Bet. 1990/91:LU6

Lagutskottets betänkande

1990/91:LU06

Exekutionsrättsliga frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionsyrkanden

Utskottet

Hemställan

1990/91

LU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet dels en motion som rör

utmätning av bostadsrätt, dels ett motionsyrkande om

verkställighet av avhysning dels ock ett motionsyrkande som

rör kostnader för förvaring av den avhystes egendom.

Motionen om utmätning av bostadsrätt har remissbehandlats,

varvid yttranden har avgivits av riksskatteverket,

kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund,

Stadshypotekskassan, HSBs riksförbund, Riksbyggen ekonomisk

förening och Sveriges Bostadsrättsföreningars

Centralorganisation (SBC).

Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandena med

hänvisning till att samtliga frågor är föremål för översyn i

olika sammanhang.

Motionsyrkanden

1989/90:L301 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring av 5kap. 1§

utsökningsbalken i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:L305 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari -- med

hänvisning till vad som anförts i motion 1989/90:Bo424 -- yrkas

1. att riksdagen beslutar att verkställighet av avhysning bör

få genomföras tidigast två veckor efter det att socialnämnden

erhållit meddelande från kronofogdemyndigheten om utsatt tid för

förrättningen,

2. att riksdagen i 16kap. utsökningsbalken inför en

bestämmelse om att den som förvarar avhyst gods inte kan hålla

inne tillhörigheter som är livsnödvändiga för den avhyste (såsom

kläder, pass, körkort och andra handlingar) som säkerhet för

förvaringskostnader.

Utmätning av bostadsrätt

Gällande rätt

Enligt reglerna i 5kap. utsökningsbalken (UB) kan viss

egendom vara undantagen från utmätning. De undantag som kan

komma i fråga är av två olika typer, nämligen undantag med

hänsyn till gäldenärens behov (s.k. beneficium) och undantag på

grund av egendomens beskaffenhet eller särskild föreskrift.

Bestämmelserna om beneficium syftar till att förbehålla

gäldenären vad han behöver för sin försörjning och att ge honom

skydd för hem och personliga tillgångar m.m. Av 5kap. 9§

framgår dock bl.a. att beneficiereglerna inte hindrar att

egendomen utmäts för fordran som är förenad med panträtt i

egendomen. De olika kategorier av egendom som omfattas av

beneficiereglerna framgår av 5kap. 1§UB. I nämnda paragraf

punkten 6 anges bostadsrätt till lägenhet som används som

stadigvarande bostad för gäldenären. Härvid har dock -- med

hänsyn till risken för missbruk -- uppställts särskilda

begränsningar. Sålunda gäller utmätningsfrihet inte om

gäldenären vid sitt förvärv av bostadsrätten har åsidosatt

tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer. Utmätningsfrihet

föreligger inte heller, om det med hänsyn till gäldenärens

behov och bostadsrättens värde är oskäligt att bostadsrätten

undantas från utmätning. Bedömningen skall ske med beaktande av

omständigheterna i det särskilda fallet. I fråga om

bostadsrättens värde uttalades i förarbetena till ifrågavarande

bestämmelse (se prop. 1971:12 s. 89) att de avgifter som tas ut

för nyproducerade bostadsrättslägenheter ofta torde kunna tjäna

som vägledning. Vidare framhölls att om värdet inte överstiger

vad som kan betecknas som normalt för bostadsrätt till en

lägenhet av den storlek och beskaffenhet som kan anses vara

skälig med hänsyn till gäldenärens behov, bör bostadsrätten i

princip vara fri från utmätning.

Vid tiden för den nu förevarande beneficieregelns tillkomst --

år 1971 -- representerade de allra flesta bostadsrätter ganska

begränsade värden. Genom de mycket kraftiga prisökningar på

bostadsrätter som har skett under senare år har emellertid

spörsmålet om utmätning av bostadsrätter kommit i ett annat

läge, och frågan har under senare år prövats av högsta

domstolen.

I NJA 1987 s. 575 I och II tog HD konsekvensen av de ändrade

förhållandena och förklarade att uttalandena i förarbetena

numera inte kan anses vägledande för tillämpningen. I båda

fallen avsåg bostadsrätten en lägenhet om fyra rum och kök (i

Täby resp. Göteborg) med ett värde av 275 000 kr. Båda

gäldenärerna ansågs ha behov av sin lägenhet för sig och sin

familj. Även med beaktande härav ansågs det oskäligt att undanta

bostadsrätten från utmätning.

Frågan om utmätningsfrihet för bostadsrätt med avseende på

spörsmålet om skälighet prövades ånyo av HD i NJA 1989 s. 409

I--IV, varvid vissa principiella uttalanden gjordes. HD uttalade

sålunda bl.a. att utsikterna för gäldenären att erhålla

annan bostad på orten i princip inte skall vägas in, att det

förhållandet att en bostadsrätt är pantsatt inte bör inverka på

skälighetsbedömningen utan till grund för denna bör läggas

bostadsrättens värde utan belastningen samt att vid nämnda

bedömning inte bör godtas olika värden på skilda håll i landet.

