Bet. 1990/91:KU38

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:KU38

Ny kommunallag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1990/91

KU38

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1990/91:117 Ny kommunallag

jämte en rad motioner, som väckts med anledning av

propositionen. Samtidigt tar utskottet upp ett antal motioner

från den allmänna motionstiden i skilda kommunala frågor.

Utskottet har inhämtat lagrådets yttrande över vissa delar av

propositionen som bl.a. hör samman med offentlighetsprincipens

tillämpning i den kommunala verksamheten.

Utskottet, som i allt väsentligt godtar propositionens

förslag, understryker vikten av insyn och demokratisk kontroll

på det kommunala området. I sammanhanget konstaterar utskottet

att bred enighet råder om att verksamheten i största möjliga

utsträckning bör bedrivas i kommunala nämnder. Utskottet följer

lagrådets förslag vad gäller handlingsoffentlighet i helägda

kommunala bolag. På några punkter föreslår utskottet att

regeringen vidtar särskilda åtgärder. Det gäller hur det

kommunala partistödet bör vara utformat i framtiden. Vidare bör

som lagrådet förordat en översyn av sekretesslagen komma till

stånd med anledning av förslagen om handlingsoffentlighet i

kommunala företag och om kommunernas och landstingens ökade

frihet att organisera sin nämndverksamhet. Utskottet anser

vidare att frågor om förtroendemännens personliga ansvar för

kommunala beslut m.m. bör utredas ytterligare. Slutligen

förordar utskottet allmänt att statsmakterna, dvs. regering och

riksdag, noggrant följer utvecklingen på det kommunala området

och om så påkallas snabbt vidtar de förändringar som

samhällsutvecklingen ger anledning till. I ärendet har avgetts

49 reservationer och tre särskilda yttranden.

Propositionen

1990/91:117 vari föreslås att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. kommunallag,

2. lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner

att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt

bistånd,

3. lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd,

4. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

5. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),

6. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

7. lag om ändring i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,

8. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),

9. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

10. lag om ändring i lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763).

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1990/91:K46 av Ingrid Andersson m.fl. (s, m, fp, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om antalet ledamöter till kommunfullmäktige

och landstingsfullmäktige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om detaljregler för kommuners och landstings

organisation genom speciallagstiftning.

1990/91:K47 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att en snabb översyn av sekretessbestämmelserna sker så att

klarhet föreligger när den nya kommunallagen träder i kraft.

1990/91:K48 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lokala

direktvalda organ med egen beskattningsrätt,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av

Sydafrikalagen enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som ger

kommunerna möjlighet att förklara sig som kärnvapenfri zon,

4. att riksdagen beslutar komplettera lagförslaget med

följande paragraf:

Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är

företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller

suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid

styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna, men inte

i besluten. Ledamoten eller suppleanten har i sådant fall också

rätt att få sin mening antecknad i protokollet.

Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen,

5. att riksdagen beslutar att 2 kap. 9 § kommunallagsförslaget

skall ha följande lydelse:

Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag till de

politiska partier som är representerade i fullmäktige under den

tid som avses i bidragsbeslutet.

Bidraget skall fördelas så, att varje parti får en fast del

som är lika för alla partier och att varje parti får ett lika

stort belopp för varje plats som partiet har i fullmäktige,

6. att riksdagen beslutar införa en ny paragraf med följande

lydelse:

Den nämnd som har ansvaret för tillsynen enligt miljö- och

hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej vara samma nämnd som

har ansvar för planering av markanvändningen och exploatering av

mark, energiförsörjning, avfallshantering eller annan

miljöfarlig verksamhet,

7. att riksdagen beslutar att i fråga om all kommunal

verksamhet oavsett i vilken form den bedrivs skall allmänheten

ha rätt till insyn,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

förtydligande av reglerna för folkomröstning enligt vad som

anförts i motionen,

9. att riksdagen i stället för regeringens förslag antar

följande lydelse av 6 kap. 11 § andra stycket

kommunallagsförslaget:

Ersättarna har rätt att delta i överläggningarna och få sin

mening antecknad i protokollet,

10. att riksdagen i stället för regeringens förslag antar

följande lydelse av 6 kap. 29 § kommunallagsförslaget:

Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en

tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning av

tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet,

11. att riksdagen i stället för regeringens förslag antar

följande lydelse av 6 kap. 33 § kommunallagsförslaget:

En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller

suppleant eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget

eller ett särskilt brukarorgan att besluta på nämndens

vägnar i ett visst ärende eller viss grupp av ärenden, dock inte

i de fall som avses i 34 §,

12. att riksdagen avslår förslaget om närvarorätt för

personalföreträdare i 7 kap. 8--17 §§ kommunallagsförslaget.

1990/91:K49 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att landsting inte skall ha någon

rättighet att allmänt främja näringslivet i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att kommuner inte skall ha rätt att

ge stöd till enskilda näringsidkare,

3. att riksdagen beslutar att kommun skall ha en viss nämnd

som handhar vissa frågor inom byggnadsområdet i enlighet med vad

i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar att kommun skall ha en viss nämnd

för att handha frågor inom miljöområdet i enlighet med vad i

motionen anförts,

5. att riksdagen beslutar att kommun skall ha skilda kommunala

nämnder för olika verksamhetsområden där sekretess gäller i

enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen beslutar att endast fullmäktige skall kunna

fastställa avgifter och taxor,

7. att riksdagen hos regeringen begär utredning om handlingars

offentlighet i kommunala företag i enlighet med vad som i

motionen anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag angående

förtroendevaldas ansvar för olagliga beslut i enlighet med vad i

motionen anförts,

9. att riksdagen beslutar att fullmäktige får besluta att en

förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss

nämnd skall få närvarorätt vid nämndens sammanträden i enlighet

med vad i motionen anförts,

10. att riksdagen hos regeringen begär utredning om vidgade

möjligheter till kommunala folkomröstningar i enlighet med vad i

motionen anförts,

11. att riksdagen klargör gränsen mellan beslut och ren

verkställighet i enlighet med vad i motionen anförts,

12. att riksdagen beslutar att inom två år utvärdera kommunala

nämnders delegering av ärenden i enlighet med vad i motionen

anförts,

13. att riksdagen beslutar att självkostnadsprincipen skall

fastställas i den nya kommunallagen,

14. att riksdagen avslår förslag till lag om rätt för

kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna

internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd,

15. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1962:638) om

rätt för kommun att bistå utländska studerande.

1990/91:K50 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen

remitterar lagförslaget till lagrådet för granskning av bl.a. de

i motionen anförda oklarheterna kring miljö- och

hälsoskyddsnämndernas verksamhetsfält.

1990/91:K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att huvudregeln att kommuner inte

har rätt att bedriva näringsverksamhet framgår,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att 2 kap. 8 § andra stycket utgår,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att offentlighetsprincipen gäller

fullt ut i alla hel- eller delägda kommunala företag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nämndformen som huvudregel för kommunal

verksamhet,

5. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen

anförts om att förslag till reglering av insyn och kontroll i

kommunala företag träder i kraft den 1 januari 1995 för företag

där kommunen ej är ensam ägare,

6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att interpellationsrätt gentemot

ansvariga i kommunala företag införs,

7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att kommunerna fortfarande kan välja

huruvida ersättning skall utgå i form av ersättning för förlorad

arbetsförtjänst eller ej,

8. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att reglerna om s.k.

brukarinflytande utgår,

9. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att en tredjedel av ledamöterna i

kommunala styrelser och nämnder alltid har rätt att få

bordläggning till stånd,

10. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att lokala organ direkt underställda

kommunfullmäktige behåller sin initiativrätt i fullmäktige,

11. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att reglerna om personalföreträdares

närvarorätt utgår,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om självkostnadsprincipen,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som

möjliggör offentliga kommunala nämndsammanträden,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om

personligt straffansvar för kommunala förtroendemän som, i strid

med domstolsutslag i mål om laglighetsprövning, på nytt fattar

beslut av samma slag som det som förklarats olagligt.

1990/91:K52 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att fastighetsägande inte längre skall vara grund för

kommunmedlemskap.

1990/91:K53 av Alf Egnerfors m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts dels om möjligheter för kommunerna och

kommunala bolag att konkurrera med privata företag vid offentlig

upphandling och anbudskonkurrens, dels om rätt för kommunala

bolag att erbjuda sina tjänster till andra kommuner.

1990/91:K54 av Martin Olsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen noga skall följa

tillämpningen av den nya kommunallagen ur kommunaldemokratiska

synpunkter och vid behov framlägga erforderliga förslag till

lagändringar,

2. att riksdagen beslutar att en miljö- och hälsoskyddsnämnd

med minst nio ledamöter och nio ersättare skall vara

obligatorisk i kommunal nämnd.

1990/91:K55 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om delning av kommuner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppföljning och utredning av den kommunala

demokratin,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvartalsvis ekonomisk uppföljning m.m.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om direktvalda lokala organ,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utarbetande av regler för kommunala

folkomröstningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om JOs tillsyn m.m.,

7. att riksdagen antar följande förslag till 3 kap. 4 § p. 5

ny kommunallag:

5. att nämnd får besluta att sammanträde eller del av det

skall vara offentligt,

8. att riksdagen antar följande förslag till 6 kap. 9 § ny

kommunallag:

Ledamöter och ersättare i en nämnd väljes av fullmäktige till

det antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet

ledamöter inte vara färre än nio och antalet ersättare bör vara

lika stort som antalet ledamöter.

Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige

bestämma i vilken ordning de skall tjänstgöra,

9. att riksdagen antar följande förslag att tillfogas 4 kap.

förslaget till kommunallag:

Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är

företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller

suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid

styrelsens sammanträden men ej rätt att delta i överläggningarna

eller få sin mening antecknad till protokollet.

Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen,

10. att riksdagen avslår 7 kap. förslaget till ny kommunallag,

11. att riksdagen beslutar om sådana övergångsbestämmande

partssammansatta organ att nu gällande regler skall gälla så

länge kollektiva avtal föreligger.

1990/91:K56 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

den kommunala förtroendemannaorganisationen.

1990/91:K57 av Ylva Johansson och Bo Hammar (båda v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av

kommunallagen för att möjliggöra brukarinflytande genom

självförvaltning inom offentlig verksamhet i enlighet med vad i

motionen anförts.

1990/91:K58 av Ylva Johansson (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om sådan ändring i kommunallagen att

direktval till lokala nämnder blir möjligt.

1990/91:K59 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovsstyrning av den kommunala

verksamheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avdemokratisering med ekonomin som

täckmantel,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av

katastrofhjälpslagen i kommunallagen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av

Sydafrikalagen i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av

den kommunala kompetensen att genomföra opinions- och

solidaritetsyttringar,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att även

ekonomiskt stöd skall kunna ges med stöd av

katastrofhjälpslagen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av

den kommunala kompetensen för medverkan i internationella

projekt av solidaritets- eller biståndskaraktär,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om självkostnadsprincipen,

9. att riksdagen beslutar att partistödet skall bestå av dels

en fast, dels en rörlig del,

10. att riksdagen beslutar att miljö- och hälsoskyddsnämnd

obligatoriskt skall finnas i alla kommuner,

11. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning

med uppgift att lägga fram förslag om att offentlighetsprincipen

skall gälla i företag som är helägda av kommun eller landsting,

12. att riksdagen beslutar om yttranderätt för fullmäktige

innan beslut i delägda företag av principiell beskaffenhet eller

av större vikt, i principiella frågor även rörande den löpande

driften,

13. att riksdagen beslutar om rätt för kommun- och

landstingsfullmäktigeledamöter att interpellera

styrelseordföranden i kommunala företag,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till

ledighet från anställningen för kommunalt förtroendevalda i

enlighet med vad som anförts i motionen,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ersättning

till förtroendevalda för förlorad arbetsinkomst i enlighet med

vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen beslutar att mindre partier skall ha

närvarorätt i styrelser och nämnder,

17. att riksdagen -- om yrkande 16 avslås -- beslutar att

partier som ej är representerade i kommunstyrelse skall ha rätt

att lägga förslag i fullmäktige utan beredningstvång,

18. att riksdagen avslår 6 kap. 37 § om vidaredelegering i

regeringens lagförslag,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om delegering direkt till dem som skall fatta

beslut i det delegerade ärendet,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagreglerad

anmälningsskyldighet av alla delegationsbeslut,

21. att riksdagen beslutar att ett ärende skall bordläggas om

minst en tredjedel av närvarande ledamöter i en nämnd begär det,

22. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning

med uppgift att utreda den kommunala beskattningsrätten och se

över regeringsformens bestämmelser i detta ämne för att

åstadkomma att kommunerna skall ha reell och säkerställd

möjlighet till beskattning,

23. att riksdagen beslutar om utvidgning av

turistbefogenhetslagen att även omfatta landstingen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990/91

1990/91:K205 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade

möjligheter för JO till talerätt på det kommunala området,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunala förtroendemäns personliga ansvar

för olagliga beslut.

1990/91:K216 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om JO-kontroll av kommunerna.

1990/91:K232 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i

kommunallagstiftningen i syfte att förhindra kommunala

engagemang i normala affärsdrivande företag i enlighet med vad

som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N254.

1990/91:K238 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att upphäva reglerna i 3 kap. 4--7

§§ kommunallagen (1977:179) om personalföreträdares närvarorätt

vid sammanträden med kommunala nämnder och styrelser.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A755.

1990/91:K239 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bolagisering av kommunal verksamhet.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N292.

1990/91:K316 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förslag till sanktioner för lagbrott av

kommuner och landsting.

1990/91:K602 av Bo Hammar (v) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att de lagbestämmelser som

reglerar rätten till ledighet för politiska förtroendeuppdrag

ses över i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:K603 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

kommunallagen att kommuner som bedriver näringsverksamhet och

riskerar att fällas för illojal konkurrens omedelbart kan

åläggas ett temporärt stopp av verksamheten.

1990/91:K604 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av lagstiftning om

ersättningsbestämmelser i samband med politiska uppdrag.

1990/91:K606 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att kommunerna även i framtiden skall ha

fristående miljö- och hälsoskyddsnämnder.

1990/91:K607 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunernas frihet att utforma

sin nämndorganisation.

1990/91:K608 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om utvidgning av den kommunala

kompetensen så att det klarläggs att kommuner äger rätt att utge

vårdnadsersättning.

1990/91:K610 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (båda

s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av demokratisk insyn och

kontroll i alla former av kommunal verksamhet.

1990/91:K611 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det fortsatta reformarbetet på det kommunala området skall ha

den inriktning som anges i denna motion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om delning av kommuner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om folkomröstningar i kommunerna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om öppna styrelse- och nämndsammanträden.

1990/91:K612 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att

frikommunförsöket skall permanentas,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om direktvalda

kommundelsnämnder,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

speciallagstiftningens omfattning skall minskas inom det

kommunala området,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur den

kommunala miljötillsynen skall kunna regleras enligt vad som

anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

offentlighetsprincipen skall kunna utvidgas enligt vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om offentliga

nämndsammanträden enligt vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgad

beskattningsrätt för kommunerna enligt vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjligheter

för kommunerna att avvika från självkostnadsprincipen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny roll

för landsting och kommuner i biståndsarbetet enligt vad som

anförts i motionen.

1990/91:K613 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att den kommunala avgiftsprogressiviteten bör avskaffas.

1990/91:K616 av Göran Åstrand och Elisabeth Fleetwood (båda m)

vari yrkas att riksdagen beslutar godkänna benämningen

stadsfullmäktige på fullmäktige i kommun som valt benämningen

stad.

1990/91:K619 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om delning av kommuner,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förfarandelag

för kommunala folkomröstningar,

3. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av kommunallagen

att en kommun vid lokala folkomröstningar skall informera

kommuninvånarna om de olika alternativ som är föremål för

omröstning,

4. att riksdagen beslutar att det kommunala partistödet skall

kunna utgå i form av grund- och mandatstöd samt att

avtrappningsregler införs.

1990/91:K620 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

de ekonomiskt negativa konsekvenserna i samband med

förtroendeuppdrag i samhällets tjänst.

1990/91:K621 av Bertil Persson och Inger Koch (båda m) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om ändrade

regler för att utse styrelser och nämnder i kommunerna,

innebärande att samma fördelaktiga system som gäller för

Stockholm kan tillämpas i landets övriga kommuner.

1990/91:K623 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stad som benämning på vissa orter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stadsfullmäktige som benämning på

kommunfullmäktige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om öppna nämnd- och utskottssammanträden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunal vårdnadsersättning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om offentlig verksamhet på entreprenad.

1990/91:K628 av Lars Norberg (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de

grundprinciper som bör gälla för den kommunala demokratin i

enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den kommunala demokratin skall utredas i enlighet med motionen.

1990/91:U6 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av

kommunallagen så att vänortssamarbete underlättas.

1990/91:U624 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring att

kommunerna ges rätt att ge ekonomisk hjälp i vänortssamarbetet.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.

1990/91:Bo325 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om delning av kommuner.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K623.

Utskottet

1. Inledning

Det nu framlagda förslaget till ny kommunallag m.m. har

föregåtts av ett omfattande och grundligt utrednings- och

beredningsarbete vilket pågått i drygt sex år och som avsatt

bl.a. följande utredningsbetänkanden.

(SOU 1985:29) Principer för ny kommunallag -- betänkandet

avgivet av 1983 års demokratiberedning.

Betänkandet har remissbehandlats.

(Ds C 1987:5) Den ekonomiska förvaltningen i kommuner och

landsting -- betänkandet avgivet av en arbetsgrupp inom

civildepartementet, den s.k. kommunallagsgruppen.

Betänkandet har remissbehandlats.

(Ds 1988:46) Pengar är inte allt men .... betänkandet avgivet

av en särskild utredare (f.d. kommunalrådet Carl-Gerhard

Sjölander)

Betänkandet har remissbehandlats.

(SOU 1988:47) Kommunalt stöd till de politiska partierna --

betänkandet avgivet av nyssnämnda särskilda utredare.

(Ds 1988:52) Ny lag om kommuner och landsting -- betänkandet

avgivet av den s.k. kommunallagsgruppen.

(SOU 1990:24) Ny kommunallag -- betänkandet avgivet av 1988

års kommunallagskommitté.

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av

remissyttrandena har upprättats inom civildepartementet och

publicerats i Ds 1991:17.

(SOU 1991:25) Frikommunförsöket -- En redovisning av

erfarenheterna av försöken med en friare nämndorganisation --

delbetänkande avgivet av en särskild utredare (riksdagsledamoten

Sören Lekberg).

Förslaget till ny kommunallag (lagförslag 1) bygger i

väsentliga delar på det av den parlamentariskt sammansatta

kommunallagskommitténs framlagda betänkandet (SOU 1990:24) Ny

kommunallag. Förslaget omfattar följande 10 kapitel.

1 kap. Indelning, medlemskap.

2 kap. Kommunernas och landstingens befogenheter.

3 kap. Kommunernas och landstingens organisation.

4 kap. De förtroendevalda.

5 kap. Fullmäktige.

6 kap. Styrelsen och övriga nämnder.

7 kap. Medbestämmandeformer.

8 kap. Ekonomisk förvaltning.

9 kap. Revision.

10 kap. Laglighetsprövning.

Förslaget innehåller bl.a. följande nyheter i sak:

Flertalet av de grundprinciper som reglerar kommunernas och

landstingens befogenheter skrivs in i lagen.

Kommunerna och landstingen får ökad frihet att organisera sin

nämndverksamhet.

Fullmäktige får större möjligheter att delegera

beslutanderätten till styrelsen och övriga nämnder.

Grundläggande regler om kommunernas och landstingens

förhållande till de kommunala företagen tas in i lagen.

Fullmäktige ges möjligheter att entlediga förtroendevalda som

vägrats ansvarsfrihet eller dömts för allvarliga brott.

De förtroendevalda ges rätt att få skälig ersättning för den

arbetsinkomst som de förlorar när de fullgör sina uppdrag.

Fullmäktige får större frihet att bestämma om formerna för

beredning av fullmäktigeärenden.

Möjlighet införs för ett snabbare valgenomslag för styrelsen

och övriga nämnder.

Förvaltningslagens jävsregler blir i princip tillämpliga i

hela den kommunala förvaltningen.

Nämnderna får större möjligheter att delegera beslutanderätt

till enskilda ledamöter och enskilda.

Kommunerna och landstingen åläggs att ha en god ekonomisk

hushållning i sin verksamhet.

Krav på verksamhetsplan och treårig ekonomisk planering

införs.

Redovisningen ges ökad betydelse. Bl.a. införs krav på att

årsredovisningen skall omfatta också kommunala företag.

Kretsen revisionsansvariga utökas till att omfatta även

enskilda förtroendevalda i styrelsen, övriga nämnder och

fullmäktigeberedningar.

Propositionen innehåller -- förutom förslaget till ny

kommunallag -- förslag till ändringar i nio befintliga lagar.

Åtta av dessa lagförslag har samband med förslaget om införandet

av en friare kommunal nämndorganisation (lagförslagen 3--10).

Det återstående lagförslaget -- förslag till lag om rätt för

kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna

internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd

(lagförslag 2) -- innebär en vidgning av kommuners och

landstings möjligheter att lämna humanitärt bistånd till andra

länder. I propositionen föreslås vidare ett antal följdändringar

med anledning av den nya kommunallagen, vilka intagits i

övergångsbestämmelserna till den lagen. Regeringen avser att

under hösten 1991 i en särskild proposition återkomma till

riksdagen med övriga följdändringar.

Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1992.

Det i propositionen framlagda föslaget till ny kommunallag har

fogats till detta betänkande som bilaga 1. Beträffande

övriga i propositionen framlagda lagförslag hänvisas till

propositionen.

2. Inhämtande av lagrådsyttrande

I motion K49 av Anders Björck m.fl. (m) har förordats att

lagrådet skall granska förslaget. I motion K50 av Mona Saint

Cyr (m) har yrkats att riksdagen remitterar lagförslaget till

lagrådet för granskning av "bl.a. de i motionen anförda

oklarheterna kring miljö- och hälsoskyddsnämndernas

verksamhetsfält".

Under utskottets beredning har utskottet, som anmärker att

lagförslagen i och för sig inte faller under lagrådets

granskningsområde enligt 8 kap. 18 § regeringsformen, funnit

lämpligt att inhämta yttrande från lagrådet över det framlagda

förslaget till ny kommunallag, såvitt det avser a) handlingars

offentlighet i kommunala företag m.m. (3 kap. 16--17 §§), b)

jävsregler (6 kap. 24--27 §§), c) delegering i nämnd (6 kap.

33--38 §§), d) laglighetsprövning (10 kap.).

Förslaget i dessa delar har föredragits inför lagrådet av

tjänstemän från civildepartementet.

Lagrådets yttrande har fogats som bilaga 2 till

betänkandet.

3. Allmänt

Den nuvarande kommunallagen trädde i kraft den 1 juli 1977.

Under 1980-talet har det skett stora förändringar i den

kommunala verksamheten, som gett upphov till krav på ändrad

lagstiftning. Utskottet delar bedömningen i propositionen att

tiden nu är mogen för att genomföra sådana förändringar i

kommunallagstiftningen som kan skapa goda förutsättningar för

kommunernas och landstingens verksamhet under 1990-talet.

I propositionen anges följande utgångspunkter för den nya

kommunallagen. De förtroendevalda ges bra arbetsvillkor.

Formerna för att styra, leda och följa upp den kommunala

verksamheten utvecklas. Kommunmedlemmarna garanteras goda

möjligheter till insyn i och inflytande över den kommunala

verksamheten. Kommuner och landsting får ökat handlingutrymme

när det gäller att bestämma hur verksamheten skall organiseras

och ges förutsättningar att göra denna effektivare genom bl.a.

nya former för ekonomistyrning. Avsikten med den nya

kommunallagen är att ge besked om vilka principer som skall

ligga till grund för den kommunala verksamheten och de

grundläggande demokratiska spelreglerna. Förslagen bygger på

principerna för den kommunala självstyrelsen, som är förankrade

i grundlagen.

Bred enighet råder i vårt land om nu angivna principer. Som

redan inledningsvis framhållits har det nu framlagda förslaget

föregåtts av ett grundligt och mycket omfattande utrednings- och

beredningsarbete där politisk enighet uppnåtts i flertalet

frågor. Utskottet anser att den värdegemenskap som föreligger

utgör en betydelsefull grundval för det reformarbete som

samhällsutvecklingen på det kommunala området gett anledning

till. En fråga som diskuterats mycket i den allmänna debatten

och som utskottet återkommer till nedan (se avsnitt 6.4) är hur

långt insyn och demokratisk kontroll bör sträcka sig när det

gäller kommunal verksamhet som bedrivs i bolags-, förenings-

eller stiftelseform. Utskottet vill erinra om att bred enighet

råder om att den kommunala verksamheten i största möjliga

utsträckning bör bedrivas i nämndform. Propositionens förslag

bygger på denna princip. En viktig fråga i sammanhanget är

självfallet hur de förtroendevaldas villkor kommer att gestalta

sig i framtiden med de organisatoriska förändringar som nu

föreslås i fråga om en friare nämndorganisation m.m. Som

framhålls i propositionen är det av största betydelse att

underlätta för medborgarna att engagera sig i det

kommunalpolitiska arbetet. En viktig uppgift är att skapa

likvärdiga förutsättningar för dem som är beredda att ta på sig

politiska förtroendeuppdrag. Utskottet är medvetet om att en

friare nämndorganisation kan medföra vissa problem ur

kommunaldemokratisk synpunkt. Den nedåtgående trend vad gäller

antalet förtroendevalda som funnits alltsedan 1950-talet måste

på sikt brytas. Som framhålls i olika sammanhang i detta

betänkande är det angeläget att statsmakterna, dvs. regering

och riksdag, noggrant följer utvecklingen på det kommunala

området och inte tvekar att snabbt vidta de förändringar som

samhällsutvecklingen påkallar.

Utskottet kan konstatera att det inte i någon av motionerna i

ärendet riktas några principiella invändningar mot att den

nuvarande kommunallagen nu ersätts av en ny kommunallag och ej

heller mot det framlagda förslaget i stort. De frågor som tagits

upp i motionerna avser olika enskildheter i det framlagda

förslaget.

Utskottets behandling av förslaget till ny kommunallag och

därtill hörande motioner följer förslagets kapitelindelning och

de underrubriker i varje kapitel som intagits i lagtexten samt

lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, se avsnitten

4--14 nedan. De frågor som lagrådet yttrat sig över redovisas

därvid under resp. avsnitt. I avsnitt 15 behandlar utskottet de

frågor i propositionen och därtill hörande motioner som gäller

kommunernas och landstingens internationella engagemang m.m. I

avsnitt 16 tar utskottet upp vissa i motionerna framförda

förslag i frågor som antingen inte alls behandlats i

propositionen eller som diskuterats i propositionen men inte

lett till något förslag. Slutligen behandlas i avsnitt 17

motionsförslag gällande kommande utvärderingar m.m.

4. 1 kap. kommunallagen (Indelning, medlemskap)

4.1 Indelning i kommuner och landsting m.m. (1 kap. 1--3 §§

KL)

Propositionen

Avsnitt 4.1.1 (s. 22 f.); specialmotiveringen s.146f.

Utskottets bedömning

Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

4.1.1 Delning av kommuner

Motioner

I fyra av motionerna i ärendet förordas att riksdagen genom

ett tillkännagivande till regeringen uttalar en positiv

inställning till kommundelningar.

I motion K 51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hänvisas i

saken till en motion från den senaste allmänna motionstiden --

motion K619 yrkande 1 av Birgit Friggebo m.fl. (fp). I

sistnämnda motion anges att de omfattande

kommunsammanslagningarna, vilka genomfördes i syfte att skapa

ekonomiskt bärkraftiga kommuner, i några fall varit till gagn

för utvecklingen men att många exempel finns på motsatsen.

Enligt motionen måste kommundelningar tillkomma på lokalt

initiativ. Motionärerna anser det självklart att delning av

kommun på önskemål av kommuninvånarna inte skall möta några

hinder från statsmakternas sida.

Enligt motion K 55 yrkande 1 av Bengt Kindbom m.fl. (c)

har de delningar som genomförts efter år 1976 varit positiva. I

motionen framhålls särskilt att kommunmedborgarnas engagemang

ökar när verksamheten bedrivs i former som är överblickbara för

både förtroendemän och medborgare. Motionärerna anser att

regering och riksdag bör medverka till att fler kommundelningar

kan genomföras när detta är ett lokalt krav. Liknande synpunkter

framförs i motion K611 yrkande 2 av Bengt Kindbom m.fl. (c).

Enligt motion Bo 325 av Anders Björck m.fl. (m) finns det

många exempel på att tidigare genomförda omfattande

kommunsammanslagningar inte gagnat utvecklingen. Motionärerna,

som anser att regeringen intagit en alltför restriktiv hållning

i fråga om kommundelningar, anser att möjligheterna att dela

kommuner bör vidgas. Enligt motionärernas mening bör som princip

gälla att regeringen tillåter en kommundelning som begärts av

kommuninvånarna själva. Det framhålls att en sådan åtgärd kan

vara ett medel att stärka den kommunala demokratin.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen avstyrkt

motionsförslag som överensstämmer med de nu föreliggande,

senaste gången hösten 1990 (1990/91:KU3). Utskottet har därvid

bl.a. framhållit att demokratiska skäl kunde motivera att en

kommun delas men att utskottet förutsatte att de kommunala

demokratifrågorna i första hand löstes på annat sätt än genom

ytterligare kommundelningar. Det har inte nu framkommit något

som givit utskottet anledning att frångå denna ståndpunkt, som

godtagits av riksdagen. Utskottet avstyrker därför motionerna

K55 yrkande 1, K611 yrkande 2, K619 yrkande 1 och Bo325.

4.1.2 Stad som benämning på vissa orter

Motion

I motion K623 yrkande 1 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stad som benämning på vissa orter,

I motionen erinras om att införandet av det enhetliga

begreppet "kommun" inte innebär hinder för att bruka uttrycket

"stad" i andra sammanhang än när det utgör kommunalrättsligt och

administrativt begrepp. Enligt motionen har utvecklingen i

praxis inte heller gått mot en utmönstring av stadsbegreppet

utan detta används inofficiellt på många håll, bl.a. som

benämning på den centrala tätorten i en förutvarande

stadskommun. Motionärerna anser det motiverat att genom en

lagändring införa möjlighet för kommun som så önskar att bruka

uttrycket stad även som kommunalrättsligt och administrativt

begrepp.

Gällande ordning m.m.

1969 års riksdagsbeslut om införande av enhetlig

kommunbeteckning (prop. 1969:63, KU 44) innebar att de

dittillsvarande beteckningarna på de borgerliga primärkommunerna

-- "landskommun", "köping" och "stad" -- mönstrades ut ur

kommunallagarna och ersattes av den enhetliga beteckningen

"kommun". I utskottsbetänkandet underströks att ändringen inte

innebar att de tidigare begreppen skulle försvinna i den mån de

har betydelse utöver sin administrativa innebörd. Detta gällde

framför allt stadsbegreppet. Enligt utskottet var det sålunda

sannolikt att beteckningen "stad" även i fortsättningen skulle

komma att begagnas för de dåvarande stadskommunernas

"tätbebyggelsekärna" och troligen dessutom tillämpas även för

andra tätorter av större omfattning. Utskottet delade också

departementschefens uppfattning att några särskilda föreskrifter

om användandet av beteckningen "stad" inte behövdes, utan att en

fri språkutveckling borde få vara avgörande härvidlag.

Utskottets förslag var inte enhälligt. I en reservation framhöll

således ledamöter från flera partier att förslaget var alltför

långtgående och att de enskilda kommunerna -- med tillgodoseende

av det berättigade kravet på ett enhetligt kommunbegrepp --

borde lämnas "viss frihet att framträda under hävdvunna

beteckningar".

Demokratiberedningen redovisade i betänkandet (SOU 1985:29)

Principer för ny kommunallag frågan om återinförande av stad som

benämning på vissa tätorter men framlade inte något förslag till

ändring av gällande ordning.

I kommunallagsgruppens (C 1986:A) slutbetänkande (Ds 1988:52)

Ny lag om kommuner och landsting angavs att kommunallagsgruppen

inte med tanke på riksdagens tidigare ställningstaganden och

sakens ringa vikt såg någon anledning att föreslå att

stadsbegreppet skulle lagfästas. Enligt kommunallagsgruppen

borde det liksom hittills stå öppet för kommunerna att använda

ordet stad i de fall där det saknar kommunalrättslig betydelse.

Varken i kommunallagskommitténs betänkande (SOU 1990:24) Ny

kommunallag eller i propositionen i detta ärende redovisas några

överväganden i frågan.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motioner

av liknande innebörd som den nu föreliggande (KU 1976/77:25, KU

1982/83:21, KU 1985/86:15, 1988/89:KU3, 1989/90:KU3 och

1990/91:KU3). Utskottet, som avstyrkt samtliga motioner, har

därvid erinrat om att det inte finns något hinder för kommun,

som så önskar, att använda beteckningen "stad" i de fall då

detta inte har någon kommunalrättslig betydelse. Det har inte

framkommit något som givit utskottet anledning att nu ändra

uppfattning i frågan. Utskottet avstyrker därför motion K623

yrkande 1.

4.2 Kommuntillhörighetsfrågor -- medlemskap (1 kap. 4 § KL)

Propositionen

Avsnitt 4.1.2 (s. 24 f.); specialmotiveringen s. 147 f.

I den nya lagen behålls de nuvarande grunderna för medlemskap,

nämligen kyrkobokföring (folkbokföring enligt föreslagen ny

terminologi), fastighetsinnehav och taxering till kommunalskatt.

Frågan om fastighetsinnehav i framtiden skall utgöra grund för

medlemskap bör enligt propositionen dock övervägas särskilt.

Den sistnämnda frågan tas upp till särskild diskussion i

propositionen. Diskussionen sker mot bakgrund av den fr.o.m.

1988 års taxering genomförda ändringen av reglerna om hur

fysiska personer skall beskattas för inkomst. Ändringen innebar

bl.a. att ägare av fritidsfastigheter inte längre skulle erlägga

skatt till den kommun där fastigheten är belägen. På grund av

fastighetsinnehavet är berörda fastighetsägare dock ändå

kommunmedlemmar och har kvar alla de rättigheter som följer med

medlemskapet. Vissa av remissinstanserna i ärendet hade pekat på

de problem som ligger i att kommuner med omfattande

fritidsbebyggelse kan få betydande kostnader för denna

bebyggelse, vilken inte helt kan täckas via avgifter. Detta

innebar, framhölls det i dessa remissyttranden, att kostnaderna

i stället delvis måste finansieras via kommunalskatten, vilket i

sin tur medför en viss subventionering av de fritidsboende som

inte är skrivna i kommunen och därför ej skall erlägga

kommunalskatt till kommunen.

I propositionen redovisas sammanfattningsvis följande

överväganden i saken (s. 26).

Skulle man ta bort fastighetsägande som en grund för

medlemskap blir konsekvensen att rätten till kommunalbesvär på

dessa områden försvinner. Dessutom kan det få vissa konsekvenser

för tillämpningen av flera kommunalrättsliga grundprinciper,

t.ex. likställighetsprincipen och lokaliseringsprincipen, som är

svåra att överblicka i dag.

Frågan om man kan slopa ett medlemskap enbart grundat på

fastighetsinnehav kräver därför ytterligare överväganden.

Regeringen avser att ta initiativ till en sådan översyn.

Motion

I motion K52 av Sören Norrby (fp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att fastighetsägande inte längre skall vara grund för

kommunmedlemskap.

Enligt motionen är regeringens argument mot en principiell

renodling av kommunmedlemsbegreppet främst rätten till

kommunalbesvär. Motionären anser emellertid att den särskilda

besvärsrätt som nu tillkommer fastighetsägare utan annan

anknytning till kommunen måste lösas på annat sätt än genom

medlemskap. I motionen förordas att riksdagen ger regeringen

till känna att den i propositionen aviserade översynen av

medlemskapet skall syfta till att fastighetsägande inte längre

skall vara grund för medlemskap.

Utskottets bedömning

Utskottet finner inte något att erinra mot

propositionsförslaget i denna del. Utskottet, som i och för sig

anser det angeläget att den aviserade översynen av frågan om

fastighetsinnehav som grund för medlemskap kommer till stånd så

snart detta är möjligt, anser det inte påkallat för riksdagen

med ett tillkännagivande av det slag som begärts i motion K52.

Med det anförda avstyrker utskottet motionen. Förslaget i

aktuell del tillstyrks.

5. 2 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens

befogenheter)

5.1 Allmänna befogenheter (2 kap. 1--6 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.2.1 (s. 26 f.); specialmotiveringen s. 148 f.

Reglerna om kommunernas och landstingens befogenheter samlas i

ett särskilt kapitel. I en allmän kompetensregel anges den s.k.

lokaliseringsprincipen och förbudet mot att ge understöd åt

enskilda (1 §). I särskilda regler ges uttryck åt

likställighetsprincipen (2 §) och förbudet mot beslut med

retroaktiv verkan (3 §). (Beträffande särskilda regler om

kommunernas och landstingens näringsverksamhet och förhållande

till näringslivet, se nedan under avsnitt 5.2.) En ny

bestämmelse upplyser om kommunernas och landstingens rätt att

för skötseln av sina uppgifter ta ut skatt och meddela

föreskrifter i enlighet med vad som sägs i regeringsformen

(5§). Den nuvarande regeln om särskild kompetens för

Stockholms läns landsting behålls (6 §).

Den s.k. självkostnadsprincipen skrivs inte in i den nya

lagen. Den frågan tas i propositionen upp under det kapitel som

avser den ekonomiska förvaltningen (8 kap.). Utskottet

återkommer till frågan vid behandlingen av förslaget i den delen

(se avsnitt 11.3).

Utskottets bedömning

Förslaget i denna del har inte tagits upp i någon av

motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

5.1.1 Kommunal vårdnadsersättning

Motioner

I två av motionerna från den allmänna motionstiden begärs att

de hinder som föreligger för kommuner att utge vårdnadsbidrag

undanröjs.

I motion K608 av Rosa Östh m.fl. (c) yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om utvidgning av den kommunala

kompetensen så att det klarläggs att kommuner äger rätt att utge

vårdnadsersättning.

I motionen förordas att kommunallagen ändras så att det

tydligt framgår att kommunerna äger rätt att besluta om

kommunala vårdnadsersättningar, dvs. ett generellt bidag till

berörda föräldrar utan behovsprövning. Enligt motionen är

rättsläget i fråga om kommunernas kompetens på förevarande

område i viss mån oklart.

I motion K623 yrkande 4 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kommunal vårdnadsersättning.

I motionen erinras om att det i ett flertal kommuner

föreligger ett starkt intresse för kommunal vårdnadsersättning

till föräldrar för vård av eget barn, men att det i

förvaltningsdomstolspraxis emellertid ansetts att sådan

ersättning inte är förenlig med de kommunala

kompetensbestämmelserna. Enligt motionärerna är det angeläget

att de hinder som synes föreligga i fråga om kommuns rätt att

utge vårdnadsersättning blir undanröjda genom en ändring av

kommunallagen.

Utskottets bedömning

Frågan huruvida kommunal vårdnadsersättning är förenlig med de

kommunala kompetensbestämmelserna har vid olika tillfällen

prövats genom kommunalbesvär, varvid domstolarna hittills ansett

detta ej vara fallet.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motioner

med samma innebörd som de här aktuella (se KU 1982/83:21, KU

1984/85:6, KU 1985/86:15, 1989/90:KU3 och 1990/91:KU3).

Utskottet har därvid avvisat framförda förslag om ändringar i

lagstiftningen som möjliggör införandet av vårdnadsersättning.

Utskottets ställningstaganden har godtagits av riksdagen.

Utskottet, som vill erinra om att det i det föregående

redovisade förslaget om ett lagfästande av vissa av de

grundläggande kompetensprinciperna på det kommunala området inte

syftat till någon ändring av gällande rättsläge, vidhåller sin

tidigare uppfattning i frågan. Utskottet avstyrker därför

motionerna K608 och K623 yrkande 4.

5.2 Särskilt om näringsverksamhet m.m. (2 kap. 7--8 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.2.2 (s. 31 f.); specialmotiveringen s. 151 f.

I befogenhetskapitlet i förslaget till kommunallag tas in nya

regler som ger uttryck åt kommunernas och landstingens kompetens

i näringslivsfrågor.

För att kommuner och landsting själva skall få driva

näringsverksamhet krävs att den drivs utan vinstsyfte och går ut

på att tillhandahålla kommunmedlemmarna allmännyttiga

anläggningar eller tjänster.

Möjligheten att vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder

framgår också av lagen. Individuellt inriktat stöd till enskilda

näringsidkare får bara lämnas om det finns synnerliga skäl för

det.

I den allmänna motiveringen anges bl.a. följande. Staten har

det övergripande ansvaret för näringslivspolitiken. Man bör inte

frångå principen om att direkt eller indirekt ekonomiskt stöd

till enskilda företag i syfte att påverka företagens

lokalisering och utveckling inte ingår i kommunernas och

landstingens befogenheter. Det finns inte anledning att begränsa

kommunernas och landstingens nuvarande befogenheter vad avser

deras allmänt näringslivsfrämjande insatser. När det gäller

lagregleringen är en utgångspunkt att kommuner och landsting har

befogenheter att vara verksamma på de områden där fråga är om

s.k. sedvanlig kommunal affärsverksamhet. Som exempel anges

verksamheter inom kommunikationsväsendet och

energiförsörjningen. På den sektor inom näringslivet som

traditionellt är förbehållen den enskilda företagsamheten -- det

egentliga näringslivet -- får kommunerna och landstingen inte

driva verksamhet eller göra andra ingripanden annat än under

mycket speciella förhållanden.

Utgångspunkten för bedömningen av det tillåtna kommunala

engagemanget inom området för sedvanlig kommunal

affärsverksamhet är enligt propositionen allmänintresset.

Verksamheten skall gå ut på att tillhandahålla allmännyttiga

anläggningar eller tjänster åt kommunmedlemmarna. Till detta

kommer det som ligger i förbudet att driva spekulativa företag,

nämligen att det huvudsakliga syftet inte får vara att bereda

kommunen eller landstinget vinst. Den föreslagna regeln i 7 §

har utformats så att det skall framgå att det tillåtna

engagemanget i näringslivsfrågor är av ren undantagskaraktär.

Den föreslagna regeln ställer inte upp något absolut förbud mot

vinstsyfte. Bedömningen av i vilken mån en kommunal verksamhet

får generera överskott och hur detta får användas ligger i

stället inom ramen för tillämpningen av självkostnadsprincipen.

