Bet. 1990/91:KU39

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:KU39

Radio- och TV-frågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1990/91

KU39

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition1990/91:149

om radio- och TV-frågor och motioner som har väckts med

anledning av propositionen. Även motioner som har väckts under

den allmänna motionstiden 1991 behandlas i betänkandet.

Propositionen innebär en omläggning av den hittills förda

TV-politiken. Det föreslås nämligen att den marksända

televisionen i Sverige öppnas för reklamfinansierade sändningar.

Sådana sändningar skall enligt propositionen inte förekomma i

Sveriges Televisions program utan skall förbehållas en ny

reklamfinansierad marksänd TV-kanal. En del av reklaminkomsterna

skall tillföras rundradiokontot i form av en koncessionsavgift

och på så sätt bidra till finansieringen av Sveriges

Radio-koncernens verksamhet. Något förslag om

koncessionsavgift läggs dock inte fram nu utan aviseras till

hösten 1991.

Till följd av att en ny reklamfinansierad TV-kanal skall

tillåtas föreslås omfattande ändringar i den radiorättsliga

lagstiftningen, främst radiolagen (1966:755). Det nuvarande

systemet med avtal mellan staten och företag som får tillstånd

att sända bibehålls. Den kommersiella reklamen i sändningarna

skall enligt propositionen övervakas inom ramen för det system

som gäller enligt den marknadsföringsrättsliga lagstiftningen.

En bestämmelse om förbud mot åsiktsreklam föreslås bli införd i

radiolagen.

Lagrådet har från konstitutionella utgångspunkter anfört

kritik mot avtalssystemet och bestämmelsen om förbud mot

åsiktsreklam. Utskottet finner att avtalssystemet och

förbudsregeln ges stöd i den nya yttrandefrihetsgrundlag som

riksdagen nyligen antog som vilande och som föreslås träda i

kraft den 1 januari 1992. När det gäller avtalssystemets

förenlighet med regeringsformen konstaterar utskottet att

riksdagen tidigare har godtagit denna ordning och således funnit

den konstitutionellt godtagbar. Utskottet finner vidare att

bestämmelsen om förbud mot åsiktsreklam är förenlig med

regeringsformen.

Utskottet tillstyrker de förslag i propositionen som rör den

nya reklamfinansierade TV-kanalen. Utskottet föreslår dock ett

tillkännagivande till regeringen av innebörd att den tid inom

vilken ansökan om koncession för den nya TV-kanalen kan göras

utsträcks till den 1 juli 1991.

I propositionen tas även åtskilliga frågor rörande Sveriges

Radio upp. I dessa delar har kulturutskottet yttrat sig till

konstitutionsutskottet.

De nuvarande avtalen mellan staten och företagen inom Sveriges

Radio-koncernen föreslås enligt propositionen bli förlängda med

sex månader till utgången av 1992. Under våren 1992 avses en

proposition föreläggas riksdagen inför den nya avtalsperioden,

som enligt propositionen bör omfatta åren 1993--1998. Vissa

riktlinjer inför det arbetet anges i den nu aktuella

propositionen. Bl.a. anges att programverksamheten under en ny

avtalsperiod bör handhas av tre företag, förutom av

Utbildningsradion, av ett programbolag för ljudradion och ett

programbolag för televisionen. I överenstämmelse med

kulturutskottets yttrande godtar konstitutionsutskottet i allt

väsentligt de förordade riktlinjerna inför den nya

avtalsperioden. Det innebär att konstitutionsutskottet inte har

några erinringar mot att ljudradioverksamheten bedrivs i ett

ljudradiobolag. I likhet med kulturutskottet föreslår

konstitutionsutskottet att riksdagen gör ett tillkännagivande

till regeringen om ljudradioverksamheten i framtiden. I

tillkännagivandet berörs särkilt lokalradioverksamheten.

I propositionen föreslås vissa utvidgade möjligheter i fråga

om sändning av sponsrade program i Sveriges Television. I likhet

med kulturutskottet föreslår konstitutionsutskottet att det --

utöver vad som föreslås i propositionen -- i ytterligare något

fall skall vara möjligt att sända sponsrade program i Sveriges

Television.

Propositionen innehåller även regeringens förslag till

medelsberäkningar för Sveriges Radio-koncernens verksamhet och

televerkets verksamhet under 1992 samt radionämndens verksamhet

under budgetåret 1991/92. Vidare föreslås höjningar av

TV-avgiften. Enligt förslagen höjs avgiften dels fr.o.m. den 1

juli med 72 kr. till 1 236 kr. per år, dels fr.o.m. den 1

januari 1992 med ytterligare 84 kr. till 1 320 kr per år.

Konstitutionsutskottet tillstyrker i likhet med kulturutskottet

propositionen i dessa delar.

Till betänkandet har fogats 17 reservationer och 5 särskilda

yttranden.

Propositionen

I proposition 1990/91:149 om radio- och TV-frågor har

regeringen

dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen

framlagda förslag till

1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2. lagar om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,

3. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),

4. lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar.

5. lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala

kabelsändningar,

6. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),

7. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk,

8. lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om

marknadsföring av alkoholdrycker,

9. lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om

marknadsföring av tobaksvaror,

dels föreslagit riksdagen att godkänna vad i propositionen

förordats om

10. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser vissa

grundläggande krav på programverksamheten (avsnitt 5.2.1),

11. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser

programutbudets sammansättning (avsnitt 5.2.2),

12. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser sändning av

sponsrade program (avsnitt 5.2.3),

13. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser utbyggnad av

sändningarna (avsnitt 5.3.1),

14. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser

programverksamhetens regionala inriktning (avsnitt 5.3.2),

15. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser hur

programföretaget väljs ut (avsnitt 5.4),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts i fråga om

16. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser

koncessionstidens längd (avsnitt 5.3.6)

17. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser ägarkrets

m.m. (avsnitt 5.3.3),

18. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser

koncessionsavgift (avsnitt 5.3.4),

19. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser åtagande

beträffande bidrag till svensk filmproduktion (avsnitt 5.3.5),

dels föreslagit riksdagen att godkänna vad i propositionen

förordats om

20. en förlängning av avtalen mellan staten och företagen inom

Sveriges Radio-koncernen med sex månader till utgången av år

1992 (avsnitt 6.2),

21. Sveriges Radio-företagens möjligheter till sponsring av

program (avsnitt 6.4),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om

22. riktlinjer inför beslut om ett nytt avtal mellan staten

och Sveriges Radio-företagen (avsnitt 6.1),

dels föreslagit riksdagen att godkänna i propositionen

framlagda förslag till

23. medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten

inom Sveriges Radio-koncernen (avsnitt 8.7.1),

24. medelsberäkning för radionämndens verksamhet (avsnitt

8.7.2),

25. medelsberäkning för televerkets investerings- och

driftskostnader (avsnitt 8.7.3),

dels föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen

26. att omfördela medel anvisade för televerkets investerings-

och driftskostnader avseende år 1992 (avsnitt 8.7.3).

Lagförslagen, av vilka samtliga utom de under 2 lagts fram

efter hörande av lagrådet, har intagits i bilaga 1 i

betänkandet.

Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1990/91:149

1990/91:K60 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av den nya tredje TV-kanalen

till Luleå.

1990/91:K61 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bibehållen sändningstid för lokalradion.

1990/91:K62 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om integreringen mellan riksradion och

lokalradion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om garanterad lokalradioprofil,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beredskap inför kommande radiokonkurrens.

1990/91:K63 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av Sveriges Radio-koncernens

ägarstruktur,

2. att riksdagen beslutar att slutgiltig reglering i lag skall

ske av villkoren för programmens utformning i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende förbud

mot televisering av annonser som avser att främja politiska och

religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på

arbetsmarknaden,

4. att riksdagen godkänner vad i motionen förordats om

programutbudets sammansättning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konstruktion av framtida

koncessionsavgifter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den 31 maj 1991 skall anses som sista

dag för intresseanmälan rörande koncession, och att fullständiga

ansökningshandlingar kan lämnas vid senare tidpunkt,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att radio- och TV-beredningen bör ges i

uppdrag att föreslå ny lagstiftning för radiomediet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lokalradiostationerna skall garanteras

stor självständighet även i framtiden samt rätt att disponera en

egen kanal.

1990/91:K64 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering till Karlstad av ledningen för

den tredje markbundna TV-kanalen.

1990/91:K65 av Sten Andersson i Malmö och Bertil Persson (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lokalradions ställning och

verksamhet.

1990/91:K66 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalisering av hela, eller delar av, den

tredje markbundna TV-kanalen till Sundsvall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av utveckling av TV2s verksamhet i

Norrland.

1990/91:K67 av Gustav Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalradions ställning.

1990/91:K68 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det nya radiobolaget skall ges två

programmässiga uppdrag, ett lokalt och ett nationellt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att minst nuvarande bredd och djup i det

programmässiga lokala uppdraget skall gälla,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lokalradiostationernas programmässiga

självständighet skall bevaras och stärkas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att FM 4 i första hand skall stå till

lokalradiostationernas förfogande och att nuvarande möjlighet

att flexibelt använda kanalen över dygnet bibehålls,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lokalradions rationella organisation,

arbetsmetoder och styrsystem skall tillvaratas och

vidareutvecklas.

1990/91:K69 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ytterligare arbetsuppgifter för Radiotjänst

i Kiruna AB.

1990/91:K70 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av en ny organisation med

ansvar för bl.a. distribution av rundradioprogram.

1990/91:K71 av Lennart Andersson m.fl. (s, fp, c, v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att göra Radio Södertälje till en

experimentstation.

1990/91:K72 av Lars Ahlström (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

innehållet i ett nytt avtal mellan staten och det nya

radiobolaget.

1990/91:K73 av Per Stenmarck och Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en sammanslagning av Sveriges Lokalradio

och Sveriges Riksradio,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rikstäckande nät,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utförsäljning av lokalradiostationer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om finansiering av lokalradions verksamhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en parlamentarisk beredning i syfte att

avreglera radiomediet och tillåta frihet för etablering,

programinnehåll och finansiering.

1990/91:K74 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till

ändring av demokratibestämmelsen i radiolagen (1966:755),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer inför beslut om ett nytt avtal

mellan staten och Sveriges Radio-företagen,

3. att riksdagen beslutar att Sveriges Radio-koncernen för den

avgiftsfinansierade verksamheten för år 1992 tilldelas

3324100000 kr. i 1989 års genomsnittliga prisnivå,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen (1989:41)

om TV-avgift att TV-avgiften för ett år blir 1 308 kr. från den

1 juli 1991,

5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen (1989:41)

om TV-avgift att TV-avgiften för ett år blir 1 400 kr. från den

1 januari 1992.

1990/91:K75 av Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

dels om behandlingen av ansökningar efter koncessionstidens

utgång, dels om lokaliseringen av det nya programbolaget.

1990/91:K76 av Anita Jönsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalradions fortbestånd.

1990/91:K77 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna att den nya markbundna

kanalen skall placeras i Karlstad.

1990/91:K78 av Kjell Ericsson och Karin Starrin (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

lokalradions självständighet bör garanteras i enlighet med vad

som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

lokalradion bör tilldelas ökade resurser inom ramen för den i

propositionen anvisade medelstilldelningen till Sveriges

Radio-koncernen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

lokalradion i första hand även framdeles bör organiseras i ett

eget bolag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

ifall ett gemensamt ljudradiobolag ändå anses som det mest

ändamålsenliga bör riksradions regionala verksamheter anpassas

och integreras med lokalradion.

1990/91:K79 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår lagförslagen som innebär att den

marksända televisionen öppnas för reklamfinansierade sändningar.

1990/91:K80 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen tecknar

ett sådant sändningsavtal mellan Sveriges Radio att en av de två

TV-kanalerna i Sveriges Television öppnas för reklamfinansiering

från den 1 januari 1993,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett utvidgat lånebemyndigande för

Rundradiofonden för åren 1991 och 1992,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samrådsförfarande före regeringens beslut

om sändningstillstånd till en tredje marksänd TV-kanal,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om särskilda villkor avseende det

reklamsändande programföretagets ägare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om särskilda koncessionsvillkor avseende det

reklamsändande programföretagets programutbud,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om omfattningen av marksändning i den tredje

reklamfinansierade TV-kanalen samt likställighet när det gäller

utsändning via satellit mellan denna och Sveriges Radio,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkor att det programföretag som

beviljas sändningstillstånd förlägger vissa centrala funktioner

till en ort utanför Stockholmsregionen,

8. att riksdagen beslutar, med avslag på propositionen i denna

del, att godkänna de i motionen angivna riktlinjerna avseende

Sveriges Radios programverksamhet och organisation innebärande

att verksamheten skall vara organiserad i fyra självständiga

företag med egna sändningsavtal: Utbildningsradion, Lokalradion,

Riksradion samt ett programföretag för TV,

9. att riksdagen beslutar, med avslag på propositionen i denna

del, att godkänna vad i motionen föreslås rörande ökad

samordning mellan Riksradions regionala verksamhet och

Lokalradion,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översynen av ansvarsförhållandena mellan

Sveriges Radio AB och programföretagen,

11. att riksdagen avslår förslaget till höjning av

mottagaravgifterna för år 1991, innebärande att mottagaravgiften

skall vara 1 164 kr. per år,

12. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1, 2 och 11, som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utformningen av koncessionsavgiften,

13. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1, 2 och 11, som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

mottagaravgifternas storlek.

1990/91:K81 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att lokalradions självständighet

garanteras i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att lokalradion tilldelas ökade

resurser inom ramen för den i propositionen anvisade

medelstilldelningen till Sveriges Radio-koncernen,

3. att riksdagen beslutar att lokalradion i första hand även

framdeles organiseras i ett eget bolag,

4. att riksdagen beslutar att i fall ett gemensamt

ljudradiobolag ändå anses som det mest ändamålsenliga

riksradions regionala verksamheter anpassas och integreras med

lokalradion.

1990/91:K82 av Göran Engström och Kjell Ericsson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de allmänna villkoren och de överväganden

som bör göras i samband med koncessionsbeslut för en tredje

marksänd TV-kanal,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de ekonomiska villkoren och

koncessionsperiodens längd för en tredje marksänd TV-kanal.

1990/91:K83 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen med

avslag på proposition 1990/91:149 i denna del hos regeringen

begär en utredning med direktiv att skyndsamt lägga förslag om

framtida organisation och finansering av TV-utbudet i Sveriges

Radio och TV i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:K84 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:149 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokalradions organisation och verksamhet,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med

direktiv att lägga förslag om att riksradion skall köpa sina

regionala inslag och sitt regionala programutbud från

lokalradiostationerna i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning

för att pröva förutsättningarna för en delfinansiering med

reklam av lokalradion fr.o.m. 1992 i enlighet med vad i motionen

anförts.

1990/91:K85 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konsumentprogram i den nya TV-kanalen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det nya TV-företagets funktioner och

resurser bör förläggas utanför Stockholmsområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalradions självständiga ställning.

1990/91:K86 av Maud Björnemalm och Håkan Strömberg (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalt producerade och sända radioprogram.

1990/91:K87 av Åke Wictorsson (s) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om att Sveriges Lokalradio AB bibehålls

som ett självständigt radioföretag av public service-karaktär

med rätt att finansiera delar av sin verksamhet med reklam.

1990/91:K88 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad frihet i etern dels för ljudradio,

dels för lokal och regional TV,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av etermedielagstiftningen och

förhållandet mellan lag och avtal på etermedieområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en studie av effekterna av politisk reklam

i TV,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tidpunkten för inlämnande av ansökan om

sändningsrätt i den tredje TV-kanalen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om integrationen mellan riksradion och

lokalradion.

1990/91:K89 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om att det nya reklamfinansierade TV-företaget

bör lokaliseras till Göteborg.

1990/91:K90 av Göran Engström (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att lokalradions självständighet

garanteras i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att lokalradion tilldelas ökade

resurser inom ramen för den i propositionen anvisade

medelstilldelningen till Sveriges Radio-koncernen,

3. att riksdagen beslutar att lokalradion i första hand även

framdeles organiseras i ett eget bolag,

4. att riksdagen beslutar att i fall ett gemensamt

ljudradiobolag ändå anses som det mest ändamålsenliga

riksradions regionala verksamhet anpassas och integreras med

lokalradion.

1990/91:K91 av Erkki Tammenoksa m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om invandrar- och minoritetsprogrammen i

Sveriges Radio/TV.

1990/91:K92 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalradions självständighet vad gäller

programutbud och sändningstid.

1990/91:K93 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rättssäkert koncessionsförfarande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skälig ansökningstid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rättslig disharmoni,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om etermediarättslig översyn.

Motioner från allmänna motionstiden 1991

1990/91:K404 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om yttrande- och informationsfriheten,

2. att riksdagen beslutar att koncessioner för de tredje och

fjärde markbundna TV-kanalerna skall erbjudas fristående

intressenter i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar upphäva Sveriges Radios monopol för

radiosändningar och tillåta etablering av alternativa

radiosändningar i enlighet med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar upphäva förbudet mot kommersiell

reklam i radio och TV i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen beslutar att uppphäva förbudet mot

kommersiell reklam i lag (1985:677) om lokala kabelsändningar i

enlighet med vad som i motionen anförts,

6. att riksdagen beslutar avveckla kabelnämnden i enlighet med

vad som i motionen anförts,

1990/91:K408 av Bo Hammar m.fl. (v), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en kartläggning av den

inernationella massmediemarknaden och hur denna kan påverka

svenska massmedier,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenska initiativ i FN och andra

internationella fora för en internationell konvention i syfte

att reglera och begränsa ägandet av massmedier.

1990/91:K409 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

reklam inte skall sändas i TV, speciellt inte reklam som riktar

sig direkt till barnen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So226.

1990/91:K416 av Per Stenmarck och Margit Gennser (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fri radio i Malmöhus län.

1990/91:K418 av Anders Björck m.fl. (m, fp, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den parlamentariska radio- och

TV-beredningens fortsatta arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ny radiolagstiftning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fri etableringsrätt för radiostationer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upphävande av radiolagens förbud mot

kommersiell reklam.

1990/91:K419 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om yttrande- och informationsfriheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en avreglering av etermedia i

Storstockholmsregionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användningen av tillgängliga

frekvensområden för sändning av rundradio,

4. att riksdagen beslutar att tillgängliga frekvenser på

FM-bandet 104--108 MHz inte skall ställas till Sveriges Radios

förfogande,

5. att riksdagen beslutar att upphäva Sveriges Radios monopol

för radiosändningar och tillåta etablering av alternativa

radiosändningar i enlighet med vad som i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en försäljning av Radio Stockholm bör

ske,

7. att riksdagen beslutar att upphäva förbudet mot kommersiell

reklam i radio i enlighet med vad som i motionen har anförts.

1990/91:K427 av Sonja Rembo (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om yttrande- och informationsfriheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om etableringsfrihet i etern,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av att den tillsatta

mediaberedningen även utreder rundradions framtid,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en försäljning av Radio Göteborg,

5. att riksdagen beslutar upphäva Sveriges Radios monopol på

radiosändningar i Göteborgs och Bohus län,

6. att riksdagen begär att regeringen skall vidta erforderliga

åtgärder för att möjliggöra en fri etablering av fristående

radiostationer i Göteborgs och Bohus län i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1990/91:Kr204 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen genomför en översyn av

närradiolagen i syfte att närma villkoren för svensk närradio

till dem som gäller i övriga Norden och då särskilt i Finland, i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Kr207 av Gunilla Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om de dövas rätt till information i TV.

1990/91:Kr211 av Oskar Lindkvist (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en översyn av närradions villkor.

1990/91:Kr215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att kommersiell reklam även

framdeles inte skall vara tillåten i Sveriges Radios radio- och

TV-sändningar.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K404.

2. att riksdagen beslutar avveckla närradionämnden i enlighet

med vad som i motionen anförts,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K404.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det fortsatta beredningsarbetet beträffande Sveriges Radios

organisation och ställning inriktas mot att koncernens

moderbolag avskaffas och separata programbolag inrättas i

enlighet med vad som i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K404.

1990/91:Kr226 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av förstärkta resurser till STVs Norrbottensdistrikt

för att få till stånd en acceptabel bevakning av Nordkalotten.

1990/91:Kr227 av Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behandlingen av norska och danska i Sveriges television.

1990/91:Kr228 av Ingegerd Elm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätten för lokalradiostationerna att

vidaresända program från Riksradion.

1990/91:Kr231 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en alltför alkoholliberal samhällsattityd

som blir följden av TVs programutbud som inte på något sätt

speglar de svenska hemmens alkoholvanor i allmänhet,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So239.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en mer medveten och koncentrerad

information i radio och TV under bästa sändningstid.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So239.

1990/91:Kr239 av Alexander Chrisopoulos m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reklam i TV- och radiosändningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär att i avtalet med

Sveriges Radio-TV en större och procentuellt fastställd andel av

sändningarna skall bestå av svenskproducerade program.

1990/91:Kr240 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om dagliga nyheter på teckenspråk i TV.

1990/91:Kr241 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar anslå 10 milj.kr. som grundkapital i en stiftelse för

eterjournalistikens främjande i enlighet med vad som anförts i

motionen samt att detta finansieras med medel ur

rundradiokontot.

1990/91:Kr278 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den framtida svenska radioverksamheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett samtidigt förslag beträffande TV- och

radioreklam.

1990/91:Kr279 av Olle Östrand och Sinikka Bohlin (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om TV-distriktens länsvisa indelning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Gävleborgs län bör vara ett

sammanhållet län i TVs distriktsindelning.

1990/91:Kr280 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts beträffande möjligheten att stärka lokalradion

genom samordning av resurserna.

1990/91:Kr281 av Magnus Persson och Eivor Husing (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informationsinsatser i form av

teckenspråkstolkning och textning av TV-utbudet.

1990/91:Kr282 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en utvärdering av

lokalradioverksamheten.

1990/91:Kr286 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges Radios ansvar för en allsidig

kulturbevakning,

1990/91:Kr321 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om översättning till svenska av TVs

aktualitetsprogram för invandrare.

1990/91:Kr322 av Arne Mellqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ny regionindelning för TV.

1990/91:Kr323 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att TVs

rikskanal bör lokaliseras till Göteborg.

1990/91:Kr324 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet att göra programmen i

radio och TV tillgängliga för personer med funktionshinder.

1990/91:Kr325 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen vidtar åtgärder så att sjörapporterna i

Riksradions P 1 kan förbättras enligt yrkesfiskets önskemål.

1990/91:Kr330 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ABC-nytt i vissa delar av Uppsala län.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T250.

1990/91:Kr346 av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari yrkas

att riksdagen begär att regeringen med omedelbar verkan föreslår

att TV gör en ny distriktsindelning omfattande Gävleborgs län.

1990/91:Kr347 av Gustav Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Radio Uppland.

1990/91:Kr348 av Rune Thorén m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om TV 2s flyttning till Göteborg.

1990/91:Kr351 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fördelningen av resurserna inom Sveriges

Television.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A491.

1990/91:Kr355 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalisering av TV-bolag samt försäljning

av lokalradio.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T266.

Ärendets beredning

Utskottet har i ärendet inhämtat yttrande från kulturutskottet

(1990/91:KrU7y). Yttrandet fogas vid betänkandet som bilaga

2.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

En ny reklamfinansierad TV-kanal

I propositionen föreslås en omläggning av TV-politiken så att

reklamsändningar tillåts i marknät. Det föreslås vidare att

reklamintäkterna får användas för att bekosta ytterligare en

TV-kanal. En del av reklaminkomsterna skall tillföras

rundradiokontot i form av en koncessionsavgift och på så sätt

bidra till finansieringen av Sveriges Radios verksamhet.

Enligt propositionen skall TV-reklamen övervakas inom ramen

för marknadsföringslagens (1975:1418) system. För sådan

marknadsföring som sker i radio eller TV skall nämligen gälla

föreskrifterna i marknadsföringslagen, lagen (1978:763) med

vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, lagen

(1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av

tobaksvaror och produktsäkerhetslagen (1988:1604).

Ett reklamfinansierat TV-företag som ges rätt att sända från

marksändare bör enligt propositionen vara skyldigt att utöva

sändningsrätten opartiskt och sakligt med beaktande av att en

vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i

televisionen. I detta avseende bör det inte råda någon skillnad

mellan programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen och ett

nytt TV-sändande företag.

Ett TV-företag som får finansiera sändningar med reklam skall

inte få diskriminera någon som begär att företaget skall sända

en annons. En bestämmelse om detta tas in i radiolagen.

Radionämnden skall genom granskning i efterhand övervaka att

programföretaget iakttar bestämmelsen. Programföretaget skall

dock kunna utforma en egen programpolitik som innebär att

företaget inte tar emot annonser för vissa varor eller tjänster.

Staten skall få träffa avtal med ett programföretag om

skyldighet för företaget att endast under annonstid i

televisionen sända reklam mot vederlag eller program mot

betalning. Med annonstid menas sändningstid i televisionen som

inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som

markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak

gör detta på uppdrag av andra. Med reklam förstås ett program

som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en

vara, en tjänst eller någon annan nyttighet.

I radiolagen införs vidare bestämmelser om annonser av

följande innehåll.

Radiolagens krav på opartiskhet och saklighet skall inte gälla

vad som sänds under annonstid i televisionen.

Under annonstid i televisionen får det endast förekomma reklam

och andra program som någon har uppdragit åt programföretaget

att sända, programföretagets reklam för egen kommersiell

verksamhet och programglimtar. Av en annons som sänds under

annonstid i televisionen skall framgå i vems intresse sändningen

sker. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag

får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i

televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller

nyhetskommentarer.

Annonser som sänds under annonstid i televisionen skall inte

få syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa

åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.

Av en programtjänsts sändningstid per dygn skall högst tio

procent få avse annonser under annonstid i televisionen. Denna

andel beräknas särskilt för tiden mellan kl 18.00 och kl. 24.00.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag skall

annonser få förekomma under högst åtta minuter eller, i rena

undantagsfall, tio minuter. I avtalet mellan regeringen och

programföretaget får det bestämmas att högsta tillåtna

sändningstiden för annonser under annonstid i televisionen skall

vara ännu kortare.

Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle skall inte

få understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda

ljud- och bildsignaturen har frånräknats.

Som huvudregel skall gälla att annonser under annonstid i

televisionen skall sättas in mellan programmen. Annonser skall

dock få avbryta ett program, om de sätts in i pauser i

sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i

program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för

publiken. Annonser skall också få avbryta program, om de sätts

in mellan delar i program, som består av olika avslutade delar

och där varje del som föregås eller följs av annonser varar

minst 20 minuter.

En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen

skall inte få syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn

under 12 år. En annons med reklam skall inte få förekomma under

annonstiden omedelbart före eller efter ett program eller en del

av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12

år. I annonser med reklam skall det inte få uppträda personer

eller figurer som spelar en framträdande roll i

televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under

12 år.

I lagarna om alkohol och tobaksreklam införs bestämmelser som

innebär att det vid marknadsföring av alkoholdrycker och

tobaksvaror blir förbjudet att använda en kommersiell annons i

ljudradio- eller TV-program.

Gemensamma bestämmelser för alla programföretag

Ett programföretag skall inte ha rätt att mot vederlag eller

annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse

i programverksamheten. Däremot tillåts sponsrade program. För

att programföretag skall ha rätt att lämna uppgift om att det i

fråga om ett visst program har förekommit sponsorfinansiering

utan att detta strider mot kravet på opartiskhet och mot

bestämmelsen om förbud mot gynnande av kommersiella intressen

föreskrivs att programföretaget, i fråga om någon som har

bekostat ett program helt eller delvis, får lämna uppgift om vem

bidragsgivaren är. I avtalet mellan staten och programföretaget

får det bestämmas om skyldighet för företaget att, om någon

annan har bekostat ett program helt eller delvis, lämna uppgift

om vem bidragsgivaren är.

För att åstadkomma en utvidgning av yttrandefriheten i

programföretagen jämfört med radionämndens nuvarande praxis

formuleras demokratibestämmelsen om. Enligt den nya lydelsen

skall programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska

statsskickets grundidéer samt principen om alla människors

lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Staten skall få träffa avtal med ett programföretag om

skyldighet för företaget att sända ett mångsidigt programutbud

och att vid utövande av sändningsrätten ta hänsyn till

ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det

gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning

av programmen.

Nya uppgifter för radionämnden m.m.

Radionämnden skall genom granskning i efterhand övervaka om

ett programföretag som i televisionen sänder reklam mot vederlag

iakttar radiolagens regler om annonser som sänds under annonstid

i televisionen. Genom sådan granskning skall nämnden också

övervaka om ett från Sveriges Radio-koncernen fristående

TV-företag utövar sändningsrätten i enlighet med radiolagen och

avtalet mellan staten och företaget. Den praktiska övervakningen

av de föreslagna reglerna rörande TV-reklam som vänder sig till

yngre barn bör också vara en uppgift för radionämnden.

Ett programföretag skall på uppmaning av radionämnden

tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som

företaget är skyldigt att göra. Om programföretaget inte

efterkommer uppmaningen, kan nämnden förelägga vite. Genom

ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk klargörs att ett programföretag får göra

referensupptagningar inte endast -- som nu -- för att

säkerställa framtida bevisning om innehållet i en utsändning

utan också för att det behövs för att en statlig myndighet skall

kunna fullgöra sina uppgifter när det gäller att i efterhand

utöva tillsyn över utsändningsverksamheten.

Radioansvarighetslagen blir tillämplig också på sändningar

från ett nytt reklamsändande TV-företag. I fråga om

reklamfinansierad television och sökbar text-TV införs

bestämmelser av innebörd att tillkännagivande i annons eller

annat sådant meddelande inte skall anses som

yttrandefrihetsbrott, om det inte omedelbart framgår av

meddelandets innehåll att ansvar för sådant brott kan

ifrågakomma. Är meddelandet i förening med en omständighet, som

inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, straffbart,

gäller föreskrifterna i allmän lag om straff, ansvarighet och

rättegång.

Villkor för rätten att sända i den nya kanalen

I ett avtal mellan staten och det programföretag som får rätt

att sända i den tredje kanalen bör vissa grundläggande krav på

programverksamheten regleras. Där bör bestämmas att företaget

skall var skyldigt att

1. sända genmälen och beriktiganden motsvarande för vad som

gäller för Sveriges Televisions sändningar,

2. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,

3. ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft när

det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för

sändning av programmen,

4. på begäran av statlig myndighet sända meddelanden som är av

vikt för allmänheten,

5. endast under annonstid i televisionen sända reklam mot

vederlag eller program mot betalning,

6. på lämpligt sätt redogöra för beslut av radionämnden,

enligt vilket företaget har överträtt bestämmelser i radiolagen

eller avtalet mellan staten och företaget.

I avtalet bör också bestämmas om skyldighet för företaget att

sända ett mångsidigt programutbud av god kvalitet. Sändningarna

bör innehålla såväl nyheter och informativa program som

underhållningsprogram. Bland programkategorier som särskilt bör

nämnas i avtalet märks nyhetsprogram, barnprogram, program på

svenska språket och med svenska upphovsmän eller svenska

artister samt egenproducerade och beställda program. Även frågor

om sändningstiden för olika programkategorier bör kunna regleras

i avtalet.

Eftersom programföretagets inkomster kommer att vara lägre

under de första verksamhetsåren bör vissa åtaganden av företaget

när det gäller programutbudets sammansättning kunna vara mindre

omfattande under de första åren av avtalsperioden.

Sponsrade program i den nya TV-kanalen

Även frågor om sändning av sponsrade program bör regleras i

avtalet mellan staten och det reklamfinansierade TV-företaget.

När ett program eller en serie av program sponsras helt eller

delvis, bör sponsorskapet tydligt framgå genom att

programföretaget på lämpligt sätt i början eller slutet av

programmet anger sponsorns namn eller firma.

Programföretaget bör inte få sända program som är sponsrade av

någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller

försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller receptbelagda

läkemedel. Företaget bör heller inte få sända sponsrade program

som huvudsakligen avser nyheter eller nyhetskommentarer eller

som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

Övriga koncessionsvillkor för det reklamfinansierade

TV-företaget

Det nya TV-företaget skall för sina marksändningar utnyttja

samma sändarstationer som används av Sveriges Radio-koncernen.

Programföretaget bör förbinda sig att en mycket stor del av

Sveriges befolkning kan ta emot sändningarna inom en kort tid

efter sändningarnas start. Under avtalstiden bör

befolkningstäckningen byggas ut till i huvudsak samma nivå som

för Sveriges Television. Programföretaget bör emellertid ha

möjlighet att distribuera programmen till mindre delar av

befolkningen på annat sätt än genom marksändare.

I avtalet mellan staten och programföretaget bör anges att

händelser och skeenden i olika delar av landet bör speglas i

programverksamheten.

Det reklamfinansierade TV-företagets ägarkrets

Ägarna till det företag som får tillstånd att bedriva

TV-sändningar i en tredje kanal bör ha sådan ekonomisk styrka

och uthållighet att de kan tillgodose behovet av kapital under

verksamhetens uppbyggnadsskede och även svara för

kapitaltillskott som kan bli aktuella senare. En bred krets av

ägare bör eftersträvas. Det bör även eftersträvas att

sammansättningen blir sådan att maktkoncentrationen inom de

svenska massmedierna inte förstärks. Det är en fördel om ägarna

kan hämtas från olika sektorer från det svenska samhället.

Koncessionsavgift m.m.

Det programföretag som får sändningstillstånd bör vara

skyldigt att betala en årlig koncessionsavgift till staten.

Avgiften bör bestå av en rörlig och en fast del. Den rörliga

delen bör utgöras av en andel av programföretagets

bruttoinkomster. Andelen bör sättas högre vid höga inkomster.

Intäkterna från avgiften bör tillföras rundradiokontot.

Företaget bör också förklara sig villigt att medverka vid en

översyn av den svenska filmpolitiken samt vara med och bidra

till svensk filmproduktion m.m. fr.o.m. den 1 januari 1993.

