Bet. 1990/91:KU43

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:KU43

Regeringens skrivelse med redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till regeringen (skr. 1990/91:15)

Innehåll

Sammanfattning

Motionen

Utskottet

Hemställan

1990/91

KU43

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse (1990/91:15) med

redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen. Den har tidigare redovisats i

granskningsbetänkandet, men har nu föranlett en motion och tas

därför upp i ett särskilt betänkande.

Konstitutionsutskottet lämnar, efter att ha berett övriga

riksdagsutskott tillfälle att yttra sig, synpunkter såväl på

innehållet i redogörelsen som på dess utformning. Vad utskottet

funnit i dessa delar -- delvis i anslutning till förslagen i

motionen -- föreslås riksdagen ge regeringen till känna.

Inledning

Till utskottet hänvisas numera regeringens årliga redogörelse

(skr. 1990/91:15) för behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen. Den har tidigare behandlats i

granskningsbetänkandet. I år har den föranlett en motion och tas

nu upp i ett särskilt betänkande.

Motionen

1990/91:K15 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utformningen av riksdagens skrivelser med redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagsskrivelserna är en formell redovisning till regeringen

av sådana beslut av riksdagen som skall komma till regeringens

kännedom, i regel för att föranleda någon åtgärd från

regeringens sida. I riksdagsordningen (5 kap. 13§ RO) anges

att riksdagens beslut med anledning av proposition samt annat

beslut, varom regeringen skall underrättas, meddelas regeringen

genom skrivelse. Den sätts upp av kammarkansliet och

undertecknas av talmannen. Det utskott som har berett ärendet

skall få del av kammarens beslut i ärendet (tilläggsbestämmelsen

5.13.1). Lagrummet och dess tilläggsbestämmelse återger i

huvudsak vad som föreskrevs i den äldre riksdagsordningen (jfr

grundlagberedningens förslag, SOU 1972:15, s.287).

Riksdagsskrivelserna innehåller en hänvisning till

utskottsbetänkandet i ärendet samt en anmälan om hur riksdagen

har ställt sig till utskottets hemställan.

En redovisning av historik samt uppgifter om

regeringsskrivelsens utformning m.m. vid olika tidpunkter finns

i förra årets granskningsbetänkande (1989/90:KU30, s. 24ff.).

Där lämnade utskottet också synpunkter om en något ändrad

utformning och avfattning av redogörelsen. En utgångspunkt var

därvid att redogörelsen är ett viktigt instrument såväl vid

riksdagens och dess utskotts utvärdering av riksdagens beslut

som i övrigt för den som vill följa och utvärdera den politiska

beslutsprocessen. En förändring är att redogörelsen skall avse

samma period som budgetåret, dvs. den 1 juli t.o.m. den 30 juni,

den har dessförinnan avsett tiden 1 oktober--30 september.

Vidare fäste konstitutionsutskottet bl.a. uppmärksamheten

särskilt på de mer än två år gamla, inte slutbehandlade

riksdagsskrivelserna. För dem bör regeringen regelmässigt ange

orsaken till att de inte slutbehandlats samt vidtagna och

planerade åtgärder.

Årets redogörelse

Regeringens redogörelse har avfattats med beaktande av de

synpunkter som konstitutionsutskottet anlagt. Utskottet har, som

föregående år, berett övriga riksdagsutskott tillfälle att yttra

sig över de delar av skrivelsen som har samband med deras

respektive beredningsområde. Finansutskottet, skatteutskottet,

justitieutskottet, utrikesutskottet, försvarsutskottet,

socialutskottet, kulturutskottet, utbildningsutskottet och

näringsutskottet har yttrat sig. Konstitutionsutskottet har

gjort en motsvarande genomgång för sitt eget ansvarsområde.

Jordbruksutskottet har avstått från att yttra sig, men

framhåller att utskottet i samband med en hearing i december

1990 med representanter för miljödepartementet hade möjlighet

att få kompletterande information beträffande det departementets

avsnitt i regeringsskrivelsen. Lagutskottet,

socialförsäkringsutskottet, trafikutskottet,

arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet har också avstått

från att yttra sig över regeringsskrivelsen.

Inom konstitutionsutskottets kansli har företagits en främst

statistisk genomgång av regeringsskrivelsen.

Regeringsskrivelsen avser -- på grund av den ändrade

redovisningsperioden -- åtgärder under tiden 1 oktober 1989--30

juni 1990. Den omfattar 489 riksdagsskrivelser.

Under 1989/90 års riksmöte avläts 364 riksdagsskrivelser,

varav 357 till regeringen. De övriga 7 är ställda till

talmanskonferensen (1), till fullmäktige i riksbanken (2) eller

i riksgäldskontoret (1) resp. till riksdagens

förvaltningsstyrelse (3). Kopia av de tre senare skrivelserna

(riksdagens budget m.m. och anslag till riksdagens revisorer)

har också överlämnats till finansdepartementet. De har beaktats

i regeringens sammanställning, som således omfattar 360

riksdagsskrivelser för 1989/90. Av övriga redovisade

riksdagsskrivelser är 63 från 1988/89 års riksmöte och 66 från

tidigare riksdagar, s.k. äldre skrivelser.

För de två senaste riksmötena gäller, departementsvis, vad som

anges i bilaga 1, tabellerna 1 och 2. Två riksdagsskrivelser

från 1988/89 -- nr 130, LU 20 (jfr 1989/90 års redogörelse

Jup. 47) och nr 324, LU 30 (jfr 1989/90 års redogörelse

Jup.81) -- samt en riksdagsskrivelse från 1987/88 -- nr 57,

LU 12 (jfr 1989/90 års redogörelse Ju p. 19) -- har inte

beaktats i redogörelsen. Tabellerna bygger här som i övrigt på

de i regeringsskrivelsen redovisade uppgifterna.

För de 66 äldre riksdagsskrivelserna gäller enligt regeringens

redogörelse på motsvarande sätt vad som framgår av bilaga 1,

tabell 3.

Det äldsta inte slutbehandlade ärendet är från april 1975 (LU

1975:10, rskr. 1975:66) och gäller ersättning till yrkesfiskare

för skada genom oljeutsläpp. Av regeringsskrivelsen kan utläsas

att överläggningarna inom Helsingforskommissionen och inom

justitiedepartementet fortsätter. Vad gäller möjligheterna till

ersättning för oljeskador som orsakas av okända skadevållare är

avsikten att finna en lösning på frågan under hösten 1990 (Ju p.

68).

Ytterligare tre ärenden från 1979/80 års riksmöte eller

tidigare är ännu inte slutbehandlade. I juni 1976 begärdes en

översyn av sådana bestämmelser i familjelagstiftningen i vilka

begreppen sinnessjuk och sinnesslö finns intagna (LU 1975/76:33,

rskr. 397). Enligt regeringsskrivelsen beräknas en

departementspromemoria färdigställas hösten 1990 (Ju p. 69). I

november 1979 avläts en riksdagsskrivelse med anledning av en

motion om företrädare i styrelsen för personalstiftelse (AU

1978/79:6, rskr. 15). Av regeringens redogörelse framgår bl.a.

att resultatet av en utvärdering av en enkät under hösten 1990

kommer att avgöra ärendets fortsatta handläggning (A p. 24).

Vidare begärdes i februari 1980 en översyn av reglerna för

ersättning utöver löseskilling och intrångsersättning vid

expropriation, s.k. annan ersättning (CU 1979/80:10, rskr. 169).

Regeringen avser enligt skrivelsen att behandla frågan i samband

med en kommande proposition om ändringar i

fastighetsbildningslagen (Ju p. 70).

Det kan i detta sammanhang också noteras, att för

arbetsmarknadsdepartementets del har riksdagsskrivelsen

1983/84:104 angetts som slutbehandlad utan närmare uppgifter i

övrigt (A p. 26).

