Bet. 1990/91:JuU26

Justitieutskottets betänkande

1990/91:JUU26

Bostadsdomstolen och hyresnämnderna

Innehåll

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

JuU26

Propositionen

I proposition 1990/91:98 har regeringen

(justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,

2. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och

hyresnämnder,

3. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister.

Lagförslagen har följande lydelse.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1990/91:Ju26 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv

till domstolsutredningen om att överväga de partssammansatta

specialdomstolarna i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Ju27 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en fullständig översyn av

systemet med partssammansatta domstolar och specialdomstolar i

enlighet med vad som i motionen anförts.

1990/91:Ju28 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hyresnämnden skall bestå av tre

ledamöter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utredning och övervägande av förstärkta

resurser till hyresnämnder.

1990/91:Ju29 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett

avskaffande av hyresnämnderna, arrendenämnderna och

bostadsdomstolen samt till en lämplig handläggningsform för de

tvister som i dag handläggs av hyresnämnder och arrendenämnder,

i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en förutsättningslös utredning av behovet

av partssammansatta specialdomstolar.

1990/91:Ju30 av Berith Eriksson (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att arbetsdomstolen, i mål där part är antingen en facklig

organisation som ej har representation i domstolen eller medlem

i facklig organisation som ej företräds av organisation, skall

bestå enbart av ämbetsmannaledamöter.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1990/91:Ju401 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag innebärande att hyresnämnd och

bostadsdomstol avskaffas och ärendena överförs till allmän

domstol.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo402.

1990/91:Ju406 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en fullständig översyn av

systemet med partssammansatta domstolar och specialdomstolar i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Ju411 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att bostadsdomstolens och hyresnämndernas

verksamhet överflyttas till de allmänna domstolarna.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo252.

1990/91:Ju810 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att minska antalet specialdomstolar,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avveckla

bostadsdomstolen och hyresnämnderna i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk636.

Utskottet

Inledning

Den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och

grundläggande friheterna (europakonventionen) tillkom år 1950.

Sverige anslöt sig till konventionen år 1952. Sedan den

ursprungliga konventionen antogs har nya rättigheter tillagts i

s.k. tilläggsprotokoll.

Europakonventionen är ett internationellt fördrag. Genom att

ansluta sig till den har de anslutna staterna gjort vissa

åtaganden som de är folkrättsligt förpliktade att uppfylla.

Staterna måste därvid bringa den inhemska lagstiftningen i

överensstämmelse med de krav som ställs i konventionen.

Flera organ inom Europarådet vakar över att de anslutna

staterna uppfyller sina förpliktelser enligt konventionen,

däribland den europeiska domstolen för de mänskliga

rättigheterna (europadomstolen).

De rättigheter som är skyddade av konventionen är de s.k.

medborgerliga och politiska rättigheterna. Hit hör bl.a. den

enskilda medborgarens rättigheter på rättsväsendets område.

Flera av konventionens bestämmelser tar sikte på att ge den

enskilde medborgaren skydd i samband med domstolsförfaranden och

domstolsavgöranden; frågor som är aktuella i detta ärende.

Europadomstolen fann i en dom den 22 juni 1989 i målet Rolf

Langborger mot Sverige (Langborgermålet) att Sverige kränkt

konventionens bestämmelser när det gällde att se till att envar,

när det gäller prövningen av hans civila rättigheter och

skyldigheter, skall vara berättigad till en opartisk och

offentlig rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol.

Mot bakgrund av domen utarbetades i justitiedepartementet

promemorian (Ds 1990:33) Bostadsdomstolens och hyresnämndernas

sammansättning i vissa fall, m.m. Promemorian har

remissbehandlats.

Till grund för förslagen i propositionen ligger den nyssnämnda

promemorian och remissbehandlingen av den. Förslagen har

granskats av lagrådet.

