Bet. 1990/91:JuU17

Justitieutskottets betänkande

1990/91:JUU17

Anslag till kriminalvården

Innehåll

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1990/91

JuU17

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1990/91:100 bilaga 4 E (justitiedepartementet)

har regeringen (s. 67 och 68) berett riksdagen tillfälle att ta

del av vad som anförts i propositionen om lokalförsörjningen

inom kriminalvården m.m.

I proposition 1990/91:100 bilaga 4 E (justitiedepartementet)

har regeringen (s. 68 och 69) berett riksdagen tillfälle att ta

del av vad som anförts i propositionen om styrning av ekonomi

och resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom

kriminalvården.

I proposition 1990/91:100 bilaga 4 (justitiedepartementet)

har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1991/92

till Kriminalvårdsstyrelsen (punkt E 1, s. 70 och 71) anvisa

ett förslagsanslag på 109 286 000 kr.,

till Kriminalvårdsanstalterna (punkt E 2, s. 72--77) anvisa

ett förslagsanslag på 2 479 803 000 kr.,

till Frivården (punkt E 3, s. 77--79) anvisa ett

förslagsanslag på 324368000 kr.,

till Maskin- och verktygsutrustning m.m. (punkt E 4, s. 79)

anvisa ett reservationsanslag på 20 000 000 kr.,

till Utrustning för kriminalvården (punkt E 5, s. 79 och 80)

anvisa ett reservationsanslag på 28 300 000 kr.,

till Utbildning av personal m.fl. (E 6, s. 80 och 81) anvisa

ett reservationsanslag på 30 245 000 kr.

Motionerna

1990/91:Ju501 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att kriminalvårdsverket får i

uppdrag att starta övergångshem på några orter i riket.

1990/91:Ju502 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en ny kriminalvårdsanstalt i

Hudiksvall.

1990/91:Ju503 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om information till dem som är omhändertagna i

kriminalvården.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So420.

1990/91:Ju504 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utländska brottslingars avtjänande av

svenska fängelsestraff i eget hemland.

1990/91:Ju505 av Sven-Olof Petersson (c) och Karl-Gösta

Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att avslå

förslaget om nedläggning av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.

1990/91:Ju506 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition

1990/91:100 om nedläggning av den slutna kriminalvårdsanstalten

i Karlskrona,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som på annat

sätt, inom ramen för anslaget till kriminalvårdsanstalterna,

åstadkommer motsvarande besparingseffekter.

1990/91:Ju507 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om nedläggning

av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.

1990/91:Ju508 av Ulla Pettersson (s) och Gunhild Bolander (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en ny

kriminalvårdsanstalt i Visby.

1990/91:Ju509 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

projektering och byggstart av en ny lokalanstalt i Hudiksvall

skall ske.

1990/91:Ju510 av Kent Lundgren m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de bestämmelser i nuvarande lag som

föreskriver återanpassning av interner i kriminalvården till

samhället skall tillämpas,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning

tillsätts för att ta fram förslag till ny inriktning av

kriminalvården i enlighet med den anda och de intentioner som

motionen redovisar.

1990/91:Ju620 av Margareta Gard m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bl.a. kvinnors rätt till information om

permissioner, tid för frisläppande och vid rymning när mannen är

intagen på kriminalvårdsanstalt.

1990/91:Ju624 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om ersättande av

livstidsstraffet med tidsbestämt straff.

1990/91:Ju627 av Birgit Henriksson och Göran Ericsson (båda m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändrad lagstiftning beträffande samhällstjänst i enlighet med

vad som i motionen anförts.

1990/91:Ju703 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar om sådan ändring av rättegångsbalken att häktning får

ske i avbidan på att i skyddstillsynens form beslutad

kontraktsvård kan påbörjas.

1990/91:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om påföljdssystemets utformning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att beteckningen kriminalvårdsanstalt i

relevant lagstiftning bör ersättas av beteckningen fängelse,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om strängare straff vid vanebrottslighet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkorligt fängelse,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att påföljden skyddstillsyn skall

avskaffas,

12. att riksdagen beslutar att ändra brottsbalken och lagen

(1974:203) om kriminalvård i anstalt så att den obligatoriska

villkorliga frigivningen upphävs,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om särbehandling av intagna i fängelser,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om permissioner till intagna i fängelser,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om narkotikamissbruk i fängelser,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bevakning av fängelsedömda,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rehabilitering av dömda brottslingar.

1990/91:Ju803 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användningen av och utformningen av

fängelsestraff,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en förutsättningslös utvärdering av

systemet med villkorlig frigivning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpta krav på dem som är villkorligt

frigivna,

7. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagstiftningen

om kontraktsvård som föranleds av motionens förslag,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om

villkorlig fängelsedom enligt vad i motionen anförts,

10. att riksdagen beslutar om sådan ändring i tillämpliga

lagar att förutsättningarna att särbehandla intagna dömda till

fängelse i lägst två år i permissionsfrågor ökar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om krav på skötsamhet vid permissioner,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om frivårdsmyndigheterna inom kriminalvården,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den s.k. normaliseringsprincipen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten för kvinnliga intagna att välja att

bli placerade isolerat från manliga intagna,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om systemet för disciplinpåföljd inom

kriminalvården,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en genomgripande utvärdering av 1974 års

kriminalvårdsreform inom ramen för en parlamentarisk utredning.

1990/91:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten för intagna att bli placerade på

narkotikafria anstalter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bekämpning av narkotika på anstalterna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpta straff för återfallsbrottslighet.

1990/91:Ju821 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

återinförande av fakultativ villkorlig frigivning efter två

tredjedelar av avtjänad strafftid,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att straffsatserna generellt ej får

sänkas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpt påföljd vid upprepad och/eller grov

brottslighet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad restriktivitet av reglerna för

permissioner, frigång för de extremt brottsaktiva, samt för

grova vålds- och narkotikabrottslingar som återfallit i brott,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om särbehandling av dem som dömts till

fängelse i lägst två år,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utvidgning av försöksverksamheten med

samhällstjänst att omfatta hela landet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av förändrade regler rörande

påföljden samhällstjänst så att påföljden också kan omfatta unga

lagöverträdare,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utveckling av behandlingsprogram för

våldsmän,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om narkotikafria anstalter, ökad

differentiering av narkomaner och icke-narkomaner vid beslut om

anstaltsplacering m.m., skärpt narkotikakontroll på anstalt och

införande av särskilda motivationsavdelningar i

kriminalvårdsanstalt,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om intagnas rätt att välja placering på

narkotikafri anstalt,

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av en god eftervård.

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bevakningen i kriminalvårdsanstalt,

50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om frivårdens utökade arbetsuppgifter m.m.,

51. att riksdagen till Frivården anvisar 5 000 000 kr. utöver

vad regeringen föreslagit, eller således 329 368 000 kr.,

57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en parlamentarisk utredning med uppdrag

att se över 1973 års kriminalvårdsreform.

1990/91:Ju823 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om straffsatser vid återfallsbrottslighet,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om

samhällstjänst för 15--17-åringar, i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1990/91:Ju826 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om narkotikafria anstalter.

1990/91:Ju832 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information till brottsoffer när

brottslingar släpps från tvångsvård, kriminalvård eller häkte.

1990/91:Ju835 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen för budgetåret 1991/92 begär

en minskning av anslaget för Kriminalvårdsanstalterna med

10000000 kr. enligt vad i motionen anförts om att minska

antalet platser på kriminalvårdsanstalter,

7. att riksdagen till Frivården för budgetåret 1991/92 anslår

10000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således

334368000 kr. enligt vad i motionen anförts om utbyggnad av

frivårdsalternativen,

11. att riksdagen för budgetåret 1991/92 minskar anslaget till

Kriminalvårdens transporter med 2 500 000 kr. enligt vad i

motionen anförts om orimligt höga kostnader för fångtransporter.

1990/91:Ju836 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om humanisering av kriminalvården,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

tillämpningen av 7 § tredje stycket kriminalvårdslagen i syfte

att förbättra de dömdas rättsliga ställning,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som går ut

på att förtroenderåd i princip bör finnas på varje

kriminalvårdsanstalt och att förtroenderådens rättsliga

ställning stärks.

1990/91:Ju837 av Ingvar Eriksson och Ulf Melin (båda m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förverkandet av passen för grova

narkotikabrottslingar och andra grova brottslingar som står

under övervakningsnämnds uppsikt.

1990/91:Ju839 av Ulla Tillander (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning om samhällstjänst för

ungdomar i åldersgruppen 15--18 år.

Utskottet

Verksamhetens mål och inriktning

Flera motioner berör kriminalvårdens mål och inriktning. I

motionerna Ju803 och Ju821 begärs att en utvärdering av

1973 års kriminalvårdsreform skall ske inom ramen för en

parlamentarisk utredning. Utvärderingen bör enligt motionärerna

syfta till att överväga om de hittillsvarande målen för

kriminalvården fortfarande i alla avseenden skall gälla och om

de medel som står till förfogande i så fall är de riktiga. I

motionen Ju510 hemställs att en utredning med inriktning på

en humanare kriminalvård tillsätts.

Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt bifall till

liknande motioner (se 1989/90:JuU22 s. 1 f och där gjord

hänvisning). Utskottet har uttalat att någon genomgripande

utvärdering av reformen på det sätt som nu förespråkas i

motionerna inte är erforderlig. Ambitionen måste, har utskottet

ansett, alltjämt vara att så långt det är möjligt med hänsyn

till kravet på samhällsskydd och differentiering underlätta de

dömdas anpassning i samhället och att motverka de skadliga

följderna av frihetsberövandet. Utskottet har samtidigt betonat

att det är angeläget att det fortlöpande sker en utveckling av

behandlingsmetoderna och arbetsformerna i övrigt inom

kriminalvården.

Kriminalvården har också under senare tid varit föremål för

ett omfattande översynsarbete när det gäller innehåll,

organisation och verksamhetsformer. Översynsarbetet när det

gäller verkställighetsinnehållet sker genom en arbetsgrupp inom

regeringskansliet i samråd med kriminalvårdsstyrelsen. Även

påföljdsutredningen skall enligt sina direktiv (dir. 1990:11)

överväga möjligheterna till att vidareutveckla innehållet i de

påföljder som utgör alternativ till fängelsestraffet och vidare

se över vissa frågor om verkställigheten av fängelsestraffet.

Utskottet saknar anledning att frångå sina tidigare

ställningstaganden och anser att det inte finns skäl för

riksdagen att initiera en parlamentarisk utredning med uppgift

att se över kriminalvårdslagstiftningen. Motionsyrkandena härom

avstyrks.

Inte heller är utskottet berett att tillmötesgå det

utredningskrav som framställts i motion Ju510. Yrkandet

avstyrks.

I motionerna Ju510 och Ju836 förespråkas en

humanisering av kriminalvården där återanpassningen av

klienterna sätts främst.

Som framgår ovan pågår det ett arbete med att på olika sätt

förbättra verkställighetsinnehållet i de olika påföljder som

vårt påföljdssystem innehåller. Målsättningen är givetvis att de

grundläggande tankarna bakom kriminalvårdsreformen skall kunna

förverkligas. I likhet med justitieministern (budgetprop. s. 38)

kan utskottet dock konstatera att kriminalvårdens klienter till

stor del är starkt missgynnade i de flesta avseenden. Samtidigt

som kriminalvårdens ambitionsnivå här är hög bör svårigheterna

med att lyckas med de åtgärder som vidtas för att främja de

dömdas återanpassning beaktas. Det krävs också, vilket utskottet

understrukit i flera sammanhang, en medverkan från andra

samhällsorgan för att ge de dömda en rimlig social plattform.

Eftersom kriminalvårdens klienter har samma principiella rätt

som andra medborgare till den service och omsorg som samhället

tillhandahåller är det viktigt att samarbetet fortlöpande

utvecklas mellan kriminalvården och andra samhällsorgan, främst

socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheter och den allmänna

hälso- och sjukvården. Som framgår bl.a. i det följande pågår

sådant arbete.

Enligt utskottets uppfattning saknas det anledning för

riksdagen att göra något uttalande i anledning av motionerna

Ju510 och Ju836 i nu behandlade delar.

Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.

I propositionen har regeringen (s. 67 och 68) berett riksdagen

tillfälle att ta del av vad justitieministern anfört om

lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för häktena och

kriminalvårdsanstalterna samt för kriminalvårdsstyrelsen,

regionmyndigheterna och frivårdsorganisationen.

Kriminalvårdsstyrelsen svarar dock för drift och löpande

underhåll av anstalterna.

Medel för investeringar i byggnader för kriminalvården

beräknas under sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m.

I gällande investeringsplan för kriminalvården har kostnadsramar

om 334,5 milj.kr. beräknats för pågående och redan beslutade

objekt.

Justitieministern anmäler att en arbetsgrupp inom

regeringskansliet tillsammans med kriminalvårdsstyrelsen och

byggnadsstyrelsen (jfr prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 84 och 85)

har påbörjat arbetet med att göra en samlad bedömning av hur det

framtida anstaltsbyggandet bör ske. Enligt arbetsgruppen kan

kriminalvårdsanstalten Härlanda läggas ned utan att platsantalet

i anstaltsorganisationen förändras eftersom nedläggningen

samordnas med en planerad ombyggnad av kriminalvårdsanstalten

Skogome. Vidare planeras, anmäler justitieministern, byggandet

av paviljonger om vardera 20--25 platser vid tre av de nya

anstalterna i den slutna lokalanstaltsorganisationen.

