Bet. 1990/91:JoU8

Jordbruksutskottets betänkande

1990/91:JOU08

Naturvård

Innehåll

Motioner

Utskottet

Hemställan

1990/91

JoU8

Motioner

1988/89:Jo970 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om bättre skydd för våtmarker.

1989/90:Jo318 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen

tillsammans med landsting och kommuner etablerar en fond för

upprätthållande av kulturlandskapet i Stockholms län.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T246.

1989/90:Jo420 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om

färjetrafikens skador i form av bl.a. svall, sug och erodering.

1989/90:Jo704 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av naturvårdslagen med

beaktande av de problem som berörs i motionen.

1989/90:Jo705 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

hänsyn till naturvårdsintresset i jordbrukslagstiftningen.

1989/90:Jo706 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av reglerna för skydd av

allemansrättsligt tillgänglig mark m.m.

1989/90:Jo710 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en inventering av

Östersjöns och Bottenvikens bestånd av vikare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av en forsknings- och

uppfödningsanläggning för i första hand vikare, i andra hand

gråsäl,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om undersökning av möjligheterna att

lokalisera en anläggning för uppfödning av vikare och gråsäl

till Mellanfjärden i Nordanstigs kommun,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om yrkesfiskares rätt till ersättning för

skador på fångst och redskap orsakade av säl.

1989/90:Jo713 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar ändra strandskyddsreglerna i enlighet med vad i

motionen föreslagits.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo403.

1989/90:Jo715 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder mot sanderosion m.m.

1989/90:Jo725 av Siw Persson och Margareta Fogelberg (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om grundläggande forskning, konsekvensstudier

samt skydd av sumpskogar.

1989/90:Jo727 av Charlotte Branting och Ingrid Hasselström

Nyvall (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av en forsknings- och

uppfödningsanläggning för knubbsäl,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om undersökning av möjligheterna att

lokalisera en uppfödningsanläggning för knubbsäl till

Blekingekusten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om yrkesfiskares rätt att få fullgod

ersättning för skador på fångst och redskap orsakade av säl.

1989/90:Jo728 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

tillägg till den svenska CW-listan till skydd för våtmarker i

inre delen av Skälderviken och Lundåkrabukten.

1989/90:Jo736 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om exploaterade delar av nationalparker,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avsättning

av Sjaunja och Taavavuoma till nationalpark,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kriteria för naturreservat,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skötsel av naturreservat,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om formerna för intrångs- och

marklösenersättning till markägare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om naturvårdsverkets bidrag till

friluftsanläggningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd för hotade djur- och växtarter,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd för Stora Alvaret.

1989/90:Jo745 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nationalparksplanen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om marina reservat,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om terminologi, ägande och skötsel rörande

skyddade naturområden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd av våtmarker i både jordbruks- och

skogsbruksområden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om dikning av skogsmarker,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utredning av vissa

reservatsbildningsfrågor,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att 1 % av den produktiva skogsmarken

med undantag för de fjällnära barrskogarna skall undantas från

vanligt skogsbruk,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avbetalningssystem vid inköp av privat

mark för naturvård.

1989/90:Jo749 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av marina reservat.

1989/90:Jo755 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att bilda marina reservat i vattnen kring

Karlsöarna, Fårö och Gotska Sandön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att naturvårdsverket bör få i uppgift att

närmare fastställa reservatens storlek och hur de skall skötas

samt komma in med uppgifter om kostnader för deras skötsel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att naturvårdsverket bör få i uppgift att

kartlägga behovet av fler marina reservat runt Gotland och hur

dessa skall kunna skyddas.

1989/90:Jo763 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att det generella strandskyddet slopas med

den begränsning som angivits i motionen.

1989/90:Jo764 av Axel Andersson och Kurt Ove Johansson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bevarande av Kösjö-området i

västra Jämtland som objekt av riksintresse för naturvård och

friluftsliv.

1989/90:Jo772 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett långsiktigt mål för naturvården är

att skydda 10 % av alla representativa naturtyper,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att naturvårdspolitiken bör harmoniseras i

enlighet med vad som anförs i Världstrategin för miljövård,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av marina reservat,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bättre skydd för våtmarker och sumpskogar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

fler nationalparker skall inrättas i enlighet med vad som

anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpta regler för motorbåtstrafiken

inomskärs och i insjöar och skärpta prestandanormer för

bulleregenskaper för motorbåtar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpta regler för barmarkskörning på

kalfjäll och i våtmarksområden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om begränsningar av s.k.

helikopterskidåkning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om begränsningar för snöskoterkörning.

1989/90:Jo776 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att särskilda regler skall gälla

då statlig mark tas i anspråk för naturvårdsändamål.

1989/90:Jo778 av Lars Hedfors och Ulla Johansson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information om allemansrätten.

1989/90:Jo782 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den av naturvårdsverket begär översyn, komplettering och väl

spridd information om allemansrätten så som angivits i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den ger naturvårdsverket i uppdrag att

till särskilt turisttäta kommuner ge ett extra bidrag för

tillsyn, information och andra insatser; detta för att minska de

skador som hotar den allemansrättsliga friheten.

1989/90:Jo784 av Reynoldh Furustrand och Alf Egnerfors (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

Ridö/Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren avsätts som nationalpark.

1989/90:Jo785 av Ivar Franzén och Marianne Andersson (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om rätt

till skatteavdrag för vård av natur- och kulturlandskapet m.m.

enligt vad som anförts i motionen.

1989/90:Jo789 av Kaj Nilsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att försöksverksamhet skall

planeras och sättas igång med ungdomskollektiv som utbildas i

kulturlandskapsvård, kulturminnesvård, konst och

vardagshantverk, 2. att riksdagen beslutar att lämpliga

naturreservat upplåts på goda ekonomiska villkor, så att

ungdomarna dels kan sköta reservatet, dels finna sin utkomst

genom verksamheter av kulturbevarande art -- t.ex. jordbruk,

turism, kursverksamhet.

1989/90:Jo791 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en översyn och samordning av stödformerna

som påverkar kulturlandskapet.

1989/90:Jo792 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att utredningen om översyn av

naturvårdslagen m.m. får i uppdrag att närmare undersöka

konflikten mellan allemansrätten och den ökade mängden vilthägn

samt överväga skärpning av gällande lag i de delar som anges i

motionen.

1989/90:Jo793 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förslag till utveckling av skyddade

naturområden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utlokalisering till Norrbotten av

naturvårdsverkets naturresursavdelning.

1989/90:Jo796 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av insatser för handikappanpassning av naturreservat.

1989/90:Jo797 av Eva Goës och Elisabet Franzén (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 18 § naturvårdslagen ändras

genom att dels efter första meningen i första stycket införs en

ny mening av följande lydelse: Tillstånd skall föregås av samråd

med berörda föreningar och sakägare, dels till första meningen i

andra stycket görs följande tillägg: Vari även väg till eller

från täktområdet skall redovisas.

1989/90:Jo800 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om möjligheten att nå strövområden.

1989/90:Jo807 av Arne Mellqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om betydelsen av det öppna odlingslandskapet.

1989/90:Jo810 av Lola Björkquist och Karl-Göran Biörsmark (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd för eklandskapet samt ängs- och

hagmarker i Östergötlands län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn och förbättring av

ädellövskogslagen.

1989/90:Jo817 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar anta i motionen angiven lag om skydd för

biologiska arter.

1989/90:Jo822 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nya former för skötsel av

naturvårdsobjekt.

1989/90:Jo823 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande

av miljöskyddsområde för Göta Älv-dalsbäckenet,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A443.

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bildandet av

Nationalpark Tresticklan i Dalsland.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A443.

1989/90:Jo824 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ekonomiska resurser till av sanderosion

berörda kommuner och till forskning inom området.

1989/90:Jo831 av Ingela Mårtensson och Siw Persson (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

vattenlagen och naturvårdslagen så att utrotningshotade groddjur

ges ett varaktigt skydd,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

fiskeriförordningen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Jo836 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att insjöar kan förklaras som

marina reservat.

1989/90:Jo849 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Ridö-Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren

bör avsättas som nationalpark,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skötsel av naturvårdsområden.

1989/90:Jo852 av Marianne Andersson och Birgitta Hambraeus (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samordning av stödet till bevarande av

kulturlandskapet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bevarande av de sista ogödslade

slåtterängarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en fullständig bevarandelag, omfattande

både naturvård och kulturminnesvård.

1989/90:Jo853 av Annika Åhnberg (vpk) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för att rädda de lägre

organismerna.

1989/90:Jo861 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utarbetande av metoder för att beräkna

rekreationsvärdet av tätortsnära skogar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om naturvårds- och kulturminnesåtgärder i

tätortsnära skogar.

1989/90:Jo867 av Åsa Domeij och Roy Ottosson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om återskapande av våtmarker.

1989/90:Jo873 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fauna- och floraregister,

14. att riksdagen hos regeringen begär att statens

naturvårdsverk får i uppdrag att utforma en utbildning i

naturkunskap i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Jo879 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

23. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppgift att utarbeta former för ett fortsatt omfattande

arbete med restaurering av våtmarker,

24. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket

får i uppgift att bedriva konkret projektarbete med restaurering

av våtmarker.

1989/90:Jo880 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd för känsliga naturområden.

1989/90:Jo909 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder för att främja ett bredare resursutnyttjande av

naturen.

Utskottet

På grund av en ständigt ökande arbetsbelastning har utskottet

beslutat att fristående motioner i princip skall sakbehandlas

högst en gång under varje valperiod. Det innebär att vissa

motionsgrupper och ämnesområden skall kunna behandlas på ett

förenklat sätt inom ramen för t.ex. en treårsperiod. Samtidigt

innebär beslutet att varje ämnesområde skall kunna bli föremål

för en fördjupad hantering inom en treårsperiod.

Frågor om naturvård har behandlats tidigare under innevarande

valperiod (se bl.a. 1988/89:JoU13 och 1989/90:JoU11). Utskottet

räknar med att dessa frågor återkommer under våren 1991 i

samband med beredningen av en större miljöpolitisk proposition.

Mot angivna bakgrund har utskottet beslutat föreslå att samtliga

motioner om naturvård nu lämnas utan någon vidare åtgärd från

riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo970 yrkande9,

1989/90:Jo318 yrkande3, 1989/90:Jo420 yrkande3,

1989/90:Jo704, 1989/90:Jo705, 1989/90:Jo706, 1989/90:Jo710,

1989/90:Jo713, 1989/90:Jo715, 1989/90:Jo725, 1989/90:Jo727,

1989/90:Jo728, 1989/90:Jo736 yrkandena1--8, 1989/90:Jo745

yrkandena1--6, 11 och 13, 1989/90:Jo749 yrkande8,

1989/90:Jo755, 1989/90:Jo763, 1989/90:Jo764, 1989/90:Jo772

yrkandena1--5 och 7--10, 1989/90:Jo776, 1989/90:Jo778,

1989/90:Jo782, 1989/90:Jo784, 1989/90:Jo785,

1989/90:Jo789, 1989/90:Jo791, 1989/90:Jo792,

1989/90:Jo793, 1989/90:Jo796, 1989/90:Jo797 yrkande 1,

1989/90:Jo800, 1989/90:Jo807, 1989/90:Jo810,

1989/90:Jo817, 1989/90:Jo822 yrkande23, 1989/90:Jo823,

1989/90:Jo824 yrkande4, 1989/90:Jo831, 1989/90:Jo836,

1989/90:Jo849, 1989/90:Jo852, 1989/90:Jo853,

1989/90:Jo861 yrkandena3 och4, 1989/90:Jo867 yrkande1,

1989/90:Jo873 yrkandena13 och14, 1989/90:Jo879

yrkandena23 och24, 1989/90:Jo880 yrkande6 och

1989/90:Jo909.

Stockholm den 23 oktober 1990

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: KarlErik Olsson(c), Jan Fransson(s),

Håkan Strömberg(s), Grethe Lundblad(s), SvenEric

Lorentzon(m), Martin Segerstedt(s), Jens Eriksson(m),

Margareta Winberg(s), Åke Selberg(s), Inge Carlsson(s),

Ingvar Eriksson(m), Sören Norrby(fp), Lennart

Brunander(c), Annika Åhnberg(v), Marianne Samuelsson(mp),

Kaj Larsson(s) och Anders Castberger(fp).

Särskilda yttranden

1. Nationalparkerm.m.

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson

(allam) anför:

Vi anser att nu gällande onödigt restriktiva

strandskyddsbestämmelser bör förändras. Det är fel att ha en

generell bestämmelse för hela landet som inte tar hänsyn till

faktiska förhållanden. Därför bör strandskyddslagen revideras.

Ett frisläppande utgör inte något hot mot allmänhetens

möjligheter att kunna nå stränderna. Vissa strandavsnitt bör

kunna skyddas genom att kommunerna genom detaljplan undantar

sådana områden som behövs för det rörliga friluftslivet.

Vi motsätter oss ingrepp i våra svenska nationalparker i

likhet med vad som skett i Stora Sjöfallet och Abisko. Sådana

ingrepp urholkar respekten för nationalparksbegreppet. Områdena

Sjaunja och Taavavuoma bör skyddas och området i sin helhet bli

nationalpark.

