Bet. 1990/91:NU35

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU35

Näringspolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

NU35

Ärendet

I detta betänkande -- varav en sammanfattning lämnas på s.2

ff. -- behandlas

dels proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt

såvitt gäller avsnitten 2, 3, 4.1, 4.3--4.5, 8.1--8.7, 9.1 och

9.2 och delar av avnitten 10 och 11,

dels proposition 1990/91:100 bilaga 15

(civildepartementet) punkt H 6 (stöd till kooperativ

utveckling),

dels -- helt eller delvis -- 23 motioner som har väckts

med anledning av propositionen,

dels -- helt eller delvis -- 60 motioner från allmänna

motionstiden om olika näringspolitiska frågor,

dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1990/91:88 om energipolitiken,

dels fyra motioner som har väckts med anledning av

proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö.

Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av

företrädare för industridepartementet och för de fackliga

organisationerna vid statens energiverk, statens industriverk

och styrelsen för teknisk utveckling samt av verkställande

direktören Hans Forsberg, Ingenjörsvetenskapsakademien.

Proposition 1990/91:87 behandlas av näringsutskottet såvitt

gäller statens vattenfallsverk och domänverket i betänkandet

1990/91:NU38 och såvitt gäller konkurrensfrågor i betänkandet

1990/91:NU33. I övrigt behandlas den såvitt gäller

kommunikationer och infrastruktur av trafikutskottet

(1990/91:TU24, 1990/91:TU25, 1990/91:TU26, 1990/91:TU27,

1990/91:TU28 och 1990/91:TU29), såvitt gäller frågor på

högskoleområdet av utbildningsutskottet (1990/91:UbU12), såvitt

gäller frågor på jordbrukets område av jordbruksutskottet (JoU

1990/91:25) och såvitt gäller regionalpolitiska frågor av

arbetsmarknadsutskottet (1990/91:AU13).

Sammanfattning

Regeringens förslag om anslag m.m. godtas i samtliga fall.

Utskottet ansluter sig också till de bedömningar rörande olika

näringspolitiska områden som redovisas i propositionen. Alla

motionsyrkanden avstyrks av utskottet. En förteckning över alla

reservationer -- med partibeteckningar -- finns i

innehållsförteckningen (s. 160).

Utskottet instämmer i regeringens bedömningar avseende

näringspolitikens inriktning och innehåll. Därmed avstyrks

yrkanden från de fem oppositionspartierna. I en gemensam

reservation från de borgerliga ledamöterna betonas att

marknadsekonomin är det enda system som kan åstadkomma tillväxt

och resurser för välståndsutveckling. Regeringen kritiseras för

att inte ha förmåga att skapa de förutsättningar för ekonomisk

tillväxt som krävs. Statsmakternas viktigaste roll i förhållande

till näringslivet är att ange ramar, mål och inriktning för

näringspolitiken -- detaljstyrning måste elimineras. Ekonomisk

tillväxt är en nödvändig grund för att miljön skall kunna

förbättras, anförs det. I reservationen lämnas förslag om

åtgärder på en rad områden. Det gäller sänkning av skattetrycket

och den offentliga utgiftskvoten, ökade satsningar på

investeringar i infrastruktur, insatser för att främja en ökad

och fri handel, avreglering av den offentliga sektorn och en

förstärkt konkurrens. I två reservationer kritiseras regeringen

för att vara alltför fixerad vid den ekonomiska tillväxten.

Ekonomisk tillväxt är inget självändamål, sägs det i den ena

reservationen (v) -- näringspolitiken borde i stället styras

utifrån ekologiska hänsyn. I den andra reservationen (mp) sägs

att ett ekologiskt synsätt måste prägla alla politikområden,

även näringspolitiken. Det krävs kraftfulla åtgärder för att

främja resurshushållning och omställning från linjära förlopp

till cirkulära.

I flera motioner har allmänna frågor om

småföretagspolitiken och om regelförenkling och avreglering

tagits upp. I en gemensam borgerlig reservation kritiseras

regeringen för att inte ha lyckats driva arbetet med avreglering

och regelförenkling tillräckligt snabbt och effektivt. EGs

aktionsprogram för småföretag framhålls som ett föredöme.

Vänsterpartiets företrädare ansluter sig i stort till den

politik regeringen har bedrivit avseende småföretagen, men

framhåller i en reservation att vänsterpartiet vad gäller vissa

mer övergripande frågor har intagit en annan ståndpunkt än

regeringen. Enligt miljöpartiets företrädare har regeringens

politik i alltför hög grad bestämts utifrån omtanken om de stora

företagen.

En anpassning av den svenska

företagsförvärvslagstiftningen till EGs regler, vilken

aviseras i propositionen, anser utskottet vara angelägen. De

borgerliga partiernas företrädare säger i en reservation att en

sådan anpassning redan borde ha varit genomförd. I två

reservationer (v; mp) sägs i stället att en sådan anpassning

inte bör ske. Regeringens förslag om ett anslag till

investeringsfrämjande verksamhet i Japan avstyrks i två

reservationer (m, fp, c; mp).

Inom området teknisk utveckling tillstyrker utskottet de

aktuella anslagen till teknikvetenskapliga forskningsrådet,

europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete och teknisk

forskning och utveckling. Beträffande de två sistnämnda anslagen

föreslås i två reservationer (mp) kraftiga minskningar. I en

reservation (m) föreslås i stället en viss ökning av anslaget

till europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete.

Utskottet godtar vidare de av regeringen föreslagna

riktlinjerna för svenskt deltagande i europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete, för utseende av provnings- och

certifieringsorgan och för stöd till industriellt

utvecklingsarbete genom Industrifonden -- inkl. en minskning av

fondens kapital. Förslaget om Industrifonden avvisas i en

reservation (v). I en annan reservation (m) sägs att fonden

skulle kunna omvandlas till ett privat venture-capital-företag.

Utskottet godtar också regeringens förslag till nytt

finansieringssystem för produktutvecklingsprojekt.

I propositionen lämnas information om vad som pågår på olika

prioriterade teknikområden. Utskottet avstyrker en rad motioner

som har väckts i anslutning till dessa områden. Vissa av

motionerna får stöd i reservationer. I en reservation (c, v)

krävs t.ex. att det skall utarbetas ett forskningsprogram på

bioteknikområdet och i en annan (v) att det skall tas fram ett

program för främjande av sektorn för miljöteknik.

Miljöteknikområdet är föremål för ytterligare en reservation

(mp), i vilken ett krav på inrättande av en delegation för

ekologisk teknik upprepas. Systemet med teknikcheckar bör

utvärderas, anförs det vidare i en reservation (m, fp).

Regeringens förslag till anslag till småföretagsutveckling

tillstyrks av utskottet. I en reservation (m, fp) begärs att en

utvärdering av stödet skall göras. I tre reservationer (m; fp;

mp) föreslås lägre anslag, medan det i en annan (v) krävs att

huvuddelen av anslaget skall förbehållas insatser riktade till

kvinnor. Ett program för att främja småföretagens inträde på

EG-marknaden föreslås i en reservation (c).

I propositionen lämnas en redogörelse för hur regeringen ser

på riskkapitalförsörjningen för framför allt de små och

medelstora företagen. Vidare redovisas vad som har hänt med

bildandet av statliga riskkapitalbolag och indragning av medel

från de regionala utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens redovisningar. I

gemensamma borgerliga reservationer krävs dels att arbetet med

att bilda de statliga riskkapitalbolagen skall avbrytas, dels

att Småföretagsfonden skall avskaffas. I motsats till det

förstnämnda kravet begärs i en annan reservation (v) att arbetet

med att bilda de statliga riskkapitalbolagen skall påskyndas. I

ytterligare en reservation (mp) återkommer miljöpartiets krav på

att närfonder skall inrättas. Både de regionala

utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden bör upphöra med sin

finansieringsverksamhet, sägs det i reservationer (m, fp).

Därigenom kan medel frigöras för infrastrukturinvesteringar.

Riksdagens beslut våren 1990 om vissa indragningar av medel från

utvecklingsfonderna var felaktigt, anförs det också (c, v, mp).

Därför borde detta beslut inte verkställas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om inrättande av en

ny myndighet för näringspolitiska frågor den 1 juli 1991.

Samtidigt avvecklas statens energiverk (STEV), statens

industriverk (SIND) och styrelsen för teknisk utveckling (STU).

De tre borgerliga partiernas företrädare motsätter sig

regeringens förslag och föreslår i stället att STEV och SIND

slås samman, men att STU bibehålls som en självständig

myndighet. I en annan reservation (mp) yrkas också avslag på

regeringens förslag; dock kan en sammanslagning -- utan

avveckling av de tre berörda myndigheterna -- accepteras.

Utskottet delar regeringens uppfattning att den föreslagna nya

näringspolitiska myndigheten bör lokaliseras till Stockholm. I

en reservation (c) begärs i stället en lokalisering till

Nyköping av den förordade av STEV och SIND sammanslagna

myndigheten.

I betänkandet behandlas slutligen ett antal näringspolitiska

frågor som har aktualiserats i olika motioner. Det gäller bl.a.

vissa branschspecifika frågor samt miljönormer och

produktkrav. Samtliga motioner avstyrks av utskottet. I en

reservation (v, mp) begärs att en utredning om bilindustrin

skall tillsättas. Ökade satsningar på forskning och utveckling

avseende miljövänliga motorer och utveckling av en elbil krävs i

två reservationer (fp, c, mp). Det behövs särskilda insatser för

järn- och stålindustrin, sägs det i en reservation (v). Dels

borde en kommission för stålindustrin tillsättas, dels borde

forskning rörande energisnål och miljövänlig produktion av järn

och stål stimuleras.

Krav på införande av s.k. livscykelspecifikationer i motioner

(mp) får stöd i en reservation (v, mp). Detsamma gäller krav på

införande av obligatorisk produktmärkning om elförbrukning.

Miljöpartiets företrädare i utskottet stöder också kravet på att

miljöskyddskommittén skall ges i uppdrag att utarbeta förslag

till en lag om produktkoncession.

Propositionerna

Proposition 1990/91:87

I den del av proposition 1990/91:87 som behandlas här föreslår

regeringen -- efter föredragning av industriminister Rune Molin

-- att riksdagen

dels antar förslag till (5) lag om ändring i lagen

(1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning

(s.291),

dels godkänner

8. riktlinjer för svenskt deltagande i europeiskt forsknings-

och utvecklingssamarbete (avsnitt 4.3),

9. riktlinjer för utseende av provnings- och

certifieringsorgan (avsnitt 4.5),

51. ändrade riktlinjer och det minskade kapitalbehovet [dvs.

minskning av kapitalet] för stöd till industriellt

utvecklingsarbete genom stiftelsen fonden för industriellt

utvecklingsarbete (avsnitt 8.2),

52. förslag till nytt finansieringssystem för

produktutvecklingsprojekt (avsnitt 8.3),

54. att en ny myndighet för näringspolitiska frågor inrättas

från den 1 juli 1991 (avsnitt 9.2),

55. att statens energiverk, statens industriverk och styrelsen

för teknisk utveckling avvecklas från och med den 1 juli 1991

[dvs. vid utgången av juni 1991] (avsnitt 9.2).

Beträffande anslag under tolfte huvudtiteln och

medelsdispositioner föreslår regeringen under angivna punkter

följande:

A 6. Näringspolitisk myndighet: Förvaltningskostnader (s.

257--259)

att riksdagen till Näringspolitisk myndighet:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 186000000 kr.

A 7. Näringspolitisk myndighet: Utredningar och

information (s. 259 f.)

att riksdagen till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och

information för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 27 538 000 kr.

A 8. Särskilda avvecklingskostnader (s. 260)

att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 7. Småföretagsutveckling (s. 261)

att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret

1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 226 630 000 kr.

C 4. Åtgärder för att främja utländska investeringar i

Sverige (s. 262)

att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver

under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 12 100

000 kr. får användas för att främja utländska investeringar i

Sverige,

2. till Åtgärder för att främja utländska investeringar i

Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

8 600 000 kr.

F 1. Teknisk forskning och utveckling (s. 262--269)

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad som anförts,

under budgetåret 1991/92 låta staten ta på sig ekonomiska

förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och

utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut,

innebär åtaganden på högst 366 000 000 kr. under budgetåret

1993/94, högst 298 000 000 kr. under budgetåret 1994/95 och

högst 255 000 000 kr. under [budgetåret 1995/96],

2. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret

1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 851 157 000 kr.

F 4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (s. 269 f.)

att riksdagen till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 130 468 000

kr.

F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (s.

270 f.)

att riksdagen till Europeiskt forsknings- och

utvecklingsarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 126000000 kr.,

H 4. Statens elektriska inspektion (s. 272 f.)

att riksdagen till Statens elektriska inspektion för

budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 13 190 000 kr.

Proposition 1990/91:100

I den del av proposition 1990/91:100 bilaga 15

(civildepartementet) som behandlas här föreslår regeringen --

efter föredragning av statsrådet Margot Wallström -- under

angiven rubrik:

H 6. Stöd till kooperativ utveckling (s. 114 f.)

att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000

kr.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1990/91:87 och behandlas här är följande:

1990/91:N20 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fördelning av anslag till forskningsbaserade småföretag i Skåne.

1990/91:N21 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bevarande och förstärkning av stödet till forskning och

utveckling inom området tekniska hjälpmedel.

1990/91:N22 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen utarbetar ett [förslag till lag] som

uppmuntrar fysiska och juridiska personer att satsa riskkapital

i småföretag enligt de förslag som lämnas i motionen.

1990/91:N23 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en framtidsinriktad näringspolitik för

tillväxt i Blekinge.

1990/91:N27 av Arne Mellqvist (s) och Leo Persson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att jämställa turistnäringen med andra

basnäringar.

1990/91:N28 av Bengt Hurtig m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att

vidareförädling av skogsindustrins produkter i allmänhet och

sågade trävaror i synnerhet [bör bli] ett prioriterat

teknikområde,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utfästelser för SINDs branschprogram för

träindustrin,

3. för budgetåret 1991/92 anvisar 10 milj.kr. till stöd för

branschprogram för vidareförädling av sågade trävaror, Träman

90, till den nya näringspolitiska myndigheten,

4. som sin mening ger regeringen till känna att förändringar

av förvärvslagstiftningen [bör göras] på ett sådant sätt att

möjligheter att skydda väsentliga delar av skogsindustrin

kvarstår.

1990/91:N29 av Agne Hansson (c) och Marianne Jönsson (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om nytt förslag

[till åtgärder] som främjar näringsliv och tillväxt också i

Kalmar län i linje med vad som anförts i motionen.

1990/91:N30 av Lennart Nilsson (s) och Nils T Svensson (s)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att turismen som framtidsindustri vägs in i

bedömningen av de investeringar som föreslås i proposition

1990/91:87,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konkurrenskraften för turismen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av konkurrensvillkoren för svensk turism

med syfte att anpassa konkurrensvillkoren till EG-området.

1990/91:N31 av Carl Frick (mp) och Krister Skånberg (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att tillsätta en utredning om

utvidgat ägaransvar.

1990/91:N32 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en god miljö är en förutsättning för en uthållig

ekonomisk tillväxt,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål och inriktning av näringspolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov och inriktning av åtgärder för att sänka

skattetrycket,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopande av beskattningen av arbetande kapital i

företag,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av spritt ägande som drivkraft för hållbar

ekonomisk tillväxt,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett forskningsprogram på bioteknikområdet,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i det internationella förhandlingsarbetet

inte bör missgynna näringar baserade på förnybara resurser i

förhållande till övrig industriverksamhet,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om småföretagens roll i svenskt näringsliv,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prövning av lagar och reformer utifrån den påverkan

de har på småföretagen,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en ny myndighet bör inrättas genom sammanslagning

av SIND och STEV och lokaliseras till Nyköping,

20. hos regeringen begär förslag till uppdelning av SINDs

arbetsuppgifter mellan den nya näringspolitiska myndigheten och

-- -- -- länsstyrelser resp. utvecklingsfonder i enlighet med

vad som i motionen anförts,

21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om STUs verksamhetsinriktning,

22. till B 7, Småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92

anvisar 20000 000 kr. utöver regeringens förslag eller således

246 630 000 kr.

1990/91:N33 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillväxtpolitiken,

8. avslår regeringens anslagsyrkande om 7 milj.kr. för

främjande av utländska investeringar i Sverige,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om myndighetsstrukturen på näringslivsområdet,

10. till småföretagsutveckling samt branschfrämjande åtgärder

under anslaget småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92

anslår 98,3 milj.kr. i enlighet med vad i motionen anförts,

11. till förvaltningskostnader och utredningskostnader m.m.

vid den nya näringspolitiska myndigheten för budgetåret 1991/92

anslår 21,5 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering av stödet till företagande och teknisk

utveckling.

1990/91:N34 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om orsakerna till den dåliga tillväxten i Sverige,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående behovet av en sänkning av skattetrycket för att

kunna uppnå ekonomisk tillväxt,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om industrifonden,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående svenskt deltagande i tekniska forsknings- och

utvecklingsprogram inom EG,

15. hos regeringen begär en utvärdering av systemet med

teknikcheckar i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. avslår regeringens förslag att inrätta en ny myndighet för

näringspolitiska frågor,

17. inrättar en ny näringspolitisk myndighet för tillsyns- och

övervakningsuppgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. beslutar att statens energiverk och statens industriverk

avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1991,

19. till Styrelsen för teknisk utveckling för budgetåret

1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 81 000 000 kr.,

20. till Näringspolitisk myndighet: Förvaltningskostnader för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 80 000 000

kr.,

21. till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och

information för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag av 17 000 000 kr.,

22. till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 146 000 000

kr.

1990/91:N35 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen beslutar att den nya centrala näringspolitiska

myndigheten lokaliseras till Blekinge.

1990/91:N36 av Magnus Persson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet

(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om betydelsen av att öka de mindre företagens

medverkan i det internationella standardiseringsarbetet.

1990/91:N37 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

1. förlägger den nya näringspolitiska myndigheten till

Västerås,

2. beslutar att den nya näringspolitiska myndigheten skall

påbörja sin verksamhet den 1 juli 1992.

1990/91:N40 av Lena Öhrsvik (s) vari -- med motivering i

motion 1990/91:T57 -- yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av forskning och utveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ytterligare åtgärder på det

informationsteknologiska området.

1990/91:N41 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari -- med

motivering i motion 1990/91:Ub71 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att utveckla samarbetet mellan högskolan i Borås och

statens provningsanstalt.

1990/91:N42 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts

under avsnitt 1.1 [i motionen ] beträffande kritik av

tillväxttron,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

avsnitt 1.2 beträffande önskvärdheten av både positiv och

negativ tillväxt,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i avsnitt

1.3 anförts om internationalisering och storskalighet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 1.3

anförts om internationaliseringen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad

i avsnitt 1.4 anförts om EG-anslutningen,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.1

anförts beträffande villkoren för konventionell ekonomisk

tillväxt,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.1

anförts beträffande principerna för stödet till småföretagen,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.1

anförts beträffande den kooperativa företagsformen,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.3

anförts beträffande inriktningen på statliga åtgärder för

teknikspridning,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.5

anförts beträffande utländska företagsförvärv,

21. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.8

anförts om utredning om bilindustrins framtid,

22. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 7.1

anförts beträffande myndigheternas ansvar och utveckling,

23. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 7.2

anförts beträffande den nya näringspolitiska myndigheten,

24. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 7.2

anförts beträffande behovet av en delegation för ekologisk

teknik,

33. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln A 3 skall

vara 21615000 kr.,

34. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln B 7 skall

vara 193500000 kr.,

35. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln F 1 skall

vara 651157000 kr.,

36. beslutar att budgetramen för teknisk utveckling minskas i

enlighet med vad som anförts i motionen,

37. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln F 4 skall

vara 74000000kr.,

38. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln F 7 skall

vara 61000000 kr.

1990/91:N43 av Kjell Dahlström (mp) och Gösta Lyngå (mp)

såvitt gäller yrkandet (1) -- med motivering i motion

1990/91:T67 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ekologiskt uthållig

samhällsmodell för Malmöregionen.

1990/91:N44 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om betydelsen för de fem i motionen angivna

länens näringsliv att dessa får bli friregion.

1990/91:N45 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tredje vägens misslyckande,

3. beslutar att de regionala riskkapitalbolagen bör startas

omedelbart enligt vad som anförts i motionen,

4. beslutar att medel från miljöavgifter skall fonderas för

nya arbetstillfällen i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. av regeringen begär ett program om miljöteknik i enlighet

med vad som anförts i motionen,

13. avslår regeringens begäran att minska Industrifondens

stiftelsekapital,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om program för bioteknik,

15. hos regeringen begär lagförslag till ändring av

företagsförvärvslagstiftningen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om effektivare myndighetsstruktur.

1990/91:N46 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen för Ölands näringar att arbetsgivaraviften

och moms sänks,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av länsvisa genomgångar av snedvridningar av

näringslivsstrukturer,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att efter utredningar snabbt sätta in

generella stimulanser för att skapa möjligheter till en god

utveckling.

1990/91:N47 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen för Gotlands näringar att

arbetsgivaravgiften och moms sänks,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att inrätta ett baltiskt ekologiskt

utvecklingscentrum i Visby,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av länsvisa genomgångar av snedvridningar av

näringslivsstrukturer,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att efter utredningar snabbt sätta in

generella stimulanser för att skapa möjligheter till en god

utveckling.

1990/91:N48 av Carl Frick (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen för näringarna i Skaraborgs län att

arbetsgivaravgiften och moms sänks,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av länsvisa genomgångar av snedvridningar av

näringslivsstrukturer,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att efter utredningar snabbt sätta in

generella stimulanser för att skapa möjligheter till en god

utveckling.

Den motion från allmänna motionstiden 1990 som behandlas

här är

1989/90:N463 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa normer för elförbrukning för de vanligaste

typerna av utrustning,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatorisk konsumentinformation på alla

el-apparater.

De motioner från allmänna motionstiden 1991 som behandlas

här är följande:

1990/91:N212 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till

metoder för en ekologisk strukturomvandling i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1990/91:N213 av Anita Stenberg (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att en utvecklingsfond bör upprättas, särskilt inriktad på

att de produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall

bidra till att på sikt återställa den ekologiska balansen.

1990/91:N214 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om lokalisering av ett träforskningsinstitut till Kalmar län.

1990/91:N215 av Kjell Nordström (s) och Britt Bohlin (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svensk personbilsindustris framtid.

1990/91:N216 av Isa Halvarsson m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om främjande av svenskt hantverk,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Centrala hantverksrådet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hantverkskonsulenter i länen.

1990/91:N225 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med

motivering i motion 1990/91:A208 -- yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål och inriktning av näringspolitiken för att främja

ett decentraliserat näringsliv, teknikutveckling,

decentraliserat ägande, anställningstrygghet, regional

balans och god miljö,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de mindre företagens betydelse för näringslivet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avreglering inom näringslivet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riskkapitalbolagen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nedläggning av Stiftelsen Småföretagsfonden,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att främja riskkapitalförsörjning för

småföretag,

7. hos regeringen begär att statens industriverk får i uppdrag

att utforma ett nyetableringslån enligt de riktlinjer som

anförts i motionen.

1990/91:N227 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av närfonder,

2. som sin mening ger regeringen till känna att en verksamhet

med närfonder skall startas i stödområdena A och B under

budgetåret 1991/92 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag

till provisorisk stadga för närfonder i enlighet med vad som

anförts i motionen,

4. som sin mening ger regeringen till känna att

löntagarfondernas medel successivt skall överföras till lokala

närfonder med en början budgetåret 1991/92 på 1 000 milj. kr.,

5. begär att regeringen tillsätter en utredning för att följa

arbetet med utvecklandet av närfonder från starten under 1991

och med vidare uppgift att avge förslag till utbyggnad av

verksamheten,

6. som sin mening ger regeringen till känna att den inledande

verksamheten skall bedrivas så att ett heltäckande nationellt

program för närfonder skall kunna beslutas under

riksdagsperioden 1991--1994,

7. beslutar att genom reduktion av anslaget B 7, 12:e

huvudtiteln upprätta ett nytt anslag B 10: Närfonder,

rådgivning, på 20 000 000 kr.

1990/91:N228 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

negativa följdverkningar av statliga industrisubventioner.

1990/91:N235 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandet

(9) -- med motivering i motion 1990/91:A419 -- att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvecklingscenter för nya företag (BB för nyföretagande).

1990/91:N241 av Anita Jönsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade insatser för Ideon Agro Food,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat stöd för STUs samarbetsprojekt med små och

medelstora livsmedelsföretag.

1990/91:N242 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om insatser för att öka vidareförädlingen i

skogsbruket.

1990/91:N243 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bilindustrins framtid,

2. som sin mening ger regeringen till känna att en reduktion

av bilindustrin -- globalt och nationellt -- är ett primärt

intresse för mänsklighetens överlevnad,

3. begär att regeringen snarast tillsätter en allsidig

utredning för att belysa bilindustrins problem och

framtidsutsikter med beaktande av vad i motionen anförts samt

att riksdagen för denna utredning anslår 5 milj.kr. under

anslaget tolfte huvudtiteln A 3.

1990/91:N244 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett nationellt fytokemiskt centrum vid

Balsgård i Kristianstads län.

1990/91:N245 av Erling Bager (fp) och Lars Sundin (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ekonomiska styrmedel och

forskningsinsatser för att stimulera användandet av batterier

med längre livstid.

1990/91:N248 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen tillsätter en utredning om egenföretagarens

borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts.

1990/91:N254 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till avveckling av

Småföretagsfonden i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående utformningen av lagar och regler med hänsyn

till möjligheterna att starta och driva företag,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de små och medelstora företagens betydelse för den

ekonomiska utvecklingen i Sverige.

1990/91:N255 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om korsvist ägande,

8. hos regeringen begär förslag till ändring av lagen

(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. i

enlighet med vad som i motionen anförts,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att ändra regler som i strid med EGs

rättstillämpning förhindrar förvärv av svenska företag.

1990/91:N269 av Maria Hed m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om initiativ för att belysa frågor som tas upp kring EGs

Économie Sociale och svensk lagstiftning.

1990/91:N276 av Bengt Hurtig m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. begär att regeringen tillsätter en särskild kommission för

stålindustrin i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stimulans av forskning i syfte att möjliggöra

produktion av råjärn och stål med energisnål teknik under

miljömässigt hållbara villkor.

1990/91:N277 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förhandlingar med i motionen nämnda bolag

angående deras insatta medel i Bruksinvest AB, samt om

överenskommelse med utvecklingsfonderna i berörd region.

1990/91:N279 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det av SIND och STU föreslagna ramprogrammet om

utbildning av teknikkonsulter snarast bör genomföras och att

därvid särskild tonvikt bör ges åt insatser inom

Sjuhäradsbygden,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sjuhäradsbygden bör ingå i ett pilotförsök inom

ett förstärkt teknikspridningsprogram.

1990/91:N280 av Lars Norberg och Carl Frick (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett

lagförslag om livscykelspecifikation skall utarbetas enligt de

principer som anförts i motionen.

1990/91:N281 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om högre utbildning och forskning med anknytning till

skogsindustriell förnyelse.

1990/91:N282 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Hugo Bergdahl

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvecklingen av elbilen.

1990/91:N286 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari -- med motivering

i motion 1990/91:A448 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts angående stimulans

av miljöteknisk utveckling vid forskarbyn Ideon.

1990/91:N290 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari -- med

motivering i motion 1990/91:Jo232 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av att bevara förädlingsindustrin på Gotland.

1990/91:N291 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen begär att Sverige redan nu börjar tillämpa

EG-regeln om att småföretagens intressen beaktas vid nya

lagförslag som berör näringslivet,

4. hos regeringen begär förslag till utformning av en svensk

modell, mot bakgrund av SINDs utredning, för hur resurserna för

stimulans till småföretagandet bör utformas.

1990/91:N292 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om marknadsekonomins och

frihandelns betydelse för konsumenterna.

1990/91:N298 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. till Förvaltningskostnader vid statens industriverk anslår

21,5 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således

44 457 000 kr.,

2. till småföretagsutveckling samt branschfrämjande åtgärder

under anslaget Småföretagsutveckling anslår 117 milj.kr. mindre

än vad regeringen föreslagit eller således 98 300 000 kr.,

5. till Åtgärder för att främja utländska investeringar i

Sverige anslår 1,5 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit

eller således 0 kr.

1990/91:N299 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av det nya sammanslagna

industri- och energiverket till Västerås.

1990/91:N306 av Birgitta Hambraeus (c) och Göran Engström (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om finansieringen av forskningen

vid Materialcentrum vid Falun/Borlänge högskola.

1990/91:N307 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett "Teknikens hus" med särskild

inriktning på information om tekniken och de globala

överlevnadsfrågorna samt dessa frågors koppling till Sverige och

vår närmiljö.

1990/91:N314 av Lars Norberg (mp) och Krister Skånberg (mp)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den sittande

miljöskyddskommittén får tilläggsdirektiv att utreda frågan om

produktkoncession och utarbeta lagförslag om denna, i enlighet

med vad i motionen anförts.

1990/91:N315 av Lars Norberg (mp) och Gösta Lyngå (mp) vari --

med motivering i motion 1990/91:L214 -- yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna att tillverkande aktiebolag

skall utarbeta livscykelspecifikationer för sina produkter

enligt vad som anförts i motionen.

1990/91:N317 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att närings-,

industri-, energi- och regionalpolitiken skall inriktas på

resurshushållande cirkulära förlopp i stället för linjära, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. beslutar att anslagen B 1--B 2 minskas med 16 milj.kr. i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. beslutar att anslaget B 7 minskas med 20 milj.kr. i

enlighet med vad som anförts i motionen,

6. beviljar ett nytt anslag B 10 om 20 milj.kr. i enlighet med

vad som anförts i motionen,

7. minskar anslagen F 1--F 2 med 204 milj.kr. i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1990/91:N320 av Jan Strömdahl (v) och Annika Åhnberg (v) vari

-- med motivering i motion 1990/91:Bo235 -- yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om innehållsdeklaration och återvinningsmetod.

1990/91:N322 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts för att stimulera tillgången på riskvilligt kapital,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts för att främja de mindre och nya företagens

riskkapitalförsörjning.

1990/91:N323 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m)

såvitt gäller yrkandet (1) -- med motivering i motion

1990/91:Fi221 -- att riksdagen beslutar att småföretagsfonden

avvecklas.

1990/91:N325 av Ulla Tillander (c) och Kjell-Arne Welin, (fp)

vari -- med motivering i motion 1990/91:Ub318 -- yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett hantverkscentrum på Citadellet i

Landskrona.

1990/91:N327 av Agne Hansson (c) och Marianne Jönsson (c) vari

-- med motivering i motion 1990/91:A479 -- yrkas att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om åtgärder för lokalisering av

kollektivforskningsinstitut inom sektorerna trä, turism och

vattenbruk till Kalmar län,

2. hos regeringen hemställer om åtgärder så att särskilda

resurser avsätts till Kalmar län för särskilda mottagnings- och

utvecklingsenheter för att stimulera och stödja kvinnor som

planerar starta egna företag i länet.

1990/91:N328 av Karl-Gösta Svenson (m) och Ingrid Hemmingsson

(m) vari -- med motivering i motion 1990/91:Fi516 -- yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utvecklingsfondernas medverkan i en

privatisering av den offentliga sektorn.

1990/91:N336 av Lars Ahlström (m) och Karin Falkmer (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om permanent stöd till Centrala

hantverksrådet.

1990/91:N338 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att den låter utföra en förprojektering av

en modellanläggning i Aspa Bruk.

1990/91:N343 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lars Norberg

(mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvecklingen av Alvarmotorn och

att statens industrifond bör ges möjlighet att bedöma projektet

inom ramen av s.k. teknikupphandling.

1990/91:N347 av Håkan Hansson (c) vari yrkas att riksdagen

1. till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1991/92

anvisar ett reservationsanslag på oförändrat 2 500 000 kr. att

fördelas enligt i motionen anförda riktlinjer,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående utvidgad kooperativ kompetens hos de regionala

utvecklingsfonderna.

1990/91:N348 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en plan för utbyggnad av det kooperativa

utvecklingssystemet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att uppdra åt SIND att arbeta för

utvecklingsfondernas medverkan vid kooperativ utveckling.

1990/91:N351 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:Fi610 -- att

riksdagen

1. avskaffar 1982 års lag om utländska förvärv av svenska

företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ömsesidigt ägande.

1990/91:N352 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandet (5) -- med motivering i motion 1990/91:A489 --

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fördelandet av stödet till

småföretagsutveckling.

1990/91:N353 av Kjell Ericsson (c) vari -- med motivering i

motion 1990/91:A490 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

öka tillgången på riskkapital.

1990/91:N354 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari --

med motivering i motion 1990/91:A812 -- yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande.

1990/91:N355 av Börje Hörnlund m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:A491 -- att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inte verkställa indragningarna av kapital från

utvecklingsfonderna,

4. hos regeringen begär förslag om decentralisering av den

kollektiva forskningen i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:N356 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet

(2) -- med motivering i motion 1990/91:Fi224 -- att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en ekologisk näringspolitik.

1990/91:N357 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de allmänna förutsättningarna för att bedriva

näringsverksamhet i Sverige,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjerna för näringspolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om marknadsekonomi,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående utformningen av lagar och regler med hänsyn

till möjligheterna att starta nya företag,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konsekvensanalys vid lag- och regeländringar,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående fri forskning,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående samordning av de näringspolitiska

myndigheterna,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående utvecklingsfondernas uppgifter,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående riskkapitalbolagen.

1990/91:N362 av Carl Frick och Inger Schörling (mp) vari --

med motivering i motion 1990/91:L736 -- yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av produktspecifikationer, som också skall

gälla importerade varor,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av livscykelsspecifikationer.

1990/91:N366 av Carl Frick m.fl. (mp) vari -- med motivering i

motion 1990/91:Fi718 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en frivillig

redovisning av hur företags prognosticerade verksamhet påverkar

natur och miljö.

1990/91:N368 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari -- med

motivering i motion 1990/91:A496 -- yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om hur delar av

utvecklingsfondernas kapital kan användas för regionala

infrastrukturinvesteringar i enlighet med vad i motionen

anförts,

2. hos regeringen begär förslag om en avveckling av

Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och att dess tillgångar

används för infrastrukturinvesteringar i enlighet med vad i

motionen anförts.