Justitieministerns avsikt är att föreslå regeringen att

kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att närmare utreda och

lämna förslag till lokalisering och utformning av dessa

paviljonger. Hon anmäler vidare bl.a. att byggstart för en

lokalanstalt i Vänersborg beräknas kunna ske under budgetåret

1991/92 och att ett nytt häkte tas i bruk i Karlskrona under

våren 1992.

I motionerna Ju502, Ju508 och Ju509 hemställs att

nya kriminalvårdsanstalter uppförs i Hudiksvall resp. Visby.

Yrkandena motiveras främst med att nuvarande lokaler är

otillfredsställande såväl för personalen som för de intagna.

Enligt vad som framgår av kriminalvårdsstyrelsens

anslagsframställning föreligger det behov av nya anstalter i de

berörda orterna. Motsvarande behov föreligger emellertid även

beträffande andra orter i landet, och som utskottet tidigare

anfört vid ställningstagande till liknande motionsyrkanden är

det inte möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera

angelägna projekt framför andra (se senast 1989/90:JuU22 s. 4).

Utskottet intar alltjämt denna ståndpunkt och avstyrker bifall

till nu behandlade motioner. Utskottet förutsätter emellertid

att den nämnda arbetsgruppen skyndsamt tar ställning till det

fortsatta anstaltsbyggandet speciellt på av

kriminalvårdsstyrelsen prioriterade orter.

Styrning av ekonomi och resursutnyttjande m.m.

I propositionen har regeringen (s. 68 och 69) berett riksdagen

tillfälle att ta del av vad justitieministern anfört om styrning

av ekonomi och resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom

kriminalvården.

Utskottet lämnar utan erinran vad justitieministern anfört.

Kriminalvårdsstyrelsen

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 1 (s. 70 och 71) föreslagit

riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen anvisa ett

förslagsanslag på 109 286 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Information om HIV/aids

I motion Ju503 framförs önskemål om att intagna i anstalt

i förebyggande syfte skall få information om HIV/aids.

Motionärerna föreslår en utbildningsmodell efter förebild från

norska fängelser där de intagna av specialutbildad personal

gruppvis får sexualundervisning och undervisning i

spruthantering, allt i syfte att skydda sig mot smitta.

Särskilda medel för bekämpningen av HIV/aids inom

kriminalvården har anvisats sedan budgetåret 1986/87. I årets

budgetproposition har justitieministern föreslagit att 14 milj.

kr. beräknas för ändamålet.

Medlen har använts bl.a. för uppsökande verksamhet vid

häktena. Vid de riksanstalter och lokalanstalter som har en hög

andel narkotikamissbrukare har inrättats extra tjänster för s.k.

motivatörer, och 13 halvtidstjänster för översköterskor har

tillfälligt utökats till heltidstjänster.

Inom kriminalvården förbereds ytterligare informationsinsatser

när det gäller HIV/aids. Målet för dessa insatser är att alla

klienter någon gång under tiden i kriminalvård får information

bl.a. om riskbeteenden. Informationsmaterial, som innehåller

information om hur man skyddar sig mot smitta både vid sexuella

kontakter och vid spruthantering, har tagits fram. Regionala

handledare har utbildats för att bistå de lokala enheterna att

hitta formerna för klientinformationen. Tanken är att varje

myndighet skall ha ett utarbetat handlingsprogram beträffande

insatserna för att bekämpa drogmissbruk och HIV/aids. Av

kriminalvårdens allmänna råd (ARK 1990:1) framgår att

kriminalvårdsstyrelsen anser det lämpligt att information om

droger och HIV/aids sker i små grupper genom föreläsningar,

diskussioner och grupparbeten.

Som framgår av den lämnade redovisningen pågår ett arbete i

den riktning som motionärerna eftersträvar, och utskottet kan

inte se några egentliga skillnader på den modell som föreslås i

motionen och den som enligt kriminalvårdsstyrelsens

rekommendationer kan användas inom den svenska kriminalvården.

Utskottet anser att motionen får anses tillgodosedd.

Straffverkställighet av fängelsestraff i den dömdes hemland

I motion Ju504 begärs ett riksdagsuttalande om att i

Sverige till fängelse dömda utländska medborgare i ökad

utsträckning bör överföras till sina hemländer för

verkställighet av straffet. När det gäller utländska intagna som

jämte fängelse dömts till utvisning bör enligt motionären ett

sådant överförande kunna ske oberoende av den dömdes samtycke.

Inom Norden förekommer sedan gammalt ett långtgående samarbete

i fråga om domsverkställighet, som regleras genom enhetlig

lagstiftning.

Även inom Europarådet har bedrivits arbete på att få till

stånd ett sådant samarbete, och Sverige har tillträtt två inom

rådet utarbetade konventioner på området. År 1972 tillträdde

Sverige konventionen om brottmålsdomars internationella

rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen). I samband härmed

antogs lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande

verkställighet av brottmålsdom (prop. 1972:98, JuU 16 och 26,

rskr. 233 och 285). Då brottmålsdomskonventionen kom att

tillämpas ytterst sparsamt utarbetades bl.a. av dessa skäl

ytterligare en konvention på området, konventionen den 21 mars

1983 om överförande av dömda personer (överförandekonventionen).

Sverige tillträdde den konventionen år 1983 (prop. 1983/84:197,

JuU 1984/85:1, rskr. 8).

Överförandekonventionen skiljer sig från

brottmålsdomskonventionen bl.a. på så sätt att den förutsätter

den dömdes medgivande till överförandet.

Brottmålsdomskonventionen har tillträtts av Cypern, Danmark,

Nederländerna, Norge, Turkiet och Österrike.

Överförandekonventionen har tillträtts av Amerikas Förenta

stater, Belgien, Canada, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike,

Grekland, Italien, Luxenburg, Nederländerna, Schweiz, Spanien,

Storbritannien och Nordirland, jämte vissa områden för vilkas

internationella förbindelser Storbritannien ansvarar, Turkiet

och Österrike.

Sverige ingick år 1989 en överenskommelse med Thailand (SÖ

1990:35) om samarbete rörande verkställighet av straffrättsliga

påföljder. Underhandlingar pågår med Ungern om ett sådant avtal.

Fortlöpande pågår, enligt vad utskottet erfarit, ett visst

arbete från svensk sida för att få till stånd ytterligare sådana

bilaterala avtal. I dessa sammanhang har framkommit att

ytterligare staters anslutning till överförandekonventionen kan

förutses mot bakgrund av utvecklingen i Östeuropa. Enligt vad

utskottet erfarit träffas också från tid till annan för

särskilda fall överenskommelser om överflyttande av

straffverkställighet till främmande stat.

Under åren 1989 och 1990 flyttades verkställigheten av

fängelsestraff jämlikt överförandekonventionen över till

utomnordiskt land i 13 fall. Under år 1991 har hittills sådana

framställningar gjorts beträffande sex intagna i anstalt.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (JuU 1981/82:44 s.

9, JuU 1982/83:25 s. 10 f, JuU 1984/85:1 s. 8 och JuU 1984/85:36

s. 7 f) uttalat sig för värdet från humanitär synpunkt av att en

i Sverige dömd utlänning får möjlighet att avtjäna straffet i

sitt hemland. I sammanhanget vill utskottet erinra om att

regeringen nyligen föreslagit riksdagen ett sådant förfarande

när det gäller dömda till rättspsykiatrisk vård (prop.

1990/91:58 s. 485 f).

I samband med att riksdagen hade att ta ställning till frågan

om huruvida Sverige skulle tillträda överförandekonventionen

(JuU 1984/85:1) uttryckte utskottet sitt beklagande över att

konventionen delvis fått en annan utformning än som varit

önskvärt från svensk sida; det hade även enligt utskottets

uppfattning onekligen varit en fördel om verkställigheten kunnat

överföras oberoende av samtycke från den dömde när det gäller

utländska intagna som jämte fängelse dömts till utvisning.

Utskottet utgick från att Sverige i det fortsatta

internationella arbetet på området söker få de svenska

intressena tillgodosedda.

Inom Europarådet pågår för närvarande en översyn av bl.a. de

konventioner som är aktuella när det gäller överföring av

straffverkställighet mellan olika länder. Tanken är att en enda

konvention skall ersätta de tidigare konventionerna.

Utskottet utgår från att utskottets tidigare uttalande, vilket

ligger i linje med motionsönskemålet, beaktas i detta arbete

utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Med dessa

uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen.

Kriminalvårdsanstalterna

Medelstilldelningen m.m.

Regeringen har under punkt E 2 (s. 72--77) föreslagit

riksdagen att till Kriminalvårdsanstalterna anvisa ett

förslagsanslag på 2 479 803 000 kr.

Förslaget innebär att anslaget till kriminalvårdsanstalterna

räknas upp med drygt 458 milj.kr.

Justitieministern anför beträffande utnyttjandet av

anstalts- och häktesorganisationen m.m. att beläggningen vid

såväl anstalter som häkten legat på oförändrad nivå de senaste

två åren. En viss uppgång skedde under hösten 1990 såväl vid

anstalter som vid häkten, men ökningen inom

anstaltsorganisationen har varit koncentrerad till de öppna

platserna.

Mot bakgrund av den låga beläggningsnivån för de slutna

lokalanstalterna under de senaste två åren har justitieministern

bedömt att något av de cellfängelser från 1800-talet som ingår i

anstaltsorganisationen bör läggas ned. Hon föreslår att den

slutna lokalanstalten i Karlskrona stängs och att nedläggningen

samordnas med öppnandet av det häkte som för närvarande uppförs

i Karlskrona.

I motionerna Ju505, Ju506 och Ju507 förespråkas

fortsatt verksamhet vid Karlskronaanstalten varvid i motion

Ju506 anförs att detta kan komma till stånd genom en alternativ

besparing. I motionerna hänvisas bl.a. till att anstalten av

kriminalvårdsstyrelsen bedömts som helt funktionsduglig trots

sin ålder, att verksamheten vid anstalten präglas av den nya

ordningen vid anstalterna innebärande att särskilda program

upprättats för de intagna samt att vårdarna deltar aktivt i

behandlingsarbetet m.m.

Inför utskottet har i ärendet uppvaktning skett från bl.a.

berörd personal vid kriminalvårdsanstalten i Karlskrona och från

Karlskrona kommun. Därvid har framförts särskilt

regionalpolitiska skäl för ett bibehållande av verksamheten vid

anstalten.

Som anförs i propositionen (s. 74) har beläggningen vid de

slutna lokalanstalterna under hösten 1990 legat kring 83 %

räknat på platsantalet för den nuvarande organisationen. Detta

ligger något under den av statsmakterna fastslagna idealnormen

på 85%, som krävs för en önskad differentiering av de intagna.

En analys av platsbehovet i Malmöregionen visar också,

Karlskronaanstalten borträknad, på ett visst överskott av slutna

lokalanstaltsplatser. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de

rationaliseringskrav som finns på anstaltsorganisationen har

utskottet förståelse för regeringens förslag om en nedläggning

av anstalten. Häremot skall emellertid ställas de

regionalpolitiska effekter som en nedläggning av anstalten kan

komma att få, och utskottet vill också erinra om att

arbetsmarknadsutskottet under förra riksmötet (1989/90:AU13 s.

192) uttalade att regeringen på grund av Blekinges speciella

situation uppmärksamt bör följa utvecklingen där.

Utskottet förutsätter att regeringen, innan en nedläggning

sker, särskilt beaktar detta. Visar det sig att en fortsatt

drift vid anstalten inte är möjlig, utgår utskottet från att

regeringen, för att mildra effekterna av en nedläggning,

medverkar till en smidig lösning när det gäller

personalsituationen på anstalten. Utskottet tänker därvid på nya

arbetstillfällen vid det nyuppförda häktet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

Ju505, Ju506 och Ju507.

I motion Ju835 begärs att ytterligare 50 slutna

fängelseplatser stängs och att anslaget minskas med 10 milj.kr.

Medlen bör, enligt motionärerna, överföras till frivården för en

utveckling av kontraktsvården. I samma motion begärs vidare en

nedbantning av transportkostnaderna inom kriminalvården.

Anslaget bör då enligt motionärerna kunna minskas med

ytterligare 2,5 milj.kr. Av dessa medel bör 1 milj.kr. överföras

till brottsofferjourerna, och 1,5 milj.kr. bör användas för

fortbildning av nämndemän, anser motionärerna.

Utskottet ansluter sig till justitieministerns förslag till

medelsanvisning och avstyrker bifall till motion Ju835 i nu

behandlade delar.

Narkotikafrågor m.m.

I motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och Ju826 begärs

olika åtgärder i syfte att komma till rätta med

narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna. I motionerna

begärs dels mer differentiering mellan intagna med utgångspunkt

i deras narkotikavanor, dels rätt för intagna att bli

narkotikafritt placerade. I flertalet av motionerna framförs

krav på skärpt och effektivare kontroll inom anstalterna när det

gäller bl.a. rätt till besök m.m.

Som tidigare kan utskottet konstatera att narkotikasituationen

sedan lång tid utgör ett svårbemästrat problem inom

kriminalvården.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden som i de nu

aktuella motionerna (se 1989/90:JuU22 s. 10 f och där lämnad

redovisning).

Vid dessa tillfällen har utskottet erinrat om att självklara

riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område

måste vara att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill

bli av med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med

narkotika under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från

tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva

narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.

Utskottet har konstaterat att det utförs ett ambitiöst och

medvetet arbete mot narkotika inom kriminalvårdens olika organ.