Moderata samlingspartiet har bestämda och klara åsikter om vad

som skall gälla för skötsel, formerna för intrångs- och

marklösenersättning till markägaren och kriterierna för

naturreservat. Detta finns beskrivet i vår kommittémotion

1989/90:Jo736 till vilken vi hänvisar. Vi anser även att

naturvårdsverkets bidrag till olika friluftsanläggningar på sikt

bör avvecklas och ansvaret överföras till föreningar, enskilda

och kommuner.

Det behövs ett bättre skydd för hotade växt- och djurarter.

Detta skydd bör förstärkas inom ramen för en effektivare

naturskyddslagstiftning. Artskyddsbestämmelser bör gälla både

för växter och djurliv. Vid en revidering av naturskyddslagen

bör denna fråga beaktas.

Vi anser att hela Alvaret bör ges ett visst skydd t.ex. i form

av skötselavtal. Det är enligt vår mening inte tillräckligt att

endast den nordliga delen skyddas genom att den avsätts som

nationalpark.

2. Nationalparkerm.m.

Sören Norrby och Anders Castberger (bådafp) anför:

Folkpartiet har medverkat till den av arbetsbelastningsskäl

starkt motiverade metod som innebär att jordbruksutskottet högst

en gång per treårsperiod ger fristående motioner inom ett

sakområde en grundlig behandling. I detta särskilda yttrande

vill vi ändå framhålla några motionsförslag som är nya sedan

föregående års betänkande om naturvård (1989/90:JoU11).

Statens naturvårdsverk har presenterat en nationalparksplan

som vi anser att regeringen borde ha använt som underlag för

inrättande av två nya nationalparker (Jo745). Vidare vill vi

peka på de åtgärder för att restaurera sälstammen som föreslås i

ett par motioner från folkpartiets ledamöter (Jo710 och Jo727).

Frågor om skydd av våtmarker, vilka fått allt större aktualitet,

behandlas i några motioner (Jo725, Jo728 och Jo745). Även

förslaget om inrättande av miljöskyddsområde för Göta

Älv--dalsbäckenet anser vi viktigt att uppmärksamma (Jo823).

3. Skötsel av naturvårdsobjektm.m.

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (bådac) anför:

Centerpartiet anser att naturvård och naturskydd är angelägna

delar av miljöpolitiken. I detta betänkande behandlas några

motionsyrkanden från vårt parti om naturvård. I anslutning till

den senaste budgetbehandlingen behandlades motionsyrkanden från

centern om ökade anslag till naturvårdsverket för skydd och

skötsel av de naturområden som är skyddsvärda. De medel som

finns tillgängliga för inköp av mark för naturvård är enligt vår

mening helt otillräckliga. När det gäller skötseln av

naturområdena har situationen under senare år försämrats. Vi har

föreslagit dels en kraftig ökning av anslagen till vård av

naturvårdsobjekt, dels inrättande av en fond som komplement till

de statliga medlen. Till denna fond skall människor med

speciellt intresse kunna testamentera medel och även på annat

sätt tillföra fonden medel. Ett ytterligare komplement till den

statliga skötseln av naturvårdsobjekt bör vara att anlita

människor som bor i bygden för skötseln. På samma sätt skall det

vara möjligt för ideella organisationer att åta sig skötsel av

naturvårdsobjekt. Därigenom skulle pengarna räcka till vården av

fler objekt, samtidigt som det skulle bli ett större engagemang

för dessa frågor.

4. Vissa utrotningshotade arterm.m.

Annika Åhnberg (v) anför:

Frågor om naturvård har blivit föremål för s.k. förenklad

hantering i jordbruksutskottet. I betänkandet uppges att frågor

om naturvård kommer att ges en mer genomgripande behandling

under våren 1991 då en större miljöpolitisk proposition väntas.

En utredning om naturvårdslagstiftningen, Översyn av

naturvårdslagen m.m., har nyligen avslutats. Jag har därför inte

reserverat mig till förmån för de krav som förts fram i

motionerna Jo853, Jo873 och Jo879 från vänsterpartiet.

Motionerna spänner över ett vitt fält. Jag vill särskilt

framhålla kravet på mer forskningsresurser och fler åtgärder i

syfte att bevara utrotningshotade lägre organismer. Vanligtvis

är det fåglar eller större däggdjur vi tänker på som

utrotningshotade, men hotet är lika alarmerande när det gäller

t.ex. insekter. För att bevara den genetiska mångfalden både för

dess egenvärde och för framtida behov, är det lika viktigt att

undanröja hoten mot de lägre organismerna.

Kunskapen om hotade eller sällsynta växt- och djurarter är en

förutsättning för en god naturvård. Därför behövs det utbyggda

flora- och faunaregister. Det behövs också mer resurser till

utbildning i naturkunskap för dem som är verksamma i jord- och

skogsbruk.

Lagar som styr jord- och skogsbruket måste inordnas under en

övergripande naturresurslagstiftning som bygger på en ekologiskt

hållbar långsiktig utveckling.

Ökade insatser för att återskapa och vidmakthålla våtmarker är

nödvändiga. Naturvårdsverket bör därför få ett sådant uppdrag.

Självfallet står vänsterpartiet bakom kraven i motionerna och

kommer att ta upp dem igen vid ett tillfälle då de kan få en

fördjupad behandling.

5. Ny naturvårdslag m.m.

Marianne Samuelsson (mp) anför:

Sveriges naturvårdspolitik är skandalöst dålig. Trots det

ökande allmänna medvetandet om att vi är direkt beroende av

naturresurserna och att det därför är av yttersta vikt att

hushållningen med naturresurserna hävdas, kan vi inte skönja

några förändringar i riksdagsmajoritetens politik. En mycket

liten del av Sveriges areal är skyddad och det är t.o.m. så att

en produktionsinriktad lagstiftning (t.ex. skogsvårdslagen)

och statliga bidrag (t.ex. bidrag till byggande av

skogsbilvägar) styr utvecklingen mot en allt hårdare utarmning

av naturmiljön.

Det krävs ett trendbrott i den svenska naturvårdspolitiken om

utvecklingen skall kunna vändas. Som ett försiktigt och

kortsiktigt mål har vi föreslagit att 1 % av den produktiva

skogsmarken nedanför den gamla skogsodlingsgränsen skall

skyddas. Men på längre sikt är det inte tillräckligt om den

snabba utslagningen av arter skall kunna stoppas. Den

internationella naturvårdsunionen kommer troligen att föreslå

att 10 % av alla representativa naturtyper bör skyddas. Vi anser

att riksdagen bör anta denna målsättning som ett långsiktigt

mål.

Ett införande av biotopskydd i lagstiftningen krävs om Sverige

skall uppfylla de internationella förpliktelser på

naturvårdsområdet som Sverige tagit på sig bl.a. genom att

ratificera Bernkonventionen år 1983.

Det lagförslag som här presenteras bygger dels på ett direkt

skydd för vissa typer av biotoper, t.ex. urskogar och våtmarker,

dels på ett skydd kopplat till ett visst område som är

väsentligt för hotade arter. Förutom direkt skydd för

naturområden beaktas också behovet av aktiva naturvårdsåtgärder,

t.ex. inom jordbruket.

Centralt i förslaget är att krav på kommunala

naturvårdsinventeringar och naturvårdsplaner införs. Dessa skall

tas fram i samråd med allmänheten, genom utställning och

offentlig "hearing", för att ta till vara lokal kunskap och

lokala synpunkter. Statens naturvårdsverk blir central

tillsynsmyndighet.

Dagens tillsynsorganisation är bristfällig. I miljöpartiets

motion till riksdagen om tilläggsdirektiv till

miljöskyddskommittén hemställs att kommittén skall få i

uppdrag att utreda möjligheterna att åstadkomma ett nytt

tillsynssystem. I samma motion hemställs även att

miljöskyddskommittén får i uppdrag att införa utökade

talerättsregler för enskilda och organisationer i den svenska

miljölagstiftningen. Lagförslaget har utformats så att det skall

kunna träda i kraft omedelbart. En förutsättning för att

lagförslaget skall uppnå avsedd effekt är dock att

tillsynssystemet omorganiseras och effektiviseras samtidigt som

talerättsreglerna utökas i enlighet med vad som sagts ovan. Men

vi anser att vi inte bör bygga upp ett helt nytt tillsynssystem

för den här lagen utan att det måste göras samlat för hela

miljölagstiftningen.

Lagförslag

Allmän motivering

1. Inledande bestämmelser

Allmänt

Naturen och dess artsammansättning har förändrats i alla

tider, men genom mänsklig påverkan i sen tid utrotas växt- och

djurarter i en mycket snabb takt.

I lagens första kapitel beskrivs bl.a. lagens syfte och

tillämpningsområde. Syftet med lagen är att bevara hotade djur-

och växtarter genom att skydda deras livsmiljöer.

Människan kan utrota en art utan att direkt ta livet av en

enda individ genom att förstöra dess livsmiljö. I Sverige har vi

i dag regler som förbjuder att man dödar hotade djur eller

plockar fridlysta blommor.

1 Naturvårdslagen ger också möjlighet att avsätta stora

områden till nationalparker, naturreservat och

naturvårdsområden. Dessa former tar lång tid att administrera

och ger inget direkt biotopskydd. Det finns ingen direkt

koppling mellan förekomst av hotade arter och skydd av

naturmiljön. Någon regel som gör det möjligt att skydda ett

litet område som är av betydelse för hotad djur- eller växtart

finns inte i dag. I lagen om skötsel av jordbruksmark och

skogsvårdslagen finns hänsynsregler. Men dessa hänsynsregler är

för allmänna och kopplingen till naturvårdslagen för dålig för

att de skall ha någon större betydelse för skyddet av hotade

arter. Det här lagförslaget gör det möjligt att skydda mindre

områden på ett snabbt och effektivt sätt.

Sverige saknar ett biotopskydd trots att vi skrivit under

Bernkonventionen,2 vilken uttryckligen kräver att

medlemsstater ska vidta lämpliga lagstiftande åtgärder för att

skydda kritiska områden, art. 4. Texten i fjärde artikeln lyder:

1. Varje avtalsslutande part skall vidtaga lämpliga och

nödvändiga lagstiftande och administrativa åtgärder för att

säkerställa ett skydd för de vilda djur- och växtarternas

miljöer, framför allt de arter som anges i bilagorna 1 och 2,

samt ett skydd av hotad naturlig miljö.

2. De avtalsslutande parterna skall i samband med planering

och vid uppdragandet av riktlinjer för utveckling taga hänsyn

till skyddskraven för de områden som är skyddade enligt

föregående punkt för att undvika eller så långt som möjligt

begränsa en försämring av sådana områden.

3. De avtalsslutande parterna åtager sig att särskilt taga

hänsyn till skyddet av sådana områden som är av betydelse för de

flyttande arter som anges i bilagorna 2 och 3 och som är

lämpligt belägna i förhållande till flyttningsvägar, såsom

övervintrings-, rast-, närings-, häcknings- eller

ruggningsområden.

4. De avtalsslutande parterna åtager sig att på lämpligt sätt

samordna sina åtgärder för att skydda naturlig miljö som avses i

denna artikel, då denna befinner sig i gränsområden.

Exempel på lagar som innehåller ett biotopskydd finns i andra

länder. I USA finns "Endangered Species Act" och i Danmark finns

biotopskydd i Naturfredningsloven.

Hotbild

Utarmningen av artrikedomen går mycket snabbt och hotbilden är

komplicerad. Det är inte bara genom mer eller mindre direkt

påverkan, som t.ex. skogsbrukets metoder, dikning och

vägbyggnationer, som arterna hotas. Naturmiljön förändras också

starkt av miljöfarliga utsläpp av olika slag både till luft och

vatten. Den nuvarande miljölagstiftningen tar hänsyn till den

totala föroreningssituationen i olika områden i allt för liten

grad, eftersom den koncentreras till utsläppen från varje

enskild föroreningskälla. För att komma till rätta med detta

krävs ändring av miljölagstiftningen genom införande av

kvalitetsnormer. Det hjälper inte att skydda olika markområden

och ställa krav på försiktighetsmått vid olika typer av

verksamhet om miljöfarliga utsläpp försämrar

livsförutsättningarna.

Orsakerna till utarmningen är flera. Bl.a. har det moderna

skogsbruket haft en stor inverkan på växt- och djurarters

miljöer. Skogarna kalhuggs, dikas och återplanteras. Vi får ett

bestånd som är enhetligt och likåldrigt i ett väl dränerat

område. Ur naturvårdssynpunkt skall ett bra skogsbestånd vara

olikåldrigt, ha en hög procent av döda eller döende träd samt

inslag av naturliga bäckar och kärr. Kalhyggesbruket, som är den

enda tillåtna avverkningsformen enligt Skogsvårdslagen,3

kan medföra drastiska förändringar i naturmiljön och ger

upphov till relativt enhetliga och likåldriga bestånd.