1990/91:N370 (delvis) av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari -- med

motivering i motion 1990/91:T267 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

beträffande forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga

motorer [och drivmedel (se 1990/91:NU40)].

1990/91:N372 av Alf Wennerfors (m) såvitt gäller yrkandet (6)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lån till personalkonvertibler som sägs upp

när den anställde slutar sin anställning.

1990/91:N373 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet

(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om etableringen av teknik- och forskningscentra

i Skåne.

1990/91:N374 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar

Karlsson i Bengtsfors (c) vari -- med motivering i motion

1990/91:A499 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som i motionen anförts om att

uppskjuta indragningen av medel från utvecklingsfonden.

1990/91:N377 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandet (1) -- med motivering i motion 1990/91:Jo818 --

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stimulans för utveckling av miljövänlig

teknik.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1990/91:88 och behandlas här är

1990/91:N68 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

6. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag

om obligatorisk produktmärkning med deklaration om elförbrukning

och motsvarande driftkostnader samt med jämförande uppgifter för

den mest eleffektiva produkten i samma produktklass på

marknaden.

7. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag

om normer för högsta elförbrukning på vanliga elförbrukande

apparater,

10. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag

om obligatorisk produktmärkning med deklaration om elförbrukning

och motsvarande driftkostnader samt med jämförande uppgifter för

den mest eleffektiva produkten i samma produktklass på

marknaden,

11. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag

om normer för högsta elförbrukning på vanliga elförbrukande

apparater,.

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1990/91:90 och behandlas här är följande:

1990/91:N56 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet

(2 delvis) -- med motivering i motion 1990/91:Jo113 -- att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utveckling av miljövänliga motorer [och

användning av miljövänliga bränslen och alternativa drivmedel

inom biltrafiken, flygtrafiken och sjöfarten (se 1990/91:NU40)].

1990/91:N58 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med

motivering i motion 1990/91:Jo119 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att krav skall ställas på

företag som tillverkar varor och produkter att upprätta

livscykelspecifikationer.

1990/91:N59 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:T82 -- att

riksdagen

1 (delvis). som sin mening ger regeringen till känna att alla

motorfordon fr.o.m. 1987 års modell skall [kunna drivas med

biobränslen (se 1990/91:NU40) eller] vara eldrivna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling av olika typer av eldrivna fordon.

1990/91:N60 (delvis) av Jan Sandberg (m) vari -- med

motivering i motion 1990/91:T83 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvecklingen av renare motorer [och alternativa drivmedel (se

1990/91:NU40)].

Utskottet

Allmänna riktlinjer

Inledning

Begreppet näringspolitik har i proposition 1990/91:87 -- med

rubriken Näringspolitik för tillväxt -- givits en vid innebörd.

En betydande del av de förslag som regeringen lägger fram avser

kommunikationer och infrastruktur. I anslutning därtill

behandlas utvecklingen av statens affärsdrivande verksamhet inom

olika sektorer av trafikväsendet. Ett annat huvudämne är högre

utbildning och forskning vid tekniska högskolor och fakulteter.

Några förslag gäller fisket.

Väsentliga delar av propositionen och de motioner som har

föranletts av eller eljest har anknytning till denna bereds

följaktligen av utbildningsutskottet, trafikutskottet och

jordbruksutskottet. Näringsutskottet svarar för de delar av

förslagen som är hänförliga till kategorin näringspolitik i mera

traditionell bemärkelse. I detta betänkande tar utskottet upp

frågor bl.a. om näringspolitikens inriktning i stort, teknisk

utveckling och småföretagsutveckling. Ett stort antal motioner,

däribland många från allmänna motionstiden, har aktualitet i

sammanhanget. Frågan om ny myndighetsstruktur för huvudparten av

industridepartementets verksamhetsområde har också en

energipolitisk komponent. I andra betänkanden behandlar

utskottet de delar av propositionen som rör

konkurrensförhållanden (1990/91:NU33) samt statens

vattenfallsverk och domänverket (1990/91:NU38).

Oppositionspartierna har i omfattande motioner kommenterat

regeringens förslag och gjort egna mer eller mindre

specificerade näringspolitiska programförklaringar. I dessa

motioner förs resonemang av bl.a. ekonomisk-politisk,

skattepolitisk och miljöpolitisk art vilka delvis ligger utanför

den ram som propositionen anger. Utskottet kan inte mer än

summariskt behandla de speciella förutsättningar som partierna

sålunda anger för sina ställningstaganden.

Näringspolitikens förutsättningar och inriktning

I propositionens två inledande kapitel redovisar regeringen

sin syn på näringspolitikens förutsättningar och utgångspunkter

och på dess inriktning och samband med andra politikområden.

Det centrala ekonomisk-politiska problemet på kort sikt är,

anförs det, inflationen, vilken leder till ökad osäkerhet, en

sämre fungerande ekonomi, godtyckliga förmögenhetsomfördelningar

och försämrad konkurrenskraft. Stabiliseringspolitiken har

därför inriktats på åtgärder för att bryta inflationen. Finans-

och penningpolitiken bedrivs stramt och valutapolitiken

fullföljs i konsekvens med beslutet om en fast växelkurs.

Som en utgångspunkt för insatser inom det näringspolitiska

området anger regeringen att det gäller att främja en långsiktig

ekonomisk tillväxt genom att underlätta näringslivets utveckling

och strukturomvandling. Riktlinjer för hur detta skulle ske

presenterades i en näringspolitisk proposition våren 1990 (prop.

1989/90:88, 1989/90:NU30).

Näringspolitikens uppgift är, sägs det nu, att genom insatser

som ökar den ekonomiska tillväxten bidra till en

välfärdsutveckling kännetecknad av full sysselsättning, social

trygghet, rättvis fördelning och en god livsmiljö. Näringslivets

utveckling och strukturomvandling skall främjas. En alltmer

långtgående internationalisering, en mer kunskapsintensiv

produktion och ökade krav på goda kommunikationer är några av de

faktorer som i dag måste prägla näringspolitikens utformning.

Näringspolitiken kan därför, enligt regeringens synsätt, inte

avgränsas till insatser som är direkt riktade till företag.

Arbetet med att stärka och utveckla svenskt näringsliv måste ses

i ett vidare perspektiv. Insatser inom olika områden och på

olika nivåer skall samverka för att skapa gynnsamma

tillväxtbetingelser. Regeringen erinrar om att den inom sig har

bildat en särskild statsrådsgrupp för samordning av olika

näringspolitiska frågor. Utgångspunkter för detta arbete angavs

i den nyssnämnda näringspolitiska propositionen våren 1990.

Den avgörande faktorn för en stabil ekonomisk tillväxt är,

enligt regeringens bedömning, produktivitetsutvecklingen. En

särskild delegation (I 1989:02) har tillsatts med uppgift att

granska och analysera produktivitetsutvecklingen i den svenska

ekonomin samt komma med förslag till åtgärder som främjar

produktiviteten (dir. 1989:19). Delegationen skall redovisa sina

förslag under hösten 1991.

För att en utveckling mot mer effektiv produktion skall komma

till stånd krävs investeringar som skapar möjligheter till ökad

framtida avkastning, framhålls det i propositionen. En positiv

investeringsutveckling är beroende av ett finansiellt system som

effektivt kan fördela de kapitaltillgångar som finns.

För en relativt liten ekonomi som den svenska är frihet i

handeln av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen,

poängterar regeringen. Det är också viktigt att genom

lagstiftning mot monopol och karteller skapa väl fungerande

marknader och en effektiv inhemsk konkurrens. Till följd av den

internationella utvecklingen har olika typer av strukturåtgärder

inom den ekonomiska politiken kommit att få allt större

betydelse i förhållande till traditionell finans- och

penningpolitik. I vissa fall kan det finnas skäl att anpassa de

näringspolitiska insatserna till en specifik grupp av företag

eller en bransch. Defensiva branschstöd är dock ingen framkomlig

väg, anser regeringen.

Näringspolitiken har -- förutom med den generella ekonomiska

politiken, inkl. skattepolitiken -- uttalade beröringspunkter

med andra politikområden, främst miljö-, arbetsmarknads- och

energipolitiken, framhålls det i propositionen. De åtgärder som

föreslås har tre huvudsyften, nämligen att förbättra

förutsättningarna för tillväxt, att främja tillväxt genom

förnyelse och återväxt samt att öka utbytet av insatta resurser.

Alla de fem oppositionspartierna har i partimotioner,

framlagda med anledning av propositionen och tidigare under den

allmänna motionstiden, angett sin syn på näringspolitikens

inriktning.

I moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N34

uppmärksammas den låga tillväxten i den svenska ekonomin som ett

tecken på att denna inte fungerar tillfredsställande. Sverige

har under flera år haft den sämsta ekonomiska tillväxten bland

de industrialiserade länderna, konstateras det. Krisen är nu

uppenbar för alla -- inflationen stiger, arbetslösheten ökar och

industriproduktionen sjunker. Bakom denna utveckling ligger den

socialdemokratiska "tredje vägens politik".

För att den ekonomiska utvecklingen skall vända måste

tillväxtförutsättningarna för den svenska ekonomin förbättras,

sägs det i motionen. Den viktigaste enstaka åtgärden är härvid

att skattetrycket minskas. Motionärerna har ett program för hur

detta skall ske. Skattetrycket bör successivt sänkas till vad de

betecknar som den europeiska nivån genom att följande åtgärder

vidtas: sänkning av arbetsgivaravgifterna med minst 4,5

procentenheter, införande av sparstimulanser genom sänkta

fastighets- och förmögenhetsskatter samt sänkt skatt på

avkastning av pensionssparande, avskaffande av

omsättningsskatten på värdepapper, anpassning av reglerna för

beskattning av kapitalvinster till dem som gäller i huvuddelen

av Europa, successivt slopande av dubbelbeskattning av

aktieutdelningar, slopande av förmögenhetsskatten och medgivande

att enskilda företag och personer kan lämna villkorslån och

vinstandelslån. Andra tillväxtfrämjande åtgärder är, enligt

motionärerna, åstadkommande av bättre villkor för företagen --

se det följande avsnittet om småföretagspolitiken (s. 31 f.) --,

ökad satsning på högre utbildning och forskning samt bättre

kommunikationer.

Sveriges ekonomi är redan till stor del integrerad med den

internationella ekonomin, fastslås det vidare i motionen.

Sverige måste ansöka om medlemskap i EG innevarande år. Ett

sådant medlemskap kommer att kräva avregleringar på ett antal

områden. Det finns, enligt motionärerna, ingen anledning att

dröja med viktiga avregleringsåtgärder, t.ex. när det gäller

utländskt ägande av företag i Sverige. I en marknadsekonomi är,

betonar motionärerna, statsmakternas viktigaste roll i

förhållande till näringslivet att bestämma spelreglerna för

verksamheten. Någon detaljstyrning bör inte förekomma.

Tidigare i år har en rad synpunkter på de allmänna

förutsättningarna för näringsverksamhet i Sverige framförts från

moderata samlingspartiets sida i motion 1990/91:N357 (m).

Eftersom vårt land är mycket utrikeshandelsberoende får dessa

förutsättningar inte i väsentliga avseenden avvika från vad som

gäller i omvärlden, betonas det i denna motion. Det höga

skattetrycket, vilket har ett direkt samband med den offentliga

sektorns storlek, har enligt motionärerna lett till låg

produktivitet, låg tillväxt i ekonomin, högt kostnadsläge, hög

inflation, orealistisk lönebildning och försämrad

investeringsvilja. Osäkerhet om såväl energipolitiken som

Europapolitiken har ytterligare försämrat det svenska

investeringsklimatet. Begreppet näringspolitik ger, sägs det i

motionen, intrycket att politiker, genom ett antal åtgärder

specifikt inriktade på företag, skulle kunna påverka

näringslivets betingelser. Deras uppgift bör i stället vara att

dra upp ramar för verksamheten och tillse att samhällets olika

gemensamma funktioner fungerar. Marknadsekonomin är, hävdar

motionärerna, det enda ekonomiska system som kan skapa tillväxt

och välståndsutveckling.

Även i folkpartiet liberalernas motion 1990/91:N33 riktas

uppmärksamheten på den låga tillväxten i Sverige. Som enda

OECD-land kommer Sverige under år 1991 att få en negativ

ekonomisk tillväxt. Tillväxt åstadkoms främst, sägs det i

motionen, genom en fast ekonomisk politik baserad på

marknadsekonomi, konkurrens, frihandel och fri etableringsrätt.

Vidare krävs statliga investeringar i infrastruktur samt

avreglering och avmonopolisering av den icke konkurrensutsatta

delen av ekonomin. Motionärerna utvecklar närmare den ekonomiska

tillväxtens betydelse för allmän välståndsutveckling, för

enskilda människors välfärd, för en stabil ekonomi, för

bestående sysselsättning, för värnande av miljön och för

regional utveckling.

De förslag som läggs fram i propositionen är, hävdar

motionärerna, inte tillräckliga för att råda bot på allt som

brister. Regeringens politik för att främja den ekonomiska

tillväxten under 1980-talet har misslyckats av följande skäl,

säger motionärerna: utebliven förnyelse av och hinder för

konkurrens inom den offentliga sektorn, en vacklande

energipolitik, som sprider osäkerhet, en vacklande, tvehågsen

och motsägelsefull Europapolitik, höjt skattetryck, senfärdiga

och otillräckliga satsningar på infrastruktur, alltför långsam

avreglering, utebliven reformering av socialförsäkringssystemet

och en alltför slapp finanspolitik med högt ränteläge som följd.

I kontrast mot regeringspolitiken ställer folkpartiet

liberalerna sitt eget program för att främja tillväxten. Det

innebär åtgärder på en rad områden. En målmedveten satsning för

att Sverige skall bli en fullvärdig medlem i EG måste ske. Under

1990-talet måste stora insatser göras på infrastrukturens område

-- såväl vägar, järnvägar etc. som kunskapskapitalet. För

finansiering av detta hänvisas i motionen till olika källor --

kapital som kan frigöras genom försäljning av statliga företag

och andra statliga tillgångar, skattemedel och privat

finansiering. En målmedveten kraftfull och uthållig satsning på

högre utbildning och forskning är nödvändig, sägs det i

motionen, om Sverige skall behålla sin ställning som avancerad

industrination och välfärdsstat.

En effektiv konkurrens i näringslivet förutsätter dels

etablerings- och näringsfrihet, dels en effektiv

konkurrensbefrämjande politik från statsmakternas sida, sägs det

vidare i motionen. Förslag framförs på olika områden --

telemarknaden, postmarknaden, energimarknaden, domänverket,

flygsektorn, livsmedelssektorn, bank- och försäkringssektorn,

bygg- och bostadssektorn, utländska investeringar och

fondbörsen. En effektivt fungerande arbetsmarknad och ett

reformerat socialförsäkringssystem är nödvändiga förutsättningar

för ekonomisk tillväxt, anför motionärerna vidare.

Ytterligare sådana förutsättningar är ett sänkt skattetryck

och ett ökat enskilt ägande och sparande, sägs det i motionen.

Förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatterna bör sänkas.

Framför allt bör skatten på arbetande kapital i små och

medelstora företag och omsättningsskatten på aktier avskaffas.

Förmögenhetsskatten bör också göras proportionell. Därefter bör

en sänkning av arbetsgivaravgifterna och mervärdeskatten

genomföras, säger motionärerna. Ett ökad enskilt ägande och

privat sparande bör åstadkommas dels genom ett sänkt

skattetryck, dels genom en förutsägbar och konsekvent ekonomisk

politik, anför motionärerna avslutningsvis.

Tidigare har folkpartiet i sin motion 1990/91:N292

understrukit betydelsen av marknadsekonomi och frihandel som bas

i ett välfärdssamhälle. Det bästa sättet att hävda

konsumenternas intressen är, sägs det i denna motion, att

upprätthålla en marknadsekonomi med fri etableringsrätt, fri

konkurrens och fri handel med omvärlden. Marknadsekonomin skapar

valfrihet, ger utrymme för enskilda människors initiativ och ger

konsumenterna en stark ställning. Det är ytterst dessa som genom

sina köpbeslut styr produktionen. I ett litet land som Sverige

är, sägs det vidare i motionen, en fri handel med omvärlden av

avgörande betydelse för att upprätthålla konkurrens och för att

skapa ett brett utbud av varor och tjänster.

Näringspolitiken skall, sägs det i centerpartiets motion

1990/91:N32, inriktas på att ge förutsättningar för ett starkt

näringsliv som ger hög sysselsättning, anställningstrygghet och

resurser för välfärdsutveckling i hela landet. Detta tillgodoses

bäst i ett ekonomiskt system som bygger på marknadsekonomins

principer och präglas av socialt ansvar, god resurshushållning

och god miljö. Särskilt betonas att god miljö är en

förutsättning för god ekonomisk utveckling och hållbar tillväxt.

Det krävs en ekonomisk politik som skapar förutsättningar för

tillväxt i hela landet och därigenom stigande välstånd.

Näringspolitiken måste också, säger motionärerna, inriktas på

utveckling av ny teknik och nya företag, en ökad differentiering

och mångfald och ett decentraliserat inflytande. Den måste

vidare harmonisera med strävan efter en god miljö och balans

inom och mellan olika regioner i landet. Staten skall ange

ramar, mål och inriktning för näringspolitiken. Detaljstyrning

och byråkrati måste bort. Näringslivet behöver fasta spelregler.

Skattekvoten och kvoten för offentliga utgifter bör sänkas,

anförs det i motionen. För att detta skall åstadkommas föreslås

följande: differentiering av arbetsgivaravgifterna, införande av

särskild redovisningsmetod för egenföretagare, kvittningsrätt

för nystartade företag vid taxeringen, utvidgad rätt att göra

avsättning till skatteutjämningsreserv, ändrade regler för

avdrag vid taxeringen för resor med egen bil samt avskaffande av

skogsvårdsavgiften, skatten på arbetande kapital i företag och

omsättningsskatten på värdepapper.

Personligt ägande är en viktig drivkraft för att åstadkomma

förnyelse och investeringar i näringslivet, sägs det vidare i

motionen. Det måste göras långsiktigt intressant om ägandet

skall kunna breddas och sparandet stimuleras. Enligt

centerpartiets mening bör personliga investeringskonton införas.

Svenskt deltagande i det europeiska samarbetet är av primär

betydelse för möjligheten att upprätthålla välstånd och

sysselsättning i Sverige, uttalas det vidare i motionen. Sverige

bör dock inte i internationella förhandlingar "ge upp" vissa

områden för att hoppas på fördelar inom andra områden.

Motionärerna menar att det finns stor risk att de pågående

EES-förhandlingarna resulterar i betydande nedskärningar inom de

sektorer som arbetar med de förnybara resurserna, medan

storindustrin, t.ex. verkstadsindustrin, gynnas.

I motion 1990/91:N225 har centerpartiet under allmänna

motionstiden framfört samma synpunkter som i motion 1990/91:N32

på en inriktning av näringspolitiken som främjar ett

decentraliserat ägande, anställningstrygghet, regional balans

och god miljö.

Den tredje vägens politik har misslyckats, sägs det i

vänsterpartiets motion 1990/91:N45. Denna politik syftade till

att skapa en högre vinstnivå i Sverige än i andra jämförbara

länder. Löneläget i Sverige kom genom den stora devalveringen år

1982 att hamna under vad som kan betraktas som ett långsiktigt

jämviktsläge. Detta resulterade i omfattande investeringar i

arbetsintensiva verksamheter. Stora delar av industrin står nu

inför omfattande omställningsproblem.

Den tredje vägen måste, enligt motionärerna, betecknas som en

återvändsgränd. I ett land där full sysselsättning är ett

prioriterat mål går det inte att sänka löneläget så som skedde.

Ytterligare synpunkter på näringspolitikens ekonomiska

förutsättningar har vänsterpartiet framfört i motion

1990/91:N356 under allmänna motionstiden. Den ekonomiska

tillväxten är inte något självändamål; produktion som leder till

onödig lyxkonsumtion, hög energiförbrukning samt nedslitning av

människor och miljö är raka motsatsen till ökad välfärd, säger

motionärerna. De efterlyser en ny industri- och näringspolitik

som utgår från de ekologiska betingelser som anges i motionen.

Det behövs, menar de, en medveten styrning av näringslivets

utveckling mot produktionsmetoder, teknik och materiel som är

skonsamma mot miljön.

Frågan om de krav som miljöhänsynen ställer på företagen tas

också upp i den tidigare nämnda motionen 1990/91:N45 (v). Så

gott som all produktion är i dag linjär, sägs det där, vilket

betyder att råmaterial omvandlas till produkter som sedan blir

avfall. På sikt måste man acceptera nedläggning av verksamhet

som inte har möjlighet att långsiktigt överleva och som inte

klarar miljökraven. I motionen nämns som en möjlighet att en del

av medlen från miljöavgifter fonderas för att skapa nya

arbetstillfällen som ersätter dem som fallit bort i företag som

inte klarar de skärpta miljökraven.

Propositionen präglas av en okritisk och onyanserad

tillväxtfixering, sägs det i miljöpartiet de grönas motion

1990/91:N42. Redan rubriken på propositionen antyder att

ekonomisk tillväxt är det övergripande målet för

näringspolitiken. Man talar i propositionen om att det är

tillväxtens innehåll som är det eftersträvansvärda, men återgår

snabbt till att diskutera vilka medel som främjar all slags

ekonomisk tillväxt. Mycket av den ekonomiska tillväxt som

nationalekonomerna och kapitalintressena prisar är emellertid på

väg att utarma och förstöra mänsklighetens livsbetingelser.

Miljöpartiets politik utgår från följande fyra

solidaritetskrav: solidaritet med djur och natur, med kommande

generationer, med andra folk, främst u-länderna, och med vårt

eget folk, främst svaga grupper. Med miljöpartiets politik

kommer det att bli både en negativ och en positiv tillväxt. Som

exempel på detta nämns i motionen att tillväxten blir negativ

inom vägtrafiksektorn men positiv inom kollektivtrafiksektorn,

negativ inom den traditionella energisektorn, men positiv för

dem som levererar energieffektiv utrustning och arbetar med

förnybar energi, negativ för dem som tillverkar köp- och

släng-produkter men positiv för dem som levererar slitstarka,

reparerbara och återvinningsbara produkter.

I propositionen talas bara, sägs det i motionen, om det man, i

likhet med storindustrin, anser vara internationaliseringens

positiva följder, nämligen specialisering, stordriftsfördelar

och exportmöjligheter. Fördelarna är dock väsentligt överdrivna,

och nackdelarna nonchaleras. Också vad gäller entusiasm för

EG-harmoniseringen och GATT-utvecklingen är, finner

motionärerna, regeringen påtagligt styrd av starka

kapitalintressen. De starkaste betänkligheterna när det gäller

EG ligger visserligen enligt miljöpartiets uppfattning på andra

områden än näringspolitikens, men även beträffande

näringspolitiken finns det betänkligheter. Dessa sammanhänger

med den förändring av maktförhållandena som EG-harmoniseringen

innebär och som redan i dag tar sig uttryck i att regeringen

avvisar miljövänliga förslag med åberopande av att de strider

mot EG-normer. Vad gäller jordbruksprodukter är det, säger

motionärerna, naivt att tro att man skall kunna ha en öppen

världsmarknad. Både socialt och biologiskt är jordbruket en

mycket speciell verksamhet som måste behandlas varsamt.

Vad gäller beskattningen är miljöpartiets grundinställning att

priset på arbete har drivits upp till för höga nivåer.

Miljöpartiet framhåller att det systematiskt har yrkat på att

priset på arbete skall sänkas och priset på energi och råvaror

höjas genom en omlagd beskattning.

I en partimotion från allmänna motionstiden, 1990/91:N317,

kräver miljöpartiet att närings-, energi- och regionalpolitiken

i ökad grad skall inriktas på resurshushållande cirkulära

förlopp i stället för linjära. Det hävdas i denna motion att den

ekonomiska krisen förmodligen är betydligt allvarligare än

regeringen vill medge och att den delvis bottnar i en ekologisk

kris. Sverige måste komma bort från resursslöseriet och övergå

till en försiktig hushållning med naturresurser präglad av

effektivitet och återanvändning, vad som brukar karaktäriseras

som cirkulära förlopp, sägs det i motionen.

Sammanfattningsvis kritiseras regeringen från de borgerliga

partiernas sida för att inte ha förmåga att skapa de

förutsättningar för ekonomisk tillväxt som krävs. Förslag till

åtgärder på olika områden läggs fram i de olika motionerna.

Kritiken från vänsterpartiets sida går främst ut på att den

tredje vägens politik har lett till en näringslivsstruktur som

inte är förenlig med full sysselsättning. Näringspolitiken borde

dessutom styras utifrån ekologiska hänsyn. Miljöpartiet

kritiserar regeringen för en onyanserad tillväxtfixering och

kräver att näringspolitiken särskilt skall inriktas på

resurshushållning och tillskapandet av nya arbetstillfällen.

Riksdagen ställde sig förra våren bakom de allmänna riktlinjer

för näringspolitiken som då angavs i den näringspolitiska

propositionen (1989/90:88). Samtidigt avslogs motionsyrkanden

från de fem oppositionspartierna med krav på en sådan inriktning

av näringspolitiken som nu åter förordas i de här redovisade

partimotionerna (1989/90:NU30 s. 24--28). I reservationer -- av

företrädarna för de tre borgerliga partierna gemensamt och av

vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiets företrädare var

för sig -- lämnades stöd för de olika partiernas inställning

till näringspolitikens inriktning.

Detta riksdagsbeslut innebar att näringspolitiken fick en

delvis ny inriktning och att dess innehåll vidgades. Den nu

föreliggande propositionen kan ses som ett led i det

omdaningsarbete som inleddes förra våren.

Utskottet instämmer i regeringens bedömningar avseende

näringspolitikens inriktning och innehåll och ansluter sig till

dess förslag. Näringspolitiken skall -- i samspel med andra

politikområden och genom insatser som ökar den ekonomiska

tillväxten -- bidra till en välfärdsutveckling byggd på full

sysselsättning, social trygghet, rättvis fördelning och en god

livsmiljö. Detta sker främst genom åtgärder som främjar

näringslivets utveckling och strukturomvandling.

Näringspolitiken utformas utifrån marknadsekonomins

förutsättningar och innefattar olika åtgärder för att förbättra,

stödja och komplettera marknadens funktionssätt. I detta

avseende tillgodoser den av regeringen förda näringspolitiken

önskemålen från de borgerliga partierna om att marknadsekonomin

skall utgöra basen för politiken.

En stabil ekonomisk tillväxt är en viktig grund för en ökad

välfärd. Staten kan bidra till att öka tillväxten genom att

skapa goda tillväxtförutsättningar. I propositionen läggs

fram förslag om ökade satsningar på infrastruktur och på

forskning och utveckling. Ett annat viktigt område som ägnas

uppmärksamhet i propositionen är förbättringar av olika

marknaders funktionssätt. Även i dessa avseenden blir de

borgerliga partiernas önskemål i väsentliga hänseenden

tillgodosedda.

Den ekonomiska politiken, måste, som framhålls i

propositionen, utformas så att balans mellan ekonomisk tillväxt

och omsorg om miljön uppnås. Om miljöeffekterna inte beaktas

kommer tillväxtmöjligheterna att försämras på längre sikt. För

att de skall säkerställas måste samhällets tillgångar inkl.

naturresurserna vårdas. Enligt utskottets mening präglas

regeringens allmänna politik, inkl. näringspolitiken, av ett

sådant ekologiskt hänsynstagande som efterlyses i vissa av de

här aktuella motionerna, särskilt från centerpartiets,

vänsterpartiets och miljöpartiets sida.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

I detta sammanhang behandlar utskottet också en motion,

1990/91:N212 (c), vari begärs en utredning om och förslag till

metoder för en ekologisk strukturomvandling. De ekonomiska

mätmetoder, modeller och teorier som nu tillämpas runt om i

världen är, enligt motionären, direkt missledande.

Naturtillgångarna ses som fria nyttigheter, som bara får värde

när de förbrukas. Den ekologiska strukturomvandling som måste

komma skulle, anförs det, ha nytta av bättre ekonomiska

modeller, där den naturvetenskapliga grunden för all produktion

integrerades.

Utskottet har samma principiella inställning som kommer till

uttryck i motionen och som innebär att man för att kunna fatta

riktiga beslut måste ha insikt om samspelet mellan ekonomi och

ekologi. Ett första steg mot en förbättring av beslutsunderlaget

är att den ekonomiska statistiken kompletteras, så att den

belyser miljöpåverkan och resursförbrukning. Regeringen har

tillsatt en särskild utredare, riksdagsman Jan Bergqvist

(miljöräkenskapsutredningen, Fi 1990:07), med uppdrag att utreda

frågan om hur nationalräkenskaperna skall kunna kompletteras.

Utredningen lämnade i början av maj sitt betänkande Räkna med

miljön! Förslag till natur- och miljöräkenskaper (SOU 1991:37).

I betänkandet föreslås att konjunkturinstitutet skall ansvara

för försök med monetära natur- och miljöräkenskaper och att

statistiska centralbyrån skall få huvudansvar för att utveckla

fysiska naturresurs- och miljöräkenskaper. Vidare föreslås att

naturvårdsverket får i uppdrag att utveckla ett miljöindexsystem

och att skogsbrukets sektorsmyndighet vart femte år skall

redovisa tillståndet i skogens ekosystem. Slutligen föreslås att

Sverige aktivt skall engagera sig i det internationella arbetet

inom FN, OECD, EG och Nordiska ministerrådet.

Finansministern besvarade den 6 maj 1991 (RD 1990/91:107) en

interpellation (1990/91:178) från miljöpartiet om vad regeringen

gör för att beräkna nationens och människors välfärd och i

vilken utsträckning ekologiska värderingar skall påverka det

ekonomisk-politiska beslutsfattandet. I svaret hänvisades bl.a.

till att regeringen i den reviderade finansplanen har angett

utgångspunkten för samspelet mellan ekologi och ekonomi. Där

sades att den ekonomiska politiken skall medverka till en

uthållig tillväxt -- produktion och konsumtion måste ställas om

så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Vidare

hänvisade finansministern till det arbete som bedrivs inom och

utom regeringskansliet för att mäta olika aspekter på

människornas och landets välfärd. Därvid välkomnades det arbete

som miljöräkenskapsutredningen gjort.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet ingen anledning

för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan. Motionen

avstyrks sålunda.

Småföretagspolitiken

Småföretagspolitiken är en del av den allmänna

näringspolitiken. Regeringens syn på hur småföretagspolitiken

bör inriktas och utformas redovisades i förra årets

näringspolitiska proposition (prop. 1989/90:88). Där sades att

småföretagen spelar en central roll för utvecklingen av

marknadsekonomin och för dynamiken i näringslivet. Vidare

anfördes att småföretagspolitikens mål skall vara att få till

stånd effektiva småföretag som kan bidra till tillväxten.

Riksdagens ställningstagande till regeringens uttalanden om

småföretagspolitiken i förra årets proposition redovisas i det

följande (s. 32).

I den nu föreliggande propositionen, vilken regeringen

betecknar som en fortsättning på det arbete som startades förra

våren, görs i inledningen till kapitel 8 (s. 212--214) vissa

allmänna uttalanden om småföretagen. Där sägs bl.a. att

anpassning till nya konkurrens- och efterfrågeförhållanden ingår

som en viktig del i en fortgående förändring av

näringslivsstrukturen. Den åstadkommes till största delen genom

att befintliga företag anpassar sig till en förändrad situation.

Erfarenheten visar emellertid också att ny teknik och andra

förändringar bärs fram av att nya företag tillkommer eller genom

att småföretag expanderar.

En näringslivsstruktur som möjliggör att det upprättas ett

utvecklande samarbete mellan företag, stora och små, är också av

betydelse för att åstadkomma dynamik och tillväxt. De svenska

underleverantörerna är viktiga som enheter i sådana nätverk

mellan företag.

Småföretagen är antalsmässigt den helt dominerande

företagstypen i svenskt näringsliv. Av Sveriges ca 500 000

företag är över 99 % små eller medelstora, dvs. har färre än 200

anställda. Drygt 1,1 milj. personer är anställda i småföretag.

Dessutom sysselsätts ett betydande antal egenföretagere.

I propositionen berörs också i det inledande kapitlet (2) om

näringspolitikens förutsättningar och utgångspunkter frågan om

de betingelser som krävs för en uthållig företagssamhet. Där

sägs att inom den ekonomiska politiken olika typer av

strukturåtgärder har kommit att få allt större betydelse i

förhållande till traditionell finans- och penningpolitik. Det

gäller bl.a. strukturåtgärder som syftar till att skapa de

betingelser och de spelregler som krävs för en stabil och

långsiktig ekonomisk tillväxt.

I den näringspolitiska propositionen våren 1990 lämnades en

redogörelse för arbetet med avreglering och regelförenkling. Att

förenkla det statliga regelsystemet gentemot näringslivet

betecknades som en central uppgift inom näringspolitiken (prop.

1989/90:88 s. 55 f.). I propositionen redovisades det

regelförenklingsarbete som bedrevs på olika områden.

I de fem senaste årens budgetpropositioner har regeringen

lämnat redogörelser för arbetet med att begränsa reglerna i

samhället och höja reglernas kvalitet. I bilaga 2 till årets

budgetproposition finns en sådan redogörelse. Regelfrågorna

kommer att öka i betydelse, sägs det bl.a., och en ökad

kompetens i regelfrågor kommer att bli nödvändig för svensk del,

inte minst i det internationella samarbetet. Med en benämning

som används i OECD-länderna talas där om regelreformering.

Vidare anges ett program för god regelkvalitet. Det innefattar

följande huvudpunkter:

En checklista för prövning av alternativ till regler

föreligger i en av statsrådsberedningen utgiven skrift, Att

styra genom regler (PM 1990:2).

Konsekvensutredningar i samband med regelgivning skall belysa

en regels ekonomiska och övriga konsekvenser; varje departements

ansvar på detta område har lagts fast genom ett cirkulär

(C1989:7) från statsrådsberedningen, finansdepartementet och

civildepartementet.

Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet.

I budgetarbetet skall genom regeluppföljning prövas om syftet

med en regel nås.

En datoriserad registrering införs för att göra det lättare

att hålla ordning i och reda på regler.

Handböcker och annan vägledning publiceras för reformering av

regler och ökad rättsäkerhet.

I moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N254 betonas

de små och medelstora företagens betydelse för den ekonomiska

utvecklingen i Sverige. Sveriges framtidsmöjligheter ligger i

att bättre och effektivare än andra länder kunna producera varor

och tjänster, sägs det i motionen. Det kräver en ständig

förändringsprocess inom näringslivet. Utan entreprenader och

småföretag kan inte en sådan process fungera, anför

motionärerna. Det är nästan alltid i de små och nystartade

företagen som man återfinner kreativt nytänkande. Därför ligger

det i allas intresse att skapa bra förutsättningar för nya och

växande företag.

I motionen begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om

att lagar och regler bör utformas med hänsyn till möjligheterna

att starta och driva företag. Företagare måste för att kunna

bedriva sin verksamhet hålla reda på en mycket stor mängd lagar

och bestämmelser, framhålls det i motionen. Vissa är nödvändiga

men andra onödiga. Det är angeläget att förekomsten och

konsekvenserna av regler inom olika områden systematiskt utreds

och följs av konkreta förslag till avreglering, anför

motionärerna. Det är också nödvändigt att varje förslag till ny

lag åtföljs av en ordentlig utvärdering av konsekvenserna och

kostnader för enskilda individer, företag och statsmakterna.

Samma synpunkter och samma krav på fasta spelregler för

företagen som förs fram i motion 1990/91:N254 (m) finns också i

motion 1990/91:N357 (m).

Även i folkpartiet liberalernas partimotion 1990/91:N291

förespråkas ett tillkännagivande från riksdagens sida om att

småföretagens intressen bör beaktas vid utformandet av nya

lagförslag som berör näringslivet. Där hänvisas till att det

inom EG finns ett särskilt aktionsprogram för små och medelstora

företag med syfte att minska problemen för sådana företag och

att öka intresset för att starta företag. En del av

aktionsprogrammet gäller förenkling av det administrativa

systemet. EG-kommissionen har beslutat att alla lagförslag som

den lämnar till ministerrådet skall åtföljas av en värdering av

konsekvenserna för småföretagen. Riksdagen bör anmoda regeringen

att sörja för att Sverige redan före EG-medlemskapet tillämpar

samma aktionsprogram, säger motionärerna.

EGs aktionsprogram berörs också i två partimotioner från

centerpartiet, 1990/91:N32 och 1990/91:N225. Där hänvisas till

EG-kommissionens nyssnämnda beslut. På motsvarande sätt bör alla

lagförslag och förordningar i vårt land prövas utifrån den

påverkan de kan ha på småföretagen, sägs det i motionen.

Reformer, lagar och förordningar måste ges en inriktning som

bättre överensstämmer med målet att de mindre företagen skall

främjas; det kan handla om skatteregler, avgifter,

arbetsrättslagstiftning m.m.

I centerpartiets båda partimotioner begärs också att riksdagen

skall göra ett uttalande om de mindre företagens betydelse för

näringslivet. Där sägs att småföretagen är näringslivets ryggrad

och att små- och nyföretagandet är näringslivets framtid. Det är

dessa företag som skall växa och trygga sysselsättningen.

Särskilt viktigt är att genom gynnsamma villkor för de mindre

företagen och nyföretagandet balansera beroendet av de stora

företagen och internationaliseringen inom industrin, säger

motionärerna. Genom ett stort antal småföretag kan sårbarheten i

näringslivet minska. Därför måste de mindre företagen främjas i

förhållande till de stora.

Småföretagens utveckling är viktig, sägs det i miljöpartiets

partimotion 1990/91:N42. Näringspolitiken skall präglas av lokal

inriktning, småskalighet och tro på det personliga engagemanget.

Småföretagen står för en idérikedom och livskraft som är

nödvändig för förnyelse och utveckling av vårt näringsliv, anför

motionärerna. Staten måste genom lämplig utformning av

skatteregler och annan lagstiftning aktivt stödja små företags

utveckling.

Riksdagen ställde sig våren 1990 bakom regeringens uttalanden

i den då framlagda näringspolitiska propositionen avseende

småföretagspolitikens allmänna inriktning, inkl. frågan hur

avregleringsarbetet bör bedrivas, och avslog samtidigt yrkanden

liknande de här aktuella (1989/90:NU30 s. 28--32). Reservationer

lämnades dels gemensamt av företrädarna för de tre borgerliga

partierna, dels av miljöpartiets företrädare.

Utskottet ser ingen anledning att göra något annat

ställningstagande beträffande småföretagspolitiken i år än det

som gjordes förra våren. Småföretagen spelar -- redan genom sin

antalsmässiga dominans bland företagen -- en central roll för

näringslivets utveckling. Många av de åtgärder som regeringen

har föreslagit på det näringspolitiska området -- framför allt i

förra årets näringspolitiska proposition men också i årets --

har haft som syfte att främja småföretagens utveckling. Den

kritik som främst de borgerliga partierna riktar mot regeringens

agerande i detta avseende kan utskottet därför inte finna

befogad.

Ett omfattande arbete bedrivs inom den ekonomiska politiken i

syfte att nedbringa inflationstrycket och skapa bättre

kostnadsrelationer för näringslivet. Den i samarbete mellan

socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna genomförda

omläggningen av skattesystemet har givit en av Europas lägsta

företagsskatter. Utformningen av den framtida

förmögenhetsbeskattningen bereds för närvarande i

finansdepartementet. Uppgörelsen mellan socialdemokraterna,

folkpartiet och centerpartiet om energipolitiken har skapat

långsiktig trygghet för tillgången på energi -- en avgörande

förutsättning för en god företagsutveckling. Den positiva

utvecklingen av EES-förhandlingarna och den hos fyra partier

brett förankrade avsikten att ansöka om svenskt medlemskap i EG

syftar bl.a. till att de svenska småföretagen skall få samma

utvecklingsmöjligheter som företagen inom nuvarande EG.

Produktivitetsdelegationen (I 1989:02), konkurrenskommittén

(C 1989:03), kommittén (Ju 1990:08) med uppdrag att göra en

översyn av aktiebolagslagen och konkurskommittén (I 1990:02)

arbetar för närvarande för att skapa bättre förutsättningar för

företagsamhetens utveckling.

Erfarenheterna visar att den förda politiken har varit

fördelaktig och lett till en god utveckling för de svenska

småföretagen.

Utskottet delar inte heller den uppfattning som förs fram i de

borgerliga partimotionerna, att regeringen har eftersatt

avregleringsarbetet. Snarare är det så att avreglering och

regelförenkling har mycket hög prioritet i regeringens arbete.

Som sägs i propositionen har olika typer av strukturåtgärder

kommit att få allt större betydelse i förhållande till

traditionell finans- och penningpolitik. Det gäller bl.a.

strukturåtgärder som syftar till att skapa de betingelser

och de spelregler som krävs för en stabil och långsiktig

ekonomisk tillväxt.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

Utländska företagsförvärv och investeringar m.m.

Utländska företagsförvärv

Kontrollen av utländska förvärv av svenska företag sker genom

lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

(företagsförvärvslagen). Kontrollen sker dels genom ett system

med s.k. utlänningsförbehåll, dels genom en tillståndsprövning

av vissa aktieförvärv. Avgörande vid tillståndsprövningen är

huruvida ett förvärv av ett företag strider mot något väsentligt

allmänt intresse.

I propositionen (s. 224--226) aviseras en nära förestående

anpassning av den svenska företagsförvärvslagstiftningen till

EGs regler. Under de pågående EES-förhandlingarna har det visat

sig att undantag från EGs regler, som skulle ge bestående

utrymme för den svenska företagsförvärvslagen i nuvarande

utformning, inte kommer att bli möjliga. Både EG och den svenska

regeringen fäster stort avseende vid principen om likabehandling

inom ett framtida EES-område.

Utländska investeringar i Sverige kan, anförs det i

propositionen, medföra fördelar som ökad tillförsel av kunnande

om teknik och marknader. Internationaliseringen kan därigenom

skapa förutsättningar för ökad produktivitet och tillväxt.

Dessutom kan ett ökat inflöde av utländska investeringar

innebära en positiv effekt på Sveriges bytesbalans.

Ett ökat samarbete genom ett EES-avtal eller ett EG-medlemskap

kräver, enligt propositionen, att formella hinder för utländska

företagsförvärv i Sverige helt avlägsnas, bortsett från de

begränsningar som internationella överenskommelser, t.ex. EGs

regler, medger. Sådana begränsningar får endast finnas för att

säkerställa allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa samt

till skydd för väsentliga säkerhetsintressen, som är förbundna

med produktion och handel med krigsmateriel.

Enligt vad utskottet har erfarit avser regeringen att under

sommaren 1991 lägga fram lagförslag i denna fråga och då

redovisa hur anpassningen lagtekniskt skall gå till. Inom

regeringskansliet håller vidare en departementspromemoria på att

utarbetas, på grundval av ägarutredningens förslag i fråga om de

anställdas insyn och inflytande i samband med företagsförvärv.

Promemorian planeras bli avlämnad före sommaren, varefter

remissbehandling skall ske.

Vad gäller vissa andra regler som kan påverka utlänningars

möjligheter att förvärva svenska företag ingår dessa i

arbetsområdet för kommittén med uppdrag att göra en översyn av

aktiebolagslagen (Ju 1990:08). Denna kommitté skall enligt sina

direktiv (dir. 1990:46) bl.a. föreslå de lagändringar som

erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen.

Vidare skall kommittén överväga frågor som rör aktiebolagets

kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation

samt aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén planerar att lämna

ett delbetänkande i början av år 1992 avseende EG-anpassning.

Däri kan t.ex. regler om utlänningsklausuler i svenska

bolagsordningar komma att behandlas.

Riksdagen skall omedelbart avskaffa lagen om utländska förvärv

av svenska företag, krävs det i partimotioner -- motionerna

1990/91:N255 och 1990/91:N351 -- från moderata samlingspartiet

resp. folkpartiet liberalerna. Det finns ingen anledning att

avvakta resultatet av EES-förhandlingarna, anförs det. Utländska

direktinvesteringar i Sverige skulle kunna främja

näringslivsutvecklingen genom att bidra med ny teknologi och

företagsledningskompetens. Dessutom är det risk för att de

nuvarande svenska reglerna kan skapa problem för svenska företag

som vill förvärva utländska företag. I motion 1990/91:N255 (m)

påtalas också att även andra regler som kan stå i strid med EGs

rättstillämpning -- främst utlänningsklausulerna i svenska

bolagsordningar -- måste ändras.

Vänsterpartiet föreslår i motion 1990/91:N45 att

företagsförvärvslagstiftningen skall ändras så att det blir

möjligt att bevara de största och viktigaste företagen i svensk

ägo. Vidare borde bestämmelser införas som garanterar de

fackliga organisationerna stort inflytande vid köp och

försäljning av företag.

Frågan om ändringar i företagsförvärvslagstiftningen för att

möjliggöra att svenska företag bevaras i svensk ägo tas också

upp i motion 1990/91:N28 (v) och då med särskild anknytning till

företag inom skogsindustrin. Motionärerna menar att det är risk

för att den svenska sågverksnäringen på ett mer markerat sätt än

för närvarande kan få ställning som enbart leverantör av råvara

till övriga Europa, om utlänningar fritt får köpa svenska

företag.

Även i miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 uttrycks skepsis

inför regeringens inställning till ändring av

företagsförvärvslagstiftningen. Motionärerna menar att problem

med maktkoncentration, alienation, storskalighet, minskande

konkurrens, minskad självtillit, ökat transportarbete etc. måste

beaktas i det vidare arbetet på harmonisering med EG.

Utskottet instämmer i de synpunkter beträffande angelägenheten

av att den svenska företagsförvärvslagstiftningen anpassas till

EGs regler, som framförs i propositionen. En ökad

internationalisering kan leda till en vitalisering av svenskt

näringsliv, genom det tillskott av kunnande och marknader som

den innebär. Däremot kan utskottet inte inse att det skulle råda

sådan brådska -- som påstås i motionerna 1990/91:N255 (m) och

1990/91:N351 (fp) -- att det inte skulle finnas tid för

sedvanligt beredningsarbete i form av bl.a. utarbetande av en

lagrådsremiss. Likaså kan utskottet inte inse att några

allvarligare följder skulle uppstå om man avvaktar det

delbetänkande om EG-anpassning som kommittén för översyn av

aktiebolagslagen planerar att lämna i början av år 1992 (se

s.34), innan man tar ställning till eventuella andra

lagändringar. I betänkandet kan, enligt vad utskottet erfarit,

frågan om ändring av utlänningsklausulerna i svenska

bolagsordningar, som tas upp i motion 1990/91:N255 (m),

komma att behandlas.

De farhågor för att större svenska företag i betydande

utsträckning skulle övergå i utländsk ägo som förs fram i

motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N28 (v) anser utskottet

vara väsentligt överdrivna. Detsamma gäller farhågorna i motion

1990/91:N42 (mp) för att problem skall uppstå i form av

maktkoncentration och minskande konkurrens. Eventuella risker på

dessa områden får mötas på annat sätt än genom

utlänningsdiskriminerande lagstiftning. Vad gäller frågan om att

garantera de fackliga organisationerna inflytande vid

företagsköp och försäljning, som tas upp i motion 1990/91:N45

(v), vill utskottet hänvisa till den tidigare nämnda

departementspromemorian som skall behandla just denna fråga.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga fem här aktuella

motioner i berörda delar.

Främjande av utländska investeringar

Riksdagen godkände våren 1990 en försöksverksamhet med

investeringsfrämjande aktiviteter i Japan inom en finansiell ram

av 5 milj.kr. för tre år (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30).

Statens industriverk (SIND) har fått i uppdrag att i samarbete

med industridepartementet utarbeta ett treårigt program för

åtgärderna i Japan. Moderata samlingspartiets och folkpartiets

företrädare i utskottet hävdade i en reservation att de

föreslagna åtgärderna inte skulle bidra till att främja de

utländska investeringarna. Även miljöpartiets företrädare

reserverade sig, med hänvisning till att det inte skulle finnas

behov av ökade internationella investeringar i Sverige.

Den planerade förändringen av förvärvslagstiftningen och det

förhållandet att Sverige har meddelat sin ambition att söka

medlemskap i EG påverkar positivt förutsättningarna för att

attrahera utländska investerare, sägs det nu i propositionen.

Dessa åtgärder borde därför följas upp genom en förstärkning av

den aktivitet som har påbörjats för att främja utländska

investeringar i Sverige. I propositionen föreslås en ökning av

resurserna med 7 milj.kr. till 8,5 milj.kr. för budgetåret

1991/92. Vidare anförs att medel från anslaget bör avsättas för

uppföljning och utvärdering av projektet, bl.a. för att ge

underlag för övervägande av breddning av verksamheten till att

gälla andra länder.

I två motioner från folkpartiet liberalerna -- motionerna

1990/91:N33 och 1990/91:N298 -- yrkas nu avslag på förslaget att

medel skall anvisas för det angivna ändamålet. All erfarenhet

från andra länder tyder på att den typ av verksamhet som här är

aktuell inte ger upphov till fler investeringar, hävdar

motionärerna. Vad som skulle kunna locka utländska investeringar

till Sverige är däremot, menar de, en sund ekonomisk politik som

skapar tillväxt genom sänkt skattetryck, fasta spelregler och

infrastrukturinvesteringar.

Utskottet ansluter sig nu, liksom förra året, till regeringens

bedömning att de här aktuella åtgärderna kan ha en positiv

effekt på utländska intressenters benägenhet att investera i

Sverige. Självklart innebär inte förekomsten av sådana åtgärder

att lägre krav ställs på den ekonomiska politiken. Alla de

åtgärder som föreslås i den aktuella propositionen har som

övergripande mål att skapa bättre förutsättningar för tillväxt.

Utskottet vill understryka att det är viktigt att, som sägs i

propositionen, aktiviteterna följs upp och utvärderas.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till

anslag och avstyrker motionerna 1990/91:N33 (fp) och

1990/91:N298 (fp) i här aktuella delar.

Ömsesidigt ägande

I två partimotioner -- motionerna 1990/91:N255 (m) och

1990/91:N351 (fp) -- tas frågan om åtgärder mot ömsesidigt eller

cirkulärt ägande upp.

Ett sådant ägande -- korsägande -- innebär, säger

motionärerna, att ägande och inflytande, som borde höra ihop, i

stor utsträckning skiljs från varandra. I första hand borde

korsägandet bringas att upphöra genom självreglering inom

näringslivet. I andra hand anser motionärerna att lagstiftning

kan tillgripas i enlighet med vad som kan komma att gälla inom

EG.

Frågan om ömsesidigt ägande behandlades av riksdagen hösten

1990, på grundval av motionsyrkanden (m; fp) av liknande

innebörd som de här aktuella (1990/91:NU6). Utskottet ansåg att

det inte var befogat med något åtgärd från riksdagens sida,

eftersom frågan kan komma att bli föremål för utredning av

kommittén för översyn av aktiebolagslagen (Ju 1990:08).

Riksdagen följde utskottet. Företrädarna för moderata

samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet

reserverade sig gemensamt till förmån för motionsyrkandena.

Utskottet hänvisade (1990/91:NU6) till att ägarutredningen i

sitt huvudbetänkande hade konstaterat att ett omfattande

ömsesidigt eller cirkulärt ägande från inflytandesynpunkt kan

försämra näringslivets tillväxt och förnyelseförmåga.

Kommittén med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen

skall enligt sina direktiv (dir. 1990:46) bl.a. föreslå de

lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående

europeiska integrationen. I direktiven erinras om att det inom

EG-kommissionen för närvarande förbereds förslag till ändringar

i de bolagsrättsliga direktiven i syfte att hinder mot

företagsförvärv skall undanröjas. Utvecklingen inom detta område

kan, anförs det, senare komma att föranleda att utredningen får

tilläggsdirektiv beträffande frågan om ömsesidigt och cirkulärt

ägande.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att ta någon annan

ställning i frågan om det ömsesidiga ägandet än vad som gjordes

i höstas. Därmed avstyrks motionerna 1990/91:N255 (m) och

1990/91:N351 (fp) i berörda delar.

Teknisk utveckling

Teknikvetenskapliga forskningsrådet

I propositionen (s. 51--54) framhålls betydelsen av teknisk

forskning och utveckling. Grundläggande och långsiktig teknisk

forskning är, framhålls det, en viktig del av landets

teknologibas och behövs för att skapa erforderlig avancerad

kompetens. En stark och högtstående teknisk grundforskning är en

nödvändig förutsättning såväl för att teknisk

spjutspetsforskning skall kunna genomföras som för att en hög

kvalitet på utbildningen av tekniker och forskare skall kunna

bibehållas.

I syfte att den tekniska grundforskningen skall stärkas

inrättades våren 1990 enligt riksdagens beslut det

teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) (prop. 1989/90:90,

1989/90:NU40). TFR har enligt sin instruktion (SFS 1990:730)

till uppgift att främja och stödja vetenskapligt betydelsefull

grundforskning inom det tekniska området. TFR skall verka för

att information om forskning och forskningsresultat sprids och

skall samverka med andra myndigheter och organ inom forskningens

område. Det skall byggas upp successivt under en period fram

till mitten av 1990-talet.

Regeringen föreslår att ett anslag på 130,5 milj.kr. anvisas

till TFR för nästa budgetår. Anslaget skall finansiera den

forskningsstödjande verksamhet m.m. som TFR bedriver samt rådets

förvaltning. Anslaget har beräknats till 110,5 milj.kr. enligt

de riktlinjer för resursförstärkningar som riksdagen lade fast

våren 1990.

I propositionen (s. 51--54) föreslås dessutom att TFR

successivt tillförs 50 milj.kr. för att på fyra års sikt kunna

finansiera ytterligare 200 doktorandtjänster vid främst teknisk

fakultet. För budgetåren 1991/92--1994/95 beräknas en ökning av

anslaget för detta ändamål med resp. 20 milj.kr., 12,5 milj.kr.,

12,5 milj.kr. och 5 milj.kr. Utöver den ökning av resurser för

doktorandutbildningen via TFR som föreslås lämnas förslag inom

ramen för ordinarie forskningsanslag under

utbildningsdepartementets huvudtitel om inrättande av 120 nya

doktorandtjänster till en kostnad av 30 milj.kr. när utbyggnaden

är klar. Detta förslag behandlar utbildningsutskottet i sitt

betänkande 1990/91:UbU13.

I motion 1990/91:N357 (m) föreslås att riksdagen skall göra

ett uttalande till regeringen om betydelsen av fri forskning.

Det är en viktig uppgift för det allmänna att svara för att

forskningen tillförsäkras sådana resurser att den grundläggande

forskningens kvalitet och integritet säkerställs, sägs det i

motionen. Kvalitetsmedvetenheten måste bli bättre inom hela

utbildningsområdet och forskning och utveckling måste

prioriteras, anför motionärerna.

I miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 föreslås att anslaget

höjs med 7 milj.kr. -- från 67 milj.kr. innevarande budgetår

till 74 milj.kr. nästa budgetår. Bakgrunden är att motionärerna

inte tror att det går att i alltför snabb takt kanalisera

forskningen till sådana områden som enligt deras mening bör

prioriteras, dvs. teknik som arbetar med de ekologiska systemen

och leder till cirkulära resursflöden.

Utskottet behandlar de båda nu nämnda motionsyrkandena i tur

och ordning.

Utskottet vill understryka att det är av yttersta vikt att det

i Sverige bedrivs teknisk grundforskning av hög kvalitet. Denna

uppfattning låg bakom riksdagens beslut våren 1990 om inrättande

av det teknikvetenskapliga forskningsrådet. Förslaget i årets

näringspolitiska proposition om resursförstärkning till TFR

innebär en fortsättning på regeringens linje att det skall göras

kraftfulla satsningar på grundforskningen inom det tekniska

området.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte finna att det

föreligger något behov av att riksdagen gör ett uttalande om den

fria forskningen av den typ som begärs i motion 1990/91:N357

(m). Motionen avstyrks således.

Vad gäller anslaget till TFR tillstyrker utskottet regeringens

förslag. Den resursförstärkning som förslaget innebär ligger väl

i linje med utskottets uppfattning att det är viktigt med ökade

satsningar på teknisk forskning. Med detta konstaterande

avstyrker utskottet motion 1990/91:N42 (mp) i här aktuell del.

Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete

Riksdagen anslöt sig våren 1990 till de riktlinjer för det

fortsatta forskningssamarbetet med EG som angavs i den

forskningspolitiska propositionen (prop. 1989/90:90,

1989/90:UbU25, 1989/90:NU40).

Målen för EGs program för forskning och utveckling (FoU) är,

som anges i den nu behandlade propositionen (s. 55--60):

att stärka den europeiska industrins vetenskapliga och

teknologiska bas och göra den mera konkurrenskraftig på den

internationella marknaden,

att särskilt ta till vara de små och medelstora företagens

möjligheter att delta i den innovativa processen och därmed

bidra till konkurrenskraften,

att bidra till ekonomisk och social samhörighet mellan EGs

regioner.

De viktigaste industriella programmen avser

informationsteknologi, kommunikationsteknologi, produktions- och

materialteknologi, bioteknik samt jordbruksindustriell

forskning.

Ett så långtgående deltagande som möjligt i EGs

forskningsprogram eftersträvas, sägs det i propositionen. Detta

innebär att Sverige i de pågående förhandlingarna mellan EFTA

och EG framför önskemål om ett fullständigt deltagande på

ramprogramnivå.

Under budgetåret 1990/91 är efterfrågan på statlig

hälftenfinansiering av svenskt deltagande i projekt större än

som kan täckas av de för ändamålet anvisade anslagen. En

successiv ökning av det svenska deltagandet är nödvändig för att

Sverige skall vara väl förberett år 1993 för fullt deltagande i

EGs ramprogram för FoU, anser regeringen. Därför föreslås att

anslaget ökas med 40 milj.kr. till 101 milj.kr.

Vidare föreslås 25 milj.kr. för fortsatt forskning om och

utveckling av teknik för effektivare och miljövänligare trafik

på väg, på järnväg och i luften. Sverige deltar i

EUREKA-projektet Prometheus och EG-projektet Drive i syfte att

det svenska vägtrafiksystemet skall kunna göras mer effektivt,

miljövänligt och trafiksäkert och för att det skall skapas

förutsättningar för införande av ett elektroniskt

bilavgiftssystem. Ett eventuellt framtida deltagande i ett nytt

planerat forskningsprogram för järnvägs- och flygtrafik utreds

också.

Anslaget bör ökas med 20 milj.kr., anförs det i motion

1990/91:N34 (m). Svenska företags deltagande i EGs program för

forskning och utveckling sker inte på samma villkor som gäller

för företag inom EG, sägs det vidare. Dessa företag får hälften

av kostnaderna för deltagande i projekt finansierade genom EG.

Svenska företags kostnader måste tills vidare finansieras genom

statliga anslag. Efterfrågan på dessa anslag överstiger anvisade

medel. Anslaget för det kommande budgetåret bör därför ökas.

Under åren fram till att Sverige blir medlem i EG bör anslaget

ökas ytterligare.

I miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 yrkas i stället på en

kraftig minskning av anslaget, till 61 milj.kr., vilket är

mindre än hälften av vad regeringen har föreslagit. Motionärerna

menar att en stor del av den aktuella forskningen är felaktigt

inriktad; den ägnas inte resurshushållning och cirkulära

resursflöden, och mycket satsas på en energiineffektiv

vägtrafik. Vidare rör det sig om områden där konkurrensen och

lönsamheten är sådan att företagen själva har all anledning att

satsa på forskning.

Riksdagen avslog våren 1990 motionsyrkanden (m resp. mp)

liknande de här aktuella och med krav på högre resp. lägre

anslag än vad som då föreslogs. Företrädarna för moderata

samlingspartiet resp. miljöpartiet reserverade sig till förmån

för sina resp. yrkanden.

Utskottet godtar de i propositionen angivna riktlinjerna för

svenskt deltagande i europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete. Det är mycket angeläget att Sverige år

1993 fullt ut skall kunna deltaga i EGs ramprogram för forskning

och utveckling. Likaså tillstyrker utskottet det anslagsbelopp

som föreslås för det kommande budgetåret.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N34 (m)

och 1990/91:N42 (mp) i här aktuella delar.

Prioriterade teknikområden

På utvalda teknikområden av stor betydelse för framtida

industriell tillväxt sätter staten in åtgärder enligt tidigare

beslut. I propositionen (s. 60--63, 263--264) lämnas information

om vissa frågor som är aktuella på dessa områden. Prioriterade

teknikområden är för närvarande informationsteknologi,

bioteknik, materialteknik och verkstadsteknik. Till dessa

områden går två tredjedelar av de medel som styrelsen för

teknisk utveckling (STU) disponerar för programmen Ny kunskap

och Ny teknik. Andra viktiga områden är miljöteknik,

processteknik, transportteknik samt träteknik. I detta avsnitt

behandlas motionsyrkanden avseende områdena

informationsteknologi, bioteknik, materialteknik, miljöteknik

och träteknik samt kollektiv forskning i allmänhet. I anslutning

härtill redovisas vad som sägs i propositionen om de olika

teknikområdena.

Informationsteknologi

I den näringspolitiska propositionen våren 1990 (prop.

1989/90:88 s. 110 f.) aviserades en utredning av framtida

statliga insatser inom informationsteknologiområdet. En

förstudie i två etapper har nu genomförts. STU och delegationen

för industriell utveckling inom informationsteknologiområdet,

den s.k. IT-delegationen, har redovisat sina bedömningar om

behov av statliga insatser. Regeringen anmäler att den avser att

påbörja ett skyndsamt utredningsarbete med ambitionen att under

år 1991 kunna redovisa resultat med tillhörande förslag.

Regeringen har i mars 1991 bemyndigat industriministern att

tillkalla fyra arbetsgrupper med uppgift att utreda svensk

informationsteknologis möjligheter under 1990-talet och

formulera förslag till riktlinjer för en IT-politik inom det

näringspolitiska området enligt angivna riktlinjer.

Utredningsarbetet skall redovisas vid utgången av september

månad 1991.

Utgångspunkt skall vara att föreslagna åtgärder skall

finansieras inom ramen för befintliga medel till IT-området. En

arbetsgrupp med representanter för industridepartementet har det

samordnande ansvaret. Tre arbetsgrupper lägger fram förslag inom

var sitt temaområde.

I motion 1990/91:N40 (s) begärs att riksdagen skall göra

uttalanden dels mer allmänt om behovet av forskning och

utveckling, dels om behovet av ytterligare åtgärder på det

informationsteknologiska området. De stora omvälvningar av

infrastrukturen som pågår får konsekvenser för alla människor,

men kanske främst för dem som har funktionshinder, säger

motionären. Utan lagstiftning och föreskrifter kan samhället

inte garantera att grundläggande sociala hänsyn tas i denna

förändringsprocess.

Som redovisats pågår på informationsteknologiområdet ett

relativt omfattande utredningsarbete som skall redovisas om

några månader och som bl.a. skall leda fram till förslag till

riktlinjer för fortsatta insatser på området. Med hänsyn härtill

anser utskottet inte att riksdagen har anledning att nu ta något

initiativ i saken. Motionen avstyrks därmed.

Bioteknik

En viktig förutsättning för fortsatta framgångar inom

biotekniken är forskning inom bl.a. grundläggande cellbiologi,

molekylärbiologi och biokemi, sägs det i propositionen (s. 61

f.). De senaste forskningspropositionerna har resulterat i en

utökad verksamhet på dessa områden inom högskolesektorn. Vid

sidan av de insatser som görs direkt av högskolan,

forskningsråden och STU svarar företagen för en betydande del av

kostnaderna. Kompletterande insatser görs bl.a. av Nordisk

Industrifond.

I två partimotioner -- motionerna 1990/91:N32 (c) och

1990/91:N45 (v) -- ställs krav på att det skall utarbetas ett

forskningsprogram för bioteknik. Sverige är ett av få

industriländer som saknar ett sådant program, sägs det i den

förra motionen. I den senare anförs att biotekniken är ett

område med en stor utvecklingspotential som kan omsättas i

företagsamhet.

Inom SIND pågår en utredning om biotekniken i svensk industri.

Utredningen innefattar en kartläggning, analys och bedömning av

kommersialiseringsmöjligheter och industriella

utvecklingsmöjligheter. Utredningen beräknas bli avrapporterad

vid månadsskiftet maj-juni 1991. Därefter kan man inom

industridepartementet ta ställning i frågan.

Som redovisas i propositionen pågår inom ramen för STUs

verksamhet olika forskningsprogram på bioteknikens område.

I motion 1990/91:N45 (v) refereras till en framställning från

Umeå universitet och Umeå kommun till regeringen om att SIND och

STU skall få i uppdrag att utarbeta en modell för

näringslivsutveckling baserad på bioteknik. Regeringen hänvisar

i propositionen (s. 224) till de åtgärder som den har föreslagit

för att underlätta utvecklingen av forskningsbaserade företag,

och som bl.a. innebär att utvecklingsfonderna i län med

universitet och större högskolor skall få utökade resurser (se

s.66). Dessa åtgärder innefattar i princip den typ av insatser

som föreslås i skrivelsen, anförs det. Det kan dock, enligt

propositionen, finnas anledning att genom försöksverksamhet,

bl.a. i Umeå, ytterligare utveckla de planerade åtgärderna vad

gäller inriktning och utformning.

Med hänsyn till de aktiviteter som pågår på bioteknikområdet

och den utredning som SIND håller på att färdigställa finns det,

anser utskottet, inte någon anledning för riksdagen att nu ta

något sådant initiativ som föreslås i motinerna 1990/91:N32 (c)

och 1990/91:N45 (v). Motionerna avstyrks sålunda.

Materialteknik

Riksdagen fattade våren 1990 beslut om en ny organisation för

forskning inom materialteknik, nämligen tvärvetenskapliga

konsortier (prop. 1989/90:90, 1989/90:NU40). Grundtanken är att

forskning inom materialteknik skall prövas tvärs över

universitet och högskolor. Elva konsortier, i huvudsak med

geografisk tyngdpunkt i en högskola, har valts ut. Den

sammanlagda ramen för den materialtekniska satsningen uppgår

till 81 milj.kr. under en treårsperiod.

Högskolan i Falun--Borlänge har angett materialteknik som ett

av fyra prioriterade områden. Denna verksamhet bedrivs vid ett

särskilt materialcentrum (HTM). I motion 1990/91:N306 (c) tas

frågan om finansiering av forskningen vid detta centrum upp. Det

är väsentligt att en kvalificerad forskning snabbt kommer till

stånd vid HTM, anför motionärerna. I väntan på centrala

forskningsmedel kunde en annan metod prövas. Staten kunde, t.ex.

genom STU, ställa s.k. delkollektiva medel till förfogande. HTM

skulle få möjlighet att föreslå berörda företag att satsa en

summa på ett forskningsprojekt, varvid denna summa kunde

dubbleras med delkollektiva medel.

Högskolan i Falun--Borlänge är, enligt vad utskottet erfarit,

redan nu en av de regionala högskolor som är bäst försedda med

medel. Budgetåret 1988/89 påbörjades där en förstärkning av

basresurserna, med tyngdpunkt på det tekniska området. Av en

rapport från STU rörande materialteknik för industriell

utveckling i Bergslagen framgår att STU har delfinansierat ett

antal projekt inom det materialtekniska området, där industrin

har medverkat med återstående finansiering. Detta utgör ett

exempel på sådan kollektiv forskning vid högskolan som

efterlyses i motionen.

Med det sagda avstyrker utskottet motion 1990/91:N306 (c).

Miljöteknik

De miljöpolitiska målen innebär, sägs det i propositionen

(s.63), bl.a. en miljöanpassad industri- och

samhällsutveckling. Industriell tillväxt och därmed

sammanhängande produktionsökning får inte äga rum på bekostnad

av miljön. I syfte att uppfylla de miljöpolitiska målen i detta

avseende har riksdagen beslutat om en satsning på miljövänlig

produktutveckling och avfallshantering inom ett program för

forskning för ett avfallssnålt samhälle. Detta stöd uppgår till

87 milj.kr. under en treårsperiod och hanteras av en särskild

myndighet, programrådet för forskning för ett avfallssnålt

samhälle.

Syftet med programmet för forskning för ett avfallssnålt

samhälle är enligt instruktionen för programrådet (SFS 1990:961)

att utveckla teknik och styrmedel som leder till miljöanpassade

produkter och därmed minskad mängd och farlighet beträffande

avfall. Programrådet skall samverka med vetenskapliga

institutioner inom universitet och högskolor samt med

organisationer och statliga organ inom verksamhetsområdet både i

och utom Sverige. Därvid skall programrådet se till att

forskningen får en inriktning som stämmer med de miljöpolitiska

målen, samordna forskningsinsatserna inom programmet så att ett

effektivt utnyttjande av dessa uppnås samt fördela medel till

forskning inom ramen för programmet.

