Bet. 1990/91:KU47

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91 :KU47

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

m.m.

1990/91

KU47

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas åtta motioner från allmänna motionsti-

den 1991 om bl.a. inrättande av nya utskott och ändrad ärendefördel-

ning mellan utskotten. Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår

dock, i första hand i syfte att minska jordbruksutskottets arbetsbelast-

ning, vissa förändringar i ärendefördelning mellan utskotten. Till be-

tänkandet har fogats ett särskilt yttrande (mp) rörande behovet av ett

utskott med samlat ansvar för miljöfrågornas beredning i riksdagen.

Utskottets lagförslag samt yttranden från andra utskott redovisas i

bilagor enligt följande:

Bilaga

Bilaga

1. Förslag till ändring i riksdagsordningen

2. JoU5y

3. UbU3y

4. FiU3y

5. NU4y

6. LU3y

7. LU4y

8. FöU4y

9. KrU8y

10. UbU4y

11. NU13y

12. BoUSy

13. AU3y

14. TU3y

Motionerna

1990/91 :K302 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

om sådan ändring i riksdagsordningen att arbetsmarknadsutskottet

regelmässigt skall beredas tillfälle att yttra sig i samtliga ärenden om

lokalisering av statlig verksamhet.

1990/91:K307 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

ändra trafikutskottets namn till kommunikationsutskottet.

1990/91:K308 av Lars Tobisson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen

beslutar överföra ärenden som rör banker, fonder och försäkringsbolag

från näringsutskottet till finansutskottet.

1 Riksdagen 1990/91. 4 saml. Nr 47

Rättelse: S. 7 rad 15 nedifrån Tillkommit: vattenrätt,

1990/9LK309 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen beslutar 1990/91:KU47

att jordbruksutskottet ändras till ett miljöutskott samt att jordbrukets

näringsfrågor överförs till näringsutskottet.

1990/9LK310 av Annika Åhnberg och Rolf L Nilson (båda v) vari

yrkas att riksdagen beslutar inrätta ett miljöutskott i riksdagen.

1990/91 ;K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c, v, mp) vari

yrkas att riksdagen beslutar sådan ändring av riksdagsordningens

tilläggsbestämmelse 4.6.5 att ärenden rörande kreditupplysnings- och

inkassolagstiftningen skall beredas av lagutskottet fr.o.m. den 1 januari

1992.

1990/91;K314 av Arne Andersson i Ljung (m) vari yrkas

1. att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att utforma riktlinjer

för behandlingen av motioner av innebörd

a) att konstitutionsutskottet skall se över förfarandet med förenklad

motionsbehandling,

b) att konstitutionsutskottet skall särskilt uppmärksamma förhållan-

det, då motion inte sakbehandlas trots att den inte tidigare väckts,

c) att förenklat förfarande inte skall tillämpas i avvaktan på konsti-

tutionell granskning,

2. att riksdagen uppdrar åt förvaltningssiyrelsen att, i avvaktan på

konstitutionell översyn, åt utskott som tillämpar förenklat berednings-

förfarande ge personella resurser för konventionell beredning av mo-

tioner.

1990/9LK319 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

begär att talmanskonferensen skall utreda arbetsfördelningen mellan

utskotten i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

1. Beredningsförfarandet

Motionerna

! motion 1990/91 :K314 av Arne Andersson i Ljung (m) erinras om att

antalet motioner ökat drastiskt och att detta bl.a. lett till att ett par

utskott börjat tillämpa förenklat beredningsförfarande. innebärande att

man "beslutat att fristående motioner i princip skall sakbehandlas

högst en gång under varje valperiod" (1990/9 LJoU 10). Även om denna

tillämpning av beredningsförfarandet mötts av förståelse från riksdag-

ens sida krävs enligt motionären en mera ingående penetrering av

bakomliggande orsaker än att berörda utskott tar saken i egna händer.

Härför krävs en konstitutionell granskning av förfarandet.

Motionären redovisar därutöver ett fall då det förenklade förfarandet

av jordbruksutskottet tillämpats på en motion som inte tidigare väckts.

Enligt motionen måste detta vara ett klart åsidosättande av utskottets

beredningstvång.

Yttrande från jordbruks- och utbildningsutskotten

Jordbruks- och utbildningsutskotten som båda tillämpat förenklat be-

redningsförfarande har yttrat sig i frågan (1990/91 :JoU5y,

1990/91:UbU3y). Båda utskotten erinrar om den starkt ökade arbetsbe-

lastningen till följd av det stora antalet motioner inom utskottens

beredningsområden.

Jordbruksutskottet anför för sin del att det i praktiken är omöjligt

att upprätthålla en hög ambitionsnivå i beredningsarbetet utifrån den

förutsättningen att samtliga eller huvuddelen av de fristående motio-

nerna skall kunna sakbehandlas under varje riksmöte. Främst är det

utskottets sam man trädest id som av olika skäl utgör en begränsande

resurs. Jordbruksutskottet har mot denna bakgrund beslutat att fr. o.m.

innevarande riksmöte ändra sina arbetsmetoder. Beslutet innebär att

fristående motioner i varje ämnesgrupp i princip sakbehandlas endast

en gång under valperioden. Aven om denna behandlingsmetod till

stora delar framtvingats av den ohanterliga arbetsvolymen finns det

enligt jordbruksutskottets mening flera andra skäl som talar för att

motioner behandlas i treårsintervaller. I yttrandet erinras om att denna

ordning tidigare rekommenderats av konstitutionsutskottet i ett be-

tänkande om riksdagens arbetsformer (KU 1987/88:43).

Såväl jordbruksutskottet som utbildningsutskottet påpekar att det på

vissa områden, t.ex. forskningen, numera framläggs en proposition vart

tredje år och att riksdagen beslutat att de statliga myndigheterna

successivt skall gå över till en treårig budgetcykel. I yttrandena erinras

vidare om att det av bestämmelserna i 4 kap. 1 § samt 5 kap. 10 §

riksdagsordningen endast framgår att utskott skall avge betänkande

över viss motion i sådan tid att ärendet kan avgöras före utgången av

kalenderåret närmast efter det då motionen väcktes. Beredningsskyldig-

heten kan därför enligt de båda utskotten inte ges någon annan och

vidare innebörd än att det som minimikrav åligger utskotten att i

betänkandet — med eller utan motivering — föreslå ett visst ställnings-

tagande till motionen från riksdagens sida.

Jordbruksutskottet framhåller därutöver att 4 kap. 9 § riksdagsord-

ningen kan tolkas som att kammaren har det yttersta ansvaret för

beredningen i ett visst ärende. Av bestämmelsen framgår att en minori-

tet i kammaren kan besluta att ärendet återförvisas till utskottet för

ytterligare beredning. Emellertid har metoden med förenklad hante-

ring tillämpats av utbildningsutskottet sedan riksmötet 1988/89 och av

jordbruksutskottet sedan riksmötet 1990/91. I yttrandet sägs att något

yrkande om återförvisning veterligen ej har framställts i anslutning till

behandlingen av betänkanden med förenklad motionsbehandling.

1990/91:KU47

.3

Utskottets bedömning

199O/91:KU47

Föreskrifter om att ärenden som väcks av regeringen eller riksdagsle-

damot före avgörandet skall beredas av utskott finns i 4 kap. 3 §

regeringsformen och 4 kap. 1 § riksdagsordningen. Som framhålls i

jordbruks- och utbildningsutskottens yttranden kan ur dessa bestäm-

melser inte utläsas annan formell skyldighet för utskotten än att före

avgörandet i kammaren avge förslag till beslut i de väckta ärendena.

Enligt utskottet strider därför det av jordbruks- och utbildningsutskot-

ten tillämpade förfarandet från formella utgångspunkter inte mot dessa

bestämmelser. Det bör i sammanhanget nämnas att konstitutionsut-

skottet tidigare ställt sig positivt till att utskotten överväger en ordning

med tördjupad motionsprövning vart tredje år. I betänkande KU

1987/88:43 behandlade utskottet vissa frågor rörande budgetbehand-

lingen i riksdagen. Utskottet uttalade i det sammanhanget följande:

Oberoende av försöksverksamhetens utveckling finns det enligt utskot-

tets uppfattning anledning för utskotten att överväga om det inte vore

en lämplig ordning att ett visst myndighets- eller frågeområde gavs en

mer djupgående behandling en gång per valperiod. Det kan men

behöver inte ske i anslutning till en större proposition på området.

Under de år då fördjupad behandling inte äger rum blir det då i

många fal! naturligt att utskotten i sin motionsbehandling hänvisar till

den beredning som kommer att ske senare. I insikt om detta kan det

tänkas att ledamöterna då avstår från att motionera på områden där

ingen fördjupad behandling skall äga rum ett visst år.

Utskottet vill emellertid betona den centrala roll som ärendebered-

ningen spelar i riksdagsarbetet. Det är givetvis ingen acceptabel ord-

ning om omfattningen av beredningen av ett ärende i realiteten

kommer att bestämmas av det berörda utskottets arbetsbelastning.

Utskottet föreslår därför i detta betänkande vissa ändringar i 4 kap.

riksdagsordningen beträffande ärendefördelningen mellan utskotten i

syfte att minska belastningen på ett av de mest arbetstyngda utskotten,

jordbruksutskottet. Det bör i sammanhanget erinras om att den av tal-

manskonferensen tillsatta riksdagsutredningen har som en av sina

främsta uppgifter att överväga utskottens roll i budgetprocessen. I

samband härmed kan utredningen komma att lägga förslag till mera

omfattande ändringar i utskottsindelningen och ärendefördelningen

mellan utskotten.

Mot bakgrund av det anföra avstyrks motion 1990/91 :K314.

2. Årendefördel ningen mellan utskotten

Motionerna

1 motion K308 av Uars Tobisson m.fl. (m, fp, c) förordas en överföring

av ärenden rörande kreditväsendet från näringsutskottet till finansut-

skottet. I motionen påpekas att de finansiella marknaderna i Sverige

tinder senare år genomgått stora förändringar Utvecklingen av en

mera rnångfasetterad finanssektor inskärper enligt motionärerna ange-

lägenheten av en sammanhållen behandling av hithörande ärenden i

riksdagen. Till finansutskottets område hör — utöver finanspolitiken

— penning- och statsskuldspolitiken med deras utövare riksbanken

och riksgäldskontoret. Det naturliga är enligt motionen att villkoren

för banker och försäkringsbolag, mellan vilka en tydlig branschglid-

ning förekommer, hanteras av samma riksdagsorgan, som bestämmer

ramarna för deras verksamhet. För en överföring till finansutskottet

talar också principen att utskottsindelningen så långt möjligt bör

överensstämma med departementsorganisationen.

Överförande av ärenden angående kreditupplysning och inkasso-

verksamhet från näringsutskottet till lagutskottet föreslås i motion

K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c, v, mp). Enligt motionä-

rernas mening finns ett mycket nära samband mellan inkassso- och

kreditupplysningslagstiftningen och lagutskottets beredningsområde.

Inkassoverksamheten är förstadiet i indrivningsförfarandet. Utöver det

organisatoriska sambandet mellan inkassolagstiftningen och reglerna

om indrivningsåtgärder är det enligt motionen också så att förutsätt-

ningarna för att bedriva en effektiv inkassoverksamhet har direkt

betydelse för tillströmningen av ärenden till kronofogdemyndigheten.

När det gäller kreditupplysningen är sambandet med lagutskottets

beredningsområde inte lika påtagligt. Enligt motionen bör det emeller-

tid framhållas att reglerna för kreditupplysning har betydelse för

kreditgivarnas ställningstagande om de skall bevilja enskilda borgenä-

rer krediter.

Inrättande av ett särskilt miljöutskott i riksdagen föreslås i tre

motioner. I motion K310 av Annika Ahnberg och Rolf L Nilson (båda

v) erinras om att miljöfrågorna starkt bidragit till att arbetsbelastning-

en och tidsåtgången ökat i jordbruksutskottet. Den dramatiska ökning-

en av arbetsbelastningen i jordbruksutskottet har enligt motionärerna

iett till flera negativa effekter; utskottet har små möjligheter att för-

djupa sig i viktiga frågor, de får vänta länge på behandling som

dessutom ofta blir summarisk. Jordbruksutskottets arbetsbelastning an-

förs även i motion K319 av Hans Leghammar m.fl. (alla mp) som ett

motiv för inrättande av ett särskilt miljöutskott. Ett sådant behövs

enligt motionen också för att något utskott skall få det samlade

ansvaret för miljöfrågorna. I motion K309 av Margit Gennser (m)

föreslås att jordbruksfrågorna överförs till näringsutskottet och att

jordbruksutskottet därigenom omvandlas till ett miljöutskott. Förslaget

motiveras med att de flesta frågor gällande näringsprinciper och nä-

ringsförhållanden är desamma för jordbruket och andra näringar. Det

kan enligt motionären därför knappast vara rationellt att jordbrukets

näringsförhållanden behandlas i ett speciellt utskott.

1990,9 EKU47

Yttranden från berörda utskott

Förslaget om överföring av ärenden rörande kreditväsendet från nä-

ringsutskottet får starkt stöd i finansutskottets yttrande 1990/91 :FiU3y.

Enligt finansutskottets mening är det en allvarlig brist att frågor som

utgör förutsättningen för en väl fungerande kreditmarknad inte får en

sammanhållen behandling i riksdagen. I yttrandet sägs dock all om

1990/91:K(J47

konstitutionsutskottet inte finner anledning att omedelbart föreslå riks-

dagen förändringar i enlighet med vad utskottet förordar kan en

lämplig ordning vara att överlämna frågan till den av talmanskonferen-

sen tillsatta riksdagsutredningen.

Näringsutskottet anför för sin del (1990/91 :NU4y) att dess erfarenhet

är att den gällande ärendefördelningen inte har förorsakat några pro-

blem. Näringsutskottet anser heller inte att motionärernas argument

rörande önskvärdheten av överensstämmelse mellan utskotts- och de-

partementsindelningarna väger tungt. I ärenden om bank- och fondvä-

sendet, som ofta gäller lagstiftning, har regelmässigt förekommit ett

nära samarbete mellan utskottets kansli och finansdepartementet. Be-

handlingen av ärenden om bank- och fondväsendet utgör kvantitativt

en ganska betydande del av näringsutskottets uppgifter. Kvalitativt har

dessa ärenden enligt näringsutskottets uppfattning en naturlig plats

inom dess beredningsområde. Materiellt gäller de i stor utsträckning

förutsättningarna för företagens finansiering, ett centralt näringspoli-

tiskt tema.

Näringsutskottet har också invändningar mot förslaget om överfö-

rande av kreditupplysnings- och inkassolagstiftning till lagutskottet. Med

anledning av vad som anförts i motionen påpekar näringsutskottet bl.a.

att begreppet verksamhetsområde inte är entydigt. Med samma rätt

som motionärerna hävdar beträffande exempelvis inkasso- och indriv-

ni ngsverksam het kan, från näringspolitisk utgångspunkt, näringsrättslig

reglering betecknas som ett område som i möjligaste mån bör handhas

av ett utskott, lagutskottet stöder däremot motionsförslaget och påpe-

kar bl.a. (LU3y) att det från årsskiftet 1991 — 1992 kommer att finnas

ett starkt organisatoriskt samband mellan inkassoverksamheten och

kronofogdemyndigheternas arbete.

Jordbruksutskottet finner (JoU5y) att det finns skäl som tatar både

för och emot ett inrättande av ett särskilt miljöutskott. Miljöfrågor

handiäggs i en rad utskott. En ökad samordning skulle inenbära vissa

fördelar. Det faktum att miljöfrågorna blivit alltmer internationella till

sin karaktär talar också enligt jordbruksutskottet för ett mer specialise-

rat utskott som har resurser att fördjupa sig i bl.a. den aspekten på

miljöfrågorna. Det finns å andra sidan anledning att förmoda att ett

miljöutskott som hanterade samtliga miljöfrågor skulle fa en mycket

hög arbetsbelastning. Vidare bör det enligt jordbruksutskottet nämnas

att det inom miljöpolitiken för närvarande finns en strävan att decen-

tralisera ansvaret för miljöfrågorna och integrera miljöarbetet i olika

sektorer. Sektorisering och decentralisering bör givetvis innebära att

miljöfrågorna behandlas inom hela utskottsorganisationen.

Frågan om en omorganisation bör enligt jordbruksutskottet bedömas

i både ett kortare och ett längre perspektiv. Utskottet kan på något

eller några års sikt tänka sig en mer genomgripande omorganisation

som innebär att miljö- och naturresursfrågorna lyfts fram. Detta kan

ske genom att ett nytt utskott inrättas eller genom att bl.a. jordbruks-

frågorna överförs t.ex. till näringsutskottet. Jordbruksutskottet föreslår

att en utredning görs om en mer genomgripande omorganisation i 6

enlighet med dessa synpunkter. I en sådan utredning bör också beho-

vet av eventuella ändringar i övrigt i utskottsorganisationen kunna

närmare övervägas.

Med hänsyn till utskottets ansträngda arbetssituation måste dock

enligt jordbruksutskottet vissa ändringar i ärendefördelningen genom-

föras med verkan redan fr.o.m. nästa mandatperiod och senast vid

årsskiftet 1991-1992. Utskottet lämnar ett förslag till sådan omfördel-

ning. Förslaget innebär att jordbruksutskottet behåller ansvaret för de

areella näringarna jordbruk, trädgårdsnäring, skogsbruk och fiske,

vilka samtliga har betydelse för hushållningen med naturresurser m.m.

I gengäld renodlas huvudämnet miljövård genom att några väl avgrän-

sade delområden överlämnas till andra utskott. Gemensamt för dessa

är att de har nära samband med industriella frågor och i viss mån även

räddningstjänstfrågor resp, bebyggelseplanering.

Utskottets bedömning

Ärendefördelningen mellan utskotten sker sedan 1971 i huvudsak

enligt fackutskottsprincipen, dvs. ärenden inom ett och samma ämnes-

område bereds av samma utskott, oavsett om de är lagärenden eller

anslagsärenden. En strävan har också varit att i möjligaste mån låta

utskottsindelningen överensstämma med departementsindelningen.

Som framgår av yttrandena över de aktuella motionerna uppstår vid

tillämpningen av dessa grundprinciper en rad gränsdragningsproblem.

Som tidigare framhållits kan riksdagsutredningen komma att på ett

mera övergripande sätt behandla hela frågan om vilka utskott som

skall finnas och hur ärendefördelningen mellan dem skall vara. Ut-

skottet är mot denna bakgrund inte nu berett att föreslå förändringar

av det slag som förordas i motionerna K308, K309, K310, K312 och

K319. Motionerna avstyrks.

Utskottet har emellertid efter hörande av berörda utskott beslutat

förorda en viss omfördelning av ärendegrupper från jordbruksutskottet

till andra utskott. Förslaget som innefattar ändringar i tilläggsbestäm-

melserna 4.6.5, 4.6.7, 4.6.10, 4.6.11, 4.6.13 och 4.6.16 till riksdagsord-

ningen innebär att jordförvärvslagstiftning, vattenrätt, rennäringsfrågor

och ärenden rörande kommunal avfallshantering överförs till bostads-

utskottets beredningsområde. Till näringsutskottet förs, på sätt som

skett bl.a. under innevarande år, frågor rörande återvinning av avfalls-

produkter.

Ärenden rörande strålskydd och kemikaliekontroll förs enligt ut-

skottets förslag till försvarsutskottet, ärenden rörande livsmedelskon-

troll till lagutskottet och de utbildnings- och forskningsfrågor som

tidigare handlagts av jordbruksutskottet till utbildningsutskottet. Då

även utbildningsutskottet är mycket arbetstyngt föreslås att detta ut-

skott i sin tur avlastas genom att foikbildningsfrågor överflyttas där-

ifrån till kulturutskottet.

Förslaget är baserat på vad jordbruksutskottet förordat. Det stöds av

de berörda utskotten, vilket framgår av de bifogade yttrandena

1990/91 :LU4y, 1990/91 :FöU4y, 1990/91 :KrU8y, 1990/91 :UbU4y, 7

1990/91 :NU13y samt 1990/91 :BoU5y. Ändringarna i ärendefördelning-

1990/91:KU47

en föreslås träda i kraft den 1 oktober och tillämpas på ärenden som

väcks efter denna tidpunkt. I förslaget till ändring i riksdagsordningen

ingår också vissa redaktionella förändringar av tilläggsbestämmelsen

4.6.7 rörande försvarsutskottets beredningsområde.

3. Övrigt

Motionerna

1 motion K302 av Martin Olsson (c) erinras att riksdagen tidigare

beslutat att vid lokalisering av statlig verksamhet skall i första hand

skogslänen och i andra hand sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden

komma i fråga. Som en följd av riksdagsbehandlingen av frågan om

skolverkets lokalisering föreslås i motionen att riksdagen uttalar att det

för regional- och arbetsmarknadspolitiken ansvariga utskottet alltid

skall beredas möjlighet att yttra sig i frågor om lokalisering av statlig

verksamhet.

