Bet. 1990/91:NU23

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU23

Mineralförsörjning och minerallagstiftning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

1990/91

NU23

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna

D 1--D 5, som gäller anslag till Sveriges geologiska undersökning (SGU),

bergsstaten och nämnden för statens gruvegendom (NSG),

dels -- helt eller delvis -- elva motioner från allmänna motionstiden om

bl.a.

resurser för SGU och NSG,

Mittnordenprojektet,

maringeologisk kartering,

geovetenskaplig informationsbank,

prospekteringsverksamheten,

mineraljakt,

ändringar i minerallagstiftningen.

Utskottet föreslår på eget initiativ ett par redaktionella ändringar i den

nya minerallagen (1991:45), vilken träder i kraft den 1 juli 1992.

Upplysningar i anslutning till frågan om maringeologisk kartering har inför

utskottet lämnats av företrädare för industridepartementet och SGU, främst

statssekreterare Lars Ljung resp. generaldirektör JanOlof Carlsson.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till myndigheterna på

mineralområdet. I två motioner (m, fp; m) begärs att resurser skall föras över

från NSG till SGU för finansiering av Mittnordenprojektet. De avstyrks av

utskottet men får stöd i en reservation (m, fp, mp). I denna stöds samtidigt

kraven i den ena motionen (m, fp) på en motsvarande omfördelning för

ytterligare resurser till SGUs utökade maringeologiska kartering; krav som

också de avstyrks av utskottet. I det senare avseendet föreligger en separat

reservation (c).

Mineraljakt är en organiserad pristävling som syftar till att allmänheten

skall stimuleras att söka efter nya fyndigheter av malm m.m. I fem motioner (s,

fp, c, v) tas frågan om den framtida finansieringen upp. Utskottet utgår från

att regeringen prövar möjligheten att bidra till finansieringen av Norrlands

mineraljakt och Bergslagens mineraljakt med regionalpolitiska medel.

Övergripande frågor rörande prospekteringsverksamheten har tagits upp i flera

motioner. I en av dessa (m, fp), som berör statens uppgifter på området,

förespråkas ett -- inledningsvis statligt -- bolag med uppgift att medverka

till ökad affärsmässighet inom prospekteringen. Motionen avstyrks i denna del

men följs upp i två reservationer (m, fp; mp).

Två motioner innehåller yrkanden om minerallagstiftningen. Dessa avstyrks av

utskottet. I en reservation begärs att den nya minerallagen inte, som riksdagen

har beslutat, skall träda i kraft den 1 juli 1992 utan i stället upphävas.

Önskvärda ändringar skulle i stället göras i de nu gällande lagarna på området.

Andra reservationer syftar till förbud mot mineralprojekt i vissa naturområden

(fp, v, mp; m), avskaffande av systemet med kronoandel i mineralfyndigheter (m,

fp; mp) och återinförande av jordägaravgäld (m, fp).

Propositionen

I proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) framlägger

regeringen -- efter föredragning av industriminister Rune Molin -- förslag om

anslag under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1991/92 m.m. Under här angivna

rubriker föreslås:

D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet

m.m. (s. 65--72)

att riksdagen

1. godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom

Sveriges geologiska undersöknings och bergsstatens ansvarsområden skall vara i

enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Förslag,

2. till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet

m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 103379000 kr.

D 2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning

(s. 72 f.)

att riksdagen

1. till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret 1991/92

anvisar ett reservationsanslag på 10000000 kr.,

2. godkänner de riktlinjer för resurstilldelning för budgetåren 1992/93 och

1993/94 som angetts.

D 3. Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning (s. 73

f.)

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig

forskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4000000

kr.

D 4. Statens gruvegendom: Prospektering m.m. (s. 74--76)

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten

ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom

verksamhet som innebär åtaganden [om] högst 35000000 kr. för budgetåret

1992/93,

2. till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92

anvisar ett reservationsanslag på 56300000 kr.

D 5. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. (s.76f.)

att riksdagen till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

7481000kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1990/91:N205 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari -- med motivering i motion

1990/91:Jo705 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lagändringar så att mineralprospektering inte kan

förekomma i områden som åtnjuter ett långsiktigt naturskydd.

1990/91:N209 av Roland Brännström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av

prospekteringsavgift.

1990/91:N229 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undersökning av gamla

borrkärnor med ny teknik.

1990/91:N239 av Karin Falkmer (m) och Lars De Geer (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad

avgiftsfinansiering för SGU,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

samlad informationsbank för all geoinformation som framställts för

anslagsmedel,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den

statliga prospekteringsverksamheten och NSG,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avskaffande av kronoandelssystemet,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

stärkning av markägarens rätt,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk

medverkan i Mittnordenprojektet,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade

anslag till maringeologin,

8. till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet

m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 111379000 kr. i

enlighet med vad i motionen anförts,

9. till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92

anvisar ett reservationsanslag på 48842000 kr. i enlighet med vad i

motionen anförts,

10. till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 6939000 kr. i enlighet med vad i

motionen anförts,

11. upphäver den nya minerallagen innan den hinner träda i kraft,

12. hos regeringen begär justering av 1974 års gruvlag och 1974 års

minerallag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:N270 av Eva Björne m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen anslår

7000000 kr. till Mittnordenprojektet för budgetåret 1991/92 att finansieras

genom motsvarande reduktion av föreslaget anslag till prospektering, i enlighet

med vad som i motionen anförts.

1990/91:N271 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt organisation och

finansiering av svensk mineraljakt.

1990/91:N272 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna att nämnden för statens gruvegendom (NSG) omedelbart

bör utlokaliseras till Malå.

1990/91:N304 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna

till fortsatt mineraljakt.

1990/91:N305 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

insatserna i prospekteringskedjan måste förskjutas i riktning mot ökad

baskartering, malmgeologisk forskning och utveckling samt basprospektering,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utlokalisering av NSG och SGU till Malå,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

mineraljakt,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd

till mineraljakt.

1990/91:N341 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att till mineralprospektering anslå ytterligare 15 milj.kr.

utöver vad regeringen föreslagit,

2. beslutar att ett särskilt program för "mineraljakt" bör genomföras åren

1991--1995,

3. beslutar att till "mineraljakt" för nästkommande budgetår anslå 0,9

milj.kr.,

4. hos regeringen begär förslag om åtgärder så att prospekteringsvolymen kan

öka i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

särskild uppmärksamhet skall ägnas åt prospekteringsinsatser i stödområdet.

1990/91:N342 av Martin Olsson (c) och Karin Israelsson (c) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar om oförändrat statligt stöd till Norrlands och Bergslagens

mineraljakt för budgetåret 1991/92,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

mineraljakterna skyndsamt bör presentera förslag om framtida organisation och

finansiering.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Mineralråvarukommittén

Hösten 1989 framlade mineralråvarukommittén sitt betänkande (SOU 1989:92 med

rapportdel SOU 1989:93) Prospekteringspolitik. I detta lämnas ett antal förslag

inom tre områden, nämligen dels utbildning, forskning och utveckling, dels

kartering, dels prospektering. En sammanfattning av kommitténs överväganden och

förslag finns återgiven i betänkandet 1989/90:NU31 (s. 5 f.). Vidare har en del

av dess rekommendationer redovisats i betänkandet 1990/91:NU7 (s. 6f.).

Kommittébetänkandet har remissbehandlats. Regeringen har tillkännagivit sin

avsikt att senare lägga fram förslag om den framtida omfattningen och

inriktningen av den statliga prospekteringsverksamheten.

Maringeologisk kartering

Den systematiska geologiska undersökningsverksamhet som bedrivs vid Sveriges

geologiska undersökning (SGU) avser både landbaserad och maringeologisk

kartering. Den senare är inriktad på en kartläggning av den svenska

kontinentalsockeln. Denna omfattar ca 30 % av Sveriges totala areal. Omkring 9

% av kontinentalsockeln har hittills undersökts. Hösten 1988 presenterade SGU

förslag till utökad maringeologisk kartering som skulle möjliggöra en

produktion av ett kartblad per år, att jämföra med dittillsvarande ett blad per

tre år. Härvid förutsatte SGU att karteringen skulle kunna vara slutförd inom

en period av 45 år. Förslaget innefattade också en bedömning av resursbehovet i

form av nytt fartyg, mät- och processeringssystem samt medel för själva

driften. Våren 1989 beviljade riksdagen medel om 30 milj.kr. för inköp av

fartyget (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU21).

SGU anskaffade hösten 1989 ett begagnat fartyg till ett belopp -- inklusive

ombyggnadskostnader men exklusive vissa kostnader för utrustning -- av ca 21

milj.kr.; det tidigare undersökningsfartyget avyttrades. Förutom att kunna

effektivt bedriva den reguljära maringeologiska karteringen räknar SGU nu med

att kunna konkurrera om förhållandevis stora marina uppdrag på den öppna

marknaden. Satsningen ger även möjligheter till modellförsök inför SGUs

eventuella anskaffning av ett generellt geografiskt informationssystem.

Våren 1990 behandlade riksdagen frågan om hur det nyanskaffade fartyget

skulle utnyttjas; riksdagen sade sig utgå från att regeringen skulle återkomma

med förslag om hur en utökad maringeologisk kartering skulle kunna genomföras

fr.o.m. budgetåret 1990/91. I ett sådant förslag borde också hänsyn tas till

kostnaderna för det av SGU planerade miljökemiska analysprogrammet. Vidare

borde utrymme beredas för undersökningsfartygets driftskostnader under

budgetåret 1989/90 (1989/90:NU31 s. 25, rskr. 190). Med anledning av riksdagens

uttalande föreslog regeringen hösten 1990 att SGU skulle tilldelas ett

reservationsanslag på 2,8 milj.kr. för att en snabbare maringeologisk kartering

och ett miljökemiskt program skulle kunna påbörjas redan under budgetåret

1990/91. Medlen avsågs vidare täcka fartygets ökade driftskostnader under

budgetåret 1989/90. På näringsutskottets hemställan beslutade riksdagen i

enlighet med regeringens förslag (prop. 1990/91:25, 1990/91:NU17 s. 8).

Mittnordenprojektet

Syftet med Mittnordenprojektet är att åstadkomma ett modernt geovetenskapligt

basmaterial som grund för prospektering efter malmer och industrimineral samt

för fysisk planering, jord- och skogsbruk och geomedicinsk tillämpning.

Geologiska, geofysiska och geokemiska metoder kommer härvid till användning.

Mittnordenprojektet bedrivs i samarbete mellan Finland, Norge och Sverige och

utgör en fortsättning på Nordkalottenprojektet, som genomfördes åren

1980--1987. Geografiskt omfattar projektet området mellan den 66:e och den 63:e

breddgraden, dvs. ungefär mellan Ammarnäs--Boden--Haparanda i norr och

Östersund--Örnsköldsvik i söder. I området ingår också Bottniska viken och

norra delen av Bottenhavet. Projektet beräknas bli genomfört under en

sexårsperiod. Kostnaderna för Sveriges del har beräknats till ca 71 milj.kr.,

vilket gör drygt 12 milj.kr. per år. Totalt skulle kostnaderna för de

deltagande länderna uppgå till 180 milj.kr.