Skogsvårdslagen är exploateringsinriktad och medger inte

tillräcklig hänsyn till naturvården. Visserligen finns 21§ som

kräver att viss hänsyn skall tas till naturvårdens intressen,

men regeln är tandlös och får ingen verkan om inte

skogsvårdsstyrelsen först meddelat föreläggande i enlighet med

24§.

Övergång sker successivt från hagmark till skog. Statsbidrag

utgår för skogsplantering efter avverkning av lågproducerande

bestånd (s.k. 5:3-skog). Utbetalning av bidrag kommer i

fortsättningen inte att utgå till plantering på marker av

hagmarkstyp, glesa äldre och medelålders lövträdsbestånd eller

glesa bestånd i det fjällnära skogsområdet, vilket

förhoppningsvis kommer att leda till större varsamhet med

känsliga biotoper. Men problemet med statsbidraget kvarstår

fortfarande till en del. Ett exempel på detta är miljögruppen

"Steget före":s fynd av mycket intressanta och artrika

urskogsbiotoper nedanför de fjällnära skogarna där bidrag

fortfarande utgår.5 Även om större delen av dessa skogar är

relativt högproduktiva ingår även s.k. 5:3-skog i de nyupptäckta

urskogsområdena.

Även jordbruksmetoderna har ändrats under de senaste

decennierna. Intensiv kvävegödsling förändrar

konkurrensförhållandena mellan olika växter och leder till en

mer ensidig flora och användning av bekämpningsmedel till en

artfattigare ogräsflora. För att ytterligare rationalisera

jordbruket får många viktiga biotoper stryka med. Åkerholmar

schaktas bort, lövdungar huggs ner, stenrösen röjs undan,

våtmarker dikas ut och gamla öppna diken fylls igen.6

De marina miljöerna hotas. Havet övergöds av kväve och fosfor.

Den ökade näringstillgången leder till algblomning och

efterföljande syrebrist. Havet förgiftas av utsläpp av klorerade

organiska föreningar.7,8 Rovfisket tömmer haven. Fiskens

barnkammare, de kustnära strandsträckorna, hotas av utbyggnad av

småbåtshamnar, sandsugning och dumpning.9, 10, 11

Vi måste bevara den genetiska mångfalden i naturen. Det räcker

inte med intentioner eller med att underteckna internationella

överenskommelser som sedan inte förankras rättsligt

nationellt.12 Vad vi behöver är ett regelsystem som ställer

krav på fullgoda beslutsunderlag då naturområden skall tas i

anspråk, som gör det möjligt att skydda viktiga mindre områden

på ett snabbt och effektivt sätt. Väsentliga bevarandeintressen

måste ges ett effektivt skydd.

Definitioner

För att lagen skall vara klar och tydlig har vi bland de

inledande bestämmelserna definierat en rad begrepp som är av

betydelse för lagens innehåll och förståelse. Definitionerna

svarar mot begreppens betydelse i just den här lagen. Skulle

tvist uppstå om visst begrepps betydelse är det i första hand

bland lagens definitioner svaret skall sökas.

Med hänsyn till att lagen inte skall bli stel och oflexibel

har vi, då det gäller olika biotoper, delegerat till statens

naturvårdsverk att definiera de olika naturtyperna. Detta är en

förutsättning eftersom kunskapsunderlaget ständigt förändras och

att stora regionala skillnader förekommer.

Lagen är delvis uppbyggd kring olika arbetsformer som redan är

etablerade. Detta gäller bland annat för artdatabanken. Statens

naturvårdsverk (SNV) medverkar genom uppdrag till forskare vid

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i framtagandet av nationella

bedömningar rörande hotade djur- och växtarter i Sverige.

Verksamheten utförs inom projektet databank för hotade arter --

flora respektive fauna.

De olika hotklasserna i kap. 1 utgör alltså de av databank för

hotade arter definierade hotkategorierna 0--4.

2. Kravregler

Allmänt

Kravreglerna i andra kapitlet innehåller bland annat en allmän

hänsynsregel som gäller för alla och envar, 1§. Hänsynsregeln

medför inte i sig att någon förpliktigas att göra något aktivt

men däremot en skyldighet att vidta vissa försiktighetsmått.

Vad gäller de strängare kravreglerna har miljöskyddslagens

(ML) tillåtlighetsregler13 fått utgöra förebild dels för att

de efter lång tids användande har fungerat någorlunda

ändamålsenligt och medgett en flexibel tillämpning, dels för att

medverka till att kravreglerna inom miljölagstiftningen utformas

på ett enhetligt sätt.

Lagen föreskriver krav på att välja bästa möjliga plats för

företag eller åtgärd som kan medföra negativ påverkan på växt-

eller djurarters livsförutsättningar, 5 §. Referensområdet inom

vilket plats kan väljas skall för åkerbruk, skogsbruk och

betesdrift ske med beaktande av företagarens egna

förutsättningar att välja plats.

Avvägningar

Den som utövar verksamhet eller på annat sätt vidtar åtgärd

som kan medföra negativ påverkan på växt- eller djurarters

livsförutsättningar måste dämpa sin verksamhet så att påverkan

blir så liten som möjligt. En avvägning måste göras mellan

nyttan av att vidta åtgärden och skadan av densamma.

Krav ställs på att använda sig av vad som är tekniskt möjligt

vid verksamhet av slag som är i fråga, 6 §. Då menas teknik som

används kommersiellt någonstans i världen.

När vi använder termen "tekniskt möjligt", har vi använt oss

av en rättslig standard. Metoden att anknyta en prestandanorm

till en rättslig standard leder till en relativt höggradig

objektivering, dvs. ett mycket litet utrymme lämnas till

beslutsfattarens eget skön. Ju mer beslutsfattaren känner sig

bunden på grund av regeltexten, desto högre objektiveringsgrad

har kravreglerna. En annan fördel med att använda sig av en

rättslig standard är att man förenar bundenhet och

flexibilitet.14 Lagen behöver inte skrivas om utan anpassar

sig automatiskt till ändrade tekniska förhållanden.

Vid en bedömning av vad som är ekonomiskt möjligt skall man

göra en objektiv bedömning och se på vad som är möjligt för ett

branschgenomsnittligt företag.

Förbud

Lagen är utformad så att vissa naturtyper som i lagtexten

särskilt angivits omfattas av ett generellt förbud mot ingrepp

som kan medföra att den för naturtypen säregna karaktären

förändras, 2§. Vid fastställande av naturvårdsplan kan statens

naturvårdsverk förordna att visst naturområde som omfattas av

förbud kan undantas. Om ett område skall kunna undantas

förutsätts att det är uppenbart att området saknar betydelse för

djur- eller växtarter i artdatabanken (2:13).

Ambitionsnivån i lagen är hög. Bevarandeintresset av

betydelsefulla områden är centralt. Det har därför varit

nödvändigt att införa en regel om generellt förbud. Vidare

skyddas olika områden genom naturvårdsplanerna. Det är inte

säkert att det alltid är samma områden inom kommun som måste

skyddas, därför skall naturvårdsplanerna revideras med jämna

mellanrum.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer har

dessutom genom lagen fått en möjlighet att meddela föreskrifter

till skydd för ytterligare naturtyper då så erfordras, 3§.

Tillstånd

För verksamhet som kan medföra skadliga ingrepp i vissa

naturtyper krävs tillståndsplikt, 8§. Tillståndsplikt krävs

för ingrepp i de naturtyper som särskilt angivits som

tillståndspliktiga i naturvårdsplan samt i de naturtyper som är

tillståndspliktiga genom 2 kap. 8 och 9§§.

Tillståndsmyndigheten skall se till att kravreglerna är

uppfyllda. Som en extra säkerhetsventil har vi förbjudit

beslutsfattaren att meddela tillstånd i de fall då det vid

miljökonsekvensanalys15 visar sig att det aktuella området

är biotop eller har väsentlig betydelse för växt- eller djurart

vilken tillhör artdatabankens hotkategori 1 eller 2.

Bevisbörda

Lagförslaget innehåller en allmän hänsynsregel som ställer

krav på försiktighetsmått för att begränsa skador som kan

uppkomma. Bevisbördan är omvänd, dvs. den ligger på den som vill

vidta en viss åtgärd. Utövaren måste hålla sig informerad om

gällande naturvårdsplan och se till att eventuellt handlande

inte strider mot planen. I de fall myndighet beslutar lägga

restriktioner på visst område eller viss naturtyp skall

bevisbördan i stället vila på myndigheten.

3. Planer

Allmänt

För att lagens mål skall kunna uppnås har vi ansett det

nödvändigt att införa regler om olika typer av plankrav.

Planerna kopplas till varandra i ett enhetligt system. De har

rättsverkan och skall bl.a. fungera som beslutsunderlag.

Planerna kopplar ihop lagstiftarens mål och det praktiska

handlandet.

Artdatabank

Vi har utgått från statens naturvårdsverks och Sveriges

lantbruksuniversitets upprättade artdatabank. Artdatabanken

klassificerar olika arter i skilda hotkategorier, klass 0 --

försvunna, klass 1 -- akut hotade, klass 2 -- sårbara, klass 3

-- sällsynta, klass 4 -- hänsynskrävande. Hotklassificeringen

utgör en grund för prioritering av insatser.

Handlingsprogram

På grundval av artdatabanken skall statens naturvårdsverk

utforma ett handlingsprogram som beskriver hur arbetet med de

hotade arterna skall bedrivas.

Naturvårdsinventering

För att få nödvändig kännedom om kommunernas mark- och

naturförhållanden åläggs varje primärkommun genom lagen att

utföra en naturvårdsinventering. Inventeringen skall göras så

noggrann som möjligt. Kommun skall vanligen ha en kommunekolog

anställd som ansvarar för att inventeringen utförs på ett

riktigt och ändamålsenligt sätt. Lokalkännedom tas till vara

genom att inventeringen skall ställas ut för offentlig

granskning tre månader under vegetationsperioden. Allmänheten

har då möjlighet att peka på eventuella brister i inventeringen.

Inventeringsmaterialet skall bestå av dels en textdel, dels en

kartdel där de olika områdena klassats med hänsyn till sina

naturvärden. Naturvårdsinventeringen skall redovisas på ett

offentligt sammanträde.

Åtgärdsprogram

När samtliga kommuner inventerats och

naturvårdsinventeringarna godkänts av länsstyrelsen har statens

naturvårdsverk ett gott underlag för att upprätta artinriktade

åtgärdsprogram. Åtgärdsprogram skall i första hand upprättas för

arter i hotkategorierna 1 och 2. Åtgärdsprogrammen är viktiga

för att målsättningen med återskapandet av livskraftiga

populationer skall förverkligas. Tanken är att arter som

upptagits på hotlistan skall kunna flyttas till en lägre

hotkategori då deras förutsättningar för överlevnad har

förbättrats.

Naturvårdsplan

För att åtgärdsprogrammen skall få någon rättslig förankring,

har vi krävt att kommun, då åtgärdsprogrammen färdigställts,

upprättar en naturvårdsplan med ledning av

naturvårdsinventeringen och statens naturvårdsverks handlings-

och åtgärdsprogram. Naturvårdsplanen skall bland annat förklara

hur man tänkt skydda områden vilka måste bevaras för att målet

med SNVs åtgärdsprogram för de hotade arterna skall kunna

genomföras. Kommun kan gå längre än vad som direkt föreskrivs i

lagen för att skydda vissa områden. Man kan exempelvis bidra

till aktiva åtgärder i jordbruket genom att betala ersättning

till den som åtar sig att aktivt bruka åkermark.

Naturvårdsplanen skall fungera som beslutsunderlag då man

fattar beslut rörande markanvändning i kommunen.

Naturvårdsplanerna skall fastställas av kommunfullmäktige och

får därefter rättskraft. Det innebär att beslut inte får fattas

som strider mot naturvårdsplanen.

Kommunerna kan i sin naturvårdsplan gå längre än vad lagens

minimikrav föreskriver. Lagen tvingar inte fram aktiva

skötselåtgärder av markägare, men ställer krav på kommunen att i

arbetet med naturvårdsplanen ta fram en ekonomisk kalkyl på vad

aktiva skötselåtgärder vid olika ambitionsnivåer skulle kosta.

Aktiva skötselåtgärder skulle t.ex. kunna vara slåtter av ängar

och blädningsskogsbruk där detta är väsentligt för att bevara

hotade arters livsmiljö.

Skogsbruksplan

Slutligen har vi kopplat de i 21 a§ skogsvårdslagen

obligatoriska skogsbruksplanerna till naturvårdsplanerna. Tanken

är att skogsvårdsstyrelsen inte skall kunna upprätta

skogsbruksplaner som strider mot innehållet i

naturvårdsplanerna. På så vis får man en vettig koppling mellan

enskilda markägare och den kommunala planeringen. Markägare blir

även skyldig att informera sig om den del i kommuns

naturvårdsplan vilken har betydelse för markägarens verksamhet.

4. Ersättningsregler

Allmänt

Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen skall varje medborgare vars

egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant

förfogande ha rätt till ersättning för förlusten enligt grunder

som bestäms i lag. Expropriationsändamålen framgår av 2kap.

expropriationslagen.

