Bet. 1990/91:JuU29

Justitieutskottets betänkande

1990/91:JUU29

Ny terroristlagstiftning m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

JuU29

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag

om ny terroristlagstiftning. Genom den nya lagstiftningen, som

föreslås träda i kraft den 1 juli i år, avskaffas den

hittillsvarande möjligheten att besluta om s.k. kommunarrest.

Vid betänkandet har fogats 16 reservationer i olika avseenden

(v och mp).

Propositionen

I proposition 1990/91:118 har regeringen

(arbetsmarknadsdepartementet) efter hörande av lagrådet

föreslagit riksdagen att anta de genom propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om särskild kontroll av vissa utlänningar,

2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 19.

I samband med propositionen behandlar utskottet fem med

anledning av propositionen väckta motioner samt två motioner som

väckts under den allmänna motionstiden i år.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1990/91:Ju31 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:118 om förslag

till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar m.m.,

2. att riksdagen beslutar att lagen 1989:530 om åtgärder för

att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund skall upphöra

att gälla den 1 juli 1991,

3. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen

begär förslag om att rekvisiten för lagens tillämpning görs mer

preciserade i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen

begär förslag om att det skall vara en förutsättning för lagens

tillämpning att det föreligger fara för terroristhandling i

Sverige,

5. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår de

föreslagna bestämmelserna om tvångsåtgärder,

6. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen

begär förslag om att part alltid skall ha rätt att få del av

beslutsunderlaget i ärende enligt denna lag,

7. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen

begär förslag om att Stockholms tingsrätt skall vara beslutande

myndighet i ärende om utvisning enligt denna lag.

1990/91:Ju32 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen ändrar förslaget till lag om särskild kontroll av

vissa utlänningar m.m. i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1990/91:Ju33 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en skärpning av utlänningslagen i syfte att förhindra att

terrorister med utnyttjande av denna lag och i skydd av

asylinstitutet kan operera från vårt land.

1990/91:Ju34 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att de extraordinära regler som

regeringen föreslår skall gälla också för svenska medborgare,

2. att riksdagen beslutar att, vid avslag på yrkande 1, de

föreslagna reglerna skall ingå i utlänningslagen,

3. att riksdagen beslutar att anmälningsplikt och övriga

tvångsmedel gemensamt bör regleras i 19 § i förslaget,

4. att riksdagen beslutar att beslutanderätten för

anmälningsplikt och övriga tvångsmedel i samtliga fall läggs på

allmän domstol,

5. att riksdagen beslutar att straffmaximum för försummad

anmälningsplikt föreskrivs vara sex månaders fängelse,

6. att riksdagen beslutar att proportionalitetsprincipen

skrivs in i den föreslagna lagen,

7. att riksdagen beslutar att en regelbunden omprövning -- en

gång per år -- bör vara obligatorisk samt att en rätt för den

presumtive terroristen att vid förändrade förhållanden begära

omprövning av samtliga tvångsmedel (inkl. anmälningsplikt) vid

allmän domstol skrivs in i lagen,

8. att riksdagen beslutar att hemlig teleavlyssning endast

bör medges för ett begränsat antal telefoner med anknytning till

den presumtive terroristen själv,

9. att riksdagen beslutar att beviskravet för

tvångsmedelsanvändning (inkl. anmälningsplikt) efter tre år bör

höjas till "påtaglig risk",

10. att riksdagen beslutar att i den föreslagna lagen

föreskrivs att något avgörande inte får fattas om den presumtive

terroristen inte delgivits kallelse till förhandlingen eller

inte är företrädd av ett ombud,

11. att riksdagen beslutar att ombudet bör få ta del av allt

material som läggs till grund för ett avgörande och erhålla

kännedom om utnyttjade vittnens identitet.

1990/91:Ju35 av Ingela Mårtensson och Maria Leissner (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen, utom såvitt gäller

upphävandet av lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga

våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen),

2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar ge lagen om

särskild kontroll av utlänningar sådan lydelse att några

särskilda tvångsåtgärder inte kan tillgripas mot utlänningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den parlamentariska insynen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1990/91:Ju225 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om brottsmisstänktas möjlighet att i vissa

fall få ta del av säkerhetspolisens uppgifter.

1990/91:Ju643 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en slutlig lösning av den svenska

kommunarresten.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U655.

Utskottet

Inledning

Särskilda regler i syfte att bekämpa internationell terrorism

infördes i svensk lagstiftning år 1973 genom lagen (1973:162) om

särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med

internationell bakgrund. Lagen hade det primära syftet att göra

det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att komma in

i eller stanna kvar i Sverige. Samtidigt syftade bestämmelserna

till att skapa möjlighet till särskild kontroll -- genom

telefonavlyssning och andra tvångsåtgärder -- i de fall då

sådana utlänningar av humanitära skäl ändå måste beredas en

fristad här i landet. Lagen var tidsbegränsad.

År 1975 införlivades huvuddelen av lagens bestämmelser med den

då gällande utlänningslagen (1954:193). Samtidigt fick reglerna

om telefonavlyssning och vissa andra tvångsåtgärder bilda en

särskild lag, lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i

spaningssyfte i vissa fall, den s.k. spaningslagen. Lagen, som

var tidsbegränsad, gavs genom successiva beslut fortsatt

giltighet till den 1 juli 1989.

1954 års utlänningslag ersattes år 1980 av en ny lag till

vilken terroristbestämmelserna överfördes med i stort sett

oförändrat sakligt innehåll. Denna lag har fr.o.m. den 1 juli

1989 ersatts av utlänningslagen (1989:529). Samtidigt bröts

terroristbestämmelserna ut och bildar, tillsammans med

spaningslagens bestämmelser, den nu gällande lagen (1989:530) om

åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund

(terroristlagen). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1989;

samtidigt upphörde spaningslagen att gälla (prop. 1988/89:86,

SfU19 och 22, rskr. 325; jfr 1988/89:JuU25).

Terroristlagstiftningen har setts över av en parlamentariskt

tillsatt kommitté -- terroristlagstiftningskommittén. Uppdraget

har redovisats i betänkandet (SOU 1989:104)

Terroristlagstiftningen. Propositionen bygger på

terroristlagstiftningskommitténs betänkande och

remissbehandlingen av det.

En av terroristlagstiftningskommittén i sitt betänkande lämnad

redogörelse för huvudpunkterna i olika länders lagstiftning som

är av intresse här fogas av utskottet som bilaga till detta

betänkande.

Gällande ordning

Terroristbestämmelserna ger möjlighet att under speciella

förutsättningar ingripa med åtgärder som syftar till att minska

riskerna för att våldsdåd utförs i Sverige av internationellt

förgrenade terroristorganisationer.

I första hand är det fråga om möjligheter att från Sverige

avvisa eller utvisa en utlänning som bedöms vara presumtiv

terrorist. För de mycket speciella fall då utlänningen trots

beslut om avlägsnande tillåtits stanna i landet finns regler om

villkor för utlänningens vistelse här och om viss kontroll och

övervakning av honom.

Enligt den sedan den 1 juli 1989 gällande terroristlagen skall

en utlänning avvisas vid ankomsten till Sverige eller, om han

redan uppehåller sig här, utvisas om två förutsättningar är

uppfyllda. För det första skall det finnas grundad anledning att

anta att han tillhör eller verkar för en sådan organisation

eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess

verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot

eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana

handlingar här i landet -- organisationsrekvisitet. För det

andra skall det, med hänsyn till vad som är känt om utlänningens

tidigare verksamhet eller i övrigt, föreligga fara för att han

här i landet medverkar till att använda våld, hot eller tvång

för politiska syften -- det personliga rekvisitet. Beslut om

avvisning eller utvisning meddelas av regeringen.

En förutsättning för att den som av regeringen har bedömts

vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet är att det inte

föreligger något hinder enligt 8 kap. 1--4 §§ utlänningslagen

(1989:529) att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning.

Om så är fallet -- eller om beslutet av någon annan särskild

anledning inte bör verkställas -- skall regeringen förordna att

verkställighet tills vidare inte får ske (inhibition).

Avvisnings- eller utvisningsbeslutet samt förordnandet om

inhibition skall prövas på nytt när det finns skäl därtill. Har

ett beslut om avvisning eller utvisning inhiberats får

regeringen, som nyss antytts, besluta om inskränkningar och

villkor i fråga om utlänningens vistelseort (s.k. kommunarrest),

byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt.

En sådan utlänning som det här gäller kan under sin vistelse i

landet bli föremål för viss kontroll och övervakning, t.ex. kan

polisen besluta om husrannsakan och domstol om hemlig

teleavlyssning.

Lagstiftningen innehåller vidare bl.a. straffbestämmelser för

den som bryter mot föreskrifter om vistelseort och

anmälningsskyldighet m.m.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag om särskild kontroll av

vissa utlänningar. Den nya lagen skall ersätta den

nuvarande terroristlagen (1989:530) och en bestämmelse i

utlänningslagen (1989:529) om utvisning med hänsyn till rikets

säkerhet.

Enligt den föreslagna lagen skall en utlänning kunna

utvisas, om det med hänsyn till vad som är känt om hans

tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att

han kommer att begå eller medverka till en brottslig gärning som

innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften (det

personliga rekvisitet). Finns grund för avvisning eller

utvisning enligt utlänningslagens regler skall dock i första

hand dessa bestämmelser tillämpas.

Förslaget innebär att det s.k. organisationsrekvisitet

utmönstras.

Enligt den nu gällande terroristlagen kan endast risken för

terrorhandlingar här i landet beaktas. I propositionen föreslås

att även brottslig gärning i en främmande stat kan beaktas

vid tillämpning av den föreslagna lagens bestämmelser om

utvisning. Undantag skall göras för en sådan gärning i främmande

stat som har övervägande karaktär av politiskt brott.

I den nya lagen föreslås bestämmelser om inhibition av

verkställighet av utvisningsbeslut som överensstämmer

med nu gällande regler.

Till den nya lagen överförs den nuvarande bestämmelsen att

regeringen skall ompröva utvisningsbeslutet och beslutet om

inhibition när det finns skäl till det. Bestämmelsen

kompletteras på så sätt att rikspolisstyrelsen åläggs att

årligen anmäla till regeringen om det finns skäl att ompröva ett

beslut om utvisning som har inhiberats.

Enligt förslaget skall det inte längre finnas möjlighet att

föreskriva om s.k. kommunarrest. Vidare skall det inte

längre vara möjligt att föreskriva villkor om byte av bostad och

anställning. Däremot behålls bestämmelser om

anmälningsplikt, dvs. en skyldighet för utlänningen att på

vissa tider anmäla sig hos en polismyndighet. Vidare behålls

möjligheterna till husrannsakan, hemlig teleavlyssning m.fl.

tvångsåtgärder i spaningssyfte. Tillämpningen av dessa

bestämmelser görs dock beroende av att regeringen i varje

enskilt fall förordnar härom. Förutsättningarna för att i det

särskilda fallet tillgripa tvångsmedel skärps.

Vidare föreslås en regel som innebär att ett beslut av

regeringen om anmälningsplikt eller ett beslut av regeringen att

tvångsmedelsbestämmelserna får tillämpas skall ha en

giltighetstid på högst tre år, räknat från dagen för

beslutet om utvisning. För att ett sådant beslut skall ges

längre varaktighet krävs att det finns risk för att

utlänningen även i fortsättningen kommer att medverka till

terroraktioner.

Beträffande beslutsbefogenheten i terroristärenden föreslås

inga förändringar i fråga om själva utvisningsbeslutet och det

inledande beslutet angående anmälningsplikt och tvångsmedel. Det

innebär att regeringen även i fortsättningen skall ta ställning

i dessa frågor. Liksom tidigare skall sådana beslut föregås av

förhandling. Det föreslås dock att förhandling skall kunna

undvaras, om ärendet är synnerligen brådskande. Förhandlingen

skall enligt förslaget hållas av allmän domstol. För att stärka

domstolens roll i terroristärenden föreslås att domstolen på

begäran av regeringen skall kunna avge yttrande. Yttrandet skall

inte vara bindande för regeringen. Även andra ändringar

beträffande proceduren föreslås, avsedda att förbättra

förfarandet och höja rättssäkerheten.