Koncessionstiden bör vara sex år.

Koncessionsförfarandet

Det blir en uppgift för regeringen att besluta om vem som

skall få koncession för den tredje TV-kanalen. Alla intresserade

bör ges möjlighet att ansöka om tillstånd. Inför beslutet bör

regeringen bereda de partier som är representerade i riksdagen

att i lämplig form avge synpunkter. Det får ankomma på

regeringen att, genom förhandlingar med sökande som kan anses

lämpliga, utreda om en sådan uppgörelse kan träffas med någon av

dem att koncession kan beviljas. Uppgörelsen ges formen av ett

avtal mellan regeringen och företaget där företagets

förpliktelser anges.

Riktlinjer för Sveriges Radio-koncernen

De nuvarande avtalen mellan staten och företagen inom Sveriges

Radiokoncernen föreslås bli förlängda med sex månader till

utgången av år 1992. Under våren 1992 avses en proposition

föreläggas riksdagen inför den nya avtalsperioden som skall

omfatta åren 1993--1998.

I förevarande proposition anges följande riktlinjer för

Sveriges Radio-koncernen inför en ny avtalsperiod.

Uppdraget bör vara oförändrat. Nuvarande företagsform bör vara

oförändrad. Nuvarande ägarförhållanden bör i huvudsak vara

oförändrade. För verksamheten bör disponeras fyra rikstäckande

sändarnät för ljudradio och två rikstäckande sändarnät för TV.

Programverksamheten bör handhas av ett programbolag för TV och

ett för ljudradio samt av Utbildningsradion.

Moderbolaget bör

a) inge anslagsframställning till regeringen och fördela av

staten tilldelade medel, b) ansvara för fördelning och placering

av sändningstid om programföretagen inte själva kan enas, c)

ansvara för beredskapsplanering, samt d) vara ett organ där

koncerngemensamma frågor bereds.

Ett dotterbolag för avgiftsuppbörd och avgiftskontroll bör

finnas (RIKAB).

Staten bör sluta avtal med samtliga bolag, dvs. moderbolaget,

de tre programbolagen och RIKAB.

Styrelserna bör utses så att personsamband råder mellan

moderbolag och resp. programföretag i enlighet med vad som anges

i propositionen.

Styrelserna i moderbolaget och de tre programbolagen bör

vardera bestå av femton ledamöter. För samtliga bör gälla att

regeringen utser ordförande och sex ledamöter samt ägarna fem

ledamöter. Därtill kommer verkställande direktören som ledamot

och två ledamöter som personalen utser.

De ekonomiska villkoren för Sveriges Radio bör vara följande.

Sveriges Radios verksamhet bör även fortsättningsvis

finansieras med medel som riksdagen anvisar från

rundradiokontot. Medelstilldelningen värdesäkras liksom nu med

utgångspunkt i ett index. Med början år 1992 får Sveriges Radio

en reformram om 150 milj.kr. per år i fyra års tid, sammanlagt

600 milj.kr. Rundradiokontots intäkter består huvudsakligen av

TV-avgiftsmedel men kompletteras även med andra intäkter.

På Sveriges Radio ställs ett rationaliseringskrav om

sammanlagt 200 milj.kr. under åren 1993 och 1994. De medel som

friställs genom ytterligare rationaliseringar får behållas för

reforminsatser.

Sveriges Radios möjligheter till sponsorfinansiering av

program

Frågor om sändning av sponsrade program bör regleras i avtalen

mellan staten och vart och ett av programföretagen inom Sveriges

Radio-koncernen. Eftersom företagens sändningar inte skall

finansieras med reklam, bör huvudprincipen vara att företagen

inte heller skall träffa uppgörelser med sponsorer om

finansiering av program.

För Sveriges Television bör dock införas en rätt att träffa

uppgörelser om sponsring i fråga om program, där sändningen

gäller en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning

som anordnas av någon annan än programföretaget. För

sportevenemang gäller detta dock endast om evenemanget är av

större svenskt eller internationellt intresse. Därvid bör samma

krav ställas i fråga om sändning av sponsrade program som gäller

för sådana sändningar från det reklamfinansierade TV-företaget.

Sändarnätet för rundradio i framtiden m.m.

Enligt propositionen får tillkomsten av ett nytt

programföretag konsekvenser för huvudmannaskap och

finansieringssätt i fråga om sändarnätet för rundradion. Även

myndighetsstrukturen inom rundradioområdet påverkas. I

propositionen sägs vidare att det finns anledning att undersöka

förutsättningarna för utökade sändningar, i första hand av

ljudradion, men på längre sikt även av television.

I propositionen lämnas inga förslag om detta. Det sägs

emellertid att det är angeläget att snabbt ta fram underlag för

politiska beslut. För riksdagens information redovisar

regeringen sin syn på dessa frågor enligt följande.

En särskild utredning bör tillkallas för att inför den

kommande propositionen våren 1992 om ett nytt avtal för Sveriges

Radio förbereda en omorganisation av verksamheten med

programinsamling och programutsändning för Sveriges Radio och

det nya reklamfinansierade TV-företaget. En förutsättning bör

vara att verksamheten drivs av staten i en organisation som är

avgränsad från televerket.

Myndighetsstrukturen på radio- och TV-området bör ses över med

syfte att få till stånd en gemensam organisation för

myndighetsuppgifter i fråga om radio- och TV-sändningar till

allmänheten. Översynen bör omfatta dels radionämndens,

kabelnämndens och närradionämndens verksamhetsområden, dels

ansvaret för nya former av radio- och TV-sändningar till

allmänheten.

En utredning bör tillkallas för att i en första etapp utarbeta

ett tekniskt underlag i fråga om möjligheterna till ytterligare

ljudradiosändningar. Därefter bör utredningsarbetet fortsätta

under parlamentarisk medverkan. Under en andra etapp av det

tekniska utredningsarbetet bör förutsättningarna i fråga om

TV-distributionen belysas.

Sveriges Radio 1992, m.m.

I propositionen föreslås att Sveriges Radio AB sammantaget för

år 1992 tilldelas 3210,5 milj.kr. i 1989 års prisläge för

koncernens drifts-, investerings- och kapitalkostnader. Enligt

propositionen bör denna medelstilldelning inte innefatta någon

särskild medelstilldelning för Radiotjänst i Kiruna AB.

För radionämnden föreslås att medelstilldelningen för

budgetåret 1991/92 uppgår till 3 983 000 kr. Därav utgör medlen

för löne- och arvodeskostnader högst 2705 000 kr. och medlen

för lokalkostnader 715 000 kr.

Medelsanvisningen för televerkets driftskostnader för år 1992

föreslås uppgå till 416,4 milj.kr. i 1992 års beräknade

prisnivå.

För närvarande är TV-avgiften 1 164 kr. per år eller 291 kr.

för tre månader.

I propositionen föreslås en höjning av TV-avgiften med 72 kr.

till 1 236 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1991 och en höjning med

84 kr. till 1 320 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1992.

Yttrandefrihetsgrundlag

Riksdagen har nyligen som vilande antagit förslag till

yttrandefrihetsgrundlag (prop. 1990/91:64, KU21, prot. 109

§4). Grundlagsförslaget har betydelse för en del av de frågor

som aktualiseras genom förevarande proposition, bl.a.

avtalssystemet. Den nya yttrandefrihetsgrundlagen föreslås träda

i kraft den 1 januari 1992.

En ny rikstäckande reklamfinansierad TV-kanal

Propositionen

För närvarande kan 45 % av de svenska hushållen ta emot

reklamfinansierade TV-sändningar. I propositionen anförs att en

betydande del av Sveriges befolkning kommer att nås av TV-reklam

från satelliter. De reklamsändande företagens programtablåer

kommer att vara sammansatta utifrån kommersiella hänsyn, och de

kommer inte att följa några nationellt fastställda riktlinjer

när det gäller t.ex. förekomst av program av svenska upphovsmän

eller om svenska förhållanden, eller att det skall sändas

nyhets- eller aktualitetsprogram. Sveriges Radio kommer enligt

propositionen att få allt större svårigheter att fylla sin

uppgift att sända ett omväxlande programutbud till hela svenska

folket.

Mot denna bakgrund förordas i propositionen en sådan

omläggning av TV-politiken att reklamsändningar tillåts i

marknät. I fråga om marksändningar från sändare här i landet kan

svenska politiskt valda organ få inflytande över att

programverksamheten i väsentliga avseenden motsvarar de önskemål

som bör ställas på en nationell TV-kanal vad beträffar mångfald,

kvalitet och balans. Även med sådana förpliktelser bör enligt

propositionen en marksänd TV-kanal kunna bli så attraktiv för

annonsörerna att reklamintäkterna kommer att bekosta en

kvalitativt inriktad programverksamhet. I propositionen anförs

att det då också på ett helt annat sätt än vid ett fortsatt

reklamförbud i marksändningar blir möjligt att motverka de

oönskade följderna av TV-reklam.

I propositionen anförs att reklaminkomster kan användas på

olika sätt i den marksända televisionen. En möjlighet är att

låta reklaminkomster tillsammans med avgiftsmedel finansiera

den befintliga televisionen. Om en sådan ordning infördes,

skulle resurserna för den befintliga televisionen kunna ökas,

TV-avgifterna sänkas eller bådadera. TV-tittarna skulle kunna

dra fördel av längre sändningstid, mer påkostade program eller

lägre TV-avgifter. Antalet TV-timmar skulle emellertid bli

oförändrat, åtminstone under bästa sändningstid och för de

tittare som inte kan ta emot satellitprogram. De

satellitsändande programföretagen skulle spela en lika viktig

roll som hittills för de TV-tittare som kan ta emot programmen.

De problem som följer av att vissa intressanta program skulle

förbehållas tittare med tillgång till satellitprogram skulle

enligt propositionen kvarstå oförändrade.

Mot denna bakgrund förordas att reklamintäkterna används för

att bekosta ytterligare en TV-kanal. Sändarnätet för den nya

kanalen bör snabbt byggas ut så att sändningarna kan tas emot i

alla befolkade delar av landet. Enligt propositionen blir ökade

valmöjligheter på så sätt tillgängliga för hela befolkningen.

Vidare anförs att det då blir möjligt att låta ett från Sveriges

Radio-koncernen fristående programföretag inleda TV-sändningar i

Sverige.

Genom att ett nytt programföretag kan verka under full och

programmässig självständighet möjliggörs enligt propositionen

ökad mångfald. Händelser och skeenden kan belysas från nya

synvinklar. I propositionen anförs att det nya programföretaget

kommer att kunna organisera verksamheten med utgångspunkt från

dagens teknik och produktionsförhållanden och att det kan

utveckla journalistiken och programpolitiken utifrån egna

förutsättningar. Förekomsten av ett nytt programföretag som i

viktiga avseenden kommer att arbeta under likartade villkor som

Sveriges Television bör enligt propositionen också kunna få en

stimulerande inverkan på det sistnämnda företaget.

Enligt propositionen bör Sveriges Television inte få

möjlighet, åtminstone inte för närvarande, att sända betalda

annonser. Det främsta skälet anges vara att reklamfinansiering

kan hota programverksamhetens integritet.

Det nya fristående TV-företaget kommer enligt propositionen

att ha en självständig ställning i förhållande till Sveriges

Radio men kommer att vara beroende av reklaminkomster för att

finansiera verksamheten. I propositionen anförs att utländska

erfarenheter tyder på att finansiering med reklam påverkar

programpolitiken i särskilt hög grad i en situation då flera

inhemska TV-företag tävlar om inkomsterna från den nationella

reklammarknaden. I de länder där man har en sådan situation

leder konkurrensen mellan olika programföretag till att

programmen anpassas till en minsta gemensam nämnare för

publiksmaken.

Konkurrens på TV-reklammarknaden innebär enligt propositionen

visserligen att annonsörerna får flera TV-företag att välja

mellan men medför att publikens valmöjligheter krymper. Om det

däremot finns TV-företag som är oberoende av reklaminkomster och

som därför inte tvingas ta hänsyn till annonsörernas önskemål,

måste ett reklamfinansierat TV-företag kunna mäta sig med det

reklamfria företaget för att kunna behålla publikens förtroende

och därmed sina inkomstmöjligheter på sikt.

I propositionen framhålls också svårigheterna att, i varje

fall i nuvarande konjunkturläge, finansiera två TV-kanaler med

reklam. Det finns enligt propositionen också en risk för att

dagspressen, som redan känner av vikande annonsinkomster, skulle

få stora svårigheter om en stor del av annonseringen överfördes

till televisionen.

Om Sveriges Television skall behållas som ett reklamfritt

företag blir det emellertid enligt propositionen nödvändigt att

på andra sätt se till att Sveriges Radio-koncernen får

tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att kunna fullgöra

sitt uppdrag. Det anförs vidare att det inte med full säkerhet

går att bedöma hur stora resurser som kan tillföras svensk

television från TV-reklammarknaden.

Enligt propositionen kan man konstatera att ett TV-företag som

får tillgång till ett rikstäckande nät av marksändare kommer att

få en avsevärd konkurrensfördel i form av högre

befolkningstäckning i förhållande till de programföretag som

utnyttjar satellit. I propositionen görs bedömningen att

reklamsändningar i en TV-kanal efter en uppbyggnadsperiod skulle

kunna ge en årlig inkomst i storleksordningen uppemot 1,5

miljard kronor.

I propositionen dras härav slutsatsen att inkomsterna från

reklam i TV inte bara kommer att vara tillräckliga för att

möjliggöra ytterligare en rikstäckande marksänd TV-kanal utan

att det även kan komma att vara möjligt att utan att ge avkall

på kvalitetskraven, avlänka en del av reklaminkomsterna i form

av en koncessionsavgift för att finansiera en del av Sveriges

Radios verksamhet.

En koncessionsavgift från den marksända reklamfinansierade

televisionen bedöms enligt propositionen för närvarande komma

att kunna avkasta ungefär 300 milj.kr. per år sedan verksamheten

kommit i gång. Om dessa inkomster tillförs rundradiokontot bör

de tillsammans med en måttlig realhöjning av TV-avgifterna

möjliggöra att Sveriges Radio-koncernen får ett reformbelopp av

tillräcklig storlek.

I propositionen förordas att reklam-TV-företaget skall erlägga

en del av sin inkomst i form av en särskild koncessionsavgift

till staten och att dessa intäkter tillförs rundradiofonden.

Enligt propositionen bör avgiften erläggas i form av en fast och

en rörlig del, och den rörliga delen bör utgöras av en andel av

programföretagets bruttoinkomster. Enligt propositionen bör

förslag till lagstiftning om koncessionsavgift föreläggas

riksdagen under hösten 1991.

I propositionen anförs att svårigheterna att förutse hur

reklamintäkter och kostnader kommer att utvecklas innebär att

beräkningarna med nödvändighet måste bli osäkra och att det

därför knappast är välbetänkt att nu låsa

finansieringsförutsättningarna för en så lång period som det är

tänkt att avtalen skall gälla. Det förordas därför att

finansieringen tas upp till prövning efter en lämplig

tidsperiod, förslagsvis i samband med medelsberäkningen för år

1996. Om det vid en sådan kontrollstation visar sig att den nu

föreslagna finansieringsmetoden inte ger tillräckliga resurser

för att Sveriges Radio skall kunna uppfylla sina åtaganden, bör

man enligt propositionen på nytt pröva frågan om rätt för

Sveriges Television att sända annonser mot betalning.

Motionerna

I motion 1990/91:K80 yrkande 1 i denna del av Olof Johansson

m.fl. (c) ställer sig motionärerna bakom förslaget om att ett

tredje rikstäckande TV-nät som är finansierat med reklam bör

upplåtas för ett från Sveriges Radio-koncernen fristående

företag. De finner det emellertid mycket otillfredsställande att

denna kanal får monopol på reklamen som finansieringskälla.

Motionärerna anför att reklamintäkterna beräknas ge avsevärda

tillskott av medel och att de därmed kan täcka kostnaderna för

en fristående TV-kanal och dessutom bidra med ett avsevärt

resurstillskott till Sveriges Radio-koncernen.

Motionärerna anför att en ny marksänd och reklamfinansierad

TV-kanal i enlighet med vad som anförs i propositionen kommer

att föra med sig nackdelar för Sveriges Television. Härigenom

kommer nämligen enligt motionärerna Sveriges Televisions ekonomi

att vara beroende av den framgång på reklamområdet som ett

fristående -- och med Sveriges Television konkurrerande --

programföretag kan nå. Motionärerna menar att detta blir följden

av förslaget om en koncessionsavgift med en fast och en rörlig

del. Sveriges Television kommer enligt motionärerna därmed i ett

ytterst märkligt beroendeförhållande till en konkurrent och

företaget kan inte heller av egen kraft öka sina intäkter i

någon större omfattning genom att utveckla programproduktionen.

Motionärerna menar att detta kommer att leda till att

TV-avgifterna med nödvändighet kommer att öka kraftigt.

Motionärerna föreslår därför att även en av Sveriges

Televisions två kanaler (TV2) öppnas för reklam. En

reklamfinansiering av denna verksamhet garanterar enligt

motionärerna tillräckliga resurser för public-serviceföretagen

och ger därmed möjlighet att bibehålla och förstärka kvalitet

och mångfald i programutbudet utan stora höjningar av

TV-avgifterna.

I den under allmänna motionstiden 1991 väckta motionen

1990/91:K409 yrkande 3 av Inger Schörling m.fl. (mp) anför

motionärerna att TV-reklam och våldsinslag ofta är hopkopplade.

De anser att reklam inte skall sändas i TV, speciellt inte

reklam som riktar sig till barn.

I motion 1990/91:K85 av Inger Schörling m.fl. (mp) förklarar

motionärerna att miljöpartiet de gröna är emot reklam i radio

och television, såväl i markbundna sändningar som i satellit-

och kabelsändningar och att partiet har framfört denna

uppfattning i riksdagen vid flera tillfällen tidigare.

Miljöpartiet avstår enligt motionärerna från att yrka avslag på

lagförslagen som innebär att den marksända televisionen öppnas

för reklamfinansierade sändningar, eftersom sådana sändningar

endast kommer att förbehållas den nya tredje TV-kanalen och

reklam inte heller i fortsättningen skall få förekomma i

Sveriges Televisions sändningar samt ett avslagsyrkande för

närvarande framstår som politiskt meningslöst.

I motion 1990/91:K79 yrkande 1 av Krister Skånberg (mp)

förklarar motionären att han absolut inte tänker att ge upp

motståndet mot reklam i television.

Reklamen lockar enligt motionären människor att leva över sina

tillgångar och att köpa "finare" varor än de behöver. Motionären

anser också att reklamen hetsar människors habegär och

avundsjuka och att den leder till högre materiell förbrukning

som ofta är fel slags förbrukning. Enligt motionären urholkar

reklamen konsumentens ekonomi genom att reklamkostnaderna läggs

på produkternas pris och samhällsekonomin genom att den leder

till ökad och felaktig resursförbrukning. En annan nackdel med

reklamen är enligt motionären att den snedvrider konkurrensen

mellan stora och små företag.

Enligt motion 1990/91:K83 av Börje Hörnlund (c) är det viktigt

att TV-avgiften kan hållas låg. Eftersom centerpartiets förslag

om reklam i både TV2 och i en fristående kanal inte har vunnit

framgång hos de andra partierna för motionären fram ytterligare

ett förslag. Det innebär att kanal 1 blir den enda

avgiftsfinansierade kanalen och att den regionalt inriktade

TV2-kanalen säljs och blir den markbundna reklamkanalen.

Enligt motionären leder detta till att medborgarna får låga

TV-avgifter och att en markbaserad heltäckande reklamfinansierad

kanal omgående kan börja sin verksamhet. Motionären menar att

båda kanalerna var för sig kommer att få så stora resurser att

hög kvalitet och konkurrens främjas.

I motion 1990/91:Kr215 yrkande 1 av Carl Bildt m.fl. (m)

anförs att det skulle vara mycket olyckligt om Sveriges Radio

finansierades med reklam i programverksamheten. En liknande

uppfattning förs fram i motion 1990/91:Kr239 yrkande 1 av

Alexander Chrisopoulos (v).

Utskottets bedömning

Som anförs i propositionen bör reklam nu tillåtas i den

marksända televisionen. Utskottet delar också uppfattningen att

intäkter från reklam bör få användas för att finansiera en ny

rikstäckande TV-kanal som står utanför Sveriges Radio-koncernen.

Med hänsyn till vikten av att upprätthålla integriteten i

Sveriges Televisions programverksamhet bör emellertid betalda

annonser inte få förekomma där. Konkurrens på TV-reklammarknaden

innebär visserligen att annonsörerna får flera TV-företag att

välja mellan men innebär också att publikens valmöjligheter

krymper. Ett TV-företag som inte behöver ta hänsyn till önskemål

från annonsörer kan ha en en ur allmän synpunkt gynnsam inverkan

på innehållet i det reklamfinansierade TV-företagets program.

Som anförs i propositionen måste nämligen ett reklamfinansierat

TV-företag kunna mäta sig med det reklamfria företaget för att

behålla publikens förtroende och därmed sina inkomstmöjligheter

på sikt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:K80

yrkande 1 i denna del, 1990/91:K79 yrkande 1, 1990/91:K83 och

1990/91:K409 yrkande 3.

Genom detta ställningstagande tillgodoses syftena med

motionerna 1990/91:Kr215 yrkande 1 och 1990/91:Kr239 yrkande 1.

Något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna

är inte nödvändigt. Utskottet avstyrker därför motionerna.

Avtalssystemet

Propositionen

Den som har tillstånd att här i landet sända radio- och

TV-program skall enligt radiolagen (1966:755) iaktta vissa i

lagen angivna grundläggande bestämmelser om programverksamheten.

Vidare sägs i lagen att för programföretag skall i övrigt gälla

vad som föreskrivs i avtal mellan regeringen och företaget. I

sådant avtal får som villkor för rätt att sända program på grund

av tillstånd tas in vissa föreskrifter i ämnen som närmare anges

i lagen.

Propositionen bygger på denna ordning enligt vilken det --

förutom reglerna i radiolagen -- finns ett avtal mellan staten

och varje programföretag som reglerar det materiella innehållet

i företagets sändningar.

Lagrådet har vid granskningen av de lagförslag som ligger till

grund för propositionen ifrågasatt om avtalsregleringen kan vara

förenlig med regeringsformen och den nya

yttrandefrihetsgrundlagen.

Lagrådet pekar på att den rådande ordningen skall jämföras med

regeringsformens krav på lagform för

yttrandefrihetsinskränkningar, till yttermera visso utbyggt med

en särskild möjlighet att fördröja behandlingen av lagförslag om

begränsning av yttrandefriheten. Lagrådet pekar också på att

lagtexten i den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagens

bestämmelser om koncessionstvång i fråga om rätt att sända

radioprogram på annat sätt än genom tråd lika lite som

regeringsformens regler om yttrandefriheten nämner möjligheten

att begränsa denna genom avtal.

Lagrådet anför att avtalsregleringen av yttrandefriheten i

programföretags sändningar härrör från tiden före radiolagens

koncessionssystem och tillkomsten av regeringsformen med dess

utbyggda skydd för yttrandefriheten. Ordningen med

lagföreskrifter om avtalsreglering av yttrandefriheten har

godtagits av riksdagen efter regeringsformens tillkomst.

Lagrådet finner det emellertid inte berättigat att anse att en

konstitutitionell praxis etablerats härigenom.

Yttrandefrihetsbegränsningar genom avtal, vare sig de medges i

lag eller ej, saknar stöd i regeringsformen. Numera bör enligt

lagrådet också beaktas att koncessionssystemet skall tillämpas

på programföretag som är finansiellt oberoende av det allmänna

och att sådana system ger vida styrningsmöjligheter, när

grunderna för tillståndsgivningen inte är rättsligt fastlagda.

Ett godkännande av avtalsordningen får vidare enligt lagrådet

en prejudicerande verkan med räckvidd också för mindre stabila

förhållanden än de nu rådande.

Lagrådet ställer sig därför synnerligen tveksamt till ett

ytterligare befästande av avtalsordningen. Det står klart att

lagrådet skulle ha avstyrkt ordningen, om förslag framförts att

nu etablera den, särskilt mot bakgrund av den förstärkning av

skyddet för yttrandefriheten som förslaget till

yttrandefrihetsgrundlag syftar till.

I propositionen pekar regeringen till en början på det år 1986

till lagrådet remitterade grundlagsförslaget gällande

yttrandefriheten i andra medier än tryckta skrifter. Det

grundlagsförslaget gav uttryckligt stöd åt konstruktionen för

avtal mellan staten och programföretag, i vilka det materiella

innehållet i sändningar regleras. Regeringen konstaterar att

lagrådet då inte hade något att invända mot en sådan ordning.

När det gäller avsaknaden av ordet avtal i det förslag till

yttrandefrihetsgrundlag som lagts fram i proposition 1990/91:64

pekar regeringen på vad som där sägs i den allmänna motiveringen

om att grundlagen bör ge utrymme för lagstiftning som gäller

avtal mellan staten och dem som får tillstånd att sända. Vidare

pekar regeringen på specialmotiveringen till den aktuella

grundlagsparagrafen (3 kap. 5 §). Enligt regeringen godtar

motiven till yttrandefrihetsgrundlagen uttryckligen såsom

villkor för att sända ett sådant system med avtal mellan staten

och programföretaget som finns i dag. Regeringen erinrar om att

lagrådet vid behandlingen av grundlagsärendet inte hade några

synpunkter på systemet med avtal mellan staten och

programföretagen.

I frågan om avtalssystemets förenlighet med regeringsformen

konstaterar regeringen att riksdagen vid två tillfällen efter

tillkomsten av regeringsformens nuvarande regler godtagit

gällande ordning med avtal mellan staten och programföretagen,

nämligen vid en ändring av radiolagen 1978 (prop. 1977/78:91,

KrU 24, KU 2y) och i samband med behandling 1986 av frågor om

Sveriges Radios verksamhet (prop. 1985/86:99; KrU 21, KU 14y).

Regeringen förklarar att den i motsats till lagrådet är

benägen att anse att denna ordning får anses godtagen såsom

förenlig med regeringsformen. Vidare är enligt regeringen i

sammanhanget av intresse att motiven till förslaget till

yttrandefrihetsgrundlag tydligt visar, att avsikten har varit

att inte lägga hinder i vägen för att staten och ett

programföretag i fortsättningen kommer överens om villkoren för

företagets sändningsrätt.

Goda skäl talar enligt propositionen för en sådan lösning. När

det gäller markbundna TV-sändningar finns det med dagens teknik

endast utrymme för två ytterligare rikstäckande kanaler utöver

de två som Sveriges Television sänder. Den mångfald i

meningsriktningar som på grund av den grundlagsfästa

etableringsfriheten är realiserbar för de tryckta mediernas del

kan därför i varje fall för överskådlig framtid inte åstadkommas

inom televisionen. Med hänsyn till detta bör de företag som får

tillstånd att sända vara beredda att åta sig vissa förpliktelser

som staten saknar anledning att vilja ställa på de tryckta

medierna. Sådana förpliktelser kan t.ex. syfta till att

säkerställa att en programkanal speglar en mångfald av

meningsriktningar. Det är enligt propositionen inte i alla

avseenden lämpligt att sådana förpliktelser formuleras som

generella föreskrifter.

Utskottets uttalanden vid behandlingen av förslaget till

yttrandefrihetsgrundlag

I sin behandling av förslaget till yttrandefrihetsgrundlag har

utskottet tagit upp frågan om avtalssystemets förenlighet med

yttrandefrihetsgrundlagen.

Utskottet anförde att vad frågan närmast gällde var om

systemet med avtal får sitt grundlagsstöd genom att

yttrandefrihetsgrundlagen tillåter att det i lag meddelas

föreskrifter om tillstånd för sändningar av eterburna

radioprogram och om villkor för sådana sändningar eller om det

fordras att ordet "avtal" förs in i grundlagstexten för att ett

sådant stöd skall anses föreligga.

Utskottet erinrade först om att dessa avtal inte är

överenskommelser i vanlig civilrättslig mening utan att de mera

kan betraktas som direktiv för verksamheten. Utskottet kunde för

sin del inte finna något som talade mot att uttrycket villkor

kunde avse de "avtalsvillkor" som det här var fråga om.

Utskottet konstaterade att det också i specialmotiveringen till

den aktuella grundlagsparagrafen sägs att i ordet villkor

inbegrips ett sådant system med avtal mellan staten och

tillståndshavarna som finns i dag. Utskottet fann således att

det nuvarande avtalssystemet ges ett stöd i

yttrandefrihetsgrundlagen (1990/91:KU21).

Motionerna

I motion 1990/91:K63 yrkande 2 av Anders Björck m.fl. (m)

erinrar motionärerna om att endast de föreslagna reglerna för

reklam i televisionen, opartiskhets- och saklighetskravet samt

skyldigheten att hävda demokratiska värden är omedelbart

föreskrivna i lag medan övriga villkor skall kunna framgå genom

avtal mellan regeringen och programföretaget. Genom detta system

åstadkoms enligt motionärerna att inskränkningar i

yttrandefriheten sker genom avtal och inte genom lag som

regeringsformen kräver. Motionärerna konstaterar att denna

modell har fungerat under en lång följd av år och att den har

godtagits av riksdagen. De förklarar att de emellertid tar

allvarligt på lagrådets kritik som de anser har fog för sig.

Enligt motionärerna finns det anledning för riksdagen att ta

ställning i lag till de villkor som bör gälla i fråga om

programmens utformning. Att kraven är föreskrivna i lag är

enligt motionärerna av stor betydelse eftersom det härigenom

läggs en grund för de krav som bör ställas på eventuella i

framtiden tillkommande programföretag. De anser att det är

angeläget att de regler som skall gälla är kända och väl

definierade i lag så att utrymmet för politiskt godtycke

minimeras.

I den nu aktuella situationen bör enligt motionärerna den

inledda processen mot större frihet i etern inte fördröjas. De

anser därför att koncessionsförhandlingarna snarast bör inledas

och avslutas. Motionärerna menar dock att regeringen bör

återkomma till riksdagen vid en senare tidpunkt för slutlig

reglering i lag av villkoren för programmens utformning.

Även i motion 1990/91:K88 yrkande 2 av Bengt Westerberg m.fl.

(fp) tas frågan om avtalssystemets förenlighet med

regeringsformen upp. Enligt motionärerna är den nuvarande

ordningen där radiolagen enbart innehåller några få regler om

yttrandefriheten och i övrigt hänvisar till avtal svårförenlig

med regeringsformen. Enligt motionärerna beror detta på att

avtalsregleringen av yttrandefriheten i radio och television

härrör från tiden före den nuvarande regeringsformen med dess

starka skydd för yttrandefriheten.

Ett avslag på propositionen i denna del skulle emellertid

enligt motionärerna leda till att programverksamheten inom

Sveriges Radio skulle tvingas att upphöra till dess att en ny

lagstiftning har utarbetats. Inte heller det nya bolagets

verksamhet skulle enligt motionärerna kunna starta förrän ny

lagstiftning föreligger. För att undvika det vakuum som skulle

uppstå om avtalsreglering av yttrandefriheten i radio och

television inte skulle tillåtas, är motionärerna beredda att

acceptera propositionens förslag.

De menar dock att hela lagstiftningen på etermedieområdet bör

ses över snarast. Även närradions avreglering,

kabellagstiftningens otidsenlighet och en ökad frihet inom radio

och television kräver enligt motionärerna att lagstiftningen

blir föremål för översyn syftande till en modern och överskådlig

lagstiftning för etermedierna.

Enligt motion 1990/91:K93 yrkande 3 av Bengt Harding Olson

(fp) harmonierar inte avtalssystemet med övrig nationell och

internationell rätt. Även i den motionen förespråkas en översyn

av lagstiftningen med inriktning mot ökad frihet och mångfald

för etermedia (yrkande 4).

Utskottets bedömning

Som framgår av det föregående har utskottet vid sin behandling

av förslaget om yttrandefrihetsgrundlagen konstaterat att det

nuvarande avtalssystemet ges stöd i yttrandefrihetsgrundlagen.

Den har nyligen antagits som vilande av riksdagen och föreslås

träda i kraft den 1 januari 1992. För tiden fram till den dagen

är därför regeringsformens bestämmelser om yttrandefriheten av

intresse när det gäller avtalssystemets

yttrandefrihetsbegränsande verkan.

Riksdagen har efter tillkomsten av regeringsformen vid två

olika tillfällen i samband med ändringar i radiolagen godtagit

ordningen med avtal mellan staten och programföretagen och har

således funnit denna ordning konstitutionellt godtagbar.

Radiolagsutredningen har i uppdrag att lämna förslag till ny

radiolagstiftning, och i propositionen förutskickas ytterligare

utredningar om utökade sändningar av ljudradio och television.

Enligt utskottets mening är det naturligt att frågan om

ytterligare reglering i lag av villkoren för programinnehållet

prövas i dessa sammanhang. Någon åtgärd från riksdagens sida med

anledning av motionerna är därför inte nödvändig. Utskottet

avstyrker således motion 1990/91:K63 yrkande 2, 1990/91:K88

yrkande 2 samt 1990/91:K93 yrkandena 3 och 4.

Förbud mot åsiktsreklam

Propositionen

Etermedierna skiljer sig från andra medier för

nyhetsförmedling, information och reklam genom att

etableringsmöjligheterna är begränsade. För de tryckta mediernas

del följer av etableringsfriheten enligt

tryckfrihetsförordningen att det finns mycket stora möjligheter

att nå ut med opinionsyttringar. Snart sagt var och en som vill

ge spridning åt ett budskap kan finna möjlighet till detta i en

tidning eller i annan tryckt form.

Den viktigaste anledningen till att situationen är annorlunda

för etermedierna är enligt propositionen knappheten på

radiofrekvenser. Detta medför med nuvarande teknik en oundviklig

begränsning av det antal ljudradio- och TV-kanaler som kan tas

emot på en plats. När antalet programtjänster är begränsat

uppstår frågan vem som skall bestämma över de tillgängliga

informations- och påverkansmöjligheterna. Frågan får enligt

propositionen särskild betydelse genom den genomslagskraft som

främst TV-mediet besitter.