I ärendet har även inkommit en skrift den 26 mars 1991 från

Hyresgästernas Riksförbund.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reglerna för bostadsomstolens och

hyresnämndernas sammansättning ändras, bl.a. för den typ av

tvist som aktualiserades i Langborgermålet. De föreslagna

ändringarna går ut på att intresseledamöter från

fastighetsägarsidan resp. hyresgästsidan, som representerar

sådana organisationer som kan antas ha gemensamma intressen som

står i strid med den ena partens intressen i tvisten, inte får

delta i dessa mål. Om en sådan situation föreligger skall målet

i stället handläggas av enbart juristdomare. En hyresnämnd skall

avgöra ett sådant mål med två lagfarna ledamöter och

bostadsdomstolen med tre lagfarna ledamöter.

Propositionen innehåller också ett par andra förslag som rör

intresseledamöter. Det ena förslaget innebär att icke lagfarna

ledamöter i arbetsdomstolen, bostadsdomstolen och hyresnämnderna

inte får uppträda som partsombud i den domstol eller nämnd där

de är förordnade att tjänstgöra som ledamöter. Enligt det andra

förslaget avskaffas den nuvarande åldersgränsen vid 70 år för

intresseledamöter i hyresnämnder och arrendenämnder.

Härutöver redovisas i propositionen intresseledamöters

deltagande i andra domstolar och nämnder, bl.a. arbetsdomstolen,

och regeringens överväganden i frågan om europadomstolens dom i

Langborgermålet borde föranleda några ändringar i

sammansättningen för dem. Den slutsats som dras är att några

ändringar i sammansättningsreglerna inte behövs för dessa

domstolar och nämnder.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Bakgrund

Rolf Langborger hade fört en hyrestvist till bostadsdomstolen

bl.a. för att få prövat om en s.k. förhandlingsklausul som fanns

intagen i hans hyresavtal skulle tas bort ur avtalet. Enligt

förhandlingsklausulen bestämdes hyran för Langborgers lägenhet

vid förhandlingar mellan två lokala hyresvärds- och

hyresgästsorganisationer. Dessa organisationer tillhörde de två

etablerade riksorganisationerna på hyresmarknaden, Sveriges

fastighetsägarförbund och Hyresgästernas Riksförbund. När målet

avgjordes i bostadsdomstolen deltog två lagfarna ledamöter och

två ledamöter som var utsedda efter förslag av de båda

riksorganisationerna (intresseledamöter). Enligt europadomstolen

innebar detta att Langborger vid prövningen i bostadsdomstolen

inte fått sin sak bedömd av en oavhängig och opartisk domstol.

I domskälen uttalade europadomstolen bl.a. följande.

34. På grund av sin särskilda erfarenhet förefaller de

lekmannaledamöter som sitter i bostadsdomstolen tillsammans med

yrkesdomarna i princip vara utomordentligt väl kvalificerade att

delta i bedömande av tvister mellan hyresvärdar och hyresgäster

och av de särskilda frågor som kan uppstå i sådana tvister.

Detta utesluter emellertid inte möjligheten att deras

oavhängighet och opartiskhet kan bli föremål för tvivel i något

särskilt fall.

35. I detta fall finns ingen anledning att hysa tvivel om

lekmannaledamöternas personliga opartiskhet då inget bevis om

motsatsen föreligger.

Då det gäller deras objektiva opartiskhet och frågan huruvida

de föreföll oavhängiga beaktar emellertid domstolen att de

föreslagits av och hade nära förbindelse med två

sammanslutningar som båda hade intresse av att

förhandlingsklausulen skulle bestå. Eftersom klaganden yrkat att

denna klausul skulle utgå ur hans hyresavtal kunde han rimligen

befara att lekmannaledamöterna hade ett gemensamt intresse som

stod i motsats till hans eget och att således den

intressebalans, som ligger i bostadsdomstolens sammansättning i

andra fall, riskerade att rubbas då domstolen skulle besluta

angående hans eget yrkande.

Det faktum att bostadsdomstolen också bestod av två

yrkesdomare vilkas oberoende och opartiskhet inte har

ifrågasatts medför ingen ändring i detta avseende.

