Bet. 1990/91:KU7

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:KU07

Normgivning m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

KU7

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas dels ett s.k. informationsavsnitt

-- regelförenkling och delegering -- i 1990 års

budgetproposition, bil. 2, dels 24 motionsyrkanden som rör

principerna för lagstiftningen, beredningen av

lagstiftningsärenden, Europakonventionen och rätten till

domstolsprövning i Sverige, införlivandet i svensk rätt av

internationella konventioner, särskild ersättningsfond,

medmänsklighetsombud och den offentliga sektorns

informationsverksamhet. Beträffande propositionen har utskottet

utan ställningstagande i sak tagit del av regeringens

redovisningar. Utskottet har avstyrkt samtliga motioner. När det

gäller principerna för lagstiftningen föreligger två

reservationer (m). Fyra reservationer (m resp. c) föreligger

beträffande beredningen av lagstiftningsärenden och tre (m, fp

resp. c) beträffande Europakonventionen och rätten till

domstolsprövning i Sverige. Dessutom har en reservation (mp)

avgetts beträffande införlivandet av internationella

konventioner i svensk rätt och en (v) i fråga om den offentliga

sektorns informationsverksamhet. Två särskilda yttranden

föreligger.

Propositionen

I proposition 1989/90:100 bilaga 2 yrkande 2 bereds riksdagen

tillfälle att ta del av vad som anförs om regelförenkling och

delegering i avsnitt 3.5.

Motionerna

1989/90:K206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om principer för lagstiftningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tolkningsföreträde för enskild vid

tillämpning av ramlag eller generalklausul i enlighet med vad i

motionen anförts,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en genomgång av svensk lagstiftning i

avsikt att bringa den i överensstämmelse med de krav som

Sveriges anslutning till Europarådets konvention om de mänskliga

rättigheterna medför,

16. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning om

vilka ärenden som skall överflyttas från regeringen till

förvaltningsdomstolarna.

1989/90:K211 av tredje vice talmannen Bertil Fiskesjö m.fl.

(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fortsatt utredningsarbete för

ett ökat rättsskydd genom domstolsprövning av

förvaltningsbeslut.

1989/90:K213 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående utvärdering av konsekvenserna av

lagförslag.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sk320.

1989/90:K214 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lagrådets ställning och betydelse.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ju803.

1989/90:K215 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förstärka den enskildes möjligheter

att få beslut av regeringen och administrativa myndigheter

prövade av domstol genom rättsbesvär,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lag

att det klarläggs att Europadomstolens domar skall gälla och

utgöra rättskälla för svenska myndigheter.

1989/90:K227 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rättsekonomisk kostnads-/intäktsanalys vid

lagstiftning.

1989/90:K228 av Oskar Lindkvist och Stig Gustafsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ramlagstiftning.

1989/90:K230 av tredje vice talmannen Bertil Fiskesjö m.fl.

(c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regeringens beredning av

lagstiftningsärenden.

1989/90:K231 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att Sverige inte skall bryta mot folkrättsliga

principer och att därför samtliga internationella konventioner

som har ingåtts av Sverige skall få sin motsvarighet i den

nationella svenska rätten.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo769.

1989/90:K232 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att Sverige inte skall bryta mot folkrättsliga

principer och att därför samtliga internationella konventioner

som har ingåtts av Sverige skall få sin motsvarighet i den

nationella svenska rätten.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N263.

1989/90:K235 av Hugo Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att ärenden skall kompletteras med

en konsekvensanalys enligt vad som anförts i motionen.

1989/90:K246 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en svensk originaltext alltid skall förekomma i de

överenskommelser med annan stat eller med mellanfolklig

organisation som regeringen ingår,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

transformationsmetoden bör användas om inte särskilda skäl talar

däremot.

1989/90:K249 av Kent Lundgren (mp) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att ta

fram förslag till medmänsklighetsombud i enlighet med motionens

anda.

1989/90:K250 av Kent Lundgren och Hans Nyhage (mp, m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av en lagrättningsfond.

1989/90:K417 av Lars Sundin (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tillhandahållande för allmänheten av lagar

och andra författningar med hjälp av SFS-basen.

1989/90:K805 av Helge Hagberg och Lars Svensson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att utreda frågor om en allmän

medborgerlig information.

1989/90:K810 av Lola Björkquist och Ingrid Ronne-Björkqvist

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en brett upplagd

informationssatsning om våra grundlagar för att stärka

demokratin.

1989/90:K814 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som reglerar

beslutsfattandet i statliga, landstingskommunala och kommunala

organ vad gäller brister i tillgänglighet till lokaler och

information, som gör att medborgare utestängs från inflytande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om funktionshindrades möjlighet till

demokrati och inflytande.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So315.

Utskottet

Principer för lagstiftningen

Motionerna

I motion K206 av Carl Bildt m.fl. (m) framhålls beträffande

principerna för lagstiftningen (yrkande 7 delvis) att den

enskildes villkor i så liten utsträckning som möjligt bör

regleras av det allmänna. När behov av reglering finns skall

medborgarnas krav på rättssäkerhet och integritet tillmätas

största betydelse. Det allmänna får inte ensidigt gynnas på

medborgarnas bekostnad. Lagar skall stiftas i överensstämmelse

med grundlagar och Europakonventionen. Användningen av

ramlagstiftning och generalklausuler måste begränsas. Uppstår

tvekan om hur lagen skall tillämpas skall den tolkas till den

enskildes förmån (yrkande 8).

Också motion K228 av Oskar Lindkvist och Stig Gustafsson (s)

vänder sig mot användningen av ramlagstiftning. Motionärerna

framhåller att ramlagstiftningens effekter borde ses över som

ett led i strävan att rensa bland myndighetsföreskrifterna. I

stället för ramlagstiftning som bygger på utfyllande normgivning

på lägre nivå borde en lagstiftningsteknik användas som inte

kräver ytterligare normgivning men som ändå ger utrymme för den

som skall tillämpa lagen att i det enskilda fallet göra

bedömningar som är rimliga och står i överensstämmelse med sunt

förnuft.

Bakgrund

Målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen anger att

den offentliga makten skall utövas med respekt för alla

människors lika värde och för den enskilda människans frihet och

värdighet. Den enskildes personliga ekonomiska och kulturella

välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga

verksamheten. Vidare stadgas att det allmänna skall tillförsäkra

män och kvinnor lika rättigheter samt värna den enskildes

privatliv och familjeliv.

Beträffade omfattningen av samhällets regler kan nämnas att

det av budgetpropositionen 1989/90:100 bil. 2 framgår att

arbetet med avreglering och regelförenkling fortgår inom

regeringskansliet och att antalet grundförfattningar är det

lägsta på 20 år. Dessutom har myndighetsreglerna minskat med ca

4000 sedan 1986.

När det sedan gäller frågan om ramlagstiftning skall nämnas

att med ramlagar vanligtvis avses lagar varigenom det överlåts

åt regeringen och myndigheter att bestämma det sakliga

innehållet i en lag genom utfyllande föreskrifter eller åt

rättstillämpande organ att ge lagen innehåll genom praxis.

Tolkning av ramlagar -- liksom andra författningsbestämmelser --

görs med hänsynstagande till en mängd olika faktorer.

Förarbetena spelar i detta sammanhang en mycket stor roll, men

också analogvisa tolkningar och principen om att regler som

ålägger bördor eller pålagor skall tolkas snävt är exempel på

tolkningsvägar.

Tidigare behandling

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat

motionsyrkanden rörande principer för lagstiftningen motsvarande

dem som tas upp i motion K206 yrkande 7 (m). Senast behandlades

frågan i betänkandet 1989/90:KU9. Utskottet vidhöll då sitt

tidigare ställningstagande att det inte fanns skäl att vidta

någon särskild åtgärd med anledning av motionsyrkandet. I

betänkandet hänvisades också till att arbetet med att begränsa

och förenkla reglerna i samhället ges hög prioritet inom

regeringskansliet. När det gällde frågan om ramlagstiftning

hänvisade utskottet till ett tidigare uttalande (KU 1983/84:24)

om att en minskad användning av ramlagstiftning bör vara ett led

i strävandena att förenkla och rationalisera regelsystemet.

Utskottet avstyrkte också ett motionsyrkande rörande tolkning av

ramlag och generalklausul till förmån för den enskilde

motsvarande motion K206 yrkande 8.

Utskottets överväganden

Utskottet delar den i motion K228 framförda uppfattningen att

ramlagstiftning i vissa fall kan leda till en

svåröverskådlig mängd myndighetsföreskrifter. Som utskottet

tidigare uttalat bör en minskad användning av ramlagstiftning

utgöra ett led i strävandena att förenkla och rationalisera

regelsystemet.

I regelförenklingsarbetet inom regeringskansliet pågår också

en utrensning av onödiga regler. Ett genomgående drag i

innebörden av de föreskrifter om myndigheternas regelgivning som

riksdagen och regeringen beslutat är att myndigheterna är

skyldiga att iaktta sträng restriktivitet när det gäller att

besluta föreskrifter. I sammanhanget kan vidare nämnas att

statsrådsberedningen i en promemoria kallad Att styra genom

regler -- Checklista för regelgivare (PM 1990:2) betonat att det

alltid bör prövas om regelstyrning över huvud taget behövs och

vilka alternativa styrmedel som kan användas. Sammantaget gör

utskottet den bedömningen att risken för normutfyllnad i form av

onödig detaljreglering bevakas inom regeringskansliet och att

motion K228 därför inte behöver föranleda någon särskild åtgärd

från riksdagens sida. Utskottet har inte funnit anledning att

ändra sitt tidigare ställningstagande när det gäller det yrkande

rörande ramlagstiftning som nu framställs i motion K206 yrkande

7 i denna del. Motionsyrkandet avstyrks. Också yrkande 8 i

motionen avstyrks. Utskottet vill peka på att en av de principer

som redan används i lagtolkningssammanhang är att regler som

ålägger bördor eller pålagor skall tolkas snävt.