Namnet på ett riksdagsutskott bör enligt motion K307 av Görel

Bohlin (m) vara sådant att allmänheten förstår vad utskottet sysslar

med. I motionen föreslås därför att trafikutskottets namn ändras till

kommun ikationsutskottet.

Yttranden från arbetsmarknads- och trafikutskotten

Arbetsmarknadsutskottet utgår i yttrandet 1990/91 :AU3y när det gäller

frågan om beredningen av ärenden rörande lokaliserings- och omlokali-

seringsärenden ifrån att de uttalanden som utskottet gjort om princi-

perna för lokalisering av statlig verksamhet och som riksdagen har

ställt sig bakom genomsyrar varje behandling av ärenden av detta slag.

Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det naturligtvis av

värde om fackutskottens beredning tillförs arbetsmarknads- och perso-

nalpolitiska synpunkter på bestämda lokaliseringsförslag. Den ordning

som hittills gällt och som inneburit att resp, utskott fatt bedöma frågan

om remiss till arbetsmarknadsutskottet finns det emellertid enligt

arbetsmarknadsutskottet inte tillräckliga skäl att frångå.

Trafikutskottet erinrar (1990/91:TU3y) om att frågan om byle av

uiskoitbeteckning tidigare behandlats vid ett flertal tillfällen och av-

styrkts av konstitutionsutskottet. Senast skedde det våren 1986. Trafik-

utskottet är för sin del för närvarande inte berett föreslå att benäm-

ningen på utskottet skall ändras och föreslår därför att konstitutionsut-

skottet avstyrker den nu aktuella motionen.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till vad som anförts av arbetsmarknads- och trafikut-

skotten avstyrks motionerna K302 och K307.

1990/9 l:KU47

Hemställan

1990/91:KU47

Utskottet hemställer

1. beträffande beredningsförfarandet

att riksdagen avslår motion 199O/91:K314,

2. beträffande ärendefördelningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91 :K308,

1990/91 :K309, 1990/91:K310, 1990/91 :K312 och 1990/91 :K319 an-

tar det i bilaga 1 införda förslaget till lag om ändring i riksdags-

ordningen,

3. beträffande beredning av lokaliseringsärenden

att riksdagen avslår motion 1990/91 :K302,

4. beträffande utskottsbeteckning

att riksdagen avslår motion 1990/91:K307.

Stockholm den 30 maj 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Frigge-

bo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören

Lekberg (s), Anita Modin (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kind-

bom (c), Bo Hammar (v), Ulla Pettersson (s), Stig Bertilsson (m),

Ingela Mårtensson (fp), Kaj Larsson (s) och Claes Roxbergh (mp).

Särskilt yttrande

Ärendefördelningen (mom. 2)

Claes Roxbergh (mp) anför:

1 motion 1990/91:K319 har miljöpartiet de gröna begärt att talmans-

konferensen skall utreda arbetsfördelningen mellan utskotten. En ut-

gångspunkt för utredningsarbetet bör vara att ett miljöutskott med

huvudansvaret för miljöfrågorna inrättas. Den av talmanskonferensen

tillsatta riksdagsutredningen kan enligt sina direktiv komma att ta upp

frågan om utskottsindelningen. Jag utgår ifrån att så sker och att

utredningsarbetet bedrivs med beaktande av vad som anförts i motio-

nen.

Den förändring av ärendefördelningen som föreslås i detta betänkan-

de syftar till att redan under nästa riksmöte åstadkomma lättnader i

jordbruksutskottets arbetsbelastning. Jag har inte velat motsätta mig

detta förslag, även om det i vissa delar innebär att ansvaret för

miljöfrågornas beredning i riksdagen delas upp ytterligare på olika

utskott. Jordbruksutskottet har blivit ett mycket hårt arbetsbelastat

utskott, vilket har inneburit att det sällan fatt tid för en djupare samlad

bedömning av olika miljöproblem. Åtgärder måste därför vidtas som

far omedelbar effekt på utskottets arbetssituation.

Den förändring som nu föreslås bör dock betraktas som temporär i

avvaktan på ett förslag från riksdagsutredningen rörande den framtida

utskottsorganisationen. Ett sådant förslag bör innefatta inrättandet av

ett miljöutskott. Lika självklart som det i dag är att vi har ett finansut-

skott som är huvudansvarigt för finanspolitiken trots att alla utskotten

bereder budgetfrågor, eller att konstitutionsutskottet har huvudansvaret

för riksdagsfrågor som berör alla utskott, lika självklart borde det vara

att det finns ett miljöutskott som far huvudansvaret för miljöfrågorna.

1990/9LKU47

10

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen 1

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelserna 4.6.5, 4.6.7, 4.6.10,

4.6.11, 4.6.13 och 4.6.16 skall ha följande lydelse.

1990/91:KU47

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

4j

Lagutskottet skali bereda ären-

den rörande äktenskaps-, föräld-

ra-, ärvda-, handels-, jorda- eller

utsökningsbalken eller lagar som

ersätter eller anknyter till före-

skrifter i dessa balkar, i den mån

ärendena icke tillhör annat ut-

skotts beredning. Det skall vidare

bereda ärenden som gäller försäk-

ringsavtalsrätt, bolags- och före-

ningsrätt med undantag för bo-

stadsrätt, växel- och checkrätt,

skadeståndsrätt, immaterialrätt,

transporträtt, konkursrätt, inter-

nationell privaträtt samt lagstift-

ning i andra ärenden av allmänt

privaträttslig beskaffenhet. Ut-

skottet skall även bereda ärenden

om konsumentskydd, patent- och

registreringsväsendet samt utsök-

ningsväsendet.

4.i

Försvarsutskottet skall bereda

ärenden om militärt försvar, civil-

försvar och fredstida räddnings-

tjänst, ekonomiskt försvar, psykolo-

giskt försvar, kommunal beredskap

och vapenfri tjänst samt frågor om

samordning inom totalförsvaret.

4.,

Kulturutskottet skall bereda

ärenden som rör allmänna kul-

tur- och bildningsändamål, ung-

domsverksamhet, internationellt

kulturellt samarbete samt idrotts-

och friluftsverksamhet. Det skall

även bereda kyrkofrågor och

ärenden om radio och television i

den mån de icke tillhör konstitu-

tionsutskottets beredning.

Föreslagen lydelse

.5

Lagutskottet skall bereda ären-

den rörande äktenskaps-, föräld-

ra-, ärvda-, handels-, jorda- eller

utsökningsbalken eller lagar som

ersätter eller anknyter till före-

skrifter i dessa balkar, i den mån

ärendena icke tillhör annat ut-

skotts beredning. Det skali vidare

bereda ärenden som gäller försäk-

ringsavtalsrätt, bolags- och före-

ningsrätt med undantag för bo-

stadsrätt, växel- och checkrätt,

skadeståndsrätt, immaterialrätt,

transporträtt, konkursrätt, inter-

nationell privaträtt samt lagstift-

ning i andra ärenden av allmänt

privaträttslig beskaffenhet. Ut-

skottet skall även bereda ärenden

om konsumentskydd och livsme-

delskontroll, patent- och registre-

ringsväsendet samt utsökningsvä-

sendet.

Försvarsutskottet skall bereda

ärenden om den militära och — i

den mån sådana ärenden inte till-

hör något annat utskotts beredning

— den civila delen av totalförsvar-

et samt ärenden om samordning-

en inom totalförsvaret. Det skall

även bereda ärenden om freds rädd-

ningstjänst, strålskydd, kemikalie-

kontroll och kustbevakningen.

U0

Kulturutskottet skall bereda

ärenden som rör allmänna kul-

tur- och bildningsändamål, folk-

bildning, ungdomsverksamhet, in-

ternationellt kulturellt samarbete

samt idrotts- och friluftsverksam-

het. Det skall även bereda kyrko-

frågor och ärenden om radio och

television i den mån de icke till-

hör konstitutionsutskottets bered-

ning.

4.6.11

Utbildningsutskottet skall bere-

da ärenden om högre utbildning

och forskning, skolväsendet och

vuxenutbildning.

Utbildningsutskottet skall bere-

da ärenden om högre utbildning

och forskning samt skolväsendet.

1990/91:KU47

Bilaga 1

4.6.13

Jordbruksutskottet skall bereda

ärenden om jordbruk, skogsbruk,

trädgårdsnäring, jakt, fiske och

vattenrätt. Det skall även bereda

ärenden om naturvård samt ären-

den om miljövård i övrigt som

icke tillhör annat utskotts bered-

ning

Jordbruksutskottet skall bereda

ärenden om jordbruk, skogsbruk,

trädgårdsnäring, jakt och fiske.

Det skall även bereda ärenden om

naturvård samt ärenden om mil-

jövård i övrigt som icke tillhör

annat utskotts beredning.

4.6.16

Bostadsutskottet skall bereda

ärenden om bostadspolitiken, hy-

ra, bostadsrätt, tomträtt, bebyggel-

seplanläggning, byggnadsväsendet,

fysisk planering, expropriation,

fastighetsbildning och lantmäteri-

väsendet. Det skall även bereda

ärenden om länsförvaltningen och

rikets administrativa indelning

samt sådana kommunfrågor som

icke tillhör något annat utskotts

beredning.

Bostadsutskottet skall bereda

ärenden om bostadspolitiken, hy-

ra, bostadsrätt, tomträtt, vatten-

rätt, bebyggelseplanläggning, bygg-

nadsväsendet, fysisk planering, ex-

propriation, fastighetsbildning

och lantmäteriväsendet. Det skall

även bereda ärenden om rennä-

ringen, länsförvaltningen och ri-

kets administrativa indelning samt

sådana kommunfrågor som icke

tillhör något annat utskotts bered-

ning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1988:1446. Senaste lydelse av tilläggsbestäm-

melserna 4.6.5 och 4.6.16 1689:1058.

12

Jordbruksutskottets yttrande

1990/9 l:JoU5y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott m.m.

1990/9EKU47

Bilaga 2

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 5 februari 1991 beslutat bereda jord-

bruksutskottet tillfälle att avge yttrande över motioner om ärendeför-

delningen och beredningsordningen inom riksdagens utskott. De mo-

tioner som närmast berör jordbruksutskottet är K310 (v) och K319

(mp) om inrättande av ett miljöutskott, K309 (m) om omorganisation

av jordbruksutskottet till ett miljöutskott m.m. samt K314 (m) och

K316 (m) om det s.k. beredningstvånget.

Utskottet

Inledande synpunkter

Enligt jordbruksutskottets mening är det angeläget att det förs en

konstruktiv diskussion inte bara om enskilda utskotts arbetssituation

utan också om utvecklingen i stort när det gäller riksdagens arbetsbe-

lastning och vilka krav som bör ställas i fråga om riksdagens arbetsme-

toder och dess roll i den politiska processen. Ett av de akuta proble-

men för riksdagen och dess utskott är det starkt ökande antalet

motioner. Huvuddelen av de bestämmelser som i dag reglerar riksdag-

ens arbetsformer, inkl, beredningsskyldigheten, tillkom i början av

1970-talet. Sedan dess har riksdagsarbetet ökat väsentligt i omfattning

och intensitet. År 1973 t.ex. uppgick totala antalet motionsyrkanden

till ca 3 600. Vid riksmötet 1989/90 väcktes sammanlagt 12 483

motionsyrkanden, varav 8 755 under allmänna motionstiden 1990.

Därmed kan det sägas att villkoren för riksdagsarbetet radikalt föränd-

rats. Det är enligt utskottets mening ofrånkomligt att arbetsmetoder

och organisation måste anpassas efter den förändrade situationen. Som

närmare redovisas i det följande har den ökande arbetsbelastningen

fördelats mycket ojämnt mellan utskotten. Det är därför önskvärt att

riksdagen inför den nya mandatperioden anpassar organisation och

arbetsmetoder för att arbetsuppgifterna skall kunna lösas på ett till-

fredsställande sätt. En lösning för utskottens del kan vara att vidareut-

veckla systemet med förenklad behandling och successivt gå över till

treårsintervaller enligt de riktlinjer som redan beslutats för budgetpro-

cessen. På längre sikt måste det emellertid också ifrågasättas om det i

alla avseenden är positivt att riksdagen vid varje riksmöte har att ta

ställning till 8 000—9 000 motionsyrkanden under allmänna motions- 13

tiden och ytterligare några tusental följdmotioner. Det stora antalet

motioner tyder visserligen på en hög politisk aktivitet, men det kan

inte utan vidare påstås att det omfattande och tidskrävande motionsar-

betet leder till en fördjupad demokrati eller till en bättre beslutsgång

för riksdagen och statsmakterna i övrigt. Många motioner avser för

övrigt detaljfrågor som enligt tidigare riksdagsbeslut delegerats till

regeringen eller en viss myndighet. En stor del av motionerna väcks

med huvudsyftet att göra någon form av politisk markering och inte

för att åstadkomma några preciserade insatser från statsmakternas sida.

Ofta upprepas motioner år från år och ibland även inom loppet av

samma riksmöte. Bestämmelserna om den s.k. beredningsskyldigheten

tar emellertid ingen hänsyn till dessa förhållanden.

För många utskott innebär den höga motionsbelastningen att man

tvingas ägna en stor del av sina resurser åt rutinmässig behandling av

ständigt återkommande motionsfrågor och hindras från att utöva ett

mer aktivt kontroll- och uppföljningsarbete inom ämnesområdet. Den

begränsade resurs som utgörs av utskottets sammanträdestid är numera

otillräcklig i förhållande till arbetsvolymen. Sammanträdestiden kan av

flera skäl inte ökas i den omfattning som vore önskvärt; bl.a. sätter

gällande bestämmelser i riksdagsordningen gränser för utskottens möj-

ligheter att sammanträda. Dessutom bör det framhållas att riksdagens

ledamöter har berättigade önskemål att ägna en del av sin arbetstid åt

kontakter utanför riksdagen. Parallellt med den ökande arbetsbelast-

ningen har allmänhetens och massmedias intresse under det senaste

decenniet alltmer fokuserats på utskottens verksamhet. Detta visar sig

inte minst genom att olika intresseorganisationer gentemot utskotten

bedriver en aktiv verksamhet i form av skrivelser och önskemål om

uppvaktningar m.m. Jordbruksutskottets egna erfarenheter tyder på att

den ökade arbetsbelastningen gör det allt svårare att möta kraven på en

mer utåtriktad verksamhet i form av t.ex. uppvaktningar och utfråg-

ningar. Den stora arbetsbelastningen försvårar även den viktiga kon-

taktverksamhet som består i studieresor och myndighetsbesök inom

landet. Denna utveckling är enligt utskottets mening olycklig och

måste motverkas.

Utskottet återkommer i det följande med mer preciserade förslag när

det gäller ändringar i utskottets ansvarsområde m.m.

Jordbruksutskottets ansvarsområde och

arbetsbelastning m.m.

Enligt tilläggsbestämmelse 4.6.13 till riksdagsordningen skall jord-

bruksutskottet bereda ärenden om jordbruk, skogsbruk, trädgårdsnä-

ring, jakt, fiske och vattenrätt. Det skall även bereda ärenden om

naturvård samt ärenden om miljövård i övrigt som icke tillhör annat

utskotts beredning.

Det bör framhållas att bestämmelsen endast anger huvudområdena

inom utskottets ämnesområde. I utskottets interna arbetsordning har,

delvis som en följd av den ökande arbetsbelastningen, ämnesgrupperna

successivt specificerats och utökats. I huvudämnet jordbruk ingår

sålunda t.ex. rennäring och jordförvärvslagstiftning m.m. Som friståen-

1990/91:KU47

Bilaga 2

14

de ämnesgrupper behandlas vidare livsmedelskontroll inkl, dricksvat-

tenkontrollen, djurskydd, växtskydd samt forskning och utbildning

inom i princip hela beredningsområdet. Under huvudrubriken miljö-

vård förekommer ett stort antal undergrupper, såsom lagstiftning och

administration, vatten- och luftvård, buller, kemikaliekontroll, strål-

skydd, avfallshantering och internationella miljöfrågor. Vidare ansva-

rar utskottet för två ganska omfattande bilagor i budgetpropositionen,

nämligen nionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet) och fjortonde

huvudtiteln (miljödepartementet).

Utskottet har med biträde av riksdagens utredningstjänst inhämtat

uppgifter om den totala arbetsbelastningen i riksdagen och dess fördel-

ning mellan utskotten under riksmötena 1987/88, 1988/89 och 1989/90.

Dessa uppgifter redovisas i underbilaga 2 till detta yttrande. Uppgifter-

na omfattar antalet yrkanden/hemställanspunkter i propositioner, följd-

motioner och fristående motioner och ger således i första hand en bild

av den kvantitativa arbetsbelastningen för varje utskott. Utredningen

visar tydligt att jordbruksutskottet de två senaste riksmötena haft den

största arbetsbelastningen av samtliga utskott. Under riksmötet 1988/89

tilldelades utskottet propositioner och motioner med sammanlagt

1 607 yrkanden av totalt 11 724 yrkanden. Under riksmötet 1989/90

var motsvarande siffror 1 783 yrkanden av totalt 14 135 yrkanden.

Med undantag av utbildningsutskottet uppvisar samtliga övriga utskott

siffror som ligger åtskilligt lägre. Jordbruksutskottets andel av den

totala arbetsbelastningen i riksdagen har under hela den angivna

treårsperioden varit som högst 13,7 % och som lägst 12,6 %.

Även i ett längre tidsperspektiv kan det konstateras att utskottets

arbetsbelastning successivt ökat. Ökningen har varit särskilt märkbar

fr.o.m. riksmötet 1987/88. Miljöfrågornas ökande betydelse i samhället

och tillkomsten av ett miljödepartement (ursprungligen miljö- och

energidepartement) är givetvis några av de faktorer som bidragit till

den ökade arbetsbördan för utskottet. När det gäller fristående motio-

ner har utvecklingen varit dramatisk. Under en femårsperiod har

antalet motioner ungefär fördubblats. De senaste tre åren (varmed

avses allmänna motionstiden 1989, 1990 och 1991) har utskottet tillde-

lats 358—451 motioner med 857—1 236 yrkanden. Den lägre siffran

hänför sig till allmänna motionstiden 1991. Den minskning som kan

konstateras i år jämfört med de två föregående åren avser så gott som

uteslutande miljömotioner. Detta sammanhänger med att regeringen

aviserat en omfattande miljöpolitisk proposition som framläggs endast

några veckor efter utgången av allmänna motionstiden. Detta ärende

blir med stor sannolikhet utskottets hittills mest omfattande ärende.

Antalet motionsyrkanden t.ex. som skall behandlas i samband med

propositionen uppgår till ca 900. Detta överstiger den genomsnittliga

arbetsbelastningen för ett utskott under ett helt riksmöte.

Även antalet reservationer till utskottets betänkanden stiger i snabb

takt. Vid riksmötet 1981/82 svarade jordbruksutskottet för 63 reserva-

tioner. Motsvarande siffra för riksmötet 1989/90 var 397. Antalet

reservationer har således mer än sexdubblats under 1980-talet.

1990/91:KU47

Bilaga 2

15

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt understryka att tillgängliga

statistiska uppgifter lätt kan ge missvisande resultat om man endast

räknar antalet motioner och bortser från det totala antalet yrkanden i

motionerna. Under allmänna motionstiden 1990 innehöll de då väckta

3 761 motionerna sammanlagt 8 755 yrkanden. Jordbruksutskottet

tilldelades härav 1 192 yrkanden. Detta motsvarar 13,6 % av samtliga

yrkanden. I förhållande till den teoretiska genomsnittsbelastningen om

6,25 % har således utskottet mer än dubbelt så hög motionsbelastning

som medelvärdet anger. Dessa siffror beskriver på ett mer rättvisande

sätt utskottets arbetsbelastning och andel av totalantalet motioner. Det

bör tilläggas att motioner som innehåller ett stort antal yrkanden

kräver en extra stor arbetsinsats i form av administrativt merarbete

m.m.

I en teoretisk beräkningsmodell med en absolut jämn arbetsfördel-

ning skall som nyss antytts varje utskott erhålla en sextondei av alla

motioner, eller 6,25 %. Aven om vissa avvikelser härifrån av olika skäl

måste förekomma är det enligt utskottets mening uppenbart att arbets-

bördan i nu berört hänseende är ytterst ojämnt fördelad mellan

utskotten. Som exempel på den ojämna arbetsfördelningen kan näm-

nas att de två i motionshänseende mest arbetsbelastade utskotten,

nämligen jordbruksutskottet och utbildningsutskottet, tillsammans er-

håller mer än en femtedel av det totala antalet fristående motioner och

en fjärdedel av samtliga yrkanden. Jämfört med det utskott som vid

allmänna motionstiden 1990 tilldelades lägst antal motionsyrkanden

har jordbruksutskottet mer än åtta gånger så hög arbetsbelastning. På

grund av den ojämna arbetsfördelningen finns en uppenbar risk att

ambitionsnivån i beredningsarbetet måste anpassas efter vederbörande

utskotts arbetsbelastning och inte, vilket vore naturligare, efter varje

motions betydelse från saklig eller politisk synpunkt. Detta är givetvis

ingen önskvärd utveckling för riksdagsarbetet.

