Bet. 1990/91:KrU5

Kulturutskottets betänkande

1990/91:KRU05

Bevarande av kulturmiljöer

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

KrU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas fem motioner som samtliga rör

kulturmiljöfrågor. Förslagen i motionerna gäller stöd för att

bevara vallonbruken i Uppland och andra industrimiljöer samt

Sala silvergruva och den omgivande miljön. Vidare föreslås

statliga insatser för att göra det möjligt att genomföra

dokumentation och presentation av verksamheten vid Kockums varv.

Frågor om bevarande av unika stadsmiljöer tas upp i en motion.

Utskottet avstyrker samtliga motionsförslag.

En reservation har fogats till betänkandet.

Motioner

1989/90:Kr203 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att aktivt stödja en verksamhet

som syftar till att dokumentera svensk varvsindustri.

1989/90:Kr218 av Barbro Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skapande av särskilda fonder för

vallonbrukens bevarande.

1989/90:Kr352 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om särskilda statliga medel för bevarande av den

kulturhistoriskt värdefulla Sala silvergruva med omgivningar.

1989/90:Kr368 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om särskilda åtgärder för

industrimiljövården.

1989/90:Kr374 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bevarande av unika stadsmiljöer.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo250.

Pågående utredningsarbete

I enlighet med riksdagens beslut (bet. KrU 1985/86:8, rskr.

47) tillkallades år 1988 en särskild utredare (U1988:14) för

att göra en utredning av möjligheterna att skapa förbättrade

förutsättningar för förvaltningen av vissa kulturhistoriskt

värdefulla byggnader och miljöer, särskilt herrgårdar och

industriminnen.

I direktiven (dir. 1988:51) anges att arbetet bör utgå från en

kartläggning av vilka behov som finns inom olika

förvaltarkategorier -- enskilda, organisationer, stat och

kommuner -- av att finna nya former för förvaltning och

hantering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer.

Vidare anförs följande.

Utredaren bör i detta avseende ha frihet att lämna förslag

över hela det kulturmiljövårdande fältet, men strävan bör vara

att samordna gemensamma behov hos de olika intressenterna och

finna lösningar som kan bygga på samverkan och gemensamt

ansvarstagande från dem som förvaltar det byggda kulturarvet.

Som ett huvudalternativ för sådana samverkanslösningar bör

utredaren i enlighet med riksdagens uttalande studera

förutsättningarna för att skapa en särskild stiftelse för

kulturmiljöförvaltning.

Ett förslag om en sådan stiftelse bör utgå från bedömningar om

en sådan stiftelse skulle kunna sköta vissa kulturmiljövårdande

förvaltningsuppgifter mer effektivt än befintliga

förvaltningsorganisationer när det gäller vård och insatser för

levandegörande av kulturvärden.

Enligt direktiven bör utredaren studera möjligheterna att

bygga upp resurser, t.ex. i form av en stiftelseanknuten fond,

genom donationer eller intressentbidrag.

Vidare framhålls i direktiven att särskild uppmärksamhet bör

ägnas frågor om den allmänna tillgängligheten till

kulturmiljöerna liksom förutsättningarna för deras utnyttjande i

turistsammanhang. Målet bör här vara både att stärka svensk

turistnäring genom ett förbättrat utbud för besökare och att

tillföra byggnadsvården resurser.

Jämsides med övervägandena rörande en stiftelse bör enligt

direktiven utredaren uppmärksamma om det finns hinder eller

mindre gynnsamma effekter för vården av värdefulla byggnader och

miljöer som kan hänföras till gällande regler om

fastighetstaxering och beskattning samt arvsregler.

Riksdagsbehandlingen under senare år av förslag om stöd till

kulturmiljövård och regionala kultursatsningar

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 10)

föreslogs med utgångspunkt i de förslag som lagts fram i

rapporten (Ds 1989:36) Kultur i hela landet en förstärkning av

anslaget till kulturmiljövård om sammanlagt 11 milj.kr. Av

förstärkningen avsåg 5 milj.kr. vård och levandegörande av

kulturmiljöer och kulturminnen. I propositionen angavs att dessa

medel borde ges till projekt där förutsättningarna finns för ett

fortsatt engagemang hos enskilda, konsumenter och organisationer

i uppgifter att levandegöra kulturmiljön.

Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag (bet.

1989/90:KrU21, rskr. 224).

