Bet. 1990/91:NU31

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU31

Kollektiv sakförsäkring

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

NU31

Ärendet

I detta betänkande behandlas tre motioner med yrkanden om att

den ökande förekomsten av kollektiv sakförsäkring skall

föranleda ett kritiskt uttalande från riksdagens sida, ett

beslut om utvärdering samt olika slags lagstiftningsåtgärder.

En av försäkringsinspektionen nyligen genomförd undersökning

av utvecklingen på gruppsakförsäkringsområdet redovisas.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker alla motionsyrkanden rörande kollektiv

sakförsäkring och hänvisar bl.a. till den undersökning på

området som försäkringsinspektionen just har gjort. I

reservationer begärs en särskild utvärdering (m, fp, c) samt

lagregler om att kollektiv sakförsäkring normalt skall baseras

på individuell anslutning (m, fp, c, mp) och att anbud på sådan

försäkring skall inhämtas från flera konkurrerande

försäkringsbolag (m, fp, c).

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1990/91:N256 av Karin Falkmer (m) och Sonja Rembo (m) vari

yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till lagändring i syfte att

stärka berörda myndigheters möjlighet att bevaka

konkurrensförhållandena på försäkringsmarknaden,

2. hos regeringen begär förslag till lagstiftning som innebär

att kollektiv sakförsäkring skall vara baserad på individuell

anslutning,

3. hos regeringen begär en utvärdering av vilka konsekvenser

den kollektiva hemförsäkringen med reservationsrätt får, såväl

för konsumenterna som för en sund utveckling av

försäkringsväsendet på kort och lång sikt.

1990/91:N285 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kollektiva försäkringsformer.

1990/91:N330 av Britta Bjelle (fp) och Birgit Friggebo (fp)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning som innebär att kollektiv sakförsäkring, om inte

särskilda skäl talar för undantag, skall vara baserad på

individuell anslutning.

Motivering

I motion 1990/91:N256 (m) riktas kritik mot de kollektiva

sakförsäkringarna i flera olika hänseenden. När en facklig

organisation tecknar sakförsäkring för medlemmarna i en grupp

utan inträdesanmälan beskärs konsumenternas valfrihet på

försäkringsmarknaden. Möjligheten att ställa sig utanför en

kollektiv försäkring utnyttjas i en del fall inte, eftersom

systemet upplevs som obehagligt och den som avsäger sig inte

alltid får någon ekonomisk kompensation. Kollektiv sakförsäkring

med reservationsrätt medför en uppenbar risk för

dubbelförsäkring. Upphandlingen av kollektiva

sakförsäkringar baseras ofta på intressegemenskap mellan den

fackliga organisationen och ett enskilt försäkringsbolag. Det är

då stor risk för att den fria konkurrensen sätts ur spel.

Kollektiva sakförsäkringar utan individuell anslutning och

gynnande av försäkringsbolag på andra grunder än affärsmässiga

snedvrider konkurrensen på försäkringsområdet. Kollektivets

medlemmar mister sin valfrihet samtidigt som lösningar för dem

som inte tillhör kollektivet riskerar att bli dyrare. Berörda

myndigheter måste, säger motionärerna, även när det gäller

kollektiva sakförsäkringar ges möjlighet att värna om

övergripande konsument- och marknadsintressen.

Enligt motiveringen till motion 1990/91:N285 (m) är

obligatoriska hemförsäkringar liksom hemförsäkringar med enbart

reservationsrätt exempel på fackliga åtaganden som kränker den

enskilde medlemmens integritet. De fackliga organisationernas

agerande undergräver medlemmarnas och allmänhetens förtroende

för dem, hävdar motionärerna. Det skulle vara olyckligt,

fortsätter de, om utvecklingen gick dithän att riksdagen skulle

se sig tvungen att genom lagstiftning fastställa gränserna för

de fackliga organisationernas handlingsfrihet.

Kollektiv sakförsäkring medför, anförs det i motion

1990/91:330 (fp), en rad negativa konsekvenser som

försäkringsverksamhetskommittén, regeringen och riksdagen inte

har tagit hänsyn till. Mot bakgrund av den stora

premieskillnaden mellan individuell och kollektiv försäkring,

avseende försäkringsskydd till samma maximibelopp, kan man

enligt motionärerna fråga sig vilka försäkringstagare som

betalar för mycket. Antingen subventioneras kollektiv

hemförsäkring av individuellt tecknad försäkring eller har

premienivån för kollektiv hemförsäkring satts lågt för att man

skall "köpa in sig" på marknaden. Systemet innebär vidare,

anförs det, att kollektivt hemförsäkrade hushåll i landsorten

subventionerar kollektivt hemförsäkrade hushåll i storstäderna.

En konsekvens av systemet med negativ avtalsbindning är att

många hushåll blir dubbelförsäkrade. Information löser inte

detta problem. Negativ avtalsbindning på området borde

förbjudas.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Bakgrund, m.m.

