Bet. 1990/91:LU14

Lagutskottets betänkande

1990/91:LU14

Ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

LU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet två lagförslag om ändringar

i lagen om internationell järnvägstrafik (proposition

1990/91:43). Det ena förslaget är föranlett av att

revisionsutskottet inom den Mellanstatliga organisationen för

internationell järnvägstrafik beslutat om vissa ändringar i

bihangen till 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik.

Det föreslås att dessa ändringar skall införlivas med svensk

rätt. Det andra lagförslaget innebär att framtida ändringar i

fördraget som beslutas av revisionsutskottet automatiskt skall

gälla som svensk rätt. Vidare behandlas en motion (mp) om avslag

på det sist nämnda lagförslaget.

Utskottet tillstyrker att riksdagen antar det först nämnda

lagförslaget samt att det andra förslaget antas som vilande.

Motionen avstyrks av utskottet. Ställningstagandet har föranlett

en reservation (mp).

Propositionen

I proposition 1990/91:43 föreslår regeringen

(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet att riksdagen

antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell

järnvägstrafik,

2. lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell

järnvägstrafik.

Motionen

Motion 1990/91:L15 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen avslår förslaget om att införa den nya 3a§ i

lagen om internationell järnvägstrafik.

Utskottet

Genom lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik har de

delar av 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik

(COTIF) som innehåller materiella bestämmelser om befordran av

passagerare och gods (bihangen A och B till fördraget)

införlivats med svensk rätt. Detta har skett genom föreskrifter

om att bihangen i deras franska lydelse skall tillämpas som

svensk lag, en lagstiftningsmetod som brukar kallas

inkorporering. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 maj 1985.

Vid samma tidpunkt blev fördraget gällande för Sverige.

Ändringar i COTIF kan i vissa hänseenden beslutas av ett

revisionsutskott inom Mellanstatliga organisationen för

internationell järnvägstrafik (OTIF), som bildades genom

fördraget. Revisionsutskottet är beslutsmässigt när majoriteten

av medlemsstaterna är företrädda. Om inte en tredjedel av

medlemsstaterna inom en viss tid har anmält invändning mot ett

beslut som fattats av revisionsutskottet, träder de beslutade

ändringarna i kraft för samtliga medlemsstater vid en bestämd

tidpunkt. En stat som vill undgå att bli bunden av ändringarna

måste säga upp fördraget.

Revisionsutskottet beslöt år 1989 om ändringar i bihangen A

och B till COTIF. Riksdagen har godkänt att Sverige inte skall

anmäla invändningar mot ändringarna (prop. 1989/90:120, bet.

LU40, rskr. 251). Inte heller någon annan medlemsstat har anmält

invändningar, och ändringarna träder därför i kraft den 1

januari 1991. Härefter har revisionsutskottet i maj 1990

beslutat om ytterligare ändringar i bihangen. Riksdagen har

nyligen (prop. 1990/91:12, bet. LU4, rskr. 2) godkänt att

invändning inte anmäls mot dessa ändringar.

I propositionen föreslås att de år 1989 beslutade ändringarna

nu införlivas med svensk rätt genom inkorporering. Lagändringen

föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

Förslaget föranleder inte några erinringar från utskottets

sida, och utskottet tillstyrker att det genomförs.

I propositionen föreslås vidare -- med hänvisning till

10kap. 5§ andra stycket regeringsformen (RF) -- att i lagen

om internationell järnvägstrafik införs en bestämmelse om att

framtida ändringar i bihangen A och B till COTIF som beslutas av

revisionsutskottet automatiskt skall gälla här i landet.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

Genom den nämnda bestämmelsen i RF har öppnats en möjlighet

för riksdagen att besluta om att framtida ändringar i en

internationell överenskommelse skall gälla som lag här i landet

under förutsättning att det i lag föreskrivits att också

överenskommelsen skall gälla som svensk rätt. Ett sådant beslut

får avse endast framtida ändringar av begränsad omfattning.

Riksdagens beslut skall i princip fattas i samma ordning som

gäller för grundlag men kan i brådskande fall fattas omedelbart

med kvalificerad majoritet.

I motion L15 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) yrkas avslag på

förslaget att framtida ändringar i COTIF automatiskt skall gälla

här i Sverige. Till stöd för yrkandet framhåller motionärerna

att det inte kan godtas att ett internationellt organ skall

kunna bestämma om regler som skall gälla i Sverige utan

möjlighet för riksdagen att påverka lagstiftningen.

Utskottet vill för sin del framhålla att enligt nu gällande

ordning det i praktiken krävs två beslut av riksdagen vid varje

ändring i COTIF som antagits av revisionsutskottet. Sålunda har

riksdagen först att ta ställning till frågan huruvida Sverige

skall anmäla invändning mot en beslutad ändring. Sedan klarhet

vunnits i frågan huruvida ändringen kommer att träda i kraft

skall riksdagen införliva ändringen med vår nationella lag.