När det härefter gäller de övriga principer för

lagstiftningen som tas upp i motion K206 yrkande 7 gör

utskottet samma bedömning som vid de tidigare tillfällen

motsvarande motionsyrkanden behandlats och avstyrker bifall till

yrkandet i denna del.

Beredningen av lagstiftningsärenden

Motionerna

I motion K206 av Carl Bildt m.fl. (m) tas upp vikten av att

tillkomsten av en ny lag eller ändring i en bestående bör vara

väl förberedd för att garantera att lagarna är av sådan kvalitet

att snara ändringar inte blir nödvändiga, men också för att

medborgarna och rättstillämpande organ skall kunna sätta sig in

i innebörden av den nya regleringen. Under alla förhållanden får

lagändringar till de enskildas nackdel aldrig genomföras så

hastigt att enskilda drabbas av rättsförluster (yrkande 7

delvis).

Motion K214 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) betonar lagrådets

roll i lagstiftningsarbetet. Enligt motionärerna har från bl.a.

regeringens sida visats bristande intresse för lagrådets

synpunkter. Många kontroversiella lagförslag har aldrig

underställts lagrådets granskning trots oppositionens önskemål.

I de fall lagrådet riktat skarp kritik eller t.o.m. avstyrkt

från att införa ny lagstiftning har socialdemokraterna viftat

bort lagrådets kritik. I motionen hänvisas exempelvis till

engångsskatten på pensionssparande och förslaget om

tvångssparande, arbetsmiljöavgift, investeringsskatt och extra

fastighetsskatt. Motionärerna framhåller det angelägna i att

regeringen, oavsett vem som utgör denna, i avsaknad av annan

opartisk prövning av förestående riksdagsbeslut, visar stor

respekt för lagrådets synpunkter (yrkande 1).

Frågan om lagrådsgranskning av lagförslag tas också upp i

motion K230 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c). I motionen framhålls

att det inte är godtagbart att försumma att höra lagrådet med

hänvisning till ärendets brådskande natur. Motionärerna vänder

sig vidare mot att ett omsorgsfullt utrednings- och

remissförfarande i många fall har ersatts av

departementspromemorior som tagits fram utan medverkan av

parlamentariker eller utomstående experter. Det viktiga måste

vara att relevant material sammanställs och att detta utsätts

för sakkunnig och kritisk granskning innan riksdagen går till

beslut. Parlamentariskt sammansatta utredningar bör enligt

motionen användas i större frågor i stället för interna

departementsutredningar. Vidare betonas vikten av att

konsekvenserna av ett lagförslag med betydande räckvidd är väl

övertänkta (yrkande 2).

I motion K213 yrkande 1 av Carl Bildt m.fl. (m) framhålls att

varje förslag till ny lag bör åtföljas av en ordentlig

utvärdering av konsekvenser och kostnader för enskilda

individer, företag och statsmakterna samt att förekomsten och

konsekvenserna av regler inom olika områden systematiskt utreds.

Rättsekonomisk kostnads-/intäktsanalys bör enligt motion K227

av Bengt Harding Olson (fp) ingå i lagstiftningsarbetet.

Rättsekonomins och den samhällsekonomiska kostnadsanalysens

utveckling är enligt motionären en anledning till att det

internationellt blivit allt vanligare med krav på ekonomiska

analyser som grund för lagstiftning. Det finns all anledning för

statsmakterna att observera och ta till vara den resurs inom

landet som byggts under ett par decennier.

Också motion K235 av Hugo Andersson (c) tar upp behovet av

konsekvensanalyser. Ärenden i riksdagen bör vara kompletterade

med en konsekvensanalys som ett komplement till den granskning

som uförs av lagrådet. Konsekvensanalyser bör enligt motionären

redovisas utifrån beslutets eventuella påverkan på miljön,

regionalpolitiken, fördelningspolitiken, säkerhetspolitiken, den

enskildes integritet, samhällsekonomin och inom eventuellt flera

områden av övergripande karaktär (yrkande 2).

Bakgrund

Beredningen av lagstiftningsärenden såvitt avser lagrådets

verksamhet regleras i 8 kap. 18 § regeringsformen. Vissa

uppräknade typer av lagar, däribland grundlag om tryckfriheten,

civillag, lag som begränsar någon av de grundläggande fri- och

rättigheterna samt offentligrättslig lag, som gäller åligganden

för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga

eller ekonomiska förhållanden, bör remitteras till lagrådet om

lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. Vissa

undantag föreskrivs och därtill en regel att regeringen skall

redovisa skälen när förslag till lag som tillhör någon av de

uppräknade kategorierna läggs fram för riksdagen utan föregående

remiss till lagrådet. De undantag som medges gäller, förutom de

fall lagen inte är viktig för enskilda eller från allmän

synpunkt, de fall lagrådets hörande skulle sakna betydelse på

grund av frågans beskaffenhet eller skulle fördröja

lagstiftningsfrågans behandling så avsevärt att men skulle

uppkomma. Lagrådets uppgifter består i att undersöka hur ett

lagförslag förhåller sig till grundlagarna och till

rättsordningen i övrigt samt hur förslagets föreskrifter

förhåller sig till varandra och till rättssäkerhetens krav.

Lagrådet skall vidare överväga om förslaget är så utformat att

det kan antas tillgodose angivna syften och vilka problem som

kan uppstå vid tillämpningen.

Beträffande formerna för utredningsverksamheten skall nämnas

att statsrådsberedningen i kommittéhandboken (Ds SB 1987:1)

angett att en ny kommitté skall tillsättas endast om det

föreligger ett verkligt utredningsbehov. Nya kommittéer skall

inte tillsättas för rutinbetonade utredningar av tekniska eller

organisatoriska frågor, vilka kan utföras av berörda departement

och myndigheter, i vissa fall med biträde av statskontoret och

riksrevisionsverket. Utredningsväsendet skall i princip inte

utnyttjas för uppgifter av permanent karaktär. Sådana uppgifter

infogas i stället i ansvariga myndigheters och departements

arbete. Kommittéformerna skall renodlas. För delegationer,

beredningar, rådgivande grupper och liknande organ vars uppdrag

inte innefattar någon utredning i egentlig mening skall den

formella kommittéformen inte användas. Slutligen anges att nya

former av utredningsorgan skall prövas.

Regeringen har utfärdat särskilda kommittédirektiv (dir.

1984:5) till statliga kommittéer och särskilda utredare angående

utredningsförslagens inriktning. I dessa direktiv betonas kraven

på redovisningen av kostnader och andra effekter av

kommittéförslag. Kostnadsberäkningarna skall vara väl

genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader för olika

intressenter (staten, kommunerna, socialförsäkringssektorn,

företagen och enskilda), såväl direkta som indirekta. Även andra

viktigare konsekvenser skall belysas. I kommittéhandboken

framhålls att en allt viktigare och tyngre del i arbetet inom

offentliga utredningar blivit att utröna och redovisa

konsekvenserna av utredningsförslag. En viktig uppgift i allt

utredningsarbete är att göra ordentliga konsekvensanalyser av de

förslag som läggs fram. Bl.a. sägs att det är nödvändigt att

beakta inte bara konsekvenserna för statsbudgeten utan också

konsekvenserna för kommunerna, näringslivet och de enskilda

människorna. Om ett utredningsförslag kan leda till att

kostnader som staten har i utgångsläget vältras över på andra

samhällssektorer måste detta klart redovisas.

I budgetpropositionen 1989/90 bil. 2 anges att

regelförenklingssträvandena i ökad utsträckning riktas mot

sådana regler som behöver ses över och förnyas samtidigt som nya

metoder utvecklas för att bättre kunna hålla reda på och följa

upp effekterna av regleringarna. Strävandena har inneburit att

kostnadsaspekterna tillmäts större vikt. Sålunda har ett

regelekonomiprojekt inletts av riksrevisionsverket, som tidigare

fått regeringens uppdrag att utveckla metoder för

konsekvensutredningar. Utbildning genomförs hos statliga

myndigheter, hos kommittéer och i regeringskansliet. Enligt

propositionen är det självfallet inte mindre viktigt att man

konsekvensbedömer och följer upp de regler som riksdagen eller

regeringen beslutar.

Rationell resursanvändning mot bakgrund av rättsordningens

effektivitet är föremål för en under senare decennier uppkommen

forskningsgren -- rättsekonomin. Den rättsekonomiska forskningen

som verkar i gränslandet mellan nationalekonomi och juridik

studerar de faktiska kostnader som den ena eller andra rättsliga

regleringen innebär. Ett hjälpmedel som särskilt används är

avtalet som samhällelig organisation. Tankemodeller som

samhällsfördraget har också utnyttjats som ett hjälpmedel att

analysera sociala kostnader förknippade med olika former av

system för offentlig verksamhet.