Kollektiv sakförsäkring i olika fackförbunds regi började

införas år 1982 och har sedan senare delen av 1980-talet fått en

betydande utbredning. De båda första försäkringarna av denna typ

var obligatoriska för medlemmarna i resp. fackförbund. Sedan

regeringen år 1986 uttalat att den förväntade att

försäkringsinspektionen skulle ingripa mot obligatoriska

kollektiva sakförsäkringar har inga nya avtal om sådana

träffats. De kollektiva hemförsäkringar som har kommit till

stånd därefter har visserligen gällt alla medlemmar i den

avtalsslutande organsationen men har varit förenade med

reservationsrätt för dessa.

Det nämnda regeringsbeslutet var ett resultat av

försäkringsverksamhetskommitténs förslag i betänkandet (SOU

1985:34) Gruppförsäkring. I övrigt har betänkandet ännu inte

slutbehandlats av regeringen. En rad aktioner och uttalanden

rörande kollektiv sakförsäkring har emellertid förekommit från

olika myndigheters sida. Detta framgår av en redogörelse som

näringsutskottet tidigare under detta riksmöte har lämnat i

betänkandet 1990/91:NU8. I det betänkandet hänvisas i sin tur

till mera utförliga uppgifter vid tidigare tillfällen, framför

allt i betänkandet NU 1987/88:1 (s. 4--29). Detta var första

gången ämnet aktualiserades. Förutom i de redan nämnda

betänkandena har det sedermera behandlats i betänkandena NU

1987/88:14 och 1989/90:NU1. Utskottet rekapitulerar inte här de

sakförhållanden som har redovisats tidigare utan åberopar i

första hand framställningen i det förstnämnda betänkandet. Det

avgavs i november förra året. Sedan dess har ämnet tangerats i

en frågedebatt i riksdagen vilken i aktuell del refereras i det

följande. Vidare har försäkringsinspektionen genomfört en

undersökning av de senaste årens utveckling på

gruppsakförsäkringsområdet, vilken också redovisas.

Skattebestämmelse

I den mån premien för en kollektiv sakförsäkring betalas med

avgiften till en fackförening kommer en hösten 1990 vidtagen

ändring i lagen (1982:1193) om skattereduktion för

fackföreningsavgift att få betydelse. Skattereduktionen uppgår

fortsättningsvis till 20% av underlaget mot tidigare 40%.

Fr.o.m. 1992 års taxering gäller följande (2§): "Underlag för

beräkning av skattereduktion är medlemsavgift samt mätnings- och

granskningsavgift som den skattskyldige under inkomståret har

erlagt till arbetstagarorganisation." Den hittills gällande

maximeringen av underlaget till 2500 kr. -- inom vilket belopp

en merkostnad för försäkringspremie inte torde rymmas -- har

därmed borttagits. Frågan om skattereduktionen har behandlats i

skatteutskottets betänkande 1990/91:SkU10 (s. 168, 230).

Borttagandet av maximeringen -- liksom avdragsrätten över huvud

taget -- kritiserades i en reservation (m, fp, c, mp).

Frågedebatt

Statsrådet Erik Åsbrink besvarade den 4december 1990 (RD

1990/91:38 s. 36 f.) en fråga (1990/91:260) av Birgit Friggebo

(fp) om avdragsrätten för avgifter till fackföreningar.

Frågeställaren konstaterade i debatten att kostnader för

exempelvis kollektiva hemförsäkringar och kollektiva

bilförsäkringar skulle kunna inkluderas i

fackföreningsavgiften. Ämnade statsrådet, undrade hon, ta

initiativ till några begränsningar, så att denna typ av

avdragsbara utgifter till fackföreningen inte skulle förekomma.

Statsrådet anförde att det fanns ett mycket starkt motstånd mot

avgiftshöjningar och sade sig vara övertygad om att mycket stor

återhållsamhet skulle komma att visas på detta område. Han

påpekade också att procentsatsen för avdraget hade halverats.

Undersökning och ställningstagande av försäkringsinspektionen

Inom försäkringsinspektionen har i april 1991 upprättats en

promemoria om gruppsakförsäkring. Promemorian, som behandlar

utvecklingen på gruppsakförsäkringsområdet beträffande tiden

efter en större undersökning i ämnet som inspektionen slutförde

i januari 1989, är fogad till detta betänkande som bilaga

(s.10).

Inspektionen -- generaldirektör Edmund Gabrielsson -- har

funnit att genom undersökningen inte framkommit några

omständigheter som föranleder inspektionen att nu vidta någon

särskild åtgärd. Genom beslut den 23 april 1991 har promemorian

lagts till handlingarna. Samtidigt har antecknats att

utvecklingen på gruppsakförsäkringsområdet också

fortsättningsvis med uppmärksamhet måste följas av inspektionen.

Frågans behandling hösten 1990

I betänkandet 1990/91:NU8 behandlade näringsutskottet tre

motioner rörande kollektiv sakförsäkring. I en motion (fp)

begärdes en sådan utvärdering som nu påyrkas i motion

1990/91:N256 (m). I en annan (m) framfördes samma krav på ett

kritiskt uttalande av riksdagen som nu finns i motion

1990/91:N285 (m). I en tredje motion (m) efterlystes

lagstiftning av den art som nu föreslås i motion 1990/91:N256

(m) och delvis också i motion 1990/91:N330 (fp).