Riksdagen har nyligen bifallit regeringens förslag i

budgetpropositionen om medel till industridepartementets del av

finansieringen av programrådet -- 16,6 milj.kr. för budgetåret

1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 14 punkt F 20, 1990/91:NU24 s.

13). Samtidigt avslogs yrkanden i miljöpartiets motion

1990/91:N317 om att programrådet skulle ombildas till en

delegation för ekologisk teknik och att anslaget skulle utökas

väsentligt, i förhållande till regeringens förslag.

Miljöpartiets företrädare reserverade sig till förmån för

yrkandena.

I motion 1990/91:N42 (mp) återkommer förslaget om att en

särskild delegation för ekologisk teknik skall inrättas.

Motionärerna tror inte att den företagskultur som finns vid STU,

och som väntas följa med i den nya näringspolitiska myndigheten,

kommer att passa för den utveckling av ekologisk teknik som

borde komma till stånd. De uppgifter som åvilar programrådet för

forskning för ett avfallssnålt samhälle bör överföras till

delegationen, säger motionärerna.

Regeringen bör anmodas att ta fram ett program för hur sektorn

för miljöteknik skall främjas i framtiden, sägs det i motion

1990/91:N45 (v). I dag omsätter världsmarknaden för miljöteknik

uppskattningsvis 1800 miljarder kronor, och tillväxten ligger

på 20--25 % per år. Sverige har tappat åtskilliga år i

utvecklingen av miljöanpassad teknik och system, hävdar

motionärerna.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att ändra sitt

beslut i mars 1991 om att det inte bör inrättas någon delegation

för ekologisk teknik. Motion 1990/91:N42 (mp) avstyrks sålunda i

berörd del.

Förslaget i motion 1990/91:N45 (v) om att ett program för

miljöteknik skall utarbetas blir, enligt utskottets mening,

tillgodosett genom det arbete som kommer att utföras av

programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle. Även

denna motion avstyrks alltså såvitt nu är i fråga.

Träteknik

I tre motioner tas frågan om insatser för att öka

vidareförädlingen inom skogsindustrin upp.

Önskemål om ökad vidareförädling inom skogsindustrin ligger

bakom de här aktuella yrkandena i motionerna 1990/91:N342 (s)

och 1990/91:N28 (v). Skogsbruket har hittills dominerats av

kvantitetstänkande och mindre av kvalitet och vidareförädling,

sägs det i den förstnämnda motionen. Det krävs nu ett brett

initiativ till ett projekt i inlandet som kan bli banbrytande

för en fortsatt utveckling inom träförädlingen. Inom ramen för

närings- och regionalpolitiken kan staten stödja projekt för

samverkan mellan olika intressenter inom skogsbruk, sågverk och

träförädlingsindustri, anför motionärerna.

Utöver de områden som propositionen anger bör vidareförädling

av sågade trävaror tillhöra de utvalda teknikområden som

prioriteras för en framtida industriell tillväxt, sägs det i

motion 1990/91:N28 (v). En utgångspunkt för Sveriges satsningar

på forskning och utveckling borde vara att Sveriges speciella

fördelar skall tas till vara. Därigenom skulle Sverige kunna

stärka sin position i Europa. I motionen sägs vidare att SINDs

branschprogram för träindustrin bör fortsätta även efter

budgetåret 1992/93. Motionärerna vill särskilt rikta

uppmärksamheten på de möjligheter och fördelar en

vidareförädling av sågade trävaror kan ge. En hel del satsningar

har också med växande framgång gjorts, sägs det i motionen,

t.ex. inom det s.k. Träman 90-programmet som löper ut vid slutet

av innevarande budgetår. För att detta program skall kunna

fortsätta borde 10 milj.kr. ytterligare tillskjutas den nya

näringspolitiska myndigheten.

Det finns ett behov av ökade satsningar på högre utbildning

och forskning med anknytning till skogsindustrin, anförs det i

motion 1990/91:N281 (s). Skogsindustrins utveckling är i dag

knuten till dess förmåga att höja förädlingsgraden hos sina

produkter. Ett nationellt program för högre utbildning och

forskning borde därför utvecklas inom högskolesystemet.

Ett branschprogram för den träbearbetande industrin infördes i

början av 1970-talet. I programmet, som SIND ansvarar för, ingår

utbildningsinsatser, teknisk konsultverksamhet samt

anställningsfrämjande och exportfrämjande åtgärder. Riksdagen

beslöt våren 1990 att programmet för sågverks- och

snickeriindustrierna skulle fortsätta under ytterligare en

treårsperiod (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). En övergång till

ökad vidareförädling inom skogsindustrin ansågs kräva dels att

sågverksföretagens kompetens förstärks, dels att

snickeriföretagen anpassar sig till en situation som innebär att

sågverken i högre grad tar över snickeriföretagens traditionella

uppgifter. I den näringspolitiska propositionen våren 1990

angavs att målet borde vara att programmet kan avslutas vid

utgången av budgetåret 1992/93. I en reservation (m, fp) krävdes

att programmet skulle avslutas vid utgången av budgetåret

1989/90.

Riksdagen beslutade vidare hösten 1987 och våren 1988 (prop.

1987/88:64, AU 1989/90:14; prop. 1987/88:86, AU 1987/88:19) om

ett särskilt program i de fyra nordligaste länen, det s.k.

Träman 90-programmet, varvid 29 milj.kr. anvisades. Syftet med

programmet är att öka vidareförädlingsgrad, produktivitet och

lönsamhet i företag inom såväl sågverks- som

trävarumanufakturindustrin. Programmet, som löper ut vid

utgången av innevarande budgetår, bedrivs i samråd mellan SIND,

utvecklingsfonderna och länsstyrelserna i Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Norrlandsfonden

och de berörda branscherna.

Enligt uppgift från industridepartementet finns 4 milj.kr.

kvar av medlen för programmet, vilka sannolikt kommer att, genom

ett särskilt regeringsbeslut, ställas till programmets

förfogande nästa budgetår. Vidare har regeringen i april i år

anvisat 200 milj.kr. till länsstyrelserna i de tre nordligaste

länen för regionalpolitiska insatser inom stödområde 1. Dessa

medel skall användas inom nio programområden, bl.a. utbildning,

forskning och utveckling, kultur, turism,

näringslivsutveckling och kommunikationer. Länsstyrelserna

har under hand meddelat industridepartementet att vissa av dessa

medel kommer att anslås till Träman 90-programmet.

Industridepartementet avser att låta göra en utvärdering av

detta program, varefter ställning kan tas till en eventuell

fortsättning av programmet efter budgetåret 1991/92.

Regeringen tillsatte hösten 1990 en särskild utredare,

professor Lennart Schotte, med uppdrag att göra en studie av

forskningsbehoven inom svensk träråvarubaserad industri i syfte

att denna industris framtid skall tryggas på lång sikt.

Utredaren skall kartlägga det nuvarande systemet för forskning

och utveckling och utvärdera sektorns forskning utifrån två

kriterier -- relevans och vetenskaplig kvalitet. Mot bakgrund av

de erhållna resultaten skall utredaren lämna förslag till hur de

statliga medlen bör fördelas, hur industrins egna insatser för

forskning och utveckling kan ökas samt hur insatserna bör

lokaliseras i förhållande till behov i olika delar av landet.

Slutligen skall utredaren lämna förslag till hur det i

forskningspropositionen (prop. 1989/90:90) aviserade anslaget om

3 milj.kr. för särskilda insatser inom träforskningen för

budgetåret 1992/93 bör användas. Betänkandet skall lämnas senast

den 1 september 1991.

Utskottet behandlar först frågan om insatser för ökad

vidareförädling, därefter frågan om ökade forskningsinsatser.

Som framgått av den lämnade redovisningen pågår det på flera

håll arbete för att främja en ökad vidareförädling inom

skogsindustrin. Det finns därför, menar utskottet, ingen

anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan.

Motionerna 1990/91:N242 (s) och 1990/91:N28 (v) avstyrks därmed

i berörda delar.

Även beträffande önskemålet i motion 1990/91:N281 (s) om ökade

insatser på högre utbildning och forskning med anknytning till

skogsindustrin vill utskottet hänvisa till pågående arbete,

främst den studie av forskningsbehoven inom svensk

trävarubaserad industri som professor Lennart Schotte ansvarar

för. Motionen avstyrks därmed.

Kollektiv forskning

Kollektiv forskning är beteckning på sådan forskning som

staten och industrin finansierar gemensamt i programform. Den

bedrivs ofta vid särskilda institut. I normalfallet finansieras

forskningsprogrammen till 40 % av staten och till 60 % av

intressentgrupper inom industrin. Utvärdering av de enskilda

programmen sker normalt ungefär vart tionde år.

Regeringen tillsatte hösten 1990 en särskild utredare,

direktör Morten Knudsen, med uppdrag att göra en översyn av det

svenska systemet för kollektiv forskning. Utredaren skall

avlämna sitt betänkande senast den 1 september 1991.

Lokaliseringen av de kollektiva forskningsinstituten berörs i

tre motioner.

I motion 1990/91:N355 (c) föreslås en ökad lokalisering av

kollektivforskningsinstituten till orter med mindre högskolor

eller orter där en samlokalisering med det regionala

näringslivet kan anses utvecklande och givande. Centerpartiet

anser att en förhandlingsgrupp bör tillkallas med uppgift att

uppta förhandlingar med stiftarna i syfte att verksamhet

motsvarande minst statens andel av institutens budget förläggs

till de nämnda orterna.

Lokalisering av kollektivforskning till Kalmar län föreslås i

motionerna 1990/91:N214 (s) och 1990/91:N327 (c). I båda

motionerna sägs att det är lämpligt att ett

kollektivforskningsinstitut med inriktning mot trä och möbler

förläggs till detta län. I den senare motionen föreslås dessutom

att kollektivforskningsinstitut inom sektorerna turism och

vattenbruk lokaliseras till länet.

På området för träforskning finns i dag Träteknikcentrum i

Stockholm med enheter lokaliserade i Skellefteå och Jönköping

och med ett statsbidrag på 21 milj.kr. samt Möbelinstitutet i

Stockholm med ett statsbidrag på 3 milj.kr.

Systemet för kollektiv forskning är, som redovisats, föremål

för översyn. Med hänsyn härtill finns det, enligt utskottets

mening, ingen anledning för riksdagen att nu ta något initiativ

på området.

Vad gäller lokalisering till orter med mindre högskolor vill

utskottet peka på att flertalet kollektiva forskningsinstitut är

så små att en anknytning till en stark högskolemiljö är en

förutsättning för en givande verksamhet. För dessa skulle en

uppdelning av verksamheten på flera orter allvarligt skada

effektiviteten. Utskottet vill också peka på att flera

kollektiva forskningsinstitut är lokaliserade utanför

Stockholmsområdet. Vidare bör framhållas att, som nyss nämnts,

forskningsprogrammen i normalfallet finansieras till 60 % av den

aktuella industriintressentgruppen, som därigenom har det

avgörande inflytandet. Staten bedömer endast

forskningsprogrammen och har små möjligheter att bestämma

lokaliseringen av forskningen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N355

(c), 1990/91:N214 (s) och 1990/91:N327 (c).

Teknisk infrastruktur

Provning

Det svenska systemet för obligatorisk provning och kontroll

bör successivt anpassas efter de principer som är under framväxt

inom EG, sägs det i propositionen (s. 64--67). Vissa riktlinjer

för utseende av provnings- och certifieringsorgan, s.k. anmälda

organ, i ett sådant system bör redan nu läggas fast. I

propositionen förordas att svenska organ som redan nu vill vidta

åtgärder för att kunna bli anmälda inriktar sig på att uppfylla

de tillämpliga europastandarderna. Såväl offentliga som enskilda

organ skall kunna utses.

Styrelsen för teknisk ackreditering -- tidigare statens mät-

och provstyrelse -- har såsom nationellt ackrediteringsorgan

byggt upp kompetens när det gäller insyning och tillsyn av organ

utifrån de kriterier som anges i de standarder för provnings-

och certifieringsorgan (EN 45000-serien) vilka har utarbetats

inom EG. Uppgiften att bedöma de organ som önskar bli anmälda

bör därför, enligt regeringen, anförtros åt styrelsen för

teknisk ackreditering. Denna myndighet har fått sin nya

benämning genom regeringsbeslut i december 1990. Eftersom

myndighetens namn förekommer i lagen (1989:164) om kontroll

genom teknisk provning och om mätning krävs följdändringar i

lagen; i propositionen framläggs förslag härom.

Utskottet tillstyrker de riktlinjer för utseende av provnings-

och certifieringsorgan som anges i propositionen. Det är av stor

betydelse att det svenska systemet för obligatorisk provning och

kontroll anpassas till det som gäller inom EG. Likaså

tillstyrker utskottet den föreslagna lagändringen. Denna hade

enligt utskottets mening bort föreslås tidigare och genomföras i

mera direkt anslutning till namnbytet.

Standardisering

I den näringspolitiska propositionen våren 1990 (prop.

1989/90:88, 1989/90:NU30) angav regeringen sin syn på statens

roll i standardiseringen. Genom en ny finansieringsmodell, ökat

bidrag och deltagande av nya intressenter i standardiseringen

visade regeringen, enligt vad den nu uttalar (s. 67 f.), på

standardiseringens nya roll och ökade betydelse i

Europaharmoniseringen. I årets budgetproposition föreslogs ett

anslag på 41,2 milj.kr. till standardiseringskommissionen,

vilket riksdagen har anvisat (1990/91:NU24).

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om betydelsen av de

mindre företagens medverkan i det internationella

standardiseringsarbetet, sägs det i motion 1990/91:N36 (s).

Riktade insatser i form av information och utbildning borde

övervägas i syfte att de svenska småföretagens engagemang i

standardiseringsarbetet skall stärkas. De mindre företagens egna

organisationer borde också förmås att öka sina aktiviteter inom

området.

Insatser till stöd för småföretagens deltagande i det

internationella standardiseringsarbetet görs via SIND och de

regionala utvecklingsfonderna. Den grundläggande uppläggningen

av standardiseringsarbetet innebär att den fråga som motionären

tar upp i första hand angår näringslivet och dess

organisationer. Statens insatser avser främst områden där frågor

som rör säkerhet kommer in.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

1990/91:N36 (s) i här berörd del.

Industrifonden

Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden, är

en stiftelse med mål att bidra till långsiktigt ökande lönsamhet

och tillväxt i svensk industri. Fondens uppgift är att

åstadkomma detta genom riskdelning i lovande men riskfyllda

industriella utvecklingsprojekt, som inte kan finansieras på

annat sätt. Stiftelsekapitalet uppgår nu till ca 795 milj.kr.

Fondens finansieringsformer är för närvarande huvudsakligen

kapitalinsatser mot ersättning i form av royalty samt

villkorslån.

De senaste årens utveckling på kapitalmarknaden har

kännetecknats av en tilltagande avreglering, anförs det i

propositionen (s. 215--218). Generellt gäller att banker och

andra finansieringsorgan i ökande utsträckning kan medverka i

finansiering av olika projekt i andra och mer flexibla former än

tidigare. Detta bör enligt regeringens uppfattning föranleda en

omprövning av fondens verksamhetsformer.

Industrifondens verksamhet bör i ökande grad förskjutas i

riktning mot riskdelning genom garantier för sådan finansiering,

sägs det i propositionen. Det är regeringens uppfattning att

Industrifonden kan fullfölja statsmakternas intentioner även om

verksamheten i viss utsträckning förändras mot garantigivning.

Utifrån dessa utgångspunkter borde det vara möjligt att

successivt återföra 350 milj.kr. från fonden under budgetåren

1991/92--1994/95 med följande fördelning: 100 milj.kr., 90

milj.kr., 80 milj.kr. och 80 milj.kr. Fonden föreslås få

möjlighet att ställa garantier till ett sammanlagt belopp

motsvarande återförda belopp.

Det får förutsättas att fonden efterkommer riksdagens

ställningstagande såvitt gäller både verksamhetens inriktning

och minskningen av stiftelsekapitalet, anför regeringen.

Riksdagen gav våren 1990 Industrifonden förnyat mandat att

fortsätta verksamheten och anslöt sig därmed till regeringens

bedömning om behovet av en fortsatt mångfald i fråga om den

särskilda finansiering som fonden erbjuder (prop. 1989/90:88,

1989/90:NU30). Samtidigt avslogs motionsyrkanden (fp) om att

fonden skulle tillämpa ett system med riskgarantier för tekniska

och kommersiella risker och att dess tillgångar skulle återföras

till staten i lämplig takt för att användas för

infrastrukturinvesteringar. Moderata samlingspartiets

företrädare i utskottet reserverade sig i fråga om motiveringen

för avslaget; vad de närmast förordade var en privatisering av

fonden. Företrädarna för folkpartiet reserverade sig till stöd

för motionsyrkandena.

Industrifonden har de senaste åren utvecklats positivt, till

stor del beroende på den kompetens som finns vid fonden, sägs

det i motion 1990/91:N34 (m). Verksamheten är därför, menar

motionärerna, inte beroende av att staten lånar ut medel, utan

Industrifonden skulle kunna omvandlas till ett

venture-capital-företag. För vissa projekt kan dock statliga

kreditgarantier behöva utnyttjas, tillägger de.

Det är inte motiverat att Industrifondens stiftelsekapital

minskas på föreslaget sätt, även om fonden får möjlighet att ge

statliga garantier för banklån, anförs det i motion 1990/91:N45

(v). Mot bakgrund av den uppmärksamhet som småföretagens

svårigheter att få tillgång till riskvilligt kapital har fått

under våren 1991 ter det sig minst sagt egendomligt att, som

regeringen gör, hänvisa till banker och andra

finansieringsorgan för medverkan vid riskfinansiering, säger

motionärerna.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning av

möjligheterna för Industrifonden att bedriva sin verksamhet på

ett effektivt sätt, även om verksamheten i viss utsträckning

förändras mot garantigivning.

Enligt utskottets mening får de föreslagna förändringarna ses

som en naturlig följd av den avreglering av kapitalmarknaden,

som har ägt rum på senare år. Banker och andra

finansieringsorgan bör i ökande utsträckning kunna medverka vid

finansieringen av de projekt som är aktuella. Utskottet anser

att de farhågor som framförs i motion 1990/91:N45 (v) är

väsentligt överdrivna. Motionen avstyrks sålunda i berörd del.

Utskottet anser däremot inte att, som föreslås i motion

1990/91:N34 (m), statens engagemang i Industrifonden helt kan

avvecklas och fonden omvandlas till ett venture-capital-företag.

Det finns behov av den typ av stöd som Industrifonden

tillhandahåller, innebärande att lägre avkastningskrav kan

ställas än vad som gäller för privata venture-capital-företag.

Motionen avstyrks sålunda i denna del.

Produktutveckling

STU har haft regeringens uppdrag att utreda programmet för

stöd till produktutveckling, "Nya produkter". Hösten 1990 har

STU redovisat dels en översyn av stödet till produktutveckling,

dels en utredning om teknisk kommersiell förädling. Ett nytt

finansieringssystem baserat på STUs förslag föreslås i

propositionen (s. 218-220). Det följer en indelning efter olika

skeden i ett projekts utveckling enligt följande:

1. Förstudier, idéprojekt (många projekt, små belopp).

Anslagsform: bidrag utan återbetalningsskyldighet.

2. Inledande produktutvecklingsstöd (färre projekt, högre

belopp). Anslagsform: villkorliga lån.

3. Avslutande produktutvecklingsstöd (fåtal projekt,

varierande belopp). Anslagsform: garantier.

I propositionen sägs att ett mer flexibelt system för stödet

till produktutveckling bör utarbetas, i överensstämmelse med

huvuddragen i STUs här redovisade förslag.

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen har anfört.

Det föreslagna nya finansieringssystemet för

produktutvecklingsprojekt tillstyrks.

Teknikspridning

SIND och STU har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag

till långsiktigt program för spridning av ny teknik. I

skrivelsen till regeringen i november 1990 (Dnr I-2381-90)

konstateras att 95 % av alla småföretag saknar erfarenhet av

samverkan med högskoleforskning.

Mot bl.a. denna bakgrund föreslås i propositionen ett program

bestående av fyra delar, nämligen (1) aktivt uppsökande

verksamhet, (2) servicegivning, (3) samordning och samverkan och

(4) samarbete med europeiska teknikspridningsprogram. Därutöver

föreslås att utvärdering av teknikspridningsinsatser ägnas ökad

uppmärksamhet.

Vad gäller den uppsökande funktionen innebär det

utbildningsprogram avseende teknikkonsulter vid

utvecklingsfonderna som SIND och STU genomför en

kompetenshöjning, sägs det i propositionen (s. 221). De

kontaktsekretariat som finns vid högskolorna har till syfte att

vara en brygga mellan högskola och näringsliv. Det finns enligt

regeringens mening anledning att utvärdera deras uppgift i

teknikspridningssammanhang.

Ytterligare en komponent i teknikspridningen är finansieringen

av de insatser som görs av högskolor, kollektiva

forskningsinstitut, teknikcentra och konsulter. Sådan

finansiering kan ske med de teknikcheckar som efter

individuell prövning kan ges av de regionala

utvecklingsfonderna. I den näringspolitiska propositionen våren

1990 meddelade regeringen att systemet med teknikcheckar bör

utvidgas till att omfatta samtliga utvecklingsfonder.

En annan viktig aspekt på teknikspridningen, som SIND och STU

har tagit upp i sitt förslag, är den internationella

anknytningen. Fördjupade relationer med framför allt EGs

tekniska utvecklingsprogram och småföretagsprogram bör, enligt

propositionen, på sikt kunna ge en väsentligt förbättrad

förankring av de inhemska teknikspridningsinsatserna.

Enligt regeringens mening kan det förslag till program för

teknikspridning som lagts fram av SIND och STU vara

riktningsgivande för fortsatta åtgärder inom detta område. Att

följa upp och vidareutveckla denna verksamhet är enligt

regeringens uppfattning en viktig uppgift för den föreslagna nya

näringspolitiska myndigheten.

I fyra motioner tas olika frågor med anknytning till

teknikspridning upp.

Regeringen bör inför nästa budgetår utvärdera systemet med

teknikcheckar, sägs det i moderata samlingspartiets partimotion

1990/91:N34. Utvecklingsfonderna, som ansvarar för utfärdandet

av teknikcheckarna, har mycket skiftande kompetens på det

tekniska området, hävdar motionärerna. Därmed kan det vara svårt

för dem att bedöma vilka tekniksatsningar som kan berättiga till

offentligt stöd. Systemet med teknikcheckar kan också innebära

en form av godtycke vid medelstilldelningen till olika

institutioner.

I miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 begärs ett uttalande

från riksdagens sida att statens satsningar på konsult- och

rådgivningsverksamhet och på teknikspridning bör gälla områden

som är särskilt angelägna från samhällssynpunkt. Detta avser

sådant som främjar småföretagsverksamhet, ekologisk balans och

energi- och resurshushållning.

Sjuhäradsbygden skall bli föremål för insatser inom ramen för

det av SIND och STU föreslagna programmet för utbildning av

teknikonsulter, föreslås det i motion 1990/91:N279 (fp). Vidare

föreslås att Sjuhäradsbygden skall ingå i ett pilotförsök inom

ett förstärkt teknikspridningsprogram.

Även i motion 1990/91:N41 (s) tas frågan om

teknikspridningsinsatser i Sjuhäradsbygden upp. I Borås finns

det en betydande resurs i form av statens provningsanstalt, som

genom sin personal och utrustning kan spela en viktig roll som

samarbetspartner för högskolan i Borås, sägs det i motionen. Det

borde finnas mycket stora möjligheter för provningsanstalten att

tillsammans med högskolan medverka i teknikspridning i regionen.

En sådan samverkan förekommer, men former för hur denna kan

utökas, förbättras och förstärkas bör utredas, menar

motionärerna.

Utskottet behandlar de tre nu nämnda frågorna, rörande

teknikcheckar, inriktningen av statliga teknikspridningsåtgärder

samt särskilda teknikspridningsinsatser i Sjuhäradsbygden, i tur

och ordning.

I de riktlinjer avseende teknikspridning som anges i

propositionen framhålls särskilt att utvärdering av

teknikspridningsinsatser bör ägnas ökad uppmärksamhet. Därför

anser utskottet det inte motiverat att riksdagen, som föreslås i

motion 1990/91:N34 (m), hos regeringen begär en särskild

utvärdering av systemet med teknikcheckar. Motionen avstyrks

sålunda i berörd del.

Vad gäller yrkandet i motion 1990/91:N42 (mp) att riksdagen

skall göra ett uttalande om inriktningen av de statliga

teknikspridningsåtgärderna, kan utskottet inte inse behovet

därav. Som exempel på den inriktning åtgärderna borde ha anges i

motionen bl.a. insatser som främjar småföretagen. I

propositionen sägs bl.a. att bakom det förslag som har lagts

fram av SIND och STU ligger konstaterandet att 95 % av alla

småföretag saknar såväl erfarenhet av samverkan med

högskoleforskning som naturliga drivkrafter att aktivt söka

sådan samverkan. Förslaget syftar således till att detta

förhållande skall ändras.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:N42 (mp) i

här berörd del.

Vad gäller de två motionerna 1990/91:N41 (s) och 1990/91:N279

(fp), som båda handlar om teknikspridningsinsatser i

Sjuhäradsbygden, vill utskottet framhålla att det i dag

förekommer ett samarbete mellan högskolan i Borås och statens

provningsanstalt. Detta sker bl.a. inom ramen för stiftelsen

Teknikutveckling i Sjuhärad (STIS), som på sitt program har

kompetenshöjning, nätverksbyggande och samverkan. I den tvååriga

ingenjörsutbildning som håller på att byggas upp vid högskolan

deltar provningsanstalten med lärare. Vidare ingår den tekniske

direktören vid provningsanstalten i högskolans styrelse.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de

aktuella motionerna.

Vissa övriga frågor

I detta avsnitt behandlas en motion som tar upp stödet till

forskning och utveckling rörande tekniska hjälpmedel, en motion

om inrättande av ett "Teknikens hus" och tre motioner som

behandlar olika regionala frågor.

I motion 1990/91:N21 (s) erinras om att STU under mer än 20 år

har anslagit medel till forskning och utveckling inom området

tekniska hjälpmedel för handikappade. Samhällets stöd till

forskning och utveckling är väsentligt för att stimulera företag

att ge sig in på denna verksamhet och stanna kvar, säger

motionären. För att den nya tekniken skall kunna tas till vara

fullt ut i konstruktionen av hjälpmedel och system för

handikappade måste stödet öka, hävdar hon.

Som sägs i motionen anslår STU medel för forskning och

utveckling på detta område. I propositionen nämns som exempel på

detta (s. 267) att inom ramen för STUs program 2 Ny teknik görs

satsningar på kommunikationstekniska hjälpmedel för

handikappade.

Utskottet anser, i likhet med motionären, att det statliga

stödet på detta område är mycket väsentligt. I dagens ekonomiska

läge bedömer utskottet det dock inte vara möjligt med någon

ökning. Motionen avstyrks därmed i aktuell del.

Det bör inrättas ett "Teknikens hus" i Sverige, sägs det i

motion 1990/91:N307 (s). Det ligger ett stort samhällsintresse i

att en fördjupad och vidareutvecklad information om tekniken når

och engagerar många människor, anför motionärerna. För att

möjliggöra ett "Teknikens hus" borde en projektgrupp utses med

representanter för berörda statliga verk och myndigheter samt

Tekniska museet för att i samarbete med t.ex. Tekniska högskolan

i Stockholm, STU, fackliga huvudorganisationer och eventuellt

näringslivet komma med förslag.

Frågor om åtgärder för att föra ut kunskap om teknik, liknande

dem som tas upp i motionen, har tidigare varit aktuella under

1970- och 1980-talen, bl.a. i anslutning till en ansökan från

Ingenjörsvetenskapsakademien, Teknologföreningen och Svenska

Ingenjörssamfundet om medel för att utveckla en idé om bildande

av en sammanslutning benämnd Folk och teknik.

Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att

informationen om tekniken får en ökad spridning. Det är viktigt

att visa bl.a. att det är med teknikens hjälp som vi kan få till

stånd rimliga livsvillkor för hela mänskligheten. Däremot kan

utskottet inte finna att det finns finansieringsutrymme i

statsbudgeten för ett sådant "Teknikens hus" som föreslås i

motionen. Utskottet avstyrker sålunda denna.

Gemensamt för tre motioner är att där tas upp frågor rörande

resurser för teknisk utveckling i Skåne. I motion

1990/91:N244 (s) begärs att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande om behovet av ett nationellt fytokemiskt

centrum vid Balsgård i Kristianstad. En ökad statlig satsning

för att stimulera den miljötekniska utvecklingen vid forskarbyn

Ideon förespråkas i motion 1990/91:N286 (mp). Slutligen föreslås

i motion 1990/91:N373 (c) ett uttalande om att nya teknik- och

forskningscentra bör etableras i Skåne.

Institutet för växtförädling av frukt och bär bedriver

forskning och försöksverksamhet vid Balsgård. STU har under en

längre tid lämnat stöd till flera projekt som innebär samverkan

mellan Balsgård och svenska industriföretag. Det har gällt

projekt som innehåller industriella processer eller motsvarande,

med anknytning till industriell teknisk forskning och

utveckling. Andra delar av projekten får närmast anses ligga

inom det jordbrukspolitiska området.

Forskarbyn Ideon betraktas allmänt, enligt vad utskottet

erfarit, som en utomordentligt väl fungerande teknikby. Från

Ideons ledning har dock uttryckts besvikelse över att effekterna

i Skåne av Ideons aktiviteter hittills har varit ganska

begränsade. Orsakerna till detta torde snarare ligga i de

allmänna förutsättningarna för näringsverksamhet i Skåne än hos

Ideon. Det är, enligt utskottets mening, inte lämpligt att nya

teknikbyar etableras i Skåne, innan den potential som Ideon

genererar har utnyttjats.

Riksdagen har upprepade gånger på förslag av utskottet, senast

under förra riksmötet (1989/90:NU9 s. 37, 1989/90:40 s. 24),

avslagit motionsyrkanden vilka liksom de nu aktuella avsett

frågor av utpräglat regional natur. Utskottet har därvid anfört

att statsmakterna inte borde ge sig in på bedömningar av

angelägenheten av sådana insatser i något visst län som avsågs i

motionerna.

Det sistnämnda är enligt utskottets mening i huvudsak

tillämpligt i detta fall. Utskottet inskränker sig därför till

de kommentarer som nyss har gjorts och avstyrker de aktuella

motionerna i berörda delar.

Anslag till teknisk forskning och utveckling

Från anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk

forskning och utveckling finansieras till utgången av

innevarande budgetår det stöd till teknisk forskning och

utveckling som administreras av STU. Ansvaret för denna

verksamhet bör, enligt propositionen, fr.o.m. den 1 juli 1991

åvila den föreslagna nya näringspolitiska myndigheten (se s.75

f.). I propositionen lämnas en redovisning av de aktiviteter och

insatser som görs på de tre programområdena Ny kunskap, Ny

teknik och Nya produkter.

För kommande budgetår föreslår regeringen ett anslag på 851,2

milj.kr. Vidare anhåller regeringen om bemyndigande att låta

staten ikläda sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd

till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. för de tre

budgetåren 1993/93--1995/96 om högst 366 milj.kr., 298 milj.kr.

resp. 255 milj.kr.

I motion 1990/91:N33 (fp) begärs att en utvärdering av stödet

till teknisk utveckling skall göras. Det finns, menar

motionärerna, anledning att ifrågasätta effektiviteten i detta

stöd.

Miljöpartiet föreslår i sin partimotion 1990/91:N42 att

anslaget skall minskas med 200 milj.kr. till 651,2 milj.kr. En

reducering med 175 milj.kr. motiveras dels med att sådana

områden som ändå är under snabb teknisk utveckling, t.ex.

mikroelektronik, bör bära sina egna utvecklingskostnader, dels

med att motionärerna befarar att en icke obetydlig del av medlen

går till sådana områden där ekonomisk tillväxt över huvud taget

inte är önskvärd. Vidare föreslås att 25 milj.kr. överförs till

den av miljöpartiet föreslagna delegationen för ekologisk

teknik. Budgetramarna för åren 1992/93 och 1993/94 bör minskas,

med 100 milj.kr. resp. 50 milj.kr., sägs det vidare i motionen.

I motion 1990/91:N317 (mp) föreslås också en minskning av det

här aktuella anslaget. Förslaget, som väcktes innan den nu

föreliggande propositionen hade avlämnats, går ut på att

anslaget till teknisk forskning och utveckling och anslaget till

STU sammantaget skall minskas med 204 milj.kr.

Utskottet behandlar först frågan om utvärdering av stödet till

teknisk utveckling, därefter förslaget till anslag.

I propositionen nämns särskilt utvärderingar av verksamheter

som ett huvudområde för den nya myndighet som skall ha ansvar

för stödet till teknisk utveckling. Utskottet utgår från att

detta kommer att återspeglas i det praktiska arbetet. Något

behov för riksdagen att påkalla en särskild utvärdering av

stödet till teknisk utveckling kan utskottet därför inte se.

Motion 1990/91:N33 (fp) avstyrks sålunda i aktuell del.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till

teknisk forskning och utveckling. Vidare tillstyrker utskottet

regeringens begäran om bemyndigande för åtaganden på området

avseende senare budgetår. Därmed avstyrks motionerna 1990/91:N42

(mp) och 1990/91:N317 (mp) i berörda delar.

Småföretagsutveckling

Småföretagspolitiken är en del av den allmänna

näringspolitiken. Mer övergripande synpunkter på och resonemang

kring småföretagspolitiken -- dess mål och medel, avreglering

och regelförenkling, m.m. -- har tagits upp i det delavsnitt om

småföretagspolitiken (s.30--33) som ingår i avsnittet Allmänna

riktlinjer. I det följande behandlas ett antal särskilda frågor

rörande småföretagen, bl.a. frågor om riskkapitalförsörjning, de

regionala utvecklingsfonderna, nyetableringsinsatser,

kompetensutveckling och hantverk. Vidare behandlar utskottet

anslaget till småföretagsutveckling och anslaget på

civildepartementets område till stöd till kooperativ utveckling.

