Bet. 1990/91:JuU18

Justitieutskottets betänkande

1990/91:JUU18

Rättskipningen i socialförsäkringsmål

Innehåll

Motioner

Utskottet

Hemställan

1990/91

JuU18

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om

ny instansordning och organisation för rättskipningen i

socialförsäkringsmål samt ett antal motioner i ämnet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Det innebär bl.a.

att landets tre försäkringsrätter avskaffas och att de

socialförsäkringsmål som överklagas från allmän försäkringskassa

skall handläggas av länsrätt. Länsrättsavgöranden skall

överklagas till kammarrätt. Kammarrätterna och länsrätterna

byggs ut. Delar av verksamheten vid kammarrätten i Sundsvall

förläggs till en filial i Umeå. Försäkringsöverdomstolen

behålls, åtminstone under en övergångstid, som sista instans i

avbidan på överväganden om bl.a. ett avskaffande av ordningen

med ändringsdispens där. Härvidlag betonar utskottet den sista

instansens viktiga uppgift att leda rättstillämpningen.

Reformen är avsedd att träda i kraft den 1 juli i år.

Utskottet understryker vikten av smidiga övergångsanordningar

för att säkra bl.a. erforderlig kompetens inom målområdet.

Utskottet avvisar ett motionsförslag om att dela upp

länsrätten i Stockholms län i två länsrätter.

I en gemensam borgerlig reservation föreslås att riksdagen

redan nu beslutar att regeringsrätten skall träda i

försäkringsöverdomstolens ställe och att därmed ordningen med

ändringsdispens avskaffas. I en annan reservation (c, mp)

förordas en delning av länsrätten i Stockholms län.

Propositionen m.m.

I proposition 1990/91:80 har regeringen

(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit

riksdagen att anta genom propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar,

2. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

3. lag om ändring i lagen (1978:40) om införande av lagen

(1978:28) om försäkringsdomstolar, m.m.,

4. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

5. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

7. lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos

kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m.,

8. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

9. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

10. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension,

11. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

12. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

13. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

14. lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

15. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

16. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

17. lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av

ärenden om bilstöd till handikappade,

18. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård,

19. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 37.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med

anledning av propositionen väckta motionerna 1990/91:Ju21 av

Ingbritt Irhammar m.fl. (c), 1990/91:Ju22 av Lars Werner m.fl.

(v), 1990/91:Ju23 av Lennart Andersson m.fl. (s) och

1990/91:Ju24 av Anita Modin m.fl. (s). Motionsyrkandena

redovisas på s. 36.

I ärendet har till utskottet inkommit en skrift från JUSEKs

lokalförening vid försäkringsrätten för Södra Sverige och

ST-Domstol, avdelning 202, Huskvarnaklubben, en från

länsstyrelsen i Stockholms län och en från Haninge kommun. Under

ärendets beredning har vid en uppvaktning inför utskottet

lämnats synpunkter av företrädare för länsstyrelsen, kommunen

och försäkringsrätten för Mellansverige.

Lagförslagen är av följande lydelse.

Motioner

1990/91:Ju21 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om regeringsrätten som högsta instans i

socialförsäkringsmål.

1990/91:Ju22 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ökad kompetens vid länsrätterna för att klara

socialförsäkringsmål.

1990/91:Ju23 av Lennart Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om delning av länsrätten

i Stockholms län i två länsrätter, en för Stockholms kommun,

belägen i Stockholm, och en ny för övriga delar av Stockholms

län, belägen i Haninge.

1990/91:Ju24 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

vid behandling av proposition 1990/91:80 beslutar att

kammarrätten skall pröva mål som överklagas från allmänna

försäkringskassor.

Utskottet

Inledning

Nuvarande ordning

Organisationen av rättskipningen i socialförsäkringsmål

regleras i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar.

Försäkringsöverdomstolen är högsta försäkringsdomstol i mål

som fullföljs dit från försäkringsrätt eller från

arbetsmarknadsstyrelsen eller som arbetsmarknadsstyrelsen

underställer försäkringsöverdomstolens prövning.