Yrkandena om utvärdering och om en lagbestämmelse av innebörd

att kollektiv sakförsäkring skall vara baserad på individuell

anslutning avstyrktes av utskottet med följande motivering:

Som tidigare ser utskottet positivt på att möjligheterna till

sakförsäkring i kollektiv form utnyttjas. Härigenom kan

------ stora kostnadsfördelar uppnås, samtidigt som antalet

oförsäkrade eller underförsäkrade hushåll reduceras. På nytt

hänvisar utskottet till att försäkringsinspektionen fortlöpande

ägnar uppmärksamhet åt de kollektiva sakförsäkringarnas

utformning och konsekvenser och till att regeringens slutliga

prövning av försäkringsverksamhetskommitténs förslag i ämnet

återstår. Ett faktiskt förbud mot gruppsakförsäkring med

obligatorisk anslutning råder redan.

Beträffande förslaget om en lagändring som skulle stärka

berörda myndigheters möjligheter att bevaka

konkurrensförhållandena på försäkringsmarknaden anförde

utskottet:

Motionärernas syfte är uppenbarligen att en organisation som

avser att upphandla en kollektiv sakförsäkring skulle vara ålagd

att inhämta anbud från olika försäkringsbolag. Konkurrenslagen

(1982:729) ger inte grund för ålägganden av detta slag. Den

riktar sig mot konkurrensbegränsande åtgärder från

näringsidkares sida. Snarare skulle det bli fråga om en särskild

föreskrift om hur organisationernas upphandling av de

ifrågavarande försäkringstjänsterna skall gå till.

Det kan erinras om att upphandlingsregler för den statliga

sektorn finns i upphandlingsförordningen (1986:366) och att

statsmakterna har avstått från att reglera den kommunala

upphandlingen (se 1989/90:FiU1 s. 5). En lagreglering av den

kommunala upphandlingen har emellertid begärts från moderata

samlingspartiets och folkpartiets sida. De flesta kommuner och

landsting har anslutit sig till upphandlingsregler som

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har

rekommenderat.

Liksom motionärerna anser utskottet att det är önskvärt att en

organisation som önskar träffa avtal om en kollektiv

sakförsäkring skaffar in anbud från olika försäkringsbolag för

att i medlemmarnas intresse få ett så bra beslutsunderlag som

möjligt. Man bör dock, anser utskottet, kunna räkna med att en

sådan ordning iakttas på grundval av demokratiska beslut inom

organisationerna utan att staten inskrider med lagstiftning av

en typ som inte har ansetts nödvändig för den kommunala sektorns

del, trots att denna finansierar sin verksamhet huvudsakligen

med skattemedel. Införande av lagregler på detta område skulle

enligt utskottets mening vara ett från principiell utgångspunkt

allvarligt steg, eftersom det skulle stå i strid med hittills

vedertagna grundsatser för i vilken mån staten skall begränsa

fackliga och andra ideella organisationers självbestämmanderätt.

Motionerna fick stöd i två reservationer, en om lagstiftning

om kollektiv sakförsäkring (m, fp, c, mp) och en om upphandling

(m, fp, c). Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Utskottet

De tre motioner om kollektiv sakförsäkring som nu föreligger

har väsentligen samma innehåll som de tre motioner i ämnet

vilka, såsom har redovisats i föregående avsnitt, avslogs av

riksdagen hösten 1990.

En utvärdering av vilka konsekvenser den kollektiva

sakförsäkringen med reservationsrätt får, såväl för

konsumenterna som för en sund utveckling av försäkringsväsendet

på kort och lång sikt, begärs i motion 1990/91:N256 (m). Som

framgår av den föregående redogörelsen och av en bilaga till

detta betänkande har försäkringsinspektionen just gjort en

uppföljning av en tidigare, utförlig undersökning rörande

kollektiva sakförsäkringar. Inspektionen redovisar nu hur

beståndet av sådana försäkringar och det totala beståndet av

hemförsäkringar har utvecklats t.o.m. år 1990 och vilka slags

organisationer som är parter i gruppförsäkringsavtal. Vidare

berörs dubbelförsäkringsproblematiken samt premiesättningen och

lönsamheten i grupphemförsäkring. Slutsatsen i

undersökningspromemorian är att resultaten inte bör föranleda

inspektionen att ändra sin i allt väsentligt positiva syn på

gruppsakförsäkring som en bra lösning när det gäller att

motverka takten i premiehöjningarna.

Utskottet anser att kravet på en utvärdering av den kollektiva

hemförsäkringens konsekvenser är tillgodosett genom den

undersökning som försäkringsinspektionen har redovisat. Yrkandet

i motion 1990/91:N256 (m) att regeringen skall anmodas att

föranstalta om en sådan utvärdering avstyrks alltså.

