Bet. 1990/91:LU31

Lagutskottets betänkande

1990/91:LU31

Export av farliga varor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

LU31

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett i proposition 1990/91:91

framlagt förslag till ändring i produktsäkerhetslagen. Förslaget

innebär att en näringsidkare skall kunna förbjudas att exportera

konsumentvaror som medför särskilda risker för allvarliga

personskador. I betänkandet behandlar utskottet också två med

anledning av propositionen väckta motioner (m resp. v).

Utskottet har inhämtat yttrande över propositionen och de med

anledning av propositionen väckta motionerna från

näringsutskottet. Yttrandet har fogats som bilaga 2 till

betänkandet.

Vidare behandlas i betänkandet tre motionsyrkanden (m resp.

fp) från den allmänna motionstiden under föregående riksmöte

och ett motionsyrkande (m) från den allmänna motionstiden under

innevarande riksmöte. Motionsyrkandena berör olika frågor om

produktsäkerhet.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker

bifall till samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats fem reservationer.

Propositionen

I proposition 1990/91:91 föreslår regeringen -- såvitt nu är i

fråga (lagförslag 1) -- att riksdagen antar i propositionen

framlagt förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen

(1988:1604).

Lagförslaget, över vilket lagrådet yttrat sig, återfinns i

bilaga 1 till betänkandet. Övriga lagförslag i propositionen

behandlas av näringsutskottet i betänkandet 1990/91:NU32.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:91

1990/91:L17 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen

beslutar att en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare

eller näringsidkare skall ha subsidiär talerätt i frågor om

exportförbud enligt produktsäkerhetslagen.

1990/91:L18 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari -- med hänvisning

till vad som anförts i motion 1990/91:N17 -- yrkas att riksdagen

avslår förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1989/90

1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av

produktsäkerhetslagen enligt vad i motionen anförts.

1989/90:L717 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av produktsäkerhetslagen att lagen utvidgas till att

omfatta offentliga tjänster och produkter,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av produktsäkerhetslagen att den för produkten ansvarige

i första hand ställs till svars,

Motion väckt under allmänna motionstiden 1990/91

1990/91:L716 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att även den offentliga sektorns utbud bör

omfattas av konsumentlagstiftningen.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande dels proposition

1990/91:91 om hinder för export av farliga varor såvitt gäller

förslaget om ändring i produktsäkerhetslagen, dels två med

anledning av propositionen väckta motioner. I betänkandet

behandlas också vissa andra frågor om produktsäkerhet med

anledning av motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

under såväl föregående riksmöte som innevarande riksmöte.

Produktsäkerhetslagen (1988:604) innehåller grundläggande

föreskrifter om skydd mot farliga varor. Lagen har till ändamål

att motverka att varor och tjänster orsakar skada på person

eller egendom. För detta ändamål får en näringsidkare åläggas

att lämna säkerhetsinformation eller förbjudas att

tillhandahålla varor och tjänster. Efter det att en vara har

kommit ut till brukarkretsen kan näringsidkare åläggas att lämna

varningsinformation eller att återkalla varan.

Produktsäkerhetslagen tillämpas i fråga om varor och tjänster

som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i

inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja

för enskilt bruk. Ett åläggande eller ett förbud enligt lagen

får inte meddelas i den mån det i någon annan författning eller

i beslut av myndighet har meddelats särskilda bestämmelser om

varor eller tjänster med samma ändamål som åläggandet eller

förbudet skulle fylla. Konsumentverket är tillsynsmyndighet, om

inte enligt speciallagstiftning någon annan myndighet är

tillsynsmyndighet för vissa varor eller tjänster.

Frågor om ålägganden och förbud enligt lagen prövas av

marknadsdomstolen efter ansökan av konsumentombudsmannen. Denne

har också möjlighet att själv utfärda förelägganden som, om de

godkänns, gäller som åläggande eller förbud av

marknadsdomstolen. Organisationer av konsumenter, arbetstagare

och näringsidkare har en subsidiär talerätt i marknadsdomstolen.