Enligt propositionen uppnås mångfalden i etermedierna på två

principiellt olika sätt.

Det ena sättet att uppnå mångfald tillämpas inom närradion där

den tillgängliga sändningstiden delas upp mellan olika

sammanslutningar som har rätt att bedriva närradiosändningar.

Genom att många olika sammanslutningar använder närradion kommer

den samlade sändningsverksamheten att präglas av mångfald i

åsikter och värderingar.

Det andra sättet att uppnå mångfald har utvecklats för

programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen och innebär att

företagen skall utöva sin sändningsrätt opartiskt och sakligt

med beaktande av att det i radio och TV skall råda en vidsträckt

yttrandefrihet och informationsfrihet.

Kravet på opartiskhet innebär bl.a. att programledare och

liknande medverkande i sändningarna inte skall propagera för

egna åsikter i kontroversiella frågor, att ämnen och händelser

skall ges en allsidig belysning och att parter skall ha

möjlighet att bemöta kritik. Partiska program skall "balanseras"

av andra program. Kravet på att det skall råda en vidsträckt

yttrandefrihet och informationsfrihet i radio och TV har av

radionämnden uppfattats som en uppmaning att inte tolka kraven

på opartiskhet så strängt att yttrandefriheten inskränks. En

särskild regel säger att den som har befogat anspråk på att

bemöta ett påstående skall beredas tillfälle till genmäle.

Enligt propositionen bör också ett helt eller huvudsakligen

reklamfinansierat TV-företag vara skyldigt att utöva

sändningsrätten opartiskt och sakligt. Undantag från dessa krav

bör endast gälla annonserna. Även den reklamfinansierade

televisionen avses alltså belysa olika sidor av den pågående

kultur- och samhällsdebatten på ett balanserat sätt och utan att

själv ta ställning i kontroversiella frågor.

En genmälesrätt motsvarande den som gäller för Sveriges

Televisions sändningar bör enligt propositionen finnas för den

som har angripits eller pekats ut i sändningarna. I

propositionen anförs att olika åsikter och meningar därmed får

goda möjligheter att speglas och föras fram i televisionen.

Ingen enskild grupp bör enligt propositionen kunna utnyttja

mediet till att oemotsagd föra fram sina uppfattningar eller

förhindra att meningsmotståndare kommer till tals.

Vad som nu har anförts utgör en bakgrund till propositionens

förslag om förbud i svensk marksänd television mot sådana

annonser som syftar till att vinna stöd för politiska eller

religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på

arbetsmarknaden.

I propositionen konstateras att ett sådant förbud skulle

innebära en av det allmänna föreskriven begränsning av

yttrandefriheten i programföretagets sändningar. Därför får ett

sådant förbud inte strida mot föreskrifterna i 2 kap. 12 och 13

§§ regeringsformen om skydd för yttrandefriheten och

informationsfriheten.

Bestämmelserna i 2 kap. 12 § regeringsformen medger att

yttrandefriheten och informationsfriheten begränsas genom lag.

En begränsning får emellertid göras endast för att tillgodose

ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.

Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med

hänsyn till det ändamål som föranlett den och ej heller sträcka

sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen

såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inte

göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller

annan sådan åskådning.

Föreskrifterna i 2 kap. 13 § regeringsformen medger att

yttrandefriheten och informationsfriheten begränsas med hänsyn

till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och

säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller

förebyggande och beivrandet av brott. Friheten att yttra sig i

näringsverksamhet får också begränsas.

I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten ske endast om

särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka

begränsningar som får ske skall särskilt beaktas vikten av

vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i

politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella

angelägenheter.

De skyldigheter som även ett reklamfinansierat TV-företag

enligt propositionen bör ha innebär begränsningar av

yttrandefriheten. Syftet med att ålägga företaget dessa

skyldigheter anges vara att säkerställa möjligheten till en

allsidig debatt i televisionen. I den lagrådsremiss som ligger

till grund för propositionen ansågs detta vara ett sådant

särskilt viktigt skäl som enligt regeringsformen får föranleda

att yttrandefriheten begränsas.

I lagrådsremissen anfördes nämligen att den balans som de nyss

nämnda reglerna avser att åstadkomma skulle brytas om

programföretaget fick rätt att sända sådana annonser som syftade

till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller

åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. Vid sidan av att

sådana annonsers uppdragsgivare hade möjlighet att få sina

uppfattningar belysta i den vanliga programverksamheten skulle

de kunna föra fram sina meningar även på annonsplats. Någon

genmälesrätt i ett sådant sammanhang är enligt lagrådsremissen

knappast tänkbar, i varje fall inte i annat än i form av en

betald annons, vilket skulle försvåra för resurssvaga aktörer

att komma till tals.

Om det var tillåtet att sända detta slag av åsiktsannonser,

skulle enligt lagrådsremissen alltså de mest resursstarka

grupperna och organisationerna få ökade möjligheter att bedriva

opinionsbildning och propaganda i TV, en utväg som inte stod

till buds för ekonomiskt svagare grupper.

Det samlade resultatet av en sådan ordning skulle bli att

TV-mediet i ökad grad kom under kontroll av de opinionsbildare

som förfogade över de största ekonomiska resurserna. Den

offentliga debatten skulle därmed i ökad utsträckning styras av

olika aktörers möjlighet att köpa sig sändningstid. Enligt den

uppfattning som fördes fram i lagrådsremissen skulle detta

minska möjligheterna till en allsidig debatt och därmed vara

till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället som

helhet.

En omständighet som också underströks i lagrådsremissen är att

marknadsföringslagen inte medför några restriktioner för

åsiktsreklamen, varför regler närmast skulle saknas för sådana

annonser, om de fick förekomma i den marksända televisionen.

Slutsatsen i lagrådsremissen blev därför att det i den

marksända televisionen inte borde få förekomma annonser som

syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter

eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.

Mot detta förslag riktar lagrådet kritik. Lagrådet anser att

annonseringsförbudet inger betänkligheter med hänsyn till

bestämmelserna i 2kap. 13 § regeringsformen.

Enligt lagrådet gör uppbyggnaden av skyddet för de

grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen det

angeläget att vad som betecknas som "särskilt viktiga skäl"

granskas från rent rättsliga synpunkter. Allt som i och för sig

kan anses förnuftigt och välmotiverat kan inte utan vidare

tillåtas passera, ens om det skulle i sak lämnas obestritt av

det stora flertalet. Det måste enligt lagrådet vara fråga om

skäl med en speciell tyngd. Vad det ytterst gäller är att inte

skapa olyckliga prejudikat som kan åberopas i andra, oförutsedda

sammanhang.

Vad som sägs i lagrådsremissen om resursstarka och mindre

resursstarka grupper vill lagrådet inte tillägga någon speciell

tyngd i detta sammanhang. Att förbudsregeln genomgående och

uteslutande skulle få den åsyftade verkan är enligt lagrådet

inte säkert. Det kan räcka med att från det politiska området

erinra om att nya partibildningar möter svårigheter av olika

slag som är inbyggda i konstruktionerna av systemen för

riksdagsval och kommunalval och för statligt och kommunalt

partistöd.

Lagrådet finner emellertid att det är iögonenfallande att

regeringsformen i omedelbar anslutning till uttrycket "särskilt

viktigt skäl" slår fast att vid bedömande av vilka begränsningar

som skall få ske "skall särskilt beaktas vikten av vidaste

möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa, fackliga,

vetenskapliga och kulturella angelägenheter". Ett speciellt

förbud mot vissa slag av annonser i politiska, religiösa och

fackliga frågor ter sig enligt lagrådet mot den bakgrunden inte

naturligt.

I propositionen anförs att det i det här fallet inte går att

avgöra vad som skall betraktas som "särskilt viktiga skäl"

uteslutande från rent rättsliga synpunkter. Enligt propositionen

riktar sig regeringsformen i en fråga av detta slag till

riksdagen som lagstiftare.

I sak vidhålls den uppfattning som fördes fram i

lagrådsremissen. Om det skulle vara tillåtet med åsiktsannonser

av här åsyftat slag, skulle de mest resursstarka grupperna och

organisationerna få möjlighet att oemotsagda använda TV-mediet

för opinionsbildning och propaganda. Någon motsvarande möjlighet

för ekonomiskt svagare grupper skulle inte föreligga. TV-mediet

skulle i ökad grad komma under kontroll av de opinionsbildare

som förfogar över de största ekonomiska resurserna. Detta skulle

minska möjligheterna till en allsidig debatt och därmed vara

till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället som

helhet. Att motverka detta är enligt propositionen ett sådant

viktigt skäl som åsyftas i regeringsformen.

Motionerna

I motion 1990/91:K63 yrkande 3 av Anders Björck m.fl. (m)

vänder sig motionärerna mot förslaget att annonser som avser att

främja politiska och religiösa åsikter eller åsikter i

intressefrågor på arbetsmarknaden inte skall tillåtas i

televisionen. Motionärerna menar att bestämmelsen utgör en

inskränkning i yttrandefriheten i TV-kanalens sändningar och att

den därför inte får strida mot bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13

§§ regeringsformen. Motionärerna instämmer i den kritik som

lagrådet har riktat mot förslaget och menar att de krav som

regeringsformen ställer på vad som kan betecknas som "särskilt

viktiga skäl" inte kan anses uppfyllda. Motionärerna tvivlar på

att förbudsregeln skulle få den effekt som avses. De menar också

att gränsdragningsproblem med all säkerhet kommer att uppkomma.

Enligt motionärerna kan det allmängiltiga och i vissa avseenden

vaga resonemang som förs i propositionen inte motivera en så

omfattande inskränkning som förslaget innebär.

Enligt motion 1990/91:K88 yrkande 3 av Bengt Westerberg m.fl.

(fp) inger lagrådets synpunkter vad gäller förslaget om förbud

mot åsiktsreklam vissa betänkligheter. Motionärerna förklarar

att det är med tvekan som de godtar förslaget eftersom det kan

ifrågasättas om förbudet är förenligt med regeringsformen. De

tvivlar också på att förbudet får åsyftad verkan, dvs. att alla

organisationer kan verka på lika villkor. Motionärerna anser att

det är viktigt att en utvärdering kan ske av effekterna av

åsiktsreklam i de länder där sådan reklam är tillåten.

Utskottets bedömning

Utskottet erinrar till en början om att den föreslagna

föreskriften om förbud mot åsiktsreklam ges stöd i 1 kap. 12 §

andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Som tidigare nämnts

föreslås yttrandefrihetsgrundlagen träda i kraft den 1 januari

1992.

För tiden intill dess att yttrandefrihetsgrundlagen träder i

kraft är emellertid bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13 §§

regeringsformen tillämpliga på lagförslaget. Bestämmelserna

innebär att särskilt viktiga skäl måste föreligga för att den

föreslagna lagstiftningen skall kunna genomföras. Som lagrådet

anför måste det vara fråga om skäl med en speciell tyngd. Vad

som i ett enskilt lagstiftningsärende åberopas som särskilt

viktiga skäl bör som lagrådet anför underkastas en rättslig

granskning. Att en sådan granskning kan leda till att en

föreslagen ordning inte ter sig naturlig kan emellertid enligt

utskottets mening inte bli helt avgörande för den bedömning som

riksdagen skall göra.

Utskottet anser att det är av stor betydelse att olika

meningar och åsikter får komma fram i televisionen och att ingen

skall kunna utnyttja mediet för att oemotsagd föra fram sina

uppfattningar eller förhindra att meningsmotståndare kommer till

tals. En ordning som innebär att endast de som förfogar över

stora ekonomiska resurser kan använda TV-mediet för

opinionsbildning och propaganda minskar emellertid möjligheterna

till en allsidig debatt. Som anförs i propositionen är detta

till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället.

Att förhindra en sådan ordning är enligt utskottets mening ett

sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 §

regeringsformen.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet propositionen i

denna del. Utskottet avstyrker därmed motion 1990/91:K63 yrkande

3.

Utskottet utgår från att regeringen håller sig underrättad om

andra länders erfarenheter på detta område. Någon åtgärd från

riksdagens sida med anledning av motion 1990/91:K88 yrkande 3 är

därför inte nödvändig. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Demokratibestämmelsen i radiolagen

Propositionen

Enligt 6 § andra stycket radiolagen skall ett programföretag i

programverksamheten hävda det demokratiska statsskickets

grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den

enskilda människans frihet och värdighet. Denna föreskrift

brukar kallas demokratibestämmelsen.

Mellan Sveriges Television och radionämnden råder oenighet om

hur bestämmelsen bör förstås. Oenigheten gäller vilket

förhållningssätt programföretaget bör inta till sportevenemang

där det finns deltagare som har framträtt i Sydafrika och som

har satts upp på den av FN-organ upprättade svarta listan.

Radionämnden har ansett -- under åberopande av att

demokratibestämmelsen innebär att programföretagen i

programverksamheten skall verka för att rasfördomar bekämpas --

att Sveriges Television genom att sända program av detta slag

har handlat i strid mot bestämmelsen. Sveriges Television delar

inte denna uppfattning.

I oktober 1988 meddelade nämnden ett beslut som också gällde

demokratibestämmelsen. Beslutet gällde om Sveriges Television på

ett tillräckligt sätt hade bevakat en nordisk kvinnokonferens i

Oslo med ett stort antal deltagare. Nämnden ansåg att Sveriges

Televisions bevakning av konferensen var otillräcklig och att

detta utgjorde en överträdelse av demokratibestämmelsen.

I den lagrådsremiss som ligger till grund för propositionen

föreslogs en ändring av demokratibestämmelsen som skulle

möjliggöra en utvidgning av programföretagens handlingsfrihet i

förhållande till vad radionämndens praxis innebär.

Lagrådet avstyrker ändringsförslaget. Enligt lagrådet bör en

regel av den karaktär som demokratibestämmelsen har inte ändras

över huvud taget annat än om speciella, starka skäl har

framkommit. Ett enstaka avgörande av radionämnden är därvid

enligt lagrådets mening uppenbart otillräckligt.

I propositionen anförs att radionämnden när det gäller svarta

listan har fattat ytterligare ett beslut i samma riktning som

det tidigare redovisade beslutet. Enligt propositionen innebär

den föreslagna ändringen en utvidgning av yttrandefriheten i

programföretagens verksamhet jämfört med radionämndens praxis.

För att utvidga yttrandefriheten bör det enligt propositionen

inte krävas att de skäl som anförs har någon särskilt stor

tyngd. I propositionen anförs att en ändring av bestämmelsen är

att klart föredra framför den situation som radionämndens praxis

har resulterat i. Enligt propositionen bör bestämmelsen därför

formuleras om.

I fortsättningen bör enligt propositionen ett programföretag

inte anses överträda demokratibestämmelsen även om sändningar

kan sägas innebära att företaget underlåter att medverka i

bojkottaktioner mot t.ex. idrottsmän som har framträtt vid

evenemang i Sydafrika. I sändningar av detta slag är det från

demokratibestämmelsens synpunkt omständigheter vid sidan av det

som sänds som står i blickpunkten.

Det anförs vidare att det i situationer som dessa inte kan

bortses från att ett programföretag också har andra

förpliktelser än sådana som följer av demokratibestämmelsen.

Avtalet mellan staten och Sveriges Television anger t.ex. att

programmen genom kvalitet, tillgänglighet och mångsidighet i

skälig omfattning skall tillgodose skiftande behov och intressen

hos landets befolkning. I fall av detta slag blir det enligt

propositionen nödvändigt att göra en avvägning mellan de

skyldigheter som programföretaget har enligt

demokratibestämmelsen och vad som kan följa av andra

bestämmelser, t.ex. sådana som går ut på att programföretaget

skall fästa vikt vid publikens intressen.

Enligt propositionen leder även bestämmelsen alltför långt om

den innebär att bevakningsskyldighet kan föreligga även i fråga

om en enkel nyhetstilldragelse.

Det anförda leder enligt propositionen till slutsatsen att

demokratibestämmelsen bör ändras så att den föreskriver att

programverksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska

statsskickets grundidéer samt principen om alla människors

lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Motionen

I motion 1990/91:K74 yrkande 1 av Lars Werner m.fl. (v) vänder

sig motionärerna mot förslaget att ändra demokratibestämmelsen.

De förklarar att demokratibestämmelsen skall vara överordnad

andra intressen och att det är viktigt att programföretagen har

en övergripande skyldighet att fördöma rasism, våld och

brutalitet samt att hävda jämlikhet mellan könen. Regeringens

motiv till ändringen, nämligen att programföretagen också har

andra förpliktelser än sådana som följer av

demokratibestämmelsen, öppnar enligt motionärerna en möjlighet

att acceptera våld och rasism i filmer m.m. Motionärerna

hänvisar vidare till lagrådets uttalande att ett enstaka

avgörande av radionämnden och en därav föranledd motsättning

mellan nämnden och Sveriges Television är uppenbart

otillräckligt som skäl att ändra en regel av den karaktär som

demokratibestämmelsen har.

Utskottets bedömning

En bestämmelse varigenom ett programföretag åläggs att bevaka

en viss tilldragelse eller att underlåta att förmedla en viss

händelse innebär en begränsning av informationsfriheten.

Lagstiftning om sådan begränsning får enligt 2 kap. 12 § andra

stycket och 13 § regeringsformen beslutas endast inom vissa där

angivna ramar.

Enligt 13 § får begränsning av informationsfriheten ske med

hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning

och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller

förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att

yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt -- vilket är

av intresse i detta fall -- får begränsningar av

informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl

föranleder det.

Den centrala ställning som informationsfriheten har i

regeringsformen och de regler som finns där om lagstiftning som

begränsar informationsfriheten innebär enligt utskottet att

intresset av informationsfrihet är överordnat det intresse som

kommer till uttryck i demokratibestämmelsen.

Av det sagda följer att det inte heller kan fordras några

särskilda skäl för att ändra demokratibestämmelsen i riktning

mot ökad informationsfrihet.

När det gäller vad som anförs i propositionen om att

programföretagen också har andra förpliktelser än sådana som

följer av demokratibestämmelsen och motionärernas oro över att

detta uttalande öppnar en möjlighet att acceptera våld och

rasism i filmer etc. vill utskottet erinra om bestämmelserna i

16 kap. brottsbalken om hets mot folkgrupp, barnpornografibrott

och olaga våldsskildring.

I detta sammanhang är också den föreslagna bestämmelsen i 7 §

första stycket radiolagen av intresse. Enligt den paragrafen kan

det i avtalet om villkoren för programföretags sändningsrätt

bestämmas om skyldighet för företaget att ta hänsyn till

ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det

gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning

av programmen.

Denna bestämmelse ger enligt propositionen stöd för

avtalsbestämmelser som ålägger ett programföretag att visa

varsamhet när det gäller att t.ex. sända våldsinslag eller

inslag med sexualskildringar, program som kan verka skrämmande

på barn, program som på ett felaktigt sätt speglar bruk av

alkohol eller narkotika och program som är uppenbart kränkande

mot ettdera könet eller mot människor med viss hudfärg,

nationalitet eller religion.

Utskottet kan sålunda inte finna några principiella skäl som

talar mot den föreslagna ändringen av demokratibestämmelsen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att ändringen är sakligt

motiverad.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet propositionen i

denna del. Utskottet avstyrker därmed motion 1990/91:K74 yrkande

1.

Programutbudets sammansättning i den nya TV-kanalen

Propositionen

Enligt propositionen måste de villkor som skall gälla i fråga

om programutbudets sammansättning avvägas med hänsyn såväl till

vad som är känt om reklamfinansieringens effekter på

programsammansättningen som till reklam-TV-företagets

möjligheter att få tillräckliga inkomster.

I propositionen anförs att internationella erfarenheter visar

på risken att reklamfinansiering leder till ett ensidigt

programutbud, där underhållning av olika slag dominerar och där

informativa program och kulturprogram förekommer i liten

omfattning. Förklaringen till ensidigheten anges vara att

programföretagen anpassar sig till annonsörernas önskemål om en

stor publik för annonserna.

Om man vill säkerställa att tillkomsten av ett nytt,

reklamfinansierat TV-företag inte bara skall innebära att

publiken får ökade möjligheter att välja mellan olika

underhållningsprogram, bör enligt propositionen villkor om ett

mångsidigt programutbud ingå i avtalet med staten. I ett sådant

avtal bör det bestämmas om skyldighet för företaget att sända

ett mångsidigt programutbud av god kvalitet. Sändningarna bör

innehålla såväl nyheter och informativa program som

underhållningsprogram.

Bland programkategorier som enligt propositionen särskilt bör

nämnas i avtalet märks nyhetsprogram, barnprogram, program på

svenska språket och med svenska upphovsmän eller svenska

artister samt egenproducerade och beställda program. Även frågor

om sändningstiden för programkategorier bör kunna regleras i

avtalet.

Motionerna

Enligt motion 1990/91:K63 yrkande 4 av Anders Björck m.fl. (m)

kan det ifrågasättas om regeringens förslag till reglering av

programutbudets sammansättning i den tredje TV-kanalen är

motiverade. Motionärerna menar att det är tittarnas krav som

skall avgöra vad som är "mångsidighet" resp. "god kvalitet",

inte politiska beslut. Den fristående kanalen bör enligt

motionärerna åläggas att upprätta en egen nyhetsredaktion. I

övrigt bör enligt deras mening stor restriktivitet iakttas när

det gäller ytterligare reglering.

I motion 1990/91:K85 yrkande 1 av Inger Schörling m.fl. (mp)

anför motionärerna att det torde ligga nära till hands att anta

att det i en reklamfinansierad TV-kanal kommer att saknas

program som innehåller konsumentupplysning eller andra inslag

som kan vara kritiska till annonsörerna och deras produkter från

konsumentpolitisk eller ekologisk synpunkt eller som är kritiska

till det kommersiella konsumtionssamhället i stort. Motionärerna

anser att det i en sådan TV-kanal för konsumenternas och

balansens skull uppenbarligen finns ett behov av att

konsumentfrågor kommer fram och blir belysta. Enligt

motionärerna förefaller det därför rimligt att avtalet mellan

staten och programföretaget innehåller krav på regelbundna

sändningar av sådana konsumentprogram i inte obetydlig

omfattning.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att tillkomsten av ett

nytt reklamfinansierat TV-företag bör medföra ett brett

programutbud. I den nya kanalen måste det utöver

underhållningsprogram även förekomma bl.a. nyhetsprogram,

informativa program, kulturprogram och barnprogram. För att

säkerställa en godtagbar mångsidighet i programutbudet bör i

enlighet med vad som föreslås i propositionen regler härom tas

in i avtalet med programföretaget.

Förpliktelserna får emellertid inte gå så långt att de kan

äventyra möjligheterna till ekonomisk lönsamhet i verksamheten.

Enligt utskottets mening innebär regeringens förslag i fråga om

programutbudets sammansättning en rimlig avvägning. Utskottet

tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker

därmed motionerna 1990/91:K63 yrkande 4 och 1990/91:K85 yrkande

1.

Utbyggnad av sändningarna från det nya TV-företaget

Propositionen

Enligt propositionen skall det nya TV-företaget för sina

marksändningar utnyttja samma sändarstationer som används av

Sveriges Radio-koncernen. Programföretaget bör förbinda sig att

se till att en mycket stor del av Sveriges befolkning kan ta

emot sändningarna inom en kort tid efter sändningarnas start.

Under avtalstiden bör befolkningstäckningen byggas ut till i

huvudsak samma nivå som för Sveriges Television.

För att nå dessa mål krävs enligt propositionen en omfattande

utbyggnad av nätet av marksändare. I propositionen anförs att

satellitsändning kan användas för att under begränsad tid ge

möjlighet att se programmen i de områden där marksändarna ännu

inte har tagits i bruk. Sändningar över satelliter med hög eller

medelhög effekt kan enligt propositionen också vara tänkbara som

en mer permanent lösning för att ge mottagningsmöjligheter i

glest befolkade områden där det skulle bli mycket kostsamt att

inrätta marksändare.

Motionen

Enligt motion 1990/91:K80 yrkande 6 av Olof Johansson m.fl.

(c) bör ett av koncessionsvillkoren vara att den nya kanalen

senast vid avtalsperiodens utgång skall ha marksändning i samma

omfattning som Sveriges Radio. Om marksändning av ekonomiska

eller andra skäl måste kompletteras med sändning via satellit,

skall enligt motionärerna även Sveriges Televisions två kanaler

beredas dessa sändningsmöjligheter utan merkostnader för

tittarna.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening uppfyller regeringens förslag om

utbyggnad av sändningarna de krav som kan ställas i fråga om

befolkningstäckning. Utskottet tillstyrker propositionen i denna

del och avstyrker motion 1990/91:K80 yrkande 6.

Programverksamhetens regionala inriktning

Propositionen

Enligt propositionen bör ett nytt TV-företag lägga sig vinn om

att låta olika delar av landet finnas med i programutbudet. Det

är emellertid knappast realistiskt att räkna med att ett sådant

företag kommer att ha en omfattande och dyrbar organisation för

regional produktion av program. I propositionen anförs att det i

själva verket framstår som mest troligt att ett nytt

programföretag inte kommer att skaffa sig särskilt omfattande

egna produktionsresurser, utan att det i stället i huvudsak

kommer att förlita sig på fristående produktionsföretag.

Ett sätt att söka åstadkomma att ett nytt TV-företag får en

programprofil med en inriktning på andra delar av landet än

huvudstaden är, enligt propositionen, att se till att

verksamhetens ledning förläggs utanför huvudstadsområdet. Det

sägs vidare att det också kan ha betydelse var den centrala

nyhetsredaktionen är belägen, även om det inte går att bortse

från att många av de händelser som under alla förhållanden

kommer att uppmärksammas i nyhetsverksamheten inträffar i

Stockholm.

När de företag som vill komma i fråga för sändningstillstånd

inbjuds att anmäla sitt intresse bör det enligt propositionen

framhållas som ett önskemål att händelser och skeenden i olika

delar av landet skall speglas i programverksamheten. Det sägs

att det inte är lämpligt att på förhand ange hur denna uppgift

bör fullgöras. I stället bör de olika intresserade företagen

lägga fram sina förslag, varefter den valda lösningen i lämplig

form bör ingå i avtalet mellan staten och programföretaget.

Motionerna

I motion 1990/91:K80 yrkande 5 av Olof Johansson m.fl. (c)

förklarar motionärerna att det i anslutning till

koncessionsgivningen är angeläget att utforma villkoren så att

utvecklingen av regional produktion och distribution av TV

främjas. Den sökande som är villig att ge särskilda utfästelser

i detta hänseende bör enligt motionärerna ha företräde vid

prövningen.

I samma motion anförs att uppbyggnaden av den tredje marksända

TV-kanalen ger en unik möjlighet att utan särskilda merkostnader

eller andra olägenheter etablera ett rikstäckande medium i allt

väsentligt utanför Stockholmsområdet. Enligt motionärerna bör

sändningstillståndet därför förenas med villkoret att

företagets centrala administration och huvudredaktion etableras

i en ort utanför Stockholmsregionen (yrkande 7). Liknande

synpunkter förs fram i motion 1990/91:K75 i denna del av

Lars-Erik Lövdén (s).

Enligt motion 1990/91:K85 yrkande 2 av Inger Schörling m.fl.

(mp) bör nyetableringar i Stockholmsområdet undvikas. Det är

därför viktigt att endast sådan verksamhet som är oundgängligen

nödvändig att förlägga till Stockholmsområdet och följaktligen

inte går att placera någon annanstans blir förlagd dit.

Motionärerna menar att detta innebär att ledning, central

nyhetsredaktion eller andra funktioner inom det nya TV-företaget

bör förläggas utanför huvudstadsområdet och att regeringen bör

eftersträva detta vid kommande avtalsförhandlingar. Vid en

avvägning mellan kanalinnehållet och själva placeringen av

företaget och dess olika funktioner bör dock kanalinnehållet

enligt motionärerna väga tyngre.

I motion 1990/91:K60 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s)

förespråkas en lokalisering till Luleå av den nya TV-kanalen.

Enligt motion 1990/91:K64 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) är

Karlstad den lämpligaste orten för en ny TV-station. Samma

uppfattning förs fram i motion 1990/91:K77 av Kjell Ericsson

(c).

Enligt motion 1990/91:K66 yrkande 1 av Bo Forslund m.fl. (s)

bör den nya kanalen, helt eller delvis, ligga i Sundsvall.

I motion 1990/91:K89 av Ingela Mårtensson och Erling Bager

(fp) anför motionärerna att det nya reklamfinansierade

TV-företaget bör lokaliseras till Göteborg.

Utskottets bedömning

I likhet med vad som anförs i propositionen bör det företag

som skall få koncessionen lägga sig vinn om att låta olika delar

av landet omfattas av programutbudet så att utvecklingen av

regional produktion och distribution främjas.

Utskottet delar uppfattningen att det inte är lämpligt att på

förhand ange hur denna uppgift bör fullgöras. Vilken lösning som

skall väljas får i stället bli beroende av de avvägningar som

måste göras i koncessionsförfarandet. Utskottet tillstyrker

propositionen i denna del och avstyrker därmed motionerna

1990/91:K80 yrkandena 5 och 7, 1990/91:K75 i denna del,

1990/91:K85 yrkande 2, 1990/91:K60, 1990/91:K64, 1990/91:K66

yrkande 1, 1990/91:K77 och 1990/91:K89.

Hur programföretaget väljs ut

Propositionen

Enligt propositionen skall det ankomma på regeringen att

besluta om vem som skall få koncession för den tredje

TV-kanalen. Med hänsyn till frågans vikt bör regeringen enligt

propositionen bereda de partier som är representerade i

riksdagen tillfälle att avge synpunkter. Innan ett sådant beslut

fattas bör alla intresserade ges möjlighet att ansöka om

tillstånd.

Enligt propositionen får det vidare ankomma på regeringen att,

genom förhandlingar med sökande som kan anses lämpliga, utreda

om en sådan uppgörelse kan träffas med någon av dem att

koncession kan beviljas. Uppgörelsen skall ges formen av ett

avtal mellan regeringen och företaget där företagets

förpliktelser anges.

Motionerna

Enligt motion 1990/91:K80 yrkande 3 av Olof Johansson m.fl.

(c) kommer valet av programföretag att få principiell betydelse

för det svenska massmedieutbudet i framtiden. Enligt

motionärerna är det mot den bakgrunden rimligt att frågan om

sändningstillstånd och om vilka villkor detta skall förenas med

får en bred politisk förankring. Motionärerna anser att

regeringen inte enbart skall bereda de politiska partierna

möjligheter att avge synpunkter utan att också ett samråd mellan

regeringen och riksdagspartierna skall föregå beslutet om

sändningstillstånd.

Enligt motion 1990/91:K93 yrkande 1 av Bengt Harding Olson

(fp) bör upphandlingsförordningens (1986:366) principer ligga

till grund för koncessionsförfarandet. Inför

koncessionsgivningen borde därför fastställas programreglemente,

reklamregler, lokaliseringskrav, avgiftsnivå, sanktionssystem

vid brott mot reglerna m.m.

Utskottets bedömning

Det krav på samråd mellan regeringen och de i riksdagen

representerade partierna som förs fram i motion 1990/91:K80

yrkande 3 får anses tillräckligt tillgodosett genom att

företrädare för riksdagspartierna skall beredas tillfälle att

avge synpunkter före ett beslut om koncession. Regeringen har

därvid möjlighet att vända sig till den parlamentariskt

sammansatta radio- och TV-beredningen. Motionsyrkandet avstyrks.

Enligt utskottets mening bör det förfarande som skall leda

fram till ett koncessionsbeslut inte liknas vid offentlig

upphandling. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K93

yrkande 1.

Utskottet tillstyrker propositionen såvitt gäller frågan om

hur programföretaget skall väljas ut. Utskottet tar i det

följande upp den därmed nära sammanhängande frågan om tidpunkten

för koncessionsansökan.

Tidpunkten för koncessionsansökan

Propositionen m.m.

Även om bara ett företag kan få sändningstillstånd i den

tredje TV-kanalen, bör enligt propositionen alla som önskar

komma i fråga ges möjlighet att anmäla sitt intresse. I

propositionen anges att en inbjudan att ansöka om sådant

tillstånd skall utfärdas så snart propositionen har avlämnats

till riksdagen och att utfärdandet av inbjudan kommer att ske

under förbehåll av att riksdagen i ifrågavarande delar beslutar

i enlighet med regeringens förslag. Vidare anges att inbjudan

skall ange de förutsättningar, krav och önskemål som bör gälla

för sändningsverksamheten. Enligt propositionen bör det vara

möjligt att fatta beslut före utgången av augusti 1991.

I en inom utbildningsdepartementet den 28 mars 1991 upprättad

promemoria -- En ny svensk TV-kanal -- upplysningar för

koncessionssökande -- anges att den som önskar komma i fråga för

sändningsrätten bör ge in en ansökan till

utbildningsdepartementet senast den 31 maj 1991.

I propositionen anförs att det efter ansökningstidens utgång

kan tänkas att det finns flera sökande som i och för sig

uppfyller rimliga krav, men att det bedöms möjligt att, genom

samverkan mellan olika sökande eller på annat sätt, få till

stånd ett alternativ som tillgodoser kraven i högre grad än som

anges i någon av ansökningarna. I ett sådant fall bör regeringen

enligt propositionen kunna ge tillstånd till en konstellation

som inte finns bland de sökande, eller på villkor som innebär

mer långtgående åtaganden än som framgår av enskilda

ansökningar.