Förslag om en ökning med 50 grundbelopp till regionala museer

lades även fram i budgetpropositionen. På förslag av

kulturutskottet (bet. 1989/90:KrU21) beslöt riksdagen att

beräkna medel för bidrag till ytterligare 50 grundbelopp, dock

först fr.o.m. den 1 januari 1990.

Riksdagens beslut om regionalpolitik för 90-talet (prop.

1989/90:76, bet. AU13, rskr. 346) innebär bl.a. att

länsstyrelserna har fått möjligheter att delta i finansieringen

av kultursatsningar med medel ur anslaget för regionala

utvecklingsinsatser.

Dokumentation av svensk varvsindustri (Kr203)

I motion Kr203 (s) lämnas en utförlig redogörelse för

projektet Kockums och Sjöfartens Hus. Syftet med projektet är

att dokumentera verksamheten vid Kockums varv i Malmö.

Motionärerna lämnar bl.a. följande redovisning för projektet.

Kockums historia är "arkiverad" i heltäckande bilder,

ritningar, skisser, planer, modeller, dokument, filmer,

autentiska verktyg, maskiner, hjälpmedel, mallar,

bandinspelningar o.d. Dessutom arbetar 13 f.d. "Kockumiter" på

heltid med Kockums historia. Det förekommer också täta och

intensiva kontakter med sjöfartsintressenter,

sjöfartsutbildningen, fackliga organisationer och

pensionärsgrupper från varvet. Ingen annan varvsort i Sverige

har dessa möjligheter och resurser att bygga ut och dokumentera

de stora varvens historia och spegla deras stora betydelse för

Sverige när det gäller den tekniska utvecklingen, de

arbetssociala förhållandena, skyddsfrågorna och den fackliga

verksamheten.

Motionärerna hävdar att man från Malmö kommuns sida har en

mycket positiv inställning till projektet Kockums och Sjöfartens

Hus. Möjligheterna för en enskild kommun att ensam klara det

intresse och de förväntningar som finns om att dokumentera och

levandegöra epoken "Svensk Varvsindustri" är enligt motionen

begränsade. Motionärerna anser att det med tanke på den

betydelse som varvsindustrin haft för utvecklingen i Sverige är

rimligt att staten genom t.ex. statens kulturråd aktivt bidrar

till genomförandet av detta projekt.

Vissa upplysningar i anslutning till motionen

Kockumsprojektet bedrivs i samarbete med Tekniska

Museet/Sjöfartsmuseet i Malmö vilket administrativt är knutet

till Malmö museum. Tekniska museiföreningen, en stödförening för

Tekniska museet, har åtagit sig att vara arbetsgivare för de 13

personer som ingår i Kockumsprojektet. Dessa personer

lönefinansieras med 90% från länsarbetsnämnden och med 10%

från Malmö kommun.

Gruppen har under två och ett halvt år samlat, registrerat och

för utställningsändamål förberett materialet från Kockums och

gör dessutom insatser av bevarandekaraktär, just nu främst på

den vid museet befintliga u-båten U 3. Dokumentationsarbetet är

omfattande.

Malmö kommunfullmäktige har beslutat utse en arbetsgrupp med

företrädare för berörda kommunala förvaltningar (museer,

fastighetsförvaltning, stadskansli, personalnämnd) samt

organisationer inom skeppsbyggnad och sjöfart med uppgift att

undersöka möjligheterna att inrätta ett särskilt Sjöfartens

Hus/Kockums hus.

Det planerade projektet avses få den bredd som karaktäriserar

ett "arbetslivsmuseum". Det skall täcka ett spektrum från

industri- och teknikhistoria via sociala och fackliga

förhållanden till framtidsutveckling.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av regeringsförslag om de centrala

museernas uppgifter och ansvar (prop. 1986/87:97) tog utskottet

våren 1987 (bet. KrU 1986/87:21) även upp förslag om inrättande

av ett varvsmuseum i Malmö. Museet skulle i första hand

dokumentera verksamheten vid Kockums varv. Utskottet avstyrkte

motionen med hänvisning till sitt principiella ställningstagande

att det inte är motiverat att fler statliga museer eller med dem

jämställda museer inrättas. Utskottet framhöll att i den mån

insatser behöver göras på ett insamlingsområde som inte i

tillräcklig grad uppmärksammats eller helt förbisetts, detta i

första hand får ske inom den nuvarande museiorganisationens ram,

exempelvis genom riktade insatser. Utskottet underströk att

ställningstagandet inte fick leda till att den nuvarande

statliga museistrukturen helt låses fast i sin nuvarande form.

