Bet. 1990/91:LU19

Lagutskottets betänkande

1990/91:LU19

Ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

LU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett av regeringen framlagt förslag

till ändring i växtförädlarrättslagen (prop. 1990/91:74).

Förslaget innebär en viss utvidgning av möjligheterna till skydd

för nya växtsorter. Vidare behandlas en motion med yrkande om

avslag på regeringsförslaget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och förordar att

motionen avslås. En reservation (mp) har avgivits till förmån

för motionen.

Propositionen

I proposition 1990/91:74 föreslår regeringen

(justitiedepartementet) att riksdagen antar ett i propositionen

framlagt förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1971:392).

Lagförslaget har intagits i bilaga till betänkandet.

Motionen

1990/91:L16 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens prop. 1990/91:74.

Utskottet

Enligt växtförädlarrättslagen (1971:392) kan den som har tagit

fram en ny växtsort genom registrering få en ensamrätt till

sorten. Skyddet är ett rent produktskydd och ger förädlaren rätt

att yrkesmässigt framställa och marknadsföra förökningsmaterial

av sorten samt också i vissa fall en rätt att använda sorten för

framställning av förökningsmaterial av en annan sort. Också

växtsorter som frambragts genom gentekniska och andra

bioteknologiska förfaranden kan skyddas enligt lagen.

Växtförädlarrättslagen bygger på 1961 års konvention om skydd av

växtförädlingsprodukter, vilken Sverige tillträtt. Genom

konventionen har de anslutna staterna åtagit sig bl.a. att inte

tillämpa både patent och växtförädlarrätt på samma växtsort. I

den svenska patentlagen har också införts ett förbud mot patent

på uppfinningar som avser växtsorter. Konventionen innebär

vidare att staterna bildar en union för skydd av

växtförädlingsprodukter (UPOV).

För att en ny växtsort skall kunna registreras krävs att

sorten tillhör någon växtsläkt eller växtart som anges i en

bilaga till växtförädlarrättslagen. Bilagan omfattar för

närvarande ca 90 släkten och arter, indelade i lantbruksväxter,

trädgårdsväxter och skogsträd. Trädgårdsväxterna i sin tur är

indelade efter sina användningsområden.

I propositionen föreslås att växtförädlarrättslagen ändras så

att vissa ytterligare växtsläkten kommer att omfattas av lagen

samt att den nuvarande indelningen av de skyddade släktena och

arterna slopas och att dessa i stället förs upp i alfabetisk

ordning. Den ändrade indelningen motiveras enligt propositionen

av att nuvarande ordning kan hindra växtförädlarrätt till en

sort av ett släkte eller en art som visserligen finns upptagen i

bilagan men som placerats under ett annat användningsområde än

det för vilket den nya sorten är avsedd.

I motion L16 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) yrkas avslag på

propositionen. Enligt motionärerna finns det starka etiska skäl

som talar mot att någon skall kunna få ensamrätt till levande

organismer. En ensamrätt kan också äventyra den genetiska

mångfalden och leda till att jordbrukets och tredje världens

intressen sätts på spel. Motionärerna hänvisar till att de i

annat sammanhang begärt en utredning om skyddet för biologiska

uppfinningar och att en utgångspunkt för utredningsarbetet bör

vara att levande organismer inte skall omfattas av

immaterialrättsligt skydd. Mot denna bakgrund anser motionärerna

att någon utvidgning av möjligheterna till växtsortsskydd inte

bör genomföras.

Utskottet vill erinra om att frågor rörande det

immaterialrättsliga skyddet för uppfinningar inom växtriket och

på det biologiska området i övrigt tagits upp i ett flertal

motioner under senare år och att därvid förts fram synpunkter

liknande dem i motion L16. Motionerna har avslagits av riksdagen

på hemställan av utskottet. Senast behandlades frågan av

utskottet i mars 1991 (se bet. 1990/91:LU15) med anledning av

bl.a. en under allmänna motionstiden samma år väckt motion, vari

begärdes en utredning av det immaterialrättsliga regelsystemet

med syfte att uppfinningar som avser levande materia inte skall

omfattas av patent och andra former av ensamrätt. Utskottet

ansåg att de då aktuella motionerna inte borde föranleda någon

riksdagens vidare åtgärd och hänvisade till att regeringen år

1990 tillkallat en parlamentarisk beredning för frågor rörande

användningen av gentekniken och att ett huvudområde för

översynen är bl.a. övergripande immaterialrättsliga frågor.

