Bet. 1990/91:KU2

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:KU02

Statlig förvaltning m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1990/91

KU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tre s.k. informationsavsnitt i 1989/90

års budgetproposition samt fyra motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden 1990.

Motionerna rör styrelseledamöter i offentliga verk och bolag,

suppleanternas ställning i regionala statliga nämnder och

styrelser, motivering av beslut samt kommittéförordningens

bestämmelser om reservationsmöjligheter. Utskottet har utan

ställningstagande i sak avstått från något uttalande med

anledning av propositionsavsnitten. Vidare har utskottet

avstyrkt samtliga motionsyrkanden.

Propositionen

1989/90:100 bilaga 2 yrkande 2 delvis vari riksdagen bereds

tillfälle att ta del av vad som anförts om tydligare

ansvarsfördelning mellan stat, kommuner och landsting samt

bättre samordning mellan offentliga verksamheter (avsnitt 2.2).

1989/90:100 bilaga 2 yrkande 2 delvis vari riksdagen bereds

tillfälle att ta del av vad som anförts om decentralisering

(avsnitt 2.4).

1989/90:100 bilaga 2 yrkande 2 delvis vari riksdagen bereds

tillfälle att ta del av vad som anförts om verksamhetsformer och

organisationssätt (avsnitt 2.5).

Motionerna

1989/90:K214 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari med

hänvisning till vad som anförts i motion 1989/90:Ju803 yrkas

2. att riksdagen beslutar att 20 § förvaltningslagen skall ha

följande lydelse:

Ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall

innehålla hänvisning till den eller de författningsbestämmelser

som avgörandet grundas på och de skäl i övrigt som har bestämt

utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.

Skälen får dock utelämnas helt eller delvis.

1989/90:K502 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om styrelsekompetens i offentliga verk och

bolag.

1989/90:K503 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om suppleants ställning i regionala statliga

organ.

1989/90:K809 av tredje vice talmannen Bertil Fiskesjö (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att ett nytt stycke av

nedan angiven lydelse skall fogas till 12 § kommittéförordningen

(1982:37):

Reservation får endast innehålla förslag, som ställts under

kommitténs prövning och därvid avslagits av kommitténs

majoritet.

Utskottet

1. Utvecklingen av offentlig sektor

I avsnitten 2.2, 2.4 och 2.5 av budgetpropositionen

1989/90:100, bilaga 2 Utveckling av offentlig sektor; Gemensamma

frågor tas upp ett urval aktuella utvecklingsinsatser inom olika

departementsområden mot bakgrund av utgångspunkter för

förnyelsen av den offentliga sektorn som lades fast i 1989 års

kompletteringsproposition (1988/89:150 bil. 1), nämligen

tydligare ansvarsfördelning mellan stat, kommun och landsting

samt bättre samordning av offentliga verksamheter,

decentralisering,

verksamhetsformer och arbetssätt.

Enligt propositionen är tydligare ansvarsfördelning och bättre

samordning viktiga utgångspunkter för pågående och planerade

förnyelseinsatser när det gäller äldreomsorgen, miljöpolitiken,

invandrar- och flyktingpolitiken, vuxenutbildningen,

regionalpolitiken, den regionala statliga förvaltningen,

investeringar på trafikområdet och myndighetsuppgifter på

kärnteknikområdet.

Beträffande behovet av decentralisering och delegering

framhålls att det behövs därför att de direkt verksamma på ett

område vanligen är bäst skickade att avgöra hur uppgifterna

skall lösas. Delegering och decentralisering är viktiga

utgångspunkter för förändringar inom skolan, hälso- och

sjukvården samt kriminalvården.

