Bet. 1990/91:NU28

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU28

Använt kärnbränsle, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

NU28

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1990/91:100 bilaga 16 (miljödepartementet) i vad avser

anslag till statens kärnkraftinspektion (punkterna C3 och C4), statens

kärnbränslenämnd (punkt C5) och visst internationellt samarbete i fråga om

kärnsäkerhet m.m. (punkt C6),

dels fyra motioner med yrkanden om bl.a.

kontrollen av kärnteknisk verksamhet,

slutförvaret för reaktoravfall,

deponering av radioaktivt gods,

kärnbränslet i forskningsreaktorn vid Studsvik AB,

informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till myndigheterna på

kärnkraftsområdet och till visst internationellt samarbete i fråga om

kärnsäkerhet.

Alla behandlade motionsyrkanden avstyrks. Med ett undantag följs yrkandena

upp i reservationer. Dessa gäller bl.a. utredning om den kärntekniska

verksamheten (c, v; mp), importen av använt kärnbränsle m.m. (c, v; mp),

kontrollen av kärnteknisk verksamhet (mp), deponering av radioaktivt gods (mp),

informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB (mp), slutförvaret för

reaktoravfall (v, mp) och avgiften för finansiering av framtida utgifter för

använt kärnbränsle m.m. (v, mp).

Propositionen

I proposition 1990/91:100 bilaga 16 (miljödepartementet) framlägger

regeringen -- efter föredragning av miljöminister Birgitta Dahl -- förslag om

anslag under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1991/92. Under här angivna

punkter föreslås:

C 3. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader (s. 13--16)

att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr.

C 4. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning (s. 16 f.)

att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr.

C 5. Statens kärnbränslenämnd (s. 18--21)

att riksdagen till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1991/92 anvisar

ett reservationsanslag på 1000 kr.

C 6. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. (s. 21

f.)

att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet

m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19573000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1990/91:N418 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär att den gör en utredning om all kärnteknisk

verksamhet i Sverige och utomlands, som hör till Sveriges ansvarsområde, varvid

de långsiktiga miljökonsekvenserna skall beskrivas,

2. beslutar att inget ytterligare kärnavfall får föras ned i SFR-lagret

utanför Forsmark innan den i yrkande 1 begärda utredningen presenterats,

3. hos regeringen begär att den skall framlägga förslag till och samordna

kontroll och bedömning av kärnavfall och kärnteknisk hantering, så att staten

kan ta ansvar för och fullt ut kontrollera denna verksamhet,

4. hos regeringen begär att allt radioaktivt avfall, som i dag placeras på

tippar, skall deponeras på speciellt inhägnade områden under full kontroll utav

SSI,

5. beslutar att avbryta all slags import för förbränning av atomsopor och

andra restprodukter från kärnbränslehantering,

6. beslutar att allt infört kärnavfall omedelbart skall återföras till

ursprungslandet,

7. som sin mening ger regeringen till känna att uranåtervinningsanläggningen

i Skövde bör avvecklas,

8. hos regeringen begär en fullständig redogörelse för vart plutonium och

andra restprodukter från svenskt utbränt kärnbränsle i samband med upparbetning

utomlands tar vägen,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

forskning på höganrikat bränsle skall avvecklas,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

avbryta kontakterna med Dounreay för upparbetning av kärnavfall från Studsvik.

1990/91:N422 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas -- med motivering i motion

1990/91:Jo738 -- att riksdagen hos regeringen begär en utredning med anledning

av SKBs information om kärnavfallet.

1990/91:N430 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att inga ytterligare tillstånd [skall] meddelas rörande

slutförvaret för reaktoravfall i Forsmark,

2. beslutar att inget ytterligare avfall får föras ned i Forsmarksförvaret,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

slutförvaret för reaktoravfall måste anses bryta mot den av Sverige

undertecknade konventionen om förbud mot dumpning av radioaktivt avfall i havet

och att verksamheten därför skall avbrytas.

1990/91:N455 av Lars Norberg (mp) och Rolf L Nilson (v) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att avgiften till de lagstadgade

fonderna för omhändertagande av kärnkraftens avfall fr.o.m. den 1 juli 1991

[bör] höj[a]s till 4 öre/kWh,

2. som sin mening ger regeringen till känna att kalkyler för omhändertagande

av kärnkraftens avfall skall grundas på kalkylränta noll.

Utskottet

Vissa anslag

Utskottet behandlar inledningsvis vissa förslag om anslag i

budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 16 s. 13 f.) angående kärnsäkerhet.

Förslagen har inte föranlett någon motion.

Verksamheten vid såväl statens kärnkraftinspektion som statens

kärnbränslenämnd avgiftsfinansieras. Regeringen föreslår därför formella anslag

om 1000 kr. till dessa myndigheter. För nästa budgetår beräknas

kärnkraftinspektionens förvaltningskostnader uppgå till ca 48,2 milj.kr. och

dess utgifter för kärnsäkerhetsforskning till ca 57,7 milj.kr.

Kärnbränslenämndens utgifter har beräknats till ca 14,7 milj.kr. Utskottet

tillstyrker de tre nu nämnda anslagen.

Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag om att ca 19,6 milj.kr.

skall anvisas till anslaget Visst internationellt samarbete i fråga om

kärnsäkerhet m.m. Från detta anslag betalas kostnader för bl.a. Sveriges

medlemsavgift i Internationella Atomenergiorganet (IAEA). Motioner om IAEAs

roll och uppgifter tas inte upp här; de behandlas av utrikesutskottet.

Hanteringen av använt kärnbränsle, m.m.

Kärnteknisk verksamhet är rubriken på motion 1990/91:N418 (mp). I denna

framställs tio yrkanden om olika kärntekniska frågor. Våren 1990 avslog

riksdagen på förslag av utskottet (1989/90:NU24) en i huvudsak identisk motion

(mp). Den argumentering som utskottet då redovisade för sitt avstyrkande av de

olika motionsyrkandena har inte i något avseende kommenterats i den nu aktuella

motionen.

Enligt det första yrkandet i motion 1990/91:N418 (mp) skall en utredning om

kärnteknisk verksamhet tillsättas. Från miljöpartiets sida, anför

motionärerna, har det väckts frågor, interpellationer och motioner i ämnet, men

tillfredsställande svar har inte lämnats. All kärnteknisk verksamhet -- även

den som med svensk anknytning bedrivs utomlands -- skulle behandlas i

utredningen. De långsiktiga miljökonsekvenserna av denna verksamhet skulle

särskilt beskrivas. Ett ytterligare yrkande i motionen är att riksdagen hos

regeringen skall begära en redogörelse för vart det plutonium som framkommer

vid upparbetning utomlands av använt kärnbränsle tar vägen.

I slutet av 1970-talet träffade den svenska kärnkraftsindustrin avtal med det

franska företaget Compagnie Générale des Matières Nucléaires (Cogéma) om

upparbetning av svenskt använt kärnbränsle. Den i Sverige då gällande politiken

för hanteringen av kärnavfallet var inriktad på upparbetning med åtföljande

slutlig förvaring av det högaktiva avfall som erhölls därvid. Numera

prioriteras metoden med slutförvaring utan upparbetning. Från svensk sida har

man därför på olika vägar sökt undvika upparbetning av det svenska

kärnbränslet. Genom ett beslut år 1986 medgav regeringen att svenskt bränsle

(ca 57 ton) som hade förts till Cogéma fick bytas ut mot s.k. MOX-bränsle (ca

24 ton) från tyska kärnkraftsreaktorer. Detta bränsle skall slutförvaras i

Sverige utan upparbetning. Vidare har rätten till upparbetning vid Cogéma sålts

till främst tyska kraftföretag.

Använt svenskt kärnbränsle (ca 140 ton) har också transporterats till en

upparbetningsanläggning i Sellafield i nordvästra England. OKG AB ingick i

mitten av 1960-talet ett avtal med det helstatliga företaget British Nuclear

Fuel Limited om upparbetning av använt kärnbränsle. Avsikten är att materialet

skall upparbetas i den s.k. Thorp-II-anläggningen, som är under uppförande och

beräknas kunna tas i bruk inom något år.

Motionsyrkanden liknande de två nu aktuella avstyrktes av utskottet våren

1990 (1989/90:NU24 s. 9). Härvid erinrade utskottet om att frågor kring

hanteringen av det svenska kärnavfallet har ägnats betydande uppmärksamhet i

riksdagen under flera år. Utskottet ansåg att det inte fanns skäl för riksdagen

att begära en utredning i ämnet, vilket riksdagen senare instämde i.

Motionsyrkandena följdes upp i två reservationer (c, vpk; mp).

Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker de båda berörda yrkandena i

motion 1990/91:N418 (mp).

Två andra yrkanden i motionen gäller importen av använt kärnbränsle och

andra restprodukter från kärnbränslehanteringen. Motionärerna vill dels att

denna import skall avbrytas, dels att infört kärnavfall omedelbart skall

återföras till ursprungslandet.

Vid behandlingen av liknande motionsyrkanden våren 1990 lämnade utskottet

(1989/90:NU24 s.3f.) en redogörelse för gällande regleringar av den berörda

importen och för konstitutionsutskottets granskning våren 1989 (1988/89:KU30

s.86f.) av regeringens beredning av frågor inom detta område. Denna

granskning baserades bl.a. på rapporter från statens kärnkraftinspektion och

statens strålskyddsinstitut. Konstitutionsutskottet fann sammanfattningsvis

inte anledning till något uttalande i ärendet. Med hänvisning till nämnda

redogörelse avstyrkte näringsutskottet de aktuella yrkandena. Dessa fick i allt

väsentligt stöd i en reservation (mp). I en annan reservation (c, vpk) begärdes

att det skulle uppdras åt ansvariga myndigheter att vidta erforderliga åtgärder

för att en fullständig kontroll av bl.a. den berörda importen skulle uppnås.

Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.

Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens

sida och avstyrker följaktligen också den nu aktuella delen av motion

1990/91:N418 (mp).