Med hänvisning till sin motivering när samma fråga behandlades

i höstas avstyrker utskottet vidare de yrkanden, i motionerna

1990/91:N256 (m) och 1990/91:N330 (fp), som syftar till en

lagstiftning innebärande att kollektiv sakförsäkring skall vara

baserad på individuell anslutning. Utskottet noterar att det i

den senare motionens yrkande markeras att det kan finnas fall då

särskilda skäl talar för undantag från den angivna principen.

I sammanhanget avstyrker utskottet också motion 1990/91:N285

(m), enligt vilken regeringen skulle anmodas att rikta ett

varnande uttalande till de fackliga organisationerna om att

deras agerande på försäkringsområdet kan komma att tvinga

riksdagen att genom lagstiftning fastställa gränserna för deras

handlingsfrihet.

Ett återstående yrkande i motion 1990/91:N256 (m) avser en

lagändring i syfte att stärka berörda myndigheters möjlighet att

bevaka konkurrensförhållandena på försäkringsmarknaden. Liksom i

höstas konstaterar utskottet att motionärernas syfte

uppenbarligen är att en organisation som avser att upphandla en

kollektiv sakförsäkring skulle vara ålagd att inhämta anbud från

olika försäkringsbolag, ett slag av åläggande som

konkurrenslagen (1982:729) inte ger någon grund för.

Utskottet hänvisar till sitt utförliga resonemang när

motsvarande yrkande behandlades förra gången och avstyrker

motionen i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärdering

att riksdagen avslår motion 1990/91:N256 yrkande 3,

res. 1 (m, fp, c)

2. beträffande lagstiftning om individuell anslutning,

m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:N256 yrkande 2 och

motionerna 1990/91:N285 och 1990/91:N330,

res. 2 (m, fp, c, mp)

3. beträffande upphandling av kollektiv sakförsäkring

att riksdagen avslår motion 1990/91:N256 yrkande 1.

res. 3 (m, fp, c)

Stockholm den 21 maj 1991

På näringsutskottets vägnar

Åke Wictorsson

Närvarande: Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s),

Inga-Britt Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar

Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L

Nilson (v), Lars Norberg (mp), Mats Lindberg (s), Sven-Åke

Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell

Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Björn Kaaling (s) och

Christina Raud (s).

Reservationer

1. Utvärdering (mom. 1)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),

Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och

Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks alltså"

bort ha följande lydelse:

Invändningarna mot den form av grupphemförsäkring som

diskussionen om kollektiv sakförsäkring i huvudsak handlar om

kvarstår med oförändrad styrka. Utifrån intresset av att det

finns ett effektivt försäkringsväsen har särskilt följande

invändningar tyngd. Ett utbrett bruk av sådana kollektiva

sakförsäkringar som det nu gäller kan komma att leda till

vittgående strukturförändringar inom försäkringsbranschen. För

personer som inte ingår i de kollektiv som kan avtala om

gruppförsäkringar kan det i framtiden bli svårt att få

erforderligt försäkringsskydd till rimlig kostnad. Den

solidaritetstanke som hittills har präglat försäkringsväsendet

blir sålunda åsidosatt. En utveckling är nu i gång som det kan

visa sig omöjligt att vända.

I försäkringsinspektionens undersökning (se s. 10) har de här

påtalade problemen inte fått någon närmare belysning.

Inspektionens slutsats att det inte nu finns anledning att vidta

någon särskild åtgärd synes vara svagt grundad.

Utskottet finner det anmärkningsvärt att inspektionen tycks

bortse från de allvarliga påpekanden om skadeverkningar av

systemet med kollektiv sakförsäkring som gång efter gång har

gjorts i riksdagen. Det är angeläget att regeringen nu med det

snaraste, såsom begärs i motion 1990/91:N256 (m), föranstaltar

om en utredning av de konsekvenser som den kollektiva

hemförsäkringen i den form som nu är vitt utbredd får för

konsumenterna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande utvärdering

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N256 yrkande3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Lagstiftning om individuell anslutning m.m. (mom. 2)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),

Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m), Isa

Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "deras

handlingsfrihet" bort ha följande lydelse:

De fackliga organisationerna kränker sina medlemmars

integritet genom att upphandla försäkringar som medlemmarna blir

bundna av därest de inte särskilt reserverar sig häremot.

Gentemot detta självklara konstaterande har bl.a. från fackligt

håll hävdats att en lagstiftning som slår vakt om kravet på att

gruppförsäkringar skall grundas på individuell anslutning skulle

innebära intrång i föreningsrätten. Utskottet står främmande för

detta synsätt. Staten måste ha möjlighet att skydda individerna

mot kollektiva beslut som i onödan begränsar deras valfrihet.

Vad det gäller är endast att förhindra att vissa organisationer

medverkar till skadliga förändringar inom försäkringsväsendet.

Frågan om en allmän föreningsrättslig lagstiftning får prövas i

annat sammanhang.

Av det sagda följer att utskottet anser det angeläget att

regeringen med det snaraste tar slutlig ställning till

försäkringsverksamhetskommitténs betänkande om gruppförsäkring

och därvid låter de synpunkter som har framförts av

reservanterna i kommittén bli vägledande. Riksdagen bör sålunda

få förslag till en lagstiftning som innebär att kollektiv

sakförsäkring, om inte särskilda skäl talar för undantag, skall

vara baserad på individuell anslutning.

