Beredningskedjan

Dir.SOUDsProp.Bet.Rskr.

Ändring i konkurslagen m.m.

1990-11-13 · 5 sidor


Så kom texten hit

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1990/91:LU10, Ändring i konkurslagen m.m.

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets betänkande

1990/91:LU10

Ändring i konkurslagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

LU10

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet förslag från regeringen

(proposition 1990/91:22) som i huvudsak gäller hanteringen av

småbelopp i samband med utdelning i konkurs. Om någon borgenär

skall få ut mindre än 100 kr. vid utdelningen skall enligt

förslaget beloppet inte betalas ut till den borgenären utan

konkursförvaltaren skall i stället fördela beloppet bland övriga

utdelningsberättigade borgenärer som inte tillgodosetts fullt

ut. Om det finns särskilda skäl skall dock utbetalning av

småbelopp kunna ske. I samband med förslaget behandlar utskottet

en motion (mp) vari i första hand begärs att det skall finnas

särskilda skäl för att utbetalning av småbelopp inte skall

behöva göras. I andra hand yrkar motionärerna avslag på

regeringens förslag.

I propositionen föreslås också vissa lagändringar med

anledning av ett tidigare lagstiftningsärende.

Utskottet tillstyrker att riksdagen antar regeringens

lagförslag och avstyrker bifall till motionen. Utskottet

föreslår att riksdagen utöver de av regeringen föreslagna

följdändringarna antar ett av utskottet framlagt

ändringsförslag. Till betänkandet har fogats en reservation

(mp).

Propositionen

I proposition 1990/91:22 föreslår regeringen

(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet att riksdagen

antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

2. lag om ändring i ackordslagen (1970:847).

Motionen

1990/91:L14 av Elisabet Franzén m.fl. (mp), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i konkurslagen att

den medger att utdelningar inte behöver betalas ut men endast om

särskilda skäl föreligger,

2. att riksdagen i händelse av att ovanstående hemställan

avslås beslutar avslå propositionen.

Utskottet

I propositionen föreslår regeringen vissa ändringar i

konkurslagen (1987:672) i syfte att hanteringen av småbelopp vid

utdelning i konkurs skall förenklas. Om förvaltaren i en konkurs

finner att det belopp som skall utbetalas till en viss borgenär

understiger 100 kr., skall han i stället fördela beloppet på

övriga utdelningsberättigade borgenärer som inte tillgodosetts

fullt ut. Om särskilda skäl föreligger skall dock de borgenärer

som endast är berättigade till småbelopp kunna få sin utdelning.

Reglerna skall tillämpas även vid efterutdelning i konkurs.

Förvaltaren skall alltid redovisa för tillsynsmyndigheten i vad

mån betalning skett enligt den föreslagna regeln.

Till grund för förslaget ligger en framställning från

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

riksskatteverket vilken remissbehandlats.

I motion L14 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) hävdas att de

föreslagna, generella reglerna om att konkursförvaltaren inte

skall utbetala småbelopp strider mot grundläggande

rättsprinciper. Motionärerna framhåller vidare att ekonomiska

skäl inte torde kunna åberopas eftersom utbetalning till

borgenärerna med nutidens rationella rutiner i allmänhet kan ske

utan större kostnader. Motionärerna vill dock inte bestrida att

det förekommer konkurser där utdelningsbeloppen är orimligt små

och många. För sådana fall bör det finnas en undantagsregel som

ger konkursförvaltaren möjlighet att avstå från utbetalning. I

motionen yrkas att konkurslagen ändras så att utbetalning av

småbelopp får underlåtas endast om särskilda skäl föreligger. Om

ändringsförslaget inte antas yrkar motionärerna avslag på

propositionen.

Utskottet vill för sin del framhålla att det är en

grundläggande konkursrättslig princip att alla borgenärerna i en

konkurs skall ha rätt att få utdelning för sina fordringar i

enlighet med gällande förmånsrättsordning och i den mån

konkursboets tillgångar medger det. Enligt utskottets mening kan

det givetvis göras gällande att en möjlighet för förvaltaren att

underlåta att dela ut småbelopp strider mot denna princip.