Enligt utskottets mening kan det pågående beredningsarbetet

inte anses utgöra något hinder mot att man inom ramen för

gällande lagstiftning genomför en begränsad utvidgning av

möjligheterna till växtförädlarrätt. Med hänsyn härtill och då

utskottet finner att sakliga skäl talar för de i propositionen

föreslagna ändringarna tillstyrker utskottet bifall till

propositionen och avstyrker bifall till motion L16.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:L16 antar

regeringens förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1971:392).

res. (mp)

Stockholm den 26 mars 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe

Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Martin Olsson (c), Inger

Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar

Thollander (s), Lena Boström (s), Margareta Gard (m), Bengt

Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (v),

Gunilla Andersson (s), Lola Björkquist (fp) och Kaj Nilsson

(mp).

Reservation

Kaj Nilsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar

med "Utskottet vill" och slutar med "motion L16" bort ha

följande lydelse:

Som motionärerna framhåller finns det starka etiska skäl som

talar mot att någon skall kunna få ensamrätt till levande

materia vare sig det sker i form av patent eller

växtförädlarrätt. Enligt utskottets mening finns det emellertid

också flera andra anledningar till att en sådan ensamrätt inte

bör godtas. Sålunda kan ensamrätten äventyra den genetiska

mångfalden och sätta tredje världens intressen på spel. Det

förhåller sig också så att ensamrätten är en pådrivande faktor

när det gäller den nuvarande utvecklingen mot att allt flera

växtsorter manipuleras. Ensamrätten är nämligen en förutsättning

för de stora kommersiella satsningar som görs på ny teknik för

växtförädling. De stora investeringarna i ny växtteknik leder i

sin tur till att allt större multinationella företag bildas och

att små företag och jordbruk får svårare att överleva. En annan

nackdel är att den moderna biotekniken gör det möjligt för

i-länderna att framställa produkter, som tidigare varit

förbehållna u-länderna och som ofta utgjort deras enda

inkomstkälla. Eftersom ensamrätten är en förutsättning för den

biotekniska utvecklingen bidrar den således till att u-länderna

blir fattigare och i-länderna rikare.

Belysande för de negativa konsekvenserna av ensamrätten är de

exempel som anges i motionen. Enligt motionärerna har

växtförädlingsföretag tagit traditionella, tåliga växter som ger

rik skörd och länge odlats i ett u-land och sedan hävdat att

företaget genom biologisk manipulation framställt en ny sort

till vilken man har ensamrätt. Företagets agerande har inneburit

att odlarna i växtens hemland inte längre får ta utsäde ur sin

egen skörd utan måste köpa utsädet från företaget.

Med hänsyn till de olika skäl som starkt talar mot en

ensamrätt till levande materia har i en reservation till

utskottets nyligen avgivna betänkande 1990/91:LU15 begärts att

en utredning skall komma till stånd beträffande det

immaterialrättsliga skyddet i sin helhet för bioteknologiska

uppfinningar. Utredningsarbetet bör bedrivas under särskilt

hänsynstagande till sociala och ekologiska aspekter samt till

tredje världens intressen samt ske med utgångspunkt i att

levande organismer inte bör omfattas av något immateriellt

rättsskydd. Utskottet har för sin del den uppfattningen att en

sådan utredning bör genomföras. I avvaktan härpå anser utskottet

i likhet med motionärerna att förslaget i propositionen om

utökade möjligheter till växtförädlarrätt inte bör genomföras.

Utskottet tillstyrker således bifall till motion L16 och

avstyrker propositionen.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L16 avslår

regeringens förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1971:392).

I proposition 1990/91:74 framlagt lagförslag

Bilaga