Bet. 1990/91:LU33

Lagutskottets betänkande

1990/91:LU33

Kontobaserat penningmarknadssystem

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1990/91

LU33

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag (prop.

1990/91:106) till lagstiftning om ett kontobaserat

penningmarknadssystem. Förslaget innebär att ordningen med

skuldebrev avskaffas beträffande obligationer och andra ensidiga

förbindelser som är avsedda för allmän omsättning. En

förutsättning är att låneemissionen skall handhas av

PenningmarknadsCentralen PmC Aktiebolag. De rättsverkningar som

för närvarande är knutna till skuldebrevet knyts i stället till

registrering på ett konto hos penningmarknadscentralen.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Sveriges riksbank.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med vissa ändringar

av närmast redaktionell natur.

Propositionen

I proposition 1990/91:106 föreslår regeringen

(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet att riksdagen

antar i propositionen framlagda förslag till

1. penningkontolag,

2. lag om PenningmarknadsCentralen PmC Aktiebolag,

3. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission,

handelsagenter och handelsresande,

4. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigas

värdehandlingar,

5. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen

handling,

6. lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa

utfästelser om gåva,

7. lag om ändring i föräldrabalken,

8. lag om ändring i förmånsrättslagen (1979:979),

9. lag om ändring i utsökningsbalken,

10. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

11. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

12. lag om ändring i lagen (1989:828) om införande av

aktiekontolagen (1989:827).

I propositionen bereds riksdagen också tillfälle att ta del av

vad som i propositionen anförs om säkerhets- och

sårbarhetsfrågor.

Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet.

Utskottet

Under flera år har förberedelser pågått för införandet av ett

nytt, kontobaserat system för hantering av vissa

skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning. Det nya

systemet skall administreras av PenningmarknadsCentralen PmC AB

(penningmarknadscentralen) som ägs av huvudaktörerna på den

svenska kreditmarknaden.

Det nya systemet avses i främsta rummet omfatta sådana

kreditmarknadsinstrument som ges ut av riksbanken,

riksgäldskontoret, bostadsfinansierande kreditaktiebolag och

Stadshypotekskassan samt därutöver sådana

kreditmarknadsinstrument som bedöms vara utan kreditrisk och som

ges ut av annan utfärdare (emittent), om de är avsedda för

allmän omsättning.

En huvuduppgift för penningmarknadscentralen avses vara att

förvalta de emissioner som hanteras i systemet samt att i

förening härmed tillhandahålla ett system för kontoföring av

rättighetshavare. I princip skall däremot inte några värdepapper

i fysisk form förekomma inom systemet. I centralens

förvaltningsuppdrag skall ingå att på emittentens vägnar

ombesörja registrering av skuldförbindelser samt räntebetalning

och inlösen. Systemet omfattar främst s.k. avistaaffärer, men

även s.k. forward- och terminsaffärer i anslutna

kreditmarknadsinstrument och till kreditmarknadsinstrumenten

anknutna derivatprodukter skall kunna hanteras inom systemet.

Av bl.a. säkerhetsskäl skall konton hos

penningmarknadscentralen kunna öppnas och anmälningar för

registreringsåtgärder kunna göras endast av de institutioner som

är medlemmar av centralen. Medlemmarna avses vara riksbanken,

riksgäldskontoret och andra större emittenter, AP-fonderna,

större försäkringsbolag samt banker och fondkommissionsbolag.

Övriga aktörer på marknaden blir hänvisade till att anlita en

medlem som auktoriserats såsom ombud för att kunna öppna konton

och göra anmälan för registreringsåtgärder hos

penningmarknadscentralen. På motsvarande sätt är avsikten att

emittenten gentemot penningmarknadscentralen måste låta sig

företrädas av medlem som är auktoriserat ombud om

penningmarknadscentralen skall förvalta en emission från någon

som inte är medlem.

Medlemskap i penningmarknadscentralen innebär ett åtagande av

primärt och subsidiärt ekonomiskt delansvar efter huvudtalet

(pro rata parte) för centralens verksamhet.

Riksbankens medverkan är en grundläggande förutsättning för

att penningmarknadscentralen skall kunna fungera på det sätt som

är avsett. Riksbanken skall dels svara för betalningsutjämning

(clearing) när nettolikvider mellan medlemmarna skall utväxlas,

dels ikläda sig ett kreditlöfte för fall då brister i likvider

för någon medlem uppstår. Detta sker på det sättet att

penningmarknadscentralen, sedan ett förvärv godkänts för

clearing, garanterar likvid mot leverans och tillförsäkras en

s.k. dragningsrätt i riksbanken för eventuellt uppkommande

kreditbehov.