Exportförbud för konsumentvaror

I propositionen föreslås ändringar i produktsäkerhetslagen som

innebär att en näringsidkare skall kunna förbjudas att exportera

en vara som medför särskilda risker för allvarliga personskador.

Förbudet skall också enligt propositionen kunna omfatta andra

varor som liknar den som avses med ett förbud och som innebär

samma skaderisk. Till grund för förslaget ligger

produktåterkallelsekommitténs betänkande (SOU 1988:56) Export av

farliga varor, vilket har remissbehandlats. Den nya

lagstiftningen om exportförbud för konsumentvaror föreslås träda

i kraft den 1 juli 1991.

Rolf Dahlberg m.fl. (m) yrkar i motion 1990/91:L18 avslag på

propositionen. I motionen åberopas den kritik som

kommerskollegium och vissa andra myndigheter framfört vid

remissbehandlingen av produktåterkallelsekommitténs betänkande.

Med hänvisning till vad som därvid framförts menar motionärerna

att det med hänsyn till näringslivets ansvarsmedvetenhet inte

finns behov av föreskrifter om exportförbud i

produktsäkerhetslagen. Vidare skulle enligt motionärerna sådana

föreskrifter kunna försämra relationerna till EG, och dessutom

skulle de innebära en onödig dubblering av redan gällande

lagstiftning.

Lagutskottet har inhämtat yttrande i ärendet från

näringsutskottet, som begränsat sitt yttrande till propositionen

och motion L18. I yttrandet konstaterar näringsutskottet att

föreskrifternas förenlighet med bl.a. EGs normsystem diskuteras

i ett särskilt avsnitt i propositionen med rubriken

Handelspolitiska synpunkter på ett exportförbud. Regeringens

slutsats är att den föreslagna regleringen inte kan anses

utgöra något sådant handelshinder som strider mot föreliggande

frihandelsavtal. Näringsutskottet ansluter sig till den

bedömning i handelspolitiskt hänseende av det nya institutet

exportförbud som regeringen ger uttryck för. Härvid tar

näringsutskottet fasta på uttalandet att det måste vara fråga om

alldeles särskilda omständigheter för att ett exportförbud skall

kunna meddelas. Näringsutskottet utgår från att frågan om

exportförbud normalt inte aktualiseras separat utan i anlutning

till fråga om annan åtgärd enligt produktsäkerhetslagen, i

första hand säljförbud. Med sålunda angivet förbehåll lämnar

näringsutskottet regeringens förslag till ändring i

produktsäkerhetslagen utan erinran.

I likhet med näringsutskottet ansluter sig lagutskottet till

regeringens bedömning i handelspolitiskt hänseende när det

gäller införandet av en möjlighet till exportförbud.

Lagutskottet vill för sin del härutöver framhålla att

exportförbud i allmänhet torde komma att aktualiseras när det

finns anledning till ingripande med andra åtgärder enligt

produktsäkerhetslagen mot varan i fråga, t.ex. säljförbud. Såsom

anförs i propositionen är förutsättningarna för exportförbud

strängare än förutsättningarna för andra åtgärder enligt lagen,

och exportförbud kommer därför bara att kunna meddelas när det

också finns skäl att meddela säljförbud inom landet. Det kan

dock inte uteslutas att frågan om exportförbud behöver tas upp

till separat behandling. Så kan exempelvis vara fallet när

företaget och tillsynsmyndigheten är överens om att varan inte

skall säljas här i landet, men enighet inte kan nås om

exportförbud därför att man har olika uppfattningar huruvida

förutsättningar för meddelande av ett sådant förbud föreligger.

Utskottet finner sålunda att något handelspolitiskt skäl inte

kan anföras mot förslaget till ändring i produktsäkerhetslagen.

Att hindra export av en vara som av hänsyn till allmän hälsa och

säkerhet inte kan tillåtas på den egna marknaden och där

åtgärden inte motiveras av protektionistiska skäl torde tvärtom

-- såsom framhålls i propositionen -- ligga väl i linje med

Sveriges förpliktelser enligt ett eventuellt kommande EES-avtal.

Det kan i sammanhanget påpekas att det i Frankrike redan finns

lagregler som medger att export av farliga varor kan förbjudas.

