Bet. 1990/91:KU34

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:KU34

Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

KU34

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag (prop.

1990/91:111) om sekretess inom och mellan myndigheter på

vårdområdet m.m., sex följdmotioner samt tre motioner från den

allmänna motionstiden 1991. Utskottet har tillstyrkt förslaget

samt avstyrkt samtliga motioner. I ärendet föreligger 13

reservationer.

Propositionen

I proposition 1990/91:111 yrkas att riksdagen antar förslag

till

1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

2. lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården.

Motionerna

Följdmotionerna

1990/91:K37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om tillägg till

sekretesslagen enligt vad i motionen anförts om integritet,

självbestämmande och rättssäkerhet,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om viss

uppgiftsskyldighet för sjukhusadministrationen.

1990/91:K38 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser ändring av

7 kap. 1§ sekretesslagen (1980:100),

2. att riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser

förslag till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och

sjukvården.

1990/91:K39 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 7 kap. 1 § fjärde stycket

sekretesslagen skall ha följande lydelse:

En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver

verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till

annan sådan myndighet för forskning eller framställning av

statistik eller för administration på verksamhetsområdet. Utan

hinder av -- -- --

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avidentifiering av personuppgifter före

utlämnande,

3. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om viss

uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en generell

översyn av sekretesslagstiftningen enligt vad som anförts i

motionen.

1990/91:K40 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om sekretess mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa

mot läkemedelsmissbruk.

1990/91:K41 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:111 i dess helhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av sekretesslagstiftningen och

en attitydförändring i myndighetskulturen.

1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens

lagförslag att det av lagtexten framgår att samtycke skall ha

eftersträvats för att uppgifter om enskilda skall få lämnas

mellan myndigheterna för att underlätta vård och behandling,

2. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens

lagförslag att det ur lagtexten framgår att undantag från

sekretess endast skall gälla utlämnande av aktuella uppgifter

som är av väsentlig betydelse för att den enskilde skall få

nödvändig vård,

3. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens

lagförslag att undantaget från sekretessen inte omfattar

närstående till en gravid kvinna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sekretess mellan apotek och

vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk,

5. att riksdagen avslår förslaget om lag om viss

uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården,

6. att riksdagen avslår förslaget till ändring i 7 kap. 1 §

sekretesslagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om s.k. registerlagar, dels för reglering av

vart och ett av de centrala statliga personregistren, dels för

en allmän reglering av personregister med känsligt innehåll inom

hälso- och sjukvården samt socialtjänsten,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring

syftande att klargöra tolkningen av begreppen myndighet och

basenhet vid tillämpning av sekretesslagen.

Motionerna från allmänna motionstiden 1990/91

1990/91:K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sekretessreglerna måste ses över för

att underlätta arbetet med att hjälpa utsatta barn.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So222.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om socialnämndernas informationsskyldighet om

familjer med barn som far illa flyttar mellan kommuner.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So222.

1990/91:K423 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informationsrutiner mellan socialstyrelsen

och sjukvårdens olika enheter.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av myndigheters tillämpning av

sekretesslagstiftningen.

1990/91:So276 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om socialtjänstlagens och skollagens

utformning samt om behovet av en översyn av sekretesslagen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ju821.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Till grund för förslagen i propositionen ligger en inom

justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds 1990:11)

Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet.

Promemorian, som remissbehandlats, upprättades med anledning av

en begäran av riksdagen om översyn av vissa sekretessregler.

Bakgrunden till denna begäran var följande.

Konstitutionsutskottet behandlade hösten 1988 vissa motioner

som innehöll önskemål om vidgade möjligheter för myndigheter att

till andra myndigheter få lämna ut sekretessbelagda uppgifter

inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Efter hörande av

socialutskottet (yttr. 1988/89:SoU1y) ansåg

konstitutionsutskottet att det var påkallat att begära en

översyn av sekretessreglerna i fråga. Översynen borde enligt

utskottet syfta till en smidigare tillämpning av de

grundläggande sekretessreglerna i de fall där tillämpningen i

dag är till uppenbar nackdel för den enskilde ur vård- och

behandlingssynpunkt (1988/89:KU14). Vad utskottet anfört gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Propositionen innehåller dels förslag till ändringar av

två paragrafer i sekretesslagen, dels förslag till en ny lag

om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården.

Den ena ändringen i sekretesslagen gäller ett tillägg till 14

kap. 2§ -- detta lagrum innehåller olika undantagsbestämmelser

-- som innebär att en uppgift får lämnas ut trots att sekretess

normalt gäller för den. Enligt förslaget skall hälso- och

sjukvårdssekretess eller socialtjänstsekretess inte hindra att

uppgifter om barn och ungdomar eller om den som är missbrukare

lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och

socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde skall få

nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Motsvarande skall

gälla om det behövs för en nödvändig insats för ett väntat barn.

Den andra ändringen i sekretesslagen gäller en ändring av

andra stycket i 7 kap. 1§, vilket lagrum innehåller

bestämmelser om sekretessen på hälso- och sjukvårdsområdet.

Förslaget innebär att uppgifter skall få lämnas mellan olika

myndigheter inom den kommunala och landstingskommunala hälso-

och sjukvården för statistik, forskning och administration, om

ett s.k. rakt skaderekvisit tillåter detta.

Den föreslagna nya lagen om uppgiftsskyldighet inom hälso- och

sjukvården bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter för

kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till

socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och

statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Yttrande

Socialutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet har som

bilaga 1 fogats till betänkandet.

Utskottet

1. Yrkande om avslag på propositionen i dess helhet

Motionen

I motion 1990/91:K41 yrkande 1 av Margitta Edgren (fp) yrkas

avslag på propositionen i dess helhet. Motionären anser att de

negativa konsekvenser förslaget får för den personliga

integriteten inte har utretts och övervägts tillräckligt. I

stället för att minska det sekretessbelagda området borde

regelsystemet enligt motionen förändras i riktning mot en ökad

öppenhet direkt gentemot de människor som är i riskzonen.

Propositionen

Av propositionen framgår att justitiedepartementet med

anledning av den översyn av sekretessregler som riksdagen begärt

följt upp sekretesslagens tillämpning vad gäller sekretessen

mellan olika myndigheter och verksamhetsgrenar inom hälso- och

sjukvården och socialtjänsten. Därvid har olika företrädare för

hälso- och sjukvården samt socialtjänsten intervjuats.

Överläggningar har ägt rum även med tjänstemän vid

socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och

Landstingsförbundet. Synpunkter har också inhämtats från förre

justitieombudsmannen Tor Sverne. Den inom justitiedepartementet

upprättade promemorian i ärendet -- (Ds 1990:11) Sekretess inom

och mellan myndigheter på vårdområdet -- har remissbehandlats

och de framlagda lagförslagen har lagrådsgranskats.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet anser inte att den beredning som

föregått de framlagda propositionsförslagen kan anses

otillräcklig. Utskottet delar därför inte den i motion

1990/91:K41 yrkande 1 framförda uppfattningen. Med hänvisning

till det anförda avstyrker utskottet motionen.

2. Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och

sjukvården samt socialtjänsten -- förslaget till ändring i 14

kap. 2 § sekretesslagen (avsnitt 2.1 i propositionen)

Propositionen

Enligt det framlagda förslaget föreskrivs i ett nytt sjunde

stycke i 14 kap. 2§ sekretesslagen att hälso- och

sjukvårdssekretess samt socialtjänstsekretess inte hindrar att

uppgifter om barn eller ungdomar eller den som är missbrukare

lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och

socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde skall få

nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma skall

gälla om det behövs för en nödvändig insats till skydd för ett

väntat barn.

Motionerna

Förslaget tas upp i två av motionerna i ärendet.

I motion 1990/91:K37 yrkande 1 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas

avslag på förslaget. Enligt motionen ligger gällande

sekretessbestämmelser på en relativt väl avvägd nivå. En

förändring kan medföra att personlig integritet och

rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare tror

motionärerna att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera

i att man blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra

ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som

missköter sig anser motionärerna att gällande lagar, LVU och

LVM, räcker för att ge myndigheter den information som behövs

för ett ingripande.

I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas vissa

ändringar i det framlagda lagförslaget. Motionären, som i och

för sig ställer sig positiv till att lättnader nu införs i

sekretessen mellan hälso- och sjukvård samt socialtjänst i

ärenden av aktuellt slag, föreslår följande.

Riksdagen bör komplettera den föreslagna lagtexten så att det

av den framgår att samtycke skall ha eftersträvats för att

uppgifter om enskilda skall få lämnas mellan myndigheterna för

att underlätta vård och behandling (yrkande 1). I ett ärende på

förevarande område där en myndighet avser att överlämna

sekretessbelagda uppgifter till annan myndighet bör huvudregeln

alltså vara att myndigheten i första hand prövar om sekretessen

kan brytas på grund av samtycke från den enskilde. Först när

denna väg visat sig oframkomlig blir det aktuellt för

myndigheten att söka avgöra om uppgifterna trots detta kan

lämnas ut. Enligt motionen bör därvid endast uppgifter som är

relevanta i det enskilda fallet och som är av väsentlig

betydelse få utlämnas. Motionären hemställer att riksdagen

beslutar om ändring av den föreslagna lagtexten i enlighet

härmed (yrkande 2).

Motionären har slutligen invändningar mot den del av förslaget

som innebär att sekretessen på förevarande område skall kunna

brytas i fråga om lämnande av uppgifter om gravid kvinna eller

närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats

till skydd för det väntade barnet. Enligt motionären anges i

propositionen inga skäl till varför en närstående till en gravid

kvinna skall omfattas av bestämmelsen. I motionen yrkas att

riksdagen beslutar om sådana ändringar i det framlagda

lagförslaget att undantaget från sekretessen inte omfattar

närstående till en gravid kvinna (yrkande 3).

Socialutskottets yttrande

I yttrandet från socialutskottet lämnas i denna del först

redogörelser för Gällande regler, Förslaget i propositionen och

Tidigare behandling. Därefter redovisar socialutskottet sin

bedömning, som sammanfattningsvis innebär att utskottet godtar

förslaget såvitt nu är i fråga samt avstyrker samtliga

motionsyrkanden.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tar först upp frågan om det över huvud

taget föreligger behov av ny lagstiftning på förevarande område.

I motion 1990/91:K37 har, som ovan framgått, bl.a. hävdats att

gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd

nivå, och i motionen har yrkats avslag på förslaget.

Utskottet får med anledning av vad som uttalats i motionen

erinra om att initiativet till den nu framlagda lagstiftningen

tagits av riksdagen. Som framhållits i socialutskottets yttrande

(yttr. s. 39) stämmer det nu framlagda förslaget väl överens med

de uppfattningar som socialutskottet resp.

konstitutionsutskottet gav uttryck för i det ärende som ledde

fram till riksdagens tillkännagivande om behovet av en översyn

av sekretessreglerna på förevarande område. Med hänvisning till

det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:K37 yrkande 1.

Utskottet övergår härefter till frågan om den närmare

utformningen av den föreslagna lagstiftningen. Utskottet delar

bedömningen i propositionen att den begränsning av sekretessen

som åsyftas bör ske genom en komplettering av de olika

undantagen från sekretess som finns i 14 kap. 2§

sekretesslagen.

Mot det framlagda förslaget till tillägg till lagrummet har i

motion 1990/91:K42 riktats vissa invändningar vilka utskottet

tar upp i det följande.

I motionen yrkas att lagförslaget ändras så att den föreslagna

regleringen inte kommer att omfatta närstående till en gravid

kvinna (yrkande 3). Enligt motionären anges i propositionen inga

skäl till varför en närstående till en gravid kvinna skall

omfattas av bestämmelsen.

Utskottet får anföra följande. I propositionen har framhållits

att även uppgifter om närstående till den gravida kvinnan i

vissa fall bör kunna lämnas ut eftersom det är angeläget med en

samverkan mellan alla samhällets resurser för ett väntat barn

(prop. s. 14f.). I denna bedömning har socialutskottet instämt

och därvid bl.a. framhållit att -- t.ex. i det fall att en

gravid kvinna missbrukar alkohol eller narkotika -- kvinnans

omgivning kan ha betydelse för hennes situation och hälsa och

därmed också för det väntade barnet.

Konstitutionsutskottet delar dessa bedömningar och anser

alltså inte att den i motionen förordade ändringen i det

framlagda lagförslaget bör genomföras. Med det anförda avstyrker

utskottet motion 1990/91:K42 yrkande 3.

I motionen yrkas vidare att det framlagda förslaget ändras så

att endast uppgifter som är relevanta i det enskilda fallet och

som är av väsentlig betydelse får lämnas ut (yrkande 2).

I propositionen uttalar departementschefen i den i motionen

upptagna frågan bl.a. följande (prop. s. 17).

Som jag tidigare nämnt är syftet med det föreslagna undantaget

från sekretessen att göra det möjligt för vårdmyndigheterna att

i undantagsfall utbyta uppgifter med varandra för att kunna

bistå en underårig eller en missbrukare trots att samtycke till

uppgiftslämnandet inte kunnat inhämtas. Det framstår därför som

naturligt att undantaget måste användas med urskillning och

varsamhet. Undantaget bör tillämpas endast i situationer där det

framstår som direkt påkallat för att bistå en enskild. Det är

emellertid svårt att i förväg förutse alla situationer där

undantaget kan komma att tillämpas. En alltför restriktiv

formulering av undantaget från sekretessen kan leda till

tillämpningssvårigheter och försvåra ett nödvändigt

uppgiftsutbyte mellan vårdmyndigheter.

Socialutskottet har i denna del bl.a. pekat på att det, för

att ett informationsutbyte skall få förekomma, krävs att de

utlämnade uppgifterna skall ha direkt betydelse för att den

enskilde skall få den nödvändiga insatsen.

Konstitutionsutskottet får för egen del anföra följande. Vid

formuleringen av undantagsbestämmelsen får mot varandra vägas å

ena sidan intresset av att undantaget inte ges en så vid

tillämpning att den enskilde avstår från att söka hjälp för sitt

missbruk av rädsla för att känsliga uppgifter som lämnas sprids

vidare, å andra sidan intresset av att undantaget inte ges en

sådan snäv avfattning att ett nödvändigt uppgiftsutbyte mellan

vårdmyndigheter försvåras. Utskottet finner inte anledning till

någon erinran mot den lösning av frågan som valts i

propositionen. Med det anförda avstyrker utskottet motion

1990/91:K42 yrkande 2.

I motionen yrkas slutligen i förevarande del att lagförslaget

kompletteras med en regel av innebörd att myndighet i ärenden av

aktuellt slag skall eftersträva att den enskilde lämnar sitt

medgivande till att sekretesskyddade uppgifter beträffande honom

lämnas ut.

I yttrandet från socialutskottet anförs i frågan följande

(yttr. s.40).

Utgångspunkten för allt arbete i hälso- och sjukvården och

socialtjänsten är att den enskilde samtycker till att uppgifter

lämnas ut om honom. Den föreslagna regeln tar sikte på de

undantagssituationer när ett samtycke inte går att få och

uppgifterna behövs för en nödvändig insats. Utskottet anser det

dock inte lämpligt att, som föreslås i motion K42, lagstifta om

att samtycke skall ha eftersträvats innan uppgifter får lämnas

till en annan myndighet för att möjliggöra en nödvändig insats.

Konstitutionsutskottet delar den bedömning av frågan som

socialutskottet gjort. Utskottet anser således att motion

1990/91:K42 yrkande 1 skall avslås.

Det ovan anförda innebär att utskottet, som avstyrker

motionerna 1990/91:K37 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkandena 1--3,

tillstyrker förslaget i här aktuell del.

3. Informationen mellan socialnämnder när barn som far illa

flyttar mellan kommuner

Motionen

I motion 1990/91:K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om socialnämndernas informationsskyldighet om

familjer med barn som far illa flyttar mellan kommunerna

(yrkande 2). I motionen påpekas bl.a. att om familjer, där

misshandel av barnet misstänks, flyttar mellan kommungränserna

måste informationen mellan socialnämnderna i de berörda

kommunerna fungera.

Gällande regler

Om sekretess gäller för uppgift hos en myndighet -- t.ex. en

socialnämnd -- får uppgifterna inte heller röjas för andra

myndigheter -- t.ex. annan socialnämnd -- i andra fall än som

anges i sekretesslagen eller i en lag eller förordning till

vilken sekretesslagen hänvisar (1 kap. 3 § sekretesslagen).

Uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning bryter dock

sekretessen (14 kap. 1§sekretesslagen). En sådan

uppgiftsskyldighet finns i 71 § socialtjänstlagen (SoL,

1980:620, omtryckt 1988:871). Enligt 71 § andra stycket SoL

gäller numera att myndigheter vars verksamhet berör barn eller

ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och

socialtjänsten är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla

om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära

att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd.

Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter

samt läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har

sådan anställning. Bestämmelsen fick denna lydelse genom en

ändring som trädde i kraft den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:28,

SoU15, rskr. 112, SFS 1990:53). Anmälnings- och

uppgiftsskyldigheten utvidgades då till att gälla -- förutom

myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom -- också andra

myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Propositionen

I propositionen kommenteras den nyssnämnda ändringen av SoL

(prop. s.10). Enligt departementschefen torde den ha medfört

att de hinder som sekretesslagen tidigare utgjorde för att lämna

uppgifter till socialnämnden i stora delar har undanröjts. I

sammanhanget konstateras att SoL inte ger socialtjänsten någon

möjlighet att lämna ut uppgifter till hälso- och sjukvården men

att detta -- genom den föreslagna ändringen av 14 kap. 2 §

sekretesslagen -- blir möjligt under de i lagrummet angivna

förutsättningarna.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet redovisar i yttrandet följande bedömning av

den i motionen upptagna frågan (yttr. s.50).

Enligt den nyligen genomförda ändringen av 71 § SoL har alla

myndigheter inom socialtjänsten anmälnings- och

uppgiftsskyldighet. Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL

innebär att socialnämnden också får en möjlighet att lämna

uppgifter till en annan nämnd om det behövs för en nödvändig

insats till skydd för ett barn som väntas. Utskottet anser att

gällande och föreslagna bestämmelser är tillräckliga för att

information mellan socialnämnderna skall kunna lämnas på ett

tillfredsställande sätt när en familj med barn som far illa

flyttar mellan kommunerna. Utskottet anser därför att motion

K405 (fp) yrkande 2 är tillgodosedd och bör avstyrkas.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet instämmer i socialutskottets angivna

bedömning. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K405

yrkande 2.

4. Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa

mot läkemedelsmissbruk

Motionerna

I två av motionerna i ärendet -- 1990/91:K40 av Barbro

Westerholm (fp) och 1990/91:K42 yrkande 4 av Ylva Annerstedt

(fp) -- föreslås lättnader i sekretesslagstiftningen för att

göra det möjligt för personal på apotek att kontakta läkare vid

misstankar om läkemedelsmissbruk. I motionerna yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionerna anförts om sekretess mellan apotek och

vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk. I

motionerna framhålls bl.a. att syftet med den begärda ändringen

är att ge missbrukare möjlighet till vård för att komma ur sitt

beroende. Syftet är således inte att kontrollera läkarnas

verksamhet beträffande ordination av läkemedel.

Gällande regler m.m.

Bestämmelser om sekretess inom det allmännas hälso- och

sjukvårdsverksamhet till skydd för enskilda intressen finns

främst i 7 kap. 1 § sekretesslagen. Enligt denna paragraf gäller

sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskildas

hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte

står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller

någon honom närstående lider men. Paragrafen är tillämplig för

bl.a. medicinalpersonal och apotekare, under förutsättning att

de är i allmän tjänst. För personal vid sjukhus och andra

inrättningar som drivs i privat regi tillämpas bestämmelserna i

lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen

m.fl. (tillsynslagen). Sekretessbestämmelserna i den lagen är

utformade i syfte att i princip samma sekretess skall råda inom

den privata hälso- och sjukvården som inom sådan vård som

bedrivs i allmän verksamhet (prop. 1980/81:28 s. 22). Med hälso-

och sjukvårdspersonal avses även personal vid apotek.

Tillämpningen av menrekvisitet torde i praktiken innebära att

uppgiftslämnande mellan apotek och läkare om en enskild patients

läkemedelsförbrukning endast kan ske om patienten gett sitt

samtycke härtill.

Tidigare riksdagsbehandling

I det betänkande (1988/89:KU14) som låg till grund för

riksdagens begäran om den översyn som resulterat i den

föreliggande propositionen behandlades en motion med samma

innebörd som de nu aktuella motionerna. Hösten 1990 behandlade

utskottet (1990/91:KU10) ånyo en motion av samma slag.

Utskottet, som kunde konstatera att den i motionen upptagna

frågan hade behandlats i den departementspromemoria som nu är

aktuell -- (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på

vårdområdet -- ansåg att den då pågående beredningen inte på

förevarande punkt borde föregripas genom att riksdagen tog

ställning till motionen, varför den avslogs. Riksdagen följde

utskottet.

Propositionen

I propositionen diskuteras den i motionerna upptagna frågan.

Något förslag till ändrade regler läggs dock inte fram.

Ställningstagandet sammanhänger med den uppbyggnad som för

närvarande pågår av regionalt lokaliserade enheter för tillsyn

av bl.a. hälso- och sjukvård. I denna del anförs i propositionen

följande (prop. s. 16 f.).

I propositionen 1988/89:130 om socialstyrelsens framtida roll,

uppgifter och inriktning föreslog regeringen att regionalt

lokaliserade enheter för tillsyn av bl.a. hälso- och sjukvård

skulle inrättas på högst sex orter i landet. Enheterna skulle

utgöra en del av socialstyrelsen. I propositionen uttalade

föredragande statsrådet att enheterna även borde svara för

tillsyn av förskrivningen av läkemedel i syfte att uppmärksamma

och förhindra missbruk (s. 19). Riksdagen beslutade att

propositionen i denna del inte skulle föranleda något riksdagens

uttalande (1988/89:SoU24, rskr. 296).

De regionala tillsynsenheterna är för närvarande under

uppbyggnad. Frågan om hur tillsynen över förskrivningen av

beroendeframkallande medel närmare skall anordnas har ännu inte

lösts. Innan det bestämts hur tillsynsenheterna skall organisera

sin verksamhet går det inte att fastställa vilka förändringar i

sekretesslagen eller andra lagar detta kan motivera. I likhet

med remissinstanserna anser jag att det är angeläget att frågan

får en snar lösning. Jag vill även nämna att denna fråga kommer

att behandlas i huvudbetänkandet från utredningen (S 1987:03) om

översyn av bestämmelserna om tillsyn över hälso- och

sjukvårdspersonalen. Betänkandet kommer enligt planerna att

överlämnas till chefen för socialdepartementet under våren 1991.

Socialutskottets yttrande

I yttrandet i denna del erinras bl.a. om att socialutskottet i

betänkande 1990/91:So4 behandlade motioner om behovet av

åtgärder mot läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk.

Socialutskottet uttalade därvid att det fann det anmärkningsvärt

att regeringen ännu inte vidtagit någon åtgärd med anledning av

ett tillkännagivande år 1987 när det gällde vården av

läkemedelsberoende och läkemedelsmissbrukare. Utskottet ansåg

också att det var angeläget att en ny läkemedelslagstiftning kom

till stånd. Arbetet i regeringskansliet med beredningen av

läkemedelsutredningens förslag med sikte på en proposition måste

därför enligt utskottet bedrivas aktivt.

Härefter redovisar socialutskottet följande bedömning av den

fråga som tagits upp i de båda motionerna (yttr. s. 48 f.).

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget

att frågan får en snar lösning. Utskottet konstaterar dock

samtidigt att de regionala tillsynsenheterna inom

socialstyrelsen fortfarande är under uppbyggnad och att frågan

om hur enheternas tillsyn över förskrivningen av läkemedel skall

utformas ännu inte är löst. Sistnämnda fråga avses också bli

behandlad i ett betänkande under våren av tillsynsutredningen.

Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen

med de förslag som kan behövas för att förhindra

läkemedelsmissbruk. Med det anförda föreslår utskottet att

motionerna K40 (fp) och K42 (fp) yrkande 4 avstyrks.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Det problem som

tagits upp i motionen har som ovan framgått vid flera tidigare

tillfällen påtalats i bl.a. motioner behandlade i

konstitutionsutskottet och socialutskottet. Utskottet anser i

likhet med socialutskottet det angeläget att frågan får en snar

lösning. Konstitutionsutskottet utgår ifrån att regeringen --

sedan de ovannämnda regionala tillsynsenheternas organisation

bestämts -- skyndsamt tar upp frågan till beredning och

återkommer till riksdagen med de lagförslag i saken som därvid

visar sig erforderliga. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1990/91:K40 och 1990/91:K42 yrkande 4.

5. Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet

(avsnitt 2.2. i propositionen)

I propositionen diskuteras i förevarande avsnitt frågan om

behov föreligger att införa en särskild bestämmelse om att

kliniker och andra s.k. basenheter inom hälso- och sjukvården

skall jämställas med myndigheter vid tillämpningen av

sekretesslagen. Departementschefens slutsats blir att det inte

nu föreligger tillräckligt behov för att införa en sådan

bestämmelse.

Motionen

I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande

till att klargöra tolkningen av begreppen "myndighet" och

"basenhet" vid tillämpning av sekretesslagen (yrkande 8).

Motionären, som erinrar om att nuvarande lagstiftning har lett

till olika tolkningar av begreppet myndighet, konstaterar att

rättsläget fortfarande är oklart. Motionären är kritisk mot att

departementschefen -- utan att föreslå någon lagändring -- i

propositionen redovisat sin tolkning av tidigare lagändringar.

Enligt motionären innebär detta ett konstitutionellt problem.

Motionären anför i saken bl.a. följande.

Enligt regeringsformen kan riksdagen endast utfärda regler och

andra direktiv genom lag. För tolkningen av en lag är de

förarbeten som riksdagen samtidigt antar som sina uttalanden av

betydelse. Sådana uttalanden är givetvis underordnade texten i

den lag som stiftas. Denna text kan inte i efterhand ges ny

mening eller nytt innehåll. Uttalanden av riksdagen rörande

tolkning av tidigare stiftad lag saknar stöd i regeringsformen.

De uttalanden regeringen gjort i propositionen är av denna

karaktär. Dessa uttalanden saknar alltså konstitutionellt stöd

och därmed även formell juridisk betydelse, även om de

skulle godkännas av riksdagen.

Gällande regler

Sekretess innebär i princip att en uppgift inte får lämnas

till en enskild eller till en annan myndighet (1 kap. 2 och 3 §§

sekretesslagen). Förbudet mot att lämna uppgifter mellan olika

myndigheter gäller också mellan olika verksamhetsgrenar inom

samma myndighet, om de är att betrakta som självständiga i

förhållande till varandra. Sekretessreglerna i 7 kap. 1 §

sekretesslagen skall således tillämpas när uppgifter om en

patient lämnas mellan organ inom en landstingskommun eller en

kommun som inte ingår i en landstingskommun, om organen är att

anse som olika myndigheter eller självständiga verksamhetsgrenar

inom en och samma myndighet. Avgörande för vilket sekretesskydd

som gäller för uppgifter som finns hos ett organ inom en

landstingskommun är alltså i vilken utsträckning hälso- och

sjukvården inom en landstingskommun är uppdelad på olika

myndigheter och på självständiga verksamhetsgrenar inom en

myndighet.

Propositionen

I propositionen konstateras att det råder olika uppfattningar

om huruvida en basenhet utgör en självständig verksamhetsgren

inom hälso- och sjukvården eller inte. Efter att ha redogjort

för vissa av dessa uppfattningar och redovisat olika

förarbetsuttalanden m.m. tas i propositionen upp det förslag

till lagstiftning som lagts fram i departementspromemorian i

ärendet. Enligt detta förslag skulle sekretesslagen ändras så

att kliniker och andra s.k. basenheter inom hälso- och

sjukvården blev att anse som självständiga verksamhetsgrenar i

förhållande till varandra enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen.

Departementschefens slutsats blir emellertid att det -- efter

vad som framkommit vid remissbehandlingen av förslaget -- för

närvarande inte är lämpligt att utforma regleringen på

föreslaget sätt. Som skäl för denna ståndpunkt anförs i

propositionen bl.a. följande (prop. s.24).

-- -- -- Begreppet basenhet är inte närmare bestämt och

storleken av de olika enheterna varierar mellan de olika

sjukvårdsmyndigheterna. Detta gör att begreppet, åtminstone för

närvarande, inte bör läggas till grund för en rättslig

reglering. Vidare har i förslaget inte beaktats att

enhetsindelningen inom hälso- och sjukvården kommer att i viss

utsträckning ändras fr.o.m. den 1 juli 1991. Detta innebär bl.a.

att en chefsöverläkares verksamhetsområde kan innefatta flera

kliniker. Ett genomförande av förslaget kan därför innebära att

nya problem skulle uppstå när det gäller att bestämma var

sekretessgränserna går inom den offentliga hälso- och

sjukvården.

Det går heller inte att bortse från att förslaget kan medföra

merarbete för läkarna och därmed också ökade kostnader för

sjukvården. Vidare kan förslaget medföra komplikationer vid

införande av nya organisatoriska lösningar inom sjukvården,

t.ex. den s.k. Dalamodellen. -- -- --

Frågan om i vilka fall en sekretessprövning skall göras innan

en uppgift lämnas inom hälso- och sjukvården får därför, enligt

propositionen, åtminstone tills vidare prövas enligt nu gällande

regler.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet anför i saken följande (yttr. s. 46).

Utskottet delar bedömningen i propositionen att nya

sekretessproblem sannolikt uppstår om förslaget i promemorian nu

genomförs om att s.k. basenheter skall jämställas med

myndigheter i sekretesshänseende. Även merarbete och ökade

kostnader för sjukvården kan bli följden. Eftersom de nya

organisatoriska modellerna inte hunnit ta form ännu skulle det,

enligt utskottet, vara förhastat att nu lagstifta i frågan.

Utskottet utgår från att socialstyrelsen nära följer den

organisatoriska utvecklingen inom sjukvården och om det behövs

utarbetar allmänna råd för tillämpningen av de aktuella

bestämmelserna. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att

motion K42 (fp) yrkande 8 avstyrks.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet får anföra följande. I förevarande

propositionsavsnitt diskuteras ett förslag till ändring av 1

kap. 3§ sekretesslagen framlagt i den departementspromoria som

propositionen i vissa delar grundar sig på. Enligt förslaget

skall de bestämmelser i sekretesslagen som avser myndigheter

också gälla mellan olika s.k. basenheter inom hälso- och

sjukvården. Förslaget innebär bl.a. att olika kliniker inom ett

sjukhus utgör självständiga verksamhetsgrenar i förhållande till

varandra, varför de är att jämställa med myndigheter vid

tillämpning av sekretesslagen.

Under hänvisning till vad som framkommit under

remissbehandlingen av promemorieförslaget blir

departementschefens slutsats emellertid att det för närvarande

inte är lämpligt att utforma regleringen på det sätt som

föreslagits i promemorian. Sammanfattningsvis anser

departementschefen att det inte "nu" föreligger tillräckligt

underlag för att införa en bestämmelse om att basenheterna inom

hälso- och sjukvården utgör särskilda verksamhetsgrenar i

sekretesslagens mening.

I motion 1990/91:K42 yrkande 8 har ifrågasatts om inte vissa

av departementschefens uttalanden i förevarande

propositionsavsnitt syftat till att ändra eller komplettera

tidigare motivuttalanden gällande det aktuella lagrummet.

Utskottet vill med anledning härav endast framhålla att de

ifrågavarande uttalandena gjorts i samband med en analys av

gällande rätt på området.

I motionen har begärts att riksdagen hos regeringen begär

förslag till lagändring syftande till att klargöra tolkningen av

begreppen myndighet och basenhet vid tillämpningen av

sekretesslagen. Enligt motionären är det nuvarande rättsläget så

oklart att en lagändring är nödvändig.

I propositionen har redovisats de skäl som gjort att

departementschefen inte funnit det möjligt att "nu" lägga fram

lagstiftning av det slag som motionären efterfrågat. Utskottet

godtar denna bedömning, varvid utskottet särskilt vill

understryka de svårigheter som är förknippade med vissa nära

förestående nya organisatoriska lösningar inom sjukvården. I

sammanhanget vill utskottet dock erinra om att lagstiftningen på

förevarande område, som är av provisorisk karaktär, medfört

vissa tolknings- och tillämpningsproblem. Mot denna bakgrund

utgår utskottet ifrån att man inom regeringskansliet uppmärksamt

följer utvecklingen på området och noggrant överväger behovet av

förtydligande lagstiftning. I det sammanhanget är enligt

utskottets mening bl.a. av intresse vissa uttalanden i saken av

data- och offentlighetskommittén (DOK) i betänkandet (SOU

1986:24) Integritetsskyddet i informationssamhället 1 (se

s.65f.). Med det anförda avstyrker utskottet motion

1990/91:K42 yrkande 8.

6. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och

sjukvårdsadministration (avsnitt 2.3 i propositionen)

6.1 Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen

Motionerna

Förslaget till ändring i 7 kap. 1§ sekretesslagen tas upp i

fyra av motionerna i ärendet. Förslaget innebär att uppgifter

skall få lämnas mellan olika myndigheter inom den kommunala och

landstingskommunala hälso- och sjukvården för statistik,

forskning och administration, om ett s.k. rakt skaderekvisit

tillåter det.

I motion K37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen

avslår regeringens förslag om viss uppgiftsskyldighet för

sjukhusadministrationen (yrkande 2). Motionärerna anser att

gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd

nivå. Om sjukvårdsadministrationen ges lättnader i sekretessen

kan det enligt motionen medföra att personlig integritet och

rättssäkerhet kränks.