En omständighet som starkt påverkar jordbruksutskottets arbetssi-

tuation är att en stor del av ämnesområdet avser frågor som enligt

bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen kan delegeras till regeringen

eller myndighet som regeringen bestämmer. I 8 kap. 7 § nämns

uttryckligen t.ex. jakt, fiske, djurskydd samt natur- och miljövård. S.k.

subdelegation till vederbörande myndighet är mycket vanlig inom

utskottets ämnesområde. Inom utskottets beredningsområde finns ett

osedvanligt stort antal myndigheter och andra offentligrättsliga organ

med kompetens att utfärda detaljföreskrifter i olika ämnen. Här finns

till en början åtta centrala myndigheter som i olika lagar getts behörig-

het att utfärda generella föreskrifter och allmänna råd inom resp,

ansvarsområde (lantbruksstyreisen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, sta-

tens jordbruksnämnd, statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk,

kemikalieinspektionen, strålskyddsinstitutet). Bland övriga myndighe-

ter m.m. inom utskottets ansvarsområde bör särskilt nämnas Sveriges

lantbruksuniversitet. Skogs- och jordbrukets forskningsråd, statens ve-

terinärmedicinska anstalt, statens maskinprovningar, statens utsädes-

kontroll, statens växtsortnämnd och centrala försöksdjursnämnden. De

motioner som remitteras till utskottet berör i stort sett samtliga nu

1990/91:KU47

Bilaga 2

16

angivna myndighets- och verksamhetsområden. Den omständigheten

att riksdagen i lag delegerat beslutanderätten till regeringen eller

vederbörande myndighet i en viss fråga har erfarenhetsmässigt inte

utgjort någon avhållande faktor beträffande motioner i de frågor som

omfattas av riksdagens bemyndigande. Utskottet måste med andra ord

bereda åtskilliga motioner som i själva verket tar upp rena myndig-

hetsfrågor. I vissa fall kan det t.o.m. hävdas att motioner berör enskil-

da förvaltningsärenden som åvilar vederbörande länsstyrelse eller an-

nan myndighet; t.ex. frågor om inrättande av specificerade naturreser-

vat.

Det torde kunna hävdas att jordbruksutskottet är unikt inom ut-

skottsorganisationen när det gäller antalet myndigheter och mångfal-

den av detaljföreskrifter med anknytning till utskottets beredningsom-

råde.

Det anförda innebär att beredningsarbetet vållar problem av rent

kvantitativ karaktär men också att arbetet blir både mödosamt och

tidskrävande av den anledningen att det i stor utsträckning måste

inriktas på en kontroll av de många gånger omfattande och svåröver-

skådliga detaljföreskrifter som kan vara aktuella i varje fråga.

I underbilaga 1 ger utskottet ett antal exempel på motioner som tar

upp antingen utpräglade myndighetsfrågor eller frågor om enskilda

projekt, frågor som av olika skäl inte kan anses tillhöra riksdagens

primära ansvarsområde. Motioner av typen: regler för inseminering av

ston, förbud mot tartrazin i livsmedel, förbud mot malakitgrönt i

fiskodlingar och gränsvärden för formaldehyd avser visserligen generell

normgivning. I dessa fall har riksdagen emellertid i stor enighet

delegerat beslutanderätten till de behöriga myndigheterna (i de angivna

exemplen: lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk och kemikaliein-

spektionen). Ett av huvudskälen till att frågor av detta slag anses böra

handläggas på myndighetsnivå är givetvis kraven på särskilda och

djupgående kunskaper i sådana ämnesområden som t.ex. medicin och

veterinärmedicin, kemi, livsmedelshygien, bakteriologi, m.m. När det

gäller motioner av typen skydd för naturområdena Merasjoki, Kinner-

puska, Gullhögsflon, Kindlaområdet eller inrättande av en uppföd-

ningsanläggning för knubbsäl i Nordanstigs kommun krävs bl.a. ingå-

ende kunskaper om lokala och regionala förhållanden av skiftande

slag. Dessa kunskaper finns i första hand hos statens naturvårdsverk

samt berörda länsmyndigheter och kommuner. Utskottet vill i detta

sammanhang särskilt understryka att riksdagens partier i samband med

behandlingen av lagstiftningsärenden så gott som aldrig har några

invändningar mot de lagbestämmelser som föreskriver att detaljföres-

krifter i olika ämnesområden skall meddelas av regeringen eller myn-

dighet som regeringen bestämmer.

Utskottet vill vidare framhålla att en noggrann och omsorgsfull

saklig beredning i utpräglade myndighetsfrågor rimligtvis kräver att

utskottet har ett lika fullständigt beslutsunderlag som de myndigheter

som tilldelats uppgiften att behandla samma frågor. En genomläsning

av utskottets uppräkning i underbilaga 1 ger omedelbart vid handen

att denna behandlingsmetod är praktiskt ogenomförbar med nuvarande

2 Riksdagen 1990191. 4 saml. Nr 47

1990/91:KU47

Bilaga 2

17

utskottsorganisation. Den kräver i själva verket att utskottens kanslier

organiseras mera som statliga myndigheter med betydligt större perso-

nal- och utredningsresurser än vad som nu är fallet. Det har dock

knappast varit avsikten att riksdagen skulle arbeta på det sätt som nu

anges. Riksdagen måste i huvudsak ägna sina resurser åt att behandla

mer övergripande frågor om lagstiftning, budgetberedning och de

politiska kraven på samhällsutvecklingen i stort. Enligt utskottets

mening är det därför ofrånkomligt att utskotten i flertalet detaljfrågor

måste avstå från sakbehandling och hänvisa till att beslutanderätten

delegerats till regeringen eller vederbörande myndighet. Det bör också

framhållas att den ledamot som överväger att väcka motioner i angivna

frågor har möjlighet att åstadkomma en snabbare och enklare behand-

ling av ämnet genom att ställa en fråga eller interpellation till vederbö-

rande statsråd.

Utskottet har givetvis strävat efter att anpassa sina arbetsmetoder och

sin arbetsinsats efter den starkt ökande ärendebelastningen. Under

riksmötet 1989/90 höll utskottet 50 sammanträden med en total sam-

manträdestid av 112,5 timmar. Under samma riksmöte var den totala

sammanträdestiden för utskotten 987 timmar. Sammanträdestiden för

de olika utskotten varierade mellan som lägst 34 timmar och som

högst 112,5 timmar. Medelvärdet är ca 60 timmar (se underbilaga 3).

Jordbruksutskottets sammanträdestid överstiger således betydligt de ge-

nomsnittliga siffrorna för utskottsorganisationen. Trots det har utskott-

et, på grundval främst av erfarenheterna från de tre senaste åren,

tvingats konstatera att det i praktiken är omöjligt att upprätthålla en

hög ambitionsnivå i beredningsarbetet utifrån den förutsättningen att

samtliga eller huvuddelen av de fristående motionerna skall kunna

sakbehandlas under varje riksmöte. Arbetsvolymen har därmed i en

viss mening blivit ohanterlig. Som utskottet inledningsvis anfört utgör

utskottets sammanträdestid av olika skäl en begränsad resurs. Ett av

dessa skäl är att riksdagsledamöterna har berättigade önskemål att ägna

en del av sin arbetstid åt kontakter utanför riksdagen. Enligt utskottets

erfarenheter är den tillgängliga sammanträdestiden numera otillräcklig

i förhållande till arbetsvolymen. Som en konsekvens av detta har

utskottet tvingats införa ett system som innebär att uppvaktningar och

utfrågningar i huvudsak sker utom sammanträde; de förläggs därmed

normalt till onsdagar och ofta samtidigt med arbetsplenum i kamma-

ren.

Det kan numera enligt utskottets mening ifrågasättas om utskottsor-

ganisationen är ändamålsenlig eller över huvud taget inrymmer till-

räcklig kapacitet för att varje år bereda de 8 000—9 000 motionsyrkan-

den som väcks under allmänna motionstiden. I vart fall kan det påstås

att många utskott måste använda en oproportionerligt stor del av sina

resurser på rutinmässig motionsbehandling. I olika sammanhang har

förordats att riksdagsarbetet bör inriktas mot ett mer aktivt och utveck-

lat kontroll- och uppföljningsarbete. De utskott som har en hög

arbetsbelastning har dock begränsade möjligheter att med oförändrad

arbetsfördelning och oförändrade arbetsmetoder tillgodose dessa önske-

1990/91:KU47

Bilaga 2

18

mål. Den höga arbetsbelastningen kan också innebära att utskotten får

svårt att upprätthålla den värdefulla kontaktverksamhet som äger rum

i samband med studieresor och myndighetsbesök m.m. inom landet.

Bl.a. av de skäl som nu redovisats har utskottet beslutat att fr.o.m.

innevarande riksmöte ändra sina arbetsmetoder. Beslutet innebär att

fristående motioner i varje ämnesgrupp i princip sakbehandlas endast

en gång under valperioden. I övrigt behandlas motionerna på ett

förenklat sätt med en formaliserad motivering som i huvudsak endast

anknyter till t.ex. tidigare ställningstaganden och där eventuella reser-

vationer ersätts med särskilda yttranden. Även om denna behandlings-

metod till stor del framtvingats av den ohanterliga arbetsvolymen finns

det enligt utskottets mening flera andra skäl som talar för att motioner-

na behandlas i treårsintervaller. Denna ordning har tidigare förordats

av konstitutionsutskottet i ett betänkande om riksdagens arbetsformer

(KU 1987/88:43). På vissa områden, t.ex. forskningen, framläggs nume-

ra en proposition vart tredje år. När det gäller budgetprocessen har

riksdagen beslutat att de statliga myndigheterna successivt skall gå över

till en treårig budgetcykel som bygger på en fördjupad anslagsframställ-

ning vart tredje år och som syftar till en resultatorienterad styrning av

verksamheten (FiU 1987/88:30). Det viktigaste inslaget i denna bud-

getprocess är att en myndighets hela verksamhetsområde skall under-

kastas en fördjupad redovisning och prövning vart tredje år. Det är

enligt utskottets mening naturligt att framför allt de motioner som

berör myndigheternas verksamhet behandlas på motsvarande sätt. Ett

annat starkt motiv för den angivna arbetsmetoden är att den möjliggör

ett mer selektivt arbetssätt; i stället för att rutinmässigt upprepa argu-

menten i regelbundet återkommande frågor kan sammanträdestid och

övriga resurser koncentreras till de frågor som av politiska eller sakliga

skäl kräver en mer ingående behandling. Som exempel kan nämnas att

utskottet under föregående riksmöte gjorde en mycket utförlig behand-

ling av motioner om bioteknik och genteknik (1989/90:JoU9). Detta

skedde i viss mån på bekostnad av några andra ämnesområden, som

till skillnad från genteknikfrågorna behandlats vid flera tidigare tillfäl-

len. Under hösten 1990 har utskottet fortsatt att tillämpa denna arbets-

metod och gjort en fördjupad behandling av bl.a. frågor om livsme-

delskontroll, djurskydd och strålskydd. Även detta har till stor del

möjliggjorts av den förenklade hanteringen i vissa övriga ämnesgrup-

per som behandlats två eller flera gånger tidigare under innevarande

valperiod eller avser frågor som delegerats till viss myndighet.

Det s.k. beredningstvånget

Vad först beträffar utskottets beredningsarbete i de betänkanden som

anges i remitterade motioner vill utskottet ta tillfället i akt att redovisa

vilka överväganden som kan ligga bakom ett beslut om förenklad

hantering av motioner. Som ovan anförts behandlar utskottet ofta

motioner i frågor där beslutanderätten genom delegation och subdele-

gation överlämnats till regeringen eller behörig myndighet. Gemen-

samt för dessa ärenden är att riksdagen i stor enighet inrättat speciella

1990/91:KU47

Bilaga 2

19

myndigheter för vissa verksamhetsområden och i lagstiftningen före-

skrivit att det ankommer på regeringen eller myndighet som regering-

en bestämmer att meddela erforderliga detaljföreskrifter i ett visst

ämne. Ett beslut om förenklad hantering kan vidare grundas på det

förhållandet att utskottet tidigare under mandatperioden framlagt ett

mer utförligt betänkande i ämnet eller att t.ex. en proposition i ämnet

förväntas inom en relativt snar framtid och frågan därvid kan bli mer

ingående behandlad.

När det gäller t.ex. betänkandet om livsmedelskontrollen

(1990/91 :JoU5) har utskottet av flera skäl beslutat om en fördjupad

behandling av motioner om importkontroll av livsmedel. Återstående

motioner i angivna betänkande, som behandlats på ett förenklat sätt,

berör huvudsakligen frågor som i lag delegerats till regeringen eller

behörig myndighet, i detta fall statens livsmedelsverk. Vad särskilt

beträffar en motion om campylobacter i kyckling vill utskottet fram-

hålla att riksdagen i livsmedelslagen (1971:511) föreskrivit att livsmedel

som saluhålls ej far ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i

övrigt att det kan antas vara skadligt att förtära, smittförande eller

eljest otjänligt till människoföda (5 §). För att uppnå denna målsätt-

ning har riksdagen i vissa övriga bestämmelser i lagen bemyndigat

regeringen resp, livsmedelsverket att meddela olika typer av föreskrif-

ter om hanteringen av livsmedel från bl.a. hälsosynpunkt. För tillsyn,

undersökning och kontroll av kött gäller särskilt stränga regler. I

samband med behandlingen presenterades för utskottet en PM som gav

vid handen att frågan om campylobacter i kyckling blivit föremål för

stor uppmärksamhet och konkreta åtgärder från berörda myndigheter

och forskningsorgans sida och dessutom föranlett frivilliga insatser

inom branschen. En motion om campylobacter i kyckling är således

ett belysande exempel på en fråga där beslutanderätten delegerats till

en viss myndighet och som dessutom förutsätter vissa specialistkunska-

per i bl.a. bakteriologi och livsmedelshygien. En annan av de motioner

som behandlades på ett förenklat sätt avsåg bl.a. användningen av

tartrazin som sötningsmedel i livsmedel. Härvidlag gäller enligt 7 §

livsmedelslagen och tillhörande bestämmelser i livsmedelsförordningen

att livsmedelsverket far meddela föreskrifter om godkännande av livs-

medelstillsatser. Utskottet har kunnat konstatera att livsmedelstillsatsen

tartrazin enligt livsmedelsverkets detaljföreskrifter endast godkänts för

användning i cocktailkörsbär och vissa alkoholessenser m.m. med en

högsta tillåtna halt av 0,2 gram per kg resp. 0,5 gram per liter.

Användningen av tartrazin som sötningsmedel kan därför inte anses

vara av den digniteten att den bör föranleda något ingripande från

riksdagens sida.

Genom de ovan angivna bestämmelserna i livsmedelslagen har riks-

dagen således vidtagit erforderliga åtgärder inom sitt primära kun-

skaps- och ansvarsområde, nämligen lagstiftningsområdet. Utskottet vill

med det anförda inte utesluta att även en delegationsfrå-

ga/myndighetsfråga i något fail kan eller bör bli föremål för ett initiativ

från riksdagens sida. Normalt bör det dock i ett fall som det förevaran-

de vara tillräckligt om det berörda utskottet har tillgång till informa-

1990/91:KU47

Bilaga 2

20

tion som utvisar att tillsyn och kontroll på myndighetsnivå fungerar i

huvudsak enligt riksdagens intentioner och att inga allvarligare pro-

blem föreligger från t.ex. folkhälsosynpunkt. Enligt utskottets mening

skulle det framstå som motsägelsefullt om riksdagen utan att beakta

tidigare riksdagsbeslut om delegation och subdelegation ägnade en

alltför stor del av sina resurser åt denna typ av frågor. I övrigt hänvisas

till exemplen på detaljfrågor i bilaga 1 och till vad utskottet anfört i

föregående avsnitt om riksdagens befattning med olika myndighetsfrå-

gor m.m.

När det gäller de formella bestämmelserna om den s.k. berednings-

skyldigheten far utskottet anföra följande. I 4 kap. 3 § regeringsformen

anges att ärende som väcks av regeringen eller riksdagsledamot före

avgörandet bereds av utskott, om ej annat är bestämt i regeringsfor-

men. Enligt 4 kap. 1 § riksdagsordningen skall motion för beredning

hänvisas till utskott. När dessa bestämmelser tillkom var, som utskottet

inledningsvis påpekat, det totala antalet motionsyrkanden i riksdagen

ca 3 600. Riksmötet 1989/90 väcktes sammanlagt 12 483 motionsyrkan-

den.

Några närmare författningsregler om innebörden av utskottens be-

redning finns ej. Av ordalydelsen i de ovan angivna bestämmelserna

jämfört med 5 kap. 10 § riksdagsordningen kan endast den slutsatsen

dras att utskottet skall avge betänkande över en viss motion i sådan tid

att ärendet kan avgöras före utgången av kalenderåret närmast efter det

då motionen väcktes. Termen "beredningstvång" är således i viss mån

missvisande. Någon allmän skyldighet för utskotten att ge berednings-

arbetet en viss inriktning eller omfattning kan ej utläsas av bestämmel-

serna. Däremot kan bestämmelserna sägas innefatta en rätt för utskot-

ten att vid behov erhålla information av statliga myndigheter m.fl. Den

verksamhet i utskotten som innefattas i begreppet beredning och som

ligger till grund för utskottets ställningstagande till en viss fråga behö-

ver för övrigt inte redovisas utåt. Utskottens sammanträden är i prin-

cip slutna, dock med undantag för offentliga utskottsutfrågningar.

Varje utskott måste på eget ansvar avgöra i vilken utsträckning dess

beslut behöver motiveras. Det bör framhållas att det även i betänkan-

den som mer utförligt behandlar motioner m.m. förekommer att vissa

motioner avstyrks med en formaliserad eller kortfattad motivering

eller utan någon motivering. Motioner som (i likhet med motioner om

åtgärder mot campylobacter i kyckling och andra myndighetsfrågor på

livsmedelskontrollens område) ej tillhör riksdagens primära ansvars-

område avstyrks sålunda ibland av det skälet att riksdagen delegerat

beslutanderätten till regeringen eller vederbörande myndighet (se t.ex.

1988/89:UbUl). Likaså är det vanligt inom utskottsorganisationen att

en viss motion avstyrks enbart med hänvisning till att samma motion

behandlats vid ett eller flera tillfällen tidigare. Det förekommer för

övrigt inte så sällan att yrkandena i en fristående motion återkommer

en eller flera gånger under samma riksmöte antingen som upprepning

av en icke behandlad motion eller som följdmotion till en proposition.

Som framgår av utskottets redovisning i föregående avsnitt är arbets-

metoden med förenklad behandling nödvändig på grund av den höga

1990/9LKU47

Bilaga 2

21

arbetsbelastningen, men det finns också flera skäl i övrigt som starkt

talar för att fristående motioner behandlas i treårsintervaller. Denna

arbetsmetod har som nämnts ovan förordats av konstitutionsutskottet

(KU 1987/88:43 s. 15), och den ligger dessutom väl i linje med

riksdagens beslut om treåriga budgetcykler för de statliga myndigheter-

na med en fördjupad anslagsframställning vart tredje år. Från de

enskilda motionärernas synpunkt kan det också vara en fördel att veta

att en viss fråga normalt prövas tämligen noggrant åtminstone en gång

per valperiod. Enligt utskottets mening bör detta kunna uppväga de

eventuella nackdelarna med förenklad behandling av samma fråga vid

övriga tillfällen under valperioden.

Utskottet vill sammanfattningsvis framhålla att beredningsskyklighe-

ten inte kan ges en annan eller vidare innebörd än att det som ett

minimikrav åligger utskotten att i betänkandet — med eller utan

motivering — föreslå ett visst ställningstagande till motionen från

riksdagens sida. Ett starkt skäl för ett selektivt beredningsarbete är för

övrigt också den omständigheten att en stor del av de fristående

motionerna väcks med huvudsyftet att göra någon form av politisk

markering och inte i första hand för att åstadkomma förändringar i

lagstiftningen eller andra specificerade åtgärder från statsmakternas

sida. I dessa fall är med andra ord själva väckandet av motionen det

primära syftet och utskottsbehandlingen av underordnat intresse. Det

bör också framhållas att 4 kap. 9 § riksdagsordningen kan tolkas som

att kammaren har det yttersta ansvaret för beredningen av ett visst

ärende. Av bestämmelsen framgår att en minoritet i kammaren kan

besluta att ärendet återförvisas till utskottet för ytterligare beredning.

Emellertid har metoden med förenklad hantering tillämpats av utbild-

ningsutskottet sedan riksmötet 1988/89 och av jordbruksutskottet sedan

riksmötet 1990/91. Något yrkande om återförvisning har utskottet

veterligt ej framställts i anslutning till behandlingen av betänkanden

med förenklad motionsbehandling. Härmed får det anses att kamma-

ren godkänt den ifrågavarande behandlingsmetoden.

Utskottets förslag

Som utskottet anfört i det föregående har arbetsbelastningen i riksda-

gen ökat kraftigt, särskilt när det gäller antalet motioner. Den ökade

arbetsbelastningen har fördelats mycket ojämnt mellan utskotten. Un-

der det senaste decenniet har endast marginella förändringar vidtagits i

de bestämmelser som reglerar ärendefördelningen mellan utskotten.