Härtill kommer att principiella skäl enligt utskottets mening

talar för att exporten av en vara bör kunna hindras, när varan

medför sådana risker för allvarliga personskador att varan kan

förbjudas på marknaden i Sverige.

Med det anförda ställer sig utskottet bakom regeringens

förslag om införande av exportförbud för konsumentvaror och

avstyrker följaktligen bifall till motion L18.

Som tidigare berörts ankommer det enligt produktsäkerhetslagen

på konsumentombudsmannen (KO) att väcka och utföra talan i

marknadsdomstolen efter framställning från

tillsynsmyndigheterna. Det är dock möjligt också för andra än KO

att göra anmälan till marknadsdomstolen. Om tillsynsmyndigheten

i ett visst fall beslutar att inte framställa någon begäran hos

KO eller denne beslutar att inte göra någon ansökan hos

marknadsdomstolen, får ansökan göras av en sammanslutning av

konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare.

När det gäller talerätt i frågor om exportförbud föreslås i

propositionen att KO ges rätt att väcka och utföra talan i

marknadsdomstolen. Någon subsidiär talerätt för olika

sammanslutningar föreslås däremot inte.

I motion 1990/91:L17 av Elisabeth Persson (v) framhålls att de

som har den största kunskapen om effekterna av export av farliga

varor till tredje världen naturligen är de som sysslar med

solidaritetsarbete och u-landsbistånd. Enligt motionären är

sådant arbete en inte oväsentlig del i konsument- och

arbetstagarorganisationernas verksamhet. Mot denna bakgrund

anser motionären att många skäl talar för att en sammanslutning

av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare bör ha

subsidiär talerätt även i frågor om exportförbud enligt

produktsäkerhetslagen. I motionen begärs att riksdagen beslutar

i enlighet med det anförda.

Av vad som ovan anförts framgår att exportförbud skall kunna

meddelas endast beträffande varor som medför särskilda risker

för allvarliga personskador. När det gäller denna typ av farliga

varor kan det förutsättas att tillsynsmyndigheten regelmässigt

kommer att aktualisera frågan om ett exportförbud hos KO och att

denne när så är erforderligt kommer att föra saken vidare till

marknadsdomstolen. Olika organisationer liksom enskilda personer

har givetvis möjlighet att vända sig till tillsynsmyndigheten

eller KO i frågor om exportförbud, och det torde inte behöva

befaras att myndigheten eller KO ställer avvisande till befogade

önskemål om ingripanden. Med hänsyn till det sagda anser

utskottet att någon subsidiär talerätt för sammanslutningar inte

är behövlig. När det gäller frågan om talerätten vill utskottet

också påpeka att effekten på vår utrikeshandel måste beaktas i

enskilda ärenden om exportförbud. Som framhålls i propositionen

kan det därför finnas skäl att KO samråder med kommerskollegium

innan han väcker talan vid marknadsdomstolen. Om KO efter sådant

samråd stannar för att inte väcka talan kan det enligt

utskottets mening inte gärna komma i fråga att en organisation

med utnyttjande av en subsidiär talerätt skulle kunna väcka

talan i marknadsdomstolen.

Av angivna skäl tillstyrker utskottet bifall till

propositionen i denna del och avstyrker bifall till motion L17.

Utöver vad utskottet ovan anfört föranleder förslaget i

propositionen inte några uttalanden från utskottets sida.

Övriga frågor om produktsäkerhet

Produktsäkerhetslagens tillämpningsområde

Som inledningsvis nämnts tillämpas produktsäkerhetslagen i

fråga om sådana varor och tjänster som tillhandahålls i

näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig

omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt

bruk.

I motion 1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) riktas kritik

mot att lagen utesluter sådana varor och tjänster som

tillhandahålls inom ramen för offentlig service. Motionärerna

begär därför i yrkande 7 (delvis) förslag till ändring av

produktsäkerhetslagen i detta hänseende.

Även i motion 1989/90:L717 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m)

begärs (yrkande 4) förslag till sådan ändring av

produktsäkerhetslagen att den utvidgas till att omfatta

offentliga tjänster och produkter.

