Bet. 1990/91:KrU6

Kulturutskottets betänkande

1990/91:KRU06

Skydd för ortnamn

Innehåll

Sammanfattning

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

KrU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett motionsvis framfört

förslag om en lag om skydd för ortnamn. Utskottet avstyrker

förslaget i motionen.

Motionen

1989/90:Kr279 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag

för ortnamns skydd.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor om skydd för ortnamn har aktualiserats i riksdagen vid

flera tillfällen under de senaste årtiondena. Frågorna har

behandlats dels av statsutskottet, tredje lagutskottet och

civilutskottet, sedermera bostadsutskottet, i vad gäller

fastighetsbeteckningsfrågor, dels av kulturutskottet i vad

gäller ortnamns värde och vård.

Riksdagen beslöt år 1968 (prop. 1968:1, bil. 4 s. 10, bet. SU

2, bet. 3LU 5, rskr. 2) om riktlinjer för en reformering av

fastighetsregistreringen, som bl.a. innebar att kommun och inte

längre socken skulle vara registerområde. Det förutsattes att

man vid reformen skulle slå vakt om de existerande namnen i

registren. Beteckningsbyten skulle ske med stor försiktighet för

att bevara de kulturvärden som ligger i namntraditioner. Under

de första åren av 1970-talet avslog riksdagen vid upprepade

tillfällen motionsyrkanden om att behålla socknen som

registerområde.

Vid 1974 års riksdag (prop. 1974:48, bet. CU 30, rskr. 252)

beslöts om vissa ändringar av reformen, bl.a. skulle av

kulturhistoriska skäl en socken- eller områdeskod ingå i

registerbeteckningen. Civilutskottet förordade som en generell

huvudregel att dubblettnamn på by, gård eller kvarter skulle

skiljas från varandra genom att namnet kombinerades med namn på

socken eller stadsregisterområde. Under följande år avslogs åter

motionsyrkanden om bevarande av socken som registerområde. Vid

riksmötet 1983/84 anförde bostadsutskottet därvid bl.a. att det

är av större vikt från kulturhistorisk synpunkt att socken

redovisas på olika officiella kartor än att sockenbegreppet

bevaras vid indelningen i registerområden (bet. BoU 1983/84:16).

Vid riksmötet 1978/79 uttalade kulturutskottet (bet. KrU

1978/79:5) att det är en angelägen kulturfråga att bevara

ortnamn. Liksom den äldre, kulturhistoriskt intressanta

bebyggelsen har de gamla namnen på gårdar, byar och socknar ett

kulturellt värde som inte får underskattas. Kulturutskottet fann

det önskvärt att en allsidig utredning på ortnamnsområdet kom

till stånd och att i denna beaktades bl.a. de synpunkter som

anförts av lantmäteriverket, riksantikvarieämbetet och

DOVA-nämnden i deras yttranden till utskottet över den då

aktuella motionen. Vad utskottet enhälligt anfört gav riksdagen

som sin mening regeringen till känna (rskr. 1978/79:22). En

utredning -- ortnamnskommittén -- tillsattes av regeringen i

enlighet med riksdagens begäran.

Vid riksmötet 1984/85 aktualiserades frågor om ortnamn vid två

tillfällen. I betänkandet KrU 1984/85:6 avstyrktes motioner om

bevarande av sockennamn samt yrkanden som tog upp frågor om

ortnamn på kartor, i fastighetsregistret och i postadresser.

Utskottet hänvisade till att ortnamnskommittén hade avlämnat

sitt betänkande -- (SOU 1982:45) Ortnamns värde och vård -- och

att regeringens beredning av frågan pågick.

I det angivna betänkandet föreslog ortnamnskommittén en rad

åtgärder för att skydda och bevara ortnamn, däribland en lag om

ortnamn. Regeringen gav riksdagen tillfälle att ta del av vad

som anfördes i budgetpropositionen år 1985 om principer för den

framtida ortnamnsverksamheten (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 467

-- 475). Flertalet av de åtgärder som utredningen föreslagit

kunde enligt regeringens bedömning vidtas av regeringen eller av

myndigheter utan godkännande av riksdagen. I propositionen

framhölls att det är av stort kulturhistoriskt och socialt värde

att de nedärvda ortnamnen vårdas och bevaras och att ny

namngivning sker så att kulturarvet skyddas. För att åstadkomma

en bättre enhetlighet och samordning i ortnamnsverksamheten

förordades att lantmäteriverket (LMV) skulle få en allmänt

samordnande uppgift och att LMV i sin ortnamnsverksamhet skulle

samråda med dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv

(DOVA) och riksantikvarieämbetet (RAÄ). Namnformerna på de

allmänna kartorna förordades bli normgivande. Ortnamn i

flerspråkiga områden skulle återges på de språk som talas i

området. Ett särskilt ortnamnsråd knutet till LMV skulle

inrättas. Frågan om lagskydd för ortnamn aktualiserades inte.