Riskkapitalförsörjning -- riskkapitalbolag

I propositionen lämnas (s. 212--215) en redogörelse för hur

regeringen ser på riskkapitalförsörjningen för framför allt de

små och medelstora företagen. Där sägs att till de

förutsättningar som skapar goda tillväxtmöjligheter för

näringslivet, särskilt de små och medelstora företagen, hör en

fungerande riskkapitalmarknad. Riskfinansiering är av olika

slag. Det kan gälla sådan finansiering av utvecklingsarbete i

ett tidigt skede som tillhandahålls av t.ex. STU och

Industrifonden. Det kan också gälla finansiering av

företagsbildning och företagstillväxt, t.ex. i samband med

internationalisering.

Det har länge rått brist på riskkapital som är anpassat till

små och medelstora företag, sägs det i propositionen. Ett skäl

till detta är att andra marknader erbjuder tillfredsställande

avkastning till lägre risk. Osäkerhet om framtida lönsamhet

medför ofta ett högt pris på riskkapital för nystartade företag.

De privata riskkapitalbolagens kapital har varit oförändrat (ca

1,1 miljarder kronor) sedan mitten av 1980-talet. Erfarenheten

visar enligt regeringen att, åtminstone i expansiva perioder med

högavkastande alternativ, kapitalet söker sig från de mer

riskfyllda satsningarna inom småföretagen, vilket skapar en

ryckighet i tillförseln av kapital. Det är ett näringspolitiskt

intresse att få en önskvärd uthållighet i och tillgång till

riskkapital. Detta kan ske, menar regeringen, dels genom att

statsmakterna ger goda förutsättningar för privata aktörer, dels

genom att staten själv uppträder som aktör på marknaden.

Riksdagen fattade våren 1990, på grundval av den

näringspolitiska propositionen (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30),

beslut om följande omfördelningar av samhällets resurser för

finansiering av småföretag. Nya riskkapitalbolag skulle bildas

med medelstillskott från Småföretagsfonden, de regionala

utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden. Dessa bolag skall göra

sina placeringar i huvudsak i form av minoritetsengagemang. De

avses få små styrelser med hög kompetens. Avkastningskraven i

såväl bolagen som Småföretagsfonden avses bli anpassade till

verksamhetens långsiktiga karaktär. I propositionen redogörs för

vad som hänt med dessa frågor sedan juni 1990.

Samtliga utvecklingsfonder och Norrlandsfonden har nu

förbundit sig att satsa 600 milj.kr. resp. 200 milj.kr. i de nya

riskkapitalbolagen (se s. 59--61 och 63 f.). Småföretagsfonden

skall satsa 1 miljard kronor (se s. 58 f.). Överenskommelse har

nåtts om följande regionala indelning för de sex

riskkapitalbolagen:

Stockholms län,

Bergslagen (Uppsala, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och

Gävleborgs län),

Västsverige (Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Älvsborgs och Värmlands län),

Sydsverige (Kronobergs, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus

län),

Östsverige (Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands

och Kalmar län),

Nordsverige (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län).

Den närmare inriktningen av bolagens verksamhet regleras i

konsortialavtal som slutits mellan ägarna. De första bolagen kan

beräknas starta sin verksamhet under våren 1991. Bolagen avses

få styrelser med ledamöter som är aktiva inom näringslivet.

Under hösten 1991 kommer de första konstituerande

bolagsstämmorna att äga rum.

Regeringen upprepar i propositionen sin åsikt att det är

angeläget att riskkapitalbolagen söker vidga ägarkretsen så att

privat kapital och kompetens kan tillföras dem. Strävan är att

privata finansiärer skall svara för upp till hälften av

riskkapitalbolagens medel. Bolagen kommer att kunna erbjuda

finansiering i form av tillskott till eget kapital -- en

komplettering till vad den föreslagna nya näringspolitiska

myndigheten, Industrifonden och utvecklingsfonderna kan erbjuda.

Ett av syftena med det statliga riskkapitalet är att främja

bildandet och tillväxten av nya företag.

I två motioner, 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N225 (c), begärs

att arbetet med att bilda riskkapitalbolagen skall avbrytas.

Alternativa förslag till hur riskkapitalförsörjningen för

småföretagen bör organiseras läggs fram.

I den förstnämnda motionen sägs att tanken att införa statliga

riskkapitalbolag är ett utslag av en klart socialistisk strategi

utan förankring i företagens verkliga behov. Tillkomsten av de

nya instituten medför ökad statsinblandning i företagandet.

Företagens behov av riskkapital och företagsledningskompetens på

marknadsmässiga villkor tillgodoses inte därigenom, utan i

stället ökar politikerinflytandet. En konsekvens blir vidare,

menar motionärerna, att oberoendet, självständigheten och

egenförverkligandet -- småföretagandets hörnstenar -- sätts på

undantag.

Enligt centerpartiets uppfattning är storregionala

riskkapitalbolag ett tydligt exempel på ett fondsocialistiskt

synsätt med en övertro på extern styrning av småföretag, sägs

det i motion 1990/91:N225. Följande invändningar kan enligt

motionärerna göras mot förslaget:

Det finns inga bärande argument för att flytta kapitalet från

länen till ett fåtal storregionala bolag.

Det är orimligt att låta bolag med pengar från bl.a.

Småföretagsfonden, som är en del av löntagarfondssystemet, bli

ägare i småföretag.

Småföretagen torde med rimliga avkastningskrav inte bli

intressanta för riskkapitalbolagen.

Småföretagarnas eget inflytande över sitt företag kommer att

minska.

Riskkapitalförsörjningen bör i stället ske enligt följande

riktlinjer, anser motionärerna:

Privatpersoner bör på olika sätt stimuleras att köpa

nyemitterade aktier i småföretag.

Länsvisa riskkapitalbolag bör bildas.

Skattesystemet bör få en småföretagsvänlig utformning.

Även i motion 1990/91:N322 (c) kritiseras regeringens politik

beträffande riskkapitalförsörjningen. Där sägs att den innebär

en fortsatt statligt reglerad riskkapitalmarknad, med få och

stora aktörer, och präglad av brist på dynamik och mångfald och

av ett lågt intresse från internationella placerare.

Centerpartiet förespråkar en annan väg, kännetecknad främst av

att det enskilda sparandet och därmed riskkapitalförsörjningen

till näringslivet stimuleras. Det personliga ägandet utgör

drivkraften och incitamentet för en positiv utveckling av

näringslivet, sägs det i motionen. Vidare anförs att det,

förutom en gynnsammare beskattning av företagens kapitalbildning

i egen- och småföretag, också krävs åtgärder för att främja

riskkapitalförsörjningen i s.k. tillväxtföretag.

Även vänsterpartiet riktar, i motion 1990/91:N45, kritik mot

regeringens politik. Denna kritik går ut på att bildandet av de

statliga riskkapitalbolagen tar för lång tid. I den situation

som råder på kapitalmarknaden -- där bankerna enligt

motionärerna har infört ett idiotstopp i utlåningen till seriösa

småföretagare -- bör de statliga riskkapitalbolagens verksamhet

inledas omedelbart, sägs det i motionen.

I motion 1990/91:N227 lägger miljöpartiet fram ett förslag om

inrättande av närfonder. Med närfonder avses samhällsägda fonder

som arbetar för näringslivets utveckling. De skall bistå det

lokala näringslivet med rådgivning och finansiering, och det bör

normalt finnas en fond i varje kommun. Så snart verksamheten har

kommit i gång bör en utredning tillsättas som följer

verksamheten och utarbetar förslag så att en heltäckande

nationell verksamhet kan beslutas under riksdagsperioden

1991--1994, sägs det i motionen.

Ett nytt anslag med rubriken Närfonder föreslås i motion

1990/91:N317 (mp) bli inrättat för att finansiera verksamheten

med närfonder under budgetåret 1991/92. För ändamålet föreslås

20 milj.kr.

I en annan motion från miljöpartiet, 1990/91:N22, föreslås att

staten skall göra det lättare för de fysiska och juridiska

personer som vill satsa kapital i företag. Detta föreslås ske

genom att beskattningen till en del skall kunna uppskjutas för

satsat kapital intill ett visst belopp, t.ex. tio basbelopp

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Regeringen bör

låta utreda detta och återkomma med lagförslag, säger

motionären.

Riksdagen anslöt sig våren 1990, som nyss nämnts, till

regeringens bedömningar och förslag avseende småföretagares

riskkapitalförsörjning (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30).

Samtidigt avslogs motionsyrkanden (m; fp; c; mp) med förslag och

synpunkter liknande dem som framförs i de här aktuella

motionerna. Från moderata samlingspartiets, folkpartiets,

centerpartiets och miljöpartiets företrädare avgavs -- partivis

-- reservationer enligt vilka regeringens förslag om inrättande

av riskkapitalbolag avstyrktes; reservanterna uttalade sitt stöd

för resp. partis syn på hur frågan om småföretagens

riskkapitalförsörjning borde lösas.

Utskottet står fast vid sitt ställningstagande från förra

våren angående statliga riskkapitalbolag. Bristen på privat

riskkapital som satsas i form av minoritetsposter i småföretag

medför att det finns behov av statliga riskkpitalbolag.

Det tal om fondsocialism som förekommer i vissa motioner har

utskottet svårt att förstå. Som utskottet framhöll förra våren

är det omsorg om möjligheterna att tillhandahålla behövligt

riskkapital till småföretagen som ligger bakom utskottets

uppfattning.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1990/91:N45 (v), att det är angeläget att riskkapitalbolagen

kommer i gång med sin verksamhet så fort som möjligt. Som har

redovisats i det föregående kan de första konstituerande

bolagsstämmorna beräknas äga rum under hösten 1991. Ett

uttalande av riksdagen om att bolagen bör starta sin verksamhet

omedelbart skulle, såvitt utskottet kan bedöma, inte ha någon

praktisk betydelse.

Även beträffande förslaget om närfonder står utskottet kvar

vid sitt tidigare ställningstagande. Den utlåningskapacitet som

riskkapitalbolagen och utvecklingsfonderna kommer att kunna

förfoga över är, enligt utskottets mening, tillräcklig. Den

tilltänkta nya institutionen närfonder anser utskottet inte

behövlig.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

Småföretagsfonden

Stiftelsen Småföretagsfonden inrättades år 1984 (prop.

1983/84:135, NU 1983/94:42). Därvid överfördes 100 milj.kr. som

stiftelsekapital till fonden från allmänna pensionsfonden. År

1987 (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30) tillfördes fonden

ytterligare 100 milj.kr. Regeringen fastställer stadgarna och

utser styrelse. Syftet med Småföretagsfonden är att den skall

bidra till att med riskkapital finansiera små och medelstora

företag.

Våren 1990 beslöt riksdagen (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30)

-- med hänvisning till det stora behovet av riskkapital inom

småföretagssektorn -- att Småföretagsfonden under en

femårsperiod med början år 1990 skulle tillföras ytterligare 1

miljard kronor -- 200 milj.kr. per år -- från allmänna

pensionsfonden. En förutsättning för resurstillskottet skulle

vara att huvuddelen placerades i de nya riskkapitalbolagen.

Moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerpartiets

företrädare i utskottet reserverade sig gemensamt mot detta

beslut och framförde krav på avskaffande av Småföretagsfonden.

Företrädaren för miljöpartiet reserverade sig också och

avstyrkte ytterligare resurstillskott.

I tre motioner framförs återigen kravet på att

Småföretagsfonden skall avvecklas. Löntagarfondernas

investeringar leder till en smygande socialisering av det

svenska näringslivet, sägs det i motion 1990/91:N254 (m). Där

hänvisas till en borgerlig trepartimotion om att

löntagarfondssystemet -- av vilket Småföretagsfonden är en del

-- omedelbart skall avvecklas. Beslutet om införande av

Småföretagsfonden var ett utslag av dåligt samvete för att

löntagarfonderna dränerar småföretagen på pengar, sägs det i

motion 1990/91:N323 (m). Fonden fungerar inte, och den behövs

inte.

I centerpartiets partimotion 1990/91:N225 sägs att beslutet

att tillföra Småföretagsfonden kapital, som via statliga

riskkapitalbolag skall placeras i rörelsedrivande småföretag,

innebär en ökad institutionalisering av ägandet i småföretagen.

Detta visar, menar motionärerna, på regeringens ambition att

genom olika fondsystem centraldirigera svenskt näringsliv.

Utskottet står fast vid tidigare ställningstagande beträffande

Småföretagsfonden. Fonden har en viktig funktion att fylla med

hänsyn till det stora behovet av riskkapital inom

småföretagssektorn. Med det sagda avstyrker utskottet de här

aktuella motionerna i berörda delar.

De regionala utvecklingsfonderna

Finansieringsverksamheten

Riksdagen beslöt våren 1990 beträffande utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet att staten skulle inleda överläggningar

med fonderna i syfte att av deras kapital dels 1 miljard kronor

skulle betalas in till staten, dels 600 milj.kr. skulle placeras

i de nya riskkapitalbolagen (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30).

Regeringen redovisar nu (s. 214) vad som hänt med dessa frågor

sedan juni 1991. S.k. normalavtal med stadgar för

utvecklingsfonderna har utarbetats av industridepartementet och

Landstingsförbundet. På grundval av dessa avtal har under hösten

1990 förhandlingar förts mellan staten och de regionala

huvudmännen om nya avtal att gälla fr.o.m. år 1991. Flertalet

avtal är nu undertecknade av de regionala huvudmännen. I

propositionen sägs att regeringen avser att inom kort godkänna

avtalen.

Samtliga utvecklingsfonder har, efter överläggningar med

industridepartementet, till regeringen lämnat in förbindelser

att de under en femårsperiod skall betala in sammanlagt 1

miljard kronor till staten och under högst sju år placera 600

milj. kr. i de nya riskkapitalbolagen. Inbetalningarna till

staten skall ske under fem år med början år 1991 och med jämn

fördelning över femårsperiden. Placeringarna i

riskkapitalbolagen skall göras under en period av sju år med

början år 1991; utvecklingsfonderna skall själva bestämma hur

fördelningen över sjuårsperioden skall se ut. Regeringen

uttalade i förra årets proposition att regionala hänsyn skulle

tas vid beslutet om hur inbetalningarna skulle gå till. Det

föreliggande förslaget till inbetalningar innehåller regionala

skillnader. Efter inbetalningarna till staten och

riskkapitalbolagen beräknas kvarvarande medel utgöra i

genomsnitt 42 % av utvecklingsfondernas lånefonder före

inbetalningarna. För län i södra och mellersta Sverige beräknas

motsvarande andel komma att ligga på 38 %, medan den i Jämtlands

län beräknas till 62 % och i Norrbottens län till 64 %.

Från moderata samlingspartiets och folkpartiet liberalernas

sida krävs nu -- liksom förra året -- att utvecklingsfondernas

utlåningsverksamhet helt skall upphöra. I motion 1990/91:N357

(m) sägs att företagens kreditförsörjning kan ske genom de

normala kanalerna på kreditmarknaden och att fondernas medel bör

dras in till statskassan. Fonderna anses dock ha ett

existensberättigande genom uppgifterna att stimulera och främja

nyföretagande och att försörja utsatta regioner med viss

konsultkompetens. Vidare sägs i motionen att landstingen helt

bör lämna sitt ägarengagemang i fonderna och att fondernas

styrelser bör utses av länsstyrelserna.

Utvecklingsfondernas utlåningsverksamhet har spelat ut sin

roll, sägs det i motion 1990/91:N368 (fp). De medel som

riksdagens majoritet beslutade dra in till statskassan bör,

enligt motionärerna, i stället satsas på

infrastrukturinvesteringar i de län varifrån dessa medel har

hämtats.

I tre motioner från centerpartiets sida föreslås med

hänvisning till dagens besvärliga konjunkturläge att

indragningarna skall uppskjutas. I motion 1990/91:N355 (c)

framställs denna begäran generellt, medan den i motionerna

1990/91:N374 (c) och 1990/91:N353 (c) avser fonderna i Älvsborgs

län resp. Värmlands län.

Vid beslutet våren 1990 om begränsning av utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet avslogs motioner med likartad innebörd

som de här aktuella (1989/90:NU30). I reservationer krävdes från

moderata samlingspartiets sida att utlåningsverksamheten helt

skulle upphöra och medlen dras in till staten och från

folkpartiets sida att utlåningsverksamheten skulle upphöra men

att medlen skulle användas för infrastrukturinvesteringar och

ett garantisystem avseende tekniska och kommersiella risker i

mindre företag. Företrädarna för centerpartiet och

vänsterpartiet kommunisterna avvisade i en gemensam reservation

förslaget om indragningar -- utvecklingsfonderna borde få

behålla sina medel. Samma ställningstagande gjorde miljöpartiets

företrädare i en egen reservation.

Utskottet ser ingen anledning att ändra sitt ställningstagande

från förra våren i vad gäller lämpligheten av att

utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet begränsas i viss

utsträckning. Utskottet anser dock att det är viktigt för

fondernas möjligheter att fungera effektivt att de kan bedriva

viss egen finansieringsverksamhet. Därmed avstyrker utskottet

motionerna 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N368 (fp) i berörda

delar.

Ett sådant uppskov med inbetalningarna från fonderna, mera

generellt eller för vissa regioner, som föreslås i de tre

centermotionerna, anser utskottet inte behövligt. Utskottet vill

erinra om sitt uttalande i frågan förra året. De förslag som

riksdagen då anslöt sig till gick inte ut på någon minskning av

de samhällsmedel som sammanlagt ställs till förfogande för

småföretagssektorn. I frågan om regionala hänsyn räknade

utskottet uttryckligen med att regeringen vid sina beslut om

inbetalningarna skulle ta hänsyn till de förutsättningar under

vilka utvecklingsfonderna arbetar. Som tidigare har redovisats

varierar inbetalningskraven mellan de olika länen. För de två

län som berörs i motionen -- Värmlands och Älvsborgs -- beräknas

de kvarvarande medlen utgöra en högre andel av lånefondernas

ursprungliga medel än vad som gäller för andra län i södra och

mellersta Sverige (52 % resp. 42 % i jämförelse med 38 %).

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella

motioner.

Vissa frågor rörande utvecklingsfondernas verksamhet

I detta avsnitt behandlas sex motioner som rör

utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande och till

kooperativ utveckling samt inrättande av en utvecklingsfond med

ekologisk inriktning.

Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande

diskuteras i tre motioner. Den särskilda uppgift som

utvecklingsfonderna fick förra året, att stödja kvinnors

företagande, måste kompletteras med att fonderna skall medverka

till att regionalt omvandla offentliga institutioner till

privata verksamheter, sägs det i motion 1990/91:N328 (m).

Utvecklingsfonderna måste aktivt initiera och stödja kvinnors

företagande, sägs det i motion 1990/91:N354 (c). Kvinnor som

driver, eller avser att starta, serviceföretag måste få

möjlighet att i större utsträckning erhålla stöd genom

utvecklingsfonderna. I motionen föreslås att medel öronmärks för

detta ändamål och att 40 % av länsanslagens projektmedel

specialdestineras till projekt för kvinnor.

I motion 1990/91:N327 (c) föreslås att resurser avsätts till

Kalmar län för att särskilda mottagnings- och utvecklingsenheter

skall kunna byggas upp, dels inom länsstyrelsens

regionalekonomiska enhet, dels inom länets utvecklingsfond, för

stöd och service åt kvinnor som är beredda att starta eget eller

som redan har gjort detta.

Riksdagen behandlade våren 1990, på basis av motionsyrkanden

från folkpartiet och centerpartiet, utvecklingsfondernas stöd

till kvinnors företagande (1989/90:NU30 s. 35 f.). Utskottet

instämde i att det är angeläget att stöd kan tillhandahållas

kvinnor som vill starta och driva företag. Vidare redovisades en

rad vidtagna åtgärder. Enligt förslag i den regionalpolitiska

propositionen (prop. 1989/90:76) ställdes särskilda resurser

till förfogande för att stimulera kvinnor att etablera och driva

företag i det regionalpolitiska stödområdet. På initiativ av

riksdagen (NU 1984/85:23) har regeringen tillsammans med

Landstingsförbundet verkat för att varje utvecklingsfond utser

en person, en s.k. jämställdhetsansvarig, som skall arbeta med

frågor som rör kvinnors företagande. SIND har tilldelats

särskilda medel för ett treårigt projekt som syftar till att

stödja kvinnor som startar och driver företag. Utskottet anförde

avslutningsvis att frågan om stöd till kvinnors företagande mer

har anknytning till regional- och arbetsmarknadspolitiken än

till näringspolitiken. Reservationer lämnades av företrädarna

för moderata samlingspartiet och folkpartiet gemensamt och av

företrädarna för centerpartiet och miljöpartiet gemensamt. Där

framfördes krav på att särskild uppmärksamhet skulle fästas vid

att kvinnor får del av utvecklingsfondernas stöd. I den första

reservationen betonades vikten av att offentliga monopol bryts

upp, och i den andra begärdes att en del av utvecklingsfondernas

resurser skulle öronmärkas för stöd till kvinnors företagande.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att i år ta någon

annan ställning i frågan än vad som gjordes förra året. Det

pågår, som redovisats, en rad aktiviteter och olika insatser

görs. Utskottet avstyrker därmed de aktuella motionerna i

berörda delar.

Utvecklingsfondernas stöd till kooperativ utveckling

berörs i två motioner. Andra företagsformer än de kooperativa

har ett omfattande stöd av samhället via utvecklingsfonder och

länsstyrelser, sägs det i motion 1990/91:N348 (s). Det är

självklart, anser motionärerna, att inte vissa företagsformer

såsom nu är fallet får diskimineras av samhället. Det kan vara

möjligt att åstadkomma ett samarbete mellan lokala kooperativa

utvecklingscentra (LKU), utvecklingsfonder och länsstyrelser.

Motionärerna föreslår att SIND får i uppdrag att i samarbete med

Kooperativa institutet träffa överenskommelse mellan dessa

parter samt informera och utbilda utvecklingsfondernas personal.

Eftersom utvecklingsfondernas verksamhetsområde nu har

utvidgats till att omfatta alla typer av företagsamhet är det

naturligt att även den kooperativa företagsrådgivningen

successivt förs dit, uttalas det i motion 1990/91:N347 (c). Det

borde uppdras åt utvecklingsfonderna att skaffa sig erforderlig

kompetens för kooperativt nyföretagande, och resurser härför

borde avsättas av berörd myndighet.

Nykoop-företagsutredningen (särskild utredare: riksdagsman

Inga-Britt Johansson) har i sitt betänkande (SOU 1991:24) Visst

går det an, som avgavs i mars 1991, behandlat frågan om

utvecklingsfondernas stöd till kooperativ utveckling. Där lämnas

tre förslag till lösning av problemet hur presumtiva kooperativa

företagare skall få del av statens stöd till

småföretagsutveckling. Enligt ett förslag kan kooperativ

kompetens byggas upp inom utvecklingsfonderna genom anställning

av särskilda rådgivare eller kompletteringsutbildning av

befintlig personal. Enligt ett annat förslag kan en med

utvecklingsfonderna parallell myndighetsstruktur för uteslutande

kooperativ rådgivning byggas ut. Ett tredje förslag går ut på

att utvecklingsfonderna ges ett bestämt uppdrag att, där det

finns möjligheter, på konsultbasis anlita lokala kooperativa

rådgivare för att lämna bistånd till kooperativ utveckling.

Det tredje alternativet förordas av utredningen. Den bästa

resursanvändningen för kooperativ utveckling erhålls, enligt

utredningens mening, om utvecklingsfonderna samarbetar med de

kooperativa rådgivarna som i stor utsträckning är knutna till

LKU-systemet. Utredningen anser att SIND bör ges i uppdrag att

tillsammans med kooperativa rådet ta fram ett mer detaljerat

förslag till hur samarbetet mellan utvecklingsfonderna och de

lokala kooperativa utvecklingscentra skall konstrueras.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande; remisstiden utgår

den 20 juni. En proposition planeras läggas fram i augusti.

Med hänvisning till att de frågor som tas upp i de här

aktuella motionerna har varit föremål för utredning och för

närvarande remissbehandlas anser utskottet inte att det finns

någon anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i saken.

Motionerna avstyrks därmed i berörda delar.

Det bör inrättas en utvecklingsfond med ekologisk

inriktning, sägs det i motion 1990/91:N213 (mp). De flesta

uppfinnare och nydanare av miljövänliga produkter har att vända

sig till STU eller en utvecklingsfond för att få stöd. I alltför

många fall får dock, hävdar motionären, dessa upphovsmän avslag

på sina äskanden med hänvisning till att det för ögonblicket

inte skulle finnas marknad för de aktuella varorna eller

processerna. Det är stor skillnad mellan att bedöma en produkt

ur kortsiktig ekonomisk aspekt och att även ta hänsyn till mera

långsiktiga ekologiska perspektiv, säger motionären.

Riksdagen avslog hösten 1990 ett identiskt yrkande från samma

motionär (1990/91:NU6). Utskottet hänvisade till den begränsning

av utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet som hade

beslutats av riksdagen våren 1990. Vidare erinrades om att

riksdagen då hade beslutat om ökade stimulansåtgärder på det

miljötekniska området i form av möjlighet för

utvecklingsfonderna att använda s.k. miljöcheckar och att

medel hade avsatts för forskning kring avfallshantering och

miljöanpassad produktion. Slutligen hänvisades till en studie av

IVA avseende industriella affärsmöjligheter inom miljötekniken;

en rapport härom var under övervägande i regeringskansliet.

Miljöpartiets företrädare reserverade sig till förmån för

motionen.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu göra något

annat ställningstagande än vad som gjordes hösten 1990. Motionen

avstyrks därmed.

Norrlandsfonden

Riksdagen beslöt våren 1990 beträffande Norrlandsfondens

finansieringsverksamhet att staten skulle inleda överläggningar

med Norrlandsfonden med syfte att fonden skulle placera 200

milj.kr. av sina tillgångar i ett av de nya riskkapitalbolagen

(prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). I propositionen meddelas nu

att Norrlandsfonden har förbundit sig att placera 200 milj.kr. i

det nordligaste bolaget.

Samma resonemang som fördes i vad gäller utvecklingsfonderna

kan föras om Norrlandsfonden, sägs det i motion 1990/91:N368

(fp). I konsekvens med detta anser motionärerna att

Norrlandsfondens finansieringsverksamhet helt skall avslutas och

medlen användas för infrastrukturinvesteringar i de fyra

nordligaste länen.

I samband med att riksdagen våren 1990 godkände begränsningar

av Norrlandsfondens finansieringsverksamhet avslogs bl.a. ett

med det här aktuella yrkandet likartat motionsyrkande

(1989/90:NU30). Centerpartiets, vänsterpartiet kommunisternas

och miljöpartiets företrädare i utskottet reserverade sig och

framförde krav på att Norrlandsfonden skulle få behålla samtliga

medel. I andra reservationer hävdade moderata samlingspartiets

företrädare att fondens samtliga medel skulle dras in till

statskassan och folkpartiets företrädare att fondens

finansieringsverksamhet helt skulle avvecklas och medlen

användas för infrastrukturinvesteringar i de fyra nordligaste

länen.

Utskottet anser att Norrlandsfonden bör ha möjlighet att även

i framtiden bedriva finansieringsverksamhet. Motion 1990/91:N368

(fp) avstyrks sålunda i berörd del.

Vissa övriga finansierings- och ägarfrågor

I detta avsnitt behandlas tre motioner som tar upp frågor om

egenföretagares borgensåtaganden, om kapitalförsörjningen för

kooperativa företag och om en utredning om utvidgat ägaransvar.

Riksdagen bör hos regeringen begära att en utredning om

egenföretagarnas borgensåtaganden tillsätts, anförs det i motion

1990/91:N248 (m). Med den inskränkta bestämmanderätt som lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) innebär kan,

enligt motionären, företagarna inte svara för sina

borgensåtaganden i samma omfattning som tidigare; i den mån

borgen krävs borde den avse endast företagaren och inte hans

anhöriga.

Motsvarande yrkanden har framställts av samme motionär under

en följd av år och avslagits av riksdagen. Vid det senaste

tillfället, våren 1990, hänvisade utskottet till tidigare

uttalanden (1989/90:NU30 s. 50) av innebörd att stor

försiktighet torde iakttas vid utkrävande av personlig borgen

från ägare till små och medelstora företag i samband med lån

från t.ex. utvecklingsfonderna. Vidare hänvisades till ett s.k.

etikmeddelande från bankinspektionen (nr 35, den 2 mars 1982),

vilket bl.a. innebär att varje fall bör bedömas individuellt och

att ett borgensåtagande helst bör utformas så att det står i

proportion till ägarens ekonomiska ställning. De tre borgerliga

partiernas företrädare har under senare år gett stöd åt

motionärens krav i reservationer.

Utskottet upprepar sina tidigare uttalanden i ämnet och

avstyrker därmed motion 1990/91:N248 (m).

Aktiebolag bör inte vara den enda företagsformen för

småföretag, utan producent- och konsumentkooperativ bör få det

allmännas stöd framför allt genom en bättre genomarbetad

lagstiftning för dessa företagsformer, anförs det i motion

1990/91:N42 (mp). Särskilt behöver metoderna för att förse

kooperativa företag med eget kapital utvecklas.

I den tidigare nämnda nykoop-företagsutredningens betänkande

(SOU 1991:24) framläggs förslag om en ny lag som skall göra det

tillåtet för en sammanslutning av brukare att i kooperativ form

ta över och driva offentlig verksamhet. Den myndighet som får en

sådan ansökan skall enligt förslaget pröva den i positiv anda.

Vidare föreslås en översyn av bestämmelserna om minsta antalet

fysiska personer som kan bilda en ekonomisk förening och en

översyn av skattebestämmelser som diskriminerar den ekonomiska

föreningen jämfört med aktiebolag.

Beträffande de kooperativa företagens tillgång till

riskkapital sägs i betänkandet (s. 114--116) att denna måste

säkras och att kooperativa företag måste ges åtminstone samma

möjligheter som andra företagsformer. Utredningen pekar på olika

varianter för lösning av kapitalförsörjningsfrågorna för

kooperationen. Ett sätt är att stimulera bildandet av

kooperativa kreditinstitut, ett annat att införa statliga

kreditgarantier och ett tredje att tillhandahålla förmånliga lån

via staten. Utredningen tar inte ställning till de olika

varianterna utan föreslår att kooperativa rådet får i uppdrag

att arbeta vidare med frågan.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande, som tidigare

nämnts, och en proposition planeras till augusti 1991.

I detta sammanhang bör också erinras om den tidigare nämnda

(s.34 och37) parlamentariska kommitté (Ju 1990:08), som har

tillkallats med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen.

Enligt direktiven (dir. 1990:46) skall kommittén dels föreslå de

lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående

europeiska integrationen, dels överväga frågor som rör

aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets

organisation samt aktieägarnas minoritetsskydd. I direktiven

sägs bl.a. att kommittén, mot bakgrund av den utveckling som har

skett av ägarstrukturen i näringslivet, bör överväga om den

nuvarande organisationen av aktiebolag och kompetensfördelningen

mellan olika bolagsorgan åstadkommer den balans som lagstiftaren

har åsyftat. Kommitténs arbete skall enligt direktiven vara

slutfört före den 1 december 1992. Enligt vad utskottet har

erfarit, kan arbetet beräknas komma att pågå in på år 1993.

Med hänvisning till att de frågor som tas upp i motion

1990/91:N42 (mp) är under beredning i olika sammanhang anser

utskottet att det inte finns någon anledning för riksdagen att

nu ta något initiativ i saken. Motionen avstyrks därmed.

Aktiebolagsformen är ett formaliserat sätt att kunna komma

undan personligt ansvar, sägs det i motion 1990/91:31 (mp). Ett

ökat personligt ansvarstagande fordrar att aktiebolagslagen

ändras i två avseenden. Aktieägare med större inflytande, dvs.

med mer än 2 % av antalet aktier i ett företag, föreslås kunna

göras ekonomiskt ansvariga dels för ekonomiska åtaganden, för

den händelse att företaget inte klarar sådana, dels för de

skador som kan uppkomma på miljö och människor, för den händelse

företaget inte självt kan bära det ekonomiska ansvaret.

Regeringen bör snarast tillsätta en utredning som utmynnar i

förslag om hur ett utvidgat ägaransvar kan genomföras, säger

motionärerna.

Som nyss har redovisats har det tillsatts en parlamentarisk

kommitté med ett vidsträckt uppdrag att göra en översyn av

aktiebolagslagen. Ett delbetänkande planeras till början av år

1992 och slutbetänkande kring årsskiftet 1992-1993.

I en lagrådsremiss i april 1991 har regeringen föreslagit att

bl.a. delägare i ett aktiebolag i vissa undantagssituationer

skall kunna bli solidariskt betalningsansvariga för bolagets

skulder (ansvarsgenombrott). För ansvarsgenombrott förutsätts

att bolaget inte kan uppfylla sina förpliktelser samt att detta

beror på att delägaren har begagnat sitt inflytande över bolaget

på ett otillbörligt sätt. En motsvarande regel föreslås gälla

även för ekonomiska föreningar. Den nya lagstiftningen föreslås

träda i kraft den 1 januari 1992.

Enligt utskottets mening finns det inget skäl för riksdagen

att göra ett tillkännagivande av den typ som begärs i motion

1990/91:N31 (mp). Motionen avstyrks sålunda.

Nyetableringsinsatser

Forskningsbaserade småföretag

Ökade ansträngningar bör göras, sägs det i propositionen

(s.223 f.), för att främja företagsamhet i anslutning till

universitet och högskolor. De företag som bygger sin verksamhet

på ny teknik har särskild betydelse för förnyelsen av

näringslivsstrukturen, sägs det vidare. Teknikintensiva företag

uppstår ofta som avknoppningar från universitet och storföretag,

men undersökningar som har gjorts visar att nybildningen av

denna typ av företag är relativt begränsad. Enligt regeringens

bedömning bör förutsättningarna för utveckling av s.k.

forskningsbaserade småföretag förbättras bl.a. genom

rådgivningsinsatser och utveckling av den miljö i form av

teknikparker, "kuvöser" och liknande som har vuxit fram i

anslutning till högskolorna.

Från tillväxtsynpunkt är det angeläget att uppkomsten och

tillväxten av forskningsbaserade småföretag underlättas. För att

möjligheterna att bistå denna typ av företag skall förbättras

föreslår regeringen att utvecklingsfonderna i län med

universitet och större högskolor skall få utökade resurser.

