Bet. 1990/91:KU35

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:KU35

Biskoparna i kyrkomötet, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

KU35

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1990/91:122 om

biskoparna i kyrkomötet, m.m. jämte två motioner som väckts med

anledning av propositionen och fem motioner från den allmänna

motionstiden 1990. I propositionen föreslås bl.a. att biskoparna

och den biträdande biskopen i Uppsala stift ges förslagsrätt i

kyrkomötet. I följdmotionerna och två av motionerna från den

allmänna motionstiden yrkas att biskoparna ges ställning som

självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Två motioner rör

utnämningen av biskopar, och en motion tar upp frågan om

titulärt biskopssäte för biträdande biskopen. Utskottet har

tillstyrkt propositionen och avstyrkt samtliga motioner. En

reservation (m och fp) föreligger i frågan om biskoparnas

ställning i kyrkomötet.

Propositionen

1990/91:122 vari yrkas att riksdagen

dels i den ordning som anges i punkt 9 första stycket

övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar det i

bilaga1 intagna förslaget till lag om ändring i lagen

(1982:942) om svenska kyrkan,

dels antar det i bilaga 1 intagna förslaget till lag om

ändring i prästanställningslagen (1988:184).

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1990/91:K43 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar anta i motionen angivet förslag till

ändringar i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet.

1990/91:K44 av Bertil Danielsson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar anta nedanstående

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan

5 §

Kyrkomötet sammanträder varje år. Biskoparna i stiften är

självskrivna ledamöter i kyrkomötet.

Motioner från allmänna motionstiden 1990

1989/90:K610 av Jan-Erik Wikström och Ylva Annerstedt (fp)

vari yrkas att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lag om

svenska kyrkan och i lag om kyrkomötet att biskoparna blir

självskrivna ledamöter av kyrkomötet.

1989/90:K613 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att tjänst såsom biträdande biskop enligt proposition

1989/90:11 knyts till ett titulärt biskopssäte inom svenska

kyrkan och vederbörande stift.

1989/90:K620 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ändring av förfarandet vid tillsättning av biskopar så att

svenska kyrkans centralstyrelse får överta regeringens uppgift

att utse en av tre på förslag uppsatta kandidater.

1989/90:K631 av Lars Ahlmark m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att regeringens befattning med biskopsvalen i

svenska kyrkan skall upphöra.

1989/90:K638 av Göran Åstrand m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

biskoparna skall vara självskrivna i kyrkomötet.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl.a. att den som utnämns till biskop

eller biträdande biskop inte skall behöva vara prästvigd, vilket

i princip innebär en återgång till vad som gällde före den 1

januari 1989. Vidare föreslås vissa ändringar i fråga om

biskoparnas ställning i kyrkomötet. Förslaget innebär i huvudsak

att de som innehar tjänster som biskop eller biträdande biskop

skall närvara vid kyrkomötets sammanträden samt att de skall få

väcka motioner, delta i kyrkomötets överläggningar och ställa

yrkanden, men delta i besluten bara om de är ledamöter av

kyrkomötet.

Frågan om biskoparnas ställning i kyrkomötet har varit föremål

för kyrkomötets behandling vid flera tillfällen under

1980-talet. Frågan har gällt om biskoparna -- i likhet med vad

som gällde före kyrkomötesreformen 1982 -- skall vara

självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Vid 1984 års kyrkomöte

avslogs en motion om självskrivenhet för biskoparna som väckts

under föregående kyrkomöte. Kyrkolagsutskottet hade tillstyrkt

motionen. När motionen återkom 1985 bifölls den av kyrkomötet.

1986 beslöt regeringen låta utvärdera kyrkomötesreformen. 1988

års kyrkomöte överlämnade tre motioner i ärendet till regeringen

för beaktande i det pågående utvärderingsarbetet. Sedan

utvärderingen redovisats, bl.a. med bedömningen att kyrkomötet

skulle vinna på att biskoparna blev självskrivna ledamöter (Ds

1989:58 s.36), behandlade 1990 års kyrkomöte ett förslag från

svenska kyrkans centralstyrelse om självskrivenhet för

biskoparna i kyrkomötet. Kyrkomötet, som avslog förslaget,

hemställde i stället hos regeringen om sådan lagändring att

biskoparna och biträdande biskopen ges förslagsrätt i

kyrkomötet.

Biskoparnas ställning i kyrkomötet

Motionerna

I de båda följdmotionerna till propositionen och i motionerna

K610 och K638 yrkande 2 från den allmänna motionstiden 1990

begärs att biskoparna skall vara självskrivna ledamöter i

kyrkomötet.

I motion 1990/91:K43 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) framhålls

att en biskop bör stå fri från de väljargrupper inom svenska

kyrkan som kandiderar till beslutande organ på olika nivåer och

att detta uppnås om biskoparna blir självskrivna ledamöter.