De 34 inte slutbehandlade riksdagsskrivelserna som, räknat per

den 30 juni 1990, är äldre än två år fördelar sig på år och tio

av departementen enligt bilaga 1, tabell 4.

Motionen

Daniel Tarschys (fp) anser, i anslutning till några exempel

varav ett är från årets redogörelse (S p. 7), att regeringen

inte bör anmäla ärenden som slutbehandlade i samma omfattning

som nu. I den mån riksdagens framställningar avser åtgärder

och resultat snarare än utredningar bör enligt motionären ett

ärende under inga omständigheter anmälas som slutbehandlat innan

de begärda åtgärderna har vidtagits eller de avsedda resultaten

kan framvisas. Daniel Tarschys anser vidare att -- även i de

fall där riksdagens framställning går ut på att en utredning

bör föranstaltas -- det finns skäl att redovisa inte bara

beställningen utan också resultatet för riksdagen.

Yrkandet innebär att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av

riksdagens skrivelser med redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser; riksdagen bör andra gången läsas som

regeringen.

Yttrandena m.m.

Yttrandena från finansutskottet, skatteutskottet,

justitieutskottet, utrikesutskottet, försvarsutskottet,

socialutskottet, kulturutskottet, utbildningsutskottet och

näringsutskottet utgör bilagorna 2--10.

Finansutskottet, socialutskottet, kulturutskottet och

näringsutskottet kommenterar utformningen av

regeringsskrivelsen. De anser att årets redogörelse är mer

lättläst och tydligare uppställd än föregående års.

Socialutskottet uttalar också förståelse för att redovisningen

måste göras förhållandevis kortfattad och att den inte redan nu

fullt ut motsvarar riksdagens önskemål. Kulturutskottet

framhåller att den nya utformningen har ökat värdet av

redogörelsen. Näringsutskottet efterlyser ytterligare

förbättringar av läsbarheten och fylligare uppgifter. När det

gäller innehållet i sak lämnas sammanfattningsvis de synpunkter

som anges i det följande.

Konstitutionsutskottet får först för egen del konstatera

att redogörelsen omfattar 33 regeringsskrivelser till följd av

konstitutionsutskottets betänkanden, fördelade på justitie-,

finans-, utbildnings- och civildepartementen. Nio av

skrivelserna anges vara inte slutbehandlade den 30 juni 1990,

däribland sex av de sju som avläts före 1989/90 års riksmöte.

Närmare uppgifter om de slutbehandlade riksdagsskrivelserna

finns regelmässigt. Det kan exempelvis för

justitiedepartementets del noteras att de fjorton slutbehandlade

ärendena innefattar utfärdande av lagar om ändring i

riksdagsordningen (7) eller i lagar (2), utfärdande av

regleringsbrev (4) och att riksdagsskrivelsen med anledning av

granskningsbetänkandet lagts till handlingarna (1). För

civildepartementets del kan noteras att riksdagsskrivelsen i två

fall har lagts till handlingarna; det ena (lokala

egendomsnämnder i stiften) berördes i det förra

granskningsbetänkandet (1989/90:KU30, s.30). Det andra gäller

redovisningar i budgetpropositionen om regelförenkling och

delegering samt om den offentliga sektorns

informationsverksamhet (1989/90:KU9, mom. 8). I några fall anges

att regeringen har utfärdat den eller de lagar som riksdagen

antagit. Det sägs dock inte vilka lagar det är, men SFS-numret

på ändringsförfattningarna har satts ut.

Till följd av konstitutionsutskottets betänkanden finns enligt

redogörelsen -- räknat per den 30 juni 1990 -- fyra inte

slutbehandlade riksdagsskrivelser som är mer än två år gamla.

Det är Ju p. 83 och C p. 36 (mer än två år), Ju p. 76 (mer än

fyra år) och Ju p. 73 (mer än fem år). Två av dem (Ju p. 83 och

76) torde numera helt eller delvis anses slutbehandlade.

Ju p. 73 (KU 1984/85:4 om samhällsinformation m.m., mom. 1 om

kungörandeannonsering m.m.) övervägs inom justitiedepartementet

och civildepartementet beträffande kungörandereglernas

utformning.

C p. 36 (KU 1987/88:30 om svenska kyrkans organisation m.m.,

mom. 3 om församlingaras rätt att disponera enskilda medel och

gåvor m.m.) avser regeringen att redovisa i en proposition med

förslag till ny kyrkolag, m.m. under 1991 eller 1992.

Konstitutionsutskottet har vidare inhämtat att beredning pågår

i ett ärende (Ju p. 20) där endast anges att skrivelsen ännu

inte är slutbehandlad. Vidare har noterats att i några fall

momentnumret inte anges.

Finansutskottet har noterat mindre oklarheter, men dessa

har klarats ut genom underhandskontakter med regeringskansliet;

som tidigare nämnts har också jordbruksutskottet -- liksom för

övrigt socialutskottet och kulturutskottet -- inhämtat

kompletterande information från berört departement.

Finansutskottet noterar att uttrycket "ärendet bereds" i en del

fall använts trots att ärendet slutbehandlats. Enligt uppgift

pågår i finansdepartementet en översyn av rutinerna på denna

punkt.

Skatteutskottet berör en oklarhet och tidsutdräkt, som

dock inte gett anledning till någon erinran, i ärendet Fi p. 73.

Justitieutskottet tar upp tre oriktiga noteringar (Ju p.

29, 37 och 56). Vidare begärs ett tillkännagivande med anledning

av att handläggningen av två skrivelser (Ju p. 79 och 19) har

dragit ut på tiden.

Utrikesutskottet tar upp tre ärenden, vilka noterats som

slutbehandlade (UD p. 13, 15 och 19). Utrikesutskottet anser,

delvis i anslutning till Daniel Tarschys' motion, att så inte är

fallet. Ett av ärendena gav upphov till en frågedebatt hösten

1990 (prot. 1990/91:23).

Försvarsutskottet har gett resultatuppföljningen större

vikt och strävar efter att genomföra den årligen. Bl.a. har

särskilda redovisningar inhämtats från departement och

myndigheter. Utskottet avser också att i något av sina

betänkanden redovisa sin bedömning. Vidare sägs att

erfarenheterna får visa hur arbetet med uppföljningen bör

utvecklas fortsättningsvis. Hänsyn kan bl.a. behöva tas till

resultat från den av talmanskonferensen tillsatta utredningen om

riksdagens arbetsformer.

Socialutskottet har också följt upp verksamheten inom sitt

ansvarsområde. I juni 1990 lämnades till socialdepartementet en

sammanställning över riksdagens tillkännagivanden på utskottets

område under 1988/89 och 1989/90 års riksmöten. Inför

behandlingen av regeringsskrivelsen hölls sedan en överläggning

med företrädare för departementet kring dessa tillkännagivanden.

Utskottet har inte funnit anledning till någon erinran.

Kulturutskottet har också klarat ut några smärre

oklarheter genom underhandskontakter med resp. departement.

Utskottet anmärker på att i ett fåtal fall endast anges att ett

ärende bereds, en otillfredsställande knapphändig upplysning.

Detta gäller främst ärenden där åtgärder har vidtagits efter

redovisningsperioden i förslag till tilläggsbudget eller i 1991

års budgetproposition.

Utbildningsutskottet har inte funnit anledning till någon

erinran.

Näringsutskottet gör den erinran att den faktiska

innebörden av att ett ärende har lagts till handlingarna (Fi

p.7) kunde ha angetts. Vidare anges bl.a. att ett mer

preciserat besked än att ett ärende bereds kan vara motiverat.

Vad sedan gäller Daniel Tarschys' motion kommenteras den av

finansutskottet, socialutskottet, kulturutskottet och

näringsutskottet.