När det gäller kommunala ingripanden på det egentliga

näringslivets områden är sådana bara tillåtna om det handlar om

allmänt näringslivsfrämjande åtgärder. Som exempel anges i

propositionen markupplåtelser eller teknisk service till

företagen. En sådan regel läggs fram i lagförslagets 8 § första

stycket. Från huvudregeln att kommunala näringslivsinsatser av

individuell natur inte är tillåtna finns dock undantag. Förslag

i den delen läggs fram i 8 § andra stycket. I

specialmotiveringen (prop. s. 151 f.) lämnas närmare motivering

till dessa reglers tillämpning.

Motioner

I motion K49 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att landsting inte skall ha någon rättighet

att allmänt främja näringslivet i enlighet med vad i motionen

anförts (yrkande 1) samt att riksdagen beslutar att kommuner

inte skall ha rätt att ge stöd till enskilda näringsidkare

(yrkande 2).

Motionärerna anser att riksdagen bör begränsa den föreslagna

bestämmelsen i 2 kap. 8 § första stycket om att kommuner och

landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja

näringslivet till att endast avse kommunerna. Motionärerna anser

nämligen att landstingens verksamhet i princip bör begränsas

till huvuduppgiften hälso- och sjukvård. I motionen framhålls

att den föreslagna inskränkningen av landstingets kompetens bör

kunna ses som ett första steg i en översyn av landstingens

allmänna kompetens och ställning.

Motionärerna vänder sig vidare mot förslaget i 2 kap. 8 §

andra stycket om möjlighet för kommuner att lämna individuellt

stöd till enskilda näringsidkare. I motionen pekas på olika

negativa effekter som ett sådant stöd kan föra med sig.

Motionärerna anser därför att kommunernas kompetens på detta

område bör inskränkas.

I motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till

ny kommunallag att huvudregeln att kommuner inte har rätt att

bedriva näringsverksamhet framgår (yrkande 1) samt att

riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till

ny kommunallag att 2 kap. 8 § andra stycket utgår (yrkande

2).

Enligt motionen innefattar förslaget i 2 kap. 7 § om rätt för

kommuner och landsting att driva näringsverksamhet inte en

kodifiering av gällande rätt. I motionen erinras om att kommun

enligt gällande rättspraxis endast fått bedriva

näringsverksamhet i den utsträckning detta var nödvändigt för

att garantera kommunmedlemmarna kommunal service, som annars

inte skulle ha kommit till stånd. Kommunernas kompetens på detta

område utgjorde ett undantag från huvudregeln rörande den

kommunala kompetensen för kommuner, den regel som nu uttrycks i

2 kap. 1 § i förslaget. Motionärerna anser därför att 2 kap. 7 §

bör utformas negativt, dvs. huvudregeln skall vara att kommuner

inte skall driva näringsverksamhet. I motionen erinras om att

ett betydande antal tunga instanser med juridisk sakkunskap

uttryckt samma åsikt.

Motionärerna anser vidare att 2 kap. 8 § andra stycket i

regeringens lagförslag helt bör utgå. Förslaget i denna del ger

kommuner och landsting möjlighet att ge individuellt stöd till

enskilda näringsidkare om det finns synnerliga skäl. Enligt

motionen är kommunernas självpåtagna roll som understödjare av

privat näringsverksamhet en företeelse som vuxit fram utan

riksdagens medgivande, och regeringens förslag innebär i

praktiken en eftergift mot de kommuner som önskar driva egen

näringspolitik med kommunmedlemmarnas skattepengar.

I motion K53 av Alf Egnerfors m.fl. (s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts dels om möjligheter för kommunerna och

kommunala bolag att konkurrera med privata företag vid offentlig

upphandling och anbudskonkurrens, dels om rätt för kommunala

bolag att erbjuda sina tjänster till andra kommuner.

I motionen erinras om att debatten om den offentliga

verksamheten under senare tid alltmer kommit att handla om

omprövning, rationalisering och effektivisering i syfte att

uppnå en bättre service åt medborgarna. Enligt motionen är det

vid antagande av den nya kommunallagens befogenhetsbestämmelser

av vikt att tillse att lagen inte kommer att omöjliggöra för

kommunala förvaltningar och kommunala företag att konkurrera med

privata företag vid offentlig upphandling och anbudskonkurrens.

I motionen framhålls vidare att kommunala bolag som utvecklat

hög kompetens inom visst område har rätt att erbjuda sina

tjänster till andra kommuner.

I motion K232 yrkande 2 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i

kommunallagstiftningen i syfte att förhindra kommunala

engagemang i normala affärsdrivande företag i enlighet med vad

som anförts i motionen.

I motionen konstateras att många kommuner och landsting numera

bedriver viss del av den kommunala verksamheten i bolagsform.

Enligt motionärerna är gränsen mellan sådan verksamhet och

privat verksamhet oklar. Vidare framhålls det olämpliga i att

kommuner och landsting genom att subventionera den ifrågavarande

kommunala verksamheten direkt kan konkurrera med privata

företag. I motionen erinras också om att det förekommer dels att

kommuner går in som ägare i industri- och entreprenadföretag,

trots att detta inte är en kommunal uppgift, dels att kommunerna

med skattemedel subventionerat driften av krisföretag.

Motionärerna anser med hänvisning till det anförda att

kommunallagstiftningen entydigt bör förbjuda kommuner att

engagera sig i normala affärsdrivande företag.

I motion K603 av Charlotte Cederschiöld (m) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

kommunallagen att kommuner som bedriver näringsverksamhet och

riskerar att fällas för illojal konkurrens omedelbart kan

åläggas ett temporärt stopp av verksamheten.

Enligt motionen förekommer det att kommuner startar

affärsdrivande verksamheter mer eller mindre indirekt samt

"dumpar" priserna genom att skattemedel används för

verksamheten, något som har lett till att företag på

affärsmässig grund slås ut av skattefinansierad verksamhet.

Motionären anser att en utredning bör tillsättas som tar sikte

på att skärpa kommunallagen så att de kommuner, som bedriver

illojal konkurrens, omedelbart kan stoppas innan det privata

företaget konkurrerats ut, gått i konkurs eller lagts ned med

stora skadeståndsanspråk som följd.

Utskottets bedömning

Som nyss framgått kritiseras de båda föreslagna

kompetensbestämmelserna om kommunernas och landstingens

kompetens i näringslivsfrågor i motion K51. Enligt motionärerna

innebär utformningen av den föreslagna paragrafen 2 kap. 7 §,

vari finns regler om kommunernas och landstingens möjligheter

att själva få driva näringsverksamhet, en utvidgning av

kommunernas kompetens på förevarande område i förhållande till

dagens rättsläge. Motionärerna förordar att de i lagrummet

intagna reglerna utformas negativt, dvs. huvudregeln bör vara

att kommuner inte skall få bedriva näringsverksamhet. I motion

K49 framförs invändningar mot reglerna i 2 kap. 8 § första

stycket om kommunernas och landstingens möjligheter att vidta

allmänt näringslivsfrämjande åtgärder. Enligt motionen bör

landsting inte tillerkännas någon rätt att allmänt främja

näringslivet. I de båda motionerna yrkas slutligen att de i 2

kap. 8 § andra stycket föreslagna möjligheterna till

individuellt stöd till enskilda näringsidkare utgår. I motion

K232 begärs bl.a. ändringar i kommunallagstiftningen för att

förhindra kommunala engagemang i normala affärsdrivande företag.

Utskottet får för egen del anföra följande. En utgångspunkt

vid utformningen av de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 7 § om

kommunernas och landstingens möjligheter att själva bedriva

näringsverksamhet har varit att inte åstadkomma någon förändring

av gällande rättsläge. Som framgår av lagrummet anges där som

krav för att driva sådan verksamhet att den drivs utan

vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga

anläggningar eller tjänster åt medlemmarna. Enligt utskottet

finns inte något att erinra mot förslaget. Utskottet delar

nämligen bedömningen i propositionen att bestämmelserna klart

utvisar att det tillåtna engagemanget i näringslivsfrågor på det

kommunala området är av undantagskaraktär. Det finns enligt

utskottet således inte anledning att biträda motionsförslagen om

en annan utformning av bestämmelserna. Med det anförda

tillstyrker utskottet förslaget i här aktuell del samt avstyrker

motionerna K51 yrkande 1 och K232 yrkande 2.

Vad härefter gäller de i 2 kap. 8 § första stycket föreslagna

bestämmelserna om kommunernas och landstingens möjligheter att

allmänt främja näringslivsfrämjande åtgärder får utskottet

anföra följande. Förslaget ger uttryck åt vad som för närvarande

är tillåtet på näringslivsområdet. Utskottet, som inte finner

något att erinra mot förslaget, anser därför inte att det finns

skäl att -- såsom förordats i motion K49 -- begränsa

landstingens kompetens på förevarande område. Med det anförda

tillstyrker utskottet förslaget i aktuell del samt avstyrker

motion K49 yrkande 1.

Utskottet övergår härefter till de i andra stycket i

förevarande lagrum intagna bestämmelserna om kommuners och

landstings möjligheter att lämna individuellt inriktat stöd till

enskilda näringsidkare. Enligt motionerna K49 och K51 bör sådana

stödmöjligheter inte föreligga. Utskottet, som kan konstatera

att de i förslaget uppställda kraven på "synnerliga skäl" på ett

godtagbart sätt får anses återspegla den restriktiva synen på

detta område, anser inte att det finns skäl att frångå förslaget

som därför tillstyrks. Motionerna K49 yrkande 2 och K51 yrkande

2 avstyrks.

I förevarande avsnitt tas vidare i motionerna K53 och K603 upp

vissa kommunala anbuds- och konkurrensfrågor m.m. Utskottet får

med anledning härav erinra om att en statlig utredning --

konkurrenskommittén (C 1989:03) -- getts i uppdrag att utreda

frågor av bl.a. detta slag. Avsikten är att kommittén senast den

1 juli 1991 skall avge ett delbetänkande i saken. Mot angiven

bakgrund finner utskottet inte att vad som anförts i motionerna

ger riksdagen anledning att vidta någon åtgärd varför motionerna

avstyrks.

5.3 Vissa särskilda lagstiftningsfrågor -- s.k. smålagar

Propositionen

Reglerna i lagen (1969:596) om kommunalt partistöd

(partistödslagen) skrivs in i 9 § i förevarande kapitel. När det

gäller övriga s.k. smålagar och andra speciallagar som reglerar

kommunernas och landstingens kompetens görs i kapitlet (4 §) en

hänvisning som allmänt talar om att dessa lagar finns.

5.3.1 Kommunalt partistöd (2 kap. 9 § KL)

Propositionen

Avsnitt 4.2.3 (Partistödet) (s. 36); specialmotiveringen s.

153.

Paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i partistödslagen.

Detta innebär bl.a. att lämnat partistödsbidrag skall fördelas

så att varje parti får ett lika stort belopp för varje plats som

partiet har i fullmäktige.

I propositionen erinras om att överläggningar i frågan om det

kommunala partistödet -- på grundval av bl.a.

förtroendeuppdragsutredningens betänkande (SOU 1988:47)

Kommunalt stöd för de politiska partierna -- hållits mellan

företrädare för de politiska partierna i riksdagen. Enligt

propositionen har dessa överläggningar inte givit regeringen

underlag för att vidta några materiella ändringar i

partistödslagen.

Motioner

I motion K48 yrkande 5 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen beslutar att 2 kap. 9 § kommunallagsförslaget

skall ha följande lydelse:

Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag till de

politiska partier som är representerade i fullmäktige under den

tid som avses i bidragsbeslutet.

Bidraget skall fördelas så, att varje parti får en fast del

som är lika för alla partier och att varje parti får ett lika

stort belopp för varje plats som partiet har i fullmäktige.

Enligt motionen bör partistödet utformas så att stödet består

av en fast del och en mandatberoende del med hänsyn till att

alla partier -- oavsett storlek -- måste göra ett lika stort

inläsnings- och beredningsarbete.

I motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hänvisas till

vad som anförts om kommunalt partistöd i motion K619 yrkande

4 av Birgit Friggebo m.fl. (fp). I sistnämnda motion yrkas att

riksdagen beslutar att det kommunala partistödet skall kunna

utgå i form av grund- och mandatstöd samt att avtrappningsregler

införs.

Motionärerna anför bl.a. följande. Under en lång period har

förhandlingar förts mellan partierna om en förändring av det

kommunala partistödets konstruktion. Dessa förhandlingar har

emellertid ej lett till något resultat. Vi anser därför att

riksdagen nu bör besluta om en förändring. Enligt vår mening bör

reglerna för det kommunala partistödet förändras med den

statliga modellen som förebild.

I motion K59 yrkande 9 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen beslutar att partistödet skall bestå av dels en fast,

dels en rörlig del.

Enligt motionen bör partistödet bestå av en fast och en rörlig

del efter förebild av det partistöd som utgår till de partier

som är representerade i riksdagen.

Utskottets bedömning

Förslaget i denna del innebär att bestämmelserna i den

nuvarande partistödslagen -- utan ändring i sak -- förs över

till 2 kap. 9 § i förslaget till ny kommunallag.

I motionerna i detta avsnitt begärs bl.a. att riksdagen

beslutar att partistödet skall kunna bestå av en fast och en

rörlig del (grund- och mandatstöd) efter förebild av det

partistöd som utgår till de partier som är representerade i

riksdagen.

Utskottet, som sedan år 1981 vid ett flertal tillfällen

behandlat motionsförslag gällande det kommunala partistödets

konstruktion, vill här först redovisa några av utskottets

tidigare ställningstaganden i denna fråga.

År 1986 uttalade utskottet (KU 1985/86:15) med anledning av

tre motioner att en översyn av det kommunala partistödet inte

borde ses isolerat från andra partistödsfrågor och att en sådan

gemensam översyn borde föregås av partiledaröverläggningar. Det

anförda gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. År

1988 behandlade utskottet ånyo motioner rörande det kommunala

partistödet. Utskottet fann då inte påkallat med något särskilt

initiativ i frågan från riksdagens sida (KU 1987/88:23).

Uttalandet gjordes mot bakgrund av en av regeringen aviserad

översyn av det kommunala partistödet (prop. 1986/87:91 s. 54

f.). En sådan översyn genomfördes sedermera av

förtroendeuppdragsutredningen (SOU 1988:47, Kommunalt stöd

till de politiska partierna). Nästa gång utskottet behandlade

motioner om det kommunala partistödet var hösten 1988

(1989/90:KU3). Det angivna utredningsbetänkandet var då under

beredning i civildepartementet. Utskottet, som från

civilministern hade inhämtat att avsikten var att den fortsatta

beredningen av frågan om det kommunala partistödets utformning

skulle ske i form av överläggningar mellan företrädare för de

politiska partierna i riksdagen, uttalade att det ansåg det

angeläget att sådana överläggningar "nu" skyndsamt kom till

stånd och att därvid en förutsättningslös prövning skulle ske av

de förslag till lösningar som lagts fram i nyssnämnda betänkande

och i motioner. Vad utskottet sålunda anförde gav riksdagen som

sin mening regeringen till känna. Slutligen behandlade utskottet

tidigare under innevarande riksmöte (1990/91:KU3) en motion vari

begärts förslag om ändrade partistödsregler för kommunerna.

Utskottet, som hade inhämtat att från civildepartementets sida

tagits initiativ till överläggningar av nyss angivet slag och

som utgick ifrån att dessa överläggningar kunde slutföras inom

en snar framtid, fann mot denna bakgrund inte anledning för

riksdagen att ta ställning till i motionen upptagna förslag.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet får efter denna redogörelse för tidigare

riksdagsbehandling i saken anföra följande. I den nu aktuella

propositionen nämns om de ifrågavarande överläggningarna endast

att dessa inte givit regeringen underlag för att vidta några

materiella ändringar i partistödslagen. Utskottet anser att det

fortsatta beredningsarbetet med dessa frågor bör bedrivas i form

av en parlamentarisk utredning. Beredningsarbetet bör bedrivas

skyndsamt med inriktning på att riksdagen skall fatta beslut i

frågan under hösten 1991. Vad utskottet här anfört med anledning

av motionerna K48 yrkande 5, K59 yrkande 9 och K619 yrkande 4

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5.3.2 Turistbefogenhetslagen

Avsnitt 4.2.3 (Turistbefogenhetslagen utvidgas inte) (s. 36).

Reglerna i lagen (1968:131) om vissa kommunala befogenheter

inom turistväsendet (turistbefogenhetslagen) har inte inarbetats

i befogenhetskapitlet i förslaget till kommunallag. I

propositionen diskuteras om, såsom kommunallagskommittén hade

föreslagit, den kommunala kompetensen på förevarande område

borde vidgas genom att bestämmelserna i lagen görs tillämpliga

även på landstingen. Regeringens slutsats är emellertid att

lagen inte bör ändras eftersom landstingen redan med stöd av den

allmänna kompetensbestämmelsen har vissa befogenheter på

området. I sammanhanget hänvisas till ett rättsfall i

regeringsrätten.

Motion

I motion K59 yrkande 23 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen beslutar om utvidgning av turistbefogenhetslagen att

även omfatta landstingen.

I motionen anförs följande:

I propositionen föreslås inga ändringar i lagen om vissa

kommunala befogenheter beträffande turistområdet. Vänsterpartiet

anser liksom kommunallagsgruppen och kommunallagskommittén att

denna lag bör göras tillämplig även på landstingen.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Som framhållits i propositionen

har landstingen med stöd av den allmänna kompetensbestämmelsen

-- i den föreslagna nya kommunallagen närmast 2 kap. 1 § --

vissa befogenheter på området. Utskottet delar regeringens

uppfattning att någon ytterligare vidgning av kompetensen såvitt

nu är i fråga inte behövs. Med det anförda avstyrker utskottet

motion K59 yrkande 23.

6. 3 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens

organisation)

I kapitlet, som saknar motsvarighet i nuvarande kommunallag,

finns bestämmelser som beskriver kommunernas och landstingens

politiska organisation och uppgiftsfördelningar mellan olika

organ. Reglerna om fullmäktiges och nämndernas uppgifter är nya.

Reglerna är utformade så att fullmäktige får större frihet att

delegera ärenden. Kapitlet innehåller också nya bestämmelser som

syftar till att stärka insynen i och kontrollen över sådan

verksamhet som bedrivs i kommunala företag.

6.1 Fullmäktige (3 kap. 1 § KL)

Propositionen

Avsnitt 4.3.1 (s. 37 f); specialmotiveringen s. 154.

Paragrafen är en ren upplysningsparagraf som säger att det

finns en beslutande församling i varje kommun och i varje

landsting. För landstingens del har det införts en ny term,

nämligen "landstingsfullmäktige". När det i lagen talas om

fullmäktige avses den beslutande församlingen i både kommuner

och landsting.

Utskottets bedömning

Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

6.1.1 Stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige

Motioner

I motion K616 av Göran Åstrand och Elisabeth Fleetwood

(båda m) yrkas att riksdagen beslutar att godkänna benämningen

stadsfullmäktige på fullmäktige i kommun som valt benämningen

stad.

Enligt motionen används benämningen stadsfullmäktige allt

oftare i stället för kommunfullmäktige. Motionärerna anser det

närmast självklart att riksdagen ändrar lagstiftningen så att

stadsfullmäktige kan användas som officiell benämning på

fullmäktige i kommun som valt att kalla sig stad.

I motion K623 yrkande 2 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stadsfullmäktige som benämning på

kommunfullmäktige.

Enligt motionärerna kan det inte anses rimligt att en kommun,

som beslutat sig för att använda beteckningen stad som benämning

på kommunen, inte får använda beteckningen stadsfullmäktige som

benämning på kommunfullmäktige. Motionärerna anser att

kommunallagen bör ändras så att detta blir möjligt. I motionen

framhålls att intresset av ett enhetligt kommunbegrepp inte kan

anses vara så starkt att det utgör något hinder mot en sådan

reform.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen (KU 1985/86:15,

1989/90:KU3 och 1990/91:KU3) avstyrkt motionsyrkanden av samma

innebörd som det nu aktuella, varefter riksdagen har följt

utskottet. Utskottet har därvid bl.a. åberopat intresset av ett

enhetligt kommunbegrepp i rättsligt hänseende. Det har inte nu

framkommit något som givit utskottet anledning att frångå denna

ståndpunkt. Utskottet avstyrker därför motionerna K616 och

K623 yrkande 2.

6.2 Nämnder (En friare nämndorganisation m.m.)

(3 kap. 2--6 §§ KL)

Bakgrund

Riksdagen beslöt i juni 1984 att en försöksverksamhet med ökad

kommunal självstyrelse -- det s.k. frikommunförsöket -- skulle

bedrivas i högst nio kommuner och tre landstingskommuner till

utgången av år 1988 (prop. 1983/84:152, KU32, rskr. 368).

Avsikten med försöksverksamheten var att de deltagande

kommunerna och landstingen genom avsteg från föreskrifter i

lagar och andra författningar skulle ges möjligheter att bättre

anpassa den kommunala organisationen till lokala förhållanden,

bättre utnyttja de samlade samhällsresurserna samt åstadkomma

ökad samordning och effektivitet i den kommunala verksamheten.

Försöksverksamheten kunde också gälla att utveckla former för en

bättre samverkan mellan kommuner och landsting, liksom mellan

kommunala och statliga myndigheter. Riksdagens beslut innebar

att regeringen inom ramen för frikommunförsöket bemyndigades att

få göra avsteg från anslagsvillkor, riktlinjer o.d. som

riksdagen tidigare fastställt. Vidare antogs lagen (1984:382) om

försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation

(frikommunlagen). Genom denna lag öppnades möjlighet för i

försöket deltagande kommuner och landsting att tillämpa en

friare nämndorganisation både i fråga om de centrala nämnderna

och de lokala organen. Frikommunförsöket har därefter förlängts

till utgången av år 1991.

Det ankom på den år 1983 tillkallade stat--kommunberedningen,

som hade i uppdrag att utreda frågan om ökad samverkan mellan

stat och kommun samt förenkling av statliga regler, m.m., att

svara för att frikommmunförsöket genomfördes och utvärderades.

Enligt riksdagens önskemål har regeringen vid olika tillfällen

redovisat för riksdagen de åtgärder som vidtagits inom ramen för

frikommunförsöket.

I slutet av år 1990 ombildades stat--kommunberedningen till en

beredning med vissa statsråd samt ordförandena i de båda

kommunförbunden som ledamöter. Syftet var att förstärka

samarbetet mellan stat och kommun. I samband härmed tillkallades

en särskild utredare för att fullfölja det uppföljnings-och

utvärderingsarbete gällande frikommunförsöket som hittills hade

bedrivits av stat--kommunberedningen.

I betänkandet (SOU 1991:25) Frikommunförsöket -- En

redovisning av erfarenheterna av försöken med en friare

nämndorganisation redovisade utredaren (frikommunutredningen)

den del av utredningsuppdraget som gällde utvärdering av

försöksverksamheten med en fri nämndorganisation. Som ett

sammanfattande omdöme anser utredaren att erfarenheterna av

försöken i huvudsak är goda. Det har påvisats positiva effekter

både när det gäller den kommunala verksamhetens form och dess

innehåll. En friare och mer decentraliserad nämndorganisation

anses även ha varit till fördel från kommunaldemokratisk

utgångspunkt. Från rättsliga utgångspunkter har inga avgörande

hinder mot en friare nämndorganisation framkommit.

Betänkandet har inte remissbehandlats.

Propositionen

Avsnitt 4.3.2 (s. 38 f.); specialmotiveringen s. 154 f.

Den nya kommunallagen kräver bara att det i varje kommun och

landsting skall finnas en styrelse med vissa övergripande

uppgifter.

På de specialreglerade områdena ges kommuner och landsting

ökad frihet att bestämma vilka nämnder som skall finnas för att

fullgöra uppgifterna och att bestämma om deras

verksamhetsområden och inbördes förhållanden. Kraven på en

särskild valnämnd och i vissa fall överförmyndarnämnd kvarstår.

Lokalorganslagen och lagen om särskilda organ i

landstingskommunerna upphävs. I stället framgår det direkt av

kommunallagen att det är möjligt att inrätta nämnder på lokal

nivå.

En särskild utredare tillkallas med uppgift att se över hur

kommunernas miljöarbete kan förstärkas.

Allmänt

Enligt propositionen (s. 20) är tiden nu mogen att ge samtliga

kommuner och landsting ökad frihet att bestämma hur nämnderna

skall organiseras. Ställningstagandet bygger på en stark tilltro

till kommunernas och landstingens förmåga att ta ansvar för de

samhällsuppgifter som statsmakterna har tilldelat dem. I

propositionen framhålls att en friare nämndorganisation på ett

värdefullt sätt kan bidra till att man lägger en helhetssyn på

den kommunala verksamheten. En sådan ordning kan underlätta för

kommunerna och landstingen när de skall utföra sina

samhällsuppgifter.

Föreslagna lagbestämmelser till följd av ställningstagandet om

en i princip fri nämndorganisation återfinns i första hand i 3

kap. 3--5 §§. Samtidigt föreslås att lagen (1979:408) om vissa

lokala organ samt lagen (1985:127) om särskilda organ i

landstingskommunerna upphävs (se punkten 2 i de föreslagna

ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till förslaget till

ny kommunallag). I propositionen anges att viss

speciallagstiftning behöver ändras som en direkt följd av

förslaget om en friare nämndorganisation och förslaget om

upphävande av nyssnämnda båda lagar. I propositionen tas

därefter upp de förslag om ändringar i speciallagstiftningen som

är nödvändiga för att slå fast principen om en friare

nämndorganisation. Förslagen avser ändringar i lagen (1978:234)

om trafiknämnd, hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

hälsoskyddslagen (1982:1080), tandvårdslagen (1985:125), lagen

(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

m.fl., räddningstjänstlagen (1986:1102), plan- och bygglagen

(1987:10) samt lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) (lagförslagen 3--10).

Särskilt om miljö- och hälsoskyddsnämnderna

I propositionen behandlas särskilt miljö-och

hälsoskyddsnämndernas ställning, varvid anförs följande (s. 42).

Miljö-och hälsoskyddsnämnderna blev obligatoriska

tillsynsmyndigheter enligt miljöskyddslagen (1969:389, omtryckt

1989:363) från och med den 1 juli 1989. Kommunerna fick

härigenom en förstärkt roll och ett eget ansvarsområde i

miljöskyddsarbetet. De har också tilldelats nya viktiga

uppgifter bl.a. när det gäller kemikaliekontroll och

avfallshantering.

Det lokala miljöskyddsarbetet är för närvarande under

uppbyggnad. Med hänsyn till bl.a. detta förhållande räknar

regeringen med att flertalet kommuner även i fortsättningen

anser det vara ändamålsenligt att ha ett separat politiskt organ

för miljöfrågorna. Det är självfallet viktigt att

miljöskyddsarbetet ges en stark ställning och att den valda

organisationen inte skapar oklarhet beträffande

myndighetsfunktionen.

Samtidigt är det särskilt angeläget att låta miljöhänsynen

komma in så tidigt som möjligt i all kommunal verksamhet och

planering. Att hantera miljöfrågor tillsammans med andra frågor

kan också vara till fördel på så sätt, att det kan leda till en

tydligare helhetssyn och en mer aktiv miljödiskussion. Det är

därför som man enligt vår mening även på detta område bör öppna

en möjlighet till en friare nämndorganisation.

Regeringen ser det som utomordentligt angeläget att den

påbörjade förstärkningen av kommunernas miljöarbete fullföljs.

Vi kommer därför att tillkalla en särskild utredare som skall ha

till uppgift att genomlysa hur miljöskyddsarbetet fungerar i

kommunerna och på vilket sätt det lokala miljöarbetet kan

förstärkas. En sådan förstärkning skall gälla

myndighetsutövningen liksom kompetens-och organisationsfrågor.

Även behovet av ökad utbildning och annat utvecklingsarbete

skall kartläggas.

Vissa frågor om sekretess

Frikommunutredningen konstaterar i sitt delbetänkande (SOU

1991:25) Frikommunförsöket -- En redovisning av erfarenheterna

av försöken med en friare nämndorganisation att en fri

nämndorganisation inte innebär någon principiell nyhet för

tillämpningen av sekretesslagstiftningen och att det redan i dag

förekommer att kommunala nämnder sköter verksamheter med olika

sekretessregler. Enligt utredningen bör emellertid

sekretessfrågorna ägnas fortlöpande uppmärksamhet.

I propositionen (s. 44) konstaterar regeringen, som delar

utredningens bedömning, att sekretessreglerna i och för sig inte

hindrar en ordning med en friare nämndorganisation. Regeringen

anger att den avser att följa utvecklingen och att överväga

frågan om sekretesslagens tillämpning ytterligare vid en senare

tidpunkt.

Motioner

Allmänna synpunkter

I ingen av motionerna i ärendet framförs några invändningar

mot principen om en fri nämndorganisation.

I två av motionerna från den allmänna motionstiden -- motion

K607 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) och

K612 yrkande 1 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) -- framförs

önskemål om att kommunerna ges frihet att utforma sin egen

organisation.

I motion K56 av Sonia Karlsson (s) varnas för vissa

komplikationer och risker vilka anges kunna uppstå vid övergång

till en fri nämndorganisation. Motionären, som pekar på att

trenden i kommunerna är en centralisering med en dramatiskt

nedskuren nämndorganisation, framhåller det nödvändiga i att

grundläggande förändringar i arbetsformerna för

kommunfullmäktige/landstingsmöte genomförs. I motionen pekas

vidare på risken för att de tendenser som finns till att göra

kommunpolitikerna till renodlade beställare medför att

kommunpolitikernas ansvar för helhetssyn och långsiktig god

planering, hushållning med resurser etc. blir lidande.

I motion K612 yrkande 3 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

speciallagstiftningens omfattning skall minskas inom det

kommunala området.

Enligt motionen har det på senare tid funnits starka tendenser

att minska kommunernas självstyrelse med mer och mer

speciallagstiftning. Motionärerna anser att detta är en tendens

som måste brytas.

I motion K46 yrkande 2 av Ingrid Andersson m.fl. (s, m,

fp, c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om detaljregler för kommuners och

landstings organisation genom speciallagstiftning.

Motionärerna erinrar om att det föreliggande förslaget om fri

nämndorganisation inte innebär hinder att inskränka kommunernas

och landstingens frihet att organisera sin verksamhet genom

skilda speciallagstiftningar. Som ett exempel på sådan

lagstiftning pekar motionärerna på proposition 1990/91:82 om

folkbildning, vari föreslås att de kommuner och landsting som

driver folkhögskolor inrättar speciella styrelser för dessa.

Enligt motionärernas mening finns det inte behov av detaljregler

för kommuners och landstings organisation.

Särskilda synpunkter i fråga om vissa nämnder

I flera av motionerna tas särskilt upp frågan om miljö- och

hälsoskyddsnämndernas samt byggnadsnämndernas organisation och

verksamhet. I en motion berörs socialnämndernas ställning.

I motion K48 yrkande 6 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen beslutar införa en ny paragraf med följande

lydelse:

Den nämnd som har ansvaret för tillsynen enligt miljö-och

hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej vara samma nämnd som

har ansvar för planering av markanvändningen och exploatering av

mark, energiförsörjning, avfallshantering eller annan

miljöfarlig verksamhet.

I motionen anförs bl.a. följande:

Om samma nämnd kommer att behandla de frågor som i dag

behandlas av byggnadsnämnden, tekniska nämnden eller gatunämnden

blir risken ännu större att miljöfrågorna får det svårare att

göra sig gällande. Erfarenheterna från frikommunförsöken med

sammanslagning av byggnadsnämnder och miljö-och

hälsoskyddsnämnder har inte heller varit positiva. Däremot

skulle miljöfrågorna kunna behandlas i samma nämnd som

konsumentfrågorna i en miljö-och konsumentnämnd.

Förslaget till kommunallag bör kompletteras med en paragraf

för att garantera att miljöfrågorna inte kommer att behandlas i

samma nämnder som har ansvar för miljöfarlig verksamhet,

exploatering och planering av markanvändningen i kommunen.

I motion K49 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar att kommun skall ha en viss nämnd som

handhar vissa frågor inom byggnadsområdet i enlighet med vad i

motionen anförts (yrkande 3), att kommun skall ha en viss

nämnd för att handha frågor inom miljöområdet i enlighet med vad

i motionen anförts (yrkande 4) samt att kommun skall ha

skilda kommunala nämnder för olika verksamhetsområden där

sekretess gäller i enlighet med vad i motionen anförts

(yrkande5).

Motionärerna anser det nödvändigt med vissa särregler på

byggnadsområdet, miljöområdet och det sociala området för att

säkerställa kraven på rättssäkerhet, integritetsskydd och

likabehandling av kommunmedborgarna.

I fråga om byggnadsområdet föreslås det i motionen att

handläggningen av frågor som gäller tillståndsgivning,

föreläggande och tillsyn även i framtiden förs in under en

obligatorisk nämnd.

När det gäller miljöområdet föreslår motionärerna att det i

fråga om uppgifter av tillsynskaraktär inom detta område, där

kommunerna enligt lag är ålagda tillsynsansvar, bör finnas en

fristående kommunal miljöövervakningsverksamhet under en

obligatorisk nämnd.

Vad slutligen gäller det sociala området erinras i motionen om

att en majoritet i riksdagen beslutat att kravet på en särskild

socialnämnd inte längre skall gälla efter den 1 januari 1992.

Enligt motionen kommer ett genomförande av detta beslut, som

alltså innebär att olika verksamheter integreras under ett

politiskt organ, att ge upphov till olika sekretessproblem vilka

måste lösas. I motionen föreslås som en första åtgärd att

riksdagen beslutar att kommun skall ha skilda kommunala nämnder

för olika verksamhetsområden där sekretess gäller. Motionärerna

pekar på att ett annat alternativ är att överväga huruvida

sekretesslagen kan ändras på sådant sätt att integritetsskyddet

för den enskilde kvarstår trots att olika verksamheter förs in

under en och samma nämnd.

I motion K47 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att en snabb översyn av sekretessbestämmelserna sker så att

klarhet föreligger när den nya kommunallagen träder i kraft.

Motionären anser det nödvändigt att de sekretessproblem som

kan uppstå genom att uppgifter från olika verksamhetsområden

kommer att hanteras inom en och samma nämnd blir lösta innan den

nya kommunallagen träder i kraft. I motionen erinras om att

denna fråga varit aktuell under många år men att man från

regeringskansliets sida endast "följt utvecklingen". Enligt

motionären finns det, om inget görs, en risk för att det så

småningom utvecklas en sådan praxis att sekretessbestämmelserna

helt åsidosätts. En konsekvens av detta, framhålls det, kan bli

att man anser att det i praktiken fungerar bra utan

sekretessbestämmelser, vilket medför en inskränkning i den

enskildes sekretesskydd.

Enligt motion K50 av Mona Saint Cyr (m) får den föreslagna

ändringen i hälsoskyddslagen (lagförslag 5) mycket besvärande

konsekvenser. Enligt förslaget skall bestämmelsen i lagen om att

det i varje kommun skall finnas en miljö-och hälsoskyddsnämnd

ersättas av en bestämmelse enligt vilken det i varje kommun

skall finnas en eller flera nämnder som skall fullgöra kommunens

uppgifter inom miljö-och hälsoskyddsområdet. Motionären

fortsätter:

Det är inte självklart, att "en eller flera nämnder som skall

fullgöra kommunens uppgifter inom miljö-och

hälsoskyddsområdet" verkligen ersätter det nu entydiga kravet på

en speciell miljö- och hälsoskyddsnämnd. På denna har nämligen

lagts ett stort antal specialförfattningar, som inte ryms inom

begreppet miljö-och hälsoskydd. Hit hör sålunda hela

livsmedelsområdet, import-och exportkontrollen vad gäller

livsmedel, djurskyddet, smittskyddet etc. Dessa frågor inryms

inte i begreppet miljöskydd och inte heller i begreppet

hälsoskydd, som i paragraf 1 hälsoskyddslagen definieras som

åtgärder för att motverka och undanröja sanitär olägenhet. Denna

ändring i hälsoskyddslagen kan medföra omfattande

följdförändringar i annan lagstiftning. Dylika konsekvenser av

lagförslaget i nämnda hänseende har inte alls antytts av

regeringen. Omfattningen härav är svår att bedöma.

I motion K54 yrkande 2 av Martin Olsson (c) yrkas att

riksdagen beslutar att en miljö- och hälsoskyddsnämnd med minst

nio ledamöter och nio ersättare skall vara obligatorisk i

kommunal nämnd.

Motionären åberopar till stöd för yrkandet bl.a. följande.

Miljö-och hälsoskyddsnämndernas viktiga myndighetsutövning

talar för bevarande av nämnderna. Ett annat skäl är de

motstående intressen inom en kommun som föreligger i fråga om

olika miljöfrågor. Ett avskaffande av den obligatoriska

miljö-och hälsoskyddsnämnden skulle kunna leda till allvarliga

försämringar i stället för de förstärkningar av

djurskyddsverksamheten som fordras för att djurskyddslagens

intentioner skall uppfyllas.

I motion K59 yrkande 10 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen beslutar att miljö-och hälsoskyddsnämnd

obligatoriskt skall finnas i alla kommuner.

Motionärerna, som anser att huvudprincipen bör vara att

kommunerna själva får bestämma hur de vill fördela sina

uppgifter på olika kommunala nämnder, anser dock att miljö-och

hälsoskyddsnämnden även i fortsättningen bör vara obligatorisk i

varje kommun. Som skäl härför anförs följande.

Kommunerna har från och med 1 juli 1989 fått en förstärkt roll

och ett eget ansvar angående miljöskyddsarbetet. Miljö-och

hälsoskyddsnämnderna har en myndighetsfunktion och även en

polisiär roll inom miljöområdet. Om dessa nämnder sammanslås med

exempelvis byggnadsnämnder kan oförenliga funktioner förläggas i

samma nämnd, vilket inte är acceptabelt.

I motion K606 av Annika Åhnberg m.fl. (v) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att kommunerna även i framtiden skall ha

fristående miljö-och hälsoskyddsnämnder.

Enligt motionärerna är det, om förslaget om en fri

nämndorganisation genomförs, nödvändigt att undanta miljö- och

hälsoskyddsnämnden och alltså låta den även fortsättningsvis

utgöra en egen, obligatorisk nämnd.

I motion K612 yrkande 4 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur den kommunala

miljötillsynen skall kunna regleras enligt vad som anförts i

motionen.

Enligt motionen är det nödvändigt att den kommunala

miljötillsynen garanteras en självständig opartisk ställning

även gentemot den egna kommunala verksamheten, något som medför

att denna myndighetsutövning fortfarande måste regleras.

Motionärerna anser det nödvändigt när den fria

nämndorganisationen nu skall genomföras att frågan om den

kommunala miljötillsynen ses över.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Principen om att kommunerna och

landstingen skall få ökad frihet att organisera sin

nämndverksamhet har inte ifrågasatts i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet, som i början av år 1988 -- vid behandlingen

av proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och

landsting (KU 1987/88:23) -- inte ansåg tiden då vara mogen för

att permanenta försökslagstiftningen på området, anser inte att

det numera föreligger något sådant hinder. Utskottet får här

till en början hänvisa till det underlag som riksdagen baserade

sina under år 1990 fattade beslut på om att slopa kraven på

särskild skolstyrelse (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) resp.

särskild socialnämnd (1990/91:SoU9, rskr. 97). Utskottet vill

vidare hänvisa till det ytterligare material som därefter

erhållits genom den utvärdering av den bedrivna

försöksverksamheten som redovisats i frikommunutredningens

betänkande (SOU 1991:25) Frikommunförsöket -- En redovisning av

erfarenheterna av försöken med en friare nämndorganisation.

Genom det anförda får motionerna K607 och K612 yrkande 1 anses

tillgodosedda.

Med anledning av vad som uttalats i motion K56 om olika risker

som en dramatiskt nedskuren organisation kan föra med sig får

utskottet framhålla följande. Enligt den föreslagna bestämmelsen

i 3 kap. 3 § kommunallagen skall fullmäktige tillsätta de

nämnder utöver styrelsen som behövs för att fullgöra kommunala

uppgifter på det specialreglerade området. Utskottet vill

understryka det i anslutning till denna bestämmelse gjorda

uttalandet i propositionen (s.155) att det inte torde vara

praktiskt lämpligt att koncentrera alltför många

specialreglerade uppgifter till kommunstyrelsen. Utskottet vill

vidare hänvisa till den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 5§

som hindrar att sinsemellan svårförenliga funktioner handläggs

inom en och samma nämnd och som vidare hindrar att en och samma

nämnd både driver en viss verksamhet och har tillsyn över den. I

praktiken innebär det anförda att det alltid vid sidan av

kommunstyrelsen kommer att finnas nämnder inom olika sakområden.

Utskottet utgår ifrån att regeringen följer den nya lagens

tillämpning och i det sammanhanget uppmärksammar de frågor

motionären berört. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionen.

Med anledning av vad som hävdats i motion K46 om att

kommunernas frihet att organisera sin nämndorganisation kan

komma att inskränkas genom förslaget i proposition 1990/91:82 om

folkbildning -- förslaget innebär att de kommuner och landsting

som driver folkhögskolor inrättar speciella styrelser för dessa

-- vill utskottet endast göra följande påpekande. Det angivna

förslaget innebär inte tillskapande av något nytt, obligatoriskt

kommunalt organ, eftersom det inte är något som hindrar att den

angivna styrelsens uppgifter utövas av ett befintligt kommunalt

organ. Med det anförda avstyrker utskottet motion K46 yrkande 2.

I förevarande sammanhang finner utskottet vidare anledning att

ta upp motion K612, vari begärts ett tillkännagivande till

regeringen om att speciallagstiftningen skall minskas inom det

kommunala området. Utskottet vill erinra om att det inom

regeringskansliet redan pågår arbete med denna inriktning.

Utskottet får därvid särskilt peka på den del av

frikommunförsöket som givit kommuner och landsting möjligheter

till ökat kommunalt ansvarstagande genom avsteg från olika

statliga föreskrifter. Utvärdering av dessa erfarenheter görs

för närvarande av den ovannämnda frikommunutredningen. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion K612

yrkande 3.

I ett antal motioner har begärts att förslaget kompletteras

med särregler gällande miljö- och hälsoskyddsnämndernas samt

byggnadsnämndernas verksamhet. I motionerna har uttryckts

farhågor för att ett slopande av dessa nämnder kan komma att

medföra att kraven på rättssäkerhet, integritetsskydd och

likabehandling av kommunmedborgarna eftersätts. Vidare har

framhållits vikten av att vissa av dessa båda nämnders uppgifter

även i fortsättningen kommer att handläggas av två olika

kommunala organ. Utskottet får med anledning härav framhålla

följande.