Vad gäller beslut om anmälningsplikt och om befogenhet att

tillämpa tvångsmedelsbestämmelserna efter treårsfristens utgång

föreslås att allmän domstol på ansökan av rikspolisstyrelsen

skall pröva sådana frågor. Domstolens beslut skall ha en

giltighetstid på tre år. Någon yttersta tidsgräns för åtgärder

av det här slaget föreslås dock inte. Domstolens beslut skall

kunna överklagas av såväl utlänningen som rikspolisstyrelsen.

I propositionen läggs även fram vissa förslag som gäller

sekretess, parlamentarisk kontroll samt förhållandet mellan

terroristlagstiftningen och strafflagstiftningen.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Utskottets överväganden

Avslag på propositionen

I motionerna Ju31 och Ju35 yrkas dels att regeringsförslaget

skall avslås, dels att den nu gällande terroristlagen skall

upphävas. Motionärerna vänder sig mot att den aktuella

lagstiftningen enbart träffar utländska medborgare och att dessa

därför blir särskilt utpekade som presumtiva terrorister. Enligt

motionerna Ju32 och Ju34 bör reglerna om tvångsmedel kunna

tillämpas även på svenska medborgare.

Redan i samband med terroristlagstiftningens tillkomst år 1973

framhöll utskottet att ett utmärkande drag i den intensifierade

terroristverksamheten var att den har internationell anknytning

och att bakom aktionerna inte sällan står internationellt

vittförgrenade, välorganiserade grupper (JuU 1973:18 s. 13 f).

Utskottet har i olika sammanhang också framhållit att

bestämmelserna i terroristlagstiftningen inte innebär något

avsteg från grundtankarna i vår utlänningslagstiftning. Särskilt

har därvid påpekats att den svenska lagstiftningen -- i

överensstämmelse med folkrättens regler och internationell

praxis -- inte innefattar en ovillkorlig rätt för en utlänning

att vare sig resa in i eller uppehålla sig i Sverige. Vidare har

utskottet vid upprepade tillfällen -- senast i februari i år

(1990/91:Ju11) -- funnit att en reglering av den natur som

terroristlagstiftningen innehållit behövs.

I anslutning till motionerna vill utskottet notera att den

aktuella lagstiftningen är en del av utlänningslagstiftningen.

Detta skall ses mot bakgrund av att de politiska våldsdåd som

har begåtts hos oss genomgående haft sin grund i politiska

motsättningar utanför vårt lands gränser. Det väsentligaste

inslaget i regleringen är möjligheterna att avlägsna presumtiva

terrorister ur landet. Dessa möjligheter kan aldrig komma att

beröra svenska medborgare med hänsyn till skyddsbestämmelserna i

2 kap. 7 § regeringsformen. Det är enligt utskottets mening,

såsom föredragande statsrådet också framhåller, inte heller

rimligt att göra andra bestämmelser av

terroristlagstiftningskaraktär tillämpliga på svenska

medborgare. Även dessa regler härleder sin legitimitet, som

terroristlagstiftningskommittén uttalade, från det förhållandet

att de berörda genom ett i vederbörlig ordning meddelat beslut

har blivit avvisade eller utvisade ur landet men ändå tillåtits

stanna kvar av asylrättsliga eller liknande skäl.

Mot den angivna bakgrunden kan utskottet inte finna fog för

påståendena att lagstiftningen skulle innebära en diskriminering

av utländska medborgare; det måste för övrigt beaktas att

regleringen dels gäller enbart ett helt ringa antal presumtiva

terrorister, dels tjänar till skydd för inte minst invandrare

och andra utländska medborgare som legalt vistas här.

Med hänsyn till det anförda och då utskottet vidhåller sin

tidigare uppfattning om behovet av en sådan reglering som den

aktuella avstyrker utskottet bifall till de nu behandlade

motionsyrkandena. Utskottet ställer sig således i princip bakom

förslaget till propositionen. Till enskilda frågor återkommer

utskottet i det följande.

Förutsättningar för utvisning

Enligt den föreslagna lagen får en utlänning utvisas bl.a. om

det med hänsyn till vad som är känt om hans tidigare verksamhet

och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå

eller medverka till brottslig gärning som innefattar våld, hot

eller tvång för politiska syften (1 § första stycket 2). Denna

bestämmelse motsvarar 3 § första stycket i den gällande

terroristlagen med den skillnaden att det s.k.

organisationsrekvisitet har slopats. Även begränsningen till

fara för brott i Sverige har utmönstrats ur lagstiftningen.

I motion Ju32 framförs önskemål om att organisationsrekvisitet

skall behållas som en förutsättning för utvisning.

Beträffande utmönstrandet av organisationsrekvisitet ur

terroristlagstiftningen anför föredragande statsrådet i

propositionen (s. 32 f) följande.

Som kommittén framhåller får utvecklingen anses ha visat att

organisationsrekvisitet i varje fall numera medför vissa

olägenheter. Visserligen erbjuder det för det mesta inga

svårigheter att fastställa vad som skall anses vara en

organisation eller grupp i lagens mening, men ibland kan redan

detta vålla problem. Till bilden hör nämligen att de rörelser

som det här är fråga om inte alltid kan avgränsas och att de

inte sällan upplöses, delas, ändrar namn och byter ledning eller

struktur.

En utlänning som representerar en betydande fara för

terroristaktioner kan vidare ibland tillhöra en mindre

utbrytarfraktion med löslig struktur som står i uttalad

motsättning till den ursprungliga gruppen men som därför inte är

mindre farlig, eller han kan operera mer eller mindre på egen

hand eller tillsammans med endast någon eller ett par kända

bundsförvanter. Det kan också vara så att han verkar för

politiska mål vilka omfattas av en organisation som vi här i

landet erkänner som befrielserörelse men för dessa mål är beredd

att använda våldsamma medel mot utomstående på ett sätt som är

främmande för organisationen som sådan.

Även andra olägenheter är förenade med organisationsrekvisitet

i dess nuvarande form. Kommittén har pekat på att det är oklart

hur lagstiftningen förhåller sig till begreppet

statsterrorism. Svårigheter kan uppstå när det gäller att

utreda var en viss organisation har bildats, var dess

kärnorganisation håller till och andra faktorer som har

betydelse för att avgöra var den skall anses ha sitt hemland.

Svårigheter kan också uppstå när det gäller att avgöra om en

viss organisation eller grupp kan befaras använda våld utanför

sitt hemland.

Ytterligare en olägenhet med organisationskriteriet som

kommittén har uppmärksammat är frågan om den ena eller andra

rörelsens egenskap av terroristorganisation vid tillämpningen

kommer i fokus i sådan grad att frågan om det personliga

rekvisitet är uppfyllt -- alltså om utlänningen personligen

skall anses farlig -- blir i viss utsträckning undanskymd. Över

huvud taget gäller att lagstiftningen tvingar oss att

officiellt peka ut vissa rörelser som

terroristorganisationer på ett sätt som saknar

motsvarighet i flertalet andra länder och många gånger kan vara

direkt olämpligt. Risken kan därmed också finnas att ett

avvisnings- eller utvisningsbeslut tolkas så att en rörelse i

dess helhet stämplas som terroristorganisation medan det i

själva verket finns underlag för en sådan bedömning endast

beträffande en fraktion som är svår att avgränsa och som har lös

anknytning till rörelsen som sådan.

Ett väsentligt skäl för att organisationsrekvisitet införts

har varit att man velat begränsa terroristlagstiftningens

tillämpning till medlemmar av organisationer eller grupper som

kan antas vara benägna att begå våldsdåd utanför sitt hemland

och därvid även kan befaras organisera sådana aktioner i

Sverige.

Som påpekats av kommittén och juristkommissionen med anledning

av mordet på Olof Palme kan bestämmelsernas avfattning i denna

del ge ett visst utrymme för en grupp som planerar terrordåd i

andra länder att använda Sverige som bas eller

reorganisationsområde, eftersom befarade våldshandlingar i andra

länder inte kan åberopas som självständig grund för bedömningen.

Lagstiftningen bör enligt min mening inte medge att Sverige

kommer att bli eller betraktas som ett land där medlemmar av

internationella terroristorganisationer kan räkna med att finna

en fristad, under förutsättning att de inte planerar brott i

Sverige. Som närmare skall utvecklas i det följande anser jag

därför att även befarade terrordåd i andra länder måste få

beaktas vid den svenska terroristlagstiftningens tillämpning.

Med denna utgångspunkt bortfaller ett huvudskäl för

organisationsrekvisitet i nuvarande utformning.

Man kan alltså konstatera att lagstiftningens utformning i

fråga om organisationsrekvisitet numera inte är ändamålsenlig.

Naturligtvis måste det även i fortsättningen ha stor och kanske

ibland avgörande betydelse, om en utlänning tillhör en

organisation med våld av terrorkaraktär på programmet, i

synnerhet när en mer eller mindre ovillkorlig lydnadsplikt kan

antas gälla för honom. Men utvecklingen på området har fått till

följd att det inte längre rimligen bör vara en nödvändig

förutsättning för lagens tillämplighet att en person kan sägas

tillhöra eller verka för en viss bestämd organisation, om det

genom annan utredning är klarlagt att han representerar en

betydande fara för terroristaktioner i politiskt syfte. De

tillämpningssvårigheter som har berörts i det föregående kan

befaras öka i takt med den internationella utvecklingen.

Lagstiftningens nuvarande utformning kan då ge irrationella

resultat, om inte organisationsrekvisitet tänjs på ett sätt som

från allmänna legalitetssynpunkter framstår som tvivelaktigt. Av

särskild betydelse är vidare att lagstiftningens nuvarande

utformning tvingar oss att officiellt peka ut vissa rörelser som

terroristorganisationer.

Av de nu anförda skälen bör organisationsrekvisitet

utmönstras ur terroristlagstiftningen.

De skäl som föredragande statsrådet anfört som bakgrund för

sitt ställningstagande äger enligt utskottet bärkraft, och

utskottet kan instämma i att organisationsrekvisitet bör

utmönstras. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom

önskemålet i motion Ju32.

I motion Ju31 framförs önskemål om att lagen begränsas till

befarade terroristhandlingar i Sverige eftersom den eljest kan

komma att träffa befrielserörelser och liknande organisationer.

Beträffande frågan om den föreslagna lagens tillämpningsområde

anför föredragande statsrådet (s. 38 f) att begränsningen till

befarade brott i Sverige i tidigare lagstiftningssammanhang

motiverats med att terroristbestämmelserna inte bör få en sådan

utformning att de kan tillämpas exempelvis på befrielserörelser

som för en väpnad kamp i sitt hemland. Det är viktigt, anför

hon, att terroristbestämmelserna i princip inte bör kunna

tillämpas på befrielseorganisationer och liknande rörelser;

samtidigt måste lagen ge utrymme för beaktande av risker för

renodlade terroraktioner i andra länder, och det även om det är

fråga om en befrielseorganisation. Det gäller således att finna

en lagteknisk lösning som tillgodoser de motstående intressen

som här gör sig gällande. Av betydelse i detta sammanhang är,

anför föredragande statsrådet, att det uttryckligen i den

föreslagna lagen sägs att brottslig gärning skall kunna befaras

för att terroristbestämmelserna skall kunna bli tillämpliga.

Genom att -- för undantag härifrån -- anknyta till begreppet

politiskt brott som utgör ett inom utlänningslagstiftningen

vedertaget begrepp uppnås enligt föredragande statsrådet en

naturlig och adekvat begränsning.