Finansutskottet anser att det finns fog för motionärens

synpunkter. Har riksdagen begärt att en utredning skall

tillsättas torde det emellertid vara tillräckligt att ärendet

avslutas när utredningen har tillsatts. Det får sedan ankomma på

riksdagen att följa upp detta. Det är också en god praxis att

regeringen efter sedvanligt remissförfarande redovisar sitt

ställningstagande till utredningsförslagen. Har riksdagen

däremot gett regeringen ett direkt uppdrag att återkomma till

riksdagen med ett förslag eller att genomföra åtgärder bör

ärendet inte anses avslutat. Det är då naturligt att regeringen

inte avskriver ärendet förrän den begärda åtgärden har

genomförts. Särskild uppmärksamhet bör i redogörelsen ägnas åt

riksdagsbeslut som bygger på initiativ från utskottets sida,

dvs. besluten går utöver vad som exempelvis föreslagits i

propositioner. Finansutskottet framhåller samtidigt att

utskottens ansvar för att följa och utvärdera de beslut man

medverkat till består.

Socialutskottet anser det angeläget att regeringen för

riksdagen redovisar även resultatet av ett utredningsuppdrag.

Detta är särskilt viktigt i de fall då riksdagens

tillkännagivande har avsett behov av åtgärder eller resultat

snarare än en utredning i frågan. Utskottet önskar ett

tillkännagivande till regeringen om detta.

Kulturutskottet delar också motionärens uppfattning att en

riksdagsskrivelse inte bör redovisas som slutbehandlad förrän

den faktiskt åsyftade åtgärden har vidtagits. Däremot bör inte

utredningsuppdrag föranleda att ärendet står öppet.

Kulturutskottet har då bl.a. beaktat regeringens

kommittéberättelse.

Näringsutskottet instämmer i motionärens synpunkt att ett

ärende under inga omständigheter bör anmälas som slutbehandlat

innan de begärda åtgärderna har vidtagits. Är det att tillsätta

en utredning, vars verksamhet redovisas i kommittéberättelsen,

synes det emellertid näringsutskottet -- som i stort instämmer

med vad finansutskottet anfört -- inte nödvändigt att regeringen

återkommer till saken i senare redogörelser för behandlingen av

riksdagsskrivelser. Annorlunda kan det förhålla sig med

utredningsuppdrag till en myndighet.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare (KU 1987/88:43, s. 17) framhållit att

riksdagen och särskilt dess utskott bör ägna mer uppmärksamhet

åt att utvärdera resultaten av riksdagens beslut. Regeringens

årliga skrivelse -- med en redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till regeringen -- har särskild betydelse

som ett instrument såväl vid riksdagens och dess utskotts

utvärdering av riksdagens beslut som i övrigt för den som vill

följa och utvärdera den politiska beslutsprocessen. Skrivelsen

är en omfattande sammanställning departementsvis där man kan

utläsa vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av

riksdagens beslut; årets skrivelse omfattar nära 500

riksdagsbeslut, vilka i många fall innehåller momentvisa

delbeslut. Redogörelsen innehåller t.ex. uppgifter om

medelsanvisningar, utfärdade författningar och tillsatta

utredningar. Det kan också framgå att överväganden och beredning

alltjämt pågår i frågor som riksdagen har fattat beslut om.

Utskottet vill, som föregående år (1989/90:KU30, s.29),

framhålla att regeringsskrivelsen, som också innehåller ett

kronologiskt register, fyller en viktig funktion som väl

motiverar det arbete det innebär att upprätta den.

Årets granskning och yttrandena från andra utskott visar på

olika sätt att använda redogörelsen för en uppföljning. I några

fall har den också lett till att information inhämtats från

eller utbytts med regeringskansliet och att oklarheter retts ut.

Med stöd av yttrandena från övriga utskott får utskottet

konstatera att redogörelsen, jämfört med tidigare år och med den

nya utformningen, allmänt sett är mer lättillgänglig och

överskådlig samt att den ger ett mer lättläst intryck. Det kunde

dock övervägas att under resp. departement redovisa ärendena

kronologiskt fullt ut. Nu tillämpas en tredelningsteknik med

1989/90 års riksdagsskrivelser först, därefter 1988/89 års och

därnäst de äldre, inbördes efter ålder. Vidare vill utskottet

uttala det önskemålet att i redogörelsens register anges dels om

ärendet är slutbehandlat eller inte, dels vilket utskott som i

riksdagen har berett ärendet.

I såväl konstitutionsutskottets genomgång som yttrandena från

andra utskott framkommer synpunkter på enskildheter i

redovisningen. Det är naturligtvis angeläget att inte -- som

skett -- ärenden utelämnas eller redovisas på ett oriktigt sätt.

Vidare bör regeringen så snart som möjligt behandla riksdagens

skrivelser. Dessutom finns anledning att åter betona det

önskvärda i att det för momentindelade utskottsbetänkanden

genomgående framgår vilka moment som har föranlett eller skall

föranleda åtgärder från regeringens sida.

Utskottet erinrar också om att ett nytt diarieföringssystem i

regeringskansliet successivt kan komma att bidra till en ännu

mer informativ rapportering. En sådan punkt är när det endast

sägs att ett ärende bereds, vilket i en del fall kan vara en

alltför knapphändig upplysning. När det gäller mer än två år

gamla riksdagsskrivelser som inte har slutbehandlats bör på nytt

framhållas vikten av att orsaken till detta samt vidtagna och

planerade åtgärder regelmässigt anges i regeringsskrivelsen.

Utöver det anförda finner konstitutionsutskottet -- som inte

för egen del företagit någon närmare granskning i övrigt av de

enskilda ärenden andra utskott tagit upp -- inte skäl till annan

bedömning än den resp. utskott enhälligt har gjort. De därvid

lämnade synpunkterna på när ett ärende skall anses slutbehandlat

har däremot nära samband med den väckta motionen.

I den delen får konstitutionsutskottet -- i likhet med

finansutskottet, kulturutskottet och näringsutskottet -- uttala

att det finns fog för motionärens mening i den mån det gäller

framställningar till regeringen om att återkomma med förslag

eller att genomföra åtgärder. Informations- och

uppföljningsaspekter talar då för att ärendet inte bör anses

slutbehandlat förrän de begärda åtgärderna har vidtagits eller

de avsedda resultaten kan framvisas. Annorlunda förhåller det

sig generellt sett med utredningsuppdrag till regeringen. Dessa

kan i regel utan svårighet följas upp via kommittéberättelsen

eller på annat sätt.

Det anförda bör riksdagen ge regeringen till känna med

anledning av såväl regeringsskrivelsen som motionen. I övrigt

har inte regeringsskrivelsen gett anledning till något uttalande

från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringsskrivelsen 1990/91:15

och motion 1990/91:K15 ger regeringen till känna vad utskottet

har anfört.

Stockholm den 21 maj 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina

Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp),

Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören

Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth

Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo

Hammar (v), Hans Leghammar (mp)* och Ulla Pettersson (s).

*Ej närvarande vid justeringen.