Tidigare riksdagsbehandling

De frågor om beredningen av lagstiftningsärenden som tas upp i

motion K230 (c) behandlades av utskottet hösten 1985 (KU

1985/86:5). Utskottet framhöll att det är av stor vikt att

riksdagsbeslut i lagstiftningsärenden är omsorgsfullt

förberedda. Betydelsen av arbetet i offentliga utredningar,

remissbehandling och lagrådsgranskning betonades. Utskottet

hänvisade till att lagstiftningsärenden hör till de frågor som

utskottet fortlöpande ägnar särskilt intresse, bl.a. i den

årliga granskningen av regeringen. I fråga om utredningsväsendet

hänvisade utskottet till att det vid flera tillfällen hade

understrukit det angelägna i att slå vakt om det värdefulla

inslag i beslutsprocessen som den offentliga

utredningsverksamheten utgör. Vidare erinrades om utskottets

tidigare uttalanden (KU 1983/84:1 och 1984/85:35) att

effektivitetskravet och vikten av en allsidig belysning i de

flesta fall bäst tillgodoses om -- såsom sker i parlamentariskt

sammansatta utredningar -- skilda politiska meningsinriktningar

får påverka utredningsarbetet.

Beträffande lagrådsgranskningen framhöll utskottet att det

sedan lång tid årligen granskar regeringens remittering av

lagförslag till lagrådet. En ingående undersökning av

omfattningen av lagrådsremitteringen redovisades i

granskningsbetänkandet KU 1985/86:25, och frågan behandlades

också i granskningsarbetet 1987--1989 samt i betänkandena KU

1986/87:17 och 1987/88:3. Frågan om remittering av lagförslag

togs senast upp hösten 1988 (1988/89:KU7), då utskottet åter

betonade vikten av att lagstiftningsärenden är omsorgsfullt

beredda och även hänvisade till att de kritiska påpekanden och

önskemål som framförts i granskningen hade tagits upp i de

riktlinjer för propositionsskrivning m.m. som utformats inom

regeringskansliet. I 1990 års granskningsbetänkande

(1989/90:KU30) redovisades, förutom den sedvanliga granskningen

av regeringens remittering av lagförslag till lagrådet,

kommittéväsendets omfattning och förekomsten av olika

departementala utredningsorgan.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen också tagit upp

frågan om konsekvensanalyser av lagförslag. I betänkandet

1988/89:KU7 hänvisades till ett tidigare uttalande om att det är

en viktig uppgift i det utredningsarbete som ligger till grund

för ny lagstiftning att det görs ordentliga konsekvensanalyser

av framlagda lagförslag. Vidare framhölls att det inom

regeringskansliet pågick ett aktivt arbete när det gäller

konsekvensanalyser både i fråga om lagförslag och

myndighetsföreskrifter. För kommittéerna hade framhållits vikten

av ordentliga konsekvensanalyser, och begränsningsförordningen

hade skärpt kraven på myndigheterna i detta hänseende. Vidare

hänvisades till att riksrevisionsverkets roll i detta sammanhang

stärkts. Mot den bakgrunden fann utskottet inte anledning att

vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkanden i fråga om

konsekvensanalyser. Ett motionsyrkande från allmänna

motionstiden påföljande år avstyrktes i betänkandet 1989/90:KU9

med hänvisning till detta ställningstagande.

Utskottets bedömning

Utskottet vill framhålla vikten av att lagförslag är väl

övervägda och att konsekvenserna är överblickbara. Vikten av

ordentliga konsekvensanalyser i lagstiftningsarbetet har

också betonats inom regeringskansliet. Statsrådsberedningens

checklista för regelgivare (PM 1990:2) syftar till att påminna

om att kostsamma, onödiga och ineffektiva åtgärder måste

undvikas, att lämpligt styrmedel väljs och att rättsreglerna

görs ändamålsenliga, enkla och klara. I promemorian hänvisas

till de krav i fråga om konsekvensutredningar som ställs i

verksförordningen, begränsningsförordningen med

riksrevisionsverkets verkställighetsföreskrifter,

budgetförordningen, de generella kommittédirektiven (Dir.

1984:4) och civildepartementets cirkulär (1989:7)

Konsekvensutredningar i författningsarbetet. Att arbetet med

bättre konsekvensanalyser fortgår framgår också av den ovan

återgivna redovisningen i budgetpropositionen, bilaga 2.

Enligt utskottets mening saknas mot denna bakgrund anledning

att frångå det ställningstagande utskottet tidigare gjort när

motioner om bättre konsekvensanalyser i lagstiftningsarbetet

avstyrkts med hänvisning till det arbete som bedrivs inom

regeringskansliet. Motion K230 yrkande 2 i denna del, K213

yrkande 1, K227 och K235 yrkande 2 avstyrks följaktligen, liksom

motion K206 yrkande 7 såvitt gäller beredningsarbetet. Utskottet

vill emellertid framhålla att det kan finnas anledning att i

utskottets granskningsarbete följa upp resultatet av detta

arbete genom en undersökning av konsekvensanalyser i framlagda

propositioner.

När det gäller utredningsväsendet har utskottet vid flera

tillfällen understrukit det angelägna i att slå vakt om det

värdefulla inslag i beslutsprocessen som den offentliga

utredningsverksamheten utgör. Utskottet har också vid flera

tillfällen framhållit att effektivitetskravet och vikten av en

allsidig belysning i de flesta fall bäst tillgodoses om skilda

politiska meningsriktningar -- såsom sker i parlamentariska

utredningar -- får påverka utredningsarbetet.

Det ankommer på regeringen att från fall till fall avgöra

vilken utredningsform som bör användas. Utskottet utgår ifrån

att regeringen inte har någon annan uppfattning än utskottet om

värdet av parlamentariska uredningar. Någon särskild åtgärd med

anledning av motion K230 yrkande 2 i denna del är därför enligt

utskottets mening inte erforderlig. Motionsyrkandet, såvitt nu

är i fråga, avstyrks följaktligen.

När det sedan gäller lagrådsgranskningen vill utskottet

framhålla att lagrådet som ett rådgivande organ fyller en mycket

viktig funktion i lagstiftningsarbetet. Brister i den beredning

som föregått en lagrådsremiss har ibland påpekats av lagrådet

och i vissa fall lett till att regeringen avstått från att lägga

fram en proposition. I andra fall har kritik eller avstyrkanden

lett till nödvändiga klarlägganden i proposition eller

riksdagsbetänkande. Som framhållits i motion K214 är det

sjävfallet angeläget att stor respekt visas för lagrådets

synpunkter. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida är dock

inte behövlig med anledning av vad som framförts i motion K214

yrkande 1 i denna del.

Beträffande den i motionerna K214 yrkande 1 och K230 yrkande 2

upptagna frågan om underlåtelse när det gäller regeringens

skyldighet att höra lagrådet skall erinras om att utskottet

sedan lång tid årligen granskar regeringens remittering av

lagförslag till lagrådet. Denna granskning har vid ett flertal

tillfällen lett till kritiska påpekanden av olika slag.

Utskottet har för avsikt att fortsätta detta granskningsarbete.

Enligt utskottets mening är något tillkännagivande till

regeringen i frågan inte erforderligt. Motion K214 yrkande 1,

såvitt nu är i fråga, och K230 yrkande 2, såvitt nu är i fråga,

avstyrks således.

Europakonventionen och rätten till domstolsprövning i Sverige

I motion K206 (yrkande 15) (m) begärs en genomgång av svensk

lagstiftning i syfte att bringa den i överensstämmelse med

Europakonventionen och Europadomstolens avgöranden eftersom det,

enligt motionärerna, är tydligt att den svenska rättsordningen

inte uppfyller de krav Europakonventionen ställer. Vidare

framhålls att genomgången bör kompletteras med en utredning om

möjligheterna att införliva Europakonventionen i svensk rätt

genom inkorporering. I motionens yrkande 16 begärs en skyndsam

utredning om vilka ärenden som skall överflyttas från regeringen

till förvaltningsdomstolarna.

Också motion K211 (c) tar upp Europakonventionen och rätten

till domstolsprövning av förvaltningsbeslut i Sverige. Motionen

utgår från den lag om rättsprövning som riksdagen antog 1988.

Reformen är enligt motionärerna starkt begränsad till sina

verkningar och har betydande brister också vad gäller att

tillgodose kraven på domstolsprövning enligt Europakonventionen.

Med hänsyn till behovet att helt allmänt stärka den enskildes

rättstrygghet och med hänsyn till den stora tveksamhet som råder

om konventionskraven verkligen tillgodoses genom den ordning som

infördes 1988 bör reformarbetet föras vidare utan onödiga

fördröjningar. Detta bör enligt motionen ske genom att

regeringen initierar ett fortsatt och grundligt utredningsarbete

så att ett mera fullödigt beslutsunderlag föreligger vid den

omprövning som måste göras senast 1991. Detta utredningsarbete

bör förutom en ingående analys av Europadomstolens domar också

innefatta en komparativ genomgång av de regler som gäller för

domstolsprövning av förvaltningsbeslut i andra länder, inkl.

våra nordiska grannländer, där förvaltningsbeslut kan prövas

inom ramen för det ordinära domstolsförfarandet.

Lagen om rättsprövning tas också upp i motion K215

(yrkande7) (fp). Enligt motionärerna kan lagen endast ses som

ett steg på vägen där målet måste vara ett generellt system för

att öppna möjligheterna till rättslig prövning av flertalet

förvaltningsbeslut som på något sätt ingriper i den enskildes

rätt. Det fortsatta arbetet bör läggas upp efter tre

huvudlinjer: möjligheterna till rättsprövning skall utvidgas

genom möjligheten att föra vad motionärerna kallar rättsbesvär,

avregleringen skall fortsätta och vissa avgöranden skall

överföras från myndigheterna till domstolarna. Med rättsbesvär

avser motionärerna ett rättsmedel som på det statliga planet

skulle kunna vara en parallell till kommunalbesvärsinstitutet.

