsumenter som producenter. All produktion syftar

ytterst till att tillfredsställa konsumenters behov och

önskemål, men jordbruksregleringen har hindrat konsumenternas

önskemål att nå producenterna. De har producerat det som

regleringen premierat. Härigenom har variationen i utbudet

minskat och priserna ökat snabbare än på andra varor; varje

halvår har genom statlig medverkan primärproducenterna

kostnadskompenserats, och då har även efterföljande handelsled

passat på att justera sina marginaler.

Men konsumenterna efterfrågar inte bara livsmedel av bra

kvalitet till rimliga priser utan också en levande landsbygd och

öppna landskap. Med anledning härav -- och av andra skäl -- slog

riksdagen fast att vi inte ensidigt skall sänka vårt gränsskydd.

Världsmarknadspriserna (vm-priserna) är kraftigt dumpade, och

vårt jordbruk skulle inte klara av denna konkurrens. Därför bör

gränsskyddet avvecklas internationellt, och Sverige bör vara

pådrivande i GATT för att ett sådant avtal uppnås. Intill dess

skall enligt riksdagsbeslutet importen ligga kvar på oförändrad

nivå.

Men även för lantbrukarnas skull var en omläggning av

jordbrukspolitiken nödvändig. Regleringen har låst lantbrukarna

till ensidiga produktionsmönster med stora överskott som följd.

Dessa har till växande kostnader -- som lantbrukarna kollektivt

fått betala en betydande del av -- måst lyftas ut på

världsmarknaden.

Eftersom staten under ett sekel reglerat jordbruket bestämde

riksdagen att omställningen skall genomföras under fem år och

med olika insatser -- sammantaget kostnadsberäknade till 13,6

miljarder kronor -- som skall möjliggöra en omställning på

socialt acceptabla villkor.

Omställningsåtgärderna innefattar bl.a. sänkta spannmålspriser

som kompenseras med arealstöd. Detta har lett till sänkta priser

på foderblandningar -- som till stor del består av spannmål --

vilket i sin tur reducerat olika producentpriser. SPKs februari-

och marsbarometrar har visat att sänkta producentpriser börjat

slå igenom i lägre konsumentpriser.

När de svenska producentpriserna minskar uppstår ett

"överskydd" i gränsskyddet. Detta kan förädlings- och handelsled

utnyttja för att höja sina marginaler, och därför bör

gränsskyddet justeras.

Statens jordbruksnämnd har i uppdrag att justera gränsskyddet

med hänsyn till förändringar av vm-priserna. Jordbruksnämnden

(JN) fick nyligen regeringens uppdrag att höja gränsskyddet på

mjölkprodukter med anledning av de avskaffade

mjölksubventionerna. Det hade därför varit naturligt att JN fått

regeringens uppdrag att också företa justering av "överskyddet".

Folkpartiet liberalerna anser inte att justeringen kan företas

efter någon generell procentsats eller enligt den tabell som

redovisats. JN bör få regeringens uppdrag att minska överskyddet

produkt för produkt. Det kan ske enligt samma arbetsmetod som

används då gränsskyddet justeras med hänsyn till vm-prisernas

svängningar. Därmed kommer anpassningen att företas utifrån nu

aktuellt överskydd och inte efter något förmodat framtida läge.

På samma sätt kan justeringar i motsatt riktning komma i

fråga. Regeringen påpekar i propositionen att detta bl.a. blir

aktuellt för lamm- och fårkött när prisstödet som beslutat

trappas av. Vi vill framhålla att en dålig spannmålsskörd i höst

kommer att få samma effekt.

För att svensk livsmedelsproduktion skall kunna hävda sig i

internationell konkurrens måste vi dock ändra attityd till

prisstegringar. Vi har uppenbarligen levt för länge med olika

former av indexklausuler. Många kostnadspåslag har accepterats

som naturnödvändiga. Vi måste börja hata inflation och

kostnadsökningar för att växla ned utvecklingen på detta område

till europeisk nivå. I detta perspektiv är det angeläget att

avveckla överskyddet för inhemska livsmedel.

Justeringen av överskyddet kan förhindra prisökningar men --

som man påpekat från SPK -- det sänker inte konsumentpriser som

regeringen hävdar. Det hade däremot regeringen kunnat medverka

till om man biträtt folkpartiet liberalernas förslag till

ändringar i bygglagstiftningen för att underlätta etableringen

av lågprisprodukter. Undersökningar har bl.a. visat att det

skiljer ca 7% i matpriser mellan Karlskrona och Trollhättan

där det finns lågprisbutiker.

Vissa konkurrensfrågor

9. Annika Åhnberg (v) anför:

Näringsutskottet behandlar för närvarande proposition

1990/91:147 om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet.

Vänsterpartiet har till denna proposition lämnat en motion med

krav på regeringen att återkomma med förslag till skärpt

konkurrens som gäller hela livsmedelssektorn och inte enbart

primärproduktionen. Vi vidhåller denna uppfattning, men har inte

bifallit de nu framlagda motionerna eftersom ärendet redan

är under behandling i riksdagen.

Direktbidrag

10. Jan Fransson, Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Martin

Segerstedt, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ove Karlsson och Dag

Ericson (alla s) anför:

Mot bakgrund av riksdagens ställningstagande i samband med

behandlingen av livsmedelspolitiken våren 1990 bör enligt vår

mening ställningstagandet till hur bidragen skall hanteras under

budgetåret 1991/92 anstå tills GATT-förhandlingarna har

avslutats, vilket kan beräknas ske före 1991 års utgång.

Utskottet borde med denna motivering ha anslutit sig till

regeringens överväganden. Som framgår av propositionen ämnar

jordbruksministern återkomma i denna fråga. Vid en utfrågning

med jordbruksnämnden har utskottet erfarit att det finns

administrativa rutiner för att effektuera ett beslut om bidrag

under innevarande år, även om beslutet ej fattas nu.

Direktbidrag inom stödområdet

11. Annika Åhnberg (v) anför:

Enligt förra årets livsmedelspolitiska beslut skall jordbruket

inom stödområdet undantas från kraven på

produktionsbegränsningar i syfte att få produktionen i balans

med efterfrågan. Trots detta är det just inom stödområdet vi ser

tecken på en alltför stor minskning av jordbruket. De

direktbidrag som i enlighet med GATT-överenskommelsen 1989

utbetalas i stället för prishöjningar bör därför inte i

stödområdet ha en produktionsneutral utformning. Då riksdagen i

annat sammanhang beslutat (med anledning av bl.a. motion från

vänsterpartiet) att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för

att se över jordbrukspolitiken i sin helhet inom stödområdet har

jag inte reserverat mig till förmån för vårt yrkande om

förändring av direktbidragen. I den mån detta provisorium blir

bestående även nästa år bör denna fråga behandlas av ovan nämnda

arbetsgrupp.

Ekologiskt lantbruk

12. Marianne Samuelsson (mp) anför:

I likhet med vad vi tidigare framfört i motioner till

riksdagen anser vi att satsningarna på det ekologiska jordbruket

behöver förbättras. Vi har i våra motioner om livsmedelspolitik

och jordbruk framfört att satsningarna via ett arealbaserat

inkomststöd skulle ge det ekologiskt anpassade jordbruket en

bättre konkurrenssituation än den som råder i dag. Vi ämnar

återkomma i frågan.