Tabell 1

Bilaga 1

Riksdagsskrivelser 1989/90

________________________________________________________________

00>Departement 23>Totalt 39>Slutbehandlade

65>Inte slutbehandlade

00>Ju 28>59 50>44 76>15

00>UD 28>20 50>19 76>1

00>Fö 28>8 50>7 76>1

00>S 28>33 50>19 76>14

00>K 28>26 50>20 76>6

00>Fi 28>64 50>51 76>13

00>U 28>45 50>27 76>18

00>Jo 28>12 50>6 76>6

00>A 28>22 50>15 76>7

00>Bo 28>14 50>6 76>8

00>I 28>15 50>8 76>7

00>C 28>30 50>29 76>1

00>M 28>12 50>8 76>4

00>

________________________________________________________________

00>

00>Summa 28>360 50>259 76>101

Tabell 2

Riksdagsskrivelser 1988/89

________________________________________________________________

00>Departement 23>Totalt 39>Slutbehandlade

65>Inte slutbehandlade

00>Ju 28>8 50>- 76>8

00>UD 28>- 50>- 76>-

00>Fö 28>2 50>2 76>-

00>S 28>10 50>4 76>6

00>K 28>2 50>1 76>1

00>Fi 28>11 50>6 76>5

00>U 28>17 50>11 76>6

00>Jo 28>2 50>1 76>1

00>A 28>1 50>1 76>-

00>Bo 28>4 50>- 76>4

00>I 28>1 50>- 76>1

00>C 28>5 50>2 76>3

00>M 28>- 50>- 76>-

00>

________________________________________________________________

00>

00>Summa 28>63 50>28 76>35

Tabell 3

Riksdagsskrivelser före 1988/89

________________________________________________________________

00>Departement 23>Totalt 39>Slutbehandlade

65>Inte slutbehandlade

00>Ju 28>16 50>4 76>12

00>UD 28>1 50>1 76>-

00>Fö 28>- 50>- 76>-

00>S 28>10 50>4 76>6

00>K 28>6 50>4 76>2

00>Fi 28>8 50>7 76>1

00>U 28>12 50>9 76>3

00>Jo 28>1 50>1 76>-

00>A 28>4 50>1 76>3

00>Bo 28>5 50>1 76>4

00>I 28>1 50>- 76>1

00>C 28>1 50>- 76>1

00>M 28>1 50>- 76>1

00>

________________________________________________________________

00>

00>Summa 28>66 50>32 76>34

Tabell 4

Riksdagsskrivelser före 1988/89 som inte hade slutbehandlats

den 30 juni 1990; inom parentes anges motsvarande uppgift från

föregående års granskning (räknat per den 30 september 1989)

________________________________________________________________

_____________

00>

00>År 13>Departement

100>Summa

00>

13>Ju 17>UD 23>Fö 29>S 35>K 41>Fi 47>U 53>Jo

59>A 65>Bo 71>I 77>C 83>M

00>1975 13>1 17>- 23>- 29>- 35>- 41>-

47>- 53>- 59>- 65>- 71>- 77>- 83>- 91>1

100>(1)

00>1975/76 13>1 17>- 23>- 29>- 35>- 41>-

47>- 53>- 59>- 65>- 71>- 77>- 83>- 91>1

100>(1)

00>1976/77 13>- 17>- 23>- 29>- 35>- 41>-

47>- 53>- 59>- 65>- 71>- 77>- 83>- 91>-

100>(-)

00>1977/78 13>- 17>- 23>- 29>- 35>- 41>-

47>- 53>- 59>- 65>- 71>- 77>- 83>- 91>-

100>(-)

00>1978/79 13>- 17>- 23>- 29>- 35>- 41>-

47>- 53>- 59>1 65>- 71>- 77>- 83>- 91>1

100>(1)

00>1979/80 13>1 17>- 23>- 29>- 35>- 41>-

47>- 53>- 59>- 65>- 71>- 77>- 83>- 91>1

100>(1)

00>1980/81 13>- 17>- 23>- 29>- 35>- 41>-

47>- 53>- 59>1 65>- 71>- 77>- 83>- 91>1

100>(1)

00>1981/82 13>- 17>- 23>- 29>- 35>- 41>-

47>- 53>- 59>- 65>- 71>- 77>- 83>- 91>-

100>(2)

00>1982/83 13>- 17>- 23>- 29>- 35>- 41>-

47>- 53>- 59>- 65>- 71>- 77>- 83>- 91>-

100>(1)

00>1983/84 13>- 17>- 23>- 29>1 35>- 41>-

47>- 53>- 59>- 65>- 71>- 77>- 83>- 91>1

100>(3)

00>1984/85 13>2 17>- 23>- 29>- 35>- 41>-

47>- 53>- 59>- 65>- 71>1 77>- 83>- 91>3

100>(5)

00>1985/86 13>2 17>- 23>- 29>1 35>- 41>-

47>1 53>- 59>- 65>- 71>- 77>- 83>- 91>4

100>(6)

00>1986/87 13>2 17>- 23>- 29>2 35>- 41>-

47>- 53>- 59>- 65>3 71>- 77>- 83>- 91> 7

100>(15)

00>1987/88 13>3 17>- 23>- 29>2 35>2 41>1

47>2 53>- 59>1 65>1 71>- 77>1 83>1 91>14

100>(30)

________________________________________________________________

_____________

00>Summa 13>12 17>- 23>- 29>6 35>2 41>1

47>3 53>- 59>3 65>4 71>1 77>1 83>1 91>34

Finansutskottets yttrande

1990/91:FiU2y

Bilaga 2

Regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens

skrivelser

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett övriga riksdagsutskott

tillfälle att yttra sig över regeringens redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser (skr. 1990/91:15). Med

anledning av skrivelsen har väckts en motion, 1990/91:K15, av

Daniel Tarschys (fp).

Finansutskottet får anföra följande.

Behandlingen av de ärenden som hör till finansutskottets

beredningsområde redovisas i skrivelsen under de avsnitt som

avser finansdepartementet och civildepartementet. Utskottet har

granskat skrivelsen i dessa delar och därvid noterat vissa

smärre oklarheter, som dock alla har kunnat klaras ut genom

underhandskontakter direkt med regeringskansliet. Oklarheterna

har bl.a. gällt redovisningen av finansutskottets betänkanden

med anledning av kompletteringspropositionen, s.k. åtgärdspaket,

där vissa delar berör andra departement än finansdepartementet.

Dessa delar av ärendet redovisas kortfattat med uttrycket

"ärendet bereds". En närmare undersökning visar emellertid att

ärendet i många fall redan har slutbehandlats hos resp.

departement, men kännedom om detta har inte nått

finansdepartementet. Enligt uppgift pågår nu en översyn av

granskningsrutinerna med sikte på att denna brist i

redovisningen skall kunna åtgärdas i framtiden.

Utskottet har i övrigt inget att erinra mot det sätt på vilket

de redovisade ärendena har slutbehandlats, ej heller mot de

ärenden som står upptagna som ännu inte slutbehandlade.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att årets redogörelse

är mer lättläst och tydligare uppställd än föregående års.

I motion K15 av Daniel Tarschys (fp) redovisas några

exempel på när regeringens användning av uttrycket

"slutbehandlat" inte har använts på ett enligt motionärens

mening riktigt sätt.

Motionären uttrycker önskemål om en förändrad redovisningspraxis

i framtida skrivelser. I den mån riksdagens framställningar

avser åtgärder och resultat snarare än utredningar bör således

ett ärende under inga omständigheter anmälas som slutbehandlat

innan de begärda åtgärderna har vidtagits eller de avsedda

resultaten kan framvisas. Även i de fall där riksdagens

framställning går ut på att en utredning bör föranstaltas finns

det skäl att redovisa inte bara beställningen utan också

resultaten för riksdagen, anför motionären.

Finansutskottet anser att det finns fog för de principiella

synpunkter som framförs i motionen. Finansutskottet har inte

anledning kommentera de konkreta exempel som redovisas i

motionen från socialdepartementets område, men exemplen visar

enligt utskottets mening på ett generellt problem vid

redovisningen av behandlingen av riksdagens skrivelser.

I de fall riksdagen hos regeringen begärt att en utredning

skall tillsättas torde det vara till fyllest att ärendet

avslutas med att utredningen tillsätts. Det får sedan ankomma på

riksdagen att på lämpligt sätt följa utredningens arbete och

dess förslag och utifrån detta föreslå de åtgärder som anses

befogade. Det är också en god praxis att regeringen efter

sedvanligt remissförfarande redovisar sitt ställningstagande

till utredningsförslagen.