Utskottet har redan berört den särskilda bestämmelse i

förslaget som skall förhindra att svårförenliga funktioner

handläggs inom en och samma nämnd och som skall hindra att en

och samma nämnd både driver en viss verksamhet och har tillsyn

över den. Utskottet får vidare peka på vad som framhållits i

propositionen (s. 41) om att en ökad organisatorisk frihet inte

får innebära att nationella mål eller statliga regler som avser

att garantera allmänna intressen av rikspolitisk natur överges

och att ett slopande av kravet på en särskild byggnadsnämnd och

miljö- och hälsoskyddsnämnd inte får leda till att kompetensen

inom resp. område försämras. När det gäller miljö- och

hälsoskyddsnämndernas ställning får utskottet också hänvisa till

de särskilda -- av utskottet tidigare återgivna --

propositionsuttalandena i saken. Utskottet vill i sammanhanget

tillägga att den aviserade enmansutredaren med uppgift att

utreda kommunernas miljöarbete numera tillsatts. Enligt de

utfärdade direktiven (dir. 1991:20) skall utredaren bl.a. belysa

hur kommunernas tillsynsuppgifter och kommunernas arbete med

miljöfrågor i övrigt skall förstärkas. Mot bakgrund av det ovan

anförda finner utskottet inte att det finns anledning att

tillskapa några särregler i fråga om organisationen av de

uppgifter som handläggs av miljö- och hälsoskyddsnämnder resp.

byggnadsnämnder. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna K48 yrkande 6, K49 yrkandena 3 och 4, K50,

K54 yrkande 2, K59 yrkande 10, K606 och K612 yrkande 4.

I motionerna K47 och K49 tas slutligen upp några

sekretessfrågor sammanhängande med förslaget i denna del. Enligt

motion K47 är det nödvändigt att de sekretessproblem som kan

uppstå genom att uppgifter från olika verksamhetsområden kommer

att hanteras inom en och samma nämnd blir lösta innan den nya

kommunallagen träder i kraft. I motion K49 förslås att riksdagen

beslutar att kommun skall ha skilda kommunala nämnder för olika

verksamhetsområden där sekretess gäller. Utskottet får med

anledning av motionerna anföra följande.

I propositionen har regeringen behandlat de frågor som tagits

upp i motionerna i ett särskilt avsnitt (s. 43 f.). I detta

redogörs för gällande sekretessbestämmelser på området, och

vidare redovisas de sammanfattande överväganden i saken som

frikommunutredningen gjort i det delbetänkande som utredningen

avgivit. Regeringen konstaterar sammanfattningsvis att gällande

sekretessregler inte hindrar en ordning med en friare

nämndorganisation. Vidare uttalar regeringen att den avser att

följa utvecklingen och överväga frågan om sekretesslagens

tillämpning ytterligare vid en senare tidpunkt.

Utskottet får för egen del anföra följande. Som regeringen

konstaterat fordras inte någon ändring i gällande

sekretesslagstiftning för att kunna genomföra förslaget.

Utskottet är i och för sig medvetet om att förslaget -- genom

att ett och samma kommunala organ kommer att handlägga frågor

inom skilda verksamhetsområden för vilka olika sekretessregler

gäller -- kan komma att medföra olika tillämpningsproblem.

Utskottet anser emellertid inte dessa vara av den arten att de

utgör något hinder för att nu genomföra förslaget. Lagrådet har

i sitt yttrande angivit att det anser en översyn av

sekretesslagen med anledning av den nya kommunallagens tillkomst

påkallad, vilket ställningstagande bl.a. motiverats med hänsyn

till ovannämnda sekretessfrågor. Utskottet delar denna

bedömning. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av

förslaget i här aktuell del och motionerna K47 och K49 yrkande 5

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ovannämnda ställningstaganden innebär att utskottet

tillstyrker förslaget i här aktuella delar.

6.3 Fullmäktigeberedningar; Revisorer; Fullmäktiges uppgifter;

Nämndernas uppgifter (3 kap. 7--15 §§ KL); Kommunala arkiv (3

kap. 18 § KL)

Propositionen

Avsnitt 4.3.3 (Uppgiftsfördelningen mellan fullmäktige och

nämnder) (s. 45 f.); specialmotiveringen s.156--160; 164.

Nya regler skall beskriva fullmäktiges och nämndernas

uppgifter. Syftet är främst att på ett bättre sätt än i dag

beskriva uppgiftsfördelningen.

I den nya lagen behålls den möjlighet som fullmäktige har att

inrätta särskilda beredningar för att bereda fullmäktiges

ärenden.

Fullmäktige ges större frihet att delegera ärenden till

styrelsen och övriga nämnder. Vissa typer av ärenden skall dock

inte få delegeras. Det gäller bl.a. budget, skatt och andra

viktiga ekonomiska frågor samt ärenden om mål och riktlinjer för

verksamheten och om nämndernas organisation och

verksamhetsformer.

Nämnderna åläggs en redovisningsskyldighet inför fullmäktige.

Regler om fullmäktiges beslutskompetens återfinns i 3 kap. 9

§. Innebörden av den bestämmelsen är att fullmäktige skall

besluta i alla ärenden av större betydelse för kommunen resp.

landstinget. Enligt den föreslagna lagregeln uttrycks detta med

att fullmäktige skall besluta i alla ärenden som är av

principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för

kommunen eller landstinget. Bestämmelsen har sedan kompletterats

med en exemplifiering. I 10 § regleras sedan möjligheterna för

fullmäktige att delegera ärenden eller ärendegrupper till

styrelsen och övriga nämnder. Förslaget innebär att fullmäktige

ges större frihet att delegera ärenden till styrelsen och övriga

nämnder. Vissa typer skall dock inte få delegeras. Det gäller

bl.a. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor samt

ärenden om mål och riktlinjer för verksamheten och nämndernas

organisation och verksamhetsformer.

I propositionen anges i fråga om den kommunala avgiftsrätten

bl.a. följande (s. 49).

I princip är det fullmäktige som utövar den kommunala

avgiftsrätten. Detta hänger samman med att avgiftsnivån kan

påverka skatteuttaget. Nämnderna har dock ett visst

handlingsutrymme. Som exempel kan nämnas att fullmäktige har

ansetts kunna bemyndiga kommunstyrelsen att fastställa

badavgifter (RÅ 1976 Ab 538). Ett bemyndigande för styrelsen att

utarrendera mark kan innefatta en rätt att bestämma

arrendeavgifter (RÅ 1974 A 1905).

Utrymmet för att delegera avgiftsrätten bör enligt regeringens

mening inte ökas. En större frihet för nämnderna på

avgiftsområdet kan rubba maktfördelningen mellan fullmäktige och

nämnder.

I specialmotiveringen till 3 kap. 10 § anges i saken följande

(s. 158 f.).

De ärendegrupper som anges i 9 § första stycket faller också

utanför möjligheten att delegera. En fråga är därvid hur man

avgränsar gruppen "viktiga ekonomiska frågor".

Hit hör generellt sett beslut om avgifter. Det innebär dock

inte att fullmäktige måste avgöra avgiftssättningen i varje

enskilt fall. Om fullmäktige har antagit riktlinjer för

avgiftsuttagen bör det vara möjligt att delegera till en nämnd,

som t.ex. närmare svarar för en viss anläggning, att bestämma

avgifter för nyttjandet av anläggningen.

Utanför gruppen "viktiga ekonomiska frågor" kan också falla

andra avgiftsuttag som inte har någon direkt betydelse för

kommunalekonomin i stort.

Motion

I motion K49 yrkande 6 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar att endast fullmäktige skall kunna

fastställa avgifter och taxor.

I motionen tas upp frågan om beslutanderätten i fråga om

fastställande av kommunala avgifter och taxor. Enligt motionen

innebär propositionen på denna punkt inte någon ändring, något

som innebär att fullmäktige i princip skall besluta i dessa

frågor men att -- på sätt medgivits i praxis -- viss delegation

är tillåten. Enligt motionen är emellertid det gällande

rättsläget oklart i fråga om var gränsen går för vilka

taxebeslut som fullmäktige äger delegera på nämnd. Motionärerna,

som betonar vikten av att klarhet skapas, ifrågasätter om inte

samtliga taxebeslut får anses vara av sådan vikt för kommunens

medlemmar att beslutanderätten skall utövas av fullmäktige. I

motionen föreslås därför att fullmäktige inte får delegera denna

typ av ärenden. Motionärerna påpekar att därmed även säkerställs

att medborgarna -- genom den offentliga debatt som sådana frågor

kan komma att föranleda -- kan erhålla bästa information om

vilka taxeändringar som är aktuella.

Utskottets bedömning

Syftet med de föreslagna bestämmelserna i 3 kap. 9--12 §§ om

fullmäktiges uppgifter är bl.a. att få till stånd en tydligare

uppgiftsfördelning mellan fullmäktige och nämnder än den som

gäller i dag. Med anledning av vad som anförts i motion K49

beträffande beslutanderätten i fråga om fastställande av

kommunala avgifter och taxor får utskottet anföra följande.

Som framgått ovan innebär gällande ordning att

kommunfullmäktige i princip utövar den kommunala avgiftsrätten

men att det i fråga om vissa avgiftsärenden finns ett visst --

inom av fullmäktige givna ramar -- mindre utrymme att låta

nämnderna handlägga dessa. Det nu framlagda förslaget syftar

inte till någon förändring av rättsläget på denna punkt.

Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att

ta det i motionen begärda initiativet. Med det anförda avstyrker

utskottet motion K49 yrkande 6.

Med anledning av den i propositionen (s. 159) diskuterade

frågan i vad mån bestämmelsen i 3 kap. 9 § första stycket om att

fullmäktige inte får delegera ärenden av principiell

beskaffenhet eller annars av större vikt innebär hinder mot

delegering av frågor om upplåning får utskottet anföra följande.

Enligt vad utskottet inhämtat torde för närvarande praxis i

frågor om lånefinansiering vara att dessa i regel omhänderhas av

styrelsen. Enligt utskottets mening finns det knappast anledning

att begränsa denna praxis. Det får dock förutsättas att

fullmäktige vid delegering fattar beslut om graden av

lånefinansiering i budgeten och anger riktlinjer under

treårsperioden, vilket kan ske med stöd av 8 kap. 3 och 5 §§ i

den föreslagna kommunallagen (prop. s.212). Den i

propositionen diskuterade uppdelningen på kort- och långfristiga

lån torde härvid sakna större betydelse.

Med detta förtydligande tillstyrker utskottet förslaget i här

aktuell del.

6.4 Kommunala företag (3 kap. 16 och 17 §§)

Propositionen

Avsnitten 4.3.4--4.3.6 (s. 49 f.); specialmotiveringen

s. 161 f.

Någon särskild reglering av frågan om under vilka

förutsättningar kommuner och landsting kan använda

privaträttsliga organ för sin verksamhet föreslås inte. I

propositionen erinras om att samma kommunalrättsliga principer

-- bl.a. bestämmelserna om den kommunala kompetensen -- som styr

den rent kommunala verksamheten också styr kommuners och

landstings verksamhet genom privaträttsliga subjekt. Vidare

erinras om att det också finns begränsningar på de

specialreglerade områdena och för ärenden som innefattar

myndighetsutövning. Någon särskild reglering utöver detta är

enligt propositionen inte nödvändig.

Genom förslaget åläggs fullmäktige i lag att se till att

sådana enskilda juridiska personer som kommunen eller

landstinget använder för sin verksamhet blir bundna av vissa

villkor som skall trygga kommunens eller landstingets inflytande

i och kontroll över verksamheten.

I fråga om helägda aktiebolag och stiftelser som kommunerna

och landstingen bildar ensamma läggs vissa krav fast direkt i

lagen. Det gäller krav på att fastställa det kommunala ändamålet

med verksamheten, att utse styrelseledamöter och minst en

revisor samt att se till att fullmäktige får yttra sig innan

vissa principiellt viktiga beslut fattas.

I fråga om helägda aktiebolag och stiftelser som en kommun

eller ett landsting bildar ensam åläggs fullmäktige vidare att

besluta om vad som skall gälla i fråga om allmänhetens rätt att

ta del av företagens handlingar. I princip gäller detta även när

en kommun eller ett landsting samverkar med någon annan i ett

privaträttsligt organ, men en bedömning får i dessa fall göras

utifrån vad som är rimligt med hänsyn till andelsförhållandena,

verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.

I propositionen anges att regeringens grundläggande

uppfattning är att behovet av insyn är lika stort oavsett i

vilken form som den kommunala verksamheten bedrivs. Ibland är

dock verksamhetens art av ett slag som innebär att det finns ett

berättigat intresse av sekretess. Det väsentliga är enligt

propositionen att fullmäktigeförsamlingarna ordentligt

diskuterar och tar ställning till hur insynen i de kommunala

företagen skall förbättras och vilka undantag som skall finnas

från huvudprincipen om offentlighet. I propositionen föreslås

därefter att fullmäktige i fråga om helägda aktiebolag och

stiftelser som en kommun eller ett landsting bildar beslutar om

vad som skall gälla i fråga om allmänhetens rätt att ta del av

företagens handlingar (3 kap. 16 §). I princip gäller detta även

när en kommun eller ett landsting samverkar med någon annan i

ett privaträttsligt organ, men en bedömning får i dessa fall

göras utifrån vad som är rimligt med hänsyn till

andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i

övrigt (3 kap. 17 §).

Motioner

I motion K48 yrkande 7 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen beslutar att i fråga om all kommunal verksamhet

oavsett i vilken form den bedrivs skall allmänheten ha rätt till

insyn.

Enligt motionen bör all kommunal verksamhet, oavsett i vilken

form den bedrivs, i princip vara offentlig.

I motion K49 yrkande 7 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär utredning om handlingars

offentlighet i kommunala företag i enlighet med vad som i

motionen anförts.

Enligt motionärerna talar övervägande skäl för att

målsättningen bör vara att handlingsoffentligheten utsträcks

till att omfatta även kommunala aktiebolag och stiftelser.

Frågan kräver dock, framhåller motionärerna, ytterligare

överväganden och bör bli föremål för utredning.

Enligt motion K51 yrkande 4 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

bör en huvudregel för kommunerna vara att offentlig verksamhet i

kommunal regi bedrivs i nämndform och inte genom kommunala

företag. Detta anser motionärerna att riksdagen bör slå fast.

I motionen framförs därefter flera invändningar mot

regeringens här framlagda lagförslag, som motionärerna anser

helt otillfredsställande. Motionärerna pekar på att förslaget

innebär att stora delar av den offentliga verksamheten även i

framtiden kommer att vara undandragna medborgarnas insyn och att

förslaget också innebär att olika grad av offentlighet kan komma

att gälla dels i olika bolag i samma kommun, dels i bolag i

olika kommuner. Enligt motionen skall en verksamhet, som en

kommun eller en samarbetspartner i ett kommunalt företag inte

anser kan drivas i full offentlighet, inte bedrivas i kommunal

regi.

Motionärerna anser att offentlighetsprincipen skall gälla

fullt ut i alla kommunala företag -- och att den således inte

får vara kopplad till ett beslut i fullmäktige -- och finner det

nödvändigt att saken lagregleras (yrkande 3). Enligt

motionen måste dock en lagfäst offentlighetsprincip förses med

rimliga inskränkningar för "affärshemligheter" i betydelsen

uppfinningar, forskningsresultat m.m. Motionärerna föreslår att

deras nyssnämnda förslag träder i kraft den 1 januari 1995

såvitt avser delägda kommunala företag (yrkande 5).

I motion K59 yrkande 11 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att lägga fram förslag om att offentlighetsprincipen

skall gälla i företag som är helägda av kommun eller landsting.

Motionärerna anser att propositionens förslag om insyn för

allmänhet och förtroendevalda i de kommunala företagen är

otillräckliga. Enligt motionen bör en utredning tillsättas med

direktiv att lägga fram förslag om att tryckfrihetsförordningens

offentlighetsprincip skall gälla i de företag som är helägda av

kommun eller landsting.

I motion K239 yrkande 1 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bolagisering av kommunal verksamhet.

Enligt motionen bör bolagisering undvikas. Motionärerna pekar

på att medborgarna får mindre möjligheter att granska sin

kommuns förehavanden i det fall att verksamhet bedrivs genom

kommunägda aktiebolag. I motionen understryks vidare det

angelägna i att verksamhet som måste ligga i offentlig sektor

skall bedrivas enligt de regelsystem som skapats för sektorn. Om

verksamheten lämpligen drivs enligt andra regelsystem bör de

enligt motionärerna inte ligga i den offentliga sektorn utan

avvecklas eller avyttras. Motionärerna anser att kommunerna bör

ges rätt att tillämpa sådana regler, som gör det möjligt att

bedriva den kommunala verksamheten på ett effektivt sätt utan

att verksamheten överförs i bolagsform.

I motion K610 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist

(båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av demokratisk insyn och

kontroll i alla former av kommunal verksamhet. Enligt motionen

är det allvarligaste problemet med bolagisering av kommunal

verksamhet begränsningen av medborgarnas kontroll och insyn i de

kommunala bolagen. Motionärerna vänder sig mot en ordning som

innebär att fullmäktige i varje enskilt fall skall kunna avgöra

graden av offentlighet i de kommunala bolagen eftersom detta

kommer att innebära variationer från kommun till kommun. Enligt

motionen innebär den omständigheten att en majoritet kan komma

att hemligstämpla ärenden av vitalt allmänintresse inom ett

kommunalt bolag med skydd av aktiebolagslagen att möjligheter

öppnas till ett godtycke som står i stark motsatsställning till

medborgarnas krav på demokratisk insyn och kontroll av den

kommunala verksamheten. Motionärerna anser att regeringen då den

lägger fram förslag till en ny kommunallag måste beakta vissa i

motionen angivna kriterier, bl.a. kravet på offentlighet och

insyn i kommunal verksamhet.

I motion K612 yrkande 5 av Claes Roxbergh m.fl. (m) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

offentlighetsprincipen skall kunna utvidgas enligt vad som

anförts i motionen.

I motionen framläggs en rad förslag syftande till att på olika

sätt engagera den enskilde i den kommunala verksamheten och till

att öka insynen i denna verksamhet. Bl.a. föreslår motionärerna,

som vänder sig mot att en kommun kan undgå insyn genom att bilda

kommunala företag, att offentlighetsprincipen införs i bolag och

stiftelser som drivs av kommun och landsting.

I motion K623 yrkande 5 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om offentlig verksamhet på entreprenad.

I motionen anförs i saken bl.a. följande:

Det är angeläget att de legala förutsättningarna i fråga om

kommunens överlämnande av förvaltningsuppgift till icke

offentliga rättssubjekt preciseras och klarläggs.

Folkrörelseutredningen har i ett i september 1987 till

civilministern avlämnat betänkande -- (SOU 1987:35) Ju mer vi är

tillsammans, del 3 Underlag för reformer samt förslag -- utrett

vissa aspekter av frågan och bl.a. lagt fram lagförslag syftande

till visst klarläggande av rättsläget på förevarande område. Den

fortsatta beredningen av betänkandet, som har remissbehandlats,

sker inom civildepartementet. Såvitt är känt har, trots den tid

som gått sedan betänkandet avgavs, ställning ännu inte tagits

till frågan om något förslag i saken skall föreläggas riksdagen

eller inte. Mot angiven bakgrund vill vi framhålla vikten av att

regeringen nu skyndsamt tillser att de i motionen upptagna

frågorna löses.

I motion K59 yrkande 12 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen beslutar om yttranderätt för fullmäktige före beslut i

delägda företag av principiell beskaffenhet eller av större

vikt, i principiella frågor även rörande den löpande driften.

Lagrådets yttrande

Lagrådet föreslår att förevarande avsnitt i kommunallagen -- i

en särskild paragraf i 3 kap., betecknad 16 § -- inleds med en

uttrycklig bestämmelse om kommuners och landstings möjligheter

att överlämna vården av en kommunal angelägenhet till ett

privaträttsligt subjekt och en erinran om regeln i 11 kap. 6 §

regeringsformen enligt vilken förvaltningsuppgift som innefattar

myndighetsutövning får överlämnas till ett privaträttsligt

subjekt bara om det finns särskilt lagstöd för det. Vidare

föreslår lagrådet att enhetliga bestämmelser -- av i huvudsak

det innehåll som anges i 3 kap. 16 § i propositionsförslaget --

skall gälla för alla kommunala företag och att dessa

bestämmelser tas in i kapitlets 17 §. Lagrådet anser dock att

bestämmelserna i några hänseenden bör ges ett mera preciserat

innehåll. De ändringar som föreslås innebär att en kommun eller

ett landsting som lämnar över vården av en juridisk person skall

se till att bolagsordningen, bolagsavtalet eller stadgarna

innehåller det kommunala företagets förpliktelser mot kommunen i

fråga om insyn, inflytande och kontroll samt -- gentemot

allmänheten -- i fråga om handlingsoffentligheten. Beträffande

sistnämnda punkt föreslår lagrådet vidare att det föreskrivs att

allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos det kommunala

företaget enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars

offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och

sekretesslagen.

Utskottets bedömning

Förevarande avsnitt i propositionen innehåller regler om

kommunernas och landstingens förhållande till sådana

privaträttsliga organ -- aktiebolag, stiftelser m.fl. -- som

handhar kommunala angelägenheter. Genom förslaget ökar den

kommunala och medborgerliga insynen och inflytandet i sådana

organ. Enligt förslaget skall i den nya kommunallagens 3 kapitel

finnas två paragrafer -- 16 och 17 §§ -- som reglerar dessa

frågor. Det förstnämnda lagrummet reglerar det fallet att kommun

eller landsting fullgör en kommunal uppgift genom ett aktiebolag

eller en stiftelse som kommunen eller landstinget ensamt äger

eller bildar (i fortsättningen helägda företag).

Ensamkriteriet innebär att det inte får finnas någon annan

intressent över huvud taget i företaget hur litet ett sådant

andelsintresse än må vara. Finns ett sådant andelsintresse

regleras förhållandena genom 17 §. Det lagrummet innehåller

regler gällande det fallet att kommuner eller landsting

samverkar med en annan kommunal enhet, staten eller enskild

genom ett privaträttsligt organ (aktiebolag, stiftelse,

ekonomisk förening, handelsbolag eller ideell förening) för att

fullgöra en kommunal uppgift (i fortsättningen delägda

företag). Det bör här understrykas att regleringen endast

omfattar sådan verksamhet i vilken en kommun är helt eller

delvis engagerad. De fall då en kommun eller ett landsting låter

viss förvaltningsuppgift ombesörjas av utomstående utan att

kommunen själv tar någon del i verksamheten -- det kan t.ex.

vara fråga om ett entreprenadavtal med ett fristående privatägt

rättssubjekt -- berörs inte av förslaget.

Innan utskottet kommer in på de föreslagna reglerna och de

därtill hörande motionsyrkandena vill utskottet först något

beröra vad som gäller beträffande kommuners och landstings

möjligheter -- befogenheter -- att driva verksamhet genom

privaträttsliga rättssubjekt. Utskottet tar i det sammanhanget

upp motionerna K51 och K239, vari bl.a. begärs att riksdagen ger

regeringen till känna att huvudregeln bör vara att kommunal

verksamhet bedrivs i nämndform. Motionärerna, som anser att s.k.

bolagisering bör undvikas, har den uppfattningen att en

verksamhet, som en kommun eller en samarbetspartner i ett

kommunalt företag inte anser kan drivas i full offentlighet,

inte skall bedrivas i kommunal regi.

En första grundläggande princip är självfallet att den

verksamhet som överlämnas till privaträttsliga organ skall falla

inom den kommunala kompetensen. Detta innebär att den

ifrågavarande kommunala angelägenheten skall falla inom ramen

för den kommunala kompetensen såsom den kommer till uttryck i

det tidigare behandlade 2 kap. (jfr avsnitt 5.2 ovan). Till

detta kommer kravet på att risken för kompetensöverskridande

vid verksamhetens utövande skall vara ringa. En ytterligare

begränsning gäller på de specialreglerade områdena. En kommunal

angelägenhet får i princip inte överlåtas till ett särskilt

rättssubjekt om det i en författning har angivits att ett visst

kommunalt organ skall handha denna. Slutligen gäller enligt 11

kap. 6 § tredje stycket regeringsformen (RF) att en

förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning får

överlämnas till ett privaträttsligt subjekt bara om det finns

särskilt lagstöd för detta.

I propositionen diskuteras (s. 51) om det finns skäl att

reglera frågan om under vilka förutsättningar kommuner och

landsting kan använda privaträttsliga organ för sin verksamhet.

Regeringen anser detta emellertid inte lämpligt, varvid bl.a.

pekas på svårigheterna att åstadkomma en preciserad avgränsning.

Utskottet får för egen del anföra följande. Som ovan framgått

gäller således att samma kommunalrättsliga principer som styr

den rent kommunala verksamheten också styr kommuners och

landstings verksamhet genom privaträttsliga organ. Sådana organ

har funnits under mycket lång tid, och förekomsten av dem har

under senare år ökat. Några principiella invändningar mot

existensen av sådana organ riktades inte vid tillkomsten av den

gällande kommunallagen. Däremot har i olika sammanhang

diskuterats åtgärder av det slag som nu föreslås, dvs.

förbättringar i fråga om den kommunala och medborgerliga insynen

och inflytandet i samt den demokratiska kontrollen av dessa

organ. Utskottet, som -- såsom i det följande kommer att framgå

-- anser sådana förbättringar angelägna, finner inte skäl till

införande av några regler som allmänt förbjuder eller begränsar

förekomsten av kommunala hel- eller delägda företag. Utskottet

vill dock i sammanhanget understryka vad utskottet redan

inledningsvis framhållit om att bred enighet råder om att den

kommunala verksamheten i största möjliga utsträckning bör ske i

nämndform. Utskottet vill vidare framhålla vikten av att en

kommun eller ett landsting innan den överlämnar vården av en

kommunal angelägenhet till ett kommunalt företag förvissat sig

om att de krav som gäller härför är uppfyllda. Utskottet finner

det mot angiven bakgrund inte påkallat med ett tillkännagivande

av i motionerna begärt slag. Inte heller i övrigt ger motionerna

anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd, varför

motionerna K51 yrkande 4 och K239 yrkande 1 avstyrks.

Som framgår av bilaga 2 har lagrådet föreslagit att

förevarande avsnitt i den föreslagna kommunallagen inleds med en

uttrycklig bestämmelse om kommuns och landstings möjligheter att

överlämna vården av en kommunal angelägenhet till ett

privaträttsligt organ och en erinran om den i det föregående

omnämnda inskränkande regeln i 11 kap. 6 § RF. Utskottet

biträder förslaget. Därmed får motion K623 yrkande 5, vari

begärts att de legala förutsättningarna i fråga om kommuns

överlämnande av förvaltningsuppgift till icke offentliga

rättssubjekt preciseras och klarläggas, delvis anses

tillgodosedd.

Utskottet övergår härefter till de i 16 och 17 §§ föreslagna

reglerna för att tillgodose det kommunala inflytandet över

privaträttsliga organ som anförtros vården av kommunala

angelägenheter och för att ge offentlighet åt handlingar som

upprättas hos eller kommer in till sådana organ. Som tidigare

framgått innebär förslaget skilda regler för hel- resp. delägda

företag. I motionerna K48 och K51 yrkas att riksdagen i stället

för dessa regler beslutar att offentlighetsprincipen skall gälla

i alla slag av kommunala företag. I motionerna K49 och K59

begärs tillsättande av en utredning med uppgift att lägga fram

förslag om att offentlighetsprincipen skall gälla i kommunala

företag. Frågor om ökad insyn i de kommunala företagen tas även

upp i motionerna K610 och K612.

Lagrådet föreslår att reglerna i 16 och 17 §§ ersätts av en

enhetlig regel av i huvudsak det innehåll som anges i förslagets

16 § avseende helägda företag. Lagrådet anser dock att

bestämmelserna i följande två hänseenden bör ges ett mer

preciserat innehåll. Enligt lagrådet bör det föreskrivas att

fullmäktige, innan kommun eller landsting lämnar över vården av

en kommunal angelägenhet till ett kommunalt företag, skall

tillse att de för detta företag gällande grundreglerna -- dvs. i

aktiebolag bolagsordningen, i handelsbolag bolagsavtalet samt i

föreningar och stiftelser stadgarna -- innehåller företagets

förpliktelser gentemot kommunen i fråga om insyn, inflytande och

kontroll och gentemot allmänheten såvitt avser

handlingsoffentlighet. Propositionsförslaget i denna del innebär

enligt lagrådet att dessa frågor kan regleras i beslut och

dokument av vitt skilda slag. Lagrådet anser vidare att en

bestämmelse bör införas som ger allmänheten rätt att ta del av

handlingar hos kommunala företag enligt de grunder som gäller

för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap.

tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen. Lagrådet erinrar

om att propositionsförslaget innebär att det helt lämnas åt

kommunens eget bedömande att besluta om det närmare innehållet i

handlingsoffentligheten inom de kommunala företagen.

Enligt lagrådets förslag skall alltså en enhetlig regel gälla

för de kommunala företagen. Den därvid föreslagna lagtexten

innehåller en uppräkning av de olika juridiska personer som en

kommun eller ett landsting kan överlämna en kommunal angelägnhet

till utan angivande av om därvid är fråga om hel- eller delägda

kommunala företag. Av lagrådets yttrande framgår att

bestämmelsen är avsedd att tillämpas på företag som en kommun

eller -- vid kommunal samverkan -- flera kommuner har ett

avgörande inflytande över. Enligt lagrådet ger tidigare gjorda

undesökningar vid handen att kommunerna och landstingen endast i

ringa omfattning begagnar andra än helägda företag för vården av

kommunala angelägenheter och att tendensen har gått i riktning

mot att de av kommunerna helt dominerande företagen har ökat sin

andel. I sammanhanget hänvisar lagrådet till

kommunalföretagskommitténs betänkande (SOU 1982:13)

Kommunalföretaget, som innehåller uppgifter i angivet hänseende

för tiden t.o.m. år 1980.

Utskottet får med anledning av det anförda framhålla följande.

Enligt vad utskottet inhämtat föreligger delägda kommunala

företag i ganska betydande omfattning. Övervägande delen av

dessa utgörs av fall där en kommun eller ett landsting samverkar

med antingen en enskild genom ett privaträttsligt organ -- denna

kategori är den största -- eller med annan kommunal enhet. I en

icke obetydlig del av dessa fall är kommunens eller landstingets

ägarandel begränsad till en mindre andel av företaget, och något

"avgörande inflytande" över företaget föreligger således inte.

Ett antagande av lagrådets förslag kommer enligt utskottets

bedömning att med all sannolikhet leda till att stor del av

kommunernas och landstingens nyssnämnda delägda företag kommer

att avvecklas beroende på att den part kommunerna och

landstingen samverkar med inte kommer att acceptera vissa inslag

i den föreslagna regleringen. Utskottet åsyftar då de krav som

enligt lagrådets förslag måste uppställas på de kommunala

företagen och som bl.a. innefattar att fullmäktige skall utse

företagets styrelseledamöter. Det kan dessutom ifrågasättas om

en sådan ordning står helt i överensstämmelse med det

associationsrättsliga regelsystemet (t.ex. aktiebolagslagen).

Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att biträda

lagrådets förslag om en enhetlig regel för kommunala företag

utan utskottet finner det nödvändigt att ha olika regler för

helägda resp. delägda företag. Utskottet tillstyrker de i

propositionen framlagda lagförslagen i nu aktuella delar, vilka

dock bör kompletteras med lagrådets ovannämnda förslag om ökad

handlingsoffentlighet, vilket innebär en värdefull förbättring i

fråga om insynen i kommunala företag. Utskottets förslag till

lagtext i förevarande avsnitt läggs fram i bilaga 3. Med hänsyn

till utskottets i det föregående redovisade förslag om införande

av en ny paragraf i förevarande kapitel kommer de båda i

propositionens lagförslag aktuella paragraferna, 3 kap. 16 och

17 §§, att betecknas 3 kap. 17 och 18 §§. Lagtextbilagan

omfattar vidare uppkomna följdändringar i 5 kap. 23 och 53 §§, 6

kap.1§ och punkten 5. i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna. En ytterligare följdändring framgår av

utskottets hemställan i förevarande del.

Utskottet finner i fråga om sistnämnda 3 kap. 18 § anledning

framhålla följande. I paragrafen regleras fall när en kommun

eller ett landsting samverkar med vissa andra subjekt genom ett

privaträttsligt organ. Genom paragrafens hänvisning till 17 §

kommer bl.a. att gälla att fullmäktige skall se till att det

privaträttsliga organet blir bundet av bestämmelserna om

handlingsoffentlighet i en omfattning som är rimlig med hänsyn

till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna

i övrigt. Som framhållits i propositionen (s. 163) får frågan om

vilka åtgärder som skall beslutas ytterst bero på en samlad

bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Vad

särskilt gäller frågan om handlingsoffentlighet vill utskottet

framhålla följande.

När det offentligas andel i det privata företaget är stort

synes reglerna i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen i

många fall kunna tillämpas fullt ut. Är å andra sidan det

offentligas andel mycket liten bör kravet på

handlingsoffentlighet kunna efterges. I gränsfall torde man i

regel böra föredra att tillämpa handlingsoffentlighet framför

att inte göra det.

När kommuner och landsting samarbetar enbart med varandra i

ett privaträttsligt organ bör enligt utskottets mening

huvudregeln i fråga om kraven på kontroll och insyn i sådana

företag vara att dessa ställs lika högt som när en kommun eller

ett landsting är ensambestämmande. Detta gäller särskilt i fråga

om allmänhetens rätt att ta del av handlingar hos företaget. Vid

tolkningen av förevarande paragraf bör därför enligt utskottet

en avgörande betydelse fästas vid det förhållandet att enbart

kommunala enheter ingår i ägarkretsen.

Utskottets ovannämnda ställningstaganden innebär att utskottet

avstyrker motionerna K48 yrkande 7, K51 yrkandena 3 och 5 samt

K59 yrkande 12.

Lagrådet har förordat att en översyn av sekretesslagen med

anledning av den nya kommunallagen kommer till stånd, varvid

lagrådet pekat på att även den av lagrådet föreslagna

regleringen av handlingsoffentligheten har karaktären av ett

provisorium. I lagrådets yttrande framhålls därvid särskilt att

något egentligt rättsmedel inte kommer att stå till buds för den

som vill hävda sin rätt att få del av en handling i strid mot

det kommunala företagets uppfattning, även om en hänvändelse

till vederbörlig kommunal nämnd kan komma i fråga. Utskottet

delar lagrådets bedömning att en översyn är påkallad, något som

innebär ett delvis tillgodoseende av de i motionerna K49 yrkande

7, K59 yrkande 11, K610 och K612 yrkande 5 framställda

önskemålen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av

förslaget i här aktuell del och de angivna motionerna bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7. 4 kap. kommunallagen (De förtroendevalda)

Propositionen

Avsnitt 4.4 (s. 57 f.); specialmotiveringen s. 164 f.

Reglerna om de förtroendevalda har samlats i ett kapitel.

7.1 Definition; Rösträtt; Valbarhet (4 kap. 1--6 §§ KL)

Propositionen

Avsnitten 4.4.1--4.4.3 (s. 57 f.); specialmotiveringen

s.164f.

Utskottets bedömning

Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

7.2 Uppdragets upphörande (4 kap. 7--10 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.4.4 (s. 60 f.); specialmotiveringen s. 167 f.

Nya regler införs som ger fullmäktige befogenhet att entlediga

förtroendevalda som vägras ansvarsfrihet eller som dömts för

allvarliga brott. Bestämmelserna gäller förtroendevalda som

fullmäktige har utsett.

Övriga regler om befrielse från uppdrag behålls oförändrade i

sak.

Motioner

Några invändningar mot förslaget framförs inte i någon av

motionerna i ärendet. Däremot tas i några av motionerna upp dels

frågan om kommunala förtroendemäns personliga ansvar för

olagliga beslut, dels frågan om JOs talerätt på det oreglerade

kommunala området. Dessa frågor behandlar utskottet i avsnitt

16.3 nedan.

Utskottets bedömning

Utskottet finner i denna del endast anledning till följande

påpekande. Enligt 4 kap. 10 § får fullmäktige återkalla

uppdraget för en förtroendevald som valts till fullmäktige, om

den förtroendevalde har vägrats anvarsfrihet eller genom dom som

vunnit laga kraft har dömts för brott av viss svårighetsgrad. I

propositionen sägs att ärenden av detta slag kan förmodas bli

sällsynta och att det inte behövs särskilda regler om beredning,

beslut och verkställighet (s. 63). Utskottet instämmer häri. Det

kan emellertid påpekas att ett beslut om återkallande

självfallet kan komma att överklagas. Ett kommunalt beslut kan i

princip verkställas när det protokoll som upptar beslutet har

justerats. Detta gäller även om beslutet överklagas. När en

förtroendevald entledigas på grund av brott bör beslutet

omedelbart tillämpas. Så bör även i normalfallet ske, när

entledigande grundas på att den förtroendevalde inte beviljats

ansvarsfrihet. Med detta förtydligande tillstyrker utskottet

förslaget i här aktuell del.

7.3 Ledighet från anställning (4 kap. 11 § KL)

Propositionen

Specialmotiveringen s. 168.

Förtroendevalda har rätt till den ledighet från sina

anställningar som behövs för uppdragen. Förslaget innebär inga

nyheter i förhållande till vad som för närvarande gäller.

Motioner

I motion K59 yrkande 14 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till ledighet

från anställningen för kommunalt förtroendevalda i enlighet med

vad som anförts i motionen.

I motionen anförs i frågan följande:

Lagen ger inget direkt stöd för att en förtroendevald som har

anställning med skifttjänstgöring har rätt till ledighet från

ett nattskift som följer direkt efter utfört uppdrag som

förtroendevald. Ledighetsregelns utformning innebär att den

stora grupp på arbetsmarknaden som har skiftarbete är beroende

av sin arbetsgivares godkännande om han eller hon skall ha

möjlighet att åta sig kommande förtroendeuppdrag på

människovärdiga villkor. Mot bakgrund av den vikt som tillmäts

ett ökat politiskt engagemang hos medborgarna måste sådana

förhållanden anses oacceptabla. Erforderlig ledighet för

politiska förtroendeuppdrag, även med hänsyn till

skiftarbetandes villkor, måste garanteras genom en ändring av

denna bestämmelse.

I motion K602 av Bo Hammar (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att de lagbestämmelser som

reglerar rätten till ledighet för politiska förtroendeuppdrag

ses över i enlighet med vad som anförts i motionen.

Enligt motionen innebär ledighetsreglernas utformning för

kommunala förtroendeuppdrag att den stora grupp på

arbetsmarknaden som har skiftarbete är utlämnad till sin

arbetsgivares godtycke om han eller hon skall ha möjlighet att

åta sig kommunala förtroendeuppdrag på människovärdiga villkor.

I sammanhanget pekas också på att det inte på den privata sidan

finns någon ledighetslagstiftning för uppdrag som nämndeman.

Motionären anser det påkallat med snabba lagstiftningsåtgärder

för att garantera behövlig ledighet för politiska

förtroendeuppdrag för angivna kategorier arbetstagare.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Det nu framlagda förslaget

innebär ingen ändring i sak av de i 1977 års kommunallag införda

bestämmelserna om ledighet för kommunala förtroendeuppdrag.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Med anledning av det i motionerna framställda kravet om att

riksdagen hos regeringen skall begära särskild lagstiftning för

att garantera de i motionerna angivna kategorierna

privatanställda ledighet för olika förtroendeuppdrag får

utskottet erinra om följande.

I förarbetena till de gällande bestämmelserna (prop.

1975/76:187) framhöll föredraganden, som var av den

uppfattningen att trygghet för de förtroendevalda borde kunna

åstadkommas utan detaljerade lagregler, bl.a. följande

(s. 230 f.):

Den bestämmelse om rätt till ledighet som föreslås anvisar

inte lösningar på diverse praktiska problem som kan uppkomma.

Ett sådant är den ekonomiska ersättningen, ett annat hur

ersättare skall kunna ordnas på arbetsplatsen. Jag anser

emellertid att kostnader som uppstår för den förtroendevalde

genom uppdraget i princip bör betalas av kommunen resp.

landstingskommunen. Frågan om ersättare på arbetsplatsen bör

däremot ordnas genom arbetsgivaren. Jag förutsätter vidare att

den förtroendevaldes situation på arbetsplatsen inte skall

försämras på grund av förtroendeuppdraget. Frågor som rör den

förtroendevaldes anställningsvillkor, arbetsförhållanden,

ersättare m.m. bör enligt min mening regleras avtalsvägen efter

behov.

I detta sammanhang vill jag även betona betydelsen av att

kommunerna och landstingskommunerna har en sammanträdesplanering

som ger arbetsgivarna och arbetstagarna tillfälle att planera

behovet av ledighet och vikarier.

Jag avser att följa utvecklingen på detta område i framtiden.

Om erfarenheterna visar att mera detaljerade lagregler skulle

vara att föredra ämnar jag återkomma till frågan.

Mot angiven bakgrund gör utskottet följande bedömning.

Självfallet anser utskottet det av vikt att förtroendevalda inte

hindras från att åta sig kommunala förtroendeuppdrag på grund av

sin arbetssituation. Utskottet anser det emellertid inte i

ärendet klarlagt att den i motionen begärda lagstiftningen är

påkallad. Utskottet, som utgår ifrån att regeringen följer

tillämpningen av den här aktuella bestämmelsen och behovet av

eventuella lagstiftningsåtgärder på området, avstyrker med det

anförda motionerna K59 yrkande 14 och K602.

7.4 Ekonomiska förmåner (4 kap. 12--15 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.4.5 (s. 64 f.); specialmotiveringen s. 168 f.

Förtroendevalda får rätt till skälig ersättning för den

arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de

förlorar när de fullgör sina uppdrag. Detta gäller inte för

heltidssysselsatta förtroendevalda och deltidssysselsatta som

fullgör sina uppdrag på en betydande del av heltid.

Fullmäktige får frihet att utifrån lokala förutsättningar

bestämma om det system som skall tillämpas för ersättningarna

men blir skyldiga att besluta enligt vilka grunder dessa skall

betalas.

Principen om lika arvode för lika uppdrag kvarstår.

I propositionen diskuteras möjligheten av att i stället för

ersättning för förlorad arbetsinkomst införa ett arvode för

fullgörande av förtroendemannauppdraget. Därvid pekas dock på de

skillnader som då skulle uppkomma för en offentligt anställd

resp. en privatanställd. Regeringen anser att rättviseskäl talar

mot metoden att ha arvoden som enda ersättningsform för att

täcka de inkomstförluster som de förtroendevalda drabbas av på

grund av uppdragen.

Motioner

I motion K51 yrkande 7 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att kommunerna fortfarande kan välja

huruvida ersättning skall utgå i form av ersättning för förlorad

arbetsförtjänst eller ej.

I motionen anges att erfarenheterna av det ekonomiska

ersättningssystem som läggs fram i propositionen och som

kommunerna sedan ett antal år kunnat tillämpa är mycket blandade

och att ett flertal negativa effekter har påtalats. Motionärerna

är inte övertygade om att ersättning för förlorad

arbetsförtjänst är överlägsen andra former av ersättning till

kommunala förtroendemän som t.ex. ett rimligt, enhetligt arvode.