I propositionen föreslås att det redovisade

penningkontosystemet skall stödjas i en särskild lag om

penningmarknadskonton. Den nya lagen bygger i åtskilliga

avseenden på vad som gäller beträffande det kontobaserade

aktiesystemet enligt aktiekontolagen (1989:827) och skall

tillämpas i fråga om ensidiga skuldförbindelser vilka är avsedda

för allmän omsättning. En förutsättning är vidare att

skuldförbindelserna omfattas av låneemissioner som enligt avtal

mellan emittenten och penningmarknadscentralen skall förvaltas

av centralen. Liksom aktiekontosystemet innebär den nya

ordningen på penningmarknaden att värdepappren som bärare av

rättigheter avskaffas och att rättsverkningarna i stället knyts

till registrering på ett konto. Det innebär bl.a. att förvärv av

skuldförbindelser och pantsättning av dem blir gällande mot

överlåtarens borgenärer först i och med att förvärvet resp.

panträttsupplåtelsen registrerats. För varje utfärdare

av sådana skuldförbindelser som förvaltas av

penningmarknadscentralen skall det hos centralen finnas ett

register. Registret skall bestå av en förteckning över

skuldförbindelser, en löpande journal, en förteckning över

förhandsregistreringar samt de konton som har öppnats av

borgenärerna. Rättsverkan av en registrering inträder då ett

förvärv förhandsregistreras under förutsättning att förvärvet

därefter registreras också på ett konto. Om förhandsregistering

inte skall äga rum inträder rättsverkningarna i stället när

förvärvet antecknas på ett penningkonto. Penningkonton får

öppnas endast av medlemmar i penningmarknadscentralen.

Den nya lagen innehåller vidare särskilda

skadeståndsbestämmelser, som i huvudsak utformats efter mönster

av aktiekontolagen. Sålunda skall penningmarknadscentralen bl.a.

bära ett s.k. kontrollansvar när någon tillfogas skada på grund

av en oriktig eller missvisande uppgift i ett register. I lagen

har vidare tagits in speciella regler om s.k. likvidansvar. Då

en skuldförbindelse överlåts skall penningmarknadscentralen

tillsammans med förvärvaren svara gentemot överlåtaren för

betalningen av den likvid som utfästs. Penningmarknadscentralens

likvidansvar skall dock endast gälla om riksbanken har åtagit

sig att medverka vid betalningsutjämning (riksbanksclearing) av

likvider för förvärv som omfattas av penningkontolagen. En

ytterligare förutsättning för penningmarknadscentralens

likvidansvar är att riksbanken har åtagit sig att lämna

centralen kredit för fullgörande av centralens likvidansvar. Som

säkerhet för sitt likvidansvar skall penningmarknadscentralen

kunna tillförsäkra sig panträtt i bl.a. skuldförbindelser som är

föremål för förvärv.

I propositionen föreslås vidare en ändring av aktiekontolagen

som skall ge föreningsbanksrörelsen och sparbanksrörelsen samma

rättsliga möjligheter att agera på marknaden som andra

bankorganisationer när det gäller hanteringen av aktier och

andra rättigheter enligt aktiekontolagen.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag regeringen

bestämmer.

Som framhålls i propositionen har penning- och

obligationsmarknaden under 1980-talet vuxit mycket snabbt.

Samtidigt har marknaden effektiviserats genom tillkomsten av nya

instrument och en successiv utbyggnad av marknadens

organisation. Utvecklingen har lett fram till att mycket stora

värden i dag omsätts på penning- och obligationsmarknaden och

marknaden är av väsentlig betydelse för statens och

bostadssektorns finansiering och för penningpolitiken. Ett

utmärkande drag för den nuvarande handeln på marknaden är den

höga omsättningshastigheten. Ett och samma värdepapper kan byta

ägare flera gånger under loppet av en dag. Handeln

karaktäriseras också av att det uppkommer ett stort antal

fordringar och motfordringar, som uppgår till avsevärda belopp

och som skall regleras samtidigt. Fortfarande är det emellertid

så att de värdepapper som omsätts på marknaden är utfärdade i

fysisk form och rättsverkningarna av överlåtelser är knutna till

innehavet av pappren i fråga. Utväxlingen av likvider och

värdepapper måste vidare i stor utsträckning göras direkt mellan

parterna i varje affärsuppgörelse.