I motion K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen

avslår propositionen såvitt avser ändring av 7 kap. 1§

sekretesslagen (1980:100) (yrkande 1). Enligt motionärerna är

ändamålen forskning, statistik och administration så allmänt

angivna att det är svårt att skapa sig någon bild av vad denna

öppning i sekretesslagen kan innebära för den enskilde. Vidare

framhålls att flera remissinstanser har avstyrkt förslaget.

Bland dessa ingår datainspektionen, som har hävdat att man bör

invänta det arbete som utredningen (S 1988:02) om

informationsstrukturen m.m. för hälso- och sjukvården (INFHOS)

bedriver.

I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen

beslutar att 7 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen skall ha

följande lydelse:

En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver

verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till

annan sådan myndighet för forskning eller framställning av

statistik eller för administration på verksamhetsområdet. Utan

hinder av -- -- -- (yrkande 1).

I motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om avidentifiering

av personuppgifter före utlämnande (yrkande 2). Motionärerna

anser att det inte av propositionen framgår vilka skäl som

motiverar ett uppgiftsutlämnande för forskning, statistik och

administration med s.k. rakt skaderekvisit och att förslaget

medför ett avsevärt försvagat skydd för den enskilde. Uppgifter

för forskning och statistik bör enligt motionen avidentifieras

före överlämnandet. Särskilt allvarligt anses förslaget vara om

rätt att överföra personuppgifter för administration. En

generell rätt att överlämna patientuppgifter i s.k.

patientadministrativa system bör därför enligt motionen inte

medges. Endast de uppgifter som den mottagande myndigheten

rimligen kan behöva för sitt arbete bör utlämnas. Uppgifter för

vårdplanering, ekonomisk uppföljning och liknande administrativa

göromål bör enligt motionen avidentifieras före utlämnandet.

I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att

riksdagen avslår förslaget till ändring i 7 kap. 1 §

sekretesslagen (yrkande 6). Motionären erinrar om att hon vid

ett flertal tillfällen krävt att centrala offentliga register

med integritetskänsliga uppgifter måste regleras i särskilda

lagar, s.k. registerlagar. I motionen nämns i sammanhanget

sådana personregister som förs av myndigheter inom hälso- och

sjukvården samt socialtjänsten och som är upprättade för vård-

och behandlingsändamål. Enligt motionen skulle ett genomförande

av det föreliggande förslaget -- utan att register av bl.a.

nyssnämnt slag har reglerats genom registerlagar -- komma att

medföra att ytterst känsliga uppgifter om enskilda personer

under icke betryggande former skulle kunna flyta omkring i stora

datasystem. Motionären betonar att under inga omständigheter ett

uppgiftslämnande mellan kommuner och landstingskommuner av

integritetskänsliga uppgifter får ske för administrativa

ändamål. I yrkande 7 i motionen (delvis) begärs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om s.k. registerlagar, dels för reglering av vart och ett av de

centrala statliga personregistren, dels för en allmän reglering

av personregister med känsligt innehåll inom hälso- och

sjukvården samt socialtjänsten.

Bakgrund

Det finns för närvarande ca 15 centrala register för forskning

och statistik som förs av socialstyrelsen. Uppgifterna till

dessa register hämtas från samtliga landstingskommuner och de

kommuner som inte ingår i dessa. Enligt propositionen lär det

finnas ca 300 register med patientuppgifter inom hälso- och

sjukvården.

De i detta sammanhang aktuella registren förs, liksom andra

personregister, enligt reglerna i datalagen. Det betyder att de

har inrättats med stöd av ett beslut av regeringen eller

riksdagen -- jämför 2 a § datalagen (1973:289) -- eller med

tillstånd av datainspektionen enligt 2§ samma lag. För

register som endast används för vård- eller behandlingsändamål

krävs dock inget sådant tillstånd. Datainspektionen har tillsyn

över registren och kan meddela föreskrifter för dem.

På samma sätt som uppgiftslämnande i vårdsyfte regleras av

sekretesslagen styr den lagen också möjligheterna till

uppgiftslämnande av sekretessbelagda uppgifter för forskning,

statistik och administration. I första hand är därvid

bestämmelsen om hälso- och sjukvårdssekretess i 7 kap. 1 §

sekretesslagen tillämplig. Enligt detta lagrum får uppgift inom

hälso- och sjukvården om enskilds hälsotillstånd eller

personliga förhållanden inte lämnas ut om det inte står klart

att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom

närstående lider men (s.k. omvänt skaderekvisit).

Propositionen

I propositionen konstateras att det vid sekretesslagens

tillkomst torde ha varit avsett att en skadeprövning enligt det

omvända skaderekvisitet i regel skall ske i varje enskilt fall,

alltså varje gång en uppgift lämnas ut från myndigheten, och att

ett mera rutinmässigt uppgiftslämnande av det slag som

förekommer och som inte är författningsreglerat bör bygga på en

mera generell skadeprövning.

Det framlagda förslaget innebär att uppgifter får lämnas från

en kommunal eller landstingskommunal myndighet som bedriver

verksamhet som avses i det aktuella lagrummets första stycke

till en annan sådan myndighet för forskning eller framställning

av statistik eller för administration på verksamhetsområdet.

Dock bör sekretess gälla för en uppgift, om det kan antas att

den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften

röjs.

I förevarande propositionsavsnitt diskuteras vidare huruvida,

som en remissinstans föreslagit, i ärendet även borde tas upp

frågan om lagreglering av vissa register. Departementschefen

erinrar om att i proposition 1990/91:60 om offentlighet,

integritet och ADB uttalats att vissa register hos bl.a.

socialstyrelsen på sikt bör regleras i lag. Enligt

departementschefen kräver dock frågan om vilka register som

skall lagregleras ytterligare överväganden, vilka inte har

ansetts kunna göras inom ramen för förevarande ärende.

Departementschefen framhåller vidare att hon inte kan se att

arbetet inom utredningen om informationsstrukturen m.m. inom

hälso- och sjukvården (INFHOS) kommer att påverka de aktuella

frågorna. Departementschefen kan inte finna skäl att i avvaktan

på det resultat utredningen kan komma fram till skjuta upp den

som det bedöms nödvändiga justeringen av reglerna i detta

avseende. (I det av INFHOS avgivna betänkandet /SOU 1991:18/

Informationsstruktur för hälso- och sjukvården -- en

utvecklingsprocess föreslås bl.a. att de centrala personregister

som bedöms vara nödvändiga att föra på central nivå skall

regleras i lag.)

I propositionen diskuteras vidare -- mot bakgrund av att två

remissinstanser ansett att ett villkor för uppgiftslämnande till

forskning är att uppgifterna är avidentifierade -- frågan om

s.k. krypterade forskningsregister. Departementschefen

konstaterar bl.a. att frågan om användande av krypterade

forskningsregister för närvarande övervägs av

Datalagsutredningen (Ju 1989:02), som väntas avlämna sitt

nästa delbetänkande under våren 1991. Vidare påpekas att

forskningsregister och andra register så långt det är möjligt

inte bör innehålla personnummer eller andra uppgifter som gör

att enskilda kan identifieras.

Riksdagsbehandling av proposition 1990/91:60 om offentlighet,

integritet och ADB

I betänkande 1990/91:KU11 med anledning av proposition

1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB behandlade

konstitutionsutskottet flera motioner i anslutning till frågan

om registerlagar. Enligt utskottets mening är det allmänt sett

av stor betydelse att en författningsreglering av ADB-register

kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de

registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av

känsliga uppgifter i myndighetsregister. Utskottet ansåg i

likhet med vad som anförts i propositionen att register hos

socialstyrelsen, landstingskommunerna, kommunerna och

riksförsäkringsverket bör regleras i särskilda registerlagar.

Utskottet delade departementschefens uppfattning att det krävs

ingående överväganden i fråga om vilka register inom dessa

områden som bör lagregleras (bet. s. 11).

I betänkandet behandlades också bl.a. frågan om kryptering

(bet. s.28f.). Utskottet konstaterade att frågor om

kryptering skulle tas upp av datalagsutredningen. Utskottet fann

inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande när det

gällde frågan om att hos regeringen begära en redovisning över

hur kryptering kan användas i olika datasystem. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 160).

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet redovisar följande bedömning (yttr. s. 44).

Vad först gäller förslaget om ökade möjligheter till

uppgiftslämnande för vissa ändamål inom eller mellan kommuner

och landsting instämmer utskottet i propositionens förslag.

Utskottet anser det därvid viktigt att onödiga uppgifter så

långt möjligt sorteras bort före ett utlämnande. Detta synsätt

är också propositionens. Utskottet kan inte finna att förslaget

kan leda till några nackdelar för den enskildes integritet eller

rättssäkerhet som motionärerna påstår. För de uppgifter som

lämnas till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården med

stöd av den föreslagna bestämmelsen gäller samma starka

sekretess som före ett utlämnande.

Med hänsyn till det anförda föreslår socialutskottet att

samtliga här aktuella motioner avstyrks.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Utskottet delar

bedömningen i propositionen att -- av i propositionen angivna

skäl -- det nuvarande regelsystemet i fråga om uppgiftslämnande

mellan olika myndigheter inom den kommunala och

landstingskommunala hälso- och sjukvården för statistik,

forskning och administration nu bör justeras. Vid utformningen

av det aktuella förslaget har det gällt att åstadkomma en riktig

avvägning mellan, å ena sidan, intresset av att den enskildes

integritetsskydd inte träds för när samt, å andra sidan,

intresset av att kunna utlämna uppgifter för angivna ändamål.

I motionerna har bl.a. hävdats att eller ifrågasatts om det

framlagda förslaget är godtagbart med hänsyn till den enskildes

integritet och rättssäkerhet.

I propositionen ägnas som ovan framgått betydande utrymme åt

behandlingen av integritetsfrågan. Departementschefen har därvid

bl.a. framhållit följande.

Integritetsfrågan bör i första hand beaktas när man bestämmer

vilka slag av uppgifter som skall tillföras ett visst register.

Frågan får då bedömas med hänsyn bl.a. till uppgifternas art,

det sekretesskydd uppgifterna kommer att få hos mottagaren samt

den tekniska utformningen av informationssystemet. Detta bör

medföra bl.a. att uppgifter normalt inte lämnas för t.ex.

administrativa ändamål från en landstingskommun till en annan.

Vidare bör forskningsregister och andra register så långt det är

möjligt för verksamheten inte innehålla personnummer eller andra

uppgifter som gör att enskilda kan identifieras.

Envägskryptering kan vara ett betydelsefullt komplement till

sekretessregleringen för att skydda den enskildes integritet.

Socialutskottet har i sitt yttrande framhållit vikten av att

onödiga uppgifter så långt möjligt sorteras bort före ett

utlämnande. Socialutskottet har inte kunnat finna att förslaget

kan leda till några nackdelar för den enskildes integritet eller

rättssäkerhet som motionärerna påstått.

Konstitutionsutskottet delar socialutskottets bedömning.

Utskottet vill i sammanhanget särskilt understryka vad som i

propositionen uttalats om att forskningsregister och andra

register så långt det är möjligt för verksamheten inte skall

innehålla personnummer eller andra uppgifter som gör att

enskilda kan identifieras. När det gäller de föreslagna

lättnaderna i sekretessen för uppgifter utlämnade för

sjukvårdsadministrativa ändamål vill utskottet vidare erinra om

vikten av att sådana uppgifter inte blir tillgängliga hos den

andra myndigheten för andra ändamål. Som framhållits i

propositionen (prop. s.32) bör därför uppgifter om diagnos och

andra känsliga förhållanden i många fall kunna sorteras bort

innan uppgifterna lämnas ut för angivet ändamål.

Med hänvisning till det anförda får utskottet, som avstyrker

motionerna 1990/91:K37 yrkande 2, 1990/91:K38 yrkande 1,

1990/91:K39 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:K42 yrkandena 6 och 7

delvis, tillstyrka förslaget såvitt nu är i fråga.

6.2 Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso-

och sjukvården

Motionerna

Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och

sjukvården tas upp i tre av motionerna i ärendet. Förslaget

innebär att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter för

kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till

socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och

statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område.

I motion 1990/91:K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser förslag

till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården

(yrkande 2). Enligt motionärernas uppfattning bör centrala

offentliga register med integritetskänsliga uppgifter regleras i

särskild lag. I motionen framhålls att en sådan lagreglering

medför att medborgaren får en bättre överblick när det gäller

var uppgifter om honom själv finns och för vilket ändamål som

uppgifterna insamlas.

I motion 1990/91:K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att

riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om viss

uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (yrkande 3).

Enligt motionen öppnar lagförslaget möjligheter för

informationsinsamling inom ett synnerligen brett område. I den

föreslagna lagen regleras endast de uppgiftsmottagande

myndigheterna medan användningsområdet för uppgiftsinsamlingen

generaliserats till forskning och statistikframställning.

Motionärerna finner det särskilt anmärkningsvärt att en

diskussion av säkerhetsproblemen ur den enskildes synvinkel

saknas liksom en analys av säkerhetsproblemen.

I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att

riksdagen avslår förslaget om lag om viss uppgiftsskyldighet

inom hälso- och sjukvården (yrkande 5) och att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k.

registerlagar, dels för reglering av vart och ett av de centrala

statliga personregistren, dels för en allmän reglering av

personregister med känsligt innehåll inom hälso- och sjukvården

samt socialtjänsten (yrkande 7 delvis). Motionären anser att

centrala offentliga register med integritetskänsliga uppgifter

måste regleras i särskilda s.k. registerlagar. Bestämmelser om

kryptering måste tas in i de aktuella registerlagarna enligt

motionen. Frågan om det s.k. informerade samtycket är också

viktigt att belysa.

Vidare yrkas i en motion från den senaste allmänna

motionstiden -- motion 1990/91:K423 av Anders Björck m.fl. (m)

-- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om informationsrutiner mellan socialstyrelsen

och sjukvårdens olika enheter (yrkande 2). I motionen anförs

att data- och offentlighetskommittén påtalat att den

uppgiftsöverföring som i dag sker till socialstyrelsens

forsknings- och statistikregister från landstingen inte är

förenlig med sekretesslagen. En förutsättning för centrala

register av det slag det här gäller bör enligt motionen vara att

de har stöd i en särskild registerlag. Motionärerna anser det

nödvändigt att arbetet med den proposition om sekretess som

aviserats i budgetpropositionen sker skyndsamt.

Propositionen

Förslaget i förevarande del innebär att regeringen bemyndigas

att meddela föreskrifter för kommuner och landstingskommuner att

lämna uppgifter till socialstyrelsen och läkemedelsverket för

forskning och statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens

område. I propositionen anges bl.a. (prop. s. 34) att det vid

utformningen av sådana föreskrifter givetvis ankommer på

regeringen att väga behovet av uppgifter för forskning och

statistikframställning mot enskildas integritetsintresse. Vidare

framhålls att vid bedömningen av vilka uppgifter som skall

lämnas har det sekretesskydd som uppgifterna får hos

socialstyrelsen och läkemedelsverket naturligtvis stor betydelse

(jfr 9 kap. 4 § och 13 kap. 3 § sekretesslagen).

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet redovisar i yttrandet följande bedömning

(yttr. s. 44).

Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen om

uppgiftsskyldighet inte innebär något ställningstagande till

vilka personregister för forskning och statistik som skall

finnas. Frågan om tillstånd till sådana register prövas av

datainspektionen och i vissa fall av riksdagen eller regeringen.

Utskottet delar konstitutionsutskottets tidigare bedömning

(1990/91:KU11) om lagreglering av sådana register.

Med hänvisning till det anförda föreslår socialutskottet att

samtliga här aktuella motioner avstyrks.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Genom förslaget i

denna del bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter för

kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till

socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och

statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område.

Avslag på förslaget yrkas i de i detta avsnitt aktuella

följdmotionerna. I motionerna 1990/91:K38, 1990/91:K42 och

1990/91:K423 framhålls det angelägna i att centrala offentliga

register med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskilda

s.k. registerlagar. Enligt motion 1990/91:K39 öppnar förslaget

möjligheter för informationssamling inom ett synnerligen brett

område.

Som framhållits i socialutskottets yttrande innebär förslaget

inte något ställningstagande till vilka personregister för

forskning och statistik som skall finnas. Frågan om tillstånd

för sådana register prövas av datainspektionen och i vissa fall

av riksdagen eller regeringen. Konstitutionsutskottet har

nyligen framhållit (1990/91:KU11) att det i och för sig allmänt

sett är av stor betydelse att en författningsreglering av

ADB-register kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de

registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av

känsliga uppgifter i myndighetsregister. Utskottet uttalade

vidare att register hos bl.a. socialstyrelsen borde regleras i

särskilda registerlagar. Som utskottet därvid konstaterade krävs

emellertid ingående överväganden i fråga om vilka register inom

dessa områden som bör lagregleras. Enligt utskottets mening

finns inte skäl att i avvaktan på vad som kan bli resultatet av

denna fråga vänta med förevarande förslag.