De statliga beslutens rättsenlighet skulle kunna prövas av

domstol, företrädesvis kammarrätterna.

I motionen begärs också lagstiftning för att klarlägga att

Europadomstolens utslag skall gälla och utgöra rättskälla för

svenska myndigheter (yrkande 8).

Bakgrund

Enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut, som är tidsbegränsad till utgången av år

1991, skall regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett

sådant förvaltningsärende som rör något förhållande som avses i

8 kap. 2 eller 3 § regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet

strider mot någon rättsregel. Rättsprövning kan gälla endast

sådana beslut som innebär myndighetsutövning mot den enskilde.

Dessutom krävs att beslutet annars kan prövas av domstol endast

efter ansökan om resning och inte skulle ha kunnat överprövas i

annan ordning. Beslut av vissa nämnder är dock undantagna från

rättsprövning, liksom beslut i vissa typer av ärenden.

Av förarbetena till lagen (prop. 1987/88:69) framgår att

regeringsrättens prövning skall omfatta inte bara lagtolkning

utan också faktabedömning och bevisvärdering. Även kraven i

1kap. 9 § regeringsformen om allas likhet inför lagen samt om

saklighet och opartiskhet bör kunna prövas. Det är däremot inte

avsett att rättsprövning skall kunna ske av politiska

lämplighetsfrågor i egentlig mening.

Sedan lagens ikraftträdande den 1 juni 1988 hade i september

1990 135 ansökningar om rättsprövning inkommit till

regeringsrätten och 57 avgjorts. Tre ansökningar har bifallits

varav två på formella grunder. I det tredje fallet gjorde

regeringsrätten en annan bedömning än regeringen av

förutsättningarna i det enskilda fallet för tillämpning av en

viss bestämmelse i jordförvärvslagen.

Av 1990 års budgetproposition, bil. 2, avsnittet

Regelförenkling och delegering framgår att en uppföljning av

lagen pågår inom regeringskansliet. Bl.a. görs en översyn av

instansordningarna i de ärendegrupper lagen omfattar. På varje

område där Europakonventionens krav om tillgång till

domstolsprövning gör sig gällande undersöks om det är

ändamålsenligt att låta domstolsprövning ersätta överklagande i

administrativ ordning. Översynen är samordnad med den

systematiska översyn av reglerna om rätt att överklaga till

regeringen, vars riktlinjer fastställdes av riksdagen 1984

(prop. 1983/84:120). Varje departement måste kunna överblicka

vilka olika ärendegrupper och författningar som översynerna

gäller och vilka områden som de främst skall inriktas på.

Översynerna behöver därför föregås av en inledande kartläggning

och planering. Översynerna bör, i varje fall till väsentlig del,

vara slutförda vid årsskiftet 1990-1991.

Under 1989 har flera grupper av överklaganden förts över från

regeringen till förvaltningsdomstolar. Det gäller ärenden om

förordnande av ordningsvakter, auktorisation av

bevakningsföretag, godkännande för anställning i sådana företag

samt undantag från kravet på viss tids tjänstgöring för att en

sjukgymnast skall få föras upp på försäkringskassans förteckning

över försäkringsanslutna vårdgivare. Vidare har under 1990 vissa

ärendegrupper inom jordbruksdepartementets område med hänsyn

till Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning

flyttats över till kammarrätterna.

När det gäller frågan om Europadomstolens domars

prejudicerande betydelse i Sverige kan nämnas att högsta

domstolen i flera fall hämtat ledning från Europadomstolens

praxis, bl.a. gäller detta vid tolkning av regeringsformens

rättighetsregler (se NJA 1989:134). Den prejudicerande betydelse

som högsta domstolens och regeringsrättens egna avgöranden har

finns inte lagreglerad annat än att rättegångsbalken och

förvaltningsprocesslagen anger att en förutsättning för

prövningstillstånd kan vara att det är av vikt för ledning av

rättstillämpningen att talan prövas av högsta domstolen resp.

regeringsrätten. Det finns i svensk lagstiftning således inte

någon regel som anger att högsta domstolens eller

regeringsrättens avgörande skall vara bindande för svenska

domstolar och myndigheter.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om inkorporering av Europakonventionen i svensk rätt

har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlats av utskottet.

Vid det senaste tillfället (1989/90:KU12) hänvisade utskottet

till tidigare uttalanden om att svensk lagstiftnings förenlighet

med ingågna konventioner fortlöpande borde bevakas inom

regeringskansliet och att det inte fanns anledning att frångå

den bedömning riksdagen gjort i samband med behandlingen av de

förslag till grundlagsändringar som byggde på 1973 års fri- och

rättighetsutrednings arbete. Riksdagen hade ställt sig bakom

utredningens åsikt att en inkorporering inte borde ske.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen också behandlat

motionsyrkanden rörande förhållandet mellan Europakonventionen

och rätten till domstolsprövning i Sverige. Senast behandlades

dessa frågor under förra riksmötet i betänkandet 1989/90:KU9.

Utskottet hänvisade till den pågående uppföljningen och

översynen inom regeringskansliet och avstyrkte yrkandena.

Utskottet fann inte heller anledning att vidta någon åtgärd med

anledning av ett motionsyrkande om att Europadomstolens domar

skall gälla och utgöra rättskälla i Sverige. Tre reservationer

(m, fp resp. c) förekom rörande rätten till domstolsprövning och

två reservationer i fråga om Europadomstolens utslag (m resp.

fp).

Utskottets bedömning

Motioner rörande Europakonventionen och rätten till

domstolsprövning i Sverige med samma inriktning som de nu

aktuella avstyrktes av utskottet under förra riksmötet.

Utskottet anser inte att det nu finns anledning till annat

ställningstagande. De översyner som pågår inom regeringskansliet

har lett till att en rad ärendegrupper överflyttats till

domstolarna. De pågående översynerna ligger i linje med

utskottets tidigare uttalanden om att svensk lagstiftnings

förenlighet med ingångna konventioner fortlöpande bör bevakas

inom regeringskansliet. Mot denna bakgrund och med hänsyn till

att resultatet av det översynsarbete som pågår beträffande lagen

om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut bör avvaktas anser

utskottet att det inte nu bör vidtas någon särskild åtgärd med

anledning av motionerna K206 yrkandena 15 och 16, K211 och K215

yrkande 7.

Utskottet finner inte heller anledning att ändra sitt tidigare

ställningstagande i fråga om lagstiftning om verkningarna av

Europadomstolens domar. Motion K215 yrkande 8 avstyrks

således.

Införlivandet i svensk rätt av internationella

överenskommelser

Motionerna

I två likalydande motionsyrkanden -- K231 (mp) och K232 (mp)

-- begärs att samtliga internationella konventioner som har

ingåtts av Sverige skall få sin motsvarighet i den nationella

svenska rätten. Motionärerna hänvisar till att

Östersjökonventionen kräver att fördragsslutande part skall

vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra förorening av

Östersjöområdets marina miljö som har orsakats av utforskning

eller utvinning. Samtidigt har staten enligt

kontinentalsockellagen rätt att meddela tillstånd för

provborrning eller utvinning utan att den behöver ta hänsyn till

miljöaspekter.

I motion K246 (mp) behandlas bl.a. formen för införlivandet i

svensk rätt. Motionären begär att svensk originaltext alltid

skall förekomma i de överenskommelser med främmande stat eller

med mellanfolklig organisation som regeringen ingår (yrkande 1).

Vidare begärs att transformationsmetoden alltid bör användas om

inte särskilda skäl talar däremot (yrkande 2).

Bakgrund

Internationella konventioner binder folkrättsligt de

avtalsslutande staterna som sådana. Ett stort antal

internationella överenskommelser berör bara de avtalsslutande

staternas inbördes rättigheter och skyldigheter och har alltså

inte någon direkt rättsverkan för enskilda medborgares

förhållanden. Som exempel kan nämnas överenskommelser om

internationellt sammarbete, om utbyte av upplysningar inom ett

visst område, om deltagande i internationellt samarbete eller om

hänskjutande till skiljedom av tvist om innehållet i en

folkrättslig regel. Det internationella samarbetet resulterar

dock också ofta i att de avtalsslutande parterna i en

överenskommelse åtar sig förpliktelser, vilkas fullgörande berör

myndigheter och enskilda. Sverige tillämpar ett system som utgår

från att det fordras särskilda internrättsliga föreskrifter för

att bestämmelserna i en internationell överenskommelse skall

kunna tillämpas internt. Det innebär att i den mån åtagandena i

en överenskommelse i dessa fall inte överensstämmer med den

interna rättsordningen måste denna ändras eller kompletteras.

I propositionen 1971:125 om godkännande av bl.a. konventionen

om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och

konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter fördes

resonemang kring vilka utgångspunkter som skall gälla vid en

jämförelse mellan konventionernas bestämmelser och svenska

förhållanden. Föredragande statsrådet framhöll (s.26) att

eftersom konventionerna skulle tillämpas på en mängd rättssystem

av skiftande art måste de tolkas så att de erhåller en förnuftig

mening inom ramen för varje särskilt nationellt rättssystem.

Konventionsstaterna får sålunda anses ha en viss rörelsefrihet

vid tolkningen och tillämpningen av konventionsbestämmelserna.

Det avgörande var enligt statsrådet i många fall att inhemsk

rätt till sin allmänna syftning överensstämmer med

konventionsbestämmelserna. I det av riksdagen godkända

betänkandet 1989/90:SoU28 har också socialutskottet beträffande

FN-konventionen om barnets rättigheter framhållit att

konventionen måste tolkas så att den får en rimlig mening inom

ramen för varje nationellt system.

