Bet. 1990/91:KU40

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:KU40

Kollektivanslutning och organisationsanslutning

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

KU40

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande fyra motioner (sju

yrkanden) från den allmänna motionstiden 1991 om åtgärder mot

kollektivanslutning och mot organisationsanslutning. Ett av

yrkandena, som innefattar krav på grundlagsändring, har

behandlats med stöd av särbestämmelsen i 8 kap. 15§ första

stycket tredje meningen regeringsformen.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Fyra

reservationer föreligger, två gemensamt av moderata

samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet samt

två av miljöpartiet de gröna. Vidare har vänsterpartiet avgett

ett särskilt yttrande.

Motioner

1990/91:K221 av Gullan Lindblad och Per Stenmarck (båda m)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att anslutning av enskild medlem

till en politisk organisation får ske endast genom egen ansökan,

2. att riksdagen beslutar att en fristående juridisk

organisation inte må kunna anslutas till ett politiskt parti.

1990/91:K227 av Olof Johansson m.fl. (c, m och fp) vari yrkas

1. att riksdagen som vilande antar en ny grundlagsparagraf, RF

2 kap. 3 §, av följande lydelse:

Enskild person får antas som medlem i politisk sammanslutning

endast om han genom egen ansökan givit till känna att han önskar

inträda i sammanslutningen. Antas någon som medlem utan sådan

ansökan, saknar det rättsverkan.

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att anslutning av

organisation till politiskt parti inte bör förekomma.

1990/91:K233 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag så att

kollektivanslutning till politiska partier helt förbjuds,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

fristående organisation inte får anslutas till politiskt parti.

1990/91:K234 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Jan Hyttring

(båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att fristående organisation inte må anslutas till

politiskt parti.

Utskottet

Tidigare behandling

Åren 1973, 1974 och 1976 biföll riksdagen reservationer (c och

fp) till konstitutionsutskottets betänkanden, varigenom

riksdagen uttalade att kollektivanslutning inte borde förekomma

men att frågan inte i första hand borde lösas genom lagstiftning

utan genom åtgärder från partiernas sida.

Våren 1977 avstyrkte utskottet på nytt en motion (m) om

lagstiftningsåtgärder mot kollektivanslutning;

utskottsmajoriteten anslöt sig till nämnda riksdagsuttalande.

Samtidigt framhöll utskottet att den debatt som förekommit,

bl.a. inom det socialdemokratiska partiet och den fackliga

rörelsen, gjorde att utskottet hyste starka förhoppningar att

frågan kunde komma att lösas inom en nära framtid. Utöver en

reservation (s) förekom ett särskilt yttrande (m). Riksdagen

biföll utskottets hemställan.

Även efter 1977 har konstitutionsutskottet behandlat motioner

i kollektivanslutningsfrågan. För en närmare redogörelse kan

hänvisas till betänkandena 1988/89:KU5, 1989/90:KU7 och

1990/91:KU6. Sammanfattningsvis har utskottsmajoriteten avstyrkt

motioner om förbud mot kollektivanslutning, fram t.o.m.

riksmötet 1984/85 med hänvisning till att det måste ankomma på

de fackliga organisationerna att fatta beslut i sina egna

angelägenheter. Åren 1978--1981 biföll emellertid riksdagen

uttalanden av samma innebörd som 1977, under det att riksdagen

1982--1983 och 1985--1990 ställde sig bakom utskottsmajoritetens

yttrande.

Här skall också erinras om att lagrådet på utskottets begäran

1985 granskade och lämnade utan erinran ett förslag till vanlig

lag om formerna för anslutning till politiskt parti som i övrigt

svarar mot vad som nu föreslås i motion K227 yrkande 1 (c, m och

fp). Motsvarande gemensamma borgerliga motion och andra liknande

yrkanden har avslagits de senaste fem åren, 1986 med hänvisning

till ett förslag om att avskaffa kollektivanslutningen till det

socialdemokratiska partiet samt 1987, 1988, 1989 och 1990 under

åberopande av ett partikongressbeslut om en stadgeändring så att

medlemskap i partiet senast vid ingången av 1991 endast kan

grundas på enskild anslutning; dessutom har anförts att

lagstiftning mot kollektivanslutning skulle kunna få negativa

följder inom det föreningsrättsliga området. De borgerliga

partierna har, 1988 och 1989 tillsammans med och 1990 jämte

miljöpartiet, reserverat sig till förmån för en lag mot

kollektivanslutning. Därvid har bl.a. framhållits att

kollektivanslutning kan fortgå till 1991 samt att nya

anslutningsformer som starkt påminner om kollektivanslutningen

gör att lagstiftning framstår som den enda säkra framkomliga

vägen.

En ny anslutningsform, organisationsanslutning, har tagits upp

i motioner vid de tre senaste riksmötena. Därmed avses att en

facklig organisation -- inte var och en av dess medlemmar --

ansluts till ett politiskt parti. Yrkanden om åtgärder mot sådan

organisationsanslutning har av utskottsmajoriteten

tillbakavisats av samma skäl som när det gäller förslag om

förbud mot kollektivanslutning; även i denna del har de

borgerliga partierna och miljöpartiet reserverat sig, men

riksdagen följde utskottsmajoriteten.

Motionerna

I fyra motioner yrkas åtgärder mot kollektivanslutning resp.

organisationsanslutning till politiskt parti.

Motion K227, som har väckts av Olof Johansson (c), Carl Bildt

(m) och Bengt Westerberg (fp), innehåller ett förslag

(yrkande1) till ny grundlagsparagraf -- 2 kap. 3§

regeringsformen -- av innebörd att enskild person får antas som

medlem i politisk sammanslutning endast efter egen ansökan.

Vidare föreslås en föreskrift om att det skall sakna rättsverkan

att anta en medlem utan sådan ansökan.

Motionärerna framhåller att kollektivanslutningen visserligen

har upphört, men att det fortfarande är viktigt att riksdagen

lagstiftar enligt förslaget. Det finns inte någon garanti för

att kollektivanslutningen inte skulle kunna återupptas. Vidare

är principen om den enskildes rätt att bestämma om partival och

partitillhörighet av sådan vikt att den bör infogas bland de

medborgerliga fri- och rättigheterna.

I motion K221 yrkande 1 av Gullan Lindblad och Per Stenmarck

(båda m) begärs att riksdagen beslutar att enskild får anslutas

till en politisk organisation endast genom egen ansökan, dvs.

förbjuder kollektivanslutning. Ett motsvarande lagförslag från

regeringen är yrkande 1 i motion K233 av Hans Leghammar m.fl.

(mp).

De sist nämnda motionerna gäller också

organisationsanslutning. Den bör riksdagen förbjuda (K221

yrkande 2) resp. göra ett tillkännagivande om (K233 yrkande 2).

Även i motion K234 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Jan

Hyttring (båda c) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna

att fristående organisation inte får anslutas till ett politiskt

parti.

Det är enligt motionärerna oroväckande om

kollektivanslutningen ersätts av organisationsanslutning. Det är

lika kränkande för den enskilde att en facklig organisation --

klubb, sektion eller avdelning -- ansluts till en arbetarekommun

som att kollektivt ansluta medlemmarna.

I den inledningsvis redovisade motion K227 sägs att

organisationsanslutning kan betecknas som ett sätt att på

omvägar bibehålla en viss form av kollektivanslutning. Därför

begärs att riksdagen uttalar sig för att anslutning av

organisation till ett politiskt parti inte bör förekomma

(yrkande 2).

Utskottets handläggning och bedömning

Motion K227 yrkande 1 har justerats att avse en ny 2 kap.

3a§ regeringsformen som skall träda i kraft den 1 januari

1992. Utskottet har -- med tillämpning av 8kap. 15§ första

stycket tredje meningen regeringsformen -- vid ärendets

beredning enhälligt beslutat att redan nu ta upp det under den

allmänna motionstiden 1991 väckta motionsyrkandet till

handläggning.

Kollektivanslutningsfrågan har tagits upp i riksdagen i

omgångar sedan 1934 (se t.ex. KU 1972:34, s.1). Den har också

prövats i grundlagssammanhang (KU 1973:26, s.61f. och

KU1975/76:56, s.29f.).

I regeringsformens andra kapitel finns bestämmelser om de

grundläggande fri- och rättigheterna. Det är huvudsakligen

stadganden om den enskildes förhållande till det allmänna, inte

enskilda emellan. Den i en av motionerna nämnda 2 kap. 3§

regeringsformen gäller skydd mot politisk åsiktsregistrering och

mot integritetskränkningar genom ADB-registrering. På den senare

punkten sägs att det skall finnas en datalagstiftning till skydd

för den personliga integriteten, men att den närmare

omfattningen av skyddet får regleras i vanlig lag. Det kan här

också erinras om att rättighetsreglerna inte innehåller

bestämmelser om vilka rättsverkningar som är knutna till

överträdelser av grundlagsbuden (jfr prop. 1975/76:209,

s.85f.).

Regeringsformen ger inte något skydd mot kollektivanslutning

till politiskt parti; ett sådant skydd har ansetts stå i strid

med föreningsfrihetens principer (Holmberg/Stjernquist,

Grundlagarna s.84). Därefter har lagrådet funnit att en

civilrättslig reglering av formerna för anslutning till

politiskt parti inte möter något hinder från grundlagssynpunkt

(KU 1984/85:30, s.25 ff.). I samma betänkande avstyrktes för

övrigt åter ett motionsyrkande om ett i regeringsformens fri-

och rättighetskatalog intaget, där osanktionerat förbud mot

kollektivanslutning; riksdagen följde utskottet.

Utskottet konstaterar att kollektivanslutning till det

socialdemokratiska partiet till följd av beslutet vid 1987 års

partikongress har upphört. Det finns därför inte något bärande

motiv att stifta lag i ämnet. Vad särskilt angår ett förbud i

regeringsformen tog såväl grundlagberedningens som fri- och

rättighetsutredningens majoritet avstånd från detta. Samma

mening kom till uttryck i regeringsförslagen och vid

riksdagsbehandlingen. Utskottet vidhåller även i denna del sin

tidigare ståndpunkt och avstyrker motionsyrkandena om åtgärder

mot kollektivanslutning.

Vad härefter angår organisationsanslutning noterar utskottet

att yrkandena i motionerna avser ett förbud eller andra åtgärder

som skulle träffa organisation, fristående organisation eller

fristående juridisk organisation. Därmed torde avses fackliga

sammanslutningar som tillvaratar även annat än medlemmars

politiska intressegemenskap. Åtgärder av den art som föreslås

skulle dock med den gängse uppbyggnaden av de politiska

partierna kunna medföra organisationsrättsliga konsekvenser

vilka inte kan överblickas fullt ut. Härtill kommer att det

inger principiella betänkligheter att reglera politiska partiers

inre arbete. Vidare bör det ankomma på de fackliga

organisationerna att fatta beslut i egna angelägenheter.

Utskottet håller därför fast vid sin tidigare bedömning att även

avstyrka yrkanden om åtgärder som syftar till ett förbud mot

organisationsanslutning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kollektivanslutning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K221 yrkande 1,

1990/91:K227 yrkande 1 och 1990/91:K233 yrkande 1,

res. 1 (m, fp, c)

res. 2 (mp)

2. beträffande organisationsanslutning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K221 yrkande 2,

1990/91:K227 yrkande 2, 1990/91:K233 yrkande 2 och

1990/91:K234.

res. 3 (m, fp, c)

res. 4 (mp)

Stockholm den 19 april 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m)*,

Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Bertil Fiskesjö

(c), Sture Thun (s)*, Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita

Modin (s)*, Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m)*, Ylva

Annerstedt (fp)*, Bo Hammar (v)*, Hans Leghammar (mp), Ulla

Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och Hugo Andersson (c)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Kollektivanslutning (mom. 1)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m),

Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Ingela Mårtensson

(fp) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar

med "I regeringsformens" och slutar med "mot

kollektivanslutning" bort ha följande lydelse:

Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är varje medborgare gentemot

det allmänna skyddad mot tvång att ge till känna sin åskådning i

politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende.

Samma kapitels 3 § gäller skydd mot politisk åsiktsregistrering

och integritetskränkningar genom ADB-registrering. I andra

bestämmelser i regeringsformen och i vallagen skyddas

valhemligheten såväl mot det allmänna som mot enskilda. Detta är

uttryck för grundläggande och självklara värderingar i en

politisk demokrati. Den enskilde skall själv och utan att behöva

uppge det för andra kunna bestämma vilket politiskt parti han

vill stödja i de allmänna valen. Lika självklart borde det i en

demokrati vara att den enskilde själv genom en frivillig

handling skall avgöra om han -- eller hon -- vill ansluta sig

till ett politiskt parti samt avgöra vilket parti det skall

gälla. Grundsatsen om individens politiska integritet och

suveränitet har emellertid länge brutits av Sveriges

socialdemokratiska arbetareparti genom kollektivanslutning.

Regeringsformen ger, lika litet som vanlig lag, något skydd

mot kollektivanslutning till politiskt parti; sådana

motionsyrkanden har avvisats av riksdagen. Genom den

socialdemokratiska partikongressens beslut 1987 har visserligen

kollektivanslutningen upphört med verkan från ingången av detta

år. De principiella invändningar som anförts talar emellertid i

sig för en grundlagsreglering, en ny 2 kap. 3a§

regeringsformen, mot denna anslutningsform, särskilt som det

inte finns några garantier för att den inte skulle kunna

återupptas.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande kollektivanslutning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K221

yrkande1 och 1990/91:K233 yrkande 1 samt med bifall till

motion 1990/91:K227 yrkande 1 som vilande antar det i bilaga

A intagna förslaget till lag om ändring i regeringsformen,

2. Kollektivanslutning (mom. 1)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar

med "I regeringsformens" och slutar med "mot

kollektivanslutning" bort ha följande lydelse:

Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är varje medborgare gentemot

det allmänna skyddad mot tvång att ge till känna sin åskådning i

politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. I

andra bestämmelser i regeringsformen och i vallagen skyddas

valhemligheten såväl mot det allmänna som mot enskilda. Detta är

uttryck för grundläggande och självklara värderingar i en

politisk demokrati. Den enskilde skall själv och utan att behöva

uppge det för andra kunna bestämma vilket politiskt parti han

vill stödja i de allmänna valen. Lika självklart borde det i en

demokrati vara att den enskilde själv genom en frivillig

handling skall avgöra om han -- eller hon -- vill ansluta sig

till ett politiskt parti samt avgöra vilket parti det skall

gälla.

Det finns inte något förbud mot kollektivanslutning till

politiskt parti; sådana motionsyrkanden har avvisats av

riksdagen. Genom den socialdemokratiska partikongressens beslut

1987 har visserligen kollektivanslutningen formellt upphört med

verkan från ingången av detta år. De principiella invändningar

som anförts talar för en lagreglering mot denna anslutningsform,

särskilt som det inte finns några garantier för att

kollektivanslutning inte skulle kunna fortsätta i olika former.

Regeringen bör därför lägga fram ett sådant lagförslag.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande kollektivanslutning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K221

yrkande1 och 1990/91:K227 yrkande 1 samt med bifall till

motion 1990/91:K233 yrkande 1 ger regeringen till känna vad

utskottet har anfört.

3. Organisationsanslutning (mom. 2)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m),

Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Ingela Mårtensson

(fp) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "Vad härefter" och på s. 5 slutar med "mot

organisationsanslutning" bort ha följande lydelse:

Kollektivanslutningen har ersatts av en annan, för den

enskilde lika kränkande anslutningsform,

organisationsanslutningen. Inte heller denna omväg att behålla

en viss form av kollektivanslutning bör förekomma.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande organisationsanslutning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K221

yrkande2, 1990/91:K233 yrkande 2 och 1990/91:K234 samt med

bifall till motion 1990/91:K227 yrkande 2 uttalar sig för att

anslutning av organisation till politiskt parti inte bör

förekomma.

4. Organisationsanslutning (mom. 2)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "Vad härefter" och på s. 5 slutar med "mot

organisationsanslutning" bort ha följande lydelse:

Kollektivanslutningen kan ersättas av en annan, för den

enskilde lika kränkande anslutningsform,

organisationsanslutningen. Också denna omväg att behålla en viss

form av kollektivanslutning bör upphöra.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande organisationsanslutning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K221

yrkande2, 1990/91:K227 yrkande 2 och 1990/91:K234 samt med

bifall till motion 1990/91:K233 yrkande 2 ger regeringen till

känna att fristående organisation inte får anslutas till

politiskt parti.

Särskilt yttrande

Kollektivanslutning och organisationsanslutning

Bo Hammar (v) anför:

Inom arbetarrörelsen har det alltid förelegat enighet om

vikten av samverkan mellan denna rörelses fackliga och politiska

grenar. Kollektivanslutningen har dock ständigt stått under

debatt inom arbetarrörelsen.

Det är därför tillfredsställande att en stark opinion har lett

till det beslut 1987 som innebär att kollektivanslutningen

numera har avskaffats. Beslutet står i överensstämmelse med

riksdagens upprepade uttalanden om att frågan inte i första hand

bör lösas genom lagstiftning, utan genom åtgärder från

partiernas egen sida.

Den nya ordningen -- att en facklig organisation ansluts till

det socialdemokratiska partiet -- kan starkt ifrågasättas.

Organisationsanslutningen kan komma att skada sammanhållningen

inom fackföreningsrörelsen. Enligt vänsterpartiets mening bör

också denna fråga lösas genom åtgärder inom arbetarrörelsen och

inte genom lagstiftning; den skulle kunna leda till ingrepp i

det fria föreningslivet.

Reservanternas lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Bilaga A

Härigenom föreskrivs att det i regeringsformen1 skall

införas en ny paragraf, 2 kap. 3a§, av följande lydelse.

2 kap.

3 a § Enskild person får antas som medlem i politisk

sammanslutning endast om han genom egen ansökan givit till känna

att han önskar inträda i sammanslutningen. Antas någon som

medlem utan sådan ansökan, saknar det rättsverkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Regeringsformen omtryckt 1988:1444