Rolf Dahlberg m.fl. (m) tar i motion 1990/91:L716 också upp

frågan om den offentliga sektorns utbud, och motionärerna begär

i yrkande 1 ett tillkännagivande om att även detta utbud bör

omfattas av konsumentlagstiftningen.

Vid behandlingen av proposition 1988/89:23 om

produktsäkerhetslag behandlade utskottet i betänkandet

1988/89:LU13 också motioner om produktsäkerhet på det offentliga

området. Utskottet uttalade därvid att det framstod som befogat

att enskilda människor ges ett skydd mot förekomsten av farliga

varor och tjänster som tillhandahålls dem även i andra

sammanhang än då de förvärvas av en näringsidkare för eget bruk.

Enligt utskottets mening saknades emellertid underlag för en

bedömning av hur en sådan lagstiftning närmare borde utformas

och vilka varor och tjänster den lämpligen borde omfatta.

Utskottet var därför inte berett att då förorda en utvidgning av

lagens tillämpningsområde i enlighet med motionärernas önskemål.

Frågan borde i stället snarast bli föremål för utredning. Det

anförda gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Frågan har därefter varit föremål för utredning inom

civildepartementet. Utredningsarbetet har helt nyligen

avslutats, och resultatet redovisas i promemorian Förslag till

ändringar i produktsäkerhetslagen (1988:1604). I promemorian

föreslås en utvidgning av produktsäkerhetslagens

tillämpningsområde så att lagen blir tillämplig på varor som

tillhandahålls i näringsverksamhet oberoende av om

tillhandahållandet sker direkt till en konsument eller inte. Den

sålunda föreslagna ändringen medför att lagen kommer att omfatta

även varor som konsumenter i huvudsak enbart nyttjar inom

offentlig service såsom i den offentliga hälso- och sjukvården,

i skolor samt på daghem och fritidshem. Vidare föreslås i

promemorian en ändring i 6 § samma lag som innebär att en

näringsidkare kan åläggas att återkalla en vara inte bara från

dem som brukar den utan även från exempelvis en kommun i vars

daghem en vara nyttjas av barn. Återkallelse kan också enligt

förslaget omfatta t.ex. lekredskap som ett fastighetsbolag låter

barn nyttja på en fastighet som tillhör bolaget. -- Promemorian

skall enligt vad utskottet inhämtat bli föremål för

remissbehandling.

Enligt utskottets mening bör den fortsatta beredningen av

förslaget avvaktas. Motionerna 1989/90:L714 yrkande 7 i denna

del, 1989/90:L717 yrkande 4 och 1990/91:L716 yrkande 1 bör

därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Adressater för ålägganden om varning och återkallelse

Enligt produktsäkerhetslagen gäller att varje näringsidkare

som tillhandahållit en farlig produkt skall kunna åläggas att

lämna varningsinformation eller att återkalla produkten. Vid

valet av adressat för ett åläggande skall i första hand hänsyn

tas till vem eller vilka som har de bästa förutsättningarna att

uppfylla ändamålet med åtgärden, men även andra aspekter bör

beaktas, t.ex. konkurrensskäl.

I motion 1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) begärs i

yrkande 7 (delvis) förslag om sådan ändring av

produktsäkerhetslagen att endast tillverkaren eller -- när denne

är utländsk -- importören kan åläggas att lämna

varningsinformation eller att återkalla produkten.

Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) begär i motion 1989/90:L717

yrkande 5 förslag till sådan ändring av produktsäkerhetslagen

att i första hand producenten av varan eller importören skall

kunna åläggas ansvar för varningsinformation och återkallelse.

