Bet. 1990/91:JuU23

Justitieutskottets betänkande

1990/91:JUU23

Anslag till polisväsendet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

JuU23

TRETTONDE HUVUDTITELN

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om

anslag till polisväsendet för budgetåret 1991/92 och ett stort

antal motioner med anknytning till polisverksamheten.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Med anledning av motioner från (s), (m), (c), (v) och (mp)

uttalar utskottet enhälligt kritik mot rikspolisstyrelsen för

dess bristande efterlevnad av statsmakternas intentioner i fråga

om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet

konstaterar att läget i detta avseende är så allvarligt att

regeringen med skyndsamhet bör vidta åtgärder för att komma till

rätta härmed. Enligt utskottet bör regeringen också ta initiativ

till att en mera övergripande översyn sker av åtgärderna mot den

ekonomiska brottsligheten. Denna översyn skall gälla både

aktuell lagstiftning och organisatoriska frågor. Utskottet

understryker att översynen bör ske skyndsamt.

Utskottet avstyrker bifall till övriga motioner.

I betänkandet erinrar utskottet om sin positiva inställning

till arbetet att öka polisens synlighet och om sitt

avståndstagande från hastighetsövervakning med strikt

ägaransvar.

Utskottet erinrar också om sitt tidigare uttalande om att

regeringen snarast bör lägga fram ett förslag om utbyggnad av

sjöpolisverksamheten.

Till betänkandet har fogats 31 reservationer. Dessa gäller

bl.a. översyn av polisväsendet (fp, c), utbildning beträffande

vålds- och sexualbrott (m, fp), trafikövervakning (m) och (mp),

medborgarinflytande (v) samt information till brottsoffer (m,

fp, c).

Vid betänkandet har dessutom fogats fyra särskilda yttranden.

I ett av dessa erinrar utskottet (m, fp, c, v, mp) regeringen om

riksdagens uttalande hösten 1990 om vikten av en intensifierad

verksamhet med kvarters- och områdespoliser.

Propositionen

I proposition 1990/91:100, bilaga 15 (civildepartementet), har

regeringen (s. 65--67 och 69) berett riksdagen tillfälle att ta

del av vad civilministern anfört om riktlinjer för

resursanvändningen inom polisväsendet.

I proposition 1990/91:100, bilaga 15 (civildepartementet), har

regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1991/92

till Rikspolisstyrelsen anvisa ett förslagsanslag på

906 214 000 kr. (punkt E 1, s. 69--71);

till Statens kriminaltekniska laboratorium anvisa ett

förslagsanslag på 34 244 000 kr. (punkt E 3, s. 72 och 73);

till Lokala polisorganisationen anvisa ett förslagsanslag på

7381700000 kr. (punkt E 4, s. 73--75);

till Utrustning m.m. för polisväsendet anvisa ett

reservationsanslag på 243 500 000 kr. (punkt E 5, s. 75 och 76);

till Underhåll och drift av motorfordon m.m. anvisa ett

förslagsanslag på 164 048 000 kr. (punkt E 6, s. 76 och 77);

till Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg

anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. (punkt E 7, s. 77 och

78);

till Diverse utgifter anvisa ett förslagsanslag på 7349000

kr. (punkt E8, s. 78 och 79).

Motioner

1990/91:Ju201 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av polishus i Uddevalla och att

projektet påbörjas senast under budgetåret 1993/94.

1990/91:Ju202 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ytterligare polistjänster till

glesbygdsdistrikten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

även de små glesbygdsdistrikten bör tilldelas s.k. vakansmedel

bl.a. vid delpensioner.

1990/91:Ju203 av Jan Hyttring (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar bifalla rikspolisstyrelsens

framställning om att även under budgetåret 1991/92 anta 800 till

polismannautbildning och att anslaget till polishögskolan därför

fastställs till 107900000 kr.,

2. att riksdagen beslutar bifalla rikspolisstyrelsens

framställning om att 100 nya polistjänster inrättas för

tjänstgöring i glesbygdsdistrikt och att anslaget till den

lokala polisorganisationen därför fastställs till

7406700000 kr.,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ökning

av antalet stadigvarande administrativ personal för utförande av

arbetsuppgifter som inte kräver polismannautbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

polisdistrikten skall få ökat antal tjänster som kompenserar

bortfallet av tjänstetid vid deltidspensioneringar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vikten av att kvarterspolistjänsterna bemannas även om vakanser

inträffar på andra tjänster inom polisdistrikten,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en särskild

befordringsgång för kvarterspoliser.

1990/91:Ju204 av Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en successiv förstärkning av Helsingborgs

polisdistrikt.

1990/91:Ju206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om automatisk hastighetsövervakning.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T211.

1990/91:Ju208 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och Marianne

Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

polisutbildning förläggs till Kalmar.

1990/91:Ju210 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om uppförande av ny förvaltningsbyggnad för polisen i

Vänersborg.

1990/91:Ju211 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bemanningen av sjöpolisverksamheten i

Västervik.

1990/91:Ju212 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett nytt polishus i Gällivare.

1990/91:Ju213 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nya poliser till trafikövervakning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bättre utnyttjande av polisbilar och

motorcyklar.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T424.

1990/91:Ju214 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av synliga poliser i trafiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av bättre trafikövervakning.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T425.

1990/91:Ju215 av Hugo Andersson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bättre övervakning och ökad information för

att minska antalet olyckor orsakade av alkoholpåverkade förare.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T426.

1990/91:Ju216 av Rune Thorén (c) och Gudrun Norberg (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en förstärkt trafikbevakning

till sjöss.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:L911.

1990/91:Ju217 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om att kommun ges

möjlighet att inhämta uppgifter ur polisregister för att kunna

bedöma förvärvarens allmänna lämplighet.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo410.

1990/91:Ju218 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av förstärkt ordningsmakt i

Stockholm.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.

1990/91:Ju219 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att trafikövervakningen i huvudsak bör

inriktas på synlig övervakning.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T253.

1990/91:Ju220 av Göthe Knutson och Karl-Gösta Svenson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av radarfartkontroller i hamnar

och farleder samt andra sjöområden där fartgräns gäller.

1990/91:Ju221 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen vidtar sådana åtgärder att de

positiva effekterna av kvarterspolisinstitutioner enligt modell

Norrköping kan tillämpas på flera håll i landet.

1990/91:Ju222 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär utredning med syfte att klarlägga huruvida

det är möjligt att på det sätt som anförts i motionen öka

skyddet för intern polisiär radiotrafik.

1990/91:Ju224 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att snarast tillsätta en medborgarkommission

för granskning av utredningarna av mordet på Olof Palme.

1990/91:Ju225 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att 13 000 000 kr. under anslaget E 4,

Lokala polisorganisationen, skall omfördelas till bekämpning av

ekobrott,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tjänstgöring som kvarterspolis skall

vara meriterande för andra tjänster inom polisen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att rikspolisstyrelsen skall sköta

uppföljningen av polisdistriktens brottsförebyggande arbete,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

möjligheten att inrätta polislinjer vid gymnasieskolor och

högskolor,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring

enligt vad i motionen anförts om ökat kommunalt inflytande över

den lokala polismyndigheten,

6. att riksdagen hos regeringen begär ändringar i polislagen

enligt vad i motionen anförts om att polischef skall vara

sakkunnig och inte ledamot i polisstyrelse och polisnämnd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

utländska medborgare som är valbara till förtroendeuppdrag i

kommuner och landsting även skall vara valbara till polisnämnd

och polisstyrelse,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utredning av misstanke om brott av

poliser.

1990/91:Ju226 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ökad utbildning och upplysning vad gäller

bl.a. utfrågningsteknik vid kvinnors anmälan om misshandel eller

hot.

1990/91:Ju227 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för

invånarnas trygghet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att bekämpa våld och

kriminalitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbete mot droger och missbruk,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvarterspoliser och annan polisverksamhet.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo543.

1990/91:Ju618 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ökade insatser mot den

ekonomiska brottsligheten.

1990/91:Ju619 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson i

Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering och

översyn av reglerna om ekonomisk brottslighet.

1990/91:Ju622 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om upphävande av lagen om företagsbot.

1990/91:Ju623 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning

tillsätts med uppgift att göra en översyn av de speciella

ekobrottslagar som tillkom under 1980-talet.

1990/91:Ju638 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skärpning av gällande

skattebrottslag.

1990/91:Ju641 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om effektivt ingripande mot ekonomisk

brottslighet.

1990/91:Ju646 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en särskild lagregel för falsk polisanmälan med en

påföljd svarande mot menedsbrottet.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T439.

1990/91:Ju712 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om avveckling av PL 20 och sammanförande av dess regler med RBs

stadganden om husrannsakan, liksom om avskaffande av tidsregeln.

1990/91:Ju715 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utökad tid i polisarrest för den som grips på bar gärning.

1990/91:Ju718 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kyrkofrid och riksdagsfrid.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf638.

1990/91:Ju722 av Lars Norberg och Elisabet Franzén (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna, att

Birger Jarls fridslagar ånyo behöver bli gällande i Sverige,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om

kyrkofrid.

1990/91:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statens ansvar för att skydda medborgarna

mot brott,

5. att riksdagen beslutar att 800 nya poliser skall utbildas i

enlighet med vad som i motionen anförts,

6. att riksdagen beslutar att polisväsendet skall förstärkas

med 600 administrativa tjänster i enlighet med vad som i

motionen anförts.

1990/91:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisväsendets ansvar för samordning av

insatser för brottsoffer.

1990/91:Ju806 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att vidta åtgärder för

att skapa ändamålsenliga lokaler för polismyndigheterna i

Stockholms län.

1990/91:Ju808 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av skärpt

hastighetsövervakning.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T412.

1990/91:Ju810 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att upphäva lagen om företagsbot.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk636.

1990/91:Ju816 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning

tillsätts med uppgift att föreslå förändringar i gällande

lagstiftning för att försvåra ekonomisk brottslighet,

2. att riksdagen till rikspolisstyrelsen för budgetåret

1991/92 anslår 8000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit.

1990/91:Ju817 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av ökade insatser mot den ekonomiska brottsligheten.

1990/91:Ju818 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet med

taxisamverkan mot brott startas inom Kristianstads län.

1990/91:Ju820 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en

uppföljning och förstärkning av polismyndigheternas prioritering

av insatserna mot den ekonomiska brottsligheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet att organisationen för ekorotlarna

överförs till ny huvudman,

4. att riksdagen hos regeringen begär en genomlysning och

utvärdering av samtliga näringsbranscher och områden inom

rättsväsendet som ännu inte varit föremål för en utvärdering,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av lagstiftningsåtgärder på

ekobrottsområdet.

1990/91:Ju821 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prioritering av det kriminalpolitiska

arbetet till områdena brottsförebyggande arbete, våldsbrott,

narkotikabrott, ungdomsbrott, stöd till brottsoffer samt

ekonomisk brottslighet med särskild inriktning på miljöbrott,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisens ansvar när det gäller information

till brottsoffer,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisens arbetsuppgifter,

41. att riksdagen beslutar, med ändring av regeringens förslag

i denna del, att antalet polisaspiranter som intas vid

polishögskolan budgetåret 1991/92 skall vara 200 utöver vad

regeringen föreslagit, eller således 800,

42. att riksdagen till Rikspolisstyrelsen anvisar 40 000 000

kr. utöver vad regeringen har föreslagit, eller således

946 214 000 kr.,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbättring av personalläget i de mindre

polisdistrikten i glesbygd,

44. att riksdagen till Lokala polisorganisationen, för

ytterligare administrativa tjänster, anvisar 5 000 000 kr.

utöver vad regeringen har föreslagit, eller således

7 386 700 000 kr.,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om långa utredningstider hos polisen,

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning för att klargöra gränserna

för bevakningsföretagens verksamhet,

53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sjukvårdssekretess i kriminalvårdsanstalt

och polisarrest.

1990/91:Ju822 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 800 aspiranter skall antagas

till polisutbildningen i enlighet med vad som i motionen

anförts,

2. att riksdagen beslutar att 600 administratörer skall

anställas för att frigöra utbildade poliser från administrativa

uppgifter i enlighet med vad som i motionen anförts.

1990/91:Ju823 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisens betydelse och möjligheter att

förhindra ungdomsbrottslighet.

1990/91:Ju824 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen till Rikspolisstyrelsen för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 126 214 000 kr.,

4. att riksdagen till Lokala polisorganisationen för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag om 7 501 700 000

kr.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att polisen skall prioritera spaning och

utredning av brott som drabbar enskilda människor,

6. att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att

öka rättssäkerheten i lagar gällande ekonomisk brottslighet.

1990/91:Ju825 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheten att anlita pensionerade

polismän såvitt gäller stöd till brottsoffer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbättrad information till brottsoffer,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bättre uppgifter till brottsoffer om det

egna ärendet,

10. att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att

klarlägga de totala kostnaderna för brott mot enskilda.

1990/91:Ju826 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisens resurser.

1990/91:Ju828 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av den fortsatta översynen av

polisväsendet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en omorganisation och regionalisering av

polisväsendet,

3. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna till

att överföra verksamhet från polisen till andra myndigheter

utreds i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär att de konflikter som

finns mellan rättsväsendet och polisen utreds i enlighet med vad

som i motionen anförts,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

beslutsunderlag för en realistisk bedömning av behovet av

nyantagning av polisaspiranter i enlighet med vad som i motionen

anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vidtagande av sådana korrigeringar rörande

antalet polisaspiranter till antagningsomgången vårterminen 1992

som visar sig nödvändiga,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokaliseringen av polisutbildningen.

1990/91:Ju832 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar anvisa 10 000 000 kr. över

civildepartementets anslag att användas till bl.a. överfallslarm

för förföljda kvinnor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utredningar av brott begångna mot kvinnor

och barn av närstående.

1990/91:Ju839 av Ulla Tillander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om antagning av polisaspiranter.

1990/91:Ju843 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till påskyndad

planering av polishus i Nacka, Handen och Södertälje,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagändring

för att möjliggöra kommunala poliser.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So525.

Utskottet

Riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet

I propositionen har regeringen (s. 65--67 och 69) berett

riksdagen tillfälle att ta del av vad civilministern anfört om

riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet.

Grundläggande prioriteringsfrågor

I den av riksdagen antagna propositionen om polisens

arbetsformer på lokal och regional nivå, utbildning och

rekrytering (prop. 1984/85:81, JuU18, rskr. 164) har förutsatts

att statsmakterna i samband med budgetprocessen skall ta

ställning till hur resurserna inom polisväsendet totalt sett

skall användas. Statsmakternas prioriteringsbeslut är avsedda

att utgöra riktlinjer för den resursanvändning och

resursfördelning som sedan beslutas av de regionala och lokala

polismyndigheterna.

Under flera år sedan denna ordning lades fast utgjorde, enligt

vad statsmakterna varje år angav, narkotikabrottsligheten, den

ekonomiska brottsligheten och våldsbrottsligheten områden där

polisens insatser skulle prioriteras.

Frågan om de grundläggande prioriteringarna inom polisen var

föremål för riksdagens ställningstagande hösten 1990 (prop.

1989/90:155, JuU1, rskr. 1). Enligt de av regeringen framlagda

förslagen till riktlinjer för polisens verksamhet angavs bl.a.

att det borde ske en ökad inriktning mot brottsförebyggande

åtgärder i vid mening och mot brottsförhindrande åtgärder.

Riksdagen godtog förslagen i propositionen.

Civilministern uttalar i budgetpropositionen (s. 65) att

prioriteringarna inom polisen för budgetåret 1991/92 bör bygga

på de riktlinjer som statsmakterna lagt fast för innevarande

budgetår samt anför:

Polisen skall sålunda särskilt inrikta sin verksamhet på

åtgärder som går ut på att värna om människornas trygghet till

liv, hälsa, integritet och personlig egendom. Som ett uttryck

för detta och som ett led i ansträngningarna att nå det

kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten bör det ske en

ökad inriktning mot brottsförebyggande åtgärder i vid mening och

mot brottsförhindrande åtgärder.

En större andel av de totala polisresurserna bör således tas i

anspråk för den preventiva verksamheten. Därvid bör beaktas att

ett brett förebyggande polisarbete i många fall är det sätt som

på sikt ger bäst resultat när det gäller att komma till rätta

med gatuvåld, ungdomsbrottslighet, narkotikahantering,

skadegörelse och andra slag av kriminalitet och

ordningsstörningar som tilldrar sig kriminalpolitiskt intresse.

Detsamma gäller de felbeteenden i trafiken som utgör ett hot mot

säkerheten där.

Den allmänna övervakningsverksamheten i dess olika former

måste utvecklas och öka. Särskild uppmärksamhet måste därvid

ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i

kriminalitet och åt vaneförbrytare och andra som svarar för en

förhållandevis stor del av brottsligheten.

Med hänsyn till polisens trygghetsskapande funktioner måste de

enskilda personer som utsätts för brott sättas i centrum för

polisens uppmärksamhet och omsorg. Personer som är utsatta för

akut brottshot måste skyddas. Behovet av akut skydd mot olika

former av våldsbrott för utsatta kvinnor måste särskilt beaktas.

Polisen bör vidare beakta att det brottsförebyggande arbetet

för framgång förutsätter ett nära samarbete med andra

myndigheter och organ, såsom skolan, socialtjänsten,

folkrörelserna och föreningslivet.

Det är också angeläget att polisen på olika sätt verkar för

åtgärder som främjar en intensifierad verksamhet med kvarters-

eller områdespoliser. Detta bör uppmärksammas under det löpande

budget- och planeringsarbetet på alla nivåer inom

polisverksamheten.

Det som nu anförts utgör inte något principiellt avsteg från

reglerna om att det är en av huvuduppgifterna för polisen att

utreda brott som hör under allmänt åtal. Det är självfallet

nödvändigt att tillräckliga resurser även i fortsättningen

avdelas för denna verksamhet. Att polisen lägger en ökad tonvikt

vid det preventiva arbetet bör emellertid leda till ett

förändrat arbetssätt. I detta ligger en uppluckring av de

traditionella gränserna mellan ordningspolistjänst och

kriminalpolistjänst.

Polisens insatser när det gäller spaning och utredning bör

särskilt inriktas på våldsbrott, narkotikabrott samt ekonomisk

brottslighet och då särskilt sådan som hotar stora samhälleliga

värden såsom miljöbrottslighet.

Det är angeläget att de resurser som statsmakterna avdelat för

prioriterad verksamhet verkligen används för det avsedda

ändamålet.

Polisen bör eftersträva ett mer utvecklat samarbete mellan

polis och åklagare när det gäller förundersökningar med syfte

att utnyttja myndigheternas samlade resurser effektivare i

utredningsarbetet. Verksamheten på det området bör också kunna

göras enklare och för polisens del i större utsträckning ingå

som en integrerad del i det preventiva polisarbetet.

I flera motioner framförs krav beträffande prioriteringen inom

polisväsendet.

I motion Ju824 anför motionärerna att polisen i första hand

bör prioritera spaning och utredning av sådan brottslighet som

drabbar enskilda människor, t.ex. våldsbrott och narkotikabrott.

Utskottet kan konstatera att civilministerns uttalande

beträffande prioriteringen inom polisväsendet överensstämmer med

utskottets ställningstaganden i höstas till dessa frågor. Någon

anledning för utskottet att nu frångå ställningstagandet att

polisens insatser, när det gäller spaning och utredning,

särskilt bör inriktas på våldsbrott och narkotikabrott samt på

ekonomisk brottslighet och då särskilt sådan som hotar stora

samhälleliga värden såsom miljöbrottslighet finns inte.

Utskottet ansluter sig till de överväganden civilministern

gjort beträffande riktlinjer för resursanvändningen och

avstyrker bifall till motion Ju824 i nu behandlade delar.

Önskemålen i motionerna Ju225, Ju802 och Ju821 vari betonas

bl.a. polisens brottsförebyggande arbete får enligt utskottet

anses tillgodosedda.

Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Inledning

Under senare år har statsmakterna bl.a. i samband med

budgetregleringen angett att myndigheterna skall prioritera

insatser mot den ekonomiska brottsligheten (se 1988/89:JuU15 s.

10 f, 1989/90:JuU27 s. 11 f och 1990/91:JuU1 s. 15).

Under den allmänna motionstiden 1991 väcktes ett stort antal

motioner med en gemensam nämnare -- den ekonomiska

brottsligheten. I flertalet av dessa motioner begärs

intensifierade åtgärder mot denna brottslighet. Åtskilliga

motioner innehåller krav på en översyn och utredning av bl.a.

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Även lagändringar

efterlyses.

Utskottsutfrågning

Den 12 mars 1991 anordnade justitieutskottet en offentlig

utfrågning om den ekonomiska brottsligheten. De personer som

medverkade vid utfrågningen finns förtecknade i bilaga 1.

En redovisning av vad de medverkande anförde vid utfrågningen

finns i bilaga 2.

Motionerna

I motionerna Ju618, Ju619, Ju623, Ju816 och Ju820 förespråkas

en översyn och utredning av bl.a. samhällets åtgärder mot den

ekonomiska brottsligheten. Även i motion Ju824 begärs en

utredning, i detta fall för att öka rättssäkerheten i lagarna

mot den ekonomiska brottsligheten. En genomlysning och

utvärdering av samtliga näringsbranscher och områden som ännu

inte varit föremål för en genomgripande utvärdering efterlyses i

motion Ju820. I denna motion föreslås också att polisens och

åklagarnas åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten skall

samordnas under en egen brottsutredande organisation. Skärpta

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten efterlyses i motion

Ju641. Ett konkret förslag till lagändring framförs i motion

Ju638; motionärerna hemställer om en skärpning av

skattebrottslagen.