Ett sådant system kan enligt motionen dessutom vara billigare

att administrera. Motionärernas slutsats blir därför att

kommunerna även i fortsättningen bör få bestämma i vilken form

ersättning till förtroendemän skall utgå och förordar därför att

det framlagda förslaget utgår.

I motion K55 av Bengt Kindbom m.fl. (c) förordas -- utan

att något yrkande framställts -- att arvoden även i

fortsättningen skall kunna utgå till kommunalt förtroendevalda.

I motion K59 yrkande 15 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om ersättning till

förtroendevalda för förlorad arbetsinkomst i enlighet med vad

som anförts i motionen.

I motionen framhålls att vänsterpartiet i motsats till

regeringen anser att ersättningsnormerna av rättviseskäl bör

vara enhetliga för hela riket samt baseras på principen lika

arvode för lika uppdrag.

Frågan om förtroendevaldas ekonomiska förmåner tas vidare upp

i två motioner från allmän motionstid. I motion K604 av Bo

Finnkvist m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

lagstiftning om ersättningsbestämmelser i samband med politiska

uppdrag.

Enligt motionen är det nödvändigt att lagstiftningsvägen

reglera frågan om ersättning i samband med politiska uppdrag.

Motionärerna anser att lagreglerna bör utformas så att det klart

och tydligt framgår att förlorad arbetsförtjänst skall ersättas

utöver eventuellt arvode.

I motion K620 av Hans Nyhage (m) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

de ekonomiskt negativa konsekvenserna i samband med

förtroendeuppdrag i samhällets tjänst.

I motionen pekas på att vissa personer vid utövande av ett

förtroendeuppdrag -- i motionen nämns som exempel en lärare som

innehar uppdrag som nämndeman vid domstol -- drabbas av

ekonomisk förlust. Motionären anser att regeringen bör verka för

-- i förhandlingar med landstings- och kommunförbunden och/eller

på annat sätt -- att en sådan ordning kommer till stånd, att de

ekonomiskt negativa konsekvenserna -- för i det här fallet den

kommunaliserade läraren -- av ett förtroendeuppdrag i samhällets

tjänst ej skall kunna uppstå.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Det framgår av propositionen

att den år 1983 införda möjligheten för kommuner och landsting

att ersätta sina förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst

när de fullgör sina uppdrag endast kommit att utnyttjas av, när

det gäller kommunerna något mer än hälften av dessa samt, när

det gäller landstingen, av en dryg tredjedel av dessa. Utskottet

delar regeringens bedömning att det mot angiven bakgrund och

utifrån intresset av att i ökad utsträckning kunna rekrytera och

behålla personer för kommunala förtroendeuppdrag nu finns skäl

att införa obligatoriska regler på området. Utskottet har inte

något att erinra mot den lösning som valts i propositionen.

Genom förslaget får motion K604 anses tillgodosedd. Med

hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget.

Motionerna K51 yrkande 7, K59 yrkande 15 och K620 avstyrks.

7.5 De förtroendevaldas initiativrätt; Omröstning och beslut;

Reservation (4 kap. 16--22 §§ KL)

Propositionen

Avsnitten 4.4.6--4.4.7 (s. 69 f.); specialmotiveringen

s.170f.

Utskottets bedömning

Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

7.6 Närvarorätt (4 kap. 23 § KL)

Propositionen

Avsnitt 4.4.8 (s. 73 f.); specialmotiveringen s. 172.

Fullmäktige får besluta att en förtroendevald som inte är

ledamot eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara vid

nämndens sammanträden, få delta i överläggningarna och få sin

mening antecknad i protokollet.

Enligt förslaget i denna del -- som i sak inte innebär någon

förändring -- får fullmäktige besluta att en förtroendevald som

inte är ledamot eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara

vid nämndens sammanträden, få delta i överläggningarna och få

sin mening antecknad i protokollet. Den gällande bestämmelsen

har enligt sina förarbeten främst varit avsedd att tillämpas på

sådana heltidssysselsatta förtroendevalda med övergripande

arbetsuppgifter som saknar ordförandeuppdrag, på

minoritetsföreträdare samt på ordförande i styrelsen som inte är

heltidssysselsatta. Formellt har bestämmelsen emellertid

omfattat alla ledamöter och ersättare i fullmäktige, styrelsen,

övriga nämnder och beredningar. På flera håll har bestämmelsen

utnyttjats så att företrädare för mindre partier har fått

observatörsplatser, t.ex. i styrelsen. Enligt förslaget är det

vid tillämpningen av den föreslagna nya bestämmelsen avsett att

några begränsningar av nyssnämnt slag inte skall föreligga.

Kommunallagskommittén hade utöver nu angivna bestämmelse

dessutom föreslagit följande. Ett parti som har mandat i

fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen har rätt att

låta en representant för partiet vara närvarande vid styrelsens

sammanträden. Representanten skall vara ledamot eller ersättare

i fullmäktige och utses av fullmäktige. Representanten har rätt

att delta i överläggningen men inte i besluten och att få sin

mening antecknad i protokollet.

I propositionen anges (s. 76) att regeringen av principiella

och av praktiska skäl samt mot bakgrund av den mycket starka

remissopinionen inte är beredd att föreslå en obligatorisk rätt

för företrädare för mindre partier att vara närvarande på

sammanträden med styrelsen, delta i överläggningen och få sin

mening antecknad i protokollet. Enligt propositionen borde de

mindre partiernas intressen tillgodoses på frivillighetens väg

efter fullmäktiges egen bedömning av förhållandena i varje

kommun och landsting.

Motioner

I motion K49 yrkande 9 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar att fullmäktige får besluta att en

förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss

nämnd skall få närvarorätt vid nämndens sammanträden i enlighet

med vad i motionen anförts.

Motionärerna, som är beredda att godta förslaget till den del

det ger en förtroendevald möjlighet till närvarorätt, anser det

principiellt felaktigt att tillåta en företrädare för ett parti

att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad till

protokollet, trots att valresultatet inte räckt till en plats i

den aktuella nämnden. Detta är enligt motionen att gå vid sidan

om valresultatet. Anledningen till att ett litet parti inte är

företrätt i en styrelse är ju, framhåller motionärerna, ytterst

att väljarna inte i tillräckligt hög grad lagt sin röst för

partiet i fråga.

I motion K48 yrkande 4 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen beslutar komplettera lagförslaget med följande

paragraf:

Ett parti, som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är

företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller

suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid

styrelsens sammanträden och delta i överläggningarna, men inte i

besluten. Ledamoten eller suppleanten har i sådant fall också

rätt att få sin mening antecknad till protokollet.

Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.

I motionen anges att miljöpartiet anser att kommunallagen bör

kompletteras med den nyss angivna bestämmelsen, som

överensstämmer med kommunallagskommitténs förslag.

I motion K55 yrkande 9 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas

att riksdagen antar följande förslag att tillfogas 4 kap.

förslaget till kommunallag:

Ett parti, som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är

företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller

suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid

styrelsens sammanträden men ej rätt att delta i överläggningarna

eller få sin mening antecknad till protokollet.

Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.

Enligt motionen bör inte reglerna om närvarorätt i den

föreslagna 4 kap. 23 § utnyttjas för att inrätta s.k.

insynsplatser för mindre partier utan i stället bör regler

införas som specifikt tar sikte på denna grupp av partier.

Motionärerna föreslår att partier som är representerade i

fullmäktige men inte i styrelsen äger rätt att utse en

representant med närvarorätt vid styrelsens sammanträden. Sådan

representant bör dock inte ges yttranderätt eller rätt att

anteckna sin mening till protokollet.

I motionen pekas vidare på att genomförande av ett på annat

håll i motionen framfört förslag om större minimiantal i

styrelsen begränsar behovet av insynsplatser. (Det förslaget

behandlas nedan under avsnitt 9.2.1.)

I motion K59 yrkande 16 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen beslutar att mindre partier skall ha närvarorätt i

styrelser och nämnder.

I motionen anges att vänsterpartiet ansluter sig till de

ståndpunkter som kommunallagskommittén intog i frågan. Enligt

motionen är det av utomordentlig vikt att mindre partier får

närvarorätt, rätt att delta i överläggningarna och rätt att få

sin mening antecknad i protokollet vid styrelsens sammanträden.

För den händelse förslaget inte antas yrkar motionärerna

att partier som ej är representerade i kommunstyrelse skall ha

rätt att lägga förslag i fullmäktige utan beredningstvång

(yrkande 17). Utskottet behandlar den frågan i avsnitt 8.3

nedan.

Utskottets bedömning

Enligt den föreslagna bestämmelsen får fullmäktige befogenhet

att medge förtroendevalda rätt att vara närvarande på

sammanträden med styrelsen, övriga nämnder och

fullmäktigeberedningar som de inte är ledamöter eller ersättare

i. Förslaget innebär vidare att fullmäktige skall kunna besluta

att dessa förtroendevalda får delta i överläggningarna men inte

i besluten och att de får göra protokollsanteckningar.

Bestämmelsen omfattar alla förtroendevalda i kommunen eller

landstinget.

Invändningar mot den föreslagna bestämmelsen framförs i motion

K49. I motionen förordas att den del av bestämmelsen som ger

fullmäktige möjlighet att låta förtroendevald få delta i

överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet

skall utgå. Motionärerna anser det principiellt felaktigt att

medge sådana befogenheter för en företrädare för ett parti vars

valresultat inte räckt till en plats i den aktuella nämnden.

Utskottet får anföra följande. Förslaget, som motsvarar

föreskrifterna i nuvarande 3 kap. 15 § KL, har tillstyrkts av de

remissinstanser som yttrat sig över detta. Utskottet finner inte

något att erinra mot förslaget, varför detta tillstyrks och

motion K49 yrkande 9 avstyrks.

I motionerna K48 och K59 har vidare begärts att nyssnämnda

bestämmelse kompletteras med kommunallagskommitténs förslag om

att s.k. småpartier skall få rätt att ha en observatörsplats i

styrelsen. Enligt det förslaget har ett parti som har mandat i

fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen rätt att låta

en representant för partiet vara närvarande vid styrelsens

sammanträden. Representanten skall vara ledamot eller ersättare

i fullmäktige och utses av fullmäktige. Representanten har rätt

att delta i överläggningen men inte i besluten och att få sin

mening antecknad i protokollet. Kommunallagskommitténs förslag

biträds även av motionärerna i motion K55, dock med den

skillnaden att de inte anser att representanten skall få rätt

att delta i överläggningen och att få sin mening antecknad i

protokollet.

Utskottet får med anledning av motionsförslagen anföra

följande. Kommunallagskommitténs ifrågavarande förslag

avstyrktes av ett stort antal remissinstanser av principiella

skäl. Bl.a. framhölls att det från principiell utgångspunkt

kunde riktas invändning mot att ett parti ges närvarorätt i

styrelsen när dess valresultat är sådant att partiet inte blivit

representerat i styrelsen. I propositionen konstaterar

regeringen att en avvägning måste göras mellan, å ena sidan,

principen om valutslagets betydelse för ett partis ställning och

inflytande samt, å andra sidan, det från demokratisk synpunkt

angelägna i att de mindre partierna ges rimliga möjligheter att

agera och att de får både en god information om verksamheten och

insyn i den beredningsprocess som föregår fullmäktiges

handläggning av ärendena. Regeringens slutsats blir att den

förstnämnda principen måste ges företräde framför

minoritetsintresset. Därvid vägs även in vissa praktiska

intressen. Utskottet finner inte anledning att frångå denna

bedömning. Utskottet vill dock i likhet med vad som skett i

propositionen starkt understryka vikten av att de mindre

partiernas intressen av information och insyn tillgodoses och

får i denna del hänvisa till de överväganden i saken som

redovisats i propositionen (se s. 76 f.).

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

K48 yrkande 4, K55 yrkande 9 och K59 yrkande 16.

7.7 Borgarråd; Politiska sekreterare (4 kap. 24--37 §§ KL)

Avsnitt 4.4.9 (Politiska sekreterare) (s. 77 f.);

specialmotiveringen s. 173 f.

Utskottets bedömning

Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

8. 5 kap. kommunallagen (Fullmäktige)

8.1 Antalet ledamöter och ersättare (5 kap. 1--4 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.5.1 (s. 78 f.); specialmotiveringen s. 175.

Fullmäktige får liksom för närvarande bestämma antalet

ledamöter i fullmäktige. Systemet med latituder som anger det

minsta antal ledamöter som måste utses vid angivna antal

röstberättigade invånare behålls.

En grundläggande regel om att det skall finnas suppleanter --

eller med förslagets terminologi ersättare -- för ledamöterna i

fullmäktige tas in i den nya lagen. Övriga bestämmelser om

ersättare för ledamöter i kommunfullmäktige förs över till

vallagen, där motsvarande regler om ersättare för

landstingsledamöter redan finns.

Förslaget innebär inga förändringar i förhållande till

gällande rätt.

Motion

I motion K46 yrkande 1 av Ingrid Andersson m.fl. (s, m,

fp, c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om antalet ledamöter till

kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige.

Motionärerna anser att kommuner och landsting bör ges större

frihet att själva fastställa antalet ledamöter än vad förslaget

innebär. När det gäller landstingen anser motionärerna det --

med hänsyn till att dessa är relativt homogena

befolkningsmässigt -- till fyllest om den undre gränsen för

antalet landstingsledamöter bestäms till förslagsvis 51.

Motionärerna anser att landstingen därutöver bör ges frihet att

själva fastställa antal ledamöter och att därvid avväga detta

mot organisationen i övrigt, strukturen i länet, antal

valkretsar osv.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått innebär

förslaget att nuvarande regler om antalet ledamöter i

fullmäktige behålls. I propositionen diskuteras särskilt den i

motionen upptagna frågeställningen, dvs. om lagstiftningen på

området bör inskränkas till en bestämmelse om det lägsta antalet

ledamöter som fullmäktige får innehålla. I propositionen avvisas

en sådan ordning, varvid bl.a. erinras om att en fast

minimigräns skulle kunna fungera som en spärr mot småpartier (s.

78 f.).

Utskottet, som delar bedömningen i propositionen att de

nuvarande reglerna bör behållas av demokratiska skäl, avstyrker

motion K46 yrkande 1. Förslaget i aktuell del tillstyrks.

8.2 Mandattider; Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för

sammanträdena; Hur sammanträdena kungörs; Ersättarnas

tjänstgöring; Beslutförhet; Jäv; Rätt och skyldighet för

utomstående att medverka (5 kap. 5--22 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.5.2 (Hur sammanträdena kungörs) (s. 79 f.);

specialmotiveringen s. 175 f.

Utskottets bedömning

Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet finner i denna del endast anledning till ett

påpekande beträffande föreskriften i 5 kap. 9 §. Den ingår i en

grupp bestämmelser som handlar om hur sammanträden med

fullmäktige skall kungöras. I paragrafens andra stycke sägs att

kungörelse skall inom angiven tid på ett lämpligt sätt "sändas"

till varje ledamot och ersättare. I den nuvarande bestämmelsen

(2 kap. 10 § andra stycket gällande kommunallag) används det

vidare begreppet "tillställas". Härmed täcks även den på sina

håll förekommande formen för överbringande av kungörelse att

denna läggs i "boxar" som fullmäktige disponerar. Enligt

utskottets mening bör det nuvarande uttrycket bibehållas.

Förslag till sådan ändring i propositionens lagförslag läggs

fram i bilaga 3. Med hänvisning till det anförda föreslår

utskottet att riksdagen antar den lydelse som det aktuella

lagrummet erhåller i den som utskottets förslag i bilaga 3

betecknade lydelsen.

8.3 Ärenden i fullmäktige (5 kap. 23--25 §§ KL)

Propositionen

Specialmotiveringen s. 182.

I 23 § redovisas de organ som har rätt att väcka ärenden hos

fullmäktige. I sådant ärende skall fullmäktige besluta. Med

anledning av att kommunerna och landstingen får ökad frihet att

bestämma om organisationen av sina nämnder upphävs

lokalorganslagen och lagen om särskilda organ i

landstingskommunerna. Bestämmelsen i 24 § behövs för att

fullmäktige skall ha samma frihet att begränsa rätten för lokala

nämnder att väcka ärenden som hittills.

Enligt förslaget (24 §) får fullmäktige föreskriva att en

lokal nämnd eller en nämnd som är underställd en annan nämnd

inte får väcka ärenden i fullmäktige.

I motion K51 yrkande 10 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att lokala organ direkt underställda

kommunfullmäktige behåller sin initiativrätt i fullmäktige.

Motionärerna anför i saken följande.

Regeringens förslag till kommunallag innehåller i 5 kap. 24 §

en inskränkning i initiativrätten till kommunfullmäktige för

dels lokala nämnder och dels nämnder som är underställda annan

nämnd. Vi håller med om att nämnder som inte direkt är

underställda fullmäktige inte heller behöver en direktkanal för

att väcka ärenden i fullmäktige. Däremot kan vi inte acceptera

att lokala organ -- som t.ex. kommundelsnämnder -- skall sakna

initiativrätt. En sådan regel skulle innebära att t.ex.

kommundelsnämnder med eget budgetansvar för vissa områden ej

skulle ha möjlighet att väcka ärenden i fullmäktige. Riksdagen

bör besluta om en ändring av lagtexten så att kommundelsnämnder

tillförsäkras initiativrätt i fullmäktige.

I motion K59 yrkande 17 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas --

för den händelse att yrkande 16 i motionen om att mindre partier

skall ha närvarorätt i styrelser och nämnder inte antas -- att

partier som ej är representerade i kommunstyrelsen skall ha rätt

att lägga förslag i fullmäktige utan beredningstvång.

I motionen framhålls att mindre partier som inte är

representerade i kommunstyrelsen och som inte där har

närvarorätt ofta är förhindrade i det viktiga budgetarbetet att

få sina alternativ prövade. Dessa partier har inte haft

tillfälle att delta i budgetberedningen och där framlägga

förslag, och de kan förvägras att få sina alternativ prövade vid

fullmäktiges behandling. Samma partier kan likväl, framhåller

motionärerna, ha avgörandet vid fullmäktiges omröstning om olika

alternativ utan att ha kunnat påverka utformningen av

budgetalternativen eller ens ha fått insyn i ärendet. Med

hänvisning till det anförda föreslår motionärerna att de partier

som ej är representerade i kommunstyrelsen får lägga förslag i

fullmäktige utan beredningstvång.

Det skall här antecknas att utskottet i avsnitt 7.6 ovan

avstyrkt ovannämnda yrkande 16 i motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet får med anledning av yrkandet i motion K51 om att de

föreslagna bestämmelserna i 5 kap. 24 § ändras så att lokala

organ direkt underställda kommunfullmäktige tillförsäkras

initiativrätt i fullmäktige anföra följande.

Enligt förslaget i denna del är huvudregeln att en lokal nämnd

eller en nämnd som är underställd en annan nämnd får väcka

ärenden i fullmäktige, dock att fullmäktige ges möjlighet att

föreskriva att sådan nämnd inte skall ha denna rätt. Enligt

utskottets mening kan det finnas situationer där det finns behov

av en sådan undantagsregel. Ställningstagandet skall bl.a. ses

mot bakgrund av den frihet att organisera nämndarbetet som

kommunallagsförslaget medför. Utskottet finner därför inte skäl

att på denna punkt föreslå någon ändring i förslaget. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion K51

yrkande 10.

Utskottet får med anledning av yrkandet i motion K59 om att

partier, som ej är representerade i kommunstyrelsen, skall ha

rätt att lägga förslag i fullmäktige anföra följande. Utskottet

har tidigare (avsnitt 7.6) understrukit vikten av att de mindre

partiernas behov av insyn och information tillgodoses i kommuner

och landsting. När så sker förbättras de mindre partiernas

möjligheter att genom motioner lägga fram förslag till

fullmäktige. Utskottet förutsätter att motioner som avser

budgetfrågor bereds tillsammans med budgetförslaget, när så är

möjligt. Därmed kan de mindre partiernas motioner behandlas av

fullmäktige i samband med budgeten. På anförda skäl avstyrker

utskottet motion K59 yrkande 17.

8.4 Hur ärendena bereds (med undantag för reglerna om

kommunala folkomröstningar) (5 kap. 26--33 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.5.3 (s. 81 f.); specialmotiveringen s. 183 f.

Utskottets bedömning

Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

8.5 Kommunala folkomröstningar (5 kap. 34 och 35 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.5.4 (s. 83 f.); specialmotiveringen s. 186.

Reglerna om kommunala folkomröstningar förs i sak oförändrade

över till den nya lagen. Landstingen får dock anlita valnämnden

utan att fullmäktige medgivit det.

I propositionen diskuteras frågan om en eventuell vidgning av

folkomröstningsinstitutet. Slutsatsen blir emellertid att någon

förändring inte skall göras. Därvid anförs bl.a. följande

(s.17).

Sett från ett medborgarperspektiv kan det vara betydelsefullt

att kunna ge uttryck för åsikter i olika frågor även mellan de

allmänna valen. Möjligheten att ordna folkomröstningar som ett

led i beredningen inför fullmäktiges avgörande bör därför finnas

kvar. Regeringen är däremot inte beredd att gå längre genom att

införa någon form av beslutande folkomröstningar eller

minoritets- eller medborgarinitiativ, vilket har diskuterats.

Detta skulle, enligt vår mening, innebära en icke önskvärd

urholkning av den representativa demokratin.

Motioner

I motion K48 yrkande 8 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtydligande av

reglerna för folkomröstning enligt vad som anförts i motionen.

I motionen anförs i saken bl.a. följande.

Fullmäktige får som ett led i beredningen av ett ärende som

tillhör fullmäktiges handläggning anordna "kommunal

folkomröstning". Enligt motionärernas mening bör reglerna

förtydligas ytterligare för att undvika osäkerhet eller konflikt

mellan partierna vid de tillfällen som en omröstning skall

genomföras. I en särskild utredning bör frågor som sammanhänger

med beslut om och genomförande av folkomröstningar prövas.

Förfaranderegler bör utarbetas som bl.a. anger beslutsgången vid

anordnandet av omröstningar, rätten till förtidsröstning m.m.

I motion K49 yrkande 10 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär utredning om vidgade

möjligheter till kommunala folkomröstningar i enlighet med vad i

motionen anförts.

Enligt motionärernas uppfattning bör möjligheterna att anordna

kommunala folkomröstningar vidgas. Härigenom skulle den

representativa demokratin vitaliseras. Förslaget fordrar att

särskilda förfaranderegler m.m. införs, vilka bl.a. anger vad

som skall fordras för att utlösa omröstning samt kommuns

skyldigheter vad gäller att informera kommuninvånarna om de

olika alternativ som är föremål för omröstning m.m. Motionärerna

anser att en utredning bör tillsättas med uppdrag att föreslå

ökade möjligheter till kommunala folkomröstningar.

I motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hänvisas till

motion K619 yrkande 2 av Birgit Friggebo m.fl. I sistnämnda

motion yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om

förfarandelag för kommunala folkomröstningar. Enligt motionen

bör kommunala folkomröstningar kunna genomföras i olika konkreta

frågor, något som stärker kommuninvånarnas möjligheter att

påverka utvecklingen i sin kommun. Motionärerna erinrar om att

folkpartiet liberalerna under lång tid drivit kravet att

särskilda förfaranderegler skall införas för kommunala

folkomröstningar i syfte att göra det enklare att ordna sådana

omröstningar. Genomförandet av kommunal folkomröstning skall

enligt motionärernas mening kunna ske efter beslut av

kvalificerad minoritet, t.ex. en tredjedel i kommunfullmäktige.

Även andra former för att utlösa en sådan omröstning, t.ex.

folkinitiativ, bör utredas i sammanhanget.

I motionen yrkas vidare att riksdagen beslutar om en sådan

ändring av kommunallagen att en kommun vid lokala

folkomröstningar skall informera kommuninvånarna om de olika

alternativ som är föremål för omröstning (yrkande 3).

Enligt motionen bör det genom lagstiftning utformad av

utskottet införas skyldighet för en kommun, som beslutat att

hålla en lokal folkomröstning, att informera kommuninvånarna om

de olika alternativ som är föremål för omröstning.

I motion K55 yrkande 5 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utarbetande av regler för kommunala

folkomröstningar.

I motionen anges bl.a. följande. Under de senaste åren har det

politiska engagemanget hos människorna avtagit. Ett skäl för

denna utveckling är det större avståndet mellan väljare och vald

som finns i dag. I de större kommunerna saknas förutsättningar

för de förtroendevalda att få vetskap om den folkliga

uppfattningen i olika väsentliga frågor. När det gäller frågor

av principiell betydelse för den enskilda kommunens framtida

utveckling och struktur är det därför viktigt att skapa en

möjlighet för befolkningen att direkt kunna delta i

beslutsprocessen. Enligt centerns uppfattning bör reglerna på

området förtydligas för att undvika osäkerhet eller konflikt

mellan partierna vid de tillfällen som en omröstning skall

genomföras. I en särskild utredning bör frågor som sammanhänger

med beslut om och genomförande av folkomröstningar prövas.

Vidare bör förfaranderegler utarbetas som anger beslutsgången

vid anordnandet av omröstningar, rätten att formulera

omröstningsfrågor, tidpunkt för genomförande av omröstning,

rätten till förtidsröstning m.m.

I en motion från den allmänna motionstiden -- motion K611

yrkande 3 av Bengt Kindbom m.fl. (c) -- framförs liknande

synpunkter.

Utskottets bedömning

Förslaget innebär som framgått att reglerna om kommunala

folkomröstningar oförändrade i sak förs över till den nya lagen.

Landstingen får dock anlita valnämnden utan att fullmäktige

medgivit det. I motion K619 begärs att riksdagen skall besluta

om att det i kommunallagen skall intas särskilda -- av utskottet

utformade -- förfaranderegler för sådana omröstningar. Frågorna

om särskilda förfaranderegler och en vidgning av möjligheterna

till kommunala folkomröstningar tas vidare upp i motionerna K48,

K49, K55, K611 och K619. I motionerna begärs att regeringen

skall utreda saken och därefter återkomma med förslag till

riksdagen.

I propositionen diskuteras särskilt de båda frågor, som tagits

upp i motionerna i förevarande avsnitt, dvs. frågan om vidgade

möjligheter till kommunala folkomröstningar resp. frågan om

införande av särskilda förfaranderegler. I propositionen avvisas

tanken på sådana förändringar (s. 84 f.). Beträffande den

förstnämnda frågan framhålls därvid bl.a. att införandet av

någon form av beslutande omröstningar eller en möjlighet till

folkinitiativ skulle innebära en stor risk för en urholkning av

den representativa demokratin. När det gäller den andra frågan

uttalas bl.a. att regler av aktuellt slag skulle innebära en

onödig formalisering.

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen (KU

1980/81:2, KU 1983/84:32, KU 1985/86:15, KU 1986/87:21,

1989/90:KU3 och 1990/91:KU3) avstyrkt motioner av liknande slag

som de nu aktuella, varefter riksdagen följt utskottet. Det har

inte nu framkommit något som givit utskottet anledning att

frångå sina tidigare ställningstaganden. Med hänvisning till det

anförda föreslår utskottet, som tillstyrker förslaget i här

aktuell del, att motionerna K48 yrkande 8, K49 yrkande 10, K55

yrkande 5, K611 yrkande 3 och K619 yrkandena 2 och 3 avslås.

8.6 Bordläggning; Offentlighet och ordning vid sammanträdena;

Hur ärendena avgörs; Proportionella val (5kap. 36--48 §§ KL)

Propositionen

Specialmotiveringen s. 186 f.

Utskottets bedömning

Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

8.7 Interpellationer och frågor (5 kap. 49--56 §§)

Propositionen

Avsnitt 4.5.5 (s. 85 f.); specialmotiveringen s.191.

Rätten att ställa interpellationer och frågor till

ordförandena i nämnder och fullmäktigeberedningar behålls.

Fullmäktige får frihet att vidga kretsen av adressater till

att omfatta även andra förtroendevalda.

Skillnaden mellan interpellationer och frågor markeras

tydligare.

Motioner

I motion K51 yrkande 6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att interpellationsrätt gentemot

ansvariga i kommunala företag införs.

Enligt motionen är det en brist i den medborgerliga insynen i

kommunala företag att kommunfullmäktiges ledamöter inte har

samma möjligheter till parlamentarisk kontroll i form av

interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag som

man har gentemot nämndordföranden. Denna brist skulle enligt

motionen enkelt kunna lösas genom regler om rätt till

interpellation till styrelsens ordförande eller annan lämplig

företrädare för företaget som fullmäktige bestämmer.

Motionärerna anser att riksdagen bör komplettera 5 kap.

49--56§§ i förslaget till ny kommunallag i enlighet härmed.

I motion K59 yrkande 13 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen beslutar om rätt för kommun-och

landstingsfullmäktigeledamöter att interpellera

styrelseordföranden i kommunala bolag.

Enligt motionen är det av stor vikt att fullmäktigeledamöterna

får rätt att interpellera styrelseordföranden i kommunala

företag. Motionärerna anser att den demokratiska insynen och

kontrollen av de kommunala företagen härigenom stärks.

Utskottets bedömning

Utskottet finner i denna del endast anledning att närmare gå

in på den fråga som tagits upp i motionerna K51 och K59.

Enligt 5 kap. 53 § i propositionsförslaget får fullmäktige

liksom hittills besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta

besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd

ledamot i styrelsen för ett kommunalt företag. Några regler som

gör det möjligt att direkt kunna interpellera styrelseledamöter

i sådana företag läggs inte fram. Motionärerna anser detta vara

en brist och föreslår att interpellationsrätt införs gentemot

ansvariga i kommunala företag.

I propositionen anförs bl.a. att främst principiella

invändningar kan riktas mot att en interpellation skulle få

ställas direkt till personer som inte har någon uppgift inom den

egentliga kommunala förvaltningen och som formellt står utanför

denna. Vidare framhålls att möjligheten att överlämna en

interpellation ger tillräckliga möjligheter att i en

interpellationsdebatt i fullmäktige kunna diskutera frågor som

rör verksamheten i de kommunala företagen.

Utskottet delar regeringens bedömning av frågan och avstyrker

därför motionerna K51 yrkande 6 och K59 yrkande 13. Förslaget i

här aktuella delar tillstyrks.

8.8 Protokollet; Arbetsordningen (5 kap. 57--64 §§ KL)

Propositionen

Specialmotiveringen s. 192 f.

Utskottets bedömning

Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

9. 6 kap. kommunallagen (Styrelsen och övriga nämnder)

9.1 Styrelsens uppgifter; Nämndernas ansvar för verksamheten

(6 kap. 1--8 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.6.1--4.6.2 (s. 88 f.); specialmotiveringen s. 195 f.

Utskottets bedömning

Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

9.2 Antalet ledamöter och ersättare (6 kap. 9--11 KL §§)

Paragraferna motsvarar 3 kap. 2 och 8 §§ nuvarande

kommunallag.

9.2.1 Antalet ledamöter och ersättare i styrelsen och

nämnderna (6kap. 9 § KL)

Propositionen

Specialmotiveringen s. 197.

Bestämmelsen i 6 kap. 9 § innebär att kommunerna och

landstingen själva får bestämma antalet ledamöter och ersättare

i nämnderna. Liksom i dag måste det dock finnas minst fem

ledamöter i styrelsen.

Motion

I motion K55 yrkande 8 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas

att riksdagen antar följande förslag till 6 kap. 9§ ny

kommunallag:

Ledamöter och ersättare i en nämnd väljes av fullmäktige till

det antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet

ledamöter inte vara färre än nio och antalet ersättare bör vara

lika stort som antalet ledamöter.

Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige

bestämma i vilken ordning de skall tjänstgöra.

Enligt motionärernas uppfattning är fem ledamöter i styrelsen

ett alltför litet antal för att ge en god proportionell

fördelning. Detta gäller särskilt, framhålls det i motionen, om

den omorganisation som nu pågår leder till att det i vissa

kommuner endast kommer att finnas en styrelse med utskott.

Antalet bör i stället sättas till minst nio. Detta antal bör

också gälla som riktlinje för övriga nämnder som fullmäktige

inrättar.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Bestämmelsen i den föreslagna 6

kap. 9 § motsvarar 3 kap. 2 § nuvarande kommunallag. Utskottet

anser inte att det finns anledning att, såsom föreslagits i

motion K55, göra någon förändring i fråga om det minimiantal

ledamöter som styrelsen skall ha. Med hänvisning till det

anförda föreslår utskottet, som tillstyrker förslaget i här

aktuell del, att motion K55 yrkande 8 avslås.

9.2.2 Ersättarnas rättigheter (6 kap. 10 och 11 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.6.5 (s. 95); specialmotiveringen s. 197 f.

Fullmäktige åläggs att ta ställning till i vad mån icke

tjänstgörande ersättare som är närvarande vid en nämnds

sammanträde skall ha yttranderätt och rätt att få avvikande

mening antecknad i protokollet.

I propositionen anges att frågan i vad mån man bör ge en

nämndersättare som inte tjänstgör yttranderätt under

beredningen av ärendet aktualiserades av några kommuner. Genom

bestämmelsen i 6 kap. 11 § andra stycket åläggs fullmäktige att

ta ställning i frågan. Enligt propositionen kan ett generellt

beslut lämpligen fattas i början av en mandatperiod.

Motion

I motion K48 yrkande 9 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande

lydelse av 6 kap. 11 § andra stycket kommunallagsförslaget:

Ersättarna har rätt att delta i överläggningarna och få sin

mening antecknad i protokollet.

I motionen anges att ersättarna bör ha rätt att delta i

överläggningarna och även få sin mening antecknad i protokollet.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Enligt förslaget skall den

lagstadgade närvarorätten för icke tjänstgörande ersättare

behållas. Förslaget innebär vidare att det skall ankomma på

fullmäktige att besluta i vilken utsträckning sådan ersättare

skall ha rätt att delta i överläggningarna och få sin mening

antecknad i protokollet. Utskottet anser inte att det, såsom

förordats i motion K48, finns skäl att obligatoriskt tillerkänna

ersättarna angivna befogenheter. Utskottet finner inte heller i

övrigt något att erinra mot förslaget i nu aktuella delar. Med

hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget.

Motion K48 yrkande 9 avstyrks.

9.3 Mandattider (6 kap. 12--14 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.6.3 (Nämndernas mandattider) (s. 91 f.);

specialmotiveringen s. 198 f.

Styrelsen skall liksom i dag väljas för tre år. Huvudregeln är

att tjänstgöringen börjar den 1 januari året efter ett valår. De

kommuner och landsting som så önskar får dock låta styrelsen

tillträda tidigare.

Fullmäktige får bestämma övriga nämnders mandattider fritt.

Möjlighet ges att låta kommunstyrelsen och

förvaltningsutskottet tillträda tidigare än den 1 januari 1992

efter valåret år 1991.

Motion

I motion K621 av Bertil Persson och Inger Koch (båda m)

yrkas att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om ändrade

regler för att utse styrelser och nämnder i kommunerna,

innebärande att samma fördelaktiga system som gäller för

Stockholm kan tillämpas i landets övriga kommuner.

Enligt motionen innebär de för Stockholms kommun gällande

särbestämmelserna om ett snabbare valgenomslag för styrelse och

nämnder olika i motionen angivna fördelar. Motionärerna anser

att övriga kommuner bör ges möjlighet att tillämpa dessa

bestämmelser.

Utskottets bedömning

Som ovan framgått innebär det aktuella förslaget att

motionärernas önskemål har blivit tillgodosett. Utskottet

tillstyrker förslaget.

9.4 Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för

sammanträdena; Närvarorätt för utomstående; Utskott och

nämndberedningar; Beslutförhet (6 kap. 15--23 §§ KL)

Propositionen

Avsnitten 4.6.4 (Utskott och nämndberedningar) (s. 94 f.);

specialmotiveringen s. 199 f.

Utskottets bedömning

Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

9.5 Jäv (6 kap. 24--27 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.6.6 (En ny jävsregel) (s. 96 f.);

specialmotiveringen s. 201.

Lagrådet

Detta är en av de delar av förslaget som remitterats till

lagrådet för yttrande. Förslaget har inte gett lagrådet

anledning till något påpekande.

Utskottets bedömning

Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

9.6 Hur ärendena avgörs (6 kap. 28--29 §§ KL)

9.6.1 Förfarandet när en nämnd fattar beslut (6 kap. 28 § KL)

Propositionen

Specialmotiveringen s. 202.

Utskottets bedömning

Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

9.6.2 Bordläggning (6 kap. 29 § KL)

Propositionen

Avsnitt 4.6.7 (s. 100 f.); specialmotiveringen s. 202.

Förslaget innebär inte någon ändring i sak, något som innebär

att det för bordläggning av ett ärende i en nämnd liksom

hittills krävs beslut av mer än hälften av de närvarande

ledamöterna.

Motioner

I motion K48 yrkande 10 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande

lydelse av 6 kap. 29 § kommunallagsförslaget:

Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en

tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning av

tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet.

Motionärerna anser att den ordning som gäller för bordläggning

av beslut i fullmäktige -- och som enligt förslaget bibehålls

(se 5 kap. 36§) -- dvs. bordläggning om det begärs av minst en

tredjedel av de närvarande ledamöterna -- bör utvidgas till att

gälla alla nämnder och styrelser. Enligt motionen innebär

förslaget till ny kommunallag genom den vidgade

delegationsrätten och det decentraliserade ansvaret att fler

beslut kommer att tas i nämnderna utan att föras upp till

fullmäktige för beslut. I motionen hävdas att det i vissa

kommuner förekommer att minoriteten nekas bordläggning.

Motionärerna anser det angeläget att alla förtroendevalda ges

samma rätt till rimlig förberedelse- och samrådstid.

I motion K51 yrkande 9 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att en tredjedel av ledamöterna i

kommunala styrelser och nämnder alltid har rätt att få

bordläggning till stånd.

I motionen anförs skäl av det slag som anförts i ovanstående

motion. Motionärerna erinrar i sammanhanget om att röstplikt

gäller för nämndledamöter vid beslut som innefattar

myndighetsutövning.

I motion K59 yrkande 21 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen beslutar att ett ärende skall bordläggas om minst en

tredjedel av närvarande ledamöter i en nämnd begär det.

Motionen i denna del har samma innebörd som de båda föregående

motionerna.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. I motionerna i förevarande

avsnitt begärs att den föreslagna regeln om att det för

bordläggning av ett ärende i nämnd fordras enkel majoritet skall

ersättas av en minoritetsregel enligt vilken det räcker om minst

en tredjedel av de närvarande ledamöterna begär bordläggning.

Utskottet, som erinrar om att propositionsförslaget i denna del

inte innebär någon ändring av gällande rätt, anser inte att det

finns skäl att på denna punkt frångå förslaget. Med hänvisning

till det anförda tillstyrker utskottet förslaget. Motionerna K48

yrkande 10, K51 yrkande 9 och K59 yrkande 21 avstyrks.

9.6.3 Protokollet; Delgivning; Reglementen (6 kap. 30--32 §§

KL)

Propositionen

Specialmotiveringen s. 202.

Utskottets bedömning

Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

9.6.4 Delegering av ärenden inom en nämnd; Brukarmedverkan

(6kap. 33--38 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.6.8 (s. 101 f.); specialmotiveringen s. 203 f.

Nya lagregler om delegering införs som innebär

att det delegeringsbara området utvidgas utom i fråga om

ärenden om myndighetsutövning mot enskilda,

att nämnderna själva får besluta om delegering,

att nämnderna själva får besluta om i vilken utsträckning

delegerade beslut skall anmälas,

att förvaltningschefer får vidaredelegera till andra

anställda,

att brådskande ärenden får delegeras.

Motioner

Förslaget i dessa delar tas upp i sex av motionerna. Dessa

redovisas nedan i avsnitten 9.6.4.1--9.6.4.4.

Lagrådet

Detta är en av de delar av förslaget som remitterats till

lagrådet för yttrande. Lagrådet, som påpekat att vissa av

paragraferna bör underkastas en redaktionell omarbetning, har

föreslagit en ändring av 6 kap. 35 §. Enligt

propositionsförslaget får nämnderna själva besluta i vilken

utsträckning delegerade beslut skall anmälas. Lagrådets förslag

innebär en obligatorisk anmälningsskyldighet. Sistnämnda förslag

redovisas nedan under avsnitt 9.6.4.3.

9.6.4.16 kap. 33 § KL

Propositionen

Enligt förslaget i denna del får en nämnd uppdra åt ett

utskott, åt en ledamot eller suppleant eller åt en anställd hos

kommunen eller landstinget att besluta på nämndens vägnar i ett

visst ärende eller viss grupp av ärenden, dock inte i de fall

som avses i 34 §.

Motioner

I motion K48 yrkande 11 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande

lydelse av 6 kap. 33 § kommunallagsförslaget:

En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller

suppleant eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget

eller ett särskilt brukarorgan att besluta på nämndens

vägnar i ett visst ärende eller viss grupp av ärenden, dock inte

i fall som avses i 34 §.

Enligt motionen krävs det för att brukarinflytandet skall

kunna ökas att delegeringsmöjligheterna vidgas till att avse

särskilda brukarorgan såsom styrelsen för en skola eller ett

daghem. Motionärerna anser att uppräkningen i 6 kap. 33 § KL av

de organ och personer som en nämnd kan delegera beslutanderätten

på skall kompletteras med "ett särskilt brukarorgan".

I motion K57 av Ylva Johansson och Bo Hammar (båda v)

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av

kommunallagen för att möjliggöra brukarinflytande genom

självförvaltning inom offentlig verksamhet i enlighet med vad i

motionen anförts.

Motionärerna framhåller att det för att den offentliga

verksamheten skall kunna utvecklas krävs att den blir en

gemensam angelägenhet för alla de människor som är berörda.

Motionärerna är kritiska mot att förslaget inte innehåller någon

möjlighet att delegera beslut till grupper av brukare eller till

några "brukarsammansatta" organ. I motionen framställs önskemål

om att det skall bli möjligt för de politiskt valda i en kommun

att delegera beslutanderätten till grupper av brukare eller

brukarsammansatta organ. Motionärerna hänvisar i sammanhanget

till den modell som framtagits av den av regeringen tillsatta

ungdomskommittén i ett nyligen avlämnat betänkande, Ungdom och

makt (SOU 1991:12).

Rapporten (Ds 1991:18) Vidga brukarinflytandet!

En av stat--kommunberedningen tillsatt arbetsgrupp --

Arbetsgruppen för vidgat brukarinflytande -- avgav i februari

1991 sin slutrapport (Ds 1991:18) Vidga brukarinflytandet! I

rapporten erinras om att stat-kommunberedningens uppgifter

behandlades i proposition (1988/89:1) Förlängning och utvidgning

av frikommunförsöket. I den propositionen angavs att det enligt

regeringens mening var en viktig uppgift att på olika sätt

underlätta medborgarnas möjligheter att ta ansvar för och aktivt

delta i det kommunala arbetet. Det framhölls vidare i

propositionen att ett vidgat brukarinflytande utgjorde en

betydelsefull del i det pågående förnyelse- och

utvecklingsarbetet.