Totalt bör ytterligare 10 milj.kr. fördelas mellan berörda

fonder, sägs det i propositionen. Dessa medel ingår i anslaget

Småföretagsutveckling. Det skall ankomma på den föreslagna nya

näringspolitiska myndigheten att fördela medlen på de aktuella

utvecklingsfonderna. Anslagsfrågorna behandlas i det följande i

ett särskilt avsnitt (s. 71--73).

I motion 1990/91:N20 (s) betonas särskilt behovet av insatser

i Malmöhus län. Näringslivet i detta län har en stor andel

"mogna företag", och andelen företag baserade på ny teknik är

mindre än vad som skulle kunna anses motiverat av att det finns

ett universitet i regionen, säger motionären. Regeringen borde

därför se till att utvecklingsresurser fördelas till denna

region, till verksamhet som kan bryta detta mönster.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att

utvecklingscentra för nya företag bör inrättas i

Sjuhäradsbygden, sägs det i motion 1990/91:N235 (c).

Motionärerna föreslår att det inrättas en stiftelse som kan

tillhandahålla lokaler och servicefunktioner. Där skulle den

person som har en företagsidé kunna börja sin verksamhet med

stöd och hjälp från "företagshuset". Utvecklingsfonden i

Älvsborgs län borde, enligt motionären, få i uppdrag att ta

initiativ till en sådan satsning, varvid banker, finansbolag och

privatpersoner kunde skapa den ekonomiska grunden för

stiftelsen.

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår

beträffande forskningsbaserade småföretag.

De två här aktuella motionerna gäller åter sådana särskilda

regionala insatser som enligt utskottets uppfattning (jfr

s.53) inte bör initieras av riksdagen. Motionerna avstyrks.

Nyetableringslån

I Tyskland finns sedan år 1979 en låneform för nyetableringar,

Eigenkapitalhilfeprogramm (EKH-lån). I partimotioner från

folkpartiet liberalerna och centerpartiet begärs med hänvisning

till denna låneform att förutsättningarna för införande av en

liknande lånetyp i Sverige skall utredas.

I motion 1990/91:N291 (fp) sägs att de tyska EKH-lånen har

gjort sig kända för att ha betydande del i framgången med nya

företag. Den mycket höga överlevnadsgraden hos företag som

beviljats EKH-lån sägs till stor del bero på amorteringsfrihet

under de tio första åren och dessutom på höga krav på kompetens,

hög undre gräns för investeringsbeloppet, krav på investerings-

och finansieringsplan, krav på marknadsanalys och noggrann

bedömning av verksamhetens framtidsmöjligheter. De tyska lånen

är kraftigt räntesubventionerade och handläggs av låntagarens

privata bank. Med detta system som utgångspunkt och mot bakgrund

av SINDs utredning Nyföretagande i framtiden (SIND PM 1990:3),

bör, enligt motionärerna, ett jämförande material utarbetas, där

det belyses hur en svensk modell för åtgärder i syfte att öka

småföretagandet skulle kunna utformas samt vilka ekonomiska

resurser som borde komma i fråga.

De statliga stöden inom näringspolitiken bör främst inriktas

på nyetablering och utveckling av små och medelstora företag,

sägs det i motion 1990/91:N225 (c). Sverige saknar i dag program

som är särskilt inriktade på nyetablerare. De tyska EKH-lånen

har fallit mycket väl ut, beroende på höga kompetenskrav, lång

amorteringsfri period och noggrann prövning av ansökningar.

Motionärerna föreslår att ett motsvarande stöd skall införas i

Sverige och att regeringen skall anmodas att förelägga riksdagen

förslag i denna fråga.

Även i miljöpartiets motion 1990/91:N227 (mp) sägs (utan

formellt yrkande) att personliga lån till företagare, liknande

de tyska EKH-lånen, bör kunna tillämpas i Sverige. I motionen,

som har behandlats tidigare i betänkandet (s.57 f.), föreslås

att närfonder skall inrättas. Dessa skall, enligt motionärerna,

få möjlighet att bevilja personliga lån av liknande typ som

EKH-lånen till dem som vill starta en verksamhet som bedöms vara

privat- och samhällsekonomiskt sund och lovande.

SIND har, på initiativ av industridepartementet, genomfört en

studie av omfattningen av nya företag och av de viktigaste

instrumenten för att stimulera nyföretagande i Sverige, Danmark,

Norge, Holland och Västtyskland (SIND 1989:3). I studien

konstaterades att nyetableringsfrekvensen i stort sett låg på

samma nivå i Sverige, Norge och Danmark. Västtyskland hade en

betydligt högre och Holland en betydligt lägre etableringsnivå

än de nordiska länderna.

SIND har vidare hösten 1990 gjort en studie av det tyska

stödprogrammet EKH (SIND PM 1990:3). Syftet med studien var att

mer i detalj beskriva de tyska nyetableringslånen, ge synpunkter

på och erfarenheter kring de statliga lånens utformning och

handläggning samt med hjälp av denna beskrivning dra slutsatser

om och ge förslag till en liknande stödform för nyetablerare i

Sverige.

I studien sägs att EKH-lån, vilka som nämnts inrättades år

1979, i dag är ett av de viktigaste nyetableringslånen i

Tyskland. De utesluter inga verksamhetsområden men däremot genom

sina förutsättningar och villkor en del sökande. Lånen beviljas

endast för sådana nyetableringar där man bedömer att företaget

skulle få betydande problem utan denna statligt subventionerade

kredit. Med hänsyn till det höga subventionsvärdet är lånen

förenade med höga krav. Låntagaren blir tillsammans med make

resp. maka och ev. annan delägare personligt ansvarig för lånet.

Beslutsunderlaget är i jämförelse med övriga lån mycket

omfattande, och det ställs stora krav på nyetablerarens

kvalifikationer. Den grundliga bedömningen av både person och

verksamhet gör att handläggningstiden ofta överstiger sex

månader. Alla kostnader i samband med bedömning och handläggning

av ett ärende betalas av låntagaren.

Överlevnadsgraden efter de fem första åren ligger på drygt

90%, medan genomsnittet för övriga låneformer är ca 55 %.

Kostnaden (= subventionsvärdet) är totalt sett mycket hög,

närmare 30 % av lånevolymen, medan kostnaden per skapat

arbetstillfälle, som uppgår till knappt 600 DM per år, är mycket

låg. Den största nackdelen med lånen torde, enligt SINDs studie,

vara den omfattande och utdragna handläggningen av låneärendena.

De faktorer som bidrar mest till den höga överlevnadsgraden

anses vara de tio amorteringsfria åren, kravet på personlig

kompetens, noggrann planering och en utomstående bedömning av

verksamheten.

I studien dras sammanfattningsvis slutsatsen att man med

EKH-lånen som utgångspunkt bör utforma ett förslag till

nyetableringslån i Sverige. De resurser och den kompetens som

svenska fonder, organisationer, banker m.fl. besitter skulle

utnyttjas i det tilltänkta systemet.

Förslagen i SINDs studie har inte överlämnats till

industridepartementet med en formell framställning till

regeringen. Från regeringskansliets sida har under hand

framhållits att ett system med nyetableringslån enligt samma

modell som EKH-lånen skulle vara förenat med stora kostnader för

staten. Erfarenheter från Tyskland anses tyda på detta. Vidare

bedöms de nya statliga riskkapitalbolagen i stor utsträckning

kunna tillgodose det lånebehov som de föreslagna

nyetableringslånen är avsedda att täcka.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet

motionerna 1990/91:N291 (fp) och 1990/91:N225 (c) i berörda

delar. Det finns, menar utskottet, i dagens ekonomiska läge inte

förutsättningar för införande av ett lånesystem som kan befaras

medföra relativt stor belastning på statsbudgeten. Vidare bör,

som nämnts, de nya statliga riskkapitalbolagen i stor

utsträckning kunna tillgodose det aktuella lånebehovet.

Hantverk

Tre motioner innehåller olika yrkanden om hantverk.

För att Centrala hantverksrådet skall få en mer stabil grund

för sitt arbete föreslås i motion 1990/91:N336 (m) att statens

stöd skall ges i form av permanenta årliga anslag direkt till

Hantverksrådet i stället för som nu via SINDs anslag. Detta

skulle, enligt motionärerna, förbättra möjligheterna för rådet

att marknadsföra och utveckla hantverket.

Även i motion 1990/91:N216 (fp) tas frågan om ett permanent

anslag till Centrala hantverksrådet upp. Den nuvarande ordningen

för statens stöd till hantverket innebär uppenbara nackdelar,

hävdar motionärerna; det finns risk för att frågor rörande

hantverket ges låg prioritet av SIND. I motionen begärs också

att riksdagen skall göra ett uttalande om att hantverksyrken och

hantverkskunnande bör främjas. Flera motiv talar enligt

motionärerna för detta. Hantverket är en förutsättning för den

fortsatta utvecklingen av industri och teknik. Kunskaper om

olika byggnadstekniker och byggnadsmaterial liksom tillgång till

hantverksservice i samhällsplaneringen bör bevaras. Hantverket

utgör vidare ett kulturarv som bör vårdas. Därtill kommer

beredskaps- och sysselsättningsskäl samt regionalpolitiska skäl.

Ett annat önskemål i motionen är att regeringen skall göra

länsstyrelserna och landstingen uppmärksamma på behovet av en

hantverksresurs i varje region. En av de två

hemslöjdskonsulenterna i varje län borde, enligt motionärerna,

vara en hantverkskonsulent, vars arbetsfält också skulle omfatta

hemslöjden.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att ett

hantverkscentrum bör inrättas på Citadellet i Landskrona, anförs

det i motion 1990/91:N325 (c, fp). År 1984 bildade Skånes

hembygdsförbund och Landskrona kommun Stiftelsen Skånehantverk.

Ändamålet var att inom Citadellet i Landskrona möjliggöra

skolning av hantverkare och vidareutbildning av

byggnadshantverkare. På Citadellet finns det redan så mycken

hantverkskunskap och erfarenheter av hantverksutbildning, säger

motionärerna, att det finns naturliga förutsättningar för ett

vidareutvecklat hantverkscentrum.

Utskottet behandlar de fyra uppslagen till åtgärder på

hantverkets område i den ordning som de har nämnts.

Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen

Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift

att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet

samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och

produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för

information om olika hantverksutbildningar. SIND är central

förvaltningsmyndighet för ärenden som rör hantverk. Under

innevarande budgetår bidrar SIND med ca 775000 kr. till

Centrala hantverksrådet. För övriga projekt inom

hantverksområdet har SIND avdelat 1150000 kr. för detta

budgetår.

Motionsyrkanden avseende Centrala hantverksrådet motsvarande

de nu aktuella har vid flera tillfällen avslagits av riksdagen.

Vid det senaste tillfället, hösten 1990 (1990/91:NU6), upprepade

utskottet sina tidigare ställningstaganden, med innebörd att det

näringspolitiskt motiverade statliga stödet till hantverket har

ett nära samband med övriga statliga insatser för småföretagen

genom de regionala utvecklingsfonderna och SIND och att det bör

ankomma på dessa att göra erforderliga prioriteringar. SINDs

bidrag till Centrala hantverksrådet och andra projekt inom

hantverksområdet redovisades också. I en reservation (m, fp, c)

påyrkades en permanentning av anslaget.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att göra något

annat ställningstagande än hösten 1990 beträffande Centrala

hantverksrådet. Motionerna 1990/91:N336 (m) och 1990/91:N216

(fp) avstyrks därmed av utskottet i berörda delar.

Hösten 1990 avslog riksdagen motionsyrkanden om främjande av

hantverksyrken och hantverkskunnande liknande det som nu förs

fram i motion 1990/91:N216 (fp). Även här upprepades tidigare

ställningstaganden -- utskottet utgick från att Centrala

hantverksrådet fortlöpande undersöker behovet av olika åtgärder

till stöd för hantverket och att rådet, när så krävs, väcker

frågan om sådana åtgärder hos de ansvariga instanserna. Ett

åtgärdsprogram för hantverket begärdes i en reservation (fp, c,

mp). I en annan (m) förespråkades att erforderliga åtgärder

skulle vidtas; direkt bifall till de aktuella motionsyrkandena

föreslogs dock inte.

Utskottet kan inte se någon anledning för riksdagen att nu

inta någon annan ståndpunkt än hösten 1990 i fråga om främjande

av hantverksyrken och hantverkskunnande. Det är, som utskottet

tidigare har framhållit, av vikt att hantverksyrken och

hantverkskunnande bevaras. Något särskilt uttalande av riksdagen

anser utskottet dock inte att det finns behov av. Motion

1990/91:N216 (fp) avstyrks därmed av utskottet i berörd del.

Ett motionsyrkande om inrättande av hantverkskonsulenter

motsvarande det som finns i motion 1990/91:N216 (fp) avslogs

också av riksdagen hösten 1990 (1990/91:NU6). Även härvidlag

hänvisade utskottet till tidigare ställningstaganden; en

utvidgning av arbetsområdet för hemslöjdskonsulenterna till att

avse även hantverk skulle, framhöll utskottet, medföra att den

avsedda förstärkningen av stödet till hemslöjden i stort sett

skulle utebli. Vidare erinrades om att alla hantverksföretag kan

få del av utvecklingsfondernas service och rådgivning.

Företrädarna för folkpartiet liberalerna reserverade sig till

förmån för motionsyrkandet.

Utskottet finner inte anledning att nu göra något annat

ställningstagande än vad som gjordes i höstas. Motion

1990/91:N216 (fp) avstyrks således i här aktuell del.

Vad slutligen gäller förslaget i motion 1990/91:N325 (c, fp)

om att ett hantverkscentrum skall inrättas på Citadellet i

Landskrona har utskottet tidigare behandlat liknande yrkanden

(NU 1987/88:25, 1988/89:NU22). Yrkanden om att stiftelsen

Skånehantverk i Landskrona skulle tillföras ökade ekonomiska

resurser har därvid avslagits av riksdagen. Utskottet har

hänvisat till att frågan om eventuellt stöd till verksamheten på

näringspolitiska grunder får prövas av de ansvariga centrala och

regionala instanserna.

Enligt utskottets mening har det inte tillkommit några

faktorer som motiverar ett ändrat ställningstagande av

riksdagen. Motionen avstyrks därmed.

Vissa anslag

Småföretagsutveckling

Från anslaget Småföretagsutveckling (B 7) betalas kostnader

för dels de regionala utvecklingsfondernas företagsservice och

administration m.m., dels vissa andra insatser inom

småföretagsområdet. I propositionen föreslås att för nästa

budgetår anvisas ett reservationsanslag på 226,6 milj.kr. Vid

beräkningen av anslaget har hänsyn tagits å ena sidan till

minskat behov av bidrag till utvecklingsfonderna i stödområdet

för beredning och uppföljning av frågor om lokaliseringsstöd, å

andra sidan till allmänna kostnadsökningar hos bl.a.

utvecklingsfonderna och till ökade behov hos vissa fonder som

arbetar mycket med s.k. teknikintensiva företag.

På denna punkt föreligger motionsyrkanden med krav på

minskning, ökning eller omfördelning av anslaget. I två motioner

från folkpartiet liberalerna -- motionerna 1990/91:N33 och

1990/91:N298 -- yrkas på att 98,3 milj.kr. skall anvisas till

småföretagsutveckling, vilket innebär en minskning med 128,3

milj.kr. jämfört med regeringens förslag. I den sistnämnda

motionen sägs att endast en del av anslaget, vilket bl.a. berör

de regionala utvecklingsfonderna, har någon betydelse för

företagsamheten och småföretagens utveckling i Sverige.

Motionärerna bedömer att det är möjligt att med ett mindre

anslag upprätthålla utvecklingsfondernas verksamhet med den

inriktning som förordas. Det anslag till småföretagsutveckling

som regeringen föreslagit borde med anledning av detta reduceras

med 100 milj.kr. Vidare föreslår motionärerna att programmet för

träindustrin skall avslutas, vilket innebär en besparing på 17

milj.kr.

I motion 1990/91:N33 (fp) begärs en utvärdering av det

statliga stödet till företagande. Effektiviteten i detta stöd

kan ifrågasättas, säger motionärerna. I motionen hävdas också

att en del av det aktuella anslaget går till dolda subventioner

till stiftelsen Institutet för företagsutveckling, SIFU.

Motionärerna motsätter sig kraftigt detta och kräver att

konkurrenssnedvridande subventioner av denna typ upphör.

I centerpartiets partimotion 1990/91:N32 föreslås att anslaget

till småföretagsutveckling ökas med ett belopp av 20 milj.kr.,

avsett för ett program som skall ge små och medelstora företag

stöd i ansträngningarna att komma ut på EG-marknaden.

Utvecklingsfonderna bör, enligt motionen, få ansvar för att ge

dessa företag information, marknadsföringshjälp m.m.

Anslaget till småföretagsutveckling bör, enligt motion

1990/91:N352 (v), styras så att medlen till största delen

används för insatser som kommer kvinnor till del. Detta

motiveras med det kritiska läge som i dag råder i många

inlandskommuner, med en stor utflyttning av kvinnor.

Miljöpartiet föreslår i motionerna 1990/91:N42, 1990/91:N227

och 1990/91:N317 att 195,3 milj.kr. skall anvisas till

småföretagsutveckling. Detta innebär en minskning med 50,3

milj.kr. jämfört med regeringens förslag. Motionärerna föreslår,

som tidigare nämnts (s.57), att 20 milj.kr. av dessa medel

anvisas som ett nytt anslag till närfonder, från vilket den av

miljöpartiet förordade försöksverksamheten med närfonder skall

finansieras.

Utskottet behandlar först frågan om utvärdering av stödet till

företagande, därefter förslaget om ett särskilt program för att

underlätta småföretagens inträde på EG-marknaden och förslaget

om att huvuddelen av anslaget skall användas för insatser som

kommer kvinnor till del. Slutligen behandlas anslagsbeloppet.

I motion 1990/91:N298 (fp) tas särskilt stödet till stiftelsen

Institutet för företagsutveckling (SIFU) upp.

SIFU är en statlig stiftelse som bildades år 1980 -- på basis

av en tidigare verksamhet i myndighetsform -- och som till sin

huvuddel är förlagd till Borås. SIFU har till uppgift att genom

främst fortbildningsverksamhet stärka de små och medelstora

företagens livskraft och utvecklingsförmåga. SIFU fick tidigare

visst statligt bidrag via statsbudgeten. Nu förmedlar SIND medel

till SIFU från en anslagspost, kompetenshöjande insatser inom

småföretagsområdet m.m. inom anslaget för småföretagsutveckling

med utgångspunkt i en offert från SIFU. Bidraget är avsett för

utveckling och marknadsföring av kurser för småföretagare. Under

budgetåret 1989/90 uppgick SIFUs intäkter till 120 milj.kr.,

varav statens bidrag utgjorde 14,5 milj.kr.

I propositionen framhålls särskilt, som tidigare nämnts (s.

54), att utvärderingar av verksamheter skall vara ett

huvudområde för den myndighet som ansvarar för näringspolitiska

frågor. Utskottet utgår från att detta kommer att återspeglas i

det praktiska arbetet. Vad gäller misstankarna om dolda

subventioner till SIFU anser utskottet, mot bakgrund av vad som

har redovisats, att dessa är obefogade. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:N33 (fp) i berörd

del.

Ett program för att underlätta småföretagens inträde på

EG-marknaden efterlyses i motion 1990/91:N32 (c).

I budgetpropositionen 1989 meddelades att 4 milj.kr. skulle

anvisas för särskilda informationsinsatser, riktade till

småföretagen, rörande EG och dess verksamhet samt

marknadsutveckling i EG-länderna (prop. 1988/89:100 bil. 14).

Syftet med detta arbete, som har planerats av SIND i samråd med

Sveriges exportråd och genomförts av utvecklingsfonderna, är att

underlätta för små och medelstora företag att beakta de hot och

möjligheter som förändringarna inom EG medför.

Informationsinsatserna, som påbörjades under hösten 1989, sker

bl.a. i form av konsekvensanalyser i enskilda företag.

Utvecklingsfonderna kan genom en s.k. EG-check delfinansiera

konsultinsatser i småföretag. I den näringspolitiska

propositionen våren 1990 (prop. 1989/90:88) sades att denna

satsning borde vidareutvecklas under treårsperioden fram t.o.m.

budgetåret 1992/93, varvid totalt ca 1500 företag kunde komma

att beröras. Vidare sades att, utöver dessa speciella

EG-insatser, EG-frågan skulle komma att prägla även mycket av

den övriga verksamhet som bedrivs inom ramen för

småföretagsprogrammet.

Med hänvisning till att åtgärder har vidtagits för att

underlätta småföretagens inträde på EG-marknaden avstyrker

utskottet motion 1990/91:N32 (c) i aktuell del.

Vad avser förslaget i motion 1990/91:N352 (v) att större delen

av anslaget skall förbehållas åtgärder riktade till kvinnor,

hänvisar utskottet till de insatser för att främja kvinnors

företagande som har vidtagits och som har redovisats i det

föregående (s.61 f.). Motionen avstyrks därmed i berörd del.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till

småföretagsutveckling. Därmed avstyrker utskottet de förslag om

minskningar av anslaget som framförs i motionerna 1990/91:N33

(fp), 1990/91:N298 (fp), 1990/91:N42 (mp), 1990/91:N227 (mp) och

1990/91:N317 (mp).

Stöd till kooperativ utveckling

I detta sammanhang behandlar utskottet förslag i

budgetpropositionen (prop. 100 bil. 15 s. 114) om fortsatt

statligt stöd -- från ett anslag under civildepartementets

huvudtitel -- till kooperativ utveckling.

År 1986 träffades en överenskommelse om att staten under en

femårsperiod -- t.o.m. budgetåret 1990/91 -- skulle bidra med

högst 2,5 milj.kr. per år som stöd till kooperativt

nyföretagande under förutsättning att motsvarande bidrag

lämnades av kooperationen. Medlen har ställts till kooperativa

rådets förfogande och finansierat uppbyggnaden av ett

kooperativt utvecklingssystem. Detta system består av tre delar,

nämligen allmänna informations-, utbildnings- och

utvecklingsinsatser, kooperativ företagsservice samt stöd till

uppbyggnad av lokala kooperativa utvecklingscentra. Det primära

syftet med ett sådant centrum är att främja etablering och

utveckling av kooperativ verksamhet inom olika sektorer.

I samband med att riksdagen våren 1990 anslog medel till det

aktuella stödet under budgetåret 1990/91, som alltså är det

sista i den avtalade stödperioden, uttalade riksdagen på förslag

av utskottet (1989/90:NU43) att stödet borde utgå även efter

budgetåret 1990/91 och då på en högre nivå än vad som har gällt

tidigare. I en reservation (m, fp) anfördes att någon

förlängning av stödperioden inte borde komma i fråga.

I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 15 s.114)

föreslås nu ett fortsatt statligt stöd till kooperativ

utveckling. Regeringen föreslår att anslaget fördubblas från 2,5

milj.kr. till 5milj.kr. och att stödet koncentreras till

lokala kooperativa utvecklingscentra. Bidrag skall utgå dels

till befintliga centra, dels som stöd till utveckling av nya

centra. Enligt regeringen kan kooperativa verksamheter aktivt

bidra till den offentliga sektorns förnyelse liksom till

landsbygdens utveckling. Genom en målmedveten satsning på stöd

till lokala utvecklingscentra skall, anförs det, kooperativ

rådgivning bli mer lättillgänglig.

Regeringens förslag välkomnas i motion 1990/91:N348 (s).

Liksom inom EG växer i Sverige intresset för kooperativa

lösningar inom flera områden där det tidigare inte har funnits

några kooperativa traditioner, anför motionärerna. De menar att

en plan för den fortsatta utbyggnaden av det kooperativa

utvecklingssystemet bör utformas och föreslår att riksdagen

anmodar regeringen att låta utarbeta en sådan plan.

I motion 1990/91:N347 (c) begärs att det aktuella anslaget

skall behållas på oförändrad nivå, 2,5 milj.kr. Vidare borde

även fortsättningsvis som villkor för statligt stöd gälla att

också lokala och regionala intressenter bidrar till uppbyggnaden

av kooperativa utvecklingscentra. Motionären framhåller att nya

kooperativa företag i egentlig mening inte har vuxit upp i någon

större omfattning under senare år; de kooperativ som har bildats

med stöd från lokala utvecklingscentra är till övervägande delen

föräldrakooperativa daghem.

En utvärdering av verksamheten med kooperationens

utvecklingssystem redovisades år 1989 i en rapport (Ds 1990:1)

till kooperativa rådet. Utvärderingen, som har gjorts av två

forskare vid Lunds universitet, omfattar åren 1987 och 1988 samt

första halvåret 1989. Det konstateras i rapporten att

utvecklingssystemet har haft positiv betydelse för utvecklingen

av nya kooperativ. En väsentlig slutsats av utvärderingen är att

programmet med lokala kooperativa utvecklingscentra bör

bibehållas och förstärkas. Med hänvisning till ett konstaterat

ökat intresse för kooperativa lösningar i verksamheter som

traditionellt har legat inom den offentliga sektorn, såsom

omsorg och vård, föreslås att kooperativa rådet skall överväga

principiella och praktiska möjligheter att finna ytterligare

finansiärer av verksamheten med utvecklingssystemet. Det kan

uppfattas som rimligt, sägs det i rapporten, att landsting och

kommuner på både central och lokal nivå engagerar sig i

systemet.

För närvarande gäller som villkor för statligt stöd till

uppbyggnaden av kooperativa utvecklingscentra att också lokal

kooperation lämnar ett bidrag som uppgår till minst en tredjedel

av det statliga stödet. Kooperativa rådet har föreslagit att

denna gräns skall höjas till 50%.

I den tidigare nämnda nykoop-företagsutredningen (se s.62

och 64f.) föreslås bl.a. att bildandet av lokala kooperativa

utvecklingscentra uppmuntras för att främja en kooperativ

utveckling, inte minst på landsbygden. Samarbetet mellan

kooperativa utvecklingscentra och utvecklingsfonderna borde

formaliseras och förbättras. Staten borde vidare genom avtal med

varje utvecklingscentrum på inte alltför kort tid garantera

allmänhetens tillgång till sakkunnig rådgivning och kooperativ

företagsbildning. Betänkandet remissbehandlas nu, som tidigare

nämnts. En proposition planeras bli avlämnad i augusti.

Utskottet instämmer i vad som sägs i budgetpropositionen om

kooperationens möjliga betydelse för den offentliga sektorns

förnyelse och för landsbygdens utveckling. Regeringens förslag

om en fördubbling av det statliga stödet till kooperativ

utveckling ligger väl i linje med vad utskottet anförde för ett

år sedan och tillstyrks alltså. Motionerna 1990/91:N348 (s) och

1990/91:N347 (c) avstyrks i aktuella delar.

Ändrad myndighetsstruktur m.m.

Ny näringspolitisk myndighet

I propositionen (s. 232--242) föreslås att en ny central

näringspolitisk myndighet inrättas. Den skall börja sin

verksamhet den 1 juli i år och vara lokaliserad till Stockholm.

Statens energiverk (STEV), statens industriverk (SIND) och

styrelsen för teknisk utveckling (STU) föreslås samtidigt läggas

ner.

STEV är sedan år 1983 central förvaltningsmyndighet för frågor

om energiförsörjning. Det åligger STEV bl.a. att verka för en

rationell och miljöanpassad tillförsel, omvandling, distribution

och användning av energi och att bevaka säkerhetsfrågorna. STEV

skall bedriva planerings- och utredningsverksamhet inom

energiområdet. Verket svarar också för funktionen

energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret,

innefattande bl.a. ansvaret för de statliga

oljeberedskapslagren. Antalet anställda är ca 260.

SIND bildades år 1973. SIND är central förvaltningsmyndighet

för ärenden som rör industri och hantverk samt, sedan år 1983,

även för det regionalpolitiska stödet till näringslivet.

Huvuduppgifter för SIND är dels att främja industrins omvandling

och tillväxt genom utredningsverksamhet, industripolitiskt stöd

och företagsutvecklande insatser, dels att bidra till en

balanserad regional utveckling genom bl.a. regionalpolitiskt

finansiellt företagsstöd. SIND utövar statens huvudmannaskap för

de regionala utvecklingsfonderna. Vidare handlägger SIND ärenden

om utnyttjande av investeringsfonder och förnyelsefonder.

Antalet anställda är ca 180.

STU bildades år 1968. STU är central förvaltningsmyndighet för

statens initiativ och stöd till teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete samt planläggning och rådgivning

inom området. STU lämnar finansiellt stöd i form av bidrag, lån

m.m. Vid STU tillämpas programbudgetering med indelning i tre

program, Ny kunskap, Ny teknik och Nya produkter. Antalet

anställda är ca 230.

Förändringar av näringspolitikens inriktning, den ökade

internationaliseringen liksom vidgad delegering och

decentralisering motiverar, enligt regeringen, att en ny

näringspolitisk myndighet bildas. Vidare anses regeringens

samordning av näringspolitiken göra en organisatorisk förändring

av den centrala myndighetsstrukturen befogad. I propositionen

aviseras tillsättandet av en särskild utredare med uppgift att

planera den nya myndighetens organisation m.m.

Uppgifterna för den nya myndigheten bör, enligt propositionen,

vara att bidra till en miljöanpassad ekonomisk tillväxt, öka

näringslivets konkurrenskraft, bidra till att skapa fungerande

marknader samt verka för en säker tillförsel, omvandling,

distribution och användning av energi i landet. Myndigheten

skall vidare främja utvecklingen av ett långsiktigt livskraftigt

näringsliv och medverka till att en balanserad regional

utveckling uppnås. Myndigheten skall också medverka till den

fortgående omställningen av energisystemet.

Internationaliseringen bör ges en stark återspegling i

myndighetens näringspolitiska verksamhet. Myndigheten skall

vidare verka för miljöhänsyn och energieffektivitet. Insatserna

för att främja näringslivets utveckling och bidra till en god

regional balans skall främst inriktas på de små och medelstora

företagen.

Följande huvudområden för myndighetens verksamhet anges i

propositionen:

teknisk forskning och utveckling med inriktning på

näringslivs- och energifrågor,

småföretagsfrågor,

regional utveckling,

tillförsel och användning av energi,

energidistributionsfrågor och koncessioner för

ledningsdragningar, elsäkerhetsfrågor och energiberedskap,

frågor med anknytning till den internationella utvecklingen.

Myndigheten skall ha en flexibel organisation, sägs det i

propositionen. Antalet anställda beräknas kunna minskas med en

tredjedel, jämfört med nuvarande antal anställda vid de tre

myndigheterna, som uppgår till 670. Som särskild utredare

(I1991:03, dir. 1991:15) tillsattes den 7 mars

departementsrådet Göran Aldskogius. Utredaren skall enligt

direktiven ansvara för genomförandet och organisationen av den

nya näringspolitiska myndigheten m.m. Utgångspunkt för arbetet

är det förslag som regeringen har redovisat i propositionen och

som ytterligare utvecklas i direktiven samt de övriga beslut som

riksdagen och regeringen lägger till grund för verksamheten.

Förslaget om en ny näringspolitisk myndighet har tagits upp i

partimotioner från samtliga oppositionspartier.

De tre borgerliga partierna motsätter sig regeringens förslag.

I stället föreslås i motionerna 1990/91:N34 (m), 1990/91:N33

(fp) och 1990/91:N32 (c) att STEV och SIND slås samman men att

STU bibehålls som en självständig myndighet.

I motion 1990/91:N34 (m) sägs att regeringens ambition att

skapa ett organ som, enligt propositionen, bör ge förbättrade

förutsättningar att på central myndighetsnivå genomföra en

offensiv näringspolitik bådar illa. Tidigare försök att bedriva

sådan politik har skadat det svenska näringslivet. Sveriges

industriella struktur varken kan eller bör styras av en

näringspolitisk myndighet, säger motionärerna. Delar av SINDs

verksamhet bör därför kunna avvecklas. Detta gäller också delar

av STEVs verksamhet. Tillsyns- och övervakningsuppgifter hos

STEV och SIND bör kunna samordnas i en gemensam myndighet,

vilken bör kunna dela administrativa resurser med STU. STU utgör

ett serviceorgan utan egentliga myndighetsuppgifter, varför

möjligheterna att förändra STU från myndighet till stiftelse

eller bolag bör övervägas, anförs det vidare i motionen.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att det behövs en

samordning av de näringspolitiska myndigheterna, sägs det i

motion 1990/91:N357 (m).

Myndighetsstrukturen på näringslivsområdet är i stort behov av

reformering och rationalisering, heter det i motion 1990/91:N33

(fp). Motionärerna finner det naturligt att STEV och SIND slås

samman, eftersom de arbetar på likartat sätt med utrednings- och

utvecklingsarbete inriktat mot olika branscher och regioner. STU

har däremot haft en annan inriktning. Motionärerna menar att

statens möjligheter att stödja teknisk utveckling bäst

garanteras genom att STU kvarstår som en oberoende myndighet.

Personal- och ekonomiadministration bör dock av

effektivitetsskäl vara gemensam för STU och det nya

näringspolitiska verket.

Centerpartiet uttalar i motion 1990/91:N32 att det är

välmotiverat att myndighetsstrukturen förändras, men föreslår en

annan lösning än regeringen. SIND och STEV bör slås samman.

Vidare bör länsstyrelserna och utvecklingsfonderna överta

ansvaret för småföretagsfrågor, regional utveckling och

näringspolitiska utredningar. Däremot bör STU finnas kvar som

egen myndighet, eftersom STUs verksamhet på avgörande punkter

skiljer sig från SINDs och STEVs. Det borde vidare övervägas om

STU i framtiden kan drivas i stiftelseform.

Vänsterpartiet accepterar i sin partimotion 1990/91:N45

regeringens bedömning att en för nya näringspolitiska uppgifter

ändamålsenlig myndighetsstruktur bäst uppnås genom att STEV,

SIND och STU läggs ner och ersätts med en ny myndighet för

näringspolitiska frågor. Motionärerna anser att det är

självklart att denna omorganisation skall ske på ett sådant sätt

att den berörda personalens önskemål om nyanställning i statlig

verksamhet eller utbildning tillgodoses. I motionen understryks

också vikten av ett starkt och effektivt stöd till teknisk

forskning och utveckling samt till forskning och utveckling på

energiområdet.