Överväganden

Mot bakgrund av den ekonomiska brottslighetens omfattning och

skadeverkningar vill utskottet inledningsvis, såsom tidigare

skett, understryka att den ifrågavarande brottsligheten utgör

ett stort samhällsproblem. I linje med vad utskottet tidigare

enhälligt uttalat vill utskottet framhålla att den ekonomiska

brottsligheten leder till en rad skadeverkningar för samhället;

stora medborgargruppers lojalitet mot regelsystemet på främst

skatterättens och det ekonomiska livets område i övrigt sätts på

stora prov, statens och kommunernas finanser påverkas negativt

varigenom fördelningspolitiska strävanden motverkas och

snedvridna konkurrenssituationer uppstår mellan olika företag så

att seriöst arbetande företag slås ut. Det är därför enligt

utskottet angeläget att samhället vidtar kraftfulla åtgärder för

att motverka denna brottslighet. En rad åtgärder har i detta

syfte vidtagits under senare år. Som exempel härpå kan nämnas

uppbyggnaden av eko-rotlar inom polisväsendet och den omfattande

utbildning som har genomförts inom polisväsendet,

åklagarväsendet och domstolsväsendet. Inom brottsförebyggande

rådet (BRÅ) har sedan andra hälften av 1970-talet bedrivits en

omfattande forskning om den ekonomiska brottsligheten. Ett

mycket stort antal rapporter har presenterats; som exempel kan

nämnas forskningsrapporterna 1988:3 Eko-brott, Eko-lagar och

Eko-domstolar och 1990:2 Den brottslige företagaren.

Dessa och många andra rapporter har upprättats inom ramen för

det uppdrag som regeringen år 1984 gav brottsförebyggande rådet

att genomföra ett forsknings- och utvärderingsprojekt om

ekonomisk brottslighet.

Trots de åtgärder som vidtagits har anmälningarna om påstådd

ekonomisk brottslighet blivit allt fler, vilket lett till att

antalet balanserade mål ökat hos polisen i många distrikt. Av

uppgifter som lämnades vid utskottets utfrågning framgår t.ex.

att endast 40 % av alla ekonomiska brott som anmäls blir

utredda, att, enligt beräkningar rikspolisstyrelsen gjort, 5 000

konkursbrott begicks år 1990 samt att polisen har resurser att

utreda ca 1 000 konkursbrott per år. Även om läget inte är lika

alarmerande i hela landet -- främst verkar det vara fråga om ett

storstadsproblem där Stockholm och Malmö är värst drabbade --

framstår den redovisade situationen som klart

otillfredsställande. Till detta kommer oroande uppgifter om en

successiv nedgång av antalet befattningshavare inom polisen som

är sysselsatta med utredning av ekonomiska brott.

Statsmakterna har under en lång följd av år angett att den

ekonomiska brottsligheten är ett av de prioriterade områdena för

polisens insatser när det gäller spaning och utredning. Dessa

statsmakternas prioriteringsbeslut är som förut sagts avsedda

att utgöra riktlinjer för den resursanvändning och

resursfördelning som beslutas av de regionala och lokala

polismyndigheterna. Det åligger rikspolisstyrelsen dels att till

polisorganisationen förmedla besluten om grundläggande

prioriteringar, dels att genom uppföljning tillse att fattade

beslut följs.

Som utskottet i det föregående redovisat (s. 10) har i den av

riksdagen antagna propositionen 1984/85:81 om polisens

arbetsformer på lokal och regional nivå, utbildning och

rekrytering förutsatts att statsmakterna i samband med

budgetprocessen skall ta ställning till hur resurserna inom

polisväsendet totalt sett skulle användas. Rikdagens beslut

innebar också att de regionala och lokala polismyndigheterna

gavs ett avgörande inflytande över verksamhetens inriktning och

resursfördelningen inom polisväsendet med utgångspunkt i de

allmänna riktlinjer för verksamheten som statsmakterna beslutar.

Utskottet tvingas konstatera att rikspolisstyrelsen i några

sammanhang vid angivande av aktuella prioriteringar, med

frångående av statsmakternas prioriteringsbeslut såvitt gäller

ekonomisk brottslighet, för sin del nämnt områdena

förebyggande verksamhet, ungdomsbrott,

yrkeskriminalitet och narkotikabrottslighet. Detta

förhållande är enligt utskottet så till vida otillfredsställande

som det kan utgöra en -- om än omedveten -- orsak till de förut

beskrivna ökade svårigheterna för polisen att effektivt utreda

och handlägga ärenden om ekonomisk brottslighet. Det får därtill

anses oacceptabelt särskilt som, i enlighet med vad tidigare

anförts, det ankommer på rikspolisstyrelsen att till den

regionala och lokala polisorganisationen förmedla statsmakternas

ställningstaganden i frågor om prioritering. Vid iakttagelser om

eventuella onöjaktigheter i resursutnyttjandet lokalt eller

regionalt synes det enligt utskottet vara en naturlig åtgärd för

rikspolisstyrelsen att inom ramen för sitt uppföljningsuppdrag i

första hand göra erforderliga påpekanden och, om det påkallas,

fästa regeringens uppmärksamhet på saken.

Oavsett orsakerna till den nuvarande situationen -- utskottet

är medvetet om att en serie, delvis svårbemästrade

omständigheter här inverkar -- är läget när det gäller

efterlevnaden inom polisen av statsmakternas intentioner i fråga

om den ekonomiska brottsligheten enligt utskottet så allvarligt

att åtgärder för att komma till rätta härmed måste vidtas med

skyndsamhet. Detta bör ankomma på regeringen.

I detta sammanhang är det enligt utskottet också nödvändigt

att en mera övergripande översyn sker av åtgärderna mot den

ekonomiska brottsligheten. Vid en sådan översyn bör även

gällande lagstiftning ses över särskilt med inriktning på en

strafflagstiftning och annan relevant lagstiftning som är såväl

lättillgänglig som lättillämplig. I organisatoriskt hänseende

bör vidare övervägas möjligheterna att utnyttja kompetens och

resurser utanför polis- och åklagarväsendet som normalt inte

används för bekämpning av ifrågavarande brottslighet liksom

frågan om huvudmannaskapet för åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten. Också åtgärder som påkallas av

brottsförebyggande rådets utvärderingar och branschstudier bör

här övervägas. Vad utskottet nu uttalat skall inte ses som en

begränsning av den av utskottet förordade översynen utan endast

som en exemplifiering. Regeringen bör ta initiativ till att en

översyn som den skisserade kommer till stånd. Utskottet vill

understryka betydelsen av att översynen sker skyndsamt.

Vad utskottet i det föregående med anledning av motionerna

Ju618, Ju619, Ju623, Ju638, Ju641, Ju816, Ju820 och Ju824 anfört

om prioritering och utredning bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Kvarterspoliser

Betydelsen av kvarterspolisverksamhet framhålls i motionerna

Ju203, Ju221 och Ju225.

Kvarterspolisverksamhetens betydelse behandlade utskottet den

gångna hösten (1990/91:JuU1 s. 32). Utskottet anförde då att

kvarterspolisverksamhet är av stor betydelse för ett effektivt

polisarbete, inte minst i brottsförebyggande syfte. Det är

därför, anförde utskottet, angeläget att berörda myndigheter på

olika sätt verkar för åtgärder som främjar en intensifierad

verksamhet med kvarters- och områdespoliser. Detta borde

uppmärksammas under det löpande budget- och planeringsarbetet på

alla nivåer inom polisverksamheten. Det borde enligt utskottet

ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som är behövliga för

att nå det angivna målet. Utskottets uttalande gav riksdagen som

sin mening regeringen till känna.

Som utskottet den gångna hösten uttalade är

kvarterspolisverksamheten av stor betydelse, inte minst i

brottsförebyggande syfte. Efter riksdagens tillkännagivande

beträffande kvarterspolisverksamheten utfärdade regeringen den

15 november 1990 ett regleringsbrev beträffande riktlinjer för

resursanvändningen inom polisväsendet. Häri uttalar regeringen,

såvitt avser kvarterspolisverksamhet, att det är angeläget att

polismyndigheterna på olika sätt verkar för åtgärder som främjar

en intensifierad verksamhet med kvarters- eller områdespoliser.

Detta bör uppmärksammas under det löpande budget- och

planeringsarbetet på alla nivåer inom polisverksamheten. Vidare

uttalar regeringen att rikspolisstyrelsen senast i den

fördjupade anslagsframställningen för budgetåren

1992/93--1994/95 skall redovisa vilka åtgärder som har vidtagits

under budgetåret inom polisen för att främja kvarters- och

områdespolisverksamheten.

Utskottet kan konstatera att regeringen, med anledning av

riksdagens tillkännagivande, börjat vidta åtgärder för att

förstärka kvarters- och områdespolisverksamheten. Det är

nödvändigt att fortsatta åtgärder vidtas utan dröjsmål. Med

dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionerna

Ju203, Ju221 och Ju225 i nu behandlade delar.

Översyn av polisväsendet

Olika önskemål om förändringar inom och översyn av

polisväsendet framförs i motion Ju828. Motionärerna behandlar

frågor om bl.a. polisväsendets mål och strategi,

beslutsorganisationen inom polisväsendet och överförande av viss

verksamhet från polisen till andra ansvariga organ. Även i

motion Ju821 begärs en översyn av polisens organisation.

I samband med att utskottet behandlade regeringens proposition

Förnyelse inom polisen (1989/90:155, JuU1) hösten 1990 tog

utskottet ställning till önskemål liknande de nu aktuella.

Utskottet uttalade bl.a. att (s. 16) övergripande frågor om

polisens verksamhet fortlöpande ägnas uppmärksamhet från

statsmakternas sida, att (s. 21) den organisation av

polisväsendet som har lagts fast genom olika reformer sedan

förstatligandet är lämplig och väl ägnad att ligga till grund

för ett ändamålsenligt polisarbete samt att (s. 16) renodling

bör vara en riktlinje för utveckling av polisens uppgifter.

Utöver utskottets nu redovisade uttalanden kan utskottet

konstatera att det inom civildepartementet inletts ett projekt

översyn av organisationsstrukturen inom polisväsendet (se

budgetprop. s. 63) som har till uppgift att göra en översyn av

organisationen på alla nivåer inom polisen. Motionsönskemålen

får härigenom anses tillgodosedda.

Åtgärder mot ungdomsbrottsligheten

Olika förslag till åtgärder för att förstärka polisens

betydelse och dess möjligheter att förhindra ungdomsbrottslighet

lämnas i motion Ju823. Motionärerna förespråkar bl.a. ökad

rekrytering av fler poliser med invandrarbakgrund.

När utskottet hösten 1990 behandlade liknande motionsyrkanden

(1990/91:JuU1 s. 22 f) uttalade sig utskottet, liksom tidigare,

för en breddad rekrytering till polisyrket. Utskottet anförde

att även om utskottet är medvetet om att en hel del görs från

rikspolisstyrelsens sida i detta syfte så vill utskottet

framhålla betydelsen av att ytterligare ansträngningar görs för

att driva på utvecklingen i önskad riktning. Något särskilt

uttalande utöver det anförda ansåg utskottet inte erforderligt.

Riksdagen följde utskottet.

Av statistik från rikspolisstyrelsens rekryteringssektion

framgår att av de 420 polisaspiranter som antagits till

utbildning med början den 14 januari 1991 är 19 personer eller

4,5 % av invandrarbakgrund.

Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu behandlad del.

Lokalförsörjningen för polisväsendet m.m.

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för polisväsendet.

Investeringar inom byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde

redovisas i form av en rullande treårsplan (prop. 1989/90:100,

bil. 9, FiU26, rskr. 266). Inom ramen för treårsplanen beslutar

regeringen om genomförande av enskilda byggnadsprojekt.

Sedan förstatligandet år 1965 har i landets 118

polismyndigheter genom om- och tillbyggnader eller nybyggnader

ställts i ordning ändamålsenliga lokaler för polisen i 103

centralorter samt i flertalet polisområden. I samband härmed har

i flera fall lokaler iordningställts för häkte,

åklagarmyndighet, lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet.

I budgetpropositionen (s. 67--69) redovisar civilministern

beträffande lokalförsörjningen för polisväsendet att under

hösten 1990 har nya förvaltningsbyggnader färdigställts i

Nyköping och Linköping, att byggstart har skett för

förvaltningsbyggnad i Malmö, etapp I, samt att det för

närvarande pågår ett om- och tillbyggnadsprojekt i Oskarshamn

och en nybyggnad av förvaltningsbyggnad i Karlskrona. Utöver

dessa byggnadsprojekt har för förvaltningsbyggnader i Huddinge,

Solna och Örebro medel tidigare tillförts treårsplanen, men

byggnadsuppdrag har ännu inte lämnats av regeringen.

För den kommande treårsperioden anges rikspolisstyrelsen föra

upp som högt prioriterade projekt en ombyggnad av polishögskolan

i Solna etapp II och III samt nybyggnader av

förvaltningsbyggnader dels till polisområde 3 (Södermalm) vid

polismyndigheten i Stockholm, dels till Uddevalla.

Byggnadsstyrelsen har som mest angelägna projekt med en planerad

byggstart under budgetåren 1991/92--1993/94 redovisat ombyggnad

av polishögskolan i Solna avseende etapp II och III, två mindre

projekt inom kvarteret Kronoberg i Stockholm, en nybyggnad för

polisområde 3 vid polismyndigheten i Stockholm samt lokaler för

bl.a. polisen i Fränsta. Byggnadsstyrelsen har därutöver

redovisat ett antal byggnadsprojekt med planerad byggstart efter

budgetåret 1993/94 och har i följande ordning prioriterat

förvaltningsbyggnader i Uddevalla, Vetlanda, Halmstad,

Vänersborg, Gällivare samt lokaler inom kvarteret Kronoberg i

Stockholm, lokaler för polisen vid Arlanda flygplats, lokaler

för polismyndigheten i Göteborg dels centralt i Göteborg, dels i

Västra Frölunda samt lokaler för polisen i Nacka.

Civilministern anför i budgetpropositionen (s. 69) att han,

med hänsyn till det statsfinansiella läget, inte anser det

möjligt att, utöver de projekt som redan förts upp i

treårsplanen för investeringar, påbörja något nytt

byggnadsprojekt under den kommande treårsperioden.

I flera motioner framförs önskemål om ny- och ombyggnad av

polishus i flera orter. Detta gäller Uddevalla (Ju201),

Vänersborg (Ju210), Gällivare (Ju212), Huddinge, Solna,

Södermalmspolisen (polisområde 3) i Stockholm och kvarteret

Kronoberg i Stockholm (Ju806) samt Handen, Nacka och Södertälje

(Ju806 och Ju843). Enligt motionärerna är de nuvarande lokalerna

i ett otillfredsställande skick för såväl personalen som

allmänheten.

Utskottet kan instämma i motionärernas uppfattning att det

beträffande de i motionerna berörda orterna föreligger behov av

nya lokaler för polisen. Denna uppfattning har utskottet för

flertalet av orterna uttryckt tidigare, i vissa fall flera

gånger (se bl.a. 1989/90:JuU27 s. 2 f). Utskottet har därvid

också uttalat att motsvarande behov föreligger beträffande andra

orter i landet och att det inte är möjligt för utskottet att

prioritera ett eller flera angelägna projekt framför andra. Av

det ovan anförda framgår att merparten av de byggnadsbehov som

påtalats i motionerna uppmärksammats i den löpande planeringen

för polisens lokalförsörjning.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju201, Ju210,

Ju212, Ju806 och Ju843 i nu behandlade delar.

Rikspolisstyrelsen

Antagning av polisaspiranter

Antagningen av polisaspiranter till polishögskolan uppgår för

innevarande budgetår till 800.

I budgetpropositionen redogör civilministern för

personalsituationen inom polisväsendet. Han anför bl.a. (s. 60)

att de senaste årens satsningar på intagning av polisaspiranter

varit av avgörande betydelse för att förbättra

personalsituationen och att denna satsning börjar ge effekt i

form av färdigutbildade poliser. Även om situationen håller på

att förbättras, gäller det att behålla en fortsatt hög antagning

till polishögskolan också framdeles, så att utvecklingen inte på

nytt vänder i negativ riktning. Mot bakgrund härav och på

grundval av de bedömningar som nu kan göras anser civilministern

att intagningen till polishögskolan budgetåret 1991/92 bör

bestämmas till 600 polisaspiranter. Med en sådan antagning

kommer personalsituationen inom polisen att ha bringats i balans

inom några år. En avstämning av denna prognos bör dock göras

under budgetåret anför civilministern. Han avser därför att

redan hösten 1991 pröva frågan om behovet av en ökad

aspirantantagning med hänsyn till den personalutveckling som

skett.

I motionerna Ju802, Ju821, Ju822 och Ju839 begärs att 800

polisaspiranter skall antas för utbildning under det kommande

budgetåret i stället för som regeringen föreslagit 600.

Som civilministern anför är det angeläget att en fortsatt hög

antagning till polishögskolan sker även framdeles så att

personalsituationen inte åter vänder i negativ riktning.

Utskottet kan ställa sig bakom den bedömning civilministern gör

beträffande intagningen till polishögskolan. Med hänsyn till det

bekymmersamma personalläge som för närvarande råder inom

polisväsendet vill utskottet emellertid understryka vikten av

att den av civilministern förutskickade avstämningen beträffande

behovet av intagning till polishögskolan kommer till stånd.

Denna prövning är enligt utskottets mening angelägen.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju802, Ju821, Ju822

och Ju839 såvitt nu är i fråga.

Önskemålen i motion Ju828 om åtgärder för att möjliggöra

nödvändiga korrigeringar av antagningen av polisaspiranter inför

vårterminen 1992 får enligt utskottets mening anses

tillgodosedda. Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu

behandlade delar.

Medelsanvisningen

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 906 214 000 kr. till

rikspolisstyrelsen.

I motionerna Ju203, Ju821 och Ju824 begärs en ökning av

anslaget till rikspolisstyrelsen för att möjliggöra en antagning

av 800 polisaspiranter nästa budgetår.

Utskottet har ovan under Antagning av polisaspiranter

avstyrkt motionsyrkanden om en ökning av antalet polisaspiranter

utöver vad civilministern föreslagit. Förutsättningar saknas att

tillstyrka bifall till motionerna Ju203, Ju821 och Ju824 i nu

behandlade delar.

I motion Ju816 begärs ytterligare 8 milj.kr. till

rikspolisstyrelsen för att förstärka rikskriminalens

utredningsresurser beträffande den ekonomiska brottsligheten;

även i motion Ju817 begärs ytterligare resurser för ökade

insatser mot den ekonomiska brottsligheten.

Som utskottet på s. 12 i detta betänkande uttalar under

rubriken Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten är en

översyn av samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

nödvändig. Utskottet är därför inte nu, i avvaktan på resultatet

av denna översyn, berett att förorda ytterligare resurser för

detta ändamål. Motionsyrkandena avstyrks.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Statens kriminaltekniska laboratorium

Medelsanvisningen

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 34 244 000 kr.

Anslaget har tillförts medel dels för utbildning inom

DNA-området, dels för ytterligare en tjänst inom den

skrifttekniska verksamheten.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Lokala polisorganisationen

Ökade personalresurser

Ett stort antal motioner innehåller yrkanden om tillförande av

fler tjänster; detta gäller såväl poliser som administrativ

personal.

Civilministern anför i budgetpropositionen (s. 62) att en väl

så viktig faktor när det gäller att förbättra

personalsituationen inom polisen är att utvecklingen fortsätter

mot att administrativ personal avlastar polispersonalen

arbetsuppgifter i de fall det är möjligt och lämpligt. Av

betydelse är också, forsätter han, att polispersonalen är

fördelad mellan polismyndigheterna på ett sätt som svarar mot

den verkliga arbetsbelastningen. Civilministern redovisar att

rikspolisstyrelsen i sin anslagsframställning begärt bl.a.

inrättandet av 100 nya polistjänster i glesbygd för att

kompensera en sned åldersfördelning där samt medel för att

tillföra polisväsendet ytterligare administrativ personal. Efter

att ha uttalat sin förståelse för de problem som är förknippade

med åldersstrukturen bland poliserna i vissa distrikt anför han

att det med hänsyn till det vakansläge som ännu råder knappast

är ändamålsenligt att nu inrätta nya polistjänster.

Civilministern anför vidare att det i det rådande

statsfinansiella läget inte heller är möjligt att företa en

utökning av antalet andra tjänster inom polisen; de satsningar

som skall göras måste i första hand inrikta sig på att fylla de

vakanta polistjänster som finns i dag.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om civilministerns

bedömning i proposition 1989/90:155 Förnyelse inom polisen.

Där säger civilministern bl.a. att i den polisiära yrkesrollen

bör betonas funktionen som offentlig tjänsteman med särskild

kompetens och särskilda befogenheter för att fullgöra polisens

huvuduppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet;

arbetsuppgifter som inte kräver polisutbildning bör i regel

skötas av annan personal vid polismyndigheterna.

Nya polistjänster

I motion Ju202 framförs önskemål om att 100 nya polistjänster

skall inrättas i glesbygdsdistrikt. Motion Ju203 innehåller

önskemål om att kompensation skall ske för det bortfall av

polismannatjänster som blir följden av deltidspensioneringar.