När det gäller verksamhetsformer och arbetssätt hänvisas till

1989 års års kompletteringsproposition där det uttalades att de

enskilda medborgarnas önskemål och behov ofta innebär krav på

ett mer varierat utbud och valfrihet. Om den offentliga sektorn

skulle kunna möta dessa krav fordras större flexibilitet i fråga

om verksamhetsformer och arbetssätt. Exemplen på förändrade

verksamhetsformer och arbetssätt i den offentliga förvaltningen

är enligt 1990 års budgetproposition många. Det redovisas

insatser inom den s.k. arbetslinjen, skatteförvaltningen,

biståndspolitiken, armén, tullen, jordbruks- och

fiskeripolitiken, bostadspolitiken och den statliga

näringspolitiken.

Utskottet som, utan ställningstagande i sak, tagit del av vad

som anförts i detta avsnitt i propositionen har inte funnit

anledning att göra något uttalande.

2. Sammansättningen av styrelser för offentliga verk och bolag

Motionen

I motion 1989/90:K502 av Knut Wachtmeister (m) framhålls att

det är angeläget att utvecklingen mot ökad specialkompetens i

styrelserna i offentliga verk och bolag påskyndas. Ett

riksdagsuttalande härom är enligt motionären påkallat.

Bakgrund

Frågan om sammansättningen av styrelser för statliga

myndigheter och affärsverk togs upp i den s.k.

verksledningspropositionen (prop. 1986/87:99). Civilministern

framhöll att tillskott av områdeskunskap och professionellt

kunnande är viktigt i många myndigheter. En styrelse, vars

uppgift i första hand är att tillföra någon form av

professionell sakkunskap eller kunskap om avnämarnas krav och

behov, bör därför sättas samman så att det finns inslag av

expertis resp. företrädare för avnämarna. I den mån verksamheten

riktas direkt mot medborgarna bör representanter för det

allmänna medborgerliga omdömet ingå. Det medborgerliga omdömet

representeras bäst av folkvalda i riksdag, landsting och

kommuner. Ledamöterna skall utses efter de personliga

förutsättningarna att fylla uppgiften. Vid riksdagsbehandlingen

av propositionen ställde sig konstitutionsutskottets majoritet

(KU 1986/87:29) bakom detta ställningstagande och uttalade

beträffande styrelsernas sammansättning att den måste bestämmas

av regeringen från fall till fall med beaktande av de uppgifter

som myndigheten i fråga har. I en reservation framhölls (m och

fp) att det är olämpligt att ha styrelseledamöter, som kan antas

ha olika former av bindningar till såväl politiska som andra

organisationer, såsom beslutsfattare i styrelser. I en annan

reservation (vpk) framhölls att den parlamentariska

lekmannastyrelsen är bäst skickad som form för politisk insyn

och för att garantera uppföljningen av riksdagens och

regeringars beslut.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är ett uttalande av det slag som

förordas i motionen inte påkallat. Det måste kunna förutsättas

att ledamöter i offentliga verk och bolag utses med hänsyn till

personliga förutsättningar att fylla uppgiften. Utskottet vill

också peka på det tidigare ställningstagandet att det i många

fall är lämpligt att folkvalda från riksdag, landsting och

kommuner utses för att representera det allmänna medborgerliga

intresset. Motion K502 avstyrks således.

3. Suppleanters ställning i regionala statliga nämnder och

styrelser

Motionen

I motion K503 av Anders Nilsson m.fl. (s) yrkas att

suppleanter i regionala statliga organ skall ges samma

möjligheter att följa verksamheten som är fallet i kommuner och

landsting, i vars nämnder och styrelser suppleanter har

möjlighet att närvara även då vederbörande ej kallats att

tjänstgöra. De flesta kommuner och landsting har beslutat att ej

tjänstgörande suppleanter får sammanträdesersättning.

Bakgrund

Den tidigare gällande förordningen (1977:625) om information

till ersättare i statliga styrelser och nämnder innehöll en

bestämmelse om att ersättare, där så bedömdes lämpligt, borde

kallas till sammanträde även när ordinarie ledamot inte hade

förfall. Denna möjlighet borde särskilt beaktas i det inledande

skedet av ersättares förordnande, då ersättare besitter särskild

sakkunskap samt då ersättares närvaro av annat skäl är önskvärd

men ej nödvändig.