Vidare krävs i nyssnämnda motion att kontrollen av kärnteknisk verksamhet

skall omprövas. Det erinras om att kärnkraftinspektionen, strålskyddsinstitutet

och länsstyrelserna från olika utgångspunkter utövar tillsyn över denna

verksamhet. Denna ansvarsfördelning fungerar inte, hävdas det i motionen.

Bedömningen och kontrollen av den kärntekniska hanteringen borde samordnas till

en instans. Enligt motionärerna måste staten ta ett samlat ansvar för att denna

hantering kontrolleras.

Kärnkraftinspektionen utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) och av villkor eller föreskrifter som

har meddelats med stöd av lagen. Motsvarande tillsyn över efterlevnaden av

strålskyddslagen (1988:220) utövas av strålskyddsinstitutet. Enligt

miljöskyddslagen (1969:387) utövar statens naturvårdsverk, länsstyrelserna samt

miljö- och hälsoskyddsnämnderna i kommunerna tillsynen över miljöfarlig

verksamhet; de tre tillsynsmyndigheterna skall, framgår det av lagen (38§),

samarbeta med varandra samt med andra statliga och kommunala organ som har att

utöva tillsyn i särskilda hänseenden eller som på annat sätt fullgör uppgifter

av betydelse för tillsynsverksamheten.

På förslag av utskottet (1989/90:NU24 s.11) avslog riksdagen våren 1990 ett

yrkande av samma innebörd som det nu aktuella. Utskottet erinrade om att det

sker ett samarbete mellan olika tillsynsorgan. Yrkandet följdes upp i en

reservation (mp).

Utskottet finner inte heller nu anledning att ifrågasätta gällande ordning

för tillsynen över den kärntekniska verksamheten. Här berörd del av motion

1990/91:N418 (mp) avstyrks sålunda.

Det följande yrkandet i denna motion avser deponering av radioaktivt

gods. Det förekommer, anför motionärerna, att sådant gods härrörande från

kärnkraftsproduktionen deponeras på kommunala soptippar och på

avstjälpningsplatser för byggavfall. Godset kan också föras ut på den öppna

marknaden och komma till industriell användning. Det kan betyda, heter det i

motionen, att t.ex. gafflar och knivar kan innehålla radioaktiva ämnen. Enligt

motionärerna borde riksdagen hos regeringen begära att det aktuella avfallet

skall deponeras på speciellt inhägnade områden under full kontroll av

strålskyddsinstitutet.

Också i denna fråga förelåg ett liknande motionsyrkande våren 1990. Härvid

redogjorde utskottet (1989/90:NU24 s.12) för de föreskrifter som

strålskyddsinstitutet har utfärdat i ämnet. Föreskrifterna anger bl.a. högsta

tillåtna aktivitetsnivåer hos gods för att detta skall få föras ut från område

vid kärntekniska anläggningar och deponeras som avfall eller återanvändas.

Enligt uppgift från institutet rör det sig om mycket lågaktivt kontaminerat

gods som inte kan ge annat än ett helt försumbart stråldosbidrag till människan

jämfört med sådant bidrag från vår naturliga strålmiljö. Gods som förs ut får

enligt föreskrifterna inte vara attraktivt för direkt återanvändning. Vid

större avfallsmängder styr strålskyddsinstitutet återanvändningen till annat än

till tillverkning av konsumtionsartiklar. Rapporter över gjorda

avfallsdeponeringar skall enligt föreskrifterna årligen tillställas institutet.

Vidare erinrade utskottet om att särskilda anläggningar för markdeponering av

avfall finns vid kärnkraftverken i Forsmark och Oskarshamn samt i Studsvik.

Utskottet förutsatte att regeringen tillser att strålskyddsinstitutet meddelar

betryggande föreskrifter för den berörda hanteringen och avstyrkte

motionsyrkandet. Detta fick stöd i en reservation (mp).

Utskottet hänvisar återigen till gällande föreskrifter om hanteringen av det

aktuella avfallet. Motion 1990/91:N418 (mp) avstyrks även i denna del.

I denna motion berörs också verksamheten vid Ranstad Mineral AB.

Vid detta företag återvinns sedan början av 1980-talet uran ur restprodukter

från ABB Atom ABs bränslefabrik i Västerås. Restprodukterna består av kalkslam

och filtermassor. Vid Ranstad Mineral återvinns även uran ur restprodukter från

en tysk kärnbränslefabrik med vilken ABB Atom samarbetar.

Motionärerna riktar kritik mot den "dimridå" som enligt deras mening omsluter

bl.a. verksamheten vid Ranstad Mineral. Anläggningen har, anförs det, fått

bakläxa för att vara primitiv, vilket dock inte har föranlett någon större

publicitet. I motionen begärs ett uttalande av riksdagen till regeringen om att

anläggningen bör avvecklas.

Kärnkraftinspektionen meddelade år 1989 fortsatt tillstånd i tio år för den

berörda återvinningen vid Ranstad Mineral. Till grund för inspektionens beslut

låg bl.a. en granskning av säkerhetsredovisningen för anläggningen samt

remissynpunkter från länsstyrelsen i Skaraborgs län och strålskyddsinstitutet.