Genom expropriation övergår markägarens befogenheter till

någon annan. Expropriationsfallen skiljer sig från

restriktionsfallen. Vid restriktionsfallen begränsas markägarens

förfoganderätt utan att någon annan tar över motsvarande rätt

eller befogenhet.16

Genom att införa olika krav- och hänsynsregler i lagtext har

lagstiftaren möjlighet att inskränka en markägares befogenheter.

Markägarens rätt begränsas i och med att krav- eller

hänsynsregeln blir gällande rätt.17

Ersättningsrätten till fastighetsägare eller innehavare av

särskild rätt till fastighet är beroende av hur stora

restriktioner de åläggs. Någon ersättning skall inte utgå om

fastighetsägaren endast måste visa allmän hänsyn. Rätten till

ersättning inträder först då fastighetsägarens pågående

markanvändning inom brukningsenheten försvåras avsevärt.

Pågående markanvändning

Ersättningsrätten är kopplad till den pågående

markanvändningen. Fastighetsägaren har inte rätt till ersättning

vid ändrad markanvändning. Här skiljer sig lagen från

expropriationslagen som inte gör någon uppdelning mellan

pågående och ändrad markanvändning.

Begreppet pågående markanvändning har i denna lag samma

innebörd och betydelse som i naturvårdslagen (NVL, 1964:822). I

NVLs förarbeten sägs att begreppet pågående markanvändning skall

tolkas generöst i förhållande till markägarna. Som exempel anges

att man inte bara skall räkna det faktiska utnyttjandet i

trängre mening såsom pågående markanvändning utan även nya

markanvändningsformer som vid den aktuella tidpunkten anses som

en naturlig fortsättning på eller normal och naturlig

rationalisering av markanvändningen.18 I motiven till plan-

och bygglagen (PBL, 1987:10) betraktas avverkning i olika

former, markberedning och plantering såsom pågående

markanvändning.19

Begreppet pågående markanvändning är en rättslig standard som

kan växla från tid till tid.20 Standardens innebörd är

beroende av samhällets syn på lämpliga bruknings- och

rationaliseringsmetoder.

Avsevärt intrång

För att markägare skall ha rätt till ersättning krävs att

intrånget är kvalificerat. Intrånget skall relateras till hela

brukningsenheten och inte såsom i naturvårdslagen till berörd

del av fastigheten.

Restriktionernas omfattning skall bedömas från fall till fall.

Det är inte realistiskt att sätta en generell procentsats som

skall gälla för alla fall.

Genom "artlagen" kan en markägare hindras i sin verksamhet

genom att viss biotop faller under lagens förbudsregel eller

genom att ingrepp i biotopen har gjorts tillståndspliktigt. En

förutsättning för att markägaren skall ha rätt till ersättning i

dessa fall är att den pågående markanvändningen avsevärt

försvårats. Markägaren har t.ex. inte rätt till ersättning om

han inte får tillstånd till att bygga kolonilotter inom ett

våtmarksområde. Orsaken till detta är att det rör sig om en

ändrad markanvändningsform.

För den markägare som fått tillstånd till åtgärd inom ett

tillståndspliktigt område gäller även lagens övriga kravregler

fullt ut, dvs. markägaren är skyldig att välja bästa möjliga

plats och använda sig av bästa möjliga teknik. Medför

kravreglerna att markägaren tvingas övergå från en teknik till

en annan, som är dyrare, har han inte någon rätt till ersättning

för den ökade kostnad som lagens regler medför.

Lagens kravregler gäller inte enbart för verksamheter som

skall utföras inom tillståndspliktig biotop utan för all

verksamhet som direkt eller indirekt kan medföra negativa

förutsättningar på hotade djur- eller växtarter.

Civilrättsliga avtal

Stat och kommun har möjlighet att ingå civilrättsliga avtal

med markägare. Markägare förbinder sig att helt eller delvis

avstå från viss markanvändning under en bestämd tidsperiod.

Genom att skyddet är tidsbegränsat behöver inte ersättning

betalas ut för all framtid.

Denna möjlighet är fördelaktig eftersom man inte vet hur länge

ett visst område kommer att vara skyddsvärt. Det är vanligt att

arter flyttar från ett område till ett annat.

5. Tillsyns-, besvärs- och påföljdsregler

Dagens tillsynssystem fungerar mycket dåligt inom natur- och

miljövården. I lagförslagets bilaga om nödvändig översyn av

annan lagstiftning föreslås att en ny övervakningsorganisation

måste arbetas fram. Till dess att ett nytt övervakningssystem

tagits i bruk måste den gamla organisationsformen användas.

Specialmotivering

1. Inledande bestämmelser

1§Denna lag syftar till att långsiktigt bevara den

naturliga genetiska mångfalden i naturen genom att skydda hotade

växt- och djurarter samt deras biotoper.

Lagen inleds med en portalparagraf som sammanfattar lagens

syfte. Vi delar den syn om vikten av ekologisk grundsyn som

beskrivs i naturresurs- och miljökommitténs betänkande.21

Det klargörs genom betoningen på att bevarandet skall vara

långsiktigt.

Det är viktigt att väsentliga bevarandeintressen ges ett

effektivt skydd. Begreppet biotop i paragrafen behöver inte

syfta på en naturtyp av en viss beskaffenhet utan kan även

utgöra ett enskilt naturområde som skyddas enligt denna lag

därför att området är betydelsefullt för en eller flera hotade

arter.

2 § Denna lag är tillämplig på åtgärder och verksamheter

vilka direkt eller indirekt kan medföra sådana negativa

ekologiska konsekvenser som kan få betydelse för djur- eller

växtarters livsförutsättningar, exempelvis förändringar av

betydelsefulla naturtypers säregna karaktär.

Lagens tillämpningsområde är vidsträckt för att lagen skall

vara så heltäckande som möjligt och omfatta all mänsklig

verksamhet som kan utarma naturens mångfald. Med verksamhet

avses inte bara under en längre tid pågående verksamhet som

t.ex. skogsbruk utan också enstaka handlingar som att t.ex.

plocka blommor under en skogspromenad. Med åtgärder avses även

olika typer av administrativa beslut.

3 §Definitioner;

--biotop: en naturmiljö som svarar mot ekologiska krav från en

eller flera biologiska populationer,

--genetiskt särpräglad population: en grupp av organismer som

fortplantar sig i huvudsak med varandra och som är knuten till

en viss naturlig miljö,

--direkt påverkan: ändringar av pågående markanvändning samt

åtgärder som kan förändra markens ekologiska förutsättningar. I

begreppet mark innefattas här även vattenområden,

--indirekt påverkan: störning genom vattenförorening,

luftförorening, joniserande strålning, buller, skakning, ljus

eller annat sådant,

--hotad art: en art, underart eller genetiskt särpräglad

population vilken tillhör någon av nedan nämnda klasser;

klass 0 -- Försvunna; taxa försvunna eller betraktade som

försvunna som reproducerande populationer.

klass 1 -- Akut hotade; taxa som löper risk att försvinna som

reproducerande populationer inom en nära framtid om

hotfaktorerna inte snarast undanröjes.

klass 2 -- Sårbara; taxa vars överlevnad inte är säkerställd

på längre sikt. Innefattar bl.a. taxa med allvarlig tillbakagång

i numerär eller i geografisk utbredning och som möjligen snart

kan behöva föras till kategori akut hotade.

klass 3 -- Sällsynta; taxa som för närvarande inte är akut

hotade eller sårbara men som ändå är i riskzonen på grund av att

populationen totalt sett är liten, geografiskt starkt begränsad

eller utglesad.

klass 4 -- Hänsynskrävande; taxa som inte tillhör 1--3 men som

ändå kräver artvis utformad hänsyn.

Syftet med att använda definitioner har redovisats i

allmänmotiveringen till 1. Inledande bestämmelser.

2. Kravregler

1 §Var och en som utövar verksamhet eller på annat sätt

vidtar åtgärd som kan medföra negativ påverkan på hotade växt-

eller djurarters livsförutsättningar skall begränsa de skador

som kan uppstå.

Paragrafen är en allmän hänsynsregel och gäller för var och en

som vidtar åtgärd som kan medföra negativ påverkan på växt-

eller djurarters livsförutsättningar. Det som kännetecknar en

allmän hänsynsregel är bl.a. att den inte ger någon rätt till

ersättning samt att bevisbördan vilar på utövaren. För att

paragrafen skall fylla någon funktion -- förutom att fungera som

tolkningsunderlag -- är den i förslaget

straffsanktionerad.22

Det räcker med att det finns risk för att skada kan uppstå för

att lagen skall vara tillämplig. Utövaren är skyldig att i

möjligaste mån begränsa de skador som kan uppstå. Här måste en

proportionalitetsprincip gälla, begränsningarna skall stå i

proportion till eventuella skadors omfattning.

2 §I följande naturtyper får icke sådana ingrepp göras som

kan medföra att naturtypens säregna karaktär förändras.

Urskog och urskogsliknande naturskog

Orörda älvar, älvsträckningar, biflöden och åar

Bäckraviner

Naturliga källor och källpåverkad mark

Mjukbottnar i grunda kustområden

Naturliga småvattendrag

Småvatten i odlingslandskapet

Åkerholmar

Större sammanhängande i allt väsentligt orörda myrar

De i första stycket nämnda naturtyperna skall definieras av

statens naturvårdsverk senast två månader efter lagens

ikraftträdande.

I undantagsfall får lägsta och högsta arealgräns anges i

definitionen. Arealgränser får endast sättas då biotopens

karaktär förändras på ett sådant sätt att värdet av ett skydd är

starkt beroende av områdets storlek.

Område som skall skyddas enligt internationella

överenskommelser vilka Sverige anslutit sig till får inte

påverkas på sätt som motverkar överenskommelsens syfte.

Första stycket

Lagens utgångspunkt är att bevara arterna genom att i huvudsak

skydda deras biotoper. Vissa biotoper är unika och rika på

hotade arter och kräver därför ett generellt skydd. De biotoper

som är föreslagna är av mycket stor vikt för naturvården. En

uppräkning av vissa naturtyper redan i lagen innebär också en

vägledning i arbetet med kommande naturvårdsplaner. Dessutom är

det generella skyddet särskilt viktigt innan de kommunala

naturvårdsplanerna hunnit träda i kraft.

Endast en mycket liten del av Sveriges skogsareal kan

karaktäriseras som urskog eller urskogsliknande naturskog,

beroende på att det i Sverige sedan lång tid tillbaka har

bedrivits ett intensivt skogsbruk. Till urskog räknas skog som

inte bär spår av skogsbruk i form av t.ex. gamla stubbar, men

även artsammansättningen kan ge värdefull information. I

biotopskyddet inräknas också urskogsliknande naturskog eftersom

det finns anledning att inte sätta gränsen så snävt att endast

skog som inte alls är påverkad av någon typ av skogsbruk

omfattas. Det finns t.ex. skogar där det bedrivits försiktig

dimensionshuggning och som är unika och värdefulla biotoper för

många arter. Vid definition av vad som kan inräknas i begreppet

urskogsliknande naturskog bör naturvårdsverket tillämpa en för

biotopskyddet generös bedömning.

Naturliga källor och källpåverkad mark är mycket skyddsvärda

biotoper. Med naturliga källor avses områden där grundvatten

stiger till marken utan att detta är orsakat av mänskliga

ingrepp. Många källor har förstörts som biotoper då de

utnyttjats som vattentäkter eller har dikats ut i samband med

skogsdikning.

Mjukbottnar i grunda kustområden är av avgörande betydelse för

många fiskarters möjligheter till reproduktion och viktiga för

livet i havet genom sin höga produktionsförmåga. De hotas bl.a.

av exploatering för småbåtshamnar, dumpning av fyllnadsmassor

och spridning av miljögifter i samband med dumpning.

Med uttrycket i allt väsentligt orörda myrar avses myrar som

inte alls eller mycket skonsamt har utnyttjats av människan.

Myrar där det har bedrivits slåtter anser vi vara i allt

väsentligt orörda, medan exploatering av myrar som har dikats ut

i stället för att omfattas av ett absolut skydd kommer att vara

tillståndspliktiga enligt paragrafen.

Andra stycket

En tidsgräns är satt för framtagande av lämpliga definitioner

eftersom det är angeläget att lagen skall kunna fungera

effektivt så snabbt som möjligt. I vissa fall kan det vara

lämpligt att ange arealgränser i anslutning till definitionen.

Exempelvis kan en åkerholme sägas förlora sina karaktäristiska

egenskaper som biotop om den är för stor.

Tredje stycket

För att en av Sverige undertecknad konvention ska få

rättsverkan nationellt krävs en implementeringsakt. Genom lagen

ges områden som skyddas genom olika konventioner ett direkt

skydd oavsett om implementering skett eller ej.

3 §Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer skall,

då så erfordras för denna lags syfte, meddela föreskrifter till

skydd för ytterligare naturtyper.