Frågan om resurser för projektet behandlades av riksdagen senast våren 1990.

Näringsutskottet uttalade därvid (1989/90:NU31 s. 12 f.) liksom tidigare att

Mittnordenprojektet är ett intressant nordiskt samarbetsprojekt, vars resultat

kan komma till nytta inom flera olika samhällsområden. Utskottet vidhöll sin

uppfattning att berörda organ och företag, regionalt och lokalt, borde bidra

till finansieringen. Därmed tillbakavisades en motion (m) med förslag om

finansiering av projektet genom en nedskärning av NSGs anslag. Motionen fick

stöd i en reservation (m). Riksdagen följde utskottet.

Mineraljakt

Mineraljakten är en organiserad pristävling med syfte att allmänheten skall

stimuleras att -- såsom ett komplement till den yrkesmässiga prospekteringen --

söka efter uppslag till förekomster av malm, industrimineral och nyttosten.

Enskilda personer kan portofritt skicka in stenprover till en

uppsamlingscentral för yrkesmässig bedömning. Mineraljaktsuppslagen kommer ofta

från områden där prospektering inte har bedrivits av

prospekteringsorganisationerna. Mineraljakten kan ge upphov till ny industriell

verksamhet och bidra till ökad livslängd hos redan etablerad sådan; därutöver

kan den ge vissa sysselsättningseffekter. Vidare får deltagarna

naturupplevelser och ökad kännedom om landets geologi. Idén är hämtad från

Finlands "folkmalmsletning". De första tävlingarna i Sverige startade år 1967.

Utredningen om vissa frågor inom mineralområdet har i betänkandet (Ds I 1986:7)

Utveckling av landets organiserade mineraljakter lämnat en närmare redogörelse

för verksamheten. Numera är mineraljakten organiserad i tre regionala enheter.

Norrlands mineraljakt finansierades fram till år 1987 av Norrlandsfonden.

Från år 1988 är den samordnad under huvudmannaskap av länsstyrelserna i

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Budgetåret

1990/91 disponeras 1,4 milj.kr., varav 0,9 milj.kr. utgörs av statliga medel

från industridepartementets anslag D7, Program för utökad prospektering.

Detta program avslutades den 1juli 1990. Resterande 0,5 milj.kr. finansieras

genom stöd från länsstyrelser och landsting. Härtill kommer en prissumma av

sammanlagt 250000 kr., som bekostas genom bidrag från Norrlandsfonden,

länsstyrelserna, kommuner och banker. Enligt en utvärdering av Norrlands

mineraljakt, genomförd av Sveriges Geologiska AB (SGAB) och publicerad hösten

1990, har under en dryg tjugoårsperiod värden för nästan 1,9 miljarder kronor

påvisats. Kostnaderna för samma period beräknas uppgå till 109 milj.kr. De

viktigaste fyndigheterna utgörs av uran, zink och kvartsit.

Bergslagens mineraljakt startade år 1980 med utvecklingsfonden i Örebro län

som huvudman. Verksamheten finansieras till hälften med centralt statligt stöd,

till hälften med medel från länsstyrelsen och utvecklingsfonden. För

treårsperioden 1988--1990 har 5milj.kr. beräknats, varav 2,5 milj.kr. utgörs

av centralt statligt stöd. Totalt har mineraljakten i Bergslagen sedan starten

år 1980 kostat 8milj.kr. Som ett resultat av mineraljakten uppges drygt

tiotalet lovande uppslag ha kommit fram. Av dessa har hittills fyra fynd lett

till exploatering. Enligt en utvärdering genomförd av SGU och redovisad hösten

1990 ingår rosa kalcitmarmor, grafit, kalksten och fältspat i fyndigheterna.

Värdet av enskilda fyndigheter varierar avsevärt. I enstaka fall uppskattas de

till över 100 milj.kr. Administration, provgranskning m.fl. uppgifter beräknas

ha sysselsatt motsvarande tre årsarbetskrafter.

Värmlands mineraljakt, som är den senast tillkomna av de tre organiserade,

genomförs separat i regi av länsstyrelsen i Värmlands län. Ett flertal mindre

guldfyndigheter undersöks, varav en beräknas kunna ge en nettovinst på 12

milj.kr.

Utskottet

Verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning m.m.

Riktlinjer

I budgetpropositionen (bil. 14 s. 64--73) behandlas verksamheten vid Sveriges

geologiska undersökning (SGU) m.m. SGU är den centrala förvaltningsmyndigheten

för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. Vidare är

SGU chefsmyndighet för bergsstaten, som är regional förvaltningsmyndighet för

frågor om landets mineralhantering.

Regeringen hemställer om riksdagens godkännande av föreslagna riktlinjer för

Sveriges geologiska undersökning och bergsstaten. De innefattar bl.a. att den

systematiska geologiska undersökningsverksamheten skall prioriteras inom ramen

för den anslagsfinansierade verksamheten. För den landbaserade delen av denna

verksamhet skall gälla att Sverige år 2020 skall ha undersökts på ett sådant

sätt att geologisk information finns tillgänglig för de 75% av landets yta

där behoven är störst. Som målår för den maringeologiska karteringen anges år

2050. Vidare skall ett avgiftssystem för SGUs tjänster införas för finansiering

av resursökningar. Bergsstatens verksamhet skall helt finansieras genom de

gruvrättsliga avgifterna.

Regeringen anser (s. 69 f.) att det i huvudsak är en uppgift för samhället

att tillhandahålla grundläggande geologisk information och att denna verksamhet

även i fortsättningen bör finansieras med anslagsmedel. Kostnader för

anpassning, bearbetning och tillhandahållande av viss information bör däremot

betalas av användarna. Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att

intäktsfinansieringen ökas.

Ett uttalande av riksdagen om att SGU bör tillåtas ta betalt för sina

tjänster efter marknadsmässiga principer begärs i motion 1990/91:N239 (m, fp).

Motionärerna anser vidare att SGU inte borde behöva inleverera eventuella

överskott till statskassan. De erinrar om att geologisk kunskap kommer till

allt större användning inom olika samhällsområden som miljö och hälsa, fysisk

planering och markanvändning. En snabbare karteringstakt skulle, menar de,

kunna åstadkommas genom ökad avgiftsfinansiering.

SGU har i sin treårsplan för perioden 1991/92--1993/94 redovisat (bil. 12)

möjligheter för överföring av anslagsfinansierad verksamhet till

avgiftsfinansierad. Sammanfattningsvis anför SGU att det endast marginellt

finns förutsättningar för en sådan åtgärd.

Enligt vad utskottet har inhämtat är användarna av SGUs produktion knappast

villiga att genom avgifter finansiera insamlingen av basmaterial. Däremot kan

man vara villig att betala för bearbetning av sådant material. SGU utför redan

i dag sådan bearbetning på uppdragsbasis och myndigheten får förfoga över det

belopp, för närvarande ca 9 milj.kr. årligen, som inflyter från denna

verksamhet. Priserna sätts av SGU. Den nya avgift som regeringen nu föreslår är

bl.a. avsedd att täcka SGUs kostnader för inköp av -- tidigare kostnadsfria --

djupdata från sjöfartsverket. Det är i huvudsak nyttjanderätten till uppgifter

ur SGUs databaser som skall avgiftsbeläggas.

Av den utredning som har genomförts inom SGU framgår att möjligheterna till

ökad finansiering genom avgifter är begränsade. Det kan därför finnas risk att

en fullt ut genomförd avgiftsfinansiering skulle innebära att takten i

karteringen blir avsevärt långsammare. Utskottet ansluter sig till vad

regeringen har anfört om principerna för finansiering av SGUs olika

verksamheter. Propositionens förslag till riktlinjer tillstyrks, och motion

1990/91:N239 (m, fp) avstyrks i berörd del.

Anslagsfrågor m.m.

I propositionen (s. 70 f.) föreslås till geologisk undersökningsverksamhet

m.m. ett ramanslag på drygt 103 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Medlen har

beräknats med utgångspunkt i att den regionala systematiska undersökningen

skall prioriteras och att planen för utökad maringeologisk kartering skall

fullföljas. Regeringen anser att de ökade resurser som krävs för finansieringen

av den regionala undersökningen och köp av djupdata bör skapas genom en

kombination av förbättrad produktivitet (1,5 % per år) samt breddat och ökat

avgiftsuttag.

I två motioner begärs, för att Mittnordenprojektet skall kunna realiseras,

att SGUs undersökningsverksamhet skall tillföras 7 milj.kr. utöver vad

regeringen har förordat. Motionärerna anser att finansieringen kan möjliggöras

genom en motsvarande minskning av anslaget till NSG för prospektering m.m. I

den ena av motionerna förespråkas dessutom att medel från det nyssnämnda

anslaget och från NSGs anslag för förvaltning -- sammanlagt 1milj.kr. --

omfördelas till SGU för den utökade maringeologiska verksamheten.

Utskottet tar inledningsvis upp frågan om Mittnordenprojektet, för vilket en

sammanfattande redovisning har lämnats i det föregående (s.6). I

propositionen (s. 71) hänvisas till vad riksdagen uttalade i ämnet våren 1989

(1988/89:NU21 s. 9 f.). Den svenska finansieringen av projektet borde ske genom

att berörda regionala organ och forskningsorgan omfördelade sina resurser för

deltagande i projektet. Likaså borde kommuner, organisationer och företag kunna

bidra till finansieringen. SGU har, enligt vad som sägs i propositionen, inte

redovisat någon sådan finansiering.

Av SGUs anslagsframställning för treårsperioden 1991/92--1993/94 framgår att

myndigheten har förordat ett budgetalternativ som innebär en resursökning med

omkring 50 %. Bland nya verksamheter som föreslås är Mittnordenprojektet, för

vilket ca 13,9 milj.kr. för vart och ett av budgetåren begärs.

Ett tillkännagivande av riksdagen om att Sverige bör medverka i

Mittnordenprojektet krävs i motion 1990/91:N239 (m, fp). I samma motion liksom

i motion 1990/91:N270 (m) föreslås också att riksdagen skall anvisa 7 milj.kr.

för ändamålet med motsvarande reducering av medel för prospektering m.m.

Motionärerna åberopar vad mineralråvarukommittén (MIR) har anfört i sitt

betänkande (SOU 1989:92) om behovet av kartering för prospektering och finner

att den kartläggning som MIR därvid har förordat överensstämmer med den som

Mittnordenprojektet avses omfatta.

Riksdagen behandlade våren 1990 en motion (m) om Mittnordenprojektet med

motsvarande syfte. Det belopp som SGU vid denna tidpunkt ansåg erforderligt för

det första projektåret uppgick till 12,5 milj.kr. Utskottet ansåg (1989/90:NU31

s. 12f.) att det knappast lät sig göra att bereda utrymme för nya insatser av

denna omfattning inom NSGs anslag på 49 milj.kr. Vidare anförde utskottet att

riksdagen vid behandlingen av den aviserade propositionen om den framtida

prospekteringsverksamheten torde få återkomma till frågan om insatser för

sådana grundläggande geovetenskapliga undersökningar som Mittnordenprojektet

var ett exempel på. En reservation (m) avgavs till förmån för yrkandet i

motionen.

