Bet. 1990/91:JuU8

Justitieutskottets betänkande

1990/91:JUU08

Delgivningsfrågor

Innehåll

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

JuU8

Propositionen

I proposition 1990/91:11 har regeringen

(justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

4. lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och

ärenden hos myndighet m.m.,

5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Lagförslagen har granskats av lagrådet.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 12.

I samband med propositionen behandlar utskottet tre med

anledning av propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena

redovisas på s. 11.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

Motioner

1990/91:Ju6 av Berith Eriksson (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag om delgivning

genom arbetsgivaren,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag om rätt för

polismyndighet att i vissa fall öppna delgivningsförsändelse.

1990/91:Ju7 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen -- med avslag på propositionens förslag i

motsvarande del -- hos regeringen begär förslag i enlighet med

vad i motionen anförts om förenklad delgivning,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag om att hemliga

telefonnummer skall göras tillgängliga för delgivningsändamål.

1990/91:Ju8 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 12 §

delgivningslagen (1970:428).

Utskottet

Inledning

Delgivning är ett sätt att i rättsligt reglerade former få

rimliga garantier för att en viss handling, eller innehållet i

den, når sin adressat. Regler om delgivning finns främst i

delgivningslagen (1970:428; DL). Bestämmelser om delgivning

finns också i rättegångsbalken (RB) och i

delgivningsförordningen (1979:101). Härutöver finns särskilda

regler om delgivning i en mängd andra författningar.

Delgivningsreglerna har setts över vid flera tillfällen sedan

delgivningslagens tillkomst (jfr t.ex. prop. 1978/79:11, JuU11,

rskr. 36 och 1984/85:109, JuU23, rskr. 216). Syftet har varit

att effektivisera delgivningsverksamheten. Trots olika reformer

har delgivningsproblemen emellertid ökat från år till år,

framför allt i storstäderna.

Riksdagens revisorer granskade år 1987 hur

delgivningsverksamheten fungerade vid olika myndigheter, och

revisorerna föreslog att delgivningsförfarandet vid domstolar

och statliga myndigheter samt stämningsmannaorganisationen

skulle bli föremål för en genomgripande översyn (förs.

1987/88:16).

Utskottet uttalade vid sin behandling av revisorernas förslag

att det, med hänsyn till att frågan redan var aktualiserad inom

justitiedepartementet, var tillräckligt med ett uttalande att

revisorernas förslag borde beaktas under det fortsatta

utredningsarbetet i regeringskansliet. Samtidigt underströk

utskottet att det var angeläget att en nyordning kom till stånd

utan dröjsmål. Riksdagen följde utskottet (1988/89:JuU9, rskr.

34).

Som ett resultat av översynen inom justitiedepartementet

publicerades år 1989 promemorian (Ds 1989:75) Några

delgivningsfrågor. I promemorian föreslås en rad

författningsändringar som syftar till att ytterligare underlätta

och effektivisera delgivningsverksamheten. Vidare har

domstolsverket lämnat ett förslag som rör vidimering av de

handlingar som skall delges. Promemorian och domstolsverkets

förslag och remissbehandlingen av dem ligger till grund för

ställningstagandena i propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram ett antal förslag för att förenkla

och förbättra delgivningsverksamheten.

I syfte att minska antalet delgivningar föreslås att

domstolarna skall noggrannare pröva om delgivning verkligen är

påkallad när ett meddelande skall tillställas någon. Vidare

föreslås att parter i mål och ärenden under vissa

förutsättningar skall kunna delges genom att brev skickas med

posten till den söktes adress utan krav på mottagningsbevis,

förenklad delgivning. Delgivning per telefon föreslås få ett

utvidgat användningsområde, och sekretessen för hemliga

telefonnummer föreslås kunna hävas i ökad utsträckning om

uppgiften behövs för delgivningsändamål. Slutligen föreslås att

en möjlighet till surrogatdelgivning med arbetsgivare skall

införas och att möjligheterna till delgivning med en suppleant

för en behörig ställföreträdare för en juridisk person skall

utvidgas.

Allmänt

Som utskottet tidigare uttalat (se 1988/89:JuU9) är en väl

fungerande delgivningsverksamhet viktig för det allmännas

möjligheter att tillgodose såväl enskilda rättssökandes krav på

effektivitet i förvaltning och rättskipning som det övergripande

intresset av en effektiv brottsbekämpning. Mot denna bakgrund

ser utskottet positivt på att regeringen nu har lagt fram

lagförslag i syfte att förbättra och förenkla

delgivningsverksamheten.