Med anledning av vad som anförts i motion 1990/91:K39 får

utskottet erinra om att det -- såsom understrukits i

propositionen -- ankommer på regeringen att vid utformningen av

föreskrifter med stöd av det i förslaget givna bemyndigandet

väga behovet av uppgifter för forskning och

statistikframställning mot enskildas integritetsintresse. Vid

bedömningen av vilka uppgifter som skall lämnas har det

sekretesskydd som uppgifterna får hos socialstyrelsen och

läkemedelsverket naturligtvis stor betydelse. Utskottet, som

finner integritetsaspekten tillräckligt beaktad, tillstyrker

förslaget. Motionerna 1990/91:K38 yrkande 2, 1990/91:K39 yrkande

3, 1990/91:K42 yrkandena 5 och 7 delvis samt 1990/91:K423

yrkande 2 avstyrks.

7. Översyn av sekretesslagen

Motionerna

I fem av motionerna i ärendet begärs att regeringen gör en

översyn av sekretesslagstiftningen. I några av dessa motioner

begärs en generell översyn medan återstående motioner avser en

översyn av begränsade delar av denna lagstiftning.

I motion 1990/91:K423 yrkande 3 av Anders Björck m.fl. (m)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående översyn av myndigheters tillämpning

av sekretesslagstiftningen.

Motionärerna anser att det finns två viktiga skäl som talar

för att regeringen bör ta initiativ till en översyn av hur

svenska myndigheter tillämpar sekretesslagstiftningen. Enligt

motionärerna skulle en sådan översyn dels leda till en bättre

tillämpning, dels ge regering och riksdag en bättre bild av hur

den sekretess fungerar som ibland är en förutsättning för

inrättande av vissa datasystem. Enligt motionen bör riksdagen

som sin mening ge regeringen det anförda till känna.

I motion 1990/91:K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att sekretessreglerna måste ses över för att

underlätta arbetet med att hjälpa utsatta barn (yrkande 1). I

motionen tas utredningar om sexuella övergrepp mot barn upp.

Motionärerna anser att det härvid är nödvändigt att samordna

rättsväsende, socialförvaltning och aktuella vårdinsatser. I

syfte att underlätta samarbetet bör enligt motionen en översyn

av gällande sekretessregler ske.

I motion So276 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om socialtjänstlagens och skollagens utformning samt om behovet

av en översyn av sekretesslagen (yrkande 3). Motionärerna anser

att skolans, hemmets och socialtjänstens gemensamma ansvar för

elevernas sociala utveckling bör anges i socialtjänstlagen och

skollagen. Motionärerna framhåller vikten av att

sekretesslagstiftningen har en sådan utformning att samarbetet

mellan berörda organ inte förhindras. En översyn av

sekretesslagen, för att komma till rätta med de problem som

finns när det gäller information mellan myndigheter, är enligt

motionen därför angelägen.

I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till en generell översyn av

sekretesslagstiftningen enligt vad som anförts i motionen

(yrkande 4). Motionärerna anser att de upprepade ändringar av

sekretesslagen som gjorts sedan den trädde i kraft för tio år

sedan medfört att den blivit svåröverskådlig och svår att

tillämpa. Sekretesskyddet bör enligt motionen endast brytas i de

fall detta kan förväntas vara till gagn för de människor

uppgifterna avser eller när ett starkt allmänintresse kräver

det. Vid en översyn anses det också angeläget att regler skapas

som möjliggör ett samarbete mellan skola, socialtjänst och

hälso- och sjukvård kring barn med problem.

I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en översyn av sekretesslagstiftningen och en attitydförändring i

myndighetskulturen (yrkande 2). Enligt motionen bör denna

översyn syfta till att öppenheten i samhället ökar på

medborgarnas villkor och inte bakom deras rygg.

Promemorian (Ds 1990:11)

Den i motionerna 1990/91:So276 och 1990/91:K39 berörda frågan

om sekretessen mellan socialtjänsten -- under vilken bl.a.

förskole- och fritidshemsverksamhet faller -- och skolan

behandlas i den i det föregående omnämnda promemorian i ärendet.

I promemorian diskuteras frågan om huruvida lättnader i

sekretessen bör införas i förhållande till andra myndigheter

utanför vårdområdet, t.ex. till skolan. Om man från

socialtjänstens sida -- i arbetet med att bistå barn som har

allvarliga problem -- anser det nödvändigt att skolan medverkar

i detta stöd, torde enligt promemorian uppgifter kunna lämnas

från socialtjänsten till skolan med stöd av 1 kap. 5§

sekretesslagen. Med hänvisning till det anförda bör enligt

promemorian inte nu föreslås några lättnader i sekretessen

mellan socialtjänsten och skolan (promemorian s. 43).

Propositionen

Någon lättnad i sekretessen som innebär att uppgifter skall

kunna lämnas från vårdmyndigheterna till myndigheter utanför

vårdområdet utöver vad som för närvarande gäller bör enligt

propositionen nu inte införas (prop. s. 16). Enligt

propositionen motiveras detta ställningstagande inte minst av

att uppgifterna får ett sämre sekretesskydd utanför vårdområdet.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet redovisar i sitt yttrande följande bedömningar

av de i motionen upptagna frågorna (yttr. s. 52).

Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL innebär bl.a. att

samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten

underlättas i utredningar om om sexuella övergrepp. När det

gäller samarbetet mellan socialtjänsten och skolan delar

utskottet den uppfattning som framförs i departementspromemorian

om skälen till varför någon lättnad i sekretessen inte nu bör

göras.

Enligt uppgift följer man i regeringskansliet med

uppmärksamhet tillämpningen av sekretesslagstiftningen. En

översyn av vissa sekretessfrågor inom vårdområdet har också

genomförts på riksdagens initiativ, som resulterat i nu

föreliggande proposition. Socialutskottet finner därför såvitt

avser utskottets beredningsområde inte anledning för riksdagen

att ta initiativ till en allmän översyn av tillämpningen.

Med hänvisning till det anförda föreslår socialutskottet att

motionerna 1990/91:K39 yrkande 4, 1990/91:K41 yrkande 2,

1990/91:K405 yrkande 1 och 1990/91:So276 yrkande 3 avslås. --

(Den återstående motionen i förevarande avsnitt -- motion

1990/91:K423 yrkande 3 -- har inte varit föremål för

socialutskottets yttrande.)

Konstitutionsutskottets bedömning

I förevarande avsnitt föreligger till bedömning fem motioner i

vilka alla begärts att regeringen gör en översyn av

sekretesslagstiftningen. I tre av motionerna -- motionerna

1990/91:K39, 1990/91:K41 och 1990/91:K423 -- begärs en mera

generell översyn av lagstiftningen medan det i de båda

återstående motionerna -- motionerna 1990/91:K405 och

1990/91:So276 begärs en översyn av vissa sekretessfrågor.

Vad först angår sistnämnda båda motioner får

konstitutionsutskottet anföra följande.

I motion 1990/91:K405 begärs att en översyn görs av vissa

sekretessregler för att underlätta arbetet med att hjälpa

utsatta barn. I motionen tas därvid särskilt upp utredningar om

sexuella övergrepp mot barn.

Utskottet kan konstatera att den i det föregående tillstyrkta

ändringen i 14 kap. 2 § sekretesslagen bl.a. syftar till att

underlätta samarbetet mellan hälso- och sjukvården samt

socialtjänsten i utredningar av i motionen angivet slag.

Utskottet finner inte påkallat att ta det i motionen begärda

initiativet. Med det anförda avstyrker utskottet motion

1990/91:K405 yrkande 1.

I motion 1990/91:So276 begärs bl.a. att en översyn företas av

de sekretessregler som har betydelse för samarbetet mellan

socialtjänsten och skolan.

Som ovan framgått har frågan om uppgiftsutbyte mellan

vårdmyndigheterna å ena sidan och skolan å andra sidan berörts i

den i ärendet föreliggande departementspromemorian. Enligt

propositionen (prop. s. 16) har därvid emellertid inte kommit

fram tillräckliga skäl för att nu förordna om undantag för

sekretess på detta område. I propositionen motiveras

ställningstagandet inte minst av att uppgifterna får ett sämre

sekretesskydd utanför vårdområdet.

Utskottet, som utgår ifrån att man i regeringskansliet med

uppmärksamhet följer tillämpningen den fråga som tagits upp i

motionen, finner inte anledning att ta det i motionen begärda

initiativet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motion 1990/91:So276 yrkande 3.

I de återstående motionerna begärs, som tidigare framgått, en

generell översyn av sekretesslagstiftningen. Utskottet vill med

anledning härav erinra om nedanstående uttalanden (1990/91:KU10

s.32), vilka utskottet gjorde tidigare under detta riksmöte

vid behandlingen av en motion av samma innebörd som den nu

aktuella motionen 1990/91:K423.

Myndigheternas sätt att tillämpa sekretesslagstiftningen kan

på olika sätt bli föremål för prövning och kontroll. Till en

början får här erinras om den verksamhet som består i att en

myndighets beslut i ärenden om utlämnande av uppgifter i

allmänna handlingar efter överklagande blir överprövade av

förvaltningsdomstol eller annat organ. Till detta kommer bl.a.

den insyn och kontroll som sker genom JOs och JKs verksamhet.

Båda dessa kontrollorgan har under senare år i sina årliga

publikationer redovisat ett stort antal fall rörande olika

myndigheters sätt att tillämpa sekretesslagstiftningen. När det

gäller upptagningar som förs med hjälp av automatisk

databehandling (ADB) kan vidare erinras om de särskilda

tillsynsuppgifter m.m. som lagts på datainspektionen. Från

regeringskansliet har upplysts att man med uppmärksamhet följer

tillämpningen av sekretesslagstiftningen. Det kan i sammanhanget

anmärkas att sekretesslagen tillhör den grupp lagar som ofta får

anpassas till utvecklingen.

Utskottet anser självfallet att det är av största vikt att

statsmakterna har god kunskap om hur myndigheterna tillämpar

gällande sekretessbestämmelser, särskilt med hänsyn till de

särskilda problem i fråga om offentlighet och sekretess som kan

följa med den ökade ADB-användningen. Utskottet anser emellertid

inte att det -- mot bakgrund av vad utskottet ovan redovisat i

fråga om föreliggande prövnings- och kontrollmöjligheter m.m. --

för närvarande finns anledning för riksdagen att ta det i

motionen begärda initiativet om en allmän översyn av

sekretesslagstiftningens tillämpning.

Utskottet finner inte att vad som nu framkommit givit

anledning att frångå detta ställningstagande, som godtogs av

riksdagen (rskr. 30). Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1990/91:K39 yrkande 4, 1990/91:K41 yrkande 2 och

1990/91:K423 yrkande 3.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen i dess helhet

att riksdagen avslår motion 1990/91:K41 yrkande 1,

2. beträffande förslaget till ändring i 14 kap. 2§

sekretesslagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 1

och 1990/91:K42 yrkandena 1--3 antar det i proposition

1990/91:111 framlagda förslaget till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 14 kap. 2 §,

res. 1 (v)

res. 2 (fp)

3. beträffande informationen mellan socialnämnder

att riksdagen avslår motion 1990/91:K405 yrkande 2,

4. beträffande samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter

för att ingripa mot läkemedelsmissbruk

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K40 och 1990/91:K42

yrkande 4,

res. 3 (fp)

5. beträffande sekretess inom myndigheter på hälso- och

sjukvårdsområdet

att riksdagen avslår motion 1990/91:K42 yrkande 8,

res. 4 (m, fp, c, mp)

6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 §

sekretesslagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 2,

1990/91:K38 yrkande 1, 1990/91:K39 yrkandena 1 och 2 samt

1990/91:K42 yrkandena 6 och 7 delvis antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100) såvitt avser 7 kap. 1 §,

res. 5 (m)

res. 6 (fp)

res. 7 (c)

7. beträffande förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet

inom hälso- och sjukvården

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K38 yrkande 2,

1990/91:K39 yrkande 3, 1990/91:K42 yrkandena 5 och 7 delvis

samt 1990/91:K423 yrkande 2 antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och

sjukvården,

res. 8 (m, fp)

res. 9 (c)

8. beträffande översyn av sekretessregler gällande utsatta

barn

att riksdagen avslår motion 1990/91:K405 yrkande 1,

res. 10 (fp)

9. beträffande översyn av sekretessregler rörande

socialtjänsten/skolan

att riksdagen avslår motion 1990/91:So276 yrkande 3,

res. 11 (c)

10. beträffande en generell översyn av sekretesslagen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K39 yrkande 4,

1990/91:K41 yrkande 2 och 1990/91:K423 yrkande 3.

res. 12 (m)

res. 13 (c)

Stockholm den 23 april 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s),

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans

Nyhage (m), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth

Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Hans Leghammar

(mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Stig

Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp) och Margareta Persson

(s).

Reservationer

1. Förslaget till ändring i 14 kap. 2§ sekretesslagen

(mom.2)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Utskottet får" och på s. 8 slutar med "aktuell del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionen att

gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd

nivå. En förändring kan medföra att personlig integritet och

rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare anser utskottet

att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera i att man

blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra

ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som

missköter sig räcker, enligt utskottet, gällande lagar -- LVU

och LVM -- för att ge myndigheter den information som behövs för

ett ingripande.

På grund av det anförda motsätter sig utskottet regeringens

förslag till tillägg till 14 kap. 2 § sekretesslagen. Vid

angivna förhållanden finns inte anledning för utskottet att ingå

i prövning av de förslag till ändringar i förslaget som begärts

i motion 1990/91:K42.

Med hänvisning till det anförda förordar således utskottet att

riksdagen -- med bifall till motion 1990/91:K37 yrkande 1 och

med avslag på motion 1990/91:K42 yrkandena 1--3 -- avslår

propositionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande förslaget till ändring i 14 kap. 2 §

sekretesslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K37 yrkande 1 och

med avslag på motion 1990/91:K42 yrkandena 1--3 avslår det i

proposition 1990/91:111 framlagda förslaget till lag om ändring

i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 14 kap. 2 §.

2. Förslaget till ändring i 14 kap. 2 § sekretesslagen

(mom.2)

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Utskottet får" och på s. 8 slutar med "aktuell del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet får -- -- -- = utskottet (se s. 6--7) -- -- --

nödvändiga insatsen.

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Det är av vikt att

den föreslagna undantagsbestämmelsen inte ges en så vid

tillämpning att den enskilde avstår från att söka hjälp för sitt

missbruk av rädsla för att känsliga uppgifter som lämnas sprids

vidare. Detta innebär att utlämnande av uppgifter om en enskild

bör ske i restriktiv omfattning. Dessutom bör de uppgifter som

lämnas ut vara relevanta i det enskilda fallet. För att uppnå

detta fordras, såsom förordats i motion 1990/91:K42, att texten

till det föreslagna nya sjunde stycket till lagrummet

omformuleras till att avse endast aktuella uppgifter som är av

väsentlig betydelse för att den enskilde skall få nödvändig

vård. Utskottet biträder alltså motion 1990/91:K42 yrkande 2.

I motionen -- -- -- = utskottet (se s. 8) -- -- -- nödvändig

insats.

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Ett

förtroendefullt samarbete är en förutsättning för ett

framgångsrikt behandlingsarbete. För att detta inte skall

undergrävas är det viktigt att myndigheten före en

sekretessbedömning alltid i första hand prövar om sekretessen

kan brytas av ett samtycke från den enskilde. Utskottet anser i

likhet med vad som anförts i motion 1990/91:K42 att detta

måste framgå av det aktuella lagrummet. Utskottet biträder

alltså motion 1990/91:K42 yrkande 1.

Utskottet har i bilaga 2 gjort ändringar och tillägg i

regeringens lagförslag i enlighet med vad som begärts i motion

1990/91:K42 yrkandena 1 och 2. Med hänvisning till det ovan

anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion

1990/91:K42 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna

1990/91:K37 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 3 antar den

lydelse som det aktuella lagrummet erhåller i den som

reservanternas förslag i bilaga 2 betecknade lydelsen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande förslaget till ändring i 14 kap. 2 §

sekretesslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K42 yrkandena 1

och 2 och med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 1 och

1990/91:K42 yrkande 3 antar den lydelse som det aktuella

lagrummet erhåller i den som reservanternas förslag i bilaga

2 betecknade lydelsen.

3. Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa

mot läkemedelsmissbruk (mom.4)

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 12 slutar med

"1990/91:K42 yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet får anföra följande. De problem som

tagits upp i motionerna har under lång tid påtalats i bl.a.

olika riksdagsmotioner utan att regeringen vidtagit några

åtgärder för att lösa problemen. Utskottet anser inte att de

skäl som angivits i propositionen för att ytterligare vänta med

att åtgärda saken är godtagbara. Utskottet anser det därför

nödvändigt att regeringen nu skyndsamt tar upp frågan till

beredning och därefter återkommer till riksdagen med förslag

till lättnader i föreliggande sekretessbestämmelser i enlighet

med vad som anförts i motionerna. Vad utskottet

sålunda anfört med anledning av motionerna 1990/91:K40 och

1990/91:K42 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter

för att ingripa mot läkemedelsmissbruk

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K40 och

1990/91:K42 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

4. Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet

(mom.5)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m),

Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar (mp),

Stig Bertilsson (m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "I propositionen" och slutar med "motion 1990/91:K42

yrkande 8" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet får vid bedömningen av frågan om

behovet av den i motionen begärda lagstiftningen erinra om

följande.