Vad gäller frågan om den utökade maringeologiska karteringen framgår av det

föregående (s. 5) att SGU -- genom användning av sitt nyinköpta och utrustade

fartyg för ändamålet och genom ökade driftsmedel -- avses kunna påskynda

karteringen av den svenska kontinentalsockeln. I den nu framlagda propositionen

anmäls att SGU anser att en ökning av anslaget med 6489000kr. för

budgetåret 1991/92 är nödvändig för att den plan som riksdagen har ställt sig

bakom skall kunna fullföljas. Enligt regeringens uppfattning bör emellertid den

fullt utbyggda karteringen kunna genomföras inom ramen för en höjning av

driftskostnaderna med 4305000 kr.

De medel som regeringen har beräknat för den maringeologiska verksamheten är

inte tillräckliga, hävdas det i motion 1990/91:N239 (m, fp). Efter år 1988, då

SGU presenterade sin ursprungliga kalkyl, har ytterligare kostnader tillkommit.

Dessa har regeringen inte beaktat i sitt förslag, heter det vidare. Således har

inte SGUs krav i fråga om kompensation för det miljökemiska analysprogrammet,

löneökningar för geovetenskaplig personal, driftkostnader för fartyget m.m.

blivit tillgodosedda. Motionärerna begär att riksdagen skall anvisa

1milj.kr. för ändamålet till SGU utöver vad regeringen har föreslagit.

I fråga om Mittnordenprojektet kan utskottet inte finna att nya skäl har

åberopats som motiverar ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida.

Projektet är avsett att omfatta en period av sex år. Den av motionärerna nu

föreslagna finansieringen gäller endast för nästkommande budgetår; hur

projektet långsiktigt skulle bekostas har inte antytts. Motionerna 1990/91:N239

(m, fp) och 1990/91:N270 (m) i berörda delar avstyrks med vad som nu har sagts.

Det har vid behandlingen i utskottet klargjorts att SGUs beräkningar i fråga

om medel till den utökade maringeologiska karteringen har ingått i regeringens

underlag vid beredningen av ärendet. Regeringen har emellertid gjort en annan

bedömning än SGU när det gäller resursbehovet. Utskottet ansluter sig till

regeringens uppfattning. I den mån ytterligare medel skulle erfordras bör dessa

kunna erhållas genom omfördelning inom myndigheten. Skulle kapacitet finnas för

uppdragsverksamhet för det nyinköpta fartyget har utskottet ingen invändning

mot att intäkter från sådan verksamhet bidrar till finansieringen av

karteringsarbetet. Med vad som nu har anförts avstyrker utskottet motion

1990/91:N239 (m, fp) såvitt den gäller maringeologisk kartering.

I fråga om verksamheten vid SGU m.m. föreslår regeringen dels ett anslag av

10 milj.kr. för utrustning för budgetåret 1991/92, dels riktlinjer för

resurstilldelning för de två därnäst följande budgetåren. Vidare föreslås ett

anslag på 4 milj.kr. till geovetenskaplig forskning. Utskottet tillstyrker

propositionen i denna del.

Övriga frågor

Ett centrum för geovetenskaplig information bör inrättas hos SGU, anser

upphovsmännen till motion 1990/91:N239 (m, fp). Enligt deras uppfattning skulle

tillkomsten av ett sådant innebära en effektivisering av karteringsarbetet.

Motionärernas yrkande tar sikte på den information som har framställts på basis

av anslagsmedel. De påpekar att geologisk basinformation produceras inte bara

av SGU utan även av nämnden för statens gruvegendom (NSG) och Sveriges

Geologiska AB (SGAB). I fråga om information vars framställning har

finansierats med uppdragsmedel begär de en utredning av i vilken utsträckning

även sådant material kan tillföras SGU.

Såsom tidigare har framgått (s. 8) är SGUs insamling av basinformation

mestadels anslagsfinansierad. I särskilda fall kan produktionen vara föranledd

av ett uppdrag och sålunda finansierad genom avgifter. Anpassning och

bearbetning av basinformationen genomförs vanligen på uppdrag. NSGs och SGABs

produktion av geologisk information sker huvudsakligen på kommersiell basis.

Enligt vad utskottet har inhämtat finns inga hinder för SGU att efter

överenskommelse med -- och eventuellt ersättning till -- rättighetsinnehavarna

tillgodogöra sig det uppdragsfinansierade materialet för det angivna syftet.

Vidare är inom SGU ett georegister under uppbyggnad. Detta visar vilka områden

i landet som har varit föremål för olika typer av geologiska undersökningar och

vem som har ansvarat för dessa.

Utskottet kan instämma i vad som i motionen anförts om fördelarna med att

geovetenskaplig information samlas till ett ställe. Det har emellertid

framkommit att sådan information som har framtagits med anslagsfinansiering --

och som yrkandet uttryckligen tar sikte på -- endast i begränsad omfattning

finns utanför SGU. Vidare torde det hos SGU uppbyggda georegistret i huvudsak

fylla den funktion som avses i motionen. Mot den bakgrunden ter sig

motionsförslaget mindre angeläget. Utskottet menar därför att det inte finns

skäl för något uttalande av riksdagen med den innebörd som begärs i motion

1990/91:N239 (m, fp), som alltså avstyrks i berörd del.

Prospekteringsverksamhet m.m.

Anslagsfrågor rörande NSG

NSGs uppgift är bl.a. att förvalta gruvegendom som tillhör staten och -- när

så är lämpligt -- utöka den genom prospekteringsverksamhet. Särskilt skall NSG

ta initiativ till åtgärder för att förbättra det ekonomiska utbytet av

gruvegendomen, besluta i frågor om kronoandel och bereda ärenden om statligt

stöd för prospektering. Som har framgått tidigare (s. 5) har

mineralråvarukommittén i sitt betänkande (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik

lagt fram förslag på detta område. Regeringen anför att statlig

prospekteringsverksamhet genom NSG bör bedrivas även fortsättningsvis. Den

framtida omfattningen och inriktningen av verksamheten bör dock bli föremål för

ytterligare överväganden, sägs det i propositionen. Regeringen avser att senare

återkomma med förslag i frågan. Redan nu föreslås dock att den av nämnden

bedrivna prospekteringsverksamheten koncentreras till områden som har goda

geologiska förutsättningar och som ligger i eller intill regioner med en

infrastruktur som kan tillgodose en gruvverksamhets behov. I propositionen

förordas (s. 74--76) att till medel för prospektering m.m. anvisas ett

belopp av 56,3 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Vidare begär regeringen ett

bemyndigande att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse

i samband med NSGs verksamhet för åtaganden om högst 35 milj.kr. för budgetåret

1992/93.

Enligt motion 1990/91:N239 (m, fp) borde NSGs anslag för prospektering m.m.

minskas med 7458000 kr. i förhållande till regeringens förslag. Yrkandet är

kopplat till det i det föregående (s. 10) behandlade förslaget om anslag till

SGU för utökad maringeologisk kartering och medverkan i Mittnordenprojektet.

Även i motion 1990/91:N270 (m) förespråkas en omfördelning av anslagen till

förmån för det sistnämnda projektet.

En ökning av anslaget för prospektering -- med 15 milj.kr. -- jämfört med

regeringens förslag förespråkas däremot i motion 1990/91:N341 (v). Motionärerna

befarar att all gruvbrytning utom av järnmalm upphör inom 10--15 år om inte

nya malmbaser tillkommer. En sådan utveckling skulle medföra en rad negativa

effekter på bl.a. sysselsättning och regional balans, anför de.

Våren 1990 avstyrkte utskottet (1989/90:NU31 s. 12) en motion (vpk) med

förslag om att NSG skulle tillföras 10 milj.kr. utöver vad som då föreslogs. En

reservation (vpk) avgavs till förmån för motionen.

Utskottet har i det föregående (s. 9 f.) behandlat frågan om anslag till SGU.

Med hänvisning till vad där har sagts avstyrker utskottet motionerna

1990/91:N239 (m, fp) och 1990/91:N270 (m) i här aktuellt avseende. Vidare

avstyrker utskottet, med hänvisning till sitt ställningstagande förra året,

berörd del av motion 1990/91:N341 (v).

Till förvaltning av statens gruvegendom föreslår regeringen (s. 76 f.)

ett anslag av drygt 7 milj.kr. Dessa medel avser även kostnaderna för NSGs

kansli.

Medel till NSGs kansli bör inte ges i den utsträckning som regeringen begär,

är innebörden av ett yrkande i motion 1990/91:N239 (m, fp). Motionärerna vänder

sig mot den utvidgning av NSGs verksamhet som ligger i förslaget om en

geologtjänst och ersättning för utrangerad ADB-utrustning. De anser att det

berörda anslaget kan minskas med 542000kr., som skulle överföras till SGUs

maringeologiska verksamhet.

Utskottet åberopar sitt ställningstagande rörande SGUs

undersökningsverksamhet och avstyrker följaktligen det nu berörda yrkandet i

motion 1990/91:N239 (m, fp).

Mineraljakt

I det föregående (s. 7 f.) har vissa uppgifter lämnats om mineraljakt. I

propositionen (s. 75) redovisas att medel till mineraljakterna i Bergslagen och

Norrland har tillförts genom särskilda beslut (prop. 1986/87:74, NU1986/87:32)

och från anslaget D 7, Program för utökad prospektering m.m. Detta program

upphörde vid utgången av budgetåret 1989/90. Regeringen föreslår nu att

insatser av den typ som genomförs inom ramen för regionala mineraljakter skall

finansieras med regionalpolitiska medel som länsstyrelserna förfogar över. Det

ankommer på länsstyrelserna att väga sådana insatser mot andra

regionalpolitiskt angelägna åtgärder, heter det i propositionen.

Fem motioner berör finansieringen av mineraljakt. De går ut på att det

centrala statliga stödet borde fortsätta, tills vidare eller under en kort

övergångsperiod.

I motion 1990/91:N271 (s) framhålls att mineraljakten riskerar att upphöra

för det fall att det statliga stödet slopas. En övergångstid behövs för att man

skall kunna bygga upp en ny organisation med breddad medverkan, bl.a. från

gruvbrytande och prospekterande företag. Riksdagen förslås göra ett uttalande

till regeringen av denna innebörd. Samma önskemål förs fram i motion

1990/91:N304 (s). I denna sägs att statligt stöd skulle kunna villkoras med ett

uppdrag till ledningarna för de nuvarande mineraljakterna att snabbt utreda

organisations- och anslagsfrågor för en samlad mineraljakt. I motion

1990/91:N305 (fp) yrkas likaså att riksdagen skall göra uttalanden om stöd till

mineraljakt; den investering som staten hittills har gjort är

nationalekonomiskt väl motiverad, sägs det. Motionären anför att flera av

mineraljaktsfynden har lett till utmål, koncessioner och täkttillstånd.