Endast om detta inte får avsedd effekt skall enligt motionärerna

grossist eller detaljist kunna göras ansvarig.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89:LU13

behandlade utskottet ett motionsyrkande med samma syfte som de

nu aktuella. Utskottet framhöll därvid att rättssäkerhetsskäl

talar för att ett åläggande om varningsinformation eller

återkallelse främst bör riktas mot den som har det faktiska

ansvaret för produkten. För att lagen skall få erforderlig

effekt måste emellertid, fortsatte utskottet, ansvaret för

varningsinformation och återkallelse i många fall läggas på den

eller de näringsidkare som har bäst möjlighet att nå det

resultat som åsyftas. I de fall åsyftat resultat kan tillgodoses

av flera näringsidkare som tillhandahållit en produkt borde dock

åläggandet riktas mot den som närmast bär ansvaret för den

uppkomna situationen. Vid valet av adressat ansåg utskottet -- i

likhet med föredragande statsrådet -- att

hänsyn även borde tas till de negativa effekter som ett

åläggande om varningsinformation eller återkallelse kan ha för

den näringsidkare mot vilken det riktas. Bl.a. kan åläggandet i

sig försämra näringsidkarens goodwill, och det kan också medföra

att han får bära vissa kostnader för sitt försvar inför

domstolen. Utskottet underströk därför vikten av att

konsumentombudsmannen -- när han tar ställning till om ett

åläggande skall begränsas till att bara gälla en eller några av

flera näringsidkare -- noga överväger om åläggandet kan medföra

sådana negativa verkningar för vederbörande, och om dessa

verkningar skulle mildras påtagligt om åläggandet riktades mot

ytterligare någon eller några näringsidkare. Med det anförda

ansåg utskottet att syftet med den då aktuella motionen fick

anses i huvudsak tillgodosett, och något uttalande från

riksdagens sida med anledning av motionen var således inte

påkallat.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anförde vid

riksdagsbehandlingen av förslaget till produktsäkerhetslag

finner utskottet att det inte finns anledning att förorda en

sådan lagändring som begärts i motionerna. Utskottet avstyrker

följaktligen bifall till motionerna 1989/90:L714 yrkande 7 i

denna del och 1989/90:L717 yrkande 5.

Näringsidkares talerätt

Såsom tidigare redovisats gäller enligt produktsäkerhetslagen

att det ankommer på konsumentombudsmannen att väcka och utföra

talan i marknadsdomstolen efter framställning från

tillsynsmyndigheterna. Konsumentombudsmannen har även möjlighet

att utfärda informations-, förbuds- och

återkallelseförelägganden. Vidare har en sammanslutning av

konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare rätt att föra

talan i marknadsdomstolen under förutsättning att

konsumentombudsmannen beslutat att inte föra talan i sak.

I motion 1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) begärs i

yrkande 7 (delvis) förslag om ändring i produktsäkerhetslagen så

att en näringsidkare mot vilken talan riktas i marknadsdomstolen

-- ur rättssäkerhetssynpunkt -- bör ha möjlighet att dra in även

andra näringsidkare i den pågående processen.

Utskottet behandlade även denna fråga i betänkandet

1988/89:LU13 med anledning av ett motionsyrkande. Utskottet

hänvisade därvid till vad utskottet anfört beträffande val av

adressat (se ovan). Utskottet underströk att

konsumentombudsmannen när han tar ställning till hur han skall

utforma sin talan -- dvs. om ett åläggande skall begränsas till

att gälla bara en eller några av flera möjliga näringsidkare --

skall överväga vilka konsekvenserna kan bli för den

näringsidkare som instäms till marknadsdomstolen av att

konkurrenterna lämnas utanför. Konsumentombudsmannens

opartiskhet borde enligt utskottet innebära en tillräcklig

garanti för att tillgodose de rättssäkerhetskrav som bör ställas

i detta avseende. Med hänsyn härtill och till att inte heller

marknadsföringslagen ger någon möjlighet för näringsidkare att

dra in andra näringsidkare i pågående process avstyrkte

utskottet bifall till motionen.