Förenklad delgivning

I propositionen föreslås att kravet på bevis om delgivning,

t.ex. i form av mottagningsbevis, slopas vid ordinär delgivning

i vissa fall; förenklad delgivning. Detta gäller delgivning

med part i mål eller ärende vid domstol eller myndighet om

parten är medveten om att ärendet är anhängigt vid domstolen

eller myndigheten. En förutsättning skall vara att myndigheten

först skickar delgivningshandlingen med posten till den sökte

under hans senast kända adress och därefter, minst en dag

senare, skickar ett meddelande om att delgivningshandlingen har

skickats. Delgivningen skall i så fall anses ha skett två veckor

efter det att meddelandet skickades, om det inte med hänsyn till

omständigheterna framstår som osannolikt att

delgivningshandlingen har kommit fram till den söktes adress.

Detta delgivningssätt får endast användas om den sökte i förväg

fått upplysning om att förenklad delgivning kan komma att

användas. Förenklad delgivning får inte avse

stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller

ärende anhängiggörs och får inte heller i övrigt användas om det

är olämpligt med hänsyn till förhållandena i det enskilda

fallet.

I motion Ju7 framförs invändningar mot den föreslagna

ordningen. Motionärerna anser att inskränkningar i förslaget av

rättssäkerhetsskäl bör göras så att förenklad delgivning inte

skall få användas i fråga om handlingar som kan ha ingripande

betydelse för den sökte. De yrkar därför avslag på förslaget om

förenklad delgivning och vill att regeringen skall få i uppdrag

att återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i denna del.

Det i motionen aktualiserade spörsmålet diskuteras också i

propositionen. Justitieministern hänvisar (s. 21) till att vissa

remissinstanser varit inne på att sådana handlingar varom här är

fråga inte bör få delges med förenklad delgivning. Enligt hennes

mening skulle emellertid en sådan regel medföra för stora

tillämpningsbekymmer och skulle dessutom riskera att radikalt

minska tillämpningsområdet för förenklad delgivning. Det finns,

anser hon, inte heller behov av att så snävt kringgärda dess

användningsområde. Slutligen betonar hon att det är myndigheten

själv som avgör i vilken utsträckning förenklad delgivning skall

användas och att myndigheten kan avstå från att använda den om

den bedöms som mindre lämplig.

Utskottet vill för sin del ta fasta på att förenklad

delgivning, som direkt framgår av förslaget, endast får användas

om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt.

Myndigheten måste således göra en bedömning av om en viss

handling bör delges i förenklad form eller ej, och myndigheten

har möjlighet att välja annat delgivningssätt t.ex. i fråga om

handlingar vilkas innehåll i det särskilda fallet framstår som

mycket ingripande för den enskilde. Den lagtekniska

konstruktionen, som för övrigt redan finns i

delgivningssammanhang (se 3 § tredje stycket DL), tillgodoser

enligt utskottets uppfattning såväl de rättssäkerhetskrav som

bör ställas som syftet med motionen. Utskottet, som således

ansluter sig till justitieministerns nyss redovisade

uppfattning, tillstyrker bifall till förslaget om förenklad

delgivning och avstyrker bifall till motionen i denna del.

Surrogatdelgivning genom arbetsgivare

Enligt förslaget får en delgivningshandling lämnas till den

söktes arbetsgivare om den sökte inte träffas på sin arbetsplats

under sin vanliga arbetstid. Med arbetsgivare skall därvid

förstås en person i företagsledande eller därmed jämförlig

ställning eller chefen för den personaladministrativa

verksamheten på den söktes arbetsplats.

I motionerna Ju6 och Ju8 yrkas med åberopande av

integritetshänsyn avslag på propositionen i denna del.

Frågan om surrogatdelgivning genom arbetsgivaren

aktualiserades redan år 1983 i departementspromemorian (Ds Ju

1983:13) Effektivare delgivning, som låg till grund för 1985 års

lagstiftningsärende (prop. 1984/85:109, JuU23, rskr. 216).

Förslaget diskuterades i propositionen men departementschefen

stannade då för att förslaget inte borde leda till lagstiftning.

