Bet. 1990/91:JuU21

Justitieutskottets betänkande

1990/91:JUU21

Anslag till brottsskadenämnden m.m.

Innehåll

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

JuU21

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1990/91:100, bilaga 4 (justitiedepartementet),

har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1991/92

till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader anvisa ett

förslagsanslag på 4 580 000 kr.,

till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av

brott anvisa ett förslagsanslag på 18 500 000 kr.

Motioner

1990/91:Ju601 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionens sista stycke anförts om besöksförbudslagen.

1990/91:Ju602 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att i lagen (1988:688) om besöksförbud införa

en paragraf med följande lydelse: 25 § Den som bryter mot ett

besöksförbud skall omedelbart anhållas eller häktas, om det ej

är uppenbart att skäl därtill ej förekommer.

1990/91:Ju610 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

förtydligande av hela nödvärnsrätten i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lagförslag bör avges med skyndsamhet.

1990/91:Ju611 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till kriminalisering av

prostitutionen, såväl köpare som säljare, i enlighet med

motionens syfte.

1990/91:Ju614 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

brottsbalken så att köp av prostituerades tjänster

kriminaliseras.

1990/91:Ju616 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att frågan om kriminalisering av de

prostituerades kunder skall prövas i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So424.

1990/91:Ju617 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om att

prostitutionskontakter kriminaliseras.

1990/91:Ju620 av Margareta Gard m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjt straff

och skärpt rättstillämpning vid misshandel av bl.a. kvinnor i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Ju625 av Ulla Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kriminalisering av kunderna i

prostitutionsförhållanden.

1990/91:Ju630 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjt straff

för s. k. ordinär misshandel i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjt

minimistraff för grov misshandel i enlighet med vad som anförts

i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till de övriga

ändringar av 3 kap. 6 § brottsbalken som anges i motionen,

4. att riksdagen beslutar att ändra 30 kap. 4 § brottsbalken i

enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Ju631 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts beträffande utredning om kriminalisering av

svenska medborgares sexuella övergrepp mot barn i andra länder.

1990/91:Ju632 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kvinnors rättstrygghet.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A808.

1990/91:Ju633 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts angående en utvidgning av

brottsbalkens regler om "försättande i nödläge".

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf630.

1990/91:Ju637 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös utredning

gällande restriktivare lagstiftning om prostitution.

1990/91:Ju645 av Gunilla André och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring

av allmänna ordningsstadgan att ett verksamt förbud mot

pornografisk föreställning stadgas,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i brottsbalken att prostitutionskontakter kriminaliseras

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Ju706 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lagreglerad förtur av brottmål med underårig

målsägande.

1990/91:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om strängare straff för misshandelsbrott,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till brottsoffren.

1990/91:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en "säkerhetsventil" i reglerna om

förutsättningar för förordnande av målsägandebiträde,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett program för att förbättra situationen

för brottsoffer.

1990/91:Ju805 av Marianne Andersson i Gislaved m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de prostituerades rättsskydd.

1990/91:Ju809 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av allmänna

ordningsstadgan i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Ju813 av Margareta Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av årligt verksamhetsbidrag till

brottsofferjourer.

1990/91:Ju821 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett samlat

program för stöd till brottsoffer,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samhällets ansvar för

kvinno/brottsofferjourernas ekonomiska situation,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av en utbyggnad av verksamheten med

brottsofferjourer,

21. att riksdagen till Brottsskadenämnden, för höjt anslag

till Riksförbundet för brottsofferjourer, för budgetåret 1991/92

anvisar 500 000 kr. utöver vad regeringen anvisat, eller således

19 000 000 kr.,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samhällets ansvar för skydd för utsatta

våldsoffer,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om höjda skadeståndsbelopp och utökad rätt

till skadestånd till brottsoffer samt om förskottsutbetalning av

skadestånd,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagen om målsägandebiträde att brottsoffrens rätt till

biträde utökas,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att straffminimum för brottet grov

misshandel bör höjas från ett till två års fängelse samt att

påföljden för misshandel av normalgraden skall vara fängelse.

1990/91:Ju822 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lagen om besöksförbud skall följas

upp,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lagen om besöksförbud i vissa fall

även skall kunna innebära förbud för mannen att vistas i

kvinnans nya hemkommun.

1990/91:Ju824 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av

en brottsoffernämnd i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ekonomiska bidrag till

Brottsofferjourernas riksförbund och andra brottsofferjourer.

1990/91:Ju825 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att

klarlägga om staten skall förskottera skadestånd till

brottsoffer i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att staten

automatiskt skall betala ut brottsskadeersättning för

personskada i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av

en brottsoffernämnd i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ekonomiska bidrag till

Brottsofferjourernas riksförbund,

9. att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att

belysa brottsoffers psykiska reaktioner i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1990/91:Ju829 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en undersökning om ensamma kvinnors

situation på hemväg sena kvällar och nätter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av information om nödvärnsrätten.

1990/91:Ju832 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om brottet olaga våldsskildring,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skadestånd till brottsoffer i

våldtäktsmål.

1990/91:Ju835 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen för budgetåret 1991/92 begär

ett anslag till utveckling av brottsofferjourverksamheter med

1 000 000 kr. enligt vad i motionen anförts om besparingar på

kontot för transporter inom kriminalvården,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift

att undersöka möjligheterna av att inrätta en

brottsofferombudsman,

3. att riksdagen begär att regeringen kommer med förslag till

annan finansiering av brottsskadenämndens verksamhet enligt vad

i motionen anförts om att denna finansiering skall ske med

bötesmedel,

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

brottsskadelagen enligt vad i motionen sägs om att utöka

möjligheten för brottsoffer att få en skälig ersättning för

skador.

1990/91:Ju840 av Sinikka Bohlin och Marianne Andersson i

Gislaved (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om skadestånd för

våldsoffer.

1990/91:Ju843 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd och stimulans till brottsofferjourer.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So525.

Utskottet

Inledning

Brottsskadenämnden prövar ärenden enligt brottsskadelagen

(1978:413) om ersättning för skador på grund av brott. Nämnden

består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra

ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli.

Medelsanvisningen

Förvaltningskostnader

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på i det närmaste 4,6

milj.kr. till brottsskadenämndens förvaltningskostnader.

I regeringsförslaget ligger förstärkningar av

brottsskadenämndens kansli. Den föreslagna anslagsökningen på

1,1 milj.kr. medger dels en utökning av antalet

föredragandetjänster med tre, dels en omvandling av

kanslichefstjänsten till en tjänst som byråchef. Härutöver

tillkommer medel för ADB-utbyggnad vilket nämnden föreslagit i

sin anslagsframställning.

Här bör nämnas att en översyn av nämndens organisation och

arbetssätt gjorts under innevarande budgetår. Där underströks

bl.a. vikten av ett tillräckligt datorstöd.

Utskottet ser med gillande de förstärkningar av

brottsskadenämndens kansli som blir ett resultat av ett bifall

till regeringsförslaget. Dessa förstärkningar bör göra det

möjligt att förkorta handläggningstiderna och minska

ärendebalansen vilket är angeläget, inte minst av hänsyn till de

personer som berörs.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Ersättning för skador på grund av brott

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 18,5 milj.kr. till

ersättning för skador på grund av brott. Under anslaget har

beräknats 500 000 kr. till Brottsofferjourernas riksförbund

(BOJ).

I motion Ju821 föreslås ett förslagsanslag på 19 milj.kr. De

medel som föreslås tillförda utöver regeringens förslag skall

användas som förstärkning av bidraget till BOJ.

I motion Ju835 föreslås ett förslagsanslag på 19,5 milj.kr.

Även i detta förslag utgår motionärerna från ett ökat bidrag

till brottsofferjourerna. I samma motion förs fram ett förslag

om alternativ finansiering av brottsskadenämndens verksamhet.

I motionerna Ju824 och Ju825 föreslås bidraget till BOJ ökas

med 500 000 kr. jämfört med regeringens förslag.

Från anslaget betalas ersättning för främst personskador och

s.k. rymlingsskador enligt reglerna i brottsskadelagen.