Utskottet uttalade våren 1990, när ett liknande motionsyrkande behandlades,

att det inte fanns anledning till något initiativ av riksdagen i saken, en

uppfattning som riksdagen anslöt sig till. I en reservation (c, mp) begärdes en

förnyad granskning av verksamheten vid Ranstad Mineral.

Utskottet står fast vid sin uppfattning och avstyrker också det nu aktuella

yrkandet i motion 1990/91:N418 (mp).

Två ytterligare yrkanden i denna motion gäller kärnbränslet i

forskningsreaktorn vid Studsvik AB.

Studsvik AB har avtal med det amerikanska Department of Energy om leverans av

kärnbränsle för drift av forskningsreaktorn R2. Flertalet ägare till andra

forskningsreaktorer i världen har liknande avtal. Efter användning har

bränsleelementen sänts till anläggningen i Savannah River Plant i Förenta

Staterna för upparbetning. Av miljö- och säkerhetsskäl är dock denna anläggning

stängd för närvarande efter utslag i domstol. Med anledning härav lagras det

aktuella bränslet i Studsvik i avvaktan på att anläggningen skall öppnas.

Till följd av stängningen har Studsvik enligt motionärerna undersökt

möjligheten att utnyttja en upparbetningsanläggning i Skottland (Dounreay).

Denna har dock, heter det i motionen, fått många klagomål mot sig. Därför borde

riksdagen anmoda regeringen att tillse att företagets kontakter med denna

anläggning avbryts.

Enligt uppgift från miljödepartementet har Studsvik inga planer på att sända

det använda bränslet till den aktuella upparbetningsanläggningen i Skottland.

Företaget uppges ha möjlighet att förvara ytterligare bränsle motsvarande tio

års forskningsverksamhet.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 1990/91:N418 (mp) såvitt nu

är i fråga.

I motionen krävs vidare att Studsvik i fortsättningen skall använda endast

låganrikat bränsle i forskningsreaktorn.

Under år 1988 påbörjade Studsvik en successiv övergång till låganrikat

bränsle; tidigare utnyttjades enbart höganrikat bränsle. Övergången är en följd

av ett amerikanskt program (det s.k. RERTR-programmet) vars syfte är att minska

riskerna för spridning av potentiellt kärnvapenmaterial från

forskningsreaktorer. Kärnkraftinspektionen har i januari 1991 beviljat Studsvik

tillstånd att helt gå över till låganrikat bränsle.

I linje med motionärernas önskemål pågår sålunda en övergång till låganrikat

bränsle vid Studsvik. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1990/91:N418

(mp) i nu berörd del.

I motion 1990/91:N422 (mp) begärs att en utredning skall tillsättas med

uppgift att granska informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB

(SKB). Enligt motionärerna har bolaget bedrivit propaganda för kärnkraften.

SKB, som ägs gemensamt av kärnkraftsproducenterna, svarar för hanteringen och

slutfövaringen av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall från

kärnkraftsproduktionen i Sverige. Med början under år 1989 har SKB bedrivit en

informationskampanj runt om i landet om bolagets verksamhet och om hanteringen

av avfallet från kärnkraftsproduktionen. Ett sjuttiotal kommuner har besökts.

Enligt SKB skall kampanjen ses mot bakgrund bl.a. av att bolaget inom ett par

år avser att peka ut ett antal alternativa orter för lokaliseringen av

slutförvaret för använt kärnbränsle.

Den aktuella informationsverksamheten vid SKB bekostas med medel från

avgiftssystemet för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle

m.m. (se s. 9), vilket administreras av kärnbränslenämnden. I en skrivelse till

SKB i mars 1990 har nämnden understrukit vikten av att SKB utformar

informationen på ett seriöst och sakligt sätt. Nämnden förutsätter, heter det i

skrivelsen, att SKBs information är inriktad på frågor som rör hantering och

slutförvaring av kärnavfall och att dessa frågor behandlas på ett sådant sätt

att informationen inte uppfattas som ställningstaganden i debatten kring

kärnkraftens framtid i Sverige.

Riksdagen har i december 1990 på förslag av utskottet (1990/91:NU12 s. 11)

avslagit en delvis liknande motion (mp). Utskottet fann inget anmärkningsvärt i

att SKB informerar om sin verksamhet och kärnkraftsavfallets hantering.

Motionen fick stöd i en reservation (mp). I en annan reservation (c, vpk)

anfördes att SKBs information inte får vara så utformad att den kan uppfattas

som om SKB pläderar för kärnkraftens bevarande.

Inför den förestående diskussionen om lokaliseringen av slutförvaret för

använt kärnbränsle är det värdefullt, anser utskottet, med information om den

slutliga hanteringen av detta avfall. Redan nu finns sådant avfall, och det

måste tas om hand på ett säkert sätt inom landet. Med det anförda avstyrks

motion 1990/91:N422 (mp).

Slutförvaret för reaktoravfall

Fyra motionsyrkanden gäller anläggningen för slutförvar av låg- och

medelaktivt avfall invid Forsmarks kraftverk, det s.k. slutförvaret för

reaktoravfall (SFR). Anläggningen, som togs i bruk år 1988, är placerad i

berggrunden under havet intill kraftverket.