Utskottet kan instämma i civilministerns uppfattning att de

satsningar som görs i dag i första hand bör inrikta sig på att

fylla de vakanta polistjänster som finns. Härtill kommer vad

utskottet tidigare i detta betänkande uttalat (s. 18) i samband

med frågan om antagning av aspiranter till polishögskolan.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju202 och Ju203 i nu

behandlade delar.

Nya administrativa tjänster

Önskemål om att ytterligare 600 administrativa tjänster inom

polisen skall inrättas framförs i motionerna Ju802, Ju822 och

Ju826; även motion Ju203 innehåller yrkande om flera

administrativa tjänstemän.

Liksom civilministern anser utskottet att en väl så viktig

faktor när det gäller att förbättra personalsituationen inom

polisen är att utvecklingen fortsätter mot att administrativ

personal avlastar polispersonalen arbetsuppgifter i de fall det

är möjligt och lämpligt. Enligt utskottet bör de rent polisiära

resurserna koncentreras på sådana uppgifter som fordrar den

särskilda kompetens som följer med polisutbildningen, medan

andra arbetsuppgifter bör utföras av annan personal. Det rådande

statsfinansiella läget medger emellertid inte några andra

satsningar än sådana som går ut på att fylla de vakanta

polistjänster som finns i dag. Utskottet kan dock tillägga att

-- i linje med vad utskottet tidigare förespråkat -- också under

nästa budgetår lönemedel för vakanta polismanstjänster skall

övergångsvis få tas i anspråk för att förstärka den

administrativa kapaciteten. I övrigt hänvisar utskottet till

sina uttalanden i ämnet förra året (1989/90:JuU27 s. 10 f).

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju203, Ju802, Ju822

och Ju826 i nu behandlade delar.

Medelsanvisningen

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 7 381 700 000 kr.

till lokala polisorganisationen.

I motionerna Ju202 och Ju203 begärs ytterligare medel för

inrättande av fler polistjänster. Även motionerna Ju821 och

Ju824 innehåller önskemål om mera medel, i dessa fall för att

inrätta fler administrativa tjänster. Med hänsyn till utskottets

ställningstaganden ovan beträffande inrättandet av nya tjänster

avstyrker utskottet bifall till nu ifrågavarande

motionsyrkanden.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisning.

I motion Ju225 framförs önskemål om att 13 milj.kr. --

avseende kostnaderna för polisens specialstyrka mot terrorism --

skall omfördelas till resurser för bekämpning av ekonomisk

brottslighet.

Utskottet uttalade sig förra året, i samband med behandlingen

av anslag till polisväsendet, till förmån för en

beredskapsstyrka mot terrorism (1989/90:JuU27 s. 3 f). Utskottet

vidhåller denna bedömning och avstyrker bifall till motionen i

nu behandlade delar.

Utrustning m.m. för polisväsendet

Medelsanvisningen

Regeringen föreslår ett reservationsanslag på 243 500 000 kr.

För att upprätthålla tryggheten för förföljda kvinnor begärs i

motion Ju832 att 10 milj.kr. skall anslås för anskaffande av

särskilda överfallslarm.

I proposition 1990/91:113 Om en ny jämställdhetslag, m.m.

lämnar regeringen en redovisning av sin syn på problematiken

kring våld mot kvinnor. Däri anförs bl.a. att en särskild

satsning bör göras för att ge polisen bättre möjligheter att ge

akut skydd för kvinnor som utsatts för våld eller hot om våld. I

årets budgetproposition uttalar civilministern (s. 65) att de

personer som utsätts för brott måste sättas i centrum för

polisens uppmärksamhet och omsorg. Personer som är utsatta för

akut brottshot måste skyddas. Behovet av akut skydd mot olika

former av våldsbrott för utsatta kvinnor måste särskilt beaktas.

För tillgodoseende av behovet av akut skydd mot olika former av

våldsbrott för utsatta kvinnor har 5 milj.kr. avsatts för

anskaffning av larm m.m. (budgetprop. s. 64 och 76).

Justitieministern uttalar i budgetpropositionen (bil. 4, s.

35) att stödåtgärderna åt kvinnor som berörs av besöksförbud har

förbättrats på olika håll i landet. Sålunda beslutade

polisstyrelsen i Stockholm i oktober 1990 att de kvinnor som

skyddas av besöksförbud och som lever i ständig rädsla för vad

som kan hända dem och deras anhöriga skall kunna utrustas med

ett personligt larm, om de så önskar. I syfte att anpassa

skyddsinsatser m.m. har vidare polismyndigheten i Stockholm

uppdragit åt chefen för brottsförebyggande roteln att ta kontakt

med samtliga hotade kvinnor som berörs av besöksförbud. Chefen

för kriminalavdelningen informeras fortlöpande om hotsituationen

och bedömer därefter vilken form av skyddsinsats -- t.ex. ett

personligt larm -- som bör sättas in.

Som framgår av den lämnade redovisningen har som ett utflöde

av polisens trygghetsskapande funktioner åtgärder vidtagits och

medel reserverats för det ändamål motionärerna vill tillgodose.

Anledning saknas att frångå regeringens bedömning beträffande

beloppets storlek. Utskottet avstyrker bifall till motionen och

tillstyrker bifall till regeringens förslag till

medelsanvisning.

Underhåll och drift av motorfordon m.m.

Medelsanvisningen

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 164 048 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg

Medelsanvisningen

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Diverse utgifter

Medelsanvisningen

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 7 349 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Övriga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motioner som

väckts under den allmänna motionstiden vid 1990/91 års riksmöte

och som behandlar frågor med anknytning till polisen.

Fördelning av polisresurser

Önskemål om fördelning av nyutexaminerade poliser till olika

polisdistrikt och för skilda ändamål framställs i ett flertal

motioner. Motion Ju821 innehåller en begäran om att fler

nyutexaminerade poliser skall tilldelas glesbygdsdistrikten.

Enligt motion Ju213 bör åtskilliga av de nya poliser som

tillkommer de närmsta åren avdelas för trafikövervakning. I

motion Ju204 framställs önskemål om att en större andel av de

polisaspiranter som anställs skall komma Helsingborgs

polisdistrikt till del.

I denna fråga kan utskottet endast erinra om att det ankommer

på rikspolisstyrelsen att fortlöpande göra överväganden rörande

resursfördelningen mellan polismyndigheterna och på regeringen

att besluta därom. Fördelningen av polisaspiranter görs länsvis

av rikspolisstyrelsen och på de olika polisdistrikten av

länsstyrelsen i resp. län. Utskottet, som utgår från att det vid

de överväganden som sker beaktas sådana synpunkter som

motionärerna för fram, avstyrker bifall till motionerna i nu

aktuella delar.

Utbildning av poliser

Samordning med högskoleutbildning

I motion Ju225 förespråkas samordning av polisutbildningen med

bl.a. högskoleutbildning. Liknande motionsyrkanden behandlade

utskottet hösten 1990 (1990/91:JuU1 s. 21 f). Utskottet

redovisade då att civilministern i proposition 1989/90:155

uttalat att det finns goda skäl för att i större utsträckning

samordna polisutbildningen med annan högskoleutbildning och att

möjligheterna att åstadkomma en sådan samordning därför bör tas

till vara. Samtidigt anförde civilministern att det måste

beaktas att förutsättningarna för en samordning är begränsade

med hänsyn till bl.a. de yrkesspecifika krav som gäller för

polisutbildningen och som måste styra uppläggningen av

undervisningen. Utskottet konstaterade att civilministerns

uttalande överensstämde med utskottets inställning.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker

bifall till motionsyrkandet.

Decentralisering av polisutbildningen

Motionerna Ju208 och Ju828 innehåller yrkanden om

decentralisering av polisutbildningen.

Utskottet behandlade denna fråga hösten 1990 (1990/91:JuU1 s.

22). Utskottet redovisade civilministerns uppfattning (se prop.

1989/90:155 s. 82) att den reguljära vidareutbildningen av

poliser i ökad utsträckning bör kunna förläggas till regional

eller lokal nivå. Även beträffande den funktionsinriktade

utbildningen uttalade civilministern (s. 83) att denna

utbildning i största möjliga utsträckning bör decentraliseras.

Utskottet, som ställde sig bakom civilministerns uttalanden, kan

konstatera att syftet bakom motionsyrkandena genom utskottets

ställningstagande får anses tillgodosedda.

Utbildning beträffande vålds- och sexualbrott

Önskemål om ökade kunskaper beträffande utredning av framför

allt vålds- och sexualbrott mot kvinnor och barn framförs i

motionerna Ju226 och Ju832.

Beträffande frågor om utredning av våldsbrott mot kvinnor

anför regeringen i proposition 1990/91:113 Om en ny

jämställdhetslag, m.m. att rikspolisstyrelsen bör få i uppdrag

att tillsammans med socialstyrelsen, domstolsverket och

riksåklagaren genomföra fortbildning av berörda yrkesgrupper på

central, regional och lokal nivå inom rättsväsendet liksom inom

socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Syftet med

fortbildningen skall vara att ge kunskap om våldet, dess

effekter och orsaker, och därigenom förbättra stödet till de

kvinnor som utsätts för olika former av våldsbrott och få till

stånd en mer effektiv förundersökning m.m. på området.

Regeringen anför vidare att särskilda medel avses bli ställda

till förfogande för ändamålet, bl.a. 3 milj.kr. under anslaget

E 4. Lokala polisorganisationen.

År 1985 gav regeringen (justitiedepartementet) ut en rapport

Misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn.

Denna hade på regeringens uppdrag sammanställts av

representanter från bl.a. rikspolisstyrelsen, riksåklagaren och

domstolsverket. Rapporten är en sammanfattande handledning för

alla som i sitt arbete kommer i kontakt med offer för misshandel

och sexualbrott. Enligt propositionen om en ny jämställdhetslag

(s. 51) har rapporten setts över, också med hänsyn till ny

lagstiftning, nya rutiner och nya forskningsresultat på området,

och den skall användas vid den kommande fortbildningen.

Sedan år 1985 pågår vid brottsförebyggande rådet ett

forskningsprojekt om sexuella övergrepp mot barn. Ett flertal

rapporter har presenterats. En arbetsgrupp inom projektet

presenterade år 1990 en rapport När man misstänker sexualbrott

mot barn (BRÅ-rapport 1990:8). Rapporten är avsedd att fungera

som en kunskapskälla och vägledning för dem som kommer i kontakt

med barn som har utsatts för sexuella övergrepp.

Frågor om sexuella övergrepp mot barn har övervägts av

våldskommissionen. Kommissionen har i sitt betänkande Våld och

brottsoffer (SOU 1990:92) lämnat förslag på vissa åtgärder för

att förebygga sexualbrott mot barn.

Inom justitiedepartementet sker för närvarande en översyn av

kriterierna för gradindelningen av sexualbrott mot barn.

Översynen sker på grundval av departementspromemorian (Ds

1989:6) Sexuella övergrepp mot barn m.m. I promemorian

lämnas förslag till vissa ändringar av bestämmelserna om

sexualbrott i 6 kap. brottsbalken. Ändringarna syftar till att

på ett tydligare sätt markera det allvar med vilket sexuella

övergrepp mot barn måste ses. När det gäller våldtäkt och

sexuellt utnyttjande av underårig markeras att offrets låga

ålder är en faktor som normalt bör medföra att brottet skall

anses som grovt.

Socialstyrelsen kommer under våren 1991 att publicera allmänna

råd med förslag till handläggningsrutiner vid medicinska,

barnpsykiatriska och sociala utredningar av sexualbrott mot

barn. Råden är avsedda för socialtjänsten samt hälso- och

sjukvården. Även andra frågor t.ex. samarbete mellan myndigheter

kommer att behandlas.

Som framgår av det anförda pågår ett omfattande arbete med

sådana frågor som aktualiserats genom motionerna. Detta är

enligt utskottets mening viktigt och angeläget. Utskottet vill i

detta sammanhang särskilt peka på att riksdagen nyligen, på

hemställan av justitieutskottet, (1990/91:JuU15, rskr. 152)

uppdragit åt regeringen att ta initiativ till att erforderliga

utbildningsinsatser och andra åtgärder kontinuerligt äger rum

för de yrkesutövare inom rättsväsendet som tar befattning med

sexualbrott som begåtts mot barn. Med hänsyn till redan vidtagna

och planerade åtgärder saknas anledning för något riksdagens

uttalande med anledning av de nu aktuella motionerna.

Trafikövervakning

Motionerna Ju206 och Ju219 innehåller uttalanden till förmån

för synlig trafikövervakning medan det i motion Ju808 framförs

önskemål om automatisk trafikövervakning i hela landet. Behovet

av bättre trafikövervakning och flera synliga poliser betonas i

motionerna Ju213 och Ju214. Även i motion Ju215 betonas vikten

av ökad trafikövervakning.

Frågor om trafikövervakning har utskottet behandlat upprepade

gånger (se 1990/91:JuU1 s. 24 och där angivna betänkanden samt

1989/90:JuU27 s. 12 f). Utskottet vill -- liksom tidigare -- i

anslutning till motionerna uttrycka sin oro över den bristande

regelefterlevnaden i trafiken och framhålla det angelägna i att

komma till rätta med hastighetsöverträdelser.

Som framhålls i utskottets betänkande 1990/91:JuU1 s. 24

kommer frågor om bl.a. organisation och arbetsmetoder vid

trafikövervakning att bli föremål för en särskild utredning.

Enligt uppgifter som utskottet under ärendets beredning inhämtat

från civildepartementet pågår arbetet med att utarbeta direktiv

för den aviserade utredningen. Utskottet anser sig kunna utgå

från att sådana frågor som tas upp i de nyss behandlade

motionerna kommer att beröras under utredningsarbetet. Anledning

saknas att föregripa den aviserade utredningen. I sammanhanget

vill utskottet erinra om sin positiva inställning till arbetet

att öka polisens synlighet och sitt avståndstagande från

hastighetsövervakning med strikt ägaransvar (1989/90:JuU27 s.

13).

Med dessa uttalanden avstyrks motionsönskemålen.

Sjöpolisverksamhet

Motionerna under denna rubrik berör olika frågor om säkerheten

på sjön.

Sjöpolisverksamheten i Västervik behandlas i motion Ju211;

motionärerna begär för denna verksamhet personalförstärkningar.

I motion Ju216 aktualiseras behovet av trafikövervakning till

sjöss; i samma syfte begärs i motion Ju220 hastighetsövervakning

med radarkontroll på sjön.

Olika frågor om sjöpolisen och kustbevakningen har under lång

tid övervägts av en rad utredningar. Justitieutskottet och dess

föregångare, första lagutskottet, har vid flera tillfällen

behandlat frågorna. Här hänvisas till redovisningen i utskottets

yttrande 1989/90:JuU2y -- Polisiär verksamhet till sjöss.

Sammanfattningsvis har utskottet vid flera tillfällen

konstaterat att framförda krav på en utbyggnad av sjöpolisen är

väl underbyggda, och utskottet har anslutit sig till tanken på

en utbyggnad. Utskottets inställning har varit att ett utdraget

översynsarbete rörande förhållandet mellan sjöpolisen och

kustbevakningen inte bör få hindra en behövlig men länge

eftersatt utbyggnad av sjöpolisverksamheten. Utskottet har i

sammanhanget vidare uttalat att polisiära arbetsuppgifter

primärt skall ankomma på polisen samt att det är viktigt att

säkerställa ett gott samarbete mellan polisen och

kustbevakningen inte minst i fråga om radiotrafik och

utbildning.

Utskottet konstaterade i sitt yttrande att föredragande

statsrådet anfört att chefen för civildepartementet i ett senare

sammanhang, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet,

kommer att ta upp vissa frågor om den polisiära verksamheten

till sjöss och de därtill anknytande spörsmålen om

resursfördelning och samverkan mellan polisen och

kustbevakningen. I yttrandet sade sig utskottet utgå från att de

överväganden av chefen för civildepartementet som sålunda

aviserats inom kort kommer att resultera i att förslag rörande

sjöpolisverksamheten föreläggs riksdagen. Utskottet utgick också

från att dessa överväganden kommer att präglas av det synsätt på

frågorna som just refererats.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår inom civildepartementet

arbetet med direktiv till en utredning om sjöpolisverksamheten.

I anslutning härtill vill utskottet erinra om sina tidigare

uttalanden i ämnet. I beaktande av det anförda bör motionerna

Ju211 och Ju216 inte föranleda något riksdagens uttalande.

Beträffande önskemålet i motion Ju220 om hastighetsövervakning

med radarkontroll kan utskottet konstatera att en

försöksverksamhet i linje med vad som anförs i motionen pågår

inom Täby polisdistrikt. Motionen får därigenom anses

tillgodosedd.

Polisregister

I motion Ju217 begärs sådana ändringar i lagen om förvärv av

hyresfastigheter m.m. att endast personer med ett seriöst

intresse för förvaltning av hyreshus skall få möjlighet att bli

ägare av sådana. En åtgärd i denna riktning är enligt

motionärerna att ge en kommun möjlighet att inhämta uppgifter ur

polisregister för att kunna bedöma förvärvarens allmänna

lämplighet.

Regler om polisregister finns i lagen (1965:94) om

polisregister m.m. och i polisregisterkungörelsen (1969:38). Ett

sådant register får innehålla uppgifter bl.a. om den som ådömts

påföljd eller genom godkänt strafföreläggande bötfällts för

brott mot brottsbalken och vissa specialstraffrättsliga lagar.

Strikta restriktioner gäller beträffande åtkomligheten av

uppgifter ur ett polisregister.

Utskottet uttalade den gångna hösten (1990/91:JuU1 s. 28)

bl.a. att det inom ramen för det arbete som bedrivs av

samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI)

för närvarande pågår en översyn av polisregisterlagstiftningen.

Datainspektionen har föreslagit att regeringen tillsätter en

parlamentarisk utredning med uppdrag att se över

polisregisterlagstiftningen i dess helhet. Enligt vad utskottet

inhämtat pågår det inom regeringskansliet för närvarande en

översyn av polisregisterlagstiftningen. Med hänsyn till det

pågående utredningsarbetet är något särskilt uttalande från

riksdagen med anledning av motion Ju217 inte erforderligt.

Polisen i storstad

I motionerna Ju218 och Ju227 behandlas olika förslag till

åtgärder för att komma till rätta med den ökade brottsligheten i

storstäder och då främst i Stockholm. Motion Ju843 innehåller en

begäran om en lagändring som gör det möjligt att anställa

kommunala poliser, främst i Stockholm, för trafikövervakning.

Frågor om polisverksamhet inkluderande kommunala trafikpoliser

i storstadsområden -- främst Stockholm -- behandlade utskottet

så sent som i höstas (1990/91:JuU1 s. 24 och 28 f). Utskottet

uttalade då i sitt av riksdagen godkända betänkande bl.a. att

utskottet utgick från att regeringen och andra berörda

myndigheter utan något särskilt uttalande därom från riksdagen

noga följer utvecklingen beträffande polisverksamhet i

storstadsområden och därvid vidtar de ytterligare åtgärder som

visar sig erforderliga. Utskottet kan konstatera att ett allt

större antal polisaspiranter kommer från Stockholmregionen,

vilket bör bidra positivt till möjligheten att förse denna

region med poliser. Anledning saknas för utskottet att nu göra

någon annan bedömning än i höstas, och utskottet avstyrker

bifall till motionerna i nu behandlade delar.

Polisens radiotrafik

I motion Ju222 beskrivs hur allmänheten, genom den möjlighet

som finns att avlyssna interna polisiära radiomeddelanden, kan

missbruka det förhållandet att det är tillåtet att inneha

polisradiomottagare. Motionären begär en utredning om vilka

tekniska lösningar som finns för att komma till rätta med

problemet.

Utskottet har under ärendets beredning inhämtat yttrande från

rikspolisstyrelsen över vad som anförs i den aktuella motionen.

Rikspolisstyrelsen har lämnat följande uppgifter.

Rikspolisstyrelsen har utarbetat en total

kommunikationsstrategi för 90-talet. Enligt denna strategi

avvaktar styrelsen med införandet av ett nytt digitalt, trunkat

radiosystem till senare delen av 90-talet. Skälet härför är att

den "nya generation" teknik som kommer att vara förhärskande

under tidiga delen av 2000-talet då kommer att vara

färdigutvecklad och gå att upphandla till i dessa sammanhang

rimliga priser. Tekniken bygger på ett europeiskt koncept kallat

GSM (Group Special Mobil communication) som bl.a. innebär

digital signalering och digitalt tal. Frekvensutnyttjandet blir

effektivare och de i motionen påtalade problemen kommer att i

huvudsak kunna elimineras.

I avvaktan på ett sådant nytt system måste dock polisen leva

med den teknik som vi har idag.

Radiosystemet för den öppna, yttre polisverksamheten genomgår

för närvarande en genomgripande restaurering som beräknas vara

slutförd under budgetåret 1991/92. Tekniken i detta system

tillåter inte införandet av kryptering.

För den särskilda polisverksamheten och kvalificerad

spaningsverksamhet pågår utvärdering av två provsystem, vilka är

helkrypterade och omöjliga att avlyssna. I ett första skede har

anslagits 40 Mkr för att påbörja upphandlingen av ett sådant

system.

Utskottet kan instämma i motionärens uppfattning att det

förhållandet att polisens radiotrafik i huvudsak fritt kan

avlyssnas innebär ett stort problem för polisens operativa

verksamhet. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att

åtgärder vidtas för att komma till rätta härmed. Som framgår av

de uppgifter rikspolisstyrelsen lämnat har åtgärder redan

vidtagits och ytterligare sådana är planerade. Med hänsyn

härtill saknas anledning till något riksdagens uttalande i

frågan.