Enligt utskottets mening har några nya skäl inte framkommit

som ger riksdagen anledning att frångå sitt tidigare

ställningstagande. Utskottet avstyrker således bifall även till

motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på regeringens förslag om införande av

exportförbud för konsumentvaror

att riksdagen avslår motion 1990/91:L18,

res. 1 (m, fp, c)

2. beträffande talerätt i frågor om exportförbud

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:L17 antar

regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen

(1988:1604) såvitt avser 17 §,

res. 2 (v, mp)

3. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

produktsäkerhetslagen (1988:1604) i den mån det inte omfattas av

vad utskottet hemställt under mom. 2,

4. beträffande produktsäkerhetslagens tillämpningsområde

att riksdagen avslår motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna

del, motion 1989/90:L717 yrkande 4 och motion 1990/91:L716

yrkande 1,

res. 3 (m, fp, c, mp)

5. beträffande val av adressat för ålägganden

att riksdagen avslår motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna

del och motion 1989/90:L717 yrkande 5,

res. 4 (m, fp, c)

6. beträffande näringsidkares talerätt

att riksdagen avslår motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna

del,

res. 5 (m, fp, c)

Stockholm den 18 april 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg(m), Lennart Andersson(s),

Owe Andréasson(s), Stig Gustafsson(s), Ulla Orring(fp),

Martin Olsson(c), Inger Hestvik(s), Allan Ekström(m),

Bengt Kronblad(s), Gunnar Thollander(s), Lena Boström(s),

Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson(fp), Stina

Eliasson(c), Elisabeth Persson(v), Elisabet Franzén(mp)

och Anita Jönsson(s).

Reservationer

1. Avslag på regeringens förslag om införande av exportförbud

för konsumentvaror (mom. 1)

Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c),

Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding

Olson(fp) och Stina Eliasson(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "I likhet" och på s. 5 slutar med "utskottets sida." bort ha

följande lydelse:

I en avvikande mening till näringsutskottets yttrande över

propositionen och motion L18 har ledamöterna från moderata

samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet

framhållit följande.

Näringsutskottet instämmer liksom motionärerna i den kritik

som särskilt kommerskollegium har riktat mot tanken på en sådan

reglering som regeringen nu föreslår. Något påtagligt praktiskt

behov av att produktsäkerhetslagen kompletteras med bestämmelser

om ett exportförbudsinstitut synes inte föreligga. Samtidigt

finns det en påtaglig risk för att EG kommer att rikta

invändningar mot den föreslagna lagändringen. Lagstiftning med

handelspolitiska implikationer bör utformas med beaktande av

regler som gäller inom EG och andra internationella organ som

berörs. Näringsutskottet ansluter sig med det nu sagda till

yrkandet i motion 1990/91:L18 (m) att riksdagen skall avslå

regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen.

Lagutskottet ansluter sig i alla delar till den uppfattning

som härvid redovisats. Utskottet förordar således att riksdagen

med bifall till motion L18 avslår regeringens förslag till lag

om ändring i produktsäkerhetslagen. Ställningstagandet innebär

att motion L17 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande avslag på regeringens förslag om införande av

exportförbud för konsumentvaror

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L18

avslår regeringens förslag till lag om ändring i

produktsäkerhetslagen (1988:1064),

2. Talerätt i frågor om exportförbud (mom. 2)

Elisabeth Persson (v) och Elisabet Franzén (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Av vad" och slutar med "motion L17." bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill erinra om att produktåterkallelsekommittén i

det till grund för propositionen liggande betänkandet SOU

1988:56 föreslagit att en sammanslutning av konsumenter,

arbetstagare eller näringsidkare skall ha subsidiär talerätt

också i frågor om exportförbud. Enligt kommittén föreföll en

sådan ordning ändamålsenlig. I propositionen har dock regeringen

frångått förslaget i denna del utan någon närmare motivering.

Utskottet kan för sin del inte finna någon bärande invändning

mot en sådan subsidiär talerätt när det gäller exportförbud.

Snarare talar enligt utskottets mening många skäl för denna

ordning. Som framhålls i motion L17 är de som har den största

kunskapen om effekterna av export av farliga varor till tredje

världen naturligen de som sysslar med solidaritetsarbete och

u-landsbistånd. Med hänsyn till att sådant arbete utgör en inte

oväsentlig del i konsument- och arbetstagarorganisationernas

verksamhet framstår det som uppenbart att dessa sammanslutningar

också bör ha talerätt i frågor om exportförbud enligt

produktsäkerhetslagen. Samma förhållande bör enligt utskottet

också gälla för sammanslutningar av näringsidkare.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion L17

och avstyrker bifall till propositionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande talerätt i frågor om exportförbud