I motion 1990/91:N418 (mp) föreslås riksdagen besluta om att inget

ytterligare avfall får föras ned i anläggningen. Ett liknande yrkande

framställs i motion 1990/91:N430 (mp). Där krävs också att riksdagen fattar

beslut om att inga ytterligare tillstånd får meddelas rörande lagret. Vidare

skulle riksdagen enligt sistnämnda motion i ett uttalande till regeringen

konstatera att SFR måste anses bryta mot den av Sverige undertecknade

konventionen om förbud mot dumpning av radioaktivt avfall i havet och att

verksamheten därför borde avbrytas. I realiteten, heter det i motionen, är det

inte frågan om ett förvar utan om en dumpningsanläggning. Enligt motionärerna

är kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet överens om att lagret kommer

att "läcka". Ett offentligt förhör i frågan borde hållas där de ansvariga kan

utfrågas och där personer med kritiska synpunkter på lagret kan komma till

tals, anser motionärerna.

Våren 1990 avslog riksdagen på förslag av utskottet (1989/90:NU24 s. 13)

motioner (vpk; mp) om SFR liknande de nu aktuella. Utskottet hänvisade till att

frågan om anläggningens tillkomst hade prövats i vederbörlig ordning. Det

erinrades om att kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet hade granskat

frågan om förvarets inverkan på omgivningen från radioaktiv synpunkt. Vidare

framhölls att en eventuell förslutning av förvaret inte får ske utan

regeringens tillstånd. I en reservation (vpk, mp) krävdes en ingående

utvärdering av förvaret.

Utskottet finner inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens

sida. Därför avstyrks motionerna 1990/91:N418 (mp) och 1990/91:N430 (mp), den

förstnämnda i här aktuell del.

Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

Enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt

kärnbränsle m.m. (finansieringslagen) är innehavarna av kärnkraftsreaktorerna

skyldiga att svara för kostnaderna för hantering och slutförvaring av använt

kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktoranläggningar samt forsknings- och

utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet, m.m. För att säkerställa att

medel finns tillgängliga för att betala dessa kostnader skall innehavarna

årligen, så länge resp. reaktor är i drift, erlägga en avgift till staten.

Storleken på avgiften bestäms av regeringen efter förslag av

kärnbränslenämnden.

Innan det nuvarande finansieringssystemet trädde i kraft år 1982 avsatte

kärnkraftsföretagen medel för sluthanteringen internt i sina bokslut. Under

åren 1982 och 1983 var den aktuella avgiften 1,7 öre per kWh levererad elenergi

från kärnkraftverken. Avgiften har därefter legat på 1,9 öre per kWh; dock

gäller fr.o.m. år 1987 att avgiften, med denna genomsnittliga nivå, har

varierat för de olika kärnkraftverken från 1,7 öre till 2,2 öre per kWh.

Kärnbränslenämnden föreslog i oktober 1990 att avgiften för år 1991 skulle

fastställas till i genomsnitt 2,2 öre alternativt 2,3 öre per kWh. Den förra

avgiftsnivån är baserad på att reaktorerna är i drift under 25 år, medan den

senare har sin utgångspunkt i riksdagens beslut år 1988 att

kärnkraftsavvecklingen skall inledas genom att en första reaktor tas ur drift

år 1995 och en andra år 1996 (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40). Regeringen

beslutade emellertid i december 1990 att nivån på avgiften skulle förbli

oförändrad i avvaktan på regeringens ställningstagande till den framtida

energipolitiken.

I motion 1990/91:N455 (v, mp) anförs att avgiften av olika skäl bör höjas

till 4 öre per kWh den 1 juli 1991. Detta borde riksdagen ge regeringen till

känna som sin mening. Enligt motionärerna borde riksdagen vidare uttala att den

aktuella avgiftsberäkningen skall baseras på en realränta på inbetalda medel

om 0 %. Man kan inte vara säker på att realräntan i framtiden kommer att vara

positiv, sägs det bland annat.

På förslag av utskottet avslog riksdagen våren 1990 en motion (c) liknande

den nu aktuella. Utskottet förutsatte att regeringen fastställer avgiften på

basis av en analys av berörda kostnaders utveckling. I en reservation (c, vpk,

mp) ifrågasattes om nivån på avgiften var tillräckligt hög.

De nyssnämnda förslagen från kärnbränslenämnden om avgiftsnivån för år 1991

är båda baserade på en antagen realränta på inbetalda medel med 2,5 %. Under

åren 1983--1989 har influtna medel uppnått en real förräntning med i genomsnitt

3,9 %. Med hänsyn till den långa tidsperiod som beräkningarna omfattar anser

nämnden att avgiften inte bör baseras på en högre realränta än 2,0--2,5 %.

Enligt uppgift från kärnbränslenämnden skulle avgiften behöva höjas till ca 4

öre per kWh om realräntan antogs vara 0 %.