36. Således har kränkning av artikel 6, punkt 1, förekommit.

Överväganden

Allmänt

Frågor om intresseledamöters medverkan i den dömande

verksamheten har sedan lång tid tillbaka varit föremål för

diskussion, bl.a. i riksdagen. Den diskussion och kritik som har

förekommit har regelmässigt kretsat kring frågor om

intresseledamöternas ställning i domstolarna och nämnderna, i

vilken utsträckning reglerna om jäv är tillämpliga på

intresseledamöter och om sådana ledamöter kan bedöma frågorna i

ett mål opartiskt (se t.ex. LU 1982/83:19 och JuU 1985/86:28 och

SOU 1987:13 s.166). Frågor om jäv för intresseledamöter har även

prövats av högsta domstolen (se NJA 1978:464 och 1982:564).

Europadomstolens dom i Langborgermålet knyter an till debatten

så till vida att domstolen slår fast att det enligt

europakonventionen följer vissa begränsningar vad gäller

intresseledamöters möjligheter att delta i den dömande

verksamheten. Det står numera klart att den svenska

lagstiftningen i de -- relativt begränsade -- fall som avses i

domen inte till fullo uppfyller konventionens krav.

Samtidigt bör det redan här understrykas att europadomstolen

uttryckligen konstaterar att intresseledamöterna i

bostadsdomstolen är utomordentligt väl kvalificerade att delta i

bedömande av tvister mellan hyresvärdar och hyresgäster m.m.

just på grund av sin särskilda erfarenhet. Domen i

Langborgermålet kan således inte tas till intäkt för att en

ordning med intresseledamöter generellt skulle vara oförenlig

med Sveriges konventionsåtaganden.

Den inriktning som regeringsförslaget fått såvitt avser

sammansättningen av hyresnämnderna och bostadsdomstolen

tillgodoser, enligt utskottets uppfattning, de krav som kan

ställas med anledning av europadomstolens uttalanden i

Langborgermålet om tolkningen av artikel 6 punkt 1 i

europakonventionen.

Utskottet kan således ställa sig bakom principen att

intresseledamöterna i vissa fall ersätts av juristdomare i

bostadsdomstolen och hyresnämnderna.

Bostadsdomstolen och hyresnämnderna

Regeringen föreslår att reglerna för bostadsdomstolens och

hyresnämndernas sammansättning ändras i sådana mål där det med

nuvarande sammansättningsregler kan antas att en parts talan i

målet kan stå i strid med ett gemensamt intresse hos de

organisationer som intresseledamöterna i domstolen eller nämnden

har anknytning till. Dessa mål skall i stället, som framgått,

handläggas av enbart juristdomare.

För bostadsdomstolens del föreslås att den i de aktuella

fallen skall vara domför med tre juristdomare. Utskottet anser

att den ordningen är lämplig, och utskottet föreslår riksdagen

att anta propositionen i den delen.

När det sedan gäller hyresnämnden föreslås i propositionen att

den i här aktuella fall skall vara domför med två juristdomare.

Häremot riktas invändningar i motion Ju28. Motionärerna anser

att hyresnämnden i dessa fall skall bestå av tre ledamöter. De

begär vidare att hyresnämndernas resursbehov med anledning av

den föreslagna ordningen ses över.

Enligt 20 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och

hyresnämnder (nämndlagen) skall bestämmelserna i 16 kap.

rättegångsbalken (RB) om omröstning i tvistemål tillämpas i

hyresnämnderna. Detta innebär, som motionärerna påpekar, att

ordföranden i hyresnämnden i praktiken ensam kommer att fälla

avgörandet om ordföranden och den andre ledamoten är oense.

Här bör nämnas att regeln i 1 kap. 3 a § sista stycket RB

leder till motsvarande resultat -- där stadgas nämligen att

rätten vid huvudförhandling i tvistemål är domför med två

juristdomare om den tredje domaren fått förfall under

huvudförhandlingen (se prop. 1988/89:95, JuU23, rskr. 288).

