Bet. 1990/91:NU1

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU01

Vissa elfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

NU1

Ärendet

I detta betänkande behandlas fyra motioner om vissa elfrågor.

Yrkandena rör bl.a. lokala eltaxor och hälsorisker förorsakade

av kraftledningar.

Sammanfattning

Med anledning av befarade hälsorisker i samband med elektriska

och magnetiska fält vid kraftledningar begärs i två motioner (s;

c) dels intensifierade forskningsinsatser, dels utökade

säkerhetszoner. Yrkandena avstyrks av utskottet med hänvisning

till pågående forskningsarbete och till statens energiverks

uppgift att fortlöpande följa utvecklingen i frågan. De båda

förslagen följs upp i reservationer (mp). Även en motion (c) om

s.k. elöverkänslighet avstyrks av utskottet med åberopande av

den forskning som bedrivs på området. Vidare avstyrker utskottet

en motion (fp) som går ut på att skillnader i lokala eltaxor

inom en och samma kommun skall kunna undanröjas.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1989/90:N424 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund av

kraftledningars elektriska och magnetiska fält,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om säkerhetsavstånd kring kraftledningar.

1989/90:N425 av Ingbritt Irhammar (c) och Gunilla André (c)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ytterligare forskning på det

elektromagnetiska området och särskilt beträffande de

elektromagnetiska effekterna på människan,

2. hos regeringen begär en översyn av ellagen i syfte bl.a.

att dubbla friledningar under 20 kV skall förbjudas,

3. hos regeringen begär en översyn av de regler som gäller

placering av transformatorstation i närheten av människor.

1989/90:N442 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär en översyn av ellagen och

kommunallagen så att lagstiftningens intentioner om lika

behandling av kommuninvånare kan upprätthållas,

2. hos regeringen begär en ändring i ellagen som underlättar

bildandet av koncessionsområden, vilka följer kommunens gränser.

1989/90:N465 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om information om störningsfria

elinstallationer.

Motivering

I många länder pågår forskning om eventuella hälsorisker i

samband med elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar,

framhålls det i motion 1989/90:N424 (s). Forskarna tror sig

kunna svara på några av de viktigaste frågorna om ett par år.

Många som bor eller uppehåller sig i närheten av kraftledningar

känner för närvarande stor oro över de aktuella riskerna, sägs

det i motionen. Några regler om säkerhetszoner med hänsyn till

dessa risker finns inte. De planerande myndigheterna är därför

villrådiga i frågan, anför motionärerna. De påpekar att statens

energiverks rekommendationer rörande bebyggelse intill

kraftledningar behandlas olika i olika kommuner.

Även i motion 1989/90:N425 (c) har verkningarna av elektriska

och magnetiska fält tagits upp. Motionärerna erinrar om att

Ingenjörsvetenskapsakademien i en rapport år 1987 konstaterade

att ett samband mellan exponering från magnetiska fält och

cancer inte kunde anses bevisat men uttalade att hypotesen om

detta samband måste tas betydligt mer på allvar än vad som

tidigare hade gjorts. En fortsatt intensiv forskning på området

är således nödvändig, sägs det i motionen. De eventuella

hälsoriskerna från magnetfält motiverar också, menar

motionärerna, en översyn av reglerna för placering av

transformatorstationer. Många människor bor eller arbetar intill

sådana stationer, vilka finns inbyggda i bl.a. bostadshus och

kontor. Det borde vara möjligt att placera

transformatorstationer enbart i fristående hus. Motionärerna

anser vidare att dubbla friledningar för eldistribution i

ledningar under 20 kV bör förbjudas. Om elnätet behöver

förstärkas kan detta åstadkommas t.ex. med hjälp av

kabelledningar. Därigenom uppnås en minskad exponering från

magnetfält och säkrare elleveranser.

Det är viktigt, anförs det i motion 1989/90:N465 (c), att alla

som arbetar med elektriska apparater och med elinstallationer

ges information om hur elinstallationer kan göras så att

verkningarna av de elektriska och magnetiska fälten begränsas.