Brottsskadenämnden har begärt en anslagshöjning på 6 milj.kr.

vilket tillgodoses i regeringens förslag. Från anslaget betalas

också bidrag till BOJ i linje med riksdagens beslut förra året

(se 1989/90:JuU28 s. 14, rskr. 212).

I fråga om bidraget till BOJ uttalade riksdagen förra året att

detta borde uppgå till en sådan nivå att det blir möjligt att

fortsätta uppbyggnaden av och utvecklingsarbetet vid

brottsofferjourerna.

Utskottet anser att det sålunda angivna målet knappast kan

uppfyllas med det bidrag regeringen nu föreslår, och utskottet

förordar såsom föreslås i motionerna Ju821, Ju824, Ju825 och

Ju835 att bidraget till BOJ beräknas till 1 milj.kr. Utskottet

förutsätter att bidraget till övervägande del kommer att

användas till uppbyggande av lokala brottsofferjourer. Det sagda

föranleder utskottet att även tillstyrka en höjning av anslaget

till skador för ersättning på grund av brott till 19 milj.kr.

Vad utskottet nu förordat innebär att utskottet avstyrker

bifall till yrkandet om anslagshöjning i motion Ju835 i vidare

mån än vad som framgår av utskottets nyssnämnda

ställningstagande.

I motion Ju813 framförs krav på ett årligt verksamhetsbidrag

till brottsofferjourerna.

Som nyss framgått gjorde riksdagen ett uttalande i saken förra

året, och regeringen har i linje härmed i budgetpropositionen

beräknat medel till BOJ. Det årliga bidragets storlek måste,

anser utskottet, även i fortsättningen prövas varje år och vägas

mot andra angelägna behov. Utskottet är inte berett att

tillstyrka ett sådant uttalande som begärs i motionen.

Däremot kan utskottet ställa sig bakom tankarna i motion Ju843

om vikten av att olika samhällsorgan stöder brottsofferjourernas

verksamhet. Något särskilt uttalande av riksdagen om saken

behövs dock inte, och utskottet avstyrker bifall till motionen.

I motion Ju821 anges som mål i fråga om brottsofferjourer att

det bör finnas minst en sådan jour i varje polisdistrikt.

Våldskommissionen konstaterar i sitt slutbetänkande (SOU

1990:92) Våld och brottsoffer (s. 152) att det redan i dag är

polisen som står för merparten av stödet och informationen till

brottsoffren. Våldskommissionen anser att den verksamheten även

i fortsättningen bör ges hög prioritet och att polisen måste

tillföras resurser för att kunna utveckla den ytterligare.

Beredningen av våldskommissionens förslag pågår i

justitiedepartementet.

Här kan också nämnas att polisen sedan några år ägnar frågor

om brottsoffer och jourer stor uppmärksamhet. Bl.a. har

rikspolisstyrelsen gett ut en rapport (RPS rapport 1989:1)

Brottsofferjourer -- En handledning för polisens medverkan i

brottsofferverksamhet, som utarbetats i syfte att främja

tillkomsten av brottsofferjourer. I rapporten betonas bl.a. att

en väsentlig förutsättning för att en brottsofferjour skall

kunna fungera är att den har den lokala polisens stöd. I årets

budgetproposition (bilaga 15, s. 67) framhålls att de ökade

satsningar som gjorts för att förbättra stödet till brottsoffren

för polisens del bör återspeglas i en ökad omsorg om dem som

utsatts för brott och att möjligheterna för polismyndigheterna

att i polisarbetet stödja brottsofferjourer bör uppmärksammas.

Inte heller här krävs något uttalande från riksdagens sida,

och utskottet avstyrker bifall till motion Ju821 i denna del.

I detta sammanhang vill utskottet också nämna att

våldskommissionen i sitt slutbetänkande stryker under (s. 154)

att brottsofferjourernas styrka ligger i att de bygger på ett

ideellt och frivilligt mänskligt engagemang och på att de inte

har det författningsreglerade förhållningssätt som myndigheter

måste ha.

Mot den bakgrunden kan utskottet inte tillstyrka bifall till

motion Ju821 i den del det begärs att staten måste ha en

beredskap för att ta det övergripande ansvaret för jourernas

fortsatta verksamhet. Ett sådant ansvar kan för övrigt, i den

mån det handlar om stöd till enskilda personer, redan sägas

åvila socialtjänsten.

I motion Ju835 förs fram förslag om alternativ finansiering av

brottsskadenämndens verksamhet. Motionärerna begär en utredning

om möjligheten att finansiera verksamheten med bötesmedel.

Inbetalda bötesmedel går i dag in i statsbudgeten och är inte

öronmärkta.

Utskottet kan för sin del ha en viss förståelse för

motionärernas förslag. Det kan tyckas ligga en pedagogisk poäng

i att just bötesmedel används för brottsskadestånd. Det finns

dock uppenbara nackdelar. En sådan ordning skulle innebära att

möjligheten att ersätta brottsoffer blev beroende av i vilken

utsträckning penningstraff döms ut och drivs in, och den skulle

också medföra en administrativ omgång. För utskottet framstår

det både som enklare och mer ändamålsenligt att tillräckliga

medel för ändamålet avsätts direkt i statsbudgeten. Någon

anledning att utreda frågan finns inte. Utskottet avstyrker

bifall till motion Ju835 i denna del.

I tre motioner, Ju632, Ju824 och Ju825, framförs förslag om

administrationen av stödet till brottsofferjourerna.

Motionärernas tanke är att en särskild brottsoffernämnd skulle

inrättas. Nämndens främsta uppgift skulle vara att fördela stöd

till brottsofferjourerna, och härför skulle 5 milj.kr. avsättas.

Utskottet behandlade liknande yrkanden förra året (se

1989/90:JuU28 s. 5). Utskottet såg då ingen anledning att ändra

den nuvarande ordningen som, vilket framgått ovan, innebär att

bidrag till jourerna utbetalas över brottsskadenämndens anslag.

Utskottet har alltjämt denna uppfattning och avstyrker bifall

till här aktuella motionsyrkanden.

I motion Ju835 framförs önskemål om en särskild

brottsofferombudsman vars uppgift skulle vara att bevaka

brottsoffrens rättigheter.

Utskottet behandlade även ett sådant yrkande förra året (se

1989/90:JuU28 s. 5 f). Utskottet hänvisade till bl.a.

åklagarens, polisens och domstolens skyldigheter i

sammanhanget. Utskottet erinrade också om att det ankommer på

justitieombudsmannen att övervaka myndigheternas tillämpning av

lagar och andra författningar. Sammanfattningsvis fann utskottet

det svårt att se att det skulle finnas behov av en särskild

brottsofferombudsman.

Utskottet har fortfarande denna inställning och avstyrker

bifall till motionen i här behandlad del.

I motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och Ju825 framförs krav på en

brottsofferutredning.

Även denna fråga har utskottet behandlat tidigare (senast

1989/90:JuU28 s. 11) och utskottet, som hänvisat till avslutat

och pågående utredningsarbete, har då uttryckt tveksamhet till

ett sådant projekt som föreslagits.

När utredningskraven nu ånyo återkommer vill utskottet först

rent allmänt understryka sin positiva inställning till samlade

åtgärder för att förbättra situationen för brottsoffer.

Utskottet finner det emellertid tveksamt om det är

verkningsfullt att ytterligare utreda sådana frågor i ett brett

perspektiv -- utskottet vill här erinra om att våldskommissionen

nyligen avslutat sitt arbete och att beredning pågår i

justitiedepartementet av slutbetänkandet. Härtill kommer det

mycket omfattande arbete som lagts ned på brottsofferfrågorna

under senare år (för en utförlig redogörelse hänvisas till

utskottets betänkande 1989/90:JuU5). Utskottet kan alltså inte

ställa sig bakom kraven på ytterligare utredning och avstyrker

bifall till här behandlade delar av motionerna Ju802, Ju804,

Ju821 och Ju825.

Övriga motionsspörsmål

Ersättning vid brott

Rätten till skadestånd regleras i skadeståndslagen (1972:207).