Utskottet har noterat att det är väl sörjt för möjligheter till

differentiering på riksanstalterna samtidigt som vård och

behandling kan erbjudas missbrukare som vill upphöra med sitt

missbruk. Utskottet har däremot konstaterat att det på landets

lokalanstalter saknats, på något undantag när, såväl

narkotikafria avdelningar som särskilda avdelningar för intagna

som inte missbrukar narkotika; dock kunde utskottet senast förra

våren konstatera att även här skett en viss förbättring.

År 1989 gav regeringen kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att ta

initiativ till att samtliga kriminalvårdsanstalter skulle

upprätta och genomföra handlingsplaner för verksamhetens

innehåll. På anstalter med en hög andel narkotikamissbrukare

borde inriktningen, enligt uppdraget, vara att upprätta och

genomföra lokala handlingsplaner mot narkotika.

Som framgår av budgetpropositionen (s. 75 f) har

kriminalvårdsstyrelsen i en delrapport i augusti 1990 redovisat

de åtgärder som vidtagits med anledning av uppdraget. Av

rapporten framgår bl.a. att lokala handlingsprogram har

upprättats vid de flesta anstalter. I programmen ingår som en

viktig del olika åtgärder för att förhindra införsel av

narkotika och för att informera och motivera missbrukare till

behandling. Allt fler anstalter planerar att införa en

differentiering inom anstalten genom att inrätta

motivationsavdelningar för missbrukare och genom att reservera

andra avdelningar för intagna utan missbruksproblem. Målet är

att varje intagen skall ha en kontaktman bland personalen som

svarar för information, behandlings- och permissionsplanering,

myndighetskontakter m.m.

Justitieministern förordar i propositionen (s. 76) att

kriminalvårdsverket tillförs resurser i syfte att underlätta att

de lokala handlingsprogrammen genomförs. Hon har beräknat

sammanlagt 8,7 milj.kr. för bl.a. projektverksamhet på

kriminalvårdsanstalter och häkten, personalutbildning och

kostnader för vikarier som uppkommer till följd av den ökade

satsningen på utbildning.

Enligt vad utskottet erfarit avser kriminalvårdsstyrelsen att

senast i kommande anslagsframställning redovisa hur arbetet med

upprättandet av de lokala handlingsprogrammen fortlöper.

Utskottet kan nu liksom tidigare år konstatera att ett

medvetet och ambitiöst arbete mot narkotika bedrivs inom

kriminalvårdens olika organ. Kriminalvårdsstyrelsen har också

givit ut rekommendationer för hur arbetet mot droger och

HIV/aids inom kriminalvården bör bedrivas (ARK 1990:1). I

anledning av motionsönskemålen vill utskottet peka på att här

finns rekommendationer bl.a. om dagliga visitationer i anstalt

och om urinprovstagning. Mot den angivna bakgrunden anser

utskottet att det för närvarande inte finns anledning för

riksdagen att göra något uttalande om ytterligare åtgärder

utöver dem som redan pågår eller planeras.

Utskottet avstyrker bifall till nu berörda yrkanden i

motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och Ju826.

Särbehandling av långtidsdömda

I motionerna Ju802, Ju803 och Ju821 begärs att

särbehandling jämlikt 7§ tredje stycket lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt (KvaL) skall kunna ske av intagen som

dömts till fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens

karaktär. Allmänhetens skyddsintresse bör här, enligt

motionärerna, sättas i första rummet.

Utskottet har tidigare avstyrkt bifall till liknande motioner

(se 1989/90:JuU22 s. 13 f och där gjord hänvisning). Utskottet

har därvid hänvisat till vad utskottet anförde när de aktuella

bestämmelserna fick sin nuvarande lydelse (prop. 1987/88:130,

JuU43, rskr. 361), nämligen att bl.a. bekämpandet av

narkotikabrottsligheten motiverade kravet på fängelse i lägst

två år för sådan brottslighet. När det sedan gällde frågan om

brott av annat slag ansåg utskottet gränsen på fängelse i fyra

år väl avvägd. Utskottet har uttalat att ett önskemål på sikt

bör vara att det införs en så enhetlig reglering som möjligt

såvitt gäller samtliga långtidsdömda.

Utskottet saknar anledning att frångå sin tidigare bedömning

och avstyrker bifall till nu berörda yrkanden i motionerna

Ju802, Ju803 och Ju821.

I motion Ju836 begärs en utredning om tillämpningen av den

aktuella bestämmelsen.

Enligt vad utskottet erfarit gör påföljdsutredningen en

översyn av tillämpningen av den aktuella regleringen. Enligt

utskottets mening saknas det anledning för riksdagen att

initiera ytterligare en utredning i ärendet. Motionsyrkandet

avstyrks.

Kvinnor på lokalanstalt

I motion Ju803 begärs ett tillkännagivande om att

kvinnliga intagna skall ha rätt att bli placerade isolerade från

manliga intagna.

Utskottet har tidigare vid behandlingen av liknande

motionsönskemål konstaterat att det numera är väl sörjt för

möjligheter till differentiering av kvinnliga intagna i den

riktning som motionärerna eftersträvar och avstyrkt bifall till

motionerna (se senast 1989/90:JuU22 s. 15 f).

Under beredningen av detta ärende har utskottet från

kriminalvårdsstyrelsen inhämtat att alla kvinnliga intagna som

så önskar kan genomföra sin anstaltsvistelse skilda från manliga

intagna. Tillgodoseende av närhetsprincipen kan dock av

naturliga skäl samtidigt inte upprätthållas fullt ut eftersom

antalet kvinnliga intagna är så litet. Mot bakgrund av det

anförda avstyrker utskottet bifall till motion Ju803 i nu berörd

del. Utskottet vill emellertid liksom tidigare uttala att det är

angeläget att fortsatta ansträngningar görs inom kriminalvården

så att intagna kvinnors behov kan tillgodoses också på anstalter

med både manliga och kvinnliga intagna.

Verkställighetsinnehållet

I motionerna Ju802 och Ju803 tas upp frågor om

rehabiliterande åtgärder i kriminalvårdsanstalt. Här begärs

uttalanden om bl.a. ökad yrkesutbildning och social träning

för intagna.

Utskottet konstaterade vid behandling av liknande

motionsönskemål förra året att tillgång till såväl teoretisk som

yrkesinriktad utbildning finns för intagna i anstalt, ävensom

möjligheter till social träning (1989/90:JuU9 s. 14 f och

1989/90:JuU22 s. 17 f). Utskottet konstaterade att andelen

intagna som genomgår yrkesutbildning var liten i förhållande

till dem som genomgår teoretisk utbildning, och utskottet utgick

från att kriminalvårdsstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen

och arbetsmarknadsverket anordnar den undervisning och

utbildning som de intagna har behov av. Arbetsmarknadsverket och

kriminalvårdsstyrelsen har nyligen i ett handlingsprogram

klargjort ansvarsfördelningen mellan de olika verken. Enligt vad

utskottet erfarit finns vidare planer på att träffa ett särskilt

avtal mellan parterna om intensifierade insatser för

yrkesutbildning i anstalt. Yrkesutbildningen skall integreras

med anstaltens produktion.

Utskottet välkomnar dessa planer och kan konstatera att sådan

rehabiliterande verksamhet som efterlyses i motionerna redan

förekommer vid anstalterna. Något riksdagsuttalande i frågan är

enligt utskottets mening inte erforderligt. Motionerna avstyrks

i berörda delar.

I motion Ju821 förordas en vidareutveckling av

verksamheten med behandling i anstalt av intagna män som

begått våldsbrott mot kvinnor.

Senast förra året behandlade utskottet liknande

motionsönskemål (1989/90:JuU22 s. 16 f). Utskottet ansåg i

likhet med motionärerna att det är angeläget att

behandlingsverksamhet av här aktuellt slag prioriteras inom

anstaltsvården. Med tanke på att sådan verksamhet var i full

gång och på att ytterligare verksamhet i denna riktning

planerades, fanns det emellertid inte anledning för riksdagen

att göra något särskilt uttalande i saken.

Utskottet anser det värdefullt att den verksamhet som bedrivs

på området inom kriminalvården utvidgats. Vikten av att

verkställighetstiden utnyttjas för att rehabilitera personer som

dömts för vålds- och sexualbrott kan dock, enligt utskottets

uppfattning, inte nog understrykas. Den verksamhet med

behandling av personer, dömda för sexualbrott och våldsbrott,

som bedrivs inom kriminalvården bör därför ytterligare utökas

och intensifieras. Målet måste vara att de intagna som vill och

har behov av det skall kunna erhålla sådan behandling. De

erfarenheter som redan vunnits under den hittillsvarande

verksamheten bör också tillvaratas i det ordinarie

behandlingsarbetet med de intagna. Det får ankomma på regeringen

att vidta erforderliga åtgärder härför. Vad utskottet nu uttalat

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Permissioner m.m.

Yrkanden om stramare permissionsföreskrifter framförs i

motionerna Ju802, Ju803 och Ju821.

Utskottet har så sent som i höstas behandlat liknande

motionsönskemål (se 1990/91:JuU2 s. 27 f). En redogörelse för

den närmare utformningen av de aktuella

permissionsföreskrifterna finns i utskottets betänkande

1989/90:JuU9 s. 9 ff.

I maj 1990 uppdrog regeringen till kriminalvårdsstyrelsen att

se över tillämpningen av regleringen av permissioner för intagna

i kriminalvårdsanstalt. Bakgrunden till uppdraget var bl.a. att

det rådde stora skillnader mellan olika permissionsformer när

det gäller misskötsamhet. Misskötsamheten varierade också mellan

olika anstaltskategorier.

Kriminalvårdsstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget.

Styrelsen anser inte att några regeländringar behövs. Däremot

har i information till anställda inom kriminalvården betonats

att syftet med det nya permissionssystem som infördes den 1 juni

1989 var att antalet missskötta permissioner skulle minska och

att utgångspunkterna var att systemet skulle präglas av större

fasthet och konsekvens. I redovisningen anförs att de nya

reglerna haft mycket god effekt och att de misskötta

permissionerna har minskat under budgetåret 1989/90 jämfört med

tidigare år. Andelen misskötta regelbundna permissioner uppges

ha minskat med mer än 25%. Vid de slutna lokalanstalterna har

antalet regelbundna permissioner minskat med 18% och

misskötsamheten vid sådana permissioner med drygt 33%. Totalt

beviljades under budgetåret 1989/90 44 028 permissioner. Av

dessa missköttes 1430 (3,2%), varav 1 000 genom uteblivande

efter permission. Budgetåren dessförinnan har den totala

misskötsamheten legat konstant på 4%.

Av redovisningen framgår också att permissionsföreskrifterna

har kompletterats när det gäller bestämmande av

kvalifikationstid och permissionsplanering. Om det inte är

obehövligt i det enskilda fallet skall information om den

intagne regelmässigt inhämtas från polis och åklagare.

Utskottet har tidigare vid behandlingen av liknande

motionsönskemål betonat att gällande permissionsföreskrifter i

stort sett tillgodoser de önskemål som framförts.

Kriminalvårdsstyrelsens nyss nämnda redovisning tyder också på

detta. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till

berörda motionsyrkanden.

I motionerna Ju620 och Ju832 begärs ett

tillkännagivande om brottsoffers rätt till information om

permissioner och tid för frigivande när gärningsmannen är

intagen i kriminalvårdsanstalt. I den sistnämnda motionen

framförs också krav på sådan information bl.a. när

gärningsmannen dömts till tvångsvård.

Senast förra året behandlade utskottet motionsönskemål om

sådan information när det gäller intagna i kriminalvårdsanstalt

(se 1989/90:JuU22 s. 15). Utskottet har ansett att

motionsönskemålen får anses tillgodosedda genom att

kriminalvårdsstyrelsen i december 1988 utfärdat allmänna råd

(ARK 1988:5), enligt vilka sådan information skall lämnas om

målsäganden begär det. Utskottet pekade särskilt på att

målsäganden skall underrättas även om gärningsmannen motsätter

sig det och att underrättelseskyldigheten också omfattar t.ex.

rymningar.

När det gäller intagna för rättspsykiatrisk vård förenad med

särskild utskrivningsprövning har regeringen nyligen i

proposition 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m.m. föreslagit

en liknande bestämmelse i 28§ förslaget till lag om

rättspsykiatrisk vård. Propositionen är för närvarande föremål

för riksdagens ställningstagande.

Utskottet kan konstatera att den ordning som motionärerna

eftersträvar redan föreligger eller är föremål för riksdagens

ställningstagande. Några särskilda riksdagsuttalanden i detta

ärende är därför enligt utskottets mening inte erforderliga.

Motionerna Ju620 och Ju832 i nu berörda delar avstyrks.

Disciplinstraff

En intagen som bryter mot anbefalld ordning eller meddelade

anvisningar när han befinner sig inom en kriminalvårdsanstalt

eller utanför anstalten under tillsyn av personal inom

kriminalvården kan bestraffas disciplinärt. Föreskrifter härom

finns i 47--49§§ KvaL. Som disciplinär bestraffning kan

meddelas förordnande att viss bestämd tid som den dömde varit

intagen i anstalt för att avtjäna straffet inte skall inräknas i

straffverkställigheten.