Skälen för det var huvudsakligen att en sådan delgivning skulle

kunna kännas besvärande för såväl den anställde som

arbetsgivaren och att den kunde påverka arbetsgivarens

förhållande till den anställde negativt. Frågan skulle dock,

framhölls det i propositionen, kunna komma att tas upp på nytt

om ett påtagligt behov skulle visa sig, framför allt i de fall

den sökte inte kunde förmås medverka till delgivning i annan

form.

Enligt justitieministerns bedömning har den situationen nu

uppstått. Bl.a. hänvisar hon till att arbetsplatsbesök enligt

uppgift från delgivningscentralen i Stockholm görs i närmare 15

% av delgivningsärendena. I knappt hälften av dessa ärenden

krävs ytterligare besök eller andra delgivningsansträngningar.

Delgivningscentralens bedömning är, anför hon, att en möjlighet

till surrogatdelgivning genom arbetsgivaren skulle leda till att

man i de allra flesta fall skulle kunna genomföra delgivningen

vid det första försöket att delge på arbetsplatsen.

I det nyssnämnda lagstiftningsärendet infördes en

bötessanktionerad skyldighet för arbetsgivaren att uppge om den

som söks för delgivning på en arbetsplats är anställd där samt

att, om så är fallet, upplysa om den söktes arbetstider m.m. (se

27 och 30 §§ DL).

Det bör i sammanhanget anmärkas att arbetsplatsdelgivning som

regel blir aktuell endast som ett led i

stämningsmannadelgivning, som i princip får tillgripas först när

ordinär delgivning misslyckats. En utgångspunkt för det kommande

resonemanget är alltså att den sökte är en person som inte

frivilligt medverkar till delgivning (se 3 § DL).

Utskottet anser det för sin del klart att det i många fall

kommer att väcka mindre uppmärksamhet kring den sökte om

försändelsen får lämnas till arbetsgivaren än om

stämningsmannen, måhända vid upprepade tillfällen, måste fråga

sig fram på den söktes arbetsplats. Dessutom är det naturligtvis

så att stämningsmannen redan med de nuvarande reglerna ofta

måste tala om sitt ärende för att få de upplysningar han behöver

för att genomföra delgivningen. Den personkrets stämningsmannen

då vänder sig till torde ofta sammanfalla med den som

surrogatdelgivning skulle kunna ske genom. Något nämnvärt extra

obehag torde således inte tillfogas arbetstagaren om

surrogatdelgivning enligt förslaget i propositionen möjliggörs.

Härtill kommer, som nyss framgått, att surrogatdelgivning endast

torde bli aktuell i sådana fall då den sökte försöker undvika

delgivning. Utskottet vill slutligen understryka att enligt

förslaget arbetsgivarens medverkan vid surrogatdelgivning är

frivillig. En arbetsgivare som inte vill medverka kan

således vägra att göra det utan att närmare behöva ange sina

skäl härför.

Mot den här angivna bakgrunden ser utskottet inga hinder att

biträda förslaget om surrogatdelgivning med arbetsgivaren.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker

bifall till nu behandlade motionsyrkanden.

Hemliga telefonnummer

I propositionen föreslås att uppgift om hemligt telefonnummer

till en enskild person skall få lämnas ut till en myndighet utan

hinder av sekretess, om uppgiften behövs för delgivning. En

förutsättning är att det kan antas att den sökte håller sig

undan eller att det annars finns synnerliga skäl. Regleringen

föreslås ske i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100).

I motion Ju7 yrkas avslag på regeringsförslaget. Motionärerna

anser att starka skäl talar emot att låta en myndighet få

tillgång till hemligt telefonnummer utan föregående

intresseprövning enligt generalklausulen i 14 kap. 3 §

sekretesslagen.

Sekretessprövning enligt generalklausulen innebär att den

myndighet som har tillgång till den hemliga uppgiften endast får

lämna ut den om det är uppenbart att intresset av att uppgiften

lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall

skydda.

Enligt nu gällande regler får hemliga telefonnummer lämnas ut

först efter en sådan prövning.

Televerket har, som framgår av propositionen (s. 39), upplyst

att uppgift om hemligt telefonnummer i praktiken endast lämnas

ut om det intresse myndigheten vill tillgodose är angeläget ur

samhällets synpunkt och uppgiften om det hemliga telefonnumret

är nödvändig för att detta intresse skall kunna tillgodoses.