Dessutom framhålls att den s.k. dubbla ansvarslinjen,

innebärande att kyrkans organ bygger på en förening av

prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad

självstyrelse, ofta ansetts grundläggande för svenska kyrkans

organisation. Den kommer till uttryck i biskopens

självskrivenhet som ordförande i stiftsstyrelsen och i

kyrkoherdens självskrivna ledamotskap i kyrkorådet. Motionärerna

hänvisar också till att alla andra lutherska kyrkor och

troligtvis alla andra kristna kyrkor ger sina biskopar rösträtt

i sina beslutande församlingar. Slutligen framhålls i motionen

att kyrkomötet både 1985 och 1988 enhälligt begärt att

biskoparna skall ges rösträtt i kyrkomötet genom att de ges

självskriven ställning, och att 1990 års beslut delade

kyrkomötet i två närmast lika stora grupper för och emot. Denna

motion, liksom motion 1989/90:K610 (fp), innehåller förslag till

ändring i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet.

I motion 1990/91:K44 av Bertil Danielsson m.fl. (m) hänvisas

till svenska kyrkans episkopala tradition som kommer till

uttryck i biskopens självskrivenhet som ordförande i domkapitlet

och stiftsstyrelsen. Mot bakgrund av att biskopen inte bara är

stiftets främste företrädare för ämbetet utan även när det

gäller organisation och verksamhet är det enligt motionärerna

självklart att biskopens ställning på kyrkomötet måste stärkas.

Motionärerna hänvisar till att en betydande minoritet i

kyrkomötet ville ge biskoparna självskrivenhet och understryker

det viktiga och nödvändiga i att biskoparna återigen blir

självskrivna i kyrkomötet. Också i motion 1989/90:K638 (m)

framhålls mot bakgrund av svenska kyrkans episkopala struktur

det närmast självklara i att biskopen skall vara självskriven

ledamot i kyrkomötet.

Utskottet

Bakom propositionens förslag när det gäller biskoparnas

ställning i kyrkomötet ligger en hemställan från 1990 års

kyrkomöte. Enligt utskottets mening finns det inte anledning att

frångå kyrkomötets ställningstagande i denna fråga. Motionerna

1989/90:K610 och 1989/90:K638 yrkande 2 samt 1990/91:K43 och

1990/91:K44 avstyrks således. Propositionen tillstyrks i denna

del, liksom när det gäller frågan om behörighet till

biskopstjänster och biträdande biskopens jämställdhet med övriga

biskopar i kyrkomötet.

Propositionens förslag gäller bl.a. ändring i lagen om svenska

kyrkan. Sådan ändring skall enligt punkt 9 första stycket

övergångsbestämmelserna till regeringsformen beslutas på samma

sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Om ärendet

inte skall vila över ett riksdagsval krävs viss kvalificerad

majoritet i riksdagen.

För att de av regeringen föreslagna lagändringarna i enlighet

med propositionen skall kunna träda i kraft den 1 juni 1991

krävs således att tre fjärdedelar av de röstande och minst

hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet.

I propositionen framhålls att det får ankomma på kyrkomötet

att genom kyrklig kungörelse meddela de föreskrifter som behövs

i fråga om biträdande biskopens möjlighet att ta del i

kyrkomötets beredning av dess ärenden. Av andra

kyrkolagsutskottets betänkande 1990:4 framgår att biträdande

biskopen avsågs jämställas med övriga biskopar när det gäller

bl.a. ledamotskap i läronämnden, men att detta inte särskilt

behövde anges i arbetsordningen eftersom biträdande biskopen

fick anses omfattad av de bestämmelser som rör biskop. Mot

bakgrund av att den nu aktuella propositionen konsekvent skiljer

mellan den som innehar tjänst som biskop och den som innehar

tjänst som biträdande biskop får det ankomma på kyrkomötet att

meddela de föreskrifter som behövs för att uppnå

överensstämmelse i redaktionellt hänseende. Det ankommer också

på kyrkomötet att besluta de föreskrifter som behövs i fråga om

förslagsrätt för biskoparna utöver motionsrätten.

Utnämning av biskopar

Motionerna

I två motioner från den allmänna motionstiden 1990 --

1989/90:K620 av Anders Svärd (c) och 1989/90:K631 av Lars

Ahlmark m.fl (m) -- begärs att regeringens befattning med

utnämningen av biskop skall upphöra. I den förstnämnda motionen

framhålls att biskoparnas viktigaste uppgift är att vara andliga

ledare för sina stift. Motionären framhåller att svenska kyrkan

på senare år fått allt större inflytande över sina egna inre

angelägenheter och att ett naturligt steg vidare på den vägen

vore att nu låta kyrkan själv få tillsätta sina biskopar utan

inblandning från statsmaktens sida. En sådan reform skulle öka

klarheten i ansvarsfördelningen mellan kyrkan och samhället i

övrigt. Praktiskt kunde tillsättningsförfarandet enligt motionen

gå till så att svenska kyrkans centralstyrelse fick överta

regeringens roll.