Genom ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd,

såsom påyrkas i motionerna 1990/91:N256 (m) och 1990/91:N330

(fp), blir också syftet med motion 1990/91:N285 (m)

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande lagstiftning om individuell anslutning,

m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N256 yrkande 2

och motion 1990/91:N330 och med anledning av motion 1990/91:N285

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Upphandling av kollektiv sakförsäkring (mom. 3)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),

Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och

Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som

börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "denna del"

bort ha följande lydelse:

För att kollektiva sakförsäkringar som tecknas av fackliga

eller andra stora organisationer i en omfattning som ansenligt

kan påverka försäkringsbranschens sunda utveckling över huvud

taget skall kunna godtas är det enligt utskottets mening ett

oavvisligt krav att den avtalsslutande organisationen har

inhämtat anbud från flera konkurrerande försäkringsbolag. För

närvarande torde i stor utsträckning gälla att endast Folksam,

som står den fackliga rörelsen nära, får lämna offert. Detta är

till nackdel för de organisationsmedlemmar som försäkringen är

avsedd för och kan också komma att snedvrida strukturen på

försäkringsmarknaden. En lagstiftning som på angivet sätt

reglerar tillkomsten av avtal rörande kollektiv sakförsäkring

skulle passa väl in i det system för tillsyn över

försäkringsväsendet som redan tillämpas. Den borde rimligen inte

kunna betraktas som ett förebud om statliga ingripanden på

områden som tillhör de fackliga organisationernas egentliga

verksamhetssfär.

Utskottet ställer sig alltså bakom det nu aktuella yrkandet i

motion 1990/91:N256 (m).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande upphandling av kollektiv sakförsäkring

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N256 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

00>Försäkringsinspektionen 61>PM

00>Kerstin Lindecrantz 55>1991-04-23

Bilaga

GRUPPSAKFÖRSÄKRING

1. Bakgrund

I början av år 1989 slutfördes inom försäkringsinspektionen en

tämligen grundlig undersökning av utvecklingen av

gruppförsäkringsavtal på sakförsäkringsområdet. I en promemoria

1989-01-13 redovisades resultatet av undersökningen som gjordes

i form av en enkät till berörda försäkringsbolag. I promemorian

lämnades också en översikt över behandlingen av

gruppförsäkringsfrågan, alltifrån det frågan fick särskild

uppmärksamhet år 1982 genom ett avtal mellan Svenska

elektrikerförbundet och Folksam som avsåg hemförsäkring för

medlemmarna i förbundet och som byggde på en obligatorisk

anslutning.

Inspektionen sammanfattade sina synpunkter enligt följande:

Inspektionen fann ingen anledning att frångå sin i princip

positiva inställning till gruppsakförsäkringar.

För gruppbildningarna borde gälla att en grupp skall ha ett

självständigt och varaktigt ändamål.

Förbudet mot lösningar med obligatorisk anslutning borde --

med vissa undantag -- upprätthållas.

Försäkringsbolagen får sluta gruppavtal med gruppföreträdare

(s.k. äkta gruppförsäkring) också där denne använder sig av

reservationsrättsmetoden som anslutningsform. Därvid förutsätts

att gruppmedlemmarna får fullödig information om

reservationsrätten och att de som inte omfattas av försäkringen

inte drabbas av några avgifter för organisationens

försäkringspremie.

Vad avser tillämpningen av skälighetsprincipen fann

inspektionen inte skäl för en inställning som innebar att en

riskklassindelning nödvändigtvis måste gälla vid

gruppsakförsäkring. Detta oavsett om anslutningen sker via

frivillig anmälan eller på annat sätt. Inspektionen konstaterade

emellertid att frågan om riskklassindelning skulle komma att

behandlas vid statsmakternas ställningstagande till föreliggande

utredningsförslag angående den närmare innebörden av

skälighetsprincipen.

Lagregler om konsumentskydd för gruppmedlemmarna på grundval

av försäkringskommitténs förslag måste vara likvärdiga med

reglerna för individuella avtal.

Tendenser till en utveckling med negativa konsekvenser för de

medborgare som inte omfattas av gruppförsäkringslösningar borde

uppmärksammas.

Inspektionen framhöll slutligen att

gruppsakförsäkringsmarknaden är stadd i snabb utveckling och att

inspektionen avsåg att följa utvecklingen och vid behov påtala

förhållanden som kunde stå i strid med de grundläggande

principerna i försäkringsrörelselagen.

På grundval av promemorian avgav inspektionen 1989-01-20 en

skrivelse till finansdepartementet med synpunkter på några av de

frågor som kan väntas bli föremål för särskild uppmärksamhet när

regeringen skall ta slutlig ställning till

gruppförsäkringsfrågan.