Motionerna

I motion 1990/91:K63 yrkande 6 av Anders Björck m.fl. (m)

anför motionärerna att det är angeläget att koncessionsgivningen

för den nya TV-kanalen sker snabbt och att ett avgörande beslut

kan fattas tidigt under hösten 1991. Samtidigt måste de berörda

intressenterna enligt motionärerna ges skälig tid för att

sammanställa de kompletta ansökningshandlingarna. Den

slutgiltiga tidpunkt då fullständiga ansökningar skall ha kommit

in kan enligt motionärerna sättas först till efter det att

riksdagen har fattat sitt beslut om vilka villkor som skall

gälla. Detta innebär enligt motionärerna att den 31 maj 1991

inte kan accepteras som slutligt datum för intressenterna att

komma in med fullständiga ansökningshandlingar. Motionärerna

menar att den dagen i stället bör ses som dag för

intresseanmälan, varefter det skall stå de sökande fritt att

komplettera sina ansökningar.

I motion 1990/91:K88 yrkande 4 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

framförs liknande synpunkter. Motionärerna menar att tiden för

inlämnande av ansökan bör utsträckas till en tidpunkt efter

riksdagens beslut, förslagsvis minst någon månad efter beslutet.

Även i motion 1990/91:K75 i denna del av Lars-Erik Lövdén (s)

vänder sig motionären mot den korta tid som står de sökande till

buds. Motionären menar att det förefaller osannolikt att någon

som inte tidigare driver en TV-kanal på denna korta tid skall

kunna få ihop en bred ägargrupp och göra alla de övriga

förberedelser som krävs. Enligt motionären skulle en förlängd

ansökningstid -- t.ex. sex månader efter riksdagsbeslut -- göra

det möjligt att skapa nya konstellationer och att få till stånd

en TV-kanal utanför Stockholm.

Enligt motion 1990/91:K93 yrkande 2 av Bengt Harding Olson

(fp) är det ofattbart att ansökningstiden går ut före tidpunkten

för riksdagens behandling. Av stor principiell betydelse är

enligt motionären att ingen kandidat i förväg missgynnas.

Motionären anser att ansökningstiden i väsentlig mån måste

förlängas.

Utskottets bedömning

Innehållet i den lagstiftning som föreslås i detta ärende är

till stora delar av grundläggande betydelse för den som skall

ansöka om koncessionen.

Vidare har regeringen begärt att riksdagen skall ta ställning

till vad som anförs i propositionen i fråga om ett

reklamfinansierat TV-företag i vad avser vissa grundläggande

krav på programverksamheten, programutbudets sammansättning,

sändning av sponsrade program, utbyggnad av sändningarna,

programverksamhetens regionala inriktning och hur

programföretaget väljs ut.

Först när riksdagen har fattat sitt beslut står det klart hur

lagstiftningen kommer att se ut och hur de andra nämnda

förutsättningarna för det reklamfinansierade TV-företaget kommer

att gestalta sig. Riksdagens beslut kan fattas tidigast den 11

juni 1991. För att alla intresserade skall kunna ges möjlighet

att ansöka om koncessionen med utgångspunkt från innehållet i

riksdagsbeslutet bör ansökningstiden utsträckas till en tidpunkt

efter beslutet. Utskottet anser att denna tidpunkt bör bestämmas

till den 1 juli 1991. I det förfarande som därefter vidtar kan

det bli aktuellt för sökandena att komma in med kompletterande

uppgifter.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Med det anförda tillgodoses syftet med

motionerna 1990/91:K63 yrkande 6, 1990/91:K88 yrkande 4,

1990/91:K75 i denna del och 1990/91:K93 yrkande 2.

Koncessionstidens längd

Propositionen

Enligt propositionen måste ett reklam-TV-företag få tillfälle

att bygga upp verksamheten. Under uppbyggnadsperioden kan man

räkna med att det ekonomiska resultatet kommer att bli sämre än

när sändarnätet är utbyggt och organisationen också i övrigt

blivit intrimmad. Detta talar enligt propositionen för att

koncessionstiden inte görs alltför kort.

Det är enligt propositionen samtidigt angeläget att det sätt

på vilket programföretaget har skött verksamheten kan prövas med

ganska jämna mellanrum, och det är bara i samband med en

eventuell förnyelse av koncessionen som det kan göras en

helhetsbedömning av företagets handlande. Detta talar enligt

propositionen för en relativt kort koncessionstid. Ytterligare

skäl att göra den första koncessionsperioden relativt kort är

enligt propositionen den bristande erfarenheten av

reklamfinansierad television i Sverige och att tekniska och

andra förändringar kan medföra ändrade förutsättningar.

Regeringen anser på grund av det anförda att koncessionstiden

skall omfatta sex år.

Motionen

I motion 1990/91:K82 yrkande 2 av Göran Engström och Kjell

Ericsson (c) förordas en koncessionsperiod på minst tio år så

att den nya kanalen får en rimlig chans att etablera sig på

marknaden.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är det inte nödvändigt med något

uttalande från riksdagens sida när det gäller koncessionstidens

längd. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K82 yrkande 2.

Den nya TV-kanalens ägarkrets

Propositionen

Ägarna till det företag som får tillstånd att bedriva

TV-sändningar bör enligt propositionen ha sådan ekonomisk styrka

och uthållighet att de kan tillgodose behovet av kapital under

verksamhetens uppbyggnadsskede och även svara för

kapitaltillskott som kan bli aktuella senare.

I propositionen anförs att en bred krets av ägare bör

eftersträvas och att sammansättningen bör bli sådan att

maktkoncentrationen inom de svenska massmedierna inte förstärks.

Det är enligt propositionen en fördel om ägarna kan hämtas från

olika sektorer av det svenska samhället.

Motionen

I motion 1990/91:K80 yrkande 4 av Olof Johansson m.fl. (c)

anför motionärerna att utvecklingen inom medieområdet är

oroväckande genom att även denna bransch i ökad omfattning

tenderar att domineras av ett begränsat antal stora ägare eller

ägargrupper. Motionärerna menar därför att det är viktigt att en

ny ägargrupp blir ett komplement till den nuvarande

ägarstrukturen inom medieområdet. En förutsättning för att den

tredje TV-kanalen skall kunna bidra till en ökad konkurrens på

detta område är att företag som nu är verksamma där inte får

koncession.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att uttalandet i propositionen om att en

bred krets av ägare bör eftersträvas och att sammansättningen

bör bli sådan att maktkoncentrationen inom de svenska

massmedierna inte förstärks väl svarar mot de synpunkter som

förs fram i motionen. Hur denna målsättning kan uppnås blir

beroende på resultatet av koncessionsförfarandet. Något

uttalande från riksdagens sida i denna fråga är inte nödvändigt.

Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K80 yrkande 4.

Koncessionsavgift

Propositionen

Det programföretag som får sändningstillstånd bör enligt

propositionen vara skyldigt att betala en årlig

koncessionsavgift till staten. Avgiften bör bestå av en fast och

en rörlig del. Den rörliga delen bör utgöras av en andel av

programföretagens bruttoinkomster. Andelen bör sättas högre vid

höga inkomster. Intäkterna bör tillföras rundradiokontot.

Avgiften bör införas genom lag. Enligt propositionen är det

tillräckligt att förslag till lagstiftning föreläggs riksdagen

under hösten 1991.

Den närmare avvägningen mellan den fasta och den rörliga delen

samt procentsatsernas storlek vid olika inkomstnivåer behöver

enligt propositionen övervägas ytterligare. I propositionen

anges att man vid de beräkningar som ligger till grund för

förslag om TV-avgiftens storlek räknar med att den fasta delen

skall uppgå till 100 milj.kr. per år och att den rörliga delen

skall utgöra 10% av inkomsterna upp till 1 miljard kronor per

år och 20% av inkomsterna däröver, allt angivet i 1992 års

penningvärde. Med hänsyn till uppbyggnadsfasen har man räknat

med att endast den fasta delen skall erläggas under 1992.

Motionerna

I motion 1990/91:K63 yrkande 5 av Anders Björck m.fl. (m)

anför motionärerna att de inte har något att invända mot att en

koncessionsavgift för den nya TV-kanalen tillförs Sveriges

Radio-koncernen för att säkerställa koncernens finansiering.

Motionärerna anser dock att den konstruktion som avgiften har

givits i förslaget -- med en rörlig del som ökar med företagets

inkomster -- kan få absurda konsekvenser. I takt med ökande

inkomster åläggs företaget att betala allt större medel till sin

konkurrent som därigenom ges allt större möjligheter att

konkurrera ut den nya kanalen. En följd av denna modell för

koncessionsavgiften kan enligt motionärerna i ett längre

perspektiv innebära att Sveriges Radio-koncernens dominans på

mediemarknaden förstärks, vilket inte gynnar mångfald och

valfrihet för tittare och lyssnare. Motionärerna anser därför

att konstruktioner av detta slag bör undvikas i framtiden.

I motion 1990/91:K82 yrkande 1 av Göran Engström och Kjell

Ericsson (c) anför motionärerna att det är viktigt att de

ekonomiska villkoren för den nya TV-kanalen inte läggs på en

nivå eller utformas så att uppbyggnad och drift av kanalen på

kommersiella villkor blir omöjligt att genomföra. Motionärerna

menar vidare att de ekonomiska villkoren måste sammanvägas med

de programpolitiska kraven, andra etableringskrav och nödvändiga

investeringar. Enligt motionärerna är de nivåer för

koncessionsavgiften som anges i propositionen för höga i ett

inledningsskede.

Utskottets bedömning

En koncessionsavgift fordrar lagstiftning. I propositionen

förutskickas att förslag till sådan lagstiftning kommer att

föreläggas riksdagen under hösten 1991. Enligt utskottets mening

bör riksdagen nu inte göra några uttalanden i denna fråga.

Utskottet avstyrker därför motionerna 1990/91:K63 yrkande 5 och

1990/91:K82 yrkande 1.

Radio och TV i framtiden

Propositionen

Enligt propositionen får tillkomsten av ett nytt

programföretag konsekvenser för huvudmannaskap och

finansieringssätt i fråga om sändarnätet för rundradion. Även

myndighetsstrukturen inom rundradioområdet påverkas. I

propositionen sägs vidare att det finns anledning att undersöka

förutsättningarna för utökade sändningar, i första hand av

ljudradion, men på längre sikt även av television.

I propositionen lämnas inga förslag om detta. Det sägs

emellertid att det är angeläget att snabbt ta fram underlag för

politiska beslut. För riksdagens information redovisar

regeringen sin syn på dessa frågor enligt följande.

En särskild utredning bör tillkallas för att inför den

kommande propositionen våren 1992 om avtal för Sveriges Radio

förbereda en omorganisation av verksamheten med programinsamling

och programutsändning för Sveriges Radio och det nya

reklamfinansierade TV-företaget. En förutsättning bör vara att

verksamheten drivs av staten i en organisation som är avgränsad

från televerket.

Myndighetsstrukturen på radio- och TV-området bör ses över med

syfte att få till stånd en gemensam organisation för

myndighetsuppgifter i fråga om radio- och TV-sändningar till

allmänheten. Översynen bör omfatta dels radionämndens,

kabelnämndens och närradionämndens verksamhetsområden, dels

ansvaret för nya former av radio- och TV-sändningar till

allmänheten.

En utredning bör tillkallas för att i en första etapp utarbeta

ett tekniskt underlag i fråga om möjligheterna till ytterligare

ljudradiosändningar. Därefter bör utredningsarbetet fortsätta

under parlamentarisk medverkan. Under en andra etapp av det

tekniska utredningsarbetet bör förutsättningarna i fråga om

TV-distributionen belysas.

Motionerna

I motion 1990/91:K63 yrkande 7 av Anders Björck m.fl. (m)

anför motionärerna att grundprincipen när det gäller radio bör

vara att endast tekniska begränsningar skall tillåtas inskränka

den fria etableringsrätten. Motionärerna erinrar om utvecklingen

av digital sändningsteknik för ljudradio, vilket ger

möjligheter till en markant ökning av antalet

sändningsfrekvenser. Enligt motionärerna torde frekvensknapphet

slutgiltigt kunna avvisas som argument för monopol på

ljudradiosändningar. Motionärerna anser därför att radio- och

TV-beredningen bör ges i uppdrag att föreslå ny lagstiftning för

radiomediet och att målsättningen för det arbetet skall vara så

stor etableringsfrihet som tekniken tillåter.

I motion 1990/91:K88 yrkande 1 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

anför motionärerna att det redan nu finns utrymme för regionala

reklamfinansierade TV-sändningar i en fjärde markbunden kanal.

Enligt motionärerna bör samma principer som nu avses gälla den

tredje TV-kanalen också gälla för lokala och regionala

reklamfinansierade TV-kanaler. Den myndighet som enligt

propositionen skall ha ansvaret för frekvensfördelningen bör

enligt motionärerna få i uppgift att fördela koncessioner och

fastställa avgifter och övriga villkor med utgångspunkt från de

principer som anges i propositionen. Motionärerna menar att man

dels bör slå vakt om den nuvarande föreningsanknutna

närradion, som bör kunna avregleras i en del avseenden, dels bör

kunna ge koncession för lokala reklamfinansierade

ljudradiosändningar allteftersom frekvenser står till

förfogande. Arbetet med att utreda frekvensutrymmet och sedan

föreslå riksdagen en ny lagstiftning om utnyttjandet av detta

bör enligt motionärerna bedrivas mycket skyndsamt.

I motion 1990/91:K62 yrkande 3 av Bengt Harding Olson m.fl.

(fp) anför motionärerna att den tekniska utvecklingen, särskilt

genom digitaliserad utsändning, kommer att medföra en knivskarp

extern radiokonkurrens genom reklamfinansierad utländsk radio.

Enligt motionärerna måste det nya ljudradiobolaget ha beredskap

att möta denna konkurrens.

Enligt motion 1990/91:K70 av Bruno Poromaa m.fl. (s) bör

huvudkontoret för den nya sändarnätstationen lokaliseras till

Kiruna. Motionärerna pekar på Kiruna kommuns ambitioner inom

data- och rymdområdet.

I motion 1990/91:K73 yrkande 2 av Per Stenmarck och Margit

Gennser (m) vänder sig motionärerna mot vad som sägs i

propositionen om att det nya sammanslagna radiobolaget skall ha

fyra rikstäckande nät. Motionärerna anser att det skulle stärka

Sveriges Radios monopolställning. De anser att det skall finnas

tre rikstäckande nät medan det fjärde skall användas av flera

olika lokalradiostationer.

Motionärerna motsätter sig vidare en sammanslagning av

lokalradion och riksradion (yrkande 1). De anser i stället att

lokalradion skall säljas (yrkande 3) och ges rätt till fri

finansiering, dvs. sponsring och reklam (yrkande 4).

Motionärerna anför att en parlamentarisk beredning snarast bör

tillsättas med uppgift att se över samtliga frågor i syfte att

avreglera radiomediet och tillåta frihet för etablering,

programinnehåll och finansiering (yrkande 5).

I motion 1990/91:Kr204 av Charlotte Cederschiöld (m) anför

motionären att närradiomarknaden är mycket friare i övriga

nordiska länder än i Sverige. För att de svenska lyssnarna skall

få ett förbättrat utbud krävs enligt motionären att den svenska

närradiolagen ses över så att de möjligheter som finns i övriga

Norden öppnas även i vårt land.

Även i motion 1990/91:Kr211 av Oskar Lindkvist (s) förespråkas

en översyn av närradions villkor särskilt såvitt gäller de

finansiella problemen. Också i den motionen anförs att exempel

på lösningar bör stå att finna i övriga nordiska länder.

Enligt motion 1990/91:Kr278 yrkande 1 av Bengt Harding Olson

(fp) fordras en genomgripande omstrukturering av radion i

Sverige. Riksradion bör bli ett separat och självständigt bolag

vars verksamhet finansieras genom avgifter. Sveriges

Radio-koncernen bör avskaffas. Lokalradion bör säljas ut på den

fria marknaden. Verksamheten bör finansieras med licensavgifter

och reklam. Närradion bör fortfarande vara en föreningsradio.

Där bör reklam inte få förekomma. För mindre resursstarka

föreningar tryggas verksamheten genom tilldelning från

lokalradions reklamintäkter.

Motionären anser även att radio- och TV-beredningen bör lägga

fram ett samtidigt förslag beträffande TV- och radioreklam

(yrkande 2).

I motion 1990/91:Kr355 yrkande 2 av Tom Heyman och Sonja Rembo

(m) anför motionärerna att ett beslut om en fjärde

reklamfinansierad TV-kanal skulle kunna ge Göteborg en möjlighet

att konkurrera om lokaliseringen. De anför vidare att ett

frisläppande av radiomonopolet skulle göra det möjligt att sälja

Radio Göteborg till privata intressenter.

I motion 1990/91:K404 yrkande 1 av Carl Bildt m.fl. (m) anför

motionärerna att det är bra att etermediepolitiken efter ett

decennium av politisk handlingsförlamning nu utreds av en

parlamentarisk beredning. Målet för beredningens arbete bör vara

att det svenska radio- och TV-monopolet avskaffas. I princip

skall endast tekniska begränsningar tillåtas inskränka friheten

för radio- och TV-sändningar. Liknande synpunkter förs fram i

motion 1990/91:K419 yrkande 1 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

I motion 1990/91:K404 yrkande 2 föreslår motionärerna att de

två kvarvarande frekvenserna skall upplåtas till fristående

ägare med koncessioner på högst tio år. När nya fristående

kanaler etablerats bör enligt motionärerna en av Sveriges Radios

två TV-kanaler säljas till fristående intressenter. För radion

bör enligt motionärerna gälla att koncession skall kunna

beviljas varje fysisk och juridisk person så länge de tekniska

förutsättningarna så tillåter (yrkande 3).

Enligt motionärerna bör förbudet mot kommersiell reklam i

radio och TV upphävas för att möjliggöra finansiering av

fristående kanaler (yrkande 4). Motionärerna anser också att

förbudet mot reklam i lokala kabelsändningar bör upphävas

(yrkande 5). Även i motion 1990/91:K419 yrkande 7 förespråkas

upphävande av reklamförbudet.

I motion 1990/91:K404 yrkande 6 anser motionärerna vidare att

alla koncessionsärenden bör handläggas av en statlig

koncessionsgivande myndighet, varför kabelnämnden kan läggas ner

(yrkande 6). I motion 1990/91:Kr215 yrkande 2 av Carl Bildt

m.fl. anförs på samma grund att närradionämnden kan läggas ner.

I motion 1990/91:K408 av Bo Hammar m.fl. (v) uttrycker

motionärerna oro över tendenser till internationell

monopolisering och likriktning av kulturproduktionen i

informationssamhället. Enligt motionärerna behövs en

kartläggning av den internationella massmediemarknaden och hur

denna kan påverka massmedier (yrkande 1). Motionärerna anser

vidare att en internationell konvention med syfte att garantera

mångfald och valfrihet bland medierna skulle kunna sätta gränser

för hur många mediekanaler en person eller storkoncern får

kontrollera (yrkande 2).

Enligt motion 1990/91:K416 av Per Stenmarck och Margit Gennser

(m) finns det underlag för minst tio kommersiellt finansierade

radiostationer i Malmöhus län. Motionärerna förespråkar att

länet blir plats för en försöksverksamhet med fri radio.

I motion 1990/91:K418 yrkande 1 av Anders Björck m.fl. (m, fp,

c) anför motionärerna att radio- och TV-beredningen i

fortsättningen bör ta ställning till radiofrågorna och en ny

svensk radiolagstiftning. De anför att en ny radiolagstiftning

bör garantera radiomediet i princip samma yttrandefrihet som

sedan mycket länge gäller för tidningar och tidskrifter (yrkande

2). Sveriges Radios monopol bör avskaffas och endast tekniska

hinder tillåtas begränsa den fria etableringsrätten.

Koncessioner skall kunna ges till fysiska och juridiska personer

(yrkande 3). Förbudet mot kommersiell reklam bör avskaffas

(yrkande 4).

Enligt motion 1990/91:K419 yrkandena 2 och 6 av Gunnar Hökmark

m.fl. (m) bör en avreglering av radion inledas i

Storstockholmsområdet genom försäljning av Radio Stockholm.

Motionärerna anför vidare att försöken med digitaliserad

ljudradiosändning bör förläggas till samma delar av TV-banden

som i övriga Europa (yrkande 3), vilket innebär att FM-bandet

från 104 till 108 MHz kan frigöras för konventionell

FM-rundradio (yrkande 4). Motionärerna anser att ett system med

koncessionsgivning bör genomföras på försök, varvid den som

bjuder högst bör erhålla koncession (yrkande 5).

I motion 1990/91:K427 yrkande 1 av Sonja Rembo (m) anför

motionären att yttrande- och informationsfriheten i etern inte

är lika stor som tryckfriheten. Hon menar vidare att

avregleringen av etermediet bör inledas snarast (yrkande2) och

att radio- och TV-beredningen även bör utreda radions framtid

(yrkande 3). Motionären anser vidare att Radio Göteborg bör

säljas (yrkande 4) och att det skall bli möjligt för enskilda

individer, företag och organisationer att etablera

radiostationer i Göteborgs och Bohus län (yrkandena 5 och 6).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet ser med tillfredsställelse att ett

utredningsarbete av angivet slag kommer till stånd, där framtida

radio- och TV-frågor i hela dess vidd tas upp till övervägande

under parlamentarisk medverkan. De begränsningar som bör finnas

för utredningsarbetet bör naturligen i princip vara endast de

som skapas genom riksdagens ställningstaganden till förevarande

proposition. Utredningsarbetet bör inte föregripas. Detta gäller

inte minst den framtida ljudradioverksamheten på det lokala och

regionala planet. Samtidigt vill utskottet framhålla att ett

utredningsarbete av angivet slag självfallet inte bör hindra att

förändringar av organisatorisk art vidtas då det gäller Sveriges

Radio under den kommande avtalsperioden.

Konstitutionsutskottets bedömning

Liksom kulturutskottet anser konstitutionsutskottet att det är

tillfredsställande att de framtida radio- och TV-frågorna i hela

dess vidd kan tas upp till övervägande under parlamentarisk

medverkan i det utredningsarbete som anges i propositionen.

Konstitutionsutskottet finner att detta arbete inte bör

föregripas. Det är därför inte nödvändigt med några uttalanden

från riksdagens sida med anledning av motionerna. Utskottet

avstyrker med det anförda motionerna 1990/91:K62 yrkande 3,

1990/91:K63 yrkande 7, 1990/91:K70, 1990/91:K73, 1990/91:K88

yrkande 1, 1990/91:K404, 1990/91:K408, 1990/91:K416,

1990/91:K418, 1990/91:K419, 1990/91:K427, 1990/91:Kr204,

1990/91:Kr211, 1990/91:Kr278 och 1990/91:Kr355 yrkande 2.

Förlängning av nuvarande avtal mellan staten och Sveriges

Radio

Propositionen

I propositionen föreslås att nuvarande avtal mellan staten och

företagen inom Sveriges Radio-koncernen bör förlängas med sex

månader intill utgången av år 1992. I propositionen anförs att

en ny avtalsperiod bör omfatta perioden den 1 januari 1993--den

31 december 1998.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet tillstyrker att avtalen mellan staten och

företagen inom Sveriges Radio-koncernen förlängs med ett halvår

så att en ny avtalsperiod kan inledas den 1 januari 1993.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag om

förlängning av avtalen.

Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program

Propositionen

I propositionen föreslås följande.

Frågor om sändning av sponsrade program bör regleras i avtalen

mellan staten och vart och ett av programföretagen inom Sveriges

Radio-koncernen. Eftersom företagens sändningar inte skall

finansieras med reklam, bör huvudprincipen vara att företagen

inte heller skall träffa uppgörelser med sponsorer om

finansiering av program.

För Sveriges Television bör dock införas en rätt att träffa

uppgörelser om sponsring i fråga om program, där sändningen

gäller en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning

som anordnas av någon annan än programföretaget. För

sportevenemang gäller detta dock endast om evenemanget är av

större svenskt eller internationellt intresse. Därvid bör samma

krav ställas i fråga om sändning av sponsrade program som gäller

för sådana sändningar från det reklamfinansierade TV-företaget.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet förordar att riksdagen godkänner regeringens

förslag med följande tillägg. Kulturutskottet anser att, när det

gäller annat än sportevenemang, därutöver bör gälla att

sponsring av program i Sveriges Television bör få förekomma i

vissa fall även om programföretaget är arrangör, nämligen om

programmet sänds inom ramen för ett åtagande gentemot Europeiska

radiounionen (EBU) -- eller arrangemanget är av motsvarande

betydelse -- och programmet direktsänds till flera länder.

Kulturutskottet anser att de nuvarande avtalen med

programföretagen snarast bör kompletteras med de av utskottet

förordade sponsringsreglerna.

Kulturutskottet anser vidare att det finns skäl att närmare

överväga frågan om huruvida i vissa fall sponsring bör tillåtas

av program i det ljudradioföretag som skall bildas. Behov av

sponsring kan finnas exempelvis då det gäller kostnadskrävande

program avseende operaföreställningar eller konserter som sänds

till flera länder. Nya regler i detta avseende bör kunna träda i

kraft den 1 januari 1993, då det nya programbolaget startar sin

verksamhet. Enligt kulturutskottet bör vad sålunda anförts om

sponsring av ljudradioprogram riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag om

Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program med det tillägg

kulturutskottet förordat i fråga om ytterligare möjligheter att

sända vissa sponsrade program i Sveriges Television.

Konstitutionsutskottet ansluter sig till kulturutskottets

bedömning att det finns skäl att närmare överväga frågan

huruvida i vissa fall sponsring bör tillåtas av program i det

ljudradiobolag som skall bildas -- exempelvis då det gäller

kostnadskrävande program avseende operaföreställningar eller

konserter som sänds till flera länder -- och att nya regler i

detta avseende bör kunna träda i kraft den 1 januari 1993.

Vad konstitutionsutskottet anfört om sponsring bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Riktlinjer inför beslut om nya avtal med Sveriges

Radio-företagen

Propositionen

Nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio löper ut den

30 juni 1992. I propositionen anförs att den nya mediemiljön

ställer stora krav på Sveriges Radio och att koncernen under

överskådlig framtid kommer att svara för huvuddelen av radio-

och TV-utbudet i landet. Nuvarande avtal mellan staten och

företagen inom Sveriges Radio-koncernen bör, som tidigare

nämnts, enligt propositionen förlängas med sex månader intill

utgången av år 1992. En ny avtalsperiod bör omfatta perioden den

1 januari 1993--den 31 december 1998.

Enligt propositionen (s. 173) bör riksdagen redan nu -- i god

tid inför den nya avtalsperioden -- ta ställning till de

grundprinciper som skall gälla i fråga om Sveriges Radios

uppdrag, ekonomiska förutsättningar, ägarförhållanden,

företagsform och organisation. Det bör emellertid här anmärkas

att regeringen endast har berett riksdagen tillfälle att ta del

av vad som anförs i propositionen om dessa frågor (prop.

s.229f.).

I propositionen anförs vidare att mera detaljerade förslag

till bestämmelser och villkor för den nya avtalsperioden bör

föreläggas riksdagen våren 1992.

Följande riktlinjer bör enligt propositionen gälla inför

beslut om nya avtal med Sveriges Radio-företagen.

Uppdraget att sända radio- och TV-program i allmänhetens

tjänst bör vara oförändrat. För verksamheten bör Sveriges

Radio-koncernen disponera fyra rikstäckande sändarnät för

ljudradio och två rikstäckande sändarnät för TV.

När det gäller de ekonomiska villkoren bör Sveriges Radios

verksamhet även i fortsättningen finansieras med medel som

riksdagen anvisar från rundradiokontot. Medelstilldelningen bör

liksom nu värdesäkras med utgångspunkt i ett index. Med början

år 1992 får Sveriges Radio en reformram om 600 milj.kr.

fördelade med 150 milj.kr per år under fyra år. På Sveriges

Radio ställs ett rationaliseringskrav om sammanlagt 200 milj.kr.

under åren 1993 och 1994. De medel som frigörs genom ytterligare

rationaliseringar får behållas för ytterligare reforminsatser.

Den nuvarande företagsformen bör behållas. I princip bör också

ägarförhållandena i Sveriges Radio AB bestå.

Sveriges Radio-koncernens organisation bör ses över. Det

anförs att ansvarsfördelningen mellan moderbolag och dotterbolag

är oklar. Vidare anförs att det är mycket angeläget att

koncernen i en framtid får en sådan organisation att styrelserna

-- efter det att riksdagen och regeringen genom lagar, avtal och

riksdagsbeslut om ekonomiska villkor har gett de grundläggande

förutsättningarna -- kan ta ansvar för att verksamheten blir

effektiv och framgångsrik.

Rollfördelningen mellan företagen bör bli klarare än nu.

Riksdagen bör ta ställning endast till huvuddragen till den

struktur som bör uppnås. Den interna företagsorganisationen bör

bestämmas av det enskilda bolaget.

Programverksamheten bör handhas av tre bolag:

Utbildningsradion samt ett programbolag för vardera ljudradion

och televisionen. Detta innebär att Lokalradion och Riksradion

förs samman till ett ljudradioföretag. De tre bolagen bör ha

egna avtal med staten som preciserar deras uppdrag som

programföretag i allmänhetens tjänst. Dessa organisatoriska

förändringar bör enligt propositionen genomföras så att

förutsättningar skapas för att förstärka den regionala och

lokala radio- och TV-produktionen.

Programverksamheten bör organiseras i en koncern. Moderbolaget

bör inge anslagsframställningar till regeringen och fördela

medel som staten tilldelar koncernen, ansvara för fördelning och

placering av sändningstid om programföretagen inte själva kan

enas, ansvara för beredskapsplanering och vara ett organ där

koncerngemensamma frågor bereds.

Dotterbolaget Radiotjänst i Kiruna AB bör handha

avgiftsuppbörd och avgiftskontroll.

Styrelserna i moderbolaget och de tre programbolagen bör

vardera bestå av femton ledamöter. För samtliga bör gälla att

regeringen utser ordförande och sex ledamöter. Ägarna utser fem

ledamöter. Den verkställande direktören bör vara självskriven

ledamot. Slutligen äger personalen rätt att utse två ledamöter

jämte två suppleanter. Den nu beskrivna ordningen att utse

styrelsernas ledamöter uppnås genom föreskrifter i

bolagsordningarna.

Moderbolagets och programbolagens styrelser bör ha ett mer

omfattande personsamband än vad som nu är fallet. Elva av

moderbolagets ledamöter bör ingå i programbolagens styrelser,

fyra i Sveriges Televisions, fyra i det sammanslagna

ljudradiobolagets och tre i Utbildningsradions styrelser. Av

moderbolagets ledamöter är det då bara ordföranden, den

verkställande direktören och personalrepresentanterna som inte

ingår i något programbolags styrelse.

Motionerna

I motion 1990/91:K63 yrkande 1 av Anders Björck m.fl. (m)

anförs att förändringarna som nu sker inom medieområdet och inom

Sveriges Radio-koncernen aktualiserar en översyn av företagets

ägarstruktur.

Enligt motion 1990/91:K80 yrkande 10 av Olof Johansson m.fl.

(c) är det vid en översyn av ansvarsfördelningen mellan

moderbolaget och dotterbolagen angeläget att pröva behovet av en

sammanhållen koncern för den verksamhet som skall bedrivas.

Motionärerna anser att översynen även bör omfatta överväganden

att uppdra åt rundradiofonden att fördela tillgängliga medel

till programföretagen. De anser att syftet med översynen skall

vara att minimera behoven av ledningsöverbyggnad för allmän-TV

och radio och således stärka programföretagens självständighet.

I motion 1990/91:Kr215 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m)

anförs att det fortsatta beredningsarbetet beträffande Sveriges

Radios organisation och ställning bör inriktas mot att

koncernens moderbolag avskaffas och att programverksamheten

samlas i ett radio- och ett TV-bolag.

Enligt motion 1990/91:K63 yrkande 8 av Anders Björck m.fl. (m)

bör de enskilda lokalradiostationerna garanteras stor

självständighet även i framtiden. Motionärerna anser att

lokalradion även i fortsättningen bör disponera en egen kanal.

I motion 1990/91:K74 yrkande 2 av Lars Werner m.fl. (v) anför

motionärerna att Sveriges Radio måste få möjlighet att erbjuda

lyssnarna och tittarna ett mångfald utbud av program, både

underhållande och bildande. Det skall finnas utrymme både att

värna om det svenska språket och kulturen och invandrarnas

kultur och språk. Motionärerna anser också att egenproducerade

program för barn och ungdom är viktigt.

För att kunna tillgodose alla de krav som bör ställas på ett

public-service-företag krävs enligt motionärerna både

professionella och ekonomiska resurser i tillräcklig omfattning.

Enligt motionärerna är nu Sveriges Radios resurser så knappa att

flera kvalitativt goda program är hotade. De anser att koncernen

behöver ett större tillskott än vad regeringen föreslår. Enligt

motionärerna är det svårt att bedöma hur hög TV-avgiften kan

vara per år utan att viljan att betala avtar. De pekar därför på

möjligheten att finna andra former att finansiera verksamheten.

En rimlig ordning kan enligt motionärerna vara att vissa tunga

delar av verksamheten finansieras på samma sätt som

utlandssändningarna.

I motion 1990/91:K88 yrkande 5 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

förklarar motionärerna att de inte har något att invända mot att

programverksamheten i Sveriges Radio handhas av tre

programbolag, varav ett för ljudradion. De menar att det är

viktigt att ljudradion kan stärka sin position inom koncernen

genom en integration mellan riksradion och lokalradion.

Ljudradion skall inte behöva leva i skuggan av televisionen.

Motionärerna förutsätter att lokalradions sändningar i P 4

kommer att fortsätta i ungefär nuvarande omfattning.

I motion 1990/91:K80 yrkande 8 av Olof Johansson m.fl. (c)

motsätter sig motionärerna bestämt att Riksradion och

Lokalradion slås samman till ett programföretag. Enligt

motionärerna kommer i allt fler och större områden i landet det

lokala nyhetsutbudet att domineras av två aktörer--en regional

dagstidning och lokalradion. Dagstidningsföretagen arbetar inte

sällan inom ett vidare område än det traditionella

dagstidningsområdet. Om de regionalt dominerande och finansiellt

starka dagstidningarna expanderar sin verksamhet också till

radio och TV, kommer dessa företag enligt motionärerna att kunna

dominera såväl nyhetsutbud som debatt kring lokala frågor i än

större omfattning än i dag. Lokalradion är således ett mycket

viktigt kompletterande medium till de dagliga lokaltidningarna.

