Bet. 1990/91:NU25

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU25

Tekoindustri och tekohandel

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

NU25

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) i vad

avser anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

dels -- helt eller delvis -- 16 motioner från allmänna motionstiden med

yrkanden om bl.a.

målen för tekopolitiken,

begränsningar av importen av tekovaror och skor,

ursprungsmärkning av kläder,

stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

linodling och linförädling.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag på 85milj.kr. till

industripolitiska åtgärder för tekoindustrin.

Alla motionsyrkanden som tas upp i detta sammanhang avstyrks.

I en reservation (m) föreslås att det statliga stödet till tekoindustrin

skall avskaffas helt, i en annan (fp) att endast 5milj.kr. skall anvisas, för

vissa utbildningsinsatser. En tredje linje (c) är att anslaget skall reduceras

till 35milj.kr. Samtidigt skulle då 150 milj.kr. anslås för ett nytt system

med utvecklingslån. Vidare skulle ledningen och administrationen av

branschprogrammet för tekoindustrin flyttas från statens industriverk till

Proteko i Borås. Det finns ytterligare en reservation (mp) till förmån för en

sådan överflyttning. Där efterlyses ett nytt branschprogram för tekoindustrin.

En reservation (c, mp) går ut på att tidigare kvantitativa mål för

tekopolitiken åter skall gälla.

Importbegränsningarna på tekoområdet skall enligt tidigare beslut upphöra den

31 juli 1991. Skilda minoriteter vill nu att de skall bibehållas även efter

detta datum (c, mp) resp. att de skall avskaffas tidigare för vissa länder (m,

fp). I andra reservationer av handelspolitisk natur begärs att bestämmelserna

om ursprungsmärkning av kläder skall avskaffas (m, fp), att en socialklausul

skall införas (c, v, mp) och att kvarvarande importbegränsningar för skor skall

upphöra (m, fp).

Sex av motionerna utmynnar i olika krav på åtgärder för att främja linodling

och linförädling. I två reservationer (v; mp)

förespråkas insatser för forskning och utveckling på detta område, i den ena

(mp) dessutom ett särskilt anslag för ändamålet.

Propositionen

Förslag

I proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) föreslås -- efter

föredragning av industriminister Rune Molin -- under punkt B 9 (s. 58 f.) att

riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret

1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 85000000 kr.

Huvudsaklig innebörd

Riksdagen beslutade våren 1989 om åtgärder för tekoindustrin inom en total

ram om 255 milj.kr. under en treårsperiod räknat fr.o.m. budgetåret 1989/90. Av

de 85 milj.kr. som nu föreslås för budgetåret 1991/92 avses minst 60 milj.kr.

bli utnyttjade för branschfrämjande åtgärder, främst inom områdena export,

teknikspridning, produktutveckling (design) och utbildning, och högst 25

milj.kr. för fortsatt verksamhet med lån till rationaliseringsinvesteringar

inom den konfektionerande industrin.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1990/91:Jo601 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad satsning på

forskning och utveckling av linodling.

1990/91:N235 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandena -- med

motivering i motion 1990/91:A419 -- att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring

av riksdagens tidigare beslut att säga upp multifiberavtalet,

2. begär förslag från regeringen om importregler för tekoprodukter som är

harmoniserade med EG,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvecklingslån och att ett nytt branschprogram utvecklas för teko,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

införandet av en socialklausul,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

arbetsgivaravgifter och skatteregler för små och medelstora företag,

7. beslutar att till Borås lokalisera hela verksamheten inom TEFO,

8. beslutar att administration och ledning för branschprogram TEKO flyttas

från SIND till Proteko i Borås,

1990/91:N253 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (10) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

angående svenska handelspolitiska målsättningar vad avser handel med

tekoprodukter,

1990/91:N257 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ensidigt slopande av

importrestriktioner för tekovaror.

1990/91:N273 av Birgitta Hambraeus (c) och Stina Gustavsson (c) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att nämnden för hemslöjdsfrågor får i

uppdrag att undersöka möjligheterna att finansiera ett linberedningsverk, i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:N292 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

omedelbart avskaffande av importrestriktionerna på kläder från Öst- och

Centraleuropa,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avskaffande av kravet på ursprungsmärkning av kläder från den 1 juli 1991,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avskaffande av importrestriktioner på skor från den 1juli 1991.

1990/91:N298 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (6) att

riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin anslår 80 milj.kr.

mindre än vad regeringen föreslagit eller således 5 milj.kr.

1990/91:N300 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att Proteko via SINDs

upphandling skall tillförsäkras ett årligt statligt anslag om 5 milj.kr.

1990/91:N301 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt statligt stöd till

verksamheten vid Proteko i Borås.

1990/91:N302 av Karin Starrin (c) och Lennart Brunander (c) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

SIND, STU, lantbruksstyrelsen och SJFR uppmärksammas på behovet av resurser för

att stödja utvecklingsinsatser för en svensk linodling,

2. tilldelar riksgruppen för linfrågor 1 000 000 kr.

1990/91:N303 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om linets

utveckling i enlighet med Nationellt forsknings- och utvecklingsprogram för

lin,

2. anslår 12000000 kr. till FoU-program för lin per år under en

femårsperiod,

3. anslår ytterligare 15000000 kr. det första året för maskinella

investeringar.

1990/91:N335 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål för

tekopolitiken,

2. hos regeringen begär förslag till regler för utvecklingslån för

tekoindustrin enligt de riktlinjer som anges i motionen,

3. anvisar ett reservationsanslag på 150 000 000 kr. till utvecklingslån

avseende budgetåret 1991/92,

4. till B 9 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret

1991/92 anslår 35000000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:N337 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet

av satsning på inhemsk linodling och förädling,

2. hos regeringen begär förslag till program för investeringar i inhemsk

linodling och förädling.

1990/91:N359 av Gunnar Björk (c) och Karin Starrin (c) vari -- med

motivering i motion 1990/91:A494 -- yrkas att riksdagen anslår 1,2 milj.kr.

till projektet "Lincentrum Hälsingland".

1990/91:N360 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

anpassning till EGs handelspolitik beträffande import av tekovaror,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

skattepolitikens betydelse för tekoindustrin.

1990/91:N371 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1 delvis)

-- med motivering i motion 1990/91:U532 -- att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av

importregleringar.

Uppgifter om tekobranschen

Statens industriverk (SIND) utarbetar årligen -- på uppdrag av regeringen och

i samråd med överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) -- prognoser för

produktionskapacitetens utveckling inom textil- och konfektionsindustrierna.

Den senaste rapporten, Teko 90 (SIND PM 1990:2), innehåller en bedömning av

tekoindustrins utveckling under åren 1990 och 1991.

År 1989 var ett svagt år för svensk tekoindustri. Produktionsvolymerna

beräknas ha minskat med 4--5 % inom textilindustrin, 8--9 % inom trikåindustrin

och ca 10 % inom konfektionsindustrin. Enligt tidigare beslut av riksdagen

utgjorde 1978 års produktionsvolym ett riktmärke inom tekopolitiken. Våren 1989

beslutade dock riksdagen att detta riktmärke inte längre skulle gälla. Enligt

SINDs beräkningar låg produktionsvolymerna under år 1989 inom textilindustrin

ca 15 % lägre, inom trikåindustrin ca 30 % lägre och inom konfektionsindustrin

ca 45 % lägre än år 1978.

SIND bedömer att textilindustrins produktion under år 1990 har minskat med

2--3 % och att den i år kommer att minska med ytterligare 1--2 %. Inom

trikåindustrin bedöms volymförlusterna till 3--4 % under år 1990 och i år

emotses volymförluster av samma storleksordning. Minskningen i produktionsvolym

inom konfektionsindustrin bedöms till 11--13 % under år 1990, och SIND räknar

med en ytterligare volymminskning i år med ca 10 %. Vad gäller trikå- och

konfektionsindustrierna föreligger det, enligt SIND, risk att verksamheten kan

komma att beröras av nya strukturförändringar.

Sysselsättningen inom tekoindustrin uppgick år 1989 till ca 21600

årssysselsatta personer, vilket är en minskning med drygt 2000 personer sedan

föregående år. Detta är den största minskningen sedan år 1982. Minskningen

fortsatte i samma takt i fjol, då sysselsättningen enligt SINDs bedömning

minskade med ytterligare 2000 personer. I år väntas sysselsättningen minska

ytterligare till ca 18600 årssysselsatta.

Den faktiska direkta exporten, dvs. leverans av i Sverige producerad tekovara

direkt från fabrikant till utländsk kund, beräknas under år 1989 ha utgjort ca

40 % av produktionsvolymen för textilföretag, ca 15 % för trikåföretag och

20--25 % för konfektionsföretag. Den inhemska produktionens andelar av inhemsk

tillförsel under år 1988 beräknas värdemässigt ha uppgått till ca 30 % för

textilvaror och ca 18 % för plagg från trikå- och konfektionsindustrierna.

Detta är något högre än år 1987, då motsvarande andelar var 28 % resp. 17 %.

Lönsamheten inom tekoindustrin ligger sedan åtskilliga år på en lägre nivå än

i andra industribranscher. Under år 1988 halverades i det närmaste

räntabiliteten på eget kapital inom tekoindustrin jämfört med år 1987. För år

1989 redovisas en negativ räntabilitet. Ca tre fjärdedelar av företagen inom

textilindustrin förväntar sig oförändrad eller förbättrad lönsamhet för år

1990, medan motsvarande andel för trikå- och konfektionsindustrierna är ungefär

hälften.