Det finns människor som blir sjuka av elektrisk ström; de kan

inte utnyttja elspis, de kan inte se på TV, de kan inte använda

elektriska lampor osv. Enligt motionärerna har i Sverige

forskning kring "elallergier" bedrivits endast i begränsad

omfattning. I flera andra europeiska länder, t.ex.

Förbundsrepubliken Tyskland, pågår dock omfattande verksamhet

inom detta område.

I motion 1989/90:N442 (fp) beskrivs

eldistributionsförhållandena i bl.a. Göteborgs kommun. Där

tillhandahålls elenergi dels av kommunens energiverk, dels av

ett privatägt kraftföretag som har koncession för distribution

inom vissa yttre kommundelar. Enligt motionärerna betalar

hushållen i dessa områden betydligt högre eltaxor än övriga

hushåll i kommunen; åren 1987 och 1988 låg taxorna 21% högre.

Motionärerna betecknar det som otillfredsställande att

bestämmelserna om områdeskoncession i den s.k. ellagen (1902:71

s.1) gäller före de regler i kommunallagstiftningen som skall

garantera lika villkor för en kommuns invånare. Kommunerna måste

ges möjlighet att skapa ett koncessionsområde som sammanfaller

med kommungränsen.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Biologiska effekter av kraftledningar

På regeringens uppdrag redovisar statens energiverk i

återkommande rapporter resultaten från pågående forskning om

biologiska effekter av kraftledningars elektriska och magnetiska

fält. Senast har en sådan rapport publicerats i september 1990.

Den har titeln Kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält

1990 -- forskning avvaktas. I rapporten sägs att det inte har

kommit fram några forskningsresultat som på någon väsentlig

punkt motiverar en ändring av energiverkets tidigare uppfattning

om de biologiska effekterna av kraftledningar. Energiverket

konstaterar att några negativa hälsoeffekter av exponering från

elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar inte har

kunnat beläggas. Det framhålls samtidigt att den samlade

epidemiologiska informationen har visat indikation på att de

magnetiska fälten kan ha betydelse för uppkomsten av cancer. För

att en säkrare bedömning skall kunna göras krävs ytterligare

forskning.

I rapporten redogörs för pågående och planerade svenska

forskningsprojekt på området. Häri ingår bl.a. två relativt

omfattande epidemiologiska undersökningar. I den ena studeras

sambandet mellan exponering från magnetfält i bostadsmiljö och

uppkomst av cancer, och i den andra studeras sambandet vid

exponering i arbetsmiljö. Resultaten från dessa undersökningar

väntas föreligga i början av år 1992. Då kommer enligt

energiverket hypotesen om de magnetiska fältens betydelse för

uppkomst av cancer att med stor säkerhet kunna antas eller

förkastas.

Kartläggning av lokala elpriser

Statens energiverk redovisade år 1989 i rapporten

Elpriser i lokal distribution (dnr 319-28/88) en kartläggning av

elpriserna hos landets samtliga kommuner. Syftet med

undersökningen var att studera taxeskillnaderna mellan

eldistribution i tätort och i glesbygd samt att granska

prisskillnaderna inom en och samma kommun.

För ett eluppvärmt småhus med en antagen elförbrukning om

20000 kWh per år varierade årskostnaden för elenergi från ca

3500 kr. till ca 7300 kr. Skillnaden mellan lägsta och

högsta

kostnad uppgick sålunda till ca 3800 kr. Hos ca 90% av

eldistributörerna låg årskostnaden i intervallet från 4500 kr.

till 6300 kr.

Om jämförelsen begränsas till priserna inom en och samma

kommun där flera eldistributörer verkar var högsta skillnad i

årskostnad för det aktuella typhuset ca 3000 kr. Av landets

284

kommuner hade 68 endast en eldistributör och därmed i regel

enhetlig taxa inom kommunen. Av de övriga kommunerna hade 157 en

skillnad i årskostnad för det studerade eluppvärmda småhuset på

högst 1000 kr. I 53 kommuner låg kostnadsskillnaden mellan

1000 och 2000 kr., medan den i resterande 6 kommuner

översteg

2000 kr.