Kulturutskottet (bet. KrU 1984/85:16, rskr. 253) instämde i

vad som kommit till uttryck i propositionen om det

kulturhistoriska och sociala värdet av att ortnamn vårdas och

bevaras. Utskottet, som inte hade något att erinra mot vad som

anförts i propositionen, uttalade särskilt att det fäste mycket

stor vikt vid att gårds-, by- och sockennamn i största möjliga

utsträckning används i adresser på landsbygden.

Under en följd av år har kulturutskottet haft att behandla

motioner om åtgärder för att bevara och stärka det

tornedalsfinska språket och kulturen i Tornedalen, senast i

betänkandet 1990/91:KrU3. Vid detta tillfälle erinrade utskottet

bl.a. om att det finns möjlighet att till LMVs ortnamnsråd

adjungera företrädare för andra intressen än dem som är

representerade i rådet. Utskottet hade inhämtat att så har skett

vid något tillfälle beträffande företrädare för Svenska

tornedalingars riksförbund. Utskottet redovisade också att flera

orter på nyutkomna översiktskartor över Sverige har fått dubbla

namn. Vidare hade utskottet inhämtat att vägverket avser att

märka vägskyltar med dubbla namn.

Lantmäteriverket och ortnamnsrådet

Som redovisats i det föregående ingick i de av riksdagen

godtagna principerna för ortnamnsverksamheten att ett

ortnamnsråd skulle inrättas och knytas till LMV. Det uttalades

därvid i propositionen att rådet skulle vara ett samarbetsorgan

för de myndigheter och intressen som bör ha ett inflytande på

utformningen av ortnamnsverksamheten. Rådet skulle också få till

uppgift att utforma principerna och målen för en god

ortnamnspolitik och medverka till att information därom sprids.

Rådet skulle också lämna råd och stöd i ortnamnsfrågor.

LMV, som är central förvaltningsmyndighet, skall enligt

förordningen (1988:1232) med instruktion för

lantmäterimyndigheterna verka för ett ändamålsenligt och vårdat

ortnamnsskick och fastställa ortnamn i den utsträckning inte

någon annan har sådan befogenhet. I LMVs egen verksamhet berör

ortnamnsfrågor främst den allmänna kartläggningen,

fastighetsbildningen och den pågående reformen beträffande

fastighetsbeteckningarna.

Det till LMV knutna ortnamnsrådet, som inrättades den 1 juli

1985, har enligt instruktionen för LMV till uppgift att stödja

LMV i arbetet med att främja ett ändamålsenligt och vårdat

ortnamnsskick. Innan mera betydelsefulla frågor om ortnamn

avgörs skall LMV inhämta rådets synpunkter. I rådet ingår som

ledamöter företrädare för postverket, vägverket, RAÄ, LMV, DOVA,

svenska språknämnden, Riksförbundet för hembygdsvård och Svenska

kommunförbundet. Vidare finns en gemensam företrädare för

universiteten och likaledes en gemensam företrädare för de

svenska sameorganisationerna. Det finns också möjlighet att vid

behov till ortnamnsrådet adjungera företrädare för andra

myndigheter, institutioner, organisationer m.m.

Utskottet

I motion Kr279 (c) framhålls att ortnamnen är värdefulla

kulturminnen, men att detta inte kommer till uttryck i någon lag

eller förordning. I ortnamnen har en del av den lokala historien

samt naturens och människornas historia bevarats. Ortnamn

riskerar emellertid att försvinna, t.ex. när

fastighetsbeteckningar ändras och försvinner, när poststationer

läggs ned och även när kulturlandskapet snabbt förändras.

Ortnamnens stora och oskattbara värde bör enligt motionärernas

mening kunna skyddas som andra kulturminnen i landet. Riksdagen

bör därför begära att regeringen lägger fram ett förslag till

lag för ortnamns skydd. Motionärerna erinrar om att

ortnamnskommittén i sitt betänkande (SOU 1982:45) Ortnamns värde

och vård föreslog en sådan lag.

Utskottet vill, liksom vid tidigare riksmöten, framhålla att

det är av stort kulturhistoriskt och socialt värde att nedärvda

ortnamn vårdas och bevaras.

Vid riksmötet 1984/85 hade riksdagen inte något att erinra mot

av regeringen framlagda principer för ortnamnsverksamheten i

landet. Frågan om en lag om ortnamn aktualiserades inte, vare

sig i propositionen eller i motioner. I det föregående har

innebörden av de godtagna principerna kort redovisats. De

innebär bl.a. att lantmäteriverket (LMV) fått en allmänt

samordnande uppgift i vad gäller ortnamnsverksamheten och att

ett ortnamnsråd knutet till LMV inrättats den 1 juli 1985. De

innebär också att LMV i ortnamnsverksamheten skall samråda med

dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA) och

riksantikvarieämbetet (RAÄ).