Försäkringsöverdomstolen prövar mål där prövningstillstånd

beviljas. Prövningstillstånd kommer i fråga om det är av vikt

för rättstillämpningen att talan prövas av

försäkringsöverdomstolen (prejudikatdispens) eller om det finns

anledning att ändra det slut som försäkringsrätten kommit till

(ändringsdispens). Regleringen finns i 35--37a§§

förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Försäkringsrätt är domstol närmast under

försäkringsöverdomstolen i mål som fullföljs dit från allmän

försäkringskassa eller från riksförsäkringsverket. Det finns tre

försäkringsrätter, försäkringsrätten för Mellansverige i

Haninge, försäkringsrätten för Södra Sverige i Huskvarna och

försäkringsrätten för Norra Sverige i Umeå.

Mot bakgrund av bl.a. betydande svårigheter att rekrytera och

behålla domare och föredragande har försäkringsdomstolarnas

organisation övervägts i flera olika sammanhang de senaste åren,

se härom utskottets betänkande 1989/90:JuU24 s. 15 och den nu

aktuella propositionen s. 35 ff.

Riktlinjer för integration

På våren 1990 antog riksdagen riktlinjer för en integration av

rättskipningen i socialförsäkringsmål med rättskipningen i

allmän förvaltningsdomstol. Riktlinjerna innebar att i ett

första skede de tre försäkringsrätterna skulle integreras med

kammarrätterna i Stockholm, Sundsvall och Jönköping. Enligt

riktlinjerna skulle försäkringsöverdomstolen i vart fall tills

vidare behållas som högsta instans inom

socialförsäkringsområdet. Den nya ordningen beräknades träda i

kraft den 1 juli 1991. Det förutsågs framtida överväganden

rörande bl.a. instansordning och försäkringsöverdomstolens

ställning (prop. 1989/90:100 bilaga 4 s. 55--63, JuU24 s.

14--17, rskr. 192).

Vägledande för riksdagens ställningstagande var bl.a. det

förhållandet att rättskipningen i socialförsäkringsmål hade

kommit in i en oroande utveckling med växande balanser. Härtill

kom mycket stora svårigheter att rekrytera dugande jurister,

svårigheter som var hänförliga till försäkringsdomstolarnas

snäva målområde och den relativt slutna och begränsade

domarkarriären där. Utskottet noterade att försäkringsrätterna

närmade sig en situation som gjorde det nödvändigt att genom

organisatoriska förändringar söka förbättra rekryteringsläget.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lagstiftning för att

etablera en ny instansordning och organisation för

rättskipningen i socialförsäkringsmål.

Den i propositionen föreslagna ordningen avviker från de

nyssnämnda riktlinjerna på så sätt att länsrätt förs in som

första domstolsinstans under kammarrätt.

Socialförsäkringsmål som överklagas från allmän

försäkringskassa skall sålunda handläggas av länsrätt. Samtliga

länsrätter blir behöriga att döma i sådana mål. Länsrätten i

Stockholms län skall härutöver pröva yrkesskademål m.m. som

överklagas från riksförsäkringsverket. Kammarrätternas

domkretsar för socialförsäkringsmålen blir desamma som gäller

för andra mål; domkretsarna för kammarrätten i Göteborg och

kammarrätten i Jönköping justeras. Delar av verksamheten vid

kammarrätten i Sundsvall förläggs till Umeå och organiseras

åtminstone tills vidare som en filial till kammarrätten.

Kammarrätterna och länsrätterna byggs ut för att kunna ta hand

om socialförsäkringsmålen och de väntade målen om psykiatrisk

tvångsvård (se prop. 1990/91:58).

Länsrätt skall i socialförsäkringsmål vara domför med en

yrkesdomare och tre nämndemän. Kammarrätt skall i dessa mål ha

sammansättningen tre yrkesdomare och två nämndemän. Ordinarie

domare i försäkringsrätterna får förtur till de ordinarie

domartjänster som inrättas i länsrätter och kammarrätter i

anslutning till reformen. I övrigt bereds personalen i all

möjlig utsträckning plats inom den nya organisationen eller

eljest i domstolsväsendet. Uppdrag att vara nämndeman i

försäkringsrätt utsträcks att gälla som uppdrag att vara

nämndeman i länsrätt eller kammarrätt.