Arbetsgruppens rapport innehåller en beskrivning av bakgrunden

och motiven till ett vidgat brukarinflytande samt försök till

klargörande definitioner och avgränsningar beträffande begrepp

och företeelser på området. Vidare redovisas den faktiska

situationen i kommuner och landsting vad gäller arbetet med

brukarinflytande och de möjligheter som föreligger enligt

nuvarande bestämmelser. En genomgång görs av de sektorer inom

vilka brukarinflytande är aktuellt. Rapporten avslutas därefter

med en diskussion om hur brukarinflytande kan vidgas och spridas

samt arbetsgruppens förslag till åtgärder. Det är arbetsgruppens

uppfattning att det är nödvändigt med fortsatta, breda insatser

för att vidareutveckla brukarinflytande.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. I motion K48 begärs att den

föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 33 §, som innehåller de organ

och personer till vilka en nämnd kan lämna ett

delegeringsuppdrag, skall kompletteras så att det blir möjligt

att även delegera ärenden till grupper av brukare eller

brukarsammansatta organ. Utskottet, som erinrar om att

propositionsförslaget i denna del inte innebär någon ändring av

gällande rätt, anser inte att det finns skäl att göra den i

motionen föreslagna ändringen. Med hänvisning till det anförda

tillstyrker utskottet förslaget i här aktuell del. Motion K48

yrkande 11 avstyrks.

Med anledning av yrkandet i motion K57 om att riksdagen hos

regeringen skall begära förslag om ändring i kommunallagen för

att möjliggöra brukarinflytande får utskottet anföra följande.

Utskottet vill erinra om att regeringen i propositionen (s. 19)

har angivit att det kan finnas anledning att återkomma till

brukarfrågorna i annat sammanhang. Enligt vad utskottet erfarit

pågår inom civildepartementet ett beredningsarbete i denna

fråga, bl.a. med utgångpunkt i dels ungdomskommitténs

betänkande (SOU 1991:12) Ungdom och makt, dels det av ovannämnda

arbetsgrupp avlämnade betänkandet (Ds 1991:18) Vidga

brukarinflytandet! Med hänsyn till detta anser utskottet det

inte nödvändigt med något tillkännagivande av det slag som

förordats i motion K57 varför motionen avstyrks.

9.6.4.26 kap. 34 § KL

Propositionen

Enligt förslaget får följande slag av ärenden inte delegeras.

1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning

eller kvalitet,

2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom

yttranden med anledning av att nämndens eller fullmäktiges

beslut har överklagats,

3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är

av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt,

4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.

I motion K49 yrkande 11 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen klargör gränsen mellan beslut och ren

verkställighet i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen erinras om att flera av remissinstanserna vänt sig

mot kommunallagskommitténs resonemang gällande gränserna mellan

beslut och ren verkställighet. Motionärerna hänvisar särskilt

till JOs remissvar enligt vilket resonemangen är både "grumliga

och äventyrliga". Enligt motionärerna har de resonemang som JO

vänt sig emot tagits med i propositionen. Motionärerna anser

inte att riksdagen bör ställa sig bakom regeringens motiv i

denna del.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Bestämmelserna om delegering av

ärenden inom en nämnd innebär att den till vilken delegeringen

sker skall besluta på nämndens vägnar. Från delegering får, på

sätt närmare utvecklas i propositionen, skiljas uppdrag att

vidta åtgärder som inte innefattar att det skall fattas beslut i

lagens mening, utan som endast går ut på att företa vad som

brukar kallas ren verkställighet. I propositionen (s. 204) ges

flera exempel på de gränsdragningar som här får göras. Som ovan

framgått anser motionärerna i motion K49 inte dessa uttalanden

tillräckliga utan önskar att riksdagen ytterligare klargör

gränsen mellan beslut och ren verkställighet. Utskottet för sin

del finner emellertid inte detta erforderligt utan anser att

uppkommande frågor på området får lösas i rättstillämpningen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion K49 yrkande 11.

Förslaget i här aktuell del ger i övrigt utskottet endast

anledning föreslå den redaktionella ändring av lagtexten i 6

kap. 34§ som framgår av utskottets i bilaga 3 framlagda

förslag.

9.6.4.36 kap. 35 § KL

Propositionen

Enligt den nuvarande kommunallagen skall alla beslut som har

fattats med stöd av ett delegeringsuppdrag anmälas till

vederbörande nämnd, som dock har frihet att bestämma på vilket

sätt och hur ofta anmälningsskyldigheten skall fullgöras.

Enligt propositionsförslaget skall den obligatoriska

anmälningsskyldigheten tas bort. Förslaget föreskriver endast

att nämnderna skall besluta om i vilken utsträckning beslut som

har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas till

dem.

Beslut som inte anmälts skall protokollföras särskilt, om

beslutet får överklagas enligt föreskrifterna i 10 kap.

Motion

I motion K59 yrkande 20 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om lagreglerad

anmälningsskyldighet av alla delegationsbeslut.

Enligt motionen anser vänsterpartiet i likhet med JO att

anmälningsskyldigheten av delegationsbeslut även i

fortsättningen bör vara lagreglerad. De vidgade möjligheterna

till delegering gör det angeläget att nämndernas grundläggande

ansvar för verksamheten klart markeras. En sådan

anmälningsskyldighet kan enligt motionärerna rimligen inte vara

särskilt betungande.

Lagrådets yttrande

Lagrådets yttrande i denna del har följande innehåll:

I 6 kap. 35 § föreslås en uppmjukning av den nuvarande

anmälningsskyldigheten när det gäller beslut som har fattats med

stöd av delegeringsuppdrag så att nämnderna själva skall få

bestämma i vilken utsträckning sådan anmälan skall ske. Enligt

paragrafens andra stycke skall vidare beslut som inte anmäls

protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas enligt

föreskrifterna i 10 kap.

Lagrådet, som utgår ifrån att det är meningen att justeringen

av de särskilt protokollförda besluten fortlöpande skall

tillkännages på kommunens eller landstingets anslagstavla,

ifrågasätter om den föreslagna ordningen är tillräcklig för att

tillgodose medborgarnas möjligheter till insyn i den kommunala

beslutsprocessen. Särskilt för en enskild som vill få

lagligheten av ett beslut prövad kan förslaget medföra

svårigheter att bevaka ett ärende på ett sådant sätt att inte

överklagandetiden går förlorad. Från rättssäkerhetssynpunkt

finner lagrådet därför att den nuvarande obligatoriska

anmälningsskyldigheten är att föredra. Lagrådet föreslår att 6

kap. 35 § får följande lydelse:

Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall

anmälas till nämnderna, som bestämmer i vilken ordning detta

skall ske.

Utskottets bedömning

Lagrådets förslag innebär ett tillgodoseende av de i motion

K59 yrkande 20 framförda synpunkterna. Utskottet biträder

förslaget. Den utformning som 6 kap. 35 § därigenom erhåller

framgår av bilaga 3. Med hänvisning till det anförda föreslår

utskottet att riksdagen antar den lydelse som detta lagrum

erhåller i den som Utskottets förslag i bilagan betecknade

lydelsen.

9.6.4.46 kap. 36 § KL

Propositionen

Genom förslaget i denna del ges viss möjlighet att delegera

brådskande ärenden.

Motion

Enligt motion K50 av Mona Saint Cyr (m) är lagtexten i

6 kap. 36 § oklar. Motionären erinrar om att det i 6 kap. 33 §

anges att besluten på delegation fattas på nämndens vägnar,

något som innebär att ett sådant beslut kan överklagas som ett

vanligt nämndbeslut. I 6 kap. 36 §, som innehåller en

bestämmelse om att ordföranden får fatta beslut i brådskande

fall, anges däremot inte att sådant beslut fattats på nämndens

vägnar. Enligt motionen är det alltså oklart om ett sådant

beslut kan överklagas.

Utskottets bedömning

Utskottet finner med anledning av påpekandet i motion K50 skäl

att föreslå den redaktionella ändring av 6 kap. 36 § som framgår

av bilaga 3. Med detta förtydligande tillstyrker utskottet

förslaget i här aktuell del.

9.6.4.56 kap. 37 § KL

Propositionen

Förslaget i denna del innebär bl.a. följande.

Förvaltningschefer får vidaredelegera beslutanderätt till andra

anställda. Enligt propositionen ankommer det på kommunerna och

landstingen att i en arbetsordning eller liknade dokument

bestämma vilka förvaltningschefer som skall ha rätt att

vidaredelegera. Det framhålls att sådan rätt normalt endast bör

tillkomma en person inom en nämnds verksamhetsområde, t.ex. en

socialdirektör eller en fastighetschef. I propositionen

framhålls vidare att rätten att vidaredelegera måste utnyttjas

på ett sådant sätt att nämnden alltid har vetskap om vem som har

rätt att fatta beslutet. Enligt propositionen är detta viktigt

för att nämnden skall kunna utöva sin kontroll av verksamheten

och återkalla ett sådant uppdrag om behov av detta skulle

uppkomma.

Motion

I motion K59 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen

avslår 6 kap. 37 § om vidaredelegering i regeringens lagförslag

(yrkande 18) samt att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om delegering

direkt till dem som skall fatta beslut i det delegerade ärendet

(yrkande 19).

Enligt motionen kan vänsterpartiet inte godta att

förvaltningschefer får vidaredelegera till anställda, eftersom

sådan delegering kan leda till oklara ansvarsförhållanden.

Motionärerna anser att delegering alltid bör ske direkt till dem

som skall fatta beslut i det delegerade ärendet, t.ex.

personalgrupper.

Utskottets bedömning

I motion K59 hävdas att det framlagda förslaget om rätt i

vissa fall för förvaltningschef till vidaredelegering kan leda

till oklara ansvarsförhållanden. Utskottet delar inte denna

uppfattning. Enligt utskottets mening är förslaget utformat på

sådant sätt att det rätt tillämpat inte skall behöva uppkomma

någon tveksamhet om vem som bär ansvaret för ett fattat beslut.

Utskottet tillstyrker förslaget. Motion K59 yrkandena 18 och 19

avstyrks.

9.6.4.66 kap. 38 § KL

Propositionen

Bestämmelserna i denna paragraf-- som i sak motsvarar 3 kap.

13 a§ nuvarande kommunallag -- syftar till att förstärka

brukarinflytandet när beslut skall fattas. Det kan ske genom

att villkor om brukarmedverkan ställs upp när ärenden delegeras.

Paragrafen har följande lydelse.

Om en nämnd med stöd av 33 § uppdrar åt en anställd att

besluta på nämndens vägnar, får nämnden uppställa villkor som

innebär att de som utnyttjar nämndens tjänster skall ges

tillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig, innan

beslut fattas.

Nämnden får också föreskriva att en anställd får fatta beslut

endast om företrädare för dem som utnyttjar nämndens tjänster

har tillstyrkt beslutet.

Motioner

I motion K51 yrkande 8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens

förslag till ny kommunallag att reglerna om s.k.

brukarinflytande utgår.

Enligt motionen är begreppet "brukare" inte avgränsat på ett

godtagbart sätt. Vidare hävdas att rättsverkan av ett beslut

fattat tillsammans med "brukare" inte är klarlagd. Motionärerna

anser att riksdagen med hänsyn till de kommunaldemokratiska

principer som väglett arbetet med den nya kommunallagen i övrigt

bör låta bestämmelserna om brukarinflytande utgå.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Förslaget i denna del innebär

att de regler om s.k. brukarmedverkan som infördes i den

nuvarande kommunallagen genom lagstiftning år 1988 (prop.

1986/87:91, KU 1987/88:23) överförts -- utan någon ändring i sak

-- till förevarande paragraf. Utskottet finner inte att vad som

anförts i motion K51 ger anledning till någon förändring av

dessa regler. Utskottet tillstyrker förslaget. Motion K51

yrkande 8 avstyrks.

9.6.5 Drätselnämnd (6 kap. 39--42 §§ KL)

Propositionen

Specialmotiveringen s. 206--207.

Utskottets bedömning

Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.

10. 7 kap. kommunallagen (Medbestämmandeformer)

Propositionen

Avsnitt 4.7 (s. 106 f.); specialmotiveringen s. 207 f.

Innehållet i de nuvarande reglerna i kommunallagen om

partssammansatta organ och närvarorätt för de anställda flyttas

över till den nya lagen och samlas där i förevarande kapitel.

Bestämmelserna om partssammansatta organ finns i kapitlets 1--7

§§ medan bestämmelserna om närvarorätt för personalföreträdare

finns i de följande paragraferna i detta kapitel, dvs. 8--17 §§.

10.1 Partssammansatta organ (7 kap. 1--7 §§ KL)

Motion

I motion K55 yrkande 10 delvis av Bengt Kindbom m.fl.

yrkas att de föreslagna bestämmelserna i 7 kap. 1--7 §§ om

partssammansatta organ skall utgå. Som skäl anges bl.a. att

lagstiftningen i fråga endast i begränsad omfattning kommit till

användning.

I motionen yrkas vidare att riksdagen "beslutar om sådana

övergångsbestämmande partssammansatta organ" att nu gällande

regler skall gälla så länge kollektiva avtal föreligger

(yrkande 11).

I motionen anförs i sistnämnda del följande. Med hänsyn till

att frågorna om partssammansatta organ också är reglerade i

kollektivavtal på den kommunala arbetsmarknaden bör en

övergångsbestämmelse införas som innebär att äldre bestämmelser

gäller så länge kollektivavtal föreligger. Därmed kommer de få

partssammansatta organ som finns att verka intill dess att

kollektivavtalen därom sagts upp. Motionens förslag leder till

följdändringar i andra bestämmelser som talar om

partssammansatta organ, se bl.a. 3 kap. 6 §.

Utskottets bedömning

De föreslagna bestämmelserna om partssammansatta organ

överensstämmer med de regler rörande sådana organ som finns i

nuvarande kommunallag. I motion K55 har yrkats att

bestämmelserna skall utgå. Utskottet finner inte att vad som

därvid anförts eller som i övrigt framkommmit i ärendet i denna

del givit utskottet anledning frångå propositionsförslaget

såvitt är i fråga. Med hänvisning till det anförda tillstyrker

utskottet förslaget. Motion K55 yrkandena 10 delvis och 11

avstyrks.

10.2 Närvarorätt för personalföreträdare (7 kap. 8--17 §§ KL)

Propositionen

Förslaget i denna del innebär att innehållet i de nuvarande

reglerna i kommunallagen om närvarorätt för personalföreträdare

flyttas över till den nya lagen (7 kap. 8--17 §§). Dessa

bestämmelser innehåller dock i två hänseenden ändringar i sak.

Den första nyheten är en inskränkning i fråga om i vilka organ

som närvarorätt skall få förekomma. Enligt 8 § andra stycket

skall således närvarorätt inte få förekomma i revisionsnämnder,

förtroendenämnder, valnämnder och överförmyndarnämnder. Den

andra nyheten är en uttrycklig bestämmelse om att en utebliven

kallelse av personalföreträdare inte skall leda till att beslut

som fattas vid sammanträde upphävs.

Motioner

I motionerna K48 yrkande 12 av Claes Roxbergh m.fl. (mp),

K51 yrkande 11 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och K55

yrkande 10 delvis av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att

bestämmelserna om närvarorätt för personalföreträdare utgår.

Enligt motionerna innebär lagstiftningen om närvarorätt för

personalföreträdare att de fackliga organisationerna getts en

särställning som från olika synpunkter är principiellt

oacceptabel. Motionärerna anser inte att det går att motivera

att dessa organisationer skall ha en rätt till representation i

nämnder och styrelser som t.o.m. går längre än rätten för vissa

partier som har representanter i fullmäktige. Enligt motionerna

K51 och K55 har lagstiftningen vidare medfört en extra ekonomisk

belastning för kommunerna och en ökad byråkrati.

På liknande skäl begärs i motion K238 yrkande 2 av Sonja

Rembo m.fl. (m) att närvarorätten för personalföreträdare i

kommunala nämnder skall upphävas.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Gällande bestämmelser i

nuvarande kommunallag om närvarorätt för personalföreträdare

tillkom genom lagstiftning år 1985 (prop. 1984/85:200, KU

1985/86:3). Utskottet har därefter vid skilda tillfällen

avstyrkt motioner vari begärts att bestämmelserna skulle

upphävas, varefter riksdagen följt utskottet. Bestämmelserna har

nu -- efter att i två smärre hänseenden ha ändrats -- överförts

till förevarande kapitel i den föreslagna kommunallagen. I de nu

aktuella motionerna begärs ånyo att närvarorätten för

personalföreträdare i kommunala nämnder skall upphävas, varvid

åberopas de skäl som tidigare anförts i saken. Utskottet finner

inte att vad som sålunda och i övrigt förekommit ger anledning

för riksdagen att frångå förslaget. Med hänvisning till det

anförda får utskottet, som avstyrker motionerna K48 yrkande 12,

K51 yrkande 11, K55 yrkande 10 delvis och K238 yrkande 2,

tillstyrka förslaget.

11. 8 kap. kommunallagen (Ekonomisk förvaltning)

Propositionen

Avsnitt 4.8 (s. 108 f.), specialmotiveringen s. 210 f.

Kommunerna och landstingen föreslås bli skyldiga att upprätta

treåriga ekonomiska planer som komplement till de ettåriga

budgeterna (4--5 §§). Syftet med en sådan plan är att underlätta

sådana strukturella åtgärder som kan skapa balans i kommunernas

och landstingens ekonomi.

När det gäller frågan om redovisning framhålls det i

propositionen (s. 21) att den pågående utvecklingen mot ökad

målstyrning i den kommunala verksamheten gör att redovisningens

roll som uppföljningsinstrument får större betydelse. Därför

föreslås ett flertal åtgärder som syftar till att stärka

redovisningen och revisionen. En principiell nyhet är förslaget

att "koncernredovisningar" skall vara obligatoriska (17 § andra

stycket). Detta förslag skall, framhålls det i propositionen,

ses mot bakgrund av att alltmer kommunal verksamhet sker i

privaträttsliga former och att det därför är av stort intresse

bl.a. för medborgarna att få en fullständig redovisning av

kommunernas och landstingens verksamhet.

Motioner

I motion K55 tas upp en redovisningsfråga, som utskottet

återkommer till nedan under avsnitt 11.2. I övrigt innehåller

motionerna i ärendet inte några yrkanden kopplade till

förevarande kapitel.

11.1 Mål för den ekonomiska förvaltningen;

Medelsförvaltningen; Budgetens innehåll; Budgetprocessen;

Utgiftsbeslut under budgetåret; Förbud mot pantsättning

(8kap. 1--13 §§ KL)

Propositionen

Avsnitten 4.8.1--8.2; 4.8.4--4.8.5 (s. 108 f.);

specialmotiveringen s.210f.

Utskottets bedömning

Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet finner endast anledning till ett påpekande i

fråga om den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 3 §, vari anges

att fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om

medelsförvaltningen. Av den diskussion som propositionen

innehåller om kommunernas och landstingens ekonomiska

hushållning (s. 110 f.) framgår vilken typ av föreskrifter som

kan komma i fråga. Utskottet vill tillägga att sådana

föreskrifter också bör avse placering och upplåning av medel och

även sådana organisatoriska regleringar som kan vara påkallade.

Med detta förtydligande tillstyrker utskottet förslaget i här

aktuella delar.

11.2 Räkenskapsföring och redovisning (8 kap. 14--23 §§ KL)

Propositionen

Avsnitt 4.8.8 (s. 120 f.); specialmotiveringen s. 215 f.

8 kap. 14--23 §§ innehåller bestämmelser om räkenskapsföring

och redovisning. Enligt 15 § skall styrelsen bestämma när övriga

nämnder senast till styrelsen skall redovisa sin

medelsförvaltning under föregående budgetår. I 16 § föreskrivs

att styrelsen -- sedan den fått nämndernas redovisningar --

skall avsluta räkenskaperna med ett årsbokslut och sammanfatta

detta i en årsredovisning. Enligt 19 § skall styrelsen till

fullmäktige överlämna sin årsredovisning. Denna skall alltså

omfatta såväl den kommunala verksamhet som bedrivits av

styrelsen och nämnderna som den kommunala verksamhet som

bedrivits i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening,

ideell förening eller handelsbolag, oavsett hur stort kommunens

eller landstingets andelsinnehav i den juridiska personen varit.

Enligt 20 § skall fullmäktige godkänna årsredovisningen.

I motion K55 yrkande 3 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kvartalsvis ekonomisk uppföljning m.m.

Enligt motionen kräver den pågående utvecklingen mot

målstyrning en bättre redovisning och revision än den som

förslaget innebär. Motionärerna framhåller det föga intressanta

i att fullmäktigeledamöterna ett halvår efter verksamhetsårets

utgång får en redovisning från nämnder och andra kommunala organ

av hur målen uppfylls. Angelägenheten av att fullmäktiges

ledamöter får regelbundna redovisningar ökar, framhålls det i

motionen, med ökad delegering och nya styrformer. Behoven av en

kontinuerlig redovisning ökar också om antalet nämnder starkt

reduceras och antalet fullmäktigesammanträden blir färre.

Riksdagen bör därför enligt motionärernas uppfattning uttala att

delårsredovisningar bör ske kvartalsvis liksom brukligt är i

företag och hos andra juridiska personer som driver verksamhet

av betydande omfattning.

Utskottets bedömning

Utskottet tar först upp det i motion K55 framställda

önskemålet om att kommunala nämnder varje kvartal skall lämna

fullmäktige en delårsredovisning över sin medelsförvaltning.

Bestämmelserna i förevarande kapitel innebär att nämnderna en

gång årligen till styrelsen skall redovisa sin medelsförvaltning

under föregående budgetår, varefter styrelsen skall lämna en

samlad redovisning till fullmäktige. Utskottet vill med

anledning av motionen erinra om att förslagets 3 kap. 15 §

innehåller bestämmelser om nämndernas redovisningsskyldighet

inför fullmäktige. Enligt den bestämmelsen skall nämnderna till

fullmäktige bl.a. redovisa hur de genomfört en viss verksamhet

beträffande vilken fullmäktige beviljat ett ramanslag. Vidare

föreskrivs där att fullmäktige skall besluta om formerna för

redovisningen, vilket bl.a. innefattar hur ofta redovisningen

bör äga rum. Utskottet anser det inte erforderligt att

komplettera förslaget med ytterligare bestämmelser om

redovisningsskyldighet för nämnderna. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion K55 yrkande 3.

Utskottet finner vidare anledning till följande påpekanden.

I 8 kap. 17 § andra stycket föreskrivs att årsredovisning, som

skall upprättas enligt 16 §, också skall omfatta sådan kommunal

verksamhet som bedrivs genom vissa angivna juridiska personer. I

propositionen uttalas att detta gäller oavsett kommunens eller

landstingets andelsinnehav (s. 215). Utskottet vill anmärka att

en kommuns eller ett landstings andel i t.ex. en ideell förening

kan vara liten eller t.o.m. mycket liten. Enligt utskottets

mening ligger det i sakens natur att årsredovisningen i vad den

avser sådana fall kan inskränkas med hänsyn till

omständigheterna.

Enligt utskottets mening bör årsredovisningen ge upplysning om

kommunala borgensförbindelser och liknande garantiförpliktelser.

Upplysning härom är av vikt för bedömningen av kommunernas eller

landstingens ekonomiska ställning. Utskottet förordar att en

bestämmelse härom intas i 8 kap. 17 §. Förslag till sådan

komplettering av propositionens lagförslag läggs fram i bilaga

3. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen antar den lydelse som det aktuella lagrummet erhåller

i den som utskottets förslag i bilaga 3 betecknade lydelsen.

11.3 Självkostnadsprincipen

Propositionen

Avsnitt 4.8.3 (s. 112 f.).

Den s.k. självkostnadsprincipen skrivs inte in i den nya

lagen. Frågan om principens närmare innebörd och gränser bör

enligt propositionen övervägas ytterligare.

Självkostnadsprincipen, som är en av de kommunalrättsliga

grundprinciperna, innebär att en kommun inte får bestämma sina

avgifter till sådana belopp att de tillför kommunen en vinst.

Med undantag för viss begränsad del av den kommunala

verksamheten har självkostnadsprincipen ansetts gälla för den

kommunala avgiftsmakten i dess helhet. Den gäller således både

frivilliga verksamheter och verksamheter där kommunernas och

landstingens rätt att ta ut avgifter har stöd i lag eller annan

författning.

Inom en del specialreglerade områden finns särskilda

författningsregler om självkostnaden som avgiftstak. Det

gäller bl.a. bygglovavgifter, gatukostnadsavgifter, va-avgifter

och renhållningsavgifter. Ett flertal rättsfall med anknytning

till bestämmelserna om avgiftstak och uttalanden i förarbetena

till speciallagarna visar att avgifterna endast får motsvara

självkostnaden. Självkostnadsprincipen har således ansetts vara

en och samma oavsett hur den formulerats i lag eller annan

författning. En annan sak är att kostnaderna kan variera och

självkostnaden kan beräknas på olika sätt beroende på

verksamhetens art. Grundprincipen, att avgifterna inte får

bestämmas till sådana belopp att de tillför kommunen en vinst,

är dock densamma. Vissa undantag från principen finns i några

specialförfattningar där syftet med avgifterna föranlett

särskilda beräkningsgrunder. Det gäller bl.a.

gatuhandelsavgifter och parkeringsavgifter.

Enligt propositionen bör det utredningsarbete på förevarande

område som för närvarande pågår (angående detta, se prop. s.

113) avvaktas innan ställning tas till om självkostnadsprincipen

skall skrivas in i kommunallagen. I propositionen understryks

att detta ställningstagande inte innebär någon förändring av

nuvarande rättsläge och att självkostnadsprincipen alltså, såsom

den utformats i rättspraxis och kommit till uttryck i vissa

speciallagar, gäller på samma sätt som tidigare.

Motioner

I motion K49 yrkande 13 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar att självkostnadsprincipen skall

fastställas i den nya kommunallagen.

Motionärerna instämmer i propositionens ställningstagande att

det föreligger ett behov att förtydliga självkostnadsprincipens

innebörd. Motionärerna anser dock att självkostnadsprincipen har

en så central roll inom kommunalförvaltningen att det är

motiverat att den nu skrivs in i det kapitel i den nya lagen som

innehåller kommunernas och landstingens befogenheter.

Motionärerna framhåller att för det fall att principen genom det

utredningsarbete i saken som pågår ges en annan innebörd än vad

som för närvarande gäller får detta komma till uttryck genom

lagändring.

I motion K51 yrkande 12 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om självkostnadsprincipen.

I motionen anförs i denna del följande:

Regeringen väljer i sin proposition att inte lägga fram något

förslag till lagreglering av den s.k. självkostnadsprincipen.

Denna princip kommer dock fortfarande att gälla, även om den

inte heller fortsättningsvis får en exakt formulering. Detta är

av flera skäl en rimlig lösning. Ett viktigt skäl är att den

sittande utredningen rörande självkostnadsprincipen skall få

rådrum att lägga fram genomtänkta och välförankrade förslag. Ett

annat skäl är att det inte är uteslutet att en

"skälighetsprincip" för kommunal prissättning i realiteten kan

visa sig lämpligare än en lagfäst självkostnadsprincip.

Vi vill också i detta sammanhang påpeka att

självkostnadsprincipen inte alls ger några incitament till

effektivisering eller rationalisering. Självkostnadsprincipen

ger inte självklart lägsta möjliga pris för konsumenterna av

kommunala tjänster. Att i stället tillämpa

"skälighetsbedömningar" för att avgöra om en kommunal

prissättning är laglig eller ej skulle enligt vår mening kunna

ge just sådana incitament till effektivisering som vi saknar i

dag. Självkostnadsbedömningar är vidare vanskliga att göra i

fall då flera olika kommunala verksamheter -- vissa utsatta för

konkurrens, andra inte -- bedrivs i samma bolag eller på annat

sätt i en gemensam ekonomisk enhet.

En noggrant formulerad "skälighetsprincip" i kombination med

professionell revision av kommunal verksamhet -- med möjlighet

att redovisa olika verksamhetsgrenar separat -- skulle enligt

vår mening kunna väl uppfylla de mål som självkostnadsprincipen

i dag syftar till att uppfylla.

I motion K59 yrkande 8 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om självkostnadsprincipen.

I motionen anges att vänsterpartiet anser att

självkostnadsprincipen bör avskaffas i kommunal verksamhet som

är konkurrensutsatt. Motionärerna understryker att det i vissa

verksamheter är av stor vikt att det blir möjligt att generera

överskott, som kan användas för framtida investeringar.

I motion K612 yrkande 8 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjligheter för

kommunerna att avvika från självkostnadsprincipen.

Enligt motionen saknar storstadskommunerna tillräckliga

verktyg för att lösa sina miljöproblem. I motionen läggs

därefter fram olika förslag syftande till att ge dessa kommuner

förutsättningar att lösa dessa problem. Ett av förslagen innebär

att kommunerna vid sin prissättning på energi ges möjlighet att

avvika från självkostnadsprincipen för att därigenom kunna

påverka konsumtionen och på så sätt kunna förverkliga kommunens

energiplanering.

I motion K613 av Jan Sandberg (m) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att den kommunala avgiftsprogressiviteten bör avskaffas.

Motionären pekar i motionen på olika negativa konsekvenser som

kommunernas differentierade avgifter för med sig. Motionären

förordar införandet av en enhetstaxa, något som är jämlikt och

som innebär att administrationskostnaderna blir minimala.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Frågan om

självkostnadsprincipens närmare innebörd och gränser bör enligt

propositionen övervägas ytterligare innan ställning tas till om

principen bör skrivas in i kommunallagen. I propositionen har

därvid hänvisats till det pågående utredningsarbete som bedrivs

av en särskild utredare och som bl.a. omfattar frågan om vilka

kapitalkostnader som bör ingå i självkostnaden för en

verksamhet.

I motion K49 har begärts att självkostnadsprincipen nu

lagfästs. Motionärerna i motion K51 delar den i propositionen

intagna ståndpunkten. I motion K59 anges att

självkostnadsprincipen bör avskaffas i kommunal verksamhet som

är konkurrensutsatt. I motion K612 begärs förslag som ger

kommunerna möjligheter att avvika från självkostnadsprincipen.

Slutligen förordas i motion K613 att den kommunala

avgiftsprogressiviteten avskaffas och att det i stället införs

en enhetstaxa.

Som framgår av propositionen gav regeringen våren 1990 stat-

och kommunberedningen i uppdrag att överväga vissa frågor om

avgifter imom kommunal verksamhet. En av utredningsfrågorna

gällde därvid självkostnadsprincipen. Utredningen avgav hösten

1990 ett delbetänkande -- (SOU 1990:107) Den kommunala

självkostnadsprincipens gränser. Betänkandet innehåller inga

lagförslag utan är närmast att betrakta som ett

diskussionsunderlag. En särskild utredningsman har därefter

fortsatt utredningsarbetet och avsikten är att han i en senare

etapp skall gå in på olika ekonomiska och juridiska aspekter

inom berörda verksamhetsområden, bl.a. behovet av ändrad

lagstiftning. Avsikten är att detta arbete skall vara avslutat

under innevarande år.

Allmänt delar utskottet den uppfattning som kommit till

uttryck både i propositionen och motionerna att

självkostnadsprincipen skall gälla i den kommunala verksamheten.

Som framhållits i propositionen är självkostnadsprincipens

närmare innebörd och räckvidd inte till alla delar helt klar.

Vissa bedömningsgrunder har kommit till uttryck i rättspraxis

och i vissa speciallagar. Materialet är dock inte tillräckligt

entydigt för att kunna läggas till grund för lagstiftning.

Utskottet delar därför den i propositionen gjorda bedömningen

att det pågående utredningsarbetet på området bör avvaktas innan

ställning tas till frågan om principen skall lagregleras.

Utskottet anser inte att det finns skäl att ge några särskilda

direktiv för det fortsatta utredningsarbetet. Den omständigheten

att vissa oklarheter föreligger om självkostnadsprincipens

innebörd och räckvidd innebär naturligtvis att det är angeläget

att det pågående utredningsarbetet bedrivs skyndsamt och att

regeringen så snart det är möjligt återkommer till riksdag med

förslag till lösning av frågan. Det anförda innebär att

utskottet avstyrker motionerna K49 yrkande 13, K51 yrkande 12,

K59 yrkande 8, K612 yrkande 8 och K613.

12. 9 kap. kommunallagen (Revision)

Propositionen

Avsnitt 4.9 (s. 125 f.); specialmotiveringen s. 217 f.

Utskottets bedömning

Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet finner endast anledning till följande

påpekande. Enligt utskottets mening bör, som några

remissinstanser har förordat, lagförslaget kompletteras med en

föreskrift om att revisorernas granskningsarbete skall ske i den

omfattning som följer av god revisionssed. Detta är enligt

utskottets mening naturligt med hänsyn till att den nya lagen

kommer att innehålla ett krav på god redovisningssed. Utskottet

vill framhålla att god revisionssed inte är något en gång för

alltid fastslaget begrepp, utan det förändras över tiden. Det är

väsentligt att det tillämpas på ett sätt som tar hänsyn till den

kommunala sektorns särart, bl.a. att kommunal revision utövas av

förtroendevalda revisorer och under offentlig insyn. Utskottet

förordar att en bestämmelse i ämnet tas in i 9 kap. 7 §. Förslag

till sådan komplettering av propositionens lagförslag läggs fram

i bilaga 3. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att riksdagen antar den lydelse som det aktuella lagrummet

erhåller i den som Utskottets förslag i bilaga 3 betecknade

lydelsen.

13. 10 kap. kommunallagen (Laglighetsprövning)

Propositionen

Avsnitt 4.10 (s.131 f.); specialmotiveringen s. 223 f.

Lagrådet

Detta är en av de delar av förslaget som remitterats till

lagrådet för yttrande. Förslaget har inte gett lagrådet

anledning till annat påpekande än att vissa av bestämmelserna i

förevarande kapitel bör underkastas en redaktionell

omarbetning.

Utskottets bedömning

Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i

ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget med de redaktionella

ändringar av 3, 6 och 12 §§ som framgår av utskottets i bilaga

3 framlagda förslag.

14. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Propositionen

Specialmotiveringen s. 227.

Utskottets bedömning

Utskottet har behandlat punkten 5 i övergångsbestämmelserna

under avsnitt 6.4 ovan (Kommunala företag). Återstående delar av

de föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna tas

inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker

förslaget.

15. Kommunernas och landstingens internationella engagemang

Propositionen

Avsnitt 6 (s. 139 f.).

15.1 Lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga

kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat

humanitärt bistånd

Propositionen

Avsnitt 6.2.1 (s. 142 f.).

Lagen om rätt för kommun och landstingskommun att lämna

katastrofhjälp ersätts med en ny lag. Den innebär en utvidgning

så, att humanitärt bistånd i form av utrustning som kan avvaras

får lämnas i en nödsituation även om inte något direkt

katastrofläge föreligger. Den nya lagen omfattar också kyrkliga

kommuner.

I propositionen anges att utvidgningen bl.a. skulle kunna

innebära att möjligheterna ökar att bistå de nya kommuner som nu

byggs upp i Central- och Östeuropa. I dessa finns, framhålls

det, i många fall t.ex. stor brist på elementär

kontorsutrustning.

Motioner

I motion K49 yrkande 14 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen avslår förslag till lag om rätt för kommuner,

landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell

katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd.

Motionärerna, som tar avstånd från förevarande förslag, anger

följande skäl för sin ståndpunkt. Redan den gällande lagen om

katastrofhjälp innebar ett avsteg från principen att det är

staten som skall handha utrikes- och biståndspolitiken. Lagen

ansågs redan vid sin tillkomst i viss utsträckning stå i strid

med denna grundläggande princip. En utvidgning av kommunernas

rätt att lämna internationell katastrofhjälp kan inte

accepteras. Förslaget om en ny lag bör därför avvisas av

riksdagen och nuvarande möjlighet för kommun att lämna

internationell katastrofhjälp således bestå.

I motion K59 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av

katastrofhjälpslagen i kommunallagen.

Enligt motionen väger informationsintresset beträffande den

föreslagna lagen så tungt att detta motiverar att den införs i

kommunallagen, något som för övrigt kommunallagsgruppen hade

rekommenderat.

I samma motion yrkas vidare (yrande 6) att riksdagen hos

regeringen begär förslag om att även ekonomiskt stöd skall kunna

ges med stöd av katastrofhjälpslagen.

Enligt motionen är det föreliggande förslaget alltför

restriktivt. Motionärerna anser att kommuner och landsting bör

ges rätt att lämna katastrofhjälp i form av ekonomiskt stöd.

Utskottets bedömning

Den föreslagna lagen om rätt för kommuner, landsting och

kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och

annat humanitärt bistånd innebär en viss, mindre utvidgning av

den kommunala kompetensen på förevarande område. Enligt motion

K49 kan denna utvidgning inte accepteras. I motion K59 hävdas i

stället att förslaget är alltför restriktivt. Motionärerna

förordar att den föreslagna rätten att lämna bistånd i form av

utrustning som kommuner och landsting kan avvara kompletteras

med bestämmelser om rätt att utge bistånd i form av ekonomiskt

stöd. I sistnämnda motion begärs vidare att bestämmelserna i

katastrofhjälpslagen införs i kommunallagen.

Utskottet får anföra följande. Utskottet delar den i

propositionen gjorda bedömningen att det föreliggande förslaget

inte möter något hinder från utrikes- och biståndspolitiska

synpunkter. Utskottet anser de föreslagna biståndsmöjligheterna

lämpligt avgränsade och avstyrker därför motionerna K49 yrkande

14 och K59 yrkande 6.

Med anledning av det i motion K59 framställda yrkandet om att

bestämmelserna i den aktuella lagen skall införas i

kommunallagen får utskottet anföra följande. I propositionen har

särskilt diskuterats huruvida ifrågavarande lag -- liksom övriga

s.k. smålagar och andra speciallagar som reglerar kommunernas

och landstingens kompetens -- bör införas i befogenhetskapitlet,

dvs. 2 kap. i den föreslagna kommunallagen. Regeringens slutsats

blev dock att endast reglerna i den s.k. partistödslagen borde

tas med i detta kapitel men att i kapitlet skulle tas in en

regel (2 kap. 4 §), vari erinras om att det finns särskilda

bestämmelser om kommunernas och landstingens befogenheter och

skyldigheter. Som skäl för detta ställningstagande åberopas

bl.a. att flera av smålagarna rör verksamhetsområden som är

relativt udda och därför sällan föremål för kommunernas och

landstingens intresse samt att det skulle vara olämpligt att

förse kommunallagen med sådana detaljföreskrifter som många av

bestämmelserna i smålagarna utgör. Utskottet delar regeringens

bedömning av frågan. Utskottet avstyrker därför motion K59

yrkande 3.

Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot

förslaget i här aktuella delar. Förslaget tillstyrks.

15.2 Vidgning av kommuners och landstings befogenheter på det

internationella området

Motioner

I motion K59 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om utvidgning av den kommunala

kompetensen att genomföra opinions- och solidaritetsyttringar

(yrkande 5). Vidare förordas i motionen

att kommunerna och landstingen ges ökade befogenheter att

medverka i internationella projekt av solidaritets- och

biståndskaraktär (yrkande 7).

I motionen erinras om att sådana solidaritetsyttringar

tidigare i princip ansetts falla utanför den kommunala

kompetensen med hänsyn till att utrikes-, handels- och

biståndspolitik ansetts om en angelägenhet uteslutande för

riksdag och regering. Vidare erinras om att kommun på grund av

den s.k. lokaliseringsprincipen ansetts sakna möjlighet att

förklara sig som kärnvapenfri zon. Enligt motionen är det

angivna synsättet förlegat med tanke på intresset för en ökad

decentralisering i samhället och det ökade politiska

engagemanget hos medborgarna.

I motion K48 yrkande 3 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag som ger kommunerna

möjlighet att förklara sig som kärnvapenfri zon.

I motion K612 yrkande 9 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny roll för

landsting och kommuner i biståndsarbetet enligt vad som anförts

i motionen.

Motionärerna anser att kommuner och landsting bör ges

möjlighet att samarbeta med sina motsvarigheter i andra länder i

frågor om olika former av biståndsstöd. Enligt motionen inbjuder

en sådan decentralisering av biståndsfrågorna till närmare

kontakter med u-länderna och bättre förståelse på alla nivåer i

samhället för de globala frågorna.

I motion U6 yrkande 5 av Bengt Hurtig m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av

kommunallagen så att vänortssamarbete underlättas.

Enligt motionen bör de kommuner som utvecklat vänortsutbyte

med Sovjetunionen ges ekonomiskt stöd som ger möjlighet att

utveckla och utbyta erfarenheter inom främst miljö- och

hälsoskyddsområdet. För vänortsutbyte finns ofta mycket små

budgeterade medel i kommunerna. Motionärerna anser att

kommunallagen bör ses över så att vänortsamarbetet underlättas.

I motion U24 yrkande 12 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring att

kommunerna ges rätt att ge ekonomisk hjälp i vänortssamarbetet.

Motionärerna erinrar om att de kompetensbegränsande principer

som gäller för de svenska kommunerna utgör en spärr i

miljövänortssamarbetet. Motionärerna anser att denna spärr måste

upphävas så att kommunerna även får möjlighet att ge ekonomisk

hjälp inom miljövänortssamarbetet.

Utredningsbetänkande

I stat--kommun-beredningens delbetänkande (Ds C 1986:10)

Kommunal medverkan i internationella frågor m.m. lämnas bl.a.

följande redogörelse för kommunala vänortsförbindelser med

kommuner i andra länder.

Det vanligaste är att kommunerna har vänortsförbindelser med

kommuner i de övriga nordiska länderna. Vänortskontakter finns

emellertid även med kommuner i andra länder. Sålunda har svenska

kommuner vänorter i bl.a. USA, Sovjetunionen, Jugoslavien,

Israel, Japan och Tjeckoslovakien. Nordiskt vänortsutbyte som

sker inom rimliga ekonomiska ramar har i rättspraxis (RÅ 1981

2:81) uttryckligen förklarats falla inom den kommunala

kompetensen. De svenska kommunernas deltagande i den

internationella vänortsrörelsen torde vara allmänt accepterat.

Kommunernas val av vänorter skulle visserligen kunna sägas ge

uttryck för ett utrikespolitiskt ställningstagande. Valet av

vänort överskuggas emellertid av det egentliga syftet med

vänortsverksamheten, nämligen att vänorterna skall kunna ge

varandra ett ömsesidigt utbyte på företrädesvis de kulturella

och idrottsliga områdena. Det utrikespolitiska inslaget kan inte

sägas vara särskilt stort, och någon avgörande vikt kan inte

läggas vid vänortsverksamheten när det gäller att ta ställning

till frågan om kommunerna och landstingskommunerna skall ges

ytterligare möjlighet att avge opinions- och

solidaritetsyttringar på det internationella området.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. I motionerna K59, K612, U6 och

U24 begärs att kommunerna och landstingen ges ökade befogenheter

att medverka i internationella projekt av solidaritets- och

biståndskaraktär inom ramen för s.k. kommunalt vänortssamarbete.