Av undersökningen framgår att skillnaderna i elpris beror

bl.a. på att kostnaden är lägre för tätortsdistribution än för

glesbygdsdistribution. Ett samband mellan den genomsnittliga

ledningslängden per abonnent och elpriset konstateras. De

noterade prisskillnaderna beror dock enligt energiverket i

större utsträckning på andra faktorer, såsom kostnaden för

råkraft, andelen egen vattenkraft, olika bedömningar av hur

självkostnaden beräknas (för kommunala elverk) samt

distributionsföretagens effektivitet.

Kommunal utjämning av elkostnader

I den i föregående avsnitt nämnda rapporten från statens

energiverk beskrivs bl.a. hur man inom Umeå kommun har

genomfört en utjämning av de olika distributörernas eltaxor.

Eldistributionen inom kommunen ombesörjs av fyra distributörer.

Årskostnaden för en typkund i resp. lägenhet, småhus utan

elvärme och småhus med elvärme varierade år 1989 mellan

distributörerna med resp. 178 kr., 500 kr. och 870 kr. För att

alla i kommunen skall få samma eltaxor har avtal slutits mellan

eldistributörerna och Umeå kommun. Eldistributörerna har

förbundit sig att tillämpa Umeå Energiverk AB:s taxor -- som

tidigare i normalfallet var de lägsta -- varvid Umeå kommun har

förbundit sig att stå för merkostnaden. Kostnaden för kommunen

uppgår till 8--9 milj.kr. per år. Umeå Energiverk har vidare

förvärvat viss del av distributionen hos en av de övriga

eldistributörerna.

I Jönköpings kommun har man delvis genomfört en motsvarande

utjämning av eltaxorna med kommunala medel. Fem företag svarar

för eldistributionen i kommunen. Härav har två företag endast

ett mindre antal abonnenter. För de nyss nämnda typkunderna var

år 1989 skillnaden i årskostnad inom kommunen resp. 467 kr., 640

kr. och 1335 kr. Mellan Jönköpings kommun och ett

elkraftsbolag, Domneåns Kraft AB, har avtal träffats om att

bolaget skall tillämpa samma taxor som Jönköpings Energiverk

tillämpar. Samtidigt skall kommunen utbetala en ersättning till

bolaget som för år 1990 uppgår till ca 6milj.kr.

Jönköpings kommun har även träffat en liknande

principöverenskommelse med den tredje stora eldistributören i

kommunen, Smålands Kraft AB. Kommunens kostnad har i detta fall

beräknats till ca 5milj.kr. per år. Kammarrätten har

emellertid i en dom i december 1989 förklarat att kommunens

beslut vilar på orättvis grund och att det därför skall

upphävas. Enligt kammarrätten skulle Smålands Kraft ABs

abonnenter gynnas obehörigen genom den tilltänkta subventionen

från Jönköpings kommun. Kammarrättens beslut har överklagats

till regeringsrätten. Vidare har kommunens beslut om bidrag till

Domneåns Kraft AB överklagats till kammarrätten.

Utskottet

Effekter av kraftledningar, m.m.

Frågan om eventuella hälsorisker i samband med elektriska och

magnetiska fält vid kraftledningar har tagits upp i motionerna

1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c). Forskningsinsatserna på

området skall intensifieras, krävs det i bägge motionerna. I den

förstnämnda begärs också att det vid kraftledningar skall

införas en säkerhetszon, där ny bebyggelse inte får ske. I den

andra motionen framställs vidare två yrkanden om åtgärder med

syfte att exponeringen från magnetfält skall minskas; enligt det

ena skall reglerna för placering av transformatorstationer ses

över och enligt det andra skall dubbel friledning i

spänningsområdet upp till 20kV förbjudas.

Riksdagen behandlade hösten 1989 två motioner (s; c) av

väsentligen samma innebörd som de nu aktuella. På förslag av

utskottet (1989/90:NU4 s.7) avslogs motionerna. Alla yrkanden

utom det sistnämnda följdes upp i reservationer (c, vpk, mp).