Vid sekretesslagens tillkomst framhölls att lagens regler om

sekretess mellan myndigheter -- däribland det nu aktuella

lagrummet (1 kap. 3§ sekretesslagen) -- innebar en provisorisk

lösning och att frågan skulle bli föremål för ytterligare

utredning, bl.a. i samband med det arbete som bedrevs av

datalagstiftningskommittén (KU 1979/80:37 s.12). Någon slutlig

lösning av frågan har emellertid därefter inte kommit till

stånd, trots att den gällande regleringen medfört ganska

omfattande tolknings- och tillämpningsproblem -- inte minst på

hälso- och sjukvårdsområdet. Detta har särskilt gällt frågan om

i vilken utsträckning hälso- och sjukvården inom en

landstingskommun skall anses uppdelad på olika myndigheter och

på självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet.

Enligt utskottets mening är det angeläget att föreliggande

problem, som alltså funnits i omkring tio år, nu skyndsamt får

sin lösning. Utskottet ställer sig därför bakom det i motionen

framställda yrkandet om en ändrad lagstiftning som klargör

tolkningen av begreppen myndighet och basenhet vid tillämpningen

av sekretesslagen. Vid bestämmande av vad som skall vara en

självständig verksamhetsgren inom hälso- och sjukvården bör

bl.a. beaktas vissa uttalanden i saken av data- och

offentlighetskommittén (DOK) i betänkandet (SOU 1986:24)

Integritetsskyddet i informationssamhället 1 (se s.65f.).

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1990/91:K42

yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande sekretess inom myndigheter på hälso- och

sjukvårdsområdet

att riksdagen med anledning av motion 1990/911:K42 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen

(mom.6)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 19 slutar med

"är i fråga" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser inte att skyddet för den

enskildes integritet blivit tillräckligt beaktat i det framlagda

förslaget, som innebär att uppgifter skall få lämnas mellan

olika myndigheter inom den kommunala och landstingskommunala

hälso- och sjukvården för forskning, statistik och

administration. I förslaget är dessa ändamål så allmänt angivna

att det enligt utskottets mening är svårt att föreställa sig vad

denna lättnad i sekretessen kan komma att innebära för den

enskilde. Skyddet för den enskildes integritet är i dag för

svagt. Den oro många känner inför myndigheternas

uppgiftsinsamlande har därför, enligt utskottet, en saklig

grund. Utskottet anser att det är särskilt viktigt att den

enskilde inom hälso- och sjukvården med förtroende kan lämna

ifrån sig känsliga uppgifter. Det anförda innebär att utskottet

förordar att riksdagen -- med bifall till motion 1990/91:K38

yrkande 1 och med anledning av motionerna 1990/91:K39 yrkande 1

och 1990/91:K42 yrkande 6 -- avslår förevarande förslag. Övriga

motioner i detta avsnitt avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 §

sekretesslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K38 yrkande 1,

med anledning av motionerna 1990/91:K39 yrkande 1 och

1990/91:K42 yrkande 6 samt med avslag på motionerna

1990/91:K37 yrkande 2, 1990/91:K39 yrkande 2 och 1990/91:K42

yrkande 7 delvis avslår det i propositionen framlagda förslaget

till ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7 kap.

1§.

6. Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen

(mom.6)

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 19 slutar med

"är i fråga" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet får anföra följande. Regeringens

förslag om friare uppgiftslämnande mellan olika kommunala

myndigheter rör registeruppgifter av ofta mycket

integritetskänsligt slag. Som utskottet nyligen framhållit vid

behandlingen av proposition 1990/91:60 om offentlighet,

integritet och ADB är det allmänt sett av stor betydelse att en

författningsreglering av ADB-register kommer till stånd i syfte

att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband med

nödvändig registrering av känsliga uppgifter i

myndighetsregister. Detta gäller inte minst i fråga om register

på det område som här är aktuellt. Utskottet delar den i motion

1990/91:K42 framförda uppfattningen att det är nödvändigt att

först avgöra frågan om specialreglering av personregister inom

kommuner och landsting på förevarande område innan ett friare

uppgiftslämnande mellan olika myndigheter kan tillåtas.

Utskottet anser således i likhet med motion 1990/91:K42 yrkande

6 att förslaget skall avslås. Vad utskottet ovan anfört med

anledning av motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 §

sekretesslagen

att riksdagen dels med bifall till motion 1990/91:K42

yrkande 6, med anledning av motionerna 1990/91:K38 yrkande 1 och

1990/91:K39 yrkande 1 och med avslag på motionerna

1990/91:K37 yrkande 2 och 1990/91:K39 yrkande 2 avslår det i

propositionen framlagda förslaget till ändring i sekretesslagen

(1980:100) såvitt avser 7 kap. 1 §, dels med anledning av

motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen

(mom.6)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 19 slutar med

"är i fråga" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser inte att i propositionen angivits

tillräckliga motiv för den föreslagna förändringen av av

reglerna rörande uppgiftslämnande mellan olika myndigheter inom

den kommunala och landstingskommunala hälso- och sjukvården för

statistik, forskning och administration. Enligt utskottets

mening är det mycket som talar för att ett genomförande av

förslaget skulle medföra en icke godtagbar försämring av den

enskildes integritetsskydd. Mot angiven bakgrund är utskottet i

likhet med motionärerna i motion 1990/91:K39 yrkande 1 -- och i

motionerna 1990/91:K38 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 6 --

inte berett att tillstyrka förslaget.

Utskottet vill i detta sammanhang tillägga följande. En

förutsättning för att uppgiftslämnande för forskning och

statistik skall kunna godtas bör vara att uppgifterna i fråga

har avidentifierats före överlämnandet, om inte regeringen i

särskild ordning medgivit annat. När det gäller uppgiftslämnande

för administration bör en utgångspunkt vara att endast sådana

patientuppgifter i s.k. patientadministrativa system får

utlämnas som den mottagande myndigheten rimligen kan behöva för

sitt arbete. Uppgifter för vårdplanering, ekonomisk uppföljning

och liknande administrativa göromål bör alltid ha

avidentifierats före ett utlämnande. Vad utskottet sålunda

anfört med anledning av motion 1990/91:K39 yrkande 2 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 §

sekretesslagen

att riksdagen dels med anledning av motionerna 1990/91:K38

yrkande 1, 1990/91:K39 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 6 och

med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 2 och 1990/91:K42

yrkande 7 delvis avslår det i propositionen framlagda förslaget

till ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7kap.

1§, dels med anledning av motion 1990/91:K39 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso-

och sjukvården (mom.7)

Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood

(m), Stig Bertilsson (m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Som framhållits" och slutar med "yrkande 2 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser det viktigt att olika

hälsoregister m.m. kan utnyttjas för att bl.a. uppdaga och

kartlägga hälsorisker. Utskottet motsätter sig emellertid det

framlagda förslaget till lag om uppgiftsskyldighet inom hälso-

och sjukvården. Enligt utskottet bör som framhållits i

motionerna 1990/91:K38, 1990/91:K42 och 1990/91:K423 centrala

register med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskilda

s.k. registerlagar. En sådan reglering skulle medföra att

medborgarna fick en bättre överblick när det gäller vilka

register som finns och för vilka ändamål som uppgifterna samlas

in. Såsom begärts i motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis bör

detta ges regeringen till känna. Med hänvisning till det anförda

föreslår utskottet att riksdagen dels avslår förslaget till

lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården

dels med anledning av motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis

som sin mening ger riksdagen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet

inom hälso- och sjukvården

att riksdagen dels med bifall till motionerna 1990/91:K38

yrkande 2 och 1990/91:K42 yrkande 5 och med anledning av

motionerna 1990/91:K39 yrkande 3 och 1990/91:K423 yrkande 2

avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om viss

uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården dels med

anledning av motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso-

och sjukvården (mom.7)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Som framhållits" och slutar med "yrkande 2 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Enligt konstitutionsutskottets mening öppnar det föreliggande

förslaget möjlighet till informationsinsamling inom ett

synnerligen brett område. Trots detta saknas i propositionen

nästan helt en diskussion och en analys av säkerhetsproblemen ur

den enskildes synvinkel. Utskottet motsätter sig förslaget. Med

hänvisning till det anförda förordar utskottet att riksdagen --

med bifall till motion 1990/91:K39 yrkande 3 och med anledning

av motionerna 1990/91:K38 yrkande 2, 1990/91:K42 yrkande 5 och

1990/91:K423 yrkande 2 -- avslår förslaget till lag om viss

uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården. Motion

1990/91:K42 yrkande 7 delvis avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet

inom hälso- och sjukvården

att riksdagen dels med bifall till motion 1990/91:K39

yrkande 3 och med anledning av motionerna 1990/91:K38 yrkande 2,

1990/91:K42 yrkande 5 och 1990/91:K423 yrkande 2 avslår det i

propositionen framlagda förslaget till lag om viss

uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården, dels avslår

motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis.

10. Översyn av sekretessregler gällande utsatta barn

(mom.8)

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "1990/91:K405 yrkande

1" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Utskottet delar den i motion

1990/91:K405 framförda uppfattningen att det är angeläget att

förbättra samordningen av bl.a. polisens och socialnämndernas

insatser vid utredningar om sexuella övergrepp mot barn. I syfte

att underlätta ett sådant samarbete bör som förordats i motionen

en översyn av sekretesslagstiftningen på området nu komma till

stånd. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande översyn av sekretessregler gällande utsatta

barn

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K405 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Översyn av sekretessregler rörande socialtjänsten/skolan

(mom.9)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Som ovan" och slutar med "1990/91:So276 yrkande 3"

bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet vill erinra om att det i olika

sammanhang, bl.a. i tidigare riksdagsmotioner, ifrågasatts om

den nuvarande sekretessregleringen rörande uppgiftslämnande

mellan socialtjänsten och skolan är lämpligt utformad utifrån

intresset av ett väl fungerande samarbete mellan berörda organ

på detta område. Enligt utskottets mening är det därför att

beklaga att frågan i förevarande ärende endast blivit summariskt

behandlad. Utskottet anser i likhet med vad som begärts i motion

1990/91:So276 att den aktuella sekretesslagstiftningen bör ses

över i angivet syfte. Vad utskottet sålunda anfört med anledning

av motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande översyn av sekretessregler rörande

socialtjänsten/skolan

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So276 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. En generell översyn av sekretesslagen (mom.10)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "I de återstående" och på s. 25 slutar med

"1990/91:K423 yrkande 3" bort ha följande lydelse:

I de återstående motionerna begärs, som tidigare framgått, en

generell översyn av sekretesslagstiftningen. Med anledning härav

får utskottet anföra följande. Sekretesslagen har varit i kraft

i drygt tio år. Under denna tid har någon allmän översyn av

myndigheternas tillämpning av sekretesslagstiftningen inte

företagits. Utskottet delar den i motion 1990/91:K423 framförda

uppfattningen att tiden nu är inne för en sådan översyn.

Utskottet vill i sammanhanget peka på de särskilda problem i

fråga om offentlighet och sekretess som den ökade

ADB-användningen kan medföra för myndigheterna. Vad utskottet

sålunda anfört med anledning av motion 1990/91:K423 yrkande 3

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna 1990/91:K39 yrkande 4 och 1990/91:K41 yrkande 2

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande en generell översyn av sekretesslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K423 yrkande 3

och med avslag på motionerna 1990/91:K39 yrkande 4 och

1990/91:K41 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

13. En generell översyn av sekretesslagen (mom.10)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "I de återstående" och på s. 25 slutar med

"1990/91:K423 yrkande 3" bort ha följande lydelse:

I de återstående motionerna begärs, som tidigare framgått, en

generell översyn av sekretesslagstiftningen. Med anledning härav

får utskottet anföra följande. Sekretesslagen har varit i kraft

i drygt tio år. Under denna tid har någon allmän översyn av

sekretesslagen inte genomförts. Enligt utskottets mening bör

riksdagen nu, såsom föreslagits i motion 1990/91:K39, av

regeringen begära en genomgripande översyn av

sekretesslagstiftningen. I det sammanhanget bör -- förutom

sekretesslagen -- även andra författningar, som reglerar

myndigheters skyldigheter att utlämna integritetskänsliga

uppgifter om enskilda ses över. Som framhållits i motionen bör

översynen syfta till en förenkling av gällande reglering så att

sekretessreglerna inom ett myndighetsområde koncentreras till

ett fåtal författningar. De förslag till förändringar som en

sådan översyn kan förväntas ge upphov till bör motiveras

utförligt. Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda

att riksdagen -- med bifall till motion 1990/91:K39 yrkande 4 --

som sin mening ger regeringen det anförda till känna. Motionerna

1990/91:K41 yrkande 2 och 1990/91:K423 yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande en generell översyn av sekretesslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K39 yrkande 4 och

med avslag på motionerna 1990/91:K41 yrkande 2 och

1990/91:K423 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Socialutskottets yttrande

1990/91:SoU8y

Bilaga 1

Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett socialutskottet tillfälle

att yttra sig över dels regeringens proposition (prop.

1990/91:111) om sekretess inom och mellan myndigheter på

vårdområdet m.m. och motionerna 1990/91:K37 (v), K38 (m), K39

(c), K40 (fp), K41 (fp) och K42 (fp) väckta med anledning av

propositionen, dels de under allmänna motionstiden väckta

motionerna 1990/91:K405 (fp) och 1990/91:K423 (m) yrkande 2.

Utskottet

Propositionen

I propositionen föreslås att 14 kap. 2 § sekretesslagen

(SekrL) ändras så att hälso- och sjukvårdssekretessen och

socialtjänstsekretessen inte hindrar att uppgifter om barn och

ungdomar eller den som är missbrukare lämnas mellan myndigheter

inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för

att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat

stöd. Detsamma föreslås gälla om uppgifterna behövs för en

nödvändig insats till skydd för ett väntat barn.

Enligt propositionen anses det inte föreligga tillräckligt

underlag för att nu föreslå en bestämmelse om att de s.k.

basenheterna inom hälso- och sjukvården skall utgöra särskilda

verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening.

I propositionen föreslås vidare att reglerna om hälso- och

sjukvårdssekretess i 7 kap. 1 § SekrL ändras så att det

uttryckligen framgår att nödvändigt utbyte av uppgifter för

forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration

mellan kommunala och landstingskommunala myndigheter inom hälso-

och sjukvården skall kunna ske. Som förutsättning för

uppgiftslämnandet gäller enligt propositionen att det inte kan

antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om

uppgifterna röjs (s.k. rakt skaderekvisit).

En ny lag om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården

föreslås. Enligt den föreslagna lagen skall regeringen

bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner

och landstingskommuner att lämna uppgifter till socialstyrelsen

och läkemedelsverket för forskning och statistikframställning

inom hälso- och sjukvårdens område.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården

och socialtjänsten för vård, stöd och behandling

I motion K37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen

avslår regeringens förslag om tillägg till sekretesslagen enligt

vad i motionen anförts om integritet, självbestämmande och

rättssäkerhet (yrkande 1). Enligt motionen ligger gällande

sekretessbestämmelser på en relativt väl avvägd nivå. En

förändring kan medföra att personlig integritet och

rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare tror

motionärerna att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera

i att man blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra

ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som

missköter sig anser motionärerna att gällande lagar, LVU och

LVM, räcker för att ge myndigheter den information som behövs

för ett ingripande.

I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen

avslår propositionen i dess helhet (yrkande 1 delvis).

Motionären anser att de negativa konsekvenser förslaget får för

den personliga integriteten inte har utretts och övervägts

tillräckligt. I stället för att minska det sekretessbelagda

området borde regelsystemet enligt motionen förändras i riktning

mot en ökad öppenhet direkt gentemot de människor som är i

riskzonen.

I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen

beslutar om sådana ändringar i regeringens lagförslag att det av

lagtexten framgår att samtycke skall ha eftersträvats för att

uppgifter om enskilda skall få lämnas mellan myndigheterna för

att underlätta vård och behandling (yrkande 1), att

riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens lagförslag

att det ur lagtexten framgår att undantag från sekretess endast

skall gälla utlämnande av aktuella uppgifter som är av väsentlig

betydelse för att den enskilda skall få nödvändig vård

(yrkande 2) och att riksdagen beslutar om sådana ändringar

i regeringens lagförslag att undantaget från sekretessen inte

omfattar närstående till en gravid kvinna (yrkande 3).