I de fall där riksdagen ger regeringen ett direkt uppdrag att

antingen återkomma till riksdagen med förslag eller genomföra

åtgärder på visst sätt bör regeringen återkomma tilll riksdagen

med det konkreta förslaget eller ange på vilket sätt åtgärden

genomförts. I det senare fallet kan det, som motionären anför,

inte anses vara till fyllest att regeringen endast lämnar ett

utredningsuppdrag till en myndighet och därmed avskriver

ärendet. Regeringen har frihet att välja hur uppdraget skall

utföras och vilken myndighet som skall göra det, om inte

riksdagen uttryckligen ställt särskilda villkor, men det

förefaller naturligt att regeringen inte avför ärendet förrän

den begärda åtgärden genomförts. Det är därför rimligt att

regeringen ägnar särskild uppmärksamhet åt redovisningen i de

fall riksdagens beslut bygger på initiativ från utskottets sida,

dvs. besluten går utöver vad som exempelvis föreslagits i

propositioner.

En utförlig redovisning från regeringen minskar emellertid

inte varje utskotts ansvar för att följa och utvärdera de beslut

man medverkat till. Riksdagen har vid flera tillfällen de

senaste åren uttalat, bl.a. på förslag av konstitutions- och

finansutskotten, att riksdagen bör ägna större uppmärkamhet åt

att följa upp de beslut som fattats. Detta åligger i första hand

utskotten.

Finansutskottet har med dessa synpunkter velat fästa

uppmärksamheten på några av de generella problem som exemplen i

motion K15 är uttryck för. Det ankommer på

konstitutionsutskottet att göra ytterligare överväganden med

anledning härav och eventuellt föreslå en ändrad

redovisningspraxis.

Stockholm den 14 december 1990

På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland

Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),

Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris

Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip

Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Carl Frick

(mp), Marianne Carlström (s) och Maggi Mikaelsson (v).

Skatteutskottets yttrande

1990/91:SkU3y

Bilaga 3

Regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens

skrivelser till regeringen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett övriga utskott tillfälle att

yttra sig över regeringens skrivelse 1990/91:15 med redogörelse

för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen. Med

anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Av redogörelsen framgår bl.a. att riksdagens skrivelse nr

1988/89:304 -- redovisad under finansdepartementets ärenden

under punkt 73 (s. 65) -- till en del ännu inte slutbehandlats.

Skrivelsen gäller den särskilda vinstskatt som enligt riksdagens

beslut skall utgå på företagens vinster 1989 (prop. 1988/89:132,

SkU33 mom. 4). Skatten skall tas ut med 15% av

beskattningsunderlaget -- i princip samma som underlaget för

vinstdelningsskatt -- och betalas till staten. På

skatteutskottets hemställan uttalade riksdagen, samtidigt som

riksdagen antog regeringens förslag om skatten, att någon del av

de medel som den särskilda vinstskatten inbringade borde

användas till utbildning av korttidsutbildade vuxna. I vilken

omfattning och hur detta skulle ske borde dock prövas i samband

med arbetet med 1990/91 års budget.

Några överväganden i denna fråga har ännu inte redovisats,

vare sig i 1990 eller i 1991 års budgetproposition. Enligt vad

utskottet erfarit beror detta på att frågan kopplats samman med

det genomgripande utredningsarbete som bedrivits på

utbildningsområdet under de senaste åren. Regeringen kommer inom

kort att lägga fram förslag om en omfattande reformering av

gymnasieskolan och av den kommunala utbildningen för vuxna. I

detta sammanhang avser regeringen att även behandla den fråga

som aktualiserats i den berörda riksdagsskrivelsen.

Behandlingen av riksdagens skrivelse 1988/89:304 har dragit ut

på tiden. Mot ovan angivna bakgrund finner utskottet dock inte

skäl att ytterligare kommentera det uppkomna dröjsmålet.

Utskottet har inte heller i övrigt funnit anledning att rikta

någon anmärkning mot regeringen med anledning av behandlingen av

de aktuella riksdagsskrivelserna.

Stockholm den 12 februari 1991

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Torsten

Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Hugo

Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s),

Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp), Lars

Bäckström (v), Kjell Nordström (s), Karl Hagström (s), Håkan

Hansson (c) och Lars Norberg (mp).

Justitieutskottets yttrande

1990/91:JuU1y

Bilaga 4

Regeringens behandling av riksdagens skrivelser

Till konstitutionsutskottet

Inledning

I skrivelse 1990/91:15 lämnar regeringen en redovisning av de

beslut den fattat med anledning av de riksdagsbeslut som

meddelats i riksdagens skrivelser till regeringen. Redogörelsen

omfattar regeringsbeslut under tiden den 1 oktober 1989 till den

30 juni 1990. Skrivelsen har hänvisats till

konstitutionsutskottet.

Konstitutionsutskottet har berett övriga utskott tillfälle att

yttra sig i ärendet.

Saken föranleder följande yttrande från justitieutskottet.

Utskottet

I skrivelsen redovisas -- såvitt är av omedelbart intresse för

justitieutskottet -- regeringens åtgärder med anledning av 29

riksdagsskrivelser som avlämnats till regeringen med anledning

av beslut som fattats av 1989/90 års riksmöte och som faller

inom justitieutskottets beredningsområde. Av skrivelserna var

sju inte slutbehandlade. Härutöver redovisas regeringens

åtgärder med anledning av sju riksdagsskrivelser -- likaledes

inom justitieutskottets beredningsområde -- där beslut fattats

under tidigare riksmöten. Härav var fem ännu inte

slutbehandlade.

Utskottet har gjort en genomgång av de åtgärder regeringen

vidtagit innan skrivelserna ansetts slutbehandlade, och

utskottet har inte funnit anledning till yttrande i denna del;

dock vill utskottet anmärka att två skrivelser (rskr.

1989/90:155 och 1989/90:212) angetts vara slutbehandlade trots

att det av regeringens redogörelse för ärendenas handläggning

framgår att så inte är fallet. Vidare har en skrivelse (rskr.

1989/90:311) uppgetts alltjämt vara under beredning trots att

regeringen redan i juni 1990 vidtog de åtgärder som krävdes med

anledning av riksdagens beslut.

Utskottet har också granskat regeringens åtgärder med

anledning av de riksdagsskrivelser som ännu inte slutbehandlats.

Granskningen föranleder följande yttrande från utskottets sida.

I skrivelserna (rskr. 1986/87:46 och 1989/90:107) tas upp

vissa frågor rörande sexualbrott. I ett betänkande år 1986 (JuU

1986/87:3) påtalade utskottet med anledning av en motion som

remissbehandlats att det vid en jämförelse mellan 6 kap. 5 §

andra stycket brottsbalken (BrB) och 6 kap. 6 § BrB framgick att

det föreskrivs lindrigare straff för sexuellt umgänge med ett

syskon som är under 15 år (fängelse högst två år) än med andra

barn under 15 år (fängelse högst fyra år). Utskottet fann att

det saknades skäl att ha en sådan skillnad i fråga om

straffmaximum för de båda brotten och att det rådande

förhållandet borde rättas till. Det ankom enligt utskottet på

regeringen att utarbeta och förelägga riksdagen ett förslag till

erforderlig lagändring. Vad utskottet sålunda uttalat gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr.

1986/87:46).

Denna lagstiftningsfråga har därefter behandlats i en

departementspromemoria (Ds 1989:6) Sexuella övergrepp mot barn

m.m. som har remissbehandlats.

I ett ärende år 1989 (1989/90:JuU16) behandlade utskottet en

fråga om tillämpligheten av bestämmelsen om sexuellt utnyttjande

(6 kap. 3§ BrB). Ärendet föranleddes av en motion där det

förordades en lagändring som innebar att det skulle vara

straffbart för en skötare att ha sexuellt umgänge med en

psykiskt sjuk person som vistas på sjukhus där skötaren arbetar.

Bakgrunden var en dom i vilken högsta domstolen frikänt en

skötare från ansvar för en sådan handling i ett läge där högsta

domstolen funnit att utredningen i målet inte visade annat än

att det var kvinnan som utan någon aktiv påverkan från mannens

sida tagit initiativet till samlagen. Skötaren kunde därmed inte

sägas ha förmått kvinnan till sexuellt umgänge.