Skrivelsen till finansdepartementet har ännu inte behandlats

av departementet. Skrivelsen ingick emellertid i

näringsutskottets beslutsunderlag när utskottet i oktober 1989

behandlade fem stycken motioner -- 1988/89:N201, N210, N221,

N335 och N350 -- vilka i huvudsak gick ut på att kollektiv

hemförsäkring skall tillåtas bara om den grundas på individuell

anslutning. I utskottets betänkande (1989/90:NU1) avstyrkte

majoriteten motionerna. Riksdagen beslöt i enlighet därmed.

Det kan nu tilläggas att frågan ånyo tagits upp i två motioner

till årets riksdag. Två riksdagsmän tillhörande moderata

samlingspartiet har i motion 1990/91:N256 bland annat hemställt

att riksdagen hos regeringen begär dels förslag till

lagstiftning som innebär, att kollektiv sakförsäkring skall vara

baserad på individuell anslutning, dels en utvärdering av

vilka konsekvenser den kollektiva hemförsäkringen med

reservationsrätt får såväl för konsumenterna som för en sund

utveckling på kort och lång sikt. Vidare har två folkpartister i

Mot 1990/91:N330 också hemställt om lagstiftning av nämnd art.

Under 1990 har inspektionen gjort en uppföljning av 1988-89

års undersökning. Genom en enkät, som slutfördes under hösten

1990, har från försäkringsbolagen inhämtats olika uppgifter för

belysning av den pågående utvecklingen. I det följande redogörs

för resultatet och görs vissa kommentarer, såvitt angår de

viktigare frågor som har samband med gruppförsäkring. Först

skall emellertid i all korthet erinras om vissa utgångspunkter

som för närvarande gäller för gruppsakförsäkring.

Det går att skilja mellan två olika huvudmodeller för

gruppsakförsäkring liksom för grupplivförsäkring och

gruppolycksfallsförsäkring.

Den ena modellen -- ibland kallad oäkta gruppförsäkring --

innebär att en organisation tecknar ett paraplyavtal med ett

försäkringsbolag och att detta avtal sedan kan utnyttjas av

medlemmarna i organisationen genom att de kompletterar med

individuella avtal med försäkringsbolaget. Det är således

medlemmarna som var och en har att betala en bestämd

försäkringspremie till försäkringsbolaget, och

skälighetsprincipen är i vanlig ordning tillämplig på det

individuella avtalet. Enligt gammal praxis får s.k. negativ

avtalsbindning inte tillämpas på avtal med en konsument. Det

innebär alltså att en medlem inte får anslutas till försäkringen

genom att avtal anses träffat för det fall han inte reserverat

sig.

Den andra modellen -- den som kallas äkta gruppförsäkring och

som gett upphov till den sedan lång tid tillbaka pågående

diskussionen om gruppsakförsäkring -- innebär att det är en

organisation, förbund etc. som för sina medlemmar träffar ett

försäkringsavtal med ett försäkringsbolag. Det är en enda premie

som betalas och skälighetsprincipen har betydelse för denna, men

däremot inte i fråga om hur organisationen väljer att finansiera

premien. Den enskilde medlemmen kan anslutas antingen genom ett

system med positiv anmälan eller genom att han ges tillfälle att

förklara att han inte vill omfattas av avtalet. Avtal med

obligatorisk anslutning, dvs. avtal där den enskilde inte har

möjlighet att ställa sig utanför en gruppsakförsäkring,

accepteras inte av försäkringsinspektionen utom vid vissa typer

av ansvarsförsäkring för företagare, yrkessammanslutningar och

liknande.

2. Utveckling av gruppsakförsäkring

Av undersökningen framgår att de kollektiva hemförsäkringarna

fortsätter att öka. Sedan förra mättillfället har antalet ökat

från 69 till 108. Tabell 1 belyser utvecklingen från år till år.

Tabell 1. Den kollektiva hemförsäkringens utveckling i Sverige

Årtal när grupp- Antal därav äkta

avtalet ingicks försäkringar

______________________________________________

1943 1 1

....

1983 1 1

1984 0 0

1985 2 1

1986 17 1

1987 19 4

1988 37 5

1989 17 5

1990 (1/1-1/10) 14 11

______________________________________________

Summa: 108 29

Alla de stora riksbolagen har tecknat

gruppsakförsäkringsavtal. Bland dessa är som sagt kollektiv

hemförsäkring i särklass störst. Avtalen omfattade enligt

undersökningen ca 800 000 gruppmedlemmar. Under förutsättning

att varje sådan medlem representerade ett, och endast ett,

hushåll skulle ca 22 % av landets ca 3,6 milj. bostadshushåll

omfattas av grupphemförsäkring -- ca 9 % av den äkta och ca 13 %

av den oäkta. (Senaste FoB-räkningen är inte klar men SCBs

upplysningstjänst anser att denna mängd bör användas.)

Motsvarande andel var 13% enligt undersökningen 1988. Av det

totala antalet gruppförsäkrade år 1990 faller närmare 82% på

Folksam. Vad gäller de äkta grupphemförsäkringarna var i

samtliga fall utom två Folksam avtalspartner.