Som tidigare har nämnts ankommer det enligt finansieringslagen på regeringen

att fastställa avgiften för det angivna ändamålet med utgångspunkt i

kärnbränslenämndens förslag. Det är sålunda inte en uppgift för riksdagen att

fatta beslut i den frågan. Liksom tidigare förutsätter utskottet att regeringen

löpande följer utvecklingen av berörda kostnader och att resultatet av denna

uppföljning läggs till grund för avgiftssättningen. Med det anförda avstyrks

motion 1990/91:N455 (v, mp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 16 punkterna C 3

och C 4 för budgetåret 1991/92 under fjortonde huvudtiteln anvisar

a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ett

reservationsanslag på 1000 kr.,

b) till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning ett

reservationsanslag på 1000 kr.,

2. beträffande anslag till statens kärnbränslenämnd

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 16 punkt C 5

till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1991/92 under fjortonde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr.,

3. beträffande visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet

m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 16 punkt C 6

till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. för

budgetåret 1991/92 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

19573000 kr.,

4. beträffande utredning om kärnteknisk verksamhet

att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkandena 1 och 8,

res. 1 (c, v)

res. 2 (mp)

5. beträffande importen av använt kärnbränsle m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkandena 5 och 6,

res. 3 (c, v)

res. 4 (mp)

6. beträffande kontrollen av kärnteknisk verksamhet

att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 3,

res. 5 (mp)

7. beträffande deponering av radioaktivt gods

att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 4,

res. 6 (mp)

8. beträffande Ranstad Mineral AB

att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 7,

res. 7 (c, mp)

9. beträffande export av använt kärnbränsle från Studsvik AB

att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 10,

res. 8 (mp)

10. beträffande utnyttjande av låganrikat kärnbränsle vid Studsvik AB

att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 9,

11. beträffande informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB

att riksdagen avslår motion 1990/91:N422,

res. 9 (mp)

12. beträffande slutförvaret för reaktoravfall

att riksdagen avslår motion 1990/91:N418 yrkande 2 och motion 1990/91:N430,

res. 10 (v, mp)

13. beträffande finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle

m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:N455.

res. 11 (v, mp)

Stockholm den 21 mars 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),

Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark

(m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund

(s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson

(c), Barbro Andersson (s) och Håkan Hansson (c).

Reservationer

1.

Utredning om kärnteknisk verksamhet (mom. 4)

Rolf L Nilson (v), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.4 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "motion 1990/91:N418 (mp)" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör kärnbränsle från svenska

kärnkraftsreaktorer stå under svensk kontroll. Det finns skäl för riksdagen,

anser utskottet, att föranstalta om en samlad grundlig redovisning av vad som

pågår och planeras när det gäller svenskt använt kärnbränsle i Sverige och

utomlands. Denna redovisning bör sålunda också omfatta det använda kärnbränsle

som ägs av OKG AB och som förvaras i Sellafield i England. En utgångspunkt för

granskningen bör vara att det klargörs vart det plutonium som framkommer vid

upparbetning av svenskt kärnbränsle tar vägen. Regeringen bör dra försorg om

att en sådan granskning kommer till stånd.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande

till regeringen. Ett sådant uttalande skulle ligga i linje med syftet med de nu

aktuella yrkandena i motion 1990/91:N418 (mp).

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utredning om kärnteknisk verksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N418 yrkandena 1 och 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Utredning om kärnteknisk verksamhet (mom. 4)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.4 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "motion 1990/91:N418 (mp)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer i kravet i motion 1990/91:N418 (mp) på att en utredning

om all kärnteknisk hantering som hör till Sveriges ansvarsområde skall

tillsättas. En samlad grundlig redovisning av vad som pågår och planeras när

det gäller den kärntekniska verksamheten bör utarbetas genom regeringens

försorg. Redovisningen bör omfatta inte bara aktiviteter i Sverige utan också

verksamhet utomlands som har koppling till den svenska kärnkraftsproduktionen.

Exempel på frågor som bör besvaras beträffande den sistnämnda verksamheten är

följande: Vad händer med det plutonium som framkommer vid upparbetning hos

Cogéma? Vad händer med det svenska avfall som finns kvar vid

upparbetningsanläggningen i Sellafield i England? Skall nya byten mot utländskt

avfall ske? Vilka är de långsiktiga miljökonsekvenserna av verksamheten vid

upparbetningsanläggningarna i England, Frankrike och Förenta Staterna?

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Med

det sagda tillstyrks motion 1990/91:N418 (mp) i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utredning om kärnteknisk verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N418 yrkandena 1 och 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Importen av använt kärnbränsle m.m. (mom. 5)

Rolf L Nilson (v), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som börjar med

"Utskottet ser" och slutar med "motion 1990/91:N418 (mp)" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening visar de utredningar som har företagits att det

saknas fullständig kontroll över importen och exporten av radioaktivt material.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det bör uppdras åt ansvariga myndigheter

att vidta de åtgärder som är erforderliga för att en fullständig kontroll av

importen och exporten av klyvbart och radioaktivt material skall uppnås.