Det är enligt motionärerna därför viktigt att slå vakt om

lokalradions fortsatta verksamhet.

Motionärerna anser att ansvaret för lokalradions

programverksamhet även i framtiden bör åvila ett självständigt

och från den övriga radioverksamheten fristående bolag.

Lokalradion skall dessutom enligt motionärerna garanteras

sändningsrätt i P4-nätet.

Enligt motionärerna är många inslag som produceras av

lokalradion av riksintresse medan riksradions regionala

produktioner inte sällan särskilt engagerar lyssnarna inom en

region. Motionärerna anser därför att det finns möjligheter till

samordningar mellan dessa enheter (yrkande 9).

I motion 1990/91:K85 yrkande 3 av Inger Schörling m.fl. (mp)

förklarar motionärerna att den närhet och den lokala mångfald

som den lokala radion i dag bör stå för och i många fall också

erbjuder lyssnarna inte äventyras utan utvecklas. Att föra

samman Lokalradion och Riksradion till ett ljudradioföretag

skulle enligt motionärerna kunna te sig äventyrligt från denna

synpunkt. Lokalradions självständighet och positiva utveckling

skulle kunna komma i fara. Å andra sidan finns det enligt

motionärerna inte några belägg för detta.

Motionärerna anser att det är viktigt att lokalradion i den

nya organisationen får behålla och utveckla ett programmässigt

oberoende som bör präglas av lokala och regionala hänsyn och

förutsättningar samt medge större möjligheter att spegla och

skildra lokala och regionala händelser och skeenden.

I motion 1990/91:K61 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén (m)

instämmer motionärerna i att det är önskvärt att satsa på en

regional och lokal produktion. De menar emellertid att det bör

klargöras att även utsändningen skall vara lokal.

Enligt motion 1990/91:K62 yrkandena 1 och 2 av Bengt Harding

Olson m.fl. (fp) måste det ställas särskilda krav på det nya

ljudradiobolaget för att den framtida radioverksamheten skall

säkras. Ett viktigt sådant krav är att man garanterar de lokala

radiostationernas programmässiga självständighet. Liknande

synpunkter förs fram i motion 1990/91:K92 av Kjell-Arne Welin

m.fl. (fp).

I motion 1990/91:K65 av Sten Andersson i Malmö och Bertil

Persson ( båda m) anför motionärerna att det är viktigt att

lokalradions verksamhet får bestå när det nya radiobolaget

bildas. De framför vissa krav för att denna målsättning skall

kunna förverkligas. Samma uppfattning och samma krav förs fram i

motion 1990/91:K72 av Lars Ahlström (m).

Enligt motion 1990/91:K67 av Gustav Persson m.fl. (s) bör

riksdagen uttala att det är av stor betydelse att svensk lokal

public service-radio kan hävda sin ställning såväl kvalitativt

som publikmässigt. I de riktlinjer som riksdagen uttalar bör

enligt motionärerna särskilt framhållas att lokalradions

rationella organisation, arbetsmetoder och styrsystem bör tas

till vara och vidareutvecklas samt att strukturförändringarna i

Sveriges Radio skall syfta till att förstärka resurserna för den

lokala radioproduktionen för lokal sändning. Samma synpunkter

förs fram i motion 1990/91:K76 av Anita Jönsson m.fl. (s).

I motion 1990/91:K68 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) ställer

sig motionärerna bakom förslaget att samla resurserna för både

lokal- och rikssänd radio till ett ljudradiobolag med uppdrag

att göra en icke-kommersiell public service-radio. De anser att

det nya radiobolaget skall ges två programmässiga uppdrag, ett

lokalt och ett nationellt (yrkande 1), att minst nuvarande bredd

och djup i det programmässiga lokala uppdraget skall gälla

(yrkande 2), att lokalradiostationernas programmässiga

självständighet skall bevaras och stärkas (yrkande 3), att FM4 i

första hand skall stå till lokalradiostationernas förfogande med

bibehållande av nuvarande möjlighet att flexibelt använda

kanalen över dygnet (yrkande 4) och att lokalradions rationella

organisation, arbetsmetoder och styrsystem skall tillvaratas och

vidareutvecklas (yrkande 5).

I motion 1990/91:K71 av Lennart Andersson m.fl. (s, fp, c, v)

förespråkar motionärerna att lokalradioredaktionen i Södertälje

inom lokalradiodistriktet Radio Stockholm i experimentsyfte görs

självständig.

I motion 1990/91:K78 av Kjell Ericsson och Karin Starrin (c)

anför motionärerna att de befarar att lokalradions existens och

fortlevnad riskeras i det tilltänkta ljudradiobolaget. De anser

därför att lokalradions självständighet bör garanteras (yrkande

1), att lokalradion i första hand även framdeles bör organiseras

i ett eget bolag (yrkande 3) och att, för det fall ett gemensamt

ljudradiobolag ändå anses som det mest ändamålsenliga,

riksradions regionala verksamheter bör anpassas och integreras

med lokalradion (yrkande 4). Samma uppfattningar framförs i

motionerna 1990/91:K81 yrkandena 1, 3 och 4 av Håkan Hansson

m.fl. (c) och 1990/91:90 yrkandena 1, 3 och 4 av Göran Engström

(c).

I motion 1990/91:K84 yrkande 1 av Börje Hörnlund (c) motsätter

sig motionären att lokalradion inordnas i riksradion. Motionären

anser att riksdagen bör slå fast att lokalradion även i

fortsättningen bör ha uppdraget att producera lokal radio i egen

kanal och att verksamheten måste vidareutvecklas. Enligt

motionären bör det vara möjligt att rationalisera riksradion

utan att lokalradion inordnas i riksradion. Han anser att det

bör övervägas att överföra den landsortsbaserade riksradion till

lokalradion och att riksradion i stället köper sin nuvarande

regionala produktion av lokalradion (yrkande 2). Motionären

menar också att frågan om att delvis finansiera lokalradion med

reklam bör utredas (yrkande 3).

I motion 1990/91:K86 av Maud Björnemalm och Håkan Strömberg

(s) anför motionärerna att det är av stor vikt att den

organisationsförändring som genomförs med en sammanläggning av

riksradio- och lokalradiobolagen inte leder till att

lokalradions karaktär av radioverksamhet för en lokal publik

försämras. De menar därför att det bör markeras att Sveriges

Radio från lokalradiostationerna skall sända lokalt producerade

program i egen kanal.

I motion 1990/91:K87 av Åke Wictorsson (s) förklarar

motionären att han anser att Sveriges Lokalradio AB bör vara

kvar som ett självständigt radioföretag av public

service-karaktär. Han menar vidare att en delfinansiering av

lokalradions verksamhet med reklam bör utredas.

I motion 1990/91:Kr280 av Leif Marklund m.fl. (s) förespråkar

motionärerna en samordning av Sveriges Radio-koncernens fasta

resurser. Detta skulle enligt motionärerna vara till fördel för

bl.a. Radio Norrbotten.

Enligt motion 1990/91:Kr282 av Birgitta Johansson m.fl. (s)

bör en utvärdering av lokalradions övergripande mål företas.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anser att de i det föregående redovisade

riktlinjerna i allt väsentligt bör godtas och således tjäna som

utgångspunkt vid det förberedelsearbete som skall leda fram till

en proposition våren 1992 med förslag till bestämmelser och

villkor för den avtalsperiod för Sveriges Radio som skall

inledas den 1 januari 1993.

Då det gäller val av ledamöter av styrelserna inom Sveriges

Radio-koncernen bör enligt kulturutskottet-- utöver vad som

anförs i propositionen -- gälla att de av regeringen utsedda

ledamöterna i moderbolagets och programbolagens styrelser skall

utses enligt hittillsvarande principer bl.a. vad gäller den

parlamentariska förankringen. Vidare bör lämpligen gälla att

uppdraget som ordförande i programbolag inte skall förenas med

ledamotskap i moderbolagets styrelse. Vad sålunda anförts bör

enligt kulturutskottet riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Kulturutskottet anser vidare att den nu förordade

organisationsförändringen -- med en sammanslagning av

Lokalradion och Riksradion och ett samordnat resursutnyttjande

av samma slag som inom TV -- är ägnad att stärka ljudradions

ställning. Utskottet tar även fasta på uttalandet i

propositionen om att de organisatoriska förändringarna avses

genomföras så att förutsättningar skapas för att förstärka den

regionala och lokala radioproduktionen likaväl som motsvarande

TV-produktion. Utskottet har mot denna bakgrund inte något att

erinra mot att beredningsarbetet inför den kommande

avtalsperioden utgår från att det under den nya avtalsperioden

skall finnas tre företag för programverksamheten, nämligen

Utbildningsradion, ett programföretag för ljudradio och ett

programföretag för TV. Kulturutskottet anser att

konstitutionsutskottet i enlighet härmed bör avstyrka de

motionsyrkanden vilka avser ett bibehållande av Lokalradion och

Riksradion som separata programföretag och de yrkanden som

innebär att lokalradioverksamheten skall bedrivas av ett antal

fristående lokalradioföretag med separata avtal.

Kulturutskottet uttalar härefter följande om den framtida

ljudradioverksamheten.

Kulturutskottet anser att det är nödvändigt att Sveriges Radio

bibehåller sin nuvarande stora frihet i fråga om programsättning

m.m. Utskottet vill dock med anledning av det stora antalet

motionsyrkanden, som syftar till att värna om

lokalradioverksamheten i framtiden inom det nya

ljudradioföretagets ram, anföra följande beträffande

lokalradioverksamhetens självständighet m.m.

Lokalradioverksamheten, som numera -- sedan Radio Sjuhärad

inrättats -- bedrivs inom 25 distrikt och vid egna

programredaktioner, har utvecklats till en framgångsrik och

effektiv organisation. När lokalradion inrättades år 1975 var

syftet bl.a. att motverka de starka koncentrationstendenserna på

olika samhällsområden. Denna grundtanke med

lokalradioverksamheten är lika aktuell i dag. Det är därför

enligt kulturutskottets mening av synnerlig vikt att

verksamheten, liksom nu är fallet, i framtiden kan genomföras

under stor frihet och självständighet. Det finns inte heller

något i propositionen som motsäger detta. Det förutsätts i

propositionen att ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod

skall disponera fyra rikstäckande sändarnät. Kulturutskottet

anser det viktigt att FM4-nätet -- liksom i dag -- även

fortsättningsvis förbehålls lokalradioverksamheten. Den fr.o.m.

år 1993 sammanslagna ljudradioverksamheten bör åläggas såväl

uppdraget att svara för nationell programproduktion och sändning

som uppdraget att svara för lokal programproduktion och

sändning. Det lokala uppdraget förutsätter enligt

kulturutskottets mening en lokal redaktionell beslutanderätt och

självständighet beträffande det lokala programutbudet.

Ljudradioföretagets uppdrag att svara för nationell

programproduktion och sändning bör inte förändras i förhållande

till vad som gäller Riksradions uppdrag i dag.

Lokalradioverksamheten inom det framtida ljudradioföretaget bör

ha minst den omfattning som motsvarar verksamheten inom dagens

25 lokalradiodistrikt. Kulturutskottet gör bedömningen att

sammanslagningen till ett ljudradioföretag kommer att underlätta

en långt gående samverkan bl.a. i administrativt och tekniskt

hänseende mellan den lokalt och den nationellt inriktade

verksamheten. Vid samordningen av verksamheten är det viktigt

att det kunnande, de erfarenheter och de arbetsmetoder som finns

i dag inom såväl Lokalradion som Riksradions regionala

verksamhet tas till vara. Den redan i dag inledda samverkan, där

Lokalradion producerar program även för nationella sändningar,

kommer givetvis att underlättas inom ett sammanslaget

ljudradioföretag. Sammanfattningvis anser utskottet att -- i

likhet med vad som anförs i propositionen -- de organisatoriska

förändringarna skall genomföras så att förutsättningar skapas

för att förstärka den regionala och lokala radioproduktionen.

Kulturutskottet föreslår att konstitutionsutskottet hemställer

att riksdagen med anledning av de aktuella motionsyrkandena som

sin mening ger regeringen till känna vad kulturutskottet anfört

om ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod.

Kulturutskottet uttalar vidare att riksdagen inte bör ta

ställning till detaljfrågor av det slag som tagits upp

motionsledes beträffande resurser och beträffande

självständighet för en lokalradioredaktion inom ett

lokalradiodistrikt, nämligen Södertälje.

Konstitutionsutskottets bedömning

Riksdagen har beretts tillfälle att ta del av de i det

föregående angivna riktlinjerna inför ett beslut våren 1992 om

nya avtal mellan staten och Sveriges Radio-företagen.

Som kulturutskottet har anfört är riksdagen likväl oförhindrad

att besluta om vilka riktlinjer som bör gälla. Med hänsyn till

den stora betydelse de har för Sveriges Radio-koncernens framtid

anser konstitutionsutskottet för sin del att riksdagen bör

begagna sig av denna rätt.

I likhet med kulturutskottet finner konstitutionsutskottet att

riktlinjerna i allt väsentligt bör godtas och således -- med de

modifieringar och tillägg som framgår av det följande -- tjäna

som utgångspunkt vid det förberedelsearbete som skall leda till

en proposition våren 1992 med förslag till bestämmelser och

villkor för den avtalsperiod för Sveriges Radio som skall

inledas den 1 januari 1993. Vid denna bedömning avstyrker

utskottet motionerna 1990/91:K63 yrkande 1, 1990/91:K80 yrkande

10 och 1990/91:Kr215 yrkande 3.

Konstitutionsutskottet får härutöver anföra följande.

Konstitutionsutskottet har i likhet med kulturutskottet inte

något att erinra mot att beredningsarbetet inför den kommande

avtalsperioden utgår från att det skall finnas tre företag för

programverksamheten, nämligen Utbildningsradion, ett

programföretag för ljudradio och ett för TV.

Konstitutionsutskottet avstyrker således motionerna 1990/91:K80

yrkandena 8 och 9, 1990/91:K78 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K81

yrkandena 1 och 3, 1990/91:90 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K84 och

1990/91:K87.

När det gäller den framtida ljudradioverksamheten anser

konstitutionsutskottet i likhet med kulturutskottet att det är

nödvändigt att Sveriges Radio bibehåller sin stora frihet i

fråga om programsättning m.m. Konstitutionsutskottet ansluter

sig även i övrigt till vad kulturutskottet har uttalat om

ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod. Vad

konstitutionsutskottet sålunda har anfört om den framtida

ljudradioverksamheten bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Härigenom tillgodoses syftena med motionerna

1990/91:K63 yrkande 8, 1990/91:K88 yrkande 5, 1990/91:K85

yrkande 3, 1990/91:K61, 1990/91:K62 yrkandena 1 och 2,

1990/91:K65, 1990/91:K67, 1990/91:K68, 1990/91:K72, 1990/91:K74

yrkande 2, 1990/91:K76, 1990/91:K78 yrkande 4, 1990/91:K81

yrkande 4, 1990/91:K84, 1990/91:K86, 1990/91:K90 yrkande 4,

1990/91:K92, 1990/91:Kr215 yrkande 2, 1990/91:Kr280 och

1990/91:Kr282.

I fråga om val av ledamöter av styrelserna inom Sveriges

Radio-koncernen bör, som kulturutskottet anfört, gälla att de av

regeringen utsedda ledamöterna i moderbolagets och

programbolagens styrelser skall utses enligt hittillsvarande

principer bl.a. vad gäller den parlamentariska förankringen.

Konstitutionsutskottet ansluter sig även till kulturutskottets

uppfattning att uppdraget som ordförande i programbolag inte

skall förenas med ledamotskap i moderbolagets styrelse.

Som framgår av det föregående godtar utskottet vad som anförs

i propositionen om vem som skall utse styrelser i moderbolaget

och programbolagen. I den frågan vill utskottet tillägga

följande.

För närvarande gäller att Sveriges Radio AB utser styrelser i

programbolagen. De förordade riktlinjerna i fråga om vem som

skall utse styrelseledamöter innebär att moderbolaget inte

längre skall ha denna rätt. Detta får konsekvenser för

ansvarsförhållandena mellan moderbolaget och programbolagen.

Enligt konstitutionsutskottets mening bör inför riksdagens

beslut 1992 närmare övervägas hur avtalen mellan staten och

företagen för nästa avtalsperiod skall utformas med hänsyn till

ansvarsförhållandena.

Vad konstitutionsutskottet har anfört om val av

styrelseledamöter och om överväganden i fråga om

ansvarsförhållandena bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Konstitutionsutskottet anser i likhet med kulturutskottet att

riksdagen inte bör ta ställning till detaljfrågor om resurser

och självständighet för lokalradions redaktion i Södertälje.

Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K71.

Frågan om den s.k. tappningsrätten

Bakgrund

När lokalradiostationerna inte har egna sändningar

vidaresänder de riksradions program, s.k. tappning. För

närvarande får tappning ske enligt följande.

Tappning får ske mellan ca kl. 06.00 och ca kl. 19.00 ur P1,

mellan ca kl. 19.00 och kl. 24.00 ur P1 eller P2 och mellan ca

kl. 24.00 och ca kl. 06.00 ur P3.

Motionen

I motion 1990/91:Kr228 av Ingrid Elm m.fl. (s) föreslås att

varje lokalradiostation fritt skall få välja att i lokalradion

sända program från de andra ljudradiokanalerna.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anser att den av utskottet tillstyrkta

förändring som innebär att de båda radiobolagen skall slås

samman till ett ljudradioföretag bör kunna underlätta det

praktiska och administrativa förfarandet när det gäller tappning

mellan kanalerna.

Konstitutionsutskottets bedömning

Som kulturutskottet har anfört bör sammanslagningen av

radiobolagen underlätta den tappning mellan kanalerna som

förespråkas i motionen. Något uttalande från riksdagens sida är

inte nödvändigt. Utskottet avstyrker motion 1990/91:Kr228.

Vissa frågor om Sveriges Radios TV-verksamhet

Motionerna

I motion 1990/91:K66 yrkande 2 av Bo Forslund m.fl. (s) anför

motionärerna att Norrland bör få en större del av

TV-produktionen än i dag. Detta kan enligt motionärerna ske

genom att utvecklingen av TV2 i Norrland gynnas.

Enligt motion 1990/91:Kr226 av Eva Goës m.fl. (mp) bör

Sveriges Televisions Norrbottensdistrikt få större resurser för

att en acceptabel bevakning av Nordkalotten skall komma till

stånd.

I motion 1990/91:Kr323 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) anför

motionärerna att målsättningen att programmen skall utformas så

att de genom kvalitet, tillgänglighet och mångsidighet i skälig

omfattning tillgodoser behov och intressen hos landets

befolkning bäst uppnås, om TV2-kanalen flyttas från Stockholm.

Motionärerna anser att TV2-kanalen bör flyttas till Göteborg.

Denna uppfattning förs också fram i motion 1990/91:Kr348 av Rune

Thorén m.fl. (c).

Enligt motion 1990/91:Kr351 yrkande 2 av Börje Hörnlund m.fl.

(c) bör Sveriges Televisions resurser omfördelas så att de

regionala TV-sändningarna får 60 % av tilldelade medel.

I motion 1990/91:Kr279 av Olle Östrand och Sinikka Bohlin

(båda s) anför motionärerna att Sveriges Televisions

distrikstindelning bör följa länen (yrkande1) och att

Gävleborgs län därför bör utgöra ett sådant distrikt (yrkande

2).

Enligt motion 1990/91:Kr322 av Arne Mellqvist m.fl. (s) bör

det TV-distrikt som omfattar Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands

och Västernorrlands län delas upp i två distrikt. En liknande

uppfattning förs fram i motion 1990/91:Kr346 av Gunnar Björk och

Karin Starrin (båda c).

Kulturutskottets yttrande

När det gäller resursfördelningen inom Sveriges

Radio-koncernens programbolag hänvisar kulturutskottet till vad

utskottet anfört om att de organisatoriska förändringarna av

programföretagen bör genomföras så att förutsättningar skapas

för att förstärka bl.a. den regionala och lokala

TV-produktionen. Resursfördelningen bör liksom hitintills göras

av Sveriges Television med utgångspunkt i de mål som

statsmakterna fastställer för verksamheten.

Kulturutskottet tillägger att utskottet vid behandlingen våren

1986 av frågor som rörde Sveriges Radios verksamhet under

innevarande avtalsperiod uttalade att innehållet i radio och TV

skall kunna spegla förhållandena någorlunda likvärdigt i olika

delar av landet och att detta skall kunna ske utan alltför stora

resursmässiga skillnader (bet. KrU 1985/86:21 s. 24).

Kulturutskottet anför att programbolagen enligt de nu gällande

avtalen beslutar om regional och lokal indelning av

organisationen. Om en förändring av indelningen medför ökade

kostnader för ett programbolag eller televerket, skall

moderbolaget resp. moderbolaget och televerket gemensamt besluta

i frågan.

Det kan enligt kulturutskottets mening inte komma i fråga att

en återgång skulle ske till vad som gällde före den nuvarande

avtalsperioden, nämligen att riksdagen skulle besluta om TVs

distriktsorganisation.

I enlighet med det anförda avstyrker kulturutskottet förslag

om riksdagsbeslut syftande till vissa förändringar i den

nuvarande distriktsindelningen för Sveriges Television.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets uppfattning att

resursfördelningen inom Sveriges Television bör göras av

bolaget med utgångspunkt i de mål som statsmakterna fastställer

för verksamheten. Utskottet avstyrker därför motionerna

1990/91:K66 yrkande 2, 1990/91:Kr226 och 1990/91:Kr351 yrkande

2.

Konstitutionsutskottet avstyrker vidare motionerna

1990/91:Kr323 och 1990/91:Kr348 om ändrad lokalisering av

TV2-kanalen.

I likhet med kulturutskottet anser konstitutionsutskottet

vidare att riksdagen inte bör besluta om ändringar i

distrikstindelningen för Sveriges Television. Utskottet

avstyrker därför motionerna 1990/91:Kr279, 1990/91:Kr322 och

1990/91:Kr346.

Nya uppgifter för Radiotjänst i Kiruna AB

Motionen

Enligt motion 1990/91:K69 av Bruno Poromaa m.fl. (s) har

etableringen av Radiotjänst i Kiruna AB medfört 85

arbetstillfällen i Kiruna. Arbetslösheten i Kiruna är för

närvarande 8%. Motionärerna anser att företaget kan ta sig an

fler arbetsuppgifter och därigenom skapa ytterligare

arbetstillfällen i Kiruna. De anser att ansvaret för

administration och uppbörd av koncessionsavgiften från det nya

TV-företaget kan anförtros Radiotjänst i Kiruna AB. Detsamma

gäller ansvaret för administration, samordning och förvaltning

av rundradiokontot.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet framhåller angelägenheten av att

administration, samordning, kontroll och förvaltning i vad avser

TV-avgifterna sker på ett rationellt sätt så att rundradiokontot

får en god utveckling, något som är ägnat att begränsa framtida

höjningar av avgifterna.

Konstitutionsutskottets bedömning

Enligt konstitutionsutskottets mening bör riksdagen i detta

sammanhang inte uttala sig om handhavandet av

koncessionsavgiften och rundradiokontot. Utskottet avstyrker

därför motion 1990/91:K69.

Programverksamhetens inriktning

Motionerna

I motion 1990/91:Kr286 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m) anför

motionärerna att en av Sveriges Radios viktigaste public

service-uppgifter är att svara för en allsidig kulturbevakning.

Detta ansvar innebär bl.a. att Sveriges Radio till sin stora

publik bör förmedla föreställningar som sätts upp på våra

nationalscener. Motionärerna anser vidare att radio och TV

givetvis också skall spegla det breda musik- och teaterutbudet

ute i landet. Enligt motionärerna får etermedia inte vara så

låsta av programtablåer och teknisk produktionsplanering att de

inte med kort varsel förmår bevaka viktiga händelser inom

kulturlivet.

I motion 1990/91:Kr239 yrkande 2 av Alexander Chrisopoulos

m.fl. (v) anför motionärerna att Sveriges Radio skall ha en

större och i procent fastställd andel svenskproducerade program.

I motion 1990/91:K91 av Erkki Tammenoksa m.fl. (s) förespråkas

utökade resurser för finskspråkiga radioprogram i samband med

att lokalradion och riksradion förs samman.

Enligt motion 1990/91:Kr207 av Gunilla Andersson m.fl. (s) bör

dagligen minst ett av nyhetsprogrammen i TV teckenspråktolkas.

Motionärerna anser att målsättningen bör vara att denna service

skall ges i alla program. Liknande synpunkter förs fram i

motionerna 1990/91:Kr240 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) och

1990/91:Kr281 av Magnus Persson och Eivor Husing (båda s). Även

i motion 1990/91:Kr324 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand

(båda s) förs sådana synpunkter fram. I den motionen förespråkar

motionärerna att program i radio och TV bör göras tillgängliga

för personer som även har andra funktionshinder.

I motion 1990/91:Kr227 av Ingrid Sundberg (m) vänder sig

motionären mot att programinslag i TV från Norge eller Danmark

översätts till svenska. Intervjuer och liknande inslag bör

enligt motionären sändas in extenso på resp. språk utan att de

tonas ner till förmån för referat eller översättning.

I motion 1990/91:Kr321 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför

motionären att aktualitetsprogram på invandrarspråk i ökad

utsträckning bör textas till svenska språket.

I motion 1990/91:Kr231 av Erik Holmkvist (m) vänder sig

motionären mot programutbudet i TV som enligt hans mening kan

skapa en alltför alkoholliberal attityd (yrkande 1). Motionären

menar att informationen om alkoholens skadeverkningar i stället

bör intensifieras i såväl radio som TV (yrkande 2).

I motion 1990/91:Kr325 av Pär Granstedt (c) anför motionären

att tillförlitliga väderprognoser och utförliga rapporter om

meteorologiska data under hela året är nödvändiga för

yrkesfiskarna, både för deras utkomst och av sjösäkerhetsskäl.

Under senare år har ändringar i sjöväderrapporterna från

riksradions program 1 enligt motionären inneburit betydande

försämringar från yrkesfiskets synpunkt. För att få en

någorlunda klar bild av väderläget måste många svenska

yrkesfiskare lyssna på den danska radions sjörapporter, vilka

enligt motionären är föredömligt upplagda. Deras räckvidd är

emellertid begränsad. Motionären anser att ett nytt system för

sjörapporterna bör utarbetas i samråd mellan riksradion, SMHI

och Sveriges Fiskares Riksförbund.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet uppehåller sig utförligt vid frågan om

Sveriges Radios ansvar för både svenskarnas och invandrarnas

kultur och språk.

I anslutning till denna diskussion hänvisar kulturutskottet

till att det tidigare då det gäller nuvarande avtalsperiod har

uttalat att det bör ankomma på Sveriges Radio-koncernen att

besluta i frågor om sändningstidens längd och förläggning. Då

det gäller den kommande avtalsperioden förordar utskottet att

Sveriges Radio-företagen skall ha kvar denna beslutanderätt även

i fortsättningen. Det sagda står enligt utskottet inte i

motsättning till att det i public service-uppdraget bör ligga en

skyldighet för programföretagen att beakta vilka möjligheter

publiken har att ta del av olika programtyper. Utskottet anser

det viktigt att inte minst möjligheterna för TV-tittarna att

följa kulturprogram och andra s.k. smala program på vad som

bedöms vara god sändningstid uppmärksammas.

Kulturutskottet erinrar om att moderbolaget i nu gällande

avtal har ett samordnande ansvar för programbolagens insatser

både när det gäller program på minoritets- och invandrarspråk

och program för handikappade. Enligt utskottets mening framstår

det som självklart att frågan om hur motsvarande samordning

skall ske under den nya avtalsperioden måste övervägas ingående.

Utskottet erinrar också om att av de språkliga minoriteterna den

finskspråkiga gruppen intar en särställning dels på grund av de

historiska banden mellan Sverige och Finland, dels på grund av

gruppens storlek. Gruppens rätt till programservice har därför

en något annan karaktär än övriga gruppers.

Kulturutskottet anför vidare att utskottet vid flera

tillfällen tidigare har behandlat yrkanden om TVs ansvar när det

gäller information om missbruk av alkohol i programmen och att

utskottet därvid har understrukit att radions och televisionens

genomslagskraft medför att ett stort ansvar vilar på

programföretagen och att man i programverksamheten bör iaktta

varsamhet vid speglingen av bruket av olika gifter, t.ex.

alkohol. Utskottet hänvisar i övrigt till sitt uttalande i

fjolårets betänkande om radio och television (bet.

1989/90:KrU25, s.26).

De frågor om översättning som tas upp i vissa motioner bör

enligt kulturutskottet inte avtalsregleras. När det gäller

frågan om danska och norska programinslag erinrar utskottet om

den nordiska språkkonvention som trädde i kraft år 1987 och som

bl.a. innebär ett särskilt ansvar i olika offentliga sammanhang

för att medborgare i ett nordiskt land skall kunna använda sig

av sitt modersmål i ett annat nordiskt land. I linje härmed

ligger att medborgarna bör få ökad träning i att förstå

grannspråken. Samtidigt bör enligt utskottet påpekas att

textningen av TV-program är av stor betydelse för de

hörselskadade. Då det gäller förslaget att utöka textning på

svenska av vissa invandrarprogram vill utskottet framhålla att

detta i första hand är en fråga om vilka resurser som finns för

ändamålet.

Kulturutskottet bedömer sjöväderrapporterna som angelägna men

anser att de inte bör bli föremål för avtalsreglering (se även

bet. 1989/90:KrU25, s.27).

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet utgår från att vad kulturutskottet har

anfört om public service-uppdraget beaktas. Något särskilt

uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna

1990/91:Kr286 yrkande 3 och 1990/91:Kr239 yrkande 2 är inte

nödvändigt. Motionerna avstyrks.

Som kulturutskottet har anfört framstår det som självklart att

frågan om samordning av insatserna under den nya avtalsperioden

när det gäller program på minoritets- och invandrarspråk och

program för handikappade måste övervägas ingående. Något

uttalande från riksdagens sida i dessa frågor är emellertid nu

inte påkallat. Utskottet avstyrker därför motionerna

1990/91:K91, 1990/91:Kr207, 1990/91:Kr240, 1990/91:Kr281 och

1990/91:Kr324.

Mot bakgrund av vad kulturutskottet har anfört om TVs ansvar

när det gäller information i programmen om missbruk av alkohol

finner konstitiutionsutskottet att det inte är påkallat med

något uttalande från riksdagens sida i dessa frågor. Utskottet

avstyrker därför motion 1990/91:Kr231.

Som kulturutskottet har anfört bör frågor om översättning av

programinslag i TV inte bli föremål för avtalsreglering.

Utskottet avstyrker därför motionerna 1990/91:Kr227 och

1990/91:Kr321.

I likhet med kulturutskottet anser konstitutionsutskottet att

det är angeläget att sjöväderrapporterna tillgodoser bl.a. de

behov som yrkesfiskarna har av en tillförlitlig och utförlig

väderrapportering. Som kulturutskottet har anfört bör

sjöväderrapporterna dock inte regleras i avtal. Utskottet

avstyrker därför motion 1990/91:Kr325.

Sveriges Radio under år 1992, m.m.

Propositionen

I propositionen föreslås att Sveriges Radio AB sammantaget för

år 1992 tilldelas 3210,5 milj.kr. i 1989 års prisläge för

koncernens drifts-, investerings- och kapitalkostnader. Enligt

propositionen bör denna medelstilldelning inte innefatta någon

särskild medelstilldelning för Radiotjänst i Kiruna AB.

För radionämnden föreslås att medelstilldeningen för

budgetåret 1991/92 uppgår till 3 983000 kr. Därav utgör medlen

för löne- och arvodeskostnader högst 2705000 kr. och medlen

för lokalkostnader 715000 kr.

Medelstilldeningen för televerkets driftskostnader för år 1992

föreslås uppgå till 416,4 milj.kr. i 1992 års beräknade

prisnivå.

Förslagen framgår av följande sammanställning där beloppen

anges i milj.kr.

50>

Det kan anmärkas att de förslag som anges i fotnoterna 7 och 8

nyligen har föranlett riksdagsbeslut (prop. 1990/91:125, KrU19,

rskr. 295).

Regeringen föreslås vidare få rätt att omfördela de för år

1992 anvisade medlen för investerings- och driftskostnader.

För närvarande är TV-avgiften 1 164 kr. per år eller 291 kr.

för tre månader.

I propositionen föreslås en höjning av TV-avgiften med 72 kr.

till 1236 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1991 och en höjning

med 84 kr. till 1320 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1992.

Motionerna

I motion 1990/91:K80 yrkande 1 i denna del av Olof Johansson

m.fl. (c) vänder sig motionärerna mot att det nya TV-företaget

får monopol på reklamen som finansieringskälla. Motionärerna

anför att reklamintäkterna beräknas ge avsevärda tillskott av

medel och att de därmed kan täcka kostnaderna för en fristående

TV-kanal och dessutom bidra med ett avsevärt resurstillskott

till Sveriges Radio-koncernen.

Motionärerna föreslår därför att även en av Sveriges

Televisions två kanaler öppnas för reklam. En reklamfinansiering

av denna verksamhet garanterar enligt motionärerna tillräckliga

resurser för public-service-företagen och ger därmed möjlighet

att bibehålla och förstärka kvalitet och mångfald i

programutbudet utan stora höjningar av TV-avgifterna.

Motionärerna menar att deras förslag medför att det speciella

ansvar för att främja gestaltande produktion på svenska som

åligger företagen inom Sveriges Radio-koncernen kan fullgöras på

ett bättre sätt. Sveriges Radios roll som en ledande svensk

kulturinstitution kan därmed bevaras och utvecklas. I

public-service-uppdraget ingår enligt motionärerna att erbjuda

även små publikgrupper ett utbud som kan tillgodose deras

särskilda intressen, t.ex. sändningar på invandrar- eller

minoritetsspråk.