Inom LMV har en uppföljning av de fem gångna årens

ortnamnsverksamhet påbörjats. Enligt vad utskottet inhämtat har

en förberedande undersökning gjorts där erfarenheter samlats in

och analyserats och vissa förslag framlagts beträffande den

fortsatta ortnamnsverksamheten inom LMV och ortnamnsrådet samt

beträffande samarbetet mellan LMV och övriga myndigheter,

organisationer m.m. som är engagerade i ortnamnsverksamhet.

Avsikten är att utredningsarbetet skall fortsätta under vintern

1990/91.

I enlighet med 1985 års principer skall LMV informera om

ortnamnsverksamheten och bistå myndigheter m.fl. med råd och

stöd. Inom LMV pågår för närvarande arbete med att utforma råd

och anvisningar för ortnamnens behandling vid fastighetsbildning

och fastighetsregistrering. Råden och anvisningarna avses

publiceras i en planerad rapportserie från LMV i ortnamnsfrågor.

LMV avser även att anordna seminarier där bl.a. ortnamnsfrågor

kommer att tas upp, främst för berörda inom lantmäteriet.

Ortnamn används som samlande begrepp för alla namn --

bebyggelsenamn, naturnamn, sockennamn, länsnamn m.m. -- som

förekommer på de allmänna kartor LMV har att framställa och ge

ut, exempelvis de ekonomiska och topografiska kartorna. Ortnamn

förändras, försvinner och tillkommer. Denna utveckling går allt

snabbare. Faktorer som inverkar är bl.a. den pågående

fastighetsbeteckningsreformen, den snabba förändringen av

odlingslandskapet och sammanläggningar av fastigheter. Sådana

ändringar av registernamn som görs i fastighetsregistret

återspeglas på kartor som hör till registret. Registerkartorna

innehåller sammanlagt omkring 100000 registernamn. I samband

med fastighetsbeteckningsreformen granskar berört ortnamnsarkiv

och RAÄ alla förslag till ändringar. Vidare revideras förslagen

normalt efter det att synpunkter kommit in från fastighetsägare,

kommuner och hembygdsföreningar.

De allmänna kartorna är av mycket stor betydelse för

bevarandet och skyddet av ortnamn. Kartorna är i mera allmänt

bruk än vad uppgifterna i fastighetsregistret kan bli.

Uppgifterna i fastighetsregistret och på registerkartorna läggs

till grund för de allmänna kartorna, vilka kompletteras med

naturnamn, ytterligare bebyggelsenamn m.m. Enligt uppgift

innehåller den ekonomiska kartan omkring en miljon namn.

Utskottet förutsätter att LMV i kartproduktionen visar stor

generositet när det gäller att på kartor bevara och återge namn

på gårdar, byar, m.m., vilka inte längre används som

registernamn i fastighetsregistret.

Utskottet har från RAÄ inhämtat att frågan om skyddet för

ortnamn aktualiserats av de nordiska riksantikvarierna och att

ett nordiskt möte i denna fråga planeras äga rum nästa år.

Det finns även andra myndigheter och organ än de tidigare

nämnda, vilkas verksamhet och ställningstaganden har betydelse

för ortnamnsfrågorna, nämligen bl.a. kommunerna, postverket,

televerket, vägverket, statens järnvägar och sjöfartsverket.

Utskottet förutsätter att även dessa i sin ortnamnsverksamhet

tar de kulturhistoriska hänsyn som krävs för att ortnamn skall

kunna bevaras och skyddas. Postverket har t.ex. under senare år

ökat antalet ortnamn som används i postadress. En god

ortnamnspolitik i landet kräver vidare en fortsatt utveckling av

samarbetet mellan alla ansvariga.

Utskottet anser att ortnamnsverksamheten bör fortsätta och

fullföljas i enlighet med 1985 års principer. Förutsättningarna

för att göra detta inom ramen för befintliga regler och

institutioner är enligt utskottets mening goda. Utskottet anser

med hänsyn härtill att det inte är motiverat att genom

lagstiftning reglera ortnamnsområdet. Motion Kr279 avstyrks

således.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr279.

res. (c, mp)

Stockholm den 6 november 1990

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Jan Hyttring (c), Anders

Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki

Tammenoksa (s), Leo Persson (s), Lars Ahlström (m), Margareta

Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos

(v), Kaj Nilsson (mp), Ulla Berg (s) och Lola Björkquist (fp).

Reservation

Jan Hyttring (c), Stina Gustavsson (c) och Kaj Nilsson (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är värdefullt att de gångna fem årens

ortnamnsverksamhet inom LMV och ortnamnsrådet nu utvärderas.

Utskottet anser emellertid att de snabba förändringarna i

samhället i vad avser t.ex. sammanläggningar av fastigheter,

fullföljande av fastighetsbeteckningsreformen och ändringar av

kulturlandskapet medför sådana risker för att ortnamn skall

försvinna och förändras att skyddet av dem måste lagregleras.

Enligt utskottets mening bör därför regeringen lägga fram ett

förslag till lag om skydd för ortnamn. Detta bör riksdagen med

bifall till motion Kr279 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Kr279 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett

förslag till lag om skydd för ortnamn.