I samband med verksledningsreformen (1986/87:99, KU 29), vars

syfte var att skapa bättre möjligheter att styra myndigheternas

verksamhet i stort samtidigt som myndigheterna gavs möjlighet

att i större utsträckning bestämma om sina inre angelägenheter,

upphävdes ett betydande antal regeringsförfattningar om de

statliga myndigheternas administrativa verksamhet, bl.a. den

nyssnämnda förordningen.

Storleken av arvoden m.m. för vissa uppdrag inom de olika

departementens verksamhetsområden fastställs årligen genom

regeringsbeslut. Sedan den 30 juni 1988 utgår ersättning -- om

det inte i särskilda fall anges annat -- till suppleant eller

ersättare för varje ledamot med ett visst belopp för varje dag

han tjänstgör i stället för ordinarie ledamot. Detsamma gäller

när han efter särskild kallelse deltar i ett sammanträde.

Utskottets bedömning

Utskottet delar i princip motionärernas uppfattning att

suppleanterna bör ha möjlighet att följa och delta i

styrelsernas verksamhet. Ett av syftena med

verksledningsreformen var emellertid att ge myndigheterna ett

större utrymme att själva bestämma om formerna för sin

verksamhet. Utskottet är därför inte berett att förorda någon

begränsning av myndigheternas självbestämmande i detta avseende.

Motion K503 avstyrks således.

4. Motivering av beslut

Motionen

I motion 1989/90:K214 (fp) yrkas att riksdagen beslutar om

sådan ändring av 20 § förvaltningslagen att det av lagen framgår

att myndighet i sina beslut skall ange den eller de föreskrifter

som myndigheterna grundar sina avgöranden på (yrkande 2).

Bakgrund

Utskottet har vid tidigare tillfällen behandlat motsvarande

motionsyrkande. Senast behandlades frågan hösten 1989 i

betänkandet 1989/90:KU1. Utskottet underströk då -- liksom vid

de tidigare tillfällen då frågan behandlades -- vikten av att

myndigheterna i sina beslut anger den eller de föreskrifter som

avgörandet grundas på. Utskottet hänvisade till bestämmelsen i

20 § förvaltningslagen om att ett beslut varigenom en myndighet

avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har bestämt

utgången om ärendet avser myndighetsutövning mot enskild och

framhöll att i motiveringarna självklart borde ingå hänvisningar

till relevanta författningsbestämmelser, där detta är möjligt.

Mot bakgrund av att myndigheternas beslut redan nu regelmässigt

torde innehålla uppgift om vilken författningsbestämmelse som

tillämpas saknades enligt utskottets mening anledning att införa

en särskild bestämmelse om detta i förvaltningslagen. Utskottet

framhöll emellertid med hänsyn till vikten av att den enskildes

rättssäkerhet värnades att det var angeläget att frågan

fortlöpande bevakades inom regeringskansliet.

Utskottets bedömning

I förarbetena till förvaltningslagen framhöll utskottet (KU

1985/86:21) att myndigheterna i sina beslut skall ange den eller

de föreskrifter som myndigheterna grundar sina avgöranden på.

Mot bakgrund av detta uttalande och även med hänsyn till att det

i allmänhet torde ligga i sakens natur att ett beslut innehåller

uppgift om vilken författningsbestämmelse beslutet grundas på

saknas enligt utskottets mening anledning att i

förvaltningslagen införa en bestämmelse av det slag som begärs i

motionen. Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksamt

följer myndigheternas tillämpning av 20 § förvaltningslagen och

om så erfordras tar initiativ till komplettering av

bestämmelsen.

5. Översyn av kommittéförordningen

Motionen

I motion K809 av Bertil Fiskesjö (c) yrkas ett tillägg till

12§ kommittéförordningen med innebörd att reservation endast

får innehålla förslag, som framställts vid utredningssammanträde

och som vid företagen votering avvisats av utredningens

majoritet. Om förslag och ståndpunkter som inte redovisats under

utredningsarbetets gång kan tillfogas en utredning utan att

utredningen som helhet fått möjlighet att ta ställning till dem,

snedvrids utredningsarbetet och det leder till missförstånd vad

gäller den bedömning som skall ske, när utredningsprodukten är

färdig.