Utskottet ansluter sig till detta resonemang och ställer sig

bakom förslaget att även fara för att en utlänning i främmande

stat skall begå eller medverka till brottslig gärning som

innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften skall

skall kunna ligga till grund för utvisning från Sverige.

Undantaget beträffande gärning i annan stat som har övervägande

karaktär av politiskt brott innebär enligt utskottet en lämplig

avvägning i den intressekonflikt det här gäller.

Utskottet avstyrker sålunda bifall till önskemålet i motion

Ju31.

Enligt propositionen (s. 78) bör bestämmelsen om utvisning på

grund av fara för terrorhandling reserveras för mycket

allvarliga fall.

Förutsättningarna för att med tillämpning av den föreslagna

lagens bestämmelser kunna utvisa en presumtiv terrorist bör

enligt utskottets uppfattning, såsom också anförs i

propositionen, reserveras för mycket allvarliga fall av

befarade terrorhandlingar. Att som förordas i motion Ju31

inskränka denna möjlighet ytterligare genom att införa för

lagens tillämpning begränsande rekvisit är inte påkallat.

Omprövning

En förutsättning för att den som av regeringen har bedömts

vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet är att det inte

föreligger något hinder mot verkställighet enligt 10 § första

stycket i den föreslagna lagen. Om så är fallet skall regeringen

förordna att verkställighet tills vidare inte får ske

(inhibition). Enligt andra stycket skall utvisningsbeslutet

och förordnandet om inhibition prövas på nytt när det finns skäl

till det. För att säkerställa att ett behov av omprövning

uppmärksammas åläggs rikspolisstyrelsen att varje år göra

anmälan till regeringen.

I propositionen anförs bl.a. (s. 65) att en anmälan från

rikspolisstyrelsen bör kommuniceras med den berörde utlänningen;

regeringen bör emellertid inte vara skyldig att inleda ett

omprövningsförfarande med anledning av en anmälan annat än när

det finns skäl för det.

Enligt motionerna Ju32 och Ju34 bör en regelbunden omprövning

av ett utvisningsbeslut ske en gång om året samt på begäran av

utlänningen vid ändrade förhållanden.

Genom den föreslagna bestämmelsen som innebär dels att

omprövning skall ske när det finns skäl för det, dels att

rikspolisstyrelsen varje år till regeringen skall anmäla om det

finns skäl att vidmakthålla beslutet om avvisning får motionerna

anses tillgodosedda.

Tvångsmedel m.m.

Enligt den föreslagna lagen skall regeringen i samband med

inhibition av ett beslut om avlägsnande ur landet av en

presumtiv terrorist kunna föreskriva inskränkningar och villkor

för utlänningens fortsatta vistelse i landet. De nu gällande

reglerna om inskränkningar och villkor i fråga om vistelseort

(kommunarrest) samt byte av bostad och anställning föreslås

slopade. Däremot behålls möjligheten att ålägga utlänningen

anmälningsplikt; ett sådant beslut skall dock gälla under längst

tre år, räknat från dagen för beslutet om utvisning. För att

anmälningsskyldighet skall kunna meddelas för tiden därefter

fordras att det skall föreligga risk för att utlänningen kommer

att medverka till terroristhandlingar.

I motion Ju643 begärs att den s.k. kommunarresten avskaffas.

Som framgår av det anförda föreslås den s.k. kommunarresten

avskaffad. Motionen är således tillgodosedd.

De särskilda bestämmelserna i terroristlagen om

tvångsåtgärder i spaningssyfte när ett avlägsnandebeslut

inte kan verkställas, t.ex. hemlig teleavlyssning, behålls i den

föreslagna lagen. Bestämmelserna skall emellertid inte som för

närvarande automatiskt kunna tillämpas så snart ett

utvisningsbeslut har inhiberats utan tillämpningen skall i

stället vara beroende av att regeringen beslutar därom i varje

enskilt fall. En förutsättning för att i det särskilda fallet

tillgripa tvångsmedel skall vara att åtgärden bedöms ha

betydelse för att utröna om utlänningen eller en organisation

eller grupp som han tillhör eller verkar för planlägger eller

förbereder en brottslig gärning som innefattar våld, hot eller

tvång för politiska syften och för vilket minimistraffet här i

landet är fängelse i minst två år.

Bestämmelserna som innebär att en utlänning som begått ett

våldsdåd av allvarligt slag inte utvisas till ett land där han

löper risk för politisk förföljelse eller inte är skyddad mot

att vidare befordras till ett sådant land innebär som

föredragande statsrådet anför (s. 42) att vi med öppna ögon kan

tänkas tillåta även en terrorist att vistas i Sverige, om han

behöver skydd mot ett hotande dödsstraff i annat land eller mot

politisk förföljelse där. Det har ansetts, anför hon, att vi med

denna utgångspunkt i gengäld rimligen måste ha en ordning som

gör det möjligt för oss att effektivt övervaka sådana politiska

flyktingar som, på grund av att de kan misstänkas för planering

av terroraktioner, utgör en fara för svenska medborgare och

utländska invandrares trygghet; det är mot denna bakgrund som

reglerna om frihetsinskränkande föreskrifter och tvångsmedel i

spaningssyfte skall ses. Har vi väl gjort den bedömningen, anför

hon, att en utlänning representerar en betydande fara för

terroraktioner, skulle det knappast vara följdriktigt om vi inte

kunde sörja för att han underkastas särskild kontroll för det

fall att han får tillstånd att stanna här i landet.

Utskottet kan instämma i föredragande statsrådets ovan

redovisade uttalande beträffande behovet av att inom ramen för

terroristlagstiftningen kunna tillgripa tvångsmedel. Utskottet

kan därför inte ställa sig bakom önskemålen i motionerna Ju31,

Ju32 och Ju35 att de särskilda tvångsmedlen skall avskaffas.

I motionerna Ju32 och Ju34 begärs att tvångsmedlet hemlig

teleavlyssning skall medges endast för ett begränsat antal

telefoner. Detta motiveras i motion Ju32 med påstående om att

regeringsförslaget innebär möjlighet till avlyssning av ett

obegränsat antal telefonapparater.

Hemlig teleavlyssning (och hemlig teleövervakning) får enligt

27 kap. 20 § rättegångsbalken (RB) avse endast telefonapparat

eller annan teleanläggning som innehas eller annars kan komma

att begagnas av den som skäligen misstänks för brottet. En

motsvarande bestämmelse finns i den nu gällande terroristlagen.

Samma reglering föreslås i den nya lagen genom en hänvisning i

20 § till 27 kap. RB. I detta hänseende föreslås alltså inga

sakliga ändringar i förhållande till vad som nu gäller (se prop.

s. 89 längst ner).

Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandena Ju32 och

Ju34.

Motionerna Ju32 och Ju34 innehåller också önskemål om att

anmälningsplikt och tvångsmedel skall regleras gemensamt i 19 §

i den föreslagna lagen.

Lagen är -- såvitt nu är i fråga -- uppbyggd på följande sätt.

I samband med att regeringen förordnar om inhibition av ett

utvisningsbeslut kan den besluta om anmälningsplikt och om

att de särskilda bestämmelserna om tvångsmedel skall få

tillämpas i fråga om en utlänning (11 §). Ett beslut om

tvångsmedel får meddelas endast om utvisningsbeslutet grundas på

1 § första stycket 2, dvs. risk för terroristhandlingar. Ett

beslut om anmälningsplikt eller tvångsmedel gäller i längst tre

år räknat från dagen för beslutet om avlägsnande (12 §). Efter

utgången av denna treårsfrist ankommer det på domstol att

meddela beslut i dessa frågor (14 §). Särskilda bestämmelser i

lagen (19--21 §§) reglerar förutsättningarna för beslut att

använda tvångsmedel i det särskilda fallet. Beslut om bl.a.

husrannsakan och kroppsvisitation meddelas av polisen (19 §)

medan domstol beslutar om bl.a. hemlig teleavlyssning (20 §).

Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna

ordningen för beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel lämplig.

Begränsningen beträffande tillämpligheten av de särskilda

tvångsmedelsbestämmelserna tillgodoser intresset av att en

prövning i detta hänseende sker i varje enskilt fall.

Regleringen är alltså att se som ett uttryck för den strävan att

öka rättssäkerheten som varit ett riktmärke i detta

lagstiftningsärende. Utskottet ställer sig bakom den föreslagna

ordningen och avstyrker bifall till motionerna i denna del.

I motion Ju32 framförs önskemål om att organisationsrekvisitet

skall utmönstras ur den föreslagna lagens 19 §.

Det är här inte fråga om ett rekvisit eller en förutsättning

för bestämmelsens tillämpning. Bestämmelsen innebär enligt

utskottets synsätt enbart att om utlänningen tillhör en sådan

organisation eller grupp som här avses, något som

uppenbarligen kan förekomma, så får undersökningarna avse även

eventuella förberedelser till brottslig gärning inom sådan

organisation eller grupp. Detta finner utskottet närmast

självklart. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju32 i denna

del.

Tvångsmedelsanvändning efter tre år

Ett beslut om anmälningsplikt resp. om att tvångsmedel får

användas föreslås -- som ovan nämnts -- gälla i längst tre år

räknat från dagen för beslutet om avlägsnande (12 §). För att en

förlängning av ett sådant beslut skall kunna meddelas fordras

att det föreligger risk för terroristbrottslighet från den

berörda utlänningens sida (14 §).

I motionerna Ju32 och Ju34 begärs att beviskravet för

anmälningsplikt och för tvångsmedelsanvändning efter tre år

skall vara påtaglig risk.

Terroristlagstiftningskommittén föreslog (s. 214) att om det

bedöms som påkallat att föreskrifter gäller även efter tre år,

skall en påtaglig risk krävas för att utlänningen kommer att

medverka till terroraktioner. Detta innebär enligt kommittén att

omständigheterna måste vara sådana att det finns välgrundad

anledning befara terrorhandlingar från utlänningens sida, t.ex.

på grund av att nya indikationer av allvarlig art har förekommit

efter det ursprungliga beslutet. Enligt föredragande statsrådet

(s. 45) är beviskravet påtaglig risk alltför högt ställt,

särskilt med beaktande av att det enligt hennes förslag inte

skall vara möjligt att meddela några inskränkningar i

utlänningens rörelsefrihet. Hon gör i detta sammanhang

jämförelse med beviskraven för anhållande och häktning.

Föredragande statsrådet anser mot den angivna bakgrunden att det

för en förlängning av beslut om anmälningsplikt (s. 46) och om

befogenhet att använda tvångsmedel (s. 50) är tillräckligt att

det föreligger risk för terroristbrottslighet från den

berörde utlänningens sida. I specialmotiveringen anförs (s. 86)

att de uttalanden som gjorts i proposition 1986/87:112 [om

anhållande och häktning] bör vara vägledande när det gäller att

bestämma det beviskrav, relaterat till bedömningen av risken

för brott mot rikets säkerhet eller terrorhandlingar, som krävs

för att tillämpa 14 §. Det skall alltså vara fråga om en risk

som i det enskilda fallet är beaktansvärd; det skall föreligga

en konkret fara för brottslighet.

Utskottet, som erinrar om sitt uttalande i det nyss nämnda

lagstiftningsärendet att det skall vara fråga om en konkret fara

för brottslighet (JuU 1987/88:7 s. 27), ställer sig bakom den

bedömning som föredragande statsrådet gjort beträffande

beviskravet risk för fortsatt brottslighet från den berörde

utlänningens sida för beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel

efter treårsfristens utgång. Detta innebär att utskottet

avstyrker bifall till de här behandlade motionsyrkandena.

Proportionalitetsprincipen

Motionerna Ju32 och Ju34 innehåller önskemål om att

proportionalitetsprincipen skall införas i den föreslagna lagen.