Medborgarkommission

För att bringa klarhet i hur polisens utredningsarbete

bedrivits med anledning av mordet på statsminister Olof Palme

begärs i motion Ju224 att en medborgarkommission tillsätts för

att gå igenom det utredningsmaterial som finns.

Ett flertal utredningar har företagits med anledning av mordet

på Olof Palme, bl.a. av en parlamentarisk kommission.

Kommissionens rapport finns redovisad i SOU 1988:18 Rapport av

Parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof

Palme. Enligt utskottet saknas anledning för riksdagen att

initiera någon sådan utredning som motionärerna efterlyser,

varför utskottet avstyrker bifall till motionen.

Medborgarinflytande

Motion Ju225 behandlar det lokala inflytandet över

polisverksamheten. Motionärerna framför önskemål beträffande

polisstyrelsernas verksamhet, polischefens ställning i

polisstyrelse och polisnämnd samt utländsk medborgares

valbarhet.

Utskottet behandlade i höstas motionsyrkanden om ett ökat

kommunalt inflytande i det lokala polisarbetet (se 1990/91:JuU1

s. 18 f). Utskottet konstaterade då att det lokala inflytandet

successivt har stärkts sedan polisen förstatligades år 1965.

Vidare uttalade utskottet att de möjligheter till en ökning av

det kommunala inslaget i polisverksamheten som har skett på

senare år är väl ägnade att i tillräcklig omfattning garantera

en lokal förankring i polisens arbete. Anledning saknas för

utskottet att nu göra någon annan bedömning.

Vad beträffar frågan om polischefens ställning i polisstyrelse

och polisnämnd anser utskottet det vara en självklarhet att

denne skall var ledamot. Detta särskilt med beaktande av att det

är polischefen och inte polisstyrelsen som leder den operativa

polisverksamheten. Utskottet avstyrker bifall till motionen i

denna del.

Även motionsyrkanden om att den som inte är svensk medborgare

skall kunna vara ledamot i polisstyrelse eller polisnämnd

avstyrkte utskottet bifall till i betänkandet 1990/91:JuU1 s. 19

f.

Utskottet har under innevarande vår i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1990/91:JuU16 Anslag till

domstolsväsendet behandlat frågan om kravet på svenskt

medborgarskap för rättsväsendets personal. Utskottet konstaterar

i det sammanhanget bl.a. att (s. 8) kravet på svenskt

medborgarskap med hänsyn till rikets säkerhet normalt gör sig

gällande beträffande rättsväsendets personal. Härtill kommer det

under arbetet med regeringsformen uttalade önskemålet att beslut

som rör enskildas rättsliga ställning skall fattas av svensk

medborgare (se prop. 1973:90 s. 402 f). Någon anledning att

utreda frågan fanns enligt utskottet inte.

Enligt utskottets mening äger vad utskottet i det redovisade

betänkandet anfört giltighet även beträffande ledamöterna i

polisstyrelse och polisnämnd. Utskottet avstyrker bifall till

motionen även i denna del.

Brott av polis

I motion Ju225 framförs önskemål om att utredning av misstanke

om brott av poliser, med hänsyn till förtroendet till polisen,

skall vila på en opartisk myndighet.

Liknande motionsyrkanden behandlade utskottet i höstas.

Utskottet hänvisade till JuU 1987/88:30 s. 8 f vari lämnas en

redogörelse för reglerna om handläggningen av anmälningar mot

tjänstemän inom polisväsendet för brott begångna i tjänsten. I

sitt av riksdagen godkända betänkande (1990/91:JuU1 s. 32 f)

vidhöll utskottet att anmälningar mot polismän borde handläggas

inom ramen för det ordinarie systemet för utredning och

lagföring av brott. Utskottet saknar anledning att nu göra någon

annan bedömning. Motionen i denna del avstyrks.

Falsk polisanmälan

Motion Ju646 innehåller en begäran om att en särskild

straffbestämmelse benämnd falsk polisanmälan med en påföljd

svarande mot påföljden för mened skall införas i brottsbalken.

Enligt motionären behövs detta straffbud för att motverka de

falska polisanmälningar om, framför allt, tillgreppsbrott som

sker och som sedan ligger till grund för försäkringsbedrägeri

genom att anmälaren som stöd för påståendet om förlust av den

aktuella egendomen inför försäkringsbolaget åberopar den

falskeligen gjorda anmälan.

För att en försäkringstagare skall vara berättigad till

ersättning från sitt försäkringsbolag för förlust av egendom

genom tillgrepp fordras i allmänhet att en polisanmälan föregår

begäran om ersättning. Begärs ersättning utan att någon förlust

ägt rum gör sig försäkringstagaren skyldig till bedrägeri. Detta

är fallet oavsett om en falskeligen gjord polisanmälan åberopas

till stöd för påståendet eller inte. Med hänsyn härtill saknas

enligt utskottets mening anledning att tillskapa ett sådant

straffbud som motionären begärt. Utskottet avstyrker bifall till

motionen.

Tvångsmedel

I motion Ju712 begärs att reglerna i polislagen (PL) om

husrannsakan skall sammanföras med motsvarande bestämmelser i

rättegångsbalken (RB) samt att den inskränkning tas bort som

säger att särskilda skäl måste föreligga för att husrannsakan

skall få ske mellan kl. 21.00 och kl. 06.00.

De skilda reglerna om husrannsakan i PL och RB tillgodoser

olika ändamål. Bestämmelserna i 28 kap. RB ger polisen

befogenhet att företa husrannsakan i sin brottsspanande och

brottsutredande verksamhet t.ex. för eftersökande av den som

skall gripas, anhållas eller häktas. Bestämmelserna om

husrannsakan i PL avser områden utanför det straffprocessuella

området. Som ett exempel på en situation när husrannsakan enligt

RB inte är tillåten utan bestämmelsen i 20 § PL skall tillämpas

är eftersökande av en person som avvikit från

kriminalvårdsanstalt. Denna uppdelning av bestämmelserna är

enligt utskottet ändamålsenlig.

Inskränkningen beträffande möjligheten att företa husrannsakan

mellan kl. 21.00 och kl. 06.00 bärs upp av tanken att en så

ingripande åtgärd som en husrannsakan innebär inte skall få ske

nattetid, eftersom den som blir utsatt för åtgärden har ett

befogat intresse av att inte störas. Denna begränsning kan

enligt utskottets mening inte anses utgöra något sådant hinder

för polisens verksamhet att den bör tas bort. I detta sammanhang

vill utskottet erinra om att reglerna i 28 kap. 5 § RB om

polismans rätt att på egen hand besluta om husrannsakan ändrades

den 1 juli 1990 på så sätt att beslutsbefogenheten inskränktes

till sådana fall då det är fara i dröjsmål (prop. 1989/90:71,

JuU32, rskr. 292). I budgetpropositionen (bil. 4, s. 11) anför

justitieministern att hon fått indikationer på att de nya

reglerna på sina håll anses medföra problem och att hon mot den

bakgrunden avser att inom kort ta initiativ till en närmare

undersökning av lagändringens effekter i olika delar av landet.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju712.

Motion Ju715 innehåller krav på en lagändring innebärande att

den som på bar gärning grips för ett brott skall kvarstanna i

polisarrest minst 24 timmar för att ordentliga förhör och

utredning därigenom skall möjliggöras.

Regler om förundersökning i brottmål finns i bl.a. 23 kap. RB.

I 8 § sägs att på tillsägelse av polis är den som är närvarande

på en plats där brott förövas skyldig att medfölja till förhör

som hålls omedelbart därefter; vägrar han utan giltig orsak, får

han av polis tas med till förhöret. Av 9 § följer att den som

inte är anhållen eller häktad inte är skyldig att stanna kvar

för förhör längre än sex timmar; den som kan misstänkas för

brottet är i vissa fall skyldig att kvarstanna ytterligare sex

timmar. Den längsta tid någon som inte är anhållen eller häktad

är skyldig att kvarstanna är således tolv timmar. Särskilda

regler finns för dem som är under 15 år. I detta sammanhang

förtjänar att nämnas även att regeringen i proposition

1990/91:129 om ändringar i rättegångsbalken m.m. har föreslagit

att en bestämmelse införs i 23 kap. RB som ger polisen rätt att

till förhör ta med den som befinner sig inom ett område i

anslutning till den plats där ett brott nyligen förövats och som

inte frivilligt följer med till förhöret. Denna utökade

möjlighet till medtagande till förhör är dock endast avsedd att

komma i fråga i samband med utredning av ett brott för vilket

inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år

eller försök till sådant brott.

Som framgår av det anförda finns redan bestämmelser om

skyldighet att medfölja till och kvarstanna för förhör. Att som

motionären föreslår införa en regel som innebär ett

obligatoriskt kvarhållande i fängsligt förvar under minst ett

dygn är enligt utskottet inte önskvärt. Det är för utskottet

klart att motionen inte kan bifallas.

Kyrkofrid m.m.

En lag om kyrko- och riksdagsfrid begärs i motion Ju718. Ett

liknande yrkande finns i Ju722; där anförs även att Birger Jarls

fridslagar ånyo behöver bli gällande i Sverige.

Utskottet behandlade hösten 1990 motioner med liknande

yrkanden (1990/91:JuU3 s. 14 f). I det betänkandet redogjorde

utskottet för gällande bestämmelser i bl.a. brottsbalken i nu

aktuellt hänseende. Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning

att det inte är motiverat att införa en särreglering för

tvångsingripanden i kyrkolokaler. Riksdagen följde utskottet.

Anledning saknas för utskottet att nu frångå sin tidigare

ståndpunkt. Det är inte heller befogat med någon särreglering

såvitt avser riksdagens lokaler. Utskottet avstyrker bifall till

de nu aktuella motionerna.

Brottsoffer

I motionerna Ju804, Ju821 ochJu825 framförs önskemål om bättre

information till brottsoffer beträffande bl.a. deras

rättigheter. Motionärerna föreslår att det skall ankomma på

polisen att ombesörja denna information.

Liknande motionsyrkanden behandlades av utskottet förra våren

(1989/90:JuU28 s. 8; se även 1989/90:JuU5 s. 18 f). Utskottet

anförde att det enligt utskottet var tillfredsställande sörjt

för att på ett enkelt sätt lämna målsäganden information om

t.ex. möjligheterna till skadestånd och ersättning enligt

brottsskadelagen samt om rättegångsförfarandet. Beträffande

frågan om målsägandens rätt till information om t.ex.

polisutredningen, beslut om åtal och tidpunkt för rättegång

konstaterade utskottet att åklagaren och domstolarna i princip

har skyldighet att hålla målsäganden informerad om denne begär

det. Utskottet ansåg det då aktuella motionsönskemålet

tillgodosett och fann att det inte borde leda till någon åtgärd

från riksdagens sida.

Som utskottet i sina tidigare, av riksdagen godkända,

betänkanden anfört, får den underrättelseskyldighet som i dag

föreligger anses tillgodose motionsönskemålet. Motionerna i nu

behandlade delar avstyrks.

En utredning om samhällets totala kostnader för brott mot

enskilda efterlyses i motion Ju825. Denna fråga har utskottet

återkommande behandlat; under föregående riksmöte vid två

tillfällen (se 1989/90:JuU16 s. 5 och 1989/90:JuU28 s. 11).

Utskottet har därvid avstyrkt bifall till liknande

motionsyrkanden. I utskottets betänkande 1989/90:JuU16 lämnas en

redogörelse för riksdagens tidigare ställningstaganden till

denna fråga. Anledning saknas för utskottet att frångå sin

tidigare ståndpunkt. Motionen i nu behandlad del avstyrks.

Motion Ju825 innehåller vidare förslag om att pensionerade

poliser skall kunna utnyttjas i polisens arbete med att stödja

brottsoffer.

Utskottet behandlade frågan om seniorpoliser hösten 1990 och

uttalade (1990/91:JuU1 s. 27) att det inte bör vara uteslutet

för en polismyndighet att i vissa sammanhang använda sig även av

pensionerade polismän. Enligt vad utskottet anförde hade detta

också förekommit, t.ex. i polisens arbete med asylärenden. En

sådan ordning förutsätter, anförde utskottet, att konsekvenserna

i olika hänseenden noga övervägs. Något särskilt uttalande i

frågan av riksdagen var enligt utskottets mening inte

erforderligt. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker

bifall till motionsyrkandet.

Taxisamverkan mot brott

Motion Ju818 innehåller förslag till en försöksverksamhet med

s.k. taxisamverkan mot brott. Denna samverkan skulle innebära

att taxichaufförer, mot rimlig ersättning, från sina bilar

utövar viss tillsyn över lokaler där risken för inbrott är stor.

Den ökade upptäcktsrisken skulle enligt motionären medföra en

brottsavhållande effekt.

En sådan verksamhet som den efterlysta ankommer det på de

olika polisdistrikten att besluta om. Inom Storumans

polisdistrikt pågår sedan hösten 1990 en försöksverksamhet

snarlik den av motionären efterfrågade.

Motionen får med hänsyn till det anförda anses tillgodosedd.

Bevakningsföretag

I motion Ju821 anför motionärerna att de inte finner det

tillfredsställande att rent polisiära uppgifter handhas av

bevakningsföretag. Motionärerna begär att en utredning skall

tillsättas för att klargöra gränserna för bevakningsföretagens

verksamhet.

Utskottet, som hösten 1990 avstyrkte bifall till liknande

motionsyrkanden (1990/91:JuU1 s. 33 f), vidhöll sin sedan

tidigare intagna ståndpunkt att bevakning och ordningshållning

inom områden som fortlöpande frekventeras av allmänheten skall

ske genom polisens försorg och endast i undantagsfall ombesörjas

genom ordningsvakter. Utskottet uttalade vidare att det enligt

utskottets uppfattning saknades anledning för riksdagen att

förorda en sådan översyn av bevakningsföretagen som föreslagits

i de aktuella motionerna.

Brottsförebyggande rådet genomför en undersökning om bl.a.

formerna för och omfattningen av bevakningsföretagens s.k.

sidouppgifter; som exempel kan nämnas uppdrag som ligger nära

kriminalpolisens verksamhet.

Motionen, i nu aktuell del, avstyrks.

Sjukvårdssekretess i polisarrest

Enligt 37 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (Kval)

skall hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminalvården -- utan

hinder av den sekretess som annars gäller inom hälso- och

sjukvården -- underrätta styresmannen vid anstalten om en

intagen lider av en smittsam sjukdom, som enligt

smittskyddslagen är en samhällsfarlig sjukdom, t.ex.

HIV-infektion. Detta gäller om det behövs med hänsyn till fara

för att smittan skall spridas. En motsvarande bestämmelse finns

i 4 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna

m.fl. (HäL); enligt denna lag fullgörs underrättelseskyldigheten

till chefen för förvaringslokalen.

I motion Ju821 framförs önskemål om en motsvarande reglering

beträffande sådan vårdpersonal utanför kriminalvården som

tjänstgör i polisarrest.

Utskottet behandlade samma önskemål hösten 1990 i samband med

att den nyss nämnda upplysningsskyldigheten infördes i HäL

(prop. 1989/90:154, JuU2, rskr. 14). Utskottet ställde sig då

bakom justitieministerns uttalande om bestämmelsens tillämpning

samt konstaterade att det, som justitieministern anförde, kan

finnas anledning att återkomma till frågan. Utskottet förutsatte

att så sker utan något särskilt uttalande från riksdagens sida

och avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen följde

utskottet.

Utskottet finner inte anledning att frångå sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker bifall till motionen.

Företagsbot

Motionerna Ju622 och Ju810 innehåller krav på avskaffande av

företagsbot. Motionärerna anför bl.a. att denna sanktion inte

tillgodoser rimliga krav på rättssäkerhet.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat och

avstyrkt bifall till motionsyrkanden med krav på avskaffande av

företagsbot, som är en särskild rättsverkan av brott. Detta

skedde senast våren 1990 (se 1989/90:JuU29 s. 28 f) då utskottet

uttalade att utskottet i sina tidigare av riksdagen godkända

betänkanden funnit bl.a. att behovet av den ifrågavarande

regleringen var dokumenterad i samband med bestämmelsernas

tillkomst år 1986, och att inga omständigheter tillkommit som

föranleder invändningar i rättssäkerhetshänseende.

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och

avstyrker bifall till motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för resursanvändningen inom

polisväsendet

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju824 yrkande 5

lämnar utan erinran vad civilministern anfört om riktlinjer för

resursanvändningen inom polisväsendet,

res. 1 (m)

2. beträffande brottsförebyggande arbete m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju225 yrkande 3,

1990/91:Ju802 yrkande 1 och 1990/91:Ju821 yrkandena 1 och 40,

res. 2 (m, c)

3. beträffande åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju618,

1990/91:Ju619, 1990/91:Ju623, 1990/91:Ju638, 1990/91:Ju641,

1990/91:Ju816 yrkande 1, 1990/91:Ju820 yrkandena 1, 2, 4 och 5

samt 1990/91:Ju824 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. beträffande kvarterspoliser

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju203 yrkandena 5 och

6, 1990/91:Ju221 och 1990/91:Ju225 yrkande 2,

5. beträffande översyn av polisväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju821 yrkande 45 och

1990/91:Ju828 yrkandena 1, 2, 3 och 5,

res. 3 (fp, c)

6. beträffande åtgärder mot ungdomsbrottsligheten

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju823 yrkande 1,

7. beträffande polishus i Uddevalla

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju201,

8. beträffande polishus i Vänersborg

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju210,

9. beträffande polishus i Gällivare

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju212,

10. beträffande polishus i Huddinge

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju806 yrkande 1 i denna

del,

11. beträffande polishus i Solna

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju806 yrkande 1 i denna

del,

12. beträffande Södermalmspolisen i Stockholm

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju806 yrkande 1 i denna

del,

13. beträffande kvarteret Kronoberg i Stockholm

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju806 yrkande 1 i denna

del,

14. beträffande polishus i Handen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju806 yrkande 1 i

denna del och 1990/91:Ju843 yrkande 1 i denna del,

15. beträffande polishus i Nacka

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju806 yrkande 1 i

denna del och 1990/91:Ju843 yrkande 1 i denna del,

16. beträffande polishus i Södertälje

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju806 yrkande 1 i

denna del och 1990/91:Ju843 yrkande 1 i denna del,

17. beträffande antagning av polisaspiranter

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 5,

1990/91:Ju821 yrkande 41, 1990/91:Ju822 yrkande 1 och

1990/91:Ju839 yrkande 1,

res. 4 (m, c)

18. beträffande korrigeringar

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju828 yrkandena 6 och 7,

res. 5 (fp)

19. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju203 yrkande

1, 1990/91:Ju816 yrkande 2, 1990/91:Ju817, 1990/91:Ju821

yrkande 42 och 1990/91:Ju824 yrkande 3 till

Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 906 214 000 kr.,

res. 6 (m, c)

res. 7 (v)

20. beträffande anslag till Statens kriminaltekniska

laboratorium

att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 34 244 000

kr.,

21. beträffande nya polistjänster

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju202 yrkande 1 och

1990/91:Ju203 yrkande 4,

res. 8 (c)

22. beträffande nya administrativa tjänster

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju203 yrkande 3,

1990/91:Ju802 yrkande 6, 1990/91:Ju822 yrkande 2 och

1990/91:Ju826 yrkande 6,

res. 9 (m)

23. beträffande anslag till Lokala polisorganisationen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju202 yrkande

2, 1990/91:Ju203 yrkande 2, 1990/91:Ju225 yrkande 1,

1990/91:Ju821 yrkande 44 och 1990/91:Ju824 yrkande 4 till

Lokala polisorganisationen för budgetåret 1991/92 anvisar

ett förslagsanslag på 7 381 700 000 kr.,

res. 10 (m, c)

24. beträffande anslag till Utrustning m.m. för

polisväsendet

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju832 yrkande 3,

till Utrustning m.m. för polisväsendet för budgetåret

1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 243 500 000 kr.,

res. 11 (fp, c)

25. beträffande anslag till Underhåll och drift av

motorfordon m.m.

att riksdagen till Underhåll och drift av motorfordon m.m.