Riksdagen bör genom ett uttalande uppmana regeringen att ta initiativ härtill.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande importen av använt kärnbränsle m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N418 yrkandena 5 och 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Importen av använt kärnbränsle m.m. (mom. 5)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som börjar med

"Utskottet ser" och slutar med "motion 1990/91:N418 (mp)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet ansluter sig till kraven i motion 1990/91:N418 (mp) på att importen

av kärnavfall och andra restprodukter från kärnbränslehanteringen skall

avbrytas och att allt infört sådant material omedelbart skall återföras till

ursprungslandet. Sverige får inte bli förvaringsplats för andra länders

radioaktiva avfall och skall inte grunda industriell verksamhet på andra

länders nukleära restprodukter.

Regeringen bör skyndsamt utarbeta förslag till erforderliga lagändringar i

enlighet med vad som nu har anförts. Utskottet räknar med att regeringen i

avvaktan på att dessa lagändringar blir genomförda tillser att den berörda

importen begränsas så mycket som möjligt.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande importen av använt kärnbränsle m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N418 yrkandena 5 och 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Kontrollen av kärnteknisk verksamhet (mom. 6)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som börjar med

"Utskottet finner" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Med gällande fördelning av tillsynen över den kärntekniska verksamheten finns

det stor risk för, menar utskottet, att kontrollen av denna verksamhet blir

bristfällig. Det säger sig självt att det uppkommer tillsynsfrågor som faller

mellan olika instanser. Som anförs i motion 1990/91:N418 (mp) måste kontrollen

av den berörda verksamheten samordnas. En enda statlig instans bör åläggas det

slutliga ansvaret för denna kontroll.

Regeringen bör föranstalta om en omprövning av den aktuella tillsynen med nu

nämnda syfte. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kontrollen av kärnteknisk verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N418 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Deponering av radioaktivt gods (mom. 7)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med

"Utskottet hänvisar" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Det heter alltid att stråldosbidragen från olika källor är försumbara. Summan

av alla "försumbara" stråldosbidrag har emellertid sedan år 1945 nästan

fördubblat den genomsnittliga stråldos som människor i Sverige utsätts för.

Enligt utskottets mening bör inget radioaktivt gods få föras ut från

kärntekniska anläggningar och återanvändas eller deponeras bland annat avfall.

Såsom föreslås i motion 1990/91:N418 (mp) bör det aktuella radioaktiva godset

hållas åtskilt från annat avfall och förvaras på särskilt inhägnade områden

under full kontroll av strålskyddsinstitutet.

Regeringen bör se över gällande ordning med nu nämnda syfte och, om så krävs,

förelägga riksdagen förslag till erforderliga lagändringar. Utskottet

tillstyrker alltså nämnda motion i denna del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande deponering av radioaktivt gods

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N418 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Ranstad Mineral AB (mom. 8)

Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som börjar med

"Utskottet står" och slutar med "motion 1990/91:N418 (mp)" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening finns det anledning för riksdagen att påkalla en

förnyad granskning av verksamheten med återvinning av uran vid Ranstad Mineral.

Verksamhetens miljömässiga konsekvenser bör särskilt belysas.

Regeringen bör föranstalta om en sådan granskning. Vad utskottet här har

givit uttryck för bör riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande till

regeringen.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande Ranstad Mineral AB

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N418 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Export av använt kärnbränsle från Studsvik AB (mom. 9)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som börjar med "Med

hänvisning" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör regeringen tillse att Studsviks eventuella

planer på att exportera det använda kärnbränslet från forskningsreaktorn till

den berörda upparbetningsanläggningen i Skottland skrinläggs. Denna anläggning

har, som sägs i motion 1990/91:N418 (mp), fått många klagomål mot sig. Såsom

utskottet tidigare har anfört bör de långsiktiga miljökonsekvenserna av

verksamheten vid olika upparbetningsanläggningar utomlands klarläggas.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

Därmed skulle motion 1990/91:N418 (mp) bli tillgodosedd i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande export av använt kärnbränsle från Studsvik AB

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N418 yrkande 10 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB (mom. 11)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som börjar med "Inför

den" och slutar med "motion 1990/91:N422 (mp)" bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N422 (mp) anser utskottet att

den informationsverksamhet som Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) bedriver

bör granskas. Bolagets informationskampanj har i många fall varit direkt

vilseledande genom att problem och osäkerheter förtigits. Kampanjen synes ha

haft till syfte att plädera för kärnkraftens bevarande.

Enligt utskottets mening bör regeringen föranstalta om en översyn av SKBs

informationsverksamhet. Det bör härvid tillses att SKB i fortsättningen

utformar sin information utifrån kända fakta och att denna får en saklig

karaktär.

Ett uttalande av riksdagen till regeringen av nu angiven innebörd skulle helt

tillgodose motion 1990/91:N422 (mp).

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N422 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Slutförvaret för reaktoravfall (mom. 12)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med

"Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till kraven i motionerna 1990/91:N418 (mp) och

1990/91:N430 (mp) på att en omprövning av verksamheten vid slutförvaret för

reaktoravfall (SFR) omedelbart skall genomföras. De beslut som har möjliggjort

att SFR har fått anläggas och tas i bruk innebar att en välgrundad kritik mot

det riskfyllda projektet lämnades utan avseende.