I den propositionen anförde justitieministern (s. 63) att hon

inte kunde se några avgörande hinder mot att låta en ordning med

två domare gälla i de undantagssituationer det var frågan om.

Utskottet vill tillägga att den beskrivna effekten av

omröstningsreglerna inte innebär att den andre ledamoten

skulle sakna inflytande över rättens dom och beslut. Tvärtom har

han den viktiga uppgiften att ge möjlighet till diskussion om

olika möjligheter till domslut och motiveringar och han skall

naturligtvis också kritiskt granska olika förslag till

domsutkast. Och stannar han i en skiljaktig mening får denna

givetvis sin betydelse vid sakens fortsatta hantering.

Utskottet kan mot den bakgrunden för sin del acceptera

tvådomarsammansättningen även i här aktuella undantagsfall.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju28 i denna del.

I fråga om kostnaderna för den föreslagna ordningen

konstaterar justitieministern (prop. s. 39) att den inte kommer

att orsaka extra kostnader för staten. Utskottet delar den

bedömningen och avstyrker bifall till motion Ju28 i denna del.

Arbetsdomstolen

Förfarandet i arbetsdomstolen regleras i lagen (1974:371) om

rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen).

Sammansättningsreglerna finns i 3 kap.

I arbetsdomstolen finns tre olika kategorier ledamöter;

ämbetsmannaledamöter (som inte samtliga behöver vara jurister),

arbetsgivarledamöter och arbetstagarledamöter (2 och 3 §§).

Arbetsdomstolen sammanträder i olika sammansättningar (6 §); för

en närmare redogörelse hänvisas till propositionen (s. 17 f). I

samtliga fall gäller att arbetsgivarledamöter och

arbetstagarledamöter skall vara lika många (6 § första stycket).

Huvudregeln är att arbetsdomstolen sammanträder i den s.k.

större sammansättningen som består av ordförande och sex andra

ledamöter. Av de sistnämnda är två ämbetsmannaledamöter, två

arbetsgivarledamöter och två arbetstagarledamöter.

Den närmare sammansättningen av arbetsgivar- och

arbetstagarledamöter i ett enskilt mål är beroende av vilken typ

av tvist det är som skall prövas (se 5 och 6 §§ förordningen

[1988:1137] med instruktion för arbetsdomstolen). I mål av mera

allmän och principiell betydelse, t.ex. i fråga om tillämpning

av allmän arbetsrättslig lagstiftning, dömer arbetsdomstolen i

s.k. allmän sammansättning. I denna ingår en SAF-ledamot, en

offentlig arbetsgivarledamot, en LO-ledamot och en TCO-ledamot.

I propositionen föreslås inga förändringar i reglerna om

arbetsdomstolens sammansättning.

I motion Ju30 däremot förordas en ordning som innebär att

också arbetsdomstolen i vissa fall skulle vara domför med enbart

ämbetsmannaledamöter. Motionären tänker på fall där en enskild

arbetstagare för talan och antingen är medlem i en facklig

organisation som inte utser ledamöter i arbetsdomstolen, t.ex.

syndikalisterna (jfr 3 § arbetstvistlagen) eller som inte

företräds i domstolen av sin fackliga organisation genom

juridiskt ombud även om denna i och för sig utser sådana

ledamöter.

En utgångspunkt för detta lagstiftningsärende är

europadomstolens tolkning av artikel 6 punkten 1 i

europakonventionen. I domskälen framhålls bl.a. att det

förhållandet att den balans som normalt råder mellan

intresseledamöterna rubbas är en anledning att ifrågasätta

domstolens objektivitet. En sådan rubbad balans uppstår i lägen

som beskrivs i domen och som innebär att

organisationsföreträdarnas intressen dels sammanfaller, dels

står i strid med en parts intressen.