Proportionalitetsprincipen innebär att ett tvångsmedel får

användas bara om de skäl som talar för att åtgärden vidtas

uppväger det intrång eller men i övrigt som tvångsmedlet innebär

för något motstående intresse. En uttrycklig

proportionalitetsprincip infördes år 1989 i de kapitel i RB som

behandlar straffprocessuella tvångsmedel (prop. 1988/89:124,

JuU25, rskr. 313). I den propositionen anfördes (s. 28 f) att

den lagtekniska uppbyggnaden av bl.a. spaningslagen innebär att

proportionalitetsprincipen i RB kommer att slå igenom även vid

tillämpningen av den lagen. Vidare uttalades att

proportionalitetsprincipen självfallet alltid skall tillämpas i

belysning av de särskilda rekvisit som kan finnas i fråga om en

viss typ av tvångsmedel. Spaningslagens regler om

telefonavlyssning och andra tvångsmedel sammanfördes år 1989,

som tidigare nämnts, med terroristbestämmelserna i

utlänningslagen till den nu gällande terroristlagen.

Som följer av det anförda kommer proportionalitetsprincipen i

RB att gälla även vid tillämpning av tvångsmedelsbestämmelserna

i den föreslagna lagen. Motionsönskemålen får således anses

tillgodosedda.

Förhandling angående anmälningsskyldighet och

tvångsmedelsanvändning

Enligt den föreslagna lagen skall, för förfarandet vid

tingsrätten vid behandlingen av frågor om anmälningsplikt och

tvångsmedel efter utgången av treårsfristen, i allmänhet gälla

vad som är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott för

vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex

månader (14 § tredje stycket). Härav följer bl.a. att

tingsrätten skall bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän

samt att offentlig försvarare skall förordnas på begäran av

utlänningen. Förfarandet vid själva förhandlingen kommer att i

huvudsak följa bestämmelserna i 46 kap. RB. I propositionen (s.

87) anförs att av grunderna för 46 kap. 15 § andra och femte

styckena RB torde följa att ärenden enligt denna paragraf får

avgöras utan hinder av att utlänningen uteblivit från

förhandlingen.

I motionerna Ju32 och Ju34 anförs att något avgörande inte

skall få fattas vid förhandling, om utlänningen inte delgivits

kallelse eller inte är företrädd av ombud.

I 46 kap. 15 § RB finns angivet förutsättningarna för att ett

brottmål skall få avgöras när den tilltalade uteblivit. Enligt

andra stycket 2 får målet avgöras om den tilltalade, sedan

stämning delgetts honom, har avvikit eller håller sig undan på

sådant sätt att han inte kan hämtas till huvudförhandlingen;

målet får i detta fall, enligt femte stycket, avgöras även om

den tilltalade inte har delgetts kallelse till förhandlingen.

Eftersom 46 kap. 15 § RB reglerar det fall då någon står åtalad

för brott är bestämmelsen, som framgår av propositionen, inte

direkt tillämplig på förfarandet enligt den föreslagna lagen.

Utskottet anmärker för egen del att en förhandling inför

tingsrätten rimligen måste få äga rum även om utlänningen inte

är tillstädes personligen eller genom ombud. En annan ordning,

vilken skulle medföra att utlänningen genom att utebli från

förhandling skulle kunna undgå såväl anmälningsskyldighet som

tvångsmedel, skulle uppenbarligen äventyra lagstiftningens

effektivitet. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju32

och Ju34 i denna del.

Beslutsorgan

Beslut om utvisning skall enligt den föreslagna lagen -- i

enlighet med vad som gäller för närvarande -- fattas av

regeringen. Föredragande statsrådet anför i propositionen (s.

54) att starka skäl med hänsyn till bl.a. de känsliga

utrikespolitiska bedömningar som kan behöva göras talar för att

besluten om utvisning skall ligga på regeringen.

Den i propositionen föreslagna ordningen överensstämmer med

utskottets uppfattning. Detta innebär att utskottet avstyrker

bifall till motion Ju31 vari framförs krav på att beslut om

utvisning skall fattas av domstol med Stockholms tingsrätt som

första instans.

I motionerna Ju32 och Ju34 förespråkas att beslutanderätten

beträffande anmälningsplikt och övriga tvångsmedel i samtliga

fall skall läggas på domstol.

Beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel i samband med

inhibition av ett utvisningsbeslut skall fattas av regeringen. I

likhet med föredragande statsrådet finner utskottet det

egenartat att tänka sig en ordning -- parallellt eller i

omedelbar anslutning till förfarandet hos regeringen -- med ett

förfarande inför domstol som inte skulle gälla huvudfrågan utan

en följdfråga. En sådan ordning skulle säkert också ge upphov

till kompetenskonflikter av olika slag. Utskottet avstyrker

således bifall till motionerna Ju32 och Ju34 i nu behandlade

delar.

Sekretess m.m.

Av 14 kap. 5 § sekretesslagen framgår bl.a. att sekretess inte

hindrar att part tar del av handling eller annat material i

ärendet; endast i synnerligen begränsad utsträckning kan

handlingar och annat material hemlighållas för den som är part i

ett ärende.

Enligt den föreslagna lagen behöver en handling eller annat

material inte lämnas ut till utlänningen, om det av hänsyn till

allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att

sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. Beträffande de

fall när ärenden om anmälningsplikt och tvångsmedel, efter den

föreslagna treåriga fristens utgång, skall handläggas av domstol

föreslås motsvarande ordning gälla. Vidare föreslås en möjlighet

för domstolen att grunda sitt avgörande även på sådana

omständigheter som utlänningen inte fått del av; inför domstol

får dessutom åberopas sådana vittnesattester som avses i 35 kap.

14 § RB som bevis.

I motionerna Ju31 och Ju225 framförs krav på att en part skall

ha rätt att ta del av allt beslutsunderlag. Enligt motion Ju32

bör vittnesattester inte få godtas som bevisning.

I propositionen anför föredragande statsrådet (s. 67) att

sekretess gentemot utlänningen ibland kan vara nödvändig till

skydd för uppgiftslämnare som bedöms riskera repressalier från

den utpekade utlänningen eller hans bundsförvanter. Föredragande

statsrådet anför vidare att även en viss annan sekretess --

t.ex. till skydd för rikets säkerhet eller eljest för

säkerhetspolisens verksamhet -- kan tänkas avse sådana känsliga

uppgifter att det inte anses möjligt att låta utlänningen ta del

av dem. Det är emellertid viktigt, anför hon vidare, att

huvudregeln även i terroristärenden är att parten skall få del

av allt material. De undantag från huvudregeln som finns bör

enligt hennes uppfattning tillämpas restriktivt så att inte

uppgifter undanhålls utlänningen annat än när detta är

oundgängligen nödvändigt; i synnerhet gäller detta när

sekretessen tar sikte på annat intresse än källskyddet.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets bedömning

att det i vissa fall kan vara nödvändigt att utlänningens rätt

till insyn i handlingar och material begränsas. Samtidigt vill

utskottet understryka att de föreslagna begränsningarna bör

tillämpas med rimlig hänsyn till utlänningens intressen.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju31 och Ju225 i nu

behandlade delar.

Utskottets inställning innebär att utskottet även avstyrker

yrkandet i fråga om vittnesattester i motion Ju32.

Terroristlagstiftningskommittén har övervägt möjligheten av en

ordning enligt vilken utlänningens ombud skulle kunna få del

av uppgifter med förbud att även muntligen röja dem för

utlänningen. Ett sådant förfarande är enligt 14 kap. 10 §

sekretesslagen inte möjligt för närvarande; ombudet kan

förbjudas att lämna en handling vidare till parten men inte att

ge denne muntliga upplysningar. Enligt föredragande statsrådet

(s. 69) skulle en ändring av nuvarande ordning kunna leda till

att klientens förtroende för ombudet rubbades.

Utskottet delar föredragande statsrådets bedömning. Anledning

saknas således att tillstyrka bifall till motionerna Ju32 och

Ju34 i vilka yrkas att utlänningens ombud alltid skall få ta del

av allt material.

Påföljd för överträdelse av anmälningsskyldighet

Påföljden för en utlänning som bryter mot anmälningsplikt som

beslutats enligt den föreslagna lagen föreslås bli fängelse i

högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, böter (23

§ första stycket 3). Bestämmelsen har överförts från

terroristlagen med den precisering som föranleds av att endast

anmälningsplikt kvarstår av de inskränkningar och villkor som

regeringen får föreskriva för fall då inhibition av ett

utvisningsbeslut meddelats.

I motionerna Ju32 och Ju34 förespråkas att det högsta straffet

för försummad anmälningsskyldighet skall vara fängelse i sex

månader.

Utskottet kan konstatera att någon förändring av påföljden för

försummad anmälningsskyldighet i förhållande till vad som för

närvarande gäller inte föreslås. Enligt utskottets mening är det

inte aktuellt att, som begärs i motionerna, sänka straffmaximum.

Motionsyrkandena avstyrks.

Terroristbestämmelsernas lagtekniska placering

Föredragande statsrådet anför i propositionen beträffande

terroristbestämmelsernas lagtekniska placering bl.a. (s. 70) att

skäl kan anföras både för och emot en ordning som innebär att

terroristbestämmelserna bildar en särskild lag; bestämmelserna

är materiellt sett en del av utlänningslagstiftningen, eftersom

de enbart rör utlänningskontrollen. Hon anför vidare att

systematiska skäl därför kan tala för att de bör ha sin plats i

utlänningslagen. Till detta, anför hon, kommer att åtskilliga av

utlänningslagens allmänna bestämmelser och förfaranderegler

under alla omständigheter måste få tillämpning även i

terroristärenden och att en placering i utlänningslagen alltså

medför att hänvisningar kan undvikas. Häremot kan hävdas,

fortsätter föredragande statsrådet, att bestämmelserna blir

lättare att överblicka om de förs till en särskild lag vid sidan

av den allmänna utlänningslagstiftningen samt att det inte kan

uteslutas att en placering i utlänningslagen negativt påverkar

den allmänna synen på denna lag, som i övrigt präglas av en

generös inställning beträffande utlänningars möjlighet att

vistas i Sverige. Hon anför vidare att terroristärendena

handläggs på ett helt annat sätt än övriga utlänningsärenden och

att det bör beaktas att terroristbestämmelserna tillämpas i

ytterst få fall i jämförelse med övriga bestämmelser i

utlänningslagstiftningen; härtill kommer att den nya

utlänningslagens systematik skulle störas väsentligt, om den

kompletterades med terroristbestämmelserna. Att i detta läge

överväga en lösning som skulle innebära att den lagtekniska

placeringen nu ändras på nytt bör enligt henne inte komma i

fråga.

I motionerna Ju32 och Ju34 anförs att den föreslagna lagens

bestämmelser bör placeras i utlänningslagen eftersom lagen inte

skall vara tillämplig på presumtiva terrorister som är svenska

medborgare.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets

uppfattning och avstyrker bifall till motionerna i nu behandlade

delar.

Parlamentarisk kontroll

I motion Ju35 begärs att formerna för den parlamentariska

kontrollen av tillämpningen av terroristlagstiftningen skall

utredas. Motionärerna anför att det är en stark överdrift att

påstå att riksdagens insyn och kontroll tillgodoses genom

regeringens årliga redovisning av terroristbestämmelsernas

tillämpning.

Regeringen har till riksdagen årligen lämnat en redovisning

för tillämpningen av terroristlagstiftningens bestämmelser (se

skrivelse 1990/91:73, JuU11).

I propositionen föreslås (s. 72 f) att den parlamentariska

kontrollen av hur regeringen tillämpar terroristbestämmelserna

och reglerna om tvångsåtgärder även i fortsättningen skall ske

genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse härom till

riksdagen.

Utskottet kan instämma i att den parlamentariska kontrollen

även fortsättningsvis bör ske på det sätt som beskrivs i

propositionen. Om utskottet i framtiden skulle finna skäl att

göra en djupare undersökning av lagstiftningens tillämpning än

regeringens skrivelse skulle medge, kan utskottet självt --

härvidlag som i andra sammanhang av liknande art -- ta initiativ

härtill.