Enligt utskottets mening bör alltså regeringen ta initiativ till en ingående

utvärdering av förvaret. Denna utvärdering, som bör handhas av en från

kärnkraftsindustrin fristående instans, bör även omfatta en offentlig

utfrågning som kan ge en allsidig belysning av riskerna med SFR. Utvärderingen

bör också inkludera en analys av om de framtida utsläppen från förvaret står i

överensstämmelse med Sveriges åtaganden i olika internationella konventioner

rörande havsmiljön. I avvaktan på den begärda omprövningen bör inga nya

tillstånd rörande SFR lämnas. Inte heller bör ytterligare radioaktivt avfall få

deponeras i anläggningen.

Riksdagen bör rikta ett uttalande av angiven innebörd till regeringen. Därmed

skulle de här berörda motionsyrkandena tillgodoses i allt väsentligt.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande slutförvaret för reaktoravfall

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N418 yrkande 2 och motion

1990/91:N430 yrkandena 1 och 2 och med anledning av motion 1990/91:N430 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (mom. 13)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med "Som

tidigare" och slutar med "motion 1990/91:N455 (v, mp)" bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N455 (v, mp) anser utskottet att

den nuvarande nivån på avgiften för finansieringen av utgifter för hanteringen

av använt kärnbränsle är för låg. Som sägs i nämnda motion bör beräkningen av

storleken på avgiften inte baseras på en positiv realränta på inbetalda medel.

För den långa tidsperiod det är fråga om kan det inte garanteras att realräntan

blir positiv. Ett antagande om en positiv realränta har också den effekten, att

ju längre det slutliga omhändertagandet av kärnavfallet skjuts upp desto mindre

medel behöver betalas in. Enligt kärnbränslenämnden skulle, som redan nämnts,

storleken på avgiften beräknas till ca 4 öre per kWh om en realränta med 0 %

låg till grund för beräkningarna.

Som tidigare framhållits ankommer det på regeringen att fastställa nivån på

avgiften. Enligt utskottets mening finns det dock skäl för riksdagen att hos

regeringen hemställa att avgiften fr.o.m. den 1 juli 1991 skall bestämmas med

utgångspunkt i vad utskottet här har anfört och i övrigt vad som sägs i motion

1990/91:N455 (v, mp), dvs. fastställas till 4 öre per kWh. Motionen tillstyrks

alltså av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle

m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N455 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB (mom. 11)

Rolf L Nilson (v), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anför:

Den informationsverksamhet som Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) bedriver

måste vara inriktad på avfallsfrågor och utformad på ett objektivt sätt. Den

får inte innehålla inslag som innebär en plädering för kärnkraftens bevarande.

2. Slutförvaret för reaktoravfall (mom. 12)

Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anför:

Det är uppenbart att det finns ett flertal långsiktiga risker med

verksamheten vid slutförvaret för reaktoravfall (SFR). Dessa försvinner inte

genom att man avbryter verksamheten vid detta förvar utan att samtidigt ha

tillgång till klart bättre förvaringsalternativ. Från centerns sida anser vi

det vara väsentligt att tillräckliga resurser satsas på att utveckla och

förbättra säkerheten i det aktuella avfallslagret. En förslutning av lagret får

inte ske förrän helt betryggande åtgärder har vidtagits.

3. Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (mom. 13)

Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anför:

Avgiften för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

har varit oförändrad sedan år 1984. Vi ifrågasätter om den nuvarande

avgiftsnivån är tillräckligt hög för att de av kärnkraftsproduktionen

föranledda hanterings-, slutförvarings- och avvecklingskostnaderna skall kunna

finansieras. Vårt tvivel i detta hänseende blir inte mindre av att

kärnbränslenämnden vid flera tillfällen under senare år har föreslagit

höjningar av avgiften.

Det ankommer emellertid på regeringen att fastställa nivån på den aktuella

avgiften. Vi har därför avstyrkt motion 1990/91:N455 (v, mp) med krav på

initiativ av riksdagen i saken.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen1

Motionerna2

Utskottet3

Vissa anslag3

Hanteringen av använt kärnbränsle, m.m.4

Slutförvaret för reaktoravfall8

Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.9

Hemställan10

Reservationer

1. Utredning om kärnteknisk verksamhet (c, v)11

2. Utredning om kärnteknisk verksamhet (mp)12

3. Importen av använt kärnbränsle m.m. (c, v)13

4. Importen av använt kärnbränsle m.m. (mp)13

5. Kontrollen av kärnteknisk verksamhet (mp)13

6. Deponering av radioaktivt gods (mp)14

7. Ranstad Mineral AB (c, mp)14

8. Export av använt kärnbränsle från Studsvik AB (mp)15

9. Informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB (mp)15

10. Slutförvaret för reaktoravfall (v, mp)16

11. Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (v,

mp)16

Särskilda yttranden

1. Informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB (c,v)17

2. Slutförvaret för reaktoravfall (c)17

3. Finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (c)18