Bet. 1990/91:NU21

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU21

Bidrag mot royalty

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

NU21

Ärendet

Riksdagen beslutade år 1989 att anslå medel för statens medverkan i

finansieringen av ett flygplansprojekt vid Saab-Scania AB. Som kompensation för

denna medverkan har staten fått rätt till royalty på intäkterna från

försäljningen av flygplanet. I detta betänkande behandlas två motionsyrkanden

(m) -- varav ett väcktes i anslutning till nämnda riksdagsärende -- om

möjligheten för privata intressenter att medverka i finansiering på motsvarande

sätt.

Sammanfattning

Inhämtade uppgifter och remissynpunkter tyder på att det är möjligt för en

privat intressent att lämna bidrag till ett projekt hos ett annat företag mot

en rätt till royalty på intäkterna av projektet och därvid erhålla

skattemässigt avdrag för värdeminskningen på den anskaffade rättigheten.

Utskottet anser med hänsyn härtill att något initiativ av riksdagen i saken

inte är påkallat och avstyrker de två aktuella motionsyrkandena (m). Dessa

följs upp i en reservation (m, fp, c, mp). Där begärs att en utredning skall

tillsättas med uppgift att lämna förslag till kompletteringar i lagstiftningen

som undanröjer osäkerheten om rättsläget.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1989/90:N24 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (3) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utredning av möjligheterna för företag att erhålla villkorslån från privata

intressenter i enlighet med vad som i motionen anförts.

1990/91:N255 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (10) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

riskkapitalförsörjning.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Statens stöd till Saab-Scanias flygplansprojekt SAAB 2000

Saab-Scania AB har satt i gång utveckling av ett nytt civilt flygplan, SAAB

2000. Detta flygplan avses bli större och snabbare än flygplanet SAAB 340, som

med statligt stöd utvecklades i början av 1980-talet. Den totala kostnaden för

det nya flygplansprojektet har beräknats till ca 3800 milj.kr. i 1989 års

prisläge. De första leveranserna planeras kunna äga rum år 1993.

På regeringens förslag beslutade riksdagen år 1989 att staten skulle medverka

i finansieringen av det nya projektet (prop. 1989/90:51, 1989/90:NU18).

Riksdagen har anvisat 1200 milj.kr. för detta ändamål. Enligt det avtal som

har upprättats mellan staten och Saab-Scania skall staten under åren 1989--1994

utbetala sammanlagt lägst 1050 milj.kr. och högst 1200 milj.kr. till

företaget. Staten erhåller samtidigt rätt till royalty på intäkterna från

försäljningen av flygplanet och reservdelar till detta. För de 30 först

levererade flygplanen utgår dock ingen royalty. Royaltyn uppgår till en i

avtalet angiven procent av fakturavärdet av levererade flygplan. För försålda

reservdelar skall en royalty med 5% av fakturavärdet utgå. Rätten till

royalty upphör vid utgången av år 2014.

Storleken på statens royalty har beräknats så att staten och Saab-Scania

erhåller en likvärdig avkastning på insatt kapital under perioden 1989--2009.

Med hänvisning till den långa avtalstiden har intagits bestämmelser i avtalet

om jämkning av royaltyutbetalningarna. Enligt dessa bestämmelser har båda

parter rätt att påkalla förhandling om en sådan jämkning om resp. parts

sammanlagda avkastning under en längre tid avsevärt understigit den andra

partens avkastning.

I avtalet finns också en bestämmelse om jämkning av avtalet om Saab-Scanias

möjligheter att fullfölja projektet väsentligen skulle försvåras. I sådant fall

har parterna förklarat sig vara beredda att förhandla om sådana jämkningar

eller åtgärder, som med hänsyn till det inträffade i möjligaste mån tillgodoser

såväl Saab-Scanias behov av jämkning av åtagandena i avtalet som statens

bevekelsegrunder för att medverka i finansieringen av projektet.

Saab-Scania har i avtalet utfäst sig att förlägga huvuddelen av utvecklingen,

konstruktionen samt tillverkningen och monteringen av flygplanet i Sverige.

Även vissa andra åtaganden från företagets sida om industriell verksamhet i

landet följer med avtalet.

Tidigare lämnade stöd till den civila flygindustrin

Staten har tidigare på olika sätt medverkat i finansieringen av civila

flygplansprojekt i Sverige. Sålunda beslutade riksdagen år 1980 att staten

skulle anslå 350 milj.kr. som stöd till Saab-Scania för utveckling av ett nytt

trafikflygplan i samarbete med det amerikanska företaget Fairchild Industries

Inc. (prop. 1979/80:115, NU 1979/80:63). I utbyte skulle staten erhålla

royalty. Utbetalningarna av royalty skulle ursprungligen inträda när 100

flygplan hade sålts. Sedan samarbetsavtalet mellan Saab-Scania och Fairchild

Industries hade upphört år 1985 beslutade riksdagen år 1988 om ändrade villkor

för statens rätt till royalty (prop. 1987/88:100 bil. 14, NU 1987/88:18). Denna

rätt inträder nu först sedan 300 flygplan har sålts.

Riksdagen har också beslutat om liknande stöd till Volvo Flygmotor AB. Åren

1979 och 1980 anslogs 138 milj.kr. resp. 160 milj.kr. som stöd till detta

företag för utveckling och tillverkning av civila flygplansmotorer i samarbete

med amerikanska företag (prop. 1979/80:13, NU 1979/80:6; prop. 1979/80:115, NU

1979/80:63).

Stöd från Industrifonden och de regionala utvecklingsfonderna

Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) är en statlig

stiftelse med uppgift att genom riskdelning bidra till långsiktigt ökande

lönsamhet och tillväxt i den svenska industrin. Fonden skall hos främst små och

medelstora företag stödja potentiellt lönsamma men riskbetonade projekt,

särskilt sådana som innebär satsningar på avancerad teknik.

Stöd från Industrifonden kan lämnas bl.a. i form av bidrag mot royalty.

Bidraget utbetalas normalt i ett antal delposter i takt med projektets

utveckling. Som kompensation får Industrifonden royalty på intäkterna från

projektet.

De regionala utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet med stöd av

förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond.

Fonderna kan finansiera utvecklingsprojekt bl.a. genom s.k. utvecklingskapital,

som kan lämnas antingen som medelstillskott eller som villkorligt lån.

Återbetalning av medelstillskott kan lämnas genom en engångsavgift eller i form

av royalty eller annan löpande avgift.

Beskattningen av statliga stöd

Ofta föranleder statligt stöd till näringsidkare inte någon beskattning. Det

gäller t.ex. i fråga om återbetalningspliktiga lån, vid garantiåtaganden eller

vid insats av ägarkapital. Ett mottaget lånebelopp utgör sålunda inte

skattepliktig inkomst, och återbetalning av en kapitalskuld är inte en

avdragsgill kostnad.

Stöd som har karaktär av bidrag är normalt skattepliktiga. Under lång tid

saknades uttryckliga bestämmelser om denna beskattning. År 1973 infördes i

kommunalskattelagen (1928:370) regler om beskattning av statsbidrag (prop.

1973:190, SkU 1973:71). Dessa regler utgjorde i huvudsak ett lagfästande av de

principer för beskattningen av statsbidrag till näringsidkare som tidigare hade

utvecklats i praxis. År 1983 beslutade riksdagen om vissa ändrade regler för

beskattningen av statliga bidrag till företag (prop. 1982/83:94, SkU

1982/83:44). I huvudsak behölls dock reglerna oförändrade. Beteckningen

statsbidrag ersattes emellertid med beteckningen näringsbidrag. För att

gränsdragningen mellan bidrag och lån skulle klarläggas infördes vidare en

uttrycklig definition av begreppet näringsbidrag.

I den proposition som låg till grund för 1983 års lagändringar tog

föredragande statsrådet, finansminister Kjell-Olof Feldt, upp frågan om

redovisningen och beskattningen av statliga bidrag som är kombinerade med en

rätt för staten att erhålla royalty på intäkterna av ett visst projekt. I

propositionen (prop. 1982/83:94 s. 44) exemplifierades denna stödform med de

stöd -- beskrivna i det föregående (s. 3) -- som staten hade lämnat till

Saab-Scania och Volvo Flygmotor åren 1979 och 1980. Det konstaterades i

propositionen att stöden hade behandlats olika i bolagens årsredovisningar

trots att avtalsvillkoren var i stort sett desamma. Volvo Flygmotor hade

redovisat det mottagna stödet som en skuld, medan Saab-Scania hade intäktsfört

beloppen i takt med att kostnader hade lagts ned på projektet. Enligt

finansministern borde den aktuella avtalstypen ses som en kommersiell

transaktion varigenom staten förvärvar en rätt till inkomster avseende framtida

försäljningar -- avkastningsrätt. Det statliga stödet utgör en skattepliktig

inkomst för företaget, och de belopp i form av royalty som senare kan komma att

betalas till staten är avdragsgilla för företaget.

Det angavs i propositionen att staten torde vara berättigad till avdrag för

värdeminskning på de förvärvade rättigheterna enligt bestämmelserna i

kommunalskattelagen (numera punkt 16 av anvisningarna till 23 §). Detta

påpekande saknar betydelse för staten, som inte är skattskyldig för erhållna

intäkter. Någon särskild lagstiftning för den nu aktuella stödformen behövdes

inte, ansåg statsrådet.

Anvisningar från bokföringsnämnden

Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god

redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämnden

utarbetar allmänna råd inom sitt ansvarsområde.

I skilda sammanhang har bokföringsnämnden haft anledning att ta ställning

till hur olika finansiella tillskott från det allmännas sida skall redovisas.

Nämnden har i ett uttalande i december 1988 (BFN U 88:13) behandlat frågan

huruvida lämnade statliga bidrag -- t.ex. från Industrifonden och de regionala

utvecklingsfonderna -- med rätt till royalty bör intäktsföras eller skuldföras

hos mottagaren.

Nämnden konstaterar i sitt uttalande att två principiellt olika synsätt är

tänkbara. Enligt det ena kan någon realiserad intäkt inte anses föreligga redan

då medlen mottas eftersom tillskottet är tänkt att återbetalas. Enligt det

andra synsättet jämförs dessa tillskott med upplåtelse av patent m.m. mot

periodiska betalningar som är knutna till framtida försäljning eller

produktion. I detta fall, framhåller nämnden, föreligger enligt god

redovisningssed ingen skyldighet att skuldföra gjorda åtaganden.

Bokföringsnämnden anser att övervägande skäl talar för det sistnämnda synsättet

och rekommenderar sålunda att bidraget intäktsförs. Bidraget kan intäktsföras i

sin helhet när det mottas eller -- beroende på villkoren -- periodiseras så att

intäkten ställs mot de kostnader som tillskottet avser att täcka.

Återbetalningen av royalty skall i konsekvens härmed bokföras som en kostnad

för företaget. Enligt nämndens rekommendation bör företaget vidare i

balansräkningen ange omfattningen av företagets förpliktelser enligt

royaltyavtalet.

Remissyttranden

På begäran har bokföringsnämnden och riksskatteverket avgivit yttranden över

det aktuella yrkandet i motion 1989/90:N24 (m).

Bokföringsnämnden hänvisar inledningsvis till sitt uttalande (BFN U

88:13) om redovisningen av statliga bidrag mot royalty, vilket har refererats i

det föregående. Uttalandet kan enligt nämnden ses som ett uttryck för principen

att reserveringar för framtida utgifter bör göras först när det med rimlig grad

av säkerhet kan bedömas hur stora utgifterna kommer att bli. Det mottagande

företaget skall alltså bokföra bidraget som en intäkt. Det företag som erlägger

bidraget bör enligt nämnden i konsekvens härmed kostnadsföra bidraget och lämna

upplysningar om detta i en not i balansräkningen.

Det ankommer inte på bokföringsnämnden att uttala sig om de bolagsrättsliga

eller skatterättsliga aspekterna på den i motionen väckta frågan huruvida det

är möjligt för privata företag att på motsvarande sätt medverka i

finansieringen av ett projekt hos ett annat företag. Enligt nämnden synes dock

varken den bolagsrättsliga eller den skatterättsliga lagstiftningen utgöra

något hinder mot ett avtal av sådant slag.

Riksskatteverket har i ett första yttrande redovisat den skattemässiga

behandlingen av villkorslån och andra lån. Senare har verket inkommit med ett

kompletterande yttrande. I detta har åberopats de här tidigare refererade

uttalandena i proposition 1982/83:94 om avkastningsrätter. Enligt verket tyder

inget på att bedömningen i propositionen skulle vara begränsad till att avse

staten som finansiär. Därför torde, sägs det i yttrandet, även privata

intressenter som förvärvar en avkastningsrätt vara berättigade till avdrag för

värdeminskning på anskaffningskostnaden för en sådan rättighet.

Riksskatteverket betonar dock att rättsläget för behandlingen av

avkastningsrätter är oklart.

Utskottet

År 1989 beslutade riksdagen att anslå 1200 milj.kr. för statens medverkan i

finansieringen av ett nytt flygplansprojekt vid Saab-Scania AB, SAAB 2000.

Samtidigt har staten fått en tidsbegränsad (t.o.m. år 2014) rätt till royalty

på intäkterna från försäljningen av flygplanet. I motion 1989/90:N24 (m), som

väcktes med anledning av regeringens förslag i frågan (prop. 1989/90:51),

begärs att en utredning skall tillsättas med uppgift att utreda möjligheten för

företag att erhålla en motsvarande finansiering från en privat intressent. Med

gällande lagstiftning är detta inte möjligt, hävdar motionärerna. Ett yrkande

av liknande innebörd har framställts i motion 1990/91:N255 (m), som har väckts

under allmänna motionstiden i år. Från olika politiska partier har under

allmänna motionstiden också väckts andra motioner om företagens

riskkapitalförsörjning, av vilka vissa har hänvisats till näringsutskottet.

Dessa motioner avser utskottet att behandla i ett betänkande (1990/91:NU35) om

näringspolitik, vilket avlämnas senare under våren 1991.

Stöd från Industrifonden och de regionala utvecklingsfonderna kan lämnas

bl.a. i form av bidrag mot rätt till royalty på intäkterna från det aktuella

projektet. En väsentlig fråga härvidlag är om bidraget skall intäktsföras eller

skuldföras hos mottagaren. Enligt anvisningar från bokföringsnämnden skall, som

tidigare har redovisats (s. 5), bidraget intäktsföras. Nämnden jämför ett

sådant bidrag med upplåtelse av patent mot periodiska betalningar som är knutna

till framtida försäljning eller produktion. I sådant fall föreligger enligt god

redovisningssed ingen skyldighet att skuldföra gjorda åtaganden. För företaget

kan det i vissa fall vara av avgörande betydelse att det inte behöver skuldföra

bidraget.

Den aktuella stödformen, bidrag mot royalty, berörs inte i lagstiftningen.

Som har redogjorts för i det föregående (s. 4) tog emellertid finansminister

Kjell-Olof Feldt upp frågan om redovisningen och beskattningen av sådant bidrag

från staten i en proposition som avlämnades år 1983 (prop. 1982/83:94 s. 44).

Han menade att denna avtalstyp borde ses som en kommersiell transaktion

varigenom staten förvärvar en rätt till inkomster avseende framtida

försäljningar -- avkastningsrätt. Det statliga stödet utgör med detta synsätt

en skattepliktig inkomst för företaget, och de belopp i form av royalty som

senare kan komma att betalas till staten är avdragsgilla kostnader för

företaget.

I anslutning därtill uttalade finansministern att staten torde vara

berättigad till avdrag för värdeminskning på de förvärvade rättigheterna enligt

bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370). Enligt numera punkt 16 av

anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen har skattskyldig rätt till avdrag

för värdeminskning på anskaffad patenträtt eller liknande tidsbegränsad

rättighet. Finansministerns påpekande saknar betydelse för staten, som inte är

skattskyldig för erhållna intäkter. Det uttalas inte i propositionen att

finansministerns bedömning är begränsad till fall när staten lämnar bidraget.

Tvärtom sägs att bedömningen är ett uttryck för vad som är gällande rätt när

"stöd av staten eller någon annan" ställs till ett företags förfogande.

Bokföringsnämnden och riksskatteverket har på begäran avgett yttranden i

frågan. Bokföringsnämnden erinrar om sina anvisningar beträffande den aktuella

stödformen, vilka alltså innebär att bidraget skall intäktsföras hos

mottagaren. I konsekvens härmed, anför nämnden, borde det företag som erlägger

bidraget kostnadsföra detta. Enligt bokföringsnämnden synes varken den

bolagsrättsliga eller den skatterättsliga lagstiftningen utgöra något hinder

mot att en privat intressent medverkar i finansieringen av ett projekt hos ett

annat företag.

Riksskatteverket hänvisar till finansminister Kjell-Olof Feldts bedömning om

den skattemässiga behandlingen av avkastningsrätter och anför att en privat

intressent torde vara berättigad till skattemässigt avdrag för värdeminskningen

på en sådan anskaffad rättighet. Verket betonar dock att rättsläget på området

är oklart.

Den föregående redovisningen tyder sålunda på att det är möjligt för en

privat intressent att lämna bidrag till ett projekt hos ett annat företag mot

en rätt till royalty på intäkterna av projektet och därvid erhålla

skattemässigt avdrag för värdeminskningen på den anskaffade rättigheten. En

förutsättning för detta synes vara att givaren tar en affärsmässig risk med sin

medverkan i finansieringen av projektet. Vidare måste rätten till royalty vara

tidsbegränsad.

För att berörda parter i förväg skall få full klarhet i frågan torde det krävas

att de i ett konkret ärende begär förhandsbesked hos riksskatteverkets nämnd

för rättsärenden, rättsnämnden.

Med hänsyn till det sagda anser utskottet att något initiativ av riksdagen i

saken inte är påkallat. De aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N24 (m) och

1990/91:N255 (m) avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande bidrag mot royalty

att riksdagen avslår motion 1989/90:N24 yrkande 3 och motion 1990/91:N255

yrkande 10.

res. (m, fp, c, mp)

Stockholm den 19 februari 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson

(c), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),

Reynoldh Furustrand (s),

Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v),

Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s),

Karin Falkmer (m), Björn Kaaling (s), Bertil Danielsson (m) och

Håkan Hansson (c).

Reservation

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg

(fp), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m), Bertil Danielsson (m) och Håkan

Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Med

hänsyn" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

För berörda parter som står i begrepp att träffa avtal om bidrag mot royalty

för ett aktuellt projekt måste det vara otillfredsställande att frågan om

bidragets skattemässiga behandling inte kan avgöras förrän riksskatteverkets

nämnd för rättsärenden, rättsnämnden, har prövat ärendet. En sådan prövning kan

dra ut på tiden, särskilt med hänsyn till att -- såsom riksskatteverket har

påpekat -- rättsläget på området är oklart. Utskottet tillstyrker därför kraven

i motionerna 1989/90:N24 (m) och 1990/91:N255 (m) på att en utredning skall

tillsättas med uppgift att lämna förslag till kompletteringar i lagstiftningen

som undanröjer osäkerheten om rättsläget. Regeringen bör dra försorg om att en

sådan utredning tillkallas.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande bidrag mot royalty

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N24 yrkande 3 och motion

1990/91:N255 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.