Vallonbruken i Uppsala län (Kr218)

Motionärerna erinrar om att det i de norra delarna av Uppsala

län finns ett tjugotal bruks- och gruvmiljöer -- vallonbruken.

Några av dem skyddas som byggnadsminne och flertalet är klassade

som riksintresse i den fysiska riksplaneringen. Vallonbruken

representerar kulturmiljöer där såväl högreståndsarkitektur som

svensk industrihistoria och dagligt arbetsliv är sammansmälta.

Trots insatser från riksantikvarieämbetet och

arbetsmarknadspolitiska medel finns det enligt motionärerna i

dag ett mycket stort behov av medel för att stoppa pågående

eller riskerat förfall.

De anser att det är angeläget att finna andra

finansieringskällor än de statliga för att bevara våra

kulturskatter och förordar att särskilda fonder av riks- eller

regional omfattning bildas. Dessa fonder bör utformas så att de

kan attrahera kapital från såväl privata som offentliga källor,

för att föra samman resurserna från alla som är reella

intressenter i brukens bevarande för att därigenom klara

underhållet av de här värdefulla miljöerna.

Vissa upplysningar i anslutning till motionen

Länsstyrelsen i Upplands län tog under våren 1989 initiativ

till bildandet av en arbetsgrupp med uppgift att finna former

för att de uppländska vallonbruken skall kunna leva vidare. I

arbetsgruppen ingår representanter för länsstyrelsen,

landstinget, Upplandsmuseet och Upplandsstiftelsen/Uppresor samt

för Tierps och Östhammars kommuner. Arbetsgruppen har bl.a. i

uppdrag att genomföra ett projekt rörande vallonbrukens framtida

användning. Projektet omfattar primärt fyra vallonbruk, nämligen

Österbybruk, Lövstabruk, Forsmark samt Söderfors. Syftet med

projektet är att föreslå åtgärder som kan göra det möjligt att

säkerställa och utnyttja vallonbrukens kulturella värden utan

att samhället måste ge kontinuerliga bidrag. Arbetsgruppen skall

lämna slutrapport under december 1990.

Länsstyrelsen har under budgetåret 1989/90 anslagit 200000

kr. för genomförande av projektet.

Statens kulturråd och Sveriges turistråd har våren 1990

anslagit vardera 150000 kr. för utveckling av vallonbruken i

norra Uppland.

Interpellationssvar

Utbildningsministern besvarade den 12 januari 1990 en

interpellation (1989/90:93) om upprustning av vallonbruken i

Uppsala län. I sitt svar hänvisade utbildningsministern till

pågående arbete inom utredningen om förvaltningen av vissa

kulturmiljöer och erinrade om att statliga medel använts för

vårdinsatser på bruken. Han sade sig dela interpellantens mening

att det inte är möjligt att klara de ekonomiska behoven inom

ramen för sysselsättningspolitiken.

I svaret anfördes bl.a. följande.

Vallonbruken representerar mycket stora värden för Sverige i

allmänhet och norra Uppland i synnerhet. De är kulturhistoriskt

intressanta och ger identitet och karaktär åt området. Bruken är

därmed betydelsefulla inte bara som grund för en utvecklad

turism utan ytterst för allt näringsliv och alla som bor i

området.

Avgifterna från enskilda besökare -- även om de blev

väsentligt fler än i dag -- räcker dock inte till för de vård-

och underhållskostnader som en gång bars med lätthet av de

blomstrande bruksföretagen. Kanske kan grundproblemet när det

gäller vallonbruken sammanfattas med att det gäller att hitta

former för att föra samman resurserna från alla som är reella

intressenter i brukens bevarande.

Sala silvergruva (Kr352)

Motionären (c) erinrar om att gruvdrift har pågått i Sala

silvergruva från 1500-talet fram till år 1908.

År 1988 förvärvade Sala kommun gruvområdet av Avesta AB. För

att säkerställa visningsrätten har kommunen träffat avtal med

Boliden Mineral AB om rätt till utnyttjande av vissa markområden

och underjordiska gruvhål och schakt som Boliden förvärvat av

Avesta AB.