Inom regeringskansliet har betydligt större organisatoriska förändring-

ar skett. Enligt utskottets mening är det önskvärt att utskottsorganisa-

tionen på ett bättre sätt anpassas till den ökade arbetsbelastningen.

Frågan om mer genomgripande reformer i detta avseende ligger utan-

för utskottets ansvarsområde. Som närmare framgår av det följande har

utskottet emellertid förutsatt att den ökade arbetsbelastningen i riksda-

gen bör ge anledning till överväganden om ändringar i utskottsorgani-

sationen på både längre och kortare sikt.

1990/91:KU47

Bilaga 2

22

Inom utskottet råder stor enighet om att den ohanterliga arbetsvoly-

men kräver ändringar i utskottets beredningsområde. Ingående övervä-

ganden har gjorts om olika alternativa lösningar. Utskottets arbetsvo-

lym är i och för sig av den storleksordningen att det framstår som

motiverat att dela utskottet i ett miljöutskott och ett utskott som i

huvudsak ansvarar för de areella näringarna jämte djurskydd, livsme-

delskontroll och vissa forskningsfrågor m.m. Miljöfrågorna motsvarar

redan i dag ca 50 % av utskottets totala arbetsinsats. Det finns

anledning att förmoda att dessa frågor under överskådlig framtid

kommer att engagera både allmänheten och de politiska organen i en

oförminskad eller t.o.m. ökande omfattning. Om miljöskyddskommitt-

éns arbete (dir. 1989:32) resulterar i en mer samlad miljölagstiftning

(miljöbalk) kommer utskottets ansvarsområde automatiskt att omfatta

fler författningar än för närvarande. Till framtidsbilden hör också det

faktum att kommande regeringsförslag om EES-avtalet och över huvud

taget de europeiska integrationsfrågorna kommer att ställa stora krav

på riksdagen och berörda delar av utskottsorganisationen.

Det finns skäl som talar både för och emot inrättandet av ett särskilt

miljöutskott. Miljöfrågor — eller närliggande frågor — av skiftande

slag handläggs för närvarande i flera utskott, t.ex. utrikesutskottet,

socialutskottet, näringsutskottet, trafikutskottet och bostadsutskottet.

Arbetsmiljöfrågorna handläggs i arbetsmarknadsutskottet och vissa frå-

gor om miljöfarliga transporter liksom räddningstjänstfrågor m.m.

behandlas i försvarsutskottet. En ökad samordning skulle givetvis inne-

bära vissa fördelar. Det faktum att miljöfrågorna blivit alltmer interna-

tionella till sin karaktär talar också till förmån för ett mer specialiserat

utskott som har resurser att fördjupa sig i bl.a. dessa aspekter på

miljöfrågorna. Det finns å andra sidan anledning att förmoda att ett

miljöutskott som hanterade samtliga miljöfrågor skulle få en mycket

hög arbetsbelastning. Det bör nämnas att det inom miljöpolitiken för

närvarande finns en strävan att decentralisera ansvaret för miljöfrågor-

na och integrera miljöarbetet i olika sektorer, den s.k. sektorsprinci-

pen (se t.ex. direktiven till utredningen om naturvårdsverkets uppgifter

och organisation—dir. 1990:67). Ett ökat sektorsansvar och en ökande

decentralisering kan bidra till att stärka miljöarbetet på alla nivåer i

samhället. Sektorisering och decentralisering bör givetvis också innebä-

ra att miljöfrågorna beaktas inom hela utskottsorganisationen. Dessa

strävanden bör dock inte i sig utgöra något hinder mot att det inrättas

ett utskott som har huvudansvaret för de övergripande miljöfrågorna,

varmed utskottet avser främst miljölagstiftningen, miljövårdens organi-

sation och skyddet av naturresurserna i stort.

Frågan om en omorganisation av jordbruksutskottet bör bedömas i

både ett kortare och längre tidsperspektiv. På längre sikt förutser

utskottet en utveckling som innebär att miljö- och naturresursaspekter-

na får en ännu större betydelse än i dag. Ökade krav kommer med

stor sannolikhet att ställas på hushållningen med naturresurser i ali

verksamhet som påverkar naturtillgångarna luft, mark, vatten och

ekosystemet i sin helhet. Efter hand som jordbruksnäringen avregleras

och marknadsanpassas i enlighet med riksdagens beslut om livsmedels-

1990/9EKU47

Bilaga 2

23

politiken kan det vidare finnas anledning att behandla denna näring

på samma sätt som andra näringar, särskilt när det gäller de näringspo-

litiska aspekterna. Det anförda innebär att utskottet på något eller

några års sikt kan tänka sig en mer genomgripande omorganisation

som innebär att miljö- och naturresursfrågorna lyfts fram. Detta kan

ske genom att ett nytt utskott inrättas eller genom att bl.a. jordbruks-

frågorna överförs t.ex. till näringsutskottet. Så till vida ansluter sig

utskottet till synpunkterna i motion K309 men också till motionerna

K310 och K.319. I en sådan omorganisation bör det nya, alternativt

omorganiserade, utskottet erhålla benämningen miljöutskottet eller

någon annan lämplig benämning.

Utskottet föreslår att en utredning görs om en mer genomgripande

omorganisation i enlighet med utskottets synpunkter ovan. I en sådan

utredning bör också behovet av eventuella ändringar i övrigt av

utskottsorganisationen kunna närmare övervägas.

Med hänsyn till utskottets ansträngda arbetssituation måste vissa

ändringar i ärendefördelningen genomföras med verkan redan fr.o.m.

nästa mandatperiod och senast vid årsskiftet 1991-1992. Härvidlag har

utskottet beslutat förorda ett alternativ som innebär att utskottet med

oförändrad beteckning som jordbruksutskott tills vidare behåller an-

svaret för två större block av ärenden: de viktigaste areella näringarna

samt de övergripande miljöfrågorna. I enlighet härmed bör ett antal

mindre ämnesgrupper överföras till andra utskott. Gemensamt för

dessa ämnesgrupper är att de är relativt väl avgränsade och har vissa

beröringspunkter med det mottagande utskottets ämnesområde. I valet

av mottagande utskott bör man undvika att flytta problemen med för

hög arbetsbelastning från ett utskott till ett annat. Detta kan möjligen

på kort sikt utgöra ett hinder mot stora förändringar i jordbruksutskot-

tets beredningsområde. Det blir dock en icke oväsentlig lättnad om

ärendegrupper motsvarande ca 20 % av antalet fristående motioner

överförs till andra utskott.

Utskottets förslag innebär att följande omfördelningar bör göras.

Mottagande utskott anges inom parentes.

Rennäringsfrågor (BoU), jordförvärvslagstiftning (BoU), livsmedels-

kontroll (LU), utbildning och forskning (UbU), kemikaliekontroll

(NU, alternativt FöU), avfallshantering/renhållningslagen (NU, alterna-

tivt BoU), strålskydd (NU, alternativt FöU) samt vattenrätt (BoU).

Jordbruksutskottet behåller således ansvaret för de areella näringar-

na jordbruk, trädgårdsnäring, skogsbruk och fiske, vilka samtliga har

betydelse för hushållningen med naturresurser m.m. I gengäld renod-

las huvudämnet miljövård genom att några väl avgränsade delområden

överlämnas. Gemensamt för dessa är att de har nära samband med

industriella frågor och i viss mån även räddningstjänstfrågor resp,

bebyggelseplaneringsfrågor.

Av ovanstående ämnesgrupper har samtliga utom jordförvärvslag-

stiftning och vattenrätt direkt anknytning till vissa anslagspunkter i

budgetpropositionen, nionde resp, fjortonde huvudtiteln. Det förutsätts

att motsvarande punkter i budgetpropositionen också överförs till det

mottagande utskottet.

1990/9l:KU47

Bilaga 2

Stockholm den 14 mars 1991

På jordbruksutskottets vägnar

1990/91:KU47

Bilaga 2

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan Strömberg

(s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt

(s), Bengt Rosén (fp), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Ingvar

Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Annika

Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Carl G

Nilsson (m) och Dag Ericson (s).

25

Exempel på myndighetsfrågor resp, frågor om enskilda projekt som de

senaste åren blivit föremål för motioner vid ett eller flera tillfällen. Det

gäller bl.a. frågor som delegerats i lag till en speciell myndighet eller

av annan anledning inte kan anses tillhöra riksdagens primära ansvars-

område.

Åtgärder mot rotsnurr hos barrträdsplantor, förbud mot malakit-

grönt i fiskodlingar, krav att nätmaskorna i torsknät ej understiger 10

cm, krav att kalvar och grisar skall ha di eller mjölk/mjölkersättning

upp till 10 resp. 6 veckors ålder, krav att kalvar och grisar för vidare

uppfödning ej får sammanföras från mer än tre ursprungsbesättningar,

rätt för alla grisar att vistas ute och böka i jorden, krav att kalvar och

grisar för vidare uppfödning ej far transporteras längre sträckor än 50

km, regler för inseminering av ston, datummärkning av chokladpro-

dukter, åtgärder mot campylobacter i kyckling, krav att naturfräm-

mande konserveringsmedel skall avskaffas inom två år, krav att gamla

konserveringsmetoder återinförs, förbud mot tartrazin som sötningsme-

del, förbud mot aluminiumsulfat i vattenreningsverken, krav att miljö-

och hälsoskyddsnämnderna skall återuppta den rutinmässiga rapporte-

ringen till länsstyrelserna om analysresultat av dricksvatten i kommu-

nen, gränsvärden för formaldehyd, åtgärder mot användning av PCB,

PVC, toxafen, dioxiner och dibensofuraner, förbud mot nonylfenol,

trikloretan och miljöfarliga tensider, regler för företagare över 55 år i

kylbranschen, användning av kvicksilver inom kloralkaliindustrin, be-

gränsning av utsläppen från krematorierna, forskning om vattendra-

gen, forskning om getnäringen, etablera en ekologisk forskningsstation

vid Laisälven, krav att deponigas skall utvinnas och utvinningen vara

genomförd inom ett år från riksdagens beslut, förbud mot avfackling

av deponigas, krav att lakvatten från avfallstippar skall tas om hand i

anslutning till tippen, krav på speciell bevakning av de tippar som

innehåller aska och slagg från sopeldning, krav att källsorterade sopor

som kan komposteras återförs till odlingsmark, uppförande av renings-

verk vid Tagenetippen som pilotprojekt, inrätta en besöksanläggning

vid Tåkern, inrätta vissa marina reservat, återställa den ursprungliga

miljön i Merasjoki och Kinnerpuska, inrätta en forsknings- och upp-

födningsanläggning för knubbsäl i Blekinge, inrätta en uppfödningsan-

läggning för vikare i Nordanstigs kommun, skydd för myr- och våt-

marksområdena Tönningflon och Gullhögsflon, inrätta naturreservat i

Kindlaområdet, bidrag till vargstängsel, förbud mot pilbågsjakt, förbud

mot blyhagel. Ytterligare exempel kan anföras.

1990/91:KU47

Underbilaga 1

26

1990/91:KU47

Underbilaga 2

o

r-

r\

8

IO

Os

g

co

o-

OJ

IO,

©

O'

r-

■*r

oj

OJ

CO

oj

o-

o

©

•— l/~,

O 1 —

— OJ

10

o

r-

CO CO ©

tu

OJ

CO

OC

OJ

CO

o>

OJ

©

OJ

io

©

Os

V)

cO

io

©

r-,

CO

Os

ro,

s

OJ

OJ

o,

co

CO

oc

OJ

&

OJ

OJ

—'

•^r

OJ

to,

r-

CO

o>

oc

co

O'

oc

oc

CO

Ch

©

00

io,

TF

CO

©

»—■

o

«O)

OJ

OJ

S©

io.

■^r

O-

oc

CO

CO

o>

oc

co io, rt

r- rj- —

co r-

o o co

'Tt — C*'.

— o)

o- © — c

10 OJ »O,

OJ OC

r- K', — os

OJ rt o

— OJ

r~

©

OJ co

OJ »O

lO

CO

s

oj

lo m O' o-

oj co r- c-

— — rf

3

O rr,

oj o,

OC

co

■'t

Os

CO

CO

Os ©

Os Os

r— Tt

©

LO

'3-

-d-

oc

oc

©

OJ

Os

r-

OJ

OJ

IO

OJ

oo

OC IO

O- ©

W, Os

rt Ö\

© io,

OJ IO (

Os «O,

CO OC

Motionsyrkanden 353 384 684 318 160 508 226 520 565 376 1 146 825 1 185 525

Totalt (hemställanspunkter

+ motionsyrkanden) 392 510 729 396 178 566 370 579 646 502 1 345 1 013 1 314 687

27

Utskottens sammanträdestider

1987/88

1988189

1989190

KU

150.00

100.00

64.30

FiU

62.30

68.00

64.00

SkU

54.00

43.30

54.00

JuU

35.30

21.(K)

34.00

LU

33.30

40.30

42.30

UU

94.30

96.30

107.00

FöU

70.00

37.00

44.00

SfU

35. (X)

42.00

44.00

SoU

47.00

41.30

46.00

KrU

42.30

41.30

44.00

UbU

80.30

70.00

78.30

TU

48.00

49.00

42.00

JoU

81.00

81.(X)

112.30

NU

86.00

76.00

74.(X)

AU

67.00

55.30

72.00

BoU

52.00

48.30

64.00

1 039.00

911.30

987.00

1990/91:KU47

Underbilaga 3

28

Utbildningsutskottets yttrande

1990/9 l:UbU3y

Förenklad behandling av motioner

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett utbildningsutskottet tillfälle att avge

yttrande över motionerna 1990/91:K314 och 1990/91:K316 när det

gäller förenklad behandling av motioner.

1990/91:KU47

Bilaga 3

Utskottet

Utbildningsutskottets arbetsområde m.m.

Utbildningsutskottet skall bereda ärenden om

-högre utbildning och forskning: universitet, högskolor, forsknings-

råd, forskningsinstitut, Kungl. biblioteket m.m.

-skolväsendet: grundskola, gymnasieskola, kommunal vuxenutbild-

ning, särskola, specialskola, sameskoia, svenskundervisning för in-

vandrare, svenskundervisning i utlandet, fristående skolor m.m.

-övrig vuxenutbildning/folkbildning: studieförbund, folkhögskolor

m.m.

Enligt utbildningsutskottets arbetsordning daterad den 11 oktober 1988

skall även minoritetens (minoriteternas) förslag till riksdagsbeslut (re-

servation eller avvikande mening) liksom särskilt yttrande föreligga vid

justeringsti 1 Ifallet, om inte annat särskilt har överenskommits.

Utbildningsutskottets arbetsbelastning

Utbildningsutskottets arbetsbelastning har successivt ökat sedan början

av 1980-talet. Under riksmötet 1981/82 behandlade utskottet 463 yr-

kanden i motioner. Under de senaste fem riksmötena har antalet av

29

utbildningsutskottet behandlade motionsyrkanden varit:

-för riksmötet 1985/86: 810

1990/91:KU47

Bilaga 3

-för riksmötet 1986/87

040

-för riksmötet 1987/88

033

-för riksmötet 1988/89

224

-för riksmötet 1989/90

504

Några av de motioner som redovisats som behandlade under ett visst

riksmöte har väckts under ett föregående riksmöte.

Utifrån statistik som utredningstjänsten tillhandahållit kan konstateras

att utbildningsutskottet genomsnittligt erhållit ungefär en åttondel av

samtliga motionsyrkanden under riksmötena 1987/88, 1988/89 och

1989/90.

Förenklad behandling av motioner i vissa fall

Det ankommer ytterst på varje utskott att på eget ansvar bestämma hur

det vill motivera sina beslut. Frågan om utskottens beredning av

motioner regleras i 4 kap. 1 § samt 5 kap. 10 § riksdagsordningen.

Av bestämmelserna framgår endast att utskott skall avge betänkande

över en viss motion i sådan tid att ärendet kan avgöras före utgången

av kalenderåret närmast efter det då motionen väcktes.

Att antalet motioner remitterade till utbildningsutskottet kraftigt ökat

sedan mitten av 1980-talet har lett till att utskottet måst ompröva sina

arbetsformer. Utskottet har således för mandatperioden 1988/89—

1990/91 beslutat att behandla fristående motioner inom ett visst myn-

dighets- eller frågeområde mera ingående endast en gång per valperiod

(arbetsordning den 11 oktober 1988). Det betyder att motsvarande nya

motioner behandlas på ett förenklat sätt med en motivering som i

flertalet fall knyter an till tidigare ställningstaganden i utskottet. Even-

tuella reservationer ersätts därvid som regel med särskilda yttranden,

vari hänvisas till tidigare reservationer i ärendet. Exempel på förenklad

behandling av ärenden, som tidigare under mandatperioden varit före-

mål för utskottets beredning, framgår av bilaga 1.

Riksdagen har beträffande budgetprocessen beslutat att de statliga myn-

digheterna successivt skall gå över till en treårig budgetcykel som

bygger på en fördjupad anslagsframställning vart tredje år. Sedan länge

framläggs en forskningspolitisk proposition vart tredje år. Av utskottets

arbetsordning framgår att utskottet i enlighet härmed mera ingående

skall behandla högskole- och forskningsfrågor under valperiodens and-

ra riksmöte. Under valperiodens första och tredje riksmöten har ut-

bildningsutskottet när det gäller forskningsmotioner och i viss mån

högskolemotioner vidareutvecklat systemet med förenklad behandling

av motioner och hänvisat till att fördjupad behandling av högskole-

och forskningsfrågor sker under valperiodens andra riksmöte. I bilaga

2 redovisas exempel på behandling under en mandatperiods första

riksmöte av forskningsfrågor, vilka i enlighet med utskottets beslut

skall bli föremål för en fördjupad behandling under mandatperiodens

30

andra riksmöte. Bedömningar i sak av enskilda forskningsärenden far 1990/91:KU47

anstå tills ett samlat förslag för hela forskningsområdet lagts fram för Bilaga 3

riksdagen. Även i dessa ärenden ersätts som regel eventuella reservatio-

ner med särskilda yttranden.

Syftet med en på så sätt förenklad behandling av högskole- och

forskningsfrågor är självfallet att utskottet under valperiodens första

och tredje riksmöten skall kunna koncentrera sin tid och sina krafter

på frågor som kräver en mer ingående behandling under dessa riksmö-

ten, dvs. frågor om folkbildningen och det offentliga skolväsendet.

Slutligen förekommer relativt ofta motioner i frågor, som det ankom-

mer på annan än riksdagen att avgöra då myndighet fatt ett bemyndi-

gande att fatta beslut i ärendet. Motioner som inte går ut på ett

återkallande av bemyndigandet, utan i stället syftar till att riksdagen

själv skall fatta beslut i ett ärende av denna typ, brukar utskottet

redovisa på ett förenklat sätt i en tabell, varefter de samlat avstyrks

med en upplysning om sakförhållandet. Exempel på förenklad behand-

ling av motioner av detta slag framgår av bilaga 3. Denna motionstyp

har som regel inte föranlett reservation.

Sammanfattningsvis vill utbildningsutskottet konstatera att villkoren

för riksdagsarbetet under den senaste tioårsperioden på grund av den

ökande arbetsvolymen i grunden förändrats. Den samlade sammanträ-

destiden för ett utskott under ett riksmöte kan inte utökas hur mycket

som helst. Det finns en gräns. Den arbetsmetod som utskottet här

redovisat har varit en förutsättning för att utskottet skall kunna ägna

erforderlig tid åt de väsentliga utbildnings- och forskningsärenden som

under den senaste mandatperioden remitterats till utbildningsutskottet.

Det förhållandet att ledamöterna i ett utskott i ökad utsträckning

knyter särskilda yttranden till utskottets betänkanden i stället för

reservationer innebär i sin tur att arbetet i kammaren underlättas och

koncentreras på huvudfrågor.

Stockholm den 26 mars 1991

På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Ann-Cathrine

Haglund (m), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Ingvar

Johnsson (s), Margareta Israelsson (s), Berit Löfstedt (s), Birger Hagård

(m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c),

Björn Samuelson (v), Eva Goes (mp), Ewa Hedkvist Petersen (s),

Ingegerd Wärnersson (s), Jan Björkman (s) och Ulf Melin (m).

31

Utdrag ur 1990/9 l:UbUl om vissa skolfrågor

1990/91:KU47

Bilaga 3

Tidigare under mandatperioden behandlade frågor i

övrigt

Slutligen tar utskottet upp övriga frågor som behandlats tidigare under

mandatperioden. Motionsyrkandena redovisas i nedanstående tablå, av

vilken även framgår i vilket betänkande ifrågavarande ärende tidigare

behandlats av utskottet.