Marknadsläget för tekoindustrin i stort kännetecknas enligt SIND av en

bestående global överkapacitet. De svenska producenterna möter på alla

marknader ett mycket allsidigt utbud av varor, såväl från andra industriländer

som från utvecklingsländer. Ett annat inslag i marknadsbilden är att

användningen av textila produkter inom annan industri än tekoindustrin

fortsätter att öka.

Utskottet

Mål för tekopolitiken

Riksdagen beslöt våren 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU20) att

tidigare gällande kvantitativa mål för tekopolitiken skulle upphöra att gälla.

Det fanns, anförde utskottet, inte något behov av särskilda näringspolitiska

mål för tekobranschen.

De kvantitativa målen för tekopolitiken hade beslutats av riksdagen år 1983

(prop. 1982/83:130 bil. 1, NU 1982/83:42). De innebar att ett långsiktigt mål

skulle vara att svensk industri skulle svara för minst 30 % av den totala

inhemska tillförseln av tekovaror och att ett riktmärke skulle vara att 1978

års produktionsvolym skulle upprätthållas.

Från centerpartiets sida krävs i motion 1990/91:N335 (c) att det tidigare

målet i fråga om självförsörjningsgraden åter skall gälla. Motionärerna

föreslår offensiva insatser för utveckling av tekoindustrin och finner det

angeläget att målet att den inhemska produktionen skall svara för 30 % av den

totala inhemska tillförseln av tekovaror återinförs.

Motionsyrkanden liknande det nu aktuella har avslagits av riksdagen både

våren 1989 och våren 1990 (1988/89:NU20, 1989/90:NU27). Motiveringen var, som

nyss nämnts, att det inte fanns något behov av särskilda näringspolitiska mål

för tekobranschen. Motionerna fick stöd i reservationer (c, mp resp. c, vpk,

mp).

Utskottet ser inte nu något motiv för ett ändrat ställningstagande från

riksdagens sida. Motionen avstyrks således i här aktuell del.

Handelspolitiska frågor

Importbegränsningar för tekovaror

Riksdagen beslöt hösten 1988 (prop. 1988/89:47, 1988/89:FiU10) att

importrestriktionerna på tekoområdet helt skall avvecklas till den 31 juli

1991. Då löper den nuvarande förlängningen av multifiberavtalet (MFA) ut. Med

stöd av MFA begränsar Sverige -- i likhet med flertalet andra industriländer --

importen av textil- och konfektionsvaror från de s.k. lågprisländerna. För

närvarande har Sverige avtal om exportbegränsningar med 15 länder. Därutöver är

tekoimporten från statshandelsländer (tidigare och nuvarande) och Taiwan

reglerad.

Näringsutskottet ställde sig i ett yttrande till finansutskottet

(1988/89:NU1y) bakom regeringens bedömning att ett slopande av

importbegränsningarna på tekoområdet skulle komma att leda till lägre

konsumentpriser och att det kunde få en positiv effekt för utvecklingsländerna.

Näringsutskottet uttalade också att regeringen måste verka för att tekosektorn

integreras i GATTs ordinarie regelverk. Utskottet anslöt sig till regeringens

bedömning att ett omedelbart upphävande av importbegränsningarna inte var

lämpligt; tekoföretagen måste ges tid för nödvändiga anpassningsåtgärder. Genom

att beslutet om avregleringen träder i kraft först den 31 juli 1991 får

branschen möjlighet till ytterligare konsolidering för att klara den ökade

konkurrens som uppstår när restriktionerna avvecklas, anförde utskottet.

Tre avvikande meningar anmäldes i näringsutskottets yttrande. I en (m, fp)

krävdes en omedelbar avveckling, i en annan (c, vpk) begärdes att

konsekvenserna av en avreglering skulle utvärderas innan beslut fattades och i

den tredje (mp) accepterades avregleringen under förutsättning att den inte

ledde till ökad import av tekoprodukter som tillverkats under oacceptabla

arbetsförhållanden eller med utnyttjande av barn eller underbetald arbetskraft.

Liknande meningsyttringar avgavs i finansutskottet (1988/89:FiU10). Riksdagen

följde närings- och finansutskotten.

Under allmänna motionstiden 1989 och 1990 väcktes motioner med krav på att

importrestriktionerna skulle avskaffas omedelbart, på att avskaffandet skulle

tidigareläggas för vissa länder och på att beslutet om avskaffande av

importrestriktionerna skulle upphävas. Näringsutskottet fann inte vid något av

tillfällena grund för någon annan bedömning än den som gjorts hösten 1988 och

avstyrkte motionsyrkandena. I reservationer begärdes å ena sidan (m, fp) på

nytt att importrestriktionerna på tekoområdet omedelbart skulle avvecklas, å

andra sidan (c, vpk, mp) att de skulle bibehållas tills vidare. Riksdagen

följde utskottet.

Industriminister Rune Molin besvarade i november 1990 i riksdagen (RD

1990/91:21) en interpellation (1990/91:28) om textilindustrins överlevnad. Han

meddelade i sitt svar bl.a. att regeringen inte såg någon anledning att ändra

sitt ställningstagande beträffande avskaffandet av importrestriktionerna på

tekoområdet. Han konstaterade att den svenska ekonomins -- och därmed även

välfärdens -- utveckling är beroende bl.a. av att vi inom landet kan

upprätthålla effektiva marknader med konkurrens och att vi i största möjliga

utsträckning deltar i en fri internationell handel. Vidare hänvisade han till

att det är genom den internationella arbetsfördelning som handeln kan ge upphov

till, som vi å ena sidan kan dra fördelar av att vissa länder har bättre

förutsättningar att producera vissa varor än vad vi har, å andra sidan kan

producera de varor vi har bäst förutsättningar för. Dessa principer borde,

ansåg industriministern, vara styrande för alla delar av näringslivet.

I år har det väckts motioner med yrkanden om fasthållande vid beslutet att

importrestriktionerna skall avvecklas, om omedelbart avskaffande av

restriktionerna för länder i Öst- och Centraleuropa samt om bibehållande av

importrestriktionerna och harmonisering med EGs regler på området.

Sverige bör självfallet fullfölja den nu snart genomförda

avvecklingspolitiken inom tekosektorn, sägs det i motion 1990/91:N253 (m).

Sverige intar härvid en ledande ställning i avvecklingen av importhinder, medan

EG på denna punkt för en annorlunda politik. Sverige måste, enligt

motionärerna, inom ramen för GATT och senare såsom medlem av EG verka för att

EG liksom Sverige avvecklar handelshinder mot utvecklingsländer även inom

tekoområdet.

Restriktionerna för import av kläder från Öst- och Centraleuropa skall

omedelbart avskaffas, kräver folkpartiet liberalerna i partimotionen

1990/91:N292. De lättnader i de

svenska importrestriktionerna som i dag finns för dessa länder är förenade med

så starka krav -- importen får inte leda till marknadsstörningar och det

importerande företagets produktion och sysselsättning får inte störas -- att

lättnaderna varken gynnar svenska konsumenter eller öst- och centraleuropeiska

producenter, sägs det i motionen.

I tre motioner begärs att riksdagen skall upphäva beslutet om avskaffande av

importrestriktionerna. Sverige borde i stället harmonisera sina importregler

för tekoprodukter med dem som EG tillämpar.

I motion 1990/91:N257 (s) hänvisas till att det, sedan riksdagen fattade sitt

beslut hösten 1988 om att alla importrestriktioner för tekovaror skulle

avvecklas till den 31 juli 1991, har skett stora förändringar på det

handelspolitiska planet. EFTA-länderna för förhandlingar med EG om ett

EES-avtal och riksdagen har fattat beslut om att Sverige skall eftersträva

medlemskap i EG. Vidare hänvisas till de vilande GATT-förhandlingarna, den s.k.

Uruguayrundan, vilka enligt motionärerna tyder på att EGs uppfattning är att en

tioårig övergångsperiod behövs innan importrestriktionerna på tekovaror kan

slopas.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att Sverige skall anpassa

sig till den handelspolitik som EG för på tekoområdet, sägs det i motion

1990/91:N360 (m). Detta skulle stärka trovärdigheten i Sveriges ansökan om

medlemskap i EG. Vidare hänvisas i motionen till att Sverige tillsammans med

övriga nordiska stater har föreslagit att tekohandeln skall återgå till normala

GATT-regler år 2000.

Relationerna till EG berörs också i motion 1990/91:N235 (c). Riksdagen bör

dels göra ett uttalande om att riksdagens tidigare beslut att säga upp

multifiberavtalet skall ändras, dels begära att regeringen lägger fram förslag

till importregler för tekoprodukter som är harmoniserade med EGs, anförs det i

motionen. Om Sverige avskaffar importrestriktionerna, kommer det att innebära

svårigheter för svensk handel med tekoprodukter till EG. De svenska

tekoföretagens möjligheter att konkurrera skulle däremot förbättras, hävdar

motionären, om Sverige hade samma regler som EG.

De lättnader avseende import av tekoprodukter från Central- och Östeuropa,

vilka tas upp i motion 1990/91:N292 (fp), regleras genom en förordning utfärdad

av kommerskollegium (KFS 1990:22, L:18). Enligt förordningen gäller

bestämmelserna sådana företag som kan bibehålla produktion och sysselsättning i

Sverige om den egna produktionen kombineras med viss lönsömnadsimport.

Bestämmelserna skall i första hand ses som ett bidrag till de svenska

tekoproducenternas anpassningsåtgärder. En positiv effekt är därvid att de

satsningar som görs av dessa företag också kommer berörda länder till del.

I anslutning till de synpunkter som framförs i motionerna 1990/91:N257 (s),

1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235 (c) om behovet av harmonisering med EG och

GATT-förhandlingarna vill utskottet anföra följande. Riksdagen beslöt i

december 1990 att Sverige skall ansöka om fullt medlemskap i EG.