Införlivandet i svensk rättsordning kan enligt praxis ske

genom transformering eller inkorporering. Vid transformering

omarbetas den internationella överenskommelsen eller de delar av

den som saknar motsvarighet i svensk rätt till svensk

författningstext. Inkorporering innebär att det i lag eller

annan författning föreskrivs att konventionens bestämmelser

direkt gäller i Sverige.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om införlivande i svensk rätt genom inkorporering eller

transformering har under förra riksmötet tagits upp av utskottet

i samband med behandlingen av proposition 1989/90:12 om ändring

i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra

författningar. I propositionen föreslogs, mot bakgrund av att

det i framtiden kan bli aktuellt att i större utsträckning än

hittills inkorporera i stället för att transformera, att om det

föreligger särskilda skäl skulle inkorporering kunna ske utan

översättning. Utskottet hänvisade (1989/90:KU18) till ett

tidigare uttalande (KU 1984/85:4y) om att både transformations-

och inkorporationsmetoden får anses godtagbara från

konstitutionell synpunkt. Det fick från fall till fall avgöras

vilken metod som skall användas. När Sverige ingår en

internationell överenskommelse som helt eller delvis berör

svensk rätt borde eftersträvas att överenskommelsen om möjligt

också har svensk autentisk text. Om konventionen saknar svensk

autentisk text borde huvudregeln vara att transformationsmetoden

användes. När särskilda skäl talar för det såsom exempelvis att

reglerna huvudsakligen riktar sig till myndigheter eller

särskilda grupper av enskilda för vilka det inte kan antas

innebära några svårigheter att ta del av konventionstexten kunde

emellertid även inkorporationsmetoden godtas. I regel borde då

krävas en omsorgsfullt utarbetad officiell översättning. Detta

borde ovillkorligen ske om författningen riktar sig till bredare

allmänhet.

Utskottet framhöll i betänkandet 1989/90:KU18 vikten av att en

översättning utelämnas endast i undantagsfall såsom när

konventionen riktar sig till personer med speciella

fackkunskaper för vilka det inte kan antas innebära några

svårigheter att ta del av konventionstexten och denna saknar

vidare allmänt intresse. En reservation (mp) förekom.

Utskottets bedömning

Utskottet vill framhålla att det självfallet är angeläget att

åtaganden i internationella konventioner uppfylls. Detta innebär

dock inte att åtagandena alltid måste ha en motsvarighet i

svensk rätt. I sammanhanget bör också framhållas att det inte

alltid är sjävklart vad som i svensk rätt skall anses vara en

motsvarighet till ett konventionsåtagande. En annan sak är att

det är grundläggande princip att regeringen och myndigheterna

skall känna till konventioner och andra internationella

åtaganden som har betydelse i handläggningen av ärenden (jfr

1989/90:KU30 s. 88).

Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet inte att

riksdagen bör besluta att samtliga internationella konventioner

som ingåtts av Sverige skall ha motsvarighet i den nationella

svenska rätten. Motionerna K231 och K232 avstyrks således.

När det gäller frågorna om svensk originaltext i

konventioner och om sättet för införlivande av internationella

konventioner i svensk rätt vill utskottet erinra om att frågan

under förra riksmötet blev föremål för en ingående behandling.

Utskottet har inte funnit anledning att ändra sitt

ställningstagande. Något tillkännagivande till regeringen är

enligt utskottets mening inte påkallat. Motion K246 yrkandena 1

och 2 avstyrks följaktligen.

Särskild ersättningsfond

Motionen

I motion K250 av Kent Lundgren (mp) och Hans Nyhage (m) anförs

att även i en lagstiftningsprocess som ställer högt ställda krav

på rättssäkerhet är det oundvikligt att oförutsedda effekter då

och då kan uppstå och inte kan rättas till annat än genom

åtgärder i det enskilda fallet. För att regeringen inte skall

tvingas lägga fram en proposition som rör det enskilda fallet

bör enligt motionärerna en lagrättningsfond inrättas för

moraliskt betingad ersättning.

Bakgrund

Frågan om ersättning i visst enskilt fall togs upp i

granskningsbetänkandet KU 1976/77:44 (s. 38 f.). I en

proposition till riksdagen hade föreslagits att särskild

ersättning skulle utbetalas till en person med hänsyn till de

speciella omständigheter som förelåg. Utskottet framhöll att

regeringsformen lämnar utrymme för riksdagen att med utnyttjande

av sin rätt att besluta över statens medel tillerkänna enskilda

personer ekonomiska förmåner. Utskottet hänvisade till att denna

möjlighet utnyttjas endast i rena undantagsfall och framhöll att

den praxis som utbildats därför inte föranledde något uttalande

från utskottet.

I detta sammanhang kan nämnas att frågan om det allmännas

skadeståndsansvar är föremål för utredning (Ju 1989:3) under

parlamentarisk medverkan. Utredningen skall enligt sina direktiv

(dir. 1989:52) ha avslutat sitt arbete före utgången av 1992. I

direktiven hänvisas till att lagutskottet ansett att det borde

göras en mera genomgripande översyn av bestämmelserna om det

allmännas skadeståndsansvar i samband med myndighetsutövning.

Enligt lagutskottet (1988/89:LU31) torde en sådan översyn kräva

en förutsättningslös och allsidig analys av i vilken

utsträckning det allmänna bör svara för skador som uppkommer för

enskilda i samband med myndighetsutövning. Ett generellt ansvar

för det allmänna oberoende av vållande borde dock knappast komma

i fråga. I kommittédirektiven anges att kommittén bör undersöka

bl.a. om det på vissa särskilda rättsområden bör införas ett

strikt skadeståndsansvar för det allmänna i samband med

myndighetsutövning.

Lagutskottet har därefter behandlat frågor om det allmännas

skadeståndsansvar (se 1989/90:LU10 och 1989/90:LU14). Med

hänvisning till det pågående utredningsarbetet avstyrktes bl.a.

ett motionsyrkande om ett skyndsamt införande av en

säkerhetsventil i lagstiftningen som kunde utformas som en

allmän regel om strikt skadeståndsansvar vid allvarliga

myndighetsåtgärder eller ingå i en generell billighetsregel om

skadestånd vid myndighetsutövning. En reservation (m, fp, c och

mp) förekom.

Utskottets bedömning

Som nyss framgått är frågan om det allmännas skadeståndsansvar

är föremål för en utredning i parlamentariska former. Frågan om

införande av en generell billighetsregel kan därvid komma att

behandlas. Enligt konstitutionsutskottets mening bör

utredningens resultat avvaktas. Motion K250 avstyrks

följaktligen.

Medmänsklighetsombud

Motionen

I motion K249 (mp) sägs att det behövs ett

medmänsklighetsombud för att ta myndigheter och företag i örat

när de inte sköter sig. Denne allmänhetens tjänare skall enligt

motionären ha till uppgift att se till att lagens intentioner

följs, att medmänsklig rätt återfinns i lagarna, att ingen

slussas omkring i samhället utan att någon tar ansvar och att

alla får sin medmänskliga rätt och rättvisa.

Bakgrund

I 1 kap. 2 § regeringsformen anges att den offentliga makten

skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för

den enskilda människans frihet och värdighet. I 7 kap. 2 § anges

att vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga

upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter,

och i den omfattning som behövs skall tillfälle lämnas

sammanslutningar och enskilda att yttra sig.

Förvaltningslagen (1986:223) stadgar att varje myndighet skall

lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till

enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Frågor

från enskilda skall besvaras så snart som möjligt. Om någon

enskild av misstag vänder sig till fel myndighet bör myndigheten

hjälpa honom till rätta.

Riksdagens ombudsmän skall utöva tillsyn över tillämpningen i

offentlig verksamhet av lagar och förordningar. Också

justitiekanslern har tillsyn över att de som utövar offentlig

verksamhet efterlever lagar och förordningar samt i övrigt

fullgör sina åligganden. Diskrimineringsombudsmannen och

jämställdhetsombudsmannen skall verka för att lagarna inom deras

respektive områden efterlevs och allmänt genom t.ex.

opinionsbildning och vägledning verka mot diskriminering.

Utskottets bedömning

Som framgått finns i det svenska samhället kontrollorgan som

har till uppgift att komma till rätta med sådana

missförhållanden som motionären påtalar. Utskottet är inte

berett att förorda en utredning av det slag som förordas i

motion K249. Motionen avstyrks.

Den offentliga sektorns informationsverksamhet

Datamediets användning för tillhandahållande av lagar och

andra författningar tas upp i motion K417 (fp). Motionären

hänvisar till att Svensk författningssamling i sin aktuella

lydelse förutom i tryckt form finns på elektroniskt medium i

form av en databas administrerad av DAFA AB. Den som har

tillgång till databasen kan ta fram en författning i den

aktuella lydelsen i stället för de tryckta författningarna med

ändringsförfattningar. Det är enligt motionären angeläget att en

vidare krets av allmänheten får tillgång till de fördelar

SFS-basen innebär. Det bör vara möjligt för regeringskansliet

att relativt omgående se till att SFS tillhandahålls på detta

sätt på SFSs försäljningsställe i Stockholm för att om försöket

utfaller väl undersöka om motsvarande system kan ordnas även på

andra orter.

I motion K805 (s) påtalas brister i samhällsinformationen. Om

t.ex. tidskriften Från Riksdag & Departement skulle sändas till

alla hushåll skulle detta vara ägnat att ge medborgarna större

möjlighet att delta i den offentliga debatten och i möten och

sammankomster ge värdefulla bidrag till det slutliga

ställningstagandet. Det borde utredas om inte utsändandet av

denna tidskrift eller liknande skulle bidra till att ett

närmande mellan beslutsfattare och allmänhet också kunde

åstadkommas.