Mot den angivna bakgrunden framstår det enligt utskottets

mening som uppenbart att stora hanteringsmässiga fördelar kan

vinnas om man på samma sätt som skett i fråga om aktier och

vissa andra rättigheter kan slopa värdepappren som bärare av

rättigheter och i stället knyta rättsverkningarna till

registrering på ett konto. Det är också angeläget att det skapas

en grund för ett clearingsystem så att varje aktörs samtliga

fordringar och skulder under en dag kan utjämnas mot varandra på

en gång och att det endast uppstår en enda nettofordran eller

nettoskuld för honom. Genom en sådan ordning inte bara minskas

antalet transaktioner hos varje part utan uppnås, som närmare

redovisas i propositionen, också vissa andra fördelar. Utskottet

ställer sig därför positivt till att en reform nu sker och kan

ansluta sig till departementschefens uppfattning att reformen

bör ges rättsligt stöd genom en särskild lagstiftning. Utskottet

ser det som en fördel att den föreslagna lagregleringen har

utformats efter mönster av aktiekontolagen. Det kan nämligen

inte uteslutas att -- som departementschefen framhåller -- det

längre fram, när praktiska erfarenheter har vunnits av den

kontobaserade hanteringen, kan vara skäl att överväga en

enhetlig lagstiftning för det kontobaserade aktiesystemet och

det nya penningmarknadssystemet. En sådan samordning underlättas

om reglerna för de olika systemen redan från början är

någorlunda enhetliga. Utskottet har således inte några

erinringar mot huvuddragen av regeringens lagförslag.

I skrivelse till lagutskottet har Sveriges riksbank tagit upp

ett spörsmål rörande panträttshavares möjligheter att realisera

sin pant enligt förslaget till lag om penningmarknadskonton.

Som tidigare redovisats skall vid överlåtelser av

skuldförbindelser inom det nya systemet penningmarknadscentralen

tillsammans med förvärvaren svara gentemot överlåtaren för

betalningen av utfäst likvid. En förutsättning härför är dock

bl.a. att riksbanken åtagit sig att lämna centralen kredit för

fullgörande av likvidansvaret. Som säkerhet för sitt

likvidansvar skall penningmarknadscentralen enligt 9kap. 3§

första stycket i penningmarknadskontolagen få tillförsäkra sig

panträtt i de skuldförbindelser som förvärvet avser. I den mån

det är erforderligt får centralen tillförsäkra sig panträtt

också i andra skuldförbindelser som förvärvaren innehar enligt

registret. Ett villkor härför är dock att några inskränkningar i

hans förfoganderätt till dessa skuldförbindelser inte finns

antecknade i registret. Av 9kap. 3§ andra stycket följer att

penningmarknadscentralen genom avtal kan förbehålla sig annan

säkerhet än de legala panträtter som anges i lagrummets första

stycke.

I 9kap. 7§ penningmarknadskontolagen föreslås en särskild

föreskrift om panthavares möjlighet att förfoga över sin pant.

Om panträtt i en skuldförbindelse har stiftats enligt denna lag

får panthavaren försälja eller åter pantsätta panten utan att

iaktta reglerna i 10kap. 2§ handelsbalken eller lagen

(1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper.

Det nämnda lagrummet i handelsbalken innehåller bestämmelser om

förfarandet då en panthavare vill ta i anspråk den pantsatta

egendomen för sin fordring. I 1979 års lag finns särskilda

regler om förfarandet då pantsatta fondpapper skall realiseras.

Riksbanken har i sin skrivelse anfört att olika meningar

framkommit i frågan huruvida 9kap. 7§

penningmarknadskontolagen är tillämplig vid alla panträtter för

återgångsfordringar eller om paragrafen endast gäller

legalpanträtterna enligt 9kap. 3§ första stycket. Med

anledning härav vill utskottet understryka att med uttrycket

"panträtt har stiftats enligt denna lag" i 9kap. 7§ avses

samtliga de fall då panträtt i en skuldförbindelse har uppkommit

genom att pantsättningen har registrerats eller blivit gällande

på grund av underrättelse i enlighet med bestämmelserna i

penningmarknadskontolagen. Tillämpningsområdet för 9kap. 7§

är således inte begränsat till legalpanträtterna utan omfattar

också fall då panträtten grundas på exempelvis avtal. Lagrummet

tar vidare sikte på både pantsättningar för återgångsfordringar

och panträtter som upplåtits för andra fordringar. Det sagda

innebär att förfarandereglerna i handelsbalken och 1979 års lag

över huvud taget inte behöver tillämpas när det är fråga om

skuldförbindelserna i låneemissioner som förvaltas av

penningmarknadscentralen, allt under förutsättning givetvis att

panträtten registrerats eller underrättelse om pantsättningen

lämnats i vederbörlig ordning. Paragrafen gäller däremot inte

vid panträttsupplåtelser i skuldförbindelser som faller utanför

det kontobaserade systemet och inte heller vid pantsättning av

annan lös egendom.