I landet finns ett stort antal hemliga telefonabonnemang,

sammanlagt omkring 300 000. I promemorian, som ligger till grund

för flertalet av förslagen i propositionen, uttrycks

uppfattningen att telefonen är ett mycket viktigt hjälpmedel i

delgivningsverksamheten och att de hemliga telefonnumren innebär

ett allvarligt hinder för verksamheten. Under remissförfarandet

har denna uppfattning bekräftats, och bl.a. domstolarna, polisen

och kronofogdemyndigheterna har understrukit det värdefulla i

att telefonens möjligheter kan utnyttjas fullt ut.

I 1985 års lagstiftningsärende intogs ståndpunkten att

utlämnande av hemliga telefonnummer av integritetsskäl endast

fick ske efter prövning enligt generalklausulen. Mot den nyss

angivna bakgrunden har justitieministern nu kommit fram till att

denna inställning bör omprövas.

Utskottet delar den uppfattningen.

Som utgångspunkt för en sådan omprövning bör enligt utskottets

uppfattning bl.a. ligga att det stora antalet hemliga

telefonnummer utgör ett allvarligt hinder i

delgivningsverksamheten och att det finns ett befogat intresse

hos myndigheterna att få tillgång till sådana nummer i så stor

utsträckning som möjligt. Härvidlag är att märka att flertalet

remissinstanser ansett att delgivningsintresset väger tyngre än

integritetsintresset. Vidare bör en reglering innehålla en

inskränkning av möjligheten att få ut uppgift om hemligt

telefonnummer till sådana fall där det kan antas att den sökte

försöker undvika delgivning eller det annars finns synnerliga

skäl. Slutligen måste sekretessen för ett hemligt telefonnummer

bevaras hos den mottagande myndigheten.

Enligt förslaget får televerket lämna ut uppgiften endast om

den myndighet som behöver den finner att det kan antas att den

som söks för delgivning håller sig undan eller om det annars

finns synnerliga skäl. Utskottet, som noterar att den föreslagna

regelns konstruktion kan sägas bryta mot systematiken i

sekretesslagen, har ingen erinran mot regelns sakliga innehåll.

Tvärtom innehåller den enligt utskottets uppfattning en

nödvändig begränsning av rätten att få del av hemligt

telefonnummer. Utskottet vill i detta sammanhang också peka på

det självklara i att prövningen av om en sådan begäran skall

göras sker på tillräckligt hög nivå inom myndigheten. Som

justitieministern påpekar bör t.ex. prövningen i domstol göras

av domaren själv. Slutligen vill utskottet erinra om att den

sekretess som gäller beträffande ett hemligt telefonnummer hos

televerket även gäller hos den myndighet som tar emot uppgiften

(se 7 kap. 26 § sekretesslagen). Det är inte minst mot den

bakgrunden angeläget att rutiner i samarbetet mellan

myndigheterna utarbetas så att sekretessen i fråga om hemligt

telefonnummer garanteras.

Sammantaget finner utskottet inte att man av integritetshänsyn

bör avstå från möjligheten att effektivisera

delgivningsverksamheten på angivet sätt. Med hänsyn härtill och

då regeringsförslaget i övrigt väl svarar mot de krav som bör

ställas finner utskottet inte anledning till erinran mot

förslaget. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och

avstyrker bifall till det här behandlade yrkandet i motion Ju7.

Öppnande av delgivningsförsändelse

I propositionen föreslås att en delgivningsförsändelse som i

slutet kuvert inlämnats till en polismyndighet för

stämningsmannadelgivning får öppnas av polismyndigheten om det

behövs för att innehållet skall kunna överbringas till en annan

polismyndighet för delgivning med den sökte. En förutsättning är

att avsändaren inte förbjudit att försändelsen öppnas.

I motion Ju6 yrkas avslag på förslaget. Motionären anser att

tillräckligt starka skäl för att inskränka det i 2 kap. 6 §

regeringsformen (RF) stadgade skyddet för brevhemligheten inte

föreligger.

Förslaget tar sikte på sådana situationer där den sökte grips

eller medtas till förhör hos polisen. Om det då visar sig att

den omhändertagne söks för delgivning i ett annat polisdistrikt

-- detta framgår av det s.k. spärregistret -- bör delgivning

naturligtvis ske. Ett hinder med gällande regler är att den

sökte ofta inte kan kvarhållas hos polisen mer än några timmar.