Utrikesutskottet (1990/91:UU8) bedömde det som sannolikt att så kan ske under

år 1991. Ett medlemskap i EG innebär bl.a. en anpassning till den gemensamma

handelspolitiken, inkl. den på tekoområdet. Hur denna anpassning skall ske och

vilka övergångsarrangemang som kan bli aktuella på olika områden är frågor som

kommer att få lösas under de kommande förhandlingarna.

Beträffande förhandlingarna inom Uruguayrundan är förhoppningen att dessa

skall kunna återupptas och att de skall leda till överenskommelser om bl.a. en

återgång av villkoren för tekohandeln till normala GATT-regler. Därmed skulle

också EGs tekorestriktioner på sikt komma att avvecklas.

Utskottet gör samma bedömning som tidigare i fråga om importbegränsningarna

på tekoområdet. Slopandet av dessa kommer att leda till lägre konsumentpriser i

vårt land och medföra fördelar för utvecklingsländerna. Genom att det under

hösten 1988 fattade beslutet om slopandet av restriktionerna verkställs först

den 31 juli 1991 har tekoindustrin fått tid för att anpassa sig till den nya

konkurrenssituationen.

Utskottet vill också understryka att, som tidigare har sagts, det i de

framtida förhandlingarna om medlemskap i EG får lösas hur anpassningen till den

gemensamma handelspolitiken skall gå till. Detta gäller också tekoområdet, där

frågan om eventuella övergångsarrangemang måste uppmärksammas. Utskottet vill

vidare understryka det angelägna i att Sverige i GATT-förhandlingar fortsätter

att verka för att villkoren för tekohandeln skall återgå till normala

GATT-regler.

Utskottet förutsätter att regeringen, efter avvecklingen av

importrestriktionerna den 31 juli i år, noga följer utvecklingen inom

tekoindustrin och vid behov drar försorg om att erforderliga

arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas.

Med det sagda avstyrker utskottet de nu behandlade motionerna i berörda

delar.

Ursprungsmärkning av kläder

År 1983 infördes bestämmelser om att kläder vid yrkesmässig försäljning skall

vara försedda med uppgift om i vilket land de har tillverkats. Med stöd av ett

bemyndigande i en särskild lag (1982:736) har regeringen genom förordningen

(1982:910) om ursprungsmärkning av kläder utfärdat regler för denna märkning.

Kläderna skall vara märkta senast då de saluhålls till förbrukare här i landet,

ett system för märkningsskyldighet som brukar kallas internmodellen. Det

ankommer på kommerskollegium att utöva tillsyn över efterlevnaden av systemet.

Bestämmelserna om ursprungsmärkning av kläder skall avskaffas den 1 juli

1991, krävs det i motion 1990/91:N292 (fp). Denna märkning fyller ingen

funktion för konsumenterna, hävdar motionärerna, och konsumenterna efterfrågar

inte heller någon sådan märkning. Dess enda effekt är i stället att försvåra

import till Sverige och reducera konkurrensen på den svenska marknaden.

Kommerskollegium har i en skrivelse till regeringen i augusti 1990 föreslagit

att bestämmelserna om ursprungsmärkning av kläder skall avvecklas. Kollegiet

hänvisar till tidigare framställning i saken i augusti 1987. Där anfördes att

det vid införandet av ursprungsmärkningen hade åberopats konsumentpolitiska

motiv men att kollegiet -- mot bakgrund av en undersökning som man låtit

statistiska centralbyrån (SCB) genomföra -- ifrågasatte om bestämmelserna

verkligen fyllde någon egentlig funktion från konsumentsynpunkt. Vidare angavs

handelspolitiska skäl för att bestämmelserna borde avskaffas.

Kommerskollegium ansåg i sin skrivelse från i fjol att de skäl som framfördes

år 1987 för en avveckling av bestämmelserna fortfarande är aktuella. Dessutom

ansåg kollegiet att ett starkt vägande skäl hade tillkommit genom det pågående

arbetet på integration mellan EG och EFTA.

I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 5 s. 199) sägs beträffande

kommerskollegiets förslag att frågan bereds i särskild ordning och att

föredragande statsrådet inte är beredd att nu ta ställning i frågan.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer frågan om avskaffande av reglerna om

ursprungsmärkning att övervägas i anslutning till en kommande proposition om

ett EES-avtal.

Utskottet vill hänvisa till sina tidigare uttalanden och anser att riksdagen

inte nu bör ta något initiativ i saken. Motion 1990/91:N292 (fp) avstyrks

därmed i berörd del.

Socialklausul

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att det bör införas en

socialklausul som ställer minimikrav på de leverantörer som skall sälja

tekovaror till Sverige, sägs det i motion 1990/91:N235 (c). I motionen hänvisas

det till att i många av de länder som producerar tekoprodukter till mycket låga

priser tillverkningen sker i former som vi i Sverige står helt främmande inför.

Barnarbete är utbrett, arbetsmiljön är undermålig, arbetstiden är ofta 12--15

timmar om dagen och lönerna är mycket låga.

Riksdagen har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågan om införande av

en socialklausul. Vid det senaste tillfället, hösten 1990, avslog riksdagen ett

motionsyrkande från vänsterpartiet med förslag om införande av en socialklausul

beträffande handeln med tekovaror (1990/91:NU9 s.26f.). Utskottet

redovisade de diskussioner som förts i GATT och där Sverige varit pådrivande.

Det konstaterades att GATTs rådsmöte hade tagit upp frågan om en socialklausul.

Vidare redovisades de möjligheter att tillgodose målet om ökad social hänsyn i

arbetsförhållanden som finns genom dels en av Internationella

arbetsorganisationen (ILO) antagen konvention om minimiålder för arbete (se

1989/90:AU16), dels FN-konventionen om barnets rättigheter (se 1989/90:SoU28).

I en reservation (v, mp) krävdes att regeringen skulle anmodas att i GATT verka

för att en socialklausul kommer till stånd och därefter för riksdagen lägga

fram förslag som innebär begränsningar av tekoimporten på grundval av en sådan

klausul.

I det tidigare (s.7) nämnda interpellationssvaret i november 1990 sade

industriministern beträffande frågan om socialklausul att det är ett problem

att det finns en social exploatering runt om i världen, som gör att de sociala

villkoren blir så mycket kostsammare i Sverige än i omvärlden. Sverige borde

därför, menade han, ha en socialklausul i frihandelsöverenskommelsen så att

Sverige kunde få en likvärdig konkurrenssituation.

Utskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt i frågan om införande av en

socialklausul. Frågan är under behandling i GATT. Med hänsyn härtill bör motion

1990/91:N235 (c) i här aktuell del inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Motionen avstyrks sålunda.

Importbegränsningar för skor

I budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 5 s.124) meddelades

beträffande importrestriktionerna för skor att restriktionerna för import av

läderskor från statshandelsländerna skulle avvecklas under en femårsperiod

under åren 1988--1992. För övriga skor hade avvecklingen genomförts vid

ingången av år 1988.

De nu pågående frihandelsförhandlingarna på EFTA-basis med vissa länder i

Östeuropa -- Polen, Ungern och Tjeckoslovakien -- kan, enligt vad utskottet har

erfarit, komma att leda till att importbegränsningarna för skor från dessa

länder upphävs tidigare, eller under år 1992.

I partimotionen 1990/91:N292 (fp) sägs att importregleringarna för skor inte

kommer att avvecklas före år 1992. Det är dock motionärernas åsikt att dessa,

liksom importbegränsningarna för tekovaror, bör avvecklas sommaren 1991.

Även i motion 1990/91:N371 (fp) krävs att importrestriktionerna för skor,

liksom de för tekovaror, skall avvecklas sommaren 1991. Enligt motionärerna är

det avgörande för de nya demokratiernas i Östeuropa möjlighet att få i gång ett

utvecklingsbart näringsliv att de får tillfälle att exportera fritt till andra

länder. Det gäller särskilt områden där de har komparativa fördelar jämfört med

andra europeiska länder, t.ex. jordbruksprodukter, kläder och skor.

Med hänsyn till att frågan om ett avskaffande av de kvarvarande

importrestriktionerna för skor ingår som en del av de pågående

frihandelsförhandlingarna med vissa länder i Östeuropa, anser utskottet inte

att riksdagen nu bör ta något initiativ i saken. Motionerna 1990/91:N292 (fp)

och 1990/91:N371 (fp) avstyrks därmed i här berörda delar.

Stöd till tekoindustrin, m.m.

Våren 1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU20) om

industripolitiska åtgärder för tekoindustrin inom en total ram om 255 milj.kr.

under en treårsperiod räknat fr.o.m. budgetåret 1989/90. Riksdagen slog därvid

fast, på förslag av näringsutskottet, att de små och medelstora företagen,

liksom lönsömnadsföretagen, borde få del av åtgärderna i större utsträckning än

tidigare.

I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 14 s. 58 f.) föreslås nu att 85

milj.kr. anvisas för budgetåret 1991/92 för industripolitiska åtgärder för

tekoindustrin. Huvudparten av beloppet, minst 60 milj.kr., skall enligt vad

regeringen uttalar gå till branschfrämjande åtgärder främst inom områdena

export, teknikspridning, produktutveckling (design) och utbildning. Högst 25

milj.kr. skall användas för fortsatt verksamhet med lån till

rationaliseringsinvesteringar inom den konfektionerande industrin. I

propositionen sägs att budgetåret 1991/92 är sista året för tekoprogrammet och

att det särskilda tekostödet därefter bör upphöra.

I propositionen 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt har regeringen

anmält att av de 85 milj.kr. som i budgetpropositionen har föreslagits till

industripolitiska åtgärder för tekoindustrin 15 milj.kr. avses skola överföras

till utvecklingsfonden i Älvsborgs län. Denna åtgärd skall ses som ett led i

strävandena att decentralisera statens industriverks (SINDs) arbete med

småföretagsfrågor och regional utveckling.