Motionärerna pekar också på att det på det kulturella området

finns sär- och minoritetsintressen som det är naturligt att ett

public-serviceföretag beaktar. Även dessa uppdrag måste

fullgöras i framtiden, vilket enligt motionärerna förutsätter

långsiktigt trygga finansieringsmöjligheter. Motionärerna anför

att de intäktsförstärkningar som reklamen ger enligt deras

förslag är nödvändiga för att möjliggöra för företagen inom

Sveriges Radio-koncernen att möta den kostnadshöjande konkurrens

som uppstår i ett nytt läge med flera TV-företag. De menar att

Sveriges Television måste ha realistiska möjligheter att till

sig knyta de bästa krafterna i branschen liksom att konkurrera

om de mest intressanta programmen.

Riksdagen bör därför enligt motionärerna nu begära att

regeringen sluter ett avtal med Sveriges Radio AB med den

innebörden att en av de två kanalerna (TV2) öppnas för

reklamfinansiering med början från den 1 januari 1993.

Med hänsyn till att reklamintäkterna härigenom kommer Sveriges

Radio-koncernen till del först under år 1993 bör riksdagen

enligt motionärerna därutöver uttala att regeringen bör medge

rundradiofonden ett ökat lånebemyndigande för åren 1991 och 1992

(yrkande 2). Enligt motionärerna kommer den tillfälligt ökande

lånebelastningen långsiktigt att kunna elimineras genom de

förväntade inkomsterna från reklamen från år 1993 och därefter.

Genom denna lösning på Sveriges Radios behov av medel behövs

ingen höjning av TV-avgifterna. Motionärerna motsätter sig

därför förslaget om höjning av mottagaravgifterna för år 1991

(yrkande 11).

Om motionärernas förslag om reklamfinansiering av en av

Sveriges Televisions två kanaler inte vinner framgång måste

koncernens ekonomi stärkas på annat sätt. Motionärerna förklarar

att de då är beredda att acceptera en överföring av en del av de

tillkommande reklamintäkterna till allmän-TV i form av

koncessionsavgift. Koncessionsavgiftens storlek och

beräkningsgrunderna för denna måste utformas så att den tredje

TV-kanalen har möjligheter att erbjuda ett komplett och fullgott

programutbud. Enligt motionärerna innebär den föreslagna

avgiftskonstruktionen att företaget kommer att tvingas arbeta

med en mycket hög bruttovinstmarginal. Under företagets

uppbyggnadsperiod kommer detta att vara en avsevärd belastning.

Därför måste enligt motionärerna detta krav noga prövas i

samband med koncessionsfrågan och vid eventuella

kontrollstationer. Det är särskilt viktigt enligt motionärernas

uppfattning eftersom de motsätter sig orimliga licenshöjningar

(yrkande 12).

Motionärerna menar dock att det kommer att vara nödvändigt att

höja mottagaravgifterna om Sveriges Radio inte får del av

reklamintäkterna. Koncessionsavgiften kan inte ens på sikt

tillföra allmän-TV resurser i erforderlig omfattning. För att

garantera Sveriges Radios verksamhet kommer därför

licensavgifterna att höjas mycket kraftigt (yrkande 13).

I motion 1990/91:K74 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. (v)

konstaterar motionärerna att Sveriges Radio-koncernen har begärt

3324100000 kr. i 1989 års prisnivå för år 1992.

Regeringens förslag innebär enligt motionärerna att Sveriges

Radio måste minska sin verksamhet eller försämra kvaliteten.

Motionärerna anser att Sveriges Television och övriga företag i

koncernen måste tillförsäkras en hög kvalitet för att kunna

konkurrera med de reklamfinansierade kanalerna. Motionärerna

föreslår därför att koncernen för den avgiftsfinansierade

verksamheten får de medel den begärt.

De föreslår vidare att detta finansieras med en höjning av

TV-avgiften så att den för år räknat blir 1308 kr. från den 1

juli 1991 (yrkande 4) och 1400 kr. från den 1 januari 1992

(yrkande 5).

Enligt motion 1990/91:Kr347 av Gustav Persson m.fl. (s) bör

Radio Uppland tillföras ytterligare resurser.

I motion 1990/91:K78 yrkande 2 av Kjell Ericsson och Karin

Starrin (c) anför motionärerna att lokalradion bör tilldelas

ökade resurser inom ramen för den i propositionen anvisade

medelstilldelningen till Sveriges Radio-koncernen. Samma

uppfattningar framförs i motionerna 1990/91:K81 yrkande 2 av

Håkan Hansson m.fl. (c) och 1990/91:K90 yrkande 2 av Göran

Engström (c).

I motion 1990/91:Kr330 yrkande 2 av Barbro Sandberg och Håkan

Holmberg (båda fp) påtalar motionärerna vissa problem med

mottagningen av regionala TV-program i ett av TV-distrikten.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet tillstyrker förslagen i propositionen om

medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade verksamheten inom

Sveriges Radio-koncernen, radionämndens verksamhet och

televerkets investerings- och driftskostnader. Även

propositionens förslag om dels höjning av TV-avgiften med 72 kr.

till 1236 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1991, dels höjning med

84 kr. till 1320 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1992

tillstyrks.

Kulturutskottet avstyrker förslag om en alternativ

delfinansiering av Sveriges Radio, nämligen -- efter en period

finansierad genom upplåning till rundradiokontot -- genom

reklam. Det är enligt utskottets mening inte motiverat att --

vid detta ställningstagande -- riksdagen gör något särskilt

tillkännagivande om storleken av framtida TV-avgifter.

Kulturutskottet avstyrker krav på delfinansiering med reklam

av lokalradioverksamheten fr.o.m. år 1992.

Också önskemål som direkt eller indirekt innebär att riksdagen

skulle ta ställning till frågan om resurserna till Sveriges

Lokalradio AB under nästa år avstyrks. Det ankommer på

moderbolaget att fördela de av riksdagen beräknade medlen mellan

de olika företagen inom Sveriges Radio-koncernen.

Kulturutskottet tar också upp frågan om bättre

mottagningsförhållanden för de regionala TV-nyheterna i vissa

delar av Uppsala län. Utskottet hänvisar i första hand till sitt

betänkande 1988/89:KrU21 (s. 16). Utskottet har inhämtat att en

ny sändare i Enköping har färdigställts under år 1990 i enlighet

med gällande femårsplan för åtgärder mot brister i

regional-TV-täckningen.

Kulturutskottet tillstyrker att regeringen får det begärda

bemyndigandet att omfördela medel anvisade för televerkets

investerings- och driftskostnader.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tillstyrker i likhet med

kulturutskottet regeringens förslag om medelstilldelningen för

radionämndens verksamhet och televerkets investerings- och

driftskostnader. Konstitutionsutskottet föreslår vidare att

regeringen får det begärda bemyndigandet att omfördela medel

anvisade för televerkets investerings- och driftskostnader

avseende år 1992.

I likhet med kulturutskottet tillstyrker

konstitutionsutskottet även regeringens förslag om

medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade verksamheten inom

Sveriges Radio-koncernen.

Detta ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motion

1990/91:K74 yrkande 3.

Som kulturutskottet har anfört är det en uppgift för Sveriges

Radio AB att fördela de av riksdagen beräknade medlen mellan de

olika företagen i Sveriges Radio-koncernen. Riksdagen bör därför

inte uttala sig om storleken av de medel som skall tilldelas

lokalradioverksamheten. Utskottet avstyrker därför motion

1990/91:K78 yrkande 2, 1990/91:K81 yrkande 2, 1990/91:K90

yrkande 2 och 1990/91:Kr347.

Med hänsyn till vad kulturutskottet anfört i frågan om bättre

mottagningsförhållanden för de regionala TV-nyheterna i vissa

delar av Uppsala län finner utskottet att något uttalande från

riksdagens sida inte är påkallat med anledning av motion

1990/91:Kr330 yrkande 2. Utskottet avstyrker motionen.

Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets bedömning att

Sveriges Radio inte bör delfinansieras genom reklam i

programverksamheten. Vissa höjningar av TV-avgifterna kan därför

inte undvikas.

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag om

höjning av TV-avgiften med 72 kr. till 1 236 kr. per år fr.o.m.

den 1 juli 1991. Utskottet avstyrker därmed motionerna

1990/91:K80 yrkandena 1 i denna del, 2 och 11 samt 1990/91:K74

yrkande 4.

Vid den bedömning som utskottet nu har gjort är det inte

nödvändigt att riksdagen uttalar sig om utformningen av

koncessionsavgiften och storleken av framtida TV-avgifter.

Utskottet avstyrker därmed motion 1990/91:K80 yrkandena 12 och

13.

Vidare tillstyrker konstitutionsutskottet regeringens förslag

om höjning av TV-avgiften med 84 kr. till 1320 kr. per år

fr.o.m. den 1 januari 1992. Utskottet avstyrker därmed motion

1990/91:K74 yrkande 5.

Stiftelse för eterjournalistikens främjande

Motionen

I motion 1990/91:Kr241 av Margit Gennser (m) anför motionären

att den svenska nyhetsrapporteringen lider av problem som i

betydande utsträckning kan hänföras till medioker utbildning av

de journalister som sysslar med denna verksamhet. Hon föreslår

därför att det inrättas en stiftelse för främjande av bättre

etermediejournalistik och att grundkapitalet -- 10 milj.kr. --

tas ur rundradiofonden.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet framhåller att medel ur rundradiokontot inte

bör få användas för annan utbildning än internutbildning inom

Sveriges Radio-koncernen, eftersom de medel som nu tillförs

kontot utgörs av TV-avgifter.

Konstitutionsutskottets bedömning

På de skäl som kulturutskottet anfört avstyrker utskottet

motion 1990/91:Kr241.

Propositionen i övrigt

Riksdagen bör utan något eget ställningstagande lägga

propositionen till handlingarna i de delar som riksdagen beretts

tillfälle att ta del av och som gäller koncessionstidens längd,

ägarkrets m.m., koncessionsavgift och åtaganden beträffande

bidrag till svensk filmproduktion.

Utöver vad som ovan anförts föranleder propositionen inte

några särskilda uttalanden från utskottets sida. I förslaget

till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk bör emellertid en viss

komplettering göras i tredje meningen i övergångsbestämmelserna.

Meningen bör ha följande lydelse: Vad som föreskrivs om verk

gäller också framföranden, ljudupptagning, ljudradiosändning och

televisionssändning som avses i 45, 46 och 48 §§ samt arbete som

avses i 49§.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en ny rikstäckande reklamfinansierad

TV-kanal

att riksdagen avslår motion 1990/91:K80 yrkande 1 i

motsvarande del, 1990/91:K79 yrkande 1, 1990/91:K83,

1990/91:K409 yrkande 3, 1990/91:Kr215 yrkande 1 och

1990/91:Kr239 yrkande 1,

res. 1 (c)

2. beträffande avtalssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K63 yrkande 2,

1990/91:K88 yrkande 2 samt 1990/91:K93 yrkandena 3 och 4,

res. 2 (fp)

3. beträffande förbud mot åsiktsreklam

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K63 yrkande 3

och 1990/91:K88 yrkande 3 antar det i proposition 1990/91:149

framlagda förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

såvitt avser införande av en ny 10§,

res. 3 (m)

res. 4 (fp)

4. beträffande övriga delar av förslaget till lag om ändring

i radiolagen (1966:755)

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K74 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under

mom. 3,

5. beträffande förslaget till lag om ändring i närradiolagen

(1982:459)

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

närradiolagen (1982:459),

6. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen

(1981:508) om radiotidningar

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1981:508) om radiotidningar,

7. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1985:

677) om lokala kabelsändningar

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar,

8. beträffande förslaget till lag om ändring i

radioansvarighetslagen (1966:756)

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

radioansvarighetslagen (1966:756),

9. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga

verk med den ändringen att tredje meningen i

övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse: Vad som

föreskrivs om verk gäller också framföranden, ljudupptagning,

ljudradiosändning och televisionssändning som avses i 45, 46 och

48 §§ samt arbete som avses i 49 §,

10. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen

(1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av

alkoholdrycker

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av

alkoholdrycker,

11. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen

(1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av

tobaksvaror

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av

tobaksvaror,

12. beträffande vissa grundläggande krav på

programverksamheten i ett reklamfinansierat TV-företag

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,

13. beträffande programutbudets sammansättning i den nya

TV-kanalen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K63 yrkande 4

och 1990/91:K85 yrkande 1 godkänner vad som förordats i

propositionen,

res. 5 (m)

res. 6 (mp)

14. beträffande det reklamfinansierade TV-företagets

sändning av sponsrade program

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,

15. beträffande utbyggnad av sändningarna från det

reklamfinansierade TV-företaget

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K80 yrkande 6

godkänner vad som förordats i propositionen,

res. 7 (c)

16. beträffande programverksamhetens regionala inriktning i

den nya TV-kanalen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K60,

1990/91:K64, 1990/91:K66 yrkande 1, 1990/91:K75 i motsvarande

del, 1990/91:K77, 1990/91:K80 yrkandena 5 och 7, 1990/91:K85

yrkande 2 och 1990/91:K89 godkänner vad som förordats i

propositionen,

res. 8 (c, mp)

17. beträffande hur det reklamfinansierade TV-företaget

väljs ut

att riksdagen dels med avslag på motionerna 1990/91:K80

yrkande 3 och 1990/91:K93 yrkande 1 godkänner vad som förordats

i propositionen, dels med anledning av motionerna

1990/91:K63 yrkande 6, 1990/91:K75 i motsvarande del,

1990/91:K88 yrkande 4 och 1990/91:K93 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tidpunkten för

koncessionsansökan,

18. beträffande koncessionstidens längd, den nya TV-kanalens

ägarkrets, koncessionsavgiften och åtaganden beträffande bidrag

till svensk filmproduktion

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K63 yrkande 5,

1990/91:K80 yrkande 4 samt 1990/91:K82 yrkandena 1 och 2 utan

eget ställningstagande lägger propositionen i dessa delar till

handlingarna,

19. beträffande radio och TV i framtiden

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K62 yrkande 3,

1990/91:K63 yrkande 7, 1990/91:K70, 1990/91:K73, 1990/91:K88

yrkande 1, 1990/91:K404, 1990/91:K408, 1990/91:K416,

1990/91:K418, 1990/91:K419, 1990/91:K427, 1990/91:Kr204,

1990/91:Kr211, 1990/91:Kr215 yrkande 2, 1990/91:Kr278 och

1990/91:Kr355 yrkande 2,

res. 9 (m, fp)

20. beträffande förlängning av avtalen mellan staten och

företagen inom Sveriges Radio-koncernen med sex månader till

utgången av år 1992

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,

21. beträffande Sveriges Radios rätt att sända sponsrade

program

att riksdagen med anledning av propositionen som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sponsring,

res. 10 (v, mp)

22. beträffande riktlinjer inför beslut om nya avtal med

Sveriges Radio-företagen

att riksdagen dels med anledning av propositionen samt

motionerna 1990/91:K61, 1990/91:K62 yrkandena 1 och 2,

1990/91:K63 yrkande 8, 1990/91:K65, 1990/91:K67, 1990/91:K68,

1990/91:K72, 1990/91:K74 yrkande 2, 1990/91:K76, 1990/91:K78

yrkande 4, 1990/91:K81 yrkande 4, 1990/91:K85 yrkande 3,

1990/91:K86, 1990/91:K88 yrkande 5, 1990/91:K90 yrkande 4,

1990/91:K92, 1990/91:Kr280 och 1990/91:Kr282 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om den framtida

ljudradioverksamheten, dels med anledning av propositionen

och med avslag på motionerna 1990/91:K63 yrkande 1, 1990/91:K71,

1990/91:K78 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K80 yrkandena 8--10,

1990/91:K81 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K84, 1990/91:K87,

1990/91:K90 yrkandena 1 och 3 samt 1990/91:Kr215 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

riktlinjer i övrigt inför beslut om nya avtal med Sveriges

Radio-företagen,

res. 11 (c)

23. beträffande styrelser i Sveriges Radio-koncernen

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om val av styrelseledamöter och om överväganden

i fråga om ansvarsförhållandena mellan moderbolaget och

programbolagen,

24. beträffande den s.k. tappningsrätten

att riksdagen avslår motion 1990/91:Kr228,

res. 12 (c)

25. beträffande vissa frågor om Sveriges Radios

TV-verksamhet, nya uppgifter för Radiotjänst i Kiruna AB och

programverksamhetens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K66 yrkande 2,

1990/91:K69, 1990/91:K91, 1990/91:Kr207, 1990/91:Kr226,

1990/91:Kr227, 1990/91:Kr231, 1990/91:Kr239 yrkande 2,

1990/91:Kr240, 1990/91:Kr279, 1990/91:Kr281, 1990/91:Kr286

yrkande 3, 1990/91:Kr321, 1990/91:Kr322, 1990/91:Kr323,

1990/91:Kr324, 1990/91:Kr325, 1990/91:Kr346, 1990/91:Kr348 och

1990/91:Kr351 yrkande 2,

26. beträffande medelsberäkning för Sveriges

Radio-koncernen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K74 yrkande 3,

1990/91:K78 yrkande 2, 1990/91:K81 yrkande 2, 1990/91:K90

yrkande 2 och 1990/91:Kr330 yrkande 2 och 1990/91:Kr347

godkänner det i propositionen framlagda förslaget till

medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten inom

Sveriges Radio-koncernen,

res. 15 (v)

27. beträffande medelsberäkning för radionämnden

att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda

förslaget till medelsberäkning för radionämndens verksamhet,

28. beträffande medelsberäkning för televerkets

investerings- och driftskostnader

att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda

förslaget till medelsberäkning för televerkets investerings- och

driftskostnader,

29. beträffande omfördelning av medel för televerkets

investerings- och driftskostnader

att riksdagen bemyndigar regeringen att omfördela medel

anvisade för televerkets investerings- och driftskostnader

avseende år 1992,

30. beträffande TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 juli

1991

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K80 yrkande 1 i

motsvarande del, yrkandena 2 och 11 samt 1990/91:K74 yrkande 4

antar det av regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1989:41) om TV-avgift som innebär att avgiften höjs fr.o.m. den

1 juli 1991,

res. 16 (c)

res. 17 (v)

31. beträffande koncessionsavgiftens utformning och

storleken av framtida TV-avgifter

att riksdagen avslår motion 1990/91:K80 yrkandena 12 och 13,

res. 18 (c)

32. beträffande TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 januari

1992

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K74 yrkande 5 antar

det av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41)

om TV-avgift som innebär att avgiften höjs fr.o.m. den 1 januari

1992,

res. 19 (v)

33. beträffande stiftelse för eterjournalistikens

främjande

att riksdagen avslår motion 1990/91:Kr241.

Stockholm den 28 maj 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina

Rönnung (s), Kurt-Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp),

Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören

Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth

Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo

Hammar (v), Ulla Pettersson (s) och Claes Roxbergh (mp).

Reservationer

1. En ny rikstäckande reklamfinansierad TV-kanal (mom. 1)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Som anförs" och på s. 27 slutar med "därför

motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett tredje rikstäckande TV-nät som är

finansierat med reklam bör upplåtas för ett företag som är

fristående från Sveriges Radio-koncernen. Enligt utskottets

mening bör denna kanal inte få monopol på reklamen som

finansieringskälla. En ny marksänd och reklamfinansierad

TV-kanal enligt de principer som anges i propositionen kommer

att föra med sig nackdelar för Sveriges Radio-koncernen.

Koncernens ekonomi kommer nämligen att bli beroende av den

framgång på reklamområdet som den nya konkurrenten kan nå. Detta

blir nämligen enligt utskottets mening följden av den

konstruktion av koncessionsavgiften med en rörlig och en fast

del som presenteras i propositionen. Ett av programbolagen,

Sveriges Television, kommer enligt utskottet därmed i ett

ytterst märkligt beroendeförhållande till en konkurrent.

Sveriges Television kan ju inte heller av egen kraft öka sina

intäkter. Detta kommer med nödvändighet att leda till att

TV-avgifterna kommer att öka kraftigt i framtiden.

Sveriges Televisions finansieringsproblem bör enligt

utskottets mening i stället lösas genom att en av företagets

två kanaler öppnas för reklam. En reklamfinansiering av denna

verksamhet garanterar att företaget får tillräckliga resurser

för att bibehålla och stärka kvalitet och mångfald i

programutbudet utan höjningar av TV-avgifterna.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Därmed tillgodoses önskemålen i motion

1990/91:K80 yrkande 1 i denna del. Utskottets ställningstagande

innebär att utskottet avstyrker motionerna 1990/91:K79 yrkande

1, 1990/91:K83, 1990/91:K409 yrkande 3, 1990/91:Kr215 yrkande 1

och 1990/91:Kr239 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande en ny rikstäckande reklamfinansierad

TV-kanal

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K80 yrkande 1 i

motsvarande del och med avslag på motionerna 1990/91:K79 yrkande

1, 1990/91:K83, 1990/91:K409 yrkande 3, 1990/91:Kr215 yrkande 1

och 1990/91:Kr239 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

2. Avtalssystemet (mom. 2)

Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Radiolagsutredningen har" och på s. 31 slutar med

"yrkandena 3 och 4" bort ha följande lydelse:

Avtalsregleringen av yttrandefriheten i radio och television

härrör dock från tiden före regeringsformen med dess starka

skydd för yttrandefriheten. Utskottet anser att dessa frågor i

stället bör regleras genom lagstiftning. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen med förslag till sådan lagstiftning.

Utskottet ansluter sig således till det krav som förs fram i

motion 1990/91:K88 yrkande 2. Härigenom tillgodoses också

syftena med motionerna 1990/91:K63 yrkande 2 och 1990/91:K93

yrkandena 3 och 4. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande avtalssystemet

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K63 yrkande

2, 1990/91:K88 yrkande 2 samt 1990/91:K93 yrkandena 3 och 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Förbud mot åsiktsreklam (mom. 3)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "avstyrker

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening utgör den föreslagna bestämmelsen om

förbud mot åsiktsreklam en begränsning av yttrandefriheten i

televisionen. För att en sådan bestämmelse skall vara förenlig

med bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen fordras

att det skall föreligga särskilt viktiga skäl. I likhet med

lagrådet finner utskottet att detta krav inte kan anses uppfyllt

i förevarande fall. Därtill kommer att det är tveksamt om den

föreslagna förbudsregeln skulle få den avsedda effekten. Vidare

kan utskottet förutse svåra gränsdragningsproblem. På grund av

det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till

motion 1990/91:63 yrkande 3 avslår propositionen såvitt avser

10§ förslaget till lag om ändring i radiolagen. Genom detta

ställningstagande tillgodoses motion 1990/91:K88 yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande förbud mot åsiktsreklam

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K63 yrkande 3 och

med anledning av motion 1990/91:88 yrkande 3 avslår det i

proposition 1990/91:149 framlagda förslaget till lag om ändring

i radiolagen (1966:755) såvitt avser införande av en ny 10 § och

beslutar i fråga om regeringens förslag dels att 11--22 §§

skall betecknas 10--21 §§, dels att hänvisningarna till

8--15 och 17 §§ i 5§ i stället skall avse 8--14 och 16 §§,

dels att hänvisningen till 17 § i 7 § i stället skall avse

16§, dels att hänvisningen till 8--15 §§ i den sålunda som

15 § betecknade paragrafen i stället skall avse 8--14 §§,

dels att hänvisningarna till 20 § i den sålunda som 21 §

betecknade paragrafen i stället skall avse 19 §.

4. Förbud mot åsiktsreklam (mom. 3)

Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrker

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Regeringen har som skäl för förslaget anfört att de

opinionsbildare som förfogar över de största ekonomiska

resurserna helt skulle dominera åsiktsreklamen. Enligt

utskottets mening kan det ifrågasättas om detta räcker för att

förbudet skall vara förenligt med bestämmelserna i

regeringsformen. Det är därför med tvekan som utskottet godtar

förslaget. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och

avstyrker därmed motion 1990/91:K63 yrkande 3.

Frågan om att upprätthålla förbudet mot åsiktsreklam måste

enligt utskottets mening prövas fortlöpande. Enligt utskottets

mening är det därför angeläget att en utvärdering sker av

effekterna av åsiktsreklam i de länder där sådan reklam är

tillåten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Därmed tillgodoses syftet med motion 1990/91:88 yrkande

3.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande förbud mot åsiktsreklam

att riksdagen dels med avslag på motion 1990/91:K63

yrkande 3 antar det i proposition 1990/91:149 framlagda

förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755) såvitt

avser införande av en ny 10 §, dels med bifall till motion

1990/91:K88 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om utvärdering av effekterna av

åsiktsreklam i andra länder.

5. Programutbudets sammansättning i den nya TV-kanalen

(mom.13)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1990/91:K85 yrkande

1" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om regeringens

förslag till reglering av programutbudets sammansättning i den

tredje TV-kanalen är motiverat. Den nya kanalen bör åläggas att

upprätta en nyhetsredaktion. I övrigt bör stor restriktivitet

iakttas när det gäller ytterligare reglering. Vad utskottet nu

har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Därmed tillgodoses motion 1990/91:K63 yrkande 4.

Utskottet avstyrker motion 1990/91:K85 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande programutbudets sammansättning i den nya

TV-kanalen

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1990/91:K63 yrkande 4 och med avslag på motion 1990/91:K85

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

6. Programutbudets sammansättning i den nya TV-kanalen

(mom.13)

Claes Roxbergh (mp) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Förpliktelserna får" och slutar med "1990/91:K85

yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill tillägga följande.

Det torde ligga nära till hands att anta att det i en

reklamfinansierad TV-kanal kommer att saknas program som

innehåller konsumentupplysning eller andra inslag som kan vara

kritiska till annonsörerna och deras produkter ur

konsumentpolitisk eller ekologisk synpunkt eller som är kritiska

till det kommersiella konsumtionssamhället i stort. Utskottet

anser därför att det i avtalet mellan staten och

programföretaget bör föras in bestämmelser om regelbundna

sändningar av sådana konsumentprogram i en icke obetydlig

omfattning. Utskottet ansluter sig således till de krav som förs

fram i motion 1990/91:K85 yrkande 1. Med det anförda tillstyrker

utskottet propositionen i denna del. Utskottet avstyrker därmed

motion 1990/91:K63 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande programutbudets sammansättning i den nya

TV-kanalen

att riksdagen dels med avslag på motion 1990/91:K63

yrkande 4 godkänner vad som förordats i propositionen, dels

med bifall till motion 1990/91:K85 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om konsumentprogram.

7. Utbyggnad av sändningarna från det reklamfinansierade

TV-företaget (mom.15)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "1990/91:K80

yrkande 6" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del med följande

tillägg. Utskottet anser att ett av koncessionsvillkoren bör

vara att den nya kanalen senast vid avtalsperiodens utgång skall

ha marksändning i samma omfattning som Sveriges Radio. Om

marksändning måste kompletteras med sändning via satellit, skall

Sveriges Television beredas dessa sändningsmöjligheter utan

merkostnader för tittarna. Härigenom tillgodoses motion

1990/91:K80 yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande utbyggnad av sändningarna från det

reklamfinansierade TV-företaget

att riksdagen dels godkänner vad som förordats i

propositionen, dels med bifall till motion 1990/91:K80

yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om marksändning.

8. Programverksamhetens regionala inriktning i den nya

TV-kanalen (mom. 16)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) och Claes Roxbergh

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1990/91:K89" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att uppbyggnaden av den tredje marksända

TV-kanalen ger en unik möjlighet att etablera ett rikstäckande

medium i allt väsentligt utanför Storstockholmsområdet.

Sändningstillståndet bör därför förenas med villkoret att

företagets centrala administration och huvudredaktion bör

etableras utanför Storstockholmsområdet. Riksdagen bör

emellertid inte uttala sig om vilken ort som bör komma i fråga.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del med det av

utskottet gjorda tillägget. Härigenom tillgodoses syftena med

motionerna 1990/91:K88 yrkande 5 och 1990/91:K75 i motsvarande

del och 1990/91:K85 yrkande 2. Utskottet avstyrker motionerna

1990/91:K60, 1990/91:K64, 1990/91:K66 yrkande 1 och 1990/91:K89.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande programverksamhetens regionala inriktning i

den nya TV-kanalen

att riksdagen dels med avslag på motionerna 1990/91:K60,

1990/91:K64, 1990/91:K66 yrkande 1 och 1990/91:K89 godkänner vad

som förordats i propositionen, dels med anledning av

motionerna 1990/91:K75 i motsvarande del, 1990/91:K77,

1990/91:K80 yrkandena 5 och 7 samt 1990/91:K85 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

etablering utanför Storstockholmsområdet.

9. Radio och TV i framtiden (mom. 19)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m),

Elisabeth Fleetwood (m) och Ylva Annerstedt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51

börjar med "Konstitutionsutskottet finner" och slutar med

"1990/91:Kr355 yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Det bör nu vara möjligt med en lagstiftning som medger en

kraftigt utökad frihet på hela etermedieområdet och som inte

längre uppställer några hinder mot reklamfinansiering.

Utredningsarbetet bör därför enligt utskottets mening ges denna

inriktning. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i allt

väsentligt syftena med motionerna 1990/91:K62 yrkande 3,

1990/91:K63 yrkande 7, 1990/91:K73, 1990/91:K88 yrkande 1,

1990/91:K404, 1990/91:K416, 1990/91:K418, 1990/91:K419,

1990/91:K427, 1990/91:Kr204, 1990/91:Kr211, 1990/91:Kr215

yrkande 2, 1990/91:Kr278 och 1990/91:Kr355 yrkande 2.

De frågor som tas upp i motionerna 1990/91:K70 och

1990/91:K408 bör i detta sammanhang inte föranleda några

uttalanden från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför

dessa motioner.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande radio och TV i framtiden

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K62 yrkande

3, 1990/91:K63 yrkande 7, 1990/91:K73, 1990/91:K88 yrkande 1,

1990/91:K404, 1990/91:K416, 1990/91:K418, 1990/91:K419,

1990/91:K427, 1990/91:Kr204, 1990/91:Kr211, 1990/91:Kr215

yrkande 2, 1990/91:Kr278 och 1990/91:Kr355 yrkande 2 samt med

avslag på motionerna 1990/91:K70 och 1990/91:K408 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program

(mom.21)

Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53

börjar med "Konstitutionsutskottet tillstyrker" och slutar med

"regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag om

Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program. Det finns

ingen anledning att utöka denna rätt mer än vad regeringen har

föreslagit.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande Sveriges Radios rätt att sända sponsrade

program

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen.

11. Riktlinjer inför beslut om nya avtal med Sveriges

Radio-företagen (mom.22)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60

börjar med "I likhet med" och slutar med "1990/91:Kr282" bort ha

följande lydelse:

Utskottet finner att de i propositionen angivna riktlinjerna i

allt väsentligt bör godtas då det gäller uppdraget,

företagsform, ägarförhållanden, sändarnät -- där det dock bör

påpekas att FM4-nätet inte kan riksmatas -- samt RIKAB, avtal,

och styrelserna i moderbolag och dotterbolag.

Utskottet anser att moderbolagets uppgifter bör ses över

ytterligare i enlighet med vad som anförs i motion 1990/91:K80

yrkande 10. Vidare bör enligt utskottets mening övervägas

möjligheterna att låta rundradiokontot -- som bör förses med en

särskild styrelse -- fördela de medel som beräknas för Sveriges

Radio-företagen. Utskottet kan emellertid inte förorda sådana

förändringar som påkallas i motionerna 1990/91:K63 yrkande 1 och

1990/91:Kr215 yrkande 3. Motionerna avstyrks.

Utskottet anser att det är nödvändigt att motverka lokala

monopol på medieområdet. I en situation där antalet regionala

och lokala tidningar minskar och kvarvarande tidningar i vissa

fall uttryckt intresse för ett engagemang i radio- och

TV-verksamhet är det viktigt att slå vakt om en självständig

lokalradioverksamhet. Lokalradion är ett viktigt komplement till

de dagliga tidningarna och medverkar till större mångfald i

nyhetsutbudet. Utskottet anser att det bästa sättet att

garantera lokalradioverksamhetens fortlevnad och att värna om

lokalradions redaktionella beslutanderätt och självständighet är

att bibehålla Sveriges Lokalradio AB som ett självständigt

programbolag med eget avtal. Riksdagen bör därför som sin mening

ge regeringen till känna att det även under nästa avtalsperiod

skall finnas fyra separata programbolag, dvs. ett programbolag

för TV, ett för riksradio och ett för lokalradio samt

Utbildningsradion. Härigenom tillgodoses de önskemål om

självständighet för lokalradioverksamheten som förts fram i

motionerna 1990/91:K80 yrkandena 8 och 9, 1990/91:K78 yrkandena

1 och 3, 1990/91:K81 yrkandena 1 och 3, 1990/91:90 yrkandena 1

och 3, 1990/91:K84 och 1990/91:K87. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Liksom i dag bör var och en av de 25 lokalradiostationerna

även fortsättningsvis sända på egen frekvens i det s.k.

FM4-nätet och själva disponera sändningstiden. Enligt utskottets

uppfattning finns det förutsättningar för ett ökat samarbete

mellan Lokalradions och Riksradions regionala verksamhet.