Under en övergångstid skall försäkringsrätterna finnas kvar

för att nedbringa målbalanserna. Under den tiden skall de vara

administrativt samordnade med kammarrätterna i Stockholm,

Sundsvall resp. Jönköping.

Såsom förutsattes i riksdagens principbeslut förra året avses

den nya ordningen träda i kraft den 1 juli 1991.

Allmänna synpunkter

De nyss beskrivna svårigheterna inom rättskipningen på

socialförsäkringsområdet -- svårigheter som låg bakom förra

årets principbeslut och som för övrigt delvis också har annan

grund än det snäva målområdet och den slutna domarkarriären --

har tilltagit under den tid som gått. Sålunda kan noteras en

stark ökning av balanserna av oavgjorda mål och allt längre

handläggningstider. Mot den bakgrunden ligger det enligt

utskottets mening ett stort värde i att förslag nu framlagts med

sikte på att reformarbetet skall fullföljas med ikraftträdande

den 1 juli 1991 enligt riksdagens principbeslut. Härvidlag råder

stor samstämmighet. Som utskottet framhöll förra året talar

också hänsynen till berörd personal starkt för att frågan inte

hålls öppen längre.

I det följande behandlar utskottet enskildheter i

regeringsförslaget som uppmärksammats motionsvägen.

Första domstol

Regeringsförslaget innebär, som nyss nämnts, att länsrätt

redan nu -- alltså utan avbidan på en framtida utvärdering --

förs in som första domstolsinstans under kammarrätt. Häremot

riktas invändningar i motion Ju24. Motionärerna förordar att mål

som överklagas från allmän försäkringskassa skall prövas direkt

av kammarrätt. Önskemålet motiveras enligt motionärerna av

att rehabiliteringsinsatser i praktiken är omöjliga att

genomföra innan ett ärende är slutligt avgjort och att därför

beslutsprocessen måste göras så kort som möjligt.

Utskottet delar den grundsyn som ligger bakom

motionsönskemålet; i själva verket motiveras ju hela

reformarbetet av det starka intresset att för de försäkrade

nedbringa de alltför stora målbalanser och de oacceptabelt långa

handläggningstider som kännetecknar den nuvarande ordningen.

Den ordning för dömandet i socialförsäkringsmål som föreslås i

propositionen -- innebärande bl.a. att länsrätterna och inte

kammarrätterna är första domstolsinstans -- medför enligt

utskottets bedömning att möjligheterna till en snabb

handläggning ökar. Utskottets synsätt bygger på det förhållandet

att socialförsäkringsmålen fördelas (från tre kammarrätter) till

24 geografiskt väl spridda länsrätter och, som förut sagts, där

prövas i sammansättningen med en yrkesdomare och tre lekmän.

Målavverkningen per juristdomare i länsrätt blir alltså

väsentligt större än i kammarrätt (och försäkringsrätt) där

sammansättningen är tre juristdomare och två nämndemän. Det bör

också noteras att långt ifrån alla mål kommer att överklagas

från länsrätt till kammarrätt; i ärendet har

överklagandefrekvensen beräknats till 25--33 %. Till saken hör

vidare att också förutsättningarna för en snabbare handläggning

i kammarrätt ökar med regeringsförslaget. I stället för att bara

tre kammarrätter kommer att få dela på de överklagade målen,

såsom förutsattes i alternativet med kammarrätt som första

domstol, kommer nämligen med regeringsförslaget målen att

spridas till fem domstolsenheter (de fyra kammarrätterna och en

kammarrättsfilial). Vidare kan de mål som kommer till kammarrätt

förutses vara strukturerade och utredda i länsrätten på ett sätt

som medverkar till snabbare handläggning. Av betydelse i

sammanhanget är också att rekryteringssituationen i

kammarrätterna kan förväntas bli bättre än i försäkringsrätterna

och att alla tjänster bör kunna bli besatta.