Ämnesområde/mot ion

Tidigare utskottsbehandling

Sko Imå 11 ider

1989/90:1)6205 (c) yrk. 1-4

1989/90:1161)1 s. 16

1989/90:1)6317 (vpk) yrk. 8

1989/9O:U6U1 s. 16

1988/89:1)61)4 s. 7,

1988/89:1)61)4 s. 7,

Anpassad studiegång

1989/90:1)6226 (m) yrk. 4

1989/9O:U6U1 s. 15

1989/90:1)6317 (vpk) yrk. 6

1989/90:1)61)1 s. 15

1988/89:1)61)4 s. 12,

1988/89:116114 s. 12,

Lokala sko IIedningsorgan

1989/90:1)6804 (mp) yrk. 1

1989/90:1)6807 ( fp) yrk. 12

1988/89:1)61)7 s. 30 ff

1988/89:1)61)7 s. 30 ff

Hemspråksunderv i sn i ng

1989/90:1)6280 (fp, c)

1989/90:1)6331 (s) yrk. 2

I988/89:U6U2 s. 10 f

1988/89:1)61)2 s. 10 f

Utskottet anser att de skäl som utskottet under de senaste riksmötena

anfört för sina ställningstaganden när det gäller liknande yrkanden

som de här redovisade fortfarande är giltiga.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

samtliga i tablån upptagna motioner, nämligen motionerna 1989/90:

Ub205, 1989/90:Ub226 yrkande 4, 1989/90:Ub280, 1989/90:Ub317 yr-

kandena 6 och 8, 1989/90:Ub331 yrkande 2, 1989/90:Ub804 yrkande 1

och 1989/90:Ub807 yrkande 12.

32

Utdrag ur 1988/89:UbU25 om anslag till

forskning och forskarutbildning, m.m.

1990/91:KU47

Bilaga 3

1. Allmänna frågor om forskning och

forskarutbildning

Inrättande av tjänster som professor samt prioritering av vissa ämnes-

områden i övrigt

I ett antal motioner yrkas att riksdagen skall göra uttalanden om

inrättande av tjänster som professor och i vissa fall även om förstärk-

ning av resurser m.m. inom motsvarande ämnesområden. Motionerna

redovisas i följande tablå.

Motion

Tjänst

Högskoleenhet

Ub729 (c.m.fp)

P i körsång

Musikhögskolan i Stockholm

Ub774 (vpk)

P i kördirigering

Musikhögskolan i Stockholm

Ub541 (fp.s.m.c.vpk.mp)

P i turkiska språk och turkisk kul-

tur

-

Ub678 (s)

P i teckenspråk

Universitetet i Stockholm

Ub600 (s) yrk. 1-2

P i turismforskning samt särskil-

da anslag for turismforskning

Något av universiteten

Ub835 (fp) yrk. 4-5

P i turism

Universitetet i Uppsala med

undervisningskyldighet vid hög-

skolan i Falun—Borlänge

P i turism samt medel från vissa

fonder

Universitetet i Göteborg

Ub571 (fp) yrk. 2

P i miljörätt samt inrättade av in-

stitution

—

Ub747 (c) yrk. 1 - 2

P i miljörätt samt förstärkning av

resurserna

Universitetet i Lund

Ub765 (s)

P i mänskliga rättigheter

-

Ub501 (fp)

P i reumatologi

Universitetet i Uppsala

Ub625 (m) yrk. 1 -2

P i neuropsykologi samt förstärk-

ning av forskningen om de-

menssjukdomar

Universitetet i Lund

Ub665 (fp)

P i vårdpedagogik

Universitetet i Göteborg

Ub748 (c)

P i rehabilitering

Universitetet i Lund

Ub776 (mp)

P i alternativ medicin samt resur-

ser

-

Ub588 (s)

P i telekommunikation

-

Ub822 (s) yrk. 5-6

P i miljöteknik samt inträttande

av centrum

Chalmers tekniska högskola

33

3 Riksdagen 1990/91. 4 saml. Nr 47

I några motioner hemställs om uttalanden från riksd; en om priorite- 1990/91:KU47

ring av vissa ämnesområden. Dessa motioner framgår v följande tablå. Bilaga 3

Motion

Ämnesområde

Ub586(s)

folklivsforskning, omfattning och organisation

Ub752 (m)

Latinamerika-institutet vid universitetet i Stockholm, ökade resurser på

ordinarie anslag

Ub767 (s) yrk 1-3

flyktingforskning, tjänster, information, prioritering

Ub5IO(s)

familjär amyloidos

Ub642 (fp)

medicinsk mykologi

Ub837 (fp) yrk. 9

omvårdnadsforskning

I motion 1988/89:Ub556 (c) yrkande 1 delvis hemställs om att univer-

sitetet i Lund inom vissa ämnesområden bör fa behålla sina resurser

eller erhålla förstärkta resurser.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid riksmötet 1986/87 beslöt att

införa treåriga planeringsperioder för forskning och forskarutbildning

(prop. 1986/87:80, UbU 1986/87:26, rskr. 1986/87:282). Inför en sådan

treårsperiod beslutar riksdagen om resursförstärkningar och om nya

tjänster inför den kommande treårsperioden. Vid detta tillfälle finns

ett omfattande material framtaget inom olika sektorer vilket gör en

samlad bedömning och prioritering möjlig. Under pågående treårspe-

riod förbereds en ny forskningsproposition avseende en ny treårspe-

riod. Under denna tid finns i allmänhet inte anledning eller utrymme

för riksdagen att besluta om ändringar av de tidigare fattade besluten

som gäller hela den pågående perioden, i synnerhet som en samlad

bedömning av skilda och angelägna forskningsbehov knappast är möj-

lig innan nytt planeringsmaterial föreligger.

Utskottet konstaterar att i de nu föreliggande motionerna begärs att

riksdagen skall göra uttalanden som skulle innebära en prioritering av

vissa avgränsade områden inte bara gentemot övriga motionsledes

aktualiserade områden utan även gentemot alla andra områden som

inte blivit föremål för någon motion just detta år. Utskottet anser att

riksdagen inte bör göra en sådan bedömning eller prioritering. Utan

att i sak ha bedömt något av de skilda yrkandena föreslår utskottet att

riksdagen — med hänvisning till att nästa budgetår är det sista i en

ännu pågående planeringsperiod om tre år för forskning och att en

forskningsproposition skall föreläggas riksdagen våren 1990 — avslår

motionerna 1988/89:Ub501, 1988/89:Ub510, !988/89:Ub541, 1988/89:

Ub556 yrkande

1988/89:Ub588,

1988/89: Ub665,

1988/89:Ub748,

1 delvis, 1988/89:Ub571 yrkande 2, 1988/89:Ub586,

1988/89:Ub600,

1988/89:Ub678,

!988/89:Ub752,

1988/89:Ub625,

1988/89:Ub729,

1988/89:Ub765,

1988/89: Ub642

1988/89:Ub747

1988/89: Ub767

1988/89:Ub774, l988/89:Ub776, 1988/89:Ub822 yrkandena 5 och 6,

1988/89: Ub835 yrkandena 4 och 5 samt 1988/89:Ub837 yrkande 9.

34

Utdrag ur 1988/89:UbU24 om anslag till lokala

och individuella linjer samt fristående kurser

1990/91:KU47

Bilaga 3

I ett antal motioner föreslås att riksdagen skall uttala att olika lokala

linjer m.m. skall inrättas eller byggas ut enligt följande tablå.

Motion

Föreslagen lokal linje

Poäng

Ort (motsv.)

Ub681 (s)

linje för folkdansare

80

Danshögskolan i

Stockholm

Ub755 (fp. m.

c. vpk, mp)

linje för folkdansare

80

Danshögskolan i

Stockholm

Ub813 (s) ■

energiteknisk linje, elkraftslinje.

120

Eskilstuna-

yrk. 5

resp, linje för tillämpad datatek-

nik. anordnade med regionalpoli-

tiskt motiverade medel, bör bli

allmänna

Västerås

Ub746 (c)

miljö- och naturresurslinjen bör

få fördubblat antal nybörjarplat-

ser

planingenjörslinje

120

Kalmar

Ub606 (s)

120

Karlskrona-

ekonomlinje

120

Ronnebv

Ub822 (s)

yrk. 7

miljöteknik

9

Chalmers

tekniska

högskola

Ub602 (c)

bildkonstutbildning

9

Skövde

vrk. 1 delvis

medieteknisk linje

80/120

Ub674 (s)

bildkonstutbildning

9

Skövde

yrk. 3

medieteknisk utbildning

80/120

Ub602 (c)

yrk. 1 delvis

linje inriktad mot livmedelsindu-

strin

120

Skövde

Ub668 (fp)

yrk. 2

linje inriktad mot livsmedelsindu-

strin

120

Skövde

Ub674 (s)

vrk. 2

linje inriktad mot livsmedelsindu-

strin

120

Skövde

Ub703 (m)

yrk. 1-2

linje inriktad mot livsmedelsindu-

strin

120

Skövde

Ub611 (c)

yrk. 3

teknisk utbildning (kurser, för-

längning av befintliga linjer, fler

ingenjörslinjer inom bl.a. materi-

alteknik och trädesign)

9

Karlstad

Ub657 (m)

yrk. 2

teknisk utbildning

(kurser och linjer)

9

Karlstad

Ub736 (fp)

teknisk utbildning

(kurser och linjer)

9

Karlstad

Ub638 (fp)

yrk. 4

restauranghögskola

9

Bergslagen

(Grythyttan)

Ub669 (s)

delvis

restauranghögskola

9

Örebro

(Grythyttan)

Ub835 (fp)

yrk. 6 delvis

restauranghögskola

9

Grythyttans

Värdshus

Ub581 (s)

trafikutbildningslinje

9

Falun-Borlänge

Ub527 (s)

elenergiinriktad högskoleutbild-

ning motsvarande civilingenjörs-

nivå

9

Sundsvall-Härnö-

sand

Ub605 (c)

elenergiinriktad högskoleutbild-

ning motsvarande civilingenjörs-

nivå

9

Sundsvall-Härnö-

sand

Ub672 (m)

vidareutbildning av byggnads-

konstruktörer och arkitekter på

träbyggnadsområdet

9

9

35

Några anslagsyrkanden ställs inte i motionerna. I några motioner

begärs dock att medel skall omfördelas från andra icke angivna orter

eller utbildningar antingen inom förevarande.anslag eller inom ramen

för de medel som totalt anvisas till grundläggande högskoleutbildning.

Tvååriga lokala linjer inom det tekniska området kan schablonmäs-

sigt beräknas kosta omkring 840 000 kr. per grupp, årskurs och år.

Med antagning varje år blir årskostnaden omkring 1 680 000 kr. Med

treårig utbildning blir årskostnaden omkring 2 520 000 kr. Utbildning

av civilingenjörskaraktär skulle bli betydligt kostsammare, medan ut-

bildningar inom andra sektorer kan kosta mindre. Till detta kommer

investeringsbehov av mycket varierande storlek för lokaler, inredning

och utrustning.

Utskottet erinrar om att riksdagen inte tar ställning till vilka lokala

linjer eller fristående kurser som en högskola bör anordna. Ansvaret

för detta är lagt på högskoleenheterna.

Utvecklingen av nya lokala linjer skall ske vid högskoleenheterna

utifrån de utbildningsbehov som finns. Medel för lokala linjer begärs

av enheterna i de årliga anslagsframställningarna. Riksdagen tar under

förevarande anslag endast ställning till fördelningen mellan de olika

högskoleenheterna av de totala resurserna till lokala och individuella

linjer samt fristående kurser. I den mån riksdagen därvid anser att

fördelningen, t.ex. av regionalpolitiska skäl, skall förändras kan riksda-

gen antingen omfördela resurser mellan enheterna eller öka de totala

resurserna och fördela ökningen mellan enheterna. De totala behoven

i olika regioner och vid olika enheter får således samlat vägas mot

varandra.

Med hänvisning till det anförda och då några preciserade höjningar

av anslagsbeloppet eller omfördelningar av medel mellan anslagsposter

för budgetåret 1989/00 inte begärs i de nu aktuella motionsyrkandena

föreslår utskottet att de alla avslås av riksdagen i vad de avser inrättan-

de eller uppbyggnad av lokala linjer m.m. Resursfrågor åren efter

budgetåret 1989/90 far prövas i budgetarbetet inför dessa år.

1990/91:KU47

Bilaga 3

36

Finansutskottets yttrande

1990/9 l:FiU3y

1990/91:KU47

Bilaga 4

Överföring av ärenden rörande kreditväsendet till

finansutskottet

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 5 februari 1991 berett finansutskottet

tillfälle att yttra sig över motion 1990/91 :K308 av Lars Tobisson m.fl.

(m, fp, c). I motionen yrkas att riksdagen beslutar överföra ärenden

som rör banker, fonder och försäkringsbolag från näringsutskottet till

finansutskottet.

Motionen

Det konstateras i motionen att enligt nu gällande ärendefördelning

inom riksdagen behandlar finansutskottet kreditpolitiken och närings-

utskottet kreditväsendet. Den valda indelningen, som innebär att ett

utskott svarar för innehållet i kreditpolitiken och ett annat för aktörer-

na på samma område, visade sig tidigt vara förenad med svagheter,

anförs det i motionen. I den gamla utskottsorganisationen som gällde

före 1971 hölls dessa frågor samman inom dåvarande bankoutskottet.

De finansiella marknaderna i Sverige har under senare år genomgått

stora förändringar. Utvecklingen av en mera självständig och mångfa-

setterad finanssektor inskärper enligt motionärerna angelägenheten av

en sammanhållen behandling av hithörande ärenden i riksdagen. Till

finansutskottets område hör — utöver finanspolitiken — penning- och

statsskuldspolitiken med deras utövare riksbanken och riksgäldskonto-

ret. Det naturliga är att villkoren för banker och försäkringsbolag

hanteras av samma riksdagsorgan som bestämmer ramarna för deras

verksamhet, anförs det i motionen.

Utskottet

Den svenska kreditmarknadens utveckling

Den svenska kreditmarknaden har genom de senaste årens avreglering-

ar genomgått stora förändringar. Marknadens funktionssätt och de

olika aktörernas beteende har därigenom förändrats. De tidigare regle-

ringarna hade som främsta syfte att styra kreditgivningen till samhälls-

ekonomiskt angelägna sektorer som bostadsbyggande och näringslivets

investeringar samt till staten för finansiering av budgetunderskottet.

Bankerna hade som huvuduppgift att förmedla krediter till näringsli-

vet. På senare år har de olika sektorernas kreditkrav kunnat tillgodoses

utan ransonering. Det tillgängliga kapitalet har fördelats på ett mark-

nadsmässigt sätt. Det har i sin tur inneburit att verksamheten för de

37

stora placerarna förskjutits från en sektorfördelad nettokreditgivning

till en förmögenhetsförvaltning, baserad på överväganden om risk och

förväntad avkastning för skilda slag av tillgångar.

Till en del hänger omvandlingen av den svenska kreditmarknaden

under 1980-talet samman med statsskuldens stora ökning. Offentliga

sparandeunderskott har måst absorberas av andra inhemska sektorer

och därutöver av utlandet. Utvecklingen har lett till successiva föränd-

ringar av penningpolitiken och innovationer på marknaderna, bl.a.

med avseende på låneinstrument och räntebildning. Det har också

skett en omvandling oberoende av den statsfinansiella utvecklingen

och balansbristerna i samhällsekonomin. Institut och företag som

agerar på de finansiella marknaderna har visat en anmärkningsvärd

förändringsvilja och innovationskraft under nära inflytande av den

internationella utvecklingen.

Avvecklingen av den svenska valutaregleringen representerar den

hittills viktigaste förändringen när det gäller att öppna det svenska

finansiella systemet mot omvärlden. Liberaliseringen genomfördes först

efter den betydande avregleringen på den inhemska marknaden. Im-

pulserna från utlandet når nu Sverige på olika sätt: genom nyetable-

ringar av dotterbolag och filialer, utländska förvärv av befintliga insti-

tut, handel med finansiella tjänster samt olika teknik- och kunskaps-

överföringar. Den nya informationsteknologin har här spelat en avgö-

rande roll för förändringsprocessen. Påverkan utifrån har också lett till

förändringar i produktutbud, priser och organisationslösningar.

Utvecklingen av kreditefterfrågan och kreditutbud på marknaden

hänger samman med en rad övergripande ekonomiska faktorer. Här

kan nämnas sparandets storlek och fördelning, dvs. de reala sektorer-

nas utveckling och finansieringsbehov (offentlig sektor, företag och

hushåll), handeln med varor och tjänster, investeringarnas tillväxt

inom bl.a. näringslivet och bostadssektorn, statsfinanserna och extern-

balansen i ekonomin. Uppkommande inkomst- och utgiftsöverskott för

olika sektorer/aktörer ger upphov till motsvarande flöden på kredit-

marknaden. Växer över- och underskotten mellan olika sektorer ökar

givetvis förmedlingsbehovet på marknaden. Det bör också nämnas att

alltmer sofistikerade former av portföljförvaltning har drivit på tillväx-

ten i kreditförmedlingen långt över vad som svarar mot grundläggande

sparande- och investeringsmönster i samhällsekonomin. Det innebär

att en sektor eller en aktör vid ett givet finansieringssaldo samtidigt

ökar både tillgångar och skulder.

I takt med att förmedlingsbehovet på kreditmarknaden således har

ökat har detta behov kommit att tillgodoses i alltmer differentierade

och marknadsorienterade former. De volymer som kanaliseras på

marknaderna har ökat mycket kraftigt på senare år. En mängd nya

finansiella instrument har introducerats. Samtidigt har en skärpt kon-

kurrens mellan aktörerna bidragit till lägre transaktionskostnader.

Integrationen med utlandet har som nämnts gradvis förstärkts. Denna

utveckling har sannolikt verkat i riktning mot högre marknadseffekti-

vitet, t.ex. vad gäller tjänsteutbudet, prisbildningen och kreditström-

marnas allokering. Effektiviteten i denna bemärkelse är emellertid inte

1990/91:KU47

Bilaga 4

det enda kriteriet för ett väl fungerande finansiellt system. Det är också

fråga om hänsynstagande till vad som sammanfattande brukar benäm-

nas skyddsintressen och krav på stabilitet, som bl.a. har att göra med

det finansiella systemets funktionsduglighet i ett längre perspektiv.

Utformningen av regler för de institut som verkar på marknaderna

måste därför ske mot bakgrund av en noggrann avvägning mellan såväl

samhällsintressen rörande stabilitet och tillsyn som rent marknadseko-

nomiska intressen.

Kreditmarknadens uppgifter

Till kreditmarknadens huvuduppgifter räknar man vanligen

-att sammanföra sparare och investerare i ekonomin och sörja för

effektiva kreditflöden dem emellan;

-att skapa likviditet och medverka i en väl fungerande betalningsme-

delsförsörjning;

-att hantera och utjämna risktagande och osäkerheter.

Den finansieringsverksamhet som banker, finansbolag, mellanhandsin-

stitut och i viss utsträckning även försäkringsbolag bedriver är av

grundläggande betydelse för kreditmarknadens funktionssätt. Dessa in-

stitut skapar ett differentierat, fristående kreditutbud på marknaden,

t.ex. med avseende på löptider och riskinnehåll. Denna förmåga att

både transformera och förmedla sparande spelar en avgörande roll för

möjligheterna att effektivt tillgodose kreditefterfrågan i ekonomin och

för att sprida och hantera riskerna i systemet. Instituten sammanför ett

stort antal individuella risker som tillsammans utjämnas och nedbring-

as. Man omvandlar tillgångar och förändrar deras riskegenskaper.

Detta illustreras tydligt på bankmarknaden där bankerna omvandlar

förhållandevis säker inlåning till utlåning, förknippad med kreditris-

ker.

Aven försäkringsbolagen svarar för en utvecklad riskhantering i det

finansiella systemet. Genom sina rörelser täcker man ekonomiska

risker av varierande slag för företag och enskilda individer och utjäm-

nar dessa risker med hjälp av premiesättningen. Försäkringsavtalen

kan sträcka sig långt fram i tiden på det sätt som sker för ålderspensio-

närer på livförsäkringsområdet. Det rena försäkringsskyddet kombine-

ras vanligen i dessa avtal med inslag av ett långsiktigt bundet sparande

och motsvarande fondbildningar i bolagen. Fondbildningen ställer

krav på att förvaltningen drivs säkert och effektivt. Bolagen är därför

verksamma på olika tillgångsmarknader, för räntebärande papper, ak-

tier och fastigheter. En branschglidning har därigenom ägt rum där

banker och försäkringsbolag utvidgat sina resp, verksamhetsområden,

så att gränserna mellan dem blivit allt mindre skarpa.

Tillgången på kapital och ett utvecklat utbud av finansiella tjänster

inom områden som bank, värdepapper och försäkring utgör en av

samhällsekonomins grundförutsättningar. Fungerar de finansiella de-

larna av någon anledning dåligt återverkar detta på resten av ekono-

min.

1990/91:KU47

Bilaga 4

39

Bankerna skiljer sig i flera väsentliga avseenden från andra företag.