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L17 avslår

regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen

(1988:1604) såvitt avser 17 §,

3. Produktsäkerhetslagens tillämpningsområde (mom.4)

Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c),

Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding

Olson(fp), Stina Eliasson(c) och Elisabet Franzén (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Enligt utskottets" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort

ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att den utvidgning av

produktsäkerhetslagens tillämpningsområde som föreslagits i den

inom civildepartementet upprättade promemorian Förslag till

ändringar i produktsäkerhetslagen är begränsad till att avse

endast varor som tillhandahålls av näringsidkare. Förslaget

tillgodoser därmed inte de önskemål som riksdagen framförde

hösten 1989 (bet. 1988/89:LU13, rskr. 61). I betänkandet

framhöll utskottet nämligen att det framstod som befogat att

enskilda människor ges ett skydd mot förekomsten av farliga

varor och tjänster som tillhandahålls dem även i andra

sammanhang än då de förvärvas av en näringsidkare för eget bruk.

Enligt utskottets mening bör ett nytt förslag till utvidgning

av produktsäkerhetslagen snarast utarbetas och framläggas för

riksdagen. Förslaget bör omfatta sådana varor och tjänster som

tillhandahålls inom ramen för offentlig service. Utskottet

tillstyrker således bifall till motionerna 1989/90:L714 yrkande

7 i denna del och 1989/90:L717 yrkande 4. Genom detta

ställningstagande får också motion 1990/91:L716 yrkande 1 anses

vara i huvudsak tillgodosedd. Det anförda bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande produktsäkerhetslagens tillämpningsområde

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L714 yrkande 7 i

denna del och motion 1989/90:L717 yrkande 4 och med anledning av

motion 1990/91:L716 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. Val av adressat för ålägganden (mom. 5)

Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c),

Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding

Olson(fp) och Stina Eliasson(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "I sitt" och slutar med "yrkande 5." bort ha följande

lydelse:

Utskottet är kritiskt mot nuvarande bestämmelse (12 §) i

produktsäkerhetslagen när det gäller val av adressat för ett

åläggande om varningsinformation eller återkallelse. Regeln

innebär nämligen att effekten av ett åläggande i princip skall

vara avgörande, eftersom hänsyn i första hand skall tas till vem

eller vilka näringsidkare som har de bästa förutsättningarna att

uppfylla ändamålet med åtgärden. Enligt utskottets mening talar

dock rättssäkerhetsskäl för att ett åläggande i första hand bör

meddelas den som i egenskap av tillverkare eller importör har

det faktiska ansvaret för produkten. Endast om ett sådant

åläggande inte bedöms kunna ge avsedd effekt skall det kunna

riktas mot annan, exempelvis grossist eller detaljist.

Regeringen bör därför snarast utarbeta och framlägga förslag

till sådan ändring av 12 § produktsäkerhetslagen som utskottet

förordat. Det anförda bör med bifall till motionerna

1989/90:L714 yrkande 7 i denna del och 1989/90:L717 yrkande 5

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande val av adressat för ålägganden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L714 yrkande 7 i

denna del och motion 1989/90:L717 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Näringsidkares talerätt (mom. 6)

Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c),

Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding

Olson(fp) och Stina Eliasson(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet behandlade" och slutar med "denna del." bort ha

följande lydelse:

Utskottet har ovan av rättssäkerhetsskäl förordat att vid val

av adressat för ett åläggande om varningsinformation eller

återkallelse bör åläggandet i första hand meddelas den som i

egenskap av tillverkare eller importör bär ansvaret för

produkten. Endast om ett sådant åläggande inte bedöms kunna ge

avsedd effekt får det meddelas annan, exempelvis grossist eller

detaljist. Därutöver anser utskottet att rättssäkerheten kräver

att en näringsidkare, mot vilken talan riktas i

marknadsdomstolen, ges möjlighet att dra in även andra

näringsidkare i den pågående processen. Regeringen bör därför

skyndsamt utarbeta och framlägga förslag till en lagändring som

möjliggör för en näringsidkare att föra in ytterligare parter i

processen. Vad utskottet med bifall till motion 1989/90:L714

yrkande 7 i denna del således anfört bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande näringsidkares talerätt

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L714 yrkande 7 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Förslag till

Lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604)

Bilaga 1

Näringsutskottets yttrande

1990/91:NU7y

Bilaga 2

Hinder för export av farliga varor

Till lagutskottet

Lagutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra

sig över proposition 1990/91:91 om hinder för export av farliga

varor, såvitt avser ändring i produktsäkerhetslagen, jämte

motioner.