I motion Ju803 begärs ett tillkännagivande om att ett

sådant tidstillägg inte får leda till en sammanlagd

verkställighetstid som går utöver den av domstolen bestämda

strafftiden. Om så skulle ske anser motionärerna att förfarandet

strider mot kravet i artikel 5 i den europeiska konventionen om

de mänskliga rättigheterna. Där stadgas att frihetsstraff skall

utdömas av domstol (jfr europeiska kommissionens för de

mänskliga rättigheterna beslut den 13 oktober 1988 i mål

12613/86).

Olika frågor om det disciplinära förfarandet inom

kriminalvården övervägs inom påföljdsutredningen.

Frågan hur systemet med tidstillägg som disciplinär påföljd

förhåller sig till regleringen i Europakonventionen kommer

naurligtvis att uppmärksammas under utredningsarbetet. Detta

arbete bör inte föregripas. Utskottet avstyrker bifall till

berörd del av motion Ju803.

Förtroenderåd

Uttryckliga bestämmelser om organiserade former för samverkan

mellan intagna i kriminalvårdsanstalt finns i 36§ KvaL. Där

föreskrivs att de intagna, med de begränsningar som följer av

gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom

kriminalvården, har rätt att i lämplig ordning överlägga med

anstaltsledningen i frågor som är av gemensamt intresse för de

intagna. Bestämmelsen ger också de intagna en rätt att i lämplig

ordning sammanträda med varandra för överläggning i sådana

frågor. I 126--127§§ kriminalvårdsverkets anstaltsföreskrifter

(KVVFS 1990:10) finns kompletterande bestämmelser.

I motion Ju836 begärs att en utredning tillsätts med sikte

på att förtroenderåd bör inrättas på samtliga anstalter.

Förtroenderådens rättsliga ställning bör också stärkas, anser

motionärerna.

Enligt vad utskottet erfarit har intresset bland de intagna

minskat när det gäller förtroenderådssamverkan.

Utskottet, som för sin del anser att sådan verksamhet på allt

sätt bör stödjas och uppmuntras, tvingas dock att konstatera att

förutsättningarna för de ifrågavarande formerna för de intagnas

medinflytande måste bygga på initiativ från de intagna själva.

Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu behandlad del.

Villkorlig frigivning m.m.

Flera motioner tar upp frågan om villkorlig frigivning från

anstalt. I motion Ju802 begärs ett uttalande om att den

obligatoriska villkorliga frigivningen skall avskaffas.

Motionärerna förespråkar i princip ett system med avtjänandet av

hela straffet. I motion Ju803 begärs en utvärdering av

systemet med villkorlig frigivning. I motion Ju821 förordas

en fakultativ villkorlig frigivning efter två tredjedelar av

strafftiden samt att någon sänkning av straffskalorna i samband

med övergången till dessa nya regler inte skall ske.

Reglerna om villkorlig frigivning från fängelsestraff finns i

26 kap. brottsbalken (BrB). Utskottet lämnade en närmare

redogörelse för bestämmelserna i samband med ställningstagande

till liknande motionsönskemål förra året (se 1989/90:JuU22 s. 18

f).

I budgetpropositionen (s. 32) redovisar justitieministern att

det inom justitiedepartementet bereds förslag till ändrade

bestämmelser om villkorlig frigivning. Hennes avsikt är att

föreslå att den nuvarande huvudregeln om halvtidsfrigivning

avskaffas. Hon framhåller att en målsättning med det arbete som

pågår är att det samlade resultatet inte skall leda till några

generella ökningar av de faktiska anstaltstiderna.

Enligt vad utskottet erfarit kan en lagrådsremiss i ärendet

förväntas under våren.

Utskottet avstyrkte förra året liknande motionsönskemål under

hänvisning till att det arbete som pågår inom regeringskansliet

inte borde föregripas (1989/90:JuU22 s. 19).

Utskottets tidigare ställningstagande har alltjämt kraft.

Enligt utskottets uppfattning finns det heller inte i det

beredningsläge som råder skäl att initiera en utredning av

frågan. Utskottet avstyrker bifall till nu aktuella

motionsyrkanden om villkorlig frigivning.

Önskemål om skärpta krav på villkorligt frigivna framställs i

motion Ju803. Motionärerna anser att den dömde bör återintas

i anstalt t.ex. vid misskötsamhet i form av hantering med

droger.

Utskottet har tidigare avstyrkt bifall till liknande yrkanden

(1989/90:JuU22 s. 19). Utskottet har förklarat att gällande

regler på området får anses rimligt avvägda. Utskottet saknar

anledning att nu göra annan bedömning. Tilläggas kan att frågan

om krav på villkorligt frigivna kan komma att övervägas i det

ovannämnda arbetet med nya regler för den villkorliga

frigivningen. Motionsyrkandet avstyrks.

Återkallelse av pass

I motion Ju837 begärs ett riksdagsuttalande om förverkande

av pass för svenska medborgare som är villkorligt frigivna från

fängelsestraff, t.ex. grova narkotikabrottslingar.

Jämlikt 24§ första stycket passlagen (1978:302) får

övervakningsnämnd hos passmyndighet göra framställning om att

pass skall återkallas för en passinnehavare som står under

övervakning efter villkorlig frigivning från fängelse. Sådan

framställning får beslutas på samma grunder som enligt 21§

andra stycket passlagen får åberopas för att vägra

passtillstånd, dvs. om det skäligen kan antas att den dömde

skulle ägna sig åt brottslig verksamhet i samband med

utlandsresa, att han genom att resa utomlands skulle söka

undandra sig fortsatt verkställighet av den ådömda påföljden

eller att en sådan resa annars skulle motverka hans anpassning i

samhället. Jämlikt 25§ nämnda lag kan övervakningsnämnden i

sådana fall i stället begära att passet skall återkallas endast

provisoriskt på sex månader eller för kortare tid. I stället för

återkallelse får begäras att passets giltighet begränsas.

Enligt utskottets uppfattning får motionen anses tillgodosedd

med den ordning som föreligger på området.

Eftervård m.m.

I motion Ju501 hemställs att riksdagen hos regeringen

begär att kriminalvårdsverket får i uppdrag att för villkorligt

frigivna från anstalt starta övergångshem på några orter i

landet. I motiveringen anförs bl.a. att bristen på egen bostad

har stor negativ inverkan på det rehabiliteringsarbete som

genomförs på anstalten.

Utskottet behandlade förra året (1989/90:JuU22 s. 20) en

liknande motion vari framfördes önskemål om en försöksverksamhet

med den typ av övergångshem som motionären nu efterlyser. I sitt

av riksdagen godkända betänkande avstyrkte utskottet bifall till

motionen. I sin motivering hänvisade utskottet till att de

frivårdshotell som finns inom kriminalvården i dag i stort sett

motsvarar den typ av institution som motionären efterlyste och

att någon försöksverksamhet på området inte var erforderlig.

Inom regeringskansliet har, som tidigare angivits, pågått en

översyn av innehållet i verkställigheten av frivårdspåföljden.

Arbetsgruppen har nu slutredovisat sitt arbete i rapporten (Ds

1991:10) Frivårdens arbetsformer och resurser. I rapporten

föreslås bl.a. en avveckling av de

frivårdshotell/inackorderingshem som drivs av kriminalvården.

Arbetsgruppen anser att bostadsförsörjning är ett kommunalt

ansvar och att det mot den bakgrunden starkt kan ifrågasättas om

kriminalvården över huvud taget skall svara för resurser för

boende. Rapporten är nu föremål för remissbehandling.

Utskottet har tidigare i detta betänkande understrukit att

kriminalvårdens klienter har samma principiella rätt som andra

medborgare till den service och omsorg som samhället

tillhandahåller, och även enligt utskottets uppfattning är

bostadsförsörjningen för kriminalvårdens klienter en kommunal

angelägenhet. En annan sak är att det i dessa sammanhang

erfordras ett fungerande och smidigt samarbete mellan

kriminalvården och andra berörda myndigheter och organ. I det

beredningsläge som råder saknas det, enligt utskottets

uppfattning, anledning för riksdagen att göra ett uttalande med

anledning av motionen.

Frågan om tillgängliga platser för eftervård av

kriminalvårdens klienter tas upp i motion Ju821.

Motionärerna syftar på att en intagen jämlikt 34§ KvaL i

rehabiliteringssyfte kan få vistas utanför anstalt under lämplig

tid i slutskedet av anstaltsvistelsen. Enligt motionärerna

motsvarar antalet tillgängliga vårdplatser i familjehem och

behandlingshem inte behovet och de begär ett tillkännagivande om

ökade insatser härför.

Utskottet behandlade senast förra året ett liknande

motionsyrkande (1989/90:JuU22 s. 20). I de tidigare ärendena har

utskottet inhämtat att arbete med att tillskapa erforderliga

platser pågått, och utskottet har utgått i från att arbetet

härmed fullföljs utan något särskilt uttalande från riksdagens

sida. Utskottet har avstyrkt bifall till motionerna. Riksdagen

har följt utskottet.

Från kriminalvårdsstyrelsen har utskottet inhämtat att läget

ytterligare förbättrats och att någon egentlig brist på

behandlingsplatser nu inte föreligger. Utskottet avstyrker

bifall till motionen i nu berörd del.

Frivården

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 3 (s. 77--79) föreslagit

riksdagen att till Frivården anvisa ett förslagsanslag på

324 368 000 kr.

Från anslaget betalas kostnaderna för 60 frivårdsmyndigheter

och 30 övervakningsnämnder samt ersättningar till övervakare.

För att allmänt förstärka frivården begärs i motion Ju821

att anslaget höjs med 5 milj.kr.

I motionen Ju835 begärs att anslaget höjs med 10 milj.kr.

för en vidareutveckling av kontraktsvården. Medlen skall, enligt

motionärerna, erhållas genom en motsvarande minskning av

anslaget till kriminalvårdsanstalterna.

Regeringens förslag till medelsanvisning bör enligt utskottets

mening godtas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kraven

i motionerna.

Allmänt om frivården

Som nämnts tidigare i detta betänkande har en arbetsgrupp inom

regeringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen gjort

en översyn av frivården. Avsikten har varit att arbetet skall ge

underlag för ställningstaganden till frivårdens framtida roll

och arbetsuppgifter. Arbetet har redovisats i rapporten (Ds

1990:10) Frivårdens arbetsformer och resurser, vilken nu

remissbehandlas.

I motionerna Ju803 och Ju821 tas upp olika frågor om

frivårdens situation och arbetsuppgifter samt gränsdragningen i

förhållande till andra samhällsorgan. I båda motionerna

framhålls att frivårdsmyndigheterna måste erhålla reellt stöd

för att kunna fungera med hänsyn till de utvidgade

arbetsuppgifterna med samhällstjänst och kontraktsvård. I den

förstnämnda motionen begärs att normaliseringsprincipen skall

frångås och att frivården skall tillföras egna resurser för att

tillhandahålla klienterna olika samhälleliga uppgifter.

Liknande frågor som tas upp i motionerna behandlas i den

ovannämnda rapporten. Arbetsgruppen har funnit starka skäl att

slå vakt om normaliseringsprincipen, vilket bl.a. innebär att

frivården normalt inte skall svara för uppgifter som ankommer på

annan huvudman. Några grundläggande förändringar i fråga om

frivårdens arbetsuppgifter förordas inte. Däremot konstateras

att det finns behov av att ompröva resursanvändningen inom

frivården i syfte att frigöra tid och resurser för att utveckla

och effektivisera övervakningsarbetet.

I det beredningsläge som råder saknas det enligt utskottets

mening anledning för riksdagen att göra några särskilda

uttalanden i anledning av motionerna. Nu berörda yrkanden

avstyrks.

Maskin- och verktygsutrustning

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 4 (s. 79) föreslagit riksdagen

att till Maskin- och verktygsutrustning m.m. anvisa ett

reservationsanslag på 20 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utrustning för kriminalvården

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 5 ( s. 79 och 80) föreslagit

riksdagen att till Utrustning för kriminalvården anvisa ett

reservationsanslag på 28300000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelstilldelning.

Bevakning i anstalt

I motionerna Ju802 och Ju821 begärs att bevakningen av

intagna i kriminalvårdsanstalt måste förbättras. Enligt

motionärerna är det inte acceptabelt att intagna kan avvika från

anstalterna.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen i sina av

riksdagen godkända betänkanden avstyrkt bifall till liknande

motioner (se senast 1989/90:JuU22 s. 15). Utskottet har därvid

anfört att det är en viktig uppgift för kriminalvården att

förhindra rymningar. Samtidigt borde, enligt utskottets

uppfattning, beaktas att frågorna om anordnandet av bevakningen

både personellt och tekniskt kontinuerligt uppmärksammas och att

här hela tiden sker en anpassning efter utveckligen. Utskottet

har inskärpt betydelsen av att detta arbete fortsätter men

ansett att något särskilt uttalande från riksdagen ej varit

erforderligt.

Utskottet, som vill peka på att medel för höjande av

säkerheten vid anstalterna beräknats för det kommande

budgetåret, saknar anledning att frångå sin tidigare

inställning. Motionsyrkandena avstyrks.

Utbildning av personal m.fl.

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 6 (s. 80 och 81) föreslagit

riksdagen att till Utbildning av personal m.fl. anvisa ett

reservationsanslag på 30245000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Påföljdsfrågor m.m.

Villkorligt fängelse

I motionerna Ju802 och Ju803 begärs att villkorlig dom

skall ersättas med villkorligt fängelse. Motionärerna

konstaterar att en villkorlig dom ofta uppfattas som ett

frikännande. Den villkorliga domen bör därför bytas ut mot ett

villkorligt anstånd med ett fängelsestraffs verkställande. I

motion Ju803 begärs också att villkorligt fängelse skall

införas vid kontraktsvård. Motion Ju627 innehåller krav på

att samhällstjänst skall kombineras med villkorligt fängelse.