I motion K631 (m) understryks att val av biskop uppenbarligen

är en fråga som det borde ankomma på kyrkan att självständigt

besluta i. Enligt motionärerna är det högst otidsenligt att

svenska kyrkan inte har förtroende att utse sina biskopar.

Vidare sägs att regeringens inblandning ger utrymme för godtycke

och otillbörlig påverkan.

Bakgrund

Enligt 11 § andra stycket lagen (1982:942) om svenska kyrkan

utnämner regeringen till ärkebiskop eller biskop en av de tre

som har föreslagits i den ordning som föreskrivs i lag. Gällande

regler i lagen (1963:633) om biskopsval innebär i korthet att

biskopen utses av regeringen efter förslag från domkapitlets

ledamöter samt präster och lekmän i stiftet.

Frågan om förfarandet vid utnämning av biskop har behandlats

av utskottet vid några tillfällen under 1980-talet. I

betänkandet KU1983/84:12 fann utskottet inte skäl föreligga att

föreslå en ändring i gällande regler om biskopsutnämning. Denna

ståndpunkt vidhölls i betänkandet KU1984/85:3. Utskottet

påpekade då vidare att biskoparna är chefer för domkapitlen,

vilka är statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen,

medan centralstyrelsen avsågs bli en förvaltningsmyndighet under

kyrkomötet.

1986 års kyrkomöte behandlade frågan om utnämning av biskop

med anledning av ett motionsyrkande om att utnämningsrätten

skulle flyttas över till svenska kyrkans centralstyrelse.

Kyrkolagsutskottet hänvisade till att regeringens rätt att

utnämna biskoparna har sin grund i det nuvarande förhållandet

mellan staten och kyrkan. Som chefer för domkapitlen är

biskoparna i administrativt hänseende underställda regeringen.

Svenska kyrkans centralstyrelse är däremot i konstitutionellt

hänseende en statlig förvaltningsmyndighet under kyrkomötet

(punkt 11 övergångsbestämmelserna till regeringsformen och 8§

första stycket lagen om svenska kyrkan). Kyrkolagsutskottet

uttalade att en ordning enligt vilken centralstyrelsen utser

biskopar, vilka är chefer för statliga förvaltningsmyndigheter

under regeringen strider mot den grundlagfästa ordningen när det

gäller statsskickets grunder. Kyrkolagsutskottet underströk

vidare att domkapitlen också efter ikraftträdandet av kommande

nya organisation skulle ha betydelsefulla myndighetsfunktioner

gentemot de i stiften anställda prästerna som har statligt

reglerade tjänster. -- 1987 års kyrkomöte avslog en motion i

frågan om regeringens befattning med biskopsutnämningar med

hänvisning till föregående kyrkomötes ställningstagande.

Utskottet

Enligt uppgift som utskottet inhämtat är frågan om

domkapitlens konstitutionella ställning och den därmed

sammanhängande frågan om utnämning av biskopar för närvarande

föremål för behandling i den s.k. ERK-utredningen under ledning

av hovrättspresidenten Carl Axel Petri. Enligt utskottets mening

bör resultatet av denna utredning avvaktas innan riksdagen tar

ställning i frågan. Utskottet avstyrker således motionerna

1989/90:K620 och 1989/90:K631.

Titulära biskopssäten

Motionen

I motion 1989/90:K613 av Hugo Hegeland (m) begärs att tjänst

som biträdande biskop skall knytas till ett titulärt biskopssäte

inom svenska kyrkan och vederbörande stift. Motionären

framhåller att rent titulära biskopar inte anses vara i

överensstämmelse med kyrklig tradition. Han hänvisar till att

både katolska kyrkan och den engelska kyrkan har ett system med

hjälp- eller suffragansbiskopar som lyder under residerande

ärkebiskopar och biskopar. Dessa hjälp- eller suffragansbiskopar

saknar jurisdiktion över bestämt stift men är formellt knutna

till ett titulärt biskopssäte.

Bakgrund

Genom lagändring den 1 januari 1990 infördes möjlighet för

regeringen att inrätta en tjänst som biträdande biskop i Uppsala

stift (prop. 1989/90:11, KU17), och beteckningen biträdande

biskop i Uppsala stift infördes i skilda bestämmelser i

prästanställningslagen m.fl. lagar. Utgångspunkten för

lagändringen var den alltmer ökande arbetsbördan för

ärkebiskopen, som är biskop i Uppsala stift. Under 1990

inrättade och tillsatte regeringen tjänsten som biträdande

biskop.