Som har redovisats i ett inledande avsnitt (s.3) följer

statens energiverk på regeringens uppdrag forskningsverksamheten

rörande biologiska effekter från elektriska och magnetiska fält

vid kraftledningar. Till energiverket har knutits en

samrådsgrupp för elektriska och magnetiska fält. Energiverket

har publicerat flera rapporter med redovisningar av utvecklingen

på området. I den senaste, avgiven i september 1990, konstaterar

energiverket att några negativa hälsoeffekter vid exponering

från elektriska och magnetiska fält inte har kunnat beläggas.

Det framhålls emellertid att det föreligger indikation på att de

magnetiska fälten kan ha betydelse för uppkomsten av cancer.

Ytterligare forskning krävs för att en säkrare bedömning i

frågan skall kunna göras. Bland de aktuella svenska

forskningsprojekten ingår två epidemiologiska projekt, det ena i

bostadsmiljö och det andra i arbetsmiljö. Resultaten från dessa

projekt väntas föreligga i början av år 1992.

Det är av stor vikt, menar utskottet, att det så snart som

möjligt skapas underlag för en säkrare bedömning av de

eventuella hälsoriskerna i samband med elektriska och magnetiska

fält. Många människor känner stor oro i frågan. Som tidigare har

nämnts väntas resultat från forskningsinsatser på området

föreligga om drygt ett år. I avvaktan på dessa resultat är

enligt utskottets mening någon åtgärd av riksdagen rörande den

berörda forskningen inte erforderlig. De båda motionerna

avstyrks i aktuella delar.

Statens energiverks föreskrifter om utförande och skötsel av

elektriska starkströmsanläggningar (STEV-FS 1988:1 med

ändringar) innehåller bestämmelser (99§) om minsta

horisontella avstånd från elledningen till närmaste byggnad.

Avståndet varierar beroende på vilken spänning som tillämpas och

på om området i fråga är detaljplanerat eller inte. För

ledningar över 55 kV krävs i detaljplanerat område ett avstånd

av 10 meter. Dessa bestämmelser är betingade av risken för

brand. För transformatorer uppställs (80b§) på liknande sätt

avståndskrav som är föranledda av brandrisken. Om diskussioner

rörande hälsorisker intill kraftledningar uppstår i samband med

koncessionsprövningar föreslår energiverket att man där så är

möjligt lägger byggnader minst 30 meter från kraftledningarna.

Man säger sig emellertid inte ha något vetenskapligt stöd för

att kunna kräva ett sådant avstånd. Enligt uppgift har man i

vissa kommuner beslutat att inte utnyttja aktuell mark i

närheten av kraftledningar i avvaktan på de tidigare nämnda

förestående forskningsresultaten på området.

Utskottet finner inte skäl för riksdagen att påkalla några

ändringar i avståndskraven med hänsyn till de nu diskuterade

riskerna. Energiverket har möjlighet att dels påverka

utformningen av de kraftledningsprojekt som kan vara aktuella,

dels ändra säkerhetsbestämmelserna, om verket finner saklig

grund för detta. Med det sagda avstyrks de två nu aktuella

yrkandena i motionerna 1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c).

I sistnämnda motion återstår att behandla yrkandet om att

dubbel friledning i spänningsområdet upp till 20 kV skall

förbjudas.

En kraftledning kan utföras antingen som en friledning eller

som en kabelledning. I förstnämnda fall består ledarna av

oisolerade metallinor, medan kabelledningen innehåller

metalledare som är isolerade med oljeimpregnerat papper eller

plast. Kabelledningen kan förläggas i marken eller i vatten. Den

s.k. hängkabeln är avsedd för montering i stolpar. I

spänningsområdet upp till 20 kV ersätter den i vissa fall

friledningar. Av tekniska skäl är det inte möjligt att kabla in

ledningar över 20 kV om ledningen skall vara en luftledning.