I motionen anförs vidare bl.a. följande.

Sala silvergruvas olika byggnader är i stort behov av

underhåll för att kunna bevaras. Arkeologiska utgrävningar av

den gamla gruvbyn har utförts vid flera tillfällen. Gruvmuseet

håller på att ytterligare utvecklas och utvidgas. Det

komplicerade vatten- och fördämningssystemet behöver

restaureras. Att musealt rekonstruera tillmakningsmetoden i sin

rätta miljö framstår som ett angeläget projekt liksom att i

övrigt göra arbetsmiljöerna från svunna sekler förståeliga för

nutidens människor.

-- -- --

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har förklarat Sala silvergruva

jämte damm- och kanalsystem liksom den ännu bevarade

rutnätsplanen från tidigt 1600-tal i Sala innerstad som

riksintresse för kulturminnesvården. En plan för

bevarandeåtgärder håller på att tas fram i samarbete med

länsstyrelsen och RAÄ. Det är ytterst angeläget att staten tar

ett stort kostnadsansvar för bevarandet av denna riksklenod.

Vissa uppgifter med anledning av motionen

Inom riksantikvarieämbetet håller en samlad plan för att

bevara och levandegöra gruvområdet på att utarbetas. I

beskrivningen av hur detta arbete skall bedrivas påpekas bl.a.

följande.

Sala silvergruva utgör en rik historisk industrimiljö av ett

synnerligen stort kulturhistoriskt värde med inslag av såväl den

forna gruvdriften i form av brott, gångar, varphögar och

industriella byggnadsverk som det sociala livet på platsen med

början i gruvbyn från 1500-talets första decennier.

Kommunen har i dag också satsat på gruvområdet med den dubbla

målsättningen att de kulturhistoriska värdena både skall vårdas

och "levandegöras". Som en basinsats har området inköpts och ett

särskilt bolag bildats för dess förvaltning.

För områdets vård och disposition är en samlad plan under

utarbetande, en plan som skall vara vägledande för vården av

området som helhet och av enskildheter. Samtidigt som de

kulturhistoriska värdena på så sätt säkras är det också

angeläget att göra en samlad plan för integrerande åtgärder som

syftar till att besökaren skall kunna tillgodogöra sig

kulturmiljön. Målsättningen bör vara att både ge saklig

information och upplevelse. En första åtgärd är att kartlägga

och analysera det som en gång varit liksom den bild av detta man

får av kvarvarande gruvhål, slagghögar och bebyggelserester m.m.

Vilken kompletterande information och andra insatser -- kanske

rekonstruktioner och dramatiserande inslag -- behövs för att

områdets historia skall göra intryck?

Åtgärder för industrimiljövården (Kr368)

Motionärerna (m) framhåller att vårt kulturarv i form av

lämningar från vår industriella historia hotas i dag.

I motionen anförs bl.a. följande.

Svårigheterna med dessa objekt eller miljöer är att de endast

i undantagsfall kan -- till skillnad från vanliga byggnader --

återanvändas så att en kontinuerlig vårdinsats kan göras.

Miljöerna är ofta större och omfattar t.ex. flottningsrännor,

stånggångar, gruvhål och slaggvarpar vid sidan av de egentliga

industribyggnaderna.

Motionärerna menar att det är viktigt att utredningen om

förvaltningen av vissa kulturmiljöer leder fram till att ett

tydligare och mer direkt riktat stöd till industrilämningarna än

nuvarande stödkonstruktion, antingen i form av ett

industriminnesvårdsanslag eller i form av att en bestämd andel

av byggnadsvårdsanslaget, avsätts för detta ändamål.

Unika stadsmiljöer (Kr374)

I den motivering till förslaget i motion Kr374 (c) som lämnas

i motion Bo250 anförs följande.

Städer förändras och utvecklas ständigt. Detta är en del av

stadsmiljöns charm. Förändringarna måste emellertid ske

successivt och med stor varsamhet. Det är viktigt att människor

känner igen sin stad både vad gäller stadsbild och sociala

miljöer. Invanda och unika stadsmiljöer måste så långt möjligt

bevaras.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) framhöll i anslagsframställningen

för 1990/91 att ämbetet prioriterade det fortsatta arbetet med

att integrera kulturmiljövården i samhällsplaneringen och därmed

öka medvetenheten om behovet av ett långsiktigt perspektiv i

miljöplaneringen inte minst på kommunal nivå, så att planeringen

i naturresurslagens anda tillförs ett långsiktigt perspektiv på

kulturmiljöns värden.