Av tabell 2 framgår hur förändringen ser ut från 1988 vad

avser grupphemförsäkring, dels beträffande antal avtal, dels

beträffande omfattade enskilda personer. Vad gäller de

sistnämnda kan konstateras att antalet, totalt sett, gått från

ca 470 000 till ca 800 000 personer -- en ökning med närmare

60%.

Tabell 2. Bolagens äkta och oäkta kollektiva hemförsäkringar

Försäkrings- Gruppförsäkrings- Gruppmedlemmar

form avtal

Antal Antal

1988 1990 1988 1990

_________________________________________________________

Äkta grupp- 10 29 73 000 321 000

försäkring

Oäkta grupp- 45 79 398 000 478 000

försäkring

_________________________________________________________

Totalt 55 108 471 000 799 000

3. Utvecklingen av hemförsäkringsbestånden

Lämnade uppgifter tyder på att totala antalet hemförsäkringar

-- såväl individuellt tecknade som försäkringar via

grupphemförsäkringen -- ökat med ca 135 000 sedan 1987. Ökningen

av marknaden kan förklaras bl.a. med att antalet

en-personshushåll ökat, att ungdomar som studerar på annan ort i

större utsträckning tecknar egen försäkring (i allmänhet

gruppförsäkring) och att personer som tidigare inte

uppmärksammat behovet av hemförsäkring nu försäkrar sitt lösöre.

I tabell 3 finns en översikt över förändringarna i riksbolagens

hemförsäkringsbestånd sedan 1982. Av denna framgår att

Skandia och Wasa har minskat sina bestånd medan Folksam har ökat

kraftigt och LF-bolagen en hel del.

Om man jämför SCBs uppgift på antalet bostadshushåll

(3,6milj.) med ungefärliga antalet hemförsäkringar (2,4 milj.)

så ser det ut som om ca en tredjedel av hushållen i landet är

oförsäkrade. Emellertid är sambandet inte så enkelt. För det

första inkluderar verksamhetsgrenarna "Villa/hemförsäkring" och

"Företags- och fastighetsförsäkring" (t.ex.

lantbruksförsäkringen som där ingår) också ett inte obetydligt

antal försäkringar av enskilda hushålls lösören. För det andra

kan dubbelförsäkring förekomma bland de 2,4 milj.

hemförsäkringarna. Man kan ändå dra den slutsatsen att antalet

oförsäkrade hushåll troligen inte minskat särskilt påtagligt

sedan de kollektiva hemförsäkringarna infördes. Men

marknadsandelarna har förskjutits.

Tabell 3. Förändring i riksbolagens hemförsäkringsbestånd

Bolag Antal (individuella Förändring Procentuell

och kollektiva) från 1987 fördelning

i tusental till 1990 ultimo

1982 1986 1987 1990 1982 1987 1990

________________________________________________________________

Folksam 565 710 852 1032 + 180 29 37 43

LF-bo- 443 498 510 547 + 37 23 22 23

lagen

Skandia 380 334 304 274 - 30 20 14 11

Trygg- 305 354 362 374 + 12 16 16 15

Hansa

WASA 145 147 176 112 - 64 8 8 5

Övr. riks- 74 78 78 78 0 4 3 3

bolag

________________________________________________________________

Samtl 1912 2121 2282 2417 + 135 100 100 100

bolag

4. Avtalsslutande parter

I föregående enkät redovisades också vilka typer av

avtalsslutande organisationer som sluter gruppförsäkringsavtal.

Formen för gruppavtalet, äkta eller oäkta, och vilka

försäkringsbranscher som ingår i avtalet beror till stor del på

dem som får till stånd gruppavtalen. I det följande, tabell 4,

finns en uppföljning av motsvarande tabell från 1989.

Tabell 4. Översikt över avtalsslutande organisationer

Typ av avtalsslutande Antal gruppförsäkringar

organisation (äkta och oäkta)

1988 1990

_____________________________________________________

Fackförbund 32 68

Förening 36 36

Personalgrupp 15 11

Övrigt 2 3

_____________________________________________________

Totalt 85 118

5. Dubbelförsäkringsproblematiken

För att säkert kunna konstatera hur många dubbelförsäkrade

hushåll som finns skulle i princip krävas ett bolagsgemensamt

dataregister över försäkrade. Detta är dock inte möjligt. Det är

rimligt att förmoda att dubbelförsäkring fortfarande existerar,

även om det är svårt att konstatera i vilken omfattning. Det kan

t.ex. förekomma att familjemedlemmar är medlemmar i olika

fackförbund eller t.o.m. samma fackförbund och således har var

sin hemförsäkring fast de endast skulle behöva en enda. Folksam

ger sådana dubbelförsäkrade hushåll viss fördel genom att te.x.

slopa självrisk för dem vid skador. Fackförbunden har

sinsemellan överenskommelser om hur premiefrågan skall

fördelas vid upptäckt dubbelförsäkring.

Det nu beskrivna gäller för äkta gruppförsäkringsavtal. För de

oäkta gruppavtalen bör ju inte dubbelförsäkring uppkomma

eftersom varje medlem anmäler sig till försäkringen.