I motionerna K48 och K59 begärs vidare bl.a. att kommun ges

möjlighet att förklara sig som kärnvapenfri zon. Utskottet har

tidigare vid flera tillfällen avstyrkt motioner av liknande

innebörd som de nu aktuella motionerna (1988/89:KU3, 1989/90:KU

3 och 1990/91:KU3). Vad som anförts i sistnämnda motioner och

som i övrigt framkommit i ärendet ger inte utskottet anledning

att föreslå riksdagen att frångå sina tidigare

ställningstaganden. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna K48 yrkande 3, K59 yrkandena 5 och 7, K612 yrkande 9,

U6 yrkande 5 och U24 yrkande 12.

15.3 Bistånd till utländska studerande

Propositionen

Avsnitt 6.2.2 (s. 144).

I propositionen föreslås att lagen (1962:638) om rätt för

kommun att bistå utländska studerande behålls. Bl.a. följande

skäl anges för denna ståndpunkt (s. 144).

Lagen om rätt för kommun att bistå utländska studerande ger

kommuner och landsting befogenhet att vidta åtgärder i syfte att

underlätta vistelsen och främja välfärden och trivseln för dem

som i anslutning till svenskt utvecklingsbistånd vistas här för

studier eller annan utbildning. Befogenheten gäller således

socialt eller kurativt betonade åtgärder för att ta hand om

stipendiater men inte rena penningstipendier.

Enligt regeringens mening finns det även i fortsättningen ett

behov av särskilt lagstöd för kommande insatser när det gäller

bistånd till utländska studerande. Bl.a. när det gäller

studerande från Central- och Östeuropa finns det ett klart

intresse i kommuner och landsting av att kunna göra sådana

insatser.

Motion

I motion K49 yrkande 15 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1962:638) om rätt för

kommun att bistå utländska studerande.

I motionen erinras om att kommunallagskommittén föreslog att

nyssnämnda lag skulle upphävas med hänsyn till att det får anses

som en statlig uppgift att bistå utländska studerande och till

att något behov av lagen inte tycktes finnas. Motionärerna anger

att de delar denna uppfattning, varför de anser att riksdagen

bör upphäva lagen.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått har i

propositionen till särskild bedömning upptagits den i motion K49

upptagna frågan, dvs. om den i förevarande avsnitt aktuella

lagen skall upphävas eller ej. Utskottet finner inte anledning

att frångå den av regeringen intagna ståndpunkten i frågan. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion K49

yrkande 15.

15.4 Bojkottåtgärder mot Sydafrika

Propositionen

Avsnitt 6.2.3 (s. 144 f.).

Enligt propositionen bör lagen (1985:1052) om rätt för

kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot

Sydafrika inte ändras. I propositionen anförs följande skäl för

detta ställningstagande.

Lagen om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta

bojkottåtgärder mot Sydafrika innebär att kommuner och landsting

får vidta solidaritetsaktioner mot den sydafrikanska

apartheidpolitiken genom att i samband med upphandling bojkotta

varor och tjänster med sydafrikanskt ursprung. Denna befogenhet

ligger i linje med den av riksdag och regering beslutade

Sydafrikapolitiken. Någon risk för att kommunernas och

landstingens beslut skall komma i konflikt med den svenska

utrikespolitiken föreligger således inte.

I den svenska Sydafrikapolitiken finns däremot inga inslag av

bojkott mot utländska eller svenska företag enbart av det skälet

att de har ägarintressen i eller direkta eller indirekta

affärsrelationer med Sydafrika. Enligt regeringens mening bör

Sveriges sanktionsåtgärder mot Sydafrika vara enhetliga. Det är

således inte rimligt att gå längre när det gäller kommuners och

landstings befogenhet att vidta bojkottåtgärder än vad som

gäller för statliga myndigheter och i övrigt enligt den svenska

Sydafrikapolitiken.

Motioner

I motionerna K48 yrkande 2 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

och K59 yrkande 4 av Lars Werner m.fl. (v) begärs att

Sydafrikalagens tillämpningsområde utvidgas. Motionärerna anser

att lagen bör utvidgas så att kommuner och landsting ges

möjlighet att fatta beslut om att ej sluta avtal med företag som

har affärsrelationer, investeringar eller handel med Sydafrika.

Enligt motionerna skulle detta inbegripa även dotterföretag till

sådana företag. I förstnämnda motion föreslås vidare att lagen

införs i kommunallagen.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Utskottet har i det föregående

redovisat de skäl som regeringen åberopat till stöd för sitt

ställningstagande att inte utvidga Sydafrikalagens

tillämpningsområde. Utskottet finner inte att vad som anförts i

frågan i motionerna K48 och K59 eller i övrigt framkommit i

ärendet givit utskottet anledning att frångå regeringens angivna

bedömning. Beträffande frågan om lagens införande i

kommunallagen får utskottet hänvisa till vad utskottet i avsnitt

15.1 ovan uttalat i frågan om i vad mån den nya kommunallagen

bör inrymma även bestämmelserna i s.k. kommunala smålagar. Vad

utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker motionerna

K48 yrkande 2 och K59 yrkande 4.

16. Vissa övriga frågor

16.1 Öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden

Propositionen

Förslaget utgår ifrån nu gällande ordning, nämligen att

kommunala styrelse- och nämndsammanträden inte är offentliga.

Propositionen innehåller inte några särskilda överväganden i

frågan.

Motioner

I motion K55 yrkande 7 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas

att riksdagen antar följande förslag till 3 kap. 4 § p. 5 ny

kommunallag;

5. att nämnd får besluta att sammanträde eller del av det

skall vara offentligt.

I motionen anförs i denna del bl.a. följande. En ökad

målstyrning innebär förändringar av nämndarbetet som i många

fall talar för att nämndsammanträdena bör vara öppna.

Kommunmedlemmarnas insynsbehov i verksamheten kan nämligen

beräknas öka när styrningen av verksamheten övergår från direkt

till indirekt sådan. Till detta kommer att det delegerbara

området blir kraftigt utökat. Ökad öppenhet kan vidare motiveras

utifrån intresset av att tillgodose människors inflytande på

frågor om val av serviceform, serviceomfattning m.m. I den mån

en kommunal nämnd eller styrelse har att behandla ärenden som

rör myndighetsutövning riktad mot enskild person eller grupp av

personer bör dock överläggningen vara sluten. Lagreglering av

saken bör ske genom en komplettering av 3 kap. 4§ i förslaget.

I motion K51 yrkande 13 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som

möjliggör offentliga kommunala nämndsammanträden.

Enligt motionen bör alla ärenden som inte är sekretessbelagda

behandlas offentligt i kommunala organ. Motionärerna framhåller

att med folkpartiets förslag till direktvalda

kommundelsfullmäktige följer på ett naturligt sätt en större

öppenhet gentemot allmänheten, eftersom kommundelsfullmäktiges

sammanträden kommer att vara offentliga. Enligt motionen bör de

kommuner som önskar bibehålla nuvarande nämndorganisation ges

möjlighet till större öppenhet genom helt eller delvis öppna

nämndsammanträden. I motionen pekas vidare på att en möjlighet i

stället kan vara att ha offentliga informationssammanträden men

att beslutssammanträdena förblir slutna. De närmare formerna för

de olika slagen av sammanträden bör enligt motionärerna beslutas

lokalt. Regeringen bör därför återkomma med förslag som

möjliggör öppna nämndsammanträden.

I motion K611 yrkande 4 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om öppna styrelse-och nämndsammanträden.

Enligt motionärerna är det viktigt att på olika sätt öka

kommuninvånarnas möjlighet till information och insyn. Ett sätt

att göra detta kan enligt motionen vara att ge styrelser och

nämnder rätt att besluta om öppna nämndsammanträden.

Motionärerna anser därför att en sådan rätt bör införas, dock

att sådan öppenhet inte skall gälla vid myndighetsutövning mot

enskild.

I motion K612 yrkande 6 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om offentliga

nämndsammanträden enligt vad som anförts i motionen.

I motionen framläggs en rad förslag syftande till ett utökat

kommunalt självstyre. Som ett led i denna utveckling föreslås

olika åtgärder syftande till att på olika sätt engagera den

enskilde i den kommunala verksamheten och att öka insynen i

denna verksamhet. I det sammanhanget föreslår motionärerna

införande av offentliga nämndsammanträden. Enligt motionen bör

dock av sekretesshänsyn undantas ärenden rörande vissa

personfrågor.

I motion K623 yrkande 3 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om öppna nämnd-och utskottssammanträden.

Motionärerna anser att det vore värdefullt om en

försöksverksamhet inleds som gör det möjligt för kommun eller

nämnd att besluta om helt eller delvis öppna nämndsammanträden i

ärenden som inte rör myndighetsutövning mot enskilda. Enligt

motionen skulle en sådan offentlighet öka medborgarnas insyn i

den kommunalpolitiska processen och öka intresset för de beslut

som fattas.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt motioner

med förslag om regler som möjliggör öppna kommunala

nämndsammanträden. Senaste gången var tidigare under detta

riksmöte (1990/91:KU3). Riksdagen har varje gång följt

utskottet. Utskottet, som inte finner anledning att frångå sina

tidigare ställningstaganden, finner här endast anledning

framhålla följande. En övergång till öppna eller delvis öppna

nämndsammanträden skulle enligt utskottets mening innebära ett

väsentligt merarbete genom att nämnderna då i många fall skulle

tvingas att låta sådana sammanträden föregås av slutna

förberedelsesammanträden. Utskottet vill vidare peka på att

många av de frågor som nämnderna behandlar -- bl.a. ärenden

rörande myndighetsutövning mot enskilda -- är av den karaktären

att de inte lämpar sig för offentlighet. Enligt utskottets

mening innebär motionärernas olika förslag sådana nackdelar att

de inte bör genomföras. Utskottet vill dock tillägga att det

självfallet inte är något som hindrar att en nämnd eller annat

kommunalt organ vid behov anordnar särskilda

informationssammankomster för allmänheten. Med hänvisning till

det anförda avstyrker utskottet motionerna K51 yrkande 13, K55

yrkande 7, K611 yrkande 4, K612 yrkande 6 och K623 yrkande 3.

16.2. Direktvalda kommundelsorgan

Propositionen

I propositionen avvisas ett system med direktvalda

kommundelsorgan på följande skäl (s. 17).

En fråga som har diskuterats i samband med kommunallagsarbetet

är om det bör införas en möjlighet till direktval av lokala

nämnder. Regeringen är dock inte beredd att lägga fram ett

sådant förslag. Remissbehandlingen av kommunallagskommitténs

betänkande ger ett klart stöd för detta ställningstagande.

Det starkaste skälet för vår inställning i denna fråga är att

direktval till lokala nämnder kan begränsa fullmäktiges

möjligheter att ta det totala ansvaret för verksamheten i

kommunen eller landstinget. Därmed uppstår också en oklarhet om

hur valutslaget kommer att påverka verksamheten. Detta blir

särskilt tydligt i ett system där fullmäktige styr mer genom mål

och allmänna riktlinjer.

Motioner

I motion K48 yrkande 1 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om lokala direktvalda

organ med egen beskattningsrätt.

I motionen anförs i saken följande. Som framgår av

propositionen fäster regeringen stor vikt vid att kommunerna kan

forma sin organisation och att uppgifter kan decentraliseras

till olika former av lokala organ eller motsvarande. Medborgarna

har större förutsättningar att få sin vilja kanaliserad i ett

system med direktvalda lokala organ. Enligt miljöpartiet de

grönas mening bör en utredning tillsättas för att ta fram

förslag på hur direktvalda organ med egen beskattningsrätt skall

organiseras.

Liknande synpunkter framförs i motion K612 yrkande 2 av

Claes Roxbergh m.fl. (mp).

Enligt motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) bör en

lag införas som möjliggör direktvalda lokala organ --

kommundelsfullmäktige. Något yrkande härom framställs inte i

motionen.

I motion K55 yrkande 4 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om direktvalda lokala organ.

Enligt motionen är det viktigt att den lokala politiska

uppfattningen kommer till uttryck i det lokala organet, varför

dess ledamöter bör utses i direkta val. I motionen anges vidare

bl.a. att centern inte delar den negativa syn som framförs från

regeringen på ett ökat lokalt engagemang och ansvarstagande.

Inte heller delar motionärerna den synpunkt som ofta framförs

att de lokala organen skulle bli en "stat i staten" på grund av

att de väljs direkt av folket. I motionen erinras vidare om att

de lokala nämnderna har sin geografiska avgränsning, givna

arbetsuppgifter, budgetramar och redovisningsskyldighet som

fastställts av fullmäktige. Om det vid verkställigheten skiljer

sig mellan olika kommundelar så är det, framhåller motionärerna,

ett uttryck för lokala förhållanden som medborgarna har

kanaliserat till sina valda representanter. Enligt motionen

innebär den i motionen föreslagna lösningen att man uppnår en

förbättrad samverkan mellan de valda och partier, föreningar

samt lokala opinioner.

I motion K58 av Ylva Johansson (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om sådan ändring i kommunallagen att

direktval till lokala nämnder blir möjligt.

I motionen anförs i frågan bl.a. följande. Det finns skäl att

anta att direktval skulle öka det politiska intresset samt även

bidra till att göra de politiska skillnaderna tydligare och visa

det demokratiska systemets fördelar. Det framstår som orimligt

att ett parti som har föga stöd inom kommundelen/stadsdelen ändå

kan sitta i majoritetsställning i den lokala nämnden. För att

värna tilltron till det demokratiska systemet måste det finnas

en direkt koppling mellan den politiska linje som medborgarna i

kommundelen/stadsdelen ger utryck för och sammansättningen i den

lokala nämnden. Det finns även skäl att anta att direktval har

positiva effekter på ledamöternas engagemang i den lokala

nämnden.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Utskottet har tidigare vid

flera tillfällen avstyrkt motionsyrkanden om införande av

direktvalda kommundelsorgan. Riksdagen har därefter följt

utskottet. I propositionen har regeringen på skäl som ovan

redovisats avvisat en ordning med direktvalda kommundelsorgan.

Utskottet, som inte finner anledning att frångå sina tidigare

ställningstaganden i saken, avstyrker motionerna K48 yrkande 1,

K55 yrkande 4, K58 och K612 yrkande 2.

16.3 Kommunala förtroendemäns personliga ansvar för kommunala

beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området

Motioner

I fyra av motionerna i ärendet tas upp frågor om kommunala

förtroendemäns personliga ansvar för kommunala beslut.

I motion K49 yrkande 8 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag angående

förtroendevaldas ansvar för olagliga beslut i enlighet med vad

som i motionen anförts.

Enligt motionen är det synnerligen angeläget att ett förslag

inom detta område skyndsamt föreläggs riksdagen. Alltför många

gånger har det, framhålls det, inträffat att kommunala politiker

trotsar lag eller domstols avgörande utan att några följder

inträffat. Enligt motionärernas mening måste en ny ordning

införas, vilken bygger på att de som ansvarar för beslut som

kränker lag eller domstols avgörande får bära ett personligt

ansvar för saken.

I motion K51 yrkande 14 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om

personligt straffansvar för kommunala förtroendemän som, i strid

med domstolsutslag i mål om laglighetsprövning, på nytt fattar

beslut av samma slag som det som förklarats olagligt.

I motionen erinras om att det under senare år förekommit ett

antal fall där kommunala församlingar fattar beslut, som efter

senare prövning i domstol visat sig olagliga, men där kommunerna

trotsat domstolen och vidhållit sitt beslut eller t.o.m. fattat

nya likadana beslut. Några rättsliga åtgärder mot kommunen har

inte kunnat vidtas. Enligt motionen bör regeringen med det

snaraste -- med beaktande av de i motionen angivna synpunkterna

-- utarbeta ett förslag och återkomma till riksdagen. Påföljden

bör drabba de personer som fattar besluten och inte de kommunala

organen.

I en motion från den allmänna motionstiden -- K205 yrkande

12 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) -- framförs liknade

synpunkter.

I motion K316 yrkande 2 av Lars Ahlmark (m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förslag till sanktioner för lagbrott av

kommuner och landsting.

Motionären anser att det är de för brott skyldiga personerna

som bör drabbas av straff. Enligt motionen bör regeringen

skyndsamt ta upp frågan till prövning och därefter förelägga

riksdagen förslag till lagstiftning.

I fyra av motionerna i ärendet tas vidare upp frågan om JOs

talerätt på det oreglerade kommunala området. Enligt gällande

ordning kan JO till domstol överklaga disciplinbeslut på det

statliga området under förutsättning att vederbörande

befattningshavare står under JOs tillsyn. Någon motsvarande

talerätt gäller inte på det oreglerade kommunala området, där

det disciplinära ansvaret regleras genom kollektivavtal.

Motionärerna anser att JO bör ges sådan talerätt. I motionerna

anförs bl.a. följande.

Enligt motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) finns det

ingen hållbar motivering för att kommunal verksamhet i praktiken

skall ligga utanför JOs kompetensområde. I motionen, som inte

innehåller något yrkande i denna del, hänvisas vidare till vad

som anförts i saken i motion K205 yrkande 10 av Bengt

Westerberg m.fl. (fp). Enligt den motionen är det ologiskt och

en klar brist att JO med nuvarande lagstiftning kan fullfölja

anmälningar om disciplinansvar på det statliga men inte på det

kommunala området. I motionen, vari erinras om att huvudparten

av den offentliga verksamhet som allmänheten kommer i kontakt

med numera sker i kommunal regi, understryks att det för den

enskilde är av stor betydelse att det ställs lika höga krav på

rättssäkerhet och rättsövervakning på det kommunala som på det

statliga området. Motionärerna anser att regeringen bör

återkomma till riksdagen med lagförslag, varigenom JO ges samma

fullföljdsmöjligheter över disciplinbeslut m.m. på det kommunala

området som på det statliga.

I motion K55 yrkande 6 av Bengt Kindbom m.fl. (c)

framhålls att i en kommunal organisation med ökad delegation och

målstyrning förvaltningen i större utsträckning än för

närvarande kommer att fatta beslut som berör den enskilde. I

motionen erinras om att kraven på rättssäkerhet och opartiskhet

ställs högt när det gäller myndighetsutövning och att samma

principer måste vara bärande när det gäller det

kommunallagsreglerade området. Enligt motionärerna talar detta

för att JOs granskningsområde bör utvidgas på det

kommunallagsreglerade fältet och gälla på samma sätt som i

statlig verksamhet.

I motion K216 yrkande 15 av Carl Bildt m.fl. (m) erinras

om att huvudparten av den offentliga verksamhet som allmänheten

kommer i kontakt med numera sker i kommunal regi och att det för

den enskilde är av stor betydelse att det ställs lika höga krav

på rättssäkerhet och rättsövervakning på det kommunala området

som på det statliga. Motionärerna anser att regeringen snarast

bör återkomma till riksdagen med lagförslag, varigenom JO ges

samma fullföljdsmöjligheter över disciplinbeslut m.m. på det

kommunala området som på det statliga.

Propositionen

I propositionen (s. 61) erinras om att

kommunalansvarsutredningen i betänkandet (SOU 1989:64)

Kommunalbot behandlat vissa frågor om kommunernas och

landstingens ansvar, att betänkandet har remissbehandlats

samt att frågorna om kommunernas och landstingens ansvar med

bl.a. detta som underlag bereds vidare inom civildepartementet.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har tidigare behandlat motioner av liknade innebörd

som de här aktuella. Senaste gången var i början av innevarande

riksmöte (1990/91:KU3) då utskottet avstyrkte de tre motioner

som då var föremål för utskottets behandling. Utskottet ansåg

inte att det -- mot bakgrund av det inom civildepartementet

pågående beredningsarbetet på grundval av

kommunalansvarsutredningens betänkande -- fanns anledning för

riksdagen att ta ställning till de frågor som hade aktualiserats

i motionerna i fråga. Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. Frågor av det slag som tas upp

i de nu aktuella motionerna har utretts av

kommunalansvarsutredningen, som i sitt betänkande (SOU 1989:64)

Kommunalbot bl.a. föreslagit införandet av ett ekonomiskt

sanktionssystem (kommunalbot) direkt riktat mot vederbörande

kommun eller landstingskommun. Under remissbehandlingen av

betänkandet avvisades utredningens förslag av flertalet av

remissinstanserna. Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om

kommunernas och landstingens ansvar vidare inom

civildepartementet.

Utskottet vill erinra om att de i motionerna upptagna frågorna

under lång tid varit föremål för olika utrednings- och

beredningsåtgärder. Utskottet anser det angeläget att frågorna

får sin lösning snarast. Utskottet förordar därför att

regeringen på lämpligt sätt bereder dessa frågor. Vad utskottet

här anfört med anledning av motionerna K49 yrkande 8, K51

yrkande 14, K55 yrkande 6, K205 yrkandena 10 och 12, K216

yrkande 15 och K316 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

16.4 Utredning om den kommunala beskattningsrätten

Motion

I motion K59 yrkande 22 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att utreda den kommunala beskattningsrätten och se över

regeringsformens bestämmelser i detta ämne för att åstadkomma

att kommunerna skall ha reell och säkerställd möjlighet till

beskattning.

Motionen i denna del har följande innehåll.

Enligt kommittédirektiven borde den nya kommunallagen utformas

så, att den medverkar till att stärka de förtroendevaldas

ställning. Vidare bör den präglas av stor frihet för kommuner

och landsting att själva organisera sin verksamhet. Det

kommunala skattestoppet motverkar dessa målsättningar och

innebär ett stort ingrepp i det kommunala självstyret.

Den kommunala beskattningsrätten bör därför utredas särskilt

med utgångspunkt från att kommunerna skall ha en reell och

säkerställd möjlighet till beskattning. Regeringsformens

bestämmelser i 1 kap. 7 § och 8 kap. 5 § om den kommunala

beskattningen bör ses över i enlighet med denna målsättning.

Utskottets bedömning

I motion K59 har begärts en utredning om den grundlagsskyddade

kommunala beskattningsrätten.

Utskottet finner inte att vad som i motionen anförts i saken

eller i övrigt i denna del förekommit ger riksdagen anledning ta

ett sådant initiativ. Utskottet avstyrker därför motion K59

yrkande 22.

16.5 Utvidgad beskattningsrätt för kommunerna

Motion

I motion K612 yrkande 7 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgad

beskattningsrätt för kommunerna enligt vad som anförts i

motionen.

Enligt motionen är det nödvändigt att storstadskommunerna som

ett led i bekämpningen av sina miljöproblem ges möjligheter att

ta ut miljöavgifter. En utvidgad beskattningsrätt kan bl.a.

gälla

kollektivtrafikavgifter av arbetsgivare i kommunen för

uppbyggnad av en infrastruktur i form av ett förbättrat

kollektivtrafiksystem,

miljöavgifter på miljöfarlig verksamhet,

miljöavgifter för att påverka bilkörning eller konsumtion av

miljöfarliga produkter,

möjlighet till regional drivmedelsbeskattning,

kommunal fastighetsskatt, med lägesavgifter.

I motionen förordas vidare -- i samband med att förslag

framförs om olika kommunala decentraliseringsåtgärder -- att

direktvalda kommundelsnämnder tillerkänns egen beskattningsrätt.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. I motion K612 har begärts

förslag om utvidgad beskattningsrätt för kommunerna. Utskottet

finner inte att vad som i motionen anförts i saken eller i

övrigt i denna del förekommit ger riksdagen anledning att ta ett

sådant initiativ. Utskottet avstyrker därför motion K612 yrkande

7.

17. Utvärderingar m.m.

Motioner

I motion K49 yrkande 12 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar att inom två år utvärdera kommunala

nämnders delegering av ärenden i enlighet med vad i motionen

anförts.

I motionen åberopas vissa av regeringsrätten under

remissbehandlingen framförda synpunkter i fråga om förslagen

till ökade delegationsmöjligheter. I sitt remissvar anförde

regeringsätten i saken bl.a. följande:

En omfattande delegering och vidaredelegering i enskilda

ärenden kan innebära att beslutsordningen blir svåröverskådlig

för en utomstående. Därigenom kan medborgarnas möjligheter till

insyn i den kommunala beslutsprocessen allmänt komma att

försämras. Vidare kan från rättssynpunkt svårigheter skapas för

enskilda som vill bevaka sin rätt genom att anföra

kommunalbesvär. Inom området för förvaltningsbesvär skall ju

den som ett beslut rör få del av beslutet. Detta gäller inte när

rättsmedlet är kommunalbesvär. Om olika tänkbara beslutsfattare

finns och det dessutom är oklart när beslut kommer att fattas

kan det vara svårt för en enskild att bevaka ett ärende så att

han eller hon inte försitter besvärstiden.

Enligt motionen är det av stor betydelse att kommunerna

beaktar vad regeringsrätten har anfört. Motionärerna anser att

det finns anledning för regeringen att noggrant följa

kommunernas verksamhet vad gäller delegering av beslut. En

utvärdering bör ske inom två år från lagens ikraftträdande.

Skulle det visa sig att den vidgade delegationsmöjligheten

skapat den typ av problem regeringsrätten pekat på måste enligt

motionen delegationsmöjligheterna inskränkas i syfte att öka de

enskildas rättssäkerhet och insyn.

I motion K54 yrkande 1 av Martin Olsson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att regeringen noga skall följa

tillämpningen av den nya kommunallagen ur kommunaldemokratiska

synpunkter och vid behov framlägga erforderliga förslag till

lagändringar.

I motionen framhålls bl.a. följande. Motionären erinrar om att

de grundläggande reglerna för att demokratin skall ha

förutsättningar att fungera tillfredsställande i alla kommuner

måste ges i lagstiftning. Enligt motionärens mening innebär

förslaget till ny kommunallag inte en tillfredsställande

reglering av nämndernas organisation såvitt gäller de mindre

partiernas representation. Motionären anser det vara av stor

vikt att det finns klara regler som förhindrar att en majoritet

utformar system eller fastställer regler som begränsar

minoriteters möjligheter till inflytande och insyn. De ändringar

i förslaget som skulle kunna bli aktuella för att garantera

kommunal demokrati i angivet hänseende gäller enligt motionen

bl.a. regler om viss eller vissa nämnder, storleken på dessa,

kommunfullmäktiges roll och krav på ett visst antal sammanträden

med fullmäktige samt över huvud taget regler som garanterar de

förtroendevaldas inflytande eller i vart fall insyn oberoende av

majoritetens eventuellt goda vilja. Motionären anser att

riksdagen bör ge regeringen till känna vikten av att regeringen

noggrant följer den kommunaldemokratiska utvecklingen och att

den, om behov visar sig föreligga, lägger fram förslag om

erforderliga lagändringar för att garantera ett

tillfredsställande demokratiskt system i alla kommuner.

I motion K55 yrkande 2 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uppföljning och utredning av den kommunala

demokratin.

I motionen pekas på olika viktiga demokratiaspekter. Bl.a.

framhålls vikten av att medborgarnas möjligheter till direkt

medverkan i det kommunala arbetet inte inskränks till en alltför

snäv krets. Motionärerna understryker vidare det angelägna i att

regeringen noggrant följer den utveckling i kommunerna och

landstingen som blir följden av den ökade frihet på olika

områden som förslaget medför. I sammanhanget pekas bl.a. på

vikten av att följa konsekvenserna av de nya reglerna på det

ekonomiska området. En annan fråga som enligt motionen särskilt

bör följas gäller hur den kommunala organisationen kommer att

utvecklas ur demokratisynpunkt.

I motion K59 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovsstyrning av den kommunala verksamheten

(yrkande 1) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om avdemokratisering med

ekonomin som täckmantel (yrkande 2).

I motionen anförs bl.a. följande. Vänsterpartiet anser att den

kommunala självstyrelsen är av grundläggande betydelse för det

demokratiska statsskicket i Sverige. Det demokratiska

inflytandet och därmed den politiska kontrollen över den

kommunala verksamheten måste bevaras och vidareutvecklas. Enligt

motionen är vänsterpartiet starkt kritiskt till de allt

vanligare strävandena att -- med ekonomin som täckmantel --

rusta ned, avlöva och minska den politiska organisationen, dvs.

försök till avdemokratisering. Det är viktigt, framhåller

motionärerna, att det finns det antal förtroendevalda som krävs

för att -- med förankring hos medborgarna och de politiska

partierna -- fullgöra sina uppdrag. Nämnderna och styrelserna

får inte ges en beslutsfunktion som generellt baseras på färre

förtroendevalda. De förtroendevalda har en central roll i

utvärderingen av kommunala verksamheter.

I motionen pekas vidare bl.a. på riskerna med de allt större

inslagen av marknadsekonomi. Motionärerna avvisar försöken att

införa ekonomisk konkurrens -- marknadsekonomiska köp- och

säljmodeller -- inom den kommunala verksamheten. Detsamma gäller

beställare--utförare-modeller som bygger på ett

företagsekonomiskt synsätt och som förutsätter privata

alternativ på befintliga och nya områden. Motionärerna avvisar

vidare privatisering som metod att lösa kommunernas problem.

I motion K611 yrkande 1 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det

fortsatta reformarbetet på det kommunala området skall ha den

inriktning som anges i motionen.

I motionen erinras om att förutsättningarna för de

förtroendevaldas arbete under de senaste årtiondena markant

förändrats, bl.a. genom att arbetsbördan kraftigt ökats.

Motionärerna anser det mycket viktigt att de förtroendevaldas

arbetsvillkor -- såsom möjligheterna att få ledigt för

sammanträden och arvoderingen -- undersöks utifrån

kommunaldemokratiska aspekter. En annan fråga som motionärerna

anser bör utredas gäller rollfördelningen mellan olika

kategorier förtroendevalda. I motionen erinras i det

sammanhanget om att det från 60- och 70-talen blivit alltmer

vanligt med heltidsengagerade politiker i kommuner och landsting

men att någon utvärdering av denna utveckling inte skett.

Motionärerna erinrar om att farhågor ibland rests för att

systemet med heltidsanställda politiker lett till vissa i

motionen beskrivna negativa effekter.

I motion K628 av Lars Norberg (mp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna de grundprinciper som bör

gälla för den kommunala demokratin i enlighet med vad i motionen

anförts (yrkande 1) samt att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att den kommunala demokratin skall utredas

i enlighet med motionen (yrkande 2).

Enligt motionen är det med hänsyn till de svaga i samhället

och med hänsyn till intresset att bevara det demokratiska

systemet önskvärt att stärka den lokala demokratin. Motionären

anser att det behövs ett långsiktigt utvecklingsprogram för den

kommunala demokratin, eftersom den hotas av urholkning om man ej

stakar ut en bestämd utvecklingslinje och eftersom den behöver

utvecklas. I motionen anges därefter det förordade

utvecklingsprogrammets grundsatser, vilka bl.a. innebär dels ett

förstärkande av den kommunala sjävlstyrelsen, även på lägre

nivåer, dels att staten inte skall styra kommunerna genom anslag

utan genom lagar. Enligt motionen var det av

kommunalagskommittén avgivna betänkandet inte baserat på

ovanstående principer. Motionären anser att de omfattande

lagändringar på området som behövs bör utredas genom en ny

statlig kommitté vars arbete bör samordnas med

kommunalskattekommitténs arbete.

Utskottets bedömning

Utskottet får anföra följande. I motionerna begärs bl.a. att

regeringen mot bakgrund av den ökade frihet på olika området som

förslaget medför skall följa den kommunaldemokratiska

utvecklingen i kommuner och landsting. Utskottet får med

anledning härav framhålla att det självfallet ankommer på

regeringen att noggrant hålla sig informerad om den nya

kommunallagens tillämpning och om detta visar sig erforderligt

lägga fram förslag till förändringar. Utskottet anser emellertid

inte att det finns skäl för riksdagen att genom ett särskilt

tillkännagivande lämna närmare anvisningar om hur en sådan

uppföljning skall gå till. Inte heller i övrigt ger motionerna

anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd. I sammanhanget

bör här erinras om att utskottet i det föregående pekat på ett

antal frågor som särskilt bör utredas (jfr avsnitten 5.3.1

Kommunalt partistöd, 6.2 Nämnder /Vissa sekretessfrågor/, 6.4

Kommunala företag samt 16.3 Kommunala förtroendemäns personliga

ansvar för kommunala beslut; JOs talerätt på det oreglerade

kommunala området). Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna K49 yrkande 12, K54 yrkande 1, K55 yrkande

2, K59 yrkandena 1 och 2, K611 yrkande 1 samt K628 yrkandena 1

och 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande delning av kommuner

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K55 yrkande 1,

1990/91:K611 yrkande 2, 1990/91:K619 yrkande 1 och

1990/91:Bo325,

res. 1 (m, fp, c)

2. beträffande stad som benämning på vissa orter

att riksdagen avslår motion 1990/91:K623 yrkande 1,

res. 2 (m, fp)

3. beträffande kommuntillhörighetsfrågor -- medlemskap (1

kap. 4 § KL)

att riksdagen avslår motion 1990/91:K52,

4. beträffande kommunal vårdnadsersättning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K608 och 1990/91:K623

yrkande 4,

res. 3 (m, c)

5. beträffande den kommunala kompetensen i

näringsverksamhet

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 1

och 1990/91:K232 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:117

framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 2 kap. 7 §,

res. 4 (m, fp)

6. beträffande kommuners och landstings möjligheter att

vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 1 antar

förslaget till kommunallag såvitt avser 2 kap. 8 § första

stycket,

res. 5 (m)

7. beträffande kommuners och landstings möjligheter att

lämna individuellt näringsidkarstöd

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 2

och 1990/91:K51 yrkande 2 antar förslaget till kommunallag

såvitt avser 2 kap. 8 § andra stycket,

res. 6 (m, fp)

8. beträffande vissa kommunala anbuds- och konkurrensfrågor

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K53 och 1990/91:K603,

9. beträffande kommunalt partistöd

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande

5, 1990/91:K59 yrkande 9 och 1990/91:K619 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande turistbefogenhetslagen

att riksdagen avslår motion 1990/91:K59 yrkande 23,

res. 7 (v)

11. beträffande stadsfullmäktige som benämning på

kommunfullmäktige

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K616 och 1990/91:K623

yrkande 2,

res. 8 (m, fp)

12. beträffande den kommunala organisationen -- allmänt

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K46 yrkande 2,

1990/91:K56, 1990/91:K607 och 1990/91:K612 yrkande 1,

13. beträffande minskad statlig styrning

att riksdagen avslår motion 1990/91:K612 yrkande 3,

res. 9 (mp)

14. beträffande byggnadsnämndernas samt miljö- och

hälsoskyddsnämndernas ställning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 6,

1990/91:K49 yrkandena 3 och 4, 1990/91:K50, 1990/91:K54 yrkande

2, 1990/91:K59 yrkande 10, 1990/91:K606 och 1990/91:K612

yrkande 4,

res. 10 (m)

res. 11 (v, mp)

15. beträffande den kommunala organisationen -- vissa

sekretessfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K47 och

1990/91:K49 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

16. beträffande beslutanderätten vid fastställande av

avgifter och taxor

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 6 antar

förslaget till kommunallag såvitt avser 3 kap. 9 §,

res. 12 (m)

17. beträffande kommunal verksamhet -- nämndform

huvudregeln

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K51 yrkande 4 och

1990/91:K239 yrkande 1,

res. 13 (fp)

18. beträffande lagrådets förslag till ny 3 kap. 16 § KL

att riksdagen med anledning av förslaget till kommunallag,

såvitt nu är i fråga, och med avslag på motion 1990/91:K623

yrkande 5 beslutar att i lagen närmast efter rubriken Kommunala

företag skall införas en ny paragraf, 3 kap. 16 §, med i bilaga

3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

19. beträffande handlingsoffentligheten i kommunala företag

m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 7,

1990/91:K51 yrkandena 3 och 5 samt 1990/91:K59 yrkande 12 och

med anledning av förslaget till kommunallag i nu aktuella delar

beslutar dels att 3 kap. 16 och 17 §§ i förslaget till

kommunallag skall betecknas 3 kap. 17 och 18 §§ och att dessa

båda lagrum erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelse, dels att 3 kap. 18§ i förslaget till

kommunallag skall betecknas 3 kap. 19§, dels att 5 kap. 23

§, 5 kap. 53 §, 6 kap. 1 § och punkten 5. i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 3 som Utskottets

förslag betecknade lydelse,

res. 14 (m, fp, mp)

20. beträffande översyn av sekretesslagen m.m.

att riksdagen med anledning av förslaget till kommunallag,

såvitt nu är i fråga, och med anledning av motionerna

1990/91:K49 yrkande 7, 1990/91:K59 yrkande 11, 1990/91:K610 och

1990/91:K612 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

21. beträffande ledighet från anställning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K59 yrkande 14 och

1990/91:K602,

res. 15 (v)

22. beträffande ekonomiska förmåner

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 7,

1990/91:K59 yrkande 15, 1990/91:K604 och 1990/91:K620 antar

förslaget till kommunallag såvitt avser 4 kap. 12--15 §§,

res. 16 (fp, c)

res. 17 (v)

23. beträffande närvarorätt -- inskränkning av 4 kap. 23 §

KL

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 9 antar

förslaget till kommunallag såvitt avser 4 kap. 23 §,

res. 18 (m)

24. beträffande närvarorätt -- kompletterande bestämmelser

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 4,

1990/91:K55 yrkande 9 och 1990/91:K59 yrkande 16,

res. 19 (v, mp)

res. 20 (c)

25. beträffande antalet ledamöter och ersättare i

fullmäktige

att riksdagen avslår motion 1990/91:K46 yrkande 1,

26. beträffande initiativrätt i fullmäktige

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K51 yrkande 10

antar förslaget till kommunallag såvitt avser 5 kap. 24 §,

res. 21 (fp)

27. beträffande förslagsrätt i fullmäktige för småpartier

att riksdagen avslår motion 1990/91:K59 yrkande 17,

28. beträffande kommunala folkomröstningar

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 8,

1990/91:K49 yrkande 10, 1990/91:K55 yrkande 5, 1990/91:K611

yrkande 3 och 1990/91:K619 yrkandena 2 och 3,

res. 22 (m, fp, c, mp)

29. beträffande interpellationsrätt gentemot ansvariga i

kommunala företag

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 6

och 1990/91:K59 yrkande 13 antar förslaget till kommunallag

såvitt avser 5 kap. 52 §,

res. 23 (fp, v, mp)

30. beträffande minsta antalet ledamöter i styrelsen

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K55 yrkande 8 antar

förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 9 §,

res. 24 (c, v, mp)

31. beträffande ersättarnas rättigheter

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K48 yrkande 9 antar

förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 10 och 11 §§,

res. 25 (mp)

32. beträffande snabbare valgenomslag i kommunala styrelser

och nämnder

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K621 antar

förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 12--14 §§,

33. beträffande bordläggning av ärende i nämnd

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 10,

1990/91:K51 yrkande 9 och 1990/91:K59 yrkande 21 antar förslaget

till kommunallag såvitt avser 6 kap. 29 §,

res. 26 (fp, v, mp)

34. beträffande 6 kap. 33 § KL

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K48 yrkande 11

antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 33 §,

res. 27 (mp)

35. beträffande ökat brukarinflytande

att riksdagen avslår motion 1990/91:K57,

res. 28 (v)

36. beträffande 6 kap. 34 § KL

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 11

antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 34 § med

den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 som

Utskottets förslag betecknade lydelse,

res. 29 (m)

37. beträffande 6 kap. 35 § KL

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 20

och propositionen i motsvarande del antar förslaget till

kommunallag såvitt avser 6 kap. 35 § med den ändringen att

paragrafen erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

38. beträffande 6 kap. 37 § KL

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K59 yrkandena 18

och 19 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 37

§,

res. 30 (v)

39. beträffande 6 kap. 38 § KL

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K51 yrkande 8 antar

förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 38 §,

res. 31 (fp, c)

40. beträffande partssammansatta organ

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K55 yrkandena 10

delvis och 11 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 7

kap. 1--7 §§,

res. 32 (c)

41. beträffande närvarorätt för personalföreträdare

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 12,

1990/91:K51 yrkande 11, 1990/91:K55 yrkande 10 delvis och

1990/91:238 yrkande 2 antar förslaget till kommunallag såvitt

avser 7 kap. 8--17 §§,

res. 33 (m, fp, c)

res. 34 (mp)

42. beträffande kvartalsvis ekonomisk uppföljning

att riksdagen avslår motion 1990/91:K55 yrkande 3,

res. 35 (c)

43. beträffande självkostnadsprincipen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K49 yrkande 13,

1990/91:K51 yrkande 12, 1990/91:K59 yrkande 8, 1990/91:K612

yrkande 8 och 1990/91:K613,

res. 36 (m)

res. 37 (v)

res. 38 (mp)

44. beträffande katastrofhjälpslagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 14

och 1990/91:K59 yrkandena 3 och 6 antar förslaget till lag om

rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna

internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd,

res. 39 (m)

res. 40 (v, mp)

45. beträffande vidgning av kommuners och landstings

befogenheter på det internationella området

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 3,

1990/91:K59 yrkandena 5 och 7, 1990/91:K612 yrkande 9,

1990/91:U6 yrkande 5 och 1990/91:U24 yrkande 12,

res. 41 (v, mp)

46. beträffande bistånd till utländska studerande

att riksdagen avslår motion 1990/91:K49 yrkande 15,

res. 42 (m)

47. beträffande utvidgning av Sydafrikalagens

tillämpningsområde

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 2 och

1990/91:K59 yrkande 4,

res. 43 (v, mp)

48. beträffande öppna styrelse-, nämnd- och

utskottssammanträden

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K51 yrkande 13,

1990/91:K55 yrkande 7, 1990/91:K611 yrkande 4, 1990/91:K612

yrkande 6 och 1990/91:K623 yrkande 3,

res. 44 (m, fp, c, mp)

49. beträffande direktvalda kommundelsorgan

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 1,

1990/91:K55 yrkande 4, 1990/91:K58 och 1990/91:K612 yrkande 2,

res. 45 (fp, c, mp)

50. beträffande kommunala förtroendemäns personliga ansvar

för beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K49 yrkande

8, 1990/91:K51 yrkande 14, 1990/91:K55 yrkande 6, 1990/91:K205

yrkandena 10 och 12, 1990/91:K216 yrkande 15 och 1990/91:K316

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

51. beträffande utredning om den kommunala

beskattningsrätten

att riksdagen avslår motion 1990/91:K59 yrkande 22,

res. 46 (v)

52. beträffande utvidgad beskattningsrätt för kommunerna

att riksdagen avslår motion 1990/91:K612 yrkande 7,

res. 47 (mp)

53. beträffande utvärderingar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K49 yrkande 12,

1990/91:K54 yrkande 1, 1990/91:K55 yrkande 2, 1990/91:K59

yrkandena 1 och 2, 1990/91:K611 yrkande 1 samt 1990/91:K628

yrkandena 1 och 2,

res. 48 (c, mp)

res. 49 (fp)

54. beträffande av utskottet föreslagna ändringar i

förslaget till kommunallag

att riksdagen antar förslaget till kommunallag såvitt avser 5

kap. 9 §, 6 kap. 36 §, 8 kap. 17 §, 9 kap. 7 § samt 10 kap. 3, 6

och 12 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 3

som Utskottets förslag betecknade lydelse,

55. beträffande förslaget till kommunallag i övrigt

att riksdagen antar förslaget till kommunallag i den mån det

inte omfattas av vad utskottet i det föregående hemställt,

56. beträffande återstående lagförslag

att riksdagen antar förslagen till lag om ändring i lagen

(1978:234) om trafiknämnd, lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763), lag om ändring i hälsoskyddslagen

(1982:1080), lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125), lag om

ändring i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda m.fl., lag om ändring i räddningstjänstlagen

(1986:1102), lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) samt

lag om ändring i lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763).