Hängkabeln är mer driftsäker än friledningen och kräver inte

lika breda ledningsgator. Att anlägga en ytterligare friledning

intill en befintlig friledning och sålunda skapa en dubbel

friledning är en åtgärd som man vidtar av kostnadsskäl vid krav

på förstärkning av ledningsnätet.

Enligt motionärerna bör en sådan förstärkning av ledningar

under 20 kV komma till stånd t.ex. genom att den befintliga

friledningen kompletteras med hängkabel. En sådan utbyggnad

skulle, sägs det i motionen, ge säkrare elleverans och mindre

exponering från magnetfält.

Anläggande av dubbel friledning utnyttjas enligt uppgift

främst i fråga om ledningar över 20 kV. Motionärernas förslag om

att dubbel friledning i spänningsområdet därunder skall

förbjudas kan utskottet inte ansluta sig till. Att utnyttja

dubbel friledning kan -- särskilt för ett mindre

eldistributionsföretag -- visa sig vara den ekonomiskt enda

rimliga metoden att genomföra en angelägen förstärkning av

ledningsnätet. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks alltså.

Motion 1989/90:N465 (c) tar upp de överkänslighetsreaktioner

som tros härröra från elektriska apparater och elinstallationer.

I Sverige har forskning kring "elallergier" bedrivits endast i

begränsad omfattning. I flera andra länder pågår däremot

omfattande verksamhet på området, säger motionären. Hon föreslår

att det skall spridas ökad information om hur elinstallationer

kan göras så att de nu aktuella verkningarna begränsas.

I den tidigare nämnda rapporten om kraftledningars elektriska

och magnetiska fält, som statens energiverk har publicerat i

september 1990, finns ett särskilt avsnitt om överkänslighet mot

elektricitet. Det konstateras att sådan överkänslighet har

noterats i samband med arbete vid bildskärmar men också vid

närhet till elledningar, elektriska maskiner och elektriska

apparater. I rapporten erinras om att det vid

arbetsmiljöinstitutet pågår ett forskningsprojekt kring s.k.

elöverkänslighet. Projektet beräknas kunna avslutas under år

1990. I ett annat projekt, som arbetsmiljöinstitutet bedriver i

samarbete med Umeå universitet (dermatologiska institutionen),

studeras bland kontorsanställda i Västerbottens län effekter av

de elektriska och magnetiska fälten kring bildskärmar. Vidare

redovisas i rapporten att institutioner vid Lunds universitet

och Chalmers tekniska högskola planerar att tillsammans

genomföra en undersökning av vilka elmiljöfaktorer som de nu

berörda personerna reagerar på.

Svenska forskningsprojekt på området pågår eller planeras

sålunda. Utskottet förutsätter att berörda myndigheter och

institutioner även följer utländsk forskning på området och att

de lämnar information om värdefulla resultat från denna

forskning. Någon framställning av riksdagen i saken finner

utskottet inte anledning att förorda. Motion 1989/90:N465 (c)

avstyrks således.

Lokala eltaxor

Lika eltaxor för alla kommuninvånare är rubriken på motion

1989/90:N442 (fp). Med utgångspunkt i förhållandena i Göteborgs

och Mölndals kommuner begärs en översyn av kommunallagen

(1977:179) och den s.k. ellagen (1902:71 s.1) med syfte att

skillnader i eltaxor inom en och samma kommun skall kunna

undanröjas. Motionärerna beklagar att de regler i

kommunallagstiftningen som skall garantera lika villkor för en

kommuns invånare inte uppfylls när elförsörjningen inom kommunen

ombesörjs av flera distributörer.

Som framgår av det föregående (s.4) redovisade statens

energiverk år 1989 en kartläggning av de lokala elpriserna. Av

rapporten framgår att 216 av landets 284 kommuner hade fler än

en eldistributör. I 157 av dessa kommuner var skillnaden i

årskostnad högst 1000 kr. för en typkund i ett eluppvärmt

småhus. I 6 kommuner översteg skillnaden 2000 kr.