Gällande regler

Enligt 7 kap. 1 § SekrL gäller med vissa undantag sekretess

inom den offentliga hälso- och sjukvården för uppgifter om

enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om

det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den

enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen

inom socialtjänsten för uppgifter om enskildas personliga

förhållanden är enligt 7 kap. 4 § första stycket SekrL utformad

på samma sätt. Sekretessen på dessa områden avgränsas alltså med

ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att presumtionen

är för sekretess.

I SekrL finns flera undantagsbestämmelser, som innebär

att en uppgift får lämnas ut trots att sekretess normalt gäller

för den.

Av 1 kap. 5 § SekrL framgår att sekretess inte hindrar att en

uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande

myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Av förarbetena

framgår att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt.

Enligt 14 kap. 1 § SekrL hindrar sekretessen inte heller att

en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet

följer av lag eller förordning.

En sådan uppgiftsskyldighet finns i 71 § socialtjänstlagen

(1980:620, SoL). Enligt 71 § andra stycket SoL är myndigheter

vars verksamhet berör barn eller ungdom samt numera också andra

myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten

skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin

verksamhet får kännedom om något som kan innebära att

socialnämnden behöver ingripa till underårigs skydd. Detta

gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt

läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har

sådan anställning. Bestämmelsen ger inte någon möjlighet till

uppgiftslämnande till skydd för ett väntat barn. I SoL ges inte

heller socialtjänsten någon möjlighet att lämna uppgifter till

hälso- och sjukvården.

Liknande bestämmelser om skyldighet för myndigheter som i sin

verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare att göra

anmälan till länsstyrelsen och att lämna uppgifter dit finns i 6

och 7 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

(LVM).

Sekretess till skydd för en enskild gäller enligt 14 kap. 4 §

SekrL i allmänhet inte i förhållandena till den enskilde själv.

Vidare kan den enskilde efterge sekretessen helt eller delvis.

I 9 § SoL stadgas att socialnämndens insatser för den

enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom. På

samma sätt finns en bestämmelse i 2 a § hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) som säger att vården och behandlingen

skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd

med patienten.

Förslaget i propositionen

I propositionen föreslås att reglerna i 14 kap 2 § SekrL

ändras så att hälso- och sjukvårdssekretessen och

socialtjänstsekretessen inte hindrar att uppgifter om barn och

ungdomar eller den som är missbrukare lämnas mellan myndigheter

inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för

att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat

stöd. Detsamma föreslås gälla om det behövs för en nödvändig

insats till skydd för ett väntat barn.

I propositionen uttalas (s. 12) att omsorgen om den enskilde i

vissa undantagsfall måste göra det möjligt för vårdmyndigheterna

att utbyta uppgifter med varandra för att bistå en enskild trots

att den enskilde inte har lämnat sitt samtycke till

uppgiftslämnandet. Enligt propositionen bör emellertid i första

hand eftersträvas ett samtycke till att uppgifterna lämnas ut.

Med hänsyn till den begränsade räckvidd som undantaget är avsett

att få framstår, enligt propositionen, en komplettering av de

olika undantagen från sekretessen som finns i 14 kap. 2 § SekrL

som lämpligare än en viss utvidgning av generalklausulen i

14kap. 3 § SekrL. Det föredragande statsrådet föreställer sig

att det i praktiken inte blir någon påtaglig skillnad mot att

generalklausulen vore tillämplig. När det gäller uppgifter om

missbrukare anförs (s. 13) bl.a. att det är viktigt att

undantaget från sekretessen inte ges en så vid tillämpning att

den enskilde avstår från att vända sig till vårdmyndigheterna

med sina missbruksproblem av rädsla för att de uppgifter han

eller hon lämnar sprids vidare. Enligt propositionen skall

undantaget därför ta sikte på endast dem som mera varaktigt

missbrukar beroendeframkallande medel och för vilka behovet av

vård och behandling är påtagligt. I fråga om uppgiftslämnande

till skydd för ett väntat barn anförs i propositionen (s. 14 f.)

att det är viktigt att de vårdorgan som kan ge en kvinna, som

missbrukar eller i övrigt lever ett riskfyllt liv, hjälp och

stöd under graviditeten så snart som möjligt får vetskap om

kvinnans situation. Eftersom det är angeläget med en samverkan

mellan alla samhällets resurser till skydd för ett väntat barn

bör enligt propositionen även uppgifter om närstående till den

gravida kvinnan i vissa fall kunna utlämnas.

Tidigare behandling

I socialutskottets yttrande (1988/89:SoU1y) ansåg

utskottet att en översyn av regelsystemet för sekretessen inom

sjukvård och socialtjänst borde göras i syfte att göra systemet

mera lättillämpat och möjliggöra ett visst uppgiftslämnande

mellan myndigheter i enskilda ärenden, främst då ett samarbete

mellan berörda myndigheter är motiverat från vård- och

behandlingssynpunkt eller då uppgiftslämnandet behövs för att

skydda någon mot fara. I konstitutionsutskottets betänkande

(1988/89:KU14) ansåg konstitutionsutskottet det påkallat att

begära en översyn av sekretessreglerna i fråga i syfte att få en

smidigare tillämpning av de grundläggande reglerna i fall där

tillämpningen var till uppenbar nackdel för den enskilde ur

vård- och behandlingssynpunkt. Riksdagen följde utskottet (rskr.

51).

Med anledning av riksdagens begäran har inom

justitiedepartementet upprättats promemorian (Ds 1990:11)

Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet.

Promemorian har efter remissbehandling legat till grund för nu

föreliggande proposition (prop. 1990/91:111).

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i propositionen i denna del.

Förslagen stämmer väl överens med social- och

konstitutionsutskottens inställning i samband med riksdagens

tillkännagivande till regeringen om behovet av översyn av

sekretessbestämmelserna. Utskottet vill samtidigt understryka

vad som även uttalas i propositionen, nämligen att undantaget

från sekretess inte får ges en så vid tillämpning att den

enskilde avstår från att söka hjälp för sitt missbruk av rädsla

för att känsliga uppgifter som lämnas sprids vidare. När det

gäller skyddet för det väntade barnet till en gravid missbrukare

anser utskottet, till skillnad från vad som anförs i motion K37,

att gällande lagstiftning inte ger ett tillräckligt skydd.

Utskottet föreslår därmed att motionerna K37 (v) yrkande 1 och

K41 (fp) yrkande 1 delvis avstyrks.

Utgångspunkten för allt arbete i hälso- och sjukvården och

socialtjänsten är att den enskilde samtycker till att uppgifter

lämnas ut om honom. Den föreslagna regeln tar sikte på de

undantagssituationer när ett samtycke inte går att få och

uppgifterna behövs för en nödvändig insats. Utskottet anser det

dock inte lämpligt att, som föreslås i motion K42, lagstifta om

att samtycke skall ha eftersträvats innan uppgifter får lämnas

till en annan myndighet för att möjliggöra en nödvändig insats.

Förslaget innebär inte att informationsutbytet mellan de

aktuella myndigheterna blir fritt. Tvärtom krävs enligt

utskottets uppfattning att uppgifter som lämnas ut skall ha

direkt betydelse för att den enskilde skall få den nödvändiga

insatsen.

Med hänsyn till vad som här sagts föreslår socialutskottet

att motion K42 (fp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Utskottet instämmer vidare i förslaget i propositionen att

undantaget från sekretess också bör omfatta närstående till en

gravid kvinna, som t.ex. missbrukar alkohol eller narkotika. En

gravid kvinnas omgivning har betydelse för hennes situation och

hälsa och därmed också för det väntade barnet.

Utskottet anser därför att motion K42 (fp) yrkande 3 bör

avstyrkas.

Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och

sjukvårdsadministration

Motioner om uppgiftslämnande mellan kommunala och

landstingskommunala myndigheter inom hälso- och sjukvården

I motion K37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen

avslår regeringens förslag om viss uppgiftsskyldighet för

sjukhusadministrationen (yrkande 2). Motionärerna anser att

gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd

nivå. Om sjukvårdsadministrationen ges lättnader i sekretessen

kan det enligt motionen medföra att personlig integritet och

rättssäkerhet kränks.

I motion K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår propositionen såvitt avser ändring av 7 kap. 1

§ sekretesslagen (1980:100) (yrkande 1). Enligt motionärerna

är ändamålen forskning, statistik och administration så allmänt

angivna att det är svårt att skapa sig någon bild av vad denna

öppning i sekretesslagen kan innebära för den enskilde. Vidare

framhålls att flera remissinstanser har avstyrkt förslaget,

däribland datainspektionen som har hävdat att man bör invänta

det arbete som utredningen (S 1988:02) om informationsstrukturen

m.m. för hälso- och sjukvården bedriver.

I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att

riksdagen beslutar att 7 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen

skall ha följande lydelse:

En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver

verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till

annan sådan myndighet för forskning eller framställning av

statistik eller för administration på verksamhetsområdet. Utan

hinder av -- -- --, (yrkande 1)

och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om avidentifiering av personuppgifter före

utlämnande (yrkande 2). Motionärerna anser att det i

propositionen inte framgår vilka skäl som motiverar ett

uppgiftsutlämnande för forskning, statistik och administration

med s.k. rakt skaderekvisit, vilket medför ett avsevärt

försvagat skydd för den enskilde. Uppgifter för forskning och

statistik bör enligt motionen avidentifieras före överlämnandet.

Särskilt allvarligt anses förslaget vara om rätt att överföra

personuppgifter för administration. En generell rätt att

överlämna patientuppgifter i s.k. patientadministrativa system

bör därför enligt motionen inte medges. Endast de uppgifter som

den mottagande myndigheten rimligen kan behöva för sitt arbete

bör utlämnas. Uppgifter för vårdplanering, ekonomisk uppföljning

och liknande administrativa göromål bör enligt motionen

avidentifieras före utlämnandet.

I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen

avslår propositionen i dess helhet (yrkande 1 delvis).

Motionären anser att de negativa konsekvenser förslaget får för

den personliga integriteten inte har utretts och övervägts

tillräckligt. I stället för att minska det sekretessbelagda

området borde regelsystemet enligt motionen förändras i riktning

mot en ökad öppenhet direkt gentemot de människor som är i

riskzonen.

I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen

avslår förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen

(yrkande 6) och att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som i motionen anförts om s.k. registerlagar,

dels för reglering av vart och ett av de centrala statliga

personregistren, dels för en allmän reglering av personregister

med känsligt innehåll inom hälso- och sjukvården samt

socialtjänsten (yrkande 7 delvis). Motionären anser att en

reglering av register inom kommuner och landsting först måste

bli genomförd innan uppgifter kan få lämnas mellan kommuner och

landsting. Motionären anser att integritetskänsliga uppgifter

under inga omständigheter skall få lämnas ut för administrativa

ändamål.

Motioner om uppgiftsskyldighet från hälso- och sjukvården till

socialstyrelsen och läkemedelsverket

I motion K423 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om informationsrutiner mellan socialstyrelsen

och sjukvårdens olika enheter (yrkande 2). I motionen anförs

att data- och offentlighetskommittén påtalat att den

uppgiftsöverföring som i dag sker till socialstyrelsens

forsknings- och statistikregister från landstingen inte är

förenlig med sekretesslagen. En förutsättning för centrala

register av det slag det här gäller bör enligt motionen vara att

de har stöd i en särskild registerlag. Motionärerna anser det

nödvändigt att arbetet med den proposition om sekretess som

aviserats i budgetpropositionen sker skyndsamt.

I motion K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser förslag

till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården

(yrkande 2). Enligt motionärernas uppfattning bör centrala

offentliga register med integritetskänsliga uppgifter regleras i

särskild lag. En sådan lagreglering medför att medborgaren får

en bättre överblick när det gäller var uppgifter om honom själv

finns och för vilket ändamål som uppgifterna insamlas.

I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att

riksdagen beslutar att avslå förslaget till Lag om viss

uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (yrkande 3).

Enligt motionen öppnar lagförslaget möjligheter för

informationsinsamling inom ett synnerligen brett område. I den

föreslagna lagen regleras endast de uppgiftsmottagande

myndigheterna medan användningsområdet för uppgiftsinsamlingen

generaliserats till forskning och statistikframställning.

Motionärerna finner det särskilt anmärkningsvärt att en

diskussion av säkerhetsproblemen ur den enskildes synvinkel

saknas liksom en analys av säkerhetsproblemen.

I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen

avslår propositionen i dess helhet (yrkande 1 delvis).

Motionären anser att de negativa konsekvenser förslaget får för

den personliga integriteten inte har utretts och övervägts

tillräckligt. I stället för att minska det sekretessbelagda

området borde regelsystemet enligt motionen förändras i riktning

mot en ökad öppenhet direkt gentemot de människor som är i

riskzonen.

I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen

avslår förslaget om lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso-

och sjukvården (yrkande 5) och att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k.

registerlagar, dels för reglering av vart och ett av de centrala

statliga personregistren, dels för en allmän reglering av

personregister med känsligt innehåll inom hälso- och sjukvården

samt socialtjänsten (yrkande 7 delvis). Motionären anser att

centrala offentliga register med integritetskänsliga uppgifter

måste regleras i särskilda s.k. registerlagar. Bestämmelser om

kryptering måste tas in i de aktuella registerlagarna enligt

motionen. Frågan om det s.k. informerade samtycket är också

viktig att belysa.

Gällande regler

På samma sätt som uppgiftslämnande i vårdsyfte regleras av

sekretesslagen styr den lagen också möjligheterna till

uppgiftslämnande av sekretessbelagda uppgifter för forskning,

statistik och administration. De i detta sammanhang aktuella

registren förs, liksom andra personregister, enligt reglerna i

datalagen. Det betyder att de har inrättats med stöd av ett

beslut av regeringen eller riksdagen (jfr 2 a § datalagen

1973:289) eller med tillstånd av datainspektionen enligt 2 §

samma lag. För register som endast används för vård- eller

behandlingsändamål krävs dock inget sådant tillstånd.

Propositionen m.m.

I propositionen föreslås att reglerna om hälso- och

sjukvårdssekretess i SekrL ändras så att det i 7 kap. 1 §

uttryckligen framgår att nödvändigt utbyte av uppgifter för

forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration

mellan kommunala och landstingskommunala myndigheter inom hälso-

och sjukvården skall kunna ske. Som förutsättning för

uppgiftslämnandet gäller enligt propositionen att det inte kan

antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om

uppgifterna röjs (s.k. rakt skaderekvisit).

En ny lag om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården

föreslås. Enligt den föreslagna lagen skall regeringen

bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner

och landstingskommuner att lämna uppgifter till socialstyrelsen

och läkemedelsverket för forskning och statistikframställning

inom hälso- och sjukvårdens område.

I propositionen (prop. 1990/91:60) om offentlighet,

integritet och ADB uttalas att vissa register hos bl.a.

socialstyrelsen på sikt bör regleras i lag.

Frågan om vilka register som skall lagregleras kräver dock,

enligt nu aktuella proposition (1990/91:111) ytterligare

överväganden, vilket inte har ansetts kunna göras inom ramen för

detta ärende. I propositionen framhåller föredragande statsrådet

vidare att hon inte kan se att arbetet inom utredningen om

informationsstrukturen m.m. inom hälso- och sjukvården (INFHOS)

kommer att påverka de aktuella frågorna. Föredraganden kan inte

finna skäl att i avvaktan på det resultat utredningen kan komma

fram till skjuta upp den som det bedöms nödvändiga justeringen

av reglerna i detta avseende. I betänkandet (SOU 1991:18)

INFHOS II av utredningen om informationsstrukturen för hälso-

och sjukvården föreslås att de centrala personregister som

bedöms vara nödvändiga att föra på central nivå skall regleras i

lag.

När det gäller den patientadministrativa verksamheten

framhålls i propositionen att en patientuppgift har samma

sekretesskydd om den lämnas över för administrativ behandling

till en annan enhet inom sjukvårdsorganisationen än den där

patienten behandlas som om den lämnas ut för vård- och

behandlingsändamål. Det har dock ansetts viktigt att de

utlämnade uppgifterna enbart används för rent administrativa

ändamål och att uppgifter om diagnos och andra känsliga

förhållanden därför i många fall sorteras bort innan uppgifterna

lämnas ut.

I propositionen konstateras att frågan om användande av

krypterade forskningsregister f.n. övervägs av

datalagsutredningen (Ju 1989:02), som väntas avlämna sitt nästa

delbetänkande under våren 1991. Vidare påpekas att register så

långt det är möjligt inte bör innehålla personnummer eller andra

uppgifter som gör att enskilda kan identifieras.

Tidigare behandling

I betänkandet 1990/91:KU11 med anledning av propositionen

(prop. 1990/91:60) om offentlighet, integritet och ADB

behandlade konstitutionsutskottet (s. 9 f.) motioner i

anslutning till frågan om registerlagar. Enligt

konstitutionsutskottets mening är det allmänt sett av stor

betydelse att en författningsreglering av ADB-register kommer

till stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerades

integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga

uppgifter i myndighetsregister. I propositionen hade anförts att

register hos bl.a. socialstyrelsen, landstingen och kommunerna

bör regleras i särskilda registerlagar. Konstitutionsutskottet

delade departementschefens uppfattning att det krävs ingående

överväganden i fråga om vilka register inom dessa områden som

bör lagregleras.