På grundval av uppgifter i målen angående prisutvecklingen

beträffande bostadsrätter och utgående från den genomsnittliga

prisnivån för hela landet fann HD att en allmän riktpunkt vid

skälighetsbedömningen för närvarande borde vara att

utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana

bostadsrättslägenheter, avsedda som familjebostäder, vilkas

värde inte i väsentlig mån överstiger 200 000 kr; lägre

gränsvärden borde kunna tillämpas när det gäller mindre

bostadrättslägenheter. (En reservation gjordes för omprövning av

principerna vid en mera extrem prisutveckling på

bostadsrättsmarknaden.) -- I de ifrågavarande målen hade

bostadsrätterna ett värde av 150 000 kr (lägenhet om fyra rum

och kök, som beboddes av gäldenären, make och ett barn),

125000kr (lägenhet om tre rum och kök, som beboddes av

gäldenären, make och ett barn), 70000kr (lägenhet om två rum

och kök, som beboddes av gäldenären ensam) samt 100000kr

(lägenhet om ett rum och kök, som beboddes av gäldenären ensam).

I samtliga fall fann HD att det inte kunde anses oskäligt att

bostadsrätten undantogs från utmätning.

Pågående utredningsarbete

I november 1986 uppdrog regeringen åt riksskatteverket att

inleda arbetet med en utvärdering av UB. Verket redovisade

uppdraget i rapporten (RSV Rapport 1987:9) Utvärdering av

utsökningsbalken. Enligt rapporten anser verket att vissa

enskilda frågor bli föremål för fortsatta överväganden, och i

beslut av den 14 april 1988 har regeringen uppdragit åt

riksskatteverket att göra en översyn av utsökningsbalken i

enlighet därmed. En av de frågor som sålunda skall övervägas

gäller reglerna i 5kap. UB om egendom som skall undantas från

utmätning. Bland sådan egendom nämns särskilt

försäkringsersättning för beneficieegendom, bostadsrätter,

arbetsredskap, hyresrätter till affärslokal samt rätten till

pension och livränta. -- Arbetet beräknas vara slutfört under

hösten 1990.

Motionsmotivering

I motion 1989/90:L301 av Allan Ekström (m) hänvisas till

ovannämnda avgöranden av högsta domstolen (NJA 1989 s. 409

I--IV), och motionären kostaterar att HDs ståndpunkt innebär att

praktiskt taget alla bostadsrättshavare -- åtminstone i

Stockholmstrakten -- ställs utanför det skydd som avses med

stadgandet om utmätningsfrihet. En sådan ordning kan med hänsyn

till situationen på bostadsmarknaden enligt motionären inte

anses godtagbar. Motionären anser därför att beloppsgränsen vid

skälighetsbedömningen måste bestämmas med beaktande av prisnivån

för bostadsrätter inom skilda delar av landet. För att

tillgodose borgenärernas intresse av att kunna ta i anspråk det

kapital som bostadsrätten representerar kan enligt motionären

dessa möjligen tillerkännas någon form av företrädesrätt till

kapitalet att göras gällande vid framtida försäljning av

bostadsrätten. I motionen begärs förslag till ändring av 5kap.

1§UB i enlighet med det anförda.

Remissyttranden

Yttranden över motionen har avgivits av riksskatteverket,

kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund,

Stadshypotekskassan, HSBs riksförbund, Riksbyggen ekonomisk

förening och Sveriges Bostadsrättsföreningars

Centralorganisation (SBC).

Riksskatteverket hänvisar till det ovan nämnda

regeringsuppdraget om en översyn av bl.a. utsökningsbalkens

bestämmelser om utmätning av bostadsrätter. Verket har

överlämnat motionen till den enhet inom verket som handlägger

uppdraget och anser inte att motionen bör föranleda någon

ytterligare åtgärd.

HSBs riksförbund tillstyrker motionärens begäran om

förslag till ändring av 5kap. 1§UB. Sveriges

Föreningsbankers Förbund har inget att erinra mot att

förevarande stadgande ses över på de av motionären anförda

skälen.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms län delar inte

motionärens uppfattning om behovet av ändring av 5kap.

1§UB, och avstyrker därför bifall till motionen. Sveriges

Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC) intar samma

ståndpunkt. Svenska bankföreningen och Svenska

sparbanksföreningen anser inte heller att motionsyrkandet bör

bifallas.

Stadshypotekskassan framhåller att det för bostadsrätters

kreditvärdighet är nödvändigt att utmätning kan ske utan hinder

av bostadssociala skäl om fordringen är förenad med panträtt i

bostadsrätten.

Riksbyggen hänvisar till ett av föreningen till högsta

domstolen avgivet remissyttrande av den 10 januari 1989, vari

föreningen framhöll att den prisnivå vid vilken utmätning av

bostadsrätt kan ske lämpligen borde kopplas till basbeloppet,

och förslagsvis borde en nivå om fem basbelopp överstigas innan

utmätning diskuteras.

En fullständig redovisning av remissyttrandena finns i bilaga

till betänkandet.

Avhysning m.m.

Gällande rätt

Enligt 12kap. 42§ jordabalken kan en hyresrätt under vissa

förutsättningar förverkas. I de fall en hyresrätt är förverkad

och hyresgästen inte frivilligt avflyttar kan avlägsnande från

bostaden verkställas genom avhysning (vräkning). Regler om

avhysning finns i 16kap. UB. Ansökan om avhysning skall enligt

16kap. 1§ göras hos kronofogdemyndigheten i det län där

svaranden har sitt hemvist eller i det län där verkställigheten

skall ske. Enligt 16kap. 2§första stycket skall svaranden

beredas tillfälle att yttra sig inna avhysning sker. Av andra

stycket framgår att avhysning dock får ske utan hinder av att

svaranden ej beretts tillfälle att yttra sig om han saknar känt

hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han befinner sig.