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 164 048 000

kr.,

26. beträffande anslag till Gemensam kontorsdrift m.m. inom

kvarteret Kronoberg

att riksdagen till Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret

Kronoberg för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

1000 kr.,

27. beträffande anslag till Diverse utgifter

att riksdagen till Diverse utgifter för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 7 349 000 kr.,

28. beträffande fördelning av polisresurser

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju204, 1990/91:Ju213

yrkande 1 och 1990/91:Ju821 yrkande 43,

res. 12 (fp)

res. 13 (c)

29. beträffande samordning med högskoleutbildning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju225 yrkande 4,

res. 14 (v)

30. beträffande decentralisering av polisutbildningen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju208 och

1990/91:Ju828 yrkande 8,

res. 15 (fp)

31. beträffande utbildning beträffande vålds- och

sexualbrott

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju226 och

1990/91:Ju832 yrkande 6,

res. 16 (m, fp)

32. beträffande trafikövervakning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju206, 1990/91:Ju213

yrkande 2, 1990/91:Ju214 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Ju215,

1990/91:Ju219 och 1990/91:Ju808 yrkande 1,

res. 17 (m)

res. 18 (mp)

33. beträffande sjöpolisverksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju211 och

1990/91:Ju216,

34. beträffande hastighetsövervakning till sjöss

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju220,

res. 19 (m)

35. beträffande polisregister

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju217,

36. beträffande polisen i storstad

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju218, 1990/91:Ju227,

och 1990/91:Ju843 yrkande 2,

res. 20 (m, c)

37. beträffande polisens radiotrafik

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju222,

res. 21 (m)

38. beträffande medborgarkommission

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju224,

res. 22 (mp)

39. beträffande medborgarinflytande

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju225 yrkandena 5, 6 och

7,

res. 23 (v)

40. beträffande brott av polis

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju225 yrkande 8,

res. 24 (v)

41. beträffande falsk polisanmälan

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju646,

42. beträffande husrannsakan

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju712,

43. beträffande kvarhållande i polisarrest

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju715,

44. beträffande kyrkofrid m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju718 och

1990/91:Ju722,

res. 25 (mp)

45. beträffande information till brottsoffer

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju804 yrkande 1,

1990/91:Ju821 yrkande 18 och 1990/91:Ju825 yrkandena 7 och 8,

res. 26 (m, fp, c)

46. beträffande kostnader för brott mot enskilda

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju825 yrkande 10,

res. 27 (m)

47. beträffande pensionerade polismän

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju825 yrkande 3,

res. 28 (m)

48. beträffande taxisamverkan mot brott

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju818,

49. beträffande bevakningsföretag

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 46,

res. 29 (c)

50. beträffande sjukvårdssekretess i polisarrest

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 53,

res. 30 (c)

51. beträffande företagsbot

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju622 och

1990/91:Ju810 yrkande 1.

res. 31 (m, fp, c)

Stockholm den 9 april 1991

På justitieutskottets vägnar

Lars-Erik Lövdén

Närvarande: Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s),

Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m),

Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars

Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister

Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s),

Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson

(m).

Reservationer

1. Riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet

(mom. 1)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i stort ansluta sig till civilministerns

uttalande beträffande prioriteringar inom polisväsendet.

Emellertid anser utskottet -- i ett läge då polisens resurser är

hårt pressade och då allmänheten upplever en klar brist på

poliser -- att det inte är godtagbart att i detta sammanhang

prioritera utredningar om ekonomisk brottslighet på sätt som

civilministern förordar. Enligt utskottet går det nämligen inte

att bortse från att sådan brottslighet i första hand drabbar det

allmänna, medan stölder, rån och våldsbrott för det mesta

drabbar enskilda personer, och utskottet anser att det är brott

mot enskilda som skall prioriteras framför brott mot staten. Om

inte annat så talar starka humanitära skäl härför. En annan sak

är att ekonomisk brottslighet, inte minst i dess nyare former,

också äventyrar mycket viktiga intressen. Polisens åtgärder mot

den måste därför också prioriteras, men inte på bekostnad av de

intressen som utskottet nyss satt främst.

Vad utskottet nu uttalat bör beaktas i planerings- och

budgetarbetet inom polisen på alla nivåer. Regeringen bör vidta

de åtgäder som detta föranleder. Detta bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för resursanvändningen inom

polisväsendet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju824 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Brottsförebyggande arbete m.m. (mom. 2)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell

Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Önskemålen i" och slutar med "anses tillgodosedda"

bort ha följande lydelse:

I motionerna Ju225, Ju802 och Ju821 betonas vikten av bl.a.

polisens brottsförebyggande arbete. Utskottet kan i denna del

ställa sig bakom civilminsterns uttalande om en satsning på den

preventiva verksamheten. Emellertid bör betonas även polisens

betydelsefulla roll att skydda medborgarna mot brott. För detta

ändamål är det nödvändigt att tillföra polisen sådana resurser

att den rent faktiskt kan fullgöra denna uppgift. Regeringen bör

mot bakgrund av vad som anförs i de nu aktuella motionerna göra

en översyn av polisens brottsförebyggande arbete. Vad utskottet

nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande brottsförebyggande arbete m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju225

yrkande 3, 1990/91:Ju802 yrkande 1 samt 1990/91:Ju821 yrkandena

1 och 40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Översyn av polisväsendet (mom. 5)

Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp) och

Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Utöver utskottets" och slutar med "anses

tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Utöver utskottets nu redovisade uttalanden kan utskottet

konstatera att det inom civildepartementet inletts ett projekt

översyn av organisationsstrukturen inom polisväsendet som

har till uppgift att göra en översyn av organisationen på alla

nivåer inom polisen. Utskotten ser med tillfredsställelse på att

en sådan översyn kommer till stånd. Inom ramen härför bör

beaktas särskilt sådana synpunkter som framförs i motionerna

Ju821 och Ju828. Översynsarbete bör bedrivas med största

skyndsamhet. Detta bör -- för vidtagande av erforderliga

åtgärder -- ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande översyn av polisväsendet

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju821

yrkande 45 och 1990/91:Ju828 yrkandena 1, 2, 3 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Antagning av polisaspiranter (mom. 17)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell

Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Som civilministern" och slutar med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

Som civilminstern anför är det angeläget att en fortsatt hög

antagning till polishögskolan sker även framdeles så att

personalsituationen inte återigen vänder i negativ riktning.

Utskottet kan inte ställa sig bakom den bedömning civilministern

gör beträffande antagningen till polishögskolan. Med hänsyn till

det bekymmersamma personalläge som för närvarande råder inom

polisväsendet är det angeläget att antagningen av

polisaspiranter inte minskar under det kommande budgetåret.

Riksdagen bör därför besluta att 800 polisaspiranter skall

antas för utbildning under budgetåret 1991/92 i stället för 600

som regeringen föreslagit.

dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande antagning av polisaspiranter

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ju802 yrkande

5, 1990/91:Ju821 yrkande 41, 1990/91:Ju822 yrkande 1 och med

anledning av 1990/91:Ju839 yrkande 1 beslutar att 800

polisaspiranter skall antas för utbildning under budgetåret

1991/92.

5. Korrigeringar (mom. 18)

Lars Sundin och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Önskemålen i" och slutar med "behandlade delar" bort

ha följande lydelse:

I motion Ju828 framförs önskemål om åtgärder för att

möjliggöra nödvändiga korrigeringar av antagningen av

polisaspiranter inför vårterminen 1992. Motionärerna vill att

regeringen skall redovisa vilket underlag som ligger till grund

för bedömningen av behovet av nyrekrytering av poliser.

Utskottet kan konstatera att civilministern i

budgetpropositionen (s. 61) anfört att han kommer att hösten

1991 pröva frågan om behovet av en ökad aspirantantagning med

hänsyn till den personalutveckling som skett. Att en sådan

prövning kommer till stånd är, som utskottet i det föregående

anfört, angeläget. Även om så sker saknar riksdagen för sitt

ställningstagande till frågan om behovet av rekrytering av

polisaspiranter det underlag som regeringen grundar sina beslut

på. Detta underlag bör regeringen redovisa för riksdagen.

Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att den av

civilministern förutskickade prövningen kommer till stånd. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande korrigeringar

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju828 yrkandena

6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

6. Anslag till Rikspolisstyrelsen (mom. 19)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell

Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottet yttrande på s. 18 som börjar

med "Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning" bort

ha följande lydelse:

Riksdagen bör, i linje med vad som anförts i annat sammanhang,

anvisa ytterligare 40 milj.kr. till rikspolisstyrelsen för en

ökning av antalet polisaspiranter utöver vad regeringen

föreslagit med anledning av motionerna Ju203, Ju821 och Ju824.

Förutsättningar saknas enligt utskottet att tillstyrka de nu

aktuella önskemålen i motionerna Ju816 och Ju817.

dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju203

yrkande 1, 1990/91:Ju821 yrkande 42 och 1990/91:Ju824 yrkande 3

och med avslag på motionerna 1990/91:Ju816 yrkande 2 och

1990/91:Ju817 till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 946 214 000 kr.

7. Anslag till Rikspolisstyrelsen (mom. 19)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Som utskottet" och slutar med "till medelsanvisning"

bort ha följande lydelse:

Som utskottet på s. 12 i detta betänkande uttalar under

rubriken Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten är en

översyn av samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

nödvändig. Även om denna översyn skall ske med skyndsamhet är

det i avvaktan på resultatet nödvändigt att redan nu vidta

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Enligt utskottets

mening bör, som föreslås i motion Ju816, detta ske genom att,

utöver vad regeringen föreslagit, 8 milj.kr. anvisas till

rikspolisstyrelsen för att förstärka rikskriminalens

utredningsresurser. Genom detta ställningstagande får önskemålet

i motion Ju817 anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju816 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1990/91:Ju203 yrkande 1,

1990/91:Ju817, 1990/91:Ju821 yrkande 42 samt 1990/91:Ju824

yrkande 3 till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 914 214 000 kr.

8. Nya polistjänster (mom. 21)

Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

19 med "Utskottet kan" och slutar på s. 20 med "behandlade

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan instämma i uppfattningen att satsningar måste

ske på att fylla de vakanta polistjänster som finns i dag.

Emellertid måste även vissa andra angelägna behov tillgodoses.

Ett sådant att är inrätta ytterligare polistjänster inom

glesbygdsdistrikt. Detta med hänsyn till att medelåldern bland

poliserna i många sådana distrikt är hög. Ett annat behov är att

inrätta fler polistjänster för att kompensera bortfallet av

tjänstetid vid deltidspensioneringar. Det bör ankomma på

regeringen att vid bedömning av behovet av nyantagning av

polisaspiranter beakta de synpunkter som utskottet nu gett till

känna. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande nya polistjänster

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju202

yrkande 1 och 1990/91:Ju203 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Nya administrativa tjänster (mom. 22)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "Liksom civilministern" och slutar med "behandlade

delar" bort ha följande lydelse:

Liksom civilministern anser utskottet att en väl så viktig

faktor när det gäller att förbättra personalsituationen inom

polisen är att utvecklingen fortsätter mot att administrativ

personal avlastar polispersonalen arbetsuppgifter i de fall det

är möjligt och lämpligt. Enligt utskottet bör de rent polisiära

resurserna koncentreras på sådana uppgifter som fordrar den

särskilda kompetens som följer med polisutbildningen, medan

andra arbetsuppgifter bör utföras av annan personal. Enligt

utskottet behöver polisen omgående ökade resurser bl.a. för att

kunna besätta fler kvarterspolistjänster och för att inrätta

fler gatulangningsgrupper. Många polismän utför i dag

administrativa uppgifter. Polisens resurser att ingripa mot

brott skulle -- som tidigare nämnts -- kunna öka om sådana

arbetsuppgifter i stället utfördes av administrativ personal.

Utskottet delar den bedömning som gjorts i de nu aktuella

motionerna beträffande inrättandet av ytterligare administrativa

tjänster. 600 nya sådana tjänster bör alltså inrättas. Detta bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande nya administrativa tjänster

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802

yrkande 6, 1990/91:Ju822 yrkande 2, 1990/91:Ju203 yrkande 3 och

1990/91:Ju826 yrkande 6 som sin mening ger regering till känna

vad utskottet anfört.

10. Anslag till Lokala polisorganisationen (mom. 23)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell

Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "I motionerna" och slutar med "till medelsanvisning"

bort ha följande lydelse:

Som anförts i andra sammanhang bör riksdagen till anslaget

Lokala polisorganisationen anvisa ytterligare medel dels för

inrättandet av nya polistjänster, dels för inrättandet av nya

administrativa tjänster. Det ökade medelsbehovet kan uppskattas

till 30 milj.kr.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha

följande hemställan:

23. beträffande anslag till Lokala polisorganisationen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju202

yrkande 2, 1990/91:Ju203 yrkande 2, 1990/91:Ju821 yrkande 44 och

1990/91:Ju824 yrkande 4 samt med avslag på motion 1990/91:Ju225

yrkande 1 till Lokala polisorganisationen för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7 411 700 000 kr.

11. Anslag till Utrustning m.m. för polisväsendet (mom. 24)

Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp) och

Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som

börjar med "Som framgår" och slutar med "till medelsanvisning"

bort ha följande lydelse:

Som framgår av den lämnade redovisningen har som ett utflöde

av polisens trygghetsskapande funktioner åtgärder vidtagits.

För tillgodoseende av behovet av akut skydd mot olika former av

våldsbrott för utsatta kvinnor har 5 milj.kr. avsatts för

anskaffning av larm m.m. Utskottet ser med tillfresställelse på

att regeringen nu visat sig beredd av vidta åtgärder för att

hjälpa de kvinnor som ständigt riskerar att utsättas för

våldsbrott. Det av regeringen föreslagna beloppet är emellertid

inte tillräckligt. Enligt utskottets uppfattning bör, i enlighet

med vad som anförts i motion Ju832, 10 milj.kr. anvisas för

ändamålet. Anslaget till utrustning m.m. för polisväsendet bör

därför höjas med 5 milj.kr.

dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha

följande lydelse:

24. beträffande anslag till Utrustning m.m. för

polisväsendet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju832 yrkande 3

till Utrustning m.m. för polisväsendet för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 248 500 000 kr.

12. Fördelning av polisresurser (mom. 28)

Kjell-Arne Welin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "I denna" och slutar med "aktuella delar" bort ha

följande lydelse:

I denna fråga vill utskottet först -- i detta fall med

anledning av motionerna Ju213 och Ju821, vilka avstyrks --

erinra om att det i och för sig ankommer på rikspolisstyrelsen

att fortlöpande göra överväganden rörande resursfördelningen

mellan polismyndigheterna och på regeringen att besluta därom.

Emellertid vill utskottet betona vikten av att det vid den

resursfördelning som sålunda sker beaktas de särskilda

förhållanden som i enlighet med vad som beskrivs i motion Ju204

råder i Helsingborgs polisdistrikt.

dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha

följande lydelse:

28. beträffande fördelning av polisresurser

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju213 yrkande 1

och 1990/91:Ju821 yrkande 43 samt med anledning av motion

1990/91:Ju204 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

13. Fördelning av polisresurser (mom. 28)

Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "I denna" och slutar med "aktuella delar" bort ha

följande lydelse:

I denna fråga vill utskottet först -- i detta fall med

anledning av motion Ju204 och Ju213, vilka avstyrks -- erinra om

att det i och för sig ankommer på rikspolisstyrelsen att

fortlöpande göra överväganden rörande resursfördelningen mellan

polismyndigheterna och på regeringen att besluta därom.

Emellertid vill utskottet betona vikten av att det vid den

resursfördelning som sålunda sker beaktas de speciella

förhållanden beträffande personalläget i de mindre

polisdistrikten i glesbygd som beskrivs i motion Ju821. Vad

utskottet nu uttalat bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha

följande lydelse:

28. beträffande fördelning av polisresurser

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju204 och

1990/91:Ju213 yrkande 1 samt med anledning av motion 1990/91:821

yrkande 43 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

14. Samordning med högskoleutbildning (mom. 29)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "till

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de samordningssträvanden som

civilministern givit uttryck för och som utskottet ställt sig

bakom måste drivas längre samt bör preciseras och genomföras i

praktiken. Härvidlag bör beaktas att utskottet inte kan ställa

sig bakom civilministerns uppfattning att förutsättningarna för

samordning är begränsade. Eventuella svårigheter på grund av

s.k. yrkesspecifika krav måste övervinnas. Vad utskottet anfört

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 29 bort ha

följande lydelse:

29. beträffande samordning med högskoleutbildning

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju225 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Decentralisering av polisutbildningen (mom. 30)

Lars Sundin och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som

börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "anses

tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Utskottet behandlade denna fråga hösten 1990 (1990/91:JuU1 s.

22). I det ärendet redovisade utskottet civilministerns

uppfattning (se prop. 1989/90:155) att den reguljära

vidareutbildningen av poliser i ökad utsträckning bör kunna

förläggas till regional eller lokal nivå. Uttalandena från

civilministerns sida ligger i linje med yrkandena i motionerna.

Med hänsyn inte minst till att en utflyttning av utbildningen

till andra orter än Stockholm kan underlätta rekryteringen av

polisaspiranter är det emellertid enligt utskottets mening

viktigt att de möjligheter som finns till decentralisering av

utbildningen inom polisen, beträffande såväl grundutbildningen

som vidareutbildningen, verkligen tas till vara. Angelägenheten

härav bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 30 bort ha

följande lydelse:

30. beträffande decentralisering av polisutbildningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju208 och

1990/91:Ju828 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

16. Utbildning beträffande vålds- och sexualbrott (mom. 31)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp),

Kjell-Arne Welin (fp) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som

börjar med "Som framgår" och slutar med "aktuella motionerna"

bort ha följande lydelse:

Som framgår av det anförda pågår ett omfattande arbete med

sådana frågor som aktualiserats genom motionerna. Detta är

enligt utskottets mening viktigt och angeläget. Vid

ställningstagande till motionsönskemålen bör emellertid noteras

att vålds- och sexualbrott mot kvinnor och barn är av sådan

natur att det är särskilt påkallat att de yrkesutövare inom

rättsväsendet som tar befattning därmed besitter och

vidmakthåller goda kunskaper inom ämnesområdet. Det är därför

särskilt angeläget att erforderliga utbildningsinsatser äger rum

kontinuerligt. Regeringen bör ta initiativ till att så sker. Vad

utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 31 bort ha

följande lydelse:

31. beträffande utbildning beträffande vålds- och

sexualbrott

att rikdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju226 och

1990/91:Ju832 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

17. Trafikövervakning (mom. 32)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Som framhålls" och slutar med "avstyrks

motionsönskemålen" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i utskottets betänkande 1990/91:JuU1 s. 24

kommer frågor om bl.a. organisation och arbetsmetoder vid

trafikövervakning att bli föremål för en särskild utredning.

Enligt uppgifter som utskottet under ärendets beredning inhämtat

från civildepartementet pågår arbetet med att utarbeta direktiv

för den aviserade utredningen. Utskottet utgår från att sådana

frågor som tas upp i de nyss behandlade motionerna kommer att

beröras under utredningsarbetet.

Utskottet vill i detta sammanhang -- dock i linje med

uttalandena i motionerna Ju206, Ju214 och Ju219 -- slå fast

angelägenheten av att en kraftig prioritering sker av

trafikövervakningen, särskilt i fråga om efterlevnaden av

hastighetsreglerna. Här måste ske en kraftig resursförstärkning

på sikt. Som framhållits i motionerna måste metoderna inriktas

på att polisen i allt större utsträckning uppträder synligt i

trafikövervakningen. Detta är av avgörande betydelse för att

trafikanterna skall visa förståelse för polisens arbete och

därigenom regelefterlevnaden öka. Med bl.a. denna bakgrund

ställer sig utskottet avvisande till olika former av dold

övervakning.

Vad utskottet här med anledning av de nyss nämnda motionerna

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga här behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under moment 32 bort ha

följande lydelse:

32. beträffande trafikövervakning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju206,

1990/91:Ju214 yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Ju219 samt med

avslag på motionerna 1990/91:Ju213 yrkande 2, 1990/91:215 och

1990/91:Ju808 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

18. Trafikövervakning (mom. 32)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Som framhålls" och slutar med "avstyrks

motionsönskemålen" bort har följande lydelse:

Som framhålls i utskottets betänkande 1990/91:JuU1 s. 24

kommer frågor om bl.a. organisation och arbetsmetoder vid

trafikövervakning att bli föremål för en särskild utredning.

Enligt uppgifter som utskottet under ärendets beredning inhämtat

från civildepartementet pågår arbetet med att utarbeta direktiv

för den aviserade utredningen. Utskottet anser sig kunna utgå

från att sådana frågor som tas upp i de nyss behandlade

motionerna kommer att beröras under utredningsarbetet. Dock vill

utskottet i enlighet med vad som framhålls i motion Ju808

särskilt betona vikten av att skärpta åtgärder vidtas i fråga om

fordonshastigheter. Enligt utskottets mening måste

hastighetsövervakningen skärpas bl.a. på det sättet att

automatisk övervakning införs över hela landet så snart den

pågående försöksverksamheten är tillfredsställande prövad och

befunnen acceptabel från rättssäkerhetssynpunkt. Detta bör

riksdagen med anledning av motion Ju808 som sin mening ge

regeringen till känna. Övriga här behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under moment 32 bort ha

följande lydelse:

32. beträffande trafikövervakning

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju808 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1990/91:Ju206, 1990/91:Ju213

yrkande 2, 1990/91:Ju214 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Ju215 och

1990/91:Ju219 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

19. Hastighetsövervakning till sjöss (mom. 34)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som

börjar med "Beträffande önskemålet" och slutar med "anses

tillgodosedd" bort ha följande lydelse:

Beträffande önskemålet i motion Ju220 om hastighetsövervakning

med radarkontroll kan utskottet ställa sig bakom motionärernas

farhågor om ökade olycksrisker på grund av att båtar och fartyg

framförs med allt högre hastigheter. Denna utveckling medför att

åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med detta. Enligt

utskottet bör radarfartkontroller arrangeras där

fartbegränsningar råder i hamnar och farleder samt i

naturskyddsområden där det många gånger känsliga fågellivet ofta

saboteras av bl.a. vrålande motorljud och svallvågor från

buskörning. Effektiva åtgärder i enlighet med det anförda måste

vidtas. Det bör ankomma på regeringen att för riksdagen

presentera ett förslag till lösning i enlighet med vad som

skisserats ovan. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 34 bort har

följande lydelse:

34. beträffande hastighetsövervakning till sjöss

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju220 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Polisen i storstad (mom. 36)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell

Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

26 med "Frågor om" och slutar på s. 27 med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

Den besvärliga situation som råder för polisen i

Stockholmsregionen och andra storstadsområden gör att kraftfulla

insatser måste vidtas. Utskottet kan konstatera att frågan är

föremål för fortlöpande uppmärksamhet från bl.a. regeringens och

rikspolisstyrelsens sida. Enligt utskottets mening är det

nödvändigt att regeringen och andra berörda myndigheter också

fortsättningsvis noga följer utvecklingen beträffande

polisverksamheten i storstadsområden och därvid vidtar de

ytterligare åtgärder som kan bli erforderliga. Emellertid är

situationen på flera håll sådan att omedelbara åtgärder krävs,

vilket måste beaktas av regeringen i det pågående arbetet inför

nästa budgetår. Bl.a. krävs det betydande resursförstärkningar i

storstadsområdena. Vad utskottet här anfört bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 36 bort ha

följande lydelse:

36. beträffande polisen i storstad

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju218,

1990/91:Ju227 och 1990/91:Ju843 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Polisens radiotrafik (mom. 37)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "i frågan" bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärens uppfattning att det innebär

ett stort problem för polisens operativa verksamhet att polisens

radiotrafik i huvudsak fritt kan avlyssnas. Utskottet finner det

angeläget att åtgärder vidtas för att komma till rätta med

detta. Som framgår av de uppgifter rikspolisstyrelsen lämnat har

vissa åtgärder vidtagits och ytterligare andra är planerade.