Anledning saknas därför enligt utskottet att föranstalta om en

sådan utredning som begärs i den nu aktuella motionen.

Skärpt lagstiftning

I motion Ju33 begärs en skärpning av utlänningslagen i syfte

att förhindra att terrorister med utnyttjande av denna lag och i

skydd av asylinstitutet opererar från Sverige.

Det nu för riksdagen framlagda lagförslaget syftar till att

tillgodose just de intressen motionären vill värna om. Samtidigt

utgör lagförslaget, som framgått i det föregående, en avvägning

mellan dessa intressen och intresset att främja rättssäkerheten

och inte göra större ingrepp i utländska medborgares frihet än

som är nödvändigt. Som framgått ställer sig utskottet bakom

denna avvägning och kan därför inte tillstyrka bifall till

motionen.

Övriga frågor

Enligt vad som anförs i propositionen har den föreslagna lagen

inte ansetts kunna behålla beteckningen terroristlag, eftersom

den reglerar även åtgärder till skydd för rikets säkerhet och

alltså inte enbart tar sikte på skyddet mot terrorism.

Detta innebär att en kort och lättanvänd beteckning på lagen

går förlorad. Intresset av att lagen har en så kort beteckning

som möjligt bör enligt utskottets mening tillgodoses genom att

den betecknas lag om särskild utlänningskontroll. Detta

leder till vissa följdändringar. Utskottet förordar även en

annan följdändring i 43 § rättshjälpslagen (1973:429) samt en

språklig jämkning i övergångsbestämmelserna till den nya lagen

(jfr 1988/89:JuU25 s. 38). Utskottet föreslår också vissa andra

i huvudsak redaktionella förändringar.

Utöver vad utskottet redovisat i det föregående har utskottet

inte något att anföra med anledning av propositionen och

motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju31 yrkandena 1 och

2, 1990/91:Ju32 i denna del, 1990/91:Ju34 yrkande 1 samt

1990/91:Ju35 yrkande 1,

res. 1 (v)

res. 2 (mp)

2. beträffande organisationsrekvisitet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju32 i denna del,

3. beträffande lagens tillämpningsområde

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju31 yrkande 4,

res. 3 (v)

4. beträffande restriktiv tillämpning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju31 yrkande 3,

res. 4 (v)

5. beträffande omprövning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och

1990/91:Ju34 yrkande 7,

res. 5 (mp)

6. beträffande kommunarrest

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju643,

7. beträffande avskaffande av tvångsmedelsbestämmelser

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju31 yrkande 5,

1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju35 yrkande 2,

res. 6 (v)

8. beträffande hemlig telefonavlyssning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och

1990/91:Ju34 yrkande 8,

9. beträffande gemensam reglering av anmälningsplikt och

tvångsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och

1990/91:Ju34 yrkande 3,

res. 7 (mp)

10. beträffande organisations planläggning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju32 i denna del,

11. beträffande tvångsmedelsanvändning efter tre år

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och

1990/91:Ju34 yrkande 9,

res. 8 (v, mp)

12. beträffande proportionalitetsprincipen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och

1990/91:Ju34 yrkande 6,

13. beträffande förhandling

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och

1990/91:Ju34 yrkande 10,

res. 9 (mp)

14. beträffande beslut om utvisning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju31 yrkande 7,

res. 10 (v)

15. beträffande beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och

1990/91:Ju34 yrkande 4,

res. 11 (mp)

16. beträffande parts rätt att ta del av beslutsunderlag

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju31 yrkande 6 och

1990/91:Ju225 yrkande 9,

res. 12 (v)

17. beträffande förbud mot vittnesattester

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju32 i denna del,

18. beträffande ombuds rätt att ta del av beslutsunderlag

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och

1990/91:Ju34 yrkande 11,

res. 13 (mp)

19. beträffande påföljd för överträdelse av

anmälningsskyldighet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och

1990/91:Ju34 yrkande 5,

res. 14 (v, mp)

20. beträffande terroristbestämmelsernas lagtekniska

placering

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och

1990/91:Ju34 yrkande 2,

res. 15 (mp)

21. betäffande parlamentarisk kontroll

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju35 yrkande 3,

res. 16 (v)

22. beträffande skärpt lagstiftning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju33,

23. beträffande lag om särskild kontroll av vissa

utlänningar

att riksdagen antar det genom proposition 1990/91:118

framlagda förslaget till lag om särskild kontroll av vissa

utlänningar, dock med de ändringarna dels att i 6 § i första

stycket efter uttrycket "3 §" infogas "och 6 kap. 7 §

utlänningslagen (1989:529)" och i sista stycket beteckningen

"(1989:529)" tas bort, dels att lagen ges rubriken "Lag om

särskild utlänningskontroll", dels att i 23 § första stycket

3 uttrycket "14 §§" skall bytas ut mot "14 §", dels att i

första stycket i övergångsbestämmelserna uttrycket

"terroristlag" byts ut mot "terroristlagen", och dels att

tredje stycket övergångsbestämmelserna ges följande lydelse:

"Vid tillämpning av 23 § första stycket 1 och 2 samt 24 §

likställs med förbud och beslut om utvisning som där avses

motsvarande beslut enligt äldre lag. Med föreskrift enligt 23 §

första stycket 3 likställs motsvarande föreskrifter som

meddelats enligt äldre lag."

24. beträffande utlänningslagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), dock

med den ändringen att i 4 kap. 11 § uttrycket "lagen (1991:000)

om särskild kontroll av vissa utlänningar" byts ut mot "lagen

(1991:000) om särskild utlänningskontroll",

25. beträffande rättshjälpslagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

dock med de ändringarna dels att i 41 § första stycket 7 och

i 43 § femte stycket uttrycket "lagen (1991:000) om särskild

kontroll av vissa utlänningar" byts ut mot "lagen (1991:000) om

särskild utlänningskontroll", dels att i 41 § första stycket

8 uttrycket "lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar"

byts ut mot "lagen om särskild utlänningskontroll", och dels

att i 43 § femte stycket mellan orden "eller" och "lagen"

infogas orden "om utvisning enligt",

26. beträffande sekretesslagen

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

27. beträffande lagen om polisregister m.m.

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister

m.m., dock med den ändringen att i 7 § första stycket 2

uttrycket "lagen (1991:000) om särskild kontroll av vissa

utlänningar" byts ut mot "lagen (1991:000) om särskild

utlänningskontroll".

Stockholm den 7 maj 1991

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp),

Lars-Erik Lövdén (s),

Ulla-Britt Åbark (s),

Jerry Martinger (m),

Birthe Sörestedt (s),

Ingbritt Irhammar (c),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Göthe Knutson (m),

Eva Johansson (s),

Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c),

Berith Eriksson (v),

Krister Skånberg (mp),

Sigrid Bolkéus (s),

Nils Nordh (s),

Yvonne Sandberg-Fries (s) och

Birgit Henriksson (m).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "Redan i" och slutar med "det följande" bort ha

följande lydelse:

Utskottet motsätter sig i likhet med motionären att den

föreslagna lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar

antas. Utskottets inställning motiveras bl.a. av de negativa

konsekvenser som kan bli följden av att lagen avses gälla enbart

utländska medborgare. Dessa kommer därigenom att bli särskilt

utpekade som presumtiva terrorister. Att, som görs i

propositionen, påstå att de politiska våldsdåd som har begåtts

hos oss genomgående haft sin grund i politiska motsättningar

utanför vårt lands gränser måste enligt utskottets uppfattning

vara en felaktig slutsats. Några våldsdåd med sådan bakgrund har

visserligen inträffat i Sverige under senare år, men allt tyder

på att den helt övervägande delen politiskt våld i Sverige

förövats av svenska medborgare. Utskottet avstyrker således

bifall till den föreslagna lagen. Som en följd av detta

utskottets ställningstagande föreslår utskottet också att

riksdagen beslutar att upphäva terroristlagen.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ju31

yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Ju35 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 1

dels avslår proposition 1990/91:118, dels beslutar att

lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med

internationell bakgrund (terroristlagen) skall upphöra att gälla

den 1 juli 1991.

2. Avslag på propositionen (mom. 1)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "I anslutning" och slutar med "det följande" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om behovet av

lagstiftning om vissa tvångsmedel som skydd mot terrorism men

anser att tvångsmedelsregleringen i förslaget är diskriminerande

mot utlänningar. Enligt utskottets uppfattning bör alla

presumtiva terrorister, oavsett nationell härkomst, inbegripas i

tvångsmedelsregleringen. Det bör ankomma på regeringen att

utarbeta ett lagförslag i enlighet härmed. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Ju32 och Ju34

som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet godtar

alltså i princip regeringens förslag men anser att

lagstiftningen måste jämkas i enlighet med det anförda och i en

rad andra avseenden. Med denna inställning avstyrker utskottet

bifall till motionerna Ju31 och Ju35 i nu behandlade delar.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna

del och 1990/91:Ju34 yrkande 1 och med avslag på motionerna

1990/91:Ju31 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Ju35 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Lagens tillämpningsområde (mom. 3)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motion Ju31"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ansluta sig till detta resonemang utan

finner det för sin del utomordentligt allvarligt att

begränsningen till fara för terroristhandling i Sverige tas

bort. Härigenom utvidgas tillämpningsområdet för lagen avsevärt.

Denna förändring medför att lagen kan bli tillämplig även på

befrielseorganisationer och liknande rörelser. De försök som i

den föreslagna lagtexten görs att avgränsa bestämmelsernas

räckvidd leder inte till godtagbara resultat ur

rättssäkerhetssynpunkt. Där uppställs krav på att den befarade

terrorhandlingen skall utgöra en brottslig handling, som inte

har övervägande karaktär av politiskt brott. Genom denna ordning

kommer regeringen att få ett handlingsutrymme som medger en

tillämpning av den nya regeln i samklang med den gällande

utrikespolitiken. Detta förhållande är enligt utskottet inte

godtagbart. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till

riksdagen med förslag till lagtext som innebär att det skall

vara en förutsättning för lagens tillämpning att det föreligger

fara för terroristhandling i Sverige. Detta bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande lagens tillämpningsområde

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Restriktiv tillämpning (mom. 4)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Förutsättningarna för" och slutar med "inte

påkallat" bort ha följande lydelse:

Utskottet har ingen annan uppfattning i sak. Utskottet anser

emellertid att detta bör framgå direkt av lagtexten i form av

handfasta rekvisit som anger när utvisning kan komma i fråga. En

förutsättning för tillämpning av reglerna bör, enligt vad som

anförs i motion Ju31, t.ex. förutsätta att utlänningen har

begått eller medverkat till en brottslig gärning eller att i

vart fall att sannolika skäl för sådan brottslighet föreligger.

Det bör ankomma på regeringen att för riksdagen presentera ett

förslag till lösning i enlighet med vad som skisserats ovan.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande restriktiv tillämpning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Omprövning (mom. 5)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Genom den" och slutar med "anses tillgodosedda" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning innebär den initiativrätt till

omprövning som i den föreslagna lagen förlänats

rikspolisstyrelsen en olycklig förstärkning av det

inkvisitoriska inslaget i processen. En regelbunden omprövning

bör ske som tar hänsyn till att anmälningsplikten och övriga

tvångsmedel är av ingripande karaktär och har en lång

varaktighet. Dessutom bör utlänningen ha rätt att påkalla

omprövning vid domstol av t.ex. ett beslut om anmälningsplikt

vid förändrade förhållanden. Regeringen bör få i uppdrag att

skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till ändrade

regler om omprövning i enlighet med vad utskottet anfört ovan.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande omprövning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna

del och motion 1990/91:Ju34 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Tvångsmedelsbestämmelserna (mom. 7)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "skall avskaffas" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning avviker de i lagen föreslagna

möjligheterna att använda tvångsmedel från de rättssäkerhetskrav

som av tradition brukar upprätthållas i vårt land. Reglerna

måste omarbetas och bringas i överensstämmelse med dessa

rättsnormer på sätt som närmare utvecklats i motion Ju31.