Även motion K810 (fp) tar upp frågan om medborgarnas

delaktighet i den demokratiska processen. Respekten för andras

lika rätt till fri- och rättigheter måste ständigt

upprätthållas. Det allmänna måste se till att kunskapen om vår

demokrati och våra grundlagar kan hållas på en hög nivå. För att

intensifiera ansträngningarna att förmedla denna kunskap bör

enligt motionärerna en populärversion av grundlagarna utarbetas

och få en omfattande spridning i landet.

Också motion K814 (vpk) tar upp frågor som berör möjligheten

till delaktighet i den demokratiska processen bl.a. genom att ta

del av olika beslut som fattas av myndigheter. En översyn av den

lagstiftning som reglerar beslutsfattandet i statliga,

landstingskommunala och kommunala organ bör göras i syfte att

undersöka om brister i tillgänglighet till lokaler eller

information skulle kunna utgöra skäl för att ogiltigförklara

beslut (yrkande 1). Motionärerna pekar också på de tio senaste

årens decentraliseringsåtgärder i samhället. I samband med olika

förslag om decentralisering som förelagts riksdagen borde också

ha funnits förslag om hur medborgarinflytandet skulle säkras.

Detta har enligt motionen inte varit fallet vilket fått till

följd att decentraliseringen hittills för de handikappade

inneburit minskat inflytande (yrkande 2).

Bakgrund

Enligt lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra

författningar skall författningar som utfärdas av regeringen

kungöras i Svensk författningssamling. Enligt

författningssamlingsförordningen (1976:725) är rättschefen i

statsrådsberedningen ansvarig utgivare för Svensk

författningssamling (SFS). För information till myndigheter och

enskilda om innehållet i lagar och andra författningar,

förarbeten till lagstiftning, rättsfallsreferat m.m. skall

enligt förordningen om rättsdatasystemet (1980:628) finnas ett

informationssystem grundat på ADB (Rättsdatasystem). I

rättsdatasystemet finns bl.a. register över författningar i SFS

samt författningarna i löpande text. Registeransvarig myndighet

är enligt förordningen i båda dessa fall justitiedepartementet.

Rättsdatasystemets författningsregister i löpande text

överensstämmer av olika skäl inte alltid helt med innehållet i

den tryckta författningssamlingen. Avtal kan slutas med DAFA

Data AB om tillgång till rättsdatasystemet genom DAFAs

rättsbank. I avtalen med kunderna har DAFA lämnat förbehåll för

eventuella felaktigheter i rättsdatasystemet. En av kunderna är

Allmänna förlaget som genom informationsbokhandeln i Stockholm

har försäljningsställe i Stockholm. Informationsbokhandeln har i

och för sig möjligheter att via skrivare få författningstext ur

rättsdatasystemet och sälja den till allmänheten.

Problemet med att textregistret i justitiedepartementets

databas i Rättsdata inte överensstämmer med den tryckta

författningssamlingen har sin grund i att framställningen av

den tryckta utgåvan inte är helt integrerad med det databaserade

textregistret. Ett annat problem är det skilda huvudmannaskapet

för det tryckta och det datoriserade materialet. Enligt uppgift

från regeringskansliet pågår ett arbete för att åstadkomma en

integration och överensstämmelse mellan den tryckta

författningssamlingen och det databaserade

författningstextregistret. Dessutom övervägs frågan om ett

gemensamt huvudmannaskap.

Inom civildepartementet utreds frågan om en samhällsdatabas i

videotex, en "receptionsdisk" för allmänheten för all offentlig

information. Databasen skulle också kunna hänvisa till andra

databaser eller enkelt koppla vidare. Diskussioner förs med

bl.a. riksdagen om en samhällsdatabas som skulle kunna kopplas

till det s.k. Teleguideprojektet; ett gemensamt projekt för

Esselte, IBM och televerket. Enligt planerna skall 50000

videotexterminaler delas ut till intresserade hushåll våren

1991. År 1995 beräknar man att det skall finnas 500000

terminaler i landet. I samhällsdatabasen skulle bl.a.

Samhällsguiden ingå men även annan information från departement

och myndigheter. -- I detta sammanhang kan också nämnas att

civildepartementet gjort en beställning på samhällsinformation i

punktskrift för en kostnad av 1 milj.kr., bl.a. för

Samhällsguiden och Från Riksdag & Departement.

Riksdagens förvaltningskontor har nyligen startat ett projekt

för en publik databas som redan i januari 1991 avses ge tillgång

till allmänna handlingar i riksdagens andra databaser, bl.a.

propositioner, motioner och betänkanden. Den publika databasen

riktar sig inledningsvis i första hand till journalister,

myndighetsföreträdare och forskare.

Tidningen Från Riksdag & Departement ersatte den 1 januari

1976 den tidigare av finansdepartementet utgivna tidningen

Departementsnytt. Under 1980/81 års riksmöte beslöts att

tidningen i administrativt hänseende skulle knytas till

riksdagens förvaltningskontor. Konstitutionsutskottet (KU

1980/81:KU20) uttalade att tidningen även i fortsättningen

skulle ha en oberoende ställning. Tidningen har ökat sin upplaga

till ca 25 000 ex. från ca 10 500 år 1975 och utkommer 40 ggr om

året. Prenumerationskostnaden har sedan 1975 ökat från 70 kr/år

till 175 kr. Antalet friexemplar är ca 2 200. Upplageökningen

hänför sig i stor utsträckning till ett ökat antal

prenumererande företag medan antalet prenumeranter från skolor

och kommunala organ är tämligen oförändrat. För närvarande

subventioneras tidningens kostnader med närmare 20%.

Frågan om utgivande av en populärversion av grundlagarna

behandlades av utskottet under förra riksmötet (1989/90:KU9).

Utskottet avstyrkte ett yrkande motsvarande det i motion K810.

Utskottet betonade det angelägna i att medborgarna får kunskap

om grundläggande lagstiftning men hänvisade till att omfattande

information sker både genom riksdagens och regeringens försorg,

bl.a. genom Samhällsguiden som innehåller viss information om

grundlagarna och annan lagstiftning. En reservation (fp) avgavs.

Vissa frågor om kommunernas och landstingens insatser för

människor med omfattande funktionshinder utreds av 1989 års

handikapputredning (S 1988:3). Utredningen har i en lägesrapport

Handikapp och välfärd? (SOU 1990:19) angett att den i det

fortsatta arbetet kommer att överväga i vad mån ändringar kan

vara motiverade i plan- och bygglagen m.fl. lagar som har

betydelse för samhällsutvecklingen och för handikappades

möjligheter till fullt deltagande i samhällslivet. Utredningen

avser också att analysera konsekvenserna för funktionshindrade

av en fortsatt målstyrning och decentralisering i samhället.

Utredningens arbete beräknas enligt uppgift vara avslutat under

våren 1991.

Utskottets bedömning

Frågan om tillhandahållande av utdrag ur textregistret i

justitiedepartementets databas i Rättsdata har enligt uppgift

visst samband med det förhållandet att innehållets

överensstämmelse med den tryckta författningssamlingen i dag

inte kan garanteras fullt ut. Inom regeringskansliet är man

uppmärksam på problemet och räknar med att på sikt kunna lämna

en sådan garanti. Samtidigt vidtas åtgärder i syfte att

åstadkomma omtryck av författningarna oftare för att komma till

rätta med bristande överskådlighet i den tryckta

författningssamlingen. Enligt uppgift från Allmänna Förlaget

skall utdrag ur det datoriserade textregistret kunna

tillhandahållas under förbehåll för att texten inte är helt

tillförlitlig. Utskottet, som förutsätter att ett sådant

tillhandahållande kommer till stånd, vill understryka vikten av

att arbetet med att åstadkomma fullständig överensstämmelse

mellan det datoriserade författningstextregistret och den

tryckta författningssamlingen påskyndas. Någon särskild åtgärd

från riksdagens sida med anledning av motion K417 är enligt

utskottets mening dock inte erforderlig.

När det gäller tidningen Från Riksdag & Departement vill

utskottet framhålla att strävan alltid varit att tidningen skall

nå ut till så stora delar av samhället som möjligt. Ett fritt

utsändande av denna tidning eller liknande publikation till alla

hushåll skulle dock innebära stora kostnader. Utskottet är inte

berett att förorda en sådan ordning framför andra former för

offentlig samhällsinformation. Motion K805 avstyrks således.

Utskottet är inte heller berett att ändra sitt tidigare

ställningstagande i fråga om en brett upplagd

informationssatsning om grundlagarna på det sätt som nu föreslås

i motion K810. Motionen avstyrks följaktligen.

När det slutligen gäller frågorna om funktionshindrades

möjligheter att delta i den demokratiska processen och

möligheter till inflytande i egna ärenden hos olika myndigheter

får utskottet hänvisa till att handikapputredningen behandlar

frågor med sådana samband. Enligt utskottets mening bör

utredningens arbete avvaktas. Motion K814 yrkandena 1 och 2

avstyrks således.

Propositionen i övrigt

I propositionen 1989/90:100, bilaga 2, Utveckling av

offentlig sektor, Gemensamma frågor, avsnitt 3.5 lämnas en

redogörelse för arbetet med regelförenkling och delegering.