Fem motioner innehåller yrkanden om det statliga stödet till tekoindustrin. I

en av dessa motioner, liksom i ytterligare en motion, tas det upp mer generella

frågor rörande arbetsgivaravgifter och skatteregler för företagen.

I motion 1990/91:N298 (fp) krävs att riksdagen skall avslå regeringens

förslag till anslag; endast ett belopp på 5 milj.kr. föreslås bli anvisat till

åtgärder för tekoindustrin. Det direkta stödet till tekoindustrin har varit en

misslyckad politik, anser motionärerna. Stödet har av företagen utnyttjats till

att förbättra lönsamheten snarare än att sänka priserna för att produktionen

skall kunna ökas, hävdas det. Det i motionen föreslagna anslagsbeloppet på 5

milj.kr. skulle användas för utbildningsinsatser vid det produktionstekniska

utbildningscentret (Proteko) i Borås.

Frågan om fortsatt stöd till Proteko efter budgetåret 1991/92 tas upp i två

andra motioner.

Det är av stor betydelse för tekoindustrin och därmed också för

Sjuhäradsbygden att verksamheten vid Proteko kan fortsätta och vidareutvecklas,

sägs det i motion 1990/91:N301 (m). Denna verksamhet är av en alldeles speciell

karaktär med betydande utbildningsinslag, vilket motiverar en satsning från

statens sida utöver vad som kan tillföras direkt från skilda uppdragsgivare.

Riksdagen borde därför göra ett uttalande till regeringen om att Proteko skall

ges fortsatt statligt stöd efter budgetåret 1991/92, då det särskilda

tekostödet upphör.

Även i motion 1990/91:N300 (fp) begärs att Proteko efter budgetåret 1991/92

skall tillförsäkras ett årligt statligt anslag på ca 5 milj.kr. Motionären

hänvisar till att många företrädare för företag, organisationer och myndigheter

har framfört önskemål om att Protekos verksamhet skall kunna fortsätta och

utvecklas. Verksamhetens speciella karaktär motiverar, enligt dessa, en

satsning från staten vid sidan av de medel som kan tillföras direkt från olika

uppdragsgivare.

För en långsiktigt positiv utveckling av tekoindustrin krävs nya

investeringar i bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och

marknadsföring, anförs det i motion 1990/91:N335 (c). Nya investeringar fordrar

i sin tur tillgång till riskvilligt kapital. För att tillgången på riskkapital

skall förstärkas har centerpartiet under tidigare år lagt fram förslag om s.k.

utvecklingslån. I motionen föreslås följande villkor gälla för lånen: lånen

beviljas årsvis men lånebeslutet omfattar en treårsperiod; lånen är ränte- och

amorteringsfria; avskrivning med 100 % medges för lån upp till 100000 kr.

(vilket gynnar de minsta företagen); för större lån medges avskrivning med 100

% endast om företaget har utfört investeringar motsvarande minst dubbla

lånebeloppet; alla tekoföretag med inhemsk produktion är låneberättigade; lån

utgår med ett visst antal kronor per produktionstimme (5 kr.). Administrationen

av lånen skulle handhas av SIND eller delegeras till Proteko. För

utvecklingslånen föreslås i motionen att 150 milj.kr. anvisas för budgetåret

1991/92. Samtidigt skulle anslaget för industripolitiska åtgärder reduceras

jämfört med regeringens förslag och uppgå till 35 milj.kr.

Förslag om utvecklingslån läggs också fram i motion 1990/91:N235 (c).

Tekoindustrin i Sverige är i en allvarlig kris, konkurrenskraften mot

importerade varor har försämrats och varslen duggar tätt i Sjuhäradsbygden,

sägs det i motionen. Motionären föreslår mot denna bakgrund att utvecklingslån,

enligt den modell som centerpartiet har föreslagit, skall införas och att ett

nytt branschprogram för tekoindustrin skall utvecklas. Vidare föreslås i

motionen att administrationen och ledningen av branschprogrammet skall flyttas

från SIND till Proteko. En sådan förändring skulle, enligt motionären, medföra

en bättre användning av det statliga stödet, eftersom det vid Proteko finns

kunskap om och närhet till tekoindustrin. Även Svenska

textilforskningsinstitutet borde helt och hållet lokaliseras till Borås.

Därigenom skulle arbetet kunna bedrivas på ett mer rationellt sätt. Slutligen

föreslås i motionen att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om

att reglerna för skatter och arbetsgivaravgifter inte får utformas så att små

och medelstora företag missgynnas. För preciserade förslag på dessa områden

hänvisar motionären till andra motioner från centerpartiet.

Utskottet behandlar först kraven på införande av utvecklingslån, därefter den

mer generella frågan om stödet till tekoindustrin och slutligen frågan om

lokalisering av Textilforskningsinstitutet.

Frågan om utvecklingslån har, på riksdagens initiativ, prövats av statens

pris- och konkurrensverk (SPK). I rapporten Ändrad stödform för tekoindustrin

(SPKs utredningsserie 1987:11) anfördes sammanfattningsvis att de föreslagna

utvecklingslånen av olika anledningar var en mindre lämplig stödform. Riksdagen

har under de senaste åren vid fyra tillfällen avslagit motioner om införande av

utvecklingslån (NU1987/88:12, NU1987/88:29, 1988/89:NU20, 1989/90:NU27).

Vid riksdagsbehandlingen av frågan om utvecklingslån har utskottet anfört att

den föreslagna stödformen inte skulle möjliggöra att tillgängliga resurser för

stödinsatser koncentreras till företag med utvecklingsmöjligheter och att

effektiviteten i stödgivningen därmed skulle försämras. Vidare skulle

införandet av utvecklingslån kunna uppfattas som ett avsteg från Sveriges

handelspolitiska åtaganden. Inte heller kunde en omvandling av stödformerna

motiveras med att industrin inte har tillgång till riskkapital. Vid de fyra

tillfällen då frågan om utvecklingslån har behandlats har centerpartiets

företrädare i utskottet reserverat sig till förmån för krav på införande av

utvecklingslån. Vid det senaste tillfället, våren 1990, ansåg vänsterpartiet

kommunisternas företrädare att frågan om utvecklingslån borde kunna övervägas

inom ramen för det stödprogram som partiet föreslog -- dock utan precisering av

anslagsbelopp; centerpartiets motionsyrkande avstyrktes alltså.

Vad gäller frågan om tillgång till riskkapital, noterar utskottet att

riksdagen våren 1990 fattade beslut om att fem eller sex regionalt verksamma

riskkapitalbolag skulle bildas (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). Företrädarna

för moderata samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet och miljöpartiet

reserverade sig mot utskottets beslut och hänvisade till andra metoder för att

tillgodose småföretagens försörjning med riskkapital.

Utskottet finner alltjämt att de skäl som har legat till grund när riksdagen

har avvisat förslagen om införande av utvecklingslån är bärande. Motionerna

1990/91:N335 (c) och 1990/91:N235 (c) avstyrks således i här aktuella delar.

Utskottet övergår så till den mer generella frågan om stöd till

tekoindustrin. Vid riksdagsbehandlingen våren 1989 av regeringens förslag om

treårigt åtgärdsprogram för tekoindustrin instämde utskottet i regeringens

bedömning att det krävdes fortsatta stödåtgärder, så att tekoföretagen skulle

få möjligheter att ytterligare stärka konkurrenskraften. Utskottet ansåg också

att de fortsatta stödinsatserna skulle koncentreras till SINDs branschfrämjande

åtgärder.

Utskottet gör samma bedömning nu i frågan om behovet av fortsatta åtgärder

för tekoindustrin. Yrkandet i motion 1990/91:N298 (fp) om att stödåtgärderna

skall slopas nästan helt avstyrks därför.

Kravet i motion 1990/91:N235 (c) på att ett nytt branschprogram skall

utvecklas för tekoindustrin kan utskottet inte ställa sig bakom. Riksdagens

beslut våren 1989 om det treåriga åtgärdsprogrammet för tekoindustrin hade sin

grund i en bedömning att tre år var en rimlig tid för att tekoföretagen skulle

kunna anpassa sin produktion till ändrade konkurrensförhållanden. Utskottet

anser, i likhet med regeringen, att det särskilda tekostödet bör upphöra efter

budgetåret 1991/92. Vad gäller det i motion 1990/91:N235 (c) framförda

förslaget att administrationen och ledningen för tekoprogrammet skall flyttas

från SIND till Proteko i Borås kan utskottet inte heller tillstyrka det.

Önskemålet om decentralisering blir dock till viss del tillgodosett genom att

en del av ansvaret för genomförandet av de industripolitiska insatserna inom

tekoindustrin kommer att överföras till utvecklingsfonden i Älvsborgs län.

Motion 1990/91:N235 (c) avstyrks sålunda i här berörda delar.

Utskottet har i det föregående avvisat yrkandena om införande av

utvecklingslån. Av detta följer att utskottet nu avstyrker yrkandet i motion

1990/91:N335 (c) att medel skall anvisas för sådana lån.

Beträffande kraven i motionerna 1990/91:N301 (m) och 1990/91:N300 (fp) att

Proteko skall tillförsäkras ett fortsatt statligt stöd efter budgetåret 1991/92

-- i den sistnämnda motionen preciserat till 5 milj.kr. -- vill utskottet

anföra följande. Proteko, som bildades i oktober 1986, har till uppgift att på

affärsmässiga grunder tillhandahålla tekoföretagen utbildning och rådgivning.