Regeringen bör snarast återkomma med förslag som tillgodoser vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande tvångsmedelsbestämmelserna

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju31 yrkande

5, 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju35 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Gemensam reglering av anmälningsplikt och tvångsmedel (mom.

9)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som

börjar med "Lagen är" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Enligt den föreslagna lagen klassificeras inte anmälningsplikt

som ett tvångsmedel. Detta medför att det inte finns någon

gemensam reglering för samtliga aktuella tvångsmedel till vilka

måste räknas anmälningsplikt. Möjligheterna att besluta om

anmälningsplikt blir därigenom alltför omfattande. De

begränsningar som anges i 19 § i förslaget kommer nämligen inte

att gälla. Enligt utskottets uppfattning är detta

otillfredsställande, och anmälningsplikt bör inarbetas i 19 §.

Regeringen bör få i uppdrag att till riksdagen inkomma med

förslag i enlighet med de riktlinjer utskottet angett ovan.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande gemensam reglering av anmälningsplikt och

tvångsmedel

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna

del och 1990/91:Ju34 yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

8. Tvångsmedelsanvändning efter tre år (mom. 11)

Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "behandlade

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör, i enlighet med vad

terroristlagstiftningskommittén föreslog, beviskravet för

tvångmedelsanvändning efter tre år skärpas till påtaglig

risk. Detta framstår som särskilt motiverat med hänsyn till

den långa tid som tvångsmedlet då använts. Det bör alltså krävas

nya indikationer av allvarligt slag efter det ursprungliga

beslutet. Utskottets inställning kan påkalla ändringar även i

andra lagrum än det nu aktuella. Regeringen bör föranstalta om

en översyn i enlighet med vad utskottet nu föreslagit. Detta bör

ges regeringen till känna. Utskottet kan därför inte ställa sig

bakom förslaget i propositionen att det skall vara tillräckligt

med risk. Förslaget till lag om särskild kontroll av vissa

utlänningar bör ändras i enlighet med vad utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande tvångsmedelsanvändning efter tre år

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna

del och 1990/91:Ju34 yrkande 9 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

9. Förhandling (mom. 13)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som

börjar med "Utskottet anmärker" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör det inte få förekomma att

terroristärenden kan avgöras trots att utlänningen uteblivit

från förhandlingen. Det kan inte heller accepteras att

ingripande beslut som går utlänningen emot skall kunna fattas

utan att utlänningen bevisligen delgivits kallelse till

förhandlingen eller utan att han ens därvid är företrädd av ett

ombud. Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma till

riksdagen med förslag till erforderliga lagändringar. Detta bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande förhandling

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna

del och 1990/91:Ju34 yrkande 10 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

10. Beslut om utvisning (mom. 14)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som

börjar med "Den i" och slutar med "första instans" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan inte ställa sig bakom den i propositionen

föreslagna ordningen. Enligt utskottets mening bör i stället

beslut i dessa ärenden fattas av Stockholms tingsrätt. Genom en

sådan ordning skulle handläggningen omfattas av de traditionellt

starka rättssäkerhetsgarantier som gäller vid domstolsprövning.

Det bör ankomma på regeringen att utforma ett lagförslag i

enlighet med vad ovan anförts. Detta bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande beslut om utvisning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel (mom. 15)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som

börjar med "Beslut om" och slutar med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att det skall ankomma på regeringen

att besluta om anmälningsplikt och tvångsmedel i samband med

förordnande om att ett utvisningsbeslut inte skall verkställas.

Utskottet kan inte ställa sig bakom detta förslag. Eftersom

frågan naturligt nog är av övervägande juridisk karaktär, talar

starkare skäl för att domstol fattar beslutet och -- i

förekommande fall -- inhämtar regeringens yttrande i eventuella

utrikespolitiska frågor. Det bör ankomma på regeringen att för

riksdagen presentera ett förslag till lösning i enlighet med vad

som skisserats ovan. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna

del och 1990/91:Ju34 yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

12. Parts rätt att ta del av beslutsunderlag (mom. 16)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "behandlade

delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är ur rättssäkerhetssynpunkt

sekretessregleringen en fundamental brist i den nuvarande

terroristlagstiftningen. Ett avgörande får enligt gällande

bestämmelser i vissa fall grundas på material som hemlighålls

för utlänningen. I propositionen föreslås inga ändringar av

dessa regler. Detta är enligt utskottet helt otillfredsställande

och innebär ett flagrant åsidosättande av den grundläggande

principen i en rättsstat att en part alltid har rätt att ta del

av samtliga omständigheter som en domstol eller en myndighet

grundar sitt avgörande på. Regeringen bör få i uppdrag att för

riksdagen presentera ett lagförslag som innebär att part alltid

skall ha rätt att få del av beslutsunderlaget i ärenden enligt

den föreslagna lagen.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande parts rätt att ta del av beslutsunderlag

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 6

och med anledning av motion 1990/91:Ju225 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Ombuds rätt att ta del av beslutsunderlag (mom.18)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "allt material" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar inte den uppfattningen. Tvärtom bör den av

terroristlagstiftningskommittén föreslagna regleringen vara att

föredra framför att varken utlänningen eller hans ombud har

kännedom om allt material. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag till lagstiftning som tillgodoser vad

utskottet nu anfört. Vad utskottet nu med anledning av

motionerna Ju32 och Ju34 anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande ombuds rätt att ta del av beslutsunderlag

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna

del och 1990/91:Ju34 yrkande 11 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

14. Påföljd för överträdelse av anmälningsskyldighet (mom. 19)

Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "Motionsyrkandena

avstyrks" bort ha följande lydelse:

En konsekvens av att fängelse i högst ett år ingår i

straffskalan är att utlänningen kan anhållas och häktas trots

att den försummade anmälningsplikten inte grundar sig på

misstanke om ett begånget allvarligt brott. Detta är enligt

utskottet otillfredsställande. En översyn bör ske av

påföljdsbestämmelserna med inriktning på att det högsta straffet

för överträdelse av anmälningsplikt bör vara fängelse i sex

månader. Det bör ankomma på regeringen att vidta denna översyn

och att framlägga förslag för riksdagen. Vad utskottet nu anfört

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande påföljd för överträdelse av

anmälningsskyldighet

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna

del och 1990/91:Ju34 yrkande 5 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

15. Terroristbestämmelsernas lagtekniska placering (mom. 20)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "behandlade

delar" bort ha följande lydelse:

I propositionen anförs att den föreslagna lagen inte bör

placeras i utlänningslagen eftersom detta skulle kunna inverka

på den generösa attityd till utlänningar som påstås utmärka

denna lag. Att de föreslagna reglerna, oavsett var de är

placerade, påverkar inställningen till vår

utlänningslagstiftning har enligt utskottets uppfattning helt

förbigåtts i propositionen. Utskottet kan instämma i vad som

anförs i motionerna Ju32 och Ju34 om att ifall reglerna inte

skall göras tillämpliga på presumtiva terrorister som är svenska

medborgare, så talar starka skäl för att de införs i

utlänningslagen, särskilt som terroristbestämmelserna inte

längre avses vara tidsbegränsade. Regeringen bör få i uppdrag

att för riksdagen presentera ett förslag i enlighet med vad

utskottet anfört ovan. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande terroristbestämmelsernas lagtekniska

placering

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna

del och 1990/91:Ju34 yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad riksdagen anfört.

16. Beträffande parlamentarisk kontroll (mom. 21)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "aktuella motionen"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan inte riksdagens behov av

insyn i och kontroll av tillämpningen av

terroristlagstiftningens bestämmelser anses tillgodosett genom

den årliga redovisning som regeringen lämnar till riksdagen

härom. Att hävda att den kortfattade redovisningen skulle utgöra

någon som helst parlamentarisk kontroll är en stark överdrift.

Om riksdagen skall ha en reell insyn måste ordningen för insyn

fördjupas. Frågan om formerna härför bör närmare utredas. Det

bör ankomma på regeringen att föranstalta om en sådan översyn.

Vad riksdagen nu med anledning av motion Ju35 anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande parlamentarisk kontroll

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju35 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Utländsk rätt

Bilaga

Inledning

Kommittén har inhämtat uppgifter om utländsk rätt genom en

enkätundersökning. Frågorna i enkäten har i första hand

syftat till att ta reda på hur den svenska terroristlagens

bestämmelser om avlägsnande, inskränkningar och villkor för

vistelsen i landet och tvångsåtgärder förhåller sig till

lagstiftningen i andra länder samt i vilken utsträckning det i

övrigt finns speciella bestämmelser i främmande rättssystem som

tar sikte på skyddet mot terrorism.

Kommittén redogör i det följande för huvudpunkterna i de olika

ländernas lagstiftning såvitt här är av intresse. Dessförinnan

bör emellertid framhållas att det kan vara vanskligt att utifrån

denna redogörelse få en helhetsbild av hur de olika ländernas

lagstiftning fungerar i praktiken. Till denna bild hör nämligen

även utformningen och tillämpningen av bl.a. de ordinära

reglerna om ingripande mot brott. Av stor betydelse är också

vilken praxis som tillämpas när det gäller att pröva frågor om

asyl; den svenska lagstiftningen på området måste ju delvis ses

mot bakgrund av den liberala praxis i asylfrågor som tillämpas

av oss. Redovisningen i det följande måste läsas mot denna

bakgrund.

Norge

En ny utlänningslag antogs av Stortinget i juni 1988. Lagen

förväntas träda i kraft i januari 1990.

Avlägsnande

Den nya lagen innehåller en särskild bestämmelse som ger

möjlighet att vägra inresa och att avslå ansökan om

arbetstillstånd, uppehållstillstånd och bosättningstillstånd när

utrikespolitiska hänsyn, hänsynen till rikets säkerhet eller

tvingande samhällshänsyn gör det nödvändigt. Dessutom finns

bestämmelser om bortvisning som ger möjlighet att vid inresa och

upp till sju dagar därefter fatta beslut om bortvisning när

hänsynen till rikets säkerhet eller tvingande samhällshänsyn gör

det nädvändigt. Sådana hänsyn utgör skäl för bortvisning även

efter sjudagarsfristen under förutsättning att utlänningen inte

har fått arbetstillstånd, uppehållstillstånd eller

bosättningstillstånd. Utvisning kan ske när hänsynen till rikets

säkerhet gör det nödvändigt. Utlänning som är född i riket och

som senare oavbrutet haft fast bostad där kan varken bortvisas

eller utvisas. Beslut i samtliga nu nämnda fall fattas av

utlendingsdirektoratet.

Även enligt fremmedloven, vilken föregick utlänningslagen,

utgjorde hänsynen till rikets säkerhet grund för avvisning och

utvisning. Bestämmelsen tillämpades bl.a. på personer som

misstänktes för att ha anknytning till terroristverksamhet. Det

avgörande ansågs inte vara huruvida norska intressen eller

utländska intressen i Norge hotades. Det gjordes en bedömning av

organisationens mål och medel för verksamheten.

Inskränkningar och villkor

När utrikespolitiska hänsyn, hänsynen till rikets säkerhet

eller tvingande samhällshänsyn gör det nödvändigt kan

utlendingsdirektoratet besluta om begränsningar eller villkor i

arbetstillstånd, uppehållstillstånd och bosättningsstillstånd.

Närmare föreskrifter härom skall kunna utfärdas av Kongen.

Tvångsåtgärder

Den norska utlänningslagen innehåller inga bestämmelser om

särskilda tvångsåtgärder. Sådana åtgärder förutsätter att

utlänningen har begått eller är misstänkt för straffbara

handlingar.