Med hänsyn till att det är angeläget att avhysning inte sker

så snabbt att svaranden inte hinner ordna sina förhållanden

gäller vissa tidsfrister för avhysningen. Sålunda får enligt

16kap. 3§tredje stycket avhysning inte ske tidigare än en

vecka från det att svaranden har beretts tillfälle att yttra sig

eller tidigare än två veckor i de fall svaranden är bosatt

utomlands. Med hänsyn till sökandens intresse av att

verkställigheten inte drar ut för långt på tiden skall dock

avhysning normalt äga rum inom fyra veckor från det att

behövliga ansökningshandlingar inkom till kronofogdemyndigheten

(16kap.3§ andra stycket). Kronofogdemyndigheten kan

emellertid medge anstånd med avhysningen om det behövs för

att svarandens intressen skall tillvaratas, t.ex. för att denne

skall kunna skaffa ny bostad. Någon särskild begäran från

svaranden om anstånd krävs inte. Anstånd kan normalt meddelas

under högst två veckor från utgången av ovannämnda

fyraveckorsfrist (16kap.4§).

Av 16kap. 2§ utsökningsförordningen (1981:981) framgår att

när ansökan har gjorts om avhysning från bostad skall

kronofogdemyndigheten även underrätta socialnämnden i den kommun

där bostaden finns. Därvid skall nämnden också underrättas om

tiden för avhysningsförrättningen. Några särskilda tidsfrister

för dessa underrättelser finns inte stadgade.

Vid genomförandet av avhysningen gäller i fråga om den

avhystes egendom att det -- i de fall den avhyste inte själv

tar hand om egendomen -- ankommer på kronofogdemyndigheten att

ansvara för borttransport och förvaring av egendomen

(16kap.6§första stycket UB). Om den avhystes egendom

förs till en särskild förvaringslokal, har lokalinnehavaren rätt

till skälig ersättning av svaranden för förvaringen

(16kap.6§andra stycket UB). Har egendomen inte hämtats

inom tre månader från avhysningen, får den som mottagit

egendomen sälja den och ta ut sin fordran ur köpeskillingen

eller, om egendomen uppenbarligen saknar försäljningsvärde,

bortskaffa den. Innan egendomen säljs eller bortskaffas skall

svaranden, om han kan nås, anmanas att hämta egendomen.

Pågående utredningsarbete

I september 1989 tillsatte regeringen en parlamentarisk

kommitté med uppgift att se över hyreslagstiftningen (1989 års

hyreslagskommitté). Enligt direktiven (dir. 1989:44) har

kommittén bl.a. att utreda frågor om förverkande av hyresrätt. I

det sammanhanget nämns särskilt att den tid inom vilken

socialnämnderna -- inför avhysning -- skall utreda och ta

ställning till om en hyresgäst är berättigad att få ekonomiskt

stöd eller om eventuella garantier kan ställas för hyran synes

vara för kort. -- Utredningsarbetet i dessa frågor bör enligt

direktiven vara avslutat före utgången av år 1991.

På uppdrag av regeringen har också socialstyrelsen i samarbete

med boverket kartlagt socialnämndernas handläggning av

avhysningsärenden. Resultatet av kartläggningen redovisas i

rapporten (SoS-rapport 1989:36) Från hyresskuld till avhysning.

I rapporten framläggs förslag till ändringar av lagstiftningen

på vissa punkter. Därvid föreslås bl.a. att verkställighet av

avhysning bör få genomföras tidigast två veckor efter det att

socialnämnden erhållit meddelande från kronofogdemyndigheten om

utsatt tid för förrättningen. Ett annat förslag innebär en

komplettering till UB:s beneficieregler på så sätt att det i

16kap. bör införas en bestämmelse om att den avhyste från

förvaring bör få hämta ut livsnödvändiga tillhörigheter (kläder,

handlingar, körkort m.m.) utan att behöva erlägga

förvaringsavgift.

Som tidigare nämnts under avsnittet utmätning av bostadsrätt

har riksskatteverket ett uppdrag från regeringen att göra en

översyn av vissa frågor i UB. Bland de frågor som därvid skall

övervägas nämns reglerna om avhysning. I det sammanhanget skall

bl.a. ansvaret för transport och magasinering av möbler och

annan egendom klarläggas liksom ansvaret för kostnaderna för

dessa åtgärder.

Motionsmotivering

Motiveringen till motion 1989/90:L305 av Ingela Mårtensson

m.fl. (fp) återfinns i motion 1989/90:Bo424 om återvinning av

hyresrätt, m.m. I motionen återges de förslag som

socialstyrelsen och boverket framlagt i den ovannämnda rapporten

SoS 1989:36. Motionärerna anser att dessa förslag till

lagändringar bör genomföras av riksdagen utan någon omfattande

beredning i regeringskansliet.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande två motioner om

exekutionsrättsliga frågor. I den ena motionen, som har

remissbehandlats, tas upp spörsmål som rör utmätning av

bostadsrätt. Den andra motionen rör verkställighet av avhysning

samt kostnader för förvaring av den avhystes egendom.

Utmätning av bostadsrätt

Enligt 5kap. 1§ utsökningsbalken (UB) undantas från

utmätning viss egendom med hänsyn till gäldenärens behov (s.k.

beneficium). Syftet med beneficiereglerna är att förbehålla

gäldenären vad han behöver för sin försörjning och att ge honom

skydd för hem och personliga tillgångar m.m. Av 5kap. 9§

framgår dock bl.a. att beneficiereglerna inte hindrar att

egendomen utmäts för fordran som är förenad med panträtt i

egendomen. Bland de olika slag av egendom som omfattas av

beneficiereglerna anges i 1§ punkten6 bostadsrätt till

lägenhet som används som stadigvarande bostad för gäldenären.