Staten har under budgetåren 1986/87 och 1987/88 bidragit med totalt 7 milj.kr.

för uppbyggande av verksamheten. I regeringens regleringsbrev för SIND sägs

beträffande anslagsposten Övriga branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin

att huvuddelen av de utbildningsaktiviteter för vilka medel har beräknats bör

administreras och genomföras av Proteko. Av de närmare 5 milj.kr. som SIND

beräknas anslå till utbildningsinsatser budgetåret 1991/92 kommer, enligt

uppgift, ca 4,3 milj.kr. att gå till Proteko. Industriminister Rune Molin

uttalade i ett tal på den s.k. tekodagen i Borås i januari i år att han är

villig att medverka till att Proteko får möjlighet att fortleva efter

budgetåret 1991/92, då branschstödet upphör. Han meddelade också att det inom

ramen för ett utökat länsanslag kan finnas möjlighet att stödja viss

projektverksamhet vid Proteko.

Utskottet anser att Proteko liksom hittills bör bedriva sin verksamhet på

affärsmässiga grunder och i konkurrens med andra utbildningsinstitut.

Utskottet noterar vidare att industriministern har uttalat att Protekos

möjligheter att leva vidare skall beaktas. Med hänvisning till detta avstyrker

utskottet motionerna 1990/91:N301 (m) och 1990/91:N300 (fp).

Svenska textilforskningsinstitutet (TEFO) är ett halvstatligt

branschforskningsinstitut med ekonomiskt stöd från styrelsen för teknisk

utveckling (STU) och Intressentföreningen för svensk textilteknisk forskning

och utveckling. TEFO har till uppgift att i nära samarbete med högskolor

bedriva forskning och utveckling samt provning och konsultation inom områdena

textil- och fiberteknologi och konfektion. TEFO skall dessutom medverka i

utbildning av ingenjörer och forskare. Huvuddelen av verksamheten är sedan

mitten av 1940-talet förlagd till Chalmersområdet i Göteborg. Sedan år 1989

finns det också en filial för teknikspridning och teknisk service på Tekocenter

i Borås.

I motion 1990/91:N235 (c) begärs att hela verksamheten vid TEFO skall

förläggas till Borås. Enligt utskottets mening skulle detta inte vara förenligt

med grundtankarna bakom TEFO. Närheten till Chalmers tekniska högskola är helt

avgörande för verksamheten med dess inriktning på forskning och utveckling.

Motionen avstyrks därmed av utskottet i här aktuell del.

Utskottet har i det föregående behandlat olika krav på förändringar av

tekopolitiken som förts fram i motionerna 1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235

(c). I dessa två motioner begärs också att riksdagen skall göra uttalanden om

betydelsen av utformningen av regler för skatter och arbetsgivaravgifter för

företag i allmänhet. Motionärerna hänvisar till förslag på detta område i andra

motioner från deras partier.

Utskottet har tidigare (NU1987/88:29, 1988/89:NU20, 1989/90:NU27) enhälligt

avstyrkt liknande motionsyrkanden, som förts fram i anslutning till förslag

rörande tekopolitiken. Utskottet har därvid hänvisat till att de frågor som

dessa yrkanden gällde skulle komma att behandlas av berörda utskott på grundval

av liknande motionsyrkanden bl.a. i partimotioner.

På motsvarande sätt föreslår utskottet att de nu aktuella yrkandena i

motionerna 1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235 (c) inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Linodling och linförädling

Riksdagen har under en följd av år behandlat olika motioner avseende

linodling och linförädling. Senast skedde det hösten 1990 (1990/91:NU6).

Under allmänna motionstiden i år har det väckts sex motioner med yrkanden på

detta område.

I motion 1990/91:N273 (c) begärs att riksdagen skall anmoda regeringen att ge

nämnden för hemslöjdsfrågor i uppdrag att undersöka möjligheterna att

finansiera ett linberedningsverk. För att linanvändningen skall främjas är det,

enligt motionärerna, främst ett linberedningsverk som behövs. I motionen sägs

att en möjlig metod för finansiering av ett linberedningsverk skulle kunna vara

en liknande lösning som har föreslagits för anläggningar för etanolproduktion.

Detta skulle innebära att jordbrukarna skulle satsa en del av sitt

omställningsstöd som andel i verket, mot att man fick kontrakt på avsättning

för det lin som odlas på motsvarande del av åkermarken. Vidare borde, enligt

motionärerna, staten garantera avsättningen av det färdigberedda linet under en

övergångsperiod.

Önskemål om ökad satsning på forskning och utveckling rörande linodling och

linförädling har framförts i fyra motioner.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att det behövs

ytterligare medel till forskning och utveckling för att få fart på den svenska

linodlingen, sägs det i motion 1990/91:Jo601 (s). Linet har rika traditioner i

Sverige och kan, enligt motionärerna, bli en gröda även för framtiden. I

jämförelse med andra länder har Sverige många fördelar, bl.a. oavbruten

hantverkstradition på den textila sidan, goda möjligheter till systemtänkande,

samarbete mellan alla delar av linhanteringen, hög och bred kompetens, goda

klimatiska förutsättningar och möjligheter att producera fibrer och frön med

unika egenskaper.

Myndigheter och andra organ bör inom ramen för sina anslag uppmärksamma

behovet av utvecklingsinsatser för en svensk linodling, anförs det i motion

1990/91:N302 (c). Regeringen borde ge SIND, STU och lantbruksstyrelsen samt

andra forskningsfinansiärer i uppdrag att stödja de utvecklingsinsatser som

Riksgruppen för linets utveckling har angett i ett nationellt forsknings- och

utvecklingsprogram för lin (se s.18). Vidare borde det fortsatta arbetet inom

riksgruppen stödjas genom ett anslag av 1milj.kr.

Linodling och linförädling har en given roll att spela i den

omställningsprocess som det svenska jordbruket befinner sig i, sägs det i

motion 1990/91:N337 (v). Det måste ses som ett övergripande samhällsintresse

att staten medverkar i denna process, menar motionärerna. Riksdagen borde

därför göra ett uttalande till regeringen om att det behövs satsningar på

inhemsk linodling och linförädling. Vidare borde riksdagen anmoda regeringen

att lägga fram förslag till program för investeringar i inhemsk linodling och

linförädling.

Även i motion 1990/91:N303 (mp) framhålls linodling som en möjlighet för

landsbygdens utveckling. I motionen hänvisas direkt till det nationella

forsknings- och utvecklingsprogram för lin som Riksgruppen för linets

utveckling har presenterat. Riksdagen borde göra ett uttalande till regeringen

om att åtgärder bör vidtas i enlighet med detta program. Vidare föreslår

motionärerna att 12 milj.kr. per år skall anslås till detta program under en

femårsperiod och att ytterligare 15 milj.kr. skall anslås det första året för

maskinella investeringar.

Det är viktigt att projektet "Linlandet Hälsingland" permanentas och

organiseras i ett lincentrum med en ansvarig linkonsulent, sägs det i motion

1990/91:N359 (c). Den löpande verksamheten bör, enligt motionärerna,

samfinansieras av staten och berörda kommuner. Eftersom konsulenten planeras ha

rikstäckande uppgifter anser motionärerna att det är naturligt med en statlig

del i finansieringen. I motionen föreslås att 1,2 milj.kr. skall anslås till

"Lincentrum Hälsingland"; medlen föreslås tas ur de medel för

infrastruktursatsningar som centerpartiet har föreslagit i annat sammanhang.

Lin har historiskt huvudsakligen kommit till användning dels för utvinning av

linolja genom pressning av fröna, dels såsom en textilråvara där basfibrerna i

stjälken tillvaratas. Oljelinet skiljer sig från textillinet genom att det

förra har många grenar och är mer kortväxt än textillinet, som har få grenar.

Textillin har odlats och beretts i industriell skala i Sverige fram till år

1966, då linberedningsverket i Laholm lades ner. Nästa led i förädlingen efter

beredningen är att det beredda linet vid ett linspinneri spinns till linnetråd.

Riksdagen avslog hösten 1990 ett yrkande från samma motionärer, likartat det

som finns i motion 1990/91:N273 (c). Frågan om linodling och linberedning

övervägdes inom regeringskansliet och på andra håll, konstaterade

näringsutskottet (1990/91:NU6). Utskottet framhöll att det fäste stor vikt vid

linfrågorna och uttalade en förhoppning att linhanteringen skulle få ökad

omfattning. Det fanns dock inte, menade utskottet enhälligt, anledning för

riksdagen att ta något initiativ i saken.

I betänkandet 1990/91:NU6 redovisades de aktiviteter avseende linfrågor som

pågår på olika håll. I maj 1988 hade regeringen föreskrivit att statens

jordbruksnämnd skulle betala ut 50 milj.kr. till skogs- och jordbrukets

forskningsråd, som skulle beakta vad som i betänkandet (Ds I 1987:1) Inhemsk

odling och beredning av lin anfördes om bl.a. växtförädlingsprogram för lin,

forskning kring linfröets biokemiska egenskaper och frågor som rör

beredningsteknik.

STU redovisade i april 1989 ett uppdrag från regeringen om linets

industriella användning. Enligt utredningen har linprodukter lågt industriellt

intresse i dag, men detta kan eventuellt öka i framtiden. I förra årets

budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 14, industridepartementet) sades att

utvecklingen av nya sorters lin därför borde fortsätta, eftersom det därmed

skapas handlingsfrihet inför framtiden. I budgetpropositionen meddelades också

att STU var beredd att inom ramen för verkets biomassaprogram finansiera några

projekt som ingick i ett av arbetsgruppen för industriell linberedning i

Bergslagen föreslaget forsknings- och utvecklingsprogram för lin.