Samtidigt måste det emellertid beaktas att det inte är

tillfredsställande att konkursförvaltaren tvingas lägga ned

arbete på att fördela småbelopp om utgifterna för varje

transaktion inte skulle stå i rimlig proportion till det värde

som kommer borgenären till del. Utskottet finner härvidlag inte

anledning att ifrågasätta vad som anförs i propositionen rörande

de faktiska kostnaderna för utbetalningar till borgenärerna i

konkurs. I likhet med departementschefen anser utskottet att det

för borgenärskollektivet sett som helhet är till fördel om man

kan begränsa förvaltarens arbete med utdelning och i motsvarande

mån höja det belopp som i konkursen återstår för utdelning.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att det nu

bör öppnas en generell möjlighet för konkursförvaltaren att

underlåta utbetalning av småbelopp. Praktiskt taget samtliga

remissinstanser har också ställt sig bakom en begränsning av

utdelningsskyldigheten. Utskottet finner den i propositionen

föreslagna ordningen väl avvägd och vill särskilt understryka

att förslaget inte kan anses missgynna den enskilde borgenären

på sätt som har betydelse. Något ingrepp i hans principiella

rätt till utdelning sker sålunda inte. Vidare medger de nya

reglerna att konkursförvaltaren kan ta hänsyn till sådana

omständigheter i det särskilda fallet som skulle innebära att en

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

underlåten utbetalning kom att framstå som oskälig. En situation

då utbetalning av småbelopp bör ske kan, som framhålls av

departementschefen, vara då det i en konkurs finns ett stort

antal småfordringar som omfattas av den föreslagna huvudregeln,

medan det finns bara någon borgenär med en fordran på ett större

belopp. En underlåten utbetalning av småbeloppen skulle då kunna

leda till att den borgenären skulle få väsentligt högre

utdelning än han skulle ha varit berättigad till enligt vanliga

regler. Ett ytterligare fall då en underlåten utbetalning skulle

kunna anses som oskälig (se prop. s. 8) är att det inte alls

finns några borgenärer med fordringar över beloppsgränsen och

att inte oväsentliga belopp därför skulle komma att betalas

tillbaka till gäldenären själv, medan alla småborgenärerna blev

lottlösa. Enligt utskottets mening följer det emellertid av den

föreslagna nya bestämmelsen i konkurslagen (13a§) att de

småbelopp som innehållits får fördelas endast mellan övriga

utdelningsberättigade borgenärer som inte tillgodosetts fullt

ut. Det innebär att gäldenären själv inte kan komma i åtnjutande

av småbeloppen. Om valet således står mellan att betala ut

småbelopp till borgenärerna och att låta gäldenären få tillbaka

dessa belopp skall alltså borgenärerna med fordringar under

beloppsgränsen alltid tillgodoses först.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det finns starka skäl

för förslaget i propositionen och att det bör genomföras.

Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

I propositionen framläggs även förslag till vissa ändringar i

konkurslagen och ackordslagen (1970:847) med anledning av ett

tidigare lagstiftningsärende rörande tiden för överklagande av

tingsrätternas beslut (prop. 1989/90:71, bet. Ju32, rskr. 292).

Lagstiftningen, som trätt i kraft den 1 juli 1990, innebär att

besvärstiden förlängts från två till tre veckor. Någon

motsvarande ändring av reglerna om överklagande av beslut i

9kap. 14§ och 12kap. 16§ konkurslagen samt 41§

ackordslagen kom inte till stånd i det lagstiftningsärendet. I

den nu aktuella propositionen föreslås att föreskrifterna om

besvärstid i de nämnda lagrummen nu ändras. Vid behandlingen av

förslaget har utskottet uppmärksammat att det i 14§ lagen

(1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

fortfarande föreskrivs en besvärstid på två veckor för

överklagande av tingsrätts beslut i båtregisterärenden.

Utskottet tillstyrker att regeringens förslag genomförs och

förordar att i samband därmed också lagen om registrering av

båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. ändras.