I anslutning till det anförda vill utskottet erinra om att

regeringen i proposition 1990/91:142 om handel och tjänster på

värdepappersmarknaden, m.m. föreslår att riksdagen skall anta

bl.a. en ny lag om handel med finansiella instrument.

Propositionen har hänvisats till näringsutskottet. I det nämnda

lagförslaget finns särskilda bestämmelser om bl.a. krav på

skriftliga avtal vid förfoganden över finansiella instrument som

tillhör någon annan. Formkravet skall dock inte tillämpas vid

försäljning av pantsatt egendom. Förslagen i proposition 142

innebär vidare att 1979 års lag om rätt att förfoga över annan

tillhöriga fondpapper skall upphävas. Lagstiftningen föreslås

träda i kraft den 1 juli 1991. Eftersom riksdagen kommer att

behandla förslagen i proposition 106 om kontobaserat

penningmarknadssystem före förslagen i proposition 142 bör det

ankomma på näringsutskottet att lägga fram förslag till den

ändring i 9kap. 7§ lagen om penningmarknadskonton som

föranleds av den i proposition 142 föreslagna lagstiftningen.

I ärendet har en fråga aktualiserats rörande reglerna om det

sakrättsliga skyddet vid överlåtelser och pantsättningar m.m. av

skuldförbindelser i det nya systemet. Som tidigare nämnts

innebär penningmarknadskontolagen att de rättsverkningar som

hitintills varit förenade med innehavet av en skuldförbindelse i

stället knyts till registrering på ett konto. Det innebär bl.a.

att en överlåtelse av en skuldförbindelse liksom en pantsättning

av den i princip får verkan mot tredje man först när anmälan om

överlåtelsen resp. pantsättningen registrerats. De närmare

reglerna härom finns i 7kap. förslaget till

penningmarknadskontolag. Enligt 1§ är sålunda den som är

antecknad som innehavare av en skuldförbindelse behörig att

förfoga över den förbindelsen dock med de begränsningar som

framgår av kontot. I 7kap. 4§ finns bestämmelser om s.k.

kolliderande förvärv. Vid dubbelöverlåtelser av en och samma

skuldförbindelse är huvudregeln att den förvärvare som först får

sitt förvärv registrerat har företräde till förbindelsen, och

detta även om hans förvärv ligger senare i tiden än den andra

överlåtelsen. Registreringen ger dock inte företräde framför en

tidigare överlåtelse om den som gjorde det senare förvärvet

kände till eller borde ha känt till att förbindelsen redan

överlåtits. Har skuldförbindelsen överlåtits vidare till en

godtroende förvärvare gäller emellertid inte det sistnämnda.

Godtrosförvärv i andra fall än då det är fråga om

dubbelöverlåtelser regleras i 7kap. 5§. Också här ger

registreringen företräde. 7kap. 3§ innehåller en mera

allmänt hållen bestämmelse om förvärvarens skydd mot

överlåtarens borgenärer. Om en skuldförbindelse har överlåtits

och förvärvet registrerats får enligt paragrafen

skuldförbindelsen inte därefter tas i anspråk av överlåtarens

borgenärer för andra rättigheter än sådana som var registrerade

vid överlåtelsen. Av 7kap. 7§ följer att bestämmelserna i

bl.a. 1 och 3--5§§ skall tillämpas även vid pantsättning.

De nu redovisade bestämmelserna i förslaget till

penningmarknadskontolag överensstämmer i allt väsentligt med

6kap. 1--4 och 6§§ aktiekontolagen.

Utskottet har inte några invändningar i sak mot den nu

föreslagna regleringen. Enligt utskottets mening ger emellertid

bestämmelsen i 7kap. 3§ penningmarknadskontolagen ett något

vilseledande intryck om den läses för sig och utan samband med

övriga bestämmelser i 7kap. Paragrafen kan då ge upphov till

missuppfattningen att exempelvis en pantsättning av en

skuldförbindelse, som registrerats efter det att

skuldförbindelsen överlåtits men innan överlåtelsen antecknats

på kontot, inte skulle kunna göras gällande mot förvärvaren av

förbindelsen. Penningmarknadskontolagen innebär emellertid inte

att överlåtarens borgenärer går miste om sina rättigheter enbart

av den anledningen att rättigheterna inte hunnit registreras

innan en överlåtelse skett. I betydande utsträckning modifieras

nämligen tillämpningsområdet för 7kap. 3§ genom reglerna i

bl.a. 4§. Av det sistnämnda lagrummet jämfört med 7§ framgår

att en panträttsupplåtelse som registrerats före en överlåtelse

har företräde framför denna. I det ovan angivna exemplet gäller

alltså panträttsupplåtelsen mot den som förvärvat förbindelsen

förutsatt dock att panträttsinnehavaren varit i god tro.