Villkorligt fängelse som påföljdsform har varit föremål för

riksdagens ställningstagande vid flera tillfällen. Senast

behandlade utskottet frågan förra våren (se 1989/90:JuU22 s.

27).

Utskottet har vid dessa tillfällen i huvudsak ansett att

villkorligt fängelse inte bör införas som en självständig

påföljd i brottsbalkens påföljdssystem, vare sig med eller utan

kombination med kontraktsvård. Skälen härför var flera.

Utskottet har ansett att det är svårt att bortse från de

olägenheter som det skulle innebära att införa villkorligt

fängelse som en självständig frivårdspåföljd. Riskerna var

påtagliga för att frivårdssystemet skulle bli svårhanterligt om

villkorligt fängelse infördes utan att villkorlig dom och

skyddstillsyn samtidigt avskaffades. Utskottet pekade också på

att det fanns risk för en ojämn och varierande praxis inom ramen

för ett frivårdssystem med dessa olika påföljdsvarianter.

Utskottet ifrågasatte slutligen om införandet av villkorligt

fängelse -- en reform av ett relativt begränsat slag -- kunde

motivera ett så pass kraftigt ingrepp i påföljdssystemet och

lagstiftningen i övrigt som det skulle vara frågan om.

Vad utskottet tidigare uttalat har alltjämt giltighet.

Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandena i motionerna

Ju802 och Ju803 om villkorligt fängelse i stället för villkorlig

dom.

Det samma gäller frågan om villkorligt fängelse vid

kontraktsvård varför motion Ju803 avstyrks i den delen.

Utskottet är heller inte berett att ändra sitt tidigare

avståndstagande från tanken att villkorligt fängelse bör införas

vid samhällstjänst (jfr 1989/90:JuU10). Yrkandet härom i motion

Ju627 avstyrks.

Samhällstjänst

I motionerna Ju627 och Ju821 begärs att

försöksverksamheten med samhällstjänst skall omfatta hela

landet. Motionerna Ju821, Ju823 och Ju839 innehåller

yrkanden om att samhällstjänst skall kunna ådömas unga

lagöverträdare även när alternativet inte är fängelse.

Redan i samband med att riksdagen antog lagen (1989:928) om

försöksverksamhet med samhällstjänst (prop. 1989/90:7, JuU10,

rskr. 55), vilken omfattar brottmål som prövas av Uppsala,

Linköpings, Helsingborgs, Malmö och Gävle tingsrätter, väcktes

motioner liknande de nu aktuella.

När det gäller försöksverksamhetens omfattning anslöt sig

utskottet till förslaget i propositionen att lokalt begränsa

denna till vissa domstolar. För detta talade bl.a. resursskäl.

Utskottet erinrade emellertid om att det vid en eventuell

förlängning kunde bli aktuellt att utöka försöksverksamheten

till att omfatta även andra delar av landet.

Utskottet intog förra året samma inställning till liknande

motionskrav (se 1989/90:JuU22 s. 24).

Försöksverksamheten med samhällstjänst har nu pågått i drygt

ett år och skall fortsätta till utgången av år 1992. En

preliminär utvärdering kan påräknas under år 1991.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ), som utför utvärderingen, har

dock nyligen påtalat att det ännu är för tidigt att dra några

säkra slutsatser om hur försöket med samhällstjänst utfallit.

Såsom tidigare är utskottet för sin del positivt till tanken

att utvidga försöksverksamheten till att också omfatta andra

delar av landet, bl.a. landsbygd, om erfarenheterna av den

hittillsvarande verksamheten visar sig goda. Som BRÅ uttalat kan

några säkra slutsatser ännu ej dras. En tillförlitlig

utvärdering förväntas under hösten 1991. Enligt utskottets

uppfattning kan det då finnas anledning att återkomma till

saken. Med dessa uttalanden avstyrks ifrågavarande

motionsyrkanden.

När det gäller samhällstjänst för unga har utskottet tidigare

vid flera tillfällen (se senast 1989/90:JuU29 s. 26) tagit

avstånd från tanken på att samhällstjänst skall kunna ådömas

15--17-åringar även när alternativet inte är fängelse. Utskottet

har alltjämt denna uppfattning. Utskottet vill här peka på

principen att unga lagöverträdare skall uppmärksammas av de

sociala myndigheterna och endast i begränsad utsträckning bör

bli föremål för domstolsprövning och åtgärder inom

kriminalvårdens ram. Frågan om ansvarsfördelningen mellan

socialtjänsten och rättsväsendet när det gäller insatser för

unga lagöverträdare är för närvarande föremål för överväganden

inom ungdomsbrottskommittén (dir. 1990:53). Kommittén skall

bl.a. inventera olika tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner

av olika slag. I rådande beredningsläge saknas det enligt

utskottets mening anledning för riksdagen att göra något

uttalande i denna fråga. Yrkandena om samhällstjänst för unga

lagöverträdare även när alternativet inte är fängelse avstyrks.

Påföljdssystemets utformning

I motion Ju802 begärs ett riksdagsuttalande om ett

reformerat påföljdssystem. Enligt motionärerna bör det i princip

endast finnas tre påföljder; böter, villkorligt fängelse och

fängelse. Villkorligt fängelse skall kunna kombineras med

övervakning, samhällstjänst eller kontraktsvård. Ett sådant

system skulle, enligt motionärerna, klarare visa straffets

främsta ändamål, nämligen att avhålla såväl brottslingen som

andra från att begå brott. I konsekvens härmed bör, enligt

motionärerna, påföljden skyddstillsyn avskaffas. I stället för

skyddstillsyn bör villkorligt fängelse eller fängelse utdömas. I

motionen begärs också att beteckningen kriminalvårdsanstalt

utmönstras ur den nuvarande lagstiftningen och ersätts med ordet

fängelse vilket klarare anger att rättsväsendet skall utmäta

straff och inte vård.

Utskottet har tidigare i detta betänkande tagit ställning till

motionsyrkanden som innebär att samhällstjänst och kontraktsvård

skall kunna kombineras med villkorligt fängelse och att

villkorlig dom skall ersättas med villkorligt fängelse. Som

framgår där är utskottet inte berett att förorda en ändrad

utformning av det nuvarande påföljdssystemet till följd varav

utskottet inte heller kan ställa sig bakom kravet på avskaffande

av påföljden skyddstillsyn. Utskottet avstyrker bifall till

yrkandet i motion Ju802 om ett riksdagsuttalande till förmån för

ett nytt påföljdssystem innebärande bl.a. att påföljden

skyddstillsyn avskaffas.

Med anledning av yrkandet om att ersätta beteckningen

kriminalvårdsanstalt med fängelse skall endast anmärkas

följande. Ordet fängelse i modernt språkbruk används i

straffrättsliga sammanhang som beteckning för en brottspåföljd

som innebär frihetsberövande. I allmänspråket används ordet

också som beteckning för en inrättning, där brottspåföljden

verkställs. I straff- eller kriminalvårdslagstiftningen har

ordet inte använts i den sistnämnda betydelsen på mycket lång

tid. Det är enligt utskottets mening inte aktuellt att i

författningsspråket återinföra ordet i denna bemärkelse.

Motionsyrkandet avstyrks.

Livstidsstraffet

I motion Ju624 hemställs att livstids fängelse utmönstras

ur det nuvarande påföljdssystemet. Motionärerna anser att

livstidsstraffet är en inhuman och förlegad påföljd.

Fängelsestraff på livstid stadgas för närvarande, förutom för

vissa av brotten i 22 kap. BrB om landsförräderi m.m., för ett

fåtal brott, bl.a. för mord, grov, allmänfarlig ödeläggelse,

grovt spioneri och folkmord.

Fängelsestraffkommittén (SOU 1986:14 s. 162 f) har övervägt

frågan om att avskaffa livstidsstraffet men ansett att

övervägande skäl talar för att det bör behållas.

Överväganden inom regeringskansliet såvitt avser

fängelsestraffkommitténs ovannämnda betänkande pågår alltjämt.

Resultatet av dessa överväganden bör, enligt utskottets

uppfattning, avvaktas innan riksdagen gör något särskilt

uttalande i frågan om huruvida livstidsstraffet skall behållas

eller inte. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju624.

Straffskärpning vid återfall m.m.

I flera motioner tas upp olika frågor om påföljdsval och

straffmätning vid återfallsbrottslighet. I motion Ju802,

Ju804 och Ju821 anförs att möjligheten till

straffskärpning vid återfall är alltför begränsad enligt

nuvarande bestämmelser och att här krävs en ändring i skärpande

riktning. I motion Ju823 betonas att det genom

straffskärpning vid återfall även vid ungdomsbrottslighet bör

klargöras att återfall i brott är en försvårande omständighet.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen, senast förra

våren, behandlat och avstyrkt bifall till liknande

motionsyrkanden (1989/90:JuU22 s. 28). Utskottet har vid dessa

tillfällen i sina av riksdagen godkända betänkanden anfört att

den ordning med nya regler för straffmätning och påföljdsval,

som riksdagen beslutade i maj 1988, innebär en skärpning i

förhållande till tidigare reglering, särskilt i fråga om

straffmätningen vid upprepade återfall i allvarlig brottslighet.

I första hand, ansåg utskottet, var det för dessa fall som en

uppstramning av regelsystemet var påkallad.

Våldskommissionen anför som sin mening i sitt slutbetänkande

(SOU 1990:92) Våld och brottsoffer att längre fängelsestraff

inte kan påverka våldsbrottsligheten i stort. Kommissionen

förordar därför inte heller att fängelsetiderna generellt

förlängs men föreslår att längre strafftider bör övervägas vid

återfallsbrottslighet. Kommissionens arbete bereds inom

regeringskansliet.

Utskottet är för närvarande inte berett att frångå sitt

tidigare ställningstagande. Utskottet avstyrker bifall till

samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Häktning vid kontraktsvård

Kontraktsvård utgör en kvalificerad form av föreskrift vid

skyddstillsyn och är ett alternativ till fängelsestraff.

I motion Ju703 begärs att riksdagen beslutar sådan ändring

i bestämmelserna om häktning i rättegångsbalken att häkning får

ske i avbidan på att en behandling enligt en kontraktsvårdsdom

kan påbörjas. Härigenom skulle, enligt motionären, ett

säkerställande ske av att den planerade behandlingen tar sin

början. I motionen hänvisas till riksdagens ombudsmäns

ämbetsberättelse 1990/91 s. 35 f.

JO konstaterade i det ovannämnda ärendet dels att en tingsrätt

gjort fel när den förordnat att en till kontraktsvård dömd

skulle kvarbli i häkte, dels att nu gällande bestämmelser inte

ger utrymme för omhändertagande för säkerställande av att en i

kontraktsvårddom planerad behandling tar sin början.

Utskottet har i och för sig förståelse för motiven bakom

motionsyrkandet. Samtidigt bör emellertid konstateras att

kontraktsvårdsbehandlingen till sin natur bygger på frivillighet

och att det därför ligger en motsättning i att den skulle

framtvingas genom en tvångsåtgärd som häktning. Bl.a. mot den

bakgrunden kan utskottet inte ställa sig bakom den lösning som

förordas i motionen. Enligt vad utskottet erfarit överväger

påföljdsutredningen hithörande frågor. Utredningen har för

avsikt att avlämna ett delbetänkande under år 1991. Resultatet

av detta arbete bör inte föregripas och enligt utskottets

uppfattning bör riksdagen inte vidta några åtgärder i anledning

av motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju803 yrkande 16 och

1990/91:Ju821 yrkande 57,

res. 1 (m, fp, c)

2. beträffande utredning av kriminalvården

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju510 yrkande 2,

3. beträffande humanisering av kriminalvården

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju510 yrkande 1 och

1990/91:Ju836 yrkande 1,

res. 2 (mp)

4. beträffande ny kriminalvårdsanstalt i Hudiksvall

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju502 och

1990/91:Ju509,

5. beträffande ny kriminalvårdsanstalt i Visby

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju508,

6. beträffande lokalförsörjningen inom kriminalvården i

övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad justitieministern anfört

om lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.