Paragrafen ger regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer möjlighet att ge ett generellt skydd för ytterligare

naturtyper. Detta gör att lagen är flexibel i den riktningen att

ett minimikrav på generellt biotopskydd kan kompletteras med

ytterligare naturtyper. Vi har här valt att tillämpa en

progressiv lagstiftningsteknik, dvs. lagens

tillämpningsföreskrifter skall kunna utvecklas i takt med att

kunskapen på problemområdet ökar. Paragrafen ger också

möjligheter till regionala och lokala variationer vad gäller

föreskrifter. Vissa biotoper kan vara mycket värdefulla i ett

regionalt eller lokalt perspektiv utan att vara det nationellt.

Det är angeläget att föreskrifter om skydd för olika våtmarks-

och sumpskogsbiotoper inom kort kommer till stånd. Dessa

biotoper är inte angivna i lagtexten, eftersom en mängd olika

biotoper kan särskiljas och stora regionala variationer vad

gäller skyddsvärde finns.

4 §Utplantering samt andra åtgärder är förbjudna om de kan

medföra att djurart, växtart, underart eller genetiskt

särpräglad population sprids till ett område där den inte redan

naturligt finns eller i sen tid naturligt har funnits.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan

meddela ytterligare tillämpningsföreskrifter.

Naturvårdsverket kan, om det är uppenbart att utplanteringen

inte innebär några ekologiska risker, meddela undantag från

förbudet. Utplanteraren svarar fullt ut för de ekonomiska

konsekvenser som kan uppstå för de fall undantag från förbudet

medgivits.

Utplantering av populationer som är främmande för en naturtyp

kan innebära risker för det ekologiska systemet genom att

livsförutsättningarna för andra organismer förändras. Är

förändringarna stora verkar de sannolikt utarmande för den

naturliga variationsrikedomen. Men även mindre förändringar kan

få dramatiska effekter på enskilda populationer och t.o.m.

arter. Med "sprida sig" till en naturtyp menas varaktigt

etablera och reproducera sig.

Paragrafen är inte enbart tillämplig på fysisk förflyttning.

Den omfattar också andra åtgärder som i praktiken kan leda till

samma typ av inverkan på livsförutsättningarna för olika

naturliga populationer genom att främmande populationer ges

möjligheter att etablera sig.

Uttrycket "i sen tid" ingår i paragrafen för att lagen inte

skall förhindra inplantering av tidigare utrotade växt- och

djurarter i miljöer som är naturliga för dessa arter.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall

lämna de föreskrifter som erfordras för att paragrafen skall

kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. I

tillämpningsföreskrifterna måste bl.a. preciseras när risk kan

sägas föreligga för att spridning sker till visst område.

Statens naturvårdsverk kan medge undantag från bestämmelsen om

man efter noggrann miljökonsekvensanalys kunnat visa att de

ekologiska riskerna är försumbara. Undantagsbestämmelsen skall

tillämpas mycket restriktivt. Trots att möjligheten till

undantag skall tillämpas mycket restriktivt kan det inte helt

uteslutas att SNV i visst fall kan göra en felbedömning och ge

tillstånd till utplantering som visar sig olämplig. För dessa

fall skall utplanteraren svara strikt för de skador som uppstår.

Detta kan t.ex. innebära att utplanteraren får betala kostnaden

för att utrota den felaktigt inplanterade arten.

5 §Den som utövar eller ämnar utöva verksamhet eller vidta

åtgärd som kan medföra negativ påverkan på växt- eller

djurarters livsförutsättningar skall välja plats där ändamålet

kan uppnås med så små olägenheter som möjligt utan oskäliga

kostnader.

Bedömningen enligt första stycket skall för åkerbruk,

skogsbruk och betesdrift ske med beaktande av företagarens

förutsättningar att välja plats.

En typisk minimerings- och lokaliseringsregel, som innebär att

bara sådana platser får användas, som ger minst skada totalt

sett. Principen innebär att bästa plats ur miljö- och

naturvårdssynpunkt23 för verksamhet som kan innebära

ekologiska skador skall väljas.

Regeln har sin motsvarighet i 4§ ML. Vad gäller paragrafens

ambitionsnivå skall, i de fall andra stycket inte är

tillämpligt, en objektiv bedömning göras vad gäller val av bästa

plats. Hänsyn tas inte till den enskilde företagarens

möjligheter att välja plats. Hur stort referensområde som skall

gälla blir beroende av vilken typ av verksamhet det rör sig om.

För verksamhet som bara finns på enstaka ställe blir hela landet

referensområde, medan för verksamhet som är vanligt förekommande

över hela landet små regioner kan utgöra referensområde.

Av rimlighetsskäl har vi vad gäller åkerbruk, skogsbruk och

betesdrift bestämt att referensområdet skall utgöra

företagarens mark.

När man bedömer vad som är skäliga kostnader för

lokaliseringen skall man räkna in de extra kostnader som blir en

konsekvens av att lokaliseringen sker på bästa plats.

6 §Den som utövar verksamhet eller på annat sätt vidtar

åtgärd som kan medföra negativ påverkan på växt- eller

djurarters livsförutsättningar är skyldig att vidtaga de

skyddsåtgärder och tåla den begränsning av verksamheten och

iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som fordras för att

förebygga eller avhjälpa olägenheter. Skyldighet att avhjälpa

olägenhet kvarstår även efter det att verksamheten upphört.

Vid bedömning av vad som skäligen kan krävas skall

utgångspunkt tas i vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt

vid verksamhet av det slag som är i fråga.

Paragrafen har sin motsvarighet i 5§ ML och är en

dämpningsregel som kräver att störningar skall dämpas så långt

som tillgänglig teknik medger. Hur stora kostnader detta skall

få medföra skall bestämmas utifrån ett objektivt synsätt, där

man inte tar hänsyn till hur mycket den aktuelle utövaren

skäligen kan klara av ekonomiskt utan i stället ser till hur

mycket ett normalt företag i samma bransch skulle klara.

Ansvar för olägenheter, som uppstått under den tid då

verksamhet bedrivits på det aktuella området, kvarstår även

efter det att verksamheten upphört.

Bevisbörda för att verksamhet inte kan medföra olägenhet eller

negativ påverkan vilar på utövaren.

Vad som är "tekniskt möjligt" är en rättslig standard som

varierar från tid till annan. Vad som krävs är alltså beroende

av vad som är tekniskt möjligt vid den tidpunkt då verksamheten

startar. Med tekniskt möjligt menas teknik som används

kommersiellt någonstans i världen eller befinner sig i ett

utvecklat försöksstadium och är med stor sannolikhet fungerande.

Skyldighet att vidta ytterligare försiktighetsmått, dvs. att

använda sig av nyare teknik, som orsakar utövaren kostnader

minskas i den utsträckning som uppoffringar redan gjorts från

utövarens sida.

7 §Inom område som är biotop eller har väsentlig betydelse

för växt-eller djurart vilken tillhör hotkategori 1 eller 2 får

verksamheter inte utövas och åtgärder inte vidtas om de kan

medföra förändring av naturtypens eller naturområdets säregna

karaktär.

Trots att markägare eller annan valt bästa plats, använt sig

av bästa teknik samt i möjligaste mån sökt begränsa sina skador

får tillstånd inte ges om det visar sig att det aktuella området

är biotop eller har väsentlig betydelse för djur- eller växtart

som tillhör hotkategori 1 eller 2 i artdatabanken.

Ett område kan ha väsentlig betydelse för djur- eller växtart

exempelvis om området ligger i nära anslutning till en för arten

nödvändig biotop eller om området fungerar som en grön korridor

för arten i fråga.

Paragrafen innebär även att en tillståndsmyndighet måste avslå

en tillståndsansökan om åtgärden eller verksamheten har

väsentlig betydelse för växt- eller djurart vilken tillhör

hotkategori 1 eller 2. Regeln ger uttryck för lagens direkt

målrelaterade ambitionsnivå vilken är att ge ett absolut skydd

för utrotningshotade arter.

8 §Tillstånd krävs av länsstyrelsen för åtgärder som kan

medföra förändring av följande naturtypers säregna karaktär:

1. Olika typer av våtmarksbiotoper 2. Olika typer av

lövsumpskogsbiotoper

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall

utarbeta föreskrifter om generella krav på försiktighetsmått i

dessa biotoper.

Statens naturvårdsverk skall utarbeta föreskrifter vilka anger

hur gränsdragningarna mellan dessa typer av biotoper och övriga

biotoper skall dras.

Bakgrunden är densamma som i 2§ men vår bedömning är att i

de här naturtyperna är ett generellt skydd inte ändamålsenligt

då det är stora områden av olika karaktär och skyddsvärde.

Skyddsvärdet av de olika biotoperna varierar också över landet.

Andra stycket anger att det måste arbetas fram föreskrifter om

generella försiktighetsmått för dessa typer av biotoper. Dessa

generella föreskrifter måste tillämpas då tillstånd ges till

ingrepp i biotoperna. Föreskrifterna skall också vara utformade

så att de kan tillämpas vid tillståndsprövning enligt 11§.

Naturligtvis måste föreskrifterna ges inom ramen för denna lag.

9 §Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer skall,

när så erfordras för denna lags syfte, kunna lägga till

ytterligare naturtyper vilka kräver tillstånd enligt denna lag.

Denna paragraf ger, på samma sätt som 3§, möjlighet att utan

ändring av denna lag, komplettera med ytterligare naturtyper.

För ytterligare motivering hänvisas till vad som sagts under

3§.

10 §Tillståndsprövning enligt denna lag skall bland annat

grundas på sådant beslutsunderlag som ställs enligt lag.

Tillstånd får inte ges i strid med gällande kommunal

naturvårdsplan.

Här hänvisas till vad som skrivits om beslutsunderlagsregler i

avsnittet om nödvändig översyn av annan lagstiftning.

11 §Om tillstånd enligt 8§ berör område vilket är biotop

eller har väsentlig betydelse för växt- eller djurart vilken

tillhör artdatabankens hotkategori 3 eller 4 skall föreskrifter

om försiktighetsmått ställas upp av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen kan även utfärda föreskrifter om

försiktighetsmått för pågående verksamhet inom område som avses

i första stycket.

Syftet med paragrafen är att föra in konkreta krav på

försiktighetsmått i naturtyper som är tillståndspliktiga i de

fall när tillstånd till ingrepp ges. Höga krav på

försiktighetsmått kan vara ett alternativ till att totalförbjuda

en verksamhet. När kraven på försiktighetsmått ställs skall

hänsyn tas till regionala förhållanden eftersom en viss naturtyp

och vissa arter kan vara värdefulla regionalt även om de inte är

lika unika i landet som helhet.

3. Naturvårdsplan

1 §Statens naturvårdsverk skall i samarbete med Sveriges

lantbruksuniversitet ansvara för att en artdatabank för hotade

arter upprättas.

Arterna skall indelas enligt hotkategorierna 0--4 i 1 kap.

3§.

Artdatabankens innehåll skall anpassas till det aktuella

kunskapsläget.

Första stycket Här hänvisas till allmänmotiveringen till 2.

Kravregler.

Andra stycket Här hänvisas till allmänmotiveringen till 2.

Kravregler.

Tredje stycket

Målsättningen med arbetet med artdatabanken skall vara att

åstadkomma så goda livsbetingelser för arterna att deras

fortlevnad inte längre hotas.

Hotlistan skall ständigt hållas aktuell genom löpande arbete

och översyn. Meningen är att arterna skall kunna omplaceras

mellan de olika klasserna, helt avföras från listan eller

tillföras listan. Hotlistan skall ständigt hållas aktuell genom

löpande arbete och översyn.

2 §För arter upptagna i artdatabanken skall statens

naturvårdsverk upprätta övergripande handlingsprogram.

Handlingsprogrammen kan gälla för flera arter och skall beskriva

lämpliga principer för hur arbetet med hotade arter skall

bedrivas. I handlingsprogrammen skall riktlinjer utarbetas för

att skydda skilda naturtyper. Målsättningen skall vara att

bevara eller återskapa livskraftiga populationer.

Handlingsprogrammen utgör en allmän policydel där statens

naturvårdsverk generellt förklarar hur arbetet med de hotade

arterna skall bedrivas. Det kan vara lämpligt att inrikta

handlingsprogrammen på att utarbeta riktlinjer för att skydda

skilda naturtyper. Handlingsprogrammen är av mer övergripande

karaktär, de kommer normalt att gälla för många arter och är

inte avsedda att vara lika inriktade på enskilda arter som

åtgärdsprogrammen.

3 §Varje kommun skall utföra en naturvårdsinventering i

enlighet med vad som föreskrivs i andra stycket. Inventeringen

skall vara slutförd före den 1 september 1993. Därefter skall

inventeringen revideras minst en gång vart femte år.

Inventeringen skall omfatta en beskrivning av landskapsbilden,

förekomst av jordarter, berggrunder, vatten, vegetation, djurliv

och kulturlandskap. Speciell uppmärksamhet skall ägnas de arter

som är upptagna i artdatabanken, de i 2 kap. 2 och 8§§

upptagna naturtyperna samt av naturvårdsverket enligt i 2 kap. 3

och 9§§ angivna naturtyper. I redovisningen av inventeringen

skall ingå en karta där olika områden klassificerats efter sina

naturvärden. Statens naturvårdsverk utfärdar riktlinjer för

inventeringens genomförande, nödvändig ambitionsnivå samt

redovisningsform.