Detta förfarande är onekligen omständligt, och erfarenheterna

från riksdagsbehandlingen av de ändringar i COTIF som genomförts

år 1989 och 1990 visar att tidsmarginalerna för

riksdagsbehandlingen ofta är knappa. Utskottet ser det därför

som en praktisk fördel om framtida ändringar i COTIF som

beslutas av revisionsutskottet kan gälla som svensk lag utan

särskilt beslut av riksdagen i varje enskilt fall.

Utskottet vill också framhålla att riksdagens möjligheter att

påverka den närmare utformningen av de civilrättsliga reglerna

för internationella järnvägstransporter är ytterligt begränsade

för att inte säga obefintliga, sedan revisionsutskottet med

erforderlig majoritet väl fattat ett beslut om ändring i COTIF.

Som tidigare nämnts krävs det att minst en tredjedel av

medlemsstaterna anmäler invändning mot en ändring som beslutats

av revisionsutskottet för att ändringen inte skall träda i

kraft. Om inte antalet invändningar blir tillräckligt stort

återstår för Sverige endast att uppfylla sin folkrättsliga

förpliktelse att införliva ändringen med svensk rätt eller att

säga upp fördraget i dess helhet. Den omgång som det nuvarande

förfarandet innebär står således inte i rimlig proportion till

riksdagens möjligheter att utöva inflytande.

Till saken hör även att -- som redan nämnts -- en tillämpning

av 10kap. 5§ RF förutsätter att det endast är fråga om

framtida ändringar, som är av begränsad omfattning. Av

propositionen framgår (s. 27) att lagrådet ägnade särskild

uppmärksamhet åt spörsmålet huruvida de ändringar som enligt

fördraget kan beslutas av revisionsutskottet är sådana att detta

grundläggande krav blir tillgodosett. Lagrådet har därvid funnit

att förutsättningarna för en tillämpning av bestämmelsen i

regeringsformen är uppfyllda. I anslutning härtill vill

utskottet understryka att ett bifall till förslaget i

propositionen inte innebär att riksdagen för all framtid

avhänder sig lagstiftningsmakten på det aktuella området. Skulle

det mot förmodan visa sig att otillfredsställande resultat

uppkommer har riksdagen alltid möjlighet att ingripa

lagstiftningsvägen och upphäva regeln om att revisionsutskottets

ändringsbeslut skall gälla här i landet.

På anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till den

föreslagna lagändringen och avstyrker bifall till motionen. I

likhet med departementschefen anser utskottet att det inte finns

anledning att frångå den beslutsordning som normalt skall

tillämpas vid denna typ av lagstiftning. Den föreslagna

ändringen i lagen om internationell järnvägstrafik bör därför

antas genom två likalydande riksdagsbeslut med mellanliggande

riksdagsval.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslaget 1

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik,

2. beträffande lagförslaget 2

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:L15 som vilande

antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1985:193)

om internationell järnvägstrafik.

res. (mp)

Stockholm den 22 november 1990

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Gustafsson

(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s),

Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s),

Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c),

Elisabeth Persson (v), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s),

Gunilla Andersson (s) och Charlotte Cederschiöld (m).

Reservation

Lagförslaget 2 (mom. 2)

Elisabet Franzén (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar

med "Utskottet vill" och slutar med "mellanliggande riksdagsval"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör den nämnda bestämmelsen i RF

tillämpas med stor försiktighet eftersom den innebär att

riksdagen avhänder sig lagstiftningsmakten till ett

internationellt organ. Den bör därför utnyttjas endast i fall då

det står fullständigt klart att framtida ändringar av en

internationell överenskommelse är sådana att parlamentarisk

insyn i och inflytande över lagstiftningen kan undvaras. Så är

uppenbarligen inte fallet med de ändringar som

revisionsutskottet har behörighet att besluta om enligt 1980 års

överenskommelse. Lagrådet har sålunda i sitt yttrande framhållit

att vissa ändringar kan komma att få beaktansvärd materiell

betydelse. Att under dessa förhållanden låta revisionsutskottets

beslut om ändringar automatiskt bli gällande som lag här i

landet är inte godtagbart och skulle enligt utskottets mening

skapa ett farligt prejudikat. Ett bifall till den nu aktuella

propositionen kan då åberopas till stöd för att andra

internationella överenskommelser, där än mer betydelsefulla

svenska intressen står spel, skall automatiskt gälla i Sverige.

Vad som framstår som betänkligt med den i propositionen

föreslagna ordningen är också -- som berörs i motionen -- att

beslutsordningen i revisionsutskottet är sådan att en minoritet

av medlemsstaterna kan genomföra ändringar vilka blir gällande

trots att man från svensk sida har motsatt sig dem.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte ställa sig

bakom förslaget i propositionen. Utskottet tillstyrker således

bifall till motionen.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande lagförslaget 2

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L15 avslår

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om

internationell järnvägstrafik.

I proposition 1990/91:43 framlagda lagförslag

Bilaga