Under den tid som då står till förfogande hinner

delgivningsförsändelsen i många fall inte sändas över. Ett sätt

att komma till rätta med denna situation är att utnyttja telefax

för att sända delgivningshandlingen till den polismyndighet som

omhändertagit den sökte. En förutsättning härför är att

delgivningsförsändelsen får brytas.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget som förväntas

få stor praktisk betydelse.

Reglerna i 2 kap. 6 § RF ger medborgarna ett skydd gentemot

det allmänna mot bl.a. undersökning av brev eller annan

förtrolig försändelse. Enligt 2 kap 12 § RF får detta skydd

inskränkas genom lag för att tillgodose ändamål som är

godtagbart i ett demokratiskt samhälle.

I fråga om skyddet för brevhemligheten pekar justitieministern

(s. 42 f) särskilt på att avsändaren av en

delgivningsförsändelse genom en påteckning på kuvertet har

möjlighet att förbjuda att försändelsen öppnas. I fråga om

mottagarens integritet finner hon inget oacceptabelt i att

personal hos polisen får möjlighet att se innehållet i de

försändelser som bryts. Hennes bedömning görs mot den bakgrunden

att de flesta delgivningsförsändelser kommer från en myndighet

och att avsändaren har möjlighet att hindra att försändelsen

bryts, t.ex. om sekretess gäller för innehållet. Hon framhåller

också att den omständigheten att försändelsen bryts och

vidaresänds med telefax givetvis inte föranleder att

delgivningshandlingen skall betraktas som allmän handling hos

någon av polismyndigheterna.

Utskottet har i denna fråga samma uppfattning som

justitieministern, och utskottet förordar alltså att förslaget

genomförs. Motion Ju6 i här behandlad del avstyrks.

Ikraftträdande

Enligt regeringsförslaget skall de nya reglerna träda i kraft

den 1 januari 1991. Denna tidpunkt bör senareläggas något med

hänsyn till tidsåtgången för information till berörda

myndigheter m.m. Utskottet förordar att ikraftträdandet sker den

1 februari 1991.

I övrigt föranleder propositionen och motionerna inget

särskilt uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förenklad delgivning

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju7 yrkande 1 antar

det i proposition 1990/91:11 framlagda förslaget till lag om

ändring i delgivningslagen (1970:428) såvitt avser 3 §, 3 a §

och 19 § tredje stycket,

res. 1 (m, mp)

2. beträffande surrogatdelgivning genom arbetsgivare

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju6 yrkande 1

och 1990/91:Ju8 antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt

avser 12 §,

res. 2 (m, fp, v)

3. beträffande öppnande av delgivningsförsändelse

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju6 yrkande 2 antar

det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 29 a §,

res. 3 (v, mp)

4. beträffande förslaget till lag om ändring i

delgivningslagen i övrigt

att riksdagen antar det i moment 1 nämnda lagförslaget i den

mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, dock med

den ändringen att ikraftträdandet bestäms till den 1 februari

1991,

5. beträffande hemligt telefonnummer

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju7 yrkande 2 antar

det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100), dock med den ändringen att

ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1991,

res. (m, mp)

6. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen

till

a) lag om ändring i rättegångsbalken,

b) lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

c) lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och

ärenden hos myndighet m.m.,

dock med den ändringen att ikraftträdandet bestäms till den 1

februari 1991.

Stockholm den 27 november 1990

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s),

Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar

(c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson

(s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp),

Sigrid Bolkéus (s), Birgit Henriksson (m) och Alf Eriksson (s).

Reservationer

1. Förenklad delgivning (mom. 1)

Jerry Martinger (m), Göran Ericsson (m), Krister Skånberg (mp)

och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser emellertid inte att dessa uttalanden är

tillräckliga för att garantera enskilda människors

rättssäkerhet. I stället för sådana allmänt hållna uttalanden

krävs en uttrycklig regel av innebörd att förenklad delgivning

inte får tillgripas beträffande försändelser som kan ha

ingripande betydelse för den sökte. Detta framstår som särskilt

angeläget då det enligt utskottets mening på intet vis kan

uteslutas att en förenklad delgivning misslyckas i den meningen

att varken försändelsen eller meddelandet om försändelsen når

den sökte i rätt tid.

Det finns visserligen ett behov av effektivare delgivning men

mot den här angivna bakgrunden anser utskottet att

regeringsförslaget i denna del inte bör godtas av riksdagen.