Utskottet, som hänvisade till att den i motionen aktualiserade

frågan behandlats i den nyssnämnda departementspromemorian (Ds

1989:6) Sexuella övergrepp mot barn m.m. som hade

remissbehandlats, ansåg att mycket talade för att en lagändring

borde komma till stånd i den riktning som föreslogs i

promemorian och som innebar att det straffbara området skulle

utvidgas i enlighet med motionens intentioner. Utskottet fann

vidare att det var angeläget att ett förslag så snart som

möjligt lades fram för riksdagen. Vad utskottet sålunda uttalat

gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr.

1989/90:107).

Utskottet kan således nu konstatera att de lagstiftningsfrågor

som utskottet i de båda här behandlade ärendena aktualiserat har

beretts i justitiedepartementet. Mot den bakgrunden och med

hänvisning inte minst till att fyra år förflutit sedan det ena

ärendet aktualiserades vill utskottet för sin del framhålla att

det är angeläget att ett förslag snarast läggs fram för

riksdagen.

Justitieutskottet förordar att konstitutionsutskottet föreslår

riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad

justitieutskottet nu anfört.

Stockholm den 5 december 1990

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s),

Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar

(c), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s),

Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s), Birgit

Henriksson (m) och Alf Eriksson (s).

Utrikesutskottets yttrande

1990/91:UU1y

Bilaga 5

Remiss av regeringsskrivelsen 1990/91:15

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har med remiss l990-l0-31 berett

utrikesutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens

skrivelse l990/91:l5 med redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till regeringen.

Utrikesutskottet har tagit del av skrivelsen och vill i

anledning av remissen anföra följande.

Riksdagens skrivelse 1989/90:191 angående Vissa anslag m.m.

inom utrikesdepartementets område (prop. 1989/90:100 bil 5,

UU14) anmäls i regeringens skrivelse som slutbehandlad. På

förslag i utskottets hemställan, moment 8, gjorde emellertid

riksdagen med anledning av motionsyrkandena 1989/90:U242;5,

U542;3 samt U638;6 ett tillkännagivande, enligt vilket riksdagen

anser det motiverat att regeringen med anledning av motionerna

företar en utredning av behovet av miljöexpertis vid

utlandsmyndigheterna. Riksdagens skrivelse kan enligt utskottets

åsikt ej betraktas som slutbehandlad innan riksdagen informerats

om resultatet av regeringens ställningstagande till riksdagens

tillkännagivande.

Riksdagens skrivelse 1989/90:223 angående Internationellt

utvecklingssamarbete (prop.1989/90:l00 bil.5, UU15) anmäls

likaledes i regeringens skrivelse som slutbehandlad. I tre

avseenden gjorde emellertid riksdagen tillkännagivanden med

bifall till motionsyrkanden (dels 1989/90:U204;20, utskottets

hemställan mom.98 beträffande kunskapsuppbyggnad om

fransktalande Afrika, dels 1989/90:U204;8, utskottets hemställan

moment 140 beträffande översyn av u-kreditsystemet, dels

U204;63, utskottets hemställan moment 151 beträffande

tillvaratagande av hemvändande biståndsarbetares erfarenheter).

Som framgått av statsrådet Lena Hjelm-Walléns svar i kammaren

på fråga l990/91:172 (av Jan-Erik Wikström, fp) den 13 november

1990 planerar regeringen att vidta åtgärder i anledning av dessa

tillkännagivanden. Liksom i det tidigare citerade fallet kan

enligt utskottet riksdagens skrivelse ej anses vara

slutbehandlad förrän riksdagen på lämpligt sätt informerats om

de överväganden eller åtgärder som föranletts av riksdagens

tillkännagivande. Att så sker är också en förutsättning för att

den nu aktuella regeringsskrivelsen skall kunna fylla sin

funktion som en del av underlaget för en utvärdering av

resultaten av riksdagens beslut.

Ovanstående synpunkter gäller även riksdagens skrivelse

1989/90:332 angående Forskning (prop.1989/90:90 avsnitt 12,

UU20). Riksdagen biföll utskottets hemställan moment 7

beträffande nordiskt forskningssamarbete och gjorde ett

tillkännagivande, i vilket vikten understryks av ett väl

fungerande nordiskt forskningssamarbete.

Stockholm den 6 december 1990

På utrikesutskottets vägnar

Pär Granstedt

Närvarande: Pär Granstedt (c), Sture Ericson (s), Alf

Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s),

Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Birgitta Hambraeus (c), Per Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s),

Anneli Hulthén (s), Eva Björne (m), Gertrud Sigurdsen (s), Maria

Leissner (fp), Arne Mellqvist (s) och Bengt Hurtig (v).

Försvarsutskottets yttrande

1990/91:FöU1y

Bilaga 6

Regeringens skrivelse (1990/91:15) med redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har i skrivelse den 31 oktober 1990

meddelat sitt beslut att bereda riksdagens övriga utskott

tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse (1990/91:15)

med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen.

Försvarsutskottet

Utskottet behandlar ifrågavarande remiss ur två aspekter. Den

ena är regeringens uppgifter om ärendeläget beträffande

riksdagens skrivelser inom försvarsdepartementets ansvarsområde.

Den andra har sin utgångspunkt i konstitutionsutskottets

hänvisning i remissmissivet till uttalandet (KU 1987/88:43, s.

17) om att utskotten bör ägna mera uppmärksamhet åt att

utvärdera resultaten av riksdagens beslut.

Försvarsutskottet noterar att regeringens skrivelse

(1990/91:15), den del som behandlar försvarsdepartementets

ansvarsområde, endast upptar ett ärende som inte är

slutbehandlat, nämligen beredskapsbudgeten för totalförsvarets

civila del för budgetåret 1990/91. Enligt vad utskottet har

inhämtat kommer beredskapsbudgeten att läggas till handlingarna

vid budgetårets slut. Detta är det normala förfarandet, för

såvitt inte budgeten sätts i tillämpning innan dess av

beredskapsskäl.

Utskottet har vid flera tillfällen under de senaste åren (FöU

1986/87:11, s. 46 och 82 samt FöU 1987/88:11, s. 3--7) uttalat

sig för att ge resultatuppföljningen en större vikt. I linje med

denna ambitionshöjning för uppföljningen avser utskottet sålunda

att årligen, främst under hösten, genom olika åtgärder skaffa

sig en överblick över läget i det militära försvarets

krigsorganisation, över beredskapsläget inom den civila delen av

totalförsvaret samt över resultatet av den verksamhet som har

genomförts under det senaste budgetåret. En sådan överblick

bedöms ge en bättre grund än tidigare, dels för utskottets

ärendebehandling, dels för val av särskilda uppföljningsinsatser

inom avgränsade områden eller funktioner. Utskottet har med

detta syfte under oktober och november i år inhämtat särskilda

redovisningar av försvarsdepartementet samt av överbefälhavaren

och överstyrelsen för civil beredskap. Utskottet avser även att

årligen i något av sina betänkanden, företrädesvis där

budgetförslaget behandlas, redovisa sin bedömning av läge och

resultat.

Erfarenheterna får utvisa hur arbetet med uppföljningen bör

utvecklas fortsättningsvis. Bl.a. kan hänsyn behöva tas till

resultat från den av talmanskonferensen nyligen tillsatta

utredningen om riksdagens arbetsformer.

Stockholm den 15 januari 1991

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström

(s), Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp),

Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér

(m), Christer Skoog (s), Karin Wegestål (s), Ivar Virgin (m),

Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan

Jennehag (v), Paul Ciszuk (mp) och Alf Egnerfors (s).

Socialutskottets yttrande

1990/91:SoU2y

Bilaga 7

Regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens

skrivelser

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 31 oktober 1990 berett

socialutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens

skrivelse 1990/91:15 med redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till regeringen.