I betänkandet behandlades (s. 28 f.) också bl.a. frågan om

kryptering. Konstitutionsutskottet konstaterade att frågor

om kryptering skulle tas upp av datalagsutredningen. Utskottet

fann inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande när

det gällde frågan om att hos regeringen begära en redovisning

över hur kryptering kan användas i olika datasystem. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 160).

Socialutskottets bedömning

Vad först gäller förslaget om ökade möjligheter till

uppgiftslämnande för vissa ändamål inom eller mellan kommuner

och landsting instämmer utskottet i propositionens förslag.

Utskottet anser det därvid viktigt att onödiga uppgifter så

långt möjligt sorteras bort före ett utlämnande. Detta synsätt

är också propositionens. Utskottet kan inte finna att förslaget

kan leda till några nackdelar för den enskildes integritet eller

rättssäkerhet som motionärerna påstår. För de uppgifter som

lämnas till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården med

stöd av den föreslagna bestämmelsen gäller samma starka

sekretess som före ett utlämnande. Med hänsyn till det anförda

föreslår utskottet att motionerna K37 (v) yrkande 2, K38 (m)

yrkande 1, K39 (c) yrkandena 1 och 2 och K42 (fp) yrkande 6 och

yrkande 7 delvis avstyrks. Utskottet föreslår av samma skäl att

motion K41 (fp) yrkande 1 delvis avstyrks.

Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen om

uppgiftsskyldighet inte innebär något ställningstagande till

vilka personregister för forskning och statistik som skall

finnas. Frågan om tillstånd till sådana register prövas av

datainspektionen och i vissa fall av riksdagen eller regeringen.

Utskottet delar konstitutionsutskottets tidigare bedömning

(1990/91:KU11) om lagreglering av sådana register. Med hänsyn

härtill anser utskottet att motionerna K423 (m) yrkande 2, K38

(m) yrkande 2, K39 (c) yrkande 3 och K42 (fp) yrkande 5 och

yrkande 7 delvis bör avstyrkas. Av samma skäl föreslår utskottet

att motion K41 (fp) yrkande 1 delvis avstyrks.

Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet

I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till lagändring syftande till att

klargöra tolkningen av begreppen myndighet och basenhet vid

tillämpning av sekretesslagen (yrkande 8). Motionären

framhåller att nuvarande lagstiftning har lett till olika

tolkningar av begreppet myndighet. Regeringen föreslår inte

någon lagändring i denna del, utan framför i stället sin

tolkning i motivtexten till andra lagändringar. Detta innebär

enligt motionen att rättsläget fortfarande är oklart.

Gällande regler

Sekretess innebär i princip att en uppgift inte får lämnas

till en enskild eller till en annan myndighet (1 kap. 2 och 3 §§

SekrL). Förbud mot att lämna ut uppgifter gäller förutom mellan

olika myndigheter också mellan olika verksamhetsgrenar inom

samma myndighet (t.ex. ett landsting), om de är att betrakta som

självständiga i förhållande till varandra.

Socialstyrelsen anser i allmänna råd (1982:4) om

sekretess (s. 29) att hela hälso- och sjukvårdsverksamheten på

ett sjukhus utgör en självständig verksamhetsgren. En mera

restriktiv tolkning hävdas av bl.a. JO (se JOs ämbetsberättelse

1986/87 s. 198 f.).

Data- och offentlighetskommittén (DOK) har i betänkandet

(SOU 1986:24) Integritetsskyddet i informationssamhället 1

gjort bedömningen att basenheterna inom hälso- och sjukvården är

att anse som självständiga verksamhetsgrenar i sekretesslagens

mening, vilket enligt DOK innebär att lagens regler redan i dag

gäller i förhållande mellan dessa enheter (s. 66 f.).

Propositionens förslag

Enligt propositionen anses det inte föreligga tillräckligt

underlag för att nu föreslå en bestämmelse om att basenheterna

inom hälso- och sjukvården skall utgöra särskilda

verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening.

I propositionen konstateras (s. 20 f.) att i spetsen för

hälso- och sjukvårdsverksamheten står tre nämnder, nämligen

hälso- och sjukvårdsnämnden, tandvårdsnämnden och

omsorgsnämnden. Under nämnderna finns t.ex. sjukhus och

vårdcentraler. Sjukhus indelas ofta i vad som brukar kallas

kliniker. Kliniker och vårdcentraler är s.k. basenheter inom den

s.k. slutna respektive öppna vården.

I propositionen uttalas vidare följande (s. 21).

När det gäller frågan om vilka organisatoriska enheter inom

hälso- och sjukvården som utgör myndigheter torde det till en

början vara klart att de centrala nämnderna utgör egna

myndigheter. Frågan om de lokala nämnderna skall anses ingå i

den centrala myndigheten eller utgöra egna myndigheter får

bedömas från fall till fall mot bakgrund av bl.a. vilken grad av

självständighet den lokala nämnden har i förhållande till den

centrala. Bedömningen torde ofta ge vid handen att även de

lokala nämnderna är egna myndigheter. På motsvarande sätt får

man från fall till fall bedöma om någon del av den till varje

nämnd hörande förvaltningsorganisationen intar en så

självständig ställning i förhållande till nämnden att den får

anses utgöra en egen myndighet. Så bör i praktiken sällan vara

fallet eftersom principen anses vara att beslutsbefogenheter får

delegeras till en tjänsteman inom förvaltningsorganisationen

endast när det gäller rutinärenden (prop. 1975/75:187 s. 260).

Det innebär att nämndkansli, sjukhus, vårdcentraler och andra

förvaltningsorgan under en nämnd i regel får anses ingå i den

myndighet som nämnden utgör.

Enligt propositionen anses det efter vad som framkommit vid

remissbehandlingen för närvarande inte lämpligt att utforma

regleringen på det sätt som föreslagits i justitiedepartementets

promemoria (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på

vårdområdet. Förslaget i promemorian innebär att sekretesslagen

skulle ändras så att kliniker och andra s.k. basenheter inom

hälso- och sjukvården blev att anse som självständiga

verksamhetsgrenar i förhållande till varandra enligt 1 kap. 3 §

SekrL.

Som skäl till varför förslaget inte läggs till grund för

lagstiftning anförs i propositionen bl.a. följande (s. 24).

Begreppet basenhet är inte närmare bestämt och storleken av de

olika enheterna varierar mellan de olika sjukvårdsmyndigheterna.

Detta gör att begreppet, åtminstone för närvarande, inte bör

läggas till grund för en rättslig reglering. Vidare har i

förslaget inte beaktats att enhetsindelningen inom hälso- och

sjukvården kommer att i viss utsträckning ändras fr.o.m. den 1

juli 1991. Detta innebär bl.a. att en chefsöverläkares

verksamhetsområde kan innefatta fler kliniker. Ett genomförande

av förslaget kan därför innebära att nya problem skulle uppstå

när det gäller att bestämma var sekretessgränserna går inom den

offentliga hälso- och sjukvården.

Det går heller inte att bortse från att förslaget kan medföra

merarbete för läkarna och därmed också ökade kostnader för

sjukvården. Vidare kan förslaget medföra komplikationer vid

införande av nya organisatoriska lösningar inom sjukvården,

t.ex. den s.k. Dalamodellen.

Frågan om i vilka fall en sekretessprövning skall göras innan

en uppgift lämnas inom hälso- och sjukvården får därför, enligt

propositionen, åtminstone tills vidare prövas enligt nu gällande

regler.

Utskottets bedömning

Utskottet delar bedömningen i propositionen att nya

sekretessproblem sannolikt uppstår om förslaget i promemorian nu

genomförs om att s.k. basenheter skall jämställas med

myndigheter i sekretesshänseende. Även merarbete och ökade

kostnader för sjukvården kan bli följden. Eftersom de nya

organisatoriska modellerna inte hunnit ta form ännu skulle det,

enligt utskottet, vara förhastat att nu lagstifta i frågan.

Utskottet utgår från att socialstyrelsen nära följer den

organisatoriska utvecklingen inom sjukvården och om det behövs

utarbetar allmänna råd för tillämpningen av de aktuella

bestämmelserna. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att

motion K42 (fp) yrkande 8 avstyrks.

Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa

mot läkemedelsmissbruk

I motion K40 av Barbro Westerholm (fp) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om sekretess mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa

mot läkemedelsmissbruk.

I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om sekretess mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa

mot läkemedelsmissbruk (yrkande 4).

Motionärerna föreslår en lättnad i sekretesslagstiftningen så

att det blir möjligt för personalen på apoteken att kontakta

läkaren/läkarna vid misstanke om läkemedelsmissbruk.

Gällande regler

För sjukhus och andra inrättningar som drivs av enskilda,

liksom privat drivna läkarmottagningar, tandläkarmottagningar,

laboratorier m.m. gäller föreskrifterna om sekretess i lagen

(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.

(tillsynslagen). Av förarbetena till tillsynslagen framgår att

avsikten är att det i princip skall råda samma sekretess inom

den privata hälso- och sjukvården som inom sådan vård som

bedrivs av det allmänna. Bestämmelserna gäller även personal på

apotek. Detta innebär i praktiken att uppgiftslämnande om en

enskild patients läkemedelsförbrukning mellan apotek och läkare

i princip endast kan ske om patienten gett sitt samtycke

härtill.

Propositionen m.m.

I propositionen 1988/89:130 om socialstyrelsens framtida

roll, uppgifter och inriktning föreslog regeringen att regionalt

lokaliserade enheter för tillsyn av bl.a. hälso- och sjukvård

skulle inrättas på högst sex orter i landet. Enheterna skulle

utgöra en del av socialstyrelsen. I propositionen uttalade

föredragande statsrådet att enheterna även borde svara för

tillsyn av förskrivning av läkemedel i syfte att uppmärksamma

och förhindra missbruk (s. 19). Riksdagen beslutade att

propositionen i denna del inte skulle föranleda något riksdagens

uttalande (1988/89:SoU24, rskr. 296).

I departementspromemorian Ds 1990:11 anfördes (s. 72) att man

ännu inte löst frågan hur tillsynen över förskrivning av

beroendeframkallande medel närmare skall anordnas genom

socialstyrelsens regionala enheter. Om det kommer att förekomma

någon form av rapportering som rör enskilda i

tillsynsverksamheten, torde det enligt promemorian bli

nödvändigt att föreskriva om undantag från sekretessen. Det

ansågs emellertid inte möjligt att redan då ange vilka undantag

som kunde behöva göras. I promemorian uttalades att frågan

därför fick tas upp i ett annat sammanhang.

I här aktuell proposition lämnas inga förslag till ändrade

regler i denna del. I propositionen konstateras att de regionala

tillsynsenheterna för närvarande är under uppbyggnad. Frågan om

hur tillsynen över förskrivningen av beroendeframkallande medel

närmare skall anordnas har ännu inte lösts. Innan det bestämts

hur tillsynsenheterna skall organisera sin verksamhet går det,

enligt propositionen, inte att fastställa vilka förändringar i

sekretesslagen eller andra lagar detta kan motivera.

Föredragande statsråd anser i likhet med remissinstanserna att

det är angeläget att frågan får en snar lösning. I propositionen

nämns även att denna fråga kommer att behandlas i

huvudbetänkandet från utredningen (S 1987:03) om översyn av

bestämmelserna om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen.

Betänkandet kommer enligt planerna att överlämnas till chefen

för socialdepartementet under våren 1991.

Socialstyrelsen har givit ut allmänna råd (1990:7)

för att informera om åtgärder för att motverka och förebygga

missbruk och för att ge råd om behandling av de patienter som

utvecklat läkemedelsberoende. I dessa råd sägs bl.a. att om man

misstänker att läkare överförskriver beroendeframkallande

psykofarmaka kan apoteken diskutera förekommande fall med

socialstyrelsens läkemedelsinspektörer vid deras återkommande

besök och i akuta fall direkt med socialstyrelsen.

I socialutskottets yttrande (1988/89:SoU1y) till

konstitutionsutskottet behandlades en motion liknande den nu

aktuella. Yttrandet mynnade ut i en begäran om en översyn av

sekretessreglerna inom vårdområdet (se ovan).

När utskottet senast behandlade motioner om behovet av

åtgärder mot läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk

(1990/91:SoU4) fann utskottet det anmärkningsvärt att

regeringen ännu inte vidtagit någon åtgärd med anledning av

utskottets tillkännagivande år 1987 när det gäller vården av

läkemedelsberoende och -missbrukare. Utskottet ansåg också att

det var angeläget att en ny läkemedelslagstiftning kommer till

stånd. Arbetet i regeringskansliet med beredningen av

läkemedelsutredningens förslag med sikte på en proposition måste

därför bedrivas aktivt, anförde utskottet.

I betänkandet 1990/91:KU10 behandlades senast en liknande

motion. Enligt konstitutionsutskottets mening borde inte

riksdagen föregripa det beredningsarbete som pågick genom att då

ta ställning till frågan. Detta beredningsarbete har nu

resulterat i den aktuella propositionen.

Utskottets bedömning

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget

att frågan får en snar lösning. Utskottet konstaterar dock

samtidigt att de regionala tillsynsenheterna inom

socialstyrelsen fortfarande är under uppbyggnad och att frågan

om hur enheternas tillsyn över förskrivningen av läkemedel skall

utformas ännu inte är löst. Sistnämnda fråga avses också bli

behandlad i ett betänkande under våren av

tillsynsutredningen. Utskottet utgår från att regeringen

återkommer till riksdagen med de förslag som kan behövas för att

förhindra läkemedelsmissbruk. Med det anförda föreslår utskottet

att motionerna K40 (fp) och K42 (fp) yrkande 4 avstyrks.

Informationen mellan socialnämnder när barn som far illa

flyttar mellan kommuner

I motion K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om socialnämndernas informationsskyldighet om

familjer med barn som far illa flyttar mellan kommunerna

(yrkande 2). Motionärerna påpekar att om familjer, där

misshandel av barnet misstänks, flyttar mellan kommungränserna

måste informationen mellan socialnämnderna i de berörda

kommunerna fungera.

Gällande regler

Om sekretess gäller för uppgifter hos en socialnämnd följer av

1 kap. 3§ SekrL att uppgifterna inte heller får röjas för

annan socialnämnd i andra fall än som anges i sekretesslagen

eller i en lag eller förordning till vilken sekretesslagen

hänvisar. Uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning

bryter sekretessen (14 kap. 1 §). En sådan

uppgiftsskyldighet finns i 71 § SoL. Denna

bestämmelse om anmälnings- och uppgiftsskyldighet har fått en

ändrad lydelse som trädde i kraft den 1 juli 1990. Numera gäller

att myndigheter vars verksamhet berör barn eller ungdom samt

andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten

är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin

verksamhet får kännedom om något som kan innebära att

socialnämnden behöver ingripa till underårigs skydd. Detta

gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt

läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har

sådan anställning. Socialnämnden tillhör alltså de myndigheter

som har anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt 71 §.

Bestämmelsen ger dock inte någon möjlighet till uppgiftslämnande

till skydd för ett väntat barn.

Förslaget i propositionen

I propositionen sägs att de hinder, som sekretesslagen

tidigare utgjorde, för att lämna uppgifter till socialnämnden i

stora delar torde ha undanröjts genom den nyligen genomförda

ändringen i 71 § SoL. Med den ändringen blev som ovan nämnts

alla myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten

anmälningsskyldiga.

Genom den föreslagna ändringen i 14 kap 2 § SekrL hindrar

inte sekretessen att uppgifter om barn och ungdomar eller den

som är missbrukare lämnas mellan myndigheter inom hälso- och

sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för att den

enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd.

Detsamma föreslås gälla om det behövs för en nödvändig insats

till skydd för ett väntat barn.

Utskottets bedömning

Enligt den nyligen genomförda ändringen av 71 § SoL har alla

myndigheter inom socialtjänsten anmälnings- och

uppgiftsskyldighet. Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL

innebär att socialnämnden också får en möjlighet att lämna

uppgifter till en annan nämnd om det behövs för en nödvändig

insats till skydd för ett barn som väntas. Utskottet anser att

gällande och föreslagna bestämmelser är tillräckliga för att

information mellan socialnämnderna skall kunna lämnas på ett

tillfredsställande sätt när en familj med barn som far illa

flyttar mellan kommunerna. Utskottet anser därför att motion

K405 (fp) yrkande 2 är tillgodosedd och bör avstyrkas.

Översyn av sekretesslagen

I motion K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att sekretessreglerna måste ses över för att

underlätta arbetet med att hjälpa utsatta barn (yrkande 1).

I motionen tas utredningar om sexuella övergrepp mot barn upp.

Motionärerna anser att det härvid är nödvändigt att samordna

rättsväsende, socialförvaltning och aktuella vårdinstanser. I

syfte att underlätta samarbetet bör en översyn av gällande

sekretessregler ske, framhålls det.