Vissa begränsningar har dock uppställts för att utmätningsfrihet

skall föreligga. Bl.a. gäller utmätningsfrihet inte om det med

hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde är

oskäligt att bostadsrätten undantas från utmätning.

Skälighetsbedömningen skall ske med beaktande av

omständigheterna i det särskilda fallet. När det gäller

bostadsrättens värde uttalades i förarbetena till ifrågavarande

bestämmelse (se prop. 1971:12 s. 89) att de avgifter som tas ut

för nyproducerade bostadsrättslägenheter ofta torde kunna tjäna

som vägledning. Vidare framhölls att om värdet inte överstiger

vad som kan betecknas som normalt för bostadsrätt till en

lägenhet av den storlek och beskaffenhet som kan anses vara

skälig med hänsyn till gäldenärens behov, bör bostadsrätten i

princip vara fri från utmätning.

Mot bakgrund av den förändring av prisbilden för bostadsrätter

som ägt rum alltsedan den ifrågavarande regelns tillkomst har

frågan om utmätning av bostadsrätter kommit i ett annat läge,

och spörsmålet har under senare år prövats av högsta domstolen.

I rättsfallen NJA 1987 s. 575 I och II tog HD konsekvensen av de

ändrade förhållandena och förklarade att uttalandena i

förarbetena numera inte kan anses vägledande för tillämpningen.

Frågan om utmätningsfrihet för bostadsrätt med avseende på

spörsmålet om skälighet prövades ånyo av HD i NJA 1989 s. 409

I--IV, varvid vissa principiella uttalanden gjordes. På grundval

av uppgifter i målen angående prisutvecklingen beträffande

bostadsrätter och utgående från den genomsnittliga prisnivån för

hela landet fann HD att en allmän riktpunkt vid

skälighetsbedömningen för närvarande borde vara att

utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana

bostadsrättslägenheter, avsedda som familjebostäder, vilkas

värde inte i väsentlig mån överstiger 200 000 kr; lägre

gränsvärden borde kunna tillämpas när det gäller mindre

bostadsrättslägenheter.

I motion 1989/90:L301 av Allan Ekström (m) konstateras att HDs

ståndpunkt i NJA 1989 s. 409 I--IV innebär att praktiskt taget

alla bostadsrättshavare -- åtminstone i Stockholmstrakten --

ställs utanför det skydd som avses med stadgandet om

utmätningsfrihet. En sådan ordning kan med hänsyn till

situationen på bostadsmarknaden enligt motionären inte anses

godtagbar. Motionären anser därför att beloppsgränsen vid

skälighetsbedömningen måste bestämmas med beaktande av prisnivån

för bostadsrätter inom skilda delar av landet. För att

tillgodose borgenärernas intresse av att kunna ta i anspråk det

kapital som bostadsrätten representerar kan enligt motionären

dessa möjligen tillerkännas någon form av företrädesrätt till

kapitalet att göras gällande vid framtida försäljning av

bostadsrätten. I motionen begärs förslag till ändring av 5kap.

1§UB i enlighet med det anförda.

På lagutskottets begäran har yttrande över motionen avgivits

av riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholms län,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges

Föreningsbankers Förbund, Stadshypotekskassan, HSBs riksförbund,

Riksbyggen ekonomisk förening och Sveriges

Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC).

Riksskatteverket hänvisar i sitt remissyttrande över motionen

till att verket enligt beslut av den 14 april 1988 har ett

uppdrag från regeringen att göra en översyn av vissa frågor i

utsökningsbalken. Bland de frågor som därvid skall övervägas är

utsökningsbalkens bestämmelser om utmätning av bostadsrätter.

Verket har överlämnat motionen till den enhet inom verket som

handlägger uppdraget och anser inte att motionen bör föranleda

någon ytterligare åtgärd.

Bland övriga remissinstanser anser kronofogdemyndigheten i

Stockholms län, Sveriges Bostadsrättsföreningars

Centralorganisation, Svenska bankföreningen och Svenska

sparbanksföreningen inte att motionsyrkandet bör bifallas, medan

HSBs riksförbund tillstyrker förslaget till ändring av 5kap.

1§UB. Sveriges Föreningsbankers Förbund har för sin del

inget att erinra mot att förevarande stadgande ses över på de av

motionären anförda skälen.

Enligt utskottets mening finns det flera skäl som talar för

att reglerna om utmätning av bostadsrätt bör ses över. Utskottet

konstaterar dock att en sådan översyn redan pågår genom det

regeringsuppdrag som riksskatteverket har erhållit. Med hänsyn

härtill och till att uppdraget beräknas bli redovisat före

utgången av innevarande år anser utskottet att motion L301 inte

påkallar någon riksdagens vidare åtgärd.

Avhysning

Enligt 12kap. 42§jordabalken kan en hyresrätt under

vissa förutsättningar förverkas. I de fall en hyresrätt är

förverkad och hyresgästen inte frivilligt avflyttar kan

avlägsnande från bostaden verkställas genom avhysning

(vräkning). Regler om avhysning finns i 16kap.UB. Ansökan om

avhysning skall enligt 1§ göras hos kronofogdemyndigheten i

det län där svaranden har sitt hemvist eller i det län där

verkställigheten skall ske. Kronofogdemyndigheten skall därefter

bereda svaranden tillfälle att yttra sig över ansökan

(2§förstastycket) och avhysning får inte ske tidigare än

en vecka från det att svaranden har beretts tillfälle att yttra

sig (3§tredje stycket). Enligt 16kap.2 §

utsökningsförordningen (1981:981) skall kronofogdemyndigheten --

när ansökan har gjorts om avhysning från bostad -- också

underrätta socialnämnden i den kommun där bostaden finns. Därvid

skall nämnden även underrättas om tiden för

avhysningsförrättningen. Några särskilda tidsfrister för dessa

underrättelser finns inte stadgade.