Miljöpartiet motsätter sig i motion 1990/91:N42 förslaget att

STEV, SIND och STU skall avvecklas. Däremot accepteras en

sammanslagning. De statliga myndigheterna verkar dels som

serviceorgan, dels som övervakare av att lagar och förordningar

följs, sägs det i motionen. Motionärerna anser att

överhetsansvaret tidigare har betonats alltför mycket men att

man nu inte bör gå för långt åt andra hållet. De pekar vidare på

vikten av att de olika enheterna inom den nya myndigheten får

arbeta självständigt och att den gemensamma administrationen

huvudsakligen verkar för att smidigare överföra kunskap och

resurser mellan verksamhetsområdena.

Representanter för industridepartementet och utredningsmannen

har inför utskottet lämnat upplysningar om bakgrunden till

förslaget i propositionen och informerat om det pågående

utredningsarbetet. Företrädare för de fackliga organisationerna

vid de tre myndigheterna har inför utskottet framfört sina

synpunkter på innehållet i och tillvägagångssättet för

förändringsarbetet. Vidare har Ingenjörsvetenskapsakademiens

synpunkter i frågan, särskilt vad gäller STUs ställning,

redovisats för utskottet.

Utskottet behandlar först den övergripande frågan om ändrad

myndighetsstruktur, därefter frågan om arbetsfördelning mellan

den föreslagna nya myndigheten och länsstyrelser resp.

utvecklingsfonder samt frågan om lokalisering av den nya

myndigheten. Slutligen behandlas anslagsfrågorna. Därvid tas

även anslaget till statens elektriska inspektion upp.

Utskottet anser liksom regeringen att de förändringar som har

skett på näringspolitikens område motiverar att en ny

näringspolitisk myndighet inrättas för att överta uppgifter från

STEV, SIND och STU, vilka då bör avvecklas. En sådan

koncentration av ansvar och resurser till en myndighet bör

medföra att arbetet på det näringspolitiska området kan bedrivas

på ett mer effektivt sätt än för närvarande.

Utskottet instämmer också i regeringens synpunkter, så som de

kommer till uttryck i propositionen och i direktiven till den

särskilda utredaren, på hur verksamheten inom den nya

myndigheten innehållsmässigt bör utformas. De farhågor som

uttalas i främst de borgerliga partiernas motioner, men till

viss del också i miljöpartiets motion, för att den verksamhet

som nu bedrivs av STU inte skulle få tillräckligt utrymme inom

den nya myndigheten, delar utskottet inte. Både av vad som sägs

i propositionen och av utredningsdirektiven framgår att teknisk

forskning och utveckling kommer att vara ett centralt

intresseområde för den nya myndigheten. Snarare är det så,

enligt utskottets mening, att de uppgifter som nu åvilar STU

kommer att kunna ombesörjas på ett mer effektivt sätt av den nya

myndigheten, genom möjligheterna till integration mellan enheter

inom SIND och inom STU som för närvarande sysslar med likartade

frågor.

Frågan om hur ett starkt och effektivt stöd till teknisk

forskning och utveckling i allmänhet, och på energiområdet i

synnerhet, skall kunna garanteras tas också upp i motion

1990/91:N45 (v). Utskottet vill understryka att det är

synnerligen viktigt att dessa frågor får en framskjuten

ställning inom den nya myndigheten. Något särskilt uttalande i

saken härutöver anser utskottet inte behövas.

Med anledning av vad som sägs i vänsterpartiets motion

angående omsorgen om personalen, vill utskottet framhålla att

det är självklart att omställningen skall genomföras med

iakttagande av gällande lagar och med så stort hänsynstagande

till den berörda personalen som möjligt. Som framgår av

propositionen räknar regeringen med ett särskilt anslag, avsett

att utnyttjas för de avvecklingskostnader som kan uppkomma.

De farhågor som framförs i motion 1990/91:N42 (mp) om att

myndigheter i allmänhet -- och den näringspolitiska myndigheten

i synnerhet -- skulle utvecklas alltför långt i riktning mot

rollen som serviceorgan och därmed försumma rollen som

övervakare, anser utskottet vara överdrivna. Framför allt vad

gäller en sådan myndighet som den nya näringspolitiska

myndigheten, är ett absolut villkor för att verksamheten skall

lyckas att den bedrivs i nära samarbete med de olika

målgrupperna.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om

inrättande av en ny näringspolitisk myndighet och avveckling av

STEV, SIND och STU. Samtliga här aktuella motioner i berörda

delar avstyrks.

I centerpartiets motion 1990/91:N32 föreslås att

länsstyrelserna och utvecklingsfonderna skall få överta det

ansvar för småföretagsfrågor, regional utveckling och

näringspolitiska utredningar som ligger, och enligt regeringens

förslag alltjämt skall ligga, hos en central myndighet.

I propositionen anges att den nya näringspolitiska

myndighetens arbetsuppgifter så långt möjligt skall

decentraliseras. Detta återkommer i direktiven till den

särskilde utredaren. Utskottet utgår från att detta arbete

kommer att på lämpligt sätt redovisas för riksdagen. Mot denna

bakgrund anser utskottet inte att riksdagen bör göra något

uttalande om arbetsfördelning mellan den nya myndigheten å ena

sidan och länsstyrelserna och utvecklingsfonderna å den andra.

Motionen avstyrks således i berörd del.

Lokalisering av myndigheten

De tre myndigheter -- STEV, SIND och STU -- vilkas uppgifter

skall övertas av den nya näringspolitiska myndigheten är i dag

lokaliserade till ett par fastigheter i Liljeholmen i Stockholm.

I propositionen sägs att den nya myndigheten bör inrymmas i

dessa lokaler.

I fyra motioner yrkas på annan lokalisering av myndigheten.

I centerpartiets partimotion 1990/91:N32 föreslås att den nya

myndighet som enligt motionärernas linje skall bildas genom

sammanslagning av STEV och SIND skall lokaliseras till Nyköping

och inleda sin verksamhet den 1 juli 1992. I motionen hänvisas

till riksdagens regionalpolitiska beslut år 1990 (1989/90:AU13),

i vilket sägs att lokaliseringsfrågan skall prövas vid

nyinrättande av myndighet. Motionärerna anser att regeringen

bortser från detta beslut, när den vill att den nya myndigheten

lokaliseras till Stockholm utan att annan lokalisering prövas.

Den nya myndigheten bör lokaliseras till Västerås, sägs det i

två motioner. Samhällsekonomiska skäl talar för detta, anförs

det i motion 1990/91:N299 (s). Västmanland är det län som har

den största andelen industrisysselsatta och man får där en nära

kontakt med såväl näringslivet som samhällets forskning och

utveckling, säger motionärerna. I motion 1990/91:N37 (c)

betecknas Västmanlands län som det bortglömda länet när det

gäller lokalisering av statlig administrativ verksamhet.

Regeringens strategi tycks vara att göra förändringar så snabbt

att ingen annan ort än det överhettade Stockholmsområdet har

möjlighet att konkurrera, säger motionären. Den nya myndigheten

borde lokaliseras till Västerås och börja sin verksamhet den 1

juli 1992.

En lokalisering till Blekinge förordas i motion 1990/91:N35

(c). Motionären anser att det är viktigt att nya och förändrade

myndigheter sprids över hela landet, så att nya

verksamhetsgrenar kan utvecklas i områden som saknar eller har

brist på den typ av arbete som en förvaltningsmyndighet kan

erbjuda. Tidigare lokaliseringar av statliga myndigheter till

Blekinge har varit mycket positiva, hävdar motionären.

Utskottet delar regeringens uppfattning att den

myndighetsorganisation som riksdagens beslut med anledning av

proposition 1990/91:87 kommer att resultera i bör lokaliseras

till Stockholm, där STEV, SIND och STU nu bedriver sin

verksamhet. Gentemot resonemanget i motion 1990/91:N32 (c) vill

utskottet påpeka att det enligt motionärernas linje inte, såsom

i det av dem åberopade regionalpolitiska beslutet, blir fråga om

nyinrättande av myndighet utan om en omorganisation i form av

sammanslagning av befintliga myndigheter. Med det anförda

avstyrks samtliga här aktuella motioner i berörda delar.

Anslagsfrågor

Anslag till näringspolitisk myndighet m.m.

Den nya näringspolitiska myndigheten beräknas enligt

propositionen (s. 257--259) behöva ca 330 årsarbetskrafter.

Därtill kommer verksamheter som finansieras utanför

myndighetsanslaget, såsom förvaltningskostnader med anledning av

den nya kontrollordningen för elektrisk materiel, vilka täcks

med avgifter, verksamheten vid statens elektriska inspektion

samt drift av beredskapslager. För dessa verksamheter har

behovet bedömts till ca 77 årsarbetskrafter. Utöver de ca 330

årsarbetskrafterna vid den centrala myndigheten skulle

ytterligare ca 20 årsarbetskrafter behövas för att myndigheten

övergångsvis skall kunna bedriva de verksamheter som på sikt

skall avvecklas, t.ex. visst branschstöd och handläggning av

investeringsfondsärenden. Sammantaget beräknas

förvaltningskostnaderna för den nya myndigheten till 186

milj.kr. I detta belopp ingår också ett engångsbelopp på 3

milj.kr. för särskilda personalinsatser i samband med bildandet

av den nya myndigheten.

Utredningsverksamheten vid den nya myndigheten bör, säger

regeringen (s. 259-260), bedrivas bl.a. enligt de riktlinjer som

regeringen fastställer i en årlig utredningsplan, efter förslag

från myndigheten. I det föreslagna anslagsbeloppet på 27,4

milj.kr. ingår 5 milj.kr. som skall stå till regeringens

förfogande. De tidigare utredningsanslagen till SIND (B 2) och

STEV (H 2) upphör vid utgången av innevarande budgetår.

Överföring från anslaget Energiforskning (H6) föreslås ske med

4,1milj.kr. budgetåret 1991/92.

I motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet

liberalerna och miljöpartiet framförs krav på minskade anslag.

81 milj.kr. föreslås i motion 1990/91:N34 (m) bli anvisade

till STU. Den av STEV och SIND sammanslagna myndigheten föreslås

få ett förvaltningsanslag på 80 milj.kr. och ett anslag till

utredningar och information på 17 milj.kr. Genom att STU och den

näringspolitiska myndigheten skulle samutnyttja administrativa

resurser anser motionärerna att lika stora besparingar i de

administrativa kostnaderna som regeringen föreslår skall kunna

förverkligas. Vad gäller den näringspolitiska myndigheten borde

de inskränkningar av verksamheten som föreslås i motionen

medföra att kostnaderna kan reduceras.

Även i motion 1990/91:N33 (fp) sägs att det samutnyttjande av

administrativa resurser som förordas bör möjliggöra en lika stor

minskning av de administrativa kostnaderna som den regeringen

föreslår. Vidare förespråkar motionärerna att anslaget till den

näringspolitiska myndigheten minskas med 21,5 milj.kr.; de

hänvisar till att nyttan av en del av det utredningsarbete som

bedrivits av SIND kan ifrågasättas. Också i motion 1990/91:N298

(fp) förespråkas en minskning med det nyss angivna beloppet.

Förslaget är ett uttryck för motionärernas kritiska inställning

till en del av det arbete som bedrivs vid SIND.

I miljöpartiets motion 1990/91:N317 föreslås -- mot bakgrund

av de belopp som i budgetpropositionen i avvaktan på

tillväxtpropositionen sattes upp för anslagen till SIND, STU och

till teknisk forskning och utveckling -- en minskning av dessa

anslag. Det hänvisas i motionen till miljöpartiets huvudlinje

att de statliga åtgärderna skall vara av generell natur. I

motion 1990/91:N42 (mp) sägs att regeringens förslag till anslag

för den nya näringspolitiska myndigheten ganska väl

överensstämmer med miljöpartiets uppfattning. Förslagen i den

förstnämnda motionen är därför inte längre aktuella.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag om

inrättande av en ny näringspolitisk myndighet och om

inriktningen av dess verksamhet. I konsekvens härmed ställer sig

utskottet också bakom de förslag om anslag som framläggs i

propositionen. Samtliga här aktuella motioner avstyrks samtidigt

i berörda delar.

I propositionen föreslås också ett särskilt anslag avsett att

täcka vissa kostnader i samband med avvecklingen av STEV, SIND

och STU. Det rör sig i första hand om personalkostnader,

lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader som kan uppkomma

under uppsägningstiden. Eftersom dessa kostnader inte går att

beräkna föreslås ett formellt anslag på 1000 kr.

Det finns enligt utskottets mening inget att erinra mot detta;

anslaget tillstyrks.

Anslag till statens elektriska inspektion

Statens elektriska inspektions verksamhet avser att främja

säkerheten i samband med framställning, överföring och

användning av elektrisk ström. Enligt sin instruktion (1988:809)

är inspektionen den lokala statliga organisationen för ärenden

om tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar och därmed

sammanhängande frågor.

Inspektionen omfattas av den sedan budgetåret 1987/88 pågående

försöksverksamheten med treårsbudgetering, varför medel anvisas

under ramanslag. Den innevarande treårsperioden är budgetåren

1990/91--1992/93. Anslaget för kommande budgetår beräknas till

13,2 milj.kr. I avvaktan på en översyn av det svenska

elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation som

regeringen avser att genomföra bör den nya näringspolitiska

myndigheten vara chefsmyndighet för inspektionen, sägs det i

propositionen.

Utskottet tillstyrker anslaget.

Övriga frågor

I detta avsnitt behandlas ett antal näringspolitiska frågor,

som har aktualiserats i olika motioner. Det gäller vissa

branschspecifika frågor avseende bilindustrin, järn- och

stålindustrin, livsmedelsindustrin och turistnäringen. Vidare

behandlas motioner som tar upp olika miljönormer och

produktkrav. Ett antal motioner inriktade på särskilda regioner

behandlas också.

Särskilda branscher

Bilindustrin

Frågor om bilindustrins framtid tas upp i tre motioner.

Bilindustrin i Sverige inger i dag stor oro, sägs det i motion

1990/91:N42 (mp). Motionärerna påminner om att miljöpartiet

varje år har motionerat om att problemen kring bilindustrin

skulle bli föremål för en grundlig utredning (se 1988/89:NU26,

1990/91:NU3). De uttrycker besvikelse över riksdagens och

regeringens passivitet och yrkar ånyo att riksdagen skall anmoda

regeringen att tillsätta en utredning om bilindustrin och att

den skall anslå 5 milj.kr. för ändamålet.

En kris inom bilindustrin skulle bli värre än varvs- och

rederinäringens kris, sägs det i motion 1990/91:N243 (mp), till

vilken det hänvisas i den tidigare nämnda motionen. Det finns

därför goda skäl för en utredning av frågan hur bilindustrins

framtid ser ut och vilka löften och vilka hot som framtiden kan

medföra för den. Det finns, enligt motionärerna, tre starka skäl

för att bilismen i världen bör inskränkas, nämligen bilismens

miljöeffekter, personskadorna och de begränsade

oljetillgångarna. Mot bakgrund av den globala miljö- och

konkurrenssituationen och med hänsyn till den kommande

lågkonjunkturen och bilindustrins betydelse i det svenska

näringslivet är behovet av en grundlig och allsidig utredning av

bilismen och bilindustrins framtid i Sverige mycket starkt,

anför motionärerna.

I dag finns ingen klar och entydig syn från statens sida på

under vilka villkor biltillverkarna skall arbeta, anförs det i

motion 1990/91:N215 (s). Det är viktigt att regeringen genom

industridepartementet tar ett samlat ansvar för den statliga

politiken gentemot bilindustrin, menar motionärerna. Forsknings-

och utvecklingsprojekt borde initieras dels för att motorernas

miljöegenskaper skall förbättras, dels för att bilismens

säkerhet skall höjas. Vidare borde statens insatser för att

stödja underleverantörer utökas, så att det skapas fler

konkurrenskraftiga svenska systemleverantörer.

Frågan om insatser för att främja utvecklingen av mer

miljövänliga motorer m.m. tas mer direkt upp i åtta motioner.

I motion 1990/91:N60 (m) begärs att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande till regeringen om utvecklingen av renare

motorer. Mot bakgrund av en redovisning av avgasutsläppen sägs i

motionen att en utveckling av renare motorer kan ge positiva

miljöeffekter och bör underlättas.

Ett intensivt arbete pågår med utveckling av nya typer av

motorer, sägs det i motion 1990/91:N370 (fp). En ytterligare

utveckling av nya motorer och av framdrivningsteknik för bilar

är, enligt folkpartiet liberalernas uppfattning, angelägen och

nödvändig.

Med utgångspunkt i miljösituationen i Stockholmsområdet anförs

det i motion 1990/91:N377 (fp) att utveckling av teknik för

miljövänlig drift av kollektivtrafik och bilar samt för rening

bör stimuleras. Miljöproblemen är en av vår tids ödesfrågor,

anför motionärerna, och samhället får inte utvecklas så att

unika naturvärden offras för alltid.

Ett tillkännagivande från riksdagens sida om behovet av

insatser för utveckling av miljövänliga motorer begärs också i

centerpartiets partimotion 1990/91:N56. Det krävs en kraftfull

satsning på utveckling av miljövänliga motorer, sägs det i denna

motion. Klara tidsgränser borde fastställas för när olika

miljökrav skall vara uppfyllda, på liknande sätt som har gjorts

i Kalifornien.

Ett alternativ till den mer traditionella drivmedelsbilen är

elbilen, sägs det i motion 1990/91:N282 (fp). Tiden är nu inne

för en kraftig satsning på elbilen, menar motionärerna, en

satsning som borde bestå i ett kraftigt ökat forsknings- och

utvecklingsarbete. Utöver STU, Chalmers tekniska högskola m.fl.

borde den svenska bilindustrin vara en självklar

samarbetspartner i detta utvecklingsarbete. Staten föreslås ta

nödvändiga initiativ för att detta skall förverkligas.

Också i motion 1990/91:N59 (mp) berörs frågan om utveckling av

olika typer av eldrivna fordon. Där begärs att riksdagen skall

göra tillkännagivanden dels om att alla motorfordon fr.o.m. 1987

års modell antingen skall kunna drivas med biobränslen eller

vara eldrivna, dels om att statliga insatser behövs för

utveckling av olika typer av eldrivna fordon. (Enligt

förtydligande vid utskottsbehandlingen skulle det angivna

årtalet vara 1997.) Staten måste stimulera den nödvändiga

forskningen och utvecklingen, säger motionärerna.

Det är angeläget att användningen av batterier med längre

livslängd stimuleras, sägs det i motion 1990/91:N245 (fp).

Ekonomiska styrmedel är lämpliga att använda i detta sammanhang.

Det är också nödvändigt att forskning kring de, genom sin längre

livslängd, mindre miljöfarliga batterierna stimuleras, anför

motionärerna och begär ett tillkännagivande av riksdagen härom.

Det är hög tid att kraftiga satsningar görs för att ta fram

alternativ till dagens traditionella bensinmotor för att på så

vis finna lösningar på miljöproblemen, anförs det i motion

1990/91:N343 (fp, mp). Uppfinnaren Alvar Gustavsson har

presenterat idéer om en sådan alternativ förbränningsmotor, den

s.k. Alvarmotorn. Tanken bakom Alvarmotorn är att skapa en

förbränningsmotor som förutom att den har god bränsleekonomi ger

renare avgaser än som är möjligt med nuvarande metoder.

Regeringen bör dra försorg om att dessa idéer blir grundligt

verifierade och presenterade, anser motionärerna. STU, Chalmers

tekniska högskola, universitets- och högskoleämbetet,

Industrifonden, den svenska bilindustrin m.fl. borde vara

självklara samarbetspartner i detta utvecklingsarbete, tillägger

de.

Utskottet behandlade hösten 1990 i ett särskilt betänkande

(1990/91:NU3) motionsyrkanden rörande bilindustrin -- dess

framtid, insatser för att främja framtagandet av mer

miljövänliga motorer och drivmedel samt utveckling av elbilen --

liknande vissa av de här aktuella yrkandena. I betänkandet

lämnades en relativt utförlig redovisning av gällande

bestämmelser, tidigare riksdagsbehandling och de aktiviteter som

pågick på olika relevanta områden. Utskottet hänvisar till denna

redovisning.

Motionsyrkanden med begäran om en utredning av bilindustrins

framtid, liknande dem som framförs i de här aktuella motionerna

1990/91:N42 (mp) och 1990/91:N243 (mp), avslogs av riksdagen.

Utskottet konstaterade att utvecklingen inom bilindustrin och

hos dess underleverantörer följs av regeringen och erinrade om

de uppgifter som ankommer på delegationen för verkstadsteknisk

utveckling, VT-delegationen. Företrädarna för vänsterpartiet och

miljöpartiet reserverade sig och krävde att en utredning om

bilindustrins framtid i Sverige skulle tillsättas.

Motionsyrkanden avseende insatser för utveckling av mer

miljövänliga motorer, för utveckling av elbilen och för ökad

användning av batterier med längre livslängd, identiska med dem

som nu framförs i fyra motioner från folkpartiet liberalerna,

avslogs också av riksdagen hösten 1990. Utskottet redovisade de

aktiviteter och insatser som förekommer på de olika områdena och

ansåg inte att någon ytterligare åtgärd var påkallad från

riksdagens sida. Företrädarna för folkpartiet liberalerna,

centerpartiet och miljöpartiet reserverade sig dels till stöd

för ett forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga

motorer och drivmedel, dels till stöd för ett krav på ett mer

intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete avseende

elbilen. Dessa önskemål återkommer nu i motion 1990/91:N370 (fp)

resp. motion 1990/91:N282 (fp).

Industriministern besvarade i mars 1991 (RD 1990/91:84) en

interpellation (1990/91:152) om bilindustrin. I interpellationen

frågades dels om regeringen ansåg att de insatser som gjorts för

att stödja utvecklingen av alternativ produktion i de orter som

drabbas av bilindustrins kris är tillräckliga, dels om

regeringen kunde tänka sig att tillsätta en snabbutredning av

den svenska bilindustrin.

I sitt svar redovisade industriministern följande åtgärder som

statsmakterna vidtagit:

VT-delegationen inrättades våren 1990 (prop. 1989/90:88,

1989/90:NU30) och har anvisats 150 milj.kr. under tre år. Av

hittills beviljade 25 milj.kr. har 21 milj.kr. gått till

bilindustrins underleverantörer.

SIND har ett samordningsuppdrag för de statliga insatserna och

bedriver ett eget underleverantörsprogram.

Industrifonden har satsat 100 milj.kr. i projekt relaterade

till förnyelse inom transportområdet, varav 20 milj.kr.

innevarande budgetår.

Institutet för verkstadsteknisk forskning stöder

underleverantörsföretagen med teknikutveckling.

Inom ramen för energiforskningsprogrammet stöds forskning och

utveckling rörande motorer och drivsystem, alternativa drivmedel

m.m. Innevarande budgetår har 32 milj.kr. anvisats.

Förslag har lagts fram i den energipolitiska propositionen

(prop. 1990/91:88) om att 30 milj.kr. per år skall anvisas under

fyra år för utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande

användning av motoralkoholer.

Förslag har lagts fram i den miljöpolitiska propositionen

(prop. 1990/91:90) om nya och ytterligare skärpta miljökrav på

samtliga fordonskategorier.

Förslag har lagts fram i den näringspolitiska propositionen

(prop. 1990/91:87) om 25 milj.kr. för fortsatt forsknings- och

utvecklingsarbete inom ramen för Europasamarbetet avseende

teknik för effektivare och miljövänligare trafik på väg, järnväg

och i luften.

Beslut har fattats om arbetsmarknadspolitiska insatser i och

regionalpolitiska medel till de orter som drabbats.

Beslut har fattats om frisläpp av investeringsfonder och

investeringsreserver våren 1991.

Beträffande kunskapsuppbyggnad pekade industriministern på

följande:

Eureka-projektet Prometheus,

EG-projektet Drive,

eventuellt framtida deltagande i ett nytt planerat

forskningsprogram för järnvägs- och flygtrafik,

projektet Business Cooperation Network (BC-net) inom

bilindustrin.

Frågan om utveckling av miljövänligare motorer och drivmedel

behandlades också i interpellationssvaret. Industriministern

framhöll därvid särskilt att de olika redovisade insatserna även

tar sikte på att stimulera utvecklingen av miljövänliga fordon.

Utskottet vill i detta sammanhang notera att det hösten 1990

har bildats en samordningsgrupp för underleverantörsfrågor. I

gruppen ingår representanter för SIND, STU, de regionala

utvecklingsfonderna, VT-delegationen, Företagarnas

riksorganisation, Svensk industriförening, Sveriges mekanförbund

och fackliga organisationer. Gruppen har till syfte att samordna

resurser för underleverantörsutveckling, planering, projekt,

utformning av olika finansieringsformer samt utvärderingar,

uppföljning och information.

Vad gäller frågan om utveckling av elbilen kan noteras att det

finns en förening, Svenska elfordonssällskapet, som har till

syfte att främja introduktionen av eldrivna vägfordon i

tätorter. På olika platser i landet pågår försöksverksamhet med

elfordon. I Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund och Göteborg

pågår det praktiska tester av elbilar inom ramen för de

kommunala energiverken och tekniska verken.

Av de nyss angivna frågorna behandlar utskottet först kravet

på att en utredning om bilindustrins framtid skall tillsättas.

Utskottet konstaterar, mot bakgrund av vad som här har

redovisats, att utvecklingen inom bilindustrin och hos dess

underleverantörer följs av regeringen, via olika myndigheter och

organ. En rad åtgärder har vidare initierats av den svenska

bilindustrin. Det finns därför, enligt utskottets mening, inget

behov av en särskild utredning om bilindustrin. Motionerna

1990/91:N42 (mp), 1990/91:N243 (mp) och 1990/91:N215 (s)

avstyrks sålunda.

Vad gäller de krav på insatser för utveckling av mer

miljövänliga motorer som förs fram i flera motioner --

motionerna 1990/91:N60 (m), 1990/91:N370 (fp), 1990/91:N377 (fp)

och 1990/91:N56 (c) -- hänvisar utskottet till de aktiviteter

som pågår på olika områden och som har redovisats ovan. Något

behov av ett särskilt uttalande anser utskottet inte föreligga.

Motionerna avstyrks i aktuella delar.

Med hänsyn till de olika insatser som görs och de aktiviteter

som pågår på olika håll -- såväl på statlig och kommunal nivå

som inom den privata sektorn -- anser utskottet inte att det nu

finns behov av ytterligare insatser rörande utveckling av en

elbil. De aktuella motionerna 1990/91:N59 (mp) och 1990/91:N282

(fp) avstyrks därmed i berörda delar.

Frågan om insatser för att främja användning av och forskning

kring batterier med längre livslängd behandlades hösten 1990,

varvid ett yrkande från samma motionärer, likalydande med det

som framförs i motion 1990/91:N245 (fp), avslogs av riksdagen

(1990/91:NU3 s.9f.). Utskottet redovisade då att det pågår

en intensiv utveckling när det gäller startbatterier. Vidare

noterades att STU lämnar stöd till forskning och utveckling inom

bl.a. batteriteknik. Utskottet delade uppfattningen att det är

angeläget att startbatterier med längre livslängd kommer till

ökad användning, men såg inget skäl för att staten i större

utsträckning än vad som sker skulle stödja forskningen på

området.

Utskottet står fast vid sitt ställningstagande från hösten

1990. Motionen avstyrks därmed.

Vad slutligen gäller utvecklingen av den s.k. Alvarmotorn, som

tas upp i motion 1990/91:N343 (fp, mp), vill utskottet anföra

följande. Staten har genom STU stött den hittills genomförda

utvecklingen av Alvarmotorn. En insats genom s.k.

teknikupphandling, som förordas i motionen, kräver för att bli

framgångsrik att framtida kommersiella aktörer kan engageras.

Några sådana finns inte, enligt vad utskottet har erfarit.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Järn- och stålindustrin

Regeringen bör anmodas att tillsätta en särskild kommission

för stålindustrin med uppgift att studera denna industris

förutsättningar och utvecklingsmöjligheter, anförs det i motion

1990/91:N276 (v). Där begärs också att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande om behovet av att forskning, i syfte att

möjliggöra produktion av järn och stål med energisnål teknik och

under miljömässigt tillfredsställande villkor, stimuleras. Som

betydande ägare i SSAB Svenskt Stål AB, har staten ett särskilt

ansvar för svensk stålindustri, menar motionärerna.

Riksdagen avslog hösten 1989 (1989/90:NU9) ett motionsyrkande

från vänsterpartiet kommunisterna liknande det första av

nyssnämnda yrkandena. Utskottet erinrade -- liksom vid tidigare

tillfällen -- om att den omstrukturering som har genomförts inom

handels- och specialstålindustrierna har syftat till att den

långsiktiga konkurrenskraften inom stålindustrin skall tryggas.

Därvid har staten aktivt medverkat. Vidare anförde utskottet att

det för branschens fortlevnad är nödvändigt att det löpande

bedrivs ett rationaliseringsarbete och att det vidtas

erforderliga struktur- och effektiviseringsåtgärder. Dessa

uppgifter borde dock, enligt utskottet, i första hand åvila

företagen i branschen. Företrädaren för vänsterpartiet

kommunisterna reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.

Vad gäller det andra yrkandet om stimulans av forskning,

avslogs hösten 1990 ett likartat motionsyrkande från

vänsterpartiet (1990/91:NU6). Utskottet framhöll att forskning

på det aktuella området bedrivs vid de två

kollektivforskningsinstituten Metallurgiska forskningsstationen

(MEFOS) och Bearbetningstekniska forskningsstationen, båda i

Luleå. Metallurgiska forskningsstationen disponerar för

innevarande budgetår 17 milj.kr. och för nästa budgetår 17,8

milj.kr., varav staten bidrar med 6,8 milj.kr. resp. 7,1

milj.kr. Bearbetningstekniska forskningsstationen disponerar

innevarande budgetår 6,8 milj.kr., varav staten bidrar med 3,5

milj.kr. STU, som förmedlar statens bidrag, har att ta

miljöhänsyn vid utveckling av ny teknik. Den konkreta

inriktningen av forskningen bestäms dock av

forskningsstationerna. Vänsterpartiets företrädare i utskottet

reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.

Utskottet står fast vid tidigare ståndpunkter i de frågor som

tas upp i motion 1990/91:N276 (v). Motionen avstyrks därmed i

berörda delar.

I motion 1990/91:N277 (s) begärs att riksdagen skall uppmana

regeringen att initiera förhandlingar med de olika ägarna i

Bruksinvest AB. Dessa förhandlingar skulle syfta till att de

medel som har satts in i bolaget skall komma till användning för

skapande av nya verksamheter och utveckling av befintliga.

Bruksinvest AB bildades under år 1984, på basis av ett avtal

mellan staten å ena sidan och Avesta Jernverks AB, Sandvik AB,

Fagersta AB och Uddeholm AB å den andra, rörande medel för

utvecklingsarbete på bruksorterna. Syftet var att det skulle

skapas nya verksamheter i sådana regioner som berörs av

strukturförändringar -- i första hand bruksorterna. Genom

inbetalningar från de nämnda bolagen har Bruksinvest AB

tillförts 16 milj.kr. i aktiekapital och 84 milj.kr. i

reservfond.

Enligt vad utskottet har erfarit förekommer det sedan någon

tid diskussioner mellan företrädare för industridepartementet

och Bruksinvest AB om förutsättningarna för företagets

fortsatta verksamhet. Med hänvisning härtill avstyrks motionen.

Livsmedelsindustrin

Den nya inriktningen av livsmedelspolitiken kommer att medföra

stora omställningar för livsmedelsföretagen, anförs det i motion

1990/91:N241 (s). Särskilt svårt kommer det att bli för de små

och medelstora företagen. Det finns därför, enligt motionärerna,

anledning att särskilda statliga medel avsätts för att stimulera

dessa företags produkt- och kvalitetsutveckling. I motionen sägs

vidare att det samarbetsprojekt (benämnt Ideon Agro Food), som

har startats av Lunds universitet och vissa företag, behöver

utökas för att möjligheterna på lång sikt skall förbättras för

den sydsvenska livsmedelsindustrin att klara den förestående

omställningsprocessen.

Riksdagen avslog hösten 1990 en liknande motion (s) om en

särskild industripolitisk satsning på livsmedelsindustrins

område (1990/91:NU6). Utskottet pekade på att STU stöder

forskning och utveckling inom livsmedelsområdet genom

kollektivforskningsinstituten Svenska livsmedelsinstitutet (SIK)

och Förpackningsforskningsinstitutet (Packforsk). SIK disponerar

för innevarande budgetår 26,5 milj.kr., varav staten via STU

svarar för 10,6 milj.kr. För budgetåret 1991/92 blir motsvarande

belopp 28,5 milj.kr. och 11,2 milj.kr. Packforsk, vars

verksamhet omfattar alla typer av förpackningar, dvs. inte

endast livsmedelsförpackningar, disponerar för innevarande

budgetår 16 milj.kr., varav staten svarar för 6,4 milj.kr.

Utskottet står fast vid den ståndpunkt som intogs hösten 1990.

Motionen avstyrks.

Aspa Bruk

Munksjö sulfatfabrik i Aspa släpper dagligen ut betydande

mängder klorerade kolväten i Vättern, sägs det i motion

1990/91:N338 (v). Motionären föreslår att Aspa Bruk görs till en

modellanläggning för miljövänlig massablekning, varvid

syrgasblekning skulle ersätta klorblekning. Regeringen skulle

med ett bidrag till Aspa Bruk kunna ge landet en

modellanläggning som skulle ha stor betydelse även för andra

massafabriker, menar motionären.

Aspa Bruk har, i förhållande till andra jämförbara

anläggningar, ålagts relativt strikta gränser för utsläpp. Genom

regeringsbeslut den 25 augusti 1988 ålades bolaget att utreda

förutsättningarna från tekniska och miljömässiga synpunkter för

att det snarast, och senast fr.o.m. år 1995, skall kunna

reducera utsläppsmängden av totalt organiskt bunden klor (TOCl)

till mindre än 0,5 kg per ton massa genom tillämpning av

Prenox-teknik eller annan ny teknik. Utredningen skulle bedrivas

i samråd med statens naturvårdsverk och redovisas för

koncessionsnämnden för miljöskydd. Vidare ålades bolaget att

genom optimerad syrgasblekning, förbättrad tvätt, förbättrad

styrning av klor- och alkalistegen, reducerad klorfaktor och

ökad användning av klordioxid och andra lämpliga åtgärder minska

satsningen av elementär klor och även i övrigt driva

blekprocessen så, att utsläppsmängden av TOCl blir så ringa som

möjligt. Neutraliseringen skulle utföras och dess betydelse från

miljöskyddssynpunkt klarläggas i samråd med naturvårdsverket.