Första stycket

Varje kommun blir skyldig att utföra en naturvårdsinventering.

Vi har i lagen skrivit in en "deadline" då den första

inventeringen senast måste vara slutförd. Det är viktigt att

inventeringarna blir noggrant utförda och färdigställda så snart

som möjligt eftersom de skall ligga till grund för statens

naturvårdsverks arbete med åtgärdsprogram. Svårigheter kan

uppstå med att få fram en god inventering på den tid lagen

medger. En lägre ambitionsnivå kan därför accepteras vid första

inventeringen om det finns praktiska svårigheter, exempelvis

problem att få fram erforderlig personal. Sedan inventeringen

färdigställts skall den revideras minst en gång vart femte år.

Lagen stadgar en minimitid och lämnar fritt till den kommun som

vill revidera inventeringen oftare. Vid revidering av

inventering skall samma förfarande ske som då inventeringen

godkänns för första gången.

Andra stycket

Inom de naturtyper som anges i 2 kap. 2 och 8§§ samt de

naturtyper som särskilt utpekats av statens naturvårdsverk

enligt 2 kap. 3 och 9§§, skall inventeringen göras extra noga

om man kan misstänka att speciella arter finns inom sådant

område. Det kan t.ex. krävas att extra expertis inkallas.

Värdering i olika klasser skall ske av inventeringsobjekten.

Tredje stycket

Naturvårdsinventeringen skall bestå av dels en textdel, dels

en kartdel. De klasser som tilldelats de olika

inventeringsobjekten skall tydligt markeras på kartan över det

inventerade området. Det är viktigt att såväl kart- som

textdelen utformas klart och tydligt. Inventeringen skall kunna

användas både för vetenskapligt ändamål och av allmänt

intresserade människor.

Fjärde stycket

Statens naturvårdsverk avgör hur klassificeringen skall

utformas. Det är lämpligt om olika kommuners inventeringar

utförs på ett någorlunda enhetligt sätt.

4 §Varje kommun skall ha minst en anställd kommunekolog

som bland sina arbetsuppgifter skall tillse att den i 3 §

avsedda inventeringen utförs på ett ändamålsenligt sätt.

Statens naturvårdsverk kan medge undantag från första stycket

och tillåta att två eller flera kommuner gemensamt anställer en

kommunekolog. Naturvårdsverket kan meddela föreskrifter om

krav på kommunekologs kompetens.

Första stycket

Enligt 2§ naturvårdslagen är naturvård en såväl statlig som

kommunal angelägenhet. Varje kommun skall därför ha tillgång

till ekologisk expertis. Kravet på en kommunekolog per kommun

innebär att en minimistandard gäller. Kommunekologen skall se

till att inventeringen utförs på ett ändamålsenligt sätt. Tanken

är inte att ekologen själv skall utföra inventeringen utan han

skall kunna delegera det arbete som skall utföras.

Kommunekologen bör ha goda kunskaper i biologi och ekologi samt

gärna i geologi och hydrologi.

Andra stycket

I mindre kommuner med lågt invånarantal kan statens

naturvårdsverk medge undantag från kravet på en kommunekolog per

kommun, förutsatt att statens naturvårdsverk bedömer att en

ekolog kan klara arbetsuppgifterna i mer än en kommun.

5 § När kommunens naturvårdsinventering utförts, men före

det att den godkänts av länsstyrelsen enligt 8§, skall

resultatet ställas ut för offentlig granskning.

Utställningstiden skall vara minst tre månader under

vegetationsperioden.

Den som vill skall kunna granska den av kommun utförda

inventeringen. Tanken är att man skall tillvarata lokalkännedom

och förbättra faktaunderlaget.

Utställningen av inventeringen skall ske på plats som är

lättillgänglig för kommuninnevånarna. Det skall vara möjligt att

ta del av inventeringen även på kvällstid. Vi har ansett det

naturligt att utställningstiden förläggs till den gröna delen av

året.

6 §Kungörelse om utställning av naturvårdsinventeringen

skall minst en vecka före utställningstidens början anslås på

kommunens anslagstavla och införas i ortstidning. Av kungörelsen

skall framgå var utställningen äger rum samt inom vilken tid, på

vilket sätt och till vem synpunkter på inventeringen skall

lämnas. Den som vill lämna synpunkter på naturvårdsinventeringen

skall göra detta skriftligen under utställningstiden. För

kungörandet skall gälla vad som är föreskrivet i lagen

(1977:654) om kungörande i mål och ärende hos myndighet m.m.

Den som berörs av naturvårdsinventeringen skall ha möjlighet

att ta del av inventeringen. Det krävs att utställningen kan nås

även utom arbetstid. Lämplig lokal kan exempelvis vara bibliotek

eller annan lättillgänglig offentlig lokal.

7 §Omedelbart efter granskningstidens utgång skall ett

offentligt sammanträde hållas med allmänheten och berörda

myndigheter. Möjlighet skall ges att få svar på frågor och komma

med synpunkter på inventeringen. Kommun skall beakta de

skriftliga synpunkter som ingivits under utställningstiden.

Kungörelse om offentligt granskningssammanträde skall minst

två veckor före granskningstidens utgång anslås på kommunens

anslagstavla och införas i ortstidning. Av kungörelsen skall

framgå eventuella ändringar från den ursprungliga inventeringen

samt tid och plats för granskningssammanträdet.

Vid det offentliga sammanträdet med allmänheten skall

intresserade ges möjlighet att få inventeringen redovisad.

Syftet med det offentliga sammanträdet är dessutom att

tillvarata lokalkännedom för att möjliggöra en så heltäckande

inventering som möjligt.

8 §Naturvårdsinventeringen prövas för godkännande av

länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan komplettera

naturvårdsinventering på kommuns bekostnad i de fall

inventeringen inte uppfyller ambitionsnivån enligt 3 §.

Länsstyrelsen har rätt att föreskriva på vilket sätt

naturvårdsinventeringen skall redovisas.

Första stycket

Länsstyrelsen godkänner inventeringen och får på så vis en bra

översikt över samtliga kommuners naturområden inom länet.

Andra stycket

Andra stycket fungerar som en säkerhetsventil för de fall

kommun i någon del inte lyckats med inventeringsarbetet.

Tredje stycket

Länsstyrelsen skall kunna föreskriva på vilket sätt

inventeringen skall redovisas. Länsstyrelsen kan t.ex. kräva att

samtliga kommuner redovisar via ADB. Det förenklar om alla

naturvårdsinventeringar ligger på data. Bl.a. SNV kan ha stor

nytta av det vid utförandet av åtgärdsprogrammen.

9 §Statens naturvårdsverk skall med utgångspunkt i verkets

handlingsprogram enligt 2§ och med ledning av kommunernas

naturvårdsinventeringar enligt 3§ upprätta artinriktade

åtgärdsprogram för hotkategorierna 1 och 2. Åtgärdsprogram

skall klargöra artens hotbild och status. Nödvändiga åtgärder

för att uppnå önskad målsättning skall redovisas. Programmen

skall innehålla tidsplan samt beräknad kostnad för programmets

genomförande.

För att lagen skall vara effektiv har klara handlingsregler

satts upp för att på så sätt styra adressaterna. Med hjälp av

olika instrument anges de olika steg och åtgärder som skall

vidtas. Tillsammans bildar de olika åtgärderna en enhet.

Statens naturvårdsverk börjar med att upprätta en allmän

programdel där man tar fram principer för hur man skall arbeta

med hotade arter. Detta handlingsprogram skall tillsammans med

kommunernas naturvårdsinventeringar fungera som underlag för

statens naturvårdsverk när verket upprättar de artinriktade

åtgärdsprogrammen. De olika momenten hänger ihop. Kommunernas

naturvårdsinventeringar är en förutsättning för att statens

naturvårdsverk skall kunna upprätta åtgärdsprogram.

Åtgärdsprogrammen är artinriktade och relativt detaljerade. De

skall tydligt ange vilka åtgärder som krävs för att arten skall

få erforderligt skydd och kunna överleva. Exempel på vad som kan

föreskrivas i åtgärdsprogrammen är olika skötselåtgärder,

övervakning samt krav på att skapa fröbanker för vissa arter.

Åtgärdsprogrammen skall redovisa vilka åtgärder som prioriteras

och skall visa en tids- och kostnadsplan för programmets

genomförande. Det är viktigt att åtgärdsprogrammen är aktuella

samt att de revideras vid behov.

10 §Kommun skall upprätta naturvårdsplan på grundval av

naturvårdsinventering och statens naturvårdsverks handlings- och

åtgärdsprogram. Planen skall innehålla 1. förbud och krav på

försiktighetsmått samt tillståndsplikt inom olika verksamheter,

naturområden, naturtyper samt delar av kommunen, 2. förslag om

aktiva naturvårdsåtgärder som behövs till skydd för hotade

arter. En ekonomisk kalkyl skall upprättas med anledning av

förslaget. I kalkylen skall bl.a. ingå kostnader för ersättning

till markägare för förbud och krav på försiktighetsmått. Olika

ambitionsnivåer skall anges vad gäller förslag om aktiva

naturvårdsåtgärder. Kostnader som uppkommer på grund av statliga

krav i lag och föreskrifter skall täckas av staten, medan

kommunala tilläggskrav skall betalas av kommunen. Staten är

skyldig att täcka kostnader för de aktiva naturvårdsåtgärder som

krävs för att skydda arter som tillhör hotkategori 1.

Naturvårdsplan skall fungera som beslutsunderlag för

tillståndsgivning enligt 2 kap. 8§. Planen skall vara klar

för fastställande senast den 1 januari 1994.

Den kommunala naturvårdsplanen skall utformas så att lagens

intentioner uppfylls inom kommunen. Vid utarbetandet har

kommunerna god vägledning av den egna inventeringen och av

statens naturvårdsverks handlings- och åtgärdsprogram.

Lagen är uppbyggd så att varje kommun har möjlighet att gå

längre än vad lagens minimikrav anger. I naturvårdsplanen tar

kommunen ställning till den egna ambitionsnivån när det gäller

naturvården. Under arbetet med planen är det viktigt att

kommunen stimulerar en debatt om ambitionsnivå och utformning av

naturvården inom kommunen.

Givetvis måste det göras en ekonomisk avvägning mot andra

kommunala intressen när kommunen fattar beslut om ambitionsnivå.

Det går naturligtvis att lägga sig på en mängd olika

ambitionsnivåer beroende på hur stora områden man vill skydda

och hur många aktiva naturvårdsåtgärder, t.ex. i

kulturlandskapet, som man vill satsa på. Det är därför viktigt

att de beräknade kostnaderna vad gäller ersättning till

markägare och de aktiva naturvårdsinsatserna redovisas. Det

räcker inte med att kostnaderna för en ambitionsnivå tas fram,

eftersom kommunfullmäktige då skulle få fatta sitt beslut på ett

alltför bristfälligt beslutsunderlag.

De kostnader som uppkommer för att klara lagens miniminivå

skall betalas av staten och kommunala tilläggskrav av kommunen.

Detta hindrar naturligvis inte att riksdagen i sitt budgetarbete

väljer att lägga sig på en högre nivå t.ex. vad gäller aktiva

naturvårdsåtgärder i kulturlandskapet än vad lagen föreskriver.

10 a §Det åligger markägare eller nyttjanderättshavare att

ta del av vad som i kommuns gällande naturvårdsplan har

betydelse för honom.

Det är viktigt för lagens genomförande att naturvårdsplanerna

sprids till berörda markägare. Kommun skall skicka ut

naturvårdsplan till berörd markägare eller på annat lämpligt

sätt sprida planen. Planen skall finnas tillgänglig på bibliotek

eller annan lämplig offentlig lokal. Bevisbördan är omvänd, dvs.

markägaren måste vid ett eventuellt åtal kunna styrka att han

inte brutit mot gällande naturvårdsplan.

11 §När förslag till naturvårdsplan upprättats skall

förslaget ställas ut för offentlig granskning under fyra veckor.

I samband med naturvårdsplanens utställande skall kungörelse om

offentligt granskningssammanträde anslås på kommunens

anslagstavla och införas i ortstidning. Under granskningstiden

skall kommunen samråda med länsstyrelsen och andra berörda

kommuner. Samrådet syftar till ett utbyte av information och

synpunkter. Resultatet av samrådet och förslag med anledning av

de synpunkter som har framförts skall redovisas i en

samrådsredogörelse. Vill annan än ovan nämnda myndigheter

lämna synpunkter på naturvårdsplanen skall detta göras

skriftligen under granskningstiden.

När naturvårdsplanen upprättats och ställts ut för offentlig

granskning skall kommun samråda med länsstyrelsen och annan

berörd kommun. Samrådet syftar till att förebygga eventuella

konflikter och samordna regionala naturvårdsintressen. Kommun

bör ta kontakt med de markägare som påtagligt berörs av

förslaget samt med lokala naturskyddsföreningar och

miljögrupper. Ett viktigt syfte med den offentliga granskningen

är att ta till vara lokal kompetens som finns hos

naturintresserade människor och föreningar.