Vid genomförandet av avhysningen gäller i fråga om den

avhystes egendom att det -- i de fall den avhyste inte själv

tar hand om egendomen -- ankommer på kronofogdemyndigheten att

ansvara för borttransport och förvaring av egendomen

(6§första stycket). Om den avhystes egendom förs till en

särskild förvaringslokal, har lokalinnehavaren rätt till skälig

ersättning av svaranden för förvaringen (6§andra stycket).

I motion L305 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) hänvisas till en

rapport (SoS 1989:36) Från hyresskuld till avhysning, vari

socialstyrelsen i samarbete med boverket kartlagt

socialnämndernas handläggning av avhysningsärenden. I rapporten

föreslås bl.a. att verkställighet av avhysning bör få genomföras

tidigast två veckor efter det att socialnämnden erhållit

meddelande från kronofogdemyndigheten om utsatt tid för

förrättningen. Ett annat förslag innebär en komplettering av UBs

beneficieregler på så sätt att det i 16kap. bör införas en

bestämmelse om att den avhyste bör få hämta ut livsnödvändiga

tillhörigheter (kläder, handlingar, körkort m.m.) från förvaring

utan att behöva erlägga förvaringsavgift. Enligt motionärerna

påkallar dessa förslag till lagändringar inte någon omfattande

beredning i regeringskansliet, utan riksdagen bör besluta att

anta förslagen.

Som ovan redovisats (s. 5) har regeringen i september 1989

tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över

hyreslagstiftningen (Bo 1989:04). Av direktiven (dir. 1989:44)

framgår att kommittén bl.a. skall utreda frågor om förverkande

av hyresrätt. Därvid framhåller departementschefen att det inom

den korta tid som oftast står till buds torde vara svårt för

socialnämnderna att kunna utreda och ta ställning till om en

hyresgäst är berättigad att få ekonomiskt stöd eller om

eventuella garantier kan ställas för hyran. -- Utredningsarbetet

skall i dessa delar vara avslutat före utgången av år 1991.

Den rapport till vilken hänvisas i motionen och som redovisats

ovan -- SoS-rapport 1989:36 -- har enligt vad utskottet inhämtat

överlämnats från socialdepartementet till bostadsdepartementet

för vidare överväganden inom hyreslagskommittén.

Reglerna om avhysning är även i andra sammanhang föremål för

överväganden. Sålunda har, som nämnts tidigare, riksskatteverket

ett uppdrag från regeringen att göra en översyn av bl.a.

reglerna om avhysning. Därvid skall också ansvaret för transport

och magasinering av möbler och annan egendom klarläggas liksom

ansvaret för kostnaderna för dessa åtgärder. -- Uppdraget skall

redovisas före utgången av år 1990.

Utskottet är för sin del inte berett att förorda några

omedelbara ändringar i reglerna om avhysning utan anser att det

finns skäl att avvakta såväl hyreslagskommitténs som

riksskatteverkets överväganden i dessa frågor. Motion L305 bör

följaktligen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utmätning av bostadsrätt

att riksdagen avslår motion 1989/90:L301

2. beträffande avhysning

att riksdagen avslår motion 1989/90:L305.

Stockholm den 6 november 1990

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe

Andréasson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger

Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar

Thollander (s), Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp),

Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (v), Elisabet

Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Gunilla Andersson (s) och

Charlotte Cederschiöld (m).

Remissyttranden över motion 1989/90:L301

Bilaga

Remissyttranden över motion 1989/90:L301 har avgivits av

riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholms län,

Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges

Föreningsbankers Förbund, Stadshypotekskassan, HSB:s

riksförbund, Riksbyggen ekonomisk förening och Sveriges

Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC).

Riksskatteverket

Motionären har föreslagit att det värde på bostadsrätten som

bl.a. avgör om utmätning kan ske eller ej skall "bestämmas efter

beaktande av prisnivån för bostadsrätter inom skilda delar av

landet".

Någon officiell statistik över priser på bostadsrätter finns

inte. Enligt riksskatteverkets mening skulle förslaget därför

medföra svåra problem att realisera. Verket vet inte heller hur

motionären tänkt att ett genomsnittspris skall påverka det

riktvärde Högsta domstolen (HD) angett.

För att tillmötesgå motionärens syften, dvs att i ökad

utsträckning skydda bostadsrättsinnehavare i Stockholmsregionen

från utmätning, skulle den av HD fastställda värdegränsen behöva

höjas kraftigt. Enligt riksskatteverkets mening kan man

emellertid inte kraftigt höja det utmätningsfria utrymmet utan

en grundlig analys av konsekvenserna. Man bör då också allmänt

ta upp frågan om det är rimligt att den som bor i en bostadsrätt

värd flera hundra tusen kan behålla den medan ett småhus aldrig

kan undantas från utmätning med hänsyn till gäldenärens

beneficium.

Motionären har även ifrågasatt om inte borgenärerna kunde få

"någon form av företrädesrätt till kapitalet att göras gällande

vid framtida försäljning av bostadsrätten".