Utskottet har utan ställningstagande i sak utöver vad som

framgår ovan tagit del av regeringens redovisning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ramlagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K206 yrkande 7, såvitt

nu är i fråga, och 1989/90:K228,

res. 1 (m)

2. beträffande principer för lagstiftningen i övrigt, m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:K206 yrkande 7, såvitt nu

är i fråga, och yrkande 8,

res. 2 (m)

3. beträffande konsekvensanalyser

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K206 yrkande 7, såvitt

nu är i fråga, K213 yrkande 1, K227, K230 yrkande 2, såvitt nu

är i fråga, och K235 yrkande 2,

res. 3 (m)

res. 4 (c, mp)

4. beträffande utredningsväsendet

att riksdagen avslår motion 1989/90:K230 yrkande 2, såvitt nu

är i fråga,

res. 5 (c)

5. beträffande lagrådets yttranden

att riksdagen avslår motion 1989/90:K214 yrkande 1, såvitt nu

är i fråga,

6. beträffande remitteringen till lagrådet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K214 yrkande 1, såvitt

nu är i fråga, och 1989/90:K230 yrkande 2, såvitt nu är i fråga,

res. 6 (c)

7. beträffande Europakonventionen och rätten till

domstolsprövning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K206 yrkandena 15 och

16, 1989/90:K211 och 1989/90:K215 yrkande 7,

res. 7 (m)

res. 8 (fp)

res. 9 (c)

8. beträffande Europadomstolens domar

att riksdagen avslår motion 1989/90:K215 yrkande 8,

9. beträffande konventioners motsvarighet i svensk rätt

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K231 och 1989/90:K232,

10. beträffande svensk originaltext i konventioner, m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:K246 yrkandena 1 och 2,

res. 10 (mp)

11. beträffande särskild ersättningsfond

att riksdagen avslår motion 1989/90:K250,

12. beträffande medmänsklighetsombud

att riksdagen avslår motion 1989/90:K249,

13. beträffande Svensk författningssamling

att att riksdagen avslår motion 1989/90:K417,

14. beträffande tidningen Från Riksdag & Departement m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:K805,

15. beträffande informationssatsning om grundlagarna

att riksdagen avslår motion 1989/90:K810,

16. beträffande funktionshindrades möjligheter till

demokrati och inflytande

att riksdagen avslår motion 1989/90:K814 yrkandena 1 och 2,

res 11. (v)

17. beträffande proposition 1989/90:100, bil. 2, avsnitt 3.5

(regelförenkling och delegering)

att riksdagen lägger propositionen i denna del till

handlingarna.

Stockholm den 25 oktober 1990

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m) ,

Catarina Rönnung (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),

Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Torgny

Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Hans Leghammar

(mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Kaj Larsson

(s), Göran Ericsson (m) och Lars Sundin (fp).

Reservationer

1. Ramlagstiftning (mom. 1)

Anders Björck, Hans Nyhage och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Utskottet delar" och slutar med "tolkas snävt" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den i motion K206 yrkande 7 framförda

uppfattningen att behovet av förutsebarhet medför att

användningen av ramlagstiftning och generalklausuler måste

begränsas. I ett modernt, snabbt föränderligt samhälle är det

dock inte möjligt för en lagstiftare att helt undvara

ramlagstiftning. I framtiden bör dock det allmänna ta på sig ett

särskilt ansvar för hur sådan lagstiftning tillämpas i mål eller

ärenden mellan enskilda och det allmänna. Uppstår tvekan om hur

lagen skall tillämpas skall den tolkas till den enskildes

förmån. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Motion K206 yrkandena 7, såvitt nu är i fråga, och 8 tillstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande ramlagstiftning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K206 yrkande 7,

såvitt nu är i fråga, och yrkande 8 samt med anledning av motion

1989/90:K228 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

2. Principer för lagstiftningen i övrigt, m.m. (mom. 2)

Anders Björck, Hans Nyhage och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "När det härefter gäller" och slutar med "i denna del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion K206 framförda uppfattningen att

enskildas villkor i så liten utsträckning som möjligt bör

regleras av det allmänna. När behov av reglering finns måste

kravet på rättssäkerhet och integritet tillmätas största

betydelse. Det allmänna får inte ensidigt gynnas på medborgarnas

bekostnad. Det får inte heller finnas någon tveksamhet om att

lagarna stiftas i överensstämmelse med grundlagar och

Europakonventionen. Motion K206 yrkande 7 i denna del tillstyrks

således.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande principer för lagstiftningen i övrigt, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K206 yrkande 7,

såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

3. Konsekvensanalyser (mom. 3)

Anders Björck, Hans Nyhage och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med "gäller

beredningsarbetet" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill emellertid framhålla att det pågående

utvecklingsarbetet när det gäller konsekvensanalyser måste ges

ett mer påtagligt resultat än vad som i dag är fallet. Det är

nödvändigt att varje förslag till ny lag åtföljs av en ordentlig

utvärdering av konsekvenser och kostnader för enskilda

individer, företag och statsmakterna. Tillkomsten av en ny lag

eller ändring i en bestående måste således vara väl förberedd

bl.a. för att garantera att lagarna har sådan kvalitet att snara

ändringar inte blir nödvändiga. Men också för att ge medborgarna

och rättstillämpande organ möjlighet att sätta sig in i

innebörden av den nya regleringen. Illa förberedda lagar

fungerar dåligt och skapar stora problem i samhället. Framför

allt gäller att också respekten för lagar, myndigheter och

ytterst lagstiftningen skadas. Lagändringar får inte under några

förhållanden genomföras så hastigt och oförberett att enskilda

drabbas av rättsförluster. Vad utskottet anfört bör ges

regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således motionerna

K206 yrkande 7 i denna del och K213 yrkande 1.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande konsekvensanalyser

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:K206, yrkande

7, såvitt nu är i fråga, och 1989/90:K213 yrkande 1 samt med

anledning av motionerna 1989/90:K230 yrkande 2, såvitt nu är i

fråga, 1989/90:K227 och 1989/90:K235 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Konsekvensanalyser (mom. 3)

Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c) och Hans Leghammar (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med "såvitt

gäller beredningsarbetet" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill emellertid framhålla att det pågående

utvecklingsarbetet när det gäller konsekvensanalyser måste få

ett mer påtagligt resultat än vad som i dag är fallet. Det finns

gott om exempel på att beslutade regler visat sig vara svåra att

tillämpa och och inte alls fått de konsekvenser som avsetts. Ett

aktuellt exempel är den nyligen beslutade skattereformen. Det är

uppenbart att det förelåg brister vad gäller analysen av

effekterna för enskilda människor och grupper i samhället.

Underlaget för riksdagsbeslut med omfattande och långtgående

konsekvenser är således inte alltid sådant att det är möjligt

att läsa ut vad beslutet kommer att innebära i detalj i alla

led. Propositionerna bör innehålla konsekvensanalyser utifrån

beslutets eventuella påverkan på miljön, regionalpolitiken,

fördelningspolitiken, säkerhetspolitiken, den enskildes

integritet, samhällsekonomin och inom eventuellt flera områden

av övergripande karaktär. Vad utskottet anfört bör ges

regeringen till känna. Motionerna K230 yrkande 2, såvitt nu är i

fråga, och K235 yrkande 2 tillstyrks således.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande konsekvensanalyser

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:K230 yrkande

2, såvitt nu är i fråga, och 1989/90:K235 yrkande 2 samt med

anledning av motionerna 1989/90:K206 yrkande 7, såvitt nu är i

fråga, 1989/90:K213 yrkande 1 och 1989/90:K227 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Utredningsväsendet (mom. 4)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill dock framhålla att ett omsorgsfullt utrednings-

och remissförfarande i många fall har ersatts med s.k.

departementspromemorior som tagits fram internt i kanslihuset

utan medverkan av parlamentariker eller utomstående experter,

vilket lett till lagförslag som med stor skyndsamhet drivits

genom riksdagen. Det kan naturligtvis finnas situationer då

såväl regering som riksdag måste handla skyndsamt, men detta är

vanligtvis inte fallet. Det viktiga måste i stället vara att

relevant material sammanställs och utsätts för sakkunnig och

kritisk granskning innan riksdagen går till beslut. Utskottet

vill framhålla att riksdagsledamöter som medverkar i

beredningsprocessen redan på det primära utredningsstadiet

tillför utredningarna värdefull kunskap. En sådan ordning

medverkar också till att förslagen kan komma att granskas i en

vidare krets på ett tidigt stadium. I stället för interna

departementsutredningar bör således i större frågor

parlamentariskt sammansatta utredningar användas. Vad utskottet

anfört bör ges regeringen till känna. Motion K230 yrkande 2 i

denna del tillstyrks.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande utredningsväsendet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K230 yrkande 2,

såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

6. Remitteringen till lagrådet (mom. 6)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Beträffande den" och slutar med "avstyrks således"

bort ha följande lydelse:

Lagrådets yttranden har stor betydelse för beredningen i

riksdagen och för den kommande rättstillämpningen. Det är enligt

utskottets mening inte godtagbart att underlåta att höra

lagrådet med hänvisning till att detta skulle försena beslutet.

Eftersom regeringen i vissa fall åberopat just detta anser

utskottet att ett tillkännagivande till regeringen är påkallat.