12 §Då en vecka återstår av granskningstiden skall ett

offentligt granskningssammanträde hållas med allmänhet och

berörda myndigheter.

Syftet med det offentliga granskningssammanträdet är att

kommunen skall få svara för den upprättade naturvårdsplanen. Det

är troligt att det offentliga granskningssammanträdet bidrar

till att lägga ambitionsnivån högt i naturvårdsplanen på grund

av allmänhetens stora miljöintresse. Allmänheten får komma med

synpunkter och dessutom förbättrar de offentliga

granskningssammanträdena demokratin. Information, insyn och

offentlig debatt utgör nödvändiga delar i ett demokratiskt

samhällssystem.

13 §Naturvårdsplanen antas av kommunfullmäktige.

Naturvårdsplan fastställs av statens naturvårdsverk. Statens

naturvårdsverk kan vid fastställande av naturvårdsplan

förordna att visst naturområde, tillhörande naturtyp vilken

omfattas av 2kap. 2 eller 3§, inte skall omfattas av

förbudet i nämnda paragrafer om det är uppenbart att området

saknar väsentlig betydelse för djur- eller växtarter i

artdatabanken.

Första stycket

Det förutsätts att naturvårdsplan antas av kommunfullmäktige

eftersom planen bl.a. innehåller förslag om aktiva

naturvårdsåtgärder, vilket innebär kostnader för kommunen i de

fall åtgärderna inte erfordras till skydd för arter som tillhör

hotkategori 1.

Andra stycket

Genom att statens naturvårdsverk skall fastställa

naturvårdsplanen har verket möjlighet att kontrollera att

samtliga kommuner uppfyllt lagens krav. Naturvårdsverket kan

bl.a. kontrollera att kommunerna beaktat av naturvårdsverket

upprättade åtgärds- och handlingsprogram. Uppfyller

naturvårdsplanen inte lagens krav får den inte fastställas.

Statens naturvårdsverk kan då antingen skicka tillbaka planen

till kommun för komplettering eller välja att själv ändra planen

på kommuns bekostnad. I och med att statens naturvårdsverk har

fastställt naturvårdsplan får planen rättsverkan, dvs. den blir

bindande och styrande för framtida beslut. Tillståndsmyndighet

har ingen möjlighet att frångå planen och ge tillstånd till

exploatering av ett i planen skyddat område.

Tredje stycket

Det kan finnas områden som faller inom definitionernas ramar

men som ändå saknar väsentlig betydelse för djur- eller

växtarter i artdatabanken. För dessa områden ges statens

naturvårdsverk möjlighet att vid fastställande av naturvårdsplan

förordna att område inte skall omfattas av förbudet i nämnda

paragrafer.

14 §Om upprättat förslag inte överensstämmer med statens

naturvårdsverks handlings- och åtgärdsprogram eller inte

färdigsställts inom den i 10§ angivna tidsramen får statens

naturvårdsverk upprätta en naturvårdsplan för kommun på kommuns

bekostnad.

Paragrafen utgör en säkerhetsventil för de fall där kommun

misslyckats med att upprätta naturvårdsplan.

15 §De i 21 a § skogsvårdslagen obligatoriska

skogsbruksplanerna skall anpassas i överensstämmelse med de av

kommunfullmäktige antagna naturvårdsplanerna.

Den naturvårdshänsyn som skall tas enligt skogsvårdslagen är

inte verkningsfull. En koppling skall därför göras mellan

skogsbruksplanerna och de av kommun upprättade

naturvårdsplanerna.

4. Ersättningsregler

1 §Om föreskrifter enligt denna lag medför att annars

laglig pågående markanvändning försvåras avsevärt är

fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt till

fastigheten berättigad till ersättning för den skada de

härigenom lider.

Endast åtgärder som avsevärt försvårar pågående markanvändning

är ersättningsgilla. Kompensation utgår inte om ägare eller

innehavare av särskild rätt till fastigheten förlorar

möjligheten att i framtiden utnyttja marken på annat sätt än

tidigare. Beträffande innebörden av begreppet pågående

markanvändning hänvisas till 3 kapitlets allmänmotivering.

2 §Medför föreskrift enligt denna lag att synnerligt men

uppkommer vid användningen av brukningsenheten, kan ägaren

fordra att fastigheten inlöses.

Bedömning huruvida föreskrift medför synnerligt men vid

användningen av brukningsenheten avgörs i det enskilda fallet.

Begreppet synnerligt men skall tolkas restriktivt. Inlösen skall

kunna ske om intrånget i den faktiska markanvändningen är så

betydande att fastigheten blir onyttig för ägaren. Ett exempel

kan vara om skogsägare tvingas begränsa sitt skogsbruk på större

delen av brukningsenheten så att han inte längre kan livnära sig

på inkomsterna från sitt skogsbruk.

Begreppet "brukningsenhet" har behandlats i allmänmotiveringen

till 4. Ersättningsregler.

3 §Har hinder uppstått till följd av att kommun i

naturvårdsplan beslutat skydda särskilt område utöver vad som

krävs enligt denna lag skall ersättning härför betalas av kommun

i de fall rätt till ersättning föreligger enligt denna lag.

Lagen bygger på principen att vissa minimikrav ställs upp i

lagtexten. Utöver dessa minimikrav har kommun rätt att i

naturvårdsplan gå längre och föreskriva ytterligare krav för att

exempelvis skydda en viss biotop. En kommun i norra Norrland

kanske upptäcker ett bestånd av hassel som anses skyddsvärd.

Hassel är ingen hotad art utan är vanligt förekommande i södra

Sverige och får därigenom inget direkt skydd genom lagen. Kommun

har däremot möjlighet att med hjälp av naturvårdsplan skydda det

för den norrländska kommunen ovanliga hasselbeståndet. I ett

sådant fall skall ersättning betalas av kommun och inte av

staten.

4 §I fråga om rätt till ersättning och inlösen skall

expropriationslagen (1972:719) gälla i tillämpliga delar när

inte annat bestämts genom denna lag. Se expropriationslagens

regler!

5. Tillsyns-, besvärs- och påföljdsregler

1 §Statens naturvårdsverk, länsstyrelserna samt miljö- och

hälsoskyddsnämnderna utövar tillsynen enligt denna lag.

Statens naturvårdsverk är central tillsynsmyndighet. Statens

naturvårdsverk skall för de fall verket medgivit undantag från

förbudet i 2 kap. 4§ se till att utplanteringen sker inom

lagens ramar samt att meddelade föreskrifter följs.

Länsstyrelsen utövar tillsynen över tillståndspliktiga åtgärder

som avses i 2 kap. 8 och 9§§. Miljö- och hälsoskyddsnämnden

utövar i övrigt tillsyn över de områden som täcks av kommuns

naturvårdsplan.

Statens naturvårdsverk kan med stor restriktivitet meddela

undantag från utplanteringsförbudet i 2 kap. 4§. För de fall

undantag medges skall statens naturvårdsverk även efter det att

undantag medgivits se till att inga ekologiska risker uppstår

vid utplantering. Statens naturvårdsverk skall även se till att

de tillämpningsföreskrifter som meddelats i samband med

undantaget i 2 kap. 4§ följs.

Har länsstyrelsen givit tillstånd till ingrepp i en naturtyp

som omfattas av tillståndsplikt skall länsstyrelsen se till att

ingreppen utförs på godkänt sätt, dvs. att den som utför

ingreppet rättar sig efter de föreskrifter samt de generella

krav på försiktighetsmått som uppställts av

tillståndsmyndigheten.

Miljö- och hälsoskyddsnämnd ansvarar med undantag för vad som

gäller enligt första och andra styckena för tillsynen över de

områden som täcks av kommuns naturvårdsplan. Detta är naturligt

eftersom miljö- och hälsoskyddsnämnderna är bäst insatta i de

kommunala naturvårdsplanerna samt även ansvarar för revidering

av dessa.

2 §Om tillstånd inte har givits enligt denna lag får

tillsynsmyndighet meddela föreläggande om sådana

försiktighetsmått eller förbud som behövs för att lagen eller

föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag skall

efterlevas. Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar inte en

tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande

föreskrifter som är nödvändiga till följd av särskilda

omständigheter. Om en tillståndshavare åsidosätter villkor som

angivits i tillståndsbeslutet får en tillståndsmyndighet

förelägga honom att vidta rättelse. I beslut om föreläggande

enligt denna paragraf får en tillsynsmyndighet sätta ut vite.

Paragrafen har sin motsvarighet i 40 § ML. Paragrafen gör det

möjligt för tillsynsmyndighet att direkt på grund av lagens

bestämmelser meddela föreläggande om försiktighetsmått eller

förbud.

3 §För att utöva tillsyn enligt denna lag samt för att

kunna utföra naturvårdsinventering har tillsynsmyndighet rätt

att vinna tillträde till område som innehas av fysisk eller

juridisk person.

Lagen förutsätter att tillsynsmyndighet har möjlighet att

utöva tillsyn samt utföra inventering även inom område som ägs

av fysiska eller juridiska personer.

4 §Den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. bryter mot

2 kap. 1 §, 2. bryter mot 2 kap. andra stycket 2 och 4§§,

3. bryter mot 2kap. 5, 6 eller 7§, 4. bryter mot förbud

eller föreskrift som meddelats med stöd av 2kap. 3 § och 4 §

andra stycket, 8 § andra och tredje styckena eller 11§, 5.

underlåter att ansöka om tillstånd enligt 2kap. 8 eller 9§,

6. i strid med ett tillståndsbeslut vidtar åtgärd som kan

medföra förändring av naturtypens säregna karaktär, döms till

böter eller fängelse i högst två år. Om ett vitesföreläggande

har överträtts döms inte till ansvar enligt första stycket för

gärning som omfattas av föreläggandet. Till ansvar enligt

första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas

enligt brottsbalken.

Första stycket 1p. straffbelägger brott mot den allmäna

hänsynsregeln. 2 p. straffbelägger brott mot förbudsregler vad

gäller det absoluta skyddet för vissa naturtyper samt förbudet

att utplantera främmande arter. 3 p. straffbelägger brott mot

lokaliseringsbestämmelsen samt brott mot dämpningsregeln. 4 p.

avser fall då särskilda föreskrifter och krav om att vidta

försiktighetsmått har meddelats och inte följts. 5 p.

straffbelägger underlåtenhet att ansöka om tillstånd i de fall

lagen föreskriver tillståndsplikt.

6 p. avser fall då tillståndsansökan avslagits och åtgärd

vidtagits i strid med tillståndsbeslutet.

5 §Den som gjort sig skyldig till gärning som sägs i 1§

kan förpliktas att ersätta den skada som föranleds därav.

Bestämmelsen har sin motsvarighet i 38§ NVL. För motivering

hänvisas till naturvårdslagens förarbeten.

6 §Tingsrätten får meddela handräckning så att rättelse

sker när någon vidtar åtgärd som strider mot denna lag eller mot

någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd

av lagen.

Ansökan om handräckning skall handläggas enligt reglerna i

handräckningslagen. Tingsrätten skall självständigt pröva om de

lagliga förutsättningarna för beviljande av handräckning är

uppfyllda.

7 §Beslut som meddelats av statens naturvårdsverk eller

länsstyrelse överklagas till regeringen genom besvär. Beslut

som meddelats av miljö- och hälsoskyddsnämnd överklagas till

länsstyrelse. Kommunfullmäktiges beslut att anta

naturvårdsplan överklagas genom kommunalbesvär.

Beslut som meddelats av statens naturvårdsverk eller

länsstyrelse kan överklagas till regeringen genom

förvaltningsbesvär. Såväl beslutets laglighet som lämplighet får

prövas.

Beslut som meddelats av miljö- och hälsoskyddsnämnd överklagas

till länsstyrelsen genom förvaltningsbesvär.

Rätt att överklaga kommunfullmäktiges beslut har varje

kommunmedlem. Besvärsgrunderna avser vid kommunalbesvär

beslutets laglighet. Prövning av kommunalbesvär sker i

förvaltningsdomstol och besvärsinstansen får inte göra ändringar

i beslutet utan endast upphäva det i de fall besvären bifalls.

6. Nödvändig översyn av annan lagstiftning

Lagen är tänkt att fungera parallellt med övrig lagstiftning.

Som lagförslaget ser ut kommer det att kräva en rad

följdändringar i andra lagar. Ett problem med dagens

lagstiftning på miljöområdet är att lagarna vuxit upp under en

lång period och har olika syften. Miljöaspekterna väger ofta

inte speciellt tungt. I stället är det exploateringsintressena

som får den avgörande betydelsen. Ett nytt synsätt krävs där man

sätter miljöaspekterna i första rummet. Denna syn överensstämmer

med Brundtlandrapportens rekommendationer om juridiska

förändringar i den nationella lagstiftningen samt översyn av

sådana program som kan förorsaka utarmning av arternas miljöer.

Grunden för rekommendationen är att "nationell och

internationell lagstiftning snabbt håller på att bli efter

allteftersom takten i och omfattningen av påverkan på den

ekologiska grunden ökar."24 Lagstiftningen måste utgå från

naturens förutsättningar.