Som riksskatteverket tolkar förslaget skulle -- i de fall

utmätning inte kan ske på grund av höjda riktvärden -- någon

domstol eller myndighet fastställa borgenärernas rätt till del

av köpeskillingen vid en framtida frivillig försäljning. Detta

skulle enligt verkets mening kunna medföra risk för att det

offentliga priset sattes lägre än det reella.

Regeringen har den 14 april 1988 uppdragit år riksskatteverket

att göra en översyn av bl a utsökningsbalkens bestämmelser om

utmätning av bostadsrätter.

Nu aktuell motion har överlämnats för kännedom till den enhet

inom verket som handlägger ovanstående uppdrag. Med hänsyn

härtill bör enligt verkets mening motionen f n inte föranleda

någon ytterligare åtgärd.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms län

KFM-S delar inte motionärens uppfattning om behovet av ändring

av 5 kap 1 § utsökningsbalken. Myndigheten finner inte heller

att den föreslagna företrädesrätten har några praktiska

fördelar. KFM-S avstyrker därför bifall till motionärens

hemställan.

I samband med lastiftningsarbetet med utsökningsbalken

förordade Sveriges villaägarförbund i skrivelse till

justitiedepartementet utmätningsfrihet för småhus, som tjänar

gäldenären till stadigvarande bostad, med motiveringen att de

bostadssociala skäl som anfördes för utmätningsfrihet för

hyresrätt och bostadsrätt kunde åberopas även för småhus.

Framställningen föranledde visst remissförfarande. De flesta

remissinstanser avstyrkte utmätningsfrihet.

Av propositionen 1980/81:8 till utsökningsbalk del 1 (s 497

ff) framgår vidare att advokatsamfundet kritiserade bestämmelsen

om viss utmätningsfrihet för bostadsrätt. Föredragande

departementschef fann dock ej anledning slopa skyddet mot

utmätning av bostadsrätt men erinrade samtidigt om den avvägning

som skall ske med hänsyn till gäldenärens behov och

bostadsrättens värde. Beträffande förslaget att även småhus

skulle undantas från utmätning ansåg föredraganden att det

visserligen var angeläget att skydda gäldenärs bostad från

utmätning men att bl a de värden som fastigheterna

representerade, vilka var betydligt högre än bostadsrätternas,

inte kunde undandras borgenärerna.

Prisförhållandena är i dag väsentligt förändrade.

Bostadsrätter i storstadsområden betingar i jämförelse med

villor i stort sett samma -- i vissa fall högre -- priser.

Departementschefens här redovisade uppfattning talar för att det

är borgenärernas intressen att få betalning ur gäldenärens

egendom som väger tyngre än intresset att skydda gäldenärens och

hans familjs bostad från utmätning när det som i förevarande

fall är fråga om betydande värden.

Enligt KFM-S erfarenhet utgör dessutom utmätning av

bostadsrätter ett effektivt påtryckningsmedel mot gäldenären. De

exekutiva försäljningarna är mycket få i förhållande till

verkställda utmätningar, vilka så småninom leder till att

borgenären får full betalning utan försäljning. Detta talar

enligt myndighetens uppfattning för ett behållande av HDs

bedömningsnorm.

Ytterligare ett skäl för att behålla nuvarande regelsystem är

att detta inte tillåter en gäldenär att sälja sin villafastighet

och undandra borgenärerna betydande värden genom att köpa en

bostadsrätt.

Beträffande en tänkt företrädesrätt för borgenärerna till

kapitalet vid en framtida försäljning vill KFM-S endast peka på

svårigheterna att vid sidan om en regelrätt pantsättning

konstruera ytterligare en sakrättsligt skyddad rätt till

företräde som skall konkurrera med de olika säkerheter som i dag

finns författningsreglerade i olika sammanhang.

Svenska Bankföreningen

Motionären hemställer om att riksdagen skall hos regeringen

begära att 5 kap 1 § utsökningsbalken ändras så att det skydd

som avses med stadgandet om utmätningsfrihet i fråga om

bostadsrätter förbättras. Bl a bör beloppsgränsen bestämmas med

beaktande av prisnivån för bostadsrätter inom skilda delar av

landet.

Såsom anförs i motionen har HD för sin del i beslut den 4 juli

1989 (Ö 1096/88) uttalat att en allmän riktpunkt för

skälighetsbedömningen för närvarande bör vara att

utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana

bostadsrättigheter avsedda som familjebostäder vilkas värde inte

i väsentlig mån överstiger 200 000 kronor. Enligt HD bör lägre

gränsvärden kunna tillämpas när det gäller mindre

bostadsrättslägenheter.

Enligt föreningen innebär redan HD:s ställningstagande en viss

inskränkning i borgernärernas rätt. Bifall till motionen skulle

öka möjligheten till dispositioner som ytterligare skulle

inskränka denna rätt. Föreningen anser därför inte att

motionsyrkandet bör bifallas.

Svenska sparbanksföreningen

Sedan 1971 är bostadsrätt som utgör gäldenärs stadigvarande

bostad, enligt 5 kap 1 § p 6 utsökningsbalken, fredad från

utmätning. Detta gäller under förutsättning att det med hänsyn

till gäldenärens behov och bostadsrättens värde inte är oskäligt

att bostadsrätten undantas från utmätning, eller att gäldenären

anskaffat bostadsrätten i illojalt syfte i förhållande till sina

borgenärer.

Denna beneficieregel saknar dock betydelse för en kreditgivare

i de fall då bostadsrätten utgör säkerhet för kreditgivarens

fordran. Utan hinder av beneficieregeln kan kreditgivaren i

detta läge alltid få bostadsrätten utmätt.