Utskottet vill först erinra om att i arbetsdomstolen, när den

sammanträder i allmän sammansättning, deltar

organisationsföreträdare från alla delar av arbetsmarknaden. I

dessa mål kan knappast en sådan situation som i Langborgermålet

uppstå. Och för att avgöra mål i en sammansättning med endast

tre ledamöter (ordförande och en arbetsgivarledamot och en

arbetstagarledamot) är en förutsättning att målet saknar

betydelse för ledning av rättstillämpningen och även i övrigt är

av enklare beskaffenhet.

Mot den bakgrunden kan utskottet dela justitieministerns

uppfattning (s. 32 f) att det i arbetsdomstolen inte skall

behöva uppstå en situation som liknar den i Langborgermålet och

att Langborgermålet således inte ger anledning att vidta några

ändringar i reglerna om arbetsdomstolens sammansättning.

Inte heller i övrigt finner utskottet anledning föreslå

åtgärder med anledning av motionen, och utskottet avstyrker

bifall till den.

Vissa andra motionsspörsmål

I motionerna Ju26, Ju27, Ju29, Ju406 och Ju810 begärs en

översyn av samtliga specialdomstolar i syfte att avskaffa dem

och i motionerna Ju29, Ju401, Ju411 och Ju810 föreslås att

bostadsdomstolen och hyresnämnderna skall avskaffas.

Detta är frågor som utskottet behandlat under en följd av år,

senast förra våren i sitt betänkande om expertmedverkan i

domstolarna (1989/90:JuU32). Vissa liknande motionsyrkanden

behandlades också i höstas (se 1990/91:JuU7) beträffande

fastighetsdomstolarna, och utskottet intog då samma ståndpunkt

som tidigare, nämligen att någon utredning med sikte på att

avskaffa dessa domstolar inte skulle göras.

I förra vårens betänkande (s. 5) betonade utskottet att

utskottet slog vakt om principen om de allmänna domstolarnas

breda sakliga kompetens och den därmed sammanhängande tanken att

en domare bör ha en så djup kunskap om och överblick över hela

det juridiska fältet som möjligt. Utskottet var emellertid då

inte berett att förorda en översyn i syfte att avskaffa

specialdomstolarna. Tvärtom anförde utskottet att det inte

krävdes någon ytterligare utredning för att komma fram till att

expertmedverkan i vissa typer av mål även i framtiden skulle

komma att behövas. Behovet av expertmedverkan fick enligt

utskottet även framgent i viss utsträckning tillgodoses genom

specialdomstolar.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall

till motionerna Ju26, Ju27, Ju29, Ju406 och Ju810 i här

behandlade delar.

När det sedan gäller yrkandena om att avskaffa

bostadsdomstolen m.m. konstaterade utskottet i samma ärende (s.

6) att rättegångsutredningens förslag i den delen hade mötts av

starkt negativa reaktioner bl.a. från hyresgästernas och

fastighetsägarnas organisationer. Bl.a. mot den bakgrunden borde

förslaget inte genomföras.

Även i denna del vidhåller utskottet sin inställning.

Utskottet avstyrker bifall till nu behandlade yrkanden i

motionerna Ju29, Ju401, Ju411 och Ju810.

Övrigt

Utskottet har noterat att 5 § nämndlagen föreslås ändrad även

i proposition (1990/91:92) om ny bostadsrättslag som nyligen

behandlats av bostadsutskottet (BoU13). Den i detta ärende

aktuella ändringen bör därför göras i 5 § i den av

bostadsutskottet föreslagna lydelsen.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av

propositionen och motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadsdomstolens sammansättning

att riksdagen antar det i proposition 1990/91:98 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om

bostadsdomstol såvitt avser en ny paragraf, 14 a §,

2. beträffande hyresnämndernas sammansättning

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju28 antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder såvitt avser en ny

paragraf, 5 a §,

3. beträffande 5 § i det i moment 2 nämnda lagförslaget

att riksdagen dels avslår lagförslaget såvitt avser 5 §,

dels antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:000) om ändring i lagen