Enligt uppgift försöker bolagen också upptäcka

dubbelförsäkringsfall som kan finnas på grund av att det finns

både individuell hemförsäkring och anslutning till en

kollektiv genom ett fackförbund. Det är naturligtvis svårare,

men i varje fall vid skador görs ofta en förfrågan om

facktillhörighet för att få reda på dubbelförsäkring.

6. Premiesättningen och lönsamheten i grupphemförsäkring

6.1 Äkta gruppförsäkringsavtal

Som förut nämnts tillämpas skälighetsprincipen enbart på den

totalpremie som organisationen har att betala. Det framgår

emellertid att försäkringsbolagen i 9 av de för närvarande 29

aktuella äkta gruppförsäkringsavtalen bestämmer den premie som

organisationen har att betala utifrån medlemmarnas hemort

(postnummerbaserat system). I övriga fall har organisationens

premie också avtalats med hänsyn till beräknad riskpremie,

erfarenhet, gruppens sammansättning, huvudsakliga belägenhet och

antagna driftskostnader. Många gruppavtal är fortfarande så nya

att någon riskutjämning över tiden inte hunnit ske. Ett intryck

är dock att flera avtal har en för låg premie och att

premiehöjningar därför kan förutses. I flera fall har också

bolag under senare tid anmält premiehöjningar på

grupphemförsäkringar till inspektionen.

6.2 Oäkta gruppförsäkringsavtal

Det finns 79 avtal i den här gruppen. Alla utom de

försäkringar som slutits för studentkårer har

riskklassindelning, vanligen den som respektive bolag tillämpar.

Någon form av rabatt på den tariffenliga premien tillämpar också

alla utom för studentkårsavtalen. Även de här avtalen är i de

flesta fall relativt nya. Vissa grupper är inte särskilt stora

vilket medför att driftskostnaderna för respektive grupp är

svåra att beräkna enligt bolagen. Driftskostnaderna beräknas i

dessa fall totalt över grupperna och behovet av täckningsbidrag

från respektive grupp bedöms från fall till fall.

Den kollektiva hemförsäkringsaffären synes alltså än så länge

inte vara lönsam. Man kan dock inte dra några slutsatser från

enkätmaterialet om de kollektiva försäkringarna har påverkat de

individuella försäkringarnas premier eller lönsamheten i den

affären på något sätt.

7. Sammanfattande kommentarer

Utvecklingen visar att antalet försäkrade via

gruppförsäkringsavtal har fortsatt att öka. Alla stora riksbolag

har tecknat avtal, men Folksam täcker flest försäkrade genom sin

dominerande ställning på den kollektiva hemförsäkringsmarknaden.

Undersökningen visade att av ca 2,4 milj. försäkrade täcktes ca

800 000 via kollektiva hemförsäkringsavtal. Enligt vad som

senare inhämtats fortsätter de kollektiva lösningarna att

väsentligt öka. Av allt att döma finns fortfarande många

oförsäkrade hushåll. Det torde knappast med fog kunna hävdas att

gruppförsäkringarna nu når en så stor omfattning att det

inte är möjligt att lösa sitt försäkringsbehov på rimliga

villkor för de personer, som inte ingår i något kollektiv som

kan ta hand om försäkringsfrågan.

Dubbelförsäkringsfrågan har såvitt gäller de äkta

grupphemförsäkringsavtalen stått i förgrunden i den kritik

som anförts mot grupplösningar.

Risk för dubbelförsäkring kan till en början uppkomma vid

övergång från individuell försäkring till gruppförsäkring.

Inspektionen har varken vid undersökningen eller i övrigt i sin

tillsynsverksamhet, genom klagomål eller på annat sätt, fått

några indikationer på att dubbelförsäkringsproblem med nackdelar

för enskilda nu uppkommer i någon nämnvärd omfattning.

Risk för dubbelförsäkring kan också uppkomma om flera

medlemmar i ett hushåll omfattas av olika gruppförsäkringar. I

den mån det är samma försäkringsgivare i de olika fallen kan

kontrolleras att hushållen inte drabbas av flera avgifter.

För att förebygga olägenheter i andra fall är det viktigt att

de personer som omfattas av gruppförsäkringsavtal får en

tillräcklig information i frågan.

Dubbelförsäkringsfrågan har utförligt belysts i inspektionens

promemoria från 1989. Sammanfattningsvis kan framhållas att av

den nu utförda kompletterande undersökningen inte kan dras

slutsatser i fråga om förekomsten av missförhållanden med

anknytning till dubbelförsäkringsriskerna.

Lönsamheten synes i flera fall något vacklande. En

fördjupad studie mot bakgrund av såväl soliditets- som

skälighetsprinciperna bör göras av de tekniska resultaten i

samband med den normala inspektionsverksamheten. På grund av

pågående premiehöjningar kan lönsamheten väntas bli väsentligt

förbättrad under 1991.

Som slutsats av den kompletterande undersökningen kan

framhållas att den inte bör föranleda inspektionen att ändra sin

i allt väsentligt positiva syn på gruppsakförsäkring som en bra

lösning när det gäller att motverka takten i premiehöjningarna.