Bakgrund

Sedan år 1961 lämnar regeringen varje år en redogörelse till

riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit med

anledning av riksdagens olika beslut. Redogörelsen är knuten

till de skrivelser i vilka riksdagen meddelar regeringen sina

beslut. Redovisningsperioden har under senare år varit tiden

från ett riksmötes början till nästa riksmötes början, dvs. den

1 oktober -- den 30 september, men även de äldre

riksdagsskrivelser som inte tidigare har rapporterats som

slutbehandlade av regeringen tas med i redogörelsen.

Under riksmötet 1989/90 beredde konstitutionsutskottet övriga

utskott tillfälle att yttra sig över de delar av skrivelsens

innehåll som hade samband med deras resp. beredningsområden.

Inför sitt yttrande till konstitutionsutskottet

(1989/90:SoU2y) gick socialutskottet igenom riksdagens

tillkännagivanden på utskottets område sedan riksmötet 1986/87

och gjorde en avstämning av dessa mot regeringens redogörelser

för motsvarande tid. Socialutskottet gjorde dessutom en särskild

granskning av de äldsta ännu inte slutbehandlade ärendena.

Utskottet konstaterade att det fanns ett flertal

tillkännagivanden från 1986/87 års riksmöte som inte föranlett

någon åtgärd från regeringens sida. Utskottet -- som dock inte

gjorde någon ingående prövning av i vilken utsträckning de av

regeringen redovisade åtgärderna materiellt tillgodosett

riksdagens önskemål -- gjorde vissa påpekanden i anslutning till

fyra ärenden. Utskottet hade inte någon erinran mot utformningen

av regeringens årliga skrivelse som en formell bekräftelse på

att regeringen har utfärdat av riksdagen beslutade författningar

och att regleringsbrev har beslutats med anledning av att

riksdagen anvisat medel för ett visst ändamål. Utskottet ansåg

dock att skrivelsen lämpade sig mindre väl för analyser av

regeringens åtgärder med anledning av riksdagens

tillkännagivanden. Utskottet konstaterade att endast regeringens

formella beslut redovisas i skrivelsen. Beslutets materiella

innebörd redovisas däremot inte och inte heller planerade

åtgärder eller andra överväganden från regeringens sida i

ärendet som skulle kunna vara av intresse för riksdagen.

Utskottet efterlyste en ordning som skulle kunna förbättra

förutsättningarna för en konstruktiv dialog mellan riksdagen och

regeringen i de ärenden där riksdagen funnit skäl att ge sin

mening till känna för regeringen.

Konstitutionsutskottet behandlade regeringens redogörelse och

yttrandena i betänkandet 1989/90:KU30. Konstitutionsutskottet

ansåg bl.a. när det gäller riksdagsskrivelser som är mer än två

år gamla och som inte har slutbehandlats att orsaken till detta

samt vidtagna och planerade åtgärder regelmässigt bör anges.

Slutligen förutsatte konstitutionsutskottet att de förslag till

förbättrad utformning av redogörelsen som de andra utskotten

lämnat beaktas efter hand. Dessa förslag gällde önskemål om ökad

läsbarhet, fylligare uppgifter om vidtagna åtgärder, markering

av ämnesord, undvikande av upprepning genom att äldre skrivelser

redovisas endast beträffande de delar som inte förut har anmälts

som åtgärdade. Regeringen borde för varje riksdagsskrivelse ange

även de delar (moment) som inte har slutbehandlats och planerade

åtgärder.

I syfte att underlätta regeringskansliets redovisning

översände socialutskottet i juni 1990 till socialdepartementet

för kännedom en inom utskottskansliet gjord sammanställning över

riksdagens tillkännagivanden på socialutskottets område under

riksmötena 1988/89 och 1989/90.

1990 års redogörelse

Inom regeringskansliet har upprättats en ny redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen.

Utarbetandet av denna har skett med beaktande av de synpunkter

som framfördes av konstitutionsutskottet. Redogörelsen avser

åtgärder som vidtagits från tiden för föregående redogörelse

fram till det senaste budgetårsskiftet, dvs. under tiden den 1

oktober 1989 -- den 30 juni 1990. Tidsrymden är betingad av

konstitutionsutskottets önskan om en övergång till redovisningar

budgetårsvis. Liksom tidigare är redogörelsen uppställd

departementsvis efter det departement riksdagsskrivelsen har

ställts till. Inom varje departementsavsnitt har materialet

hänförts till tre tidsperioder, nämligen det sistlidna riksmötet

(1989/90), det nästföregående (1988/89) och äldre riksmöten.

Redovisningen omfattar dels alla riksdagsskrivelser från det

senaste riksmötet, dels de riksdagsskrivelser från tidigare

riksmöten som inte har slutanmälts tidigare. Det finns också ett

kompletterande, kronologiskt uppställt register med hänvisningar

till var i redogörelsen varje riksdagsskrivelse återfinns.

Motion

En motion, 1990/91:K15 av Daniel Tarschys (fp), har väckts

med anledning av skrivelsen. I motionen hemställs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utformningen av regeringens skrivelser med redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser. Motionären är kritisk mot

regeringens användning av uttrycket "slutbehandlad". Motionären

anger exempel på tillkännagivanden från socialutskottet i vilka

utskottet efterlyst åtgärder av olika slag från regeringens

sida, där regeringen efter ha lämnat utredningsuppdrag till

socialstyrelsen ansett ärendet slutbehandlat. Motionären

framhåller att, även om riksdagens framställning formellt sett

gått ut på att uppdrag borde ges, det bör vara underförstått att

uppdragen också bör fullföljas. Regeringen bör därför på ett

eller annat sätt redovisa vad den begärda utredningen kommer

fram till. Motionären efterlyser en förändrad redovisningspraxis

i framtida skrivelser. I den mån riksdagens framställningar

avser åtgärder och resultat snarare än utredningar bör ett

ärende inte anmälas som slutbehandlat innan de begärda

åtgärderna har vidtagits eller de avsedda resultaten kan

framvisas. Även i de fall där riksdagens framställning går ut på

att en utredning bör föranstaltas finns det enligt motionären

skäl att redovisa inte bara beställningen utan också resultaten

för riksdagen.

Utskottet

Utskottet har inför behandlingen av skrivelse 1990/91:15

inbjudit statssekreterarna i socialdepartementet till en

överläggning om riksdagens tillkännagivanden på socialutskottets

område under de senaste två riksmötena.

Utskottet konstaterar att regeringens redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen denna gång

utformats på en nytt sätt. Redogörelsen är enligt utskottet

bättre uppställd och mer lästläst än tidigare år. Utskottet har

förståelse för att redovisningen måste göras förhållandevis

kortfattad och den inte redan nu fullt ut motsvarar riksdagens

önskemål.

Utskottet har i detta sammanhang inte funnit någon anledning

att erinra mot handläggningen av något enskilt ärende.

I motion 1990/91:K15 (fp) framförs kritik bl.a. mot att

regeringen i skrivelsen redovisat ärenden som slutbehandlade i

och med att regeringen föranstaltat om en utredning av en viss

fråga. Utskottet har i och för sig viss förståelse för

regeringens önskemål att inte redovisa ärenden som öppna under

lång tid. Utskottet anser det ändå angeläget att regeringen för

riksdagen inte enbart redovisar t.ex. att ett utredningsuppdrag

givits utan även resultaten av uppdraget. Detta är

naturligtvis särskilt angeläget i det fall då riksdagens

tillkännagivande avsett behovet av åtgärder eller resultat

snarare än en utredning i frågan.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 5 februari 1991

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita

Persson (s), Sten Svensson (m), Aina Westin (s), Ulla Tillander

(c), Per Stenmarck (m), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund

(s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa

Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson

(s), Sinikka Bohlin (s) och Maj-Inger Klingvall (s).