Näringsutskottet har bedömt regeringens förslag i den angivna

delen av propositionen från handelspolitisk utgångspunkt. Därvid

har utskottet övervägt de synpunkter som ligger till grund för

avslagsyrkandet i motion 1990/91:L18 (m). Den fråga som tas upp

i motion 1990/91:L17 (vpk) finner näringsutskottet inte

anledning att gå in på.

Motion 1990/91:L18 (m) bygger på kritik som kommerskollegium

och andra myndigheter har framfört vid remissbehandlingen av

produktåterkallelsekommitténs betänkande (SOU 1988:56), vilket

ligger till grund för propositionen. Näringsutskottet noterar

att denna kritik inte närmare redovisas i propositionen;

utskottet avser att beröra detta förhållande i sitt betänkande

(1990/91:NU32) över propositionen i övrigt.

Motionärerna menar, i anslutning till vad de av dem åberopade

remissinstanserna har anfört, att det med hänsyn till

näringslivets ansvarsmedvetenhet inte finns behov av

föreskrifter om exportförbud i produktsäkerhetslagen, att sådana

föreskrifter skulle kunna väcka ogillande hos EG och att de

skulle innebära en onödig dubblering av redan gällande

lagstiftning. Föreskrifternas förenlighet med bl.a. EGs

normsystem diskuteras i ett särskilt avsnitt i propositionen med

rubriken Handelspolitiska synpunkter på ett exportförbud.

Regeringens slutsats är att den föreslagna regleringen inte kan

anses utgöra något sådant handelshinder som strider mot

föreliggande frihandelsavtal.

Näringsutskottet ansluter sig till den bedömning i

handelspolitiskt hänseende av det nya institutet exportförbud

som regeringen ger uttryck för. Härvid tar näringsutskottet

fasta på uttalandet att det måste vara fråga om alldeles

särskilda omständigheter för att ett exportförbud skall kunna

meddelas. Näringsutskottet utgår från att frågan om exportförbud

normalt inte aktualiseras separat utan i anslutning till fråga

om annan åtgärd enligt produktsäkerhetslagen, i första hand

säljförbud. Med sålunda angivet förbehåll lämnar

näringsutskottet regeringens förslag till ändring i

produktsäkerhetslagen utan erinran.

Stockholm den 9 april 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune

Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola

Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m),

Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand

(s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson

(c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp) och Leif Marklund (s).

Avvikande meningar

1. Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson

(c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp)

och Roland Larsson (c) anser att den del av yttrandet som börjar

med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "utan erinran"

bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer liksom motionärerna i den kritik

som särskilt kommerskollegium har riktat mot tanken på en sådan

reglering som regeringen nu föreslår. Något praktiskt behov av

att produktsäkerhetslagen kompletteras med bestämmelser om ett

exportförbudsinstitut synes inte föreligga. Samtidigt finns det

en påtaglig risk för att EG kommer att rikta invändningar mot

den föreslagna lagändringen. Lagstiftning med handelspolitiska

implikationer bör utformas med beaktande av regler som gäller

inom EG och andra internationella organ som berörs.

Näringsutskottet ansluter sig med det nu sagda till yrkandet i

motion 1990/91:L18 (m) att riksdagen skall avslå regeringens

förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen.

2. Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet som

börjar med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "utan

erinran" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till den bedömning i

handelspolitiskt hänseende av det nya institutet exportförbud

som regeringen ger uttryck för. Härvid tar näringsutskottet

fasta på uttalandet att det måste vara fråga om alldeles

särskilda omständigheter för att ett exportförbud skall kunna

meddelas. Näringsutskottet lämnar regeringens förslag till

ändring i produktsäkerhetslagen utan erinran.