Riksradions behov av lokalt producerade program av nationellt

intresse bör kunna tillgodoses genom att Riksradion i ökande

omfattning köper program från Lokalradion. Ett intensifierat

samarbete bör kunna underlätta rationaliseringar och därmed

medverka till minskade kostnader. Riksdagen bör som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet nu har anfört om den

framtida ljudradioverksamheten. Härigenom tillgodoses önskemålen

i motionerna 1990/91:K63 yrkande 8, 1990/91:K88 yrkande 5,

1990/91:K85 yrkande 3, 1990/91:K61, 1990/91:K62, 1990/91:K65,

1990/91:K67, 1990/91:K72, 1990/91:K76, 1990/91:K78 yrkande 4,

1990/91:K81 yrkande 4, 1990/91:K84, 1990/91:K86, 1990/91:K90

yrkande 4, 1990/91:K92, 1990/91:Kr280 och 1990/91:Kr282.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande riktlinjer inför beslut om nya avtal med

Sveriges Radio-företagen

att riksdagen dels med anledning av propositionen samt

motionerna 1990/91:K61, 1990/91:K62 yrkandena 1 och 2,

1990/91:K63 yrkande 8, 1990/91:K65, 1990/91:K67, 1990/91:K68,

1990/91:K72, 1990/91:K74 yrkande 2, 1990/91:K76, 1990/91:K78

yrkande 4, 1990/91:K81 yrkande 4, 1990/91:K84, 1990/91:K85

yrkande 3, 1990/91:K86, 1990/91:K88 yrkande 5, 1990/91:K90

yrkande 4, 1990/91:K92, 1990/91:Kr280 och 1990/91:Kr282 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den

framtida ljudradioverksamheten, dels med anledning av

propositionen samt motionerna 1990/91:K78 yrkandena 1 och 3,

1990/91:K80 yrkandena 8--10, 1990/91:K81 yrkandena 1 och 3,

1990/91:K84, 1990/91:K87, 1990/91:K90 yrkandena 1 och 3 och med

avslag på motionerna 1990/91:K63 yrkande 1, 1990/91:K71 och

1990/91:Kr215 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om riktlinjer inför beslut om nya avtal med

Sveriges Radio-företagen,

12. Frågan om den s.k. tappningsrätten (mom. 24)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62

börjar med "Som kulturutskottet" och slutar med "1990/91:Kr228"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att varje station som sänder lokala

radioprogram skall kunna välja vilket av programmen i

rikssändningarna som vid varje tillfälle skall tappas. Endast om

en sådan fri tappningsrätt finns, blir det möjligt för

lokalradioverksamheten att effektivt kunna hävda sig mot kanaler

som innehåller rikssändningar. Detta bör riksdagen med anledning

av motion 1990/91:Kr228 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande

lydelse:

24. beträffande den s.k. tappningsrätten

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Kr228 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Medelsberäkningen för Sveriges Radio (mom.26)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70

börjar med "I likhet med" och slutar med "yrkande 3" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion

1990/91:K74 yrkande 3 att Sveriges Radio-koncernen bör tillföras

större resurser än vad regeringen har föreslagit. Utskottet

föreslår att koncernen för år 1992 tilldelas 3324100000

kr. i 1989 års genomsnittliga prisnivå. Utskottet avstyrker

motionerna 1990/91:K78 yrkande 2, 1990/91:K81 yrkande 2,

1990/91:K90 yrkande 2 och 1990/91:Kr330.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande medelsberäkning för Sveriges

Radio-koncernen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K74 yrkande 3,

med anledning av propositionen och med avslag på motionerna

1990/91:K78 yrkande 2, 1990/91:K81 yrkande 2, 1990/91:K90

yrkande 2, 1990/91:Kr330 yrkande 2 och 1990/91:Kr347 beslutar om

den medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten

inom Sveriges Radio-koncernen som utskottet föreslagit.

14. TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 juli 1991 (mom.30)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71

börjar med "Konstitutionsutskottet delar" och slutar med

"yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser inte att det finns skäl att höja

TV-avgiften den 1 juli 1991 och avstyrker därför propositionens

förslag härom liksom motion 1990/91:K74 yrkande 4. Utskottet

anser att rundradiokontot i stället bör tillföras erforderliga

medel genom ett ökat lånebemyndigande i avvaktan på att

reklammedel flyter in till Sveriges Radio i enlighet med

utskottets förslag om reklam i TV 2. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Genom vad utskottet nu har

anfört tillgodoses önskemålen i motion 1990/91:K80 yrkande 1 i

denna del samt yrkandena 2 och 11.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande

lydelse:

30. beträffande TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 juli

1991

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K80 yrkande 1 i

motsvarande del, yrkandena 2 och 11 och med avslag på motion

1990/91:K74 yrkande 4 avslår det av regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift som innebär att

avgiften höjs fr.o.m. den 1 juli 1991.

15. TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 juli 1991 (mom. 30)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71

börjar med "Konstitutionsutskottet tillstyrker" och slutar med

"yrkande 4" bort ha följande lydelse:

TV-avgiften bör som en följd av utskottets ställningstagande i

fråga om medelsberäkningen för Sveriges Radio höjas mer än vad

regeringen har föreslagit. Utskottet föreslår att avgiften höjs

fr.o.m. den 1 juli 1991 till 1308 kr. för år.

Enligt utskottets mening bör möjligheterna för en

skattefinansiering av delar av Sveriges Radios verksamhet

undersökas.

Utskottet tillstyrker således motion 1990/91:K74 yrkande 4 och

avstyrker motion 1990/91:K80 yrkandena 1 i denna del samt 2 och

11.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande

lydelse:

30. beträffande TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 juli

1991

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K74 yrkande 4 och

med anledning av propositionen samt med avslag på motion

1990/91:K80 yrkande 1 i motsvarande del, yrkandena 2 och 11

antar det av regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1989:41) om TV-avgift som innebär att avgiften höjs fr.o.m. den

1 juli 1991 med den ändringen att 7 § första stycket erhåller

följande som Reservantens förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

7 § första stycket

TV-avgiften är 1 236 kronor TV-avgiften är 1 308 kronor

för ett år. Den skall för ett år. Den skall

betalas i fyra poster om 309 betalas i fyra poster om 327

kronor. kronor.

16. Koncessionsavgiftens utformning och storleken av framtida

TV-avgifter (mom.31)

Vid avslag på reservation 14

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71

börjar med "Vid den bedömning" och slutar med "yrkandena 12 och

13" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan acceptera en överföring av en del av de

tillkommande reklamintäkterna till Sveriges Radio-koncernen i

form av koncessionsavgift. Koncessionsavgiftens storlek och

beräkningsgrunderna för denna måste enligt utskottet utformas så

att den tredje TV-kanalen har möjligheter att erbjuda ett

komplett och fullgott programutbud. Enligt motionärerna innebär

den föreslagna avgiftskonstruktionen att företaget kommer att

tvingas arbeta med en mycket hög bruttovinstmarginal. Under

företagets uppbyggnadsperiod kommer detta att vara en avsevärd

belastning. Därför måste enligt utskottets mening detta krav

noga prövas i samband med koncessionsfrågan och vid eventuella

kontrollstationer. Det är särskilt viktigt med tanke på

intresset att förhindra orimliga licenshöjningar. Utskottet

anser att det kommer att vara nödvändigt att höja

mottagaravgifterna, om Sveriges Radio-koncernen inte får del av

reklamintäkterna. Koncessionavgiften kan inte ens på sikt

tillföra koncernen resurser i erforderlig omfattning. För att

garantera Sveriges Radios verksamhet kommer därför

licensavgifterna att höjas mycket kraftigt. Vad utskottet nu har

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Därmed tillgodoses motion 1990/91:K80 yrkandena 12 och 13.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande koncessionsavgiftens utformning och

storleken av framtida TV-avgifter

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K80 yrkandena 12

och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om utformningen av koncessionsavgiften och storleken av

framtida TV-avgifter.

17. TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 januari 1992 (mom. 32)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71

börjar med "Vidare tillstyrker" och slutar med "yrkande 5" bort

ha följande lydelse:

Även fr.o.m. den 1 januari 1992 bör TV-avgiften höjas mer än

vad regeringen har föreslagit. Utskottet tillstyrker motion

1990/91:K74 yrkande 5 och föreslår att avgiften fr.o.m. den

dagen höjs till 1400 kr. för år.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande

lydelse:

32. beträffande TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 januari

1992

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K74 yrkande 5 och

med anledning av propositionen antar det av regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift som innebär

att avgiften höjs fr.o.m. den 1 januari 1992 med den ändringen

att 7 § första stycket erhåller följande som Reservantens

förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

7 § första stycket

TV-avgiften är 1 320 kronor TV-avgiften är 1 400 kronor

för ett år. Den skall för ett år. Den skall

betalas i fyra poster om 330 betalas i fyra poster om 350

kronor. kronor.

Särskilda yttranden

1. En ny rikstäckande reklamfinansierad TV-kanal

Claes Roxbergh (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna är emot reklam i etermedierna. Vi har i

olika sammanhang framfört denna uppfattning tidigare och står

fast vid denna inställning. I detta ärende har vi emellertid

inte yrkat avslag på de delar av propositionen som innebär att

den nya marksända TV-kanalen öppnas för reklamfinansierade

sändningar. Ett sådant yrkande skulle vara politiskt

meningslöst. Vi vill understryka att den föreslagna ordningen

innebär att reklamsändningar bara skall få förekomma i den nya

kanalen och att programmen i Sveriges Television alltså även i

fortsättningen kommer att vara reklamfria.

2. Hur programföretaget väljs ut

Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anför:

Företrädare för riksdagspartierna skall beredas tillfälle att

avge synpunkter före ett beslut om koncession för den nya

TV-kanalen. Enligt utskottet har regeringen därvid möjlighet att

vända sig till den parlamentariskt sammansatta radio- och

TV-beredningen. I beredningen finns personer som också är

styrelseledamöter i företag inom Sveriges Radio-koncernen. Vi

anser att det är olämpligt att sådana personer som är

styrelseledamöter i TV-bolaget deltar i avgörandet om vilket

programföretag som skall konkurrera med Sveriges Television.

3. Den nya TV-kanalens ägarkrets

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:

Inom massmedieområdet pågår för närvarande i vår omvärld

liksom i vårt land en utveckling mot ökad koncentration. Ett

antal stora ägare eller ägargrupper får ett allt större

inflytande. I många länder har man vidtagit åtgärder för att

motverka detta eller för att bryta upp ägarkoncentrationen. Det

finns anledning att se allvarligt på den fortgående

koncentrationen även i vårt land eftersom den kan få menliga

följder för mångfalden i opinionsbildningen. När det nu blir

aktuellt att tillåta etableringen ett nytt TV-företag är det

därför utomordentligt viktigt att detta företag utgör ett

komplement till den nuvarande ägarstrukturen inom medieområdet.

De intressen som redan är verksamma där bör således inte

tillåtas få ett avgörande inflytande i det företag som kommer i

fråga för koncessionen.

4. Koncessionsavgiften

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m)

anför:

Den konstruktion som koncessionsavgiften har givits i

förslaget är tveksam. Vi anser att man bör undvika

konstruktioner av detta slag i framtiden.

5. Lokalradion i Södertälje

Sören Lekberg (s) och Ylva Annerstedt (fp) anför:

Vi beklagar att det inte har varit möjligt för utskottet att

ta ställning till sådana detaljfrågor om organisation och

resurser av lokalradion som tas upp i motion 1990/91:K71 och som

gäller självständighet för lokalradion i Södertälje.

Bilaga 1

Kulturutskottets yttrande

1990/91:KrU7y

Bilaga 2

Radio- och TV-frågor

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 11 april 1991 beslutat bereda

kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1990/91:149 om radio- och TV-frågor jämte eventuella

följdmotioner och följande motioner, som väckts under allmänna

motionstiden i år, nämligen motionerna 1990/91:K404, K408, K409

yrkande 3, K416, K418, K419 och K427. Med anledning av

propositionen har väckts motionerna 1990/91:K60--K93.

Sedan kulturutskottet -- under förutsättning av

konstitutionsutskottets medgivande -- beslutat att till

konstitutionsutskottet överlämna följande motioner, som väckts

under den allmänna motionstiden i år, nämligen motionerna

1990/91:Kr204, Kr207, Kr211, Kr215, Kr226--Kr228, Kr231,

Kr239--Kr241, Kr278--Kr282, Kr286 yrkande 3, Kr321--Kr325, Kr330

yrkande 2, Kr346--Kr348, Kr351 yrkande 2 och Kr355 yrkande 2,

har konstitutionsutskottet beslutat att ta emot motionerna samt

att bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över dem.

Utskottet

Inledning

Kulturutskottet har med anledning av remisserna från

konstitutionsutskottet funnit skäl att yttra sig i huvudsak i

följande hänseenden, nämligen dels översiktligt beträffande

vissa frågor om ljudradio och TV i framtiden, dels i vissa

avseenden beträffande riktlinjer för Sveriges Radio-företagens

verksamhet m.m. under den avtalsperiod som enligt förslag i

propositionen skall börja den 1 januari 1993 -- främst såvitt

avser ljudradioverksamheten, dels beträffande

medelsberäkningar m.m. för Sveriges Radio och televerket för år

1992, dels ock beträffande vissa särskilda frågor.

Kulturutskottet får anledning att ingående överväga frågor om

Sveriges Radios verksamhet m.m. under den nya avtalsperioden vid

beredningen av den proposition på området som är avsedd att

föreläggas riksdagen våren 1992. Eftersom riksdagen i den nu

aktuella propositionen bereds tillfälle att ta del av vad

utbildningsministern anför om riktlinjer inför beslutet om ett

nytt avtal -- denna formulering i propositionen bör dock

uppenbarligen inte uppfattas som ett förordande av att ett

gemensamt avtal skall träffas (se prop. s. 174 och 176) --

mellan staten och Sveriges Radio-företagen, anför dock utskottet

i enlighet med vad ovan sagts i vissa avseenden synpunkter

beträffande de angivna riktlinjerna liksom i vissa andra

avseenden rörande företagens verksamhet under den nya

avtalsperioden.

Vissa frågor om radio och TV i framtiden

I ett antal motionsyrkanden som väckts dels under den allmänna

motionstiden i år, dels med anledning av propositionen förordas,

utöver vad som föreslås i denna, förändringar och utvidgningar

av den radio- och TV-verksamhet som nu finns i Sverige. Syftet

med förslagen anges i flera fall vara att yttrandefriheten skall

vidgas. De flesta av förslagen tar sikte på ökade möjligheter

till lokala och regionala ljudradiosändningar. Även frågor om

möjligheter till finansiering av sändningar genom reklam -- i

vidare mån än vad som föreslås i propositionen -- tas upp. I

några av yrkandena läggs fram förslag som innebär en avvikelse

från vad som anförs i propositionen, främst såvitt avser

lokalradioverksamheten.

En rad frågor av det slag som tas upp i de åsyftade motionerna

behandlas i propositionen (s. 188--190). Utbildningsministern

lämnar en kortfattad redovisning bl.a. för tidigare framförda

önskemål om vidgade sändningar av ljudradio och television och

för sin syn på de framförda önskemålen. Vidare redovisas

digitalteknikens utveckling på såväl ljudradio- som TV-området.

Utbildningsministern anför att han inom kort avser att återkomma

till regeringen med förslag om en utredning av de tekniska

förutsättningarna för utökade sändningar av ljudradio och

television. Avsikten är att utredningsarbetet i en första

etapp skall behandla frågor om ljudradiosändningar. Han räknar

med att ett tekniskt underlag skall kunna föreligga i slutet av

innevarande år, och uttalar att utredningsarbetet då bör drivas

vidare under parlamentarisk medverkan. Under en andra etapp av

det tekniska utredningarbetet bör förutsättningarna i fråga om

TV-distribution belysas.

Kulturutskottet ser med tillfredsställelse att ett

utredningsarbete av angivet slag kommer till stånd, där framtida

radio- och TV-frågor i hela dess vidd tas upp till överväganden

under parlamentarisk medverkan. De begränsningar som bör finnas

för utredningsarbetet bör naturligen i princip vara endast de

som skapas genom riksdagens ställningstaganden till förevarande

proposition. Utredningsarbetet bör inte föregripas. Detta gäller

inte minst den framtida ljudradioverksamheten på det lokala och

regionala planet. Samtidigt vill utskottet framhålla att ett

utredningsarbete av angivet slag självfallet inte bör hindra att

förändringar av organisatorisk art vidtas då det gäller Sveriges

Radio under den kommande avtalsperioden.

Utskottet vill beträffande vissa motionsyrkanden som avser

närradion och lokalradion tillägga följande.

I betänkandet (SOU 1990:70) Lokalt ledd närradio har

närradioutredningen (U 1988:07) föreslagit vissa förändringar

i förutsättningarna för närradioverksamheten.

Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats.

Utskottet anser sig kunna förutsätta att regeringen utan

dröjsmål förelägger riksdagen förslag i vissa angelägna frågor

som behandlas i betänkandet. Detta gäller i första hand frågan

om ingripande mot hets mot folkgrupp i närradion. Utskottet har

i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:KrU15 uttalat

att det är nödvändigt med en förstärkning av möjligheterna att

snabbt och effektivt kunna ingripa mot program som innehåller

olika former av rasistiska inslag.

Flera motionsförslag innehåller krav på försäljning av

alla eller vissa lokalradiostationer. I enlighet med det

ovan sagda bör det kommande utredningsarbetet inte föregripas.

För den händelse den förutskickade utredningen skulle finna att

det är motiverat med en så genomgripande omläggning av

lokalradioverksamheten att den inte bör bedrivas av Sveriges

Radio under senare avtalsperioder får det ankomma på utredningen

att föreslå i vilken ordning en eventuell överflyttning av

resurserna till andra huvudmän skall ske.

Enligt vad som utförligt redovisas i propositionen (s.

182--186) bör en särskild utredning tillkallas för att inför den

kommande propositionen våren 1992 om ett nytt avtal för Sveriges

Radio förbereda en omorganisation av verksamheten med

programinsamling och programutsändning för Sveriges Radio

och det nya reklam-TV-företaget. En förutsättning bör vara,

anförs det i propositionen, att verksamheten drivs av staten i

en organisation som är avgränsad från televerket.

Utskottet, som inte har något att erinra mot vad som anförs i

propositionen om en förändrad sändarnätsorganisation, vill här

nämna att frågan om lokaliseringen av den nya organisationen

till Kiruna, där Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) nu har sitt

huvudkontor, har tagits upp motionsvägen. Utskottet förutsätter

att de synpunkter som anförs i motionen kommer att behandlas i

anslutning till ställningstagandet till lokaliseringen av

organisationen.

Frågan om förlängning av nuvarande avtal mellan staten och

Sveriges Radio

Utskottet tillstyrker att avtalen mellan staten och företagen

inom Sveriges Radio-koncernen förlängs med ett halvår så att en

ny avtalsperiod kan inledas den 1 januari l993. I anslutning

härtill vill utskottet nämna att utbildningsministern i

propositionen uttalar att en ny avtalsperiod bör omfatta tiden

den 1 januari 1993 -- den 31 december 1998. Frågan om

avtalstidens längd underställs dock inte riksdagen i detta

sammanhang.

Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program

Utskottet förordar att riksdagen i enlighet med vad som

närmare redovisas i propositionen godkänner att huvudprincipen

bör vara att programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen inte

skall få träffa uppgörelser med sponsorer om finansiering av

program, dock med visst undantag för Sveriges Television. Detta

programföretag bör få rätt att träffa uppgörelser om sponsring i

fråga om program, där sändningen gäller en allmän sammankomst

eller en offentlig tillställning som anordnas av någon annan än

programföretaget. För sportevenemang gäller detta dock endast om

evenemanget är av större svenskt eller internationellt intresse

(se det fullständiga förslaget i prop. s. 179--181).

Kulturutskottet anser att, när det gäller annat än

sportevenemang, därutöver bör gälla att sponsring av program i

Sveriges Television bör få förekomma i vissa fall även om

programföretaget är arrangör, nämligen om programmet sänds inom

ramen för ett åtagande gentemot Europeiska radiounionen (EBU)

-- eller arrangemanget är av motsvarande betydelse -- och

programmet direktsänds till flera länder.

Utskottet anser att de nuvarande avtalen med programföretagen

snarast bör kompletteras med de av utskottet förordade

sponsringsreglerna.

Vad som anförts i det föregående innebär att sponsring av

program i Riksradion och Lokalradion inte blir tillåten.

Utskottet anser att det finns skäl att närmare överväga frågan

om huruvida i vissa fall sponsring bör tillåtas av program i det

ljudradioföretag som skall bildas. Behov av sponsring kan finnas

exempelvis då det gäller kostnadskrävande program avseende

operaföreställningar eller konserter som sänds till flera

länder. Nya regler i detta avseende bör kunna träda i kraft den

1 januari 1993, då det nya programbolaget skall börja sin

verksamhet.

Vad utskottet sålunda anfört om sponsring av ljudradioprogram

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Riktlinjer inför beslut om nya avtal med Sveriges

Radio-företagen

Inledning

I enlighet med vad som inledningsvis angetts bereds riksdagen

tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om

riktlinjer inför ett beslut våren 1992 om nya avtal mellan

staten och Sveriges Radio-företagen. Självfallet är riksdagen

likväl oförhindrad att fatta beslut om vilka riktlinjer som bör

gälla i angivna hänseende.

I följande avsnitt lämnas vissa bakgrundsuppgifter om

innehållet i de nuvarande och i närmast föregående avtal på

området. Med hänsyn till innehållet i propositionen och till att

framför allt ljudradioverksamheten tilldragit sig uppmärksamhet

motionsvägen koncentreras framställningen på uppgifter om denna

verksamhet. I de därefter följande avsnitten redovisas

innehållet i propositionen i här aktuell del samt utskottets

ställningstaganden till synpunkter i propositionen och

utskottets bedömning av motionskrav som avser den nya

avtalsperioden.

Vissa bakgrundsuppgifter

Riksdagens beslut år 1978 (prop. 1977/78:91, bet. KrU 24,

rskr. 337) om en ny organisatorisk ram för radio och TV

bestående av en koncern med ett moderbolag, Sveriges Radio AB,

och fyra dotterbolag för programverksamhet, nämligen Sveriges

Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och

Sveriges Utbildningsradio AB, syftade till att ge bättre

förutsättningar för decentralisering, självständighet och

mångfald i programverksamheten. Kulturutskottet anförde bl.a.

att med den nya organisationen risken borde minska för radion

att hamna i skuggan av TV och att i olika avseenden underordnas

televisionens krav. Utskottet anförde vidare att självständighet

i fråga om ekonomi, teknik, organisation, administration och

personalfrågor är viktiga förutsättningar för självständighet

också i programverksamheten för såväl Riksradion som för

Lokalradion och Utbildningsradion. I propositionen betonades

vidare vikten av samarbete mellan företagen, grundat på

frivilliga uppgörelser (se bet. KrU 1977/78:24 s. 21--22).

Inför avtalsperioden 1986--1992 ändrades och kompletterades

riktlinjerna från år 1978 i vissa avseenden, bl.a. förstärktes

moderbolagets ställning gentemot dotterbolagen, huvudsakligen på

det ekonomiska och administrativa området (prop. 1985/86:99,

bet. KrU 21, rskr. 343). Förhållandet mellan de dotterbolag som

svarar för programverksamheten förändrades emellertid inte.

Deras fortsatta programmässiga självständighet underströks. I

koncernen ingår numera även dotterbolaget RIKAB som handhar

uppbörden av mottagaravgifter och avgiftskontrollen, sedan

riksdagen år 1987 beslutat att huvudmannaskapet för dessa

uppgifter skulle anförtros Sveriges Radio (prop. 1987/88:100,

bet. KrU11, rskr. 220).

I fråga om samarbetet mellan Riks- och Lokalradion framhölls

vid riksmötet 1985/86 att moderbolaget borde verka för ett

utökat samarbete såväl i vad gäller programverksamheten som i

tekniska och administrativa frågor, där detta är motiverat från

ekonomisk synpunkt och där programbolagens skilda uppdrag inte

lägger hinder i vägen. Det anfördes också i den aktuella

propositionen att om det framstod som motiverat att fördjupa

samverkan och eventuellt slå samman de båda programbolagen,

moderbolaget under avtalsperioden borde vara oförhindrat att

lägga fram förslag härom till regeringen (prop. 1985/86:99, s.

40). Kulturutskottet strök under vikten av att de sändningar som

de båda programföretagen svarar för behåller sin särart. I ett

läge där moderbolaget skulle komma att anse det motiverat med en

sammanslagning skulle det -- enligt kulturutskottets mening --

få ankomma på regering och riksdag att göra den slutliga

bedömningen av huruvida vinsterna vid en sammanslagning skulle

bli så stora att den bör komma till stånd även om de båda

programbolagen inte fullt ut kan behålla sin nuvarande karaktär

(KrU 1985/86:21 s. 26).

På kulturutskottets förslag godkände riksdagen vidare att

programbolagen under innevarande avtalsperiod får bestämma om

regional och lokal indelning av organisationen för Riks- och

Lokalradion, TV samt Utbildningsradion. Liksom tidigare skulle

som riktlinje gälla att gränserna för programbolagens regionala

och lokala enheter endast undantagsvis bör bryta någon länsgräns

(KrU 1985/86:21 s. 38). Riksdagen godkände vidare att ett fjärde

FM-nät i huvudsak förbehålls lokalradion (KrU 1985/86:21 s. 22).

Den successiva utbyggnaden av detta fjärde FM-nät slutfördes

hösten 1989. Samtliga 25 lokalradiostationer sänder nu på egen

frekvens.

Innehållet i propositionen

Kulturutskottet redovisar sammanfattningsvis de i

propositionen angivna riktlinjerna för Sveriges Radio-koncernen

inför en ny avtalsperiod på följande sätt.

1. Uppdraget bör vara oförändrat

2. Nuvarande företagsform bör vara oförändrad

3. Nuvarande ägarförhållanden bör i huvudsak vara oförändrade

4. För verksamheten bör disponeras fyra rikstäckande sändarnät

för ljudradio och två rikstäckande sändarnät för TV

5. Programverksamheten bör handhas av ett programbolag för TV

och ett för ljudradio samt av Utbildningsradion

6. Moderbolaget bör a) inge anslagsframställning till

regeringen och fördela av staten tilldelade medel,

b) ansvara för fördelning och placering av sändningstid om

programföretagen inte själva kan enas, c) ansvara för

beredskapsplanering, samt d) vara ett organ där

koncerngemensamma frågor bereds

7. Ett dotterbolag för avgiftsuppbörd och avgiftskontroll bör

finnas (RIKAB)

8. Staten bör sluta avtal med samtliga bolag, dvs.

moderbolaget, de tre programbolagen och RIKAB

9. Styrelserna bör utses så att personsamband råder mellan

moderbolag och resp. programföretag i enlighet med vad som anges

i propositionen ( s. 174 och 175)

10. De ekonomiska villkoren för Sveriges Radio bör vara

följande.

Sveriges Radios verksamhet bör även fortsättningsvis

finansieras med medel som riksdagen anvisar från

rundradiokontot. Medelstilldelningen värdesäkras liksom nu med

utgångspunkt i ett index. Med början år 1992 får Sveriges Radio

en reformram om 150 milj.kr. per år i fyra års tid, sammanlagt

600 milj.kr. Rundradiokontots intäkter består huvudsakligen av

TV-avgiftsmedel men kompletteras även med andra intäkter.

På Sveriges Radio ställs ett rationaliseringskrav om

sammanlagt 200 milj.kr. under åren 1993 och 1994. De medel som

friställs genom ytterligare rationaliseringar får behållas för

reforminsatser.

Beträffande vissa andra synpukter rörande riktlinjerna

hänvisar utskottet till propositionen (främst s. 173--175).

Kulturutskottets övergripande bedömning

Kulturutskottet anser att de i föregående avsnitt redovisade

riktlinjerna i allt väsentligt bör godtas och således tjäna som

utgångspunkt vid det förberedelsearbete som skall leda fram till

en proposition våren 1992 med förslag till bestämmelser och

villkor för den avtalsperiod för Sveriges Radio som skall

inledas den 1 januari 1993.

Då det gäller val av ledamöter av styrelserna inom Sveriges

Radio-koncernen bör -- utöver vad som anförs i propositionen --

gälla att de av regeringen utsedda ledamöterna i moderbolagets

och programbolagens styrelser skall utses enligt hittillsvarande

principer bl.a. vad gäller den parlamentariska förankringen.

Vidare bör lämpligen gälla att uppdraget som ordförande i

programbolag inte skall förenas med ledamotskap i moderbolagets

styrelse. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

I de härefter följande avsnitten i yttrandet anför utskottet

en rad andra synpunkter som enligt utskottets mening bör beaktas

vid förberedelsearbetet. Synpunkterna innebär i allt väsentligt

kompletteringar eller modifieringar av de angivna riktlinjerna.

Självfallet kan det kommande förberedelsearbetet -- som skall

grunda sig bl.a. på beslutsunderlag som tas fram inom Sveriges

Radio-koncernen -- i enskildheter leda till slutsatser som

avviker från dem som nu i princip godtas av riksdagen. Det får i

sådana fall ankomma på riksdagen att vid prövningen av

propositionen våren 1992 göra en slutlig bedömning i aktuellt

avseende. Likaledes får vid detta tillfälle de argument för

andra lösningar av olika frågor som framförs motionsvägen prövas

på sedvanligt sätt. Utskottet anser det dock vara värdefullt att

det i en rad huvudfrågor redan nu slås fast vad som bör gälla

för Sveriges Radio under den nya avtalsperioden.

Vilka programföretag skall finnas? Synpunkter rörande

ljudradioverksamheten

Inledningsvis lämnar utskottet en utförlig redovisning för

motionsförslag i här aktuella avseenden.

Tanken på en sammanslagning av Lokalradion och Riksradion

avvisas i ett antal motioner, väckta med anledning av

propositionen. I flera av dessa motioner betonas betydelsen av

att Lokalradion även i framtiden organiseras som ett

självständigt bolag. Motionärerna framhåller därvid att det är

nödvändigt att motverka lokala monopol på medieområdet och

hänvisar bl.a. till att antalet regionala och lokala

dagstidningar minskat under senare år och att kvarvarande

tidningar i vissa fall uttryckt intresse för ett engagemang i

radio- och TV-verksamhet. Lokalradion är ett viktigt komplement

till de dagliga lokala tidningarna och medverkar till en större

mångfald i nyhetsutbudet. Motionärerna befarar att -- vid en

sammanslagning av Lokalradion och Riksradion -- möjligheterna

till lokalradiosändningar kan komma att begränsas.

Programverksamheten bör därför även i fortsättningen bedrivas av

fyra självständiga programbolag, av dem två ljudradiobolag. Det

hemställs också att det bibehållna Riksradioföretaget bör köpa

regionala program för nationell sändning från det, även

fortsättningsvis, självständiga Lokalradioföretaget. I andra

motioner tas upp frågan om att lokalradioverksamheten skall

bedrivas av helt självständiga lokalradiostationer.

I ett stort antal andra motioner godtas däremot i princip

planerna på att slå samman Lokalradion och Riksradion, dock

under förutsättning att lokalradioverksamheten garanteras

självständighet i en rad, i motionerna angivna, avseenden.

Lokalradioverksamheten skall enligt motionärernas mening även

fortsättningsvis bedrivas i en egen kanal, dvs. FM4-nätet skall

även i fortsättningen stå till lokalradioverksamhetens

förfogande. Den programmässiga självständigheten för

lokalradioverksamheten skall garanteras och enligt vissa

motioner även stärkas i förhållande till vad som gäller i dag.

Kravet på denna självständighet uttrycks också som ett krav på

att det skall finnas egna redaktioner för

lokalradioverksamheten. Motionärerna betonar vikten av att

verksamheten får bibehålla den omfattning, den bredd och det

djup som den har i dag och av att lokalradioverksamhetens

sändningstid inte får minskas. I flera motioner framhålls

särskilt att Lokalradion har en rationell organisation som

tillsammans med tillämpade arbetsmetoder och styrsystem bör tas

till vara och vidareutvecklas inom det nya ljudradioföretaget.

De organisatoriska förändringarna bör vidare syfta till att

förstärka resurserna för lokal produktion och sändning. I en

motion yrkas även att den särskilda lokalradioredaktionen i

Södertälje inom Radio Stockholms organisation skall garanteras

framtida resurser motsvarande minst vad som i dag avsatts för

denna verksamhet och att verksamheten skall ges självständighet

i förhållande till Radio Stockholm. I ett antal motioner betonas

att det inom den kommande lokalradioverksamheten skall kunna

produceras program både för lokalt och nationellt bruk. Därvid

kommer man också in på frågan om en samordning av resurserna

inom Lokalradion och resurserna vid Riksradions nuvarande

regionala verksamhet. Slutligen yrkas att den hittillsvarande

lokalradioverksamheten skall utvärderas. Resultaten av en sådan

utvärdering bör läggas till grund för ställningstagandet till

den fortsatta lokalradioverksamheten.

Kulturutskottet vill beträffande frågan om vilka

programföretag som skall finnas anföra följande.

Kulturutskottet konstaterar att syftet med de riktlinjer som

förordas i propositionen beträffande den avtalsperiod som börjar

år 1993 är att värna om Sveriges Radios integritet och dess

ställning som ett public service-företag som står fritt från

kommersiella, politiska eller andra organisationsintressen.

Förslagen om resursförstärkningar, om krav på rationaliseringar

och om förändringar av organisationen skall ses mot denna

bakgrund. Förslagen syftar också till att göra

kvalitetsförbättringar i programföretagens verksamhet möjliga.

Kulturutskottet har i det föregående redovisat att, när

riksdagen år 1977 antog riktlinjer för verksamheten vid Sveriges

Radio, det särskilt framhölls att den nya organisationen var

avsedd att minska risken för radion att hamna i skuggan av TV

och att i olika avseenden underordnas televisionens krav.

Självständighet i fråga om ekonomi, teknik, organisation,

administration och personalfrågor ansågs vara viktiga

förutsättningar för självständighet också i programverksamheten.

Vikten av samarbete mellan programföretagen betonades.

Kulturutskottet anser att även den nu förordade

organisationsförändringen -- med en sammanslagning av

Lokalradion och Riksradion och ett samordnat resursutnyttjande

av samma slag som inom TV -- är ägnad att stärka ljudradions

ställning. Utskottet tar även fasta på uttalandet i

propositionen om att de organisatoriska förändringarna avses

genomföras så att förutsättningar skapas för att förstärka den

regionala och lokala radioproduktionen likaväl som motsvarande

TV-produktion. Utskottet har mot denna bakgrund inte något att

erinra mot att beredningsarbetet inför den kommande

avtalsperioden utgår från att det under den nya avtalsperioden

skall finnas tre företag för programverksamheten, nämligen

Utbildningsradion, ett programföretag för ljudradio och ett för

TV. Konstitutionsutskottet bör i enlighet härmed avstyrka de

motionsyrkanden vilka avser ett bibehållande av Lokalradion och

Riksradion som separata programföretag och de yrkanden som

innebär att lokalradioverksamheten skall bedrivas av ett antal

fristående lokalradioföretag med separata avtal.

Kulturutskottet tar i det följande upp frågor som rör den

framtida ljudradioverksamheten.

Kulturutskottet anser att det är nödvändigt att Sveriges Radio

bibehåller sin nuvarande stora frihet i fråga om programsättning

m.m. Utskottet vill dock med anledning av det stora antalet

motionsyrkanden, som syftar till att värna om

lokalradioverksamheten i framtiden inom det nya

ljudradioföretagets ram, anföra följande beträffande

lokalradioverksamhetens självständighet m.m.

Lokalradioverksamheten, som numera -- sedan Radio Sjuhärad

inrättats -- bedrivs inom 25 distrikt och vid egna

programredaktioner, har utvecklats till en framgångsrik och

effektiv organisation. När lokalradion inrättades år 1975 var

syftet bl.a. att motverka de starka koncentrationstendenserna på

olika samhällsområden. Denna grundtanke med

lokalradioverksamheten är lika aktuell i dag. Det är därför

enligt kulturutskottets mening av synnerlig vikt att

verksamheten, liksom nu är fallet, i framtiden kan genomföras

under stor frihet och självständighet. Det finns inte heller

något i propositionen som motsäger detta. Det förutsätts i

propositionen att ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod

skall disponera fyra rikstäckande sändarnät. Kulturutskottet

anser det viktigt att FM4-nätet -- liksom i dag -- även

fortsättningsvis förbehålls lokalradioverksamheten. Den fr.o.m.

år 1993 sammanslagna ljudradioverksamheten bör åläggas såväl

uppdraget att svara för nationell programproduktion och sändning

som uppdraget att svara för lokal programproduktion och

sändning. Det lokala uppdraget förutsätter enligt

kulturutskottets mening en lokal redaktionell beslutanderätt och

självständighet beträffande det lokala programutbudet.

Ljudradioföretagets uppdrag att svara för nationell

programproduktion och sändning bör inte förändras i förhållande

till vad som gäller Riksradions uppdrag i dag.

Lokalradioverksamheten inom det framtida ljudradioföretaget bör

ha minst den omfattning som motsvarar verksamheten inom dagens

25 lokalradiodistrikt. Kulturutskottet gör bedömningen att

sammanslagningen till ett ljudradioföretag kommer att underlätta

en långtgående samverkan bl.a. i administrativt och tekniskt

hänseende mellan den lokalt och den nationellt inriktade

verksamheten. Vid samordningen av verksamheten är det viktigt

att det kunnande, de erfarenheter och de arbetsmetoder som finns

i dag inom såväl Lokalradion som Riksradions regionala

verksamhet tas till vara. Den redan i dag inledda samverkan, där

Lokalradion producerar program även för nationella sändningar,

kommer givetvis att underlättas inom ett sammanslaget

ljudradioföretag. Sammanfattningvis anser utskottet att -- i

likhet med vad som anförs i propositionen -- de organisatoriska

förändringarna skall genomföras så att förutsättningar skapas

för att förstärka den regionala och lokala radioproduktionen.

Kulturutskottet föreslår att konstitutionsutskottet hemställer

att riksdagen med anledning av de aktuella motionsyrkandena som

sin mening ger regeringen till känna vad kulturutskottet anfört

om ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod.

Kulturutskottet anser att riksdagen inte bör ta ställning till

detaljfrågor av det slag som tagits upp motionsledes beträffande

resurser och beträffande självständighet för en

lokalradioredaktion inom ett lokalradiodistrikt, nämligen

Södertälje.

I detta sammanhang tar utskottet upp frågan om den s.k.

tappningsrätten.

I ett motionsyrkande föreslås att varje lokalradiostation

fritt skall få välja att i lokalradio sända program från de

övriga ljudradiokanalerna. I fjolårets betänkande

(1989/90:KrU25, s. 27) redovisade utskottet hur

lokalradiostationerna, då de inte har egna sändningar, i stället

vidaresänder riksradions program, s.k. tappning. Reglerna för

tappning har nyligen modifierats något. För närvarande får

tappning av riksradion ske enligt följande.

Mellan kl. ca 06.00 och ca 19.00 får tappning ske ur P1

Mellan kl. ca 19.00 och ca 24.00 får tappning ske ur P1 eller

P2

Mellan kl. ca 24.00 och ca 06.00 får tappning ske ur P3.

Utskottet anser att den av utskottet tillstyrkta

organisatoriska förändring som innebär att de båda radiobolagen

skall slås samman till ett ljudradioföretag bör kunna underlätta

det praktiska och administrativa förfarandet när det gäller

tappning mellan kanalerna.

Vissa frågor om Sveriges Radios TV-verksamhet

Då det gäller en rad motionskrav rörande TV-verksamheten utgår

utskottet från att motionärerna i första hand tar sikte på

förhållandena under den nya avtalsperioden.

Motionsvägen har framförts krav på att TV2 -- den s.k.

rikskanalen -- skall flyttas till Göteborg. Vidare har i ett

motionsyrkande förordats att 60 % av resurserna till Sveriges

Television skall tilldelas TV2. I två yrkanden framställs vissa

preciserade krav rörande TV-verksamheten i Norrland.

Motionskraven föranleder utskottet hänvisa till vad som

tidigare anförts om att de organisatoriska förändringarna av

programföretagen bör genomföras så att förutsättningar skapas

för att förstärka bl.a. den regionala och lokala

TV-produktionen. Resursfördelningen bör liksom hitintills göras

av Sveriges Television med utgångspunkt i de mål som

statsmakterna fastställer för verksamheten.

Tilläggas kan att utskottet vid behandlingen våren 1986 av

frågor som rörde Sveriges Radios verksamhet under innevarande

avtalsperiod uttalade att innehållet i radio och TV skall kunna

spegla förhållandena någorlunda likvärdigt i olika delar av

landet och att detta skall kunna ske utan alltför stora

resursmässiga skillnader (bet. KrU 1985/86:21 s. 24).

Enligt de nu gällande avtalen gäller -- som tidigare

redovisats -- att programbolagen beslutar om regional och lokal

indelning av organisationen. Om en förändring av indelningen

medför ökade kostnader för ett programbolag eller televerket

skall moderbolaget resp. moderbolaget och televerket gemensamt

besluta i frågan.

Det kan inte enligt utskottets mening komma i fråga att en

återgång skulle ske till vad som gällde före den nuvarande

avtalsperioden, nämligen att riksdagen skulle besluta om TVs

distriktsorganisation.

I enlighet med det anförda avstyrks förslag om riksdagsbeslut

syftande till vissa förändringar i den nuvarande

distriktsindelningen för Sveriges Television. Utskottet vill

upplysa om följande med anledning av vad som i en motion anförs

om att kulturutskottet i ett brev till Sveriges Televison den 9

juni 1988 skulle ha uttalat sig om distriktsindelningen i visst

län. Självfallet gör utskottet inte någon tolkning av innehållet

i sina betänkanden i brev till organ, som besluten avser.

Ifrågavarande brev har inte auktoriserats av utskottet utan har

upprättats av en riksdagsledamot, som vid nämnda tidpunkt var

ledamot av utskottet.

Frågan om nya uppgifter för Radiotjänst i Kiruna AB

Med anledning av vad som anförs motionsvägen om ytterligare

arbetsuppgifter för Radiotjänst i Kiruna AB vill utskottet

framhålla angelägenheten av att administration, samordning,

kontroll och förvaltning i vad avser TV-avgifterna sker på ett

rationellt sätt så att rundradiokontot får en god utveckling,

något som är ägnat att begränsa framtida höjningar av

avgifterna.

Programverksamhetens inriktning

I detta avsnitt behandlar kulturutskottet ett antal

motionsyrkanden som rör innehållet i programbolagens sändningar.

Utskottet bedömer yrkandena med utgångspunkt i att de i första

hand har en inriktning mot de nya avtalen mellan staten och

Sveriges Radio-företagen.

I några motioner tas upp Sveriges Radios ansvar för både

svenskarnas och invandrarnas kultur och språk. Behovet av en

allsidig kulturbevakning betonas liksom den kulturpolitiska

betydelsen av att Sveriges Radio kan erbjuda ett mångfaldigt

utbud av program som är både bildande och underhållande och som

värnar om såväl det svenska språket och kulturen som om

invandrarnas språk och kultur.

I samband med behandlingen år 1986 av regeringens riktlinjer

för Sveriges Radios verksamhet under avtalsperioden

1986/87--1991/92 (prop. 1985/86:99, bet. KrU21, rskr. 343) tog

kulturutskottet upp frågan om samspelet mellan Sveriges Radio

och kulturlivet. Utskottet konstaterade bl.a. att radio och TV

på många områden av kulturlivet har en dominerande ställning och

förfogar över unika personella och tekniska resurser. De sätt på

vilka programföretagen väljer att utforma sin verksamhet och

disponera sina resurser får därför stor betydelse för

kulturlivet i övrigt. Utskottet uttalade sig också om samarbetet

mellan teaterinstitutionerna och Sveriges Radio och utgick från

att Sveriges Television ägnar frågan om televisering av

teaterföreställningar stor uppmärksamhet. Utskottet vill

ytterligare understryka denna uppfattning och förutsätter att

Sveriges Radios centrala ställning och kulturella ansvar beaktas

i förberedelsearbetet med det nya avtalet.

Enligt kulturutskottets mening accentueras Sveriges Radios

kulturella ansvar i en tid då Sverige i allt större utsträckning

deltar i det europeiska integrationsarbetet. Den snabba

utveckling av medierna som vi nu upplever och som bl.a. innebär

att allt fler svenska hem kan bli delaktiga i ett

internationellt programutbud medför samtidigt ett ansvar för att

det nationella kulturarvet bevaras bl.a. genom att Sverige Radio

hävdar de nationella programmens ställning. Utskottet har i

olika sammanhang ställt sig positivt till åtgärder för att

främja den svenska kulturen, medan däremot förslag om kvotering

av inhemska och från utlandet inköpta program avvisats. I

gällande avtal med programbolagen sägs bl.a. att ett mångsidigt

utbud av program på svenska språket skall tillhandahållas och

att svenska artister och verk av svenska upphovsmän i betydande

omfattning skall förekomma i sändningarna. Enligt utskottets

uppfattning tillgodoses kravet i motionerna att den svenska

kulturen och det svenska språket skall värnas bättre genom denna

typ av reglering än genom regler om kvotering. Det är uppenbart

att kvotering riskerar att leda till bl.a. besvärliga

gränsdragningsproblem då det gäller att bedöma huruvida ett

program skall anses vara svenskt eller utländskt, något som

sannolikt skulle motverka det avsedda syftet. Mot denna bakgrund

är utskottet inte nu berett att ändra sitt ställningstagande

beträffande kvotering av svenska program. Utvecklingen på

området bör dock noga följas.

Som ovan nämnts har några motionärer också framhållit Sveriges

Radios ansvar för invandrarnas språk och kultur. I nuvarande

avtal med programföretagen stadgas rörande programverksamheten

att särskild hänsyn skall tas till språkliga och etniska

minoriteter. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att

även inför den nya avtalsperioden framhålla betydelsen av att

programutbudet skall spegla det mångkulturella samhälle som

Sverige numera är. Att Sveriges Radio också har ett ansvar för

invandrarnas språk och kultur innebär ingen motsättning till vad

som ovan anförts om att det svenska språket och den svenska

kulturen skall värnas. Utskottet återkommer i det följande till

programverksamheten för invandrare och minoriteter.

I likhet med utbildningsministern anser kulturutskottet att

kraven på Sveriges Televisions programverksamhet bör vara lika

omfattande som nu är fallet även sedan ett nytt

reklamfinansierat TV-företag etablerats (se närmare härom i

prop. s. 42, 43 och 173). Public service-uppdraget bör således

vara grundläggande även i en situation då nya programföretag

konkurrerar om tittarna. I public service-begreppet innefattas

bl.a. uppgiften att tillhandahålla alla medborgare ett

kvalificerat och mångsidigt utbud, även i kulturellt hänseende.

Utskottet har då det gäller nuvarande avtalsperiod (KrU

1985/86:21, s. 19) uttalat att det bör ankomma på Sveriges

Radio-koncernen att besluta i frågor om sändningstidens längd

och förläggning. Vidare har utskottet i ett tidigare avsnitt

berört motsvarande fråga då det gäller den kommande

avtalsperioden. Utskottet har därvid förordat att Sveriges

Radio-företagen skall ha kvar denna beslutanderätt även i

fortsättningen. Det sagda står inte i motsättning till att det i

public service-uppdraget -- som berörts ovan i vad avser

Sveriges Television -- bör ligga en skyldighet för

programföretagen att beakta vilka möjligheter publiken har att

ta del av olika programtyper. Utskottet anser det viktigt att

inte minst möjligheterna för TV-tittarna att följa kulturprogram

och andra s.k. smala program på vad som bedöms vara god

sändningtid uppmärksammas.

I ett antal motioner behandlas radio- och TV-sändningar på

minoritets- och invandrarspråk samt program för

handikappade.

Det bör enligt några motionärer finnas möjligheter att utöka

resurserna till de finskspråkiga radioprogrammen i samband med

att lokalradion och riksradion förs samman. Vidare bör det på

sikt finnas möjligheter att föra finska radiosändningar till

samma kanal.

Kraven i de motioner som rör handikappfrågor går

sammanfattningsvis ut på att programmen i radio och TV i större

utsträckning skall göras tillgängliga för personer med

funktionshinder.

Utskottet vill erinra om att moderbolaget i nu gällande avtal

har ett samordnande ansvar för programbolagens insatser både när

det gäller program på minoritets- och invandrarspråk och program

för handikappade. Enligt utskottets mening framstår det som

självklart att frågan om hur motsvarande samordning skall ske

under den nya avtalsperioden måste övervägas ingående. I

sammanhanget vill utskottet också erinra om att av de språkliga

minoriteterna den finskspråkiga gruppen intar en särställning

dels på grund av de historiska banden mellan Sverige och

Finland, dels på grund av gruppens storlek. Gruppens rätt till

programservice har därför en något annan karaktär än övriga

gruppers.

I två motionsyrkanden framhålls radions och TVs ansvar när det

gäller information om missbruk av alkohol i programmen.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat yrkanden

med samma syfte och har därvid understrukit att radions och

televisionens genomslagskraft medför att ett stort ansvar vilar

på programföretagen och att man i programverksamheten bör iaktta

varsamhet vid speglingen av bruket av olika gifter, t.ex.

alkohol. Utskottet hänvisar i övrigt till sitt uttalande i

fjolårets betänkande om radio och television (1989/90:KrU25, s.

26).

I några motioner tas mer specifika frågor upp. Det gäller å

ena sidan förslag att programinslag på norska och danska i

Sveriges Television inte skall textas på svenska för att

tittarna skall lära sig språken. Å andra sidan föreslås att

aktualitetsprogram på serbokroatiska, grekiska och turkiska

skall översättas till svenska för att tittarna skall kunna följa

programmen på två språk samtidigt.

Enligt utskottets mening bör de frågor, som motionärerna tar

upp om översättning av programmen, inte avtalsregleras. När det

gäller frågan om danska och norska programinslag vill utskottet

erinra om den nordiska språkkonvention som trädde i kraft år

1987 och som bl.a. innebär ett särskilt ansvar i olika

offentliga sammanhang för att medborgare i ett nordiskt land

skall kunna använda sig av sitt modersmål i ett annat nordiskt

land. I linje härmed ligger att medborgarna bör få ökad träning

i att förstå grannspråken. Samtidigt bör påpekas att textningen

av TV-program är av stor betydelse för de hörselskadade. Då det

gäller förslaget att utöka textning på svenska av vissa

invandrarprogram vill utskottet framhålla att detta i första

hand är en fråga om vilka resurser som finns för ändamålet.

Frågan om utbyte av TV-program mellan de nordiska länderna

har enligt kulturutskottets mening stor kulturpolitisk

betydelse. Kulturutskottet vill därför peka på betydelsen av att

de upphovsrättsliga frågorna i dessa sammanhang får en lösning.

I en motion föreslås att regeringen skall vidta åtgärder så

att sjöväderrapporterna i Riksradions P1 kan förbättras

enligt yrkesfiskets önskemål.

Utskottet bedömer sjöväderrapporterna som angelägna men anser

att de inte bör bli föremål för avtalsreglering (se även bet.

1989/90:KrU25, s. 27).

Sveriges Radio under år 1992, m.m.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen om

medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade verksamheten inom

Sveriges Radio-koncernen, radionämndens verksamhet och

televerkets investerings- och driftskostnader. Även

propositionens förslag om dels höjning av TV-avgiften med 72 kr.

till 1 236 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1991, dels höjning med

84 kr. till 1 320 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1992

tillstyrks.

Utskottet avstyrker motionsförslag om en alternativ

delfinansiering av Sveriges Radio, nämligen -- efter en period

finansierad genom upplåning till rundradiokontot -- genom

reklam. Det är enligt utskottets mening inte motiverat att --

vid detta ställningstagande -- riksdagen gör något särskilt

tillkännagivande om storleken av framtida TV-avgifter.

Krav på delfinansiering med reklam av lokalradioverksamheten

fr.o.m. år 1992 avstyrks. Utskottet hänvisar till vad som i ett

föregående avsnitt anförts om ett kommande parlamentariskt

beredningsarbete i fråga om bl.a. den framtida

radioverksamheten.

Också önskemål som direkt eller indirekt innebär att riksdagen

skulle ta ställning till frågan om resurserna till Sveriges

Lokalradio AB under nästa år avstyrks. Det ankommer på

moderbolaget att fördela de av riksdagen beräknade medlen mellan

de olika företagen inom Sveriges Radio-koncernen.

I den mån yrkanden om distriktsindelningen för Sveriges

Television och om fördelningen mellan Kanal 1 och TV2 av de

ekonomiska resurserna för företaget avser innevarande

avtalsperiod hänvisar utskottet till framställningen i avsnittet

Vissa frågor om Sveriges Radios TV-verksamhet.

Utskottet tar här också upp frågan om bättre

mottagningsförhållanden för de regionala TV-nyheterna i vissa

delar av Uppsala län. Utskottet hänvisar i första hand till sitt

betänkande 1988/89:KrU21 (s. 16). Utskottet har inhämtat att en

ny sändare i Enköping har färdigställts under år 1990 i enlighet

med gällande femårsplan för åtgärder mot brister i

regional-TV-täckningen.

I ett föregående avsnitt om Sveriges Radios programverksamhet

har behandlats frågor om denna verksamhet under den kommande

avtalsperioden.

I den mån väckta motionsyrkanden om programverksamheten avser

innevarande avtalsperiod hänvisar utskottet till att det

ankommer på Sveriges Radio att i programfrågor arbeta fritt och

självständigt inom ramen för de allmänna riktlinjer som anges i

radiolagen och i avtalen mellan staten och bolagen i Sveriges

Radio-koncernen (se. bl.a. bet. KrU1988/89:21 s. 17, ävensom

bet. KrU 1983/84:17 s. 22). Utskottet hänvisar också till att

vissa yrkanden, likartade med de i år väckta, behandlades mera

utförligt förra året i kulturutskottets betänkande 1989/90:KrU25

om radio och television.

Utskottet tillstyrker att regeringen får begärt bemyndigande

att omfördela medel anvisade för televerkets investerings- och

driftskostnader avseende år 1992.

Övriga frågor

Utskottet tillstyrker att den s.k. demokratibestämmelsen i

radiolagen omformuleras i enlighet med vad som föreslås i

propositionen (se s. 135--139 och 218).

Med anledning av ett motionsförslag om att medel ur

rundradiokontot skulle avsättas som grundkapital i en stiftelse

för eterjournalistikens främjande vill utskottet framhålla att

kontot inte bör få användas för annan utbildning än

internutbildning inom Sveriges Radio-koncernen, eftersom de

medel som nu tillförs kontot utgörs av TV-avgifter.

Utskottet vill, då det gäller i propositionen framlagda

förslag rörande åtagande beträffande bidrag till svensk

filmproduktion för ett reklamfinansierat TV-företag, framhålla

angelägenheten av att föreliggande möjligheter att stödja svensk

filmproduktion tas till vara (jfr bet. 1990/91:KrU29).

Stockholm den 16 maj 1991

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Jan Hyttring (c), Anders

Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki

Tammenoksa (s), Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c),

Alexander Chrisopoulos (v), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström

(s), Ulla Berg (s), Göran Åstrand (m) och Jan-Erik Wikström

(fp).

Avvikande meningar

l. Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program

Alexander Chrisopoulos (v) och Kaj Nilsson (mp) anser att den

del av utskottets yttrande som på s. 111 börjar med

"Kulturutskottet anser" och slutar med "till känna" bort ha

följande lydelse:

Det finns inte anledning att vidga rätten till sponsring för

Sveriges Radio-företagen utöver vad som sålunda angivits.

2. Kulturutskottets övergripande bedömning

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser att den del

av utskottets yttrande som på s. 113 börjar med "Kulturutskottet

anser" och slutar med "januari 1993" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de i propositionen angivna riktlinjerna,

vilka redovisats i föregående avsnitt, i allt väsentligt bör

godtas då det gäller uppdraget (1), företagsform (2),

ägarförhållanden (3), sändarnät (4) -- där det bör påpekas att

FM4-nätet inte kan riksmatas, RIKAB (7), avtal (8) och

styrelserna i moderbolag och dotterbolag (9).

Moderbolagets uppgifter (6) bör ses över ytterligare i

enlighet med vad som anförts av företrädare för centerpartiet i

en motion. Vidare bör övervägas möjligheterna att låta

rundradiokontot (tidigare benämnt rundradiofonden) -- som bör

förses med en särskild styrelse -- fördela de medel som beräknas

för Sveriges Radio-företagen.

Beträffande frågan om vilka programbolag som skall finnas (5)

återkommer utskottet i det följande.

3. Val av ledamöter av styrelserna inom Sveriges

Radio-koncernen

Kaj Nilsson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 114 börjar med "Då det" och slutar med "till känna" bort

ha följande lydelse:

Vid utseende av ledamöter av styrelserna i moderbolaget och

programbolagen bör avseende fästas endast vid sakliga grunder,

såsom visad skicklighet och sakkunskap på det aktuella området.

4. Frågan om vilka programföretag som skall finnas och frågan

om den framtida ljudradioverksamheten

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 115

börjar med "Kulturutskottet konstaterar" och på s. 116 slutar

med "separata avtal" bort ha följande lydelse:

Kulturutskottet anser -- i likhet med vad företrädare för

centerpartiet framfört i motioner -- att det är nödvändigt att

motverka lokala monopol på medieområdet. I en situation där

antalet regionala och lokala tidningar minskar och kvarvarande

tidningar i vissa fall uttryckt intresse för ett engagemang i

radio- och TV-verksamhet är det viktigt att slå vakt om en

självständig lokalradioverksamhet. Lokalradion är ett viktigt

komplement till de dagliga tidningarna och medverkar till större

mångfald i nyhetsutbudet. Kulturutskottet anser i likhet med

motionärerna att det bästa sättet att garantera

lokalradioverksamhetens fortlevnad och att värna om lokalradions

redaktionella beslutanderätt och självständighet är att

bibehålla Sveriges Lokalradio AB som ett självständigt

programbolag med eget avtal. Riksdagen bör därför som sin mening

ge regeringen till känna att det även under nästa avtalsperiod

skall finnas fyra separata programbolag, dvs. ett programbolag

för TV, ett för riksradio och ett för lokalradio samt

Utbildningsradion.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 116

börjar med "Lokalradioverksamheten, som" och på s. 117 slutar

med "nästa avtalsperiod" bort ha följande lydelse:

Genom att Lokalradion i enlighet med kulturutskottets förslag

skall finnas kvar som separat programbolag tillgodoses de

önskemål om självständighet för lokalradioverksamheten som förts

fram i ett stort antal motioner. Liksom i dag bör var och en av

de 25 lokalradiostationerna även fortsättningsvis sända på egen

frekvens i det s.k. FM4-nätet och själva disponera

sändningstiden. Enligt utskottets uppfattning finns det

förutsättningar för ett ökat samarbete mellan Lokalradions och

Riksradions regionala verksamhet. Riksradions behov av lokalt

producerade program av nationellt intresse bör kunna tillgodoses

genom att Riksradion i ökande omfattning köper program från

Lokalradion. Ett intensifierat samarbete bör kunna underlätta

rationaliseringar och därmed medverka till minskade kostnader.

Kulturutskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad kulturutskottet anfört om

ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod.

5. Tappningsrätten

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser att den del

av utskottets yttrande som på s. 117 börjar med "Utskottet

anser" och slutar med "mellan kanalerna" bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som anförs motionsvägen anser utskottet att

det bör ankomma på varje station som sänder lokala program att

välja vilket av programmen i rikssändningarna som vid varje

tillfälle skall tappas. Endast om en sådan fri tappningsrätt

finns blir det möjligt för lokalradioverksamheten att effektivt

hävda sig mot kanaler som rymmer rikssändningar.

Vad utskottet sålunda anfört om fri tappningsrätt bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6. Kvotering av svenska program

Alexander Chrisopoulos (v) anser att den del av utskottets

yttrande som på s. 119 börjar med "Enligt kulturutskottets" och

slutar med "noga följas" bort ha följande lydelse:

Enligt kulturutskottets (= utskottet 7 rader) programmens

ställning. I ett gällande avtal med programbolaget sägs bl.a.

att ett mångsidigt utbud av program på svenska språket skall

tillhandahållas och att svenska artister och verk av svenska

upphovsmän i betydande omfattning skall förekomma i

sändningarna. Dessa avtalsbestämmelser har tyvärr inte visat sig

vara särskilt effektiva. Andelen svenskproducerade program bör

vara betydligt högre i framtiden. Detta kan enligt utskottets

mening uppnås endast genom kvotering. Enligt utskottets

uppfattning bör i avtalen med programföretagen fastställas att

en hög andel av programmen skall vara svenska. Definitionen av

detta begrepp likaväl som bestämmandet av hur stor andel av

samtliga program som skall vara svenska bör övervägas under det

kommande förberedelsearbetet inför den nya avtalsperioden. Vad

utskottet anfört om kvotering bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

7. Medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade verksamheten

inom Sveriges Radio-koncernen, m.m.

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser att den del

av utskottets yttrande som på s. 121 börjar med "Utskottet

tillstyrker" och på s. 122 slutar med "framtida TV-avgifter"

bort ha följande lydelse:

För år 1992 bör medelsberäkningen för Sveriges Radio-koncernen

vara den i propositionen föreslagna.

I motsats till vad som föreslagits i propositionen bör dock

TV-avgiften inte höjas den 1 juli i år. I stället bör

rundradiokontot tillföras erforderliga medel genom ökat

lånebemyndigande i avvaktan på att reklampengar flyter in till

Sveriges Radio i enlighet med centerns förslag om reklam i TV2.

8. Medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade verksamheten

inom Sveriges Radio-koncernen, m.m.

Alexander Chrisopoulos (v) anser att den del av utskottets

yttrande som på s. 121 börjar med "Utskottet tillstyrker" och på

s. 122 slutar med "1992 tillstyrks" bort ha följande lydelse:

Sveriges Radio-koncernen bör tillföras större resurser än vad

som föreslås i propositionen så att företaget kan hävda sig i

den ökande konkurrensen på medieområdet.

För år 1992 bör koncernen tilldelas 3324100000 kr. i

1989 års genomsnittliga prisnivå.

TV-avgiften bör som en följd härav höjas i vidare mån än vad

regeringen föreslagit. Utskottet anser att avgiften bör höjas

fr.o.m. den 1 juli i år till 1 308 kr. för år och fr.o.m. den 1

januari 1992 till 1 400 kr.

Som företrädare för vänsterpartiet tidigare anfört bör

möjligheterna till en skattefinansiering av delar av Sveriges

Radios verksamhet undersökas.

9. Demokratibestämmelsen i radiolagen

Alexander Chrisopoulos (v) anser att den del av utskottets

yttrande som på s. 122 börjar med "Utskottet tillstyrker" och

slutar med "och 218)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som redovisats motionsvägen

att den s.k. demokratibestämmelsen i radiolagen inte bör ändras.

Särskilda yttranden

1. Utökad frihet på ljudradioområdet

Ingrid Sundberg (m), Lars Ahlmark (m), Margareta Fogelberg

(fp), Göran Åstrand (m) och Jan-Erik Wikström (fp) anför:

Vi beklagar att regeringen inte varit beredd att redan nu

medverka till en kraftigt utökad frihet på ljudradions område.

De tekniska förutsättningarna finns redan, och ett starkt

intresse har anmälts från skilda håll för lokala radiosändningar

som skulle finansieras med reklam. Det är nu angeläget att det

fortsatta arbetet med dessa frågor bedrivs med största

skyndsamhet.

2. Närradioverksamheten

Ingrid Sundberg (m), Jan Hyttring (c), Lars Ahlmark (m),

Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Göran Åstrand

(m) och Jan-Erik Wikström (fp) anför:

Vi beklagar att regeringen inte förelagt riksdagen förslag om

utvidgade sändningsmöjligheter för närradion liksom om

avreglering av dess organisation och verksamhet. Vi anser att

det är mycket angeläget att riksdagen snarast bereds möjlighet

att ta ställning till sådana förslag.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 4

Motioner med anledning av proposition 1990/91:149 4

Motioner från allmänna motionstiden 1991 10

Ärendets beredning 15

Utskottet 15

Propositionens huvudsakliga innehåll 15

En ny reklamfinansierad TV-kanal 15

Gemensamma bestämmelser för alla programföretag 17

Nya uppgifter för radionämnden m.m. 17

Villkor för rätten att sända i den nya kanalen 18

Sponsrade program i den nya TV-kanalen 18

Övriga koncessionsvillkor för det reklamfinansierade

TV-företaget 19

Det reklamfinansierade TV-företagets ägarkrets 19

Koncessionsavgift m.m. 19

Koncessionsförfarandet 19

Riktlinjer för Sveriges Radio-koncernen 20

Sveriges Radios möjligheter till sponsorfinansiering av

program 21

Sändarnätet för rundradio i framtiden m.m. 21

Sveriges Radio 1992, m.m. 21

Yttrandefrihetsgrundlag 22

En ny rikstäckande reklamfinansierad TV-kanal 22

Propositionen 22

Motionerna 25

Utskottets bedömning 26

Avtalssystemet 27

Propositionen 27

Utskottets uttalanden vid behandlingen av förslaget till

yttrandefrihetsgrundlag 29

Motionerna 29

Utskottets bedömning 30

Förbud mot åsiktsreklam 31

Propositionen 31

Motionerna 34

Utskottets bedömning 35

Demokratibestämmelsen i radiolagen 35

Propositionen 35

Motionen 37

Utskottets bedömning 37

Programutbudets sammansättning i den nya TV-kanalen 38

Propositionen 38

Motionerna 39

Utskottets bedömning 39

Utbyggnad av sändningarna från det nya TV-företaget 39

Propositionen 39

Motionen 40

Utskottets bedömning 40

Programverksamhetens regionala inriktning 40

Propositionen 40

Motionerna 41

Utskottets bedömning 41

Hur programföretaget väljs ut 42

Propositionen 42

Motionerna 42

Utskottets bedömning 42

Tidpunkten för koncessionsansökan 43

Propositionen m.m. 43

Motionerna 43

Utskottets bedömning 44

Koncessionstidens längd 45

Propositionen 45

Motionen 45

Utskottets bedömning 45

Den nya TV-kanalens ägarkrets 45

Propositionen 45

Motionen 46

Utskottets bedömning 46

Koncessionsavgift 46

Propositionen 46

Motionerna 46

Utskottets bedömning 47

Radio och TV i framtiden 47

Propositionen 47

Motionerna 48

Kulturutskottets yttrande 51

Konstitutionsutskottets bedömning 51

Förlängning av nuvarande avtal mellan staten och Sveriges

Radio 51

Propositionen 51

Kulturutskottets yttrande 52

Konstitutionsutskottets bedömning 52

Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program 52

Propositionen 52

Kulturutskottets yttrande 52

Konstitutionsutskottets bedömning 53

Riktlinjer inför beslut om nya avtal med Sveriges

Radio-företagen 53

Propositionen 53

Motionerna 55

Kulturutskottets yttrande 58

Konstitutionsutskottets bedömning 60

Frågan om den s.k. tappningsrätten 61

Bakgrund 61

Motionen 61

Kulturutskottets yttrande 61

Konstitutionsutskottets bedömning 62

Vissa frågor om Sveriges Radios TV-verksamhet 62

Motionerna 62

Kulturutskottets yttrande 62

Konstitutionsutskottets bedömning 63

Nya uppgifter för Radiotjänst i Kiruna AB 63

Motionen 63

Kulturutskottets yttrande 63

Konstitutionsutskottets bedömning 64

Programverksamhetens inriktning 64

Motionerna 64

Kulturutskottets yttrande 65

Konstitutionsutskottets bedömning 66

Sveriges Radio under år 1992, m.m. 66

Propositionen 66

Motionerna 68

Kulturutskottets yttrande 69

Konstitutionsutskottets bedömning 70

Stiftelse för eterjournalistikens främjande 71

Motionen 71

Kulturutskottets yttrande 71

Konstitutionsutskottets bedömning 71

Propositionen i övrigt 71

Hemställan 72

Reservationer 76

Särskilda yttranden 87

Bilaga 1 Propositionens lagförslag 89

Bilaga 2 Kulturutskottets yttrande 1990/91:KrU7y 108