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionen inte

avsnitt 4 Kontrollera mot PDF

några uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utbetalning av småbelopp

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:L14 antar

regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672) såvitt avser 7kap. 21§ samt 11kap. 13 a och

21§§,

res. (mp)

2. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar dels regeringens förslag till lag om

ändring i konkurslagen (1987:672) i den mån det inte omfattas av

vad utskottet hemställt under moment 1 och förslag till lag om

ändring i ackordslagen (1970:847), dels antar följande av

utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen

(1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för

yrkesmässig sjöfart m.m.

Härigenom föreskrivs att 14§ lagen (1979:377) om

registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14§

Talan mot beslut i Talan mot beslut i

båtregisterärende båtregisterärende

förs i hovrätten. förs i hovrätten.

Besvärstiden är två Besvärstiden är tre

veckor från den dag då veckor från den dag då

beslutet meddelades. beslutet meddelades.

Besvärsinlagan skall inges Besvärsinlagan skall inges

till registermyndigheten. till registermyndigheten.

När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga

kraft, görs anteckning i registret om beslutets innehåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre

bestämmelser gäller dock i fråga om tid för besvär över beslut

som meddelats före ikraftträdandet.

Stockholm den 13 november 1990

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Owe Andréasson (s), Stig

Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger

Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar

Thollander (s), Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp),

Elisabet Franzén (mp), Gunilla Andersson (s), Charlotte

Cederschiöld (m), Rune Backlund (c) och Ewa Hedkvist Petersen

(s).

Reservation

Utbetalning av småbelopp (mom.1 )

Elisabet Franzén (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar

med "Utskottet vill" och på s. 3 slutar med "till motionen" bort

ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla att det är en

grundläggande konkursrättslig princip att alla borgenärerna i en

konkurs skall ha rätt att få utdelning för sina fordringar i

enlighet med gällande förmånsrättsordning och i den mån

konkursboets tillgångar medger det. I likhet med motionärerna

anser utskottet att den föreslagna, generella möjligheten för

förvaltaren att underlåta att dela ut småbelopp strider mot

avsnitt 5 Kontrollera mot PDF

denna princip. För ett sådant avsteg från en grundläggande

rättslig princip måste det enligt utskottets mening finnas

starka skäl. Några sådana skäl kan inte anses föreligga. Av

propositionen framgår sålunda att det skulle vara

transaktionskostnaderna som motiverar att småbelopp inte skall

behöva betalas ut. Som påpekas av motionärerna torde emellertid

med nutidens rationella utbetalningsrutiner utbetalningar till

borgenärerna kunna ske utan några större kostnader.

På grund av det anförda ställer sig utskottet avvisande till

att det införs en generell möjlighet för konkursförvaltaren att

underlåta utbetalning av småbelopp till borgenärerna i en

konkurs. Utskottet är emellertid medvetet om att det kan

förekomma enstaka fall då det kan bli aktuellt att utdelning

skall ske med ett orimligt stort antal småbelopp. I sådana

undantagsfall bör det finnas en möjlighet för konkursförvaltaren

att underlåta utbetalning under förutsättning att inte någon

annan borgenär eller gäldenären själv gynnas på ett oskäligt

sätt. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att i

konkurslagen bör införas en regel om att utdelningsbelopp

understigande 100 kr. inte behöver betalas ut till borgenärerna

om det föreligger särskilda skäl härför. Utskottet tillstyrker

således motionärernas önskemål.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande utbetalning av småbelopp

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L14 antar

regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672) såvitt avser 7kap. 21§ samt 11kap. 13a och

21§§ med den ändringen att 11 kap. 13a§ erhåller följande

som Reservantens förslag betecknade lydelse.

Regeringens förslag Reservantens förslag

13 a §

Om det sammanlagda belopp som Om det sammanlagda belopp som

tillkommer en borgenär tillkommer en borgenär

understiger 100 kronor skall, understiger 100 kronor skall,

såvida särskilda skäl såvida särskilda skäl

inte föranleder annat, föranleder det, beloppet

beloppet inte betalas ut till inte betalas ut till honom

honom utan fördelas på utan fördelas på

övriga övriga

utdelningsberättigade som utdelningsberättigade som

inte tillgodosetts fullt ut. inte tillgodosetts fullt ut.

I proposition 1990/91:22 framlagda lagförslag

Bilaga