Motion K230 yrkande 2 såvitt nu är i fråga tillstyrks således.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande remitteringen till lagrådet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K230 yrkande 2,

såvitt nu är i fråga, och med anledning av motion 1989/90:K214

yrkande 1, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

7. Europakonventionen och rätten till domstolsprövning

(mom.7)

Anders Björck, Hans Nyhage och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Motioner rörande" och slutar med "yrkande 7" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening är en genomgång av svensk

lagstiftning i syfte att bringa den i överensstämmelse med

Europakonventionen en angelägen uppgift. Trots att det i olika

sammanhang har hävdats att konventionsbestämmelserna beaktats i

den svenska lagstiftningen, bl.a. i samband med utarbetandet av

regeringsformens fri- och rättigheter, har Sverige under senare

tid vid flera tillfällen fällts av Europadomstolen. Eftersom det

är tydligt att den svenska rättsordningen inte uppfyller de krav

Europakonventionen ställer bör enligt utskottets mening en

genomgång av svensk lagstiftning komma till stånd. En sådan

genomgång bör kompletteras med en utredning om möjligheterna att

införliva Europakonventionen i svensk rätt genom inkorporering.

Ett grundproblem i förhållandet till Europakonventionen är att

svensk rättsordning i många fall anvisar regeringen eller

förvaltningsmyndighet i stället för domstol som slutinstans. En

överflyttning av ärenden till förvaltningsdomstol bör därför

ske. Enligt utskottets mening bör en utredning tillsättas för

att skyndsamt göra en grundlig genomgång av de lagar som kan

vara berörda. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till

känna. Motion K206 yrkandena 15 och 16 tillstyrks således.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande Europakonventionen och rätten till

domstolsprövning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K206 yrkandena 15

och 16 samt med anledning av motionerna 1989/90:K211 och

1989/90:K215 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om en genomgång av svensk lagstiftning och

en skyndsam utredning rörande överflyttning av ärenden till

förvaltningsdomstol.

8. Europakonventionen och rätten till domstolsprövning

(mom.7)

Birgit Friggebo och Lars Sundin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Motioner rörande" och slutar med "yrkande 7" bort ha

följande lydelse:

Syftet med lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

var uppenbarligen begränsad till hänsynstaganden till

Europarådsorganen. Enligt utskottets mening bör utökade

möjligheter till domstolsprövning -- alldeles oberoende av

Europakonventionen -- införas för att det är angeläget att

ständigt utveckla och förbättra rättssäkerheten för människor

som lever i Sverige.

Lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut kan därför

enligt utskottets mening endast ses som ett steg på vägen mot

ett generellt system för rättslig prövning av flertalet

förvaltningsbeslut som på något sätt ingriper i enskilds rätt.

Ett sådant generellt rättsmedel -- rättsbesvär -- bör ge

möjlighet för den enskilde att få ett besluts laglighet prövad

av domstol. De statliga beslutens rättsenlighet bör kunna prövas

av domstol som en parallell till kommunalbesvärsinstitutet. I

likhet med kommunalbesvären bör rättsbesvären prövas av

kammarrätterna. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till

känna. Motion K215 yrkande 7 tillstyrks således.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande Europakonventionen och rätten till

domstolsprövning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K215 yrkande 7

samt med anledning av motionerna 1989/90:K206 yrkandena 15 och

16 och 1989/90:K211 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

9. Europakonventionen och rätten till domstolsprövning

(mom.7)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Motioner rörande" och slutar med "yrkande 7" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att lagen om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut tillkommit utan någon mer ingående analys av

Europadomstolens domar. Någon närmare utredning om den ordning

som gäller i andra länder gjordes inte heller. Reformen är

starkt begränsad till sina verkningar och har stora brister även

vad gäller att tillgodose kraven på domstolsprövning enligt

Europakonventionen.

Med hänsyn till behovet att helt allmänt stärka den enskildes

rättstrygghet och med hänsyn till den stora tveksamhet som råder

om konventionskraven verkligen tillgodoses genom lagen om

rättsprövning anser utskottet att det är mycket angeläget att

reformarbetet förs vidare utan onödiga fördröjningar. Detta bör

enligt utskottets mening ske genom att regeringen initierar ett

grundligt utredningsarbete så att ett mera fullödigt

beslutsunderlag föreligger vid den omprövning som förestår.

Detta utredningsarbete bör enligt utskottets mening innefatta en

komparativ genomgång av de regler som gäller för

domstolsprövning av förvaltningsbeslut i andra länder, inkl.

våra nordiska grannländer, där förvaltningsbeslut kan prövas

inom ramen för det ordinära domstolsförfarandet. Vidare bör

självfallet en ingående analys av Europadomstolens domar

företas. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Motion K211 tillstyrks således.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande Europakonventionen och rätten till

domstolsprövning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K211 samt med

anledning av motionerna 1989/90:K206 yrkandena 15 och 16 och

1989/90:K215 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

10. Svensk originaltext i konventioner, m.m. (mom.10)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "När det gäller" och slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion K246 framförda farhågan att det

för närvarande i tider av anpassning till EG finns en uppenbar

risk för att inkorporationsregeln skall bli huvudregel i stället

för den tidigare transformationsregeln. I det pågående

harmoniseringsarbetet finns önskemål om att avtal som träffas

med EG på ett snabbt och enkelt sätt skall kunna bli gällande

rätt i Sverige. Utskottet vill framhålla att ett accepterande av

svensk lagstiftning på främmande språk medför att många

människor i Sverige kommer att stängas ute från möjligheten att

få reda på vilka regler som gäller här i landet. Utskottet anser

inte att en sådan ordning längre är försvarbar. Begripligheten i

det svenska rättssystemet måste värnas utan att man därigenom

kan anses avskärma sig från internationellt samarbete. Utskottet

vill understryka att svenska lagar på svenska bör vara regel och

inte får bli undantag. En svensk originaltext bör mot denna

bakgrund alltid förekomma i de internationella överenskommelser

regeringen ingår. Om inte särskilda skäl talar mot det bör

transformationsmetoden användas för införlivandet i svensk rätt.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Motion K246

yrkandena 1 och 2 tillstyrks följaktligen.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

8. beträffande svensk originaltext i konventioner, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K246 yrkandena

1--2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

11. Funktionshindrades möjligheter till demokrati och

inflytande (mom. 16)

Bo Hammar (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "När det slutligen" och slutar med "avstyrks således"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att grunden för människors deltagande

i samhällslivet är att kunna påverka sin verklighet. Det måste

finnas reella möjligheter att kunna ta del i och påverka både

demokratiska beslutsprocesser och beslut i egna ärenden hos

förvaltningsmyndigheter. Många människor som lever med

funktionshinder har av olika skäl inte möjligheter att påverka

dessa processer. Det kan bero på att den verksamhet det gäller

inte bedrivs i tillgängliga lokaler, att informationen inte är

tillgänglig på exempelvis punktskrift, ljudband eller lättläst

språk, att det saknas hörselslingor eller tolk. Enligt

utskottets mening bör utredas möjligheten att låta brister i

tillgänglighet till lokaler eller information vilket utestängt

medborgare från inflytande utgöra skäl för att ogiltigförklara

ett beslut. En sådan utredning bör innefatta en översyn av den

lagstiftning som reglerar beslutsfattandet i statliga,

landstingskommunala och kommunala organ.

Utskottet vill vidare framhålla att den decentralisering som

under det senaste decenniet ägt rum i samhället medför en risk

för att handikappfrågorna skall komma på mellanhand bl.a. genom

att dessa frågor tillmäts olika betydelse i olika kommuner.

Vidare gäller att handikapporganisationernas arbete försvåras. I

samband med de olika förslag om decentralisering av verksamheter

som förelagts riksdagen borde också ha funnits förslag om hur

medborgarinflytandet skulle säkras. Eftersom detta inte skett

har decentraliseringen inneburit att handikappgruppernas

inflytande minskat. Enligt utskottets mening måste

handikappgruppernas möjligheter till inflytande åter ökas. Vad

utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Motion K814

yrkandena 1 och 2 tillstyrks följaktligen.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16. beträffande funktionshindrades möjligheter till

demokrati och inflytande

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K814 yrkandena

1--2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilda yttranden

1. Europadomstolens domar (mom. 8)

Birgit Friggebo och Lars Sundin (båda fp) anför:

Det har vid några tillfällen uppkommit osäkerhet om verkan av

Europadomstolens domar. Hittills har domarna inte tillmätts

prejudicerande betydelse för svenska förvaltningsmyndigheter.

Utgångspunkten bör sjävfallet alltid vara att ett utslag i

Europadomstolen i mål som rör enskilda klagande skall vara

vägledande för förvaltningsmyndigheters och regeringens

bedömning då dessa har att ta ställning till motsvarande ärenden

i Sverige. Ett klarläggande av regeringen i lämpligt sammanhang

om att den delar denna inställning är enligt vår mening

nödvändigt.

2. Konventioners motsvarighet i svensk rätt (mom. 9)

Hans Leghammar (mp) anför:

Som utskottet framhållit är det självfallet angeläget att

åtaganden i internationella konventioner uppfylls. Det finns

dock flera exempel på att detta inte är fallet i Sverige. Ett

exempel är våtmarkskonventionen (SÖ 1975:76) varigenom Sverige

förbundit sig att skydda vissa våtmarksområden. Ett område som

skyddas på detta sätt är Falsterbo-Fotviken i Vellinge kommun.

Trots det skydd som våtmarkskonventionen ger har tillstånd getts

till sådan omläggning av väg 100 att den kommer att gå igenom

det skyddade våtmarksområdet. Konstitutionsutskottet fann i

förra årets granskningsarbete (1989/90:KU30) anledning att i den

frågan erinra om att regeringen och myndigheterna måste ha

kännedom om innehållet i ingångna konventioner. Också i fråga om

Östersjökonventionen (SÖ 1984:38) finns påtagliga brister när

det gäller att uppfylla de åtaganden som gjorts. Det är

angeläget att ingångna konventioner fortlöpande gås igenom för

att tillgodose behovet av att ändra de svenska regler som fått

en konventionsstridig tillämpning.