De intar en central ställning i det ekonomiska systemet och har utöver

sin huvudsakliga roll som kreditgivare och uppsamiare av sparande

tilldelats uppgifter som verkställare av statsmakternas ekonomiska poli-

tik och som myndighetsutövare. Bankerna intar också en särställning

bland de finansiella företagen. Bankernas rörelse karakteriseras av en

betydande bredd vad gäller in- och utlåningstjänster. De har också i

princip ensamrätt till inlåning på räkning och möjlighet att låna i

riksbanken. Inlåningen fungerar som betalningsmedel, vilket gör att

bankerna spelar en central roll i betalningssystemet. Bankerna far en

likviditetsskapande funktion genom att deras utlåningsökningar skapar

större egna inlåningsvolymer. Härigenom far bankernas verksamhet ett

direkt samband med riksbankens primära uppgift att med penningpoli-

tiken styra likviditeten i ekonomin.

Riksbankens uppgifter

Sveriges riksbank, som är världens äldsta centralbank, grundades år

1668. I samband med bildandet inrättades bankoutskottet, riksdagens

första ständiga utskott, för att utöva den högsta beslutande myndighe-

ten över riksbanken. Alltsedan sin tillkomst har således riksbanken

varit underställd riksdagen. Efter tillkomsten av den nya regeringsfor-

men år 1974 beslutar riksdagen ensam om samtliga bestämmelser som

rör riksbanken och har ensam direktivrätt över banken. De uppgifter

som tidigare tillkom bankoutskottet i dessa avseenden övertogs av

finansutskottet i den nya utskottsorganisationen.

Relationen mellan riksdag och riksbank har utvecklats under senare

år. Exempel härpå är att riksdagen numera delger riksbanken sin syn

på penning- och valutapolitiken genom en skrivelse till fullmäktige i

riksbanken, varvid hänvisning görs till riksdagens beslut med anled-

ning av finansutskottets betänkande om den ekonomiska politiken. Ett

annat exempel är att riksbankschefen inför utskottet ett par gånger om

året redogör för sin syn på det ekonomiska läget och svarar på frågor

från utskottets ledamöter. Det ingår också i finansutskottets uppgifter

att ta ställning till riksbanksfullmäktiges verksamhetsberättelse och

dispositionen av riksbankens vinst. Utskottet prövar också om riks-

bankens balans- och resultaträkning kan fastställas samt lämnar re-

kommendation till riksdagen i frågan om ansvarsfrihet för fullmäktige.

Regeringen har nyligen beslutat tillsätta en utredning för att analyse-

ra riksbankens ställning i förhållande till riksdag och regering. Utred-

ningen skall föreslå förändringar i mål och former för riksbankens

verksamhet i syfte att skapa en klar och ändamålsenlig ram för

penningpolitiken. Utgångspunkten är att riksbanken skall stå under

demokratisk kontroll och att riksdagen även fortsättningsvis skall vara

huvudman för riksbanken (Dir. 1990:60).

Tidigare inriktade sig riksbanken i hög grad på att styra tillgången

på krediter med hjälp av utlåningsregleringar och placeringsbestäm-

melser för de organiserade institutens utbud på marknaden. Reglering-

såtgärdernas effekter avtog emellertid i takt med att de reguljära

1990/91:KU47

Bilaga 4

40

institutens andel av den totala kreditförmedlingen reducerades. Kon-

kurrenshindren tenderade att permanenta den institutionella struktu-

ren inom olika marknadssegment, samtidigt som kreditströmmarna i

ökad utsträckning sökte sig nya vägar. Under 1970-talet öppnades

sålunda bl.a. nya finansieringsmöjligheter utomlands, och den grå

kreditmarknadens betydelse växte. Under 1980-talet skedde en ytterli-

gare tyngdpunktsförskjutning genom värdepappersmarknadens fram-

växt och utveckling.

Förutsättningarna för penningpolitiken ändrades härigenom, och

möjligheterna att på ett verkningsfullt sätt reglera kreditutbudet i

ekonomin blev allt sämre. I stället har riksbankens generella ränte-

och likviditetsstyrande åtgärder kommit i förgrunden. Riksbanken kan

med marknadsoperationer av olika slag, dels påverka de korta mark-

nadsräntornas direkta nivå, dels styra likviditeten i banksystemet. Det

sker genom köp och försäljningar av värdepapper eller genom låne-

transaktioner via återköpsavtal (s.k. repor). Bankernas behov av kassa-

reserver och det pris och de restriktioner som gäller för åtkomligheten

av dessa reserver i riksbanken är i detta sammanhang mycket betydel-

sefulla. Bankerna har traditionellt haft tillgång till en i princip obe-

gränsad upplåningsrätt i riksbanken. Mot slutet av år 1985 infördes

dock en s.k. räntetrappa för institutens upplåning i riksbanken, vilken

innebär att ju mer en bank lånar desto högre blir marginalkostnaden

för denna finansiering. Effekten av räntetrappan förstärks också av de

kassakvotskrav riksbanken tillämpar för banksystemet. Enligt gällande

krav skall 2 % av bankernas förbindelser hållas på räntelöst konto i

riksbanken.

Bland de marknadskonforma instrument riksbanken förfogar över

för att styra likviditetsläget och penningmarknadsräntorna återfinns

även valutamarknadsinterventionerna. Penningpolitikens primära mål

är att upprätthålla en fast växelkurs gentemot en korg av utländska

valutor.

Riksgäldskontorets upplåning finansierar budgetunderskottet och

omsättningen av statsskulden. Valet av upplåningsformer bestäms i

nära samarbete med riksbanken och finansdepartementet och har

betydelse för likviditetsutvecklingen och kreditexpansionen. Statens

upplåning sker i allt större utsträckning i marknadsmässiga former.

Den ekonomiska politiken bedrivs i stor utsträckning via kredit-

marknaden. Även om de ekonomisk-politiska åtgärderna klassificeras

som marknadskonforma påverkar de inflationsförväntningar och ger

upphov till räntevariationer, som i sin tur skapar behov att anpassa de

finansiella portföljerna och omfördela riskerna på marknaden. Man

talar om finansiell planering i olika former. Där ingår t.ex. olika

matchningstekniker för tillgångar och skulder, säkring (hedging) med

terminer och optioner osv. De instrument som härvid primärt utnytt-

jas för att sprida och begränsa risker kan givetvis också användas till

mer långtgående risktaganden i avkastningshöjande syfte, vilket i sin

tur kan aktualisera nya regleringsinslag för vissa typer av finansiella

institut.

1990/91:KU47

Bilaga 4

41

Visserligen har bankernas roll som direkta kreditgivare på kredit-

marknaden till viss del minskat i betydelse, men detta har hittills inte

inneburit någon märkbar försvagning ur penningpolitisk synpunkt. På

traditionellt sätt fyller bankmarknaden den viktiga funktionen att vara

kanal för den ekonomiska politiken, mellan riksbanken och penning-

marknaden. Med hjälp av marknadsoperationerna påverkar riksbank-

en effektivt bankernas behov av kassareserver, och genom räntetrappan

har prissättningsmekanismen för dessa reserver utvecklats. Räntevillko-

ren för bankernas upplåning i riksbanken far relativt snabbt genomslag

över hela penningmarknaden, till följd av de korta räntebindningsti-

derna och känsligheten från aktörernas sida för förändringar i relativa

avkastningar.

Det kan mot denna bakgrund hävdas att de problem som framväx-

ten av en helt ny finansiell miljö har skapat för finanspolitiken i

mindre utsträckning rör den löpande ränte- och likviditetsstyrningen. I

stället har frågan om marknadens stabilitet och riksbankens ansvar

som "lender of last resort" ökat i betydelse. Särskilt på marknader som

befinner sig i omvandling och snabb expansion kan man oftare förvän-

ta sig felbedömningar av risker och bristande framförhållning från

såväl myndigheter som institutioner. Vid en större förtroendekris,

nationellt eller internationellt, kan kreditvärdigheten hos vissa grupper

rubbas och en kedjereaktion utlösas, där också bankernas ställning

hotas. På det internationella planet kan t.ex. en plötsligt förvärrad

skuldkris för de hårt belastade staterna i Latinamerika och tredje

världen vara en tänkbar utlösande faktor. Likviditeten kan snabbt visa

sig vara otillräcklig och tvinga centralbankerna till ett samlat agerande

för att bistå marknaderna med likviditetsstöd.

En grundläggande förutsättning för att det finansiella systemet skall

kunna fullgöra sin uppgifter i samhällsekonomin är således att förtro-

endet för instituten och värdepappersmarknaderna upprätthålls. Detta

förhållande stärks av att flertalet placerare och låntagare måste agera

utifrån ofullständig kunskap om viktiga marknadsförhållanden. Miss-

förhållanden i ett enskilt kreditinstitut eller försäkringsbolag, eller på

en begränsad del av marknaden, leder lätt till att förtroendet rubbas

för systemet som helhet. Dess kapacitet för kreditförmedling och

riskhantering kommer då inte att utnyttjas effektivt, vilket skadar hela

ekonomin.

De problem som utvecklingen i det finansiella systemet kan skapa

hänför sig framför allt till lägen där likviditeten plötsligt blir otillräck-

lig. Kreditvärdigheten hos en större låntagare eller en hel kategori av

låntagare kan t.ex. ifrågasättas i en akut förtroendekris. Placerarna kan

välja att skifta över sina tillgångar till alternativa former, och stora

delar av det system för finansiell förmedling som byggts upp utanför

bankerna kan i ett sådant läge hotas av kollaps. Man har då att räkna

med spridningseffekter från marknaderna över till finansbolag och

fondkommissionärer och i sista hand även till bankerna. Turbulensen

på den svenska marknaden under hösten 1990 och krisen för vissa

finansbolag kan också tjäna som illustration av hur påfrestningar

uppstår och sprids. Stora krav ställs i dessa situationer på riksbanken

1990/9LKU47

Bilaga 4

och tillsynsmyndigheterna. Stabiliteten i ett kreditsystem blir i en

krissituation i sista hand alltid beroende av den penningpolitiskt

ansvariga myndigheten. Riksbanken har som sin primära uppgift att

svara för stabiliteten i det finansiella systemet. Denna uppgift som

garant fullgör riksbanken i egenskap av "lender of last resort". Att

banksystemet under vissa förutsättningar kan få tillgång till likviditets-

stöd från centralbanken är av stor vikt för allmänhetens förtroende för

kredit- och betalningssystemet i stort.

Beredningen i riksdagen av frågorna rörande kreditmarknaden

Enligt riksdagsordningen fördelas ärendena mellan utskotten med ut-

gångspunkt i de ämnen som ärendena avser. Ärenden som hör till

samma ämnesområde hänförs till samma utskott (RO 4:6), den s.k.

fackutskottsprincipen. Ärendefördelningen utskotten emellan är defi-

nierad relativt noggrant och detaljerat i tilläggsbestämmelser till riks-

dagsordningen.

I finansutskottets uppgifter ingår att bereda ärenden om allmänna

riktlinjer för den ekonomiska politiken samt ärenden som rör riks-

bankens verksamhet. Dessutom skall finansutskottet bereda ärenden

om penning-, kredit- och valutapolitiken samt om riksgäldskontoret.

Näringsutskottet skall bereda frågor om allmänna riktlinjer för

näringspolitiken och ärenden om kredit- och fondväsendet och det

affärsmässiga försäkringsväsendet.

Det är emellertid möjligt för riksdagen att avvika från denna fördel-

ning om det är påkallat av hänsyn till sambandet mellan olika ären-

den, ett ärendes särskilda beskaffenhet eller arbetsförhållandena (RO

4:6).

Nedan följer en tablå över några av de lagar som reglerar verksam-

heten på den organiserade kreditmarknaden. Av denna framgår även

vilket utskott i riksdagen som regelmässigt behandlar framlagda förslag

till ändringar i de olika lagarna. Förteckningen gör inte anspråk på att

vara fullständig eller ens återspegla olika utskotts andel av kreditmark-

nadsfrågorna, men den ger exempel på att ärenden inom samma

ämnesområde behandlas av olika utskott.

Beredande

utskott

1990/91:KU47

Bilaga 4

Lag

Bankrörelselagen (1987:617)

NU

Bankaktiebolagslagen (1987:618)

NU

Sparbankslagen (1987:619)

NU

Föreningsbankslagen (1987:620)

NU

Lagen (1963:76) om kreditaktiebolag NU

Lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel FiU

Konsumentkreditlagen (1977:981) LU/FiU

Lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs NU

43

Lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska

företag m.m. NU

Försäkringsrörelselagen (1982:713) NU

Lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna

pensionsfonden FiU/NU

Lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden NU

Lagen (1988:606) om finansbolag NU

Lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank FiU

Lagen (1988:1387) om statens upplåning FiU

Lagen (1990:749) om valutaregiering FiU

Lagen (1990:750) om betalningar till och från

utlandet m.m. FiU

Lagar och förordningar om hypoteksinrättningar FiU/NU

Verksamheten på kreditmarknaden styrs och kontrolleras av olika

statliga myndigheter och verk. Bland dessa kan nämnas följande:

Beredande

utskott

Myndighet/institut

Riksbanken

FiU

Bankinspektionen

NU

Riksgäldskontoret

FiU

Försäkringsinspektionen

NU

Näringsfrihetsombudsmannen

NU

Konsumentverket

LU/NU

Datainspektionen

KU

*Stockholms fondbörs

NU

*Värdepapperscentralen (VPC AB)

NU

*Penningmarknadscentralen (PmC AB)

FiU

* Ej statlig myndighet

Flera exempel kan anges på hur sammanhängande frågor, ibland

rörande samma objekt, i vissa fall bereds av näringsutskottet och i

andra av finansutskottet.

Införandet av löntagarfonderna och det i samband därmed föreslag-

na nya reglementet för AP-fonderna behandlades av finansutskottet.

När förslag därefter har förelagts riksdagen om ändringar i detta

reglemente har dessa behandlats av näringsutskottet. Liberaliseringar

och avskaffandet av valutalagstiftningen behandlades i finansutskottet.

Förändringar i lagstiftningen om svenska företags investeringar utom-

lands och utländska företags investeringar i Sverige har däremot mesta-

dels behandlats i näringsutskottet. Frågan om auktorisation av valuta-

handlare regleras i valutalagen som hanteras av finansutskottet, medan

frågor om t.ex. utländska bankers möjlighet att etablera sig i Sverige

hanteras av näringsutskottet. När en ny aktiefondslagstiftning skulle

införas som innebär en allmän anpassning till en avreglerad kapital-

marknad med nya instrument och en slopad valutareglering bereddes

ärendet av näringsutskottet. Förslaget innebär bl.a. ett närmande till

EGs direktiv om kollektiva investeringar i värdepapper. När motsva-

rande anpassning skall ske för allemansfonderna hanteras ärendet av

finansutskottet. Frågor om postgirots och bankgirots konkurrens om

1990/91:KU47

Bilaga 4

44

den statliga betalningsförmedlingen hanteras vanligtvis av finansutskot- 1990/91:KU47

tet. När bankgirots betalningsförmedling i andra avseenden behandlas Bilaga 4

av riksdagen sker det i näringsutskottet.

Utskottets slutsatser och förslag

Det kan således konstateras att det för närvarande saknas möjlighet att

få en sammanhållen behandling i riksdagen av de frågor som är av

grundläggande betydelse för en väl fungerande kreditmarknad.

Genom den tyngdpunktsförskjutning som ägt rum på kreditmarkna-

den innebärande avskaffande av olika regleringsinstrument har också

förutsättningarna för riksdagens behandling av dessa frågor förändrats.

Regleringsinstrumenten och de lagar där dessa ingår har behandlats av

finansutskottet, medan det som utgjort den yttre ramen för verksamhe-

ten, nämligen banklagstiftningen, har behandlats av näringsutskottet.

Som konstateras i motion K308 (m, fp, c) behandlar finansutskottet

kreditpolitiken och näringsutskottet kreditväsendet.

Finans- och penningpolitiken inriktas i allt högre grad på att stödja

den fasta växelkursen. Medan finanspolitiken mer inriktas på att

angripa ekonomins strukturella problem ' kommer de åtgärder som

måste vidtas i det kortsiktiga perspektivet för att bekämpa inflationen

att hämtas från det penningpolitiska området.

För att möjliggöra en sammanhållen behandling av de ekonomisk-

politiska frågorna i riksdagen bör därför även den lagstiftning som

utgör ramen för penningpolitiken behandlas av finansutskottet. Som

ordningen är för närvarande kommer förslag i propositioner och i

motioner som syftar till en bättre fungerande kapitalmarknad liksom

förslag som syftar till att anpassa dessa marknader till internationella

förhållanden, som är en naturlig följd av valutaregleringens avveckling,

att falla inom näringsutskottets beredningsområde.

Den ekonomiska politiken påverkar bl.a. resursallokering och in-

komstfördelning i ekonomin. Skillnader i beskattning och andra vill-

kor mellan olika sparformer eller mellan aktörer ger också upphov till

strukturella förändringar på kreditmarknaden. Så kan t.ex. vissa av

marknadens sparformer eller kanaler gynnas av de finanspolitiska

ingreppen medan andra missgynnas. Det är angeläget att försöka

åstadkomma en för marknaden så långt möjligt neutral ekonomisk

politik inom nuvarande komplexa system av skatter, avgifter och

subventioner. Som utskottet ser det talar även detta för att ärendena

rörande kreditväsendet behandlas samlat inom finansutskottet.

Det är enligt utskottets mening en allvarlig brist i riksdagens bered-

ning att de frågor som utgör förutsättningen för en väl fungerande

kreditmarknad inte får en sammanhållen behandling i riksdagen.

Många av de frågor som hamnat utanför finansutskottets berednings-

område har dessutom en stark anknytning till riksbanken och dess

uppgifter som garant för det finansiella systemets stabilitet och med

dess ansvar för penningpolitikens utformning. Penningpolitiken utgör

det viktigaste instrumentet i stabiliseringspolitiken i det kortfristiga

45

perspektivet. Starka skäl talar därför för att dessa frågor bör hanteras

samlat i finansutskottet som har det övergripande ansvaret i riksdagen

för de ekonomisk-politiska frågorna.

Den branschglidning som ägt rum inom den finansiella sektorn och

som sannolikt kommer att fortsätta med än större kraft till följd av den

ökade internationaliseringen innebär också att försäkringsbolagens

verksamhet bör ingå i det samlade ansvarsområdet för de finansiella

instituten och marknaderna.

En ändrad ärendefördelning i enlighet med vad utskottet här föror-

dat skulle också innebära att frågorna rörande det finansiella systemet

hålls samman i riksdagen på samma sätt som sker i regeringskansliet

inom finansdepartementet. Som framhålls i motion K308 talar också

principen om att utskottsindelningen så långt möjligt bör överensstäm-

ma med departementsorganisationen för en överföring av frågorna om

kreditväsendet från näringsutskottet till finansutskottet. Frågor som rör

kreditväsendet handläggs av samma avdelning som svarar för ärenden

av kredit- och valutapolitisk art inom finansdepartementet, som är

finansutskottets huvudsakliga kontaktyta i kanslihuset. Finansdeparte-

mentet skulle fa ett utskott mindre att arbeta mot i riksdagen om

behandlingen av de två tusenkronorsanslagen till bankinspektionen

och försäkringsinspektionen (som f.ö. föreslås bli sammanslagna till en

myndighet) överfördes från näringsutskottet till finansutskottet.

En lämplig ordning att hantera frågan om ärendefördelningen mel-

lan utskotten i riksdagen kan vara, om inte konstitutionsutskottet

finner anledning att omedelbart föreslå riksdagen att vidta förändringar

i den riktning finansutskottet förordat, att överlämna denna fråga till

den riksdagsutredning som talmanskonferensen beslutat tillsätta med

anledning av den nya budgetprocessen.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker yrkandet i

motion K308 att riksdagen beslutar överföra ärenden som rör banker,

fonder och försäkringsbolag från näringsutskottet till finansutskottet.

Stockholm den 11 april 1991

På finansutskottets vägnar

Anne Wibble

1990/9LKU47

Bilaga 4

Närvarande: Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson

(m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris

Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfcson (m), Lars De Geer

(fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp), Mari-

anne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Jan Björkman (s) och Maria

Hed (s).

46

Näringsutskottets yttrande

1990/9 l:NU4y

Ärendefördelningen mellan vissa utskott

1990/91:KU47

Bilaga 5

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge ytt-

rande över vissa motioner om ärendefördelningen mellan riksdagens

utskott. De berörda motionerna gäller inskränkning resp, utvidgning

av de uppgifter som tillkommer näringsutskottet enligt tilläggsbestäm-

melsen 4.6.10 i riksdagsordningen.

En av motionerna, 1990/91:K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp,

m, c, v, mp), går ut på att ärenden rörande kreditupplysnings- och

inkassolagstiftning skall överföras från näringsutskottet till lagutskottet.

Motionärerna pekar på sambandet mellan inkassobestämmelserna och

bestämmelserna om kronofogdemyndigheternas verksamhet, vilka se-

nare behandlas av lagutskottet. I fråga om kreditupplysningslagen

(1973:1173) är sambandet med lagutskottets beredningsområde inte

lika påtagligt, anför de; reglerna för kreditupplysning inverkar emeller-

tid i några angivna hänseenden på förhållandet mellan borgenär och

gäldenär.