Regleringen innebär sammanfattningsvis att var och en som

uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada i

princip skall ersätta skadan (2 kap. 1 §). Vid personskada utgår

ersättning för sjukvårdskostnader m.m., inkomstförlust och

ideell skada (förluster av icke-ekonomisk natur). I sistnämnda

hänseende utgår ersättning för sveda och värk, lyte eller annat

stadigvarande men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan

(5 kap. 1 §). Vid brott mot den personliga friheten och vissa

andra integritetskränkande brott föreligger det också skyldighet

att utge ersättning för lidande (1 kap. 3 §). Ersättning för ren

förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk skada som uppkommit utan

samband med att någon lidit sak- eller personskada, kan också

utgå vid brott (2 kap. 4§).

En översyn av ersättningsreglerna vid ideell skada pågår för

närvarande. Enligt direktiven (dir. 1988:76) skall utredningen

se över reglerna om ersättning vid ideell skada i samband med

personskada m.m. Utredningens huvuduppgifter är att överväga om

den nuvarande ersättningsnivån bör höjas, vilka

ersättningsprinciper som bör tillämpas och hur normer för att

bestämma ersättningen bör fastställas. I kommitténs uppdrag

ingår bl.a. att uppmärksamma ersättningen för lidande i samband

med sexualbrott e.d. Denna ersättning har, framhålls det i

direktiven, inslag av upprättelse för den nesliga och kränkande

behandling som skadehandlingen utgjort. Kommittén bör bl.a.

klargöra syftet med ersättningen i detta fall.

Enligt tilläggsdirektiv (dir. 1990:66) skall utredningen också

överväga en förändring av ersättningsnivån och regelverket vid

skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott

som ger utrymme för inte bara kompensation för lidandet utan

också hjälp till en förändring av livssituationen. Arbetet skall

vara avslutat före utgången av innevarande år.

I motionerna Ju821 och Ju832 tas upp frågor om ideellt

skadestånd vid våldtäkt och andra våldsbrott. Motionärerna vill

att riksdagen redan nu skall uttala att ersättningsnivån bör

höjas. I motionerna Ju805 och Ju832 aktualiseras också frågan om

det faktum att en kvinna är prostituerad bör få påverka hennes

rätt till skadestånd. Motionärerna hänvisar i denna del till

Svea hovrätts dom den 12 december 1990, DB 191, som nyligen

vunnit laga kraft -- högsta domstolen avslog en begäran om

prövningstillstånd den 23 januari i år (mål nr B 72/91).

Som framgått omfattas de här aktuella motionsspörsmålen av

utredningens direktiv. Utskottet anser att resultatet av

utredningsarbetet bör avslutas före ett ställningstagande.

Utskottet vill dock understryka vikten av att det i motionerna

Ju805 och Ju832 väckta spörsmålet får en klarläggande belysning

i det arbetet. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju805,

Ju821 och Ju832 i här behandlade delar.

I motionerna Ju802, Ju821 och Ju825 framställs önskemål om en

ordning som innebär att staten skulle förskottera alla

skadestånd på grund av brott. Och i motionerna Ju825 och Ju840

begärs att brottsskadestånd för personskada som fastställts av

domstol och som alltså kan sägas vara kända för staten skall

förskotteras automatiskt utan en föregående ansökan. I motion

Ju835 begärs en översyn av brottsskadelagen i syfte att

tillförsäkra brottsoffer en skälig ersättning.

Den nuvarande ordningen enligt brottsskadelagen innebär att

staten i gärningsmannens ställe utbetalar ersättning vid vissa

brott. Ersättning utgår således för personskada i allmänhet och

för kränkning vid vissa integritetskränkande brott. Dessutom kan

ersättning för sakskada utgå, men när det gäller sådana skador

är rätten till ersättning begränsad och gäller i första hand

s.k. rymlingsskador. När ersättning utbetalas övertar staten

motsvarande krav på gärningsmannen (se 1989/90:JuU5 s. 11).

Ersättningens storlek fastställs enligt skadeståndslagens

regler. Vidare gäller att en dom på skadestånd inte är en

förutsättning för rätt till ersättning -- däremot måste det vara

klarlagt att skadan uppkommit på grund av brott. Nämnden är inte

heller bunden av domstolens bedömning i skadeståndsfrågan i de

fall en dom föreligger utan gör en självständig prövning.

Det sagda innebär att staten normalt övertar ansvaret vid

personskada. I den delen får kraven i motionerna Ju802, Ju821

och Ju825 anses tillgodosedda.

Vid sakskada och ren förmögenhetsskada däremot gäller

begränsningar i rätten till brottsskadeersättning, och statens

skyldighet att förskottera skadestånd är i motsvarande mån

inskränkt. Utskottet har tidigare (se 1989/90:JuU5 och 28)

funnit detta vara en ändamålsenlig ordning. Utskottet har

uttalat att ett generellt åtagande från statens sida att

förskottera brottsskadestånd i här aktuella fall knappast är

aktuellt.

Utskottet har alltjämt denna uppfattning. Utskottet avstyrker

bifall till motionerna Ju802, Ju821 och Ju825 i här behandlade

delar.

Det sagda innebär att utskottet anser det nuvarande

regelsystemet tillfredsställande och inte finner det aktuellt

med en översyn av brottsskadelagen. Utskottet avstyrker bifall

till motion Ju835 i denna del.

Utskottets inställning leder till att utskottet föreslår

avslag även på yrkandena om automatisk förskottering. Den

ordning som utskottet förespråkar innebär ju att det i varje

enskilt fall måste prövas om ersättning enligt brottsskadelagen

kan utgå. Utskottet avstyrker bifall till aktuella yrkanden i

motionerna Ju825 och Ju840.

Misshandel

Utskottet behandlar i detta avsnitt en rad motionsyrkanden som

rör straffskalan för och straffmätningen vid misshandel.

Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden i oktober förra

året i sitt betänkande (1990/91:JuU3) Vissa straffrättsliga

frågor m.m. Vissa frågor om misshandel behandlades också i

utskottets betänkande (1989/90:JuU5) Om våldsbrott och

brottsoffer. Utskottet hänvisar till nämnda betänkanden.

I motion Ju630 tas upp rekvisiten vid grov misshandel.

Motionärerna vill att det för en dom på grov misshandel skall

vara tillräckligt att gärningsmannen gjort sig skyldig till

"hänsynslöshet och råhet" i stället för som nu "särskild

hänsynslöshet och råhet". De vill också att "resande av

livsfarligt vapen" skall vara ett självständigt rekvisit när det

gäller att bedöma en misshandel som grov.

Vid frågans behandling i oktober redovisade utskottet de

ställningstaganden som ligger bakom de gällande reglerna och

fann att dessa alltjämt har giltighet.

Våldskommissionen, som i första hand tog upp frågan om

provokations inverkan på brottsrubriceringen, kom i sitt

slutbetänkande (s. 104) fram till att det inte finns anledning

att nu ändra rekvisiten vid grov misshandel.

Utskottet som alltjämt har samma principiella inställning som

i höstas anser att beredningen av våldkommissionens betänkande

inte bör föregripas. Utskottet avstyrker bifall till motion

Ju630 i denna del.

I motionerna Ju630, Ju802 och Ju821 begärs att straffminimum

för grov misshandel skall höjas från fängelse ett år till

fängelse två år.

I motionerna Ju620 och Ju630 förordas att straffmaximum vid

misshandel av normalgraden höjs från fängelse två år till

fängelse fyra år.

I fråga om straffskalorna hänvisade utskottet i höstas till

beredningen av fängelsestraffkommitténs betänkande (SOU

1986:13--15) Påföljd för brott. Utskottet fann då att det

saknades anledning för riksdagen att föregripa det arbetet genom

allmänna uttalanden om straffvärdet för våldsbrott. Beredningen

av betänkandet pågår alltjämt.

Utskottet anser liksom tidigare att slutförandet av det nämnda

arbetet bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna

Ju630, Ju802 och Ju821 om straffminimum vid grov misshandel.

Inte heller motionerna Ju620 och Ju630 om straffmaximum vid

misshandel av normalgraden bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

I motionerna Ju620, Ju630, Ju632 och Ju821 begärs uttalanden

om straffmätningen vid misshandel av normalgraden. Motionärerna

vill att det skall klargöras att påföljden vid misshandel

normalt skall vara ett (ovillkorligt) fängelsestraff. I detta

syfte begärs i motion Ju630 en ändring i 30 kap. 4 §

brottsbalken (BrB). I motion Ju805 understryks att t.ex. ett

misshandelsbrott mot en kvinna som är prostituerad skall bedömas

med bortseende härifrån.

