Bet. 1990/91:KU4

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:KU04

Vallagsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

KU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett antal motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 1990 om skilda vallagsfrågor och frågor om

kyrkliga val. Några motioner rör frågor om utjämningsmandat i

valkretsindelade kommuner. Utskottet anser bl.a. att den frågan

bör tas upp i den genomgripande översyn av valförfarandet som

efter förslag från centrala valmyndigheten förbereds inom

justitiedepartementet.

I några motioner tas upp tidpunken för val av kyrkofullmäktige

samt frågor om val till kyrkomöte och stiftsfullmäktige.

Utskottet avvisar tanken på att de kyrkliga valen skall äga rum

samtidigt med de allmänna valen men anser att frågan om att

förlägga kyrkliga val till annan tidpunkt bör kunna övervägas i

det beredningsarbete som pågår inom civildepartementet och hos

svenska kyrkans centralstyrelse.

Reservation har avgetts beträffande nuvarande

budröstningsregler (m, fp, c, mp). Särskilt yttrande (m)

föreligger beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län.

Motionerna

1989/90:K206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en kyrkans valdag bör införas i enlighet med vad i motionen

anförts.

1989/90:K239 av Bruno Poromaa (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

gemensam valdag.

1989/90:K605 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om övergång till ett enhetligt

valsystem vid kommun- och landstingsvalen.

1989/90:K618 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tidpunkten för val till

kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte.

1989/90:K619 av Charlotte Branting och Sigge Godin (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att genomföra direkta val

till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige.

1989/90:K624 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

vari yrkas såvitt gäller rättvisare mandatfördelning att

riksdagen uttalar att det fortsatta reformarbetet på det

kommunala området skall ha den inriktning som anges i denna

motion.

1989/90:K628 av Owe Andréasson och Helge Hagberg (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kyrkofullmäktigevalet.

1989/90:K638 av Göran Åstrand m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en kyrkans valdag bör införas i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1989/90:K701 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

vari yrkas att riksdagen beslutar att 11 kap. 3 § vallagen skall

ha följande lydelse: Väljare som -- -- -- fyllt 18 år. Vårdare

är den som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger

väljaren vård av mera varaktigt slag. Sådan valsedelsförsändelse

-- -- -- på följande sätt. Väljare lägger -- -- -- känt för dem.

Vårdare skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till

väljaren. Vittne skall -- -- -- vara vittne.

1989/90:K702 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av

vallagen.

1989/90:K703 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att

förändra valkretsindelningen i Malmöhus län på så sätt att

Fyrstadskretsen upphör.

1989/90:K704 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar om sådan ändring i vallagen att ett system

med utjämningsmandat tillämpas vid kommunfullmäktigeval i

enlighet med vad som föreslagits i motionen.

1989/90:K705 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ändra 11 kap. 3 § vallagen

enligt vad som angivits i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning av vilka

effekter som införandet av utjämningsmandat och någon form av

småpartispärr vid kommunfullmäktigeval i valkretsindelade

kommuner för med sig.

1989/90:K706 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till lagstiftning som tillgodoser vad

som i motionen anförts om valhemligheten.

Utskottet

1. Valsystemet vid kommun-och landstingsval

Motionerna

I motionerna K605 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt

(båda s), K624 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) såvitt nu är i

fråga, K704 av Sten Andersson i Malmö (m) och K705 av Anders

Björck m.fl. (m) yrkande 2 förordas att valsystemet vid

kommunfullmäktigvalen ändras på så sätt att valkretsindelade

kommuners mandat fördelas på fasta mandat och utjämningsmandat.

Enligt motion K605 bör valsystemet göras enhetligt för val

till kommunfullmäktige och landsting. Det är enligt motionärerna

angeläget -- med hänsyn till den partistruktur som utvecklats i

många kommuner under 1980-talet -- att åter aktualisera en

synkronisering mellan valsystemen i landsting och kommuner. Med

nuvarande system ökar partisplittringen och med denna den

politiska handlingsförlamningen i många kommuner.

Enligt motion K624 kan mandatfördelningen i valkretsindelade

kommuner starkt avvika från vad som skulle ha gällt vid en

strikt proportionell fördelning. Valkretsindelningen fungerar

som en spärr mot mindre partier. Det finns enligt motionen

exempel på att spärren i kommunalval i realiteten varit

betydligt högre än vid riksdags-och landstingsval. En bättre

rättvisa kan lämpligen åstadkommas genom införande av

utjämningsmandat.

I motion K704 föreslås att riksdagen beslutar sådan ändring i

vallagen att ett system med utjämningsmandat tillämpas vid

kommunfullmäktigval på samma sätt som vid landstingsval.

Motionären anför också att det är en viss fördel att även i

kommunfullmäktigvalen ha en spärr mot småpartier som kommer upp

något eller några år. Vad som anförts i denna fråga bör enligt

motionären beaktas i det fortsatta reformarbetet på det

kommunala området.

I motion K705 erinras om att 1983 års

decentraliseringsberedning stannade för att föreslå att

nuvarande valsystem vid kommunfullmäktigvalen tillämpas tills

ytterligare erfarenheter vunnits. En minoritet (c, fp, vpk)

reserverade sig till förmån för ett system med utjämningsmandat

utan procentspärr. Motionärerna anser att det vore värdefullt

att få ytterligare belyst vilka effekter som ett införande av

utjämningsmandat och någon form av småpartispärr för med sig.

Det bör därför uppdras åt regeringen att utreda frågan.

Gällande regler m.m.

Enligt 2 kap. 9§ vallagen (1972:620) skall kommun indelas i

valkretsar, om det i kommunen finns fler än 24000

röstberättigade invånare eller om det för kommunen skall utses

minst 51 fullmäktige. Om antalet röstberättigade invånare

överstiger 6000 får kommun indelas i valkretsar. Annan kommun

får indelas i valkretsar om synnerliga skäl föreligger på grund

av kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande

förhållanden. Vidare gäller för valkretsindelningen bl.a. att

valkretsarna skall utformas på sådant sätt att varje krets kan

beräknas utse minst 15 ledamöter i fullmäktige. Det är

kommunfullmäktige som beslutar om valkretsindelning, vars beslut

dock skall fastställas av länsstyrelsen. Någon småpartispärr

finns inte. Viss spärreffekt följer dock av det system som

tillämpas vid fördelningen av mandaten (jämkningen i

uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor).

I 1983 års demokratiberedningsuppdrag ingick att pröva frågan

om förbättrad proportionalitet vid val av kommunfullmäktige i

valkretsindelade kommuner. Beredningen stannade för att föreslå

att nuvarande valsystem vid kommunfullmäktigvalen tillämpas

tills ytterligare erfarenheter vunnits. Ställningstagandet

redovisades i en skrivelse till civildepartementet den 30 juni

1985. Beredningen var inte enig. Tre ledamöter (c, fp, vpk)

reserverade sig till förmån för ett system med utjämningsmandat

utan procentspärr. I motiveringen anförde majoriteten att de

studier som gjorts visar att det nuvarande systemet fyller högt

ställda krav på proportionalitet. En övergång till valsystem med

fasta valkretsmandat och utjämningsmandat skulle endast medföra

vissa smärre förbättringar vad gäller proportionaliteten.

Beredningen ansåg inte tillräckliga skäl föreligga att frångå

den överenskommelse som träffades mellan de fyra största

riksdagspartierna år 1975. Beredningen ansåg inte heller att

antalet mandat per valkrets borde höjas, bl.a. med hänvisning

till att större valkretsar är en nackdel ur demokratisynpunkt.

Behandling i riksdagen

I proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och

landsting behandlades frågan om det kommunala valsystemet.

Civilministern anförde (s. 59) att han liksom

demokratiutredningen ansåg att det går att åstadkomma en

tillfredsställande proportionalitet med nuvarande kommunala

valsystem och att en eventuell förändring av detta system måste

bygga på ytterligare erfarenheter. Med hänvisning härtill

föreslogs inte några ändrade regler för beräkningen av mandat i

valkretsindelade kommuner eller någon höjning av minimiantalet

mandat i valkretsarna.

I motioner hade föreslagits ett införande av ett system med

utjämningsmandat. Utskottet (KU1987/88:23) avstyrkte

motionerna under hänvisning till tidigare ställningstaganden i

saken och tillstyrkte propositionen. I en reservation (fp, vpk)

hemställdes att regeringen skulle få i uppdrag att utarbeta

regler för övergång till ett system med utjämningsmandat i

valkretsindelade kommuner. I ett särskilt yttrande av de

moderata ledamöterna anfördes att frågan om utjämningsmandat och

småpartispärr borde ytterligaxre belysas i lämpligt sammanhang.

Riksdagen följde utskottet.

Därefter har frågan om utjämningsmandat behandlats i riksdagen

vid ett antal tillfällen med anledning av motioner, senast

hösten 1989 (1989/90:KU4). Riksdagen avslog då motionsyrkanden

om ändring av valsystemet under hänvisning till ovan redovisade

tidigare ställningstaganden.

Utskottet

Motionsförslag om ändring av det kommunala valsystemet genom

införande av utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner har

behandlats och avslagits vid ett flertal tillfällen under senare

år. I proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre togs frågan

också upp. Enligt civilministern uppnås tillfredsställande

proportionalitet med nuvarande valsystem, och en eventuell

ändring borde bygga på ytterligare erfarenheter varför frågan

inte ledde till några förslag. Utskottet vill erinra om att RSV

föreslagit att det tekniska och administrativa valförfarandet

blir föremål för en grundläggande översyn. Förslag har lagts

fram såväl i den sedvanliga utvärdering av de allmänna valen som

RSV regelmässigt gör som i en särskild promemoria. Frågor om det

kommunala valsystemet har dock ej aktualiserats i dessa

sammanhang.

Enligt vad utskottet erfarit bereds för närvarande RSVs

förslag inom justitiedepartementet. Den planerade översynen

kommer att preciseras närmare under början av nästa år.

Ställningstagande till hur arbetet skall bedrivas kommer att ske

längre fram. Översynsarbetet kommer att inledas med en teknisk

genomgång inom departementet. Därigenom skapas också underlag

för bedömning i ett senare skede av vilka ytterligare frågor som

kan behöva utredas.

Utskottet anser det mycket angeläget att en genomgripande

översyn av valförfarandet i enlighet med vad RSV föreslagit nu

kommer till stånd. Översynen bör enligt utskottet självfallet

kunna gälla andra valfrågor än de som RSV aktualiserat. Enligt

utskottet bör sålunda även de i motionerna upptagna frågorna om

utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner omfattas av

översynen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att en

översyn av berört slag normalt brukar föregås av överläggningar

mellan regeringen och partiernas företrädare i valfrågor. Enligt

utskottet bör den slutliga beredningen av aktuella valfrågor ske

under parlamentarisk medverkan. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna K605, K624 såvitt nu är i fråga, K704

och K705 yrkande 2 bör ges regeringen till känna.

2. Valkretsindelningen i Malmöhus län

Motionen

Enligt motion 1989/90:K703 av Bertil Persson (m) har

fyrstadskretsen spelat ut sin roll och bör avvecklas. Värdet av

fyrstadskretsen har länge varit omdiskuterad. Att isolera ut

fyra skånska städer -- Malmö, Helsingborg, Lund och Landskrona

-- som en särskild valkrets är enligt motionären inte rimligt.

Naturligare vore att Malmö blev en egen valkrets eller två

valkretsar. Regeringen bör därför tillsätta en utredning i

angivet syfte.

Gällande regler, m.m.

För val till riksdagen är riket indelat i 28 valkretsar. I de

flesta fall utgör länet en valkrets. Enligt 2 kap. 1§ vallagen

utgör Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lunds kommuner en

valkrets (fyrstadskretsen) och Malmöhus län i övrigt en

valkrets.

Tidigare behandling

Frågan om valkretsindelningen behandlades av personvals-och

valkretsutredningen (Ju1974:19) som 1977 föreslog ny indelning

i tre geografiskt sammanhängande valkretsar. Förslaget utreddes

vidare av en särskild utredare som förordade (DsJu1980:3) en

sådan lösning. Förslaget har inte fullföljts genom någon

proposition.

Folkstyrelsekommittén som även behandlade frågor rörande

valkretsindelningen, bl.a. fyrstadskretsen, lade emellertid inte

fram något förslag till ändring under hänvisning till att någon

allmän uppslutning från partiernas sida inte kunde skapas.

Justitieminister Laila Freivalds anförde vid ett frågesvar den

16 mars 1989 att hon inte avsåg ta något initiativ i frågan med

hänsyn till att förslaget nyligen prövats av

folkstyrelsekommittén.

Motsvarande motionsförslag har behandlats och avslagits vid

ett flertal tillfällen under senare år, senast hösten 1989

(1989/90:KU4). Utskottet avstyrkte den aktuella motionen med

hänsyn till att frågan nyligen varit föremål för parlamentarisk

prövning.

Utskottet

Motionsförslag om ändring av valkretsindelningen i Malmöhus

län har behandlats och avslagits av riksdagen vid ett flertal

tillfällen under senare år. Frågan behandlades även inom

folkstyrelsekommittén, som emellertid inte lade fram något

förslag till ändring under hänvisning till att någon allmän

uppslutning från partiernas sida inte kunde skapas.

Utskottet, som anser det viktigt att frågor om ändring av

valkretsorganisation sker med bred partipolitisk uppslutning,

får under hänvisning till tidigare ställningstaganden i saken

avstyrka motion K703.

3. Budröstning

Motionerna

I motion 1989/90:K701 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö

m.fl. (c) hemställs att reglerna om budröstning ändras så att

begreppet vårdare definieras i lagtexten och att den som

avlämnar valsedelsförsändelse (budet) i egenskap av vårdare

skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren.

Enligt motionen är möjligheten till budröstning av stort

värde. Brister i tillämpningen av budröstningen har emellertid

föranlett kritik i rätt många fall. Frågan har prövats av

valprövningsnämnden i ett antal ärenden. Nuvarande ordning är

enligt motionärerna inte invändningsfri; och otillbörlig

påverkan har uppdagats och i något fall har valet fått göras om.

En viktig anledning till att problem uppkommer och att missbruk

inte kan uteslutas är att det i gällande bestämmelser inte

närmare anges vem som skall anses som vårdare eller hur

vårdnadsförhållandet skall styrkas. Genom att institutets

omyndighetsförklaring inte längre finns kvar torde användningen

av vårdare som bud komma att öka. I motionen framläggs förslag

till lagändring i preciserande syfte.

I motion 1989/90:K705 yrkande 1 av Anders Björck m.fl. (m)

föreslås på motsvarande grunder som i motion K701 också att

regleringen i vallagen ändras så att begreppet vårdare

definieras samt att vårdaren skall ange i vilket

vårdnadsförhållande han står till väljaren.

Gällande regler, m.m.

Särskilda bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse

återfinns i 11 kap. vallagen. Enligt 3§ får väljare, som på

grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa

sig i vallokalen, lämna valsedel genom bud. Bud får den vara som

är väljarens barn, barnbarn, fader, moder, syskon eller vårdare

som fyllt 18 år. I nämnda paragraf finns också

detaljföreskrifter om valsedelsförsändelser. Då

valsedelsförsändelse mottas skall valförrättaren kontrollera att

gällande regler iakttagits -- 11 kap. 7§. Bud som ej är känt

av röstmottagaren är skyldig att legitimera sig -- 8§. Väljare

som är gift får lämna valsedel genom sin make -- 1§.

Tidigare behandling m.m.

Motionsyrkanden avseende budröstning har tidigare behandlats

av riksdagen, senast hösten 1989 (1989/90:KU4). Då avslogs en

motion under hänvisning till tidigare bedömning, varvid

utskottet framhöll vikten av att budröstningsförfarandet och

partiernas roll hålls klart isär och att det var av särskild

betydelse att de som medverkar i röstningsförfarandet på

vårdinstitutioner följer gällande regler. Det kunde enligt

utskottet förutsättas att de politiska partierna kommer att

verka för att de aktiva i det lokala valarbetet blir orienterade

om gällande föreskrifter. I en reservation (m, c, fp) yrkades

bifall till motionens lagförslag. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

Frågan om reglerna för budröstning genom vårdare har

behandlats vid ett flertal tillfällen med anledning av motioner,

senast hösten 1989 (1989/90:KU4). Utskottet avstyrkte då

motionsförslag under hänvisning till att frågan kommer under

övervägande inom justitiedepartementet med anledning av

riksskatteverkets skrivelse med utvärdering av 1988 års val.

RSV har i sin särskilda promemoria i år hos

justitiedepartementet aktualiserat vissa frågor av valteknisk

natur rörande budröstning. Utskottet får under hänvisning till

tidigare ställningstagande avstyrka motionerna K701 och K705

yrkande 1.

4. Vallängds offentlighet

Motionen

I motion 1989/90:K706 av Rolf Kenneryd (c) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

vallagen att röstlängd efter förrättat val ej längre skall vara

öppen för insyn. Röstlängderna bör enligt motionären arkiveras

på länsstyrelserna under viss tid och därefter förstöras. Enligt

motionen är rösthemligheten en viktig hörnsten i en demokrati.

Också rätten att avstå från att rösta bör väljarna ha utan

omgivningens vetskap och påverkan. Nuvarande regler möjliggör

för valorganisationer och enskilda att studera längden och göra

anteckningar om innehållet. Härigenom avslöjas inte den

politiska hemvisten men möjligheten är enligt motionen stor att

i vissa lägen spåra ändrade sympatier, partibyte etc., och

risken för påtryckningar inför nästa val är påfallande. Med

hänsyn till väljarnas integritet bör vallängderna efter valen

inte vara offentliga.

Gällande regler, m.m.

Bestämmelser om röstlängd finns i 4 kap. vallagen. Allmän

röstlängd upprättas årligen för varje valdistrikt av lokala

skattemyndigheten, senast den 20 juni. I allmän röstlängd tas

upp svensk medborgare som den 1 juni är kyrkobokförd i

valdistriktet och som har fyllt eller före den 1 september det

år röstlängden upprättas fyller sjutton år. Utlänningar tas upp

i längden om de varit kyrkobokförda i riket den 1 november de

tre åren närmast före valåret (kommunal rösträtt). För den som

ej fyllt aderton år den 1 september det år röstlängden upprättas

antecknas den dag då han blir röstberättigad.

Allmän röstlängd skall vara framlagd för granskning hos lokala

skattemyndigheten viss tid efter upprättandet. Fastställd

röstlängd gäller från den 1 september till 31 augusti följande

år. Särskild röstlängd upprättas enligt föreskrifter i vallagen

för svenskar bosatta i utlandet. Vid valförrättning antecknar

valförrättaren i samband med att valkuverten tas emot och läggs

i valurnorna i röstlängden att väljaren röstat. Efter preliminär

rösträkning hos valnämnden översänds protokoll till

länsstyrelsen. Röstlängden skall behållas av valnämnden.

Behandling i riksdagen m.m.

Frågan om sekretesskydd för röstlängd har behandlats av

riksdagen vid ett flertal tillfällen, senast år 1977,

(KU1976/77:43) med anledning av motioner med samma syfte som

den nu föreliggande.

Vid behandlingen 1964 (KU1964:10) avstyrkte utskottet då

aktuell motion och anförde bl.a. följande.

Att röstlängd är offentlig handling är ej ett uttryck allenast

för den allmänna offentlighetsgrundsatsen utan även för

vallagstiftningens speciella hänsyn. Denna bygger sålunda på

grundprincipen, att valförrättning skall vara offentlig, med

möjlighet till full insyn från allmänheten men med väl

garanterat skydd för valhemligheten i dess förut angivna

betydelse. Sålunda sker både röstavgivningen, den preliminära

rösträkningen och den slutliga sammanräkningen inför öppna

dörrar. Ett led i detta system är, att även röstlängd, som

ligger till grund för valet, skall vara offentlig handling.

Avsikten med dessa bestämmelser är att skapa starka garantier

för förrättade vals äkthet och mot obehöriga förfaranden.

Enligt utskottets mening är det icke möjligt att på något sätt

inskränka den offentlighet vid valförrättning, som tillhör

vallagstiftningens grundprinciper. Såvitt möjligt måste

fullständiga garantier upprätthållas mot obehöriga förfaranden.

Av största vikt är även, att allmänheten hyser fullt förtroende

för valförrättningens korrekthet. Det framstår därför som

otänkbart, att avprickning av röstande sker i en handling, som

är undantagen offentligheten. Sådan avprickning sker både under

röstavgivningen och, med avseende å poströster, vid

sammanräkningen. Att röstlängden även måste vara offentlig vid

den preliminära rösträkningen är tydligt, då kontrollmöjligheter

eljest skulle saknas.

Under hänvisning till det ovan redovisade ställningstagandet

avslogs liknande motionsyrkanden 1969 och 1975.

Frågan behandlades även av 1978 års vallagskommitté (SOU

1980:45) som, efter redovisning av konstitutionsutskottets

ställningstaganden och förarbetena till den nya sekretesslagen,

ansåg att det inte borde komma i fråga att införa sekretess för

uppgifter i de allmänna och särskilda röstlängderna.

Utskottet

Riksdagen har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat

och avslagit motioner om sekretesskydd för röstlängd. De skäl

som i motion K706 anförs för ett sekretesskydd måste vägas mot

kravet på offentlighet vid valförrättning och möjligheter till

kontroll.

Vissa frågor om röstlängder kommer enligt RSVs förslag att tas

upp i den valtekniska översyn som nu bereds, men detta tar sikte

på rutiner för framställning och granskning. Utskottet får under

hänvisning till tidigare ställningstaganden i frågan avstyrka

motion K706.

5. Partibegreppet i vallagen, m.m.

Motionen

I motion 1989/90:K702 av Bengt Silfverstrand och Gunnar

Nilsson (båda s) erinras dels om den valtekniska definition av

partibegreppet som gjorts i 3 kap. 7§ regeringsformen: "Med

parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som

uppträder i val under särskild partibeteckning", dels om

bestämmelsen i 6 kap. 9§ vallagen om tillhandahållande av s.k.

partimarkerade valsedlar. Enligt motionärerna har utvidgningen

av den senare regeln till att gälla parti som vid något av de

två senaste valen erhållit 1% av rösterna i hela landet i

förening med en ökande tendens hos olika partier och

väljargrupper att uppträda på skilda sätt i de tre valen lett

till att det i vissa fall från valmyndigheternas sida har

tillhandahållits partimarkerade valsedlar som varit oönskade av

partiet i fråga. Detta förhållande är enligt motionen djupt

otillfredsställande och bör leda till en översyn av vallagens

regler i god tid före nästa allmänna val.

Motionärerna erinrar om att det efter 1988 års val i flera

fall förekom att mandat blev obesatta eller att mandat besatts

med stöd av enstaka handskrivna kandidatnamn. Motionärerna

ifrågasätter mot denna bakgrund om något parti i

regeringsformens mening framträtt. Enligt motionen borde

platserna under sådana förhållanden gå vidare till övriga

partier. Enligt tidigare ordning med helt slutna valkretsar vid

riksdagsval fanns enligt motionen en regel som innebar att plats

som inte kunde besättas på grund av kandidatbrist skulle

tillfalla det av övriga partier som enligt jämförelsetalen stod

närmast till att ta mandatet i fråga. En liknande regel bör

enligt motionen återinföras i vallagen. Motionärerna erinrar om

att den översyn av vallagen som RSV föreslagit främst motiverats

av problemet med obesatta mandat medan frågor om missbruk av

partimarkerade valsedlar inte tagits upp av RSV. Översynen bör

lämpligen omfatta även den senare frågan.

Riksskatteverket

Riksskatteverket har i sin utvärdering av erfarenheter från

1988 års val tagit upp frågan om obesatta mandat. RSV anför

följande:

Efter 1988 års val uppmärksammade bl.a. massmedia att

miljöpartiet de gröna fått mandat i många kommuner där partiet

egentligen inte ställt upp i valet. Eftersom det i dessa

kommuner inte fanns några tryckta valsedlar använde väljarna de

partimarkerade valsedlar som tillhandahölls av RSV.

Röster på parti som inte ställer upp i val är ingen ny

företeelse, i varje fall inte i kyrkofullmäktigval. I

septembervalen har det dock inte tidigare förekommit i sådan

omfattning att partiet kunde delta i mandatfördelningen.

RSV har från länsstyrelserna inhämtat uppgifter om de fall vid

1988 års kommunfullmäktigval där mandat blivit obesatt eller där

mandat besatts med stöd av enstaka handskrivna kandidatnamn.

I två kommuner har mandat för miljöpartiet blivit obesatt på

grund av att kandidatnamn helt saknats på valsedlarna. I nio

kommuner har någon suppleant inte kunnat utses för miljöpartiet.

Även vänsterpartiet kommunisterna saknar helt suppleanter i en

kommun.

Enligt 14 kap. 15d§ vallagen skall överskjutande mandat

vara obesatt under den tid för vilken valet gäller om ett parti

erhållit flera mandat än vad som motsvarar antalet namn på

partiets valsedlar. För kommunfullmäktige utses suppleanter

enligt 14kap. 19§ vallagen. Härvid gäller i princip samma

regler i de fall suppleanter inte kan utses. Dessutom tillämpas

ett s.k. listtroget system, vilket innebär att suppleanter

endast kan utses med hjälp av de valsedlar som upptar ledamotens

namn.

Omfattningen av obesatta mandat och otillräckligt antal

suppleanter efter 1988 års val utgör enligt RSVs bedömning motiv

för en särskild översyn av ifrågavarande bestämmelser. Ett

alternativ till gällande bestämmelser är att platsen övergår

till det parti som står närmast på tur att tilldelas mandat. Vad

gäller suppleanter är dock en sådan lösning mindre lämplig. I

detta sammanhang kan dessutom folkstyrelsekommitténs förslag i

betänkandet Folkstyrelsens villkor (SOU 1987:6) om obligatorisk

förhandsanmälan tas upp till förnyad prövning. Vid

kommunfullmäktigvalen ger dock inte kommitténs förslag

motsvarande effekter eftersom anmälan för riksdags- eller

landstingsval enligt förslaget även skulle gälla för val till

kommunfullmäktige. För att få motsvarande effekt som vid

kyrkofullmäktigval krävs en vidareutveckling av kommitténs

förslag med förhandsanmälan för varje enskilt val.

Tidigare behandling, m.m.

En motion av i stort likartat syfte och av samma motionärer

behandlades av riksdagen hösten 1989. Utskottet (1989/90:KU12)

erinrade då om att frågan om tillhandahållande av valsedlar

nyligen behandlats av riksdagen med anledning av motionsyrkande

om att centrala valmyndigheten skulle beakta

partiorganisationernas önskemål om utläggning av valsedlar.

Utskottet anförde då (1989/90:15) bl.a. att tillhandahållandet

av valsedlar gäller alla tre valen och att det kan uppkomma

situaitoner då man inte vet vilken partiorganisation som skall

avgöra frågan. Motionsyrkandet avstyrktes under hänvisning till

att riksskatteverkets rapport var under beredning inom

regeringskansliet.

Utskottet

Under föregående riksmöte behandlades och avslogs en motion om

översyn av vallagens regler rörande partibegreppet under

hänvisning till att frågan om obesatta mandat och

tillhandahållandet av valsedlar skulle tas upp till beredning i

regeringskansliet med anledning av RSVs utvärdering av

erfarenheter av 1988 års val. Utskottet får under hänvisning

till att frågor om valsedelsutläggning m.m. ingår bland de

frågor som enligt RSVs förslag bör bli föremål för en lagteknisk

översyn avstyrka motion K702.

6. Kyrkliga val, m.m.

Motionerna

Enligt motionerna 1989/90:K206 yrkande 6, av Carl Bildt m.fl.

(m), 1989/90:K618 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg

(bådafp) och 1989/90:K638 yrkande 3 av Göran Åstrand m.fl. (m)

bör de kyrkliga valen förläggas till året innan det år allmänna

val hålls.

Alla kyrkliga val bör enligt motion K206 samlas till en ny

kyrkans valdag. Denna bör förläggas till oktober månad året före

kommunfullmäktigvalen. Mandatperioden för kyrkofullmäktige bör

vara lika lång som kommunfullmäktiges. Förändringen skulle kunna

innebära ökad uppmärksamhet från väljare, partiorganisationer

och massmedier.

I motion K618 erinras om att folkstyrelsekommittén

(SOU1987:6) föreslagit att kyrkofullmäktigvalen skulle

förrättas i oktober året före kommunfullmäktigval, men att

regeringen inte fullföljde förslaget i proposition under

hänvisning till att kommittén inte varit enhällig i frågan.

Därefter har kyrkomötet 1988 (KL1988:9) uttalat sig för att

kyrkofullmäktigvalen hålls på hösten året före de allmänna valen

och hos regeringen begärt att folkstyrelsekommitténs förslag

aktualiseras. Motionärerna anser att riksdagen bör ansluta sig

till kyrkomötets uppfattning i frågan. Enligt motionen bör val

till stiftsfullmäktige och kyrkomöte ske samtidigt med

kyrkofullmäktigvalen.

Enligt motion K638 är det av ett stort värde att kyrkovalen

får en självständigare och friare ställning. Motionärerna

förordar att de förläggs till året innan det år allmänna val

hålls.

I motionerna K239 och K628 föreslås att valen till

kyrkofullmäktige bör ske samtidigt med de allmänna valen. I båda

motionerna erinras om det mycket låga valdeltagandet vid

kyrkofullmäktigvalen. Mest rationellt och väsentligt billigare

skulle en sammanhållen valdag vara. Enligt motion K628 bör de

kyrkliga valen ske i anslutning till de kommunala valen om det i

en framtid blir aktuellt med skilda valdagar.

Frågan om direkta val till kyrkomötet och stiftsfullmäktige

tas upp i motion K619. Motionärerna erinrar om att 1979 års

kyrkomöteskommitté i sitt betänkande SOU1982:14 om ett

reformerat kyrkomöte uttalat sig för att förutsättningarna för

direkta val till kyrkomötet borde utredas, vilket också skett

genom folkstyrelsekommittén, som emellertid förordat ett

bibehållande av nuvarande system ytterligare någon tid innan

slutlig ställning tas i direktvalsfrågan. Enligt motionen bör,

med hänvisning till att 1989 års kyrkomöte i framställning till

regeringen (KL1989:28) funnit skäl att begära att frågan om

direkta val till kyrkomötet och stiftsfullmäktige ånyo

aktualiseras, riksdagen begära hos regeringen att frågorna blir

föremål för en utredning.

Folkstyrelsekommittén

Folkstyrelsekommittén hade enligt sina direktiv (dir. 1984:23)

att utreda frågor om kyrkofullmäktigvalen och att undersöka

möjligheterna att införa direkta val till kyrkomötet. Frågorna

skulle ses i ett större sammanhang och behandlas i samband med

de övergripande valfrågorna. Kommittén anförde i sina

överväganden bl.a.

Kyrkofullmäktigval

Vi skall enligt våra direktiv pröva på vilket sätt

valdeltagandet i kyrkofullmäktigvalen kan främjas. Vår strävan

har varit att inte med våra förslag förändra relationen

stat--kyrka. Det står enligt vår mening alldeles klart att

gällande ordning inte främjar ett högt valdeltagande. Väljarna,

partierna och myndigheterna präglas vid denna tidpunkt av en

betydande valtrötthet. Starka skäl, politiska, valtekniska och

administrativa, talar alltså för att kyrkofullmäktigvalen

förläggs till annan tidpunkt.

Enligt vår mening finns tre alternativ till förläggning.

Kyrkofullmäktigvalen kan förläggas

samma dag som kommunfullmäktigvalen

året efter kommunfullmäktigvalen

året före kommunfullmäktigvalen.

Det finns enligt vår mening skäl som talar för att lägga

samman kyrkofullmäktigvalen med kommunfullmäktigvalen. Svenska

kyrkan är en folkkyrka. De kyrkopolitiska frågorna berör många

människor. Församlingarna har kommunstatus och beskattningsrätt.

Det är därför av stor vikt att så många som möjligt utövar sin

rösträtt. En förläggning av kyrkofullmäktigvalen tillsammans med

kommunalvalen skulle sannolikt innebära en dramatisk ökning av

valdeltagandet. Det är dock inte troligt att en sådan ökning

skulle vara ett uttryck för ett ökat intresse för de

kyrkokommunala frågorna. Den kyrkopolitiska valrörelsen skulle

sannolikt inte heller uppmärksammas särskilt mycket mer än vad

som sker i dag. Vi kan alltså inte förorda att

kyrkofullmäktigvalen förrättas samma dag som

kommunfullmäktigvalen.

Om kyrkofullmäktigvalet förläggs året efter

kommunfullmäktigvalet skulle en jämnare arbetsbelastning hos

valmyndigheterna uppnås. Detta är dock enligt vår mening inte

tillräckliga skäl för att välja en sådan förläggning av

valdagen.

Det förefaller mest ändamålsenligt att förlägga

kyrkofullmäktigvalen året före de övriga allmänna valen.

Sannolikt skulle de kyrkokommunala frågorna då få avsevärt

större uppmärksamhet och större intresse hos partierna och

väljarna. Möjligheterna för de politiska partierna att på allvar

engagera sig i kyrkofullmäktigvalen är sannolikt störst om valen

läggs vid denna tidpunkt. Valdeltagandet skulle därigenom

sannolikt också öka. Vi vill alltså mot denna bakgrund föreslå

att kyrkofullmäktigvalen förrättas tredje söndagen i oktober

året före kommunfullmäktigvalen. Man skall dock inte göra sig

överdrivna föreställningar om ökat intresse för de

kyrkokommunala frågorna och ökat valdeltagande. Frågorna har

måhända inte alltid en sådan karaktär att de kan bära upp en

valrörelse i vanlig mening.

Kyrkomötetsval

Allmänna demokratiska skäl talar för att ett system med

direkta val skall väljas. Direktval aktualiserar dock ett antal

principiella problem.

I det svenska politiska livet är partierna ett bärande

element. Inför valen formulerar partierna de alternativ som

föreläggs väljarna. Partierna nominerar kandidater till de

beslutande församlingarna. Det är knappast möjligt att ta

ställning till frågan om direktval till kyrkomötet utan att

samtidigt överväga vilken ställning och betydelse man vill

tillmäta partierna.

Ett direktvalssystem kräver att väljarna föreläggs distinkta

alternativ. Detta uppmuntrar ett direkt engagemang av partier.

Inom svenska kyrkan verkar icke blott etablerade politiska

partier utan även andra icke rikspolitiskt förankrade partier

och grupperingar. Direkta val skulle med all säkerhet förstärka

tendensen mot rikspolitisering av kyrkomötesvalen och därmed på

ett avgörande sätt påverka betingelserna för andra grupperingar

inom kyrkan.

Man måste också överväga om det finns politiska

förutsättningar för en valrörelse i egentlig mening. Om väljarna

skall kunna ta ställning krävs det att de kyrkopolitiska

frågorna förs ut och levandegörs på ett sätt som engagerar

väljarna.

Vid riksdagsvalet tillämpas ett riksproportionellt system med

fasta valkretsmandat och utjämningsmandat som ger partierna

representation i förhållande till deras styrka i hela riket. Ett

sådant valsystem leder ofrånkomligen till ett rikstäckande

partisystem, som kanske inte är önskvärt inom kyrkopolitiken.

Ett valsystem där mandaten fördelas i slutna valkretsar

aktualiserar andra problem som rör proportionaliteten. I sådana

fall är det av central betydelse för proportionaliteten hur

många mandat som fördelas i valkretsen. Ju fler mandat som

fördelas desto mindre är risken för avvikelser från

proportionaliteten. I kommunfullmäktigvalen utformas valkretsar

så att de kan beräknas omfatta minst 15mandat för att kravet

på rimlig proportionalitet skall kunna uppfyllas. Ju färre

mandat en valkrets omfattar desto större är risken att stora

partier blir överrepresenterade. Av valkretsarna i

kyrkomötesvalet år 1985 omfattar 7 av de 16 valkretsarna mindre

än 15 mandat. Vid kyrkomötesvalen deltar ett stort antal

grupperingar vid sidan av stora etablerade partier. Risken för

överrepresentation för de stora partierna skulle vara

överhängande med ett valsystem där mandaten fördelas i slutna

valkretsar.

Ett representativt valresultat förutsätter också ett högt

valdeltagande. Det valdeltagande som kan förväntas vid direkta

val till kyrkomötet kommer med stor sannolikhet att vara mycket

lägre än vid övriga allmänna val. Detta gäller sannolikt också

om kyrkomötesvalet skulle förrättas på en särskild kyrkans

valdag tillsammans med kyrkofullmäktigvalet. Lågt valdeltagande

urholkar självklart det demokratiska värdet av direkta val.

Direkta val till kyrkomötet skulle innebära stora kostnader

för kyrkan, partierna och staten.

Kommittén stannade för att förorda att nu gällande indirekta

valsystem borde tillämpas ytterligare någon tid innan slutlig

ställning tas. I sina slutsatser anförde kommittén bl.a.

följande.

Det indirekta valförfarande som gäller i dag har i sina

huvuddrag tillämpats vid två val. Detta är enligt vår mening

allför kort tid för att man skall kunna dra några bestämda

slutsatser om valsystemets värde från demokratiska och

valtekniska utgångspunkter. Kyrkomötesreformen i stort kommer

också att bli föremål för utvärdering från andra utgångspunkter

än valtekniska. Utfallet av denna utvärdering har stor betydelse

för hur valsystemet skall utformas eftersom den tar upp frågor

om kyrkomötets storlek, mandatens fördelning på stiften och

biskoparnas ställning.

Proposition 1987/88:22 om vissa grundlagsfrågor

I propositionen lades fram vissa förslag på grundval av

folkstyrelsekommitténs betänkande (SOU 1987:6). I propositionen

föreslogs inte någon ändring av tidpunkten för

kyrkofullmäktigvalen under hänvisning till bristande politisk

enighet i den grundläggande frågan om riksdagens mandatperiod

och den gemensamma valdagen. I propositionen delades också

folkstyrelsekommitténs bedömning beträffande valen till

kyrkomötet att nu gällande indirekta valsystem borde tillämpas

ytterligare någon tid innan ställning tas i direktvalsfrågan.

Proposition 1987/88:31

I regeringens proposition 1987/88:31 om ny organisation på

lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan m.m. föreslogs

indirekta val av stiftsfullmäktige.

Stiftssamfällighetens beslutande organ är stiftsfullmäktige

som skall bestå av minst 51 ledamöter och suppleanter.

Församlingarna utser, alltefter antalet röstberättigade

kyrkomedlemmar i församlingen, elektorer för val av

stiftsfullmäktige. Varje kontrakt utgör i princip en valkrets.

Mandatperioden för stiftsfullmäktige är tre år räknat från den

1januari året efter kyrkofullmäktigeval i hela riket.

Kyrkomötet

Kyrkolagsutskottet (KL 1988:9) anförde med anledning av motion

om tidpunkten för kyrkofullmäktigvalen, m.m. följande:

Utskottet delar självfallet den numera inom kyrkan tämligen

allmänt omfattade meningen att deltagandet i

kyrkofullmäktigvalen måste stimuleras, och att valdagens

placering nära efter och helt i skuggan av övriga allmänna val

är ett allvarligt hinder för en sådan vitalisering. Det skulle

vara särskilt olyckligt, om förhållandet är det att ett starkt

kyrkligt önskemål om en ändrad tidpunkt för kyrkofullmäktigvalen

inte kan villfaras enbart av den anledningen att det inte går

att nå en politisk uppgörelse omkring frågorna om

mandatperiodens längd och gemensam valdag för de borgerliga

valen till riksdag, kommuner och landsting.

Utskottet tillstyrker de i motion 1988:29 föreslagna

åtgärderna. Om folkstyrelsekommitténs intentioner kan

förverkligas, bör man i enlighet med motionens önskemål

undersöka om valdagen inte lika gärna kan placeras några veckor

tidigare under valåret. Svårigheterna att från tredje söndagen i

oktober till årets slut tidsmässigt hinna med erforderliga

sammanräkningar, nya nomineringar och stadgade ytterligare val

till såväl beslutande som förvaltande organ får inte

underskattas.

Kyrkomötet beslöt i enlighet med kyrkolagsutskottets förslag

att hos regeringen aktualisera folkstyrelsekommitténs förslag om

ändrad tidpunkt för val av kyrkofullmäktige.

Kyrkolagsutskottet (KL1989:28) anförde med anledning av

motionsyrkanden om direkta kyrkliga val följande:

Som framgår av den redovisade bakgrunden har de kyrkliga

valfrågorna aktualiserats av kyrkomötet vid flera tillfällen

under en följd av år. I skilda sammanhang har framhållits att

direkta val från demokratisk synpunkt är att föredra framför

indirekta. Frågan om valsystemet sammanhänger nära med andra

frågor, bl.a. rörande kyrkomötets sammansättning och

arbetsformer. Det finns skäl att förmoda att direkta val skulle

stimulera till ökat valdeltagande och engagemang i kyrkans

verksamhet. Utskottet finner det beklagligt att inte de kyrkliga

valfrågorna under så lång tid som varit fallet kunnat föras

närmare en lösning, oaktat de framställningar som gjorts.

Utskottet anser sålunda i likhet med motionärerna att frågan om

direkta val ånyo bör aktualiseras av kyrkomötet genom en

framställning till regeringen.

Kyrkomötet beslöt att hos regeringen hemställa om åtgärder för

genomförande av direkta val till kyrkomötet och

stiftsfullmäktige.

Utskottet

Frågor om de kyrkliga valen har behandlats av

folkstyrelsekommittén, dock utan att några förslag till ändring

av nuvarande ordning lades fram för riksdagen. Enligt utskottets

mening bör inte övervägas att förlägga de kyrkliga valen till

samma dag som de allmänna valen. Däremot anser utskottet bl.a.

mot bakgrund av de överväganden som för närvarande sker inom

civildepartementet och hos svenska kyrkans centralstyrelse att

frågor om ändrad tidpunkt för de kyrkliga valen bör tas upp till

prövning. Vad gäller direkta val till kyrkomöte och

stiftsfullmäktige bör ytterligare erfarenheter av nuvarande

system avvaktas innan ställning tas till förändringar. Yrkandena

i motionerna K206 yrkande 6, K618, K619, K239, K628 och K638

yrkande 3 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande valsystemet vid kommun- och landstingsval

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:K605,

1989/90:K624 såvitt nu är i fråga, 1989/90:K704 och 1989/90:K705

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om översyn av vallagen,

2. beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län

att riksdagen avslår motion 1989/90:K703,

3. beträffande budröstning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K701 och 1989/90:K705

yrkande 1,

res. (m, c, fp, mp)

4. beträffande vallängds offentlighet

att riksdagen avslår motion 1989/90:K706,

5. beträffande partibegreppet i vallagen, m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:K702,

6. beträffande kyrkliga val, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K206 yrkande 6,

1989/90:K239, 1989/90:K618, 1989/90:K619, 1989/90:K628 och

1989/90:K638 yrkande 3.

Stockholm den 23 oktober 1990

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Catarina Rönnung (s), Kurt

Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),

Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Torgny

Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp),

Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp), Ulla

Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s) och Stig Bertilsson (m).

Reservation

Budröstning (mom. 3)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m),

Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt, (fp), Bengt Kindbom

(c), Hans Leghammar (mp) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "RSV har" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill starkt understryka vikten av att så många som

möjligt kan avge sina röster i de allmänna valen. Olika former

av budröstning är härvidlag ett viktigt komplement till den

personliga röstavgivningen.

Samtidigt är det av största vikt att skapa garantier för att

riskerna för otillbörlig påverkan vid budröstning undanröjs.

Vidare är det av stor betydelse att reglerna är så utformade,

att röstmottagarna på så säkra och likformiga grunder som

möjligt kan avgöra om den som tjänstgör som bud skall accepteras

eller ej. Det är olyckligt med olikartad praxis mellan olika

röstmottagare. Tvister om valförrättarnas beslut kan dessutom

leda till överklaganden och i vissa fall omval.

Erfarenheten visar att problem särskilt uppkommit vad gäller

budröstning genom vårdare. Rena missbruk har förekommit, i några

fall beivrade vid domstol. Det har också i övrigt rått stor

osäkerhet om vad som skall avses med ett vårdnadsförhållande.

Genom den reform som leder till att institutets

omyndigförklaring upphört kommer i fortsättningen många av de

personer som i dag är omyndigförklarade att ha rösträtt. Detta

leder till en ökning av budröstning genom vårdare, varför det nu

är särskilt motiverat att införa vissa klargörande bestämmelser

i vallagen. Dessa ökar rättssäkerheten för den enskilde och

underlättar för valförrättaren att avgöra om en

valsedelsförsändelse skall godtas eller avvisas.

Utskottet anser därför i likhet med vad som anförts av

motionärerna att det föreligger behov av att komplettera

föreskrifterna i 11 kap. 3 § vallagen på det sätt som föreslås i

motion 1989/90:K701 och 1989/90:K705 yrkande 1.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande budröstning

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:K701 och

1989/90:K705 yrkande 1 beslutar att 11 kap. 3 § vallagen

(1972:620) skall ha i bilaga som reservanternas förslag

betecknade lydelse.

Särskilt yttrande

Valkretsindelningen i Malmöhus län

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m)

anför:

Vi anser att man vid den översyn av vallagen som under

parlamentarisk medverkan nu skall komma till stånd självklart är

oförhindrad att också ta upp andra frågor än de som

aktualiserats av RSV, vilket också utskottet särskilt betonat. I

det sammanhanget är frågan om valkretsindelningen av Malmöhus

län i högsta grad aktuell. Erforderlig bred partipolitisk

uppslutning kring en önskad förändring i denna fråga har

tidigare tyvärr inte kunnat uppnås. Utskottet har i det läget

ansett att något särskilt uppdrag från riksdagens sida inte nu

bör ges. Vi utgår dock från att frågan ånyo bör kunna prövas i

den kommande genomgripande översynen.

Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Bilaga

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vallagen skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag till

lydelse

11 kap.

3 §

Väljare, som på grund av Väljare, som på grund av

sjukdom, rörelsehinder sjukdom, rörelsehinder

eller hög ålder ej kan eller hög ålder ej kan

inställa sig i vallokalen inställa sig i vallokalen

för det valdistrikt där för det valdistrikt där

han är upptagen i han är upptagen i

röstlängd eller, om han röstlängd eller, om han

vistas utomlands, hos vistas utomlands, hos

närmaste utlandsmyndighet närmaste utlandsmyndighet

där röstning äger där röstning äger

rum, får lämna valsedel rum, får lämna valsedel

genom bud. Bud får den vara genom bud. Bud får den vara

som är väljarens barn, som är väljarens barn,

barnbarn, fader, moder eller barnbarn, fader, moder eller

syskon eller hans vårdare syskon eller hans vårdare

och som fyllt 18 år. och som fyllt 18 år.

Sådan Vårdare är den som

valsedelsförsändelse yrkesmässigt eller på

anordnas på följande ett därmed likartat sätt

sätt. ger väljaren vård av mer

varaktigt slag. Sådan

valsedelsförsändelse

anordnas på följande

sätt.

Väljaren lägger för Väljaren lägger för

varje val själv in sin varje val själv in sin

valsedel i ett innerkuvert. I valsedel i ett innerkuvert. I

närvaro av budet och ett närvaro av budet och ett

vittne lägger han sedan in vittne lägger han sedan in

iordningställda innerkuvert iordningställda innerkuvert

i ett ytterkuvert för i ett ytterkuvert för

valsedelsförsändelse och valsedelsförsändelse och

tillsluter detta. Därefter tillsluter detta. Därefter

tecknar väljaren på tecknar väljaren på

ytterkuvertet försäkran ytterkuvertet försäkran

på heder och samvete att på heder och samvete att

han förfarit på detta han förfarit på detta

sätt samt att han av sätt samt att han av

anledning som anges i anledning som anges i

första stycket ej kan första stycket ej kan

inställa sig för inställa sig för

röstning i vallokalen röstning i vallokalen

för valdistriktet eller hos för valdistriktet eller hos

utlandsmyndigheten. Budet och utlandsmyndigheten. Budet och

vittnet intygar skriftligen vittnet intygar skriftligen

att väljaren egenhändigt att väljaren egenhändigt

undertecknat försäkran undertecknat försäkran

samt att något samt att något

förhållande som strider förhållande som strider

mot innehållet ej är mot innehållet ej är

känt för dem. Vittne känt för dem. Vårdare

skall ha fyllt 18 år. skall ange i vilket

Väljarens make eller barn vårdnadsförhållande

eller makens barn får ej han står till väljaren.

vara vittne. Vittne skall ha fyllt 18

år. Väljarens make eller

barn eller makens barn får

ej vara vittne.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1991.