De lagar som motionärerna åsyftar, dvs. främst kreditupplysningsla-

gen och inkassolagen (1974:182), innehåller, som motionärerna fram-

håller, i huvudsak regler av näringsrättslig natur. Näringsutskottet

betraktar den näringsrättsliga lagstiftningen som en väsentlig del av

utskottets ämnesområde. Genom inskränkningar i den principiellt

rådande näringsfriheten reglerar denna lagstiftning de grundläggande

förutsättningarna för näringsverksamhet inom en rad olika branscher.

Den rör frågor om behörighetskrav, verksam hetsregler, myndighets-

kontroll, utländskt inflytande osv. Ett nära samband finns mellan de

på branscher etc. inriktade näringsrättsliga lagarna och den generella

konkurrenslagstiftningen, vilken utgör ett centralt inslag i näringspoli-

tiken och är särskilt angiven som ett ämne för näringsutskottet.

Givetvis finns ett samband mellan näringsrättslig och civilrättslig

lagstiftning, ibland också så till vida att den förra innehåller civilrättsli-

ga inslag. Såvitt gäller bestämmelser om konsumentskydd har detta

samband föranlett att lagutskottet har fatt överta uppgiften att bereda

även lagstiftning av näringsrättslig natur. I de nu aktuella fallen

framstår motsvarande samband — något som motionärerna själva

framhåller beträffande kreditupplysningslagen — såsom mindre bety-

delsefullt. Antalet riksdagsärenden rörande inkassolagstiftningen har

för övrigt varit ringa.

Motionärerna anför att det rent allmänt är en stor fördel om ett

verksamhetsområde i sin helhet hör hemma hos ett utskott och inte

behöver delas. Begreppet verksamhetsområde är emellertid, vill nä-

47

ringsutskottet framhålla, inte entydigt. Med samma rätt som motionä-

rerna hävdar beträffande exempelvis inkasso- och indrivningsverksam-

het kan, från näringspolitisk utgångspunkt, näringsrättslig reglering

betecknas som ett område som i möjligaste mån bör handhas av ett

utskott.

Näringsutskottet vill också betona att den nuvarande ärendefördel-

ningen på detta område står i god överensstämmelse med en viktig

princip för den nuvarande utskottsorganisationen, nämligen att lagstift-

ningsärendena skall fördelas sakområdesvis på alla utskott i stället för

att, såsom tidigare, på formella grunder tas om hand av ett fatal

utskott. Att vad motionärerna begär är ett undantag från en etablerad

huvudregel kommer till synes i att den av dem föreslagna överflytt-

ningen av ärenden till lagtutskottet skulle åstadkommas genom en

kompletterande lagbestämmelse av en detaljeringsgrad som eljest knap-

past utmärker reglerna för ärendefördelningen mellan utskotten.

Näringsutskottet avstyrker sålunda motionen om överföring till lag-

utskottet av ärenden rörande kreditupplysnings- och inkassolagstift-

ning.

De principiella synpunkter som nu har anförts är tillämpliga också på

det förslag som läggs fram i motion 1990/91 :K308 av Lars Tobisson

m.fl. (m, fp, c). Enligt denna skulle ärenden som rör banker, fonder

och försäkringsbolag överföras från näringsutskottet till finansutskottet.

Den nuvarande ordningen "att ett utskott svarar för innehållet i

kreditpolitiken och ett annat utskott för aktörerna på samma område"

har tidigt visat sig förenad med svagheter, hävdar motionärerna. De

anger dock inte vilka dessa svagheter skulle vara. Näringsutskottets

erfarenhet är att den gällande ärendefördelningen, som förutom på

bestämmelserna härom bygger på en fast praxis, inte förorsakar några

problem.

Ett av motionärernas argument för att den nämnda ärendegruppen

borde överföras till finansutskottet är att utskottsindelningen så långt

möjligt bör överensstämma med departementsorganisationen. Närings-

utskottet anser inte att önskemålet om en sådan överensstämmelse

väger tungt. Genom åren har utskottet behandlat ärenden från flera

skilda departement. Utskottet har utan svårighet kunnat etablera erfor-

derliga kontakter med dessa departement och de ansvariga statsråden. I

ärenden om bank- och fondväsendet, som ofta gäller lagstiftning, har

regelmässigt förekommit ett nära samarbete mellan utskottets kansli

och finansdepartementet.

Behandlingen av ärenden om bank- och fondväsendet utgör kvanti-

tativt en ganska betydande del av näringsutskottets uppgifter. Kvalita-

tivt har dessa ärenden enligt utskottets uppfattning en naturlig plats

inom dess beredningsområde. De har regelmässigt sådana näringsrätts-

liga aspekter som har berörts i det föregående. Materiellt gäller de i

stor utsträckning förutsättningarna för företagens finansiering, ett cen-

tralt näringspolitiskt tema.

Näringsutskottet finner det naturligt och angeläget att utskottet även

fortsättningsvis far bereda ärenden om bank- och fondväsendet och

1990/91:KU47

Bilaga 5

48

ärenden om det affärsmässiga försäkringsväsendet. De senare har för

övrigt ofta ingen anknytning till de ämnen som finansutskottet be-

handlar. Näringsutskottet avstyrker alltså den nu aktuella motionen.

Överföring av "jordbrukets näringsfrågor" från jordbruksutskottet till

näringsutskottet föreslås i motion 1990/91 :K309 av Margit Gennser

(m). Huvudmotivet är att de flesta frågor rörande näringsprinciper och

näringsförhållanden är desamma för jordbruket och andra näringar.

Jordbruksutskottet borde, menar motionären, omvandlas till ett mil-

jöutskott.

Motionärens förslag innebär att ytterligare en — åtminstone tills

vidare — omfattande kategori av ärenden skulle tillföras näringsutskot-

tet. En sådan förändring skulle, menar näringsutskottet, ge utskottet en

alltför omfattande arbetsbörda. Det finns enligt utskottets uppfattning

inte bland dess nuvarande ärendekategorier någon från utskottets ut-

gångspunkt mindre angelägen som i stället kunde överföras till något

annat utskott. Jordbruksutskottet självt är, såsom framgår av dess

yttrande 1990/91 :Jo5y, inte på kort sikt inställt på en sådan förändring

som motionären föreslår. Näringsutskottet avstyrker motion 1990/91:

K309 (m).

Det sagda innebär inte att näringsutskottet står främmande för att

överta vissa ärenden från jordbruksutskottet. Den fortsatta utveckling-

en av näringspolitiken kan tänkas skapa utrymme för detta. På kort

sikt bör emellertid en sådan överföring av ärenden begränsas till ett

eller ett par mindre ämnesområden med nära anknytning till närings-

utskottets industri- och energipolitiska uppgifter. Utskottet förutsätter

att det far tillfälle att yttra sig innan konstitutionsutskottet beslutar om

något förslag till riksdagen i denna riktning.

Stockholm den 11 april 1991

På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

1990/9LKU47

Bilaga 5

Närvarande: Rune Jonsson (s), Åke Wictorsson (s), Nic Grönvall (m),

Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s),

Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf

L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s),

Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Björn

Kaaling (s).

49

4 Riksdagen 1990191. 4 saml. Nr 41

Avvikande mening

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av yttrandet som börjar med "Näringsutskottet finner"

och slutar med "aktuella motionen" bort ha följande lydelse:

Oaktat vad som sagts finner näringsutskottet att, vid en bedömning

av arbetsfördelningen i stort mellan utskotten, övervägande skäl talar

för att ärenden om bank- och fondväsendet och om det affärsmässiga

försäkringsväsendet bör överföras till finansutskottet. Detta är nödvän-

digt för att hos näringsutskottet skapa utrymme för sådana ärenden

rörande jordbruk och andra näringsgrenar som nu behandlas av jord-

bruksutskottet. Det är, vilket ytterligare berörs i det följande, ett

överordnat intresse att det sistnämnda utskottet kan förvandlas till ett

renodlat miljöutskott. Näringsutskottet tillstyrker således motion

1990/91 :K308 (m, fp, c).

dels att den del av yttrandet som börjar med "Motionärens förslag"

och slutar med "denna riktning" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar motionärens uppfattning att jordbrukets nä-

ringsfrågor naturligen hör hemma hos näringsutskottet, särskilt då

jordbruksregleringen har avskaffats och jordbruket liksom den därtill

knutna livsmedelsindustrin skall fungera enligt normala näringsrättsli-

ga regler. Ett avgörande skäl för en överflyttning till näringsutskottet

är att det därmed skapas förutsättningar för att jordbruksutskottet kan,

såsom nyss har sagts vara önskvärt, omvandlas till ett renodlat miljöut-

skott. Följaktligen tillstyrker näringsutskottet motion 1990/91 :K309

(m).

1990/91:KU47

Bilaga 5

50

Lagutskottets yttrande

1990/9 l:LU3y

Överförande av ärenden angående kreditupplysning

och inkassoverksamhet till lagutskottet

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat bereda lagutskottet tillfälle att yttra

sig över motion 1990/91:K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c,

v, mp). I motionen yrkas att riksdagen beslutar sådan ändring av

riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.6.5 att ärenden rörande kre-

ditupplysnings- och inkassolagstiftning skall beredas av lagutskottet

fr.o.m. den 1 januari 1992.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande och får anföra följande.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att lagutskottet enligt gällande

regler om ärendefördelningen mellan utskotten har att svara för lag-

stiftnings- och anslagsfrågor rörande bl.a. exekutionsväsendet och kon-

sumentskydd. I likhet med motionären anser utskottet att det finns

starka skäl för en överflyttning av ärenden rörande kreditupplysning

och inkassoverksamhet till lagutskottets beredningsområde. Utskottet

vill härvidlag särskilt peka på sambandet mellan inkassobestämmelser-

na och kronofogdemyndigheternas verksamhet. Inkassoverksam heten

är förstadiet i det förfarande som i det helt övervägande antalet fall

tillämpas då andra fordringar än sådana som avser skatter och allmän-

na avgifter skall drivas in. Om gäldenären inte betalar trots påstötning-

ar är det ett normalt led i inkassoverksamheten att ansökan om

betalningsföreläggande eller lagsökning ges in och att verkställighet av

utslaget i målet begärs hos kronofogdemyndigheten. Våren 1990 (prop.

1989/90:85, bet. JuU31) beslöt riksdagen en genomgripande reform av

den s.k. summariska processen. Reformen träder i kraft den dag

regeringen bestämmer. Avsikten är att ikraftträdandetidpunkten skall

bestämmas till den 1 januari 1992. De nya reglerna innebär att mål om

lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning, som för närva-

rande handläggs av tingsrätterna, i fortsättningen skall handhas av

kronofogdemyndigheterna. Vidare ändras förfarandebestämmelserna.

Leder förfarandet till ett verkställbart utslag skall kronofogdemyndig-

heten i princip verkställa det utan någon särskild begäran från borge-

nären eller hans företrädare. I den nya summariska processen kommer

målen att handläggas med hjälp av ADB-teknik. Efter särskild pröv-

ning skall vissa ingivare av ansökningar om betalningsföreläggande

eller handräckning få tillstånd att ge in ansökningarna på ADB-

medium. Prövningen skall bl.a. avse den allmänna tillförlitligheten av

ingivarens uppgifter och rutinerna vid ingivarens inkassoåtgärder. Till

den grupp ingivare som kan komma i fråga när det gäller ADB-

ansökningar hör bl.a. inkassoföretag.

1990/91:KU47

Bilaga 6

Som framgår av det anförda kommer det efter årsskiftet 1991-1992

att finnas ett starkt organisatoriskt samband mellan inkassoverksam he-

ten och kronofogdemyndigheternas arbete. Det är också så att förut-

sättningarna för bedrivande av en effektiv inkassoverksamhet blir av

direkt betydelse för tillströmningen av ärenden till kronofogdemyndig-

heterna.

När det gäller kreditupplysningslagen är, som motionärerna påpe-

kar, sambandet med lagutskottets beredningsområde inte lika påtagligt.

Det bör emellertid påpekas att formerna för kreditupplysningsverk-

samhet har betydelse för borgenärers ställningstaganden till om de

skall bevilja krediter till bl.a. konsumenter. Kreditupplysningsverksam-

hetens inverkan på förhållandet mellan borgenärer och gäldenärer kan

förväntas öka i en nära framtid. I en departementspromemoria, (Ds

1990:84) Ny konsumentkreditlag, föreslås bl.a. att en borgenär skall bli

skyldig att göra en kreditprövning innan han beviljar en konsument-

kredit. Vid bristfällig kreditprövning skall konsumentens skuld kunna

jämkas.

Till det anförda vill utskottet lägga att reglerna om kreditupplysning

och inkasso i väsentlig mån syftar till att skydda enskilda personer och

att särskilt inkassolagen har en påtaglig prägel av konsumentskydd.

Lagstiftningen ansluter därför nära till de lagar av bl.a. näringsrättslig

natur som syftar till att skydda konsumenter och som redan nu faller

inom lagutskottets beredningsområde. Sambandet med konsument-

skyddet belyses också av att lagstiftningsfrågor om kreditupplysning

och inkasso handläggs inom den enhet på justitiedepartementet som

svarar för bl.a. konsumentkreditlagen och vissa andra konsumenträtt-

sliga lagar. Rent allmänt vill utskottet vidare påpeka att det är en

fördel om ett verksamhetsområde — såsom fallet är beträffande exem-

pelvis indrivningsåtgärder — i sin helhet hör hemma hos ett utskott

och inte behöver delas.

På grund av det anförda förordar lagutskottet att den av motionärer-

na begärda ändringen av riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.6.5

genomförs. Ändringen kan lämpligen ske genom att orden kreditupp-

lysning och inkasso införs efter ordet konsumentskydd i bestämmel-

sens sista mening.

Stockholm den 5 mars 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréas-

son (s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger

Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollan-

der (s), Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson

(c), Elisabeth Persson (vpk), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s)

och Charlotte Cederschiöld (m).

1990/91 :KU47

Bilaga 6

52

Lagutskottets yttrande

1990/9 l:LU4y

1990/9LKU47

Bilaga 7

Ändrad ärendefördelning mellan lagutskottet och

jordbruksutskottet

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat bereda bl.a. lagutskottet tillfälle att

yttra sig över deLs det förslag till ändrad ärendefördelning som fram-

läggs i jordbruksutskottets yttrande 1990/91 :JoU5y, dels skrivelse den

27 mars 1991 av kanslichefen Staffan Edmar, dels skrivelse från Svens-

ka samernas riksförbund.

I jordbruksutskottets yttrande framhålls — med hänsyn till utskottets

ansträngda arbetssituation — att vissa ändringar i ärendefördelningen

måste genomföras med verkan redan från och med nästa mandatperiod

och senast vid årsskiftet 1991-1992. Enligt jordbruksutskottet bör ett

antal mindre ämnesgrupper överföras till andra utskott och utskottet

föreslår bl.a. att frågor rörande livsmedelskontroll överflyttas till lagut-

skottet.

Lagutskottet har beslutat avge yttrande över det angivna förslaget i

jordbruksutskottets yttrande och får anföra följande.

Till lagutskottets beredningsområde hör för närvarande konsument-

politiken. Konsumentskyddsfrågor med särskild anknytning till livsme-

del skall dock enligt gällande regler om ärendefördelningen beredas av

jordbruksutskottet. Lagutskottets erfarenheter är att den nuvarande

ordningen leder till vissa problem när det gäller att avgöra huruvida

vissa konsumentskyddsfrågor skall beredas av jordbruksutskottet eller

lagutskottet. Lagutskottet ser det därför som en fördel om sådana

problem kan undanröjas genom att utskottet far svara också för

livsmedelskontrollen. Genom en ändring av ärendefördelningen upp-

nås också att konsumentpolitiken i sin helhet samlas i ett utskott. Med

hänsyn till det sagda och då det är angeläget att jordbruksutskottets

arbetsbörda lättas något ställer sig lagutskottet bakom jordbruksutskott-

ets förslag i aktuell del.

Stockholm den 7 maj 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréas-

son (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan

Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Bo-

ström (s), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson (fp), Stina

Eliasson (c), Elisabeth Persson (v), Elisabet Franzén (mp), Anita 53

Jönsson (s) och Gunilla Andersson (s).

5 Riksdagen 1990191. 4 saml. Nr 47

Försvarsutskottets yttrande

1990/9 l:FöU4y

1990/91:KU47

Bilaga 8

Fråga om ärendefördelningen mellan riksdagens

utskott

Till konstitutionsutskottet

Försvarsutskottet har den 16 april 1991 beretts tillfälle att yttra sig över

dels det förslag till ändrad ärendefördelning som framläggs i jord-

bruksutskottets yttrande 1990/91:JoU5y, dels skrivelse den 27 mars

1991 av kanslichefen Staffan Edmar och dels skrivelse från Svenska

samernas riksförbund.

Försvarsutskottet inskränker sig i detta yttrande till att kommentera

jordbruksutskottets yttrande angående ärendefördelningen mellan riks-

dagens utskott.

Försvarsutskottet konstaterar att den successivt ökande arbetsbelast-

ningen i riksdagen som helhet främst för vissa, särskilt hårt belastade

utskott skapat arbetsvillkor som är helt och hållet orimliga; behovet av

en översyn av hela riksdagsarbetet, inkl, utskottsorganisationen och

ärendefördelningen i stort, är uppenbart. Eftersom en sådan allmän

översyn inte kan undgå att beröra frågor av stor betydelse i vårt

parlamentariska styrelseskick kommer det att ta tid — förmodligen

flera år — att utarbeta förslag till mer hanterliga arbetsformer som är

anpassade till de nytillkomna förhållanden som redovisas i jordbruks-

utskottets yttrande. Försvarsutskottet biträder därför jordbruksutskott-

ets syn att det redan fr.o.m. nästa mandatperiod krävs en viss omför-

delning av ärendena mellan utskotten för att — i avvaktan på den

större översynen — åstadkomma en rimligare arbetsbelastning för bl.a.

jordbruksutskottet.

I jordbruksutskottets yttrande föreslås, på grundval av sakliga över-

väganden och med hänsyn till rådande, statistiskt konstaterbar arbets-

belastning i resp, utskott, en viss ärendeomfördelning som för försvars-

utskottets (alt. näringsutskottets) del innebär att ärendeområdena kemi-

kaliekontroll och strålskydd utpekas. Försvarsutskottet konstaterar att

dessa ärendeområden sakligt sett har en ringa beröring med utskottets

normala beredningsområde. Med hänvisning till att utskottet accepte-

rar det nödvändiga i att åtgärder omgående vidtas för att i avvaktan på

en allmän översyn skapa en rimligare arbetsbelastning i särskilt hårt

belastade utskott är utskottet icke desto mindre villigt att godta att

dessa ärendeområden överförs från jordbruksutskottet till försvarsut-

skottet.

Stockholm den 14 maj 1991

54

På försvarsutskottets vägnar

Kerstin Ekman

1990/91:KU47

Bilaga 8

Närvarande: Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp),

Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér

(m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Hans

Lindblad (fp), Jan Jennehag (v), Paul Ciszuk (mp), Britt Bohlin (s),

Alf Egnerfors (s), Sven-Olof Petersson (c) och Tom Heyman (m).

55

Kulturutskottets yttrande

1990/9 l:KrU8y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 16 april 1991 beslutat bereda kulturut-

skottet tillfälle att yttra sig över bl.a. en skrivelse, dagtecknad den 27

mars 1991, av utbildningsutskottets kanslichef. I skrivelsen anförs bl.a.

att — om utbildningsutskottet skall tillföras ett nytt och stort arbetsom-

råde, något som aktualiserats i syfte att avlasta jordbruksutskottet vissa

arbetsuppgifter — man bör överväga att från utbildningsutskottet föra

över delområdet folkbildning till kulturutskottet.

1990/9LKU47

Bilaga 9

Utskottet

Det torde råda allmän enighet om att åtgärder måste vidtas för att

förbättra arbetssituationen för i första hand de mest arbetstyngda

utskotten. Jordbruksutskottet har i sitt yttrande 1990/91 :JoU5y på ett

klargörande sätt pekat på nödvändigheten härav. Bland de åtgärder

som torde böra vidtas är en övergripande översyn av ärendefördelning-

en mellan utskotten. En sådan översyn är nödvändig även av andra

skäl.

Utskottet har inte något att erinra mot att — i avvaktan på en sådan

övergripande översyn — beredningen av ärenden rörande folkbildning

överflyttas från utbildningsutskottet till kulturutskottet. Ärendeområ-

det har ett nära samband med andra ärendegrupper som bereds inom

kulturutskottet, nämligen kulturfrågor och folkrörelsefrågor.

Utskottet viil emellertid samtidigt framhålla att det finns ett sam-

band mellan folkbildningsfrågor och övriga vuxenutbildningsfrågor.

Utskottet förutsätter att vid den övergripande översynen av ärendeför-

delningen denna aspekt beaktas.

Stockholm den 7 maj 1991

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

Närvarande: Åke Gustavsson (s), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson

(s), Lars Ernestam (fp), Jan Hyttring (c), Lars Ahlmark (m), Sylvia

Pettersson (s), Erkki Tammenoksa (s), Leo Persson (s), Lars Ahlström

(m), Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chriso-

poulos (v), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s), Ulla Berg (s) och

Göran Åstrand (m).