Vidare avsåg ämbetet att ägna stor uppmärksamhet åt formerna

för beslut om kulturminnen och miljöer -- förvaltning,

förvandling och förhandling. Ämbetet sade sig ha iakttagit att

med den tilltagande uppskattningen av kulturmiljöns värden

följer tendenser till stark exploatering av just dessa värden.

I sitt fortsatta arbete planerade ämbetet att söka finna

former för samverkan mellan stat, kommun, organisationer och

enskilda för gemensamma insatser till skydd och vård av

kulturminnen och kulturmiljöer. Ämbetet framhöll att ansvaret

för kulturmiljövården har länge -- alltför länge -- uppfattats

som en ensidig statlig angelägenhet. Ämbetet avsåg därför att ta

fasta på att de reformer som följer av att naturresurslagen och

plan- och byggnadslagen har lyft fram kommunernas ansvar och

möjligheter. Ämbetet sade sig dock vara medvetet om att det

kommunala arbetet behöver stödjas aktivt.

I anslagsframställningen anförde ämbetet bl.a. följande.

Vidgningen av kulturmiljövårdens arbetsfält sammanhänger i hög

grad med den snabba förändringsprocess som pågår i det svenska

samhället. Strukturförändringarna inom industrin och

tjänstesektorn, rationaliseringarna inom jord- och skogsbruket,

trafikutvecklingen, tätortsutbyggnaden och landsbygdens

utglesning är starkt miljöpåverkande. Nedläggning och

nyetablering av industri, utbyggnad av infrastrukturen,

igenplantering av jordbruksmark och kontors- och bostadsbyggande

i stadskärnorna innebär i regel hot mot kulturella och

miljömässiga värden som kulturmiljövården förväntas försvara.

RAÄ vill särskilt peka på de negativa konsekvenserna av en

hårt driven omställning inom jordbruksnäringen som radikalt kan

förändra den öppna och omväxlande kulturlandskapsbilden, det

starkt rationaliserade byggandet som leder till en förflackning

av byggnadskulturen i landets olika delar, nybyggandet i

städernas centrum som flerstädes sker i en form och skala som

avslöjar bristande respekt för värdena i den historiskt

framvuxna stadsbilden samt den ökade bilismen som orsakar

accelererande skador på byggnader och kulturföremål.

För att möta dessa hot behövs ett utvidgat ansvarstagande och

ett utvecklat samarbete mellan myndigheter, förvaltningar och

fastighetsägare. Av stat och kommun krävs omfattande och

kraftfulla insatser i form av information, tidiga samråd i

planeringen, regleringsåtgärder och ekonomiska satsningar.

Riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990 (prop.

1989/90:90, bet. KrU23, rskr. 334) innebär bl.a. att de

särskilda medel till kulturmiljövårdsforskning som disponeras av

riksantikvarieämbetet räknades upp med 2 milj.kr. för budgetåret

1990/91 och med 4 milj.kr. för vardera budgetåren 1991/92 och

1992/93. Bland de tre områden som enligt forskningspropositionen

borde komma i förgrunden för satsningarna var forskning om

bebyggelsemiljöns förändring. I detta sammanhang betonades även

den del av ansvaret för kulturmiljöforskningen som tillkommer

bl.a. statens råd för byggnadsforskning.

Utskottet

I detta betänkande tar utskottet upp fem under allmänna

motionstiden 1990 väckta motioner vari föreslås olika åtgärder

för att bevara och dokumentera vissa unika kulturmiljöer.

Enligt motion Kr218 (s) bör särskilda fonder skapas för att

säkerställa att bruks- och gruvmiljöerna i norra Uppland kan

bevaras. I motion Kr368 (m) förordas att ett speciellt stöd för

bevarande av industrimiljöer inrättas i form av antingen ett

särskilt industriminnesanslag eller genom att en bestämd andel

av byggnadsvårdsanslaget avsätts för detta ändamål (yrkande 2).

Utskottet har i det föregående redovisat att en särskild

arbetsgrupp med företrädare för länsstyrelsen i Upplands län,

berörda kommuner och organisationer söker finna former för att

de uppländska vallonbruken -- i första hand Lövstabruk,

Österbybruk, Forsmark och Söderfors -- skall kunna leva vidare

utan kontinuerliga samhälleliga bidrag.