Den kommunalrättsliga likställighetsprincip som motionärerna

åsyftar kommer inte till direkt uttryck i kommunallagen men har

fastlagts i rättspraxis. Denna har i synnerhet utvecklats vid

prövning av kommunalbesvär i vilka hävdats att ett beslut "vilar

på orättvis grund" (7kap. 1§ kommunallagen). Principen

innebär att kommunmedlemmarna i möjligaste mån skall behandlas

lika så att inte en viss grupp obehörigen gynnas eller

missgynnas i förhållande till andra kommunmedlemmar. Den har

fått särskild praktisk betydelse vid fastställandet av

avgiftstaxor inom kommunerna. Avgifterna skall beräknas med

utgångspunkt i självkostnaden för den aktuella verksamheten. Det

är sålunda inte möjligt för ett kommunägt elverk att "beskatta"

sina elkunder i syfte att utjämna eltaxorna inom kommunen när

även andra eldistributörer handhar elförsörjningen.

Riksdagen behandlade hösten 1989 ett motionsyrkande (fp) av

samma innebörd som det här aktuella. På enhälligt förslag av

utskottet (1989/90:NU4 s.9) avslogs yrkandet. Utskottet fann

det från företagsekonomisk synpunkt inte onaturligt att två

eller flera företag som har eldistribution i skilda delar av en

kommun tillämpar olika taxor. Samtidigt gav utskottet exempel på

kommuner som hade beslutat att med skattemedel genomföra en

utjämning av elpriserna när skilda eltaxor förelåg.

En av dessa kommuner är Jönköpings kommun. Som tidigare

(s.5) har redovisats har dock kammarrätten i december 1989

upphävt kommunens beslut om bidrag till en av de aktuella

eldistributörerna. Enligt kammarrätten skulle de berörda

elabonnenterna gynnas obehörigen av en sådan subvention.

Kammarrättens beslut har överklagats till regeringsrätten.

Enligt utskottets mening bör riksdagen i avvaktan på

regeringsrättens ställningstagande i frågan inte ta något

initiativ i saken. Den här berörda delen av motion 1989/90:N442

(fp) avstyrks.

I denna motion krävs också en ändring i ellagen i syfte att

underlätta bildandet av koncessionsområden vilka följer

kommunens gränser. Även detta förslag har sin grund i

motionärernas önskan att samma eltaxa skall gälla för alla

invånare i en kommun. Om det i en kommun finns flera

eldistributörer bör, anser motionärerna, kommunen ha möjlighet

att påkalla en förändring av gränserna för områdeskoncessionerna

så att kommunen kommer att utgöra ett koncessionsområde.

Därefter kan kommunen avgöra om eldistributionen skall utföras i

dess egen regi eller genom en entreprenör.

Bestämmelser om koncession för eldistribution finns i ellagen.

Koncession för ett ledningsnät inom ett visst område -- s.k.

områdeskoncession -- får (2§) meddelas endast om området utgör

en lämplig enhet med hänsyn till eldistributionens

ändamålsenliga anordnande. Det framgår vidare att man vid

koncessionsprövningen särskilt skall beakta möjligheten att

tillgodose lokala intressen. Områdeskoncessioner meddelas av

statens energiverk. Vid koncessionsprövningen inhämtar

energiverket enligt uppgift genomgående synpunkter från berörda

kommuner.

Enligt gällande riktlinjer för strukturomvandlingen på

eldistributionsområdet (prop. 1975/76:100 bil. 15, NU

1975/76:45) skall distributionsföretag, när så bedöms lämpligt,

föras samman eller gå upp i företag som medger en rationell

verksamhet. Rationaliseringen skall fortgå på i huvudsak

frivillig väg. Det har angetts som önskvärt att man så långt som

möjligt söker uppnå enhetliga distributionsområden genom en

samordning av tätorts- och glesbygdsdistribution. Statens

energiverk har i uppgift att följa utvecklingen och pröva

behovet av åtgärder.