Åtgärder måste snarast vidtagas för att väsentligen

tidigarelägga införandet av en godtagbar ordning. Det får

ankomma på regeringen att initiera erforderliga åtgärder. Detta

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 37 bort ha

följande lydelse:

37. beträffande polisens radiotrafik

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju222 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Medborgarkommission (mom. 38)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

27 med "Ett flertal" och slutar på s. 28 med "till motionen"

bort ha följande lydelse:

Mordet på statsminister Olof Palme har varit föremål för

omfattande spekulationer såväl beträffande de närmare

omständigheterna kring själva gärningen som beträffande frågan

om förövarens identitet. Frågorna kring mordet är många hos

allmänheten. Teorier och påståenden om själva mordet och

utredningen därav har fått stå i stort sett oemotsagda. Den s.k.

Palmegruppens arbete har fått utstå en massiv kritik och

tilltron till polisens arbete har sjunkit på grund av påståenden

om oegentligheter. Vilken kritik som är berättigad mot

regeringen och, framför allt, polisen är svår att bedöma utan en

ordentlig insyn i det sekretessbelagda materialet. Med hänsyn

till det anförda bör en genomgång ske av det utredningsmaterial

som föreligger med anledning av mordutredningen. Denna genomgång

bör göras av en medborgarkommission bestående av fristående och

erkänt självständiga medborgare. Utredningsmandatet måste vara

obegränsat. Det bör ankomma på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder så att den skisserade översynen kommer till stånd.

dels att utskottets hemställan under moment 38 bort ha

följande lydelse:

38. beträffande medborgarkommission

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju224 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Medborgarinflytande (mom. 39)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som

börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "denna del"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är egentligen den enda möjligheten

att åstadkomma ett reellt lokalt inflytande att kommunalisera

polisverksamheten. Detta är emellertid inte, åtminstone inte för

närvarande, en framkomlig väg med hänsyn till de många uppgifter

som redan ankommer på kommunerna och på grund av den ekonomiska

situationen för kommunerna. Däremot bör ett ökat lokalt

inflytande enligt utskottets mening åstadkommas genom en

förstärkning av polisstyrelsernas och polisnämndernas ställning

genom en inriktning mot större lekmannainflytande. Polislagen

bör således ändras så att de förtroendevalda ges en starkare

ställning och så att besluten kan anpassas mindre efter centrala

direktiv och mer efter lokala förhållanden. Polischef eller

biträdande polischef bör därför inte vara ledamöter i

polisstyrelsen eller polisnämnden.

För att det lokala inflytandet inte skall tunnas ut är det

vidare utskottets mening att undantag inte bör göras för

polisstyrelserna eller nämnderna att besluta om "polisledning i

särskilda fall". Polislagen bör preciseras på denna punkt.

Preciseringar bör också ske i de författningar som styr det

kommunala arbetet i syfte att skapa regler för motions- och

interpellationsrätt i lokala polisfrågor.

Vidare anser utskottet att sådana utländska medborgare som har

rösträtt och är valbara till kommunala uppdrag bör kunna väljas

till ledamöter i en polisstyrelse eller polisnämnd.

Det bör ankomma på regeringen att initiera de åtgärder som

behövs för att åstadkomma den ordning utskottet nu förordat. Vad

utskottet sålunda har anfört med anledning av motion Ju225 bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 39 bort ha

följande lydelse:

39. beträffande medborgarinflytande

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju225 yrkandena

5, 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

24. Brott av polis (mom. 40)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

28 med "Liknande motionsyrkanden" och slutar på s. 29 med "del

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Frågor om ordningen för utredande av brott begångna av

polismän har behandlats av utskottet vid tidigare tillfällen.

Enligt utskottets mening är nu tiden mogen att införa en annan

ordning, eftersom den nuvarande måste anses utgöra ett hot mot

rättssäkerheten. Det är från sådana utgångspunkter närmast

självklart att brott som begåtts av poliser inte får utredas av

polisen själv; i stället bör, som utskottet ser det,

utredningsansvaret ligga på en opartisk myndighet. Regeringen

bör få i uppdrag att till riksdagen inkomma med förslag i den av

utskottet angivna riktningen. Detta bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 40 bort ha

följande lydelse:

40. beträffande brott av polis

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju225 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Kyrkofrid m.m. (mom. 44)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

30 med "Utskottet behandlade" och slutar på s. 31 med "aktuella

motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att ett straffrättsligt skydd för

mötesfriheten i kyrka och för kyrkolokaler finns i brottsbalken.

Enligt utskottets uppfattning är detta emellertid inte

tillräckligt. En särskild lagreglering om kyrkofrid behövs.

Bland svenska medborgare finns av hävd en allmänt spridd

uppfattning att det skall råda kyrkofrid och att kyrkorummet

inte får kränkas. Den som är förföljd har enligt detta synsätt,

som utskottet ansluter sig till, rätt att få skydd i kyrkan

undan förföljelse. Undantag från den principen bör endast kunna

göras i de fall där det klart kan bevisas att den som sökt sin

tillflykt till ett kyrkorum eller motsvarande nyligen har begått

ett allvarligt våldsbrott eller enligt tjänstgörande prästs och

polismans gemensamma bedömning utgör ett omedelbart och

överhängande hot mot medmänniskors liv. Att detta kräver en

särskild reglering inte endast i polislagen utan även i

brottsbalken och rättegångsbalken är uppenbart. Regeringen bör

få i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med förslag

till erforderliga lagändringar. Motion Ju718 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under moment 44 bort ha

följande lydelse:

44. beträffande kyrkofrid m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju722 och med

avslag på motion 1990/91:Ju718 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

26. Information till brottsoffer (mom. 45)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och

Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "Liknande motionsyrkanden" och slutar med "delar

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Under senare år har vissa åtgärder vidtagits för att förbättra

informationen om utredningsförfarandet till en person som

drabbats av brott. Åtgärderna är emellertid enligt utskottets

mening långt ifrån tillräckliga. Ytterligare åtgärder är således

erforderliga. Vidare bör polisen få det övergripande ansvaret

för att information lämnas till brottsoffer. Regeringen bör

vidta erforderliga åtgärder.

När det gäller yrkandet om målsägandens rätt till information

om t.ex. polisutredningen, beslut om åtal och tidpunkt för

rättegången har åklagarna och domstolarna i och för sig i

princip skyldighet att hålla målsäganden informerad om han eller

hon begär det. Utskottet ställer sig dock tveksamt till om

berörda myndigheter tillämpar reglerna i praktiken. Mycket tyder

på att så inte skulle vara fallet. Lämpliga åtgärder för att

åstadkomma en tillfredsställande ordning bör initieras av

regeringen.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju804, Ju821 och

Ju825 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 45 bort ha

följande lydelse:

45. beträffande information till brottsoffer

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju804

yrkande 1, 1990/91:Ju821 yrkande 18 och 1990/91:Ju825 yrkandena

7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

27. Kostnader för brott mot enskilda (mom. 46)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "En utredning" och slutar med "del avstyrks" bort ha

följande lydelse:

En utredning om samhällets totala kostnader för brott mot

enskilda efterlyses i motion Ju825. Denna fråga har utskottet

återkommande behandlat; under föregående riksmöte vid två

tillfällen (se 1989/90:JuU16 s. 5 och 1989/90:JuU28 s. 11).

Utskottet anser att en förutsättning för ett effektivt

utformat stöd till brottsoffren är kunskap om hur brott drabbar

de enskilda människorna -- inte minst i ekonomiskt hänseende.

Utskottet vill i sammanhanget peka på att utredningar har gjorts

som belyser kostnaderna för den s.k. ekonomiska brottsligheten

medan motsvarande undersökning när det gäller de "vanliga"

brotten saknas. Utskottet är mot den bakgrunden nu berett att

tillstyrka det här aktuella utredningskravet. Utskottet vill

tillägga att en positiv sidoeffekt av utredningsarbetet blir

ökad kunskap om brottsligheten i stort. Detta kommer att öka

effektiviteten i kampen mot brottsligheten. Arbetet med en

utredning om den totala kostnaden för brott mot enskilda bör

sålunda snarast inledas. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 46 bort ha

följande lydelse:

46. beträffande kostnader för brott mot enskilda

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju825 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. Pensionerade polismän (mom. 47)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "till

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett påtagligt

sätt att öka polisens möjlighet att stödja brottsoffer vore att

dra nytta av pensionerade polismäns kapacitet och erfarenheter.

Med hänsyn härtill anser utskottet att regeringen snarast bör

överlägga med rikspolisstyrelsen om hur en utveckling av en

sådan verksamhet med seniorpoliser kan organiseras. Detta bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 47 bort ha

följande lydelse:

47. beträffande pensionerade polismän

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju825 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

29. Bevakningsföretag (mom. 49)

Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "del, avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det nu anledning att närmare

dra upp gränserna för polisens uppgifter i förhållande till

bevakningsföretagen. På grund av den ansträngda

arbetssituationen inom polisen har bevakningsföretagen fått ökad

betydelse och vidgade arbetsuppgifter. Som utskottet ser det kan

denna expansion inte godtas i längden, eftersom polisarbete är

en sådan grunduppgift som det bör ankomma på det allmänna att ha

ansvaret för. Polisiära uppgifter bör således som utskottet i

olika sammanhang tidigare understrukit i första hand fullgöras

av polisen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 49 bort ha

följande lydelse:

49. beträffande bevakningsföretag

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 46

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Sjukvårdssekretess i polisarrest (mom. 50)

Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

32 med "Utskottet behandlade" och slutar på s. 33 med "till

motionen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör en sådan reglering som

föreslås i motionen utredas, och regeringen bör snarast vidta

åtgärder härför och därefter skyndsamt återkomma med förslag

till riksdagen så att frågan om uppgiftsskyldigheten för

hälso- och sjukvårdspersonal även vid polisarrester får sin

lösning. Utskottet vill för sin del understryka att det här

mindre är fråga om ett lagstiftningstekniskt problem -- som

tidigare hävdats -- än om att söka praktiska lösningar. Vad

utskottet nu med anledning av motion Ju821 anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 50 bort ha

följande lydelse:

50. beträffande sjukvårdssekretess i polisarrest

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 53

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Företagsbot (mom. 51)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och

Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "till motionerna" bort

ha följande lydelse:

Förslaget till bestämmelserna om företagsbot utsattes för

mycket hård kritik vid lagrådsgranskningen år 1985. Kritiken

riktade in sig på lagtextens oklara och alltför öppna

formuleringar, som mer eller mindre gav den karaktär av

ramlagstiftning. Enligt utskottets mening togs inte tillräcklig

hänsyn till lagrådets synpunkter vid riksdagsbehandlingen, och

lagstiftningen är präglad av en teknik som inte är godtagbar på

straffrättens område. Det var redan vid förslagets antagande

möjligt att förutse betydande svårigheter vid regeltillämpningen

beträffande såväl gränserna för tillämpningsområdet som de

skönsmässiga bedömningar som domstolen i varje enskilt fall

måste göra.

Utskottet anser med hänvisning till vad som anförts att

lagstiftningen om företagsbot inte kan anses fylla elementära

rättssäkerhetskrav och förordar att den upphävs. Ett förslag

härom bör snarast läggas fram för riksdagen. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 51 bort ha

följande lydelse:

51. beträffande företagsbot

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju622 och

1990/91:Ju810 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Brottsförebyggande arbete m.m. (mom. 2)

Berith Eriksson (v) anför:

Vänsterpartiet hälsar med tillfredsställelse civilministerns

uttalande om en prioritering av brottsförebyggande och

brottsförhindrande åtgärder. Som framgår av motion Ju225 är det

angeläget att detta arbete ute i polisdistrikten noga följs upp.

För den händelse statsmakternas prioriteringsbeslut beträffande

de brottsförebyggande och brottsförhindrande åtgärderna inte

följs avser vi att återkomma i denna sak.

2. Kvarterspoliser (mom. 4)

Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp),

Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson

(m) anför:

Som utskottet anför gav riksdagen hösten 1990 regeringen till

känna vikten av en intensifierad verksamhet med kvarters- och

områdespoliser. Utskottet redovisar i betänkandet vad regeringen

vidtagit med anledning av riksdagens uttalande. Om inte

verkningsfulla fortsatta åtgärder vidtas utan dröjsmål avser vi

att återkomma i denna sak.

3. Nya polistjänster (mom. 21)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anför:

Moderata samlingspartiet har i annat sammanhang yrkat en ökad

antagning till polishögskolan med 200 aspiranter utöver vad

regeringen föreslagit samt beräknat medel härför. Dessutom har

vi, även detta i annat sammanhang, begärt inrättandet av 600 nya

administrativa tjänster och även beräknat medel härför. Även

moderata samlingspartiet anser, i likhet med vad som framförs i

motion Ju202, det angeläget att fler poliser kommer

glesbygdsdistrikten till del och att rikspolisstyrelsens

framställning om ytterligare 100 poliser till sådana distrikt

bifalls. Det är dock vår uppfattning att den prioritering som

skall ske för att uppnå detta mål ankommer på regeringen inom

ramen för dess normala verksamhet såvitt avser fördelning av

resurser inom polisväsendet.

4. Sjöpolisverksamhet (mom. 34)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m)

anför:

Vi anser i enlighet med motion Ju216 att behovet av en

förstärkt polisiär övervakning till sjöss är stor. Behovet av en

förstärkning har också gång på gång slagits fast av utskottet,

som samtidigt understrukit att utbyggnaden av

sjöpolisverksamheten inte får hindras av utredningsarbete i

årtionden. Vi vill understryka att den nu aviserade utredningen

måste bedrivas med största skyndsamhet.

Justitieutskottets utfrågning den 12 mars 1991 om ekonomisk

brottslighet

Bilaga 1

Inbjudna:

Torsten Jonsson, riksåklagare

Gunnel Lindberg, byråchef, riksåklagaren

Uno Hagelberg, överåklagare, Stockholms åklagardistrikt

Björn Eriksson, rikspolischef

Rolf Nilsson, kriminalkommissarie, rikspolisstyrelsen

Lars Berg, polisöverintendent, polismyndigheten i Göteborg

Rolf B. Åbjörnsson, advokat, konkursförvaltarkollegiernas

förening

Lars Bentelius, generalsekreterare, Sveriges Advokatsamfund

Suzanne Ahlner, advokat, Sveriges Advokatsamfund

Från justitieutskottet deltog:

Britta Bjelle (fp), ordförande

Lars-Erik Lövdén (s), vice ordförande

Ulla-Britt Åbark (s)

Jerry Martinger (m)

Birthe Sörestedt (s)

Ingbritt Irhammar (c)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Göthe Knutson (m)

Göran Magnusson (s)

Eva Johansson (s)

Björn Ericson (s)

Göran Ericsson (m)

Lars Sundin (fp)

Anders Svärd (c)

Berith Eriksson (v)

Krister Skånberg (mp)

Sigrid Bolkéus (s)

Jan Andersson (s)

Birgit Henriksson (m)

Bengt Harding Olson (fp)

Inger Schörling (mp)

Referat från justitieutskottets utfrågning den 12 mars 1991

om ekonomisk brottslighet

Bilaga 2

Till grund för referatet ligger en bandupptagning som gjordes

vid utfrågningen. Endast viss språklig redigering av texten har

skett. Endast inledningsanförandena redovisas i betänkandet.

De personer som medverkade i utfrågningen finns angivna i

bilaga 1.

Utskottets ordförande, Britta Bjelle: Jag vill börja med

att hälsa er alla, och framför allt våra gäster, varmt välkomna.

Skälen till att utskottet har bestämt sig för att ha en

utfrågning om ekonomisk brottslighet är flera. Bl.a. har såväl

regeringen som utskottet i flera år sagt att man prioriterar

ekonomisk brottslighet, men vi har mer och mer förstått att

utfallet inte har blivit det önskade. Dessutom har utskottet i

år fått betydligt fler motioner om ekonomisk brottslighet än

tidigare. Därför tyckte vi i utskottet att det skulle vara

intressant att från er som arbetar med dessa frågor få höra

litet grand om hur verkligheten ser ut.

Till denna utfrågning har vi inbjudit riksåklagare Torsten

Jonsson, byråchef Gunnel Lindberg, överåklagare Uno Hagelberg,

rikspolischef Björn Eriksson, kriminalkommissarie Rolf Nilsson,

polisöverintendent Lars Berg, advokat Rolf B. Åbjörnsson,

generalsekreterare Lars Bentelius och advokat Suzanne Ahlner.

Vi har ganska kort tid till vårt förfogande för detta stora

ämne, men vi får försöka få ut så mycket som möjligt av denna

tid. Jag föreslår att vi först lyssnar på de inbjudna gästerna i

den ordning som framgår av programmet. Och när de har hållit

sina anföranden får utskottets ledamöter ställa frågor.

Torsten Jonsson: Jag kan inledningsvis säga att det som

har gjort att vi under den allra senaste tiden mer på allvar har

fått ögonen på det här problemet är de allt fler rapporterna

från fältet om att det har stått illa till när det gäller

bekämpningen av ekobrott.

Vi har i samband med tillsynsbesök på olika platser, framför

allt gäller detta storstäderna, fått uppgifter om att

bekämpandet av ekobrotten på vissa områden kanske inte står helt

stilla, men det går i alla fall mycket långsamt. Vi har hört

rapporter om att missmodet sprider sig alltmer bland

konkursförvaltare och skattefolk, som ju är de som oftast

initierar våra utredningar genom anmälningar till oss om

iakttagelser som de har gjort om ekonomisk brottslighet eller

misstankar om sådan.

Vi har också fått anledning att känna oro när vi har

konstaterat att det på sina håll har skett prioriteringar som

har varit synnerligen långtgående. Vi har, framför allt från

Stockholm, exempel på prioriteringsregler som är så hårda att en

stor del av de brott som anmäls -- även om de inte direkt

definitionsmässigt hör hemma hos den ekonomiska brottsligheten

ändå hör hemma på samma plan, och det är fråga om

förmögenhetsbrott och bedrägerier -- lämnas därhän.

Det har uppstått en situation där de s.k. lägsta typerna av

brottslighet utreds och beivras med kraft och kläm. Kommer man

litet högre upp på skalan kommer man till den gråzon som jag

talade om där prioriteringsreglerna gör att man knappast gör

något alls åt denna brottslighet. Kommer man sedan till den

allra grövsta typen av brottslighet med mycket stora

utredningar, t.ex. utredningen om Nyckelnaffären, glider dessa

mål vidare i vad man kan kalla juridikens gräddfil. Dessa mål är

av så oerhört stor vikt att man lägger allt annat åt sidan för

att ta itu med dessa.

Detta har lett fram till den nästan löjeväckande situationen

att om man begår små brott så åker man fast. Det lönar sig

bättre att begå litet allvarligare brott, eftersom man då har

betydligt större möjligheter att klara sig helt och hållet.

Jag vill i detta sammanhang också säga att vi har fått

alarmerande rapporter framför allt från storstäderna. Det gav

oss anledning att höra oss för litet närmare. Och vi har skaffat

sifferuppgifter som ger belägg för den uppfattning som vi här

kan redovisa, och den undersökningen kommer Gunnel Lindberg att

redovisa.

Gunnel Lindberg: Vi gick först ut och frågade hur det stod

till i Storstockholmsområdet, eftersom det var det som närmast

intresserade oss. Vi frågade Stockholmsmyndigheten,

regionåklagarmyndigheten och statsåklagarmyndigheten för

speciella mål. Vi intresserade oss mest för frågan om vilka mål

som låg i utredningsbalans hos polisen. Vi trodde att det var

där som problemet låg. Och vi räknade alltså bort instämda mål

eller mål som låg i balans hos åklagaren och som var

färdigredovisade med utredning och allt.

Vi har alltså koncentrerat oss på mål som alltjämt är under

utredning, och vi har också begärt att få allmänna synpunkter på

hur man ser på detta.

När det gäller det som redovisats från Storstockholmsområdet

kan man säga att den allmänna bilden är dyster. Man säger att

utredningsresurserna inte räcker till. Målen blir gamla, och

därmed blir de också svårutredda. Bevisläget försämras, och

påföljden påverkas också av att det har förflutit lång tid sedan

brottet begicks. Nya konkurser och ny brottslighet följer inte

sällan i spåren, och det kan man inte göra något åt. Som nämndes

tidigare avsätts resurser för de mest kvalificerade målen, även

om det i vissa fall kan ta tid innan man sätter i gång och

utreder, men i fråga om dessa mål kommer det fram resurser. Det

innebär att det i första hand är mellankategorin av ekomålen som

kommer i kläm. Det innebär också att statsåklagarmyndigheten för

speciella mål, som bara tar mycket stora mål, egentligen inte

har några svårigheter med sina utredningsresurser. Där får man

vad man vill ha. Det är framför allt ekoroteln på rikskrim som

ställer upp.