Utskottet tar upp den sista frågan först och konstaterar att

utskottet delar motionärernas uppfattning. Utskottet har inte

heller kunnat finna belägg för att domstolarna ser på saken på

något annat sätt. Någon åtgärd från riksdagens sida är inte

erforderlig, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju805 i

här behandlad del.

När det sedan gäller frågan om straffmätningen vid misshandel

vill utskottet först nämna reglerna i BrB om straffmätning och

påföljdsval (prop. 1987/88:120, JuU45, rskr. 404). I

specialmotiveringen till 30 kap. 4 § BrB framhålls (prop. s.

100) att det vid vissa brott, bl.a. misshandel, av

allmänpreventiva skäl bör utdömas fängelsestraff.

Justitieministern anförde att det vid sådana brott bör föreligga

särskilda skäl för att en icke frihetsberövande påföljd skall

väljas. Riksdagen hade ingen annan uppfattning.

Härutöver kan nämnas att våldskommissionen, som en reaktion på

högsta domstolens praxis, föreslagit en ändring i 30 kap. 4 §

BrB just i syfte att klargöra att ett fängelsestraff skall vara

normalpåföljden vid misshandel.

Det pågående beredningsarbetet bör avvaktas och utskottet

avstyrker bifall till nu behandlade yrkanden i motionerna Ju620,

Ju630, Ju632 och Ju821.

Sexuella övergrepp mot barn i andra länder

I motion Ju631 begärs en utredning i syfte att få till stånd

en ordning som innebär att svenska medborgare som gjort sig

skyldiga till sexuella övergrepp på barn utomlands skall kunna

lagföras i Sverige.

Frågan om tillämpligheten av svensk lag regleras i 2 kap. BrB.

Reglerna innebär bl.a. att en svensk medborgare, eller en

utlänning med hemvist här, som begått brott utomlands som regel

kan lagföras i Sverige enligt svensk lag under förutsättning att

gärningen är straffbelagd inte bara i Sverige utan även där den

begicks.

Utskottet avstyrker bifall till motionen.

Nödvärnsrätten

I motionerna Ju610 och Ju829 tas olika frågor om

nödvärnsrätten upp. Motionärerna vill få till stånd en översyn

av hela nödvärnsrätten; i motion Ju829 med särskild inriktning

på kvinnornas situation.

Utskottet behandlade liknande yrkanden vid två tillfällen

under föregående riksmöte (se 1989/90:JuU16 s. 23 f och JuU29 s.

34).

Utskottet uttalade vid båda tillfällena att

fängelsestraffkommitténs förslag om en omredigering av BrBs

bestämmelse om nödvärn (se SOU 1988:7) är föremål för

regeringens ställningstagande. Detta arbete borde enligt

utskottet inte föregripas. Inte heller fordrades det enligt

utskottets mening några särskilda uttalanden om nödvärnsrätten i

övrigt varför utskottet avstyrkte bifall till då aktuella

motionsyrkanden.

Utskottet gör återigen samma bedömning och avstyrker bifall

till motionerna. När det gäller yrkandet om information i motion

Ju829 vill utskottet tillägga att en informationskampanj inte

synes meningsfull i det rådande beredningsläget För övrigt

behandlas även informationsbehovet i fängelsestraffkommitténs

förslag.

Kriminalisering av prostitutionskontakter

I motionerna Ju614, Ju616, Ju617, Ju625 och Ju645 begärs

åtgärder för att kriminalisera köparens förfarande i ett

prostitutionsförhållande. I motion Ju611 begärs en generell

kriminalisering av båda parternas förfarande i motsvarande fall

och i motion Ju637 begärs en utredning i saken.

En utförlig redogörelse för den lagstiftning som gäller på

området och den tidigare riksdagsbehandlingen finns i utskottets

betänkande (1989/90:JuU6), Prostitution m.m. till vilket här

hänvisas.

Frågan om kriminalisering av prostitutionskontakter har

därefter varit aktuell senast i maj förra året (se 1989/90:JuU29

s. 29 f). Utskottet ansåg då liksom tidigare att prostitution är

ett socialt problem som bör motarbetas i första hand med sociala

insatser och inte med straffrättsliga åtgärder.

Utskottet har under beredningen av detta ärende erfarit att

frågan aktualiserats i justitiedepartementet och att ett arbete

inom departementet pågår.

Yrkandet om utredning i motion Ju637 får härigenom anses

tillgodosett. I övrigt saknas det mot den bakgrunden anledning

för utskottet att nu göra några uttalanden. Motionsyrkandena

avstyrks.

Pornografiska föreställningar

I motionerna Ju645 och Ju809 begärs en skärpning av

lagstiftningen för att stoppa pornografiska föreställningar.

Åtgärder mot otillåten pornografisk föreställning har under

senare år varit föremål för riksdagens ställningstaganden vid

flera tillfällen, senast i maj 1989 (se 1989/90:JuU29 s. 30 f).

Regleringen mot pornografiska föreställningar finns i 10 §

allmänna ordningsstadgan (1956:617). För närvarande pågår en

översyn av ordningsstadgan och ett förslag kan väntas under

våren. Här kan nämnas att i det till grund för översynen

liggande betänkandet (SOU 1985:24) Ordningslag föreslås att det

nuvarande förbudet oförändrat skall föras över till den nya

lagstiftningen.

Utskottet vill liksom tidigare också understryka att ansvaret

för att förbudet mot pornografiska föreställningar efterlevs

vilar på polis och åklagare och att det viktiga förebyggande

arbetet, som går ut på att få ungdomar att hålla sig borta från

dessa miljöer, är en uppgift främst för socialtjänsten. Sådana

insatser bör naturligtvis ske i nära samarbete med föräldrarna

och, när det gäller en allmän attitydpåverkan, med skolan och

andra samhällsorgan med mycket kontakt med ungdomar. Någon

anledning för riksdagen att göra ett uttalande i saken finns

inte.

Med dessa ord avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju645

och Ju809 i här behandlade delar.

Försättande i nödläge

I motion Ju633 föreslås en ordning som innebär att män som

förmår en kvinna från ett annat land att bosätta sig i Sverige i

vissa fall skulle kunna dömas för försättande i nödläge. Det

handlar närmast om att straffbelägga "omvänd" vit slavhandel,

jfr 4 kap. 3 § BrB. En liknande fråga är den om oetisk

kontaktförmedling som utskottet behandlade år 1988 (se

1987/88:12 s. 20 f).

I fråga om oetisk kontaktförmedling, som kan sägas gå ut på

att "importera" kvinnor till Sverige, fann utskottet att

verksamheten kunde vara djupt oetisk och kränkande för de

inblandade parterna. Utskottet anförde att den som i

vinningssyfte ägnar sig åt sådan verksamhet på ett cyniskt sätt

utnyttjar inte bara kvinnors önskan om ett bättre liv utan också

mäns kontaktbehov och osäkerhet. Utskottet ansåg att åtgärder

borde vidtas mot denna typ av kontaktförmedling.

Frågan om åtgärder mot oetisk kontaktförmedling har också

varit aktuell i socialförsäkringsutskottet som i sitt av

riksdagen godkända betänkande (SfU 1986/87:21) ansåg att

lagstiftningsåtgärder knappast var det bästa sättet att komma

till rätta med problemet.

Också riksåklagaren och statens invandrarverk har ansett att

åtgärder borde vidtas mot denna typ av förmedlingsverksamhet.

Utskottet har nu inhämtat att arbete pågår i

arbetsmarknadsdepartementet med hithörande frågor som ett led i

ansträngningarna att minska våldet mot kvinnor. I första hand

inriktas arbetet på opinionsbildning och på att uppmärksamma

olika myndigheter på de berörda kvinnornas situation. Arbetet

har inte någon särskild straffrättslig inriktning.