(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att lagen (1991:000) om ändring i lagen

(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder skall ändras så

att 5 § samt ikraftträdandebestämmelsen får följande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1

Hyresnämnd består av Hyresnämnd består av

lagfaren ordförande och lagfaren ordförande och

två andra ledamöter, om två andra ledamöter, om

ej annat följer av tredje ej annat följer av tredje

stycket. Av de senare stycket eller av 5 a §. Av

ledamöterna skall den ene de senare ledamöterna skall

vara väl förtrogen med den ene vara väl

förvaltning av förtrogen med

hyresfastighet och den andre förvaltning av

vara väl förtrogen med hyresfastighet och den andre

bostadshyresgästers vara väl förtrogen med

förhållanden eller, bostadshyresgästers

när ärendet rör annan förhållanden eller,

lägenhet än när ärendet rör annan

bostadslägenhet, med lägenhet än

näringsidkande bostadslägenhet, med

hyresgästers näringsidkande

förhållanden. I hyresgästers

ärenden enligt 2 kap. 10 förhållanden. I

§, 4 kap. 6 §, 9 kap. 16 ärenden enligt 2 kap. 10

§ första stycket 1 och §, 4 kap. 6 §, 9 kap.

2 eller 11 kap. 2 § 16 § första stycket 1

bostadsrättslagen och 2 eller 11 kap. 2 §

(1991:000) skall vad som sagts bostadsrättslagen

nu om hyresfastighet och (1991:000) skall vad som sagts

hyresgästers nu om hyresfastighet och

förhållanden i hyresgästers

stället avse förhållanden i

bostadsrättsfastighet och stället avse

bostadsrättshavares bostadsrättsfastighet och

förhållanden. bostadsrättshavares

förhållanden.

Hyresnämnd får anlita expert att biträda nämnden, om ärendets

beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.

Bestämmelserna i 2 § andra -- fjärde styckena äger motsvarande

tillämpning i fråga om hyresnämnd.

Regeringen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera

avdelningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även

avdelning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre bestämmelser

gäller alltjämt om ett ärende i vilket intresseledamöter har

deltagit har påbörjats före ikraftträdandet.

1 Nuvarande lydelse enligt prop. 1990/91:92, BoU13.

4. beträffande arbetsdomstolens sammansättning

att riksdagen med anledning av propositionen avslår motion

1990/91:Ju30,

res. 1 (v)

5. beträffande de i moment 1 och 2 nämnda lagförslagen i

övrigt

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen

såvitt de inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

6. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister,

7. beträffande översyn av specialdomstolarna

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju26, 1990/91:Ju27,

1990/91:Ju29 yrkande 2, 1990/91:Ju406 och 1990/91:Ju810 yrkande

3,

res. 2 (m, fp, c)

8. beträffande avskaffande av bostadsdomstolen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju29 yrkande 1,

1990/91:Ju401, 1990/91:Ju411 och 1990/91:Ju810 yrkande 4.

res. 3 (m, fp, c)

Stockholm den 16 april 1991

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp),

Ulla-Britt Åbark (s),

Jerry Martinger (m),

Birthe Sörestedt (s),

Ingbritt Irhammar (c),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Göthe Knutson (m),

Göran Magnusson (s),

Eva Johansson (s),

Göran Ericsson (m),

Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c),

Berith Eriksson (v),

Krister Skånberg (mp),

Sigrid Bolkéus (s),

Barbro Andersson (s) och

Jan Andersson (s).

Reservationer

1. Arbetsdomstolens sammansättning (mom. 4)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Mot den" och slutar med "till den" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening handlar det emellertid inte enbart om

risken att en sådan situation som i Langborgermålet skall

uppstå. Den risken finns för övrigt alldeles klart åtminstone

när arbetsdomstolen prövar mål i en sammansättning med tre

ledamöter.