Redan dessa överväganden gör att utskottet inte kan ställa sig

bakom motionsyrkandet. För utskottets ståndpunkt finns

emellertid ytterligare skäl som bör anges.

En utgångspunkt för riksdagens principbeslut var att reformen

skulle vara kostnadsneutral. Under arbetet på genomförandet av

principbeslutet har det emellertid visat sig att en integrering

av försäkringsrätterna med kammarrätterna skulle medföra

betydande kostnadsökningar. Dessa har beräknats till 15--20

milj.kr. årligen. I likhet med departementschefen anser

utskottet att det i rådande statsfinansiella läge inte är

försvarligt att genomföra en reform som medför kostnadsökningar

i den storleksordning det här rör sig om. Det kan nämnas att den

reform som regeringen nu föreslår beräknas medföra minskade

kostnader i jämförelse med nuvarande system. -- Även

domstolsstrukturella skäl talar mot en ordning med kammarrätt

som första domstol i socialförsäkringsmål. En i förhållande till

länsrätterna redan nu stor kammarrättsorganisation skulle bli

ännu större. En sådan ordning skulle, som departementschefen

också säger, rimma illa med den övergripande målsättningen att

tyngdpunkten i dömandet bör ligga så långt ned i en

domstolshierarki som möjligt. Utskottet finner också att det

ligger ett särskilt värde i att dömandet och domstolarna med

regeringsförslaget förs närmare de försäkrade och dem som i

övrigt berörs av verksamheten.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall

till motion Ju24 och tillstyrker regeringens förslag.

I motion Ju22 uttalas oro för länsrätternas förmåga att

handlägga socialförsäkringsmålen och det förespråkas att

länsrätterna tillförs ökad kompetens för att klara dessa

mål.

Som angetts inledningsvis skall länsrätterna, och

kammarrätterna, byggas ut för att kunna ta hand om

socialförsäkringsmålen och de väntade målen om psykiatrisk

tvångsvård. För länsrätternas del beräknas detta i propositionen

innebära ca 60 nya domarrotlar. Förstärkning kommer att ske

också såvitt gäller handläggare, notarier och biträden. Vad

särskilt gäller kompetensen inom socialförsäkringsområdet bör

noteras att utbyggnaden ger goda förutsättningar för att ordna

fortsatt arbete för försäkringsrättspersonalen. Som förut sagts

skall de ordinarie domarna i försäkringsrätt ges förtur till de

ordinarie domartjänster som inrättas i anslutning till reformen

och uppdrag att vara nämndeman i försäkringsrätt utsträckas till

att gälla också som uppdrag att vara nämndeman i länsrätt eller

kammarrätt. I stor omfattning kommer därför, som utskottet ser

saken, den nuvarande sakliga kompetensen för

socialförsäkringsområdet att bevaras i den nya organisationen.

Vid sidan härav kommer det, som närmare berörs i propositionen,

att genomföras utbildningsinsatser och utbytestjänstgöring

mellan de olika domstolarna. Sådan utbytestjänstgöring har för

övrigt redan påbörjats. I ett inledande skede kommer dessutom

att vidtas särskilda övergångsanordningar, bl.a. på så sätt att

domarpersonal med erforderligt kunnande ställs till

länsrätternas förfogande genom samarbete länsrätterna emellan

eller med kammarrätt eller försäkringsrätt.

Även om utskottet sålunda inte delar motionärernas oro vill

utskottet gärna -- i viss anslutning till tankarna i motionen --

framhålla att det i nu aktuella avseenden vilar ett stort

ansvar på berörda domstolschefer och på domstolsverket; såvitt

gäller verket inte minst i fråga om utbildning och

administrativt stöd för smidiga lösningar. Som framgår av

propositionen (s. 66) är frågorna redan uppmärksammade, och

enligt utskottets uppfattning påkallar motionen inte något

uttalande från riksdagens sida.