Utskottet kan tillägga att -- i den mån någon förmår en kvinna

som kommit till Sverige att här prostituera sig -- gärningen

torde vara straffbar som koppleri. Och om kvinnan utsätts för

tvång eller liknande kan det aktualisera frågan om ansvar för

något annat brott i 4 kap. BrB än försättande i nödläge. Om det

handlar om sexuellt tvång kan ansvar enligt 6 kap. ifrågakomma

för sexualbrott. Också för brott begångna utomlands kan ansvar i

vissa fall utdömas i Sverige (se ovan under rubriken Sexuella

övergrepp mot barn i andra länder).

Det problem som aktualiserats genom motionen har som framgått

varit föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang under senare

år. Utskottet delar uppfattningen att olika åtgärder behövs för

att hjälpa och stödja berörda kvinnor.

Utskottet anser däremot att det knappast finns behov av

straffrättsliga åtgärder riktade mot män som förmår kvinnor att

resa till Sverige i vidare mån än vad som framgått ovan.

Med vad som nu anförts avstyrker utskottet bifall till motion

Ju633.

Olaga våldsskildring

I motion Ju832 efterlyses åtgärder för att förbättra

efterlevnaden av förbudet i 16 kap. 10 b § BrB om spridning av

bilder som skildrar sexuellt våld eller tvång (olaga

våldsskildring).

Denna fråga har aktualiserats i civildepartementet av

arbetsgruppen för frågor om våld mot kvinnor. Arbetsgruppen

anser att våldspornografin spelar en roll för att vidmakthålla

och förstärka en människosyn som inte är förenlig med vårt

samhälles uppfattning om alla människors lika värde. Och

arbetsgruppen konstaterar att det från olika håll satts i fråga

om samhället genom lagstiftningen om olaga våldsskildring

förmått motverka spridningen av våldspornografi. Arbetsgruppen

föreslår att regeringen tar initiativ till en utvärdering av

bestämmelserna (dnr. C91/418/JÄ).

Utskottet anser för sin del att en sådan utvärdering skulle

vara värdefull. Med hänsyn till att saken redan är aktualiserad

krävs dock inget uttalande från riksdagens sida. Utskottet

avstyrker bifall till motion Ju832 i denna del.

Besöksförbud

Lagen om besöksförbud trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop.

1987/88:137, JuU 42, rskr. 320). Bestämmelserna har sedan dess

ändrats (se 1989/90:JuU5, rskr. 65).

Regleringen innebär i första hand att en person kan förbjudas

att ta kontakt med an annan person eller att följa efter denna.

Om ett sådant förbud inte är tillräckligt kan ett utvidgat

besöksförbud meddelas. Ett sådant förbud kan innebära t.ex.

förbud att uppehålla sig i närheten av den andra personens

arbetsplats eller bostad. En förutsättning för besöksförbud är

att det finns risk för att den person som förbudet gäller i

annat fall skulle begå brott mot, förfölja eller allvarligt

trakassera den som förbudet avser skydda (i första hand kvinnor

som förföljs av tidigare äkta män eller sambor). Överträdelse av

förbudet kan medföra böter eller fängelse högst ett år.

Besöksförbud meddelas av åklagaren. Åklagarens beslut kan

överprövas av tingsrätten.

I motionerna Ju601 och Ju822 begärs uttalanden om att

tillämpningen av reglerna skall följas noga.

Utskottet konstaterar att lagen om besöksförbud redan

utvärderats och att vissa brister då kunnat konstateras. Detta

ledde på utskottets initiativ till lagändringar som trädde i

kraft för ett år sedan. Utskottet utgår från att tillämpningen

av besöksförbudslagen följs på samma sätt som annan ny

lagstiftning -- en allmän inriktning numera är att ny

lagstiftning skall utvärderas (se budgetpropositionen s. 5 f).

Något uttalande från riksdagens sida behövs inte, och utskottet

avstyrker bifall till här behandlade motionsyrkanden.

I motion Ju821 begärs en ordning som går ut på att domstolen

om den beslutat om besöksförbud skall underrätta posten,

televerket och länsstyrelsen. Motionärernas syfte synes vara att

härigenom få till stånd ett bättre sekretesskydd för kvinnan.

Utskottet vill först erinra om att frågan om besöksförbud

prövas av åklagaren; endast om beslutet överklagas blir det

föremål för prövning i domstol.

Härtill kommer att det är långt ifrån säkert att en kvinna som

behöver det förstärkta samhällsskydd som ett beslut om

besöksförbud innebär alltid är beredd att avstå från t.ex. att

finnas i telefonkatalogen. Det kan ju trots allt inte uteslutas

att besöksförbudet som sådant har avsedd effekt och att kvinnan

inte behöver "gå under jorden" för att skydda sig.

Enligt utskottets uppfattning bör kvinnan i varje enskilt

fall, t.ex. i samråd med polisen eller åklagaren, själv ta

ställning till vilka skyddsåtgärder utöver besöksförbudet som är

erforderliga. Utskottet vill på det bestämdaste ta avstånd från

sådana generellt verkande regler som föreslås i motion Ju821,

och utskottet avstyrker bifall till motionen i här behandlad

del.

I motion Ju822 föreslås att ett besöksförbud skall kunna

omfatta förbud för mannen att vistas i kvinnans hemkommun.

Enligt 2 kap. 8 § andra meningen regeringsformen (RF) är alla

svenska medborgare tillförsäkrade rätten att fritt förflytta sig

inom riket. Enligt 12 § kan denna rätt begränsas för att

tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt

samhälle. En sådan begränsning får inte gå utöver vad som är

nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den.

Redan vid besöksförbudslagens tillkomst (se prop. s. 16)

diskuterades mot den bakgrunden om ett utvidgat besöksförbud

(t.ex. förbud för mannen att uppehålla sig utanför kvinnans

bostad eller arbetsplats) var förenligt med RFs bestämmelser. I

propositionen kom justitieministern fram till att ett utvidgat

besöksförbud visserligen kunde sägas innebära en viss

inskränkning i den rörelsefrihet som garanteras i RF men hon

menade att det fick godtas med hänsyn till att det rörde sig om

lindriga ingrepp i rörelsefriheten. Riksdagen godtog den

bedömningen.

När det handlar om ett sådant förbud som nu begärs ställer sig

saken enligt utskottets mening annorlunda. I motionen begärs

möjlighet att meddela ett förbud som skulle kunna avse t.ex.

förbud att vistas i Stockholms kommun. Att ett sådant

långtgående förbud skulle strida mot RF är uppenbart. Utskottet

avstyrker bifall till här behandlad del av motion Ju822.

I motion Ju602 föreslås en ordning med obligatorisk häktning

vid överträdelse av besöksförbud.

Ett liknande yrkande behandlade utskottet förra året (se

1989/90:JuU19 s. 2). Utskottet anförde då att en ordning med

obligatorisk häktning i och för sig förekommer vid vissa mycket

allvarliga brott som mord, dråp eller människorov, för vilka

minimistraffet är fängelse minst två år. Utskottet ansåg att

överträdelse av besöksförbud i straffprocessuellt hänseende inte

kunde jämställas med sådan brottslighet. Utskottet har alltjämt

denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju602.

Målsägandebiträde

Lagen (1988:609) om målsägandebiträde trädde i kraft den 1

juli 1988 (prop. 1987/88:107, JuU33, rskr. 318). Enligt reglerna

har målsäganden möjlighet att på statens bekostnad få ett eget

juridiskt biträde vid förundersökning och rättegång rörande

vissa typer av brott. Rätten till biträde gällde i första hand i

mål om grova sexuella övergrepp men även, under vissa

förutsättningar, i mål om en del andra typer av brott med inslag

av våld och integritetskränkning.

I november 1989 konstaterade utskottet att möjligheterna att

få målsägandebiträde inte motsvarade aktuella behov. Enligt

utskottets mening borde rätten till målsägandebiträde dels

utvidgas till att omfatta alla sexualbrott enligt 6 kap. BrB,

dels väsentligt utvidgas när det gällde mål om misshandel.

Regeringen fick i uppdrag att lägga fram ett förslag för

riksdagen (1989/90:JuU5, rskr. 65).

I våras lade regeringen fram ett förslag om utvidgning av

rätten till målsägandebiträde som tillgodosåg riksdagens krav

(prop. 1989/90:158, 1990/91:JuU4, rskr. 16).