Stockholm den 23 maj 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina

Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp),

Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Sören Lekberg (s), Torgny

Larsson (s), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar

(v), Ulla Pettersson (s), Stig Bertilsson (m), Kaj Larsson (s),

Göran Åstrand (m) och Claes Roxbergh (mp).

Reservationer

1. Delning av kommuner (mom. 1)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),

Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Stig Bertilsson (m) och

Göran Åstrand (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet har" och på s. 16 slutar med "och Bo325"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen varit alltför restriktiv i sin

syn på kommundelningar. Enligt utskottets mening bör regeringen

inta en positiv hållning till en kommundelning som begärts av

kommuninvånarna själva, och som princip bör gälla att regeringen

tillåter en sådan delning. Utskottet vill framhålla att en sådan

åtgärd är ett medel att stärka den kommunala demokratin.

Erfarenheterna av de delningar som hittills genomförts är

positiva. I sammanhanget bör erinras om att det under senare år

har aktualiserats ett antal förslag till delningar av kommuner.

I några fall har detta skett efter folkomröstningar eller andra

opinionsyttringar vilka resulterat i ett mycket kraftigt

medborgerligt stöd för delningsförslagen. Vad utskottet här

anfört med anledning av motionerna K55 yrkande 1, K611 yrkande

2, K619 yrkande 1 och Bo325 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande delning av kommuner

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K55

yrkande 1, 1990/91:K611 yrkande 2, 1990/91:K619 yrkande

1 och 1990/91:Bo325 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

2. Stad som benämning på vissa orter (mom. 2)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp),

Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion K623 yrkande

1" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att införandet av det enhetliga

begreppet "kommun" inte innebär hinder för att bruka uttrycket

"stad" i andra sammanhang än när det utgör ett kommunalrättsligt

och administrativt begrepp. I praxis har utvecklingen inte

heller gått mot en utmönstring av stadsbegreppet, utan detta

används inofficiellt på många håll, bl.a. som benämning på den

centrala tätorten i en förutvarande stadskommun. Utskottet anser

det motiverat att nu -- genom en lagändring -- införa möjlighet

för kommun som så önskar att bruka uttrycket stad även som

kommunalrättsligt och administrativt begrepp. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Vad

utskottet här anfört med anledning av motion K623 yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande stad som benämning på vissa orter

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K623 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Kommunal vårdnadsersättning (mom. 4)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c),

Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Frågan huruvida" och på s. 20 slutar med "och K623

yrkande 4" bort ha följande lydelse:

I ett flertal kommuner i landet föreligger ett starkt intresse

för kommunal vårdnadsersättning till föräldrar för vård av eget

barn. I förvaltningsdomstolspraxis anses emellertid sådan

ersättning inte vara förenlig med de kommunala

kompetensbestämmelserna. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att det är angeläget att de hinder som synes

föreligga i fråga om kommuns rätt att utge vårdnadsersättning

genom lagstiftning blir undanröjda. Vad utskottet sålunda anfört

med anledning av motionerna K608 och K623 yrkande 4 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande kommunal vårdnadsersättning

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K608 och

1990/91:K623 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

4. Den kommunala kompetensen i näringsverksamhet (mom.5)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp),

Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet får" och slutar med "och K232 yrkande 2"

bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Som framhållits i motion K51

får de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 7 § kommunallagen om

rätt för kommuner och landsting att driva näringsverksamhet

anses utgöra en vidgning av den kommunala kompetensen på

förevarande område i förhållande till gällande rätt. Utskottet

vill här erinra om att kommuner och landsting enligt gällande

rättspraxis endast medgivits att bedriva näringsverksamhet i den

utsträckning detta är nödvändigt för att garantera

kommunmedlemmarna kommunal service, som annars inte skulle komma

till stånd. För en kodifiering av gällande rätt på förevarande

område fordras att bestämmelserna utformas så att det framgår

att huvudregeln är att kommuner och landsting inte skall driva

näringsverksamhet. Utskottet anser att det aktuella lagrummet

bör ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan i denna

del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande den kommunala kompetensen i

näringsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K51 yrkande 1 och

med anledning av motion 1990/91:K232 yrkande 2 antar förslaget

till kommunallag såvitt avser 2 kap. 7 § med den ändringen att

paragrafen erhåller följande lydelse:

Kommuner och landsting får inte driva näringsverksamhet, dock

med undantag för det fall att sådan verksamhet drivs utan

vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga

anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller

landstinget.

5. Kommuners och landstings möjligheter att vidta allmänt

näringslivsfrämjande åtgärder (mom.6)

Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Vad härefter" och slutar med "motion K49 yrkande 1"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser vidare att de föreslagna bestämmelserna i 2

kap. 8 § första stycket om att kommuner och landsting får

genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet bör

begränsas till att endast avse kommuner. Som framhållits i

motion K49 bör nämligen landstingens verksamhet i princip

begränsas till huvuduppgiften hälso- och sjukvård. Den

föreslagna inskränkningen av landstingens kompetens bör kunna

ses som ett första steg i en översyn av landstingens allmänna

kompetens och ställning. Med hänvisning till det anförda

föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion K49

yrkande 1 antar 2 kap. 8 § första stycket i förslaget till

kommunallag i den lydelse som framgår av utskottets hemställan i

denna del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande kommuners och landstings möjligheter att

vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 1

antar det i propositionen framlagda förslaget till kommunallag

såvitt avser 2 kap. 8 § första stycket med den ändringen att

paragrafen i denna del erhåller följande lydelse:

Kommuner får genomföra åtgärder för att allmänt främja

näringslivet i kommunen.

6. Kommuners och landstings möjligheter att lämna individuellt

näringsidkarstöd (mom.7)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp),

Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet övergår" och på s. 24 slutar med "K51

yrkande 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Vad härefter angår de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 8 §

andra stycket om kommuners och landstings möjligheter att lämna

individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får

utskottet anföra följande. Utskottet delar de bedömningar som

gjorts i motionerna K49 och K51 om att förslaget kommer att

medföra olika negativa effekter och att det därför inte bör

genomföras. Utskottet, som således biträder motionerna K49

yrkande 2 och K51 yrkande 2, anser därför att lagtexten i

lagrummets andra stycke bör utgå.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande kommuners och landstings möjligheter att

lämna individuellt näringsidkarstöd

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K49 yrkande 2

och 1990/91:K51 yrkande 2 avslår det framlagda förslaget till

kommunallag såvitt avser 2 kap. 8 § andra stycket.

7. Turistbefogenhetslagen (mom. 10)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Utskottet får" och slutar med "K59 yrkande 23" bort

ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Utskottet anser i likhet med

vad som förordats i motion K59 att bestämmelserna i den s.k.

turistbefogenhetslagen (1968:131), som för närvarande

bara gäller för kommunerna, bör utvidgas till att även omfatta

landstingen. Utskottet får här hänvisa till de skäl för en sådan

utvidgning som anförts av kommunallagsgruppen och

kommunallagskommittén. Vad utskottet sålunda anfört med

anledning av motion K59 yrkande 23 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande turistbefogenhetslagen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 23

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige

(mom.11)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp),

Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Utskottet har" och slutar med "och K623 yrkande 2"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan det inte anses rimligt att en

kommun, som beslutat sig för att använda beteckningen stad som

benämning på kommunen, inte får använda beteckningen

stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige. Utskottet

anser därför att kommunallagen bör ändras så att detta blir

möjligt. Intresset av ett enhetligt kommunbegrepp kan inte anses

vara så starkt att det utgör något hinder mot en sådan reform.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna K616

och K623 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande stadsfullmäktige som benämning på

kommunfullmäktige

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K616 och

1990/91:K623 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

9. Minskad statlig styrning (mom. 13)

Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "I förevarande" och slutar med "motion K612 yrkande

3" bort ha följande lydelse:

Med anledning av det i motion K612 begärda tillkännagivandet

om att speciallagstiftningen skall minskas inom det kommunala

området får utskottet anföra följande. Som framhållits i

motionen har under senare år den statliga styrningen av

kommunerna ökat. Utskottet delar motionärernas uppfattning att

det nu finns skäl att vidta åtgärder för att minska

speciallagstiftningen inom det kommunala området. Det bör

ankomma på regeringen att utreda frågan och återkomma till

riksdagen med förslag i saken. Vad utskottet sålunda anfört med

anledning av motion K612 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande minskad statlig styrning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K612 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Byggnadsnämndernas samt miljö- och hälsoskyddsnämndernas

ställning (mom.14)

Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Utskottet har" och på s. 36 slutar med "K612 yrkande

4" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion K49 framförda uppfattningen att

det vid utformningen av reglerna gällande den kommunala

nämndorganisationen är nödvändigt med vissa särregler på

byggnads- och miljöområdena för att säkerställa kraven på

rättssäkerhet, integritetsskydd och likabehandling av

kommunmedborgarna. När det gäller byggnadsområdet anser

utskottet det erforderligt att förslaget kompletteras med en

föreskrift om att handläggningen av frågor gällande

tillståndsgivning, förelägganden och tillsyn skall omhänderhas

av en obligatorisk nämnd. Utskottet anser vidare att förslaget

bör kompletteras med särskilda föreskrifter i fråga om sådana

tillsynsuppgifter på miljöområdet där kommunerna enligt lag är

ålagda tillsynsansvar. Enligt utskottet bör sådana frågor

obligatoriskt handhas av en fristående kommunal

miljöövervakningsenhet under en obligatorisk nämnd.

Utskottet anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att

utarbeta ett sådant förslag, vilket bör föreläggas riksdagen i

sådan tid att det hinner träda i kraft samtidigt med det nu

aktuella förslaget till kommunallag. Vad utskottet här anfört

med anledning av motion K49 yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande byggnadsnämndernas samt miljö- och

hälsoskyddsnämndernas ställning

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K49 yrkandena 3

och 4 och med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 6,

1990/91:K50, 1990/91:K54 yrkande 2, 1990/91:K59 yrkande 10,

1990/91:K606 och 1990/91:K612 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Byggnadsnämndernas samt miljö- och hälsoskyddsnämndernas

ställning (mom.14)

Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Utskottet har" och på s. 36 slutar med "K612 yrkande

4" bort ha följande lydelse:

Ett genomförande av förslaget riskerar som framhållits i

motionerna K48 och K59 att få till effekt att kommunernas ansvar

för miljöfrågorna, som under senare år förstärkts, kommer att

försvagas. Till detta kommer att en sammanslagning av miljö- och

hälsoskyddsnämnderna med exempelvis byggnadsnämnderna kan leda

till att olika oförenliga funktioner kommer att handläggas av

samma nämnd, något som kommer att medföra olika negativa, icke

acceptabla effekter. Utskottet anser att 3 kap. i det framlagda

förslaget till kommunallag bör kompletteras med en paragraf av

följande lydelse: "Den nämnd som har ansvaret för tillsynen

enligt miljö- och hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej

vara samma nämnd som har ansvar för planering av

markanvändningen och exploatering av mark, energiförsörjning,

avfallshantering eller annan miljöfarlig verksamhet." Med

hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med

bifall till motionerna K48 yrkande 6 och K59 yrkande 10 och med

anledning av motionerna K49 yrkandena 3 och 4, K50, K54 yrkande

2, K606 och K612 yrkande 4 beslutar om en sådan komplettering av

förslaget.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande byggnadsnämndernas samt miljö- och

hälsoskyddsnämndernas ställning

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K48 yrkande 6

och 1990/91:K59 yrkande 10 samt med anledning av motionerna

1990/91:K49 yrkandena 3 och 4, 1990/91:K50, 1990/91:K54 yrkande

2, 1990/91:K606 och 1990/91:K612 yrkande 4 beslutar att det i 3

kap. i regeringens förslag till kommunallag skall införas en ny

paragraf, 3 a §, med följande lydelse:

Den nämnd som har ansvaret för tillsynen enligt miljö- och

hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej vara samma nämnd som

har ansvar för planering av markanvändningen och exploatering av

mark, energiförsörjning, avfallshantering eller annan

miljöfarlig verksamhet.

12. Beslutanderätten vid fastställande av avgifter och taxor

(mom.16)

Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Som framgått" och slutar med "motion K49 yrkande 6"

bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Som framhållits i motion K49

föreligger för närvarande viss oklarhet beträffande rättsläget i

fråga om möjligheterna för fullmäktige att till nämnd delegera

beslutanderätten i ärenden om fastställande av kommunala

avgifter och taxor. Beslutanderätten i sådana frågor får anses

vara av den vikten att den alltid bör utövas av fullmäktige. Det

anförda innebär att utskottet anser att den i 3 kap. 9 § intagna

uppräkningen av uppgifter som fullmäktige inte äger delegera

till nämnd bör kompletteras med en bestämmelse om att

fullmäktige även beslutar om "fastställande av avgifter och

taxor".

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande beslutanderätten vid fastställande av

avgifter och taxor

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 6

antar förslaget till kommunallag såvitt avser 3 kap. 9 § med

dels den ändringen att lagrummet kompletteras med en ny

punkt 3 av följande lydelse: "fastställande av avgifter och

taxor", dels den ändringen att punkterna 3--7 omnumreras

till 4--8.

13. Kommunal verksamhet -- nämndform huvudregeln (mom.17)

Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Utskottet får" och slutar med "K239 yrkande 1

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Enligt utskottets mening är en

grundläggande utgångspunkt rörande kommunal verksamhet som drivs

genom privaträttsliga organ att den måste bedrivas med yttersta

restriktivitet och under så stor laglig och medborgerlig

kontroll som möjligt. Som understrukits i motion K51 medför

nämligen sådan verksamhet bl.a. att medborgarna får mindre

möjligheter att följa och granska sin kommuns förehavanden. Mot

denna bakgrund är det en klar brist i det föreliggande förslaget

att detta inte innehåller några helt klara uttalanden av

innebörd att huvudregeln på det kommunala området är att

offentlig verksamhet i kommunal regi skall bedrivas i nämndform.

Detta bör riksdagen slå fast genom att godkänna vad

konstitutionsutskottet här anfört med anledning av motionerna

K51 yrkande 4 och K239 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande kommunal verksamhet -- nämndform

huvudregeln

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K51 yrkande

4 och 1990/91:K239 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört.

14. Handlingsoffentligheten i kommunala företag m.m.

(mom.19)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp),

Stig Bertilsson (m), Göran Åstrand (m) och Claes Roxbergh (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "Utskottet får" och på s. 47 slutar med "samt K59

yrkande 12" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Lagrådets förslag om ökad

handlingsoffentlighet innebär en värdefull förbättring i fråga

om insynen i kommunala företag. Utskottet tillstyrker införandet

av en regel enligt vilken allmänheten ges rätt att ta del av

handlingar hos ett kommunalt företag -- oavsett om det är fråga

om ett helägt eller delägt företag -- enligt de grunder som

gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap.

tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100).

Utskottet anser vidare att fullmäktige i såväl helägda som

delägda företag skall fastställa det kommunala ändamålet med

verksamheten och se till att fullmäktige får yttra sig innan

sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet

eller annars av större vikt fattas. Vad angår

styrelserepresentationen i delägda kommunala företag anser

utskottet att den frågan bör avgöras med hänsyn till

andelsförhållandena, om samtliga delägare är offentliga,

verksamhetens art och omständigheterna i övrigt. Utskottet är

alltså i den delen inte berett att godta förslaget av lagrådet

om att fullmäktige även i delägda företag skall utse samtliga

styrelseledamöter. Det ovan anförda innebär sammanfattningsvis

att utskottet anser att samma regler skall gälla för helägda och

delägda företag utom såvitt avser frågan om fullmäktiges

utseende av styrelseledamöter.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

handlingsoffentligheten m.m. i kommunala företag regleras genom

en paragraf, vilken skall betecknas 3 kap. 17§. Utskottet

biträder lagrådets förslag till övergångsbestämmelse. Utskottets

lagtextförslag framgår av utskottets hemställan i denna del.

Genom det anförda har motionerna K48 yrkande 7 och K51 yrkandena

3 och 5 delvis blivit tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande handlingsoffentligheten i kommunala företag

m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen i nu aktuella

delar och med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande 7 och

1990/91:K51 yrkandena 3 och 5 beslutar dels att 3 kap. 16

och 17 §§ i förslaget till kommunallag skall ersättas av en

paragraf, 3 kap. 17§, med följande lydelse, dels att

punkten 5. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall

ha följande lydelse:

3 kap. 17 §

Innan en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en

kommunal angelägenhet till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en

ekonomisk eller ideell förening eller en stiftelse skall

fullmäktige

1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,

2. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i

verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av

större vikt fattas, samt

3. besluta att allmänheten har rätt att ta del av handlingar

hos företaget enligt de grunder som gäller för allmänna

handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och

sekretesslagen (1980:100).

Fullmäktige skall även utse styrelseledamöter och minst en

revisor. Om kommunen eller landstinget i företaget bestämmer

tillsammans med någon annan skall vad nu sagts gälla efter vad

som är rimligt med hänsyn till andelsförhållandena,

verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.

P. 5. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

5. Om en kommun eller ett landsting före den 1 januari 1992

har överlämnat vården av en kommunal angelägenhet till ett

bolag, en förening eller en stiftelse, skall föreskrifterna i 3

kap. 17§ tillämpas från och med den 1 januari 1993, när fråga

är om ett aktiebolag i vilket kommunen eller landstinget

bestämmer ensam eller en stiftelse som har kommunen eller

landstinget som ensam stiftare och från och med den 1 januari

1995 i övrigt.

15. Ledighet från anställning (mom.21)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49

börjar med "Mot angiven" och slutar med "yrkande 14 och K602"

bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått framhöll

föredragande statsrådet i den proposition (prop. 1975/76:187)

som den gällande lagstiftningen på området baserar sig på att

han skulle följa utvecklingen på området och att han, om

erfarenheterna visade att mera detaljerade lagregler var att

föredra, skulle återkomma till frågan. Enligt utskottets mening

är de problem som tagits upp i motionerna K59 och K602 av det

slaget att kompletterande lagstiftning nu är påkallad. Utskottet

anser att regeringen bör utarbeta förslag varigenom anställda

med skiftestjänstgöring garanteras erforderlig ledighet för

politiska förtroendeuppdrag. Vad utskottet här anfört med

anledning av motionerna K59 yrkande 14 och K602 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande ledighet från anställning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K59 yrkande

14 och 1990/91:K602 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

16. Ekonomiska förmåner (mom.22)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Ylva Annerstedt

(fp) och Bengt Kindbom (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51

börjar med "Utskottet får" och slutar med "och K620 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Erfarenheterna av den år 1983

införda möjligheten för kommuner och landsting att ersätta sina

förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst är mycket blandade,

och ett flertal negativa effekter har uppmärksammats. Att uppnå

den eftersträvade rättvisan har t.ex. inte varit möjligt för

vissa grupper som studerande och pensionärer. Utskottet är

därför i likhet med vad som yrkats i motion K51 och vad som

anförts i motion K55 tveksamt till att nu införa en ordning som

innebär att denna ersättningsform skall vara obligatorisk.

Enligt utskottets mening är det mycket som talar för att andra

ersättningsformer, t.ex. enhetliga arvoden, bör vara tillåtna.

Såsom förordats i motion K51 bör därför kommunerna även i

fortsättningen ha rätt att bestämma i vilken form ersättning

till förtroendemän skall utgå. De föreslagna reglerna i 3 kap.

12--15 §§ bör därför utgå. Riksdagen bör vidare uppdra åt

regeringen att skyndsamt utarbeta förslag i enlighet med det

anförda.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande ekonomiska förmåner

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K51 yrkande 7

och med avslag på motionerna 1990/91:K59 yrkande 15,

1990/91:K604 och 1990/91:K620 dels avslår det framlagda

förslaget till kommunallag såvitt avser 4 kap. 12--15 §§,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

17. Ekonomiska förmåner (mom.22)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51

börjar med "Utskottet får" och slutar med "och K620 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Utskottet är inte berett att

godta förslaget om ett ersättningssystem som föreskriver att

kommunerna och landstingen skall utge ersättning för förlorad

arbetsförtjänst i enlighet med av fullmäktige beslutade grunder.

Såsom framhållits i motion K59 bör i stället -- av rättviseskäl

-- införas ett system som är enhetligt för hela riket och som

baseras på principen lika arvode för lika uppdrag. Med

hänvisning till det anförda förordar utskottet att de föreslagna

reglerna i 4 kap. 12--15 §§ avslås samt att regeringen

återkommer till riksdagen med ett nytt förslag i enlighet med

det anförda.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande ekonomiska förmåner

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K59 yrkande 15

och med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 7, 1990/91:K604

och 1990/91:K620 dels avslår det framlagda förslaget till

kommunallag såvitt avser 4 kap. 12--15 §§, dels som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Närvarorätt -- inskränkning av 4 kap. 23 § KL (mom.23)

Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54

börjar med "Utskottet får anföra" och slutar med "K49 yrkande 9

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion K49 framförda uppfattningen att

det av i motionen angivna principiella skäl inte bör finnas

möjlighet att tillerkänna förtroendevalda av aktuellt slag

yttranderätt och rätt att få sin mening antecknad till

protokollet. Bestämmelserna härom i 4 kap. 23 § bör därför utgå.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande närvarorätt -- inskränkning av 4 kap. 23 §

KL

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 9

antar det framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 4

kap. 23 § med den ändringen att orden "och delta i

överläggningarna men inte i besluten. Beslutet får även

innefatta att den förtroendevalde skall ha rätt att få sin

mening antecknad i protokollet." utgår ur lagrummet.

19. Närvarorätt -- kompletterande bestämmelser (mom.24)

Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54

börjar med "Utskottet får med" och på s. 55 slutar med "K59

yrkande 16" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Utskottet anser i likhet med

den ståndpunkt som intagits i motionerna K48 och K59 att det av

kommunaldemokratiska skäl är angeläget att mindre partier, vilka

erhållit mandat i fullmäktige men som inte är företrädda i

styrelsen, tillerkänns en observatörsplats i styrelsen.

Innehavare av sådan plats bör -- såsom kommunallagskommittén

föreslog -- ges rätt att delta i överläggningarna och få sin

mening antecknad i protokollet. Utskottet förordar att förslaget

till kommunallag kompletteras med en ny paragraf, 4 kap. 23 a §,

av den lydelse som föreslagits i motion K48.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande

lydelse:

24. beträffande närvarorätt -- kompletterande bestämmelser

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K48 yrkande 4,

med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 16 och med avslag på

motion 1990/91:K55 yrkande 9 beslutar att det i 4 kap. i

förslaget till kommunallag omedelbart före rubriken Borgarråd

skall införas en ny paragraf, 4 kap. 23 a §, med följande

lydelse:

Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är

företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller

suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid

styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna, men inte

i besluten. Ledamoten eller suppleanten har i sådant fall också

rätt att få sin mening antecknad till protokollet.

Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.

20. Närvarorätt -- kompletterande bestämmelser (mom.24)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54

börjar med "Utskottet får med" och på s. 55 slutar med "K59

yrkande 16" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Enligt utskottets mening är det

av olika skäl mindre lämpligt att bestämmelserna i förslagets 4

kap. 23 § om närvarorätt utnyttjas för att inrätta s.k.

insynsplatser i styrelsen för mindre partier. Såsom förordats i

motion K55 bör i stället i en ny paragraf i förslaget tas in

bestämmelser särskilt avsedda för sådana partier. Innehavare av

sådan insynsplats bör dock inte ges yttranderätt eller rätt att

anteckna sin mening till protokollet. Utskottet förordar att

förslaget till kommunallag kompletteras med en ny paragraf, 4

kap. 23 a §, av den lydelse som föreslagits i motionen.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande

lydelse:

24. beträffande närvarorätt -- kompletterande bestämmelser

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkande 9 och

med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 4 och 1990/91:K59

yrkande 16 beslutar att det i 4 kap. i förslaget till

kommunallag omedelbart före rubriken Borgarråd skall införas en

ny paragraf, 4 kap. 23 a §, med följande lydelse:

Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är

företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller

suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid

styrelsens sammanträden men ej rätt att delta i överläggningarna

eller få sin mening antecknad till protokollet.

Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.

21. Initiativrätt i fullmäktige (mom.26)

Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57

börjar med "Enligt utskottets mening" och på s. 58 slutar med

"motion K51 yrkande 10" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion K51 framförda uppfattningen att

nämnd som är direkt underställd fullmäktige -- t.ex. en

kommundelsnämnd -- alltid bör ha initiativrätt i fullmäktige. En

komplettering av lagrummet i angivet hänseende bör därför ske.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen

med bifall till motion K51 yrkande 10 antar 5 kap. 24 § i

förslaget till kommunallag i den lydelse som framgår av

utskottets hemställan.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande initiativrätt i fullmäktige

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K51 yrkande 10

antar förslaget till kommunallag såvitt avser 5 kap. 24 § med

den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:

Fullmäktige får föreskriva att en lokal nämnd eller en nämnd

som är underställd en annan nämnd inte får väcka ärenden i

fullmäktige, dock endast under förutsättning att nämnden i fråga

inte är direkt underställd fullmäktige.

22. Kommunala folkomröstningar (mom.28)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),

Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Stig Bertilsson (m),

Göran Åstrand (m) och Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkandena 2 och 3

avslås" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det föreligger

ett behov av att införa särskilda förfaranderegler m.m. för

kommunala folkomröstningar. En viktig fråga är därvid vad som

skall fordras för att utlösa en omröstning. En annan viktig

fråga gäller kommuns skyldighet att informera kommuninvånare om

de olika alternativ som är föremål för omröstning i kommunen.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag i angivna frågor.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna K48 yrkande

8, K49 yrkande 10, K55 yrkande 5, K611 yrkande 3 och K619

yrkandena 2 och 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande kommunala folkomröstningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande

8, 1990/91:K49 yrkande 10, 1990/91:K55 yrkande 5, 1990/91:K611

yrkande 3 och 1990/91:K619 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag

(mom.29)

Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp), Bo Hammar (v) och

Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "delar tillstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är en brist

i den medborgerliga insynen i kommunala företag att det inte

föreligger möjligheter till parlamentarisk kontroll i form av

interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag.

Utskottet har svårt att se att några principiella invändningar

kan resas mot en ordning som innebär att fullmäktigeledamöter

får ställa interpellationer till ordföranden i styrelsen för ett

kommunalt företag eller annan lämplig företrädare för företaget

som fullmäktige bestämmer. Utskottet anser att 5 kap. 52 § i

förslaget till kommunallag bör kompletteras med bestämmelser

härom. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med anledning av motionerna K51 yrkande 6 och K59

yrkande 13 antar 5 kap. 52 § i förslaget till kommunallag i den

lydelse som framgår av utskottets hemställan i denna del.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande interpellationsrätt gentemot ansvariga i

kommunala företag

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K51 yrkande

6 och 1990/91:K59 yrkande 13 antar förslaget till kommunallag

såvitt avser 5 kap. 52 § med den ändringen att paragrafen

erhåller följande lydelse:

Interpellationer får ställas av ledamöterna och riktas till

ordföranden i en nämnd eller en fullmäktigberedning, till de

förtroendevalda i övrigt som fullmäktige bestämmer samt till

ordföranden i styrelsen för sådant företag som avses i 3 kap.

17--18 §§. Efter medgivande av fullmäktige får interpellation

även ställas till annan ledamot av sådan styrelse.

I Stockholms kommun får dock interpellationer ställas bara

till borgarråden.

24. Minsta antalet ledamöter i styrelsen (mom.30)

Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v) och

Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63

börjar med "Utskottet får" och slutar med "yrkande 8 avslås"

bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Utskottet delar bedömningen i

motion 1990/91:K55 att fem ledamöter i styrelsen utgör ett

alltför litet antal för att ge en god proportionell fördelning.

Utskottet, som kan instämma i de i motionen anförda skälen för

att öka minimiantalet ledamöter från fem till nio, föreslår att

det aktuella lagrummet ges den lydelse som framgår av utskottets

hemställan i denna del.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande

lydelse:

30. beträffande minsta antalet ledamöter i styrelsen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkande 8

antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 9 § med den

ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:

Ledamöter och ersättare i en nämnd väljs av fullmäktige till

det antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet

ledamöter inte vara färre än nio och antalet ersättare bör vara

lika stort som antalet ledamöter.

Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige

bestämma i vilken ordning som de skall tjänstgöra.

25. Ersättarnas rättigheter (mom.31)

Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 9 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion K48 framförda uppfattningen att

förslaget bör kompletteras med bestämmelser som ger ersättare av

aktuellt slag rätt att delta i överläggningarna och få sin

mening antecknad i protokollet. Utskottet, som tillstyrker

förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 10 §, föreslår

beträffande 6 kap. 11 § att den paragrafen ges den lydelse som

framgår av utskottets hemställan i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande ersättarnas rättigheter

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K48 yrkande 9

antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 10 och 11

§§ med den ändringen att sistnämnda paragraf erhåller följande

lydelse:

Även de ersättare som inte tjänstgör får närvara vid

nämndernas sammanträden och skall underrättas om tid och plats

för sammanträdena.

Ersättarna har rätt att delta i överläggningarna och få sin

mening antecknad i protokollet.

26. Bordläggning av ärende i nämnd (mom.33)

Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp), Bo Hammar (v) och

Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar

med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 21 avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att de skäl som åberopats i ovannämnda

motioner till stöd för införande av den förordade

minoritetsregeln har bärkraft. Utskottet föreslår att lagrummet

i fråga ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan i

här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande

lydelse:

33. beträffande bordläggning av ärende i nämnd

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K48 yrkande

10, 1990/91:K51 yrkande 9 och 1990/91:K59 yrkande 21 antar

förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 29 § med den

ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:

Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en

tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning av

tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet.

27. 6 kap. 33 § KL (mom.34)

Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "K48 yrkande 11

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion K48 framförda uppfattningen att

det är en brist att det föreliggande förslaget inte gör det

möjligt för en nämnd att delegera beslut till särskilda

brukarorgan. Förslaget bör därför kompletteras med bestämmelser

som gör detta möjligt. Utskottet föreslår att det aktuella

lagrummet ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan i

här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande

lydelse:

34. beträffande 6 kap. 33 § KL

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K48 yrkande 11

antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 33 § med

den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:

En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller

ersättare eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget

eller åt ett särskilt brukarorgan att besluta på nämndens vägnar

i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i

de fall som avses i 34 §.

28. Ökat brukarinflytande (mom. 35)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68

börjar med "Med anledning" och på s. 69 slutar med "motionen

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Vad härefter angår motion K57 får utskottet anföra följande.

Som framhållits i motionen krävs det för att den offentliga

verksamheten skall kunna utvecklas att den blir en gemensam

angelägenhet för alla de människor som är berörda. Mot denna

bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att det är en

brist att det framlagda förslaget inte ger möjlighet att

delegera beslut till grupper av brukare eller till några

brukarsammansatta organ. Utskottet anser att regeringen

skyndsamt bör komplettera förslaget till kommunallag i nu

angivet hänseende, varvid bör övervägas den modell som lagts

fram i ungdomskommitténs nyligen avgivna betänkande, Ungdom och

makt (SOU 1991:12). Vad utskottet sålunda anfört med anledning

av motion K57 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande

lydelse:

35. beträffande ökat brukarinflytande

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K57 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. 6 kap. 34 § KL (mom. 36)

Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69

börjar med "I propositionen" och slutar med "framlagda förslag"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med den i motion K49 framförda

uppfattningen att motiven till förevarande lagrum inte med

tillräcklig tydlighet klargör gränsdragningen mellan beslut och

ren verkställighet. Enligt utskottets mening bör saken lösas

genom att riksdagen uppdrar åt regeringen att föranstalta om

erforderliga kompletteringar och att därefter återkomma till

riksdagen med förslag i saken i sådan tid att detta hinner träda

i kraft samtidigt med det nu aktuella förslaget till

kommunallag. Vad utskottet här anfört med anledning av motion

K49 yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande

lydelse:

36. beträffande 6 kap. 34 § KL

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K49 yrkande 11

och propositionen i här aktuell del dels avslår förslaget

till kommunallag såvitt avser 6 kap. 34 §, dels som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. 6 kap. 37 § KL (mom. 38)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72

börjar med "I motion K59" och slutar med "och 19 avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion K59 att förslaget om rätt

i vissa fall för förvaltningschef till vidaredelegering kan leda

till oklara ansvarsförhållanden. Utskottet anser i likhet med

motionärerna att riksdagen bör avslå förslaget i här aktuell

del. Som framhållits i motionen bör delegering alltid ske direkt

till dem som skall fatta beslut i det delegerade ärendet. Detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande

lydelse:

38. beträffande 6 kap. 37 § KL

att riksdagen dels med bifall till motion 1990/91:K59

yrkande 18 avslår förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap.

37 §, dels med bifall till motion 1990/91:K59 yrkande 19 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. 6 kap. 38 § KL (mom. 39)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Ylva Annerstedt

(fp) och Bengt Kindbom (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 8

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att det i det lagstiftningsärendet

förelåg en gemensam reservation (m, fp, c) i vilken bl.a.

hävdades att konsekvenserna av ett ökat s.k. brukarinflytande

inte blivit tillräckligt klarlagda i den då aktuella

propositionen och att förslaget därför inte borde antas.

Erfarenheterna av reglerna om brukarmedverkan, vilka nu alltså

tillämpats i drygt tre år, bekräftar vad som hävdats i motion

K51, nämligen att begreppet brukare inte är avgränsat på ett

godtagbart sätt och att tillräcklig klarhet inte föreligger i

frågan om vilken rättsverkan ett beslut har som fattats

tillsammans med brukare. Mot denna bakgrund anser utskottet i

likhet med motionärerna att riksdagen bör avslå förslaget i här

aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande

lydelse:

39. beträffande 6 kap. 38 § KL

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K51 yrkande 8

avslår förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 38 §.

32. Partssammansatta organ (mom.40)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "och 11 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionen gjorda bedömningen att de

aktuella bestämmelserna inte fyller något behov och att

riksdagen därför bör avslå förslaget i denna del. Detta leder i

sin tur till en följdändring i 3 kap. 6 § i förslaget till

kommunallag. Utskottet biträder vidare införandet av den i

motionen föreslagna övergångsbestämmelsen. Utskottets förslag

till lagtext i sistnämnda båda hänseenden framgår av utskottets

hemställan i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande

lydelse:

40. beträffande partssammansatta organ

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkandena 10

delvis och 11 dels avslår det framlagda förslaget till

kommunallag såvitt avser 7 kap. 1--7 §§, dels antar

förslaget till kommunallag såvitt avser 3 kap. 6 § med den

ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:

Om utskott och nämndberedningar finns det särskilda

föreskrifter i denna lag.

dels beslutar att det i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till förslaget till kommunallag skall

införas en ny punkt, 9, med följande lydelse:

9. För partssammansatta organ som inrättats med stöd av

kommunallagen (1977:179) och som omfattas av kollektivavtal

skall vad som föreskrivs om sådana organ i 3 a kap.

kommunallagen (1977:179) äga tillämpning intill dess att avtalet

upphört att gälla.

33. Närvarorätt för personalföreträdare (mom.41)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),

Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Stig Bertilsson (m) och

Göran Åstrand (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74

börjar med "Utskottet får" och slutar med "tillstyrka förslaget"

bort ha följande lydelse:

Genom lagstiftningen om närvarorätt för personalföreträdare i

kommunala nämnder har de fackliga organisationerna getts en

särställning som från olika synpunkter är principiellt

oacceptabel. Enligt utskottets mening går det inte att motivera

att dessa organisationer skall vara berättigade till

representation i nämnder och styrelser. Lagstiftningen har

vidare medfört en extra ekonomisk belastning för kommunerna och

en ökad byråkrati. Sammanfattningsvis anser utskottet att

reformen har inneburit ett allvarligt ingrepp i den politiska

demokratin. Med hänvisning till det anförda förordar utskottet

att riksdagen -- med bifall till motionerna K48 yrkande 12, K51

yrkande 11, K55 yrkande 10 delvis och K238 yrkande 2 -- avslår

förslaget i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande

lydelse:

41. beträffande närvarorätt för personalföreträdare

att riksdagen med bifall till motionerna 1990:K48 yrkande 12,

1990/91:K51 yrkande 11, 1990/91:K55 yrkande 10 delvis och

1990/91:K238 yrkande 2 avslår det framlagda förslaget till

kommunallag såvitt avser 7 kap. 8--17 §§.

34. Närvarorätt för personalföreträdare (mom.41)

Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74

börjar med "Utskottet får" och slutar med "tillstyrka förslaget"

bort ha följande lydelse:

Genom lagstiftningen om närvarorätt för personalföreträdare i

kommunala nämnder har de fackliga organisationerna getts en

särställning som från olika synpunkter är principiellt

oacceptabel. Enligt utskottets mening går det inte att motivera

att dessa organisationer skall vara berättigade till

representation i nämnder och styrelser men inte vissa partier

invalda i fullmäktige. Med hänvisning till det anförda förordar

utskottet att riksdagen -- med bifall till motionerna K48

yrkande 12, K51 yrkande 11, K55 yrkande 10 delvis och K238

yrkande 2 -- avslår förslaget i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande

lydelse:

41. beträffande närvarorätt för personalföreträdare

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K48 yrkande

12, 1990/91:K51 yrkande 11, 1990/91:K55 yrkande 10 delvis och

1990/91:K238 yrkande 2 avslår det framlagda förslaget till

kommunallag såvitt avser 7 kap. 8--17 §§.

35. Kvartalsvis ekonomisk uppföljning (mom.42)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76

börjar med "Utskottet tar" och på s. 77 slutar med "motion K55

yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet får med anledning av det i motion K55 framställda

önskemålet om att kommunala nämnder varje kvartal skall lämna

fullmäktige en delårsredovisning över sin medelsförvaltning m.m.

anföra följande. Utskottet delar motionärernas uppfattning att

vissa av inslagen i förslaget till kommunallag medför ett ökat

behov för fullmäktiges ledamöter att från nämnderna få

regelbundna redovisningar över deras verksamhet. Utskottet, som

får hänvisa till vad som i frågan anförts i motionen, föreslår

att riksdagen ställer sig bakom ett uttalande till regeringen om

att nämnderna varje kvartal till fullmäktige bör avge

delårsredovisningar över sin verksamhet.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande

lydelse:

42. beträffande kvartalsvis ekonomisk uppföljning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Självkostnadsprincipen (mom.43)

Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80

börjar med "Allmänt delar" och slutar med "och K613" bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer i ställningstagandet i propositionen att

det föreligger ett behov att förtydliga självkostnadsprincipens

innebörd. Med hänsyn till principens centrala roll inom

kommunalförvaltningen är det såsom framhålls i motion K49

angeläget att den lagfästs, varvid utgångspunkten bör vara att

någon ändring av gällande rättsläge inte skall ske. Bestämmelser

i ämnet bör inflyta i 2 kap. i förslaget till kommunallag.

Utskottet anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att

utarbeta ett sådant förslag, vilket bör föreläggas riksdagen i

sådan tid att det hinner träda i kraft samtidigt med det nu

aktuella förslaget till kommunallag. Vad utskottet här anfört

med anledning av motion K49 yrkande 13 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande

lydelse:

43. beträffande självkostnadsprincipen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 13

och med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 12, 1990/91:K59

yrkande 8, 1990/91:K612 yrkande 8 och 1990/91:K613 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Självkostnadsprincipen (mom. 43)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80

börjar med "Allmänt delar" och slutar med "och K613" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den i motion K59 framförda uppfattningen att

det pågående utredningsarbetet om självkostnadsprincipen bl.a.

bör leda till att denna princip avskaffas i kommunal verksamhet

som är konkurrensutsatt. Som framhållits i motionen är det

nämligen i vissa verksamheter av stor vikt att möjlighet finns

att generera överskott, som kan användas för framtida

investeringar. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av

motion K59 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande

lydelse:

43. beträffande självkostnadsprincipen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K59 yrkande 8 och

med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 13, 1990/91:K51

yrkande 12, 1990/91:K612 yrkande 8 och 1990/91:K613 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

38. Självkostnadsprincipen (mom. 43)

Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80

börjar med "Allmänt delar" och slutar med "och K613" bort ha

följande lydelse:

Det pågående utredningsarbetet om självkostnadsprincipen bör

innefatta en prövning av om kommunerna skall ges möjlighet att

under vissa speciella förutsättningar kunna få avvika från den

s.k. självkostnadsprincipen. Därvid bör övervägas vissa av de i

motion K612 framförda förslagen vilka syftar till att bekämpa

olika miljöproblem. I förevarande sammanhang märks särskilt ett

förslag om att kommunerna vid sin prissättning på energi ges

möjlighet att avvika från självkostnadsprincipen för att

därigenom kunna påverka konsumtionen och på så sätt kunna

förverkliga kommunernas energiplanering.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande

lydelse:

43. beträffande självkostnadsprincipen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K612 yrkande 8

och med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 13, 1990/91:K51

yrkande 12, 1990/91:K59 yrkande 8 och 1990/91:K613 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

39. Katastrofhjälpslagen (mom.44)

Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82

börjar med "Utskottet får" och på s. 83 slutar med "Förslaget

tillstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Som framhållits i motion K49

innebar redan den gällande s.k. katastrofhjälpslagen ett avsteg

från principen att det är staten som skall handha utrikes- och

biståndspolitiken. Utskottet delar motionärernas uppfattning att

en ytterligare utvidgning av kommunernas kompetens på

förevarande område inte är acceptabel, varför riksdagen bör

avslå det nu framlagda förslaget.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande

lydelse:

44. beträffande katastrofhjälpslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 14

och med avslag på motion 1990/91:K59 yrkandena 3 och 6 avslår

förslaget till lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga

kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat

humanitärt bistånd.