Kvalitetsnormer

Det allvarligaste hotet för djur och växter är i dag de

förändringar som sker av arternas biotoper. Luft och vatten

förorenas samtidigt som jord- och skogsbrukets rationalisering,

vägbyggnationer m.m. medför ändrade förutsättningar för djur-

och växtarter.

Om vi skall kunna stoppa utarmningen av flora och fauna är det

nödvändigt att införa bestämmelser som anger kvalitetsnormer för

luft och vatten. Dessa normer skall utgå från vad naturen tål.

Kvalitetsnormerna måste vara bindande och skall fungera som ett

tak för hur dålig luft- och vattenkvaliteten som sämst får vara.

Regler om kvalitetsnormer kan införas i miljöskyddslagen och

kombineras med MLs dämpningsregler. För att systemet skall

fungera är det nödvändigt att MLs tillämpningsområde även

innefattar rörliga källor.

Naturresurslagen och plan- och bygglagen

NRL är så verkningslös och diffus att den helt enkelt bör

avskaffas. De bestämmelser i NRL som innehåller någon substans,

t.ex. det kommunala vetot, bör överföras till PBL. För att

underlätta planering och göra lagstiftningen totalt sett mer

samordnad bör all planlagstiftning i så stor utsträckning som

möjligt samlas i en lag. Till PBL kan också föras det skydd för

vissa naturområden som i dag finns i NRL samtidigt som skyddet

ges en mer konsekvent utformning.

Naturvårdslagen

Strängare regler för verksamhet inom NVLs olika skyddsområden

blir nödvändigt. Exempelvis måste kommunens möjlighet att ge

dispens till ingrepp inom strandskyddat område tas bort.

Grunderna för NVLs ersättningsbestämmelser måste ändras.

Beräkningsunderlaget kan inte längre vara "berörd del" av

fastigheten utan skall i stället utgöras av hela

brukningsenheten.

Skogsvårdslagen

Skogsvårdslagens regler måste ses över. Lagen är

produktionsinriktad och har mycket svaga hänsynsregler som måste

skärpas. Straffansvar vid bristande naturvårdshänsyn måste följa

direkt på grund av lagen och inte vara beroende av om

skogsvårdsstyrelsen meddelat föreläggande eller ej.

Kalhyggesbruk är den enda tillåtna avverkningsformen enligt

lagen. En markägare som inte vill avverka har ingen möjlighet

att låta bli. Av naturvårdshänsyn bör en markägare ha rätt att

avstå från avverkning i de fall en värdefull biotop skall

skyddas.

21 a§ SkvL måste kompletteras med ett stycke som talar om

att skogsbruksplan skall upprättas i enlighet med befintlig

naturvårdsplan. Tidigare upprättade skogsbruksplaner skall

revideras så att de överensstämmer med naturvårdsplan.

Jaktlagen

Jaktlagen måste kompletteras med regel som förbjuder handel

med hotade djurarter. Liknande regel beträffande växtarter kan

införas i naturvårdslagen. Jaktförordningen bör ses över så att

dess 28§ inte kan innebära onödig jakt på rovdjur.

Beslutsunderlagsregler

En stor brist i dagens system är avsaknaden av heltäckande

beslutsunderlag. Det är inte ovanligt att en verksamhet faller

under flera olika miljölagars tillämpningsområde samtidigt som

flera myndigheter är inblandade vid tillståndsprövning och

tillsyn av verksamheten.

De olika lagarna har skilda kravregler. Vad som behöver

utredas innan tillstånd till en verksamhet ges beror på den lag

som tillämpas. Det är kravreglerna i de olika lagarna som

begränsar och styr vad beslutsunderlaget skall innehålla.

"Artlagen" förutsätter att regler om beslutsunderlag införs.

Dessa regler kan antingen införas i en egen lag eller genom att

beslutsunderlagsregler införs i plan- och bygglagen.

National Environmental Policy Act (NEPA) utgör ett exempel

från amerikansk lagstiftning där man samlat regler om

beslutsunderlag25 i en övergripande lag.

Miljöeffektbeskrivningar skall utarbetas för verksamheter och

projekt som kan medföra betydande effekter på miljön. En

förutsättning för att lagen skall vara tillämplig är att

verksamheten eller projektet beslutas av en federal myndighet,

berör områden som ägs av staten eller erhåller federala bidrag

eller lån.

Konsekvensanalyser kan utföras både på programnivå och på

projektnivå.26 Ett exempel på miljökonsekvensanalys på

programnivå kan vara då en politisk församling beslutar om

förändring av energipolitiken, t.ex. utökad användning av visst

energislag. Konsekvensanalysen skall i ett sådant fall redogöra

för miljöeffekterna av den föreslagna förändringen. Den skall

visa miljöeffekterna om alternativa åtgärder genomförs för att

uppnå samma syfte, dvs. att klara energiförsörjningen. Den skall

dessutom visa vad effekterna blir om läget förblir oförändrat,

det s.k. nollalternativet.

Sedan konsekvensanalysen upprättats skall berörda myndigheter,

organisationer och enskilda ha möjlighet att lämna sina

synpunkter på analysen. Denna granskningsfunktion är en mycket

viktig del i beslutsunderlagsprocessen eftersom den kan hjälpa

till att reda ut eventuella oklarheter och

meningsskiljaktigheter. Myndigheter, organisationer och enskilda

kan ställa krav på ytterligare utredning.

Exemplet ovan visar att vissa kriterier måste vara uppfyllda

för att miljökonsekvensanalysen skall fungera som ett fullgott

beslutsunderlag.

När det gäller att bevara hotade arter är det nödvändigt att

införa regler om beslutsunderlag. Konsekvensanalyser måste

upprättas när politiska församlingar och förvaltningsmyndigheter

fattar beslut beträffande energi, trafik, byggnation samt

areella näringar då dessa beslut kan medföra påverkan på hotade

djur- eller växtarter. En konsekvensanalys skall för dessa fall

innehålla:

1. en beskrivning av projektet och dess syfte,

2. effekter på hotade arter och deras biotoper på lång och på

kort sikt till följd av det planerade projektet,

3. beskrivning av alternativa lösningar för att uppnå samma

syfte som det planerade projektet,

4. effekter på hotade arter och deras biotoper till följd av

de alternativa lösningarna,

5. redogörelse för vilket alternativ som ger störst

handlingsfrihet för framtiden,

6. "status quo",

7. motivering till valt alternativ. Brundtlandrapporten

poängterar särskilt att de val som måste göras för att uppnå en

hållbar utveckling kommer att vara beroende av ett brett stöd

och medverkan från informerad allmänhet och organisationer. I

rapporten föreslås att enskildas och organisationers rättigheter

att delta i utvecklingsplanering och beslutsfattande bör

utvidgas.27

Expropriationslagen

Expropriationslagen medger expropriation "för att bevara

område som nationalpark, naturreservat eller naturminne eller

för att annars tillgodose väsentligt behov av mark eller

anläggning för idrott eller friluftsliv, om marken eller

anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för

allmänheten".28

Lagtexten uttrycker klart för vilka ändamål expropriation

medges. För att "artlagen" skall kunna genomföras förutsätts en

ändring i 2kap. 9§ ExprL. Paragrafen utvidgas så att den

även medger expropriation av biotop som är av betydelse för

hotad djur- eller växtart.

Internationella överenskommelser

Sverige har undertecknat en lång rad internationella

överenskommelser på natur- och miljövårdens områden. En av dessa

är Bernkonventionen (SÖ 1983:30) vars mål är att skydda vilda

djur och växter samt deras naturliga miljö. Sedan konventionen

ratificerades av Sverige år 1983 har inte någon ytterligare

åtgärd vidtagits för att konventionens mål skall få bindande

nationell verkan. I Sverige har vi regler om fredning och

fridlysning av hotade arter. Vi har regler som gör det möjligt

att avsätta områden till nationalpark och naturreservat. Däremot

saknas ett fullgott biotopskydd. Ett exempel på detta utgör

motorvägsbygget i Bohuslän där det inte fanns något rättsligt

instrument för att skydda den hotade flodpärlmusslans biotop.

Genom undertecknande av våtmarkskonventionen (SÖ 1975:76) har

Sverige förbundit sig att skydda vissa våtmarksområden. Ett

område som skyddas på detta sätt är Falsterbo--Foteviken i

Vellinge kommun i Malmöhus län. Området är känt som Höllviken.

Tillstånd har givits till omläggning av väg100 som kommer att

gå rakt igenom det skyddade våtmarksområdet. Detta är

ytterligare ett exempel på att en av Sverige undertecknad

konvention inte tycks vara någon garanti för skydd av visst

område.

Vid interpellationssvar29 angående fråga om domstolarnas

hantering av exploatering i våtmarksområdet Höllviken uttalade

miljö- och energiministern: "Domstolarna skall självfallet ta

hänsyn till internationella konventioner. De kan inte heller

skylla ifrån sig utan är skyldiga att självständigt pröva

frågan." Förtydliganden i lag krävs som klart redogör för vilka

principer som skall gälla.

För att Sverige skall kunna leva upp till sitt internationella

ansvar krävs, med anledning av ovan nämnda förhållanden,

lagstiftning i anslutning till samtliga miljövårds- och

naturvårdskonventioner där Sverige är part.

Tillsyn

Dagens tillsynssystem fungerar mycket dåligt inom natur- och

miljövården. Förslag om en ny organisation som tar över

tillsynsansvaret bör arbetas fram. Man skulle kunna tänka sig

att införa någon form av miljöpolisverksamhet, frikopplad från

politiska instanser. Flera tänkbara modeller finns. Vi har i

detta lagförslag inte närmare granskat vilken modell som är att

föredra och vill med detta stycke enbart peka på behovet av en

översyn.

Talerättsregler

Allmänhetens möjlighet till insyn i miljömål är i dag dålig.

Koncessionsnämndens prövning är visserligen öppen för

allmänheten. I de fall där prövningen sker av länsstyrelse eller

av regeringen är allmänhetens möjligheter att påverka ytterst

små. Har ett företag fått tillstånd enligt ML att bedriva

miljöfarlig verksamhet har enskilda ingen möjlighet att

överklaga beslutet.

Antag att en kommun handlar i strid mot en fastställd

naturvårdsplan. För att lagen skall bli effektiv krävs i detta

fall att talerättsreglerna utökas till att omfatta även enskilda

och organisationer. Enskild och organisation skulle, med ändrade

talerättsregler, kunna föra talan mot kommunen som på så vis

tvingas att rätta sig efter planen. För att den utökade

talerätten inte enbart skall bli en fiktion måste även

rättshjälpssystemet ses över vad gäller förmånligare

ersättningsmöjligheter vid fastighetsrättsliga mål.

Noter

1 Jaktlagen 1987/87:58, naturvårdslagen (1964:822)

2 Sö 1983:30

3 12 § skogsvårdslagen (1979:429)

4 Prop. 1988/89:100 bilaga 11, s. 48

5 Brev den 12juni 1989 från SNF till skogsstyrelsen

6 Edman, Stefan: Sverige är fantastiskt

7 Fleischer m.fl.: Costal Eutrophication in Sweden. Ambio

1987 Vol. 16. No 5, s. 246--251

8 Rosenberg, R: Silent Spring in the Sea. 1988. Ambio. Vol.

17. No 4, s. 289--290

9 Degerman, Rosenberg: Miljöeffekter av småbåtshamnar och

småbåtar. SNV rapport 1399. 1981, s. 11

10 Blomqvist: Ekologiska bedömningsgrunder för muddring och

muddertippning. SNV rapport 1613. 1982

11 Persson: Miljöeffekter av marin sand- och grustäkt. SNV

rapport 1719. 1982

12 Se s. 12 f. Allmän motivering

13 4--6 §§ miljöskyddslagen

14 Westerlund, S: Miljörättsliga grundfrågor, 1987 s. 61

15 Se "miljökonsekvensanalyser" under lagkonsekvensavsnittet

16 SNF: Bättre Naturskydd, Förslag till naturskyddslag. 1986

17 Westerlund, S: Miljörättsliga grundfrågor. 1987, s. 43

18 Prop. 1972:11 s. 145 f.

19 BoU 1986/87: s. 145 f.

20 Westerlund, S: Naturvård och pågående markanvändning,

s.93

21 Naturresursers nyttjande och hävd: SOU 1983:56, s.

121ff.

22 Jämför 1§ naturvårdslagen (1964:822)

23 Westerlund, S: Miljörättsliga grundfrågor, 1987, s. 66

24 Hägerhäll, B: Vår gemensamma framtid. 1988, s. 36, 182

25 Attorney, E. Yates. Environmental Impact Assessment: What

it is and why international development organizations need it.

Executive Office of the President Council on Environmental

Quality. 1989

26 Westerlund, S: Miljörättsliga grundfrågor. 1987, s. 173

27 Hägerhäll, B: Vår gemensamma framtid. 1988, s. 36

28 2 kap. 9 § expropriationslagen (1972:719)

29 Riksdagens snabbprotokoll 1989/90:43, 891211