I motion Ju821 förs fram förslag, som stöder sig på

våldskommissionens betänkande, om rätt till målsägandebiträde

bl.a. vid övergrepp i rättssak och våld mot tjänsteman.

I motion Ju804 begärs en kompletterande regel till det

gällande regelsystemet, en "ventil", av innebörden att det skall

vara möjligt att få målsägandebiträde även i andra fall än som

framgår direkt av lagen om det finns särskilda skäl för det.

Liknande förslag fördes fram vid den hearing som

justitiedepartementet anordnade om förslaget om en utvidgning av

rätten till målsägandebiträde. I höstens ärende prövade

utskottet också frågan som fördes fram motionsvägen. Utskottet

fann inte anledning att tillstyrka de då aktuella motionerna.

Utskottet är nu berett att ompröva denna ståndpunkt. En

anledning härtill är att utskottet funnit att det finns några

brottstyper där inslag av sexuellt eller annat våld saknas men

där integritetskränkningen likväl kan vara mycket betydande.

Utskottet tänker här t.ex. på utpressning och vissa fall av

bedrägeri ("sol-och-vår"). Härtill kommer att också

våldskommissionen anser att det bör övervägas om rätten till

målsägandebiträde behöver utvidgas till att avse t.ex. våld mot

tjänsteman och övergrepp i rättssak. Vissa sådana fall skulle

utan tvekan kunna falla in under en sådan ventil som förordas i

motion Ju804.

Utskottet kan således ställa sig bakom kraven på en utvidgning

av rätten till målsägandebiträde i motion Ju804 och anser att

även förslagen i motion Ju821 bör övervägas närmare. Utskottet

vill dock understryka att en utgångspunkt för en översyn bör

vara de avgörande kriterierna för rätten till målsägandebiträde,

nämligen integritetskränkning resp. personlig relation till

gärningsmannen. Regeringen bör få i uppdrag att göra förnyade

överväganden i saken och därefter lägga fram ett förslag för

riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

I motion Ju821 förs också fram förslag om att utvidga rätten

till målsägandebiträde till att avse även överklagande av en dom

i skadeståndsdelen. Syftet synes vara att få till stånd en

ordning där staten betalar biträdesersättningen om domen

överklagas av målsäganden.

Ett målsägandebiträde är inte ombud för målsäganden utan har

den formella ställningen av rättegångsbiträde enligt 12 kap.

22 § rättegångsbalken (RB). Biträdet kan alltså inte handla

självständigt för målsägandens räkning och biträdets uppgift är

att på olika sätt med stöd och råd, även i juridiska frågor,

bistå målsäganden under förundersökning och rättegång. Uppgiften

är alltså inte att som ombud föra målsägandens talan även om

biståndet säkerligen ofta just avser olika skadeståndsfrågor (se

prop. 1987/88:107 s. 22 ff.). Som framgår av 3 § lagen om

målsägandebiträde ingår det inte i biträdets uppgifter att bistå

målsäganden med att föra talan om skadestånd om detta görs av

åklagaren.

Bakom den här beskrivna ordningen ligger överväganden av bl.a.

processekonomisk natur.

I propositionen (s. 26) anförde justitieministern att de skäl

av praktisk natur som kan anföras för att målsägandebiträdets

behörighet omfattar även skadeståndsfrågan gäller endast så

länge denna handläggs samtidigt med ansvarsfrågan. Skulle

skadeståndsfrågan avskiljas för att handläggas som ett särskilt

tvistemål, bör vanliga regler om biträde enligt rättshjälpslagen

träda in. En motsatt ordning skulle, framhöll justiteministern,

innebära att samhället prioriterar skadeståndsfordringar

beträffande vissa typer av brott, något som hon ansåg

principiellt olämpligt.

Frågan om målsägandebiträdets processuella ställning

behandlades också i höstens lagstiftningsärende med anledning av

ett motionsönskemål om ett förtydligande uttalande om

ansvarsfördelningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet i

fråga om skadeståndstalan.

Riksåklagaren har utfärdat allmänna råd i ämnet (RÅC I:114).

Utskottet uttalade i den fråga som då behandlades och som

måste sägas ha en viss anknytning till det nu aktuella

motionsspörsmålet, att utskottet saknade underlag för en

bedömning av om en lagändring behövs. Utskottet utgick från att

den frågan skulle övervägas vidare i regeringskansliet och

avstyrkte bifall till motionen. Sådana överväganden bör

lämpligen kunna ske i samband med den översyn som utskottet nyss

ställt sig bakom. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion Ju821 som sin mening ge regeringen till

känna.

Förtur för underårig målsägande

I motion Ju706 begärs att en ordning skall införas som innebär

obligatorisk förtur för mål där målsäganden är underårig.

Motionären anför att barn och ungdomar far särskilt illa av en

långt utdragen ovisshet genom en fördröjd process.

Regler om obligatorisk skyndsam handläggning finns i vissa

fall, t.ex. om den tilltalade är under 21 år eller om han är

häktad. I övriga fall, när förtursregler saknas, skall målen i

princip tas upp till behandling allt eftersom de blir klara för

avgörande, jfr 45 kap. 14 § RB.

Det finns emellertid i detta sammanhang också ett skönsmässigt

utrymme för domstolen; exempelvis brukar tid för

huvudförhandling genast bestämmas i ett mål där preskription

hotar eller där straffet kan förväntas bli ett långvarigt

fängelsestraff.

Ingenting hindrar att domstolen i ett sådant fall som

aktualiseras i motionen av hänsyn till målsäganden snabbt sätter

ut målet. Utskottet har svårt att se att det kan finnas behov av

en sådan -- lagreglerad -- ordning som föreslås i motionen.

Härtill kommer att det enligt utskottets mening av

domstolsekonomiska skäl bör undvikas att införa förtursregler

för mål där det inte är absolut nödvändigt. Utskottet avstyrker

bifall till motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till Brottsskadenämnden:

Förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 4 580 000 kr.,

2. beträffande anslag till Brottsskadenämnden: Ersättning

för skador på grund av brott

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

bifall till motion 1989/90:Ju821 yrkande 21 och 1990/91:Ju835

yrkande 1 i denna del samt med anledning av motionerna

1990/91:Ju824 yrkande 2 och 1990/91:Ju825 yrkande 6 till

Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19 000 000 kr.,

3. beträffande ytterligare anslag till Brottsskadenämnden:

Ersättning för skador på grund av brott

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 1 i denna

del,

4. beträffande årligt verksamhetsbidrag till

brottsofferjourer

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju813,

5. beträffande stöd till brottsofferjourer

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju843 yrkande 3,

6. beträffande en brottsofferjour i varje polisdistrikt

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 20,

res. 1 (c)

7. beträffande det övergripande ansvaret för

brottsofferjourerna

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 19,

res. 2 (c)

8. beträffande alternativ finansiering av

brottsskadenämndens verksamhet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 3,

res. 3 (v)

9. beträffande en brottsoffernämnd m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju632 i denna del,

1990/91:Ju824 yrkande 1 och 1990/91:Ju825 yrkande 5,

res. 4 (m)

10. beträffande en brottsofferombudsman

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 2,

res. 5 (v)

11. beträffande en brottsofferutredning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 22 i

denna del, 1990/91:Ju804 yrkande 3, 1990/91:Ju821 yrkande 17 och

1990/91:Ju825 yrkande 9,

res. 6 (m, fp, c)

12. beträffande ideellt skadestånd

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju805 i denna del,

1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och 1990/91:Ju832 yrkande

5,

res. 7 (fp, c, v)

13. beträffande förskottering av brottsskadestånd

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 22 i

denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och

1990/91:Ju825 yrkande 1,

res. 8 (m, c)

14. beträffande översyn av brottsskadelagen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 4,

res. 9 (v)

15. beträffande automatisk utbetalning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju825 yrkande 2 och

1990/91:Ju840,

res. 10 (m)

16. beträffande rekvisiten vid grov misshandel

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju630 yrkande 3,

res. 11 (m)

17. beträffande straffminimum för grov misshandel

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju630 yrkande 2,

1990/91:Ju802 yrkande 8 och 1990/91:Ju821 yrkande 25 i denna

del,

res. 12 (m, c)