Kulturutskottets yttrande

1990/91:KrU3y

Bilaga 8

Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom beslut den 31 oktober 1990

berett kulturutskottet tillfälle att -- i de delar som har

samband med kulturutskottets beredningsområde -- yttra sig över

regeringens skrivelse 1990/91:15 med redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen. Med

anledning av skrivelsen har väckts motion 1990/91:K15.

Utskottet

Vid föregående riksmöte framförde kulturutskottet genom

protokollsutdrag till konstitutionsutskottet (KrU prot.

1989/90:12) synpunkter på utformningen av regeringens årliga

redogörelse till riksdagen för behandlingen av riksdagens

skrivelser.

Kulturutskottet kan konstatera att regeringen -- genom en

ändrad utformning av redogörelsen -- gjort denna avsevärt mera

lättillgänglig än tidigare redogörelser och därmed ökat värdet

av att en årlig redogörelse avges på området.

En genomgång har gjorts av de ärenden som avser

kulturutskottets beredningsområde under avsnitten i redogörelsen

beträffande utbildningsdepartementet, bostadsdepartementet,

industridepartementet och civildepartementet. Några smärre

oklarheter har klarats ut genom underhandskontakter med resp.

departement. För ett fåtal ärenden har angivits endast att

"ärendet bereds". En sådan knapphändig upplysning är

otillfredsställande. Merparten av dessa ärenden har visat sig

vara sådana där åtgärder vidtagits efter den 30 juni 1990 genom

förslag i proposition 1990/91:25 med förslag till tilläggsbudget

I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 eller i den nyligen

framlagda budgetpropositionen.

I motion K15 tas upp frågan om när ett ärende skall redovisas

som slutbehandlat av regeringen. Motionären anser att det är

motiverat med en förändrad redovisningspraxis. I den mån

riksdagens framställningar avser åtgärder och resultat snarare

än utredningar, bör ett ärende inte redovisas som slutbehandlat

när exempelvis ett utredningsuppdrag lämnats till en myndighet

utan först när åtgärder och resultat kan visas fram. Inte heller

bör en framställning om en utredning redovisas som

slutbehandlad, förrän utredningens resultat föreligger, anser

motionären.

Kulturutskottet har inom sitt beredningsområde inte funnit

anledning att begära en ändrad redovisningspraxis utöver vad

utskottet förra året anförde i sitt protokollsutdrag till

konstitutionsutskottet eller vad utskottet nu redovisat

beträffande den aktuella redogörelsen från regeringen. I

överensstämmelse med vad som anförs i motionen är det rimligt

att kräva att en skrivelse inte skall slutredovisas förrän den i

skrivelsen faktiskt åsyftade åtgärden vidtagits. Däremot är det

enligt utskottets mening inte påkallat att kräva en ordning som

innebär att en skrivelse med en begäran om visst

utredningsuppdrag inte skall slutredovisas förrän

utredningsresultatet föreligger. Vid denna bedömning beaktar

utskottet bl.a. att -- då det gäller utredningar som utförs av

kommittéer -- regeringen varje år i kommittéberättelsen, som

avges samtidigt med budgetpropositionen, lämnar en redovisning

till riksdagen för kommittéernas arbete.

Stockholm den 12 februari 1991

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Lars Ernestam (fp), Jan

Hyttring (c), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki

Tammenoksa (s), Leo Persson (s), Lars Ahlström (m), Margareta

Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos

(v), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s) och Ulla Berg (s).

Bilaga 9

Utdrag ur

RIKSDAGENS PROTOKOLL 1990/91:16

UTBILDNINGSUTSKOTT Sammanträdesdag: 1991-02-19

Sammanträdestid: 11.00-12.00

13.00-14.30

_ _ _

3 § Yttrande till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att

yttra sig över regeringens skrivelse 1990/91:15 med redogörelse

för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen.

Redogörelsen omfattar regeringsbeslut under tiden den 1 oktober

1989 - den 30 juni 1990.

Utbildningsutskottet finner sig inte ha anledning till någon

erinran i ärendet.

Denna paragraf förklaras omedelbart justerad.

_ _ _

Vid protokollet

Görel Sävborg-Lundgren

Justeras

Lars Gustafsson

Rätt utdraget intygar:

Annika Tuvelid

Exp. 1991-02-20

KU

Näringsutskottets yttrande

1990/91:NU2y

Bilaga 10

Regeringens behandling av riksdagens skrivelser

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle

att yttra sig över regeringens skrivelse 1990/91:15 med

redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen. Härvid uppmärksammar näringsutskottet också den

motion, 1990/91:K15 av Daniel Tarschys (fp), som har väckts med

anledning av skrivelsen. Näringsutskottet vill anföra följande.

Såsom regeringen redovisar gjorde konstitutionsutskottet förra

året, efter hörande av andra utskott, vissa uttalanden om

innehållet i och utformningen av regeringens årliga redogörelse

för behandlingen av riksdagens skrivelser. Flera förändringar

som då efterlystes har i år vidtagits. Läsbarheten bör

emellertid kunna förbättras ytterligare, bl.a. genom en mera

enhetlig rubriksättning. Önskemålet att det skall lämnas

fylligare uppgifter om vidtagna åtgärder bör tillgodoses i något

högre grad än som nu har skett.

Vad gäller skrivelser som redovisas såsom slutbehandlade är

frågan huruvida riksdagens intentioner har blivit uppfyllda

genom de åtgärder som anges eller åsyftas i redogörelsen.

Näringsutskottet instämmer -- utan att ha något eget exempel att

peka på -- i motionärens synpunkt att ett ärende under inga

omständigheter bör anmälas som slutbehandlat innan de begärda

åtgärderna har vidtagits. När åtgärden innebär tillsättande av

en offentlig utredning, vars verksamhet kommer att redovisas

i den årliga kommittéberättelsen, synes det dock -- i motsats

till vad motionären anför -- inte finnas skäl för att regeringen

skall behöva återkomma i saken i senare redogörelser för

behandlingen av riksdagsskrivelser. Annorlunda kan det förhålla

sig när utredningsuppdrag lämnas åt en myndighet.

Näringsutskottet kan i stort sett instämma i vad finansutskottet

i sitt yttrande (1990/91:FiU2y) har anfört i detta hänseende.

I fråga om de skrivelser baserade på betänkanden av

näringsutskottet vilka anges vara slutbehandlade har utskottet

endast en erinran att göra. Den avser riksdagens skrivelse

1988/89:262 (finansdepartementet p. 71), som har lagts till

handlingarna. Den faktiska innebörden av denna åtgärd kunde ha

angetts.

Att ett icke slutbehandlat ärende bereds kan betyda allt från

att intensiva åtgärder pågår till att ärendet vilar för att

kunna avföras i något senare sammanhang. Ett mera preciserat

besked kan vara motiverat; detta gäller särskilt skrivelser från

äldre riksmöten än det senaste. Riksdagens skrivelse 1988/89:123

(socialdepartementet p. 35) gick ut på att regeringen borde

verka för vissa aktiviteter inom Världshälsoorganisationen

(WHO). Det hade varit önskvärt med närmare uppgifter om vad som

har förekommit. En hänvisning kunde ha gjorts till

socialministerns svar (RD 1989/90:11 s.106) på en fråga i

ämnet hösten 1989. -- Vad gäller redovisningen rörande de

särskilda moment i icke slutbehandlade skrivelser som inte torde

komma att tas upp i senare redogörelser hänvisar

näringsutskottet till sina allmänna synpunkter i det föregående.

Riksdagens skrivelse 1989/90:337 (industridepartementet p. 14)

borde i vad avser moment 29 anses med utfärdandet av

regleringsbrev vara behandlad i sin helhet.

Stockholm den 22 januari 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Per

Westerberg (m), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m),

Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand

(s), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v),

Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Karin Falkmer (m), Barbro

Andersson (s), Björn Kaaling (s) och Håkan Hansson (c).