Bakgrund

I 12 § kommittéförordningen (1976:119) finns en bestämmelse om

möjligheterna att foga reservationer och särskilda yttranden

till ett utredningsbetänkande. Bestämmelsen gäller alltså beslut

i frågor som omfattas av själva utredningsuppdraget och som

kommer till uttryck i betänkandet. Bestämmelsen ger en ledamot

möjlighet att reservera sig mot förslag som en majoritet av

kommittén lägger fram.

Statsrådsberedningen har i kommittéhandboken (Ds SB 1987:1)

rekommenderat följande ordning när en ledamot vill reservera

sig.

1. Den ledamot som vill reservera sig mot ett beslut inom

kommittén bör anmäla detta vid det tillfälle då beslutet fattas.

Anmälan antecknas i protokollet.

2. Kommittén bör sätta ut en dag före slutsammanträdet då

reservationerna senast skall ha lämnats till kommittén eller

dess sekretariat. Tidpunkten bör bestämmas så att reservanterna

har haft tillfälle att ta del av det avsnitt i huvudtexten som

svarar mot reservationerna.

3. Först bör majoriteten och sedan reservanterna få tillfälle

att justera resp. textavsnitt. Reservationerna bör föreligga i

sin slutliga utformning senast vid det sammanträde då kommittén

slutjusterar betänkandet.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärens uppfattning att en skiljaktig

ståndpunkt bör redovisas så tidigt under utredningsarbetet att

samtliga ledamöter ges en faktisk möjlighet att ta ställning

till de förslag som framförs. Det finns annars en påtaglig risk

för att utredningsarbetet snedvrids och får ett resultat som ger

anledning till missförstånd. Enligt utskottets mening bör de

rekommendationer som ges i kommittéhandboken självklart följas

och är därmed ägnade att tillgodose motionärens synpunkter.

Motion K809 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande proposition 1989/90:100, bilaga 2, yrkande 2

såvitt avser avsnitten 2.2, 2.4 och 2.5

att riksdagen lägger propositionen i dessa delar till

handlingarna,

2. beträffande sammansättningen av styrelser i offentliga

verk och bolag

att riksdagen avslår motion 1989/90:K502,

3. beträffande suppleanternas ställning i regionala statliga

nämnder och styrelser

att riksdagen avslår motion 1989/90:K503,

4. beträffande motivering av beslut

att riksdagen avslår motion 1989/90:K214 yrkande 2,

5. beträffande översyn av kommittéförordningen

att riksdagen avslår motion 1989/90:K809.

Stockholm den 9 oktober 1990

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Kurt Ove

Johansson (s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage

(m)*, Anita Modin (s)*, Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood

(m)*, Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar

(mp)*, Ulla Pettersson (s)*, Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Ingela

Mårtensson (fp)*, Kaj Larsson (s)* och Rolf L Nilson (vpk)*.

*Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

Motivering av beslut (mom. 4)

Anders Björck (m), Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m),

Ylva Annerstedt (fp) och Ingela Mårtensson (fp) anför:

Som utskottet uttalat vid flera tillfällen är det självklart

att i motiveringsskyldigheten enligt 20 § förvaltningslagen bör

ligga ett krav på hänvisning till relevant

författningsbestämmelse, där detta är möjligt. Det är enligt vår

mening dock tveksamt om det regelmässigt är fallet att lagrum

anges. Mot bakgrund av de ingående diskussioner som förts inom

utskottet på denna punkt har vi emellertid avstått från att yrka

bifall till motion K214 yrkande 2. Vi avser emellertid att

återkomma i frågan om det senare visar sig att utvecklingen inte

gått i önskvärd riktning.