Aspa Bruk har lämnat den nämnda utredningen till

koncessionsnämnden, som fattade beslut i februari 1991. Detta

beslut har nu överklagats av naturvårdsverket. Beredningen av

ärendet har just startat inom miljödepartementet.

Med hänvisning till att ärendet är under beredning avstyrker

utskottet motionen.

Turistnäringen

I två motioner tas olika frågor om turistnäringen upp.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att turistnäringen skall

jämställas med andra basnäringar, sägs det i motion 1990/91:N27

(s). Detta skulle medföra att även turistnäringen skulle få del

i de satsningar för tillväxt som anvisas i propositionen.

Motionärerna anser det vidare viktigt att infrastrukturer

utformas utifrån turistnäringens behov.

Turistnäringen som framtidsindustri skall vägas in vid

bedömningen av de investeringar som föreslås i

tillväxtpropositionen, sägs det i motion 1990/91:N30 (s). Vidare

bör statsmakterna uppmärksamma konkurrenssituationen för

turistnäringen och tillse att konkurrensvillkoren anpassas till

dem som gäller inom EG. I motionen sägs att det är angeläget

att sådana investeringar i infrastruktur, som gör Sveriges

rika tillgångar i natur och kultur mer lättillgängliga och

attraktiva, prioriteras,

att investeringar i teknologisk utveckling avseende

information kommer till stånd,

att satsningar på en väl utbyggd service görs,

att regelverk och andra kostnadspåverkande faktorer, som kan

försätta svensk reseindustri i ett sämre konkurrensläge än

omgivande länder, ses över.

Riksdagen beslutade i december 1989 om att de särskilda

reduceringsreglerna avseende mervärdeskatt på serverings- och

hotelltjänster skulle slopas (prop. 1989/90:50, 1989/90:SkU10).

Samtidigt ställde sig riksdagen bakom ett uttalande av

skatteutskottet om behovet av att utvecklingen på vissa

turistorter följs. Skatteutskottet sade sig utgå från att

regeringen -- om förhållandena så påkallar -- vidtar de åtgärder

av regionalpolitisk art som kan erfordras.

Som ett led i denna uppföljning gav regeringen i juni 1990

SIND i uppdrag att följa utvecklingen på turistorter i

Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs och Värmlands

län samt på sommarturistorter på Gotland och Öland. Arbetet, som

sker i samverkan med Sveriges turistråd samt berörda

länsstyrelser, regionala utvecklingsfonder och kommuner, skall

inriktas på att följa utvecklingen av efterfrågan på turism och

därtill relaterade tjänster under åren 1990, 1991 och 1992. I

uppdraget ingår att göra en bedömning av de skattepolitiska

beslutens effekter på den regionala utvecklingen och att

överväga eventuella åtgärder av regionalpolitisk art. Uppdraget

skall slutredovisas senast den 15 mars 1993. Dessförinnan skall

delrapporter avlämnas.

I den första delrapporten, som kom den 10 april 1991, sägs att

det ännu är för tidigt att förorda några drastiska åtgärder i

vare sig den ena eller den andra riktningen. Utredarna föreslår

dock att vissa åtgärder vidtas redan nu:

50 milj.kr. av de regionalpolitiska medlen bör öronmärkas för

utvecklingsbidrag till turistverksamhet, varvid Gotland under en

treårsperiod skall kunna få del av dessa medel.

Sveriges turistråd bör ges i uppdrag att, tillsammans med

turistnäringen, samordna en marknadsföringskampanj inom en ram

på 10 milj.kr.

Den möjlighet till nedsättning av de sociala avgifterna för

företag inom vissa branscher, som i dag finns inom stödområde 1,

bör även omfatta liftverksamhet.

Medel bör anslås för att stärka fortbildningsresurserna och

forskningsinsatserna vid turisthögskolorna samt för

vidareutveckling av den statistik som är nödvändig för att följa

resandenäringens utveckling.

I industridepartementets bilaga till årets budgetproposition

aviseras ett uppdrag till SIND att utarbeta ett

utbildningsprogram för utbildningsinsatser riktade till små och

medelstora företag inom turistsektorn (s. 57). I uppdraget skall

beaktas ett pågående arbete inom arbetsmarknadsstyrelsen med

utformning av ett branschprogram för turist- och resenäringarna,

i huvudsaklig överensstämmelse med förslag som Sveriges

turistråd i juni 1990 har redovisat för regeringen i en särskild

rapport. Uppdraget till SIND beräknas kunna lämnas i samband med

regleringsbrevet för den föreslagna nya näringspolitiska

myndigheten. I budgetpropositionen nämns också ett förslag från

turistrådet om inrättande av ett råd för turismens

utbildningsfrågor.

Med hänsyn till de olika aktiviteter vad avser turistnäringen

som pågår eller har aviserats anser utskottet inte att det nu är

befogat att riksdagen tar något initiativ i saken. De aktuella

motionerna avstyrks därmed.

Miljönormer och produktkrav

Produktkoncession och livscykelspecifikationer

Frågor om krav som bör ställas på produktionen tas upp i fem

motioner från miljöpartiet och en motion från vänsterpartiet.

Gällande lagstiftning rörande spridning av skadliga ämnen vid

produktion är inte tillräcklig, eftersom hänsyn inte tas till

den totala omgivningseffekten till följd av produktion, sägs det

i motion 1990/91:N314 (mp). Därför borde en produktlagstiftning

införas. På basis av en livscykelspecifikation skulle en

varukoncessionsnämnd fastställa varje varas tillåtlighet och

ställa de krav som behövs för att produkten skall kunna

accepteras. En sådan lag borde ingå i den miljöbalk som

miljöskyddskommittén för närvarande arbetar med;

miljöskyddskommittén borde få tilläggsdirektiv att utarbeta

förslag om införande av en lag om produktkoncession, menar

motionärerna.

I fyra motioner -- 1990/91:N280 (mp), 1990/91:N315 (mp),

1990/91:N362 (mp) och 1990/91:N58 (mp) -- begärs att riksdagen

skall anmoda regeringen att utarbeta förslag till en lag om

livscykelspecifikation. En livscykelspecifikation skall tala om

hur man väntar sig att den process man har startat genom att

tillverka varan skall utveckla sig ända tills varan är uttjänt.

Följande information skulle ingå i en livscykelspecifikation:

produktens syfte,

ianspråktagna naturtillgångar, alstrade biprodukter,

recirkulerande materiel, alstrade föroreningar, förekommande

arbetsrisker,

verkningsgrad vid omsättning av energi,

eventuell miljöpåverkan vid användning,

varudeklaration, teknisk beskrivning och bruksanvisning,

tekniska garantier och garantitid,

förväntad teknisk livslängd,

serviceanvisningar,

tillverkarens avsikter beträffande service,

skrotningsspecifikation.

Alla varor och allt material bör innehållsdeklareras och

märkas med lämplig återvinningsmetod, anförs det i motion

1990/91:N320 (v). I motiveringen som finns i en motion om

ekologiskt byggande och boende, heter det att ekologi -- enligt

motionärerna liktydigt med resurshushållning och

kretsloppstänkande -- måste genomsyra hela stadsbyggandet och

bostadsplaneringen.

Riksdagen avslog hösten 1990 motionsyrkanden (mp), avseende

både produktkoncession och livscykelspecifikation, av samma

innebörd som de nu aktuella (1990/91:NU6). Utskottet anförde att

resultat av det utrednings- och beredningsarbete som bedrevs på

områdena -- och som det redogjordes för -- borde avvaktas innan

ställning togs till eventuella åtgärder. Företrädarna för

moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och

centerpartiet reserverade sig gemensamt i vad avsåg motiveringen

för avstyrkandet och anförde att regeringens agerande på området

hade kännetecknats av förhalning och försening. Företrädaren för

miljöpartiet reserverade sig till förmån för kravet på införande

av produktkoncession medan kravet på införande av

livscykelspecifikationer fick stöd av både vänsterpartiets och

miljöpartiets företrädare.

Utskottet lämnar i det följande en redovisning av det

utrednings- och beredningsarbete som pågår på olika områden med

anknytning till de frågor som tas upp i de aktuella motionerna.

I miljöpropositionen (prop. 1990/91:90) anförs (s. 227) att

det har blivit uppenbart att det är nödvändigt att anlägga ett

helhetsperspektiv -- "från vaggan till graven" -- på

varuproduktionen och varuhanteringen inkl. avfallsledet. Vidare

sägs att det är angeläget att en samlad och långsiktig strategi

nu utvecklas för hur arbetet bör bedrivas för att varornas

miljöpåverkan skall begränsas i alla led. En arbetsgrupp under

miljödepartementets ledning arbetar med att ta fram en sådan

strategi. Som diskussionsunderlag och förberedelse inför detta

arbete har miljödepartementet låtit genomföra sex olika studier.

De har redovisats i en rapport (Ds 1991:9) tillsammans med en

promemoria som belyser hur arbetet inom regeringskansliet kommer

att drivas vidare.

Miljöskyddskommittén (ME 1989:04) skall enligt sina direktiv

(dir. 1989:32) utforma förslag till en lagstiftning som bidrar

till att miljöhänsynen genomsyrar alla samhällssektorer. Detta

skall åstadkommas bl.a. genom samordning av lagar och andra

föreskrifter så att nya miljöproblem kan förebyggas och gamla

avhjälpas effektivare. Miljöskyddskommittén har i januari 1991

lämnat ett principbetänkande, Miljölagstiftningen i framtiden

(SOU 1991:4). I miljöpropositionen lämnas vissa synpunkter inför

kommitténs fortsatta arbete. Slutbetänkande skall avges senast

den 1 april 1993.

För att utreda vissa frågor rörande miljöfarligt avfall

tillsattes sommaren 1990 en särskild utredare (M 1990:04;

föreståndare Rune Olsson). Utredaren skall enligt sina direktiv

(dir. 1990:45) belysa utvecklingen av miljöfarligt avfall under

1990-talet och klarlägga möjligheten att omhänderta sådant

avfall och ange kostnadseffekter. Utredningsarbetet skall vara

avslutat före utgången av år 1991.

Sådan information som de i motionerna föreslagna

livscykelspecifikationerna och innehållsdeklarationerna avses ge

förekommer i viss omfattning. Konsumentverket uppställer --

efter uppgörelser med näringslivet -- riktlinjer för enskilda

produktområden. Riksdagen fattade i december 1989 beslut om

införande av miljömärkning (prop. 1989/90:25, 1989/90:LU13).

Huvudmålen för miljömärkningen är att vägleda konsumenterna och

stimulera till en produktutveckling som tar hänsyn till miljön.

Bedömningen skall gälla produktens hela livscykel. Sverige är

anslutet till en gemensam nordisk ordning för miljömärkning.

Miljömärkningen är organiserad inom ramen för

standardiseringskommissionens i Sverige (SIS)

certifieringsverksamhet och handhas av en särskild

miljömärkningsstyrelse och en referensgrupp.

Marknadsföringslagen (1975:1418) innehåller bestämmelser om

produktsäkerhet, vilka innebär ett förstärkt konsumentskydd och

ett incitament för producenterna att utveckla säkra produkter.

Konsumentverket har inom ramen för särskilda direktiv inför

treårsperioden 1992/93--1994/95 anmodats att visa hur

miljöaspekterna på ett bredare sätt skall kunna beaktas i

konsumentpolitiken och att belysa förhållandet till andra

myndigheter. En intressant fråga i detta sammanhang är, enligt

direktiven, möjligheterna till samordnade insatser för spridning

till hushållen av kunskap om miljöfrågor. Konsumentverket har i

sin rapport till regeringen i maj 1991 avseende treårsperioden

1992/93--1994/95 anmält att man inte har haft möjlighet att i

rapporten lämna den begärda redovisningen. Man avser att

återkomma till frågan i samband med anslagsframställningen.

En utgångspunkt för kontrollen av kemiska ämnen och produkter

är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de

kemiska ämnen och produkter som de levererar. I

miljöpropositionen lämnas förslag om utveckling av

kemikaliekontrollen genom införande av förhandsanmälan av nya

kemiska ämnen, om utbyggnad av produktregistret, om vidare

arbete med kriterier för, och föreskrifter om, klassificering

och märkning efter miljöfarlighet samt om utvidgat bemyndigande

till kemikalieinspektionen och naturvårdsverket att förbjuda

skadliga ämnen och produkter enligt lagen (1985:426) om kemiska

produkter.

Utskottet tar först ställning till yrkandena om

livscykelspecifikationer och innehållsdeklarationer.

Som framgår av den tidigare redovisningen är frågor om varors

miljöpåverkan och producenters ansvar föremål för utredning och

överväganden på olika håll. Med hänsyn härtill anser utskottet

inte att det är motiverat att riksdagen nu tar något initiativ

på de områden som berörs i motionerna 1990/91:N280 (mp),

1990/91:N315 (mp), 1990/91:N362 (mp), 1990/91:N58 (mp) och

1990/91:N320 (v).

De aktuella motionerna avstyrks.

Även vad gäller yrkandet i motion 1990/91:N314 (mp) om att

miljöskyddskommittén skall få tilläggsdirektiv om att utreda

frågan om produktkoncession och utarbeta förslag till lag om

sådan anser utskottet att resultatet av det tidigare redovisade

utrednings- och beredningsarbete som bedrivs bör avvaktas.

Med det sagda avstyrker utskottet motionen.

Produktmärkning om elförbrukning

Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag om lag

om obligatorisk produktmärkning med deklaration om elförbrukning

och motsvarande driftkostnader och med jämförande uppgifter för

den mest eleffektiva produkten i samma produktklass på

marknaden, anförs det i motion 1990/91:N68 (mp). Vidare borde

regeringen anmodas att lägga fram förslag till lag om normer för

högsta elförbrukning på vanliga elförbrukande apparater. Dessa

två yrkanden återkommer vart och ett två gånger i likalydande

form i den nämnda motionen. Vidare återfinns de -- med samma

formuleringar -- i en motion 1989/90:N463 (mp) från allmänna

motionstiden våren 1990. Motionärerna hänvisar till

förhållandena i andra länder. I USA skall enligt lag t.ex. varje

hushållsapparat i försäljningslokalen ha en tydlig skylt med

energideklaration. Om så inte är fallet kan böter utdömas.

I den energipolitiska propositionen (prop. 1990/91:88) sägs

beträffande energideklarationer, normer m.m. (s. 47 f.) att

arbetet med energideklarationer för bl.a. hushållsapparater

skall intensifieras och utvidgas. Där erinras om ett uppdrag som

konsumentverket fick hösten 1988 att dels vidareutveckla

systemet med energideklarationer för hushållsapparater och

metoder för provning av dessa, dels ta initiativ till och

ansvara för genomförandet av tester av olika produkter för

uppvärmning, isolering, ventilation etc. Medel för ändamålet har

ställts till förfogande från det för budgetåret 1985/86 anvisade

anslaget Vissa åtgärder för omställning av energisystemet.

Produkter testas för närvarande nästan uteslutande på

företagens egen bekostnad, sägs det i den energipolitiska

propositionen, och detta har lett till att de företag som utför

testning huvudsakligen är större tillverkare med relativt

energieffektiva produkter. Testverksamheten bör, enligt

regeringens mening, fortsätta och utvidgas.

Den europeiska marknadsintegrationen gör det svårare för

enskilda länder att ensidigt utveckla system för

energideklarationer och märkning, framhålls det vidare i

propositionen. Det internationella samarbetet blir därför allt

viktigare. Konsumentverket har bidragit finansiellt till det

internationella metodutvecklingsarbetet och har inom ramen för

Nordiska ministerrådets arbete inlett ett samarbete angående ett

gemensamt nordiskt märkningssystem för hushållsapparater.

Arbetet med energideklarationer och produktmärkning bör

fortsätta och utvidgas, sägs det i propositionen. Enligt

regeringens förslag skall 5milj.kr. ställas till

konsumentverkets förfogande för ökade insatser inom områdena

produkttestning, energideklarationer och märkning av

hushållsapparater och vissa andra energiförbrukande produkter.

Arbetet bör ske i samverkan med den föreslagna nya

näringspolitiska myndigheten.

Elanvändningsrådet inom statens energiverk har också

aktualiserat frågan om normer för maximal elförbrukning hos

hushållsapparater. Sådana normsystem har diskuterats och i vissa

fall införts i andra länder. Konsumentverket och statens

energiverk fick i februari 1991 i uppdrag att utreda

förutsättningarna för normer för maximal elförbrukning i

hushållsapparater m.m. I utredningsarbetet skall de

handelspolitiska regelsystemen beaktas. Vidare skall beaktas

liknande åtgärder som har vidtagits eller planeras i andra

länder och internationellt samarbete som förekommer. Uppdraget

skall redovisas senast den 1 april 1992.

Med hänsyn till det arbete som pågår på området anser

utskottet inte att det är motiverat att riksdagen nu tar något

initiativ i saken. Motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1989/90:N463

(mp) avstyrks därmed i berörda delar.

Företags miljöredovisningar

Miljöpartiet har i motion 1990/91:Fi718 föreslagit att en

miljöredovisning skall göras för statens budget. I motion

1990/91:N366 (mp) föreslås att en miljöredovisning av samma slag

skall finnas med i alla prognoser som ett företag gör samt i

företagens årsredovisningar. I redovisningen skall det ingå

materialbalanser, som visar vad företaget tar in i

tillverkningen och vad som går ut som produkter, avfall och

avgaser. Prognosdelen skulle kunna vara en frivillig handling

från företagens sida.

Riksdagen avslog hösten 1990 ett likalydande yrkande (mp)

(1990/91:NU6). Utskottet betonade att det inom såväl offentlig

som privat verksamhet är nödvändigt att miljömässiga

konsekvenser av olika åtgärder och beslut beaktas. Företags

redovisningar av hur deras prognostiserade verksamhet påverkar

natur och miljö borde emellertid bygga på frivillighet.

Vänsterpartiets och miljöpartiets företrädare reserverade sig

och krävde ett tillkännagivande från riksdagen om att en sådan

frivillig redovisning bör komma till stånd.

Riksdagen avslog i februari 1991 ett motionsyrkande (mp) om

att statens budget skall omfatta en redovisning av hur den

föreslagna ekonomiska politiken påverkar miljön och människors

hälsa (1990/91:FiU20 s. 72). Finansutskottet anförde att man --

för att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar

utveckling -- måste veta mer om samspelet mellan ekonomi och

ekologi. Ett första steg för att förbättra beslutsunderlaget

vore att komplettera den ekonomiska statistiken så att den

belyser miljöpåverkan och resursförbrukning.

Miljöräkenskapsutredningen (Fi 1990:07) har i uppdrag att

närmare studera dessa frågor (dir. 1990:3). Vänsterpartiets och

miljöpartiets företrädare i finansutskottet reserverade sig till

förmån för yrkandet.

Innehållet i företags årsredovisningar regleras genom

aktiebolagslagen (1975:1385), och regler för hur de skall

ställas upp utfärdas av Föreningen auktoriserade revisorer

(FAR). Enligt vad utskottet erfarit har vissa större företag i

begränsad omfattning börjat inkludera redovisningar med koppling

till miljöområdet (främst arbetsmiljö) i sina

förvaltningsberättelser.

Utskottet anser liksom motionären och finansutskottet att det

är nödvändigt att de miljömässiga konsekvenserna av olika

åtgärder och beslut beaktas. Detta gäller såväl offentlig som

privat verksamhet. Företags redovisningar av hur deras

prognostiserade verksamhet kan beräknas påverka natur och miljö

bör, som motionären säger, kunna vara en frivillig handling.

Utskottet kan därför inte se något behov av lagstiftning eller

särskilt initiativ från riksdagens sida. Motion 1990/91:N366

(mp) avstyrks därmed.

Vissa regionala frågor

I sju motioner berörs olika regionala frågor. Det gäller

särskilda åtgärder i landskapen Gotland och Öland, Kalmar län,

Blekinge län, Malmöregionen och Skaraborgs län. Vidare behandlas

i detta avsnitt en motion med krav på att de fem länen i

Mälarregionen skall bli friregioner.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att det krävs en

framtidsinriktad näringspolitik för tillväxt i Blekinge, anförs

det i motion 1990/91:N23 (s). Trots de problem av såväl

strukturell som konjunkturell natur som föreligger i Blekinge

finns det goda förutsättningar att vända utvecklingen i positiv

riktning, menar motionärerna.

Regeringen bör anmodas att lägga fram ett förslag om hur

tillväxten i Kalmar län skall främjas, sägs det i motion

1990/91:N29 (c). Ett sådant förslag måste innehålla åtgärder på

olika områden, t.ex. företagsbeskattningen och förbättrade

kommunikationer. Vidare bör Mörbylånga sockerbruk bibehållas,

anför motionärerna.

Eftersom Malmöregionen har allvarliga miljöbelastningar bör

regeringen anmodas att lägga fram ett förslag om en ekologiskt

uthållig samhällsmodell för Malmöregionen, sägs det i motion

1990/91:N43 (mp). Motionärerna skisserar hur en sådan

samhällsmodell borde se ut.

I de tre motionerna 1990/91:N47 (mp), 1990/91:N46 (mp) och

1990/91:N48 (mp) framförs -- med utgångspunkt i förhållandena på

Gotland, på Öland och i Skaraborgs län -- krav på

tillkännagivanden från riksdagen avseende tre områden. Ett

område är behovet av sänkta arbetsgivaravgifter och

mervärdeskatt, ett annat behovet av utvecklingsutredningar

för alla län avseende snedvridning av näringslivsstrukturen och

ett tredje behovet av beredskap för att generella

stimulansåtgärder snabbt skall kunna sättas in. Vad gäller

Gotland föreslås i motion 1990/91:N47 (mp) också att riksdagen

skall uttala sig för att ett baltiskt ekologiskt

utvecklingscentrum inrättas i Visby.

Även motion 1990/91:N290 (v) tar upp frågan om behovet av

näringspolitiska åtgärder på Gotland. Där sägs att riksdagen bör

göra ett uttalande om vikten av att

livsmedelsförädlingsindustrin på Gotland kan bevaras.

Riksdagen har, som tidigare nämnts (s.53), upprepade gånger

på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden vilka liksom de

nu aktuella avsett frågor av utpräglat regional natur. Utskottet

har därvid anfört att statsmakterna inte borde ge sig in på

bedömningar av angelägenheten av insatser i något visst län

eller någon viss region av den typ som är aktuell i de här

behandlade motionerna. I konsekvens härmed avstyrker utskottet

dessa motioner i berörda delar.

I motion 1990/91:N44 (fp) föreslås att åtgärder skall vidtas

som dels tar sikte på att den offentliga sektorn skall

reformeras, dels innebär satsningar på infrastruktur samt

kunskaps- och kompetensuppbyggnad. Mot bakgrund av dessa

förslags långtgående karaktär föreslår motionärerna att

Mälarregionen får status av "friregion", på samma sätt som nu

alla kommuner kommer att kunna fungera.

Försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse -- det s.k.

frikommunförsöket -- har enligt riksdagens beslut bedrivits

sedan år 1984 (prop. 1983/84:152, KU 1983/84:32). Enligt det

förslag till ny kommunallag (prop. 1990/91:117) som riksdagen

skall behandla i juni 1991 kan alla kommuner och landsting komma

att få ställning som frikommuner.

Frågor om den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad

kommer att bli föremål för utredningar, som regeringen nyligen

har fattat beslut om.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare, verkställande

direktören Bengt-Owe Birgersson, med uppgift att göra en analys

av den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad och en

perspektivstudie med olika alternativ för en framtida struktur

(dir. 1991:31). Utredaren skall analysera hur pågående och

förväntade förändringar inom olika samhällsområden påverkar

förutsättningarna för fördelning av arbetsuppgifter mellan

central, regional och lokal nivå. Vidare skall utredaren belysa

hur de regionala samarbetsmönstren behöver utvecklas inom

offentlig serviceproduktion, försörjning med infrastruktur,

totalförsvar, miljöpolitik och samhällsplanering. Därvid skall

övervägas om ett enda mönster för den regionala indelningen är

att föredra eller om det är mer ändamålsenligt att tillämpa

flera olika indelningar. Utredaren skall redovisa sitt arbete

senast den 1 oktober 1992.

En annan utredning avser länsindelningen i västra Sverige. Mot

bakgrund av förslag i storstadsutredningens betänkande, Rika

möjligheter -- hårda villkor (SOU 1990:36) skall enligt beslut

av regeringen en särskild utredare tillkallas med uppgift att

analysera för- och nackdelar med nuvarande länsindelning i

västra Sverige och att föreslå de åtgärder som anses behövliga

(dir. 1990:30). På grundval av denna analys skall utredaren

redovisa olika alternativ för länsindelningen i västra Sverige

utöver att den nuvarande länsindelningen bibehålls. Uppdraget

skall redovisas så snart som möjligt, dock senast den 1 mars

1992.

Med hänvisning till att frågor om den offentliga verksamhetens

regionala uppbyggnad kommer att bli föremål för utredning

avstyrker utskottet motion 1990/91:N44 (fp).

Vissa övriga frågor

Till sist behandlar utskottet tre motioner som gäller frågor

om den svenska lagstiftningen avseende kooperativa föreningar i

förhållande till EGs planerade kooperativa stadga, om negativa

följdverkningar av statliga industrisubventioner och om lån till

personalkonvertibler.

Det nära förestående antagandet av en kooperativ stadga inom

EG innebär, enligt motion 1990/91:N269 (s), att nya former för

samverkan mellan kooperativ i Sverige och EG kan komma att

aktualiseras inom en snar framtid. Den svenska lagstiftningen på

området borde därför ses över.

I den tidigare nämnda (s.62, 64f. och 74)

nykoop-företagsutredningens betänkande (SOU 1991:24) finns ett

särskilt avsnitt (s. 78--83), som behandlar EG och

kooperationen. EG-kommissionens uppgift visavi kooperationen kan

enligt utredningen sägas vara att se till att kooperationen

behandlas likvärdigt med andra företagsformer och inte

diskrimineras. I betänkandet anförs vidare att kooperationen

själv måste utveckla sitt nätverk och förverkliga de möjligheter

som den nya stadgan kan erbjuda. Som tidigare nämnts

remissbehandlas betänkandet för närvarande, och en proposition

planeras bli avlämnad i augusti 1991.

I årets budgetproposition meddelas att kooperativa rådet under

föregående år har behandlat frågor som gäller utvecklingen i

Europa och dess betydelse för kooperationen i Sverige (se prop.

1990/91:100 bil. 15 s. 102 f.).

Med hänsyn till att de frågor som tas upp i den aktuella

motionen är föremål för behandling på olika håll anser utskottet

inte att det är motiverat med något uttalande av riksdagen i

saken. Motion 1990/91:N269 (s) avstyrks därmed.

Det finns en risk att statliga industrisubventioner kan ge

negativa följdverkningar, anförs det i motion 1990/91:N228 (m).

Riksdagen borde genom ett uttalande fästa regeringens

uppmärksamhet på detta. Motionären tar ett konkret ärende -- en

ansökan av företaget ABC-Laminat AB i Svenstavik om

regionalpolitiskt stöd på 93,5 milj.kr. -- som utgångspunkt för

sin begäran. Han hänvisar till den förestående

EG-harmoniseringen och till att en av EGs grundläggande regler

är fri konkurrens utan statliga industristöd.

ABC-Laminat ABs ansökan kom in till industridepartementet i

maj 1990. Som ett led i beredningen har bl.a. yttranden

inhämtats från SIND (som har avstyrkt) och den berörda

utvecklingsfonden (som har tillstyrkt). En av de frågor som

särskilt har beaktats vid industridepartementets beredning är

den risk för konkurrenssnedvridning som tas upp i motionen.

Enligt vad utskottet har erfarit har företaget nu meddelat att

det avser att återkalla sin ansökan.

Utskottet finner det självklart att -- som skett -- risken för

konkurrenssnedvridningar vägs in när beslut om stöd fattas.

Något uttalande från riksdagen i saken anser utskottet inte

motiverat. Motion 1990/91:N228 (m) avstyrks således.

Konvertibla skuldebrev -- konvertibler i dagligt tal -- är

föremål för ett yrkande i motion 1990/91:N372 (m). En

konvertibel kan sägas vara ett förstadium till en aktie, som

efter en viss tid berättigar till utbyte mot aktie i företaget

enligt en i förväg bestämd kurs. Det är relativt vanligt att

anställda får köpa s.k. personalkonvertibler, varvid

arbetsgivaren hjälper till att ordna förmånliga lån för

aktieköpet.

I den nämnda motionen begärs att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande beträffande lån till personalkonvertibler,

vilka sägs upp när den anställde slutar sin anställning. Enligt

motionären bör bankinspektionen uppmärksamma sådana

konstruktioner där konvertibler har köpts för lånade medel och

där låneavtalen är så formulerade att lånen sägs upp i det

angivna fallet.

Bankinspektionen har i skrivelser till samtliga

bankaktiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag och

kreditaktiebolag i augusti 1987 och mars 1989 lämnat vissa

rekommendationer avseende utgivning av konvertibla skuldebrev

till anställda. Syftet är att få en god praxis inom olika

institutionsgrupper, med hänsyn till inspektionens uppgift att

bevaka att det råder en sund utveckling inom tillsynsområdet.

Skrivelserna tar inte särskilt upp den fråga som berörs i

motionen.

Enligt utskottets mening måste det ankomma på de båda parterna

-- den anställde och företaget som tillhandahåller det aktuella

lånet -- att överenskomma om sådana villkor som inte försätter

den anställde i en orimlig ekonomisk situation i det fall att

han slutar sin anställning. Utskottet anser inte att det är

motiverat att riksdagen gör något särskilt uttalande i saken.

Motion 1990/91:N372 (m) avstyrks därmed av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänna riktlinjer

1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och

inriktning

att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkandena 1--5 och 16,

motion 1990/91:N33 yrkande 1, motion 1990/91:N34 yrkandena 1 och

2, motion 1990/91:N42 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N45

yrkandena 1 och 4, motion 1990/91:N225 yrkande 1, motion

1990/91:N292 yrkande 1, motion 1990/91:N317 yrkande 1, motion

1990/91:N356 yrkande 2 och motion 1990/91:N357 yrkandena 1--3,

res. 1 (m, fp, c)

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

2. beträffande utredning för en ekologisk

strukturomvandling

att riksdagen avslår motion 1990/91:N212,

res. 4 (v, mp)

3. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkandena 17 och 18,

motion 1990/91:N42 yrkande 17, motion 1990/91:N225 yrkandena 2

och 3, motion 1990/91:N254 yrkandena 2 och 3, motion

1990/91:N291 yrkande 1 och motion 1990/91:N357 yrkandena 11 och

12,

res. 5 (m, fp, c)

res. 6 (v) motiv.

res. 7 (mp)

Utländska företagsförvärv och investeringar m.m.

4. beträffande utländska företagsförvärv

att riksdagen avslår motion 1990/91:N28 yrkande 4, motion

1990/91:N42 yrkande 20, motion 1990/91:N45 yrkande 15, motion

1990/91:N255 yrkandena 8 och 9 och motion 1990/91:N351 yrkande

1,

res. 8 (m, fp, c)

res. 9 (v)

res. 10 (mp)

5. beträffande främjande av utländska investeringar i

Sverige

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt

11 punkt C 4 momenten 1 och 2 och med avslag på motion

1990/91:N33 yrkande 8 och motion 1990/91:N298 yrkande 5

a) medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver

under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt

12100000 kr. får användas för att främja utländska

investeringar i Sverige,

b) till Åtgärder för att främja utländska investeringar

för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 8600000 kr.,

res. 11 (m, fp, c)

res. 12 (mp)

6. beträffande ömsesidigt ägande

att riksdagen avslår motion 1990/91:N255 yrkande 7 och motion

1990/91:N351 yrkande 2,

res. 13 (m, fp, c, mp)

Teknisk utveckling

7. beträffande betydelsen av fri forskning

att riksdagen avslår motion 1990/91:N357 yrkande 13,

res. 14 (m, fp, c)

res. 15 (mp) motiv.

8. beträffande teknikvetenskapliga forskningsrådet

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt

11 punkt F 4 och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkande 37

till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret

1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 130468000 kr.,

res. 16 (mp)

9. beträffande europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt

10 moment 8 och avsnitt 11 punkt F 7 och med avslag på motion

1990/91:N34 yrkandena 14 och 22 och motion 1990/91:N42 yrkande

38

dels godkänner de i propositionen (avsnitt 4.3) angivna

riktlinjerna för svenskt deltagande i europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete,

dels till Europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete för budgetåret 1991/92 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 126000000 kr.,

res. 17 (m)

res. 18 (mp)

10. beträffande informationsteknologi

att riksdagen avslår motion 1990/91:N40,

res. 19 (v, mp)

11. beträffande bioteknik

att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 6 och motion

1990/91:N45 yrkande 14,

res. 20 (c, v)

12. beträffande Materialcentrum vid högskolan i

Falun--Borlänge

att riksdagen avslår motion 1990/91:N306,

13. beträffande miljöteknik

att riksdagen avslår motion 1990/91:N42 yrkande 24 och motion

1990/91:N45 yrkande 5,

res. 21 (v)

res. 22 (mp)

14. beträffande insatser för ökad vidareförädling i

skogsindustrin

att riksdagen avslår motion 1990/91:N28 yrkandena 1--3 och

motion 1990/91:N242,

res. 23 (v, mp)

15. beträffande högre utbildning och forskning rörande

skogsindustrin

att riksdagen avslår motion 1990/91:N281,

16. beträffande kollektiv forskning

att riksdagen avslår motion 1990/91:N214, motion 1990/91:N327

yrkande 1 och motion 1990/91:N355 yrkande 4,

res. 24 (c, mp)

17. beträffande teknisk provning

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt

10 momenten 5 och 9

dels antar i propositionen framlagt förslag till lag om

ändring i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning

och om mätning,

dels godkänner de i propositionen (avsnitt 4.5) angivna

riktlinjerna för utseende av provnings- och certifieringsorgan,

18. beträffande internationellt standardiseringsarbete

att riksdagen avslår motion 1990/91:N36 yrkande 2,

19. beträffande Industrifonden

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt

10 moment 51 och med avslag på motion 1990/91:N34 yrkande 13 och

motion 1990/91:N45 yrkande 13 godkänner de ändrade riktlinjer

och den minskning av kapitalet för stöd till industriellt

utvecklingsarbete genom stiftelsen fonden för industriellt

utