Bet. 1990/91:KU42

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:KU42

Riksdagens arbetsformer

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

KU42

Sammanfattning

I betänkandet behandlas vissa motioner från allmänna

motionstiden 1991 rörande riksdagens arbetsformer. Samtliga

motioner avstyrks. Utskottet aviserar en utvärdering av

försöksverksamheten med förändrad budgetbehandling i riksdagen

men föreslår att sista tidpunkten för avgivande av andra

anslagspropositioner än kompletteringspropositionen även under

1991/92 års riksmöte skall vara den 25 februari. Vidare föreslås

en förlängning av den ordning som gällt under innevarande

riksmöte för frågestundens förläggning samt vissa smärre

förändringar i reglerna för kammarens arbete. Till betänkandet

har fogats tre reservationer.

Motionerna

1990/91:K216 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att varje riksdagens utskott skall

bestå av 15 ledamöter,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvärdering av stiftade lagar.

1990/91:K228 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen

anförts om hur utvärdering och kontroll skall ske.

1990/91:K301 av Birgitta Hambraeus och Karin Israelsson (c)

vari yrkas att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att

publicera riksdagsbesluten enligt vad som föreslagits i

motionen.

1990/91:K303 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen

godkänner den i motionen föreslagna förändringen av 8 kap. 1 §

första stycket riksdagsordningen.

1990/91:K311 av Hugo Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen av talmanskonferensen begär en översyn av

arbetsformerna i riksdagen för kontroll av hur beslut verkställs

enligt vad som anförts i motionen.

1990/91:K316 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas

1. att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att övervaka

att riksdagens arbete strikt följer regeringsform,

riksdagsordning och andra lagar som reglerar riksdagens

verksamhet,

1990/91:K318 av Ylva Johansson (v) vari yrkas att riksdagen

beslutar begära att talmannen på prov låter anordna en

utmaningsdebatt av den typ som beskrivits i motionen.

1990/91:K320 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om

deltagande i utrikesnämnden.

1990/91:K321 av Anders Björck och Hans Leghammar (m, mp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om

sanningsförsäkran för den som lämnar upplysningar till

riksdagsutskott skyndsamt utreds i syfte att framlägga

lagförslag om sådan försäkran.

Utskottet

1. Utvärdering m.m.

Motionerna

Enligt motion 1990/91:K311 yrkande 1 av Hugo Andersson (c) bör

sådana förändringar vidtas i riksdagens arbetsformer att en

bättre kontroll möjliggörs från riksdagsledamöternas sida av hur

beslut tolkas och verkställs. Krav på att utskottens verksamhet

i högre utsträckning skall syfta till utvärdering av

verkställigheten av fattade beslut framförs också i motionerna

1990/91:K216 yrkande 19 av Carl Bildt m.fl. (m) samt

1990/91:K228 yrkande 4 av Inger Schörling m.fl. (mp).

Utskottets bedömning

Talmanskonferensen beslöt våren 1990 på förslag av såväl

finansutskottet som konstitutionsutskottet att tillsätta en

utredning om riksdagens arbetsformer och organisation. En

central uppgift för utredningen är att, mot bakgrund av den

betydelse som frågan om uppföljning och utvärdering av den

statliga verksamheten fått under senare år, göra en översyn av

den organisation som riksdagen har för dessa uppgifter. I detta

arbete ingår att undersöka frågan om hur en ökad samordning av

utskottens och riksdagens revisorers verksamhet skall kunna

åstadkommas. Syftet med motionerna K311 yrkande 1, K216 yrkande

19 samt K228 yrkande 4 är därmed tillgodosett.

2. Riksdagens laglydnad

Motionen

I motion 1990/91:K316 yrkande 1 av Lars Ahlmark (m) ges tre

exempel på vad motionären anser vara bristande respekt för

riksdagsordningens bestämmelser. Det första exemplet gäller

bestämmelsen i 1 kap. 4 § riksdagsordningen om tidpunkten för

riksmötets avslutande. Riksdagen har enligt motionären tagit för

vana att år efter år förlänga riksmötet till att pågå efter den

angivna tidpunkten 31 maj. Detta trots bestämmelsen att så får

ske endast om särskilda skäl föreligger. Enligt motionären har

riksdagsordningen på denna punkt kommit att sättas ur spel.

Det andra exemplet avser det förfarande med förenklad

motionsbehandling i vissa fall som tillämpats av bl.a.

jordbruksutskottet. I motionen ifrågasätts om detta förfarande

är förenligt med bestämmelserna i 4 kap. 3§ regeringsformen om

ärendenas beredning.

Slutligen erinras i motionen om att det under tiden

oktober--november 1990 fanns en lag som klart angav på vilken

nivå riksdagsledamöternas arvode skulle ligga, men att denna lag

inte tillämpades. Enligt motionären kan orsaken möjligen ha

varit att den kommande lagstiftningens retroaktiva verkan eljest

skulle ha framträtt i mer öppen dager.

I motionen sägs att det samlade intrycket av den redovisade

utvecklingen är att riksdagen nu måste välja om den i enlighet

med regeringsformen skall arbeta under lagarna eller om

förändrad praxis skall uppkomma ad hoc utan föregående beredning

och lagstiftning.

Utskottets bedömning

Utskottet vill först framhålla att den självklara

utgångspunkten är att riksdagens verksamhet i alla delar skall

följa bestämmelserna i riksdagsordningen och i annan

lagstiftning. I de fall arbetsbelastningen i riksdagen eller

ändrade förhållanden i övrigt leder till svårigheter härvidlag

bör initiativ tas till en översyn av såväl lagstiftningen som

arbetsordning i riksdagen.

Den av talmanskonferensen tillsatta utredningen kommer enligt

vad utskottet inhämtat utöver frågan om riksdagens utvärderande

verksamhet att behandla en rad frågor som rör riksdagsarbetets

organisation. Ett av de centrala områdena för utredningens

verksamhet rör årsrytmen i riksdagsarbetet. Den i motionen

berörda frågan om tidpunkten för riksdagsarbetets avslutande

kommer att behandlas i detta sammanhang. Utredningen kan också

förväntas behandla formerna för riksdagsärendenas beredning.

Utskottet kommer för sin del att i ett senare betänkande

behandla den i motionen berörda frågan om förfarandet med

förenklad motionsbehandling uppfyller regeringsformens krav på

beredning av ärenden.

När det gäller frågan om riksdagsledamöternas arvoden kan

utskottet konstatera att lagrådet fann (1990/91:KU10) att även

om en viss oklarhet vidlät stadgandet i 3§ första stycket i

lagen (1988:589) om ledamöternas arvoden torde utformningen dock

få till följd att det konstitutiva elementet vid bestämmande av

ledamotsarvodets storlek var förvaltningskontorets beslut om

arvodets beräkning. När denna beräkning skall företas sägs inte

uttryckligen. Lagrådet konstaterade att någon sådan beräkning

för tiden 1 oktober 1990 -- den 30 september 1991 inte hade

gjorts och drog slutsatsen att den föreslagna undantagsregeln

inte kunde sägas ha karaktären av retroaktiv lagstiftning, trots

att den avsåg förmåner för viss tid som redan förflutit.

Det är enligt utskottets mening en central och självklar

uppgift för talmanskonferensen att övervaka att riksdagens

arbete följer regeringsform, riksdagsordning och andra lagar som

reglerar riksdagens verksamhet. Något behov av ett särskilt

uppdrag från riksdagen av det slag som föreslås i motion K316

yrkande 1 föreligger enligt utskottets mening därför inte.

3. Val till vissa organ

Motionerna

I motion 1990/91:K216 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m)

erinras om den utökning av antalet ledamöter i utskotten från 15

till 17 som en majoritet i riksdagen beslöt om efter valet 1988.

Enligt motionärernas uppfattning var denna förändring ägnad

att öppna vägen för framtida snabba förändringar av

riksdagsordningen beroende på hur kommande val skulle komma att

utfalla. Övertygande skäl talar enligt motionen för att

riksdagen bör besluta återgå till tidigare gällande ordning med

15 ledamöter i varje utskott.

I motion 1990/91:K320 av Hans Leghammar (mp) föreslås en

utredning som syftar till att skapa förutsättningar för att

företrädare för samtliga i riksdagen representerade partier får

minst en ledamot i utrikesnämnden.

Utskottets bedömning

Riksdagen beslöt våren 1990 på förslag av utskottet

(1989/90:KU36) om en ändring av tilläggsbestämmelsen 4.3.1 till

riksdagsordningen. Förändringen innebär att antalet ledamöter i

utskotten fastställs av riksdagen på förslag av valberedningen.

Utskottet anförde i sammanhanget att huvudregeln alltjämt bör

vara att varje riksdagsutskott har 15 ledamöter. Med tanke på de

skiftande partimässiga förhållandena i riksdagen var det dock

önskvärt med en viss flexibilitet i ledamotsantalet utöver det

minimiantal av 15 som fastslås i riksdagsordningens

huvudbestämmelse. För att utskotten skulle kunna arbeta i

smidiga och effektiva former kunde det dock endast bli aktuellt

med en utökning med några enstaka platser. Undantagsvis kunde

man enligt utskottet tänka sig att ledamottalet var olika i

olika utskott.

Enligt motion K216 yrkande 3 föreligger en risk att riksdagen

i syfte att bereda alla riksdagspartier utskottsrepresentation

beslutar om ett så stort antal ledamöter i varje utskott att det

menligt påverkar effektiviteten i utskottsarbetet. Mot bakgrund

av vad utskottet tidigare anför är denna risk enligt utskottet

liten. Motionen avstyrks.

Utskottet behandlade våren 1990 också en motion rörande

utrikesnämndens sammansättning. Utskottet (1989/90:KU36) fann då

att utrikesnämnden, med hänsyn till sina uppgifter, borde vara

begränsad till sin storlek och ha proportionell sammansättning.

Förslaget i motionen förutsatte att man gav avkall på endera

eller båda dessa principer. Utskottet gör samma bedömning nu och

avstyrker motion K320.

4. Sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning

Motionen

Enligt motion 1990/91:K321 av Anders Björck (m) och Hans

Leghammar (mp) är det otillfredsställande att det är möjligt att

vid utfrågning inför ett riksdagsutskott lämna felaktiga eller

vilseledande uppgifter liksom att förtiga viktig information,

utan att detta går att åtgärda juridiskt. Motionärerna

hemställer om en utredning i syfte att skyndsamt införa en

ordning med sanningsförsäkran inför ett riksdagsutskott. I

samband härmed bör övervägas om olika regler bör gälla för olika

kategorier av utfrågade. Att statsråd, statssekreterare och

politiskt sakkunniga bör avlägga sanningsförsäkran är enligt

motionen självklart.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat motioner

om sanningsförsäkran vid utskottsutfrågningar. Senast skedde det

våren 1990 (1989/90:KU36). Utskottet framhöll bl.a. att en regel

om någon form av edgång eller sanningsförsäkran vid

utskottsutfrågning för att få effekt måste vara kopplad till

bestämmelser om plikt att delta i sådan utfrågning och att lämna

upplysningar. Utfrågningarna skulle då få en helt annan karaktär

än att vara ett led i utskottets inhämtande av sakupplysningar.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Motionen avstyrks.

5. Tidpunkten för val av talman

Motionen

I motion 1990/91:K303 av Daniel Tarschys (fp) påpekas att

talmännen och vice talmännen numera spelar en avgörande roll för

regeringsbildningen. Enligt motionären är det därför olyckligt

att nyval av talmän sker precis vid den tid efter ett val då

regeringsbildning i många fall måste ske. I vissa lägen skulle

oenighet om talmansposterna kunna fördröja och komplicera

bildandet av en ny regering. I motionen föreslås därför en

förändring av bestämmelsen i 8 kap. 1§ riksdagsordningen om

val av talmän. Innebörden av förslaget är att om statsministern

vid tidpunkten för första sammanträdet med kammaren efter ett

val anhållit om entledigande, skall talmansvalen anstå till dess

att regeringsskifte ägt rum.

Utskottets bedömning

Som även påpekas i motionen föreligger den komplikationen med

den föreslagna ordningen att riksdagens arbete under någon tid

skulle kunna komma att ledas av talmän som inte längre var

ledamöter av riksdagen. Utskottet finner detta betänkligt från

konstitutionell synpunkt. Därtill kommer att den nuvarande

ordningen enligt utskottets mening fungerat väl vid de

tillfällen då val av talmän i tiden sammanfallit med

regeringsbildning. Motionen avstyrks.

6. Nya debattformer i riksdagen

Motionen

De allmänpolitiska debatternas utformning behandlas i motion

1990/91:K318 av Ylva Johansson (v). Enligt motionären blir det

tyvärr sällan de enskilda ledamöternas "hjärtefrågor" som får

utrymme i dessa debatter, som i alltför liten utsträckning

skiljer sig från övriga debatter i kammaren. I motionen föreslås

att riksdagen på prov använder ett eller två av de tillfällen

som är avsatta för allmänpolitiska debatter till

utmaningsdebatter. I dessa skulle partierna få utmana varandra i

vilka debattämnen de ville. Detta skulle ge en möjlighet också

för regeringspartiets riksdagsledamöter att ställa ett

oppositionsparti till svars för dess politik eller för de olika

oppositionspartierna att ställa frågor till varandra. Partierna

skulle i förväg få lämna in sina utmaningar till lämplig

instans, t.ex. talmannen, som sedan i samråd med samtliga

partier skulle göra nödvändiga prioriteringar och fastställa

dagordningen.

Utskottets bedömning

Talmannen kan enligt bestämmelserna i 2 kap. 10§ tredje

stycket riksdagsordningen efter samråd med de av partigrupperna

utsedda ledamöterna i talmanskonferensen besluta att debatt utan

samband med annan handläggning får äga rum vid sammanträde med

kammaren. De allmänpolitiska debatterna, de utrikespolitiska

debatterna och finansdebatterna är exempel på sådana särskilt

anordnade debatter.

Konstitutionsutskottet (KU 1984/85:36) tillstyrkte 1985 ett

förslag från folkstyrelsekommittén om en försöksverksamhet med

nya arbetsformer i riksdagen som sedermera har permanentats. I

denna ingick bl.a. anordnande av fler debatter i aktuella

frågor. Utskottet påpekade att bestämmelserna i 2 kap. 10§

riksdagsordningen möjliggjorde sådana debatter.

Ett annat led i försöksverksamheten som kommit att bli ett

reguljärt inslag i riksdagsarbetet är att regeringen på

torsdageftermiddagarna skall kunna redovisa viktigare

regeringsbeslut vid en informationsstund som kan följas av

frågor från riksdagsledamöterna. Utskottet påpekade 1985 att det

enligt 3 kap. 6 § riksdagsordningen fanns möjlighet för

regeringen att lämna ett muntligt eller skriftligt meddelande

till riksdagen. Om meddelandet var muntligt kunde det enligt

utskottet utgöra utgångspunkten för en debatt.

Såväl debatter i aktuella ämnen som de föreslagna

informationsstunderna kunde således enligt utskottet anordnas

utan ändring i riksdagsordningen. Enligt utskottets mening fanns

det dock behov av närmare riktlinjer rörande bl.a. formerna för

informationsstunden. Det borde ankomma på utskottets arbetsgrupp

att överväga detta. Arbetsgruppen borde härvid samråda med

företrädare för talmanskonferensen och regeringen.

Under innevarande mandatperiod har på talmannens initiativ

bedrivits ytterligare försök med förändrade arbetsformer i

riksdagen. Försöksverksamheten har bl.a. innefattat ändrad

debattordning i de allmänpolitiska debatterna och övriga

särskilt anordnade debatter. Talmannen beslöt vidare vid starten

av innevarande riksmöte, efter samråd med partiernas företrädare

i talmanskonferensen, att med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 10

§ riksdagsordningen vid några tillfällen under våren anordna

försök med en ny form av "frågestund" i riksdagen. Vid dessa

tillfällen skulle statsministern och några statsråd oförberedda

svara på korta frågor från riksdagsledamöterna.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att arbetet med att

finna nya former för riksdagsdebatterna fortsätter. Förslag av

det slag som framförs i motion K318 får övervägas i ett sådant

sammanhang.

Utskottet vill dock betona att om nya typer av debatter är

avsedda att bli reguljära inslag i riksdagsarbetet bör formerna

för dem närmare regleras i riksdagsordningen. Detta gäller även

den speciella form av debatt som de nya "frågestunderna" utgör.

Utskottet vill i sammanhanget påpeka att dessa utgör en form för

särskilt anordnade debatter och inte har något samband med det

spörsmålsinstitut, dvs. interpellationer och enkla frågor, som

regleras i 12 kap. 5§ regeringsformen samt i 6 kap.

riksdagsordningen.

7. Publicering av riksdagsbeslut

Motionen

Riksdagsbesluten bör enligt motion 1990/91:K301 av Birgitta

Hambraeus och Karin Israelsson (båda c) publiceras med

sammanhållen text omedelbart efter det att beslut fattats. När

riksdagen fattat ett beslut bör ett häfte eller en bok utges i

vilken det underliggande utskottsbetänkandets text ändras så att

det klart framgår vad riksdagen beslutat. När riksdagsbeslutet

avviker från propositionen bör detta klart framgå och

avvikelserna listas i ett register med sidhänvisning. Enligt

motionen är det av stort demokratiskt intresse var de olika

partierna står. Texten bör därför avslutas med uppgifter om

vilka reservationer som lämnats mot besluten och vilka särskilda

yttranden som fogats därtill.

Utskottets bedömning

Enligt vad utskottet inhämtat pågår ett utvecklingsarbete inom

förvaltningskontoret i syfte att med datorteknikens hjälp göra

riksdagsbesluten mera lättillgängliga. Motionens förslag bör

övervägas i detta sammanhang. Någon riksdagens åtgärd därutöver

är enligt utskottets mening ej erforderlig.

8. Riksdagens budgetprocess

Pågående försöksverksamhet

Riksdagen beslöt våren 1988 (KU 1987/88:43) att inleda försök

med en förändrad budgetprocess i riksdagen under innevarande

mandatperiod. Målsättningen för försöket skulle vara att

budgetförslaget (utom kompletteringspropositionen) behandlas

före den 1 maj. För att uppnå detta mål var det önskvärt att

budgetpropositionen var mera fullständig än vad som varit fallet

tidigare. Anslagspropositionerna skulle under försöksperioden

lämnas senast den 25 februari i stället för den 10 mars. Med

början under senare delen av mars skulle sedan ske en samlad

behandling av varje utskottsområde av budgetförslaget.

Kompletteringspropositionen och andra ekonomiska åtgärdspaket

skulle under försöksperioden behandlas i finansutskottet efter

hörande av berörda utskott.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid flera tillfällen redovisat erfarenheter från

den hittillsvarande försöksverksamheten. Senast skedde det våren

1990 (1989/90:KU36). Utskottet aviserade då att inför den

slutliga utvärderingen av försöket som avsågs göras under 1991

skulle synpunkter på erfarenheterna komma att inhämtas från

samtliga utskott.

Utvärderingen bör omfatta erfarenheterna från hela

mandatperioden, alltså även från det nu pågående budgetarbetet.

Utskottet har därför för avsikt att utföra den under hösten 1991

och därvid som tidigare angivits inhämta synpunkter från

samtliga riksdagens utskott.

På en punkt vill dock utskottet mot bakgrund av de gjorda

erfarenheterna redan nu föreslå att den ordning som gällt under

försöksperioden skall gälla även under nästa riksdagsår. Det

gäller frågan om tidpunkten för anslagspropositionernas

avgivande. För 1991/92 års riksmöte bör gälla att sådan

proposition får avlämnas senast den 25 februari.

9. Interpellationer och frågor

Pågående försöksverksamhet

Riksdagen beslöt våren 1989 (1988/89:KU37) att under 1989/90

års riksmöte pröva en ordning för frågestunderna som innebär att

dessa äger rum på tisdagar med början kl. 14.30. Sista tidpunkt

för inlämnande av fråga till denna frågestund fastställdes till

kl. 10.00 fredagen i föregående vecka. Utskottet föreslog våren

1990 (1989/90:KU36) att samma ordning skulle prövas under

innevarande riksmöte.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att den ordning som gäller för närvarande

prövas även under 1991/92 års riksmöte. Utskottet har dock

uppmärksammats på att bestämmelsen rörande tidpunkten för

frågornas avgivande kan behöva ges en mera villkorlig

utformning. Under tiden kort före riksmötets avslutande liksom

under sista veckan före juluppehållet kan arbetsförhållandena i

kammaren vara så ansträngda att tid för frågestund helt saknas.

Talmannen bör då ha möjlighet att inställa frågestunden under de

perioder som ärendebehandlingen tar all tid i kammaren.

Vidare bör det på grund av de problem som kan uppstå i samband

med helgdagar anges att talmannen kan bestämma att frågor för

att kunna besvaras vid kommande veckas frågestund skall ges in

vid en tidigare tidpunkt än kl. 10.00 på fredag.

Enligt 6 kap. 1 § andra stycket riksdagsordningen skall ett

statsråd, som inte besvarat en interpellation inom fyra veckor

från det den fått framställas, muntligen meddela riksdagen

varför svar uteblir eller anstår. Eftersom ett statsråd inte är

skyldigt att svara på en interpellation får ett sådant

meddelande inte följas av debatt. I samband med att

interpellationsinstitutet försöksvis reviderades ifrågasattes i

propositionen det fortsatta behovet av bestämmelsen. Därvid

gjordes dock endast den ändringen att ett statsråd skall kunna

överlämna till ett annat statsråd att meddela varför en

interpellation inte besvaras inom den stipulerade tiden. Som

regel lämnas dock meddelandet av det statsråd till vilket

interpellationen har ställts. Bestämmelsen medför att statsråd

inte sällan utan att ha något annat ärende i riksdagen måste

inställa sig för att meddela att svaret t.ex. på grund av

statsrådets eller interpellantens utrikes resor kommer att

lämnas senare än inom fyraveckorsperioden.

Enligt utskottet finns det därför skäl att revidera regeln så

att möjlighet även finns för ett statsråd att lämna riksdagen

ett skriftligt meddelande, vilket då läses upp i kammaren.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärdering m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K311 yrkande 1,

1990/91:K216 yrkande 19 och 1990/91:K228 yrkande 4,

2. beträffande riksdagens laglydnad

att riksdagen lämnar motion 1990/91:K316 yrkande 1 utan vidare

åtgärd,

3. beträffande utskottens ledamotsantal

att riksdagen avslår motion 1990/91:K216 yrkande 3,

res. 1 (m)

4. beträffande utrikesnämndens sammansättning

att riksdagen avslår motion 1990/91:K320,

res. 2 (v, mp)

5. beträffande sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning

att riksdagen avslår motion 1990/91:K321,

res. 3 (m, mp)

6. beträffande tidpunkten för val av talman

att riksdagen avslår motion 1990/91:K303,

7. beträffande nya debattformer i riksdagen

att riksdagen avslår motion 1990/91:K318,

8. beträffande publicering av riksdagsbeslut

att riksdagen avslår motion 1990/91:K301,

9. beträffande riksdagens budgetprocess

att riksdagen antar det i bilaga införda förslaget till lag om

ändring i riksdagsordningen såvitt avser 3 kap. 2§,

10. beträffande interpellationssvar

att riksdagen antar det i bilaga införda förslaget till

lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 6 kap. 1§,

11. beträffande frågestund

att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till

lag om ändring i riksdagsordningen i den mån det inte omfattas

av mom. 9 och 10.

Stockholm den 23 april 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s),

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans

Nyhage (m), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth

Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Hans Leghammar

(mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Stig

Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp) och Margareta Persson

(s).

Reservationer

1. Utskottens ledamotsantal (mom. 3)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar

med "Enligt motion K216" och på s. 5 slutar med "Motionen

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet talar övervägande skäl för att riksdagen bör

besluta att återgå till tidigare gällande ordning med 15

ledamöter i varje utskott. Om ytterligare partier i framtida val

passerar 4-procentsspärren, men inte erhåller tillräckligt antal

mandat för att vara garanterade ordinarie platser i utskotten,

kommer troligen nya krav att resas om ytterligare ökning av

antalet ledamöter i utskotten. Det kommer att bli mycket svårt

att motsätta sig dessa krav. Med inte alltför orealistiska

antaganden om kommande valresultat skulle t.o.m. situationer

kunna uppstå då antalet ledamöter i riksdagen inte skulle förslå

för att besätta samtliga utskottsplatser.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande utskottens ledamotsantal

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K216 yrkande 3

antar följande

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelse 4.3.1 skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4.3.1

Antalet ledamöter i Varje utskott skall bestå

utskotten fastställs av av femton ledamöter.

riksdagen på förslag av

valberedningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och skall tillämpas

första gången vid riksdagens val av utskott efter nästa

riksdagsval.

2. Utrikesnämndens sammansättning (mom. 4)

Bo Hammar (v) och Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "Utskottet behandlade" och slutar med "avstyrker motion

K320" bort ha följande lydelse:

I ett parlamentariskt system är det viktigt att vissa partier

inte diskrimineras när det gäller viktig samhällsinformation. De

partier som inte är representerade i utrikesnämnden har sämre

möjligheter att bedriva opinionsbildning i dagsaktuella

utrikespolitiska frågor. Av den anledningen anser utskottet att

alla riksdagspartier som passerat 4-procentsspärren bör vara

representerade i utrikesnämnden med minst en ledamot. En

utredning med syfte att skapa förutsättningar för detta bör

enligt utskottet göras. Motion K320 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande utrikesnämndens sammansättning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K320 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning (mom. 5)

Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m), Hans Leghammar (mp)

och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Utskottet har" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottet är det självfallet av största vikt att de

informationer som lämnas till utskotten är korrekta och

fullständiga. Frånvaron av regler om sanningsförsäkran i samband

med utskottsutfrågningar kan förmodligen förklaras av att sådana

var sparsamt förekommande vid tidpunkten för arbetet med nu

gällande regeringsform och riksdagsordning. Situationen i dag är

emellertid en helt annan. Så har t.ex. granskningen av

regeringen vuxit i omfattning och blivit mer inträngande. Det

finns enligt utskottet starka skäl att införa någon form av

sanningsförsäkran för dem som utfrågas av riksdagsutskotten.

Frågan bör därför bli föremål för skyndsam utredning. I samband

härmed bör övervägas om olika regler bör gälla för olika

kategorier av utfrågade. Att statsråd, statssekreterare och

politiskt sakkunniga bör avlägga sanningsförsäkran är enligt

utskottet självklart.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K321 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1 att 3

kap. 2 §, 6 kap. 1 § samt tilläggsbestämmelse 6.2.3 skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

Budgetåret börjar den 1 juli. Regeringen skall senast den 10

januari, eller om hinder möter till följd av nyligen inträffat

regeringsskifte, snarast möjligt därefter avlämna proposition

med förslag till statsbudget (budgetproposition) för det närmast

följande budgetåret. Propositionen skall innehålla finansplan

och nationalbudget. Regeringen skall avgiva särskilt förslag

till slutlig reglering av statsbudgeten

(kompletteringsproposition). Sådant förslag skall om hinder ej

möter avlämnas före utgången av april månad.

Annan proposition angående Annan proposition angående

anslag för det närmast anslag för det närmast

följande budgetåret följande budgetåret

skall avlämnas senast den skall avlämnas senast den

10 mars, såvida regeringen 10 mars, såvida regeringen

icke finner att propositionens icke finner att propositionens

behandling kan uppskjutas till behandling kan uppskjutas till

följande riksmöte. Vid följande riksmöte. Vid

1990/91 års riksmöte 1991/92 års riksmöte

skall dock en sådan skall dock en sådan

proposition avlämnas senast proposition avlämnas senast

den 22 februari. den 25 februari.

Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag

eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i

9 kap. 7§ regeringsformen bör innehålla uppskattning av

framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om

förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den

för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen

redovisas.

6 kap.

1 §

Interpellation skall ha bestämt innehåll och vara försedd med

motivering. Interpellation bör väckas endast i angelägenhet av

större allmänt intresse. Talmannen får besluta att

interpellationen får framställas. Om talmannen finner att

interpellationen inte bör få framställas, skall han hänskjuta

frågan till riksdagen för avgörande. Riksdagens beslut fattas

utan föregående överläggning.

Om ett statsråd inte Om ett statsråd inte

besvarar en interpellation besvarar en interpellation

inom fyra veckor från det inom fyra veckor från det

att talmannen eller riksdagen att talmannen eller riksdagen

medgav att interpellationen medgav att interpellationen

fick framställas, skall ett fick framställas, skall ett

statsråd före statsråd före

utgången av denna tid utgången av denna tid

muntligen meddela riksdagen muntligen eller skriftligen

varför svar uteblir eller meddela riksdagen varför

anstår. Sådant svar uteblir eller anstår.

meddelande får ej följas Sådant meddelande får ej

av överläggning. följas av

överläggning.

Interpellation förfaller om den ej har besvarats vid det

riksmöte då den väcktes.

6.2.3

Vid 1990/91 års riksmöte Vid 1991/92 års riksmöte

skall följande tillämpas skall följande tillämpas

i stället för i stället för

tilläggsbestämmelse tilläggsbestämmelse

6.2.2. 6.2.2.

Frågor besvaras vid en Frågor besvaras vid en

frågestund varje tisdag som frågestund varje tisdag som

riksdagen sammanträder. Vid riksdagen sammanträder. Vid

denna frågestund besvaras denna frågestund besvaras

frågor som har ingivits frågor som har ingivits

till kammarkansliet senast kl. till kammarkansliet senast kl.

10 under fredagen i 10 under fredagen i

föregående vecka. föregående vecka.

Om arbetsförhållandena i Om arbetsförhållandena i

riksdagen kräver det får riksdagen kräver det får

talmannen besluta att talmannen utan hinder av vad

frågesvar skall lämnas som stadgas i föregående

på annan dag än stycke besluta att

tisdagen. Talmannen får frågesvar skall lämnas

även besluta att en annan dag än tisdag, att

fråga skall besvaras frågestund får

tillsammans med en inställas och att frågor

interpellation. för att besvaras kommande

vecka skall inges vid annan

tidpunkt än senast kl. 10

fredag. Talmannen får

även besluta att en

fråga skall besvaras

tillsammans med en

interpellation.

Meddelande om när en fråga skall besvaras skall anslås senast

kl. 14 dagen före sammanträdet och tas upp på

föredragningslistan.

Efter det att statsrådet har lämnat ett frågesvar får det

första anförandet från varje talare räcka längst två minuter och

varje följande anförande längst en minut. När ett statsråd

besvarar en fråga tillsammans med en interpellation tillämpas de

regler om anföranden som gäller för interpellationer.

En fråga som inte besvaras på dag som avses i andra eller

tredje stycket förfaller, om inte den ledamot som ingivit

frågan, senast kl. 10 följande fredag meddelar kammarkansliet

att frågan skall kvarstå till nästa frågestund.

Vid frågestund får talmannen utan hinder av

tilläggsbestämmelse 2.15.4 anvisa plats i plenisalen från vilken

talare skall yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1988:1446. Senaste lydelse

av 3 kap. 2§ och tilläggsbestämmelse 6.2.3 1990:532.