Däremot är läget ett annat när det gäller

regionåklagarmyndigheten i Stockholm och även åklagarmyndigheten

i Stockholm, som faktiskt har det sämsta läget. Jag hoppar

emellertid över det eftersom Uno Hagelberg kommer att redovisa

detta.

Vi vände oss också till de andra storstäderna och konstaterade

att läget även där är bekymmersamt -- många mål i balans hos

polisen, vakanser på polissidan, det tar lång tid att få fram

resurser, man har inte den utredningspersonal som man vill ha,

och framför allt räknar man med att ett ökande antal

konkursärenden skall ramla in hos åklagaren, och ärendena blir

generellt sett gamla innan de redovisas även där.

När det gäller regionåklagarmyndigheterna i övrigt kan man

säga att läget är något bättre, utom för dem som ligger i

närheten av storstadsområdena och som har problem som liknar

storstadsdistriktens problem. Regionåklagarmyndigheterna

redovisar i dag en balans på totalt knappt 400 ärenden som

ligger hos polisen. Och man ger även där generellt bilden av att

utredningsresurserna inte räcker till. Det finns någon enstaka

som betecknar läget som bra, men de flesta anser att det är

bekymmersamt och oroväckande och hyser stor oro för att inte få

fram utredningarna i tid.

Ett problem som man på åklagarsidan pekar på är att de olika

myndigheterna konkurrerar om samma utredningspersonal.

Ekorotlarna skall ibland räcka till för både storstadsdistrikten

och landsorten omkring. Det innebär att om en myndighet får

igenom sina krav på utredningsresurser så får i praktiken någon

annan myndighet stå tillbaka, trots att målen i och för sig

kanske är lika angelägna.

Frågan om polisens organisation och det nya systemet med fria

resurser tas också upp av flera överåklagare. De ser en fara i

att tjänster som tidigare har räknats som specialdestinerade för

just dessa uppgifter i dag kan tas i anspråk även för andra

ändamål. De tar också upp frågan om vad som händer om polisen

skulle kunna öka sin avverkningstakt, sin produktionstakt,

väsentligt i förhållande till vad som är fallet i dag. Om man

räknar med normal produktionstakt från polisen verkar det som om

åklagarsidan klarar av det. Men om det blir en väsentlig ökning

tror man på sina håll att det blir bekymmer även på

åklagarsidan, och då kommer balansen att på sikt flyttas över

dit.

Jag skall sammanfatta några praktiska konsekvenser av

dagsläget. Dagens situation innebär att bl.a. önskemål från

skattemyndigheter och konkursförvaltare om att man snabbt skall

kunna sätta i gång med en viss angelägen utredning sällan kan

tillgodoses. Därmed gnisslar samarbetet något, och benägenheten

att anmäla skattebrott kan på sikt bli mindre. Förutsättningarna

för att gå in bl.a. med yrkande om näringsförbud blir också

mycket sämre, vilket åklagarna pekar på. Och möjligheterna att

bryta pågående brottslighet försämras självfallet också.

Realistiskt sett, säger man, kommer framför allt från

storstadsdistrikten åtskilliga brott aldrig att hinna utredas

och inte heller att lagföras.

Torsten Jonsson: Jag vill tillägga att de uppgifter som

har kommit till har gett oss anledning att lämna information om

läget till justitiedepartementet -- det gjorde vi i förra veckan

-- och nu till justitieutskottet. Vi har också talat med

rikspolischefen vid ett sammanträffande tidigare och berättat

vad detta i stort går ut på. Vi kommer även att ta upp frågan

vid ett åklagarmöte som äger rum i början av nästa vecka, då

samtliga chefsåklagare, statsåklagare och överåklagare i riket

skall samlas. Efter det tror jag att vi kommer att kunna avgöra

om det kommer att erfordras några åtgärder från vår sida eller

inte, om vi över huvud taget skall göra någonting och i så fall

vilka former detta skall ske i.

Björn Eriksson: Jag skall inte tala så mycket om

utvecklingen under 80-talets andra hälft. Den beskrivning som

har gjorts är i stort sett riktig, nämligen att vi klarar

småbrotten och ett fåtal av de allra allvarligaste brotten. Jag

skall inte heller gå in på statistik, det lär andra göra. Jag

tänker koncentrera mig på några väsentliga förklaringsfaktorer

som ligger bakom detta.

Jag tror att regeringen, riksdagen och även rikspolisstyrelsen

har avhänt sig styrmöjligheter. Den decentralisering som vi har

är korrekt i kanske 90--95 % av allt polisarbete. Men det finns

ett fåtal fall där den ställer till problem. Jag tror att

ekosidan och trafiksidan är exempel på det. Det har att göra med

att man regionalt och lokalt helt enkelt gör andra

prioriteringar än Sveriges riksdag. Då använder man resurserna

på det sätt som de lokala och regionala politikerna tycker är

bäst. Det betyder att man alltså inte följer viljeinriktningarna

från riksdagen.

Jag tror att vi för tre fyra år sedan från rikspolisstyrelsens

sida har nämnt det här. Och vi saknar i dag de styrmedel som

behövs för att med gammaldags styrteknik tillse att det här får

ett genomslag i den praktiska polisverksamheten. Jag tror alltså

att man får göra en avvägning mellan om man vill acceptera

decentraliseringens yttersta konsekvenser, som är en lokal och

regional frihet i dessa avseenden, eller om man bedömer det här

som så pass viktigt att man bör ge särskilda styrmedel på det

här området. Polisverksamheten har ju det på vissa områden som

upplevs som centrala.

Det andra problemet torde sammanhänga med utvecklingen inom

polisväsendet och dess struktur. De fria resurserna nämndes här.

De har inneburit att man i mycket hög grad har slagit samman

bedrägerirotlar, ekorotlar och annat. Detta har ökat under det

gångna året, eftersom man via riksdagsbeslut, regeringsbeslut

och beslut på rikspolisstyrelsen har gett en rätt för de

regionala och lokala polismyndigheterna att omorganisera efter

eget skön. Då har man valt att slå ihop dessa resurser. Det

innebär samtidigt att man har flyttat bort en del poliser ner

till ordningsverksamheten för att öka synligheten. Som mycket

riktigt konstaterades på åklagarsidan uppstår på sikt en

situation där det å ena sidan finns ett intresse för

utredningsresurser och å andra sidan ett intresse för

patrullerande poliser. Och det är fråga om var denna balanspunkt

skall ligga.

Ett dilemma är också att många tror att för en del av den här

typen av brottslighet kanske länsmodellen inte alltid är den

bästa, dvs. att man så att säga skapar 25 kopior. Det innebär

att man ofta klarar småbrotten, och en centralresurs,

rikskriminalen, klarar ett fåtal av de verkligen svåra. Kanske

måste vi ha en högre koncentration i framtiden om man skall

klara den här typen av ärenden.

Ytterligare ett problem som vi sannolikt har haft är att vi

inte i så hög grad har använt extern specialistkunskap. Vi

utreder väldigt mycket själva. Frågan är i vilken utsträckning

vi kan öka det. Troligen har den lokala polisen ute i

organisationerna omprioriterat när man noterat den långa

utredningstiden och låga påföljden för den här typen av brott.

Då har man sett på hur straffsatserna skall prioriteras. Det är

min gissning att sådana resonemang har förts på många platser i

landet.

Jag tror vidare att det på åklagarsidan är så att det, utom de

som har specialkompetens på det här området, funnits ganska

ringa intresse för just sådana här litet halvsvåra brott, de har

så att säga kommit i kläm. Det finns tre faktorer, tycker jag,

som talar för att situationen på det här området delvis ter sig

annorlunda än vad den har gjort tidigare.

Den första är att vi har noterat att företagssektorn har en

mera positiv inställning till våra insatser på det här området

än tidigare, av det enkla skälet att systematiska

falsarieverksamheter drabbar seriös affärsverksamhet. Man ser

antagligen annorlunda i dag på att vi på den polisiära sidan

klarar av renhållningen mot upprepade systematiska

felaktigheter.

Den andra är den FN-konvention som har antagits i Wien om att

poliser världen över i ökad grad bör inrikta sig på att jaga

mervärdet av narkotikapengarna, att helt enkelt försöka förverka

det. Skall vi klara det måste vi ha kapacitet att jobba på den

finansiella marknaden.

Den tredje effekten är sannolikt den att många människor har

upplevt turbulensen inom de finansiella systemen som så att det

inneburit att enskilda individer kunnat plocka ut ganska stora

värden på ett felaktigt sätt, och vanligt folk har blivit ganska

upprörda över det. Vi känner ett slags stöd att just på det

området göra någonting.

Detta ledde till att vi för ungefär fem sex veckor sedan

lämnade i uppdrag åt polismyndigheten i Malmö, tidigare chefen

för rikskriminalen där och chefen för kriminalavdelningen

Bengt-Åke Jonsson och länspolismästaren att fundera igenom vad

vi skulle kunna göra på den polisiära sidan för att få en bättre

tingens ordning. Två saker har jag nämnt. En är sannolikt ökade

direktivmöjligheter på dessa områden. En annan är koncentration

till den svaga del som tidigare talare här har talat om. Om vi

vill gå fram på den bogen så tror vi att man måste välja att

punktvis förstärka på rikskriminalsidan och inom storstäderna,

för det går inte att skapa en massiv resursutbyggnad i alla led.

Vi kommer inte att kunna hålla den kapaciteten.

För egen del har vi anledning att titta på rikskriminalen. Där

noterar jag att vi har haft en nedgång av vår egen

resursförbrukning. Det hänger samman med två saker. Den ena har

att göra med vakanser som inte har återbesatts i avvaktan på den

utredning som pågått angående rikskriminalen. Det här har vi

bestämt oss för att åtgärda. Den andra handlar om de resurser

som har flyttats från rikskriminalens ekosida till s.k.

förspaning, det är alltså de som inte utreder utan som har till

uppgift att spana fram brotten. Vi tänker nu återföra dessa

resurser. Beslut om denna resursflyttning fattades en gång i

tiden därför att man var orolig för att det bara skulle bli

utredning och ingen spaning. Det är alltså vad vi tänker göra

för egen del.

Vi har för några veckor sedan fattat ett beslut som vi hoppas

skall verka åtminstone åt rätt håll, och det är alternativet att

sätta in resurser. Väldigt ofta möts vi på rikspolisstyrelsen av

trycket att sätta in rikskriminalens resurser. De är som bekant

begränsade. Ett alternativ i dessa sammanhang är ofta att

finansiellt stödja regionalt kompetenta människor som helt

enkelt inte har råd att resa på det sätt som vore önskvärt,

eftersom den här typen av brott ofta spänner över flera större

städer, ofta inkluderande Stockholm. Vi har sagt på

rikspolisstyrelsen att vi i vissa sådana här fall via

rikskriminalen bör kunna ställa de ekonomiska resurser till

förfogande som krävs för att utredningsarbetet skall kunna

drivas framgångsrikt.

Det här är några av de saker som vi själva tycker är viktiga

att ta tag i: för det första att skapa ett slags finansiell

polisiär kompetens, för det andra att ta ställning till om vi

skall eller inte skall styra resurserna till dessa områden. Det

är alltså fråga om balans mellan decentralisering och styrning.

Rolf Nilsson: Det kan vara av intresse att få klart för

sig ungefär hur stor den ekonomiska brottsligheten är. Det har

vi inte talat om. Det är väldigt svårt att ur

anmälningsstatistik få fram korrekta uppgifter, men 1983 fann

jag det lämpligt av annan anledning att se hur mycket pengar det

ungefärligen rörde sig om när det gäller den ekonomiska skadan i

anledning av ekobrott. Jag kom fram till att det kretsar kring

14 miljarder kronor varje år. Egendomsskadorna i anledning av

traditionella brott uppgick till 700 milj. kr. Hur stor den

ekonomiska skadan i dag är har jag tyvärr ingen möjlighet att få

fram, men jag kan säga så pass mycket att vi i dag har omkring

100 000 anmälda brott när det gäller brottsbalkens 9, 10 och 11

kapitel. Det görs ungefär 7 000 anmälningar om skattebrott.

Konkursbrottsanmälningarna ligger strax under 3 000 varje år.

Det är alltså detta vi talar om.

Jag har också tittat på hur många poliser vi har enligt de

förordnanden som finns. Jag har tagit fram siffror på hur många

som i dag är verksamma. Då har jag inte enbart tittat på

ekorotlarna, utan jag har också tagit med Stockholms

polisdistrikt, för det är väldigt viktigt i sammanhanget.

Ekonomisk brottslighet är en storstadsföreteelse. Är det så att

Stockholms polisdistrikt fungerar, så fungerar det bättre ute i

landet. Det är egentligen förskräckande siffror över

situationen.

Vidare har jag litet statistik på hur

skattebrottsutredningarna ligger i dag och också när det gäller

konkursbrott. Vi vet att det är väldigt många konkurser årligen.

1988 hade vi 6 400 konkurser -- det är de sista siffror jag har

kunnat ta fram. Där var skadan för enskilda 10 miljarder kronor,

medan skatteskulden var drygt 1 miljard. 1990 hade vi alltså

10 700 bolag i konkurs.

Det är viktigt att markera att man inte kan sätta

likhetstecken mellan konkursbrott. Det finns många naturliga

förklaringar till konkurs, men vi vet genom en tidigare

BRÅ-utredning att ända upp till 70--75 % av konkurser har

samband med brott. Låt oss då titta på 1990 och säga att vi är

snälla i vår bedömning -- då kan vi utgå från 40--50 % när det

gäller konkursbrott. Då hamnar vi i alla fall på ca 5000

konkursbrott. Vi vet att polisen i dag i bästa fall kan bemästra

att klara av 1 000 konkursutredningar varje år. Hur många

anmälningar det kan vara vet vi inte, men låt oss säga att det

ligger någonstans kring 3000. Då har vi alltså en balans varje

år eftersläpande med 2000 konkurser.

Jag har sysslat i det här gamet sedan 1987 och vet att det

finns väldigt många brott i konkurser och följdbrott i form av

skattebrott och annat. Jag ser det som att bekämpandet av

ekonomisk brottslighet i dag är eftersatt och att samhället står

inför ett akut och mycket viktigt val av inriktning.

Brottsanmälningarna ökar, och antalet polismän tillåts minska.

Jag tycker att vi poliser skummar på ytan, går ut i

punktaktioner nästan för att skrämmas bara -- utan möjlighet att

sedan fullfölja aktionerna -- och för att kunna hoppa på nästa

komplex. Tyvärr är det så i dag -- och det tycker jag inte är

bra -- att enskilda och underordnade polismän, t.ex. jag som

arbetsledare på rikskriminalen, kan styra vilka ärenden som

skall utredas och gå till åtal.

Jag har med mig några bilder som jag vill visa och som kommer

att illustrera situationen.

Som det har antytts tidigare klarar vi ungefär 40 % av anmälda

brott i dag. 10 % gäller den grova och uppmärksammade

brottsligheten. De övriga 30 % gäller lättutredda ärenden,

sådana där man mer eller mindre blivit gripen på bar gärning.

Sedan har vi ett stort fält som inte lett till åtal. Det är

nedlagda ärenden eller ärenden som över huvud taget inte har

tagits upp. Där skall vi ha klart för oss att där ligger väldigt

mycket grov brottslighet i form av skattebrott och konkursbrott.

Situationen är med andra ord icke särskilt ljus i dag.

När det gäller situationen för skattebrottsutredningar är det

en förskräckande läsning. Där ser man att anmälningarna ligger

på ungefär 6 500--7 000 varje år, och vi har ungefär 2 500

brottsmisstänkta personer. Resultatet har vi i slutändan,

antalet dömda. Där är det inte särskilt lustigt att se att under

ett mindre antal år har det sjunkit till 388 dömda.

Vi vet att det är lönsamt att utreda skattebrott. Jag fick

belägg för det senast i förra veckan. Resultatet av de

revisioner som sker via riksskatteverket har räknats ut.

Ekobrottsrevisionerna är knutna till förundersökningar. I och

för sig rör det sig inte om så mycket mer pengar än vid

revisioner i stora företag, men 5 000 till 7 000 kr. om dagen är

också pengar.

Vidare har vi arbetskraften på ekorotlarna. Dels har vi

antalet förordnanden, dels de som är verksamma med

ekobrottsutredningar. Totalt har det varit 311 förordnanden fram

till 1985. Men i dag är det 211 verksamma. Det är ett stort

bortfall av polismanstjänster.

Jag tycker att Stockholms polisdistrikt är viktigt. Där har

det tidigare varit så att ekobrott inte bara har bekämpats på

ekoroteln utan också på skatteroteln och bedrägeriroteln.

Omständigheternas makt har gjort att vi på rikskriminalen har

arbetat relativt mycket med storstadsbrott, även om det inte har

varit avsikten. I Stockholm var vi tidigare 172 poliser, och i

dag är det 90 poliser som bekämpar samma mängd brott. Det

innebär 92 färre polismän i dag än 1985.

När det gäller landet i stort finns det i dag ett bortfall på

155 polismanstjänster jämfört med 1985. Stockholm har alltså 92

färre polismän, Göteborg och Malmö har färre polismän, och för

hela landet är det 155. Det är då inte så svårt att förklara att

uppklarningsprocenten har sjunkit.

Hur kommer vi till rätta med detta?

Från min utsiktspunkt i polisorganisationen bedömer jag att vi

har små möjligheter att påverka situationen själva inom

organisationen. Ett beslut från kanslihuset torde vara

nödvändigt för att få till stånd en positiv förändring mot hur

det är i dag. Jag anser också att det bör kunna tillskapas en

fristående utredningsorganisation för ekobrottsbekämpande. Något

som också är viktigt är att verksamheten ges egna medel.

Eventuellt skulle antalet ekorotlar kunna begränsas så att några

rotlar betjänar flera län. Då kan man t.ex. tänka sig att välja

ut de industristarka länen. Men då måste en förstärkning ske

personalmässigt. En förstärkning med ett fåtal tjänster är inte

till fyllest för att vända den negativa trenden. Jag sade

tidigare att det finns 155 färre polismanstjänster i dag än

1985.

Det är klart att det är bra att vara optimist, och vi hörde

rikspolischefen säga att han har för avsikt att göra en

förstärkning med s.k. finanspoliser. Men jag är rädd för att 20

poliser tyvärr inte gör situationen bättre i dag eftersom

bortfallet är så stort i storstäderna.

Lars Berg: Det är en ganska nattsvart bild som har målats

upp när det gäller Stockholm. Jag får göra er litet besvikna.

Göteborg har inte riktigt de problem som har målats upp här. Vi

har visserligen personalbekymmer, liksom Stockholm och Malmö,

men inte riktigt i samma omfattning som har redovisats här.

Ekosektionen i Göteborg, som ingår i kriminalavdelningen, har

tre rotlar, en ekorotel, en bedrägerirotel och en skatte- och

gäldenärsrotel.

Ekoroteln har en personalstat enligt den gamla tjänstetablån,

som vi egentligen inte skall räkna med, på 36 poliser. Skatte-

och gäldenärsroteln har 16 polismän, och bedrägeriroteln har 23

polismän. Vi har lyckats att rimligt nå upp till dessa siffror,

men vi lyckas inte riktigt när det gäller ekoroteln. Där har vi

32,5 polismän i stället för de 36 som skall finnas. Jag räknar

då resurstimmar.

Ärendebalanserna är inte anmärkningsvärda. Vi har ungefär 250

ärenden i balans. Det är en rimlig summa med tanke på storleken

på roteln. Vid bedrägeriroteln är dock ärendebalansen uppe i 2

000 ärenden. Där har vi vidtagit åtgärder för att minska

balansen -- vilket sker med övertidsuttag. Vi räknar med att få

ner balansen till en dräglig nivå inom ett par månader.

Typen av ärenden är densamma i de tre storstäderna. Bl.a.

finns det skalbolag. Vi har haft ett stort skalbolagsärende med

tre huvudmän. Det rör sig om 700 olika bolag. Brottsbeloppen är

uppe i 87 milj.kr. Det går åt fyra helårsarbetskrafter enbart

för att syssla med dessa ärenden.

Där finns vidare miljöbrott. Vi har handlagt ett antal

miljöärenden, varav ett har lett till fällande dom i hovrätten

med 4,5 år för huvudmannen.

Det finns ganska många skattebedrägeriärenden. Det rör sig om

stora undanhållna belopp. I ett ärende är det 12,5 milj.kr. Det

finns skattebedrägerier vid import av bilar från Tyskland och

USA.

Konkurserna är ett annat bekymmer. De handläggs såväl vid

ekoroteln som vid skatte- och gäldenärsroteln.

Vidare har vi andra bedrägerier. Det totala brottsbeloppet

uppgår till 11 milj.kr. i ett ärende. Det är det s.k. Grek-målet

där huvudmännen har använt sig av skalbolagsaffärer för att med

hjälp av de tömda skalbolagen skaffa sig varuleveranser på

kredit som de aldrig betalat. När firmorna har velat få betalt

har de utsatts för hot.