Med anledning av motionsförslagen vill utskottet erinra om att

utredningen om förvaltningen av vissa kulturmiljöer (U 1988:14)

har i uppgift att bl.a. undersöka möjligheterna att skapa

förbättrade förutsättningar för förvaltningen av vissa

kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer, särskilt

herrgårdar och industriminnen. Målet bör enligt direktiven vara

att både stärka svensk turistnäring och tillföra byggnadsvården

resurser. I utredningsuppdraget ingår även att studera

möjligheterna att bygga upp resurser t.ex. i form av en

stiftelseanknuten fond genom donationer eller intressentbidrag.

Enligt vad utskottet inhämtat avser utredningen att slutföra

sitt arbete under innevarande år.

Utskottet anser att resultatet av pågående utredningsarbete

inte bör föregripas. Motion Kr218 och motion Kr368 i här aktuell

del (yrkande 2) avstyrks således.

Förslag som syftar till att statligt stöd skall lämnas till

två regionala projekt förs fram i motionerna Kr203 (s) och Kr352

(c). I den sist nämnda motionen framhålls att om Sala

silvergruva med tillhörande gruvmiljö skall kunna bevaras krävs

särskilda statliga bidrag. Förslaget i motion Kr203 syftar till

att statligt stöd skall lämnas för genomförande av ett projekt i

vilket verksamheten vid Kockums varv och dess betydelse för

utvecklingen i Malmöregionen skall dokumenteras. Avsikten är att

få till stånd ett särskilt Sjöfartens Hus/Kockums hus.

I ett föregående avsnitt i betänkandet har utskottet redovisat

motionärernas motivering. Utskottet har vidare lämnat vissa

upplysningar om de åtgärder som vidtas regionalt.

Utskottet vill med anledning av motionerna först erinra om att

statligt driftbidrag utgår dels till tio centrala museer, dels

till den regionala museiorganisationen. Sådant statligt

driftbidrag utgår inte till lokala museer. I den regionala

museiverksamheten förekommer det att lokala museer till viss del

ingår som en avdelning eller motsvarande i den regionala

museiorganisationen och därmed kan få del av det statliga

driftbidraget. Riksdagen eller regeringen bestämmer emellertid

inte hur den regionala museiverksamheten skall organiseras. Inte

heller är frågan om inrättande av lokala museer en fråga för

riksdag och regering. Detta är frågor för den regionala

museiorganisationen resp. huvudmän för lokala museer.

En mindre del av de medel som disponeras av statens kulturråd

under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet m.m. får användas för stöd till arbetslivsmuseer

(SFS 1984:460).

Vidare vill utskottet peka på att riksdagen vid förra

riksmötet beslöt att anslaget till kulturmiljövård skulle

förstärkas med sammanlagt 11 milj.kr. varav 5 milj.kr. skulle

avse vård och levandegörande av kulturmiljöer och kulturminnen.

Dessa medel bör enligt vad som angavs i budgetpropositionen ges

till projekt där förutsättningarna finns för ett fortsatt

engagemang hos enskilda, konsumenter och organisationer i

uppgiften att levandegöra kulturmiljön. Riksdagsbeslutet innebar

även en kraftig ökning av statsbidraget till de regionala

museerna för budgetåret 1990/91. Utskottet framhöll i detta

sammanhang att en fördelningsgrund för grundbeloppen som bör

tillmätas särskild vikt är det regionala ansvarstagandet, vilket

innefattar ansvar för det som är utmärkande och särpräglat för

den egna regionen och för en verksamhet ute i länet.

För Sala silvergruva och dess miljö håller som redovisats i

det föregående en plan på att utarbetas inom

riksantikvarieämbetet i samråd med Sala kommun. Med hänvisning

härtill samt till att resultatet av pågående utredningsarbete

bör avvaktas avstyrker utskottet motion Kr352.

I fråga om det s.k. Kockumsprojektet har utskottet i det

föregående redovisat att Malmö kommun tillsatt en särskild

arbetsgrupp med uppgift att undersöka möjligheterna att

genomföra detta projekt. I sammanhanget kan nämnas att statens

kulturråd vid fördelningen av grundbelopp för innevarande

budgetår tilldelat Malmö museer 35 grundbelopp, vilket innebär

en ökning med åtta belopp jämfört med föregående budgetår.