För undvikande av missförstånd rörande den rätta innebörden av

7kap. 3§ penningmarknadskontolagen anser utskottet att

paragrafen bör ändras så att om en skuldförbindelse har

överlåtits och anmälan av överlåtelsen har registrerats, den

inte därefter får tas i anspråk av överlåtarens borgenärer för

andra rättigheter än sådana som var registrerade när

överlåtelsen registrerades. Motsvarande ändring bör göras i

6kap. 2§ aktiekontolagen. Förutom ett förtydligande av de

båda lagrummen uppnås den fördelen att paragraferna bringas i

överensstämmelse med 19§ sjölagen (1891:35 s. 1), vilken

enligt uttalanden i proposition 1988/89:152 om kontobaserat

aktiesystem tjänat som viss förebild för 6kap. 2§

aktiekontolagen. Utskottet vill understryka att de förordade

redaktionella ändringarna av sistnämnda lagrum och 7kap. 3§

förslaget till penningmarknadskontolagen inte innebär att en

förvärvare eller panträttsinnehavare som varit i ond tro blir

skyddad genom registreringen. I sådana fall följer det av

7kap. 4 och 5§§ penningmarknadskontolagen resp. 6kap. 3

och 4§§ aktiekontolagen att registreringen inte ger företräde.

Utöver det anförda föranleder lagförslagen i proposition 106

inte några uttalanden från utskottets sida. Vad som i

propositionen anförs om säkerhets- och sårbarhetsfrågor ger inte

utskottet anledning till några erinringar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande penningmarknadskontolag

att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om penningmarknadskonton med den ändringen att 7kap. 3§

i regeringens lagförslag erhåller i bilaga 2 som Utskottets

förslag betecknade lydelse,

2. beträffande aktiekontolagen

att riksdagen dels beslutar att 6kap. 2§

aktiekontolagen (1989:827) skall erhålla ändrad lydelse i

enlighet med Utskottets förslag i bilaga 2, dels antar

regeringens förslag till lag om ändring i aktiekontolagen

(1989:827) med den ändring av ingressen till lagförslaget som

föranleds härav,

3. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om PenningmarknadsCentralen PmC Aktiebolag,

dels lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission,

handelsagenter och handelsresande,

dels lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av

omyndigas värdehandlingar,

dels lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av

förkommen handling,

dels lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa

utfästelser om gåva,

dels lag om ändring i föräldrabalken,

dels lag om ändring i förmånsrättslagen (1979:979),

dels lag om ändring i utsökningsbalken,

dels lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

dels lag om ändring i lagen (1989:828) om införande av

aktiekontolagen (1989:827),

4. beträffande säkerhets- och sårbarhetsfrågor

att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförs

om säkerhets- och sårbarhetsfrågor.

Stockholm den 16 april 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe

Andréasson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger

Hestvik (s), Allan Ekström (m), Gunnar Thollander (s), Lena

Boström (s), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c),

Elisabeth Persson (v), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s),

Gunilla Andersson (s), Charlotte Cederschiöld (m) och Sven-Åke

Nygårds (s).

I proposition 1990/91:106 framlagda lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagda förslag till ändring i regeringens

förslag till lag om penningmarknadskonton och till ändring av

aktiekontolagen

Bilaga 2

Förslaget till lag om penningmarknadskonton

Regeringens förslag Utskottets förslag

7 kap.

3 §

Om en skuldförbindelse har Om en skuldförbindelse har

överlåtits och överlåtits och

anmälan om förvärvet anmälan om förvärvet

har registrerats, får har registrerats, får

skuldförbindelsen skuldförbindelsen

därefter inte tas i därefter inte tas i

anspråk av anspråk av

överlåtarens överlåtarens

borgenärer för andra borgenärer för andra

rättigheter än sådana rättigheter än sådana

som var registrerade vid som var registrerade när

överlåtelsen. överlåtelsen

registrerades.

Aktiekontolagen

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

6 kap.

2 §

Om en aktie har Om en aktie har

överlåtits och överlåtits och

anmälan om förvärvet anmälan om förvärvet

har registrerats, får har registrerats, får

aktien därefter inte tas i aktien därefter inte tas i

anspråk av anspråk av

överlåtarens överlåtarens

borgenärer för andra borgenärer för andra

rättigheter än sådana rättigheter än sådana

som var registrerade vid som var registrerade när

överlåtelsen. överlåtelsen

registrerades.