Övrigt

En bestämmelse i förvaltningslagen ger möjlighet att i skälen

till beslut utelämna uppgifter som utlänningen inte bör få reda

på.

Den norska strafflagen innehåller en bestämmelse som gör det

straffbart att delta i eller stödja förening eller

sammanslutning som har till syfte att genom sabotage,

maktanvändning eller andra olovliga medel förstöra

samhällsordningen eller uppnå inflytande över offentliga

angelägenheter.

Danmark

Avlägsnande

Enligt den danska utlänningslagen kan en utlänning avvisas vid

inresa till Danmark, om han av hänsyn till offentlig ordning

eller av säkerhetsskäl inte bör få vistas i landet. Denna

bestämmelse kan användas för att avvisa en utlänning som man

misstänker har anknytning till eller har deltagit i

terrorhandlingar. Även en utlänning som i och för sig har

lagliga krav på uppehållstillstånd kan avvisas, om det är

påkallat av hänsyn till statens säkerhet.

En utlänning som är bosatt i Danmark kan utvisas endast om det

är påkallat av hänsyn till statens säkerhet. Begreppet statens

säkerhet tolkas i detta sammanhang i överensstämmelse med i

internationella avtal (bl.a. människorättskonventionen och

flyktingkonventionen) godkända åtgärder för att möta

internationell terrorverksamhet.

Beslut om avvisning fattas i regel av polisen i förbindelse

med passkontrollen. I de fall utlänningen söker asyl, liksom när

inresa redan har skett, prövas avvisningsfrågan av

utlänningsdirektoratet.

Beslut om utvisning av utlänning bosatt i Danmark fattas av

utlänningsdirektoratet. Om utlänningen står inför rätta åtalad

för brott mot statens säkerhet fattar domstolen i samband med

domen beslut i utvisningsfrågan.

Inskränkningar och villkor

Den danska utlänningslagen innehåller inga regler som gör det

möjligt att begränsa fast bosatta utlänningars rörelsefrihet,

inbegripet val av bostad eller arbete.

Tvångsåtgärder

Beträffande sådana tvångsåtgärder som husrannsakan,

telefonavlyssning o.d. gäller inga särsbestämmelser för

utlänningar.

Finland

Avlägsnande

Enligt den finska utlänningslagen kan vid gränsen avvisas

bl.a. utlänning som på grund av sin tidigare verksamhet eller

eljest med skäl kan antas i Finland komma att bedriva sabotage,

spionage, olovlig underrättelseverksamhet eller verksamhet som

äventyrar Finlands relationer till främmande stat. Om utlänning

som befinner sig i riket har gjort sig skyldig till någon av de

nyss angivna gärningarna kan han utvisas. Detsamma gäller

utlänning som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest

med skäl kan antas komma att göra sig skyldig till sådan

gärning. Endast i de fall som nu sagts får flykting som lagligen

vistas i landet utvisas av särskilt skäl som hänför sig till

nationell säkerhet eller allmän ordning och säkerhet, om han

inte genom lagakraftvunnen dom har dömts för särskilt grovt

brott.

Inskränkningar och villkor

Utlänning med uppehållstillstånd får fritt bo och röra sig i

Finland om inte annat stadgats eller med stöd av särskilt

stadgande bestämts. Någon sådan särskild bestämmelse som tar

sikte på presumtiva terrorister finns inte. Ett arbetstillstånd

kan i vissa fall begränsas till att gälla arbete hos vissa

arbetsgivare, av visst slag eller inom viss region. Den finska

utlänningslagen innehåller en regel som ger statsrådet rätt att

utfärda undantagsbestämmelser som avviker från lagen under krig

eller vid krigshot eller annars då det med hänsyn till statens

säkerhet eller på grund av undantagsförhållanden befinns

erforderligt. Undantagsbestämmelserna kan gälla utlänningars

inresa till och vistelse i landet samt arbete och utresa från

landet. I förarbetena till utlänningslagen uttalas att en

uppenbar fara för terrorism kan ge rätt att tillämpa

undantagsbefogenheterna.

Tvångsåtgärder

Tvångsåtgärder får endast användas i samband med utredning om

brott.

Övrigt

Inrikesministeriet eller passgranskarna i enlighet med

ministeriets anvisningar beslutar om avvisning vid gränsen.

Beslut om utvisning och om villkor för arbetstillstånd fattas av

inrikesministeriet.

Medlemskap i sammanslutning som är verksam för våldsamt

omstörtande av Finlands stats- eller samhällsordning är

straffbart.

Italien

Avlägsnande

Särskilda bestämmelser som är inriktade på att bereda skydd

mot presumtiva terrorister saknas i Italien. Inresa i Italien

förutsätter i regel att inresevisering utfärdats av italiensk

konsulär myndighet i utlandet. Myndigheten utfärdar sådan enligt

eget gottfinnande. Visering kan därför vägras då myndigheten

erhållit upplysningar om att sökanden tillhör

terroristorganisation eller har begått eller antas kunna begå

terrorhandlingar. I administrativ lag finns föreskrifter om

avlägsnande eller utvisning ur landet i fall av omstörtande

verksamhet.

Inskränkningar, villkor och tvångsåtgärder

Beslut om inskränkningar och villkor för en utlännings

vistelse i landet och om särskilda tvångsåtgärder kan endast

fattas av rättsliga myndigheter inom ramen för förundersöknings-

och förhörsverksamheten.

Övrigt

Att tillhöra en organisation som begått terrorhandlingar eller

som är konkret misstänkt för sådana faller under

brottsrubriceringarna stämpling till subversiv handling eller

deltagande i väpnad liga.

Schweiz

Avlägsnande

En utlännings inresa i Schweiz kan stoppas om det bedöms att

han är en fara för den allmänna säkerheten eller att han kan

komma att negativt påverka förhållandet till andra länder. Det

finns särskilda listor upprättade över personer som inte äger

rätt att resa in i Schweiz. Utlänning som hotar den inre eller

yttre säkerheten i landet kan utvisas. Detta sker dock mycket

sällan. Om utlänningen har fått "permis C", vilket kan liknas

vid permanent uppehållstillstånd, kan han tvingas lämna Schweiz

endast efter särskilt regeringsbeslut.

Inskränkningar och villkor

De asylsökande fördelas på kantonerna i förhållande till

dessas folkmängd. Kantonerna har sedan att bestämma i vilken

kommun utlänningen får bosätta sig. Kommunen bestämmer inom

vilket yrkesområde utlänningen får vara verksam. Utlänning som

av olika anledningar inte kan återsändas och som inte heller får

tillstånd att vistas i Schweiz av humanitära skäl kan åläggas

restriktioner. Dessa kan vara av skiftande slag, alltifrån att

utlänningen måste bo på en viss ort till att han interneras.

Beslut tas av den federala flyktingmyndigheten och gäller från

sex månader upp till högst två år. I de fall som gällt längre

tid har utlänningen antingen skickats tillbaka, fått nytt

asylland eller frivilligt lämnat Schweiz.

Tvångsåtgärder

Särskilda tvångsåtgärder får användas endast vid misstanke om

brott.

Övrigt

Det förekommer att polisen av säkerhetsskäl, t.ex. för att

skydda källor, inte lämnar ut alla uppgifter i ärendet till

utlänningen eller hans ombud.

Enbart att tillhöra en terroristorganisation är inte

straffbart.

Jugoslavien

Jugoslavien saknar särskild terroristlagstiftning, men

stadganden rörande terrorism finns i såväl den federala

brottsbalken som i republikernas resp. de autonoma provinsernas

brottsbalkar. Det finns emellertid planer på att i en kommande

reform reglera terrorism i ett särskilt avsnitt av den federala

brottsbalken och att göra bestämmelserna tillämpliga i hela

Jugoslavien.

Avlägsnande, inskränkningar och villkor

Jugoslavisk lag föreskriver allmänt, utan att närmare ange

villkoren, att utlänning kan vägras inresa i Jugoslavien. Det

finns emellertid en särskild bestämmelse som ger möjlighet till

såväl avvisning som utvisning av utlänning av hänsyn till allmän

ordning eller skyddet för landets försvar eller av skäl som

hänför sig till internationella relationer. Av samma skäl kan

utlänning åläggas speciella restriktioner med avseende på valet

av bostadsort och vistelseort.

Tvångsåtgärder

Om det föreligger grundad misstanke om att utlänning ägnar sig

åt terrorism vidtas erforderliga tvångsåtgärder utan att

förutsättningarna härför finns angivna i lag.

Övrigt

Beslut angående utlänningar fattas av inrikesministern. Det

hålls ingen förhandling och utlänningen informeras inte om

bevisningen mot honom.

Den federala strafflagen kriminaliserar medlemskap i

terroristorganisation.

Frankrike

Avlägsnande

En icke önskvärd eller farlig person hindras från att resa in

i Frankrike i första hand genom avslag på visumansökan. Ett

sådant beslut behöver inte motiveras. Även om visering erhållits

eller ej erfordras kan utlänning vars närvaro skulle utgöra hot

mot allmän ordning avvisas vid gränsen. Att utlännings närvaro

på franskt område utgör hot mot allmän ordning kan även vara

grund för utvisning.

Avvisningsbeslut fattas av förvaltningsmyndighet. Besvär kan

anföras hos förvaltningsdomstol, men besvären medför ej uppskov

med verkställigheten. Utvisningsbeslut fattas av

inrikesministern efter att utlänningen hörts av en särskild

nämnd, bestående av domare. Nämnden avger ett yttrande som

endast är vägledande. Utlänningen har möjlighet att anlita

valfritt biträde och han har tillgång till alla handlingar i

ärendet. Avsteg från dessa regler för förfarandet får dock göras

i ytterst brådskande fall då utlänningens närvaro på franskt

område utgör ett särskilt allvarligt hot mot allmän ordning.

Detta förenklade förfarande med omedelbar tillämpning har ofta

använts i samband med aktiviteter med anknytning till terrorism.

Förfarandet kan dock granskas av förvaltningsdomstol som har

möjlighet att upphäva ett beslut om det inte visas att yttersta

brådska varit för handen.

Inskränkningar och villkor

Utlänning som är föremål för utvisning eller som skall

återföras till gränsen och som kan styrka att han omöjligen kan

lämna franskt område kan genom beslut av inrikesministern bli

skyldig att vistas inom visst angivet område och att med jämna

intervaller infinna sig hos polisen. Samma åtgärd kan i ytterst

trängande fall tillämpas beträffande utlänning som är föremål

för förslag om utvisning. I det senare fallet är åtgärdens

giltighetstid begränsad till en månad. De nu angivna

inskränkningarna i rörelsefriheten kan åläggas utlänningar i

allmänhet och inte bara presumtiva terrorister.

Tvångsåtgärder

Särskilda tvångsåtgärder kan tillämpas endast inom ramen för

ett rättsligt förfarande såsom under förundersökning eller på

undersökningsdomares begäran. En särskild procedur har

emellertid inrättats för lagöverträdelser där det föreligger

samband med individuell eller kollektiv verksamhet som syftar

till att allvarligt störa allmän ordning genom skrämsel eller

terror. Allmän åklagare, undersökningsdomare och allmänna

underrätten i Paris är i dessa fall behöriga i hela landet.

Kvarhållande i förvar kan förlängas med 48 timmar. Det finns

även möjlighet för domstol att förordna om husrannsakan och

beslag av bevismaterial utan att dessförinnan inhämta berörd

persons medgivande.

Övrigt

Utlänningen eller hans biträde underrättas alltid om de

gärningar som tillvitas honom. Han har också tillgång till

handlingarna i ärendet, utom i fall av yttersta brådska. Om

talan mot beslutet förs inför förvaltningsdomstol kan

inrikesministern motsätta sig spridning av vissa uppgifter på

grund av ämnets särskilt ömtåliga karaktär.