En särskild fråga rörande första instans för

socialförsäkringsrättskipningen tas upp i motion Ju23. Där

hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till

en uppdelning av länsrätten i Stockholms län i två

länsrätter, en i Stockholm för Stockholms kommun och en i

Haninge för övriga delar av länet. Som anges i motionen emanerar

förslaget från försäkringsrätten för Mellansverige. Enligt

motionärerna skulle en delning av länsrätten innebära enklare

administration och bättre överblickbarhet, vilket skulle vara

till fördel för både den dömande verksamheten och de anställdas

arbetsvillkor. För en lokalisering till Haninge talar enligt

motionärerna också bl.a. regionalpolitiska skäl. -- Liknande

synpunkter har till utskottet framförts av företrädare för

länsstyrelsen i Stockholms län, Haninge kommun och den nämnda

försäkringsrätten. Saken har också uppmärksammats i riksdagen i

en interpellationsdebatt den 7 mars i år (prot. 1990/91:73).

Tanken på en uppdelning av länsrätten i Stockholms län har

ingående övervägts under beredningen av propositionen, och

tanken avvisas där av justitieministern.

Länsrätten i Stockholms län har i dag ca 190 anställda (varav

ca 22 ordinarie domare och 11 befattningshavare på den

administrativa enheten). Genom den nu aktuella reformen och den

föreslagna psykiatrimålsreformen beräknas antalet anställda öka

med ca 30 personer. Länsrätten är belägen på Södermalm i

Stockholm, där den har ändamålsenliga lokaler, som kommer att

rymma även den personal som tillkommer med anledning av

reformerna. Det är för utskottet känt att länsrätten är en väl

fungerande och effektiv domstol.

Utskottet noterar för sin del att den omständigheten att

antalet anställda i domstolen nu kan förutses öka med 15 % inte

utgör någon grund för att dela upp den i två enheter. Såsom

departementschefen uttalar i propositionen har, tvärtom, en

myndighet av en sådan storlek vissa fördelar genom minskad

sårbarhet, ökad flexibilitet och möjligheter till

specialisering. Gentemot resonemangen i motionen vill utskottet

särskilt framhålla att några vinster i administrativt hänseende

inte synes stå att vinna med motionsförslaget; det skulle

snarast bli fråga om en dubblering av

administrationskostnaderna. Förslaget skulle också medföra ökade

lokalkostnader och andra olägenheter. Härtill kommer att

motionsförslaget, om det förverkligades, innebär risker för att

den nu aktuella reformen för att förbättra rättskipningen på

socialförsäkringsområdet äventyras. Utskottet vill, i likhet med

departementschefen, framhålla att i ett skede då alla krafter

behövs för att säkerställa de aktuella reformernas genomförande

en delning av länsrätten -- oberoende av om lokalisering sker

till Haninge eller annan ort i länet -- skulle medföra

påfrestningar som inte kan godtas. Sett från

rättskipningssynpunkt finner utskottet således mycket starka

skäl tala mot ett förverkligande av tanken i motionen.

De regionalpolitiska skäl som talar för en lokalisering av

verksamhet till Haninge kommun har under ärendets beredning

utvecklats för utskottet av bl.a. företrädare för länsstyrelsen

och kommunen. I detta hänseende kan utskottet konstatera att

kommunen genom en avveckling av försäkringsdomstolen (såvitt nu

kan bedömas fullt genomförd den 1 juli 1992) förlorar ett

sjuttiotal arbetstillfällen på den offentliga arbetsmarknaden.

Som framgår av propositionen är den regionalpolitiska frågan

redan uppmärksammad inom regeringskansliet. Och där pågår, som

justitieministern upplyste i kammaren den 7 mars i år, konkreta

överväganden beträffande möjligheterna att lokalisera någon

annan myndighet än en domstol till Haninge. I linje med de

regionalpolitiska tankar som bär upp motionsyrkandet vill

utskottet för sin del gärna inskärpa betydelsen av att dessa

överväganden leder till positivt resultat.

Sammantaget finner sig utskottet inte kunna tillstyrka

motionen.

Sista instans

Som angetts inledningsvis innebar riksdagens principbeslut

förra året att försäkringsöverdomstolen i vart fall tills vidare

behålls som högsta instans inom socialförsäkringsområdet.