I februari 1990 startades ett linspinneri i Växbo i Hälsingland på privat

initiativ och med visst statligt stöd via länsstyrelsen. Råvaran importeras

från Belgien, men målet är att man skall kunna spinna av inhemsk råvara, vilket

förutsätter att ett linberedningsverk finns i funktion.

I september 1990 etablerades Riksgruppen för linets utveckling. I Riksgruppen

ingår representanter för glesbygdsdelegationen, nämnden för hemslöjdsfrågor,

arbetsgruppen lantbruk och samhälle (ALA-gruppen) inom Sveriges

lantbruksuniversitet i Uppsala, högskolan i Karlstad, jordbrukstekniska

institutet, Örebro-Lin, Svalöf AB, Hallands läns hushållningssällskap,

Linlandet Hälsingland, Växbo Spinneri AB, Stiftelsen för svensk industridesign

och landets linföreningar.

Riksgruppen presenterade vid en konferens i december 1990 ett nationellt

forskningsprogram för linets utveckling. Syftet med programmet är "att skapa

lönsamma och utvecklingsbara verksamheter för svenskt lin, såväl spånads- som

oljelin, och svensk linindustri". För att detta skall uppnås föreslog

riksgruppen att det skall satsas 12 milj.kr. per år under en femårsperiod till

olika forsknings- och utvecklingsinsatser enligt följande preliminära

fördelning: 3 milj.kr. till marknad, design och produktutveckling, 1 milj.kr.

till spinning, 3milj.kr. till beredning och hantering, 1 milj.kr. till

odling, växtförädling och sortprov, 2 milj.kr. till kunskapsuppbyggnad och 2

milj.kr. till information och rådgivning. Vidare föreslogs det att 12--15

milj.kr. ytterligare skulle satsas det första året för investeringar i

maskinell utrustning. I motion 1990/91:N303 (mp) begärs, som tidigare

redovisats, exakt de satsningar som riksgruppen har föreslagit.

Slutligen hänvisades i betänkandet 1990/91:NU6 till den av riksdagen

beslutade nya livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, 1989/90:JoU25). Enligt

denna kan omställningsstöd utgå för alternativ produktion, huvudsakligen

industri- och energigrödor samt skogsproduktion. För odling av s.k. nischgrödor

på mindre arealer kan också omställningsstöd utgå. Som exempel på en nischgröda

har jordbruksutskottet nämnt lin.

Lantbruksstyrelsen har nu utfärdat tillämpningsföreskrifter avseende

omställningsstöd. Beträffande s.k. speciella grödor, till vilka lin räknas,

sägs att lantbruksnämnden får bedöma från fall till fall om odlingen kan

godtas. Nämnden skall i bedömningen väga in om arealens storlek är rimlig och

om det finns en varaktig avsättning och användning av grödor liksom av

möjligheterna till kontroll. Vidare sägs beträffande lin att omställningsstöd

kan erhållas i första hand om det finns kontrakt men annars om avsättning är

trolig. Att en jordbrukare, såsom föreslås i motion 1990/91:N273 (c), skall

kunna satsa en del av omställningsstödet i ett linberedningsverk möter, enligt

uppgift från lantbruksstyrelsen, inget hinder. Bedömningen av

marknadsförutsättningar och avsättningsmöjligheter måste dock den enskilde

jordbrukaren själv ta ansvar för, i enlighet med de tankegångar som ligger till

grund för beslutet om införande av omställningsstöd.

Utskottet står fast vid de bedömningar rörande linodling och linförädling

som utskottet gjorde hösten 1990. Återigen vill utskottet framhålla att

linfrågorna är viktiga och att det är önskvärt att linhanteringen får ökad

omfattning. Frågorna om linodling och linförädling är föremål för överväganden

på många håll. Sedan utskottet senast behandlade frågan har, som nämnts,

Riksgruppen för linets utveckling presenterat ett nationellt forsknings- och

utvecklingsprogram. Vidare har förutsättningarna för erhållande av

omställningsstöd för linodling klarlagts genom de tillämpningsföreskrifter som

lantbruksstyrelsen har utfärdat. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet

inte att det finns anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i saken.

De berörda motionerna 1990/91:N273 (c), 1990/91:Jo601 (s), 1990/91:N302 (c),

1990/91:N337 (v) och 1990/91:N303 (mp) avstyrks därmed.

Beträffande yrkandet i motion 1990/91:N359 (c) att särskilda medel skall

anslås till projektet "Lincentrum Hälsingland" vill utskottet anföra följande.

Projektet "Linlandet Hälsingland", som startades hösten 1988, är ett tvåårigt

projekt med syfte att ta till vara, vårda och utveckla linet. Projektet är en

gemensam satsning av Gästrike-Hälsinge turistråd, länsmuseet, länsstyrelsen,

Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund, Hälsinglands kommuner, Hälsinglands

museum, länshemslöjdskonsulenten, landstingets kulturförvaltning,

lantbruksnämnden och hushållningssällskapet. Nämnden för hemslöjdsfrågor är

genom sitt engagemang i arbetsgruppen för linfrågor delaktig i projektet. SIND,

länsstyrelsen och STU (genom sin medverkan i Gävleborgs produktråd) har

bidragit med medel till den del av projektet som avser linodling.

Utskottet konstaterar att staten, via bidrag från olika myndigheter, har

stött projektet "Linlandet Hälsingland". Något ytterligare anslag från statens

sida anser sig utskottet inte kunna förorda. Därmed avstyrks motion

1990/91:N359 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen avslår motion 1990/91:N335 yrkande 1,

res. 1 (c, mp)

2. beträffande importbegränsningar för tekovaror

att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkandena 1 och 2, motion

1990/91:N253 yrkande 10, motion 1990/91:N257, motion 1990/91:N292 yrkande 7 och

motion 1990/91:N360 yrkande 1,

res. 2 (m, fp)

res. 3 (c, mp)

3. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen avslår motion 1990/91:N292 yrkande 8,

res. 4 (m, fp)

4. beträffande socialklausul

att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkande 4,

res. 5 (c, v, mp)

5. beträffande importbegränsningar för skor

att riksdagen avslår motion 1990/91:N292 yrkande 9 och motion 1990/91:N371

yrkande 1 i ifrågavarande del,

res. 6 (m, fp)

6. beträffande utvecklingslån

att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och

motion 1990/91:N335 yrkande 2,

res. 7 (c)

7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9

och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och yrkande

8, motion 1990/91:N298 yrkande 6, motionerna 1990/91:N300 och 1990/91:N301 och

motion 1990/91:N335 yrkandena 3 och 4 till Industripolitiska åtgärder för

tekoindustrin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 85000000 kr.,

res. 8 (m)

res. 9 (fp)

res. 10 (c)

res. 11 (mp)

8. beträffande lokalisering av TEFO

att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkande 7,

9. beträffande skatter och arbetsgivaravgifter för tekoindustrin

att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkande 6 och motion 1990/91:N360

yrkande 2,

10. beträffande linodling och linförädling

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo601, 1990/91:N273, 1990/91:N302,

1990/91:N303 och 1990/91:N337,

res. 12 (v)

res. 13 (mp)

11. beträffande Linlandet Hälsingland

att riksdagen avslår motion 1990/91:N359.

Stockholm den 12 mars 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),

Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta

Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),

Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg

(mp), Mats Lindberg (s), Kjell Ericsson (c) och Bengt Hurtig (v).

Reservationer

1. Mål för tekopolitiken (mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med

"Utskottet ser" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Tekoindustrin utvecklades positivt några år på 1980-talet. Under de senaste

åren har dock utvecklingen vänt. Som tidigare har redovisats (s.4f.)

minskade produktionsvolymen kraftigt både år 1989 och år 1990 inom

tekoindustrin, och då särskilt inom trikå- och konfektionsindustrierna.

Produktionsminskningen väntas fortgå i år, särskilt uttalat inom

konfektionsindustrin, där en 10-procentig volymminskning förväntas.

Sysselsättningen beräknas ha minskat med ca 2000 personer både år 1989 och år

1990, vilket är den största minskningen sedan år 1982. Lönsamheten inom

tekoindustrin är låg, och inom trikå- och konfektionsindustrierna förväntar sig

ungefär hälften av företagen en ytterligare försämring i år.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det krävs offensiva insatser för

utveckling av tekoindustrin. I likhet med vad som föreslås i motion

1990/91:N335 (c) anser utskottet att det tidigare målet för tekopolitiken, som

innebar att den inhemska produktionen skulle svara för 30 % av den totala

inhemska tillförseln av tekovaror, åter bör gälla. Riksdagen bör göra ett

uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed blir motionen tillgodosedd

i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N335 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Importbegränsningar för tekovaror (mom. 2)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och

Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med

"Utskottet gör" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1990/91:N253 (m)

och 1990/91:N292 (fp), att för ett litet land som Sverige en fri handel med

omvärlden är av avgörande betydelse för att ett brett utbud av varor och

tjänster skall skapas, vilket stimulerar konkurrensen och därmed bevarar och

utvecklar välfärden. Sverige har avseende tekoområdet alltför länge avvikit

från frihandeln genom att begränsa utvecklingsländernas möjligheter att

exportera textil- och konfektionsvaror.

Tekopolitiken har medfört stora samhällsekonomiska kostnader.

Importrestriktionerna har föranlett högre konsumentpriser och inneburit att

utbudet av tekovaror till konsumenterna begränsats.

Sverige intar nu en ledande ställning i avvecklingen av importhinder och

subventioner inom tekoområdet. EG för däremot en annorlunda politik och

utnyttjar alltjämt importreglering och subventioner som en del av

tekopolitiken.

Sverige bör, enligt utskottets mening, inom ramen för GATT i kontakter med EG

verka för avveckling av handelshinder mot utvecklingsländer inom tekoområdet.