Enligt utskottets mening bör inte heller det nu aktuella

yrkandet i motion 1989/90:N442 (fp) ge anledning till någon

åtgärd av riksdagen. Koncessionsområdet bör även

fortsättningsvis bestämmas utifrån vad som är ändamålsenligt med

hänsyn till eldistributionen och inte utifrån vad kommunens

gränser stipulerar för område. Vidare gäller som har nämnts att

kommunen alltid ges möjlighet att lämna synpunkter vid

koncessionsprövningen. Motionen avstyrks alltså i berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar

att riksdagen avslår motion 1989/90:N424 yrkande 1 och motion

1989/90:N425 yrkande 1,

res. 1 (mp)

2. beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:N424 yrkande 2 och motion

1989/90:N425 yrkande 3,

res. 2 (mp)

3. beträffande dubbel friledning

att riksdagen avslår motion 1989/90:N425 yrkande 2,

4. beträffande störningsfria elinstallationer

att riksdagen avslår motion 1989/90:N465,

5. beträffande lokala eltaxor

att riksdagen avslår motion 1989/90:N442 yrkande 1,

6. beträffande koncessionsområden

att riksdagen avslår motion 1989/90:N442 yrkande 2.

Stockholm den 20 september 1990

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Per Westerberg (m),

Åke Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m),

Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s) (mom.1), Reynoldh

Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L

Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg

(s), Karl Hagström (s) (mom.2--6), Isa Halvarsson (fp), Kjell

Ericsson (c) och Håkan Hansson (c).

Reservationer

1. Forskning om hälsorisker vid kraftledningar (mom.1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som

börjar med "Det är" och slutar med "aktuella delar" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det ytterst otillfredsställande

med den osäkerhet som råder beträffande kraftledningars

verkningar på omgivningen. Många som bor eller uppehåller sig i

närheten av sådana ledningar är oroliga. Som tidigare har nämnts

finns det indikationer på att de magnetiska fälten kan ha

betydelse för uppkomsten av cancer. En utökad forskning,

särskilt beträffande effekterna av exponering från de magnetiska

fälten, är därför angelägen. Regeringen bör med det snaraste

beakta behovet av ytterligare forskningsinsatser på området.

Riksdagen bör i ett uttalande uppmana regeringen härtill och

sålunda bifalla motionerna 1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c)

i ifrågavarande delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N424 yrkande 1

och motion 1989/90:N425 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

2. Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (mom.2)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "och 1989/90:N425

(c)" bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till den oro som många människor känner i denna

fråga anser utskottet att regeringen omedelbart bör ta initiativ

till föreskrifter om en utökad säkerhetszon utmed

kraftledningarna inom vilken ny bebyggelse inte får äga rum. Med

samma syfte bör de bestämmelser som gäller för uppställning av

transformatorer ses över.

Riksdagen bör rikta ett uttalande av angiven innebörd till

regeringen. Därmed skulle de här berörda yrkandena i motionerna

1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c) bli tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N424 yrkande 2

och motion 1989/90:N425 yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (mom.2)

Rolf L Nilson (v), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c)

anför:

Vi menar att det tills vidare är befogat med en utökad

säkerhetszon utmed kraftledningarna inom vilken ny bebyggelse

inte får äga rum. Även de bestämmelser som gäller för

uppställning av transformatorer bör ses över. Hösten 1989

ställde sig centerns, vänsterpartiet kommunisternas och

miljöpartiet de grönas företrädare i utskottet bakom en

reservation (1989/90:NU 4 res. 2, s.16) med dessa krav.

Riksdagen avslog dock denna reservation. Då det nu inte har

framkommit något som torde föranleda ett ändrat

ställningstagande av riksdagen har vi avstått från att yrka

bifall till de här aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N424

(s) och 1989/90:N425 (c).

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Motionerna1

Yrkanden1

Motivering2

Uppgifter i anslutning till motionerna3

Biologiska effekter av kraftledningar3

Kartläggning av lokala elpriser4

Kommunal utjämning av elkostnader4

Utskottet5

Effekter av kraftledningar, m.m.5

Lokala eltaxor7

Hemställan9

Reservationer

1. Forskning om hälsorisker vid kraftledningar (mp)10

2. Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (mp)10

Särskilt yttrande

Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (c, v)11