Vi har stödjande verksamhet i Göteborgs och Bohus län. Det

gäller fyra polisdistrikt, Mölndal, Kungälv, Uddevalla och

Strömstad. Där har vi haft 12 ärenden av större beskaffenhet det

senaste året plus ett antal mindre ärenden.

Vi har i liten utsträckning egen spaningsverksamhet -- endast

två man. Vi avser att se över verksamheten. En sådan översyn

pågår som förmodligen kommer att resultera i att vi slår samman

ekoroteln och skatte- och gäldenärsroteln. På så sätt utökar vi

till en personalstat på 40 utredare och tre i rotelledningen.

Där kommer att vara två ekonomer och fyra administrativa

tjänster. Vissa av polismännen skall syssla med riktad

spaningsverksamhet på sådant som är angeläget att komma till

rätta med. Jag har en känsla av att det vi ser i dag av den

ekonomiska brottsligheten bara är toppen av ett isberg.

Hur kommer det att se ut i framtiden? Vi har försökt att se

litet framåt. Något som är påtagligt är de s.k.

momsbedrägerierna, miljöbrotten och gäldenärsbrotten som har

uppkommit i den s.k. starta-själv-vågen. Många tog sig vatten

över huvudet och hamnade i beråd med brottslighet som följd.

Den tidigare ganska slappt godkända kreditgivningen ger nu

bekymmer.

Vi ligger långt efter den privata sidan av näringslivet när

det gäller utrustning. Vi har ett stort behov av persondatorer i

vår verksamhet. Vi har redan ett antal, men inte tillräckligt

många.

Utbildningsmässigt är vi ganska väl utrustade. Vi har utbildat

i stort sett hela personalstyrkan, både på ekoroteln och på

skatte- och gäldenärsroteln.

Vi har ett väl utbyggt samrådsförfarande med

skattemyndigheter, kronofogdemyndigheten och åklagarmyndigheten.

Samarbetet fungerar väl.

Åklagarna fungerar bra, förutom att vi upplever det som en

litet trång sektor när det gäller skatte- och gäldenärsmålen.

Dessa får i dag ligga på kö hos åklagarna eftersom det där inte

finns tillräckligt med folk att handlägga målen. Kön uppstår

inte hos oss utan hos åklagarna.

Uno Hagelberg: Jag skall återgå till den kanske ännu

dystrare situationen i Stockholm. Jag vill först mycket kort och

konkret redovisa arbetssituationen där för närvarande.

Vi gjorde en viss inventering vid det senaste årsskiftet och

fann att Stockholmspolisens ekorotel den 1 januari hade en

balans om 630 mål. Jag bortser då från uppbördsbrotten, vilka

som regel är enklare att utreda. Där finns en balans om

ytterligare några hundra mål. Det låg alltså 630 ekobrottmål för

utredning hos polisen. Den siffran kan jämföras med antalet

under hela 1990 färdigutredda mål, som var 58.

Redan av detta kan vi dra den slutsatsen att det med den

arbetstakt som man för närvarande har skulle vara ett

tioårsprojekt att arbeta bort de nuvarande balanserna. Det är

naturligtvis helt verklighetsfrämmande. Jag tycker att man

realistiskt måste dra den slutsatsen, som det ser ut i dag, att

av de brottmål som ligger för utredning kommer den övervägande

delen aldrig att bli utredd.

Dessutom växer balansen för närvarande ganska snabbt. Det kan

man konstatera genom att jämföra inströmningen av mål med den

avverkning som sker. De 630 målen kommer av allt att döma att

bli betydligt fler litet längre fram.

För att klara den här situationen finns i Stockholm 14

åklagare på den s.k. ekokammaren. De samarbetar med ett knappt

trettiotal utredare på ekoroteln, för dagen 27. Man skall ha

klart för sig att Stockholmsåklagarna i viss mån konkurrerar med

åklagarna på regionåklagarmyndigheten i Stockholm liksom, om

också i mindre mån, med stadsåklagarmyndigheten för speciella

mål, som någon gång anlitar dessa utredare.

Det är en personalmässigt ganska hopplös situation. Som Rolf

Nilsson nämnde har man minskat antalet utredare. Den tidigare

ekoroteln har slagits ihop med den tidigare skatteroteln, varvid

åtminstone på papperet 25 personer i stort sett helt försvunnit.

När man ser på personalminskningen skall man dock minnas att

en stor del av de personer som har flyttats bort från ekoroteln

var spaningspersonal, som har förts över till våldsroteln. Jag

tycker att detta är bra. Det är visserligen inte bra att man tar

bort folk från ekoroteln, men jag har aldrig kunnat förstå

varför en mängd människor skall spana upp ytterligare

ekobrottslighet samtidigt som man inte klarar att utreda ens en

mindre del av den som man redan känner till.

Jag ser alltså inte med beklagande att man flyttat över dessa

personer till en annan rotel, med ännu mera högprioriterade mål

att arbeta med. Det lär för övrigt också ha fallit mycket väl

ut. De tycker att de nu har en meningsfullare sysselsättning,

och de gör faktiskt stor nytta. Man hade nog tidigare på

åklagarsidan en känsla av att man inte fick ut så mycket av den

spanande personalen på ekosidan.

Jag skall också säga något om vad man nu försöker göra åt det

rådande läget. Man försöker naturligtvis prioritera. Jag drar

mig för att mera konkret gå in på hur man har gjort det t.ex. på

bedrägeriroteln. Låt mig bara kort nämna att man där har

prioriteringsgrupper -- nr 1, 2 och 3.

Bara i grupp 1 sätts någon utredningsåtgärd i gång någorlunda

snabbt. Grupp 2 är en mellangrupp. Grupp 3 är en stor grupp, där

ärendena läggs åt sidan med uppgift om när de kommer att

preskriberas. Sedan gör man helt enkelt inte något mer åt dem, i

varje fall inte för närvarande. Såvitt kan bedömas kommer det

knappast heller att bli möjligt att göra det i framtiden.

Jag känner naturligtvis en viss tveksamhet inför att ställa

mig bakom dessa prioriteringsregler, men jag har gjort det med

det resonemanget att det är bättre att det görs en övervägd

prioritering än att ärendena slumpmässigt blir liggande utan

någon styrning.

Flaskhalsen när det gäller resurserna ligger för närvarande

helt klart inom polisen. Det finns visserligen inte stor

kapacitet på åklagarsidan för att öka arbetsinsatsen, men man

skulle säkerligen om polisen fick bättre resurser kunna använda

åklagarna mera effektivt. I dag tvingas åklagarna i viss

utsträckning göra saker som man egentligen borde få biträde med

av polisen. Det är naturligtvis rätt ineffektivt att använda en

dyrare arbetskraft än vad som vore nödvändigt.

Det finns alltså kanske en viss marginal för att effektivisera

åklagarinsatserna, men jag tycker att vi när det gäller resurser

måste ha klart för oss att det är en sammanhängande

produktionskedja. Man kan inte avsevärt förstärka polisen utan

att se på effekten härav hos åklagarna och hos domstolen. Skulle

man få en stor förstärkning av polisens resurser kommer man

mycket snabbt att få en ny flaskhals hos åklagarna. Förstärker

man där kan vi redan genom att se på situationen i dag

konstatera att tingsrätten kommer att få akuta svårigheter. Man

måste alltså se på hela kedjan.

Det är naturligtvis möjligt att prioritera, och det gör vi

rätt hårdhänt. Vi efterlyser i det sammanhanget anvisningar från

statsmakterna om vad vi kan lägga åt sidan. Något stort utrymme

för att utöver vad som redan har skett prioritera handläggningen

av ekobrottsligheten från åklagarnas sida kan jag inte se, med

tanke på de övriga områden som vi har att arbeta med. Det räcker

med att peka på trafiksituationen i Stockholm och den allt sämre

trafikmoralen, ungdomsbrottsligheten, gatuvåld och annan

våldsbrottslighet, sexuella övergrepp, narkotikabrott,

bostadsinbrott och sådana saker för att förstå att vi har så

många brottskategorier som var och en kräver prioritering att

det inte blir mycket kvar. En del prioriteras, som jag nämnde,

bort ganska hårdhänt, bl.a. ordinära bedrägeribrott.

För att göra några reflexioner om hur man skall komma till

rätta med detta tror jag att det naturligtvis vore bra med ett

resurstillskott, om det är fråga om ett rent sådant, som inte

behöver tas från någon annan verksamhet. Vi har inte så mycket

kvar som vi kan låta bli att arbeta med, om vi skall undvika att

vissa områden blir helt eftersatta. Det är alltså mycket litet

utrymme för en omfördelning.

Ett rent resurstillskott vore naturligtvis bra, men jag tror

ändå att man skall ha klart för sig att effekten av en

resursförstärkning blir mycket marginell. Detta visas av de

siffror som vi har. Det innebär naturligtvis inte att man inte

skall förstärka resurserna, men man skall inte tro att det

kommer att lösa problemet. Sådana resurstillskott kommer vi

aldrig att kunna få.

Man får i stället se på andra lösningar, och jag tror för min

del att man borde sträva efter att få till stånd en strängare

påföljdspraxis. När det gäller ekobrottsligheten tror jag att

det mer än på något annat område är fråga om en realistisk

riskbedömning. Man väger de ekonomiska vinstmöjligheterna mot

riskerna för det fall att man skulle åka fast. De riskerna är ju

i dag statistiskt sett mycket små. Blir man föremål för

utredning och åtal får man ofta en påföljd som ändå inte känns

så särskilt drastisk.

Jag tror därför att man skulle kunna vinna litet genom en

något mera avskräckande påföljdspraxis. Det är inte

strafflatituderna som inte räcker till -- de är nog över lag

tillräckliga -- utan domstolarnas praxis. Jag vet att det kan

vara svårt för lagstiftarna att direkt påverka den, men jag tror

att man skulle kunna göra någonting på den punkten.

Man bör också sträva efter att förenkla det materiella

regelsystemet. Man ser kanske tydligast på skattebrottssidan

vilka svårigheter vi har att komma till rätta med

inkomstskattebedrägerier. Man måste ofta vänta på utgången i

förvaltningsdomstolarna eller i varje fall göra ganska

komplicerade skattejuridiska överväganden.

Detta kan jämföras med den enkelhet med vilken man många

gånger kommer åt momsbedrägerier, där man slipper hela det

invecklade utredningsförfarandet. Möjligen kan skattereformen på

denna punkt verka underlättande, genom att man nu lägger moms på

fler saker än tidigare och måhända kan komma åt ekonomisk

brottslighet på den sidan i stället för att behöva arbeta med

utgångspunkt i inkomstskattebedrägerierna.

En förenkling av de materiella regelsystemen, så att det både

blir lättare att hantera dessa för dem som skall göra det och

lättare att utreda eventuella överträdelser, skulle kunna bidra

till en förbättring.

Jag tror också att vi behöver utbildning. Riksåklagaren har nu

satt i gång ytterligare ekoutbildningskurser för åklagare. Detta

är mycket efterlängtat, eftersom de som utbildades i de tidigare

omgångarna i stor utsträckning har sökt sig till annan

verksamhet än handläggning av ekobrott. Det beror bl.a. på att

en del har befordrats till chefstjänster. Jag vet att det är

likadant hos polisen. Duktiga utredare befordras till poster där

de inte längre utreder det som de är skickliga på.

Jag skulle alltså vilja se mera av utbildning, men också ett

lönesystem som innebär att den som är utbildad och kvalificerad

på ett område i större utsträckning kan göra karriär där än vad

som är fallet i dag. Då skulle man slippa det förhållandet att,

som det ibland skämtsamt sägs inom polisen, en duktig

ekobrottsutredare oftast blir kommissarie på trafikavdelningen

eller något sådant, när han har fått några år på nacken. Det är

likadant på åklagarsidan. De duktiga ekobrottsåklagarna blir i

stor utsträckning chefstjänstemän, som åtminstone i många fall

sysslar med annat än ekobrottmål.

Jag tror att det vore bra om man kunde tillskapa tjänster som

blir bra sluttjänster inom resp. specialområden, där man

verkligen får utbyte av att man t.ex. är en duktig

ekobrottsåklagare.

Man bör nog också satsa mera på specialister. Vi tycker ibland

att man på polissidan skulle behöva revisorer. Vi har på

åklagarmyndigheten i Stockholm nu äntligen fått våra två

revisorstjänster besatta. Det kan möjligen ha sitt intresse att

här nämna att vi för tre år sedan anställde en revisor, medan

den andra tjänsten förblev vakant. Den kommer nu att tillträdas

den 2 april. Löneläget har varit sådant att vi inte haft några

möjligheter att konkurrera med den privata sektorn. Vi har

utlyst tjänsten tre gånger, vid varje tillfälle för 60 000 --

70 000 kr., och vi har inte lyckats tillsätta den förrän nu, när

vi själva har gått ut och rekryterat en ekonom litet vid sidan

om. Jag skulle önska att löneläget hade varit sådant att vi hade

kunnat tillsätta tjänsten och använda annonskostnaderna som

lönemedel i stället.

Rolf B. Åbjörnsson: Jag kan som praktiskt verksam

konkursförvaltare bara konstatera att vi numera från

myndigheternas sida har fått ett öppet erkännande av den

verklighet som vi lever i. Den är oerhört dyster, och man har

givit uttryck för det elände som man brottas med.

Vad vi har hört här stämmer mycket väl överens med

verkligheten. Det är kanske formulerat på ett litet byråkratiskt

sätt, men jag hoppas att alla känner att det här finns något som

inte har fångats upp i vårt rättssamhälle.

Vad jag tycker är viktigast är möjligen det som

rikspolischefen sade, nämligen att den här brottsligheten har

ändrat karaktär. Man har ibland undrat varför det inte blev

något av den satsning som tidigare gjordes på att motarbeta

ekobrottsligheten. Det blev bara ett slag i luften, och nu

återstår liksom ingenting. Jag tror att det är så enkelt att man

på den tiden jagade personer som i det allmänna rättsmedvetandet

inte riktigt sågs som skattesmitare.

I dag är det dock inte fråga om skattesmitare i vanlig mening,

utan vi har i botten ett systemfel, där affärsmän har som

affärsidé att utnyttja ett sönderfallande rättssystem. Detta gör

att det hela enligt min uppfattning är oerhört mycket

allvarligare än tidigare. Vi kommer inte att kunna hålla stånd

om man inte på något vis rätar upp förhållandena på detta

område. Det är då inte så mycket en fråga om prioritering utan

om något mera övergripande. Det finns samband med

skattebrottsligheten, narkotikabrott och allmänt elände. Detta

måste ses som något som hänger samman, ett samhälle vid sidan om

-- ett samhälle som kanske i många stycken är starkare än det

öppna samhället. Det är det som är så kusligt.

Det är naturligtvis oerhört svårt att veta hur man skall

hantera det här, och det kan vara förmätet att över huvud taget

ha synpunkter på detta, men man får inte bli handlingsförlamad.

Låt mig provocera genom att säga att jag tycker att det även

inom åklagarväsendet finns utrymme för att vitalisera helt

enkelt genom att privatisera.

Att föra talan inför domstol är en profession som advokater är

utbildade för. Jag skulle inte dra mig för att t.ex. ge

riksåklagaren i uppdrag att i enskilda ekobrottmål förordna

processvana advokater att utföra åtalet.

Jag skulle inte heller dra mig för att fördela allmänna medel

så att man utnyttjar de utredningsresurser och den kapacitet som

finns hos konkursförvaltare och med dem samarbetande

auktoriserade revisorer. Det är möjligt att den utredningsdelen

kompletterad med polisiär kompetens tillsammans kan leda till

ett utredningsresultat som en processvan advokat kan få ut

någonting av hos en domstol.

Det behöver över huvud taget röras om i grytan på den där

kanten. Och detta inte så mycket sagt i egen sak, även om jag

sitter mitt uppe i det hela, utan jag försöker att se det här

utifrån. Det är väldigt svårt att se att bara ökade resurser,

ytterligare tjänster med x antal miljoner på den ena eller andra

kanten kommer att medföra någon som helst förändring i sak. Det

kommer att ligga och puttra på precis samma sätt som det har

gjort tidigare, det är min absoluta övertygelse. Man måste på

något sätt skapa incitament, precis som man gör i privat

näringslivsverksamhet. Det går inte att få fart på människor om

de inte har någonting som så att säga stimulerar dem. Det

behöver inte vara pengar, det kan vara andra moment, men det

måste finnas incitament för folk att göra någonting. Och det gör

det inte i dag som jag ser det utan jag uppfattar det som en

väldig uppgivenhet och hopplöshet och närmast som att hela

apparaten har stannat upp. Konkret också uppenbara ting,

förenkla lagstiftningen, revidera elfte kapitlet, rensa upp alla

krångliga bestämmelser och se också till att man har möjlighet

att kraftsamla omkring det som är allvarligt och angeläget och

låt annat ligga, lämna det därhän.

Och sedan kan man naturligtvis titta på organisatoriska

förhållanden och sådant. Men det är alltså ungefär det konkreta

som jag vill lämna ifrån mig här och nu.

Lars Bentelius: Ja, advokater får inblick i det område vi

pratar om här i dag, inte bara som försvarare utan även som

ombud för skadelidande på grund av ekonomisk brottslighet och

som konkursförvaltare. Den bild som har målats upp här av

företrädare för riksåklagare och åklagare tycker jag är inte

bara, för att ta deras eget uttryck, dyster -- det är en mycket

allvarlig bild på gränsen till det skandalösa. Jag tycker att

vad vi skall observera är också att de siffror som har

redovisats avser bara de anmälda misstankarna om ekonomisk

brottslighet. Mörkertalet i spaningssidan på den här

verksamheten ligger ju helt utanför vad vi hittills har fått

redovisat.

Om jag sedan tittar litet grand på vad den här hearingen

egentligen skall ta sikte på, nämligen åtgärder mot ekonomisk

brottslighet -- jag har läst de motioner i ämnet som har lämnats

från de olika politiska partierna och jag har självfallet också

följt med i den debatt som äger rum i massmedia -- så vill jag

gärna börja med att redovisa vad jag tycker att man inte bör

göra. Jag tycker inte att man skall nöja sig med att prioritera

det här om prioriteringen bara stannar på papperet. Den

redovisning vi har fått i dag tycker jag snarast tyder på att

brottsbekämpningen inom det här området är stadd under

avveckling. Jag tror heller inte att det räcker att omfördela

pengar från ett område till ett annat. Det leder bara till en

uttunning och är uppenbart otillräckligt. Jag tror heller inte

att strängare straff är en lösning som i varje fall på kort sikt

skulle ge någon bättring.

Jag tror heller inte som det står i någon motion att det

skulle bli bättre om vi får fler lagar, men däremot tror jag på

att bättre lagar vore någonting att sträva efter.

Definitivt tror jag inte heller på att det är en lösning som

har förts fram från polishåll att man skulle sänka beviskraven.

Det vänder jag mig mycket bestämt emot. Då är vi snart där den

förra BRÅ-utredningen havererade, nämligen när man uttalade att

det var lika farligt att en skyldig fick gå fri som att en

oskyldig dömdes.

Jag tror heller inte på happeningliknande utspel om att man

skall göra det ena eller andra som man kunde läsa om i dag i

tidningen men som vi inte har hört någonting om ännu. Vad man

bör göra tror jag helt enkelt är att tillföra mer resurser. Det

är den enkla lösningen och någon annan lösning tror jag inte

finns. Fler och bättre poliser och åklagare och till följd därav

en förstärkning av domstolarna. Jag tror att det kanske inom den

ramen vore ändamålsenligt att bilda en egen organisation för den

här bekämpningen och några andra patenterade åtgärder tror jag

knappast går att utvinna utav detta.

Innehållsförteckning

Trettonde huvudtiteln 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motioner 2

Utskottet 10

Riktlinjer för resursanvändningen 10

Grundläggande prioriteringsfrågor 10

Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten 12

Inledning 12

Utskottsutfrågning 12

Motionerna 12

Överväganden 12

Kvarterspoliser 14

Översyn av polisväsendet 15

Åtgärder mot ungdomsbrottsligheten 16

Lokalförsörjningen för polisväsendet m.m. 16

Rikspolisstyrelsen 17

Antagning av polisaspiranter 17

Medelsanvisningen 18

Statens kriminaltekniska laboratorium 19

Medelsanvisningen 19

Lokala polisorganisationen 19

Ökade personalresurser 19

Nya polistjänster 19

Nya administrativa tjänster 20

Medelsanvisningen 20

Utrustning m.m. för polisväsendet 21

Medelsanvisningen 21

Underhåll och drift av motorfordon m.m. 21

Medelanvisningen 21

Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg 22

Medelsanvisningen 22

Diverse utgifter 22

Medelsanvisningen 22

Övriga frågor 22

Fördelning av polisresurser 22

Utbildning av poliser 22

Samordning med högskoleutbildning 22

Decentralisering av polisutbildningen 23

Utbildning beträffande vålds- och sexualbrott 23

Trafikövervakning 24

Sjöpolisverksamhet 25

Polisregister 26

Polisen i storstad 26

Polisens radiotrafik 27

Medborgarkommission 27

Medborgarinflytande 28

Brott av polis 28

Falsk polisanmälan 29

Tvångsmedel 29

Kyrkofrid m.m. 30

Brottsoffer 31

Taxisamverkan mot brott 32

Bevakningsföretag 32

Sjukvårdssekretess i polisarrest 32

Företagsbot 33

Hemställan 33

Reservationer 37

Särskilda yttranden 54

Bilaga 1 Medverkande vid utskottets utfrågning den 12 mars

1991 om ekonomisk brottslighet 56

Bilaga 2 Anföranden vid utfrågningen 57