Regeringen bör i stället få i uppdrag att snarast återkomma till

riksdagen med ett nytt förslag i fråga om förenklad delgivning

där utskottets ovan gjorda bedömningar beaktas. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande förenklad delgivning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju7 yrkande 1 och

med avslag på det i proposition 1990/91:11 framlagda förslaget

till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) såvitt avser 3

§, 3 a § och 19 § tredje stycket som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

2. Surrogatdelgivning genom arbetsgivare (mom. 2)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göran Ericsson (m),

Lars Sundin (fp), Berith Eriksson (v) och Birgit Henriksson (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "behandlade

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser emellertid att en avvägning ändå måste göras

mellan effektivitetskravet och den söktes intresse av

integritetsskydd. Det går nämligen inte att komma ifrån -- som

anfördes av departementschefen redan i 1985 års ärende -- att

delgivning genom arbetsgivaren kan kännas besvärande både för

arbetsgivaren och den anställde, och att den kan påverka

arbetsgivarens inställning till den anställde negativt.

Utskottet finner inte anledning att nu göra annan avvägning

mellan de olika intressena än den som gjordes i det ärendet.

Utskottet delar således den uppfattning som kommer till uttryck

i motionerna Ju6 och Ju8 och avstyrker bifall till propositionen

i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande surrogatdelgivning genom arbetsgivaren

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ju6 yrkande 1

och 1990/91:Ju8 avslår det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt

avser 12 §.

3. Öppnande av delgivningsförsändelse (mom. 3)

Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "del avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Regeringsförslaget innebär att brevhemligheten bryts, något

som inte är möjligt för utskottet att godta. Det går nämligen

inte att komma ifrån att brevhemligheten skyddas genom en

särskild reglering i regeringsformen. Visserligen får detta

skydd under vissa omständigheter inskränkas genom lag, men

självfallet bör inte grundlagsskyddade intressen vika om inte

synnerligen starka skäl föreligger. Sådana skäl kan inte sägas

föreligga i detta fall. Utskottet ställer sig alltså bakom

avslagsyrkandet i motion Ju6.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande öppnande av delgivningsförsändelse

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju6 yrkande 2

avslår det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 29 a §.

4. Hemligt telefonnummer (mom. 5)

Jerry Martinger (m), Göran Ericsson (m), Krister Skånberg (mp)

och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet delar" och på s. 16 slutar med "motion

Ju7" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte den uppfattningen.

Utskottet kan inte finna att det nu finns anledning att göra

en annan bedömning än den som gjordes år 1985. Utskottet anser

således att det alltjämt finns anledning att respektera att det

finns enskilda som av integritetsskäl har skaffat sig ett

hemligt abonnemang för att själva kunna bestämma vilka som bör

ha tillgång till deras telefonnummer och inte behöva riskera att

i sin bostad bli uppringda av okända personer. Starka

integritetsskäl talar alltså mot att låta en myndighet --

oavsett vilken -- utan intresseprövning enligt generalklausulen

få ta del av ett hemligt telefonnummer. Härtill kommer, som

flera av remissinstanserna anför, att förslaget torde vara

verkningslöst. -- Utskottet kan inte undvika att peka på att den

sökte kan undgå telefondelgivning genom att helt enkelt lägga på

luren så snart han förstår vad det är fråga om. -- Slutligen

finns alltid en ej obetydlig risk att ett hemligt telefonnummer,

sedan myndigheten fått tillgång till det, lämnas ut av misstag;

något som kan drabba t.ex. en förföljd kvinna hårt. Sammantaget

finner utskottet att förslaget om hävande av sekretessen för

hemliga telefonnummer i vissa fall inte bör genomföras, och

utskottet tillstyrker alltså bifall till motion Ju7 i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande hemligt telefonnummer

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju7 yrkande 2

avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i sekretesslagen (1980:100).

Särskilt yttrande

Öppnande av delgivningsförsändelse

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar

(c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och

Birgit Henriksson anför:

Man kan enligt vår mening inte förutsätta att en enskild

person behärskar delgivningslagens regler fullt ut. Mot den

bakgrunden förutsätter vi att polisen kommer att lämna särskild

information om möjligheten för avsändaren att förhindra att en

delgivningsförsändelse öppnas om uppdragsgivaren är en enskild

person.