7. beträffande styrning av ekonomi och resursutnyttjande

m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran vad justitieministern anfört

om styrning av ekonomi och resursutnyttjande samt

rationaliseringskrav inom kriminalvården,

8. beträffande anslag till kriminalvårdsstyrelsen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 109286000 kr.,

9. beträffande information om HIV/aids inom kriminalvården

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju503,

10. beträffande verkställighet av fängelsestraff utomlands

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju504,

11. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju505, 1990/91:Ju506

och 1990/91:Ju507,

res. 3 (m)

res. 4 (fp, c)

12. beträffande anslag till krimialvårdsanstalterna

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju835 yrkandena 6

och 11 samt med bifall till regeringens förslag till

Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 2479803000kr.,

res. 5 (v)

13. beträffande narkotikafrågor m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 15,

1990/91:Ju804 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Ju821 yrkandena 28 och

29 samt 1990/91:Ju826 yrkande 8,

res. 6 (m, fp, c)

14. beträffande särbehandling av långtidsdömda

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 13,

1990/91:Ju803 yrkande 10 och 1990/91:Ju821 yrkande 8,

res. 7 (m, fp, c)

15. beträffande tillämpning av 7§ tredje stycket KvaL

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju836 yrkande 4,

res. 8 (mp)

16. beträffande kvinnliga intagna på lokalanstalt

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 14,

17. beträffande yrkesutbildning i anstalt m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 17 och

1990/91:Ju803 yrkande 4,

res. 9 (m)

18. beträffande behandlingsprogram för våldsmän

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 26

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande stramare permissionsföreskrifter

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 14,

1990/91:Ju803 yrkande 11 och 1990/91:Ju821 yrkande 7,

res. 10 (m, fp, c)

20. beträffande information om frigivning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju620 yrkande 2 och

1990/91:Ju832 yrkande 2,

21. beträffande disciplinstraff

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 15,

res. 11 (fp)

22. beträffande utredning om förtroenderåd

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju836 yrkande 5,

res. 12 (v, mp)

23. beträffande villkorlig frigivning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 12,

1990/91:Ju803 yrkande 5 och 1990/91:Ju821 yrkandena 4 och 5,

res. 13 (m)

res. 14 (fp)

res. 15 (c)

24. beträffande krav på villkorligt frigivna

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 6,

25. beträffande återkallelse av pass

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju837,

26. beträffande övergångshem inom kriminalvården

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju501,

27. beträffande platser för eftervård

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 47,

28. beträffande anslag till frivården

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju821 yrkande

51 och 1990/91:Ju835 yrkande 7 samt med bifall till regeringens

förslag till Frivården för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 324368000kr.,

res. 16 (c)

res. 17 (v)

29. beträffande frivårdens arbetsuppgifter m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju803 yrkandena 12 och

13 samt 1990/91:Ju821 yrkande 50,

res. 18 (fp, c)

30. beträffande anslag till maskin- och verktygsutrustning

m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1991/92

anvisar ett reservationsanslag på 20000000kr.,

31. beträffande anslag till utrustning för kriminalvården

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1991/92 anvisar

ett reservationsanslag på 28300000 kr.,

32. beträffande bevakning i anstalt

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 16 och

1990/91:Ju821 yrkande 49,

res. 19 (m, c)

33. beträffande anslag till utbildning av personal m.fl.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisar

ett reservationsanslag på 30245000 kr.,

34. beträffande villkorligt fängelse i stället för

villkorlig dom

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 10 och

1990/91:Ju803 yrkande 8,

res. 20 (m)

res. 21 (fp, c)

35. beträffande villkorligt fängelse vid kontraktsvård

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 7,

res. 22 (fp, c, v)

36. beträffande villkorligt fängelse vid samhällstjänst

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju627 i denna del,

res. 23 (m)

37. beträffande samhällstjänst i hela landet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju627 i denna del och

1990/91:Ju821 yrkande 12,

res. 24 (m, fp, c)

38. beträffande samhällstjänst för unga

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju821 yrkande 13,

1990/91:Ju823 yrkande 5 och 1990/91:Ju839 yrkande 2,

res. 25 (m, fp, c)

39. beträffande påföljdssystemets utformning m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju802 yrkandena 2, 3 och

11,

res. 26 (m)

40. beträffande livstidstraffet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju624,

res. 27 (v)

41. beträffande straffskärpning vid återfall

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 7,

1990/91:Ju804 yrkande 8, 1990/91:Ju821 yrkande 6 och

1990/91:Ju823 yrkande 2,

res. 28 (m, fp, c)

42. beträffande häktning vid kontraktsvård

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju703.

Stockholm den 12 mars 1991

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s),

Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar

(c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson

(s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp),

Sigrid Bolkéus (s), Jan Andersson (s) och Birgit Henriksson (m).

Reservationer

1. Utvärdering av kriminalvårdsreformen (mom. 1)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar

(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och

Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Utskottet saknar" och slutar med "härom avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Det har i huvudsak rått politisk enighet om att Sverige skall

slå vakt om den humana kriminalpolitik som kriminalvårdsreformen

var ett uttryck för. Detta innebär emellertid inte att reformen

är utan brister. I likhet med motionärerna kan utskottet

konstatera att utvecklingen i samhället har varit en annan än

vad det fanns anledning att planera för vid mitten och slutet av

1960-talet när kriminalvårdsreformen utformades. Inte minst

narkotikabrottsligheten och narkotikamissbruket på anstalterna

har kommit att försvåra genomförandet av en del av ambitionerna

i reformen. De ursprungliga målen kan i dag enligt utskottets

uppfattning inte ses som realistiska. En genomgripande

utvärdering av kriminalvårdsreformen bör därför, som framförs i

motionerna Ju803 och Ju821, äga rum.

Det översynsarbete av kriminalvårdens innehåll och

verksamhetsformer som pågår inom regeringskansliet och

utredningsväsendet är mot denna utveckling av värde. Emellertid

har de aktuella frågorna på kriminalvårdens område sådan

dignitet att en parlamentariskt utsedd utredning bör tillsättas

med uppgift att överväga om de hittillsvarande målen för

kriminalvården fortfarande i alla avseenden skall gälla och om

de medel som står till förfogande i så fall är de riktiga.

Vidare bör övervägas om den s.k. närhetsprincipen skall ha samma

styrande effekt vid placeringen i anstalt som i dag. Denna

princip har visat sig ha mindre önskvärda sidoeffekter, såsom

att de intagna berövas möjligheterna att ta sig ur ett

destruktivt socialt umgänge. Vidare bör utredningen överväga

formerna för att i större utsträckning än i dag differentiera de

intagna med hänsyn framför allt till missbrukssituationen. Här

bör särskilt belysas om anstalternas nuvarande utformning och

byggnadssätt kan vara ett hinder för ett utpräglat sådant

differentieringssystem och om så befinns vara fallet bör förslag

lämnas till en framtida anstaltsorganisation där ett sådant

differentieringssystem kan fungera. Utredningen bör vara

oförhindrad att även i övrigt ta upp och belysa de frågor

rörande kriminalvårdens innehåll och utformning som kan

aktualiseras under arbetets gång. Vad utskottet nu uttalat med

anledning av motionerna Ju803 och Ju821 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju803

yrkande 16 och 1990/91:821 yrkande 57 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Humanisering av kriminalvården (mom. 3)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Som framgår" och slutar med "behandlade delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet välkomnar i och för sig det ovannämnda arbetet med

en vidareutveckling av innehållet i våra olika påföljder.

Emellertid är detta arbete inte tillräckligt. Som konstateras i

motion Ju836 är många av kriminalvårdens klienter starkt

missgynnade i de flesta avseenden, och de behöver vård för att

komma ifrån sitt avvikande beteende. Som framförs i motionen

finns det anledning att slå vakt om de grundläggande tankarna

bakom kriminalvårdsreformen, och det arbete som bedrivs inom

kriminalvården bör i högre grad än för närvarande präglas av det

synsättet. Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder

härför som kan krävas. Vad utskottet nu anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande humanisering av kriminalvården

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju510

yrkande 1 och 1990/91:Ju836 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 11)

Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet förutsätter" och på s. 12 slutar med "och

Ju507" bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid en sammanvägning av de olika skäl som kan

anföras för och mot en nedläggning av anstalten stannat för att

behålla den. I det sammanhanget har utskottet tagit hänsyn till

dels de regionalpolitiska aspekterna, dels till det förhållandet

att det framtida platsbehovet inom anstaltsorganisationen torde

komma att öka i samband med att halvtidsfrigivningen avskaffas.

Utskottet har här vägt in att den sydöstra delen av Sverige står

utan en sluten lokalanstalt om Karlskronaanstalten läggs ned.

Därutöver anser utskottet att det, ur resurssynpunkt, verkligen

kan ifrågasättas om det är lämpligt att lägga ned driften vid en

anstalt, som nyligen renoverats och har ett modernt och väl

fungerande säkerhetssystem.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att en nedläggning

av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona inte bör ske. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju505,

1990/91:Ju506 och 1990/91:Ju507 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

4. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 11, motiveringen)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp)

och Anders Svärd (c) anser att den del av utskottets yttrande på

s. 12 som börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med

"nyuppförda häktet" bort ha följande lydelse:

Utskottet förutsätter att regeringen innan en nedläggning sker

dels väger in dessa regionalpolitiska aspekter, dels

nogsamt analyserar det framtida platsbehovet inom

anstaltsorganisationen, särskilt med hänsyn till den reform av

reglerna om villkorlig frigivning som kan förväntas; ett

avskaffande av den obligatoriska halvtidsfrigivningen kan leda

till ett ökat behov av anstaltsplatser. Skulle resultatet av

dessa överväganden ändå leda fram till ett beslut om att

kriminalvårdsanstalten i Karlskrona läggs ned, förutsätter

utskottet att regeringen, för att mildra effekterna därav,

medverkar till en smidig lösning när det gäller

personalsituationen på anstalten. Utskottet tänker därvid på nya

arbetstillfällen vid det nyuppförda häktet.

5. Anslag till kriminalvårdsanstalterna (mom. 12)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "behandlade

delar" bort ha följande lydelse:

Som konstateras i motion Ju835 är det mycket

otillfredsställande att ytterligare initiativ i arbetet för att

skapa nya straffrättsliga reaktionsformer som kan användas i

stället för frihetsstraff uteblir. Att frihetsstraff medför

skador på individen och att fängelseplatser dessutom är mycket

kostsamma talar för att arbetet med att utveckla

frivårdsalternativen måste intensifieras. Som framhålls i

motionen bör 50 slutna platser inom anstaltsorganisationen kunna

stängas och härigenom frigjorda medel, 10 milj.kr., bör användas

för det av utskottet nu skisserade arbetet. I det arbetet bör en

utveckling av kontraktsvården sättas i förgrunden.

Utskottet kan också ställa sig bakom kraven i motionen på en

bantning av transportkostnaderna, vilka även enligt utskottets

mening nu nått en icke försvarbar nivå. Beräknade medel för

dessa kostnader bör kunna sänkas med 2,5 milj.kr. Dessa

frigjorda medel bör, som motionärerna anför, i stället användas

till stöd för brottsofferjourerna och fortbildning av nämndemän.

dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande anslag till kriminalvårdsanstalterna

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

bifall till motion 1990/91:Ju835 yrkandena 6 och 11 till

Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 2 467 303 000 kr.

6. Narkotikafrågor m.m. (mom. 13)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar

(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och

Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet kan" och på s. 14 slutar med "och Ju826"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste emellertid arbetet med att få

kriminalvårdsanstalterna fria från narkotika ytterligare

intensifieras. Ett grundläggande krav måste vara att intagna som

vill bli narkotikafritt placerade skall ha den möjligheten. En

förutsättning för att detta skall kunna förverkligas är att

anstalterna görs narkotikafria. Ytterligare åtgärder för att

stoppa narkotikainflödet till anstalterna måste därför vidtas

med det snaraste. Angelägenheten av att så sker är enligt

utskottets mening så framträdande att intresset av att de

intagna helt garanteras personlig integritet måste ge vika för

att detta resultat skall uppnås. Således bör kontrollen av de

intagna och även besökande i anstalt skärpas. Vid missbruk av

den intagne bör sanktioner inträda i form av indragna

permissioner och disciplinära bestraffningar i vidare omfattning

än för närvarande.

Utskottet vill vidare erinra om sina senast förra året gjorda

uttalanden att självklara riktmärken för narkotikabekämpningen

på kriminalvårdsanstalterna är att intagna utan narkotikaproblem

inte skall behöva komma i kontakt med narkotika, att missbrukare

avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att

bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.

Utskottet nödgas återigen konstatera att hittills företagna

åtgärder är långt ifrån tillräckliga. De narkotikafria

avdelningarna på landets riksanstalter är för få, och även om

sådana avdelningar nu är under uppbyggnad på ett flertal

lokalanstalter, motsvarar de inte på långt när behovet.

Ökade satsningar på en differentiering av olika kategorier

intagna på olika avdelningar resp. anstalter i kombination med

inrättande av mindre avdelningar måste göras.

Utskottet har tidigare konstaterat att lokalanstalternas

utformning med småbostadsavdelningar och för hela anstalten

gemensamma utrymmen för arbete och fritid ger små möjligheter

till differentiering beroende på svårigheterna att effektivt

isolera olika grupper av intagna från varandra. Differentiering

på lokalanstalterna torde därför kunna komma att medföra att

vissa anstalter helt inrättas för vissa kategorier intagna. Det

är givet att en sådan åtgärd i vissa fall kan komma att medföra

placeringar av intagna i strid med den s.k. närhetsprincipen.

Utskottet anser dock att intresset att hindra spridningen av

narkotikamissbruket och att kunna erbjuda möjligheter till

rehabilitering även på lokalanstalterna väger så tungt att den

här påvisade möjligheten inte bör uteslutas.