18. beträffande straffmaximum vid misshandel

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju620 yrkande 1 i

denna del och 1990/91:Ju630 yrkande 1,

res. 13 (m)

19. beträffande straffmätningen vid misshandel i samband med

prostitution

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju805 i denna del,

res. 14 (v)

20. beträffande straffmätningen vid misshandel i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju620 yrkande 1 i

denna del, 1990/91:Ju630 yrkande 4, 1990/91:Ju632 i denna del

och 1990/91:Ju821 yrkande 25 i denna del,

res. 15 (m, c)

21. beträffande sexuella övergrepp mot barn i andra länder

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju631,

22. beträffande nödvärnsrätten

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju610 och

1990/91:Ju829,

res. 16 (fp)

23. beträffande kriminalisering av prostitutionskontakter

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju611, 1990/91:Ju614,

1990/91:Ju616, 1990/91:Ju617, 1990/91:Ju625, 1990/91:Ju637 och

1990/91:Ju645 yrkande 2,

res. 17 (c, v)

24. beträffande pornografiska föreställningar

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju645 yrkande 1 och

1990/91:Ju809,

25. beträffande försättande i nödläge

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju633,

26. beträffande olaga våldsskildring

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju832 yrkande 1,

res. 18 (fp)

27. beträffande uppföljning av besöksförbudslagen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju601 och

1990/91:Ju822 yrkande 3,

28. beträffande underrättelse om besöksförbud

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 22,

res. 19 (c)

29. beträffande förbud för mannen att vistas i kvinnans

hemkommun

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju822 yrkande 4,

30. beträffande obligatorisk häktning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju602,

31. beträffande utvidgad rätt till målsägandebiträde

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju804

yrkande 2 och 1990/91:Ju821 yrkande 24 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande rätt till målsägandebiträde vid talan mot

dom

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 24

i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

33. beträffande förtur för underårig målsägande

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju706.

Stockholm den 9 april 1991

På justitieutskottets vägnar

Lars-Erik Lövdén

Närvarande: Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s),

Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m),

Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars

Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister

Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s),

Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson

(m).

Reservationer

1. En brottsofferjour i varje polisdistrikt (mom. 6)

Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Inte heller" och slutar med "denna del" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser emellertid sådana tämligen opreciserade

uttalanden otillräckliga. Utskottet anser att riksdagen som en

anvisning i prioriteringsarbetet inom polisen som sin mening bör

ge regeringen till känna att arbetet bör inriktas på att se till

att det finns minst en brottsofferjour i varje polisdistrikt.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande en brottsofferjour i varje polisdistrikt

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 20

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Det övergripande ansvaret för brottsofferjourerna (mom. 7)

Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Mot den" och slutar med "åvila socialtjänsten" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan i och för sig instämma i våldskommissionens

synpunkter i sak men slutsatsen måste bli en annan. Det går

nämligen inte att komma ifrån att brottsofferjourerna under

ekonomiskt knappa förhållanden utför ett synnerligen värdefullt

ideellt arbete som knappast låter sig ersättas. Det är därför

nödvändigt att deras fortsatta existens garanteras. Det innebär

att staten måste ha en beredskap för att ta det övergripande

ansvaret för jourernas fortsatta verksamhet. En annan sak är att

detta inte får leda till att jourernas fristående ställning

riskeras.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande det övergripande ansvaret för

brottsofferjourerna

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 19

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Alternativ finansiering av brottsskadenämndens verksamhet

(mom. 8)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7

med "Utskottet kan" och slutar på s. 8 med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet känner stark sympati för motionärernas förslag. Det

ligger onekligen en pedagogisk poäng i tanken att bötesmedel

används för brottsskadestånd i stället för att användas som en

förstärkning av statsbudgeten i största allmänhet. Utskottet

anser att förslaget är värt att övervägas närmare, och utskottet

föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda saken. Vad

utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande alternativ finansiering av

brottsskadenämndens verksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju835 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. En brottsoffernämnd m.m. (mom. 9)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet har alltjämt" och slutar med "aktuella

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet är nu berett att ompröva detta ställningstagande.

Utskottet vill framhålla att tillskapandet av en särskild

brottsoffernämnd är ett viktigt led i att lyfta fram

brottsofferfrågorna och ge stödet till brottsoffren stadga och

kontinuitet. Utskottet är sålunda berett att stödja förslagen i

motionerna Ju632, Ju824 och Ju825 om inrättande av en

brottsoffernämnd. Nämnden bör under sitt första verksamhetsår få

ett anslag på 5 milj.kr. Regeringen bör återkomma med förslag i

ämnet.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande en brottsoffernämnd m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju632 i

denna del, 1990/91:Ju824 yrkande 1 och 1990/91:Ju825 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. En brottsofferombudsman (mom. 10)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet har fortfarande" och slutar med "behandlad del"

bort ha följande lydelse:

Sedan dess har det emellertid visat sig att det finns ett

tydligt behov av en offentlig person som har till uppgift att

som föreslås i motionen bevaka brottsoffrens rättigheter.

Utskottet är nu berett att ompröva sitt tidigare

ställningstagande, och utskottet tillstyrker förslaget om en

utredning om en särskild brottsofferombudsman. Regeringen bör få

i uppdrag att efter utredning av saken återkomma till riksdagen

med förslag. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande en brottsofferombudsman

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju835 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. En brottsofferutredning (mom. 11)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och

Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet finner" och slutar med "och Ju825" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det sålunda värdefullt om en samlad bild av

brottsoffrens situation nu kunde ges, och utskottet konstaterar

att det tidigare arbetet efter vissa kompletteringar borde kunna

tjäna som underlag för en bred redogörelse för brottsoffrens

situation. Samtidigt skall naturligtvis åtgärder för att

förbättra för dem föreslås. Utskottet tillstyrker således

motionsförslagen om en brottsofferutredning. Vad utskottet nu

anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande en brottsofferutredning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 22 i denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 17 och

1990/91:Ju825 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

7. Ideellt skadestånd (mom. 12)

Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v),

Kjell-Arne Welin (fp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Som framgått" och slutar med "behandlade delar" bort ha

följande lydelse:

I och för sig omfattas de nu aktuella spörsmålen av

utredningens direktiv. Utskottet anser emellertid att direktiven

bör kompletteras i förtydligande riktning. Utskottet anser

således att utredningens arbete skall riktas in på en höjning av

ersättningsnivån vid ideell skada, och utskottet anser att också

den fråga som aktualiserats genom Svea hovrätts nyssnämnda dom

måste belysas i utredningens arbete. Utskottet förutsätter att

regeringen utfärdar tilläggsdirektiv i nu angivna hänseenden.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande ideellt skadestånd

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju805 i

denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och

1990/91:Ju832 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

8. Förskottering av brottsskadestånd (mom. 13)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell

Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet är nu berett att inta en annan ståndpunkt. Det finns

nämligen starka skäl som talar för att staten i större

utsträckning bistår brottsoffer också när det gäller sakskador

och rena förmögenhetsskador. Utskottet anser att saken är väl

värd att närmare övervägas och förordar alltså en utredning med

den inriktning utskottet här angett. I det sammanhanget bör

naturligtvis även kostnaderna för en nyordning granskas. Vad

utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande förskottering av brottsskadestånd

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 22 i denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och

1990/91:Ju825 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

9. Översyn av brottsskadelagen (mom. 14)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Det sagda" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Det sagda hindrar inte att utskottet anser en översyn av

brottsskadelagen både viktig och angelägen. En sådan översyn

bör, som anges i motion Ju835, ges en inriktning som går ut på

att öka möjligheten för brottsoffer att få en skälig ekonomisk

ersättning för sina skador. Regeringen bör ges i uppdrag att

göra en sådan översyn. Vad utskottet nu anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande översyn av brottsskadelagen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju835 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Automatisk utbetalning (mom. 15)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Utskottets inställning" och slutar med "och Ju840"

bort ha följande lydelse:

Tanken på automatisk förskottering av brottsskadestånd som

fastställs i domstol finner utskottet emellertid intressant. En

sådan ordning skulle utan tvekan underlätta för brottsoffren och

skulle ha den fördelen att brottsoffren inte, på grund av

bristande kunskaper om möjligheterna till ersättning av staten,

skulle gå miste om sådan ersättning -- en annan sak är att den

föreslagna ordningen också skulle leda till ingrepp i

brottsskadelagen. Utskottet anser att frågan bör övervägas

närmare. Regeringen bör få i uppdrag att göra sådana

överväganden och därefter återkomma till riksdagen med förslag.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande automatisk utbetalning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju825

yrkande 2 och 1990/91:Ju840 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

11. Rekvisiten vid grov misshandel (mom. 16)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Vid frågans" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser för sin del den nuvarande situationen med

ständigt allt grövre våldsbrott mycket bekymmersam, och

utskottet anser att omedelbara åtgärder krävs. Ett led i sådana

åtgärder är att utvidga området för grov misshandel på det sätt

som förordas i motion Ju630. De i motionen förordade ändringarna

skulle också innebära att det grova misshandelsbrottet skulle

definieras på ett sätt som bättre står i överensstämmelse med

det allmänna rättsmedvetandet. Regeringen bör få i uppdrag att

snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande rekvisiten vid grov misshandel

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju630 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Straffminimum för grov misshandel (mom. 17)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell

Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "grov misshandel"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först erinra om att det måste vara fråga om

synnerligen allvarligt våld för att ansvar för grov misshandel

skall utdömas. Med hänsyn härtill och då utmätta straff allmänt

sett ligger i straffskalans nedre del -- något som även är

fallet vid grov misshandel -- anser utskottet att det är befogat

med en höjning av minimistraffet vid detta brott. Minimistraffet

bör, så som föreslås i motionerna Ju630, Ju802 och Ju821,

bestämmas till fängelse två år. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med ett sådant förslag. Detta bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande straffminimum för grov misshandel

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju630

yrkande 2, 1990/91:Ju802 yrkande 8 och 1990/91:Ju821 yrkande 25

i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

13. Straffmaximum vid misshandel (mom. 18)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Inte heller" och slutar med "riksdagens sida" bort

ha följande lydelse:

Ett misshandelsbrott innebär alltid en grov

integritetskränkning och medför ofta mycket lidande för offret.

Härtill kommer att också mycket allvarligt våld bedöms som

misshandel av normalgraden. Av den anledningen anser utskottet

det befogat med en höjning av maximistraffet vid sådana brott.

Som anförs i motion Ju630 bör maximistraffet för misshandel

bestämmas till fängelse fyra år. Regeringen bör få i uppdrag att

snarast lägga fram ett sådant förslag för riksdagen. Detta bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande straffmaximum vid misshandel

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju620

yrkande 1 i denna del och 1990/91:Ju630 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Straffmätningen vid misshandel i samband med prostitution

(mom. 19)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar

med "Utskottet tar" och slutar med "behandlad del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet tar upp den sista frågan först.

Som utskottet ser det är det självklart att offrets kön och

sociala status inte kan tillåtas ha någon som helst betydelse

när det gäller att bedöma hur allvarligt ett brott är. Utskottet

har i och för sig inte heller kunnat finna belägg för att

domstolarna skulle se på saken på något annat sätt, men det är

uppenbart att sådana misstankar finns hos allmänheten. Av den

anledningen är det befogat med en bred diskussion kring

hithörande frågor, t.ex. i samband med den utbildning om

våldsbrott mot kvinnor och barn som pågår på olika håll inom

rättsväsendet. Regeringen bör få i uppdrag att ta initiativ i

denna riktning. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande straffmätningen vid misshandel i samband med

prostitution

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju805 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

15. Straffmätningen vid misshandel i övrigt (mom.20)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell

Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Det pågående" och slutar med "och Ju821" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill först nämna att våldskommissionen konstaterar

att påföljden vid misshandel blir annan än fängelse i drygt

hälften av fallen. Utskottet delar uppfattningen att det är

nödvändigt med en lagändring för att komma till rätta med denna

straffmätningspraxis och är för sin del berett att redan nu ta

ställning för våldskommissionens förslag i denna del. Regeringen

bör alltså snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag

som går ut på att tydligare markera att det vid vissa brott,

t.ex. misshandel, endast undantagsvis kan komma i fråga att döma

till annan påföljd än fängelse. Detta bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande straffmätningen vid misshandel i övrigt

att riksdagen att riksdagen med anledning av motionerna

1990/91:Ju620 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Ju630 yrkande 4,

1990/91:Ju632 i denna del och 1990/91:Ju821 yrkande 25 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

16. Nödvärnsrätten (mom. 22)

Lars Sundin och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet gör" och slutar med

"fängelsestraffkommitténs förslag" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör regeringens beredning av

fängelsestraffkommitténs betänkande inte längre avvaktas.

Utskottet är alltså numera berett att uttala sitt stöd för en

sådan översyn av nödvärnsrätten som begärs i motion Ju610.

Självklart skall kvinnornas situation särskilt uppmärksammas och

informationsinsatser planeras. Regeringen bör få i uppdrag att

genast påbörja detta arbete. Vad utskottet nu anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande nödvärnsrätten

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju610 och

1990/91:Ju829 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

17. Kriminalisering av prostitutionskontakter (mom.23)

Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v) och Kjell Ericsson (c)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Yrkandet om" och slutar med "motionsyrkandena

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill nu, som en ledning för det departementala

arbetet, uttala att inriktningen bör vara att ett förslag om

kriminalisering av köparnas förfarande i

prostitutionsförhållanden snarast bör läggas fram för riksdagen.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande kriminalisering av prostitutionskontakter

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju611,

1990/91:Ju614, 1990/91:Ju616, 1990/91:Ju617, 1990/91:Ju625,

1990/91:Ju645 yrkande 2 och 1990/91:Ju637 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Olaga våldsskildring (mom. 26)

Lars Sundin och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet välkomnar i och för sig en sådan utvärdering även om

utskottet misstänker att frågan om utvärdering kan vara för

tidigt väckt -- lagstiftningen trädde som bekant i kraft den 1

januari 1989. Under alla omständigheter bör andra mer praktiskt

inriktade åtgärder vidtas samtidigt. Utskottet tänker då framför

allt på att en skärpt övervakning med all säkerhet skulle

förbättra efterlevnaden av förbudet. Det handlar alltså i första

hand om polisiära åtgärder. Regeringen bör få i uppdrag att ta

upp saken med rikspolisstyrelsen i prioriteringssammanhang.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 26 bort ha

följande lydelse:

26. beträffande olaga våldsskildring

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju832 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Underrättelse om besöksförbud (mom. 28)

Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

15 med "Enligt utskottets" och slutar på s. 16 med "behandlad

del" bort ha följande lydelse:

Häremot kan emellertid också invändas att kvinnan befinner sig

i en utsatt position där hon behöver allt stöd hon kan få. Och

risken finns att det blir henne övermäktigt att på egen hand

underrätta olika myndigheter om skyddsbehovet som så påtagligt

kommit till uttryck i besöksförbudet. Det kan också hävdas att

skyddsbehovet är särskilt starkt i de fall saken blivit föremål

för domstolsprövning -- i de fallen är ju konflikten mellan

parterna uppenbar. Även om det som framgått kan riktas vissa

principiella invändningar mot den ordning som föreslås i motion

Ju821 anser utskottet därför att den bör prövas. Utskottet vill

tillägga att de fall där besöksförbudet är den enda skyddsåtgärd

som behövs med all sannolikhet är mycket få. Regeringen bör

alltså få i uppdrag att överväga de sekretessfrågor och de

frågor av administrativ natur som aktualiseras i motionen och

snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha

följande lydelse:

28. beträffande underrättelse om besöksförbud

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 22

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Uppföljning av besöksförbudslagen (mom. 27)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anför:

Vi vill ytterligare understryka vikten av att en uppföljning

av besöksförbudslagen verkligen kommer till stånd. Först när det

finns kunskap om utfallet av reglerna om besöksförbud är det

möjligt att vidta effektiva åtgärder för att förbättra dem och

stärka skyddet för de utsatta kvinnorna.