Det handlar också om att en facklig organisation eller en

enskild facklig medlem som är part i ett mål skall kunna känna

förtroende för domstolen. Det är mot den bakgrunden orimligt att

en intresserepresentant från LO skall ingå i domstolen i ett mål

där en syndikalistisk organisation för talan. Detsamma gäller

naturligtvis om parten är en enskild medlem i syndikalisterna.

Och lika orimligt är det att en intresserepresentant för ett

fackförbund deltar i målet efter det att samma fackförbund

förklarat sig inte vilja hjälpa den enskilde medlemmen att föra

sin talan.

Mot den här angivna bakgrunden drar utskottet slutsatsen att

arbetsdomstolen bör bestå av enbart ämbetsmannaledamöter i tre

typfall. Det första är om en facklig organisation som för talan

tillhör en centralorganisation som inte har rätt att utse

representanter i domstolen. Det andra är om en enskild medlem

som är part i ett mål är medlem i en sådan organisation eller

inte medlem i någon organisation alls. Och det tredje är om en

enskild part är medlem i en organisation som inte juridiskt

biträder den enskilde medlemmen och den organisationen har rätt

att utse intresserepresentanter i domstolen. Regeringen bör få i

uppdrag att snarast lägga fram ett förslag för riksdagen i

enlighet med de riktlinjer som nu dragits upp.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande arbetsdomstolens sammansättning

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju30 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Översyn av specialdomstolarna (mom. 7)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar

(c), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp) och

Anders Svärd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "behandlade

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet är nu berett att ompröva detta ställningstagande,

och utskottet anser att en översyn av specialdomstolarna bör

göras. Arbetet bör bedrivas med utgångspunkten att flertalet

specialdomstolar bör avskaffas, och utskottet vill särskilt

understryka att starka rättssäkerhetsskäl talar för en

förändring i den riktningen. En sådan förändring av

domstolsorganisationen kan komma att medföra ett ökat behov av

expertmedverkan inom de allmänna domstolarna. Även den frågan

bör därför ingå i det utredningsuppdrag som enligt utskottets

uppfattning bör ges till domstolsutredningen. Regeringen bör

alltså ge domstolsutredningen tilläggsdirektiv med den

inriktning som utskottet nu angett. Detta bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande översyn av specialdomstolarna

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju26,

1990/91:Ju27, 1990/91:Ju29 yrkande 2, 1990/91:Ju406 och

1990/91:Ju810 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

3. Avskaffande av bostadsdomstolen m.m. (mom. 8)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar

(c), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp) och

Anders Svärd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Även i" och slutar med "och Ju810" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser det för sin del utifrån principiella

utgångspunkter betänkligt att intresseorganisationer är

representerade i de dömande organen -- att utskottet i det

föregående godtagit att regeringsförslaget nu genomförs beror på

att förslaget gör en i och för sig otillfredsställande situation

något bättre. Utskottet är inte heller berett att medverka till

att intresseorganisationerna ges ett avgörande inflytande över

utformningen av den dömande verksamheten. Utskottets uppfattning

är sålunda att rättegångsutredningens förslag bör genomföras.

Att utskottets uppfattning har fog för sig bekräftas för övrigt

av att justitieministern i direktiven till domstolsutredningen

konstaterar att organisationen av arrende- och hyresnämnderna

inte är helt lyckad från effektivitets- och kostnadssynpunkt.

Regeringen bör sålunda få i uppdrag att lägga fram ett förslag

för riksdagen som innebär att bostadsdomstolens och nämndernas

verksamhet överförs till de allmänna domstolarna och som även

innefattar erforderliga resursförstärkningar, främst till de små

tingsrätterna. En målsättning bör vara att den av utskottet

förordade ordningen kan genomföras den 1 juli 1992. Vad

utskottet nu med anledning av motionerna Ju29, Ju401, Ju411 och

Ju810 uttalat bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande avskaffande av bostadsdomstolen m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju29 yrkande

1, 1990/91:Ju401, 1990/91:Ju411 och 1990/91:Ju810 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.