Det bör ankomma på regeringen att snarast vidta åtgärder så

att ovan av utskottet skisserat differentieringssystem och

skärpt kontroll inom anstalterna kommer till stånd. Vad

utskottet nu med anledning av motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och

Ju826 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande narkotikafrågor m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 15, 1990/91:Ju804 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Ju821

yrkandena 28 och 29 samt 1990/91:Ju826 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Särbehandling av långtidsdömda (mom. 14)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar

(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och

Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som

börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "och Ju821" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan, när frågan nu återkommer, instämma i det som

framförs i motionerna, nämligen att den lagändring som senast

vidtogs i nu aktuellt hänseende var otillräcklig. I likhet med

motionärerna anser utskottet således att särbehandling enligt

7 § tredje stycket KvaL skall kunna gälla alla intagna som har

dömts till fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens

karaktär. Som motionärerna påpekar, och vilket utskottet vill

framhålla, har en person som har dömts till ett så långt

fängelsestraff som två år normalt sett gjort sig skyldig till

mycket svår brottslighet, inte sällan allvarliga våldsbrott. Här

måste enligt utskottets uppfattning allmänhetens skyddsintresse

sättas i första rummet. Bestämmelsen bör därför ändras i

enlighet med önskemålen i motionerna. Lagändringen bör vidtas

utan dröjsmål. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta

förslag till denna lagändring och skyndsamt återkomma till

riksdagen därmed. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande särbehandling av långtidsdömda

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 13, 1990/91:Ju803 yrkande 10 och 1990/91:Ju821 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Tillämpning av 7 § tredje stycket KvaL (mom. 15)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som

börjar med "Enligt vad" och slutar med "Motionsyrkandet

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Det i motion Ju836 relaterade förhållandet om en godtycklig

tilllämpning av den aktuella bestämmelsen inger utskottet oro,

och en utvärdering bör, som framhålls i motionen, ske omgående.

Enligt vad utskottet inhämtat gör påföljdsutredningen en översyn

av tillämpningen utan något särskilt uppdrag härom i sina

direktiv. Detta är emellertid inte tillräckligt. För att få

garantier om en grundlig utvärdering av tillämpningen av 7§

tredje stycket KvaL där alla aspekter, såväl när det gäller

beslutsnivå som olika kvalifikationsgrunder, tas upp, anser

utskottet att regeringen bör få i uppdrag att utfärda

tilläggsdirektiv med detta innehåll till påföljdsutredningen.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande tillämpning av 7 § tredje stycket KvaL

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju836 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Yrkesutbildning i anstalt m.m. (mom. 17)

Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Utskottet välkomnar" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna Ju802 och Ju803 har många av dem

som intas i anstalt sociala, utbildningsmässiga, psykiska och

medicinska problem. Kriminalvårdens strävan är också att på

olika sätt underlätta den intagnes återanpassning i samhället.

Emellertid räcker, enligt utskottets uppfattning, inte de

ansträngningar som nu görs inom kriminalvårdens ram i detta

hänseende. Ytterligare insatser måste göras för att förbättra

den intagnes möjligheter att klara sig ute i samhället. En

bättre utbyggd yrkesutbildning i anstalt borde i dessa

sammanhang, som anförs i motion Ju802, vara av betydande värde.

Längre yrkesutbildningar finns endast på ett fåtal av landets

kriminalvårdsanstalter. Tillgången till yrkesutbildning och

social träning i anstalt måste som utskottet ser det utökas

väsentligt om det rehabiliterande arbetet med de intagna skall

ha några utsikter att lyckas och återfallen i brottslighet

minskas. Det bör ankomma på regeringen att initiera de åtgärder

som behövs. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju802

och Ju803 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande yrkesutbildning i anstalt m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 17 och 1990/91:Ju803 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Stramare permissionsföreskrifter (mom. 19)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar

(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och

Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "berörda

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först, i linje med vad som framhålls i

motionerna Ju802, Ju803 och Ju821, uttrycka sin oro för

misskötsamheten när det gäller permissioner inom kriminalvården,

även om misskötsamheten minskat efter införandet av de nya

permissionsföreskrifterna. Misskötsamheten ligger alltjämt på en

för utskottet oacceptabel nivå, särskilt när det gäller de

regelbundna permissionerna från de slutna lokalanstalterna

(18,2 % för budgetåret 1989/90). Såsom förespråkas i motionerna

bör reglerna om permissioner därför ytterligare stramas upp på

olika sätt. Bl.a. bör kvalifikationstiderna för ny permission

efter missskötsamhet av olika slag göras längre. Vidare bör

obevakade permissioner starkt begränsas för intagna som gång på

gång återfaller i brott. När det gäller intagna som begått

allvarliga våldsbrott och narkotikabrott bör, enligt utskottets

mening, permission få förekomma endast rent undantagsvis.

Regeringen bör ta initiativ till de författningsändringar och

andra åtgärder som påkallas av denna bedömning. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande stramare permissionsföreskrifter

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 14, 1990/91:Ju803 yrkande 11 och 1990/91:Ju821 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Disciplinstraff (mom. 21)

Britta Bjelle och Lars Sundin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "Frågan hur " och slutar med "motion Ju803" bort ha

följande lydelse:

Av det ovannämnda beslutet av europeiska kommissionen skulle

motsatsvis kunna utläsas att disciplinära tidstillägg i vissa

fall skulle kunna strida mot Sveriges konventionsåtaganden.

Utskottet motsätter sig inte att saken utreds; tvärtom är detta

nödvändigt. Tilläggsdirektiv bör med det snaraste ges

påföljdsutredningen i denna fråga. Direktiven bör ges ett sådant

innehåll att de i motion Ju803 föreslagna alternativen grundligt

penetreras. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande disciplinstraff

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju803 yrkande 15

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Utredning om förtroenderåd (mom. 22)

Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att förtroenderådssamverkan mellan de intagna

på allt sätt bör stödjas och uppmuntras. I dag saknar många

anstalter helt sådant medinflytande från de intagnas sida.

Orsakerna kan vara flera, men utskottet ser allvarligt på de

förklaringar härtill som ges i motion Ju836. Frågan bör

omedelbart utredas. I utredningsuppdraget bör inriktningen vara

att förtroenderåd i princip bör finnas på varje anstalt. Vidare

bör utredas om förtroenderådens rättsliga ställning kan stärkas.

Detta utredningsuppdrag kan lämpligen anförtros åt

påföljdsutredningen. Det får ankomma på regeringen att

omedelbart utfärda tilläggsdirektiv till utredningen med den

innebörd som utskottet nu skisserat. Vad utskottet nu anfört bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande utredning om förtroenderåd

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju836 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Villkorlig frigivning m.m. (mom. 23)

Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Utskottets tidigare" och slutar med "villkorlig

frigivning" bort ha följande lydelse:

En utveckling i den riktning som förordas i motionerna är

således på väg. Enligt utskottets mening är det emellertid

angeläget att framhålla att de nya reglerna utformas så att

villkorlig frigivning inte skall äga rum efter en viss avtjänad

tid. I princip förespråkar utskottet ett avtjänande av hela den

utdömda strafftiden. Möjligheten till villkorlig frigivning

skall förekomma som en belöning för gott uppförande, och under

alla förhållanden skall den inte kunna ske förrän större delen

av straffet har avtjänats.

Vidare är det viktigt att framhålla att utskottet inte delar

justitieministerns uppfattning att ändrade regler om villkorlig

frigivning inte får leda till generella ökningar av de faktiska

anstaltstiderna. Enligt utskottets mening är det t.ex. inte en

förutsättning för ändrade regler om villkorlig frigivning att

samtidigt straffskalorna ses över. Någon generell sänkning av

straffen kan enligt utskottets mening inte komma i fråga.

Vad utskottet sålunda uttalat bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Av utskottets ställningstagande följer att utskottet inte kan

ställa sig bakom utredningskravet i motion Ju803.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande villkorlig frigivning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 12 och 1990/91:Ju821 yrkandena 4 och 5 samt med avslag

på motion 1990/91:Ju803 yrkande 5 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

14. Villkorlig frigivning m.m. (mom. 23)

Britta Bjelle och Lars Sundin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Utskottets tidigare" och slutar med "villkorlig

frigivning" bort ha följande lydelse:

Som framgår ovan är frågan om ett avskaffande av den s.k.

halvtidsfrigivningen föremål för överväganden inom

regeringskansliet och ett förslag är att vänta. Som uttrycks i

motion Ju803 kan det emellertid ifrågasättas om systemet med

villkorlig frigivning från fängelsestraff över huvud taget skall

behållas. Systemet har både för- och nackdelar, och utskottet

anser att det finns anledning att utreda om det finns

förutsättningar att helt avskaffa systemet med en förtida

frigivning. Frågan bör övervägas i ett större sammanhang och det

får ankomma på regeringen att snarast föranstalta om denna

utredning. Direktiven bör utformas i linje med vad som framförts

i motion Ju803.

I avvaktan på utredningens resultat anser utskottet, liksom

motionärerna, att den obligatoriska villkorliga frigivningen bör

behållas och det förslag som kan förväntas i frågan under våren

bör präglas av denna huvudprincip. Vissa uppmjukningar av

obligatoriet krävs dock. T.ex. bör det vara möjligt att stoppa

eller skjuta upp den villkorliga frigivningen vid misskötsamhet.

Vad utskottet nu med anledning av motion Ju803 uttalat bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande villkorlig frigivning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 12, 1990/91:Ju803 yrkande 5 och 1990/91:Ju821 yrkandena

4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

15. Villkorlig frigivning m.m. (mom. 23)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Utskottets tidigare" och slutar med "villkorlig

frigivning" bort ha följande lydelse:

En utveckling i den riktning som förordas i motionerna är

således på väg, men det är enligt utskottets mening angeläget

att ändringen kommer till stånd så fort som möjligt. Enligt

utskottets mening bör huvudprincipen för förslaget vara att den

obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffas och att det i

stället införs en fakultativ villkorlig frigivning efter två

tredjedelar av strafftiden i linje med vad som framförts i

motion Ju821.

Vidare vill utskottet framhålla att ett slopande av

halvtidsfrigivningen inte får innebära en generell sänkning av

straffskalorna.

Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Innan utskottet tar ställning till utredningskravet i motion

Ju803 bör det ovannämnda förslaget avvaktas.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande villkorlig frigivning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 12 och 1990/91:Ju821 yrkandena 4 och 5 och med avslag på

motion 1990/91:Ju803 yrkande 5 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

16. Anslag till frivården (mom. 28)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "i motionerna"

bort ha följande lydelse:

Som framförs i motion Ju821 bör frivården förstärkas med

ytterligare resurser.

Härför bör anslås 5 milj.kr. utöver regeringens förslag.

Utskottet kan dock inte ställa sig bakom kraven på de

ytterligare resurser som framställs i motion Ju835.

dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha

följande lydelse:

28. beträffande anslag till frivården

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

bifall till motion 1990/91:Ju821 yrkande 51 samt med avslag på

motion 1990/91:Ju835 yrkande 7 till Frivården för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 329 368 000 kr.

17. Anslag till frivården (mom. 28)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "i motionerna"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör, som begärs i motion Ju835,

frivården tilldelas ytterligare resurser och anslaget till

kriminalvårdsanstalterna minskas i motsvarande mån inför nästa

budgetår. Alternativ till fängelsestraff bör över huvud taget

lyftas fram eftersom en sådan satsning på sikt kan tänkas leda

till dels ytterligare ett minskat antal fängelseplatser, dels

minskad återfallsbrottslighet genom att meningsfull behandling

kan komma i fråga för fler klienter. En brist på handläggare

inom frivården kan innebära att möjligheten att använda

kontraktsvård starkt begränsas. Mot bakgrund av vad utskottet

nyss anfört vore detta en olycklig utveckling. Utskottet kan

alltså instämma i motionärernas krav på en ytterligare

medelstilldelning till frivården på 10 milj.kr. för utvecklandet

av olika öppna behandlingsformer, främst då kontraktsvård.

Härigenom har också yrkandet i motion Ju821 tillgodosetts.

dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha

följande lydelse:

28. beträffande anslag till frivården

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion

1990/91:Ju821 yrkande 51 samt med bifall till motion

1990/91:Ju835 yrkande 7 till Frivården för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 334 368 000 kr.

18. Frivårdens arbetsuppgifter m.m. (mom. 29)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp)

och Anders Svärd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som

börjar med "I det" och slutar med "yrkanden avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör frivården lyftas fram inom

kriminalvårdsarbetet och nya vägar bör sökas för att göra

frivårdspåföljderna effektivare. Intresset för alternativ till

frihetsstraff har också kommit i fokus under senare tid genom

införandet av kontraktsvård och försöksverksamheten med

samhällstjänst. Kraven på frivårdsmyndigheterna har härigenom

också ökat väsentligt och läget har försvårats ytterligare genom

att klienterna generellt uppvisar en fördjupad problematik. Ett

särskilt problem i det sammanhanget är att frivården normalt

inte själv skall svara för uppgifter som ankommer på annan

huvudman utan i första hand förmedla hjälpen. Situationen bör

följas uppmärksamt, och regeringen bör i det ovannämnda

beredningsarbetet särskilt beakta frivårdens framtida

resursbehov. Vad utskottet nu uttalat bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 29 bort ha

följande lydelse:

29. beträffande frivårdens arbetsuppgifter m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju803

yrkande 12 och 13 samt 1990/91:Ju821 yrkande 50 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Bevakning i anstalt (mom. 32)

Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran Ericsson

(m), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "Motionsyrkandena

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som framgår av budgetpropositionen vidtas och planeras

fortlöpande åtgärder för att höja säkerheten vid

kriminalvårdsanstalterna. Utskottet noterar emellertid samtidigt

att rymningarna fortsätter trots dessa ansträngningar; förra

budgetåret rymde således närmare 200 intagna från de slutna

anstalterna. I likhet med motionärerna anser utskottet att det

från såväl principiella som samhällsekonomiska utgångspunkter är

oacceptabelt att en intagen kan avvika från en anstalt.

Enligt utskottets uppfattning måste en målsättning såvitt

gäller bevakningen på anstalterna vara att rymningar förhindras.