Samtidigt förutsågs framtida överväganden rörande bl.a.

försäkringsöverdomstolens ställning och systemet med

ändringsdispens i den högsta instansen. I propositionen förordar

departementschefen nu ingen ändring härvidlag; en utvärdering

bör ske innan försäkringsöverdomstolens framtida ställning

övervägs.

I motion Ju21 föreslås ett riksdagsuttalande av innebörd att

rättskipningen i socialförsäkringsmål på sikt i dess helhet förs

över till de allmänna förvaltningsdomstolarna så att

regeringsrätten blir högsta instans för dessa mål. Motionärerna

framhåller att det är angeläget att prövningen av

socialförsäkringsmålen sker efter samma principer som gäller för

andra förvaltningsmål och att sålunda prövningen i högsta

instans begränsas till mål med prejudikatintresse. Under en

övergångsperiod bör dock enligt motionärerna

försäkringsöverdomstolen behållas.

Utskottet vill i den av motionärerna väckta frågan notera att

en av orsakerna till de förut berörda svårigheterna inom

socialförsäkringsrättskipningen har sin grund i att

försäkringsöverdomstolen tillförs mål inte bara efter

prejudikatdispens utan också efter ändringsdispens. Denna

ordning synes nämligen ha begränsat försäkringsöverdomstolens

möjligheter att fullgöra den viktiga uppgiften att leda

rättstillämpningen. Av intresse i sammanhanget är också att

systemet med ändringsdispens i den högsta instansen var ett

motiv för det tidigare principbeslutet om enbart en

domstolsinstans under försäkringsöverdomstolen. Det finns

således -- med hänsyn till de försäkrades intresse av att snabbt

nå rättskraftiga avgöranden -- skäl att överväga reformer också

i frågan om den högsta instansen.

Emellertid finns det -- som också motionärerna menar --

omständigheter som talar för att verksamheten i

försäkringsöverdomstolen åtminstone under en övergångstid

behålls. Härtill kommer att en förändring påkallar överväganden

av även andra omständigheter, t.ex. i fråga om domstolens

sammansättning, där det för närvarande saknas tillräckligt

beslutsunderlag. Ett sådant ställningstagande som motionärerna

begär kräver enligt utskottets mening också erfarenheter av den

nu förestående reformen, bl.a. såvitt gäller måltillströmningen.

Utskottet ansluter sig därför till justitieministerns

uppfattning att ett ställningstagande bör anstå till dess en

utvärdering skett av den nu förestående integreringen.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet inte kan

tillstyrka motionen.

Övrigt

I regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289)

om allmänna förvaltningsdomstolar har inte beaktats att 20 §

lagen om allmänna förvaltningsdomstolar fr.o.m. den 1 januari

1991 givits ny lydelse. Detta bör ske på sätt framgår av

utskottets hemställan nedan. I sammanhanget kan noteras att

ytterligare ändring av lagrummet, med ikraftträdande den 1 juli

i år, föreslås i proposition 1990/91:153 om ny

folkbokföringslag. Frågan om en anpassning av den ändringen till

den ändring som är aktuell i förevarande ärende får beaktas av

skatteutskottet som bereder ärendet om ny folkbokföringslag.

Detsamma gäller i båda ärendena aktuella ändringar i lagen

(1978:28) om försäkringsdomstolar.

Utöver vad som anförts i det föregående föranleder

propositionen och motionerna inget särskilt uttalande från

utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kammarrätt som första domstol

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju24,

2. beträffande länsrätternas kompetens

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju22,

3. beträffande länsrätten i Stockholms län

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju23,

res. 1 (c, mp)

4. beträffande sista instans

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju21,

res. 2 (m, fp, c)

5. beträffande lagen om allmänna förvaltningsdomstolar

att riksdagen antar det genom proposition 1990/91:80 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar dock att 20 § ges följande som utskottets

förslag betecknade lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

20 §1

Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är svensk

medborgare, som är kyrkobokförd i länet och som inte är

underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 §

föräldrabalken.