Staten kan däremot antas ha ett större intresse av att en

bostadsrätt är utmätningsbar, då exempelvis skatteskulder inte

är förenade med säkerhet i bostadsrätten.

I ett uppmärksammat mål har Högsta domstolen genom beslut den

4 juli 1989 uttalat att beloppet 200.000 kronor skall gälla som

ungefärligt riktvärde när det gäller att avgöra vilka

bostadsrätter som skall vara fredade från utmätning. Detta

oavsett var bostadsrätten är belägen i riket.

Mot denna bakgrund yrkas i motionen att den ifrågavarande

beloppsgränsen bör bestämmas med hänsyn till prisnivån i den del

av riket där den aktuella bostadsrätten är belägen.

Sparbanksföreningen delar i och för sig åsikten om det

olämpliga i att ett rikstäckande riktvärde används. Den av HD

antagna bedömningsnormen får till konsekvens att de flesta

bostadsrätter i storstadsregionerna faller utanför den

utmätningsfredade zonen. Prisnivån för en lägenhet avsedd för

familjebruk i dessa regioner ligger betydligt över detta

riktvärde.

Om man emellertid istället, som föreslås i motionen,

differentierar riktvärdet med hänsyn till var bostadsrätten är

belägen, kan även detta leda till oönskade effekter. Om

exempelvis riktvärdet på en familjs bostad bestäms till 200.000

kr på landsorten resp 500.000 kr i en storstadsregion, innebär

detta att en storstadsgäldenär kan dra på sig betydligt större

skatteskulder än landsortsgäldenären, utan att riskera utmätning

av bostaden.

Enligt sparbanksföreningens mening visar det anförda att

beneficieregelns punkt 6, oavsett utformning, medför icke

önskvärda konsekvenser. Det skall dessutom framhållas att

prisbilden på bostadsrätter vid regelns tillkomst var en helt

annan än i dagsläget. Priserna var då förhållandevis låga och

översteg inte i någon betydande grad grundavgiften. Man ansåg

det därför inte vara motiverat att göra någon skillnad mellan

hyresrätter och bostadsrätter, och undantog därför som

huvudregel båda dessa boendeformer från utmätning.

I dagsläget är situationen en helt annan. Man kan numera med

fog påstå att bostadsrätter istället är fullt jämförbara med

villafastigheter, då marknadsvärdet på de olika boendeformerna

vanligen uppgår till betydande belopp. Eftersom villor idag inte

är undantagna från utmätning, ter sig undantaget för

bostadsrätter särskilt omotiverat i de fall då t ex radhus

upplåts med bostadsrätt, vilket inte är ovanligt. Även i

skattehänseende finns numera en tendens att eftersträva en

likabehandling av bostadsrätter och villor. Sparbanksföreningen

delar mot denna bakgrund ståndpunkten i den av Högsta domstolen

meddelade domen NJA 1987 s 575, att de skäl som anfördes i

förarbetena till bestämmelsen ej längre kan åberopas som grund

för uppfattningen att bostadsrätter skall vara föremål för en

särskilt gynnsam behandling.

Sammanfattningsvis anser sparbanksföreningen således att det

inte finns anledning att ändra den ifrågavarande bestämmelsen i

den av motionären önskade riktningen.

Sveriges Föreningsbankers Förbund

Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF), som har beretts

tillfälle att yttra sig över rubricerade motion, vari hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 5 kap

1 § utsökningsbalken, får härmed meddela att SFF inte har något

att erinra mot att förevarande stadgande ses över p g a de av

motionären anförda skälen.

Stadshypotekskassan

Kreditgivningen till bostadsrättshavare mot säkerhet av

panträtt i bostadsrätten har under senare år vuxit

utomordentligt kraftigt. Det är i synnerhet lånen hos

bostadsinstituten (kreditaktiebolagen och Stadshypotek) som fått

en avsevärd volym. För Stadshypoteks del uppgick den utestående

stocken av sådana lån vid senaste årsskifte till cirka 3,5

miljarder kronor.

Det var ändringar i bostadsrättslagen år 1982 om skyldighet

för bostadsrättsförening att anteckna pantsättning av

bostadsrätt som lade grunden för denna långivning.

Möjligheterna att genom pantsättning belåna bostadsrätt har

utan tvekan haft stor betydelse från olika synpunkter. Genom

konkurrensen kreditinstituten emellan har bl a lånekostnaderna

pressats ned i förhållande till vad som gällde tidigare.

Det är för oss angeläget att framhålla att det för

bostadsrätters kreditvärdighet är nödvändigt att utmätning kan

ske utan hinder av bostadssociala skäl om fordringen är förenad

med panträtt i bostadsrätten. Parallellen med långivning mot

pantsäkerhet i småhus är här uppenbar.

Vi har i övrigt inga kommentarer till motionen.

HSB:s riksförbund

HSB delar de värderingar, som ligger bakom 5 kap 1 § pkt 6

utsökningsbalken innebärande i princip att bostadsrätt till

bostadslägenhet -- i vart fall vid sidan om pantsättningsfallet

-- principiellt bör vara undantagen från utmätning.

Motionen har aktualiserats av att HD 1989 i fyra

prejudicerande fall uttalat sig om var gränsen för

utmätningsfrihet bör sättas. HD:s majoritet uttalade därvid, att

"en allmän riktpunkt vid skälighetsbedömningen för närvarande

bör vara att utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana

bostadsrätter avsedda som familjebostäder vilkas värde inte i

väsentlig mån överstiger 200.000:-", men också att "lägre

gränsvärden självfallet bör kunna tillämpas när det gäller

mindre bostadsrättslägenheter".

I de berörda målen hade HD förordnat att HSB, Riksbyggen och

SBC skulle beredas tillfälle att avge yttrande som belyser

prisnivåer och prisutveckling beträffande nyproducerade och

äldre bostadsrätter i olika delar av landet. I HSB:s yttrande

redovisades i allmänna ordalag utvecklingen beträffande priser

på bostadsrätter sedan bostadsrättskontrollagen i slutet av

1960-talet upphävdes. Vidare redovisades aktuell HSB-statistik

rörande överlåtelsevärden. HSB tog emellertid tilfället, även om

det låg utanför den remitterade frågan, att kritisera den

ståndpunkt som Riksskatteverket intagit i målen, nämligen att

vid tillämpningen av det aktuella lagrummet i utsökningsbalken

ett schablonvärde motsvarande ca 2 à 3 basbelopp enligt lagen om

allmän försäkring borde införas som "fribelopp". Som framgår av

HSB:s remissyttrande, vilket här bifogas, leder ett sådant

synsätt till orimliga resultat med hänsyn till de betydande

regionala skillnader som finns beträffande bostadsrätternas

överlåtelsevärden.

HSB vill gärna understryka den förvåning vi lika med

motionären erfor när HD ändå valde att uttala vissa allmänna

schabloniserade principer för bedömningen av var gränsen för

utmätningsfrihet bör sättas. Den av HD antagna bedömningsnormen

lider också av den bristen, att de av HD i de aktuella målen

angivna beloppsgränserna kommer att bli inaktuella redan inom

något eller några år till följd av den prisutveckling som har

sin grund redan i penningvärdesförsämringen. Den av HD antagna

bedömningsnormen är därför olycklig och HSB delar såtillvida

motionärens uppfattning att bedömningsnormen bör justeras.

HSB tillstyrker sålunda den av motionären gjorda hemställan,

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 5

kap. 1 § utsökningsbalken.

Riksbyggen

I remissyttrande till Högsta Domstolen 1989-01-10 har vi

utvecklat våra synpunkter på motionärens yrkande om möjlighet

till utmätning av bostadsrätt.

Vi bifogar detta yttrande för Er kännedom. Vi har samma

principiella uppfattning i dag.

Riksbyggens remissyttrande till högsta domstolen

Ni önskar vårt yttrande och belyst prisnivåer och

prisutveckling beträffande nyproducerade och äldre

bostadsrätter.

Den typen av uppgifter finns givetvis i våra register och på

våra distriktskontor ute i landet. Däremot finns inget samlat

register över grundavgifter/upplåtelseavgifter resp

överlåtelseavgifter. Vi har gjort den bedömningen att det inte

är erforderligt att centralt samordna överlåtelseavgifter och

motsvarande. Däremot kan vi i varje enskilt fall göra en

bedömning av förväntade överlåtelseavgifter. Vi har givetvis

också uppgifter om grundavgifter för varje nyproduktion.

När det gäller den principiella frågan om utmätning av

bostadsrätt så är i princip bostadsrätten undantagen från

utmätning. I bl a de fall bostadsrättens övervärde är så högt

att den kan anses oskäligt att den undantas från utmätning och

gäldenärens behov av stadigvarande bostad kan lösas på annat

acceptabelt sätt, kan dock utmätning ske.

I förarbetena till lagen framhåller departementschefen i fråga

om bostadsrättens värde "att de avgifter som tas ut för

nyproducerade bostadsrättslägenheter ofta kan tjäna som

vägledning. Överstiger värdet inte vad som betecknas som normalt

för bostadsrätt till en lägenhet av den storlek och beskaffenhet

som kan anses som skälig med hänsyn till gäldenärens behov, bör

bostadsrätten i princip vara undantagen från utmätning."

Detta innebär enligt vår uppfattning att vissa kriterier måste

vara uppfyllda för att en bostadsrätt skall kunna utmätas. Dessa

är enligt vår tolkning

att bostadsrättshavaren med sannolikhet kan få annan

acceptabel bostad (hyresrätt) på orten

att bostadsrätten är onödigt stor med hänsyn till vad som

kan anses skäligt för bostadsrättshavaren och dennes familj

att bostadsrätten representerar ett övervärde p g a t ex

geografisk belägenhet (särskilt attraktivt område).

Vid vilken prisnivå utmätning kan ske är svårt att avgöra. Vår

bedömning är dock att det vore lämpligt med en koppling till

basbeloppet och att en nivå om fem basbelopp borde överstigas

innan utmätning kan diskuteras.

Vi vill också framhålla att utmätningen endast kan ske då det

inte finns återköpsklausul i stadgarna inom 2 resp 3 år. I dessa

fall har bostadsrättsföreningen en återköpsrätt till

grundavgiften och ev upplåtelseavgift uppräknad med index.

Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation

Motionären begär att nivån för utmätningsfrihet av bostadsrätt

skall justeras uppåt med hänsyn till de prisnivåer som bl a

finns i Stockholmsregionen.

SBCs principiella inställning till frågan om utmätningsfrihet

är att skäl egentligen saknas att ha en sådan regel.

En villaägare skyddas icke av utmätningsfrihet och det

förefaller märkligt att ha ett annorlunda synsätt på

bostadsrätter. En bostadsrätt representerar ofta en stor

förmögenhet och det är icke rimligt att undanta detta värde från

utmätning.

SBC delar således inte motionärens uppfattning och avstyrker

därmed förslaget.