Att tillhöra en organisation som har begått eller kan befaras

begå terrordåd kan inte i sig vara orsak till rättsliga

åtgärder.

Storbritannien

En ny antiterroristlag, Prevention of Terrorism Act, trädde i

kraft år 1989. Den nya lagen konfirmerar i stort sett en

tidigare provisorisk lagstiftning. Lagen omfattar all

internationell terrorism, men har till huvudsyfte att bekämpa

terrorism med anknytning till Nordirland.

Avlägsnande

Regler om avvisning och utvisning finns i Immigration Act.

Bestämmelserna ger möjlighet för inrikesministern att avvisa en

utlänning när han finner att det främjar det allmännas bästa.

Under samma förutsättning kan inrikesministern besluta om

utvisning.

Inskränkningar och villkor

Prevention of Terrorism Act ger möjlighet att vägra en person

att bo i en viss del av landet. Regelns syfte är dock

uteslutande att bekämpa nordirländsk terrorism. Personer med

terroristanknytning skall i första hand utvisas ur

Storbritannien.

Tvångsåtgärder

Kvarhållande för polisförhör kortare tid för utfrågning är det

enda tillåtna tvångsmedlet mot personer vilka är av intresse i

terrorismsammanhang men som ej själva misstänks för

terroristaktiviteter.

Övrigt

Utlänningen upplyses om den allmänna grunden för beslutet,

t.ex. att han tillhör en bestämd terroristorganisation. All

tillgänglig information delges dock inte utlänningen, t.ex. ej

uppgifter som kan röja en källa.

Medlemskap i vissa bestämda terroristorganisationer är

straffbart. Det gäller för närvarande två organisationer med

anknytning till Nordirland.

Förbundsrepubliken Tyskland

Avlägsnande

Utlänningslagen ger möjlighet till såväl avvisning som

utvisning av utlänning som äventyrar Förbundsrepublikens fria

demokratiska statsskick eller säkerhet. Bestämmelserna tillämpas

på utlänning som tillhör en förmodat terroristisk organisation,

om han kan räknas till den personkrets som aktivt arbetar för

organisationens mål.

Inskränkningar och villkor

Till uppehållstillstånd och bosättningstillstånd kan i det

allmännas intresse även i efterhand fogas föreskrifter, t.ex.

förbud mot förvärvsverksamhet. Vidare kan uppehållstillstånd i

efterhand förenas med villkor och även begränsas till att gälla

i vissa delar av Förbundsrepubliken. Detta kan ske både på

subjektiva grunder, hänförliga till utlänningen personligen, och

på objektiva grunder, exempelvis vissa regionala

tätbebyggelseförhållanden.

Tvångsåtgärder

Förordnande om tvångsåtgärder kan ske gentemot utlänningar

under samma förutsättningar som beträffande tyska medborgare.

Regler härom finns i lagen om rättegång i brottmål. Visitation

och husundersökning kan även ske i enlighet med polisiär lag i

preventivt polisiärt syfte. Övervakning av telekommunikationer

är tillåten endast vid vissa allvarliga brottsliga gärningar,

bl.a. bildande av terroristiska sammanslutningar. Behörig

förordna om sådan övervakning är domaren eller, vid fara i

dröjsmål, åklagarmyndigheten.

Övrigt

Bildande av terroristiska sammanslutningar är belagt med

straff enligt en bestämmelse i strafflagen. Det är även

straffbart att vara medlem i en sådan sammanslutning samt att

stödja och propagera för den.

Irland

Avlägsnande, inskränkningar och villkor

Den irländska utlänningslagstiftningen ger justitieministern

möjlighet att avvisa och utvisa utlänningar när han finner det

lämpligt. Justitieministern kan även ålägga utlänningar att

bosätta sig i särskilda distrikt eller på särskilda platser i

landet.

Tvångsåtgärder

Domare i distriktsdomstol får, när han finner det vara

skäligen nödvändigt för att genomnföra ett beslut rörande

utlänningar, ge polisen fullmakt att undersöka mark, byggnad,

fastigheter eller andra ställen.

Övrigt

Förhandling eller annan procedur äger inte rum i de nu nämnda

fallen. Varken utlänningen eller hans ombud får reda på vad som

åberopas mot honom om det skulle medföra säkerhetsrisker att

röja dessa uppgifter.

Det är straffbart att vara medlem i terroristorganisationer.

Canada

Avlägsnande

Immigration Act föreskriver att tillträde till landet inte

skall beviljas

a) personer som på skäliga grunder kan förmodas komma att begå

straffbara handlingar eller ägna sig åt verksamhet som är en del

av kriminell verksamhet som planeras och organiseras av ett

antal personer i samförstånd

b) personer som har ägnat sig åt eller som på skäliga grunder

kan förmodas komma att ägna sig åt spionage eller omstörtande

verksamhet som är riktad mot demokratiska regimer, institutioner

eller processer och som är skadlig för nationens intresse

c) personer som på skäliga grunder kan förmodas komma att i

Canada ägna sig åt eller anstifta omstörtande verksamhet genom

våld mot någon regim

d) personer vilka på skäliga grunder kan antas komma att ägna

sig åt våldshandlingar som kan äventyra liv och säkerhet för

personer i Canada eller personer vilka är medlemmar i en

organisation som sannolikt ägnar sig åt sådana våldshandlingar

eller vilka kan förmodas delta i olagliga handlingar av en sådan

organisation.

En utlänning som redan har fått tillträde till Canada för

permanent vistelse kan utvisas från Canada under samma

omständigheter som nyss angetts med undantag för fallet c) ovan.

Inskränkningar och villkor

Utlänningar som är bosatta i landet kan inte åläggas

begränsningar i fråga om val av bostad, arbete eller

vistelseort.

Tvångsåtgärder

Immigration Act innehåller inga speciella bestämmelser om

tvångsåtgärder gentemot utlänningar. Telefonavlyssning får

emellertid enligt Canadian Security and Intelligence Service Act

användas för att samla information om åtgärder som på skäliga

grunder kan förmodas utgöra hot mot Canadas säkerhet.

Övrigt

Personer som är föremål för rapport under Immigration Act har

rätt till förhör. Förhören leds av oberoende domare som är

utbildade för ändamålet. Efter att ha hört fallet beslutar

domaren huruvida personen skall få tillstånd att resa in i eller

stanna i Canada eller om han måste lämna landet. Vissa beslut

kan överklagas till Immigration Appeal Board och alla beslut kan

bli föremål för judiciell omprövning av allmän domstol.

Normalt är den utlänning som berörs av förhöret berättigad

till all information som presenteras för domaren men det finns

inskränkningar av hänsyn till nationell säkerhet. Ett speciellt

förfarande finns föreskrivet för dessa fall.

Det är inte straffbart att tillhöra en terroristorganisation.

USA

Avlägsnande

En utlänning kan vägras inresa om han är medlem av eller

arbetar för en omstörtande eller terroristisk organisation, även

om utlänningen inte personligen har deltagit i

terroristverksamhet. Det finns ett allmänt förbud mot att

utestänga icke-immigranter av sådana ideologiska skäl som är

skyddade av USAs konstitution, men detta förbud tillämpas inte

på personer som har deltagit i terroristaktiviteter eller som

sannolikt kommer att delta i sådana aktiviteter efter inresan.

En utlänning som är bosatt i USA kan utvisas på grund av

medlemskap i en terroristisk eller omstörtande organisation. En

utlänning som faktiskt sysslar med terrorism kan också utvisas.

Beträffande icke-immigranter gäller samma begränsningar mot att

utestänga någon av ideologiska skäl vid utvisning som vid

avvisning.

Inskränkningar och villkor

Lagen ger inte generell möjlighet att föreskriva vilka platser

utlänningar med tillstånd att vistas i USA får bo på eller

besöka under vistelsen. Icke-immigranter får inte ta anställning

utan tillstånd från Immigration and Naturalization Service

(INS). Utlänningar över 14 år som stannar längre tid i USA måste

normalt lämna fingeravtryck och måste även meddela

adressändringar till INS.

Större restriktioner kan åläggas utlänningar som är föremål

för avvisnings- eller utvisningsåtgärder. Sådana utlänningar kan

t.ex. hållas i häkte eller åläggas anmälningsplikt medan

förfarandet pågår.

Övrigt

Attorney General (motsvarar ungefär justitiekanslern) har det

högsta ansvaret för administrationen av immigrationsfrågor. Två

byråer inom justitiedepartementet utför olika delar av Attorney

Generals uppgifter. INS handhar de flesta uppgifterna i lagen,

bl.a. initiering av avvisnings- och utvisningsförfaranden.

Executive Office for Immigration Review (EOIR) har jurisdiktion

över dessa förfaranden.

Förfarandet börjar när INS inlämnar skriftlig anklagelse mot

en utlännning till en immigrationsdomare. Immigrationsdomaren,

som är en EOIR-tjänsteman, leder ett rättegångsliknande förhör

beträffande anklagelserna. Både INS och utlänningen har rätt att

vara närvarande vid förhöret och att representeras av advokat.

Båda får framlägga bevis. Ett beslut kan överklagas till Board

of Immigration Appeals (BIA) som är en del av EOIR. Utlänningen

kan ansöka om revision av ett BIA-beslut som går honom emot.

Avvisning utan förhör kan ske om utlänningen avvisas som

terrorist eller på grund av omstörtande verksamhet. Denna

bestämmelse tillämpas bara om "the INS regional commissioner"

drar slutsatsen att utlämnandet av den information som utgör

grund för avvisningen skulle vara till men för det allmänna

intresset eller säkerheten i USA. Informationen lämnas i regel

inte till utlänningen eller hans ombud. Beslutet kan inte

överklagas. Utlänningen kan dock bestrida beslutet i

rannsakningsförhandlingar.

Utvisning får inte ske utan att utlänningen har fått tillfälle

att ta del av all bevisning som åberopas mot honom.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Lagförslagen 2

Motionerna 17

Utskottet 18

Inledning 18

Gällande ordning 19

Propositionens huvudsakliga innehåll 20

Utskottets överväganden 21

Avslag på propositionen 21

Förutsättningar för utvisning 22

Omprövning 25

Tvångsmedel m.m. 25

Tvångsmedelsanvändning efter tre år 27

Proportionalitetsprincipen 28

Förhandling angående anmälningsskyldighet och

tvångsmedelsanvändning 29

Beslutsorgan 29

Sekretess m.m. 30

Påföljd för överträdelse av anmälningsskyldighet 31

Terroristbestämmelsernas lagtekniska placering 31

Parlamentarisk kontroll 32

Skärpt lagstiftning 32

Övriga frågor 33

Hemställan 33

Reservationer 36

Bilaga Utländsk rätt 45

[Rättelser i propens lagtext]

sid. 16

7. angående avvisning eller

utvisning enligt lagen

(1989:530) om åtgärder

för att förebygga

våldsdåd med

internationell bakgrund

(terroristlagen),

sid. 17

Har rättshjälp beviljats

i ärende vari beslutas om

avvisning eller utvisning

enligt utlänningslagen

(1989:529) eller lagen

(1989:530) om åtgärder

för att förebygga

våldsdåd med

internationell bakgrund

(terroristlagen), gäller

rättshjälpen till dess

verkställighet av beslutet

skett eller frågan om

verkställighet

förfallit.

sid.20

2. villkorlig dom,

skyddstillsyn, fängelse som

ådömts enligt 28 kap. 3

§ brottsbalken,

överlämnande till

särskild vård, dom

varigenom någon enligt 30

kap. 6 § brottsbalken

förklarats fri från

påföljd, beslut av

åklagare att icke tala å

brott eller beslut om

utvisning enligt 4 kap. 3

eller 11 §

utlänningslagen (1989:529)

eller 3§ lagen (1989:530)

om åtgärder för att

förebygga våldsdåd

med internationell bakgrund

(terroristlagen), sedan tio

år förflutit från dom

eller beslut;