Ökningen gäller fr.o.m. den 1 januari 1991.

Motionsförslag om statligt stöd till dokumentation av

verksamheten vid Kockums varv i Malmö har utskottet avstyrkt

våren 1987. I sitt av riksdagen godkända betänkande KrU

1986/87:21 framhöll utskottet att i den mån insatser behöver

göras på ett insamlingsområde som inte i tillräcklig grad

uppmärksammats eller helt förbisetts, detta i första hand får

ske inom den nuvarande museiorganisationens ram exempelvis genom

riktade insatser. Med hänvisning härtill och med beaktande av

det planeringsarbete som pågår i Malmö avstyrker utskottet

motion Kr203.

I motion Kr374 (c) föreslås att riksdagen skall göra ett

uttalande om vikten av att unika stadsmiljöer bevaras. Med

anledning av motionen vill utskottet anföra följande.

Riksantikvarieämbetet tog i anslagsframställningen för

budgetåret 1990/91 upp frågan om hur det fortsatta arbetet med

att integrera kulturmiljövården i samhällsplaneringen borde

bedrivas. Myndigheten framhöll att detta arbete bl.a. skulle

inriktas på att finna former för samverkan mellan stat, kommun,

organisationer och enskilda för gemensamma insatser till skydd

för kulturminnen och kulturmiljöer. Vidgningen av

kulturmiljövårdens arbetsfält sammanhänger enligt ämbetet i hög

grad med den snabba förändringsprocess som pågår i det svenska

samhället. Myndigheten pekade bl.a. på att nybyggandet i

städernas centrum på många håll sker i en form och skala som

avslöjar bristande respekt för värdena i den historiskt

framvuxna stadsbilden.

Utskottet vill även erinra om att riksdagens beslut om

forskning våren 1990 innebär bl.a. en väsentlig höjning av de

särskilda medel till kulturmiljöforskning som

riksantikvarieämbetet disponerar. I forskningspropositionen

angavs forskning om bebyggelsemiljöns förändring som ett av de

tre områden som borde komma i förgrunden för satsningar.

Enligt vad utskottet inhämtat avser riksantikvarieämbetet att

genomföra ett projekt om samhällsplanering, stadsbyggande och de

ekonomiska villkoren för bevarande. Projektet syftar till att

finna en form för att budgetera och finansiera en verksamhet för

bevarandeplanering. Projektet skall genomföras under 1991 och

1992 i nära samverkan med de myndigheter och organisationer som

berörs av problemen.

Mot här angiven bakgrund konstaterar utskottet att den av

motionärerna aktualiserade frågan uppmärksammas av ansvariga

myndigheter. En framställning från riksdagens sida till

regeringen enligt yrkande 2 i motion Kr374 är alltså inte

erforderlig.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vallonbruken i Uppland

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr218,

2. beträffande industrimiljövården

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr368 yrkande 2,

3. beträffande Sala silvergruva

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr352,

4. beträffande dokumentation av svensk varvsindustri

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr203,

5. beträffande bevarande av unika stadsmiljöer

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr374 yrkande 2.

res. (c)

Stockholm den 25 oktober 1990

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Berit

Oscarsson (s), Lars Ernestam (fp), Jan Hyttring (c), Anders

Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki

Tammenoksa (s), Lars Ahlström (m), Ingegerd Sahlström (s), Ulla

Berg (s), Lola Björkquist (fp), Ulla Johansson (s), Stina

Eliasson (c), Elisabeth Persson (v) och Ragnhild Pohanka (mp).

Reservation

Bevarande av unika stadsmiljöer (mom. 5)

Jan Hyttring och Stina Eliasson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Mot här" och slutar med "inte erforderlig" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är viktigt att

unika stadsmiljöer så långt möjligt skyddas och bevaras.

Förändringar i stadsmiljön bör ske successivt och med stor

varsamhet. Det finns risk för att den omdaning av städernas

centrala delar som på många håll nu sker medför att kulturella

och miljömässiga värden hotas. För att motverka denna utveckling

behövs ett utvidgat ansvarstagande och ett utvecklat samarbete

mellan myndigheter, förvaltningar och fastighetsägare.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande bevarande av unika stadsmiljöer

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Kr374 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.