Regeringen bör därför initiera ytterligare åtgärder och sätta in

särskilda resurser så att bevakningsnivån motsvarar denna

målsättning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under punkt 32 bort ha

följande lydelse:

32. beträffande bevakning i anstalt

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 16 och 1990/91:Ju821 yrkande 49 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom (mom.

34)

Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "Vad utskottet" och slutar med "villkorlig dom" bort

ha följande lydelse:

När nu utskottet åter har att ta ställning i frågan anser

utskottet emellertid att bl.a. utvecklingen av brottsligheten

visat att det är nödvändigt att på ett tydligare sätt markera

att en villkorlig dom innebär ett villkorat straff. En ordning

som den nuvarande där den villkorliga domen av både allmänheten

och den dömde ofta uppfattas som ett frikännande är inte

acceptabel. Villkorlig dom bör därför bytas ut mot dom på

villkorligt fängelse med innebörd att ett fängelsestraff utdöms

men anstånd med straffverkställigheten medges. Härigenom görs

det klart att fängelsestraffet måste avtjänas vid fortsatt

misskötsamhet. Påföljden bör i vissa fall -- där detta bedöms

verkningsfullt -- kunna kombineras med övervakning.

Regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett förslag

med sådant innehåll för riksdagen. Detta bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 34 bort ha

följande lydelse:

34. beträffande villkorligt fängelse i stället för

villkorlig dom

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 10 och 1990/91:Ju803 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom (mom.

34)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp)

och Anders Svärd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "Vad utskottet" och slutar med "villkorlig dom" bort

ha följande lydelse:

När nu utskottet åter har att ta ställning i frågan anser

utskottet emellertid att bl.a. utvecklingen av brottsligheten

visat att det är nödvändigt att på ett tydligare sätt markera

att en villkorlig dom innebär ett villkorat straff. En ordning

som den nuvarande där den villkorliga domen av både allmänheten

och den dömde ofta uppfattas som ett frikännande är i längden

inte acceptabel. Utskottet är därför inte främmande för tanken

att villkorlig dom byts ut mot villkorligt fängelse. Detta bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan unde moment 34 bort ha

följande lydelse:

34. beträffande villkorligt fängelse i stället för

villkorlig dom

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 10 och 1990/91:Ju803 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Villkorligt fängelse vid kontraktsvård (mom. 35)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c) och Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "Det samma gäller" och slutar med "den delen" bort ha

följande lydelse:

När det gäller frågan om införande av villkorligt fängelse vid

kontraktsvård har utskottet emellertid i dag uppfattningen att

tiden nu är mogen att pröva en ordning där vissa av

frivårdspåföljderna förenas med ett villkorligt fängelsestraff;

i första hand gäller detta kontraktsvård. Genom en sådan ordning

framförs ett klart och entydigt budskap att den ådömda påföljden

utgör ett förtroende som visas den dömde och han får en påtaglig

påminnelse härom genom det latenta straffhot som det villkorliga

fängelset innebär. Samtidigt bör just straffhotet kunna utgöra

ett stöd för den dömde när det gäller att genomföra

vårdprogrammet.

Sammantaget leder det anförda utskottet till att förorda en

ordning med villkorligt fängelse vid kontraktsvård. Regeringen

bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett sådant förslag för

riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 35 bort ha

följande lydelse:

35. beträffande villkorligt fängelse vid kontraktsvård

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju803 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Villkorligt fängelse vid samhällstjänst (mom. 36)

Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "Utskottet är" och slutar med "Ju627 avstyrks" bort

ha följande lydelse:

När det gäller frågan om införande av villkorligt fängelse vid

samhällstjänst har utskottet emellertid i dag uppfattningen att

tiden nu är mogen att pröva en ordning där vissa av

frivårdspåföljderna förenas med ett villkorligt fängelsestraff,

och detta bör även gälla försöksverksamheten med samhällstjänst.

En sådan kombination föreslog frivårdskommittén i sitt

betänkande (SOU 1984:32) Nya alternativ till frihetsstraff.

Genom en sådan ordning framförs ett klart och entydigt budskap

att den ådömda påföljden utgör ett förtroende som visas den

dömde och han får en påtaglig påminnelse härom genom det latenta

straffhot som det villkorliga fängelset innebär. Samtidigt bör

just straffhotet kunna utgöra ett stöd för den dömde när det

gäller att genomföra samhällstjänsten.

Sammantaget leder det anförda utskottet till att förorda en

ordning med villkorligt fängelse vid samhällstjänst. Regeringen

bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett lagförslag som

tillgodoser utskottets önskemål. Vad utskottet nu anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 36 bort ha

följande lydelse:

36. beträffande villkorligt fängelse vid samhällstjänst

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju627 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

24. Samhällstjänst i hela landet (mom. 37)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar

(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och

Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som

börjar med "Såsom tidigare" och slutar med "ifrågavarande

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

I likhet med vad lagrådet uttalade i ovanstående

lagstiftningsärende kan utskottet konstatera att det är en

allmän rättsgrundsats att lika brott skall föranleda lika straff

och att vissa personer eller persongrupper vid

rättstillämpningen inte skall gynnas eller missgynnas. Dessa

grundläggande principer om likabehandling inom straffrätten

talar enligt utskottets uppfattning för att möjligheten att

under försöksperioden ådömas skyddstillsyn i förening med

samhällstjänst inte bör tillkomma endast lagöverträdare som döms

av vissa tingsrätter. Försöksverksamheten med samhällstjänst bör

därför, som framförs i motionerna Ju627 och Ju821, nu utvidgas

till att omfatta hela landet. Det får ankomma på regeringen att

utarbeta lagförslag med denna inriktning och snarast återkomma

till riksdagen härmed. Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 37 bort ha

följande lydelse:

37. beträffande samhällstjänst i hela landet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju627 i denna

del och 1990/91:Ju821 yrkande 12 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

25. Samhällstjänst för unga (mom. 38)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar

(c), Lars Sundin (fp), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c) och

Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som

börjar med "När det" och slutar med "fängelse avstyrks" bort ha

följande lydelse:

När det sedan gäller samhällstjänst för unga anser utskottet,

i likhet med vad som framförs i motionerna Ju821 och Ju823, att

möjligheterna att döma till samhällstjänst skall vara större när

det gäller de yngre lagöverträdarna än vad som förordades i det

ovannämnda lagstiftningsärendet (1989/90:JuU10). Samhällstjänst

bör således kunna användas som ett alternativ till

skyddstillsyn, och i synnerhet när det gäller ungdomar mellan 15

och 17 år bör samhällstjänst kunna komma i fråga, även om

alternativet inte är fängelse. Som framförs i motionerna är det

framför allt i denna åldersgrupp som behovet av aktivt stöd och

social gemenskap är störst och möjligheterna till återanpassning

är som bäst. Det bör ankomma på regeringen att snarast bereda

och för riksdagen framlägga erforderliga ändringar härför i

lagen om försöksverksamhet med samhällstjänst. Vad utskottet nu

uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 38 bort ha

följande lydelse:

38. beträffande samhällstjänst för unga

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju821

yrkande 13, 1990/91:Ju823 yrkande 5 och 1990/91:Ju839 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Påföljdssystemets utformning m.m. (mom. 39)

Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "Motionsyrkandet

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan dela uppfattningen att starka skäl talar för en

reformering av påföljdssystemet. Det nuvarande systemet bygger

på en sammanblandning av vård och straff som utskottet anser

principiellt otillfredsställande. En ordning bör eftersträvas

där domstolar i princip utmäter straff för lagöverträdelser

medan socialtjänsten erbjuder vård och behandling. Detta hindrar

givetvis inte att verkställighetstiden tas till vara i syfte att

hjälpa den intagne på fötter efter avtjänat straff.

Utskottet vill också framhålla att det är viktigt, inte minst

av pedagogiska skäl, att påföljderna i brottsbalken samordnas

och ges beteckningar som svarar mot deras innehåll.

Utskottet anser att ett nytt system skall bygga på tre

påföljder: böter, villkorligt fängelse och fängelse. Villkorligt

fängelse skall kunna förenas med övervakning, samhällstjänst

eller kontraktsvård.

Denna ordning innebär bl.a. att påföljderna villkorlig dom och

skyddstillsyn avskaffas och ersätts med villkorligt fängelse med

eller utan övervakning. Detta kommer bl.a. att medföra mindre

arbetsuppgifter inom frivårdsorganisationen.

Samtidigt bör, som ett led i det pedagogiska arbetet,

beteckningen kriminalvårdsanstalter utmönstras och beteckningen

fängelse återinföras.

Regeringen bör få i uppdrag att utforma ett nytt

påföljdssystem efter de riktlinjer som utskottet nu dragit upp.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 39 bort ha

följande lydelse:

39. beträffande påföljdssystemets utformning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju802 yrkandena

2, 3 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

27. Livstidsstraffet (mom. 40)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som

börjar med "Överväganden inom" och slutar med "motion Ju624"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har här en annan bedömning och anser i likhet med

vad som framförs i motion Ju624 att livstidsstraffet bör

avskaffas och ersättas med ett tidsbestämt maximistraff. Enligt

utskottets uppfattning strider tidsobestämdheten mot

grundläggande straffrättsliga principer om rättvisa och

förutsebarhet. Härigenom framstår det också som inhumant.

Det får ankomma på regeringen att för riksdagen presentera ett

lagförslag där livstidsstraffet utmönstrats ur påföljdssystemet.

Arbetet bör bedrivas i enlighet med de riktlinjer som dras upp i

motion Ju624. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 40 bort ha

följande lydelse:

40. beträffande livstidsstraffet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju624 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. Straffskärpning vid återfall (mom. 41)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar

(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och

Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Utskottet är" och slutar med "behandlade

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar kommissionens bedömning. Enligt utskottets

mening bör utgångspunkten för påföljdsregleringen vid återfall

vara att det skall vara en försvårande omständighet att ha

återfallit i brott. De nuvarande reglerna tillåter, anser

utskottet, inte ett tillräckligt hänsynstagande till återfallet

vid straffmätningen.

I propositionen om straffmätning och påföljdsval uttalade

justitieministern sålunda att bestämmelsen om straffskärpning

vid återfall, inte är avsedd att medföra en mer allmän

straffskärpning vid återfall, utan en straffskärpning bör endast

komma i fråga i sådana fall där återfallssituationen framstår

som särskilt anmärkningsvärd. Förutom återfall i synnerligen

allvarlig brottslighet förklarade justitieministern sig avse

bl.a. upprepad och vanemässig grov tillgreppsbrottslighet. Med

allvarlig brottslighet åsyftas enligt propositionen att

straffvärdet för såväl den gamla som den nya brottsligheten är

minst ett års fängelse.

Denna reglering innebär att möjligheterna till straffskärpning

är alltför begränsade. Det är nämligen förhållandevis sällsynt

att så långa fängelsestraff som ett års fängelse döms ut.

Utskottet anser att hänsyn till återfallet skall kunna tas även

om straffvärdet för brottsligheten understiger fängelse i ett

år.

Likaså bör det vara möjligt att förverka villkorligt medgiven

frihet i större utsträckning än vad som nu är fallet. Det bör

heller inte som nu vara näst intill uteslutet att skärpa

straffet när villkorligt medgiven frihet förverkas.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den nuvarande

regleringen inte möjliggör tillräckligt effektiva reaktioner vid

återfall i brott. Regeringen bör få i uppdrag att utarbeta och

för riksdagen framlägga förslag till lagändringar i linje med

vad som ovan anförts. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 41 bort ha

följande lydelse:

41. beträffande straffskärpning vid återfall

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 7, 1990/91:Ju804 yrkande 8, 1990/91:Ju821 yrkande 6 och

1990/91:Ju823 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

2. Information om frigivning m.m. (mom. 23)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar

(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och

Birgit Henriksson (m) anför:

Vi vill ytterligare understryka betydelsen av att information

om frigivning, permissioner och rymningar m.m. verkligen når

fram till målsäganden. Ett sätt att inskärpa vikten härav kan

vara att lagfästa informationsskyldigheten inom kriminalvården

på samma sätt som nu föreslås beträffande den rättspsykiatriska

vården (se prop. 1990/91:58). I fråga om underrättelse vid

rymning m.m. från sådan vård avser vi att återkomma i det

lagstiftningsärendet.

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 6

Verksamhetens mål och inriktning 6

Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. 7

Styrning av ekonomi och resursutnyttjande m.m. 8

Kriminalvårdsstyrelsen 8

Medelstilldelningen 8

Information om HIV/aids 9

Straffverkställighet av fängelsestraff i den dömdes hemland

9

Kriminalvårdsanstalterna 11

Medelstilldelningen m.m. 11

Narkotikafrågor m.m. 12

Särbehandling av långtidsdömda 14

Kvinnor på anstalt 14

Verkställighetsinnehållet 15

Permissioner m.m. 15

Disciplinstraff 17

Förtroenderåd 17

Villkorlig frigivning m.m. 18

Återkallelse av pass 19

Eftervård m.m. 19

Frivården 20

Medelstilldelningen 20

Allmänt om frivården 20

Maskin- och verktygsutrustning 21

Medelstilldelningen 21

Utrustning för kriminalvården 21

Medelstilldelningen 21

Bevakning i anstalt 21

Utbildning av personal m.fl. 22

Medelstilldelningen 22

Påföljdsfrågor m.m. 22

Villkorligt fängelse 22

Samhällstjänst 23

Påföljdssystemets utformning 24

Livstidsstraffet 24

Straffskärpning vid återfall m.m. 25

Häktning vid kontraktsvård 25

Hemställan 26

Reservationer 29

Särskilt yttrande 47