56

Utbildningsutskottets yttrande

1990/91:UbU4y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett utbildningsutskottet tillfälle att yttra

sig över de förslag till ändrad ärendefördelning mellan riksdagens

utskott som lagts fram i jordbruksutskottets yttrande 1990/91:JoU5y

och i skrivelse den 27 mars 1991 av utbildningsutskottets kanslichef.

1990/91:KU47

Bilaga 10

Utskottet

Enligt jordbruksutskottets yttrande måste med hänsyn till utskottets

ansträngda arbetssituation vissa ändringar i ärendefördelningen mellan

riksdagens utskott genomföras med verkan redan fr.o.m. nästa mandat-

period och senast vid årsskiftet 1991 — 1992. I enlighet härmed har

jordbruksutskottet föreslagit att vissa ämnesgrupper förs över till andra

utskott. Sålunda föreslås bl.a. att utbildningsutskottet tillförs vissa

frågor om utbildning och forskning.

1 skrivelsen från kanslichefen vid utbildningsutskottet har anförts att

det från saklig synpunkt är motiverat att utbildningsutskottet bereder

vissa frågor om utbildning och forskning även på jordbrukets område.

Med hänsyn till att också utbildningsutskottet är mycket hårt arbetsbe-

lastat bör enligt skrivelsen i så fall delområdet folkbildning föras från

utbildningsutskottet till kulturutskottet.

Utbildningsutskottet ställer sig positivt till att från jordbruksutskottet ta

över utbildnings- och forskningsfrågor, som är knutna till Sveriges

lantbruksuniversitet och till skogs- och jordbrukets forskningsråd. Det-

ta innebär att utbildningsutskottets ämnesområde i fortsättningen om-

fattar samtliga universitet och högskolor. Men en sådan ändrad ärende-

fördelning kräver med nödvändighet att utbildningsutskottet samtidigt

avlastas något delområde. Enligt utskottets mening kan frågor om

folkbildning med fördel föras över till kulturutskottet. Därmed avses

hela littera C. Folkbildning, dvs. den vuxenutbildning som inte är

kompetensinriktad och som inte tillhör det offentliga skolväsendet.

Under nämnda förutsättning tillstyrker utbildningsutskottet jordbruks-

utskottets förslag till ändrad ärendefördelning mellan jordbruks- och

utbildningsutskotten.

För utbildningsutskottets del medför de föreslagna ärendefördelning-

arna inte någon förbättring av utskottets arbetssituation. Utskottet vill i

57

sammanhanget framhålla att en större översyn av ärendefördelningen

mellan samtliga utskott snarast måste göras, förslagsvis av den av

talmanskonferensen tillsatta s.k. riksdagsutredningen.

Stockholm den 14 maj 1991

På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

1990/91:KU47

Bilaga 10

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Helge Hagberg

(s), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Lars Svensson (s),

Birgitta Rydle (m), Berit Löfctedt (s), Birger Hagård (m), Carl-Johan

Wilson (fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c), Björn Samuelson (v),

Eva Goés (mp), Ingegerd Wärnersson (s), Jan Björkman (s), Ulf Melin

(m) och Olavi Viitanen (s).

58

Näringsutskottets yttrande

1990/91 :NU13y

Ärendefördelningen mellan vissa utskott

1990/91:KU47

Bilaga 11

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig

över dels förslag i jordbruksutskottets yttrande 1990/91 :JoU5y till änd-

ringar i ärendefördelningen mellan vissa utskott, dels två skrivelser

som har inkommit till konstitutionsutskottet. Näringsutskottet kom-

menterar här huvudsakligen jordbruksutskottets förslag i de delar som

avser eventuell överföring av vissa kategorier av ärenden från jord-

bruksutskottet till näringsutskottet.

Jordbruksutskottet föreslår bl.a. att från dess beredningsområde

överförs

till näringsutskottet, alternativt försvarsutskottet, frågor om kemika-

liekontroll och om strålskydd,

till näringsutskottet, alternativt bostadsutskottet, frågor om avfalls-

hantering och om renhållningslagen (1979:596).

Frågor om strålskydd har av regeringen hänförts till miljödeparte-

mentets område. Under rubriken Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. be-

handlas i miljödepartementets del av årets budgetproposition (prop.

1990/91:100 bil. 16) anslag dels till statens strålskyddsinstitut, dels till

statens kärnkraftinspektion, statens kärnbränslenämnd och visst inter-

nationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. Hanteringen av

kärnsäkerhetsfrågor är en viktig del av energipolitiken; det är därför

naturligt att dessa frågor — trots att de har stannat kvar hos miljöde-

partementet efter återföringen av övriga energifrågor till industridepar-

tementet — även fortsättningsvis bereds av näringsutskottet. Frågor om

strålskydd i allmänhet faller däremot utanför energipolitikens ram och

skulle bli ett udda inslag inom näringsutskottets område.

Ämnesmässigt skulle de strålskyddsfrågor som föreslås överförda

från jordbruksutskottets till ett annat utskotts beredningsområde enligt

näringsutskottets mening bättre än hos detta passa hos försvarsutskot-

tet. Det utskottet behandlar nu försvarsärenden av alla slag och där-

jämte ärenden om fredstida räddningstjänst. Det synes ligga nära till

hands att försvarsutskottet — som torde vara det minst arbetsbelastade

av utskotten — far sitt område utvidgat med ytterligare skydds- och

säkerhetsfrågor.

Motsvarande resonemang är tillämpligt beträffande frågor om kemi-

kaliekontroll.

Frågor om renhållningslagen och frågor om avfallshantering i mera

inskränkt mening synes, om de skall flyttas från jordbruksutskottet,

bättre än hos näringsutskottet passa hos bostadsutskottet. Det senare är

också mindre arbetsbelastat än näringsutskottet. En angränsande kate-

59

gori av ärenden är de som gäller återvinning av olika slags avfallspro-

dukter. Näringsutskottet finner det naturligt att — såsom redan i

praktiken har förekommit, bl.a. detta år — ta hand om frågor av detta

slag; sådana har nära samband med andra frågor rörande tillförsel av

och hushållning med råvaror inom industrin, inkl, energisektorn. En

slik arbetsfördelning mellan näringsutskottet och det utskott som skall

bereda frågor om avfallshantering i inskränkt bemärkelse torde kunna

genomföras utan att detta för näringsutskottets del behöver komma till

uttryck genom någon lagändring.

Med anledning av Svenska Samernas riksförbunds skrivelse till

konstitutionsutskottet vill näringsutskottet anmärka att ärendefördel-

ningen mellan utskotten bör betraktas som en intern riksdagsangelä-

genhet. Att rennäringsfrågor kan sägas vara av näringspolitisk art

motiverar inte, vill näringsutskottet för fullständighetens skull tillfoga,

att de — vid den ärendefördelning i övrigt som nu gäller eller har

skisserats av jordbruksutskottet — skulle hänföras till näringsutskottet.

Mot att så skulle ske talar sambandet mellan rennäringsfrågorna och

frågor rörande de areeila näringarna.

Stockholm den 14 maj 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

1990/91:KU47

Bilaga 11

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),

Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Inga-

Britt Johansson (s), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L

Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Karin Falkmer (m),

Barbro Andersson (s), Stig Bertilsson (m), Björn Kaaling (s) och

Christina Raud (s).

60

Bostadsutskottets yttrande

1990/9 l:BoU5y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott m.m.

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har vid sammanträde den 16 april 1991 beslutat

bereda bostadsutskottet tillfälle att yttra sig bl.a. över ett av jordbruks-

utskottet i yttrandet 1990/91 :JoU5y framlagt förslag om ärendefördel-

ningen mellan riksdagens utskott m.m.

1990/91:KU47

Bilaga 12

Bostadsutskottet

I det ovannämnda yttrandet från jordbruksutskottet diskuteras frågan

om ärendefördelningen mellan riksdagens utskott i ett längre och i ett

kortare tidsperspektiv. 1 det kortare perspektivet behandlas frågan om

en överflyttning av ärenden från jordbruksutskottet till andra utskott.

Jordbruksutskottet föreslår enhälligt att en utredning görs om detta

utskotts beredningsområde på längre sikt.

1 ett kortare perspektiv föreslår jordbruksutskottet, också enhälligt,

att en omfördelning görs mellan detta utskott och vissa andra utskott i

avsikt att lätta jordbruksutskottets arbetsbörda. Vad beträffar bostadsut-

skottet föreslår jordbruksutskottet en överflyttning av rennäringsfrågor,

jordförvärvslagstiftning samt vattenrätt. Beträffande frågor om avfalls-

hantering och renhållningslagen föreslår utskottet att dessa bereds av

näringsutskottet alternativt av bostadsutskottet.

Jordbruksutskottet anser att den av utskottet föreslagna ärendeför-

delningen bör gälla fr.o.m. nästa mandatperiod eller senast vid årsskif-

tet 1991-1992.

Bostadsutskottet har i nu förevarande sammanhang inte anledning

överväga hur beredningsarbetet i riksdagens utskott skall organiseras

på längre sikt. Vad rör frågan om fördelningen mellan utskotten i ett

kortare perspektiv i avsikt att avlasta jordbruksutskottet vissa ärenden

vill bostadsutskottet anföra följande.

Vad gäller jordförvärvslagstiftningen bör dessa ärenden fortsättnings-

vis beredas av bostadsutskottet. De har ett klart samband med vissa

markpolitiska frågor som utskottet bereder. Inte minst har dessa frågor

anknytning till fastighetsbildningslagstiftningen.

I vad avser ärenden om vattenrätt har bostadsutskottet ingen annan

kommentar än att en överflyttning bör begränsas till att avse ärenden

om vattenlagstiftningen. Frågor om vattenvård och vattenmiljö i ett

större perspektiv bör även fortsättningsvis beredas av jordbruksutskot-

61

tet. Enligt vad bostadsutskottet erfarit under hand torde en sådan

fördelning i allt väsentligt vara den som enligt jordbruksutskottet bör

tillämpas.

Inte heller finner bostadsutskottet anledning till annan bedömning

än jordbruksutskottet när det gäller rennäringsfrågor. Även dessa frå-

gor har anknytning till vissa ärenden som bereds av bostadsutskottet.

Utskottet åsyftar bl.a. frågor om fysisk planering. Det kan erinras om

att utskottet praktiskt taget varje år i samband med behandling av

ärenden enligt naturresurslagen har anledning att överväga frågor om

de s.k. obrutna fjällområdena. I samband med den årligen återkom-

mande behandling av frågor om anslag till länsstyrelserna m.m. har

utskottet inte sällan att ta ställning till rennäringsadministrationen på

regional nivå. I skrivelse till konstitutionsutskottet från Svenska Sa-

mernas Riksförbund har ifrågasatts det lämpliga i att flytta rennärings-

frågorna från jordbruksutskottet. Mot bakgrund av vad jordbruksut-

skottet enhälligt föreslagit och med hänvisning till vad bostadsutskottet

nu anfört anser dock bostadsutskottet att rennäringsfrågorna i fortsätt-

ningen bör beredas av bostadsutskottet.

Frågan om överflyttning till näringsutskottet alternativt till bostads-

utskottet av ärenden om avfallshantering och renhållningslag har givit

utskottet anledning anföra följande. Av jordbruksutskottets betänkan-

den de senaste åren framgår att ärendegruppen innehåller frågor av

skiftande slag och att den är omfattande. Enligt bostadsutskottets

uppfattning kan emelletid en uppdelning i ett par större undergrupper

göras. En grupp är frågor om kommunernas ansvar för avfallshante-

ringen, t.ex. ärenden om de kommunala reningsverken, källsortering

av hushållssopor, recirkulering av hushållsavfall. Denna grupp av

ärenden kan anses ligga nära andra frågor om den kommunala verk-

samheten som det ankommer på bostadsutskottet att bereda. En ann-

nan grupp gäller vad som skulle kunna betecknas som frågor om

återvinning av olika produkter. Denna typ av frågor får, vid en

överflytttning från jordbruksutskottet, närmast anses ligga inom nä-

ringsutskottets beredningsområde.

Bostadsutskottet anser sammanfattningsvis att till detta utskott bör

överföras ärenden om jordförvärvslagstiftning, rennäring och vatten-

rätt. Beträffande gruppen avfallshantering och renhållningslagstiftning

föreslår utskottet att till bostadsutskottet förs över sådana frågor som

mera direkt berör den kommunala verksamheten i enlighet med den

avgränsning som utskottet gjort i stycket ovan.

När riksdagen fattat beslut om ärendefördelningen mellan utskotten

avser bostadsutskottet hos konstitutionsutskottet aktualisera frågan om

utformningen av den tilläggsbestämmelse till riksdagsordningen i vil-

ken utskottets beredningsområde behandlas.

1990/91:KU47

Bilaga 12

62

Stockholm den 16 maj 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

1990/91:KU47

Bilaga 12

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson

(s), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s),

Bertil Danielsson (m), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Jan

Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl

(v), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s) och

Nils Fredrik Aurelius (m).

Avvikande mening

Kjell Dahlström (mp) anför:

Jag har ingen annan uppfattning än bostadsutskottet när det gäller

frågan om att vidta åtgärder för att fa till stånd en jämnare arbetsför-

delning mellan olika utskott.

Sett ur ett längre perspektiv bör emellertid mera genomgripande

förändringar göras i avsikt att utforma en effektivare och mera ända-

målsenlig utskottsorganisation. I sammanhanget är det inte minst vik-

tigt att miljöfrågorna lyfts fram och ges en mera sammanhållen be-

handling. Sålunda bör ett miljöutskott tillskapas. Detta utskotts bered-

ningsområde kommer främst att omfatta vissa av de frågor som i dag

handläggs av trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet och

bostadsutskottet. I jordbruksutskottets yttrande till konstitutionsutskot-

tet om ärendefördelningen mellan riksdagens utskott (1990/91:JoU5y)

anförs också att miljö- och naturresursfrågorna på längre sikt kommer

att få ännu större betydelse än i dag. Jordbruksutskottet ansluter sig till

synpunkterna i motionerna K310 (v) och K319 (mp) med förslag om

inrättande av ett miljöutskott. Jag delar vad ett enigt jordbruksutskott

anfört och anser alltså att en utredning bör göras om en mera

genomgripande omorganisation på längre sikt och att ett miljöutskott

skapas. Jag förutsätter att detta arbete kommer i gång snabbt och att

det bedrivs skyndsamt.

63

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1990/9 l:AU3y

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott

1990/91:KU47

Bilaga 13

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att

yttra sig över motion 1990/91 :K302 av Martin Olsson (c) angående

skyldighet att inhämta yttrande av arbetsmarknadsutskottet i vissa

riksdagsärenden.

Bakgrunden till remissen anges i en PM från konstitutionsutskottet

vara följande. Under allmänna motionstiden i år väcktes ett flertal

frågor rörande bl.a. ärendefördelningen mellan utskotten och former-

na för ärendeberedningen. Ett eventuellt förslag från konstitutionsut-

skottet rörande förändringar i ärendefördelningen och i beredningsord-

ningen kan komma att beröra många utskott. I det skedet kan det

enligt konstitutionsutskottet finnas anledning att bereda resp, utskott

tillfälle att yttra sig över förslaget. För att få ett underlag för beredning-

en av ärendet är det önskvärt att redan nu fä synpunkter från de av

motionsyrkandena direkt berörda utskotten anser konstitutionsutskot-

tet.

I motionen hemställs att arbetsmarknadsutskottet "regelmässigt skall

beredas tillfälle att yttra sig i samtliga ärenden om lokalisering av

statlig verksamhet". Till utgångspunkt för sitt yrkande tar motionären

beredningen av ärendet om lokalisering av skolverket, som behandla-

des av riksdagen i december 1990. Beslutet att lokalisera skolverket till

Stockholm fattades "utan att det föreslagits vare sig i propositionen

eller i någon motion och utan att arbetsmarknadsutskottet beretts

tillfälle att yttra sig", framhåller motionären.

Utskottet vill med anledning av vad sålunda anförts framhålla följan-

de. Utskottet har vid flera tillfällen under årens lopp redogjort för sin

uppfattning om lokalisering och omlokalisering av statlig verksamhet.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:AU13 tog utskottet

senast upp denna fråga med anledning av propositionen (prop.

1989/90:76) om regionalpolitik för 90-talet och i anslutning därtill

väckta motioner. Utskottet har framhållit att beslut om omlokalisering

av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter bör

föregås av noggranna överväganden i skilda hänseenden. Beträffande

lokalisering av nya myndigheter har utskottet vid flera tillfållen uttalat

att det är viktigt att pröva möjligheterna att välja annan lokalisering-

sort än Stockholm. De av utskottet sålunda föreslagna och av riksdagen

godkända principerna för lokalisering resp, omlokalisering av statlig

verksamhet torde därför vara väl kända.

Vad härefter gäller frågan om utskottets hörande i lokaliserings-

eller omlokaliseringsärenden kan utskottet först notera utvecklingen i

64

praxis. Under 1970-talet och början av 1980-talet har praxis i princip

varit att utskottet har beretts tillfälle att yttra sig över förslag till

lokalisering av nya myndigheter, medan så icke varit fallet beträffande

omlokalisering av redan befintlig eller delar av befintlig verksamhet.

Någon entydig linje har i vart fall under senare delen av 1980-talet inte

kunnat iakttas.

Utskottet utgår från att de uttalanden som utskottet gjort om princi-

perna för lokalisering av statlig verksamhet och som riksdagen har

ställt sig bakom genomsyrar varje behandling av ärenden som det här

är fråga om.

Enligt utskottets uppfattning är det naturligtvis av värde om fackut-

skottens beredning tillförs arbetsmarknads- och regionalpolitiska syn-

punkter på bestämda lokaliseringsförslag.

Den ordning som hittills gällt och som inneburit att resp, utskott

fatt bedöma frågan om remiss till arbetsmarknadsutskottet finns det

emellertid inte tillräckliga skäl att frångå.

Stockholm den 19 mars 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

1990/91:KU47

Bilaga 13

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),

Lahja Exner (s), Börje Hörnlund (c), Gustav Persson (s), Anders G

Högmark (m), Sten Ostlund (s), Bo Nilsson (s), Monica Öhman (s),

Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c),

Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien (mp), Eivor Husing (s)

och Erik Holmkvist (m).

Avvikande mening

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser att den del av

utskottets yttrande som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med

"att frångå" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan det naturligtvis vara av stort värde

om arbetsmarknadsutskottet regelbundet bereds tillfälle att lämna ar-

betsmarknads- och regionaipolitiska synpunkter på bestämda lokalise-

ringförslag.

65

Trafikutskottets yttrande

1990/91 :TU3y

Ändrad benämning på trafikutskottet

1990/91:KU47

Bilaga 14

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 5 februari 1991 beslutat bereda trafikut-

skottet tillfälle att yttra sig över motion 1990/91 :K307 av Görel Bohlin

(m) om ändring av utskottsnamn i riksdagen. Med anledning härav far

trafikutskottet anföra följande.

I tilläggsbestämmelse 4.2.1 till RO är föreskrivet att riksdagen skall

tillsätta ett trafikutskott och i tilläggsbestämmelse 4.6.12 till RO att

trafikutskottet skall bereda ärenden om järnvägar, post, telegraf, tele-

fon, vägar, vägtrafik, sjöfart, luftfart och väderlekstjänst.

Trafikutskottets beredningsområde har varit oförändrat alltsedan ett

trafikutskott första gången tillsattes år 1971.

I motion 1990/91 :K307 begärs att benämningen på trafikutskottet skall

ändras till kommunikationsutskottet. Motionären anför som motive-

ring till förslaget bl.a. att benämningen på ett riksdagsutskott helst bör

vara sådan att allmänheten förstår vad utskottet arbetar med samt att

det departement i regeringskansliet som bereder ärenden av samma

slag som de ärenden som ligger inom trafikutskottets beredningsområ-

de benämns kommunikationsdepartementet och departementets chef

kommunikationsminister.

I motionerna 1983/84:1382, 1984/85:811 och 1985/86:K303 framfördes

samma yrkanden och motiveringar för yrkandena som det yrkande

resp, de motiveringar härför som framförs i den nu aktuella motionen.

Motionerna avstyrktes av konstitutionsutskottet i betänkandena KU

1984/85:11, KU 1984/85:36 resp. KU 1985/86:30 och avslogs av riksda-

gen den 5 december 1984, den 6 juni 1985 resp, den 28 maj 1986.

Konstitutionsutskottet uttalade i betänkande KU 1984/85:36 att det

för närvarande inte fann skäl att ändra sitt ställningstagande i betänk-

ande KU 1984/85:11, vari utskottet hade avstyrkt den första motionen i

namnfrågan.

66

Trafikutskottet är för närvarande inte berett att föreslå att benämning-

en på utskottet skall ändras och föreslår därför att konstitutionsutskot-

tet avstyrker den nu aktuella motionen.

Stockholm den 19 mars 1991

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

1990/91:KU47

Bilaga 14

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik

(fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Margit Sandéhn (s),

Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö

(m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy

Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman

(m) och Lisbet Calner (s).

67

gotab 98863, Stockholm 1991