I motion So276 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om socialtjänstlagen och skollagens utformning

samt om behovet av en översyn av sekretesslagen (yrkande 3).

Motionärerna anser att skolans, hemmets och socialtjänstens

gemensamma ansvar för elevernas sociala uteckling bör anges i

socialtjänstlagen och skollagen. Det anses viktigt att

sekretesslagstiftningen har en sådan utformning att samarbetet

mellan berörda organ inte förhindras. En översyn av

sekretesslagen, för att komma till rätta med de problem som

finns när det gäller information mellan myndigheter, är enligt

motionen därför angelägen.

I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till en generell översyn

av sekretesslagstiftningen enligt vad som anförts i motionen

(yrkande 4). Motionärerna anser att genom att sekretesslagen

ändrats vid upprepade tillfällen sedan den trädde i kraft för

tio år sedan har den blivit svåröverskådlig och svår att

tillämpa. Sekretesskyddet bör enligt motionen endast brytas i de

fall detta kan förväntas vara till gagn för de människor

uppgifterna avser eller när ett starkt allmänintresse kräver

det. Vid en översyn anses det också angeläget att regler skapas

som möjliggör ett samarbete mellan skola, socialtjänst och

hälso- och sjukvård kring barn med problem.

I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en översyn av sekretesslagstiftningen och en

attitydförändring i myndighetskulturen (yrkande 2). Enligt

motionen bör denna översyn syfta till att öppenheten i samhället

ökar på medborgarnas villkor och inte bakom deras rygg.

Promemorian

På riksdagens begäran har en översyn av vissa

sekretessbestämmelser nyligen gjorts, vilken resulterade i den

nu aktuella departementspromemorian (Ds 1990:11) Sekretess

inom och mellan myndigheter på vårdområdet.

I promemorian har också diskuterats frågan om lättnader i

sekretessen även i förhållande till andra myndigheter, t.ex.

skolan. I promemorian anförs (s. 43) att det i första hand

ankommer på socialtjänsten att bistå barn som har allvarliga

sociala problem. Om man från socialtjänstens sida anser det

nödvändigt att skolan medverkar i detta stöd, torde uppgifter

kunna lämnas från socialtjänsten till skolan med stöd av 1 kap.

5 § SekrL (dvs. om det är nödvändigt för att socialtjänsten

skall kunna fullgöra sin verksamhet). Med hänvisning till detta

bör enligt promemorian inte nu föreslås några lättnader i

sekretessen mellan socialtjänsten och skolan.

Propositionen

Någon lättnad i sekretessen som innebär att uppgifter skall

kunna lämnas från vårdmyndigheterna till myndigheter utanför

vårdområdet utöver vad som för närvarande gäller bör enligt

propositionen nu inte införas. Vidare sägs att detta

ställningstagande inte minst motiveras av att uppgifterna får

ett sämre sekretesskydd utanför vårdområdet.

Som tidigare flera gånger nämnts föreslås att 14 kap. 2 § i

sekretesslagen ändras så att uppgifter om barn och ungdomar

eller den som är missbrukare kan lämnas mellan myndigheter inom

hälso- och sjukvården och socialtjänsten om det behövs för att

den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat

stöd. I propositionen talas i detta sammanhang bl.a. om det

arbete som bedrivs vid fall av sexuella övergrepp mot barn. I

sådana ärenden finns i dag ingen möjlighet för socialtjänsten

att lämna uppgifter till hälso- och sjukvården om samtycke från

vårdnadshavaren saknas.

Tidigare behandling

I 1990/91:KU10 (s. 31 f.) behandlades senast en motion om

en översyn av myndigheters tillämpning av

sekretesslagstiftningen. I konstitutionsutskottets bedömning

uttalades bl.a. att från regeringskansliet hade upplysts att man

med uppmärksamhet följer tillämpningen av

sekretesslagstiftningen. Det kunde i sammanhanget anmärkas att

sekretesslagen tillhör den grupp lagar som ofta får anpassas

till utvecklingen. Konstitutionsutskottet fann inte anledning

för riksdagen att ta initiativ till en allmän översyn av

tillämpningen.

Utskottets bedömning

Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL innebär bl.a. att

samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten

underlättas i utredningar om sexuella övergrepp. När det gäller

samarbetet mellan socialtjänsten och skolan delar utskottet den

uppfattning som framförs i departementspromemorian om skälen

till varför någon lättnad i sekretessen inte nu bör göras.

Enligt uppgift följer man i regeringskansliet med

uppmärksamhet tillämpningen av sekretesslagstiftningen. En

översyn av vissa sekretessfrågor inom vårdområdet har också

genomförts på riksdagens initiativ, som resulterat i nu

föreliggande proposition. Socialutskottet finner därför så vitt

avser utskottets beredningsområde inte anledning för riksdagen

att ta initiativ till en allmän översyn av tillämpningen. Med

hänsyn härtill föreslår utskottet att motionerna K405 (fp)

yrkande 1, So276 (c) yrkande 3 och K39 (c) yrkande 4 avstyrks.

Utskottet föreslår att motion K41 (fp) yrkande 2 avstyrks av

samma skäl.

Socialutskottet överlämnar med detta yttrande motion So276

(c) yrkande 3 till konstitutionsutskottet.

Stockholm den 11 april 1991

På socialutskottets vägnar

Ulla Tillander

Närvarande: Anita Persson (s), Ulla Tillander (c), Per

Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid

Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c),

Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s),

Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger Klingvall (s), förste vice talman

Ingegerd Troedsson (m), Barbro Westerholm (fp), Alf Egnerfors

(s) och Marianne Andersson (s) i Gislaved.

Avvikande meningar

1. Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och

sjukvården och socialtjänsten för vård, stöd och behandling

Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser

att den del av utskottets yttrande som börjar med

"Utgångspunkten för" och slutar med "och 2 avstyrks." bort ha

följande lydelse:

Ett förtroendefullt samarbete är en förutsättning för ett

framgångsrikt behandlingsarbete. För att detta inte skall

undergrävas är det viktigt att myndigheten före en

sekretessbedömning alltid i första hand prövar om sekretessen

kan brytas av ett samtycke från den enskilde. Utskottet anser

att detta måste framgå av lagtexten.

Utskottet vill framhålla att ett utlämnande av uppgifter om

en enskild skall ske i mycket restriktiv omfattning. Dessutom

bör de uppgifter som lämnas ut vara relevanta i det enskilda

fallet. Lagtexten måste därför utformas så att det framgår att

undantaget endast avser aktuella uppgifter som är av väsentlig

betydelse.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motion K42 (fp) yrkandena 1 och 2.

2. Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och

sjukvården och socialtjänsten för vård, stöd och behandling

Gudrun Schyman (v) anser att den del av utskottets yttrande

som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "delvis

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig regeringens förslag till tillägg till

14 kap. 2 § sekretesslagen. Utskottet anser att gällande

sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd nivå. En

förändring kan medföra att personlig integritet och

rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare anser utskottet

att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera i att man

blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra

ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som

missköter sig räcker, enligt utskottet, gällande lagar -- LVU

och LVM -- för att ge myndigheter den information som behövs för

ett ingripande.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motion K37 (v) yrkande 1 och med

avstyrkan av motion K41 (fp) yrkande 1 delvis.

3. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och

sjukvårdsadministration

Per Stenmarck, Ingrid Hemmingsson och Ingegerd Troedsson (alla

m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Vad

först" och slutar med "7 delvis avstyrks." bort ha följande

lydelse:

Utskottet motsätter sig förslaget om att uppgifter skall få

lämnas mellan olika myndigheter inom den kommunala och

landstingskommunala hälso- och sjukvården för forskning,

statistik och administration. Dessa ändamål är så allmänt

angivna att det är svårt att föreställa sig vad denna lättnad i

sekretessen kan innebära för den enskilde. Skyddet för den

enskildes integritet är i dag för svagt. Den oro många känner

inför myndigheternas uppgiftsinsamlande har därför, enligt

utskottet, en saklig grund. Utskottet anser att det är särskilt

viktigt att den enskilde inom hälso- och sjukvården med

förtroende kan lämna ifrån sig känsliga uppgifter.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motion K38 (m) yrkande 1 och med

avstyrkan av motionerna K37 (v) yrkande 2, K39 (c) yrkandena 1

och 2 och K42 (fp) yrkande 6 och yrkande 7 delvis.

4. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och

sjukvårdsadministration

Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser

att den del av utskottets yttrande som börjar med "Vad först"

och slutar med "7 delvis avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en specialreglering av personregister inom

kommuner och landsting först måste genomföras innan ett friare

uppgiftslämnande kan tillåtas mellan olika myndigheter inom

hälso- och sjukvården. Integritetskänsliga uppgifter skall under

inga omständigheter få lämnas ut för administrativa ändamål

mellan sådana myndigheter.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motion K42 (fp) yrkande 6 och

yrkande 7 delvis och med avstyrkan av motionerna K37 (v) yrkande

2, K38 (m) yrkande 1 och K39 (c) yrkandena 1 och 2.

5. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och

sjukvårdsadministration

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser att den del av

utskottets yttrande som börjar med "Vad först" och slutar med "7

delvis avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att skyddet för den enskilde försvagas

avsevärt genom förslaget att kunna lämna uppgifter för

forskning, statistik och administration med ett s.k. rakt

skaderekvisit mellan vårdmyndigheter. Uppgifter för forskning

och statistik bör enligt utskottet avidentifieras före

överlämnandet om inte regeringen i särskild ordning medgivit

annat. Vidare bör endast sådana patientuppgifter i s.k.

patientadministrativa system få utlämnas som den mottagande

myndigheten rimligen kan behöva för sitt arbete. Uppgifter för

vårdplanering, ekonomisk uppföljning och liknande administrativa

göromål bör avidentifieras före utlämnandet.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motion K39 (c) yrkandena 1 och 2

och med avstyrkan av motionerna K37 (v) yrkande 2, K38 (m)

yrkande 1 och K42 (fp) yrkande 6 och yrkande 7 delvis.

6. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och

sjukvårdsadministration

Gudrun Schyman (v) anser att den del av utskottets yttrande

som börjar med "Vad först" och slutar med "7 delvis avstyrks."

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett uppgiftslämnande för forskning och

statistik bör vara möjligt. Identifikationen bör dock försvåras

genom att bl.a. avidentifiering görs i så stor utsträckning

som möjligt. Däremot anser utskottet det inte motiverat med

lättnader i sekretessen när det gäller uppgifter för

sjukvårdsadministrativa ändamål.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motion K37 (v) yrkande 2 och med

avstyrkan av motionerna K38 (m) yrkande 1, K39 (c) yrkandena 1

och 2 och K42 (fp) yrkande 6 och yrkande 7 delvis.

7. Uppgiftsskyldighet till socialstyrelsen och

läkemedelsverket

Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid

Ronne-Björkqvist (fp), Ingegerd Troedsson (m) och Barbro

Westerholm (fp) anser att den del av utskottets yttrande som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "bör

avstyrkas." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det viktigt att olika hälsoregister utnyttjas

för att uppdaga och kartlägga hälsorisker. Utskottet motsätter

sig emellertid förslaget till lag om uppgiftsskyldighet inom

hälso- och sjukvården. Enligt utskottet bör centrala register

med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskilda s.k.

registerlagar. En sådan reglering skulle medföra att medborgarna

fick en bättre överblick när det gäller vilka register som finns

och för vilka ändamål som uppgifterna samlas in.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motionerna K423 (m) yrkande 2, K38

(m) yrkande 2 och K42 (fp) yrkande 5 och yrkande 7 delvis och

med avstyrkan av motion K39 (c) yrkande 3.

8. Uppgiftsskyldighet till socialstyrelsen och

läkemedelsverket

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser att den del av

utskottets yttrande som börjar med "Utskottet konstaterar" och

slutar med "bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig förslaget till lag om

uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården. Förslaget öppnar

en möjlighet till informationsinsamling inom ett synnerligen

brett område. Utskottet anser det också anmärkningsvärt att en

diskussion och en analys av säkerhetsproblemen ur den

enskildes synvinkel saknas i propositionen.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motion K39 (c) yrkande 3 och med

avstyrkan av motionerna K423 (m) yrkande 2, K38 (m) yrkande 2

och K42 (fp) yrkande 5 och yrkande 7 delvis.

9. Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet

Ulla Tillander (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh

(c) och Barbro Westerholm (fp) anser att den del av utskottets

yttrande som börjar med "Utskottet delar" och slutar med

"yrkande 8 avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att nuvarande lagstiftning har lett till

olika tolkningar av begreppet "myndighet". Frågan om vilka

enheter inom hälso- och sjukvården som skall jämställas med

myndigheter vid tillämpning av sekretesslagen behöver lösas

genom en lagreglering. Regeringen föreslår emellertid inte någon

lagändring i denna del, utan framför i stället sin tolkning i

motivtexten till andra lagändringar. Detta innebär enligt

utskottet att rättsläget fortfarande är oklart.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motion K42 (fp) yrkande 8.

10. Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att

ingripa mot läkemedelsmissbruk

Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser

att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "yrkande 4 avstyrks." bort ha

följande lydelse:

Behovet av en snar lösning är påkallat av att missbrukarna

skall få en möjlighet till vård för att komma ur sitt beroende.

Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag till de lättnader i sekretessen som kan

behövas för att apoteken skall kunna lämna uppgifter till

förskrivande läkare vid misstanke om läkemedelsmissbruk.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motionerna K40 (fp) och K42 (fp)

yrkande 4.

11. Översyn av sekretesslagen

Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser

att den del av utskottets yttrande som börjar med "Den

föreslagna" och slutar med "yrkande 4 avstyrks." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det nödvändigt att samordna insatserna från

polis, socialnämnd m.fl. vid utredningar om sexuella övergrepp

mot barn. I syfte att underlätta ett sådant samarbete bör en

översyn av gällande sekretessregler ske.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motion K405 (fp) yrkande 1 och med

avstyrkan av motionerna So276 (c) yrkande 3 och K39 (c) yrkande

4.

12. Översyn av sekretesslagen

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser att den del av

utskottets yttrande som börjar med "Den föreslagna" och slutar

med "yrkande 4 avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att skolans, hemmets och socialtjänstens

gemensamma ansvar för elevernas sociala utveckling bör anges i

socialtjänstlagen och skollagen. Sekretesslagstiftningen bör ses

över så att den får en sådan utformning att samarbetet mellan

berörda organ inte förhindras. Utskottet anser att en översyn av

sekretesslagen också är motiverad av att lagen genom upprepade

ändringar sedan ikraftträdandet har blivit svåröverskådlig och

svår att tillämpa.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som

här anförts med anledning av motionerna So276 (c) yrkande 3 och

K39 (c) yrkande 4 och med avstyrkan av K405 (fp) yrkande 1.

Reservanternas lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 14

kap. 2 §

Bilaga 2

Regeringens förslag Reservanternas förslag

14 kap.

2 §2

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i

1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller

skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt

förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i

verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där

uppgiften förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften

förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller

skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet

som bedriver förundersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress,

telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om

uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen

(1970:428). Uppgift hos televerket om enskilds telefonnummer får

dock, om den enskilde hos televerket begärt att abonnemanget

skall hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt

9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som

begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för

delgivning håller sig undan eller att det annars finns

synnerliga skäl.

Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om

brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan

myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är

föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan

påföljd än böter.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1--6 §§, 8

kap. 8§ första stycket, 9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 §,

8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller

vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår

misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare

straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7

kap. 1 eller 4 § inte att uppgift som angår misstanke om brott

enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har

fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller

polismyndighet.

Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av

sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket.

2 Senaste lydelse 1990:1414.

Sekretess enligt 7 kap. 1 § Sekretess enligt 7 kap. 1 §

och 4 § första och och 4 § första och

tredje styckena hindrar inte tredje styckena hindrar inte

att uppgift om enskild, som att aktuell uppgift om

inte fyllt arton år eller enskild, som inte fyllt arton

som fortgående missbrukar år eller som fortgående

alkohol, narkotika eller missbrukar alkohol, narkotika

flyktiga lösningsmedel, eller flyktiga

eller närstående till lösningsmedel, eller

denne lämnas från närstående till denne

myndighet inom hälso- och lämnas från myndighet

sjukvården och inom hälso- och

socialtjänsten till annan sjukvården och

sådan myndighet, om det socialtjänsten till annan

behövs för att den sådan myndighet, om det

enskilde skall få är av väsentlig

nödvändig vård, betydelse för att den

behandling eller annat enskilde skall få

stöd. Detsamma gäller i nödvändig vård,

fråga om lämnande av behandling eller annat

uppgift om gravid kvinna eller stöd. Detsamma gäller i

närstående till henne, fråga om lämnande av

om det behövs för en uppgift om gravid kvinna eller

nödvändig insats till närstående till henne,

skydd för det väntade om det behövs för en

barnet. nödvändig insats till

skydd för det väntade

barnet. Vad nu sagts får

dock ej tillämpas innan den

enskilde beretts tillfälle

att ge sitt samtycke till

åtgärden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.