Utskottet

Frågan om titulärt biskopssäte för biträdande biskopen i

Uppsala stift är enligt utskottets mening i första hand en fråga

för svenska kyrkan. Utskottet anser inte att det finns anledning

för riksdagen att nu ta ställning i frågan. Motion 1989/90:K613

avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande biskoparnas ställning i kyrkomötet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1989/90:K610, 1989/90:K638 yrkande 2, 1990/91:K43 och

1990/91:K44 antar i bilaga 1 intaget förslag till lag om ändring

i lagen (1982:942) om svenska kyrkan,

res. (m, fp)

2. beträffande behörighet till biskopstjänster

att riksdagen med bifall till propositionen antar regeringens

i bilaga 1 intagna förslag till lag om ändring i

prästanställningslagen (1988:184),

3. beträffande utnämning av biskopar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K620 och 1989/90:K631,

4. beträffande titulärt biskopssäte

att riksdagen avslår motion 1989/90:K613.

Stockholm den 11 april 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina

Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp),

Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Sören Lekberg (s), Anita

Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva

Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Hans

Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s) och Stig Bertilsson (m).

Reservation

Biskoparnas ställning i kyrkomötet (mom. 1)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Elisabeth Fleetwood

(m), Ylva Annerstedt (fp) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar

med "Bakom propositionens" och slutar med "ikraftträdandet

uppskjutas" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att

biskoparna ges ställning som självskrivna ledamöter i

kyrkomötet. Ett skäl är att biskoparna bör stå fria från

väljargrupperna inom svenska kyrkan. Till detta kommer

betydelsen av den s.k. dubbla ansvarslinjen, som innebär att

kyrkans organ bygger på en förening av prästerlig

ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse, och som

kommer till uttryck i biskopens självskrivenhet som ordförande i

stiftsstyrelsen och i kyrkoherdens självskrivna ledamotskap i

kyrkorådet. Biskopens självskrivenhet i stiftsstyrelserna

stämmer också helt med den svenska kyrkans episkopala tradition.

Slutligen vill utskottet hänvisa till att alla andra lutherska

kyrkor och troligtvis alla andra kristna kyrkor ger sina

biskopar rösträtt i sina beslutande församlingar. Mot denna

bakgrund och med hänsyn till de ställningstaganden som gjordes

av 1985 och 1988 års kyrkomöten anser utskottet att biskoparna

åter -- i likhet med vad som gällde före 1982 års

kyrkomötesreform -- bör ges ställning som självskrivna ledamöter

i kyrkomötet. Utskottet tillstyrker således motionerna

1989/90:K610, 1989/90:K638 yrkande 2, 1990/91:K43 och

1990/91:K44.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande biskoparnas ställning i kyrkomötet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K43 och med

anledning av motionerna 1989/90:K610, 1989/90:K638 yrkande 2 och

1990/91:K44 antar i bilaga 2 intaget förslag till lag om ändring

i lagen (1982:942) om svenska kyrkan och lag om ändring i lagen

(1982:943) om kyrkomötet.

Bilaga 1

Reservationens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 3--5 §§ lagen (1982:942) om svenska

kyrkan1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Kyrkomötet består av Kyrkomötet består av

valda ombud för svenska tvåhundrafemtioen valda

kyrkan. Det har ombud för svenska kyrkan

tvåhundrafemtioen och dem som innehar tjänst

ledamöter. För som biskop eller biträdande

ledamöterna skall finnas biskop i svenska kyrkan.

ersättare. För de valda ledamöterna

skall finnas ersättare. Den

som innehar tjänst som

biskop eller biträdande

biskop är inte valbar till

ledamot eller ersättare.

Endast den som tillhör svenska kyrkan och är myndig kan vara

ledamot av kyrkomötet eller ersättare för ledamot.

4 §

Ledamöterna av Andra ledamöter av

kyrkomötet och kyrkomötet än biskop och

ersättarna för dessa biträdande biskop samt

utses genom indirekta val. ersättarna för dessa

ledamöter utses genom

indirekta val.

Val till kyrkomötet förrättas vart tredje år. Varje val gäller

för tiden från att det nyvalda kyrkomötet har samlats till dess

det närmast därefter valda kyrkomötet samlas. Denna tid är

kyrkomötets valperiod.

5 §

Kyrkomötet sammanträder varje år.

Biskoparna i stiften skall

närvara vid kyrkomötets

sammanträden och får

deltaga i kyrkomötets

överläggningar, men i

besluten endast om de är

ledamöter i kyrkomötet.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1991.

1 Lagen omtryckt 1988:1429.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet.

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1982:943) om kyrkomötet

skall upphöra att gälla vid utgången av maj 1991.