Utskottet anser att Sverige skall fullfölja avvecklingen av multifiberavtalet

och av subventionspolitiken inom tekoområdet. Riksdagen bör göra ett uttalande

till regeringen av denna innebörd. Därmed blir motion 1990/91:N253 (m)

tillgodosedd.

Kravet i motion 1990/91:N292 (fp) på att restriktionerna för import av kläder

från länder i Öst- och Centraleuropa omedelbart skall avskaffas tillstyrks av

utskottet. De lättnader som har gjorts för tekoimport från dessa länder har,

som nämnts, varit förenade med sådana restriktioner att de varken har gynnat

svenska konsumenter eller öst- och centraleuropeiska producenter.

Av det sagda följer att utskottet avstyrker berörda delar av motionerna

1990/91:N257 (s), 1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235 (c).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande importbegränsningar för tekovaror

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N253 yrkande 10 och motion

1990/91:N292 yrkande 7 och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkandena 1 och 2,

motion 1990/91:N257 och motion 1990/91:N360 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Importbegränsningar för tekovaror (mom. 2)

Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med

"Utskottet gör" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Det finns, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i

motionerna 1990/91:N335 (c) (utan yrkande), 1990/91:N235 (c), 1990/91:N257 (s)

och 1990/91:N360 (m), ingen anledning för Sverige att driva avregleringen av

tekoimporten snabbare än vad som sker inom EG.

Sedan riksdagen år 1988 beslöt att alla importrestriktioner för tekovaror

skulle slopas den 31 juli 1991 har stora förändringar skett på det

handelspolitiska planet. De pågående EES-förhandlingarna och riksdagens beslut

att Sverige skall eftersträva medlemskap i EG har skapat en helt ny

handelspolitisk situation.

Till den förändrade handelspolitiska situationen kan läggas det faktum att

tekobranschen, såsom tidigare har redovisats (s.4f.), har utvecklats

negativt de senaste åren. Detta visar att beslutet om avveckling av

importrestriktionerna på tekoområdet var baserat på en alltför optimistisk

kalkyl av tekoindustrins konkurrenskraft.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att multifiberavtalet, med

ändring av tidigare beslut, inte skall sägas upp och att regeringen bör lägga

fram förslag om importregler för tekoprodukter som är harmoniserade med EG.

Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Därmed blir motionerna

1990/91:N235 (c), 1990/91:N257 (s) och 1990/91:N360 (m) tillgodosedda i berörda

delar. Av det sagda följer också att övriga här aktuella motioner --

1990/91:N253 (m) och 1990/91:N292 (fp) -- avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande importbegränsningar för tekovaror

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N235 yrkandena 1 och 2, motion

1990/91:N257 och motion 1990/91:N360 yrkande 1 och med avslag på motion

1990/91:N253 yrkande 10 och motion 1990/91:N292 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Ursprungsmärkning av kläder (mom. 3)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och

Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med

"Utskottet vill" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N292 (fp), att

reglerna om ursprungsmärkning av kläder bör avskaffas den 1 juli 1991.

Märkningen fyller ingen funktion för konsumenterna och dessa efterfrågar den

inte heller. Dess enda effekt är i stället att försvåra och fördyra import till

Sverige och därigenom reducera konkurrensen på den svenska marknaden. Riksdagen

bör göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd. Därigenom blir

den aktuella motionen tillgodosedd i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ursprungsmärkning av kläder

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N292 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Socialklausul (mom. 4)

Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Bengt Hurtig

(v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som börjar med

"Utskottet upprepar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande

lydelse:

Sverige borde, som föreslås i motion 1990/91:N235 (c), ha en socialklausul

som ställer minimikrav på de leverantörer som skall sälja tekovaror till

Sverige. I många av de länder som exporterar tekoprodukter till mycket låga

priser sker tillverkningen, som tidigare har angivits, i former som vi i

Sverige står helt främmande inför, med utnyttjande av barnarbete, med långa

arbetsdagar, med dålig betalning och i undermålig arbetsmiljö. Sverige bör i

GATT aktivt verka för att en socialklausul snarast kommer till stånd. Riksdagen

bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed blir

motion 1990/91:N235 (c) tillgodosedd i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande socialklausul

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N235 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Importbegränsningar för skor (mom. 5)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och

Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som börjar med "Med

hänsyn" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i överensstämmelse med vad som krävs i motionerna

1990/91:N292 (fp) och 1990/91:N371 (fp), att de kvarvarande

importrestriktionerna för skor skall avvecklas samtidigt som

importrestriktionerna för tekovaror avskaffas, dvs. till sommaren 1991. Detta

skulle gagna strävandena i de östeuropeiska länderna att få i gång ett

utvecklingsbart näringsliv. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av

här angiven innebörd, varigenom de aktuella motionerna blir tillgodosedda i

berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande importbegränsningar för skor

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N292 yrkande 9 och motion

1990/91:N371 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

7. Utvecklingslån (mom. 6)

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som börjar med

"Utskottet finner" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Tekoindustrin har, som framgått av den tidigare redovisningen, utvecklats

negativt de senaste åren. För en långsiktigt positiv utveckling behövs nya

investeringar i bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och

marknadsföring. Detta fordrar i sin tur en bättre tillgång på riskvilligt

kapital.

Utskottet anser därför, i likhet med vad som förordas i motionerna

1990/91:N335 (c) och 1990/91:N235 (c), att ett system med utvecklingslån bör

införas. Utvecklingslånen skall garantera tekoindustrin det riskkapital

näringen behöver för att få en bättre konkurrenskraft och möjligheter att på

sikt öka sina marknadsandelar. Genom ett väl avvägt urval av låne- och

avskrivningsberättigade åtgärder kan ett sådant lån på företagsnivå inriktas på

de åtgärder som bäst gynnar branschens långsiktigt uthålliga lönsamhet. Krav på

delfinansiering från företagens sida bör ställas -- utvecklingslånen kan därmed

inte anses vara ett generellt driftsstöd och således utgöra ett

handelspolitiskt problem. De åtgärder som utvecklingslånen skall finansiera bör

ha fastställts i samarbete mellan företagsledningen och de fackliga

organisationerna. Därigenom skapas ett ökat ansvarstagande i företagen.

Regeringen bör lägga fram förslag till regler för utvecklingslån för

tekoindustrin i enlighet med vad som nu har anförts och i övrigt med

utgångspunkt i vad som sägs i motion 1990/91:N335 (c).

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

Därigenom skulle här aktuella delar av motionerna 1990/91:N335 (c) och

1990/91:N235 (c) bli tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utvecklingslån

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande

del och motion 1990/91:N335 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 7)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med

"Utskottet gör" och slutar på s.15 med "1990/91:N300 (fp)" bort ha följande

lydelse:

Den svenska tekopolitiken inleddes för över tjugo år sedan. Den syftade

ursprungligen till att skydda den svenska tekoindustrin från den tilltagande

konkurrensen på världsmarknaden. Genom åren har svensk tekoindustri, till stora

samhällsekonomiska kostnader, subventionerats genom ett omfattande

industristöd. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1990/91:N253 (m) (utan yrkande) och 1990/91:N298 (fp), att subventionerna till

tekoindustrin nu måste upphöra.

Därför avstyrker utskottet regeringens förslag att 85 milj.kr. skall anvisas

till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin.

Av detta ställningstagande följer att yrkandena i motion 1990/91:N235 (c) om

att ett nytt branschprogram skall utvecklas och att administrationen och

ledningen för tekoprogrammet skall flyttas från SIND till Proteko i Borås också

avstyrks av utskottet.

Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- sådana lån.

Vad utskottet här har anfört ligger i allt väsentligt i linje med vad som

anförs i den aktuella delen av motion 1990/91:N298 (fp). Utskottet kan dock

inte ställa sig bakom motionärernas förslag om att 5 milj.kr. skall anslås till

Proteko. Dess verksamhet bör bedrivas affärsmässigt. Utskottet avstyrker alltså

denna motion i här berörd del liksom motionerna 1990/91:N300 (fp) och

1990/91:N301 (m).

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

m.m.

att riksdagen avslår proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9, motion

1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och yrkande 8, motion 1990/91:N298

yrkande 6, motionerna 1990/91:N300 och 1990/91:N301 och motion 1990/91:N335

yrkandena 3 och 4 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

9. Stöd till industripolitiska åtgärder förtekoindustrin, m.m. (mom. 7)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med

"Utskottet gör" och slutar på s.15 med "1990/91:N300 (fp)" bort ha följande

lydelse:

Den svenska -- -- -- (= reservation 8) -- -- -- måste upphöra.

Utskottet anser dock, i enlighet med vad som föreslås i motionerna

1990/91:N298 (fp) och 1990/91:N300 (fp), att 5milj.kr. skall anslås för

budgetåret 1991/92 för utbildningsinsatser vid Proteko. Eftersom Proteko, som

drivs på affärsmässiga grunder, har bildats för att utgöra en central enhet för

utbildning av personal inom tekobranschen är det, enligt utskottets mening,

naturligt att resurserna härför koncentreras dit. För att få stabilitet och

möjligheter till fortsatt utveckling bör Proteko tillförsäkras ett statligt

anslag på 5 milj.kr. Därmed blir motion 1990/91:N301 (m) också tillgodosedd.

Regeringens förslag att 85 milj.kr. skall anvisas till industripolitiska

åtgärder för tekoindustrin avstyrks således av utskottet, och motionerna

1990/91:N298 (fp) och 1990/91:N300 (fp) tillstyrks i motsvarande delar.

Av detta -- -- -- (= reservation 8) -- -- -- av utskottet.

Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- sådana lån.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9,

med bifall till motion 1990/91:N298 yrkande 6 och motion 1990/91:N300, med

anledning av motion 1990/91:N301 och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkande

3 i frågavarande del och yrkande 8 och motion 1990/91:N335 yrkandena 3 och 4

dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret

1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

5000000kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 7)

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med

"Utskottet gör" och slutar på s.15 med "sådana lån" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, som framgått av det tidigare, att utvecklingslån bör

införas. I enlighet med vad som anförs i motion 1990/91:N335 (c) bör ett anslag

på 150 milj.kr. anvisas för detta ändamål för budgetåret 1991/92. Därutöver bör

35 milj.kr. anvisas till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att

användas till för branschen angelägna exportsatsningar och vissa gemensamma

expert- och utbildningsinsatser. Utskottet tillstyrker alltså motion

1990/91:N335 (c) i här berörd del. Detta innebär att motion 1990/91:N298 (fp)

avstyrks i aktuell del.

Utskottet tillstyrker vidare att, som föreslås i motion 1990/91:N235 (c),

administrationen och ledningen för branschprogrammet för tekoindustrin flyttas

från SIND till Proteko i Borås. Genom att det vid Proteko finns kunskap om och

närhet till tekoindustrin kommer, anser utskottet, det statliga stödet att få

en bättre användning. Däremot är utskottet inte berett att ställa sig bakom

yrkandet i samma motion om att ett nytt branschprogram skall utvecklas.

Motionen avstyrks således i denna senare del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9,

med bifall till motion 1990/91:N235 yrkande 8 och motion 1990/91:N335 yrkandena

3 och 4 och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del,

motion 1990/91:N298 yrkande 6 och motionerna 1990/91:N300 och 1990/91:N301

dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret

1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 35000000

kr.,

dels till Utvecklingslån för tekoindustrin för budgetåret 1991/92

under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 150000000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 7)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med "Kravet

i" och slutar på s.15 med "1990/91:N300 (fp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N235 (c), att

det bör utvecklas ett nytt branschprogram för tekoindustrin, när det nuvarande

programmet löper ut efter budgetåret 1991/92. Regeringen bör under nästa

riksmöte lägga fram förslag för riksdagen om ett nytt program. Utskottet

tillstyrker sålunda motionen i här aktuell del. Vidare tillstyrker utskottet

förslaget i samma motion att administrationen och ledningen för

branschprogrammet skall flyttas från SIND till Proteko i Borås. Genom att det

vid Proteko finns kunskap om och närhet till tekoindustrin kommer, anser

utskottet, det statliga stödet att få en bättre användning.

Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- vid Proteko.

Riksdagen bör vidare, i överensstämmelse med vad som anförs i motion

1990/91:N301 (m), göra ett uttalande till regeringen om att det krävs en

satsning från statens sida så att verksamheten vid Proteko kan fortsätta och

vidareutvecklas efter budgetåret 1991/92. Motionen tillstyrks således av

utskottet. Däremot anser inte utskottet att anslaget behöver preciseras till

ett visst belopp redan nu, vilket föreslås i motion 1990/91:N300 (fp). Denna

motion avstyrks därför av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9,

motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och yrkande 8 och motion

1990/91:N301 och med avslag på motion 1990/91:N298 yrkande 6, motion

1990/91:N300 och motion 1990/91:N335 yrkandena 3 och 4

dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret

1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 85000000

kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Linodling och linförädling (mom. 10)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.19 som börjar med

"Utskottet står" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening, och i enlighet med vad som anförs i motion

1990/91:N337 (v), måste det ses som ett övergripande samhällsintresse att

staten medverkar i den utvecklingsprocess som jordbruket står inför. I denna

utvecklingsprocess har linodling och linförädling en given roll att spela. Det

måste inom ramen för de resurser som staten ställer till förfogande, kunna

skapas utrymme för en satsning på inhemsk linodling och linförädling.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör göra ett uttalande om

behovet av åtgärder för att främja inhemsk linodling och linförädling. Vidare

bör riksdagen anmoda regeringen att lägga fram förslag till program för

investeringar i inhemsk linodling och linförädling. Med ett beslut av riksdagen

av denna innebörd blir motion 1990/91:N337 (v) tillgodosedd. Även motionerna

1990/91:Jo601 (s), 1990/91:N273 (c), 1990/91:N302 (c) och 1990/91:N303 (mp)

blir tillgodosedda i motsvarande delar. Däremot är utskottet inte berett att,

som föreslås i motionerna 1990/91:N302 (c) och 1990/91:N303 (mp), rekommendera

riksdagen att anslå särskilda medel för ändamålet; utskottet avstyrker

motionerna i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande linodling och linförädling

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N337, med anledning av

motionerna 1990/91:Jo601 och 1990/91:N273, motion 1990/91:N302 yrkande 1 och

motion 1990/91:N303 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:N302 yrkande 2

och motion 1990/91:N303 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

13. Linodling och linförädling (mom. 10)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.19 som börjar med

"Utskottet står" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Man kan i dag, såsom anförs i motion 1990/91:N303 (mp), se helt nya

användningsområden för linplantor, som både ger lönsam produktion och

miljömässigt överlägsna produkter. Linodling kan ses som en möjlighet för

landsbygdens utveckling, men även för turismen och det öppna landskapet är

linodlingen betydelsefull. Utskottet anser att en satsning på linets utveckling

är betydelsefull ur många aspekter, men nödvändigheten av att miljövänliga och

förnyelsebara produkter ges prioritet bör särskilt betonas. Dessutom skulle en

sådan satsning bidra till att skapa sysselsättning på landsbygden.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör göra ett

uttalande till regeringen om att åtgärder bör vidtas för att främja linets

utveckling i enlighet med det nationella forsknings- och utvecklingsprogram som

Riksgruppen för linets utveckling har presenterat. Vidare bör riksdagen anslå

12 milj.kr. budgetåret 1991/92 till ett forsknings- och utvecklingsprogram för

lin och uttala att motsvarande belopp skall anslås under ytterligare fyra

budgetår. Dessutom bör riksdagen för budgetåret 1991/92 anslå ytterligare 15

milj.kr. för maskinella investeringar. Med beslut av riksdagen av den angivna

innebörden blir motion 1990/91:N303 (mp) helt tillgodosedd. Också övriga här

aktuella motioner -- motionerna 1990/91:N273 (c), 1990/91:Jo601 (s),

1990/91:N302 (c) och 1990/91:N337 (v) -- blir tillgodosedda genom ett sådant

beslut.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande linodling och linförädling

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N303 och med anledning av

motionerna 1990/91:Jo601, 1990/91:N273, 1990/91:N302 och 1990/91:N337

a) till Forsknings- och utvecklingsprogram för lin för budgetåret 1991/92

under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 12000000 kr.,

b) till Maskininvesteringar avseende lin för budgetåret 1991/92 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 15000000 kr.,

c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Importbegränsningar för tekovaror (mom. 2)

Lars Norberg (mp) anför:

Jag vill framhålla att mitt ställningstagande att Sverige inte bör driva

avregleringen av tekoprodukter snabbare än vad som sker inom EG inte innebär

någon avvikelse från miljöpartiets principiella inställning till frågan om

harmonisering med EG på olika områden. Enligt miljöpartiets uppfattning är

harmonisering med EG inte något självändamål, utan ställning måste tas i varje

enskilt fall utifrån de sakförhållanden som föreligger.

2. Utvecklingslån (mom. 6)

Lars Norberg (mp) anför:

Jag delar uppfattningen att det inom tekoindustrin behövs nya investeringar i

bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och marknadsföring och att

detta i sin tur fordrar en bättre tillgång på riskvilligt kapital. När det

gäller hur detta skall åstadkommas vill jag hänvisa till de förslag om

närfonder som miljöpartiet under flera år har lagt fram, senast i motion

1990/91:N227. Närfonderna skall i samarbete med kommunernas näringslivskontor,

de regionala utvecklingsfonderna och eventuella riskkapitalbolag ge och

förmedla råd och finansiering till lokala projekt och företag och vid behov

också själva kunna satsa riskkapital.

3. Stöd till industripolitiska åtgärder förtekoindustrin, m.m. (mom. 7)

Bengt Hurtig (v) anför:

Utvecklingen inom den svenska tekoindustrin har, som framgått av tidigare

redovisade uppgifter, varit negativ de senaste åren. Det parti jag företräder

har tidigare i riksdagen föreslagit ett strategiskt stödprogram för

tekoindustrin. Programmet skulle ha haft en offensiv inriktning och främjat

investeringar i och kunskap om ny teknik, stimulerat till ökad export och tagit

hänsyn till utbildningsbehovet. Jag konstaterar med beklagande att det inte har

funnits majoritet i riksdagen för ett sådant program.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Förslag2

Huvudsaklig innebörd2

Motionerna2

Uppgifter om tekobranschen4

Utskottet6

Mål för tekopolitiken6

Handelspolitiska frågor6

Importbegränsningar för tekovaror6

Ursprungsmärkning av kläder9

Socialklausul10

Importbegränsningar för skor11

Stöd till tekoindustrin, m.m.12

Linodling och linförädling16

Hemställan20

Reservationer

1. Mål för tekopolitiken (c, mp)21

2. Importbegränsningar för tekovaror (m, fp)22

3. Importbegränsningar för tekovaror (c, mp)23

4. Ursprungsmärkning av kläder (m, fp)23

5. Socialklausul (c, v, mp)24

6. Importbegränsningar för skor (m, fp)24

7. Utvecklingslån (c)25

8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (m)26

9. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (fp)26

10. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (c)27

11. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mp)28

12. Linodling och linförädling (v)29

13. Linodling och linförädling (mp)30

Särskilda yttranden

1. Importbegränsningar för tekovaror (mp)31

2. Utvecklingslån (mp)31

3. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (v)31