Tjänsteman vid domstol, Tjänsteman vid domstol,

skattemyndighet, skattemyndighet,

länsstyrelse eller under länsstyrelse eller under

länsstyrelse lydande länsstyrelse lydande

myndighet, lagfaren domare, myndighet, allmän

åklagare, polisman eller försäkringskassa eller

advokat eller annan som har riksförsäkringsverket

till yrke att föra andras får inte vara nämndeman.

talan inför rätta får Detsamma gäller lagfaren

inte vara nämndeman. domare, åklagare, polisman

och advokat eller annan som

har till yrke att föra

andras talan inför

rätta, ledamot av

socialförsäkringsnämnd

och icke lagfaren ledamot av

försäkringsöverdomstolen.

Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i

kammarrätt.

Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder

är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har

avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag

förrän efter tre år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

1 Senaste lydelse 1990:1131

6. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen

till

a) lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

b) lag om ändring i lagen (1978:40) om införande av lagen

(1978:28) om försäkringsdomstolar, m.m.,

c) lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

d) lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

e) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

f) lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos

kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m.,

g) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

h) lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

i) lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension,

j) lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

k) lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

l) lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

m) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

n) lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

o) lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

p) lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av

ärenden om bilstöd till handikappade,

q) lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård,

r) lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare.

Stockholm den 9 april 1991

På justitieutskottets vägnar

Lars-Erik Lövdén

Närvarande: Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s),

Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m),

Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars

Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister

Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s),

Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson

(m).

Reservationer

1. Länsrätten i Stockholms län (mom. 3)

Anders Svärd (c), Krister Skånberg (mp) och Kjell Ericsson (c)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

40 med "Utskottet noterar" och slutar på s. 41 med "tillstyrka

motionen" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionen skulle en delning av länsrätten i

Stockholms län på två ungefär likstora enheter innebära en

enklare administration och en bättre överblickbarhet, vilket är

till fördel för både den dömande verksamheten och de anställdas

arbetsvillkor. Samtidigt behålls den relativt stora myndighetens

fördelar i form av minskad sårbarhet och möjligheter till

specialisering.

I likhet med motionärerna anser utskottet vidare att både

regionalpolitiska och samhällsekonomiska skäl starkt talar för

att en del av länsrätten bör lokaliseras till Haninge.

Det bör ankomma på regeringen att snarast återkomma med

förslag till en sådan delning av länsrätten i Stockholms län som

utskottet nu uttalat sig för. Detta bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande länsrätten i Stockholms län

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju23 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Sista instans (mom. 4)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och

Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som

börjar med "Emellertid finns" och slutar med "tillstyrka

motionen" bort ha följande lydelse:

I detta hänseende kan utskottet för sin del -- i linje med vad

som nyss fastslagits -- konstatera att det är angeläget att de

av utskottet påtalade olägenheterna med ändringsdispens i den

sista instansen undanröjs så snart som möjligt. Därmed bör --

som motionärerna framhåller -- ärendetillströmningen till

försäkringsöverdomstolen avta och domstolens uppgifter överföras

till regeringsrätten. Även domstolsstrukturella skäl liksom

hänsynen till de försäkrades intresse att snabbt nå

rättskraftiga avgöranden talar för den ordning utskottet nu

förordar.

Under en övergångsperiod och i avvaktan på att målbalansen

inom försäkringsrätterna arbetas av bör emellertid

försäkringsöverdomstolen behållas.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag

till erforderlig lagstiftning.

Vad utskottet nu med anledning av motion Ju21 uttalat om

överförande av försäkringsöverdomstolens uppgifter till

regeringsrätten och om behållande av försäkringsöverdomstolen

under en övergångsperiod bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande sista instans

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju21 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen m.m. 1

Lagförslagen 3

Motioner 36

Utskottet 36

Inledning 36

Nuvarande ordning 36

Riktlinjer för integration 37

Propositionens huvudsakliga innehåll 37

Allmänna synpunkter 38

Första domstol 38

Sista instans 41

Övrigt 42

Hemställan 43

Reservationer 44