40. Katastrofhjälpslagen (mom.44)

Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82

börjar med "Utskottet får" och på s. 83 slutar med "Förslaget

tillstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Utskottet delar den i motion

K59 framförda uppfattningen att det föreliggande förslaget är

alltför restriktivt genom att det inte möjliggör för kommuner

och landsting att även lämna katastrofhjälp i form av ekonomiskt

stöd. Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning att

bestämmelserna om katastrofhjälp har sådant informationsintresse

att detta motiverar ett införande av dessa i kommunallagen. Med

hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår det nu framlagda förslaget samt uppdrar åt regeringen att

utarbeta ett nytt förslag i enlighet med de i det föregående

angivna riktlinjerna. Förslaget bör föreläggas riksdagen i sådan

tid att det hinner träda i kraft samtidigt med det nu aktuella

förslaget till kommunallag. Vad utskottet här anfört med

anledning av motion K59 yrkandena 3 och 6 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande

lydelse:

44. beträffande katastrofhjälpslagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K59 yrkandena 3

och 6 och med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 14 dels

avslår det framlagda förslaget till lag om rätt för kommuner,

landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell

katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd, dels som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

41. Vidgning av kommuners och landstings befogenheter på det

internationella området

(mom. 45)

Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84

börjar med "Utskottet får" och på s. 85 slutar med "U24 yrkande

12" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna det angeläget att

den kommunala kompetensen vidgas till att bl.a. omfatta

opinions- och solidaritetsyttringar av i motionerna angivet

slag. Vidare bör möjlighet införas för kommun som så önskar att

förklara sig som kärnvapenfri zon. Det bör ankomma på regeringen

att utarbeta sådana förslag. Vad utskottet sålunda anfört med

anledning av motionerna K48 yrkande 3, K59 yrkandena 5 och 7,

K612 yrkande 9, U6 yrkande 5 och U24 yrkande 12 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande

lydelse:

45. beträffande vidgning av kommuners och landstings

befogenheter på det internationella området

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande

3, 1990/91:K59 yrkandena 5 och 7, 1990/91:K612 yrkande 9,

1990/91:U6 yrkande 5 och 1990/91:U24 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Bistånd till utländska studerande (mom.46)

Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85

börjar med "Utskottet får" och slutar med "motion K49 yrkande

15" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Såsom framhållits i motion K49

föreslog kommunallagskommittén att lagen (1962:638) om rätt för

kommun att bistå utländska studerande skulle upphävas. Utskottet

delar kommitténs och motionärernas bedömning att något behov av

lagen inte längre föreligger. Lagen bör därför upphävas.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande

lydelse:

46. beträffande bistånd till utländska studerande

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 15

upphäver lagen (1962:638) om rätt för kommun att bistå utländska

studerande.

43. Utvidgning av Sydafrikalagens tillämpningsområde

(mom.47)

Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86

börjar med "Utskottet får" och slutar med "K59 yrkande 4" bort

ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. I motionerna K48 och K59 begärs

att Sydafrikalagens tillämpningsområde utvidgas så att kommuner

och landsting ges möjlighet att fatta beslut om att ej sluta

avtal med företag som har affärsrelationer, investeringar eller

handel med Sydafrika. Enligt motionerna bör detsamma gälla i

fråga om dotterföretag till sådana företag. Utskottet, som inte

anser att de skäl mot en sådan utvidgning som anförts i

propositionen äger bärkraft, anser det angeläget att regeringen

skyndsamt utarbetar förslag i enlighet med vad som begärts i

motionerna. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av

motionerna K48 yrkande 2 och K59 yrkande 4 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande

lydelse:

47. beträffande utvidgning av Sydafrikalagens

tillämpningsområde

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande

2 och 1990/91:K59 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

44. Öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden (mom. 48)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),

Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Stig Bertilsson (m),

Göran Åstrand (m) och Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88

börjar med "Utskottet har" och slutar med "K623 yrkande 3" bort

ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. I motionerna i förevarande

avsnitt tas upp viktiga offentlighetsfrågor gällande kommunala

nämnd- och utskottssammanträden. Enligt utskottets mening är

tiden nu mogen för att göra det möjligt för kommun eller nämnd

att besluta om helt eller delvis öppna sammanträden i ärenden

som inte rör myndighetsutövning mot enskilda. En sådan

offentlighet skulle öka medborgarnas insyn i den

kommunalpolitiska processen och öka intresset för de beslut som

fattas. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att nu skyndsamt

utarbeta ett förslag i enlighet med det anförda. Vad utskottet

sålunda anfört med anledning av motionerna K51 yrkande 13, K55

yrkande 7, K611 yrkande 4, K612 yrkande 6 och K623 yrkande 3 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande

lydelse:

48. beträffande öppna styrelse-, nämnd- och

utskottssammanträden

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K51 yrkande

13, 1990/91:K55 yrkande 7, 1990/91:K611 yrkande 4, 1990/91:K612

yrkande 6 och 1990/91:K623 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Direktvalda kommundelsorgan (mom.49)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Ylva Annerstedt

(fp), Bengt Kindbom (c) och Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90

börjar med "Utskottet får" och slutar med "K612 yrkande 2" bort

ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. I motionerna har begärts en

lagändring som möjliggör direktvalda kommundelsorgan. Utskottet

delar inte den i propositionen redovisade synen på frågan utan

anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att en

lagstiftning införs som tillåter direktvalda kommunala organ av

i motionerna angivna slag. En sådan ordning innebär bl.a. att

ytterligare ett steg tas för att öka det lokala ansvarstagandet

och engagemanget. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att nu

skyndsamt utarbeta ett förslag i enlighet med det anförda. Vad

utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna K48 yrkande

1, K55 yrkande 4, K58 och K612 yrkande 2 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande

lydelse:

49. beträffande direktvalda kommundelsorgan

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande

1, 1990/91:K55 yrkande 4, 1990/91:K58 och 1990/91:K612 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Utredning om den kommunala beskattningsrätten (mom.51)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93

börjar med "I motion K59" och slutar med "K59 yrkande 22" bort

ha följande lydelse:

Utskottet får med anledning av vad som anförts i motion K59

anföra följande. I motionen har belysts vissa av de konsekvenser

som det av riksdagen under 1989/90 års riksmöte beslutade

kommunala skattestoppet medfört och som inneburit ett betydande

ingrepp i det kommunala självstyret. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att regeringen bör tillkalla en

utredning som skall ges det uppdrag som angivits i motionen. Vad

utskottet sålunda anfört med anledning av motion K59 yrkande 22

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande

lydelse:

51. beträffande utredning om den kommunala

beskattningsrätten

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 22

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

47. Utvidgad beskattningsrätt för kommunerna (mom.52)

Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93

börjar med "Utskottet får" och slutar med "K612 yrkande 7" bort

ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått framförs i

motion K612 olika förslag om utvidgad kommunal beskattningsrätt.

Bl.a. förordar motionärerna att direktvalda kommundelsnämnder

skall förses med egna ekonomiska resurser och viss egen

beskattningsrätt samt att kommunerna ges möjlighet att införa

olika miljöavgifter. Utskottet delar motionärernas uppfattning

att riksdagen bör uppdra åt regeringen att utarbeta förslag om

utvidgad beskattningsrätt i enlighet med vad som anförts i

motionen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion

K612 yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande

lydelse:

52. beträffande utvidgad beskattningsrätt för kommunerna

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K612 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Utvärderingar m.m. (mom. 53)

Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c) och Claes Roxbergh (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96

börjar med "Utskottet får" och slutar med "K628 yrkandena 1 och

2" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Den kommunala självstyrelsen

har en lång tradition och en stark förankring i vårt land där

grundidén är en styrelse av folket, genom folket, för folket.

Detta manifesteras även i regeringsformens portalparagraf i

vilken det sägs att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom

ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom

kommunal självstyrelse.

Under efterkrigstiden har antalet kommuner reducerats

drastiskt med åtföljande minskning av antalet kommunalt

förtroendevalda. Det naturliga nätverk som tidigare fanns i

många kommuner mellan förtroendevalda och väljare har brutits.

Den vardagliga kontakt med såväl kommunens tjänstemän som dess

politiska företrädare som tidigare fanns upphörde.

Den fria nämndorganisationen kan komma att medföra en stark

centralisering av den kommunala politiska makten till ett litet

antal förtroendevalda.

I en starkt centraliserad organisation finns risker för att

det politiska inflytandet minskar och att makten överlämnas till

förvaltningen. Detta gäller i de fall en kommun beslutar att

begränsa sin nämndorganisation till ett fåtal nämnder.

Vilka nämnder som kommunerna behöver inrätta avgörs

självständigt av varje kommun. Enligt utskottet får detta dock

inte leda till att all verksamhet koncentreras till styrelsen

eller till ett par tre nämnder i kommunen. Respekten för

reglerna om sekretess och opartiskhet vid handläggning av

förvaltningsärenden måste upprätthållas. Detsamma gäller för det

demokratiska kravet att möjlighet till direkt medverkan i det

kommunala arbetet inte får inskränkas till en alltför snäv krets

av medborgare. Om en sådan inskränkning sker innebär det

nämligen en allvarlig begränsning av den kommunala demokratin.

Den skulle också leda till att svårigheterna att rekrytera

kommunala förtroendemän ytterligare accentueras. Med ett litet

antal aktiva i den kommunala verksamheten försvåras också

informationen till de politiska organisationerna och till

allmänheten.

Utskottet vill inte motsätta sig den fria nämndorganisation

som förslaget i propositionen innebär. Förhållandena är olika i

kommunerna beroende på befolkningsunderlag, geografisk

utbredning och näringslivsstruktur. Detta talar för en stor

frihet för kommunerna att bestämma den egna nämndorganisationen.

Samtidigt talar det emot de schematiska lösningar av

nämndstrukturen som förordats av vissa av de centrala

kommunförbundens tjänstemän och som till en del återspeglas i

propositionens motivering för avskaffande av de obligatoriska

nämnderna. Enligt utskottet är det därför viktigt att de

enskilda kommunerna inte känner sig bundna av dessa förslag. De

viktiga demokratiaspekter som berörts ovan talar även de mot

schematiska lösningar av vilken nämndstruktur som skall finnas i

de olika kommunerna. Det måste alltid vara medborgarnas

intressen i kommunerna som skall vara utgångspunkten för den

kommunala verksamheten. Den nya kommunallagen får inte leda till

enparti- eller fåmansvälde i kommunerna. Erfarenheterna från

frikommunförsöken ger anledning att understryka detta.

Det finns således all anledning att noga följa hur

utvecklingen blir. Vad gäller konsekvenserna av de nya reglerna

på det ekonomiska området uttalas det i propositionen att man

bör pröva hur kommuner och landsting använder den ökade

friheten. Enligt utskottet är det också av mycket stor vikt att

se hur den kommunala organisationen utvecklas ur

demokratisynpunkt.

Med de organisatoriska förändringar som nu är på gång i

kommunerna kommer antalet förtroendemän att minska ytterligare.

Kommunförbundets veckotidning Kommunaktuellt uppskattar

minskningen till ca 10% och befarar att den s.k. förgubbningen

skall öka genom att de kommunala nämnder som hittills varit

inkörsporten för nyengagerade fritidspolitiker försvinner.

En kommunaldemokratisk utredning med parlamentarisk

sammansättning bör därför tillsättas för att följa och utvärdera

utvecklingen och föreslå nya regler, om utvecklingen leder till

oönskade konsekvenser för demokrati och lokalt inflytande i

kommunerna. I sammanhanget bör erinras om att utskottet i det

föregående pekat på ett antal frågor som särskilt bör utredas

(jfr avsnitten 5.3.1. Kommunalt partistöd, 6.2 Nämnder/Vissa

sekretessfrågor/, 6.4 Kommunala företag samt 16.3 Kommunala

förtroendemäns personliga ansvar för kommunala beslut; JOs

talerätt på det oreglerade kommunala området).

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande

lydelse:

53. beträffande utvärderingar m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K49 yrkande

12, 1990/91:K54 yrkande 1, 1990/91:K55 yrkande 2, 1990/91:K59

yrkandena 1 och 2, 1990/91:K611 yrkande 1 samt 1990/91:K628

yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

49. Utvärderingar m.m. (mom.53)

Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96

börjar med "Utskottet får" och slutar med "K628 yrkandena 1 och

2" bort ha följande lydelse:

Den kommunala självstyrelsen har en lång tradition och en

stark förankring i vårt land där grundidén är en styrelse av

folket, genom folket, för folket. Detta manifesteras även i

regeringsformens portalparagraf i vilken det sägs att den

svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och

parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Under efterkrigstiden har antalet kommuner reducerats

drastiskt med åtföljande minskning av antalet förtroendevalda.

Det naturliga nätverk som tidigare fanns i många kommuner mellan

förtroendevalda och väljare har brutits upp. Den vardagliga

kontakt med såväl kommunens tjänstemän som dess politiska

företrädare som tidigare fanns upphörde.

Införandet av kommundelsnämnder och andra lokala organ har

varit ett sätt att bryta denna utveckling. Kraven på en friare

nämndorganisation i kommunerna har uppkommit för att göra det

möjligt att inrätta kommundelsnämnder med övergripande ansvar

inom sitt geografiska område också för de frågor som det

hittills ankommit på de obligatoriska centrala nämnderna att

sköta.

Med en fri nämndorganisation skapas enligt utskottet goda

möjligheter att decentralisera den kommunala verksamheten och

därigenom minska avståndet mellan väljare och valda. Med

införandet av kommundelsnämnder ökar också möjligheterna att

rekrytera nya grupper av kommunmedlemmar till kommunala

förtroendeuppdrag. Enligt utskottet är det av yttersta vikt att

dessa möjligheter tas till vara. Den enskilde medborgarens

deltagande i och ansvar för den kommunala verksamheten är en

viktig beståndsdel i det svenska politiska systemet. Genom

kommunala förtroendeuppdrag ges ett stort antal personer en

demokratisk fostran och ett ökat intresse för samhällsfrågor.

Detta är av stor betydelse för rekryteringen till andra

politiska förtroendeuppdrag och för samhällslivet i övrigt.

Utskottet har med oro noterat att det i

organisationsutredningar som gjorts av bolag med anknytning till

de centrala kommunförbunden förordats en stark reduktion av

antalet nämnder i en rad kommuner. För ett trettiotal kommuner

har det rent av föreslagits att dessa endast skall ha en nämnd

-- kommunstyrelsen. Det senare blir som utskottet tidigare

framhållit till följd av bestämmelserna i 3 kap 5 § i

lagförslaget i praktiken inte möjligt. Enligt utskottet utgör

ändock förslagen om en drastisk reducering av antalet

förtroendeuppdrag ett hot mot den kommunala demokratin.

En kommunaldemokratisk utredning med parlamentarisk

sammansättning bör mot denna bakgrund tillsättas för att följa

och utvärdera utvecklingen och föreslå nya regler, om

utvecklingen leder till oönskade konsekvenser för demokrati och

lokalt inflytande i kommunerna. I sammanhanget bör erinras om

att utskottet i det föregående pekat på ett antal frågor som

särskilt bör utredas (jfr avsnitten 5.3.1. Kommunalt partistöd,

6.2 Nämnder/Vissa sekretessfrågor/, 6.4 Kommunala företag samt

16.3 Kommunala förtroendemäns personliga ansvar för kommunala

beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området).

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande

lydelse:

53. beträffande utvärderingar m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K49 yrkande

12, 1990/91:K54 yrkande 1, 1990/91:K55 yrkande 2, 1990/91:K59

yrkandena 1 och 2, 1990/91:K611 yrkande 1 samt 1990/91:K628

yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Kommunal vårdnadsersättning (mom. 4)

Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anför:

Vi anser att generella icke behovsprövade stödsystem bör

omfatta alla berörda barnfamiljer i nationen (liksom

barnbidraget). Vi har tillsammans med moderaterna och centern

föreslagit att ett vårdnadsbidrag införs för alla barn från ett

års ålder till skolåldern.

Som skäl för att utvidga den kommunala kompetensen så att

kommuner får rätt att utge generella vårdnadsersättningar utan

behovsprövning åberopas bristen på daghemsplatser. Folkpartiet

anser att daghemsutbyggnaden måste fortsätta till full

efterfrågetäckning föreligger. Bl.a. bör hinder för statsbidrag

till privata daghem undanröjas. Kommunala vårdnadsersättningar

får inte bli en kommunal förevändning för att inte inrätta de

daghemsplatser som efterfrågas.

Den s.k. Uppsalamodellen, dvs. lön till dagbarnvårdare som mot

fastställd daghemsavgift också tar hand om egna barn, skall

enligt vår uppfattning vara möjlig med stöd av statsbidrag för

de kommuner som så önskar.

2. Den kommunala organisationen -- allmänt (mom.12)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:

Vid genomförande av en i princip fri nämndorganisation är av

vikt att bl.a. beakta följande. Det är nödvändigt att tillse att

den kommunala organisationen -- när det gäller dess handhavande

av obligatoriska uppgifter eller kontrollfunktioner -- utformas

så att de enskilda människor som omfattas av denna

myndighetsutövning tillförsäkras ett starkt rättsskydd. Som

framhållits i motion K55 är det enligt centerns uppfattning av

principiella skäl betänkligt att överlåta handläggningen och

beslutsprocessen i sådana ärenden till ett renodlat

förvaltningsorgan utan den slutliga kommunala beslutsinstansen i

sådana ärenden bör vara ett politiskt organ. Ett annat

förhållande som vid en omorganisation särskilt bör uppmärksammas

gäller de dubbla funktioner på vissa områden som en kommun kan

ha genom att den vid sidan av vissa obligatoriska uppgifter har

övergripande kontrolluppgifter av betydelse för samhället i dess

helhet. Det är självfallet i dessa fall olämpligt att tillskapa

sådana blandade organisationer som innebär att den

kontrollerande och den som skall kontrolleras inte verkar helt

fristående från varandra.

3. Den kommunala organisationen -- vissa sekretessfrågor

(mom.15)

Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anför:

Vi vill i förevarande sammanhang erinra om att utskottet i ett

nyligen avgjort lagstiftningsärende (prop. 1990/91:11 om

sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet, m.m.,

1990/91:KU34, rskr. 257) diskuterade behovet av ändrad

lagstiftning avseende sekretessen mellan självständiga

verksamhetsgrenar inom en myndighet (jfr 1 kap. 3 §

sekretesslagen). I det ärendet gällde frågan bl.a. om det

förelåg behov av att införa en särskild bestämmelse som

föreskriver att varje klinik och annan s.k. basenhet inom hälso-

och sjukvården skall jämställas med myndighet vid tillämpningen

av sekretesslagen. Utskottsmajoriteten fann detta inte

erforderligt. I en reservation (m, fp, c, mp) pekades på att den

gällande regleringen medfört omfattande tolknings- och

tillämpningsproblem. Reservanterna ansåg det nödvändigt att

lagstiftningen ändrades så att tolkningen av begreppen myndighet

och basenhet vid tillämpningen av sekretesslagen klargjordes.

Det anförda borde enligt reservationen riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. I den kommande översynen av

sekretesslagen med anledning av förslaget om kommunernas och

landstingens ökade frihet att organisera sin nämndverksamhet bör

ovan redovisade synpunkter beaktas.

Bilaga 1

LAGRÅDET

Bilaga 2

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-05-03

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl,

regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid sammanträde den 25 april 1991 har

riksdagens konstitutionsutskott beslutat inhämta lagrådets

yttrande över det i prop. 1990/91:117 framlagda förslaget till

ny kommunallag, såvitt det avser

a) handlingars offentlighet i kommunala företag m.m. (3 kap.

16--17 §§ kommunallagen),

b) jävsregler (6 kap. 24--27 §§),

c) delegering i nämnd (6 kap. 33--38 §§),

d) laglighetsprövning (10 kap.).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av

kammarrättsassessorn Ingvar Paulsson och hovrättsassessorn

Kenny Carlsson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet.

Kommunala företag

Detta avsnitt innehåller regler om kommunernas och

landstingens förhållande till sådana privaträttsliga

rättssubjekt som handhar kommunala angelägenheter.

Bestämmelserna utgår från att kommuner och landsting har

möjlighet att i viss utsträckning lämna över vården av sådana

angelägenheter till kommunala företag. I

kommunalföretagskommitténs förslag till ändringar i

kommunallagen (SOU 1982:13 s.15 och 1983:61 s.29) föreslogs

att en uttrycklig bestämmelse härom skulle tas in i

kommunallagen. I den föreslagna bestämmelsen togs även in en

erinran om att förvaltningsuppgift som innefattar

myndighetsutövning enligt 11 kap. 6 § regeringsformen får

överlämnas till ett privaträttsligt subjekt endast med stöd av

lag.

Lagrådet förordar att förevarande avsnitt i den föreslagna

kommunallagen inleds med en uttrycklig bestämmelse om kommuners

och landstings möjligheter att överlämna vården av en kommunal

angelägenhet till ett privaträttsligt subjekt och en erinran om

den inskränkande regeln i 11 kap. 6 § regeringsformen.

Bestämmelserna kan lämpligen tas upp i en särskild paragraf i 3

kap., betecknad 16§, och ges följande lydelse:

Kommuner och landsting får genom beslut av fullmäktige lämna

över vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande

särskild ordning inte föreskrivits, till ett bolag, en förening

eller en stiftelse. Vården av en angelägenhet som innefattar

myndighetsutövning får dock enligt 11 kap. 6§ regeringsformen

överlämnas endast om det finns stöd för det i lag.

Lagförslaget utmärks av en strävan att ge kommunerna stor

frihet i organisationen av den kommunala verksamheten. Som ett

led i denna frihet ingår möjligheten att överlämna åt

privaträttsliga organ att vårda kommunala angelägenheter.

Lagrådet vill som framgår av det nyss anförda inte resa någon

invändning häremot. Emellertid är det av vikt att denna

möjlighet inte utnyttjas för att undandra kommunal verksamhet

från offentlig kontroll och insyn från allmänhetens sida.

Förslaget innehåller också i 3 kap. 16 och 17 §§ bestämmelser

för att tillgodose det kommunala inflytandet över

privaträttsliga subjekt som anförtros vården av kommunala

angelägenheter och för att ge offentlighet åt handlingar som

upprättas hos eller kommer in till sådana subjekt.

De föreslagna bestämmelserna är dock enligt lagrådets mening

otillräckliga för att fylla de angivna ändamålen. Sålunda dras

en gränslinje upp mellan aktiebolag i vilka en kommun bestämmer

ensam och stiftelser som kommunen bildar ensam å ena sidan och

övriga juridiska personer å andra sidan. I fråga om de senare

lämnas kommunerna stor frihet att bestämma om kontroll och

insyn. Lagen synes i dessa fall inte uppställa ens några

minimikrav. Detta är så mycket allvarligare som minsta

minoritetspost i ett aktiebolag för över företaget till den

sektor som i stor omfattning kan undandragas offentlig kontroll

och allmänhetens insyn.

Skillnaden mellan de två kategorierna av kommunala företag i

de angivna hänseendena torde inte vara tillräckligt motiverad av

sakliga skäl. En kommun bör inte kunna lämna över vården av

kommunala angelägenheter til privaträttsliga subjekt över vilka

kommunen inte har sådant inflytande att kontroll- och

offentlighetskraven kan upprätthållas fullt ut. Tidigare gjorda

undersökningar (SOU 1982:13) ger vid handen att kommunerna och

landstingen endast i ringa omfattning begagnar andra än helägda

företag för vården av kommunala angelägenheter och att tendensen

har gått i riktning mot att de av kommunerna helt dominerade

företagen har ökat sin andel. I fortsättningen bör endast sådana

företag som en kommun eller -- vid kommunal samverkan -- flera

kommuner tillsammans har ett avgörande inflytande över komma i

fråga för fullgörande av kommunala uppgifter. De problem som

sammanhänger med redan befintliga företag utanför denna krets

bör vara av övergångsnatur och lagrådet återkommer till dem i

det följande.

Lagrådet förordar alltså en enhetlig regel för alla kommunala

företag av i huvudsak det innehåll som anges i förslagets

3kap. 16§. I ett par avseenden bör dock bestämmelserna ges

ett mer preciserat innehåll. Det är mindre tillfredsställande

att det kommunala företagets förpliktelser gentemot kommunen

ifråga om insyn, inflytande och kontroll och gentemot

allmänheten såvitt avser handlingsoffentlighet kan regleras i

beslut och dokument av vitt skilda slag. Dessa frågor är av

grundläggande betydelse för bevarandet av folkstyrelseprincipen

även vid kommunal förvaltning genom enskilda. Vad som gäller i

fråga om dem bör framgå av de för företaget gällande

grundreglerna, dvs. i aktiebolag bolagsordningen, i handelsbolag

bolagsavtalet samt i föreningar och stiftelser stadgarna. Om

vården av en kommunal uppgift överlämnas åt ett handelsbolag,

bör detta ha styrelse och revisorer.

Det närmare innehållet i handlingsoffentligheten inom de

kommunala företagen har i förslaget lämnats helt åt kommunens

eget bedömande. Något skäl att för dessa företags vidkommande

avvika från de principer som gäller för allmänna handlingars

offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och i

sekretesslagen torde inte föreligga. Vad särskilt angår

konkurrensutsatta företag ger de nämnda lagreglerna tillräckligt

utrymme för sekretess. Den punkt som avser handlingsoffentlighet

i den av lagrådet förordade paragrafen om de krav som skall

ställas på privaträttsliga företag som anförtros vården av

kommunala angelägenheter bör därför utformas så att kommunerna

måste se till att principerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen

och i sekretesslagen följs.

Också en sådan reglering av handlingsoffentligheten har

karaktären av ett provisorium. Bland annat kommer något

egentligt rättsmedel inte att stå till buds för den som vill

hävda sin rätt att få del av en handling i strid mot det

kommunala företagets uppfattning, även om en hänvändelse till

vederbörlig kommunal nämnd kan komma i fråga. En översyn av

sekretesslagen med anledning av den nya kommunallagens tillkomst

är därför angelägen. En sådan översyn är motiverad också av de

sekretessfrågor som berörs på sid. 43 och 44 i propositionen.

Lagrådet förordar alltså en enhetlig lagregel om de krav som

måste uppställas på företag som skall vårda kommunala

angelägenheter. Den bör få sin plats i 3 kap. 17 § och utformas

på följande sätt:

Innan en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en

kommunal angelägenhet till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en

ekonomisk eller ideell förening eller en stiftelse skall

fullmäktige se till att bolagsordningen, bolagsavtalet eller

stadgarna innehåller bestämmelser om att

1. verksamheten har ett visst kommunalt ändamål,

2. fullmäktige utser styrelseledamöter och minst en revisor,

3. fullmäktige skall yttra sig innan sådana beslut i

verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av

större vikt fattas, samt

4. allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos företaget

enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars

offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och

sekretesslagen (1980:100).

I det föregående har lagrådet berört anpassningen till de nya

reglerna för kommunala företag som finns vid den nya

kommunallagens ikraftträdande. När det gäller andra företag än

aktiebolag, i vilka kommunen bestämmer ensam, eller stiftelser

som kommunen bildat ensam, kan denna procedur vara mera

tidskrävande. Punkten 5. i ikraftträdandebestämmelserna bör

därför kompletteras med en regel om längre övergångstid.

Lagrådet föreslår att punkten 5. får följande lydelse.

5. Om en kommun eller ett landsting före den 1 januari 1992

har överlämnat vården av en kommunal angelägenhet till ett

bolag, en förening eller en stiftelse, skall föreskrifterna i 3

kap. 17 § tillämpas från och med den 1 januari 1993, när fråga

är om ett aktiebolag i vilket kommunen eller landstinget

bestämmer ensam eller en stiftelse som har kommunen eller

landstinget som ensam stiftare, och från och med den 1 januari

1995 i övrigt.

Delegering av ärenden inom en nämnd

I 6 kap. 35 § föreslås en uppmjukning av den nuvarande

anmälningsskyldigheten när det gäller beslut som har fattats med

stöd av delegeringsuppdrag så att nämnderna själva skall få

bestämma i vilken utsträckning sådan anmälan skall ske. Enligt

paragrafens andra stycke skall vidare beslut som inte anmäls

protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas enligt

föreskrifterna i 10 kap.

Lagrådet, som utgår ifrån att det är meningen att justeringen

av de särskilt protokollförda besluten fortlöpande skall

tillkännages på kommunens eller landstingets anslagstavla,

ifrågasätter om den föreslagna ordningen är tillräcklig för att

tillgodose medborgarnas möjligheter till insyn i den kommunala

beslutsprocessen. Särskilt för en enskild som vill få

lagligheten av ett beslut prövad kan förslaget medföra

svårigheter att bevaka ett ärende på ett sådant sätt att inte

överklagandetiden går förlorad. Från rättssäkerhetssynpunkt

finner lagrådet att den nuvarande obligatoriska

anmälningsskyldigheten är att föredra. Lagrådet föreslår att 6

kap. 35 § får följande lydelse:

Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall

anmälas till nämnderna, som bestämmer i vilken ordning detta

skall ske.

I övrigt ger lagförslaget i remitterade delar inte anledning

till annat påpekande från lagrådets sida än att vissa paragrafer

bör underkastas en redaktionell omarbetning.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till

kommunallag

Bilaga 3

Förslaget till kommunallag

Regeringens förslag

Utskottets förslag

3 kap.

16 §

Kommuner och landsting får genom beslut av fullmäktige lämna

över vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande

särskild ordning inte föreskrivits, till ett aktiebolag, ett

handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening eller en

stiftelse.

Vården av en angelägenhet som innefattar myndighetsutövning

får dock enligt 11 kap. 6 § regeringsformen överlämnas endast om

det finns stöd för det i lag.

16 §

17 §

När en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en

kommunal angelägenhet till ett aktiebolag där kommunen eller

landstinget bestämmer ensam, skall fullmäktige

Innan en kommun eller ett landsting lämnar över vården av

en kommunal angelägenhet till ett aktiebolag där kommunen eller

landstinget bestämmer ensam, skall fullmäktige

1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,

1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,

2. utse styrelseledamöter och minst en revisor,

2. utse styrelseledamöter och minst en revisor,

3. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i

verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av

större vikt fattas, samt

3. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i

verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av

större vikt fattas, samt

4. besluta om vad som skall gälla i fråga om rätt för

allmänheten att ta del av handlingar hos den juridiska

personen.

4. besluta om att allmänheten har rätt att ta del av

handlingar hos företaget enligt de grunder som gäller för

allmänna handlingars offentlighet i 2 kap.

tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100).

Detsamma gäller, när kommunen eller landstinget ensam bildar

en stiftelse för en kommunal angelägenhet.

Detsamma gäller, när kommunen eller landstinget ensam bildar

en stiftelse för en kommunal angelägenhet.

Regeringens förslag

Utskottets förslag

17 §

18 §

Om vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till ett

aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening eller en

ideell förening där kommunen eller landstinget bestämmer

tillsammans med någon annan, skall fullmäktige se till att den

juridiska personen blir bunden av de villkor som avses i 16

§ i en omfattning som är rimlig med hänsyn till

andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i

övrigt.

Innan vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till

ett bolag eller en förening där kommunen eller landstinget

bestämmer tillsammans med någon annan, skall fullmäktige se till

att den juridiska personen blir bunden av de villkor som avses i

17 § i en omfattning som är rimlig med hänsyn till

andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i

övrigt.

Detsamma gäller, om kommunen eller landstinget tillsammans med

någon annan bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.

Detsamma gäller, om kommunen eller landstinget tillsammans med

någon annan bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.

5 kap.

9 §

Kungörelsen skall anslås på kommunens eller landstingets

anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.

Kungörelsen skall anslås på kommunens eller landstingets

anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.

Kungörelsen skall inom samma tid på ett lämpligt sätt också

sändas till varje ledamot och ersättare.

Kungörelsen skall inom samma tid på ett lämpligt sätt också

tillställas varje ledamot och ersättare.

23 §

Ärenden i fullmäktige får väckas av

Ärenden i fullmäktige får väckas av

1. en nämnd,

1. en nämnd,

2. en ledamot genom motion,

2. en ledamot genom motion,

3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband

med revisionsuppdraget,

3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband

med revisionsuppdraget,

4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit

det, eller

4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit

det, eller

5. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 16

och 17 §§, om fullmäktige har beslutat det för särskilda

fall.

5. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 17

och 18 §§, om fullmäktige har beslutat det för särskilda

fall.

I Stockholms kommun får också ett borgarråd väcka ärenden

genom motion.

I Stockholms kommun får också ett borgarråd väcka ärenden

genom motion.

Regeringens förslag

Utskottets förslag

53 §

Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får

överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige

utsedd ledamot i styrelsen för ett sådant företag som avses i 3

kap. 16 och 17 §§.

Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får

överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige

utsedd ledamot i styrelsen för ett sådant företag som avses i 3

kap. 17 och 18 §§.

6 kap.

1 §

Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommunens

eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga

nämnders verksamhet.

Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommunens

eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga

nämnders verksamhet.

Styrelsen skall också ha uppsikt över kommunal verksamhet som

bedrivs i sådana företag som avses i 3 kap. 16 och 17

§§.

Styrelsen skall också ha uppsikt över kommunal verksamhet som

bedrivs i sådana företag som avses i 3 kap. 17 och 18

§§.

34 §

Följande slag av ärenden får inte delegeras:

I följande slag av ärenden får beslutanderätten inte

delegeras:

1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning

eller kvalitet,

1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning

eller kvalitet,

2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom

yttranden med anledning av att nämndens eller

fullmäktiges beslut har överklagats,

2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom

yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess

helhet eller av fullmäktige har överklagats,

3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är

av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och

3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är

av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och

4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.

4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.

35 §

Nämnderna skall besluta om i vilken utsträckning beslut

som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas

till dem.

Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall

anmälas till nämnderna, som bestämmer i vilken ordning detta

skall ske.

Beslut som inte anmäls skall protokollföras särskilt, om

beslutet får överklagas enligt föreskrifterna i 10 kap.

Regeringens förslag

Utskottets förslag

36 §

En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som

nämnden har utsett att besluta i ärenden som är så brådskande,

att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut skall

anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som

nämnden har utsett att besluta på nämndens vägnar i ärenden

som är så brådskande, att nämndens avgörande inte kan avvaktas.

Sådana beslut skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

8 kap.

17 §

I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av

verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska

ställningen vid årets slut.

I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av

verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska

ställningen vid årets slut. Upplysning skall också lämnas om

borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser.

Årsredovisningen skall också omfatta sådan kommunal verksamhet

som bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening,

ideell förening eller handelsbolag.

Årsredovisningen skall också omfatta sådan kommunal verksamhet

som bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening,

ideell förening eller handelsbolag.

9 kap.

7 §

Revisorerna granskar all verksamhet som bedrivs inom

nämndernas verksamhetsområden.

Revisorerna granskar i den omfattning som följer av god

revisionssed all verksamhet som bedrivs inom nämndernas

verksamhetsområden.

De prövar om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från

ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är

rättvisande och om den kontroll som görs inom nämnderna är

tillräcklig.

De prövar om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från

ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är

rättvisande och om den kontroll som görs inom nämnderna är

tillräcklig.

10 kap.

3 §

Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller

annan författning finns särskilda föreskrifter om hur beslut

överklagas.

Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller

annan författning finns särskilda föreskrifter om

överklagande.

Regeringens förslag

Utskottets förslag

6 §

Klagomålen skall ha kommit in till kammarrätten inom tre

veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens eller

landstingets anslagstavla att man justerat protokollet över

beslutet.

Klagomålen skall ha kommit in till kammarrätten inom tre

veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens eller

landstingets anslagstavla att protokollet över beslutet

justerats.

Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på

anslagstavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.

Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på

anslagstavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.

12 §

Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen

(1971:291) får inte gälla sådana brister i skrivelsen med

överklagandet som består i att denna inte anger den eller de

omständigheter på vilka överklagandet grundas.

Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen

(1971:291) får inte gälla sådana brister i skrivelsen med

överklagandet som består i att denna inte anger den eller de

omständigheter på vilka klaganden stöder sitt överklagande.

Föreskriften i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan

yrkande besluta till det bättre för enskild skall inte

tillämpas.

Föreskriften i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan

yrkande besluta till det bättre för enskild skall inte

tillämpas.

Punkten 5. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

5. Föreskrifterna i 3 kap. 16 och 17 §§ skall från och

med den 1 januari 1993 tillämpas också på sådana företag till

vilka en kommun eller ett landsting har överlämnat en

angelägenhet före denna lags ikraftträdande.

5. Föreskrifterna i 3 kap. 17 och 18 §§ skall från och

med den 1 januari 1993 tillämpas också på sådana företag till

vilka en kommun eller ett landsting har överlämnat en

angelägenhet före denna lags ikraftträdande.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 11

1. Inledning 11

2. Inhämtande av lagrådsyttrande 13

3. Allmänt 13

4. 1 kap. kommunallagen (indelning, medlemskap) 15

4.1 Indelning i kommuner och landsting m.m. (1kap. 1--3 §§

KL) 15

4.1.1 Delning av kommuner 15

4.1.2 Stad som benämning på vissa orter 16

4.2 Kommuntillhörighetsfrågor -- medlemskap (1kap. 4 § KL)

17

5. 2 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens

befogenheter) 18

5.1 Allmänna befogenheter (2 kap. 1--6 §§ KL) 18

5.1.1 Kommunal vårdnadsersättning 19

5.2 Särskilt om näringsverksamhet m.m. (2 kap. 7--8 §§ KL)

20

5.3 Vissa särskilda lagstiftningsfrågor -- s.k. smålagar

24

5.3.1 Kommunalt partistöd (2 kap. 9 § KL) 24

5.3.2 Turistbefogenhetslagen 26

6. 3 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens

organisation) 27

6.1 Fullmäktige (3 kap. 1 § KL) 27

6.1.1 Stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige

27

6.2 Nämnder (En friare nämndorganisation m.m.) (3 kap. 2--6 §§

KL) 28

6.3 Fullmäktigeberedningar; Revisorer; Fullmäktiges uppgifter;

Nämndernas uppgifter (3 kap.7--15 §§ KL); Kommunala arkiv (3

kap. 18 § KL) 37

6.4 Kommunala företag (3 kap. 16 och 17 §§ KL) 39

7. 4 kap. kommunallagen (De förtroendevalda) 47

7.1 Definition; Rösträtt; Valbarhet (4 kap. 1--6 §§ KL) 47

7.2 Uppdragets upphörande (4 kap. 7--10 §§ KL) 47

7.3 Ledighet från anställning (4 kap. 11 § KL) 48

7.4 Ekonomiska förmåner (4 kap. 12--15 §§ KL) 50

7.5 De förtroendevaldas initiativrätt; Omröstning och beslut;

Reservation (4 kap. 16--22 §§ KL) 51

7.6 Närvarorätt (4 kap. 23 § KL) 52

7.7 Borgarrråd; Politiska sekreterare (4 kap. 24--37 §§ KL)

55

8. 5 kap. kommunallagen (Fullmäktige) 55

8.1 Antalet ledamöter och ersättare (5 kap. 1--4 §§ KL) 55

8.2 Mandattider; Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för

sammanträdena; Hur sammanträdena kungörs; Ersättarnas

tjänstgöring; Beslutförhet; Jäv; Rätt och skyldighet för

utomstående att medverka (5 kap. 5--22 §§ KL) 56

8.3 Ärenden i fullmäktige (5 kap. 23-25 §§ KL) 56

8.4 Hur ärendena bereds (med undantag för reglerna om

kommunala folkomröstningar) 5 kap. 23--33 §§ KL) 58

8.5 Kommunala folkomröstningar (5 kap. 34 och 35 §§ KL) 58

8.6 Bordläggning; Offentlighet och ordning vid sammanträdena;

Hur ärendena avgörs; Proportionella val (5 kap. 36--48 §§ KL)

61

8.7 Interpellationer och frågor (5 kap. 49--56 §§ KL) 61

8.8 Protokollet; Arbetsordningen (5 kap. 57--64 §§ KL) 62

9. 6 kap. kommunallagen (Styrelsen och övriga nämnder) 62

9.1 Styrelsens uppgifter; Nämndernas ansvar för verksamheten

(6 kap. 1--8 §§ KL) 62

9.2 Antalet ledamöter och ersättare (6 kap. 9--11 §§ KL) 62

9.2.1 Antalet ledamöter och ersättare i styrelsen och

nämnderna (6 kap. 9 § KL) 62

9.2.2 Ersättarnas rättigheter (6 kap. 10 och 11 §§ KL) 63

9.3 Mandattider (6 kap. 12-14 §§ KL) 64

9.4 Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för

sammanträdena; Närvarorätt för utomstående; Utskott och

nämndberedningar; Beslutförhet (6 kap. 15--23 §§ KL) 64

9.5 Jäv (6 kap. 24--27 §§ KL) 65

9.6 Hur ärendena avgörs (6 kap. 28--29 §§ KL) 65

9.6.1 Förfarandet när en nämnd fattar beslut (6 kap. 28 §

KL) 65

9.6.2 Bordläggning (6 kap. 29 § KL) 65

9.6.3 Protokollet; Delgivning; Reglementen (6 kap. 30--32 §§

KL) 66

9.6.4 Delegering av ärenden inom en nämnd; brukarmedverkan (6

kap. 33--38 §§ KL) 66

9.6.4.16 kap. 33 § KL 67

9.6.4.26 kap. 34 § KL 69

9.6.4.36 kap. 35 § KL 70

9.6.4.46 kap. 36 § KL 71

9.6.4.56 kap. 37 § KL 71

9.6.4.66 kap. 38 § KL 72

9.6.5 Drätselnämnd (6 kap. 39--42 §§ KL) 73

10. 7 kap. kommunallagen (Medbestämmandeformer) 73

10.1 Partssammansatta organ (7 kap. 1--7 §§) 73

10.2 Närvarorätt för personalföreträdare (7 kap. 8--17 §§ KL)

74

11. 8 kap. kommunallagen (Ekonomisk förvaltning) 75

11.1 Mål för den ekonomiska förvaltningen;

Medelsförvaltningen; Budgetens innehåll, Budgetprocessen;

Utgiftsbeslut under budgetåret; Förbud mot pantsättning (8 kap.

1--13 §§ KL) 75

11.2 Räkenskapsföring och redovisning (8 kap. 14--23 §§ KL)

76

11.3 Självkostnadsprincipen 77

12. 9 kap. kommunallagen (Revision) 80

13. 10 kap. kommunallagen (Laglighetsprövning) 81

14. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 81

15. Kommunernas och landstingens internationella engagemang

81

15.1 Lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner

att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt

bistånd 81

15.2 Vidgning av kommuners och landstings befogenheter på det

internationella området 83

15.3 Bistånd till utländska studerande 85

15.4 Bojkottåtgärder mot Sydafrika 85

16. Vissa övriga frågor 86

16.1 Öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden 86