Ett särskilt program för mineraljakten bör genomföras åren 1991--1995, anser

upphovsmännen till motion 1990/91:N341 (v). De föreslår samtidigt att riksdagen

beslutar om ett anslag av 0,9 milj.kr. till mineraljakt för nästkommande

budgetår. Också i motion 1990/91:N342 (c) förordas att riksdagen fattar beslut

om anslag; ett oförändrat stöd begärs för budgetåret 1991/92. I samma motion

påyrkas ett tillkännagivande av riksdagen om att förslag om finansiering och

framtida organisation av verksamheten skyndsamt borde presenteras av de berörda

organisationerna för mineraljakten.

Vid behandlingen våren 1990 av en motion (fp) om lokalisering av

mineraljaktens kontor sade sig utskottet (1989/90:NU31 s. 15 f.) dela

motionärens uppfattning om värdet av den stimulans för

prospekteringsverksamheten som ligger i mineraljakten.

Motionerna ger uttryck för de farhågor som finns för mineraljaktens framtida

verksamhet, särskilt när det gäller det nästkommande budgetåret. Utskottet

erinrar om sin tidigare uttalade uppfattning om mineraljaktens betydelse. Det

är, anser utskottet, angeläget att mineraljakt kan bedrivas även i

fortsättningen på ett ändamålsenligt sätt. Den kompetens och det intresse som

under åren har vuxit fram när det gäller mineraljakten får inte gå förlorade.

Utskottet utgår från att regeringen prövar möjligheten att bidra till

finansieringen av Norrlands mineraljakt och Bergslagens mineraljakt med

regionalpolitiska medel. En sådan ordning förutsätter samtidigt att de övriga

finansiärerna tillskjuter medel av samma omfattning som hittills. Beslut om

eventuella statliga medel till verksamheten för de därpå följande budgetåren

bör, enligt utskottets mening, fattas på regional nivå.

Övergripande frågor om prospekteringsverksamheten

I propositionen (s. 75) anförs, såsom har framgått av det föregående, att den

framtida omfattningen och inriktningen av den statliga

prospekteringsverksamheten bör bli föremål för ytterligare överväganden.

Regeringen aviserar att den har för avsikt att senare återkomma med förslag i

detta ämne.

Flera motioner tar -- från olika utgångspunkter -- upp frågor av mer

övergripande art rörande prospekteringen i Sverige.

Införande av en särskild prospekteringsavgift skulle avsevärt höja

prospekteringsnivån i landet, hävdas det i motion

1990/91:N209 (s). Dessutom, fortsätter motionärerna och hänvisar till MIRs

förslag i detta avseende, skulle ett sådant system möjliggöra ett fortsatt stöd

till främst mindre och medelstora prospektörer. Riksdagen borde begära förslag

därom från regeringen.

Utskottet vill liksom motionärerna framhålla att en ändamålsenlig

prospektering är av stor betydelse. Den svenska mineralindustrin präglas i

betydande grad av förhållandena på utländska marknader. Likaså har utländska

gruvföretag under det senaste årtiondet visat ett ökat intresse för Sverige.

Utvecklingen mot internationalisering och strukturomvandling på mineralområdet

kommer sannolikt att fortsätta.

Mot den nu angivna bakgrunden är det, menar utskottet, angeläget med en

organisation för prospekteringsverksamheten som tar till vara det ökade

intresset för Sverige i detta avseende. En samordning av resurserna inom den

svenska prospekteringsverksamheten skulle kunna bidra till att höja

effektiviteten. Affärsmässighet bör, enligt utskottets uppfattning, vara

styrande för den inhemska prospekteringen. Utskottet ansluter sig till

regeringens förslag om att den av NSG bedrivna prospekteringsverksamheten

koncentreras till områden som har goda geologiska förutsättningar och som

ligger i eller intill regioner med en infrastruktur som kan tillgodose en

gruvverksamhets behov.

Frågan om den statliga prospekteringen är under beredning, och förslag från

regeringens sida har aviserats. Utskottet anser därför att någon åtgärd från

riksdagens sida av det slag som begärs i motion 1990/91:N209 (s) inte bör

vidtagas. Denna motion avstyrks alltså.

Förslag från regeringen till åtgärder för en ökad

prospektering efterlyses i motion 1990/91:N341 (v). En totalprospektering

skulle, enligt motionärernas uppfattning, vara ett viktigt inslag bland sådana

åtgärder. Härigenom skulle man kunna få en fullständig bild av Sveriges

mineralfyndigheter. Prospekteringsinsatser i stödområdet borde vara särskilt

angelägna, sägs det vidare. Motionärerna pekar på att driften vid

Laisvallsgruvan i Arjeplog kommer att få läggas ned inom en nära framtid,

eftersom det s.k. Laisvallprojektet inte kan genomföras.

I januari 1991 avslog regeringen en ansökan från Boliden Mineral AB om

tillstånd till ett projekt för slutbrytning av blymalm under sjön Laisan i

Arjeplogs kommun. Projektet gick ut på att ca 4 km av sjön -- som ingår i

Vindelälvens vattensystem -- skulle torrläggas. Vindelälven är skyddad enligt

lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. mot exploatering som

påtagligt kan skada områdets natur- och kulturvärden. I samband med avslaget i

denna del beslöt regeringen att avsätta 100milj.kr. under en femårsperiod för

särskilda regionalpolitiska insatser i Arjeplogs kommun. Medlen skall användas

för utveckling av det befintliga näringslivet och skapa förutsättningar för nya

företag och andra verksamheter i kommunen. Medlen kommer att disponeras av

länsstyrelsen. Regeringen beslöt vidare att tillsätta en särskild arbetsgrupp

som skall ta initiativ till och samordna erforderliga insatser.

Med hänvisning till vad utskottet nyss har anfört om

prospekteringsverksamheten och till den redogörelse som här har lämnats i fråga

om åtgärder för Arjeplogs kommun avstyrker utskottet motion 1990/91:N341 (v)

i aktuellt avseende.

En tyngdpunktsförskjutning i prospekteringskedjan mot tidigare led måste

komma till stånd, hävdas i motion 1990/91:N305 (fp). En sådan inriktning skulle

effektivisera verksamheten, anser motionären och stöder sig härvid på ett

förslag i frågan från riksdagens revisorer. Ett uttalande av riksdagen som går

ut på att baskartering, malmgeologisk forskning och basprojektering skall ges

ökad vikt begärs därför. Motionären anser vidare att det viktigaste

prospekteringsområdet i Västerbotten -- Skelleftefältet och dess randzon --

borde karteras; ett uppdrag till SGAB skulle kunna förstärka dess verksamhet i

Malå.

Riksdagen avslog ett likalydande yrkande (fp) våren 1990. I sin motivering

hänvisade näringsutskottet (1989/90:NU31 s. 15) till den då aviserade

propositionen om prospektering. Utskottet anser även nu att regeringens förslag

bör avvaktas och finner inte något sådant uttalande som förespråkas i motionen

erforderligt. Med det sagda avstyrks motion 1990/91:N305 (fp) i behandlad del.

Kritik mot den statliga prospekteringsverksamheten förs fram i motion

1990/91:N239 (m, fp). Motionärerna anser att statens stöd till gruvnäringen

borde gå ut på att skapa generellt goda förutsättningar för prospektering.

Däremot är det inte statens uppgift att genom prospektering utöka den statliga

gruvegendomen, menar de. NSGs åtaganden borde därför inte utvidgas så länge

beredningen av MIRs förslag pågår. Samtidigt förespråkar de ett förslag att

prospekteringsverksamheten hos NSG och SGAB skall föras över till ett --

inledningsvis statligt -- bolag med uppgift att medverka till ökad

affärsmässighet inom prospekteringen.

I likhet med vad som i det föregående har anförts rörande motioner med

övergripande förslag om prospekteringen hänvisar utskottet till att ett förslag

i dessa frågor är att vänta från regeringen. Motion 1990/91:N239 (m, fp)

avstyrks härmed i nu behandlad del.

Övriga frågor

Frågan om undersökning av gamla borrkärnor med ny teknik har under en

följd av år tagits upp i riksdagen. Genom motion 1990/91:N229 (m) har den åter

aktualiserats. Motionären hävdar att det är angeläget att -- utöver fortsatt

prospekteringsverksamhet -- en undersökning av gamla borrkärnor kommer till

stånd. Nya metoder i form av t.ex. automatisk borrkärnescanning skulle kunna på

ett effektivt och billigt sätt bidra till värdefull kunskap om denna stora

mängd prospekteringsmaterial, heter det vidare.

En likalydande motion (m) avstyrktes våren 1990 av utskottet med hänvisning

till dess tidigare ställningstaganden i ämnet. Samtidigt erinrade utskottet om

MIRs förslag, som går ut på att SGU och SGAB tillsammans skall pröva

förutsättningarna för att få till stånd en undersökning av angivet slag.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår sedan en tid inom ramen för

Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå vissa studier avseende de

tekniska och ekonomiska förutsättningarna för ett projekt av det slag som

förordas i motionen. Hittills har borrkärnor i huvudsak undersökts med optiska

metoder. Den nya tekniken innebär att alla industriellt intressanta grundämnen

i en borrkärna kan identifieras med röntgenteknik. Detta har samtidigt till

följd att fysisk arkivering av borrkärnorna till 80--90 % kan ersättas med

arkivering på datamedier. För att projektet skall kunna finansieras

affärsmässigt krävs att ytterligare tillämpning av tekniken kan utnyttjas.

Exempel på en sådan är analys av tungmetaller och andra föroreningar i rökgaser

från industriskorstenar.

Utskottet, som inte vill förringa de kostnader som är förknippade med

metoden, noterar med tillfredsställelse de ansträngningar som nu görs. Något

uttalande från riksdagens sida till regeringen med anledning av motionen är

inte behövligt, anser utskottet. Motion 1990/91:229 (m) avstyrks med vad här

har sagts.

En kraftsamling för svensk mineralhantering är nödvändig, hävdas i motion

1990/91:N305 (fp). Motionären anser att såväl verksamhetsmässiga som

regionalpolitiska skäl talar för en

omlokalisering av Sveriges geologiska undersökning till Malå. SGU har sin

huvudsakliga verksamhet förlagd till Uppsala. Därutöver finns enheter och

filialer i Göteborg och Lund. Det nu framförda önskemålet innefattar, vilket

utskottet kommer in på i det följande, att även NSG borde flyttas till Malå.

En motion (fp) rörande en del av SGUs verksamhet, nämligen det centrala

borrkärnearkivet i Malå, behandlades våren 1990 av riksdagen. Motionärens krav

på att också tjänsten som chef för detta skulle vara placerad i Malå var,

anförde utskottet, tillgodosett genom att beslut i enlighet härmed hade

fattats.

Utskottet finner det inte motiverat att SGU flyttas till Malå. Motion

1990/91:N305 (fp) avstyrks i aktuell del.

I motion 1990/91:N272 (c) sägs att ekonomiska, rationella och

regionalpolitiska skäl talar för en omedelbar omlokalisering av nämnden för

statens gruvegendom från Stockholm till Malå. Motionären pekar bl.a. på att

domänverkets revirkontor i Malå har flyttats till annan ort och att Malå är i

stort behov av ersättningsverksamhet. Motsvarande begäran -- utan krav på

omedelbar verkställighet -- förs fram i motion 1990/91:N305 (fp).

Våren 1990 avstyrkte utskottet en motion (c) med samma inriktning som de nu

aktuella. Utskottet tog därvid fasta på att frågan om NSG och

prospekteringsverksamheten var under beredning i regeringskansliet. Motionen

fick stöd i en reservation (c, mp). Riksdagen gick på utskottets linje.

Frågan om den framtida prospekteringsverksamheten övervägs alltjämt inom

regeringskansliet. Utskottet anser inte att regeringens förslag bör föregripas

genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd. Med det sagda avstyrks

motionerna 1990/91:N272 (c) och 1990/91:N305 (fp), den senare i berörd del.

Minerallagstiftning

Minerallagstiftningen i stort

Riksdagen antog i december 1990 förslag till en ny minerallag. Denna lag

(1991:45) träder i kraft den 1 juli 1992 och ersätter då gruvlagen (1974:342)

och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter. Den bygger på

koncessionsprincipen och innehåller enhetliga regler för en utvidgad krets av

lagreglerade mineral. Dess tillkomst var kontroversiell. Enligt en reservation

(m, fp) borde uppdelningen på en gruvlag och en minerallag bestå. I två andra

reservationer (v; mp) pläderades för mera vittgående principiella ändringar i

minerallagstiftningen.

I motion 1990/91:N239 (m, fp) begärs nu att riksdagen skall upphäva den nya

minerallagen innan den hinner träda i kraft. Bakom den nya

minerallagstiftningen ligger ett planhushållningstänkande, hävdar motionärerna.

Avsikten är sålunda att samhällsinflytandet över gruvverksamheten skall öka och

att staten vid behov skall kunna styra mineralutvinningen. Den nya lagen kommer

enligt motionärernas mening inte att gagna den svenska gruv- och

mineralnäringen. Det är viktigt, anför de, att nya inhemska och utländska

prospekteringsföretag finner det intressant att satsa på prospektering och

gruvdrift i Sverige. Vad som behövs för att flera aktörer skall uppträda inom

branschen är emellertid inte statlig styrning utan lagar och regler som ökar

intresset för prospektering.

Den nuvarande lagstiftningen på området är, sägs det i motionen, väl anpassad

till den svenska berggrunden och ändamålsenlig för branschen. Gruvlagens

inmutningssystem passar för de små och svårupptäckta svenska malmfyndigheterna

och koncessionssystemet för de ytutbredda mineral som anges i lagen om vissa

mineralfyndigheter. Riksdagens beslut om upphävande av den nya lagen skulle

åtföljas av en begäran till regeringen att den lägger fram förslag till en

justering av de två nu gällande lagarna från år 1974. Justeringen skulle avse

en utökning av den krets av mineraliska ämnen som omfattas av de båda lagarna

och en anpassning till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

(NRL). Nu rådande oklarheter angående avvägningen mellan miljö- och

naturintressena och industrins behov av fasta spelregler måste, säger

motionärerna, få en acceptabel och entydig lösning.

I fråga om motionärernas beskrivning av den nya minerallagens inriktning vill

utskottet göra följande påpekanden. Övergången till koncessionssystem när det

gäller nu inmutningsbara mineralfyndigheter kan visserligen innebära att

"samhällsinflytandet" -- dvs. statens inflytande -- ökar. Vid konkurrens om

undersökningstillstånd skall emellertid den sökande som först kom in med sin

ansökan ha företräde (2 kap. 3§ minerallagen). Detta är ett

inmutningsrättsligt inslag i minerallagen, vilket blir giltigt för alla

koncessionsmineral. Enligt den nu gällande lagen om vissa mineralfyndigheter (6

§) skall däremot, när flera har ansökt om koncession för samma område, prövas

vilken av sökandena som från allmän synpunkt bör äga företräde. Vid konkurrens

om bearbetningskoncession kommer enligt den nya minerallagen (4 kap. 3 §) den

att ha företräde som har undersökningstillstånd i området för något mineral som

omfattas av hans ansökan om koncession. Sammanfattningsvis ter sig

motionärernas karakteristik av den nya lagen inte välgrundad.

Riksdagens beslut om ny minerallagstiftning föregicks av en långvarig och

grundlig beredning, vid vilken olika motförslag framfördes och prövades.

Utskottet finner inte skäl för riksdagen att nu återkalla detta beslut; till

vad som talar mot en sådan åtgärd hör också industrins av motionärerna

åberopade behov av fasta spelregler. De båda här berörda yrkandena i motion

1990/91:N239 (m, fp) avstyrks alltså.

I detta sammanhang tar utskottet upp frågan om ett par justeringar av

redaktionell natur i den nya minerallagen. Den ändring i regeringens förslag

beträffande 1 kap. 1 § -- om lagens tillämpningsområde -- som utskottet

föreslog och riksdagen beslöt om kräver följdändringar i 5 § och i punkt 7 i

övergångsbestämmelserna, vilket icke iakttogs i lagstiftningsärendet. Utskottet

föreslår nu (se bilaga, s. 37) erforderlig korrigering av dessa lagrum.

Mineralprospektering i vissa naturområden

Lagändringar så att mineralprospektering inte kan förekomma i områden som

åtnjuter ett långsiktigt naturskydd begärs i motion 1990/91:N205 (fp). NRL

innehåller en undantagsregel som möjliggör mineralutvinning i obrutna

fjällområden, framhåller motionärerna. Det vore orimligt att tillåta så

omfattande ingrepp i naturskyddade områden, menar de. Deras yrkande -- i motion

1990/91:Bo502 -- om att NRL skall ändras på denna punkt har hänvisats till

bostadsutskottet.

Motionärernas uppfattning är att områden som skall åtnjuta ett långsiktigt

naturskydd bör vara undantagna från både prospektering och utvinning. Till

dessa områden hör, heter det i motionen, nationalparker, naturreservat, obrutna

fjällområden och vissa andra naturområden av riksintresse. Det betecknas som

orimligt att tillstånd har beviljats för prospektering i Sjaunja, som har

gjorts till naturreservat på grund av sitt unika fågelliv.

Det regelsystem som motionärerna berör har i huvudsak följande innebörd. Lika

litet som den nuvarande minerallagstiftningen innehåller den nya minerallagen

bestämmelser som direkt anger restriktioner betingade av naturvårdsskäl. Sådana

bestämmelser finns i NRL. Enligt denna gäller bl.a. (3 kap. 5 §) att inom en

rad uppräknade fjällområden -- bl.a. Kebnekaise-Sjaunja -- bebyggelse och

anläggningar får komma till stånd endast om de behövs för rennäringen, den

bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga

friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske

utan att områdenas karaktär påverkas. Bestämmelser om nationalparker,

naturreservat och naturvårdsområden finns i naturvårdslagen (1964:822). Vilka

inskränkningar i nyttjandet som i det enskilda fallet följer av ett områdes

status i naturvårdshänseende anges i föreskrifter som utfärdas av regeringen

(beträffande nationalpark) resp. länsstyrelsen.

Ett huvudelement i den nya minerallagstiftningen är att minerallagen har

samordnats med NRL, varvid den ordningen har införts att NRL-prövning skall ske

i samband med att ansökan om bearbetningskoncession prövas.

Om ett obetingat förbud mot bearbetning av mineralfyndigheter i sådana

områden som anges i motionen skall komma till stånd krävs skärpta bestämmelser

i NRL. Det ankommer inte på näringsutskottet att pröva frågan härom; som nyss

nämnts finns ett motionsyrkande i saken för behandling hos bostadsutskottet.

En kontroversiell fråga vid behandlingen av minerallagspropositionen var om

redan undersökningstillstånd skulle kräva föregående NRL-prövning. Utskottet

och riksdagen stannade -- liksom regeringen -- vid uppfattningen att detta icke

var lämpligt. Behovet av att skyddsintressena blir beaktade på ett tidigt

stadium borde, framhöll utskottet, kunna tillgodoses genom administrativa

förfaranden. En del prospekteringsmetoder har inte någon som helst inverkan på

miljön, påpekades det vidare, och av undersökningsrätterna är det kanske bara

en på hundra som leder till bearbetning. Avvikande uppfattningar kom till

uttryck i reservationer, bl.a. en (m, fp) enligt vilken regeringen borde

anmodas att på nytt överväga förutsättningarna för NRL-prövning på olika

stadier liksom behovet av ett särskilt skydd mot exploatering av naturområden

som har riksintresse.

Yrkandet i motion 1990/91:N205 (fp) får mot angiven bakgrund anses innebära

att NRL-prövningen beträffande mineralprojekt i nationalparker, naturreservat,

obrutna fjällområden och andra naturområden av riksintresse skulle

tidigareläggas och ske redan i samband med behandlingen av ansökan om

undersökningstillstånd.

Utskottet åberopar sin tidigare argumentation i fråga om anknytningen mellan

minerallagen och NRL (1990/91:NU7 s. 17 f.). Administrativa förfaranden bör

kunna säkerställa att skyddsintressena får tillfälle att göra sig gällande

redan när undersökningstillstånd har begärts. Prospektering kan i många fall

ske utan någon inverkan på miljön. Den nya minerallagen föreskriver -- liksom

nu gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter -- betydelsefulla

restriktioner för undersökningsarbetet. Utskottets bedömning grundas på det

rättsläge som för närvarande råder enligt NRL. Motion 1990/91:N205 (fp)

avstyrks med vad nu sagts.

Kronoandelssystemet

Enligt 1 kap. 6 § minerallagen har staten rätt till andel med hälften

(kronoandel) i bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten.

Närmare bestämmelser härom finns i 11 kap. Den ännu gällande gruvlagen ger

staten rätt till motsvarande kronoandel i utmål. I koncession enligt lagen om

vissa mineralfyndigheter kan föreskrivas att staten har rätt att delta i

verksamheten eller att få avgift eller produktionsandel av

koncessionsinnehavaren. I de fall staten har kronoandel i en gruvfyndighet som

är föremål för reguljär brytning utarrenderas kronoandelen i praktiken till ett

etablerat gruvföretag.

Kronoandelssystemet urholkar äganderätten och bromsar investeringsviljan,

hävdas det i motion 1990/91:N239 (m, fp). Det har lett till relativt små

inkomster för staten men till en onödigt stor byråkrati, menar motionärerna. De

vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om att

kronoandelssystemet bör avskaffas.

Två motionsyrkanden (m) av samma innebörd behandlades hösten 1990 i

anslutning till propositionen om ny minerallagstiftning. Utskottet avvisade då

de invändningar som framfördes. Som både minerallagskommittén (SOU 1988/89:92)

-- enhälligt -- och regeringen hade ansett borde det hävdvunna institutet

kronoandel bibehållas, sade utskottet. Två reservationer (m, fp; mp) utmynnade

i hemställan om att institutet kronoandel skulle avskaffas.

Utskottet kvarstår vid sin tidigare uppfattning och avstyrker således motion

1990/91:N239 (m, fp) i nu angiven del.

Jordägaravgäld

Ett annat önskemål i motion 1990/91:N239 (m, fp) är att markägarens rätt

skall stärkas i förhållande till vad som gäller enligt den nuvarande såväl som

den nya minerallagstiftningen. Lämpliga åtgärder, t.ex. ett återinförande av

jordägaravgäld, borde närmare utredas; riksdagen föreslås rikta en anmodan till

regeringen om att så skall ske.

En rätt för fastighetsägaren att få viss ersättning, kallad jordägaravgäld,

av den som innehade gruva på hans mark fanns enligt 1939 års gruvlag. Avgälden

motsvarade 1 % av värdet av alla de inmutningsbara mineral som brutits och

uppfordrats inom utmålet. Den var dock maximerad till 10000 kr. per år.

Rätten till avgäld upphörde när regelbunden brytning hade pågått inom utmålet

under sammanlagt 20 år. Jordägaravgälden avskaffades för utmål som tillkom

enligt 1974 års gruvlag. Det argument som anfördes för detta (prop. 1974:32)

var att fastighetsägaren sällan hade möjlighet att använda den substans vari

mineralen ingick för annat ändamål än gruvdrift. Prospekteringen inriktade sig

i allt större utsträckning på djupmalmer. Det ansågs då inte finnas något

rimligt skäl för att fastighetsägaren utan egen insats skulle vara berättigad

att erhålla ersättning av gruvägaren med betydande belopp. Minerallagskommittén

föreslog ingen ändring i detta hänseende.

I anslutning till propositionen om ny minerallagstiftning behandlade

utskottet (1990/91:NU 7 s. 21 f.) ett motionsyrkande som bedömdes närmast gå ut

på att ett system med jordägaravgäld skulle återinföras. Utskottet avstyrkte

detta yrkande med hänvisning till den bedömning som frågan hade fått genom

minerallagskommittén. I en reservation (m, fp) begärdes en utredning om

jordägaravgäld genom regeringens försorg.

Utskottet hänvisar nu till ställningstagandet i ämnet hösten 1990 och

avstyrker alltså motion 1990/91:N239 (m, fp) i här berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för Sveriges geologiska undersökning och

bergsstaten

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D1

moment 1 och med avslag på motion 1990/91:N239 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska

undersökning

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D1

moment 2 och med avslag på motion 1990/91:N239 yrkandena 7 och 8 och motion

1990/91:N270 i ifrågavarande del till Sveriges geologiska undersökning:

Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 103379000 kr.,

res. 2 (m, fp, mp)

res. 3 (c)

3. beträffande utrustning för geologisk undersökning

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D2 moment 1 till

Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret 1991/92 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10000000 kr.,

b) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D2 moment 2

godkänner i propositionen angivna riktlinjer för resurstilldelning för

budgetåren 1992/93 och 1993/94,

4. beträffande geovetenskaplig forskning

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D3

till Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning för

budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

4000000 kr.,

5. beträffande centrum för geovetenskaplig information

att riksdagen avslår motion 1990/91:N239 yrkande 2,

res. 4 (m, fp)

6. beträffande medel för prospektering m.m.

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D4 moment 1

bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk

förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet som

innebär åtaganden om högst 35000000 kr. för budgetåret 1992/93,

b) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D4 moment 2 och

med avslag på motion 1990/91:N239 yrkande 9, motion 1990/91:N270 i

ifrågavarande del och motion 1990/91:N341 yrkande 1 till Statens gruvegendom:

Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar

ett reservationsanslag på 56300000 kr.,

res. 5 (m, fp, mp) - villk. 2

res. 6 (c) - villk. 3

res. 7 (v)

7. beträffande förvaltning av statens gruvegendom

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D5

och med avslag på motion 1990/91:N239 yrkande 10 till Statens gruvegendom:

Egendomsförvaltning m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 7481000 kr.,

res. 8 (m, fp, mp, c)

8. beträffande mineraljakt

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:N271 och 1990/91:N304,

motion 1990/91:N305 yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N341 yrkandena 2 och 3

och motion 1990/91:N342 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. beträffande prospekteringsavgift

att riksdagen avslår motion 1990/91:N209,

10. beträffande ökad prospektering

att riksdagen avslår motion 1990/91:N341 yrkandena 4 och 5,

res. 9 (v)

11. beträffande tyngdpunktsförskjutning i prospekteringskedjan

att riksdagen avslår motion 1990/91:N305 yrkande 1,

12. beträffande den statliga prospekteringsverksamheten

att riksdagen avslår motion 1990/91:N239 yrkande 3,

res. 10 (m, fp)

res. 11 (mp)

13. beträffande undersökning av gamla borrkärnor med ny teknik

att riksdagen avslår motion 1990/91:N229,

14. beträffande omlokalisering av Sveriges geologiska undersökning

att riksdagen avslår motion 1990/91:N305 yrkande 2 i ifrågavarande del,

15. beträffande omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom

att riksdagen avslår motion 1990/91:N272 och motion 1990/91:N305 yrkande 2 i

ifrågavarande del.

res. 12 (c, mp)

16. beträffande minerallagen m.m.

att riksdagen

dels avslår motion 1990/91:N239 yrkandena 11 och 12,

dels antar förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45) enligt

bilaga (s. 37),

res. 13 (m, fp)

17. beträffande förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden

att riksdagen avslår motion 1990/91:N205,

res. 14 (fp, v, mp)

res. 15 (m)

18. beträffande avskaffande av institutet kronoandel

att riksdagen avslår motion 1990/91:N239 yrkande 4,

res. 16 (m, fp)

res. 17 (mp)

19. beträffande jordägaravgäld

att riksdagen avslår motion 1990/91:N239 yrkande 5.

res. 18 (m, fp)

res. 19 (mp) - motiv.

Stockholm den 5 mars 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m),

Åke Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Gunnar Hökmark

(m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg

(mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer

(m), Kjell Ericsson (c) och Björn Kaaling (s).

Reservationer

1. Riktlinjer för Sveriges geologiska undersökning och bergsstaten (mom. 1)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp)

och Karin Falkmer (m) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Av den"

och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner förslaget i motion 1990/91:N239 (m, fp) om ökad

avgiftsfinansiering för SGU väl motiverat. SGU bör tillåtas att i större

utsträckning ta betalt för sina tjänster efter marknadsmässiga principer.

Särskilt bör SGU utnyttja de möjligheter till utvidgad avgiftsfinansiering som

öppnar sig till följd av utländska prospektörers intresse för dess material.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle det aktuella

yrkandet i motion 1990/91:N239 (m, fp) bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för Sveriges geologiska undersökning och

bergsstaten

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D 1

moment 1 och med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersökning

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),

Lars Norberg (mp) och Karin Falkmer (m) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "I fråga"

och slutar med "har sagts" bort ha följande lydelse:

Mittnordenprojektet är enligt utskottets uppfattning ett betydelsefullt

nordiskt samarbetsprojekt. Kunskap av det slag som erhålls genom en sådan

kartläggning har fått en allt större betydelse bl.a. inom områdena för fysisk

planering, miljövård, jord- och skogsbruk och geomedicin. Ett viktigt område

gäller prospektering efter malmer och mineralråvaror. Utskottet vill erinra om

att projektet till stor del avser sådan geologisk kartering som av MIR förordas

för prospekteringsändamål. Det är därför angeläget att det nu ges möjligheter

till förverkligande av Mittnordenprojektet. Samtidigt finner utskottet att en

viss sänkning av ambitionsnivån bör kunna komma i fråga, innebärande exempelvis

utglesade flygmätningar och senareläggning av den marina kartläggningen. Utan

svensk medverkan riskerar hela satsningen att gå om intet.

Enligt utskottets uppfattning är det inte tillräckligt med den finansiering

genom regionala och andra organ som anges i propositionen. Projektet

förutsätter medverkan -- förutom från de fyra berörda länsstyrelserna med

statliga medel om 4 milj.kr. -- också från centralt statligt håll. Utskottet

anser att den statliga delen lämpligen finansieras genom att anslaget för

prospektering m.m. minskas med 7 milj.kr. Detta innebär att de statliga

insatserna för prospektering får en ökad tyngdpunkt i tidigare led i

prospekteringskedjan, vilket riksdagens revisorer har rekommenderat.

Utskottet erinrar om att riksdagen enhälligt har ställt sig bakom regeringens

förslag till plan för en utökad maringeologisk kartering. I likhet med

motionärerna finner utskottet att det är angeläget att denna plan kan

genomföras i enlighet med riksdagens uttalade vilja.

Det är uppenbart att den beslutade omfattningen av den maringeologiska

verksamheten, som går ut på produktion av ett kartblad per år, inte kan uppnås

med de resurser som regeringen har föreslagit. Målåret 2050 kan således inte

ligga fast. Det finns också risk att det särskilda miljökemiska analysprogram

som är kopplat till den maringeologiska verksamheten måste slopas.

Mot den nu angivna bakgrunden ställer sig utskottet bakom motionärernas

förslag att SGU skall tillföras 1 milj.kr. utöver vad regeringen har

föreslagit. Dessa medel bör kunna bidra till att täcka de kostnader för

karteringen som enligt uppgift från SGU har tillkommit och som regeringen har

bortsett från. De kostnader som sålunda avses gäller kompensation för generella

nedskärningar av myndighetens anslag, lönesatsningar på geovetenskaplig

personal, av statsmakterna beslutade satsningar på personalutveckling och

marknadsutveckling samt större avsättningar för forskning och utveckling.

Vidare behövs medel för driftskostnaderna för det nyinköpta fartyget, den

utökade verksamhetens andel av SGUs gemensamma kostnader och det miljökemiska

analysprogrammet.

Utskottet tillstyrker motion 1990/91:N239 (m, fp) i nu behandlat avseende.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska

undersökning

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D 1

moment 2 och med bifall till motion 1990/91:N239 yrkandena 6--8 och motion

1990/91:N270 i ifrågavarande del till Sveriges geologiska undersökning:

Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 111379000kr.

3. Undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersökning (mom. 2)

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Det har"

och slutar med "maringeologisk kartering" bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar -- -- -- (= reservation 2) -- -- -- miljökemiska

analysprogrammet.

Utskottet tillstyrker motion 1990/91:N239 (m, fp) såvitt den avser medel till

utökad maringeologisk kartering.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska

undersökning

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D 1

moment 2 och motion 1990/91:N239 yrkande 8, med bifall till motion 1990/91:N239

yrkande 7 och med avslag på motion 1990/91:N239 yrkande 6 och motion

1990/91:N270 i ifrågavarande del till Sveriges geologiska undersökning:

Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 104379000kr.

4. Centrum för geovetenskaplig information (mom.5)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp)

och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med

"Utskottet kan" och slutar på s. 12 med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Inrättandet av ett centrum hos SGU för anslagsfinansierad geovetenskaplig

basinformation skulle, anser utskottet, verksamt kunna bidra till att höja

effektiviteten bl.a. när det gäller prospektering. Dubbelarbete skulle kunna

undvikas. För prospektörer och andra intressenter skulle en geovetenskaplig

informationsbank innebära en resursförstärkning. Vidare bör frågan om

möjligheten att tillföra SGU även uppdragsfinansierad geovetenskaplig

information utredas. Riksdagen bör till regeringen rikta ett uttalande av denna

innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1990/91:N239 (m, fp) i nu

behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande centrum för geovetenskaplig information

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Medel för prospektering (mom. 6)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),

Lars Norberg (mp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med

"Utskottet har" och slutar på s. 13 med "motion 1990/91:N341 (v)" bort ha

följande lydelse:

Det material som Mittnordenprojektet avses resultera i kan användas som

underlag för prospektering. Utskottet anser att det därför är lämpligt att 7

milj.kr. av medlen för prospektering m.m. förs över till SGU, som administrerar

Mittnordenprojektet. Vidare bör ytterligare 458000 kr. från

prospekteringsanslaget tillföras SGU för delfinansiering av den utökade

maringeologiska karteringen. Utskottet föreslår att riksdagen anvisar medel i

enlighet med vad nu har sagts. Härigenom skulle önskemålet i motionerna

1990/91:N239 (m, fp) och 1990/91:N270 (m), båda i ifrågavarande del, bli

tillgodosedda. Av det sagda följer att utskottet inte biträder det förslag om

ökade resurser till NSG som förs fram i motion 1990/91:N341 (v).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande medel för prospektering m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D 4

moment 2, med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 9 och motion 1990/91:N270

i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N341 yrkande 1 till

Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 48842000kr.

6. Medel för prospektering (mom. 6)

Under förutsättning av bifall till reservation 3

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med

"Utskottet har" och slutar på s. 13 med "motion 1990/91:N341 (v)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet ställer sig inte bakom förslaget att 7 milj.kr. av medlen för

prospektering skall föras över till SGU för finansiering av

Mittnordenprojektet.

Däremot bör 458000 kr. av anslaget för prospektering tillföras SGU för

delfinansiering av den utökade maringeologiska karteringen.

Utskottet föreslår att riksdagen anvisar medel i enlighet med vad nu har

sagts. Härigenom skulle önskemålet i motion 1990/91:N239 (m, fp) bli

tillgodosett i viss mån. Av det sagda följer att utskottet inte biträder

förslagen i motion 1990/91:N270 (m) om överföring av resurser för

Mittnordenprojektet och i motion 1990/91:N341 (v) om ökade resurser till NSG.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande medel för prospektering m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga14 punkt D

moment 2 och motion 1990/91:N239 yrkande 9 och med avslag på motion

1990/91:N270 (m) i ifrågavarande del och motion 1990/91:N341 yrkande 1 till

Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 55842000 kr.

7. Medel för prospektering m.m. (mom. 6)

Rolf L Nilson (v) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med

"Utskottet har" och slutar på s. 13 med "motion 1990/91:N341 (v)" bort ha

följande lydelse:

Att gruvor läggs ned och att prospekteringsvolymen är ringa har, enligt

utskottets mening, inte sin förklaring i brist på malm. Den negativa

utvecklingen beror snarare på att kortsiktiga företagsekonomiska värderingar

har tillåtits styra inriktningen i alltför hög grad, medan däremot de

samhällsekonomiska målen har skjutits i bakgrunden. Utskottet anser att

Sveriges mineralutvinning borde ses som en bas för vår industriella verksamhet

och därmed för sysselsättningen i landet. I vissa regioner har

mineralhanteringen särskild betydelse från sysselsättningssynpunkt.

Prospekteringen efter nya fyndigheter av malmer och industrimineral måste nu

intensifieras. Utskottet finner därför förslaget i motion 1990/91:N341 (v) om

ett ökat statligt stöd till prospekteringen välmotiverat. Sådant stöd är

särskilt angeläget i ett skede då gruvindustrin i stor utsträckning

kännetecknas av internationalisering. Motion 1990/91:N341 (v) tillstyrks såvitt

den går ut på att anslaget till prospekteringsverksamheten bör öka.

Av vad som nu har anförts följer att utskottet inte stöder en sådan

överföring av medel från prospektering till kartering som förespråkas i

motionerna 1990/91:N239 (m, fp) och 1990/91:N270 (m). Dessa avstyrks i berörda

delar.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande medel för prospektering m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga14 moment 2,

med bifall till motion 1990/91:N341 yrkande 1 och med avslag på motion

1990/91:N239 yrkande 9 och motion 1990/91:N270 i ifrågavarande del till

Statens gruvegedom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 71300000kr.

8. Förvaltning av statens gruvegendom (mom. 7)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),

Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med

"Utskottet åberopar" och slutar med "motion 1990/91:N239 (m, fp)" bort ha

följande lydelse:

Frågan om den framtida prospekteringsverksamheten är fortfarande under

övervägande. Utskottet anser att NSGs uppgifter i avvaktan på ett förslag från

regeringen i denna fråga inte bör utvidgas. Med hänvisning härtill och till vad

som tidigare har anförts beträffande resursbehovet för den utökade

maringeologiska karteringen tillstyrker utskottet motion 1990/91:N239 (m, fp) i

aktuellt avseende.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande förvaltning av statens gruvegendom

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D 5

och med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 10 till Statens gruvegedom:

Egendomsförvaltning m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 6939000kr.

9. Ökad prospektering (mom. 10)

Rolf L Nilson (v) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med "Med

hänvisning" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:

Prospekteringen efter nya fyndigheter av malmer och industrimineral måste öka

för att man skall kunna kompensera den brytning som utförs i dag. Det finns

därför ett påtagligt behov av långsiktig planering för utnyttjandet av Sveriges

mineraltillgångar. En sådan planering förutsätter överväganden av olika slag.

Enligt utskottets mening är det angeläget att en total malmprospektering

genomförs på sikt, varigenom en fullständig bild erhålls över olika

fyndigheters läge och innehåll. En sådan undersökning borde också innefatta

djupprospektering. Ökade insatser måste nu i första hand inriktas mot kända

malmområden i Bergslagen, Västerbotten och Norrbotten. Av regionalpolitiska

skäl bör särskild uppmärksamhet ägnas åt stödområdet. Utskottet erinrar härvid

om den inom några år förestående nedläggningen av driften i Laisvallgruvan och

de effekter på sysselsättningen i Arjeplog- och Arvidsjaurområdena som följer

härav. Det är vidare viktigt att man vid planeringen beaktar att den

gruvverksamhet som skulle kunna bli resultatet av en framgångsrik prospektering

måste vara förenlig med högt ställda miljökrav. Regeringen bör förelägga

riksdagen förslag till åtgärder för ökad prospekteringsvolym med den inriktning

som anges i motion 1990/91:N341 (v).

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande ökad prospektering

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N341 yrkandena 4 och 5 som sin

mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Den statliga prospekteringsverksamheten (mom. 12)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp)

och Karin Falkmer (m) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med "I

likhet" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Gruvnäringen har stor betydelse ur regionalpolitisk, sysselsättningsmässig

och samhällsekonomisk synvinkel. Staten har en viktig uppgift i att skapa

generellt goda förutsättningar för prospektering och annan gruvverksamhet. I

första hand gäller det att åstadkomma ett näringsklimat som gör det intressant

för såväl svenska som utländska prospektörer att satsa i Sverige. Det är vidare

angeläget att staten uppmuntrar utländska aktörer att etablera gruvverksamhet i

Sverige.

Den anslagsfinansierade prospektering som har bedrivits genom NSG har, enligt

utskottets mening, varit föga framgångsrik. Inte heller har NSGs strävan att

genom egen prospektering utöka den statliga egendomen gagnat gruvnäringen.

Omfattningen och inriktningen av den framtida prospekteringen övervägs för

närvarande. Utskottet vill för sin del förorda att såväl NSGs som SGABs

verksamhet överförs till ett -- inledningsvis statligt -- prospekteringsföretag

med affärsmässig inriktning. På sikt bör det statliga engagemanget upphöra.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ta ställning för en sådan

omorganisation. Det nu berörda yrkandet i motion 1990/91:N239 (m, fp)

tillstyrks härmed.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande den statliga prospekteringsverksamheten

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Den statliga prospekteringsverksamheten (mom. 12)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med "I

likhet" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Den anslagsfinansierade prospektering som har bedrivits genom NSG har, enligt

utskottets mening, varit föga framgångsrik. Inte heller har NSGs strävan att

genom egen prospektering utöka den statliga egendomen gagnat gruvnäringen.

Omfattningen och inriktningen av den framtida prospekteringen övervägs för

närvarande. Utskottet vill för sin del förorda att såväl NSGs som SGABs

verksamhet överförs till ett -- inledningsvis statligt -- prospekteringsföretag

med affärsmässig inriktning. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ta

ställning för en sådan omorganisation. Härigenom blir det nu berörda yrkandet i

motion 1990/91:N239 (m, fp) i huvudsak tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande den statliga prospekteringsverksamheten

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N239 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom (mom.15)

Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med

"Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

En stor del av NSGs verksamhet berör de norra länen, där också gruvnäringen i

huvudsak finns. En stor del av arbetskraften i Norrland har sin utkomst från

gruvnäringen. Samtidigt är många orter i Norrland uppbyggda kring

gruvbrytningen. När nu gruvbrytningen i framför allt Västerbotten minskar till

följd av att malmen börjar ta slut är det av största vikt att nya exploaterbara

fyndigheter kan upptäckas genom prospektering.

Mot denna bakgrund ter det sig, menar utskottet, mindre ändamålsenligt att

den myndighet som svarar för statens prospektering är belägen i Stockholm. NSG

är en liten myndighet som utan olägenhet skulle kunna utlokaliseras från

Stockholm. Samtidigt konstaterar utskottet att SGAB, som i stor utsträckning är

uppdragstagare till nämnden, har huvuddelen av sin verksamhet i Malå. Det vore

därför naturligt att NSG flyttas till Malå. Att alla de funktioner som rör

mineralfrågor samlas skulle vara rationellt från många utgångspunkter, inte

minst ekonomiska. Vidgat samarbete med högskolan i Luleå och universitetet i

Umeå möjliggörs samtidigt. Starka regionalpolitiska skäl talar också för den nu

förespråkade omlokaliseringen. Malå har under de senaste tio åren fått

vidkännas minskad sysselsättning bl.a. genom indragning av 120 statliga

tjänster och nedlagd gruvverksamhet. Nyligen har domänverkets revirkontor i

Malå flyttats till annan ort. Ersättning för de verksamheter som har gått

förlorade i Malå är angelägen.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad

utskottet nu har anfört. Härigenom skulle motionerna 1990/91:N272 (c) och

1990/91:N305 (fp) i huvudsak bli tillgodosedda, den senare i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N272 och motion 1990/91:N305

yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

13. Minerallagen m.m. (mom. 16)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m) och Gudrun Norberg

(fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. med "I fråga"

och slutar med "dessa lagrum" bort ha följande lydelse:

Den nya minerallag som enligt riksdagens beslut skall träda i kraft nästa år

innebär totalt sett att staten skaffar sig ökad makt att bestämma vem som skall

få utvinna vissa mineraltillgångar. Sambandet mellan rätten till prospektering

och möjligheten att få bearbeta en genom prospekteringen påträffad fyndighet

försvagas. Detta är, såsom påtalas i motion 1990/91:N239 (m, fp), ägnat att

minska intresset för prospektering och begränsa antalet aktörer inom

mineralsektorn. Skadligt för utvecklingen inom branschen är inte minst att

utländska prospekteringsföretag kommer att avhållas från satsningar i Sverige.

Att den nya lagen har utformats utan hänsyn till de resultat som

mineralråvarukommittén har kommit fram till i sin utredning om

prospekteringspolitiken (SOU 1989:92, 93) är också en allvarlig svaghet.

Utskottet instämmer sålunda i motionärernas krav på att den nya minerallagen

inte skall träda i kraft. I stället bör, på sätt som de anger, gruvlagen och

lagen om vissa mineralfyndigheter anpassas till de tillkommande krav som kan

ställas på minerallagstiftningen när det gäller avvägningen mellan miljö- och

industriintressen och avgränsningen av den krets av mineral för vilka

regelsystemet skall gälla. Regeringen bör med det snaraste förelägga riksdagen

förslag till en sådan anpassning av de båda lagarna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande mineralagen m.m.

att riksdagen

dels med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 11 antar följande

Förslag till

Lag om upphävande av minerallagen (1991:45)

Härigenom föreskrivs att minerallagen (1991:45) inte skall träda i kraft.

dels med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden

(mom.17)

Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som börjar med

"Utskottet åberopar" och slutar med "nu sagts" bort ha följande lydelse:

Det är, som framhålls i motion 1990/91:N205 (fp), orimligt att

mineralutvinning skall kunna tillåtas ske i obrutna fjällområden och i andra

områden -- såsom nationalparker och naturreservat --

vilka är avsedda att åtnjuta ett varaktigt naturskydd. Det är angeläget att NRL

ändras så att en sådan exploatering inte kan komma i fråga.

Oavsett om en sådan ändring av NRL kommer till stånd eller inte, bör

minerallagstiftningen innehålla den restriktionen att undersökningstillstånd

eller motsvarande, avseende ett sådant område som nyss nämnts, inte får lämnas

utan föregående NRL-prövning. Regeringen bör med det snaraste förelägga

riksdagen förslag till föreskrifter av denna innebörd. Genom en anmodan härom

från riksdagen skulle yrkandet i motion 1990/91:N205 (fp) till väsentlig del

bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N205 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden

(mom.17)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som börjar med

"Utskottet åberopar" och slutar med "nu sagts" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det orimligt att områden som har klassificerats såsom

nationalparker och sålunda är avsedda att åtnjuta ett varaktigt naturskydd

skall kunna öppnas för exploatering på grundval av minerallagstiftningen. Det

är angeläget att NRL ändras så att en sådan exploatering inte kan komma i

fråga.

Beträffande nationalparker, naturreservat och obrutna fjällområden bör

minerallagstiftningen innehålla den restriktionen att undersökningstillstånd

eller motsvarande inte får lämnas utan föregående NRL-prövning. Regeringen bör

med det snaraste förelägga riksdagen förslag till föreskrifter av denna

innebörd. Genom en anmodan härom från riksdagen skulle yrkandet i motion

1990/91:N205 (fp) till väsentlig del bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N205 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Avskaffande av institutet kronoandel (mom. 18)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp)

och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som börjar med

"Utskottet kvarstår" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1990/91:N239 uttryckta uppfattningen att

institutet kronoandel inverkar skadligt genom att prospekteringsbenägenheten

motverkas. Ett avskaffande av kronoandelsinstitutet frigör marknaden och öppnar

för fler aktörer. Bestämmelserna om kronoandel bör följaktligen upphävas.

Regeringen bör med det snaraste framlägga förslag härom.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande avskaffande av institutet kronoandel

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Avskaffande av institutet kronoandel (mom. 18)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som börjar med

"Utskottet kvarstår" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:

Statens medverkan vid bearbetning av mineraltillgångar bör enligt utskottets

uppfattning inskränka sig till koncessionsförfarandet. Någon kronoandel bör

alltså inte komma i fråga. Detta hindrar inte att statliga företag kan starta

gruvdrift på samma villkor som privata. Utan att instämma i det resonemang

beträffande kronoandelssystemet som förs i motion 1990/91:N239 (m, fp) kommer

alltså även utskottet till slutsatsen att detta institut bör avskaffas.

Regeringen bör framlägga förslag härom.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande avskaffande av institutet kronoandel

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N239 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Jordägaravgäld (mom. 19)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp)

och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som börjar med

"Utskottet hänvisar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Starka skäl talar enligt utskottet uppfattning för att en ordning med

jordägaravgäld bör återinföras. På grundval av den nu aktuella delen av motion

1990/91:N239 (m, fp) bör regeringen anmodas att med det snaraste förelägga

riksdagen förslag härom.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande jordägaravgäld

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Jordägaravgäld (mom. 19, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

En framtida ny minerallagstiftning bör utformas enligt de principer som

miljöpartiet har förespråkat (se mot. 1988/89:N27). Detta innebär bl.a. att

markägaren skall vara huvudman för exploateringen och sålunda kommer att ha

alla möjligheter att hävda sina intressen. Någon framställning till

regeringen på grundval av den nu aktuella delen av motion 1990/91:N239 (m, fp)

finner utskottet inte motiverad.

Särskilda yttranden

1. Ökad prospektering (mom. 10)

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anför:

Regeringens förslag om att 100 milj.kr. skall avsättas för särskilda

regionalpolitiska insatser i Arjeplogs kommun innebär, enligt centerpartiets

uppfattning, inte en tillräcklig kompensation för det bortfall av

sysselsättningstillfällen som kommer att drabba kommunen till följd av att

Laisvallprojektet inte kan genomföras.

2. Minerallagen (mom. 16)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anför:

Från skilda utgångspunkter tog vi hösten 1990 avstånd från det förslag till

ny minerallag som antogs av riksdagen. Vi kvarstår alltjämt vid de

principuppfattningar rörande önskvärd utformning av minerallagstiftningen som

vi då gav uttryck åt. Sedan lagstiftningsbeslutet har kommit till stånd, trots

många invändningar från skilda håll, har våra partier emellertid avstått från

att omedelbart kräva upphävande av den nya lagen. Förnyade initiativ till

ändringar i minerallagstiftningen bör, menar vi, tas med utgångspunkt i det

rättsläge som denna numera utfärdade lag skapar. Det är angeläget att frågan om

en från naturskydds- och miljövårdssynpunkt och från resurshushållningssynpunkt

lämplig minerallagstiftning blir föremål för nya överväganden.

Förslag till

Lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Bilaga

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och punkt 7 i övergångsbestämmelserna

till minerallagen (1991:45), som träder i kraft den 1 juli 1992, skall ha

följande lydelse.

Tidigare beslutad lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §

Ett undersökningstillstånd som grundats på ansökan avseende något eller några

av de koncessionsmineral som anges i 1 § 1--3 gäller, om inte sökanden

begär annat, samtliga mineral som anges där.

Ett undersökningstillstånd som grundats på ansökan avseende något eller några

av de koncessionsmineral som anges i 1 § 1

och 2 gäller, om inte sökanden begär annat, samtliga mineral som anges där.

I övrigt gäller ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession

det eller de mineral som anges i tillståndet eller koncessionen.

[Övergångsbestämmelser]

7. Den som vid utgången av juni 1990 bedriver undersökning eller

bearbetning för vilken tillstånd eller koncession därefter behövs till följd av

denna lag får, under förutsättning att ansökan om tillstånd eller koncession

görs före den 1 juli 1991, fortsätta verksamhet för samma ändamål utan

tillstånd eller koncession till dess ansökningen slutligt har prövats. Vid

prövning av en sådan ansökan om bearbetningskoncession skall följande iakttas.

a. Vid prövning av ansökningen skall 4 kap. 3 § första stycket tillämpas som

om sökanden hade undersökningstillstånd inom området för de mineral som

ansökningen avser.

Tidigare beslutad lydelse

Föreslagen lydelse

b. Ansökningen skall prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 § nya lagen. Om

ansökningen avser något av de koncessionsmineral som anges i 1 kap. 1 § tredje

punkten skall dock 4 kap. 2 § första stycket 1 tillämpas. Koncessionstiden

skall bestämmas till tio år. Om sökande begär det skall dock kortare tid

bestämmas.

b. Ansökningen skall prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 § nya lagen.

Koncessionstiden skall bestämmas till tio år. Om sökande begär det skall dock

kortare tid bestämmas.

c. Koncession får förenas med villkor enligt 4 kap. 5 och 6§§.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna3

Uppgifter i anslutning till motionerna5

Mineralråvarukommittén5

Maringeologisk kartering5

Mittnordenprojektet6

Mineraljakt7

Utskottet8

Verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning m.m.8

Riktlinjer8

Anslagsfrågor m.m.9

Övriga frågor11

Prospekteringsverksamhet m.m.12

Anslagsfrågor rörande NSG12

Mineraljakt13

Övergripande frågor om prospekteringsverksamheten14

Övriga frågor16

Minerallagstiftning17

Minerallagstiftningen i stort17

Mineralprospektering i vissa naturområden19

Kronoandelssystemet20

Jordägaravgäld21

Hemställan21

Reservationer

1. Riktlinjer för Sveriges geologiska undersökning och bergsstaten (m,

fp)24

2. Undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersökning (m, fp,

mp)24

3. Undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersökning (c)26

4. Centrum för geovetenskaplig information (m, fp)26

5. Medel för prospektering (m, fp, mp)27

6. Medel för prospektering (c)27

7. Medel för prospektering (v)28

8. Förvaltning av statens gruvegendom (m, fp, c, mp)29

9. Ökad prospektering (v)29

10. Den statliga prospekteringsverksamheten (m, fp)30

11. Den statliga prospekteringsverksamheten (mp)30

12. Omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom (c,mp)31

13. Minerallagen m.m. (m, fp)32

14. Förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden (fp, v, mp)33

15. Förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden (m)33

16. Avskaffande av institutet kronoandel (m, fp)34

17. Avskaffande av institutet kronoandel (mp)34

18. Jordägaravgäld (m, fp)35

19. Jordägaravgäld (mp)35

Särskilda yttranden

1. Ökad prospektering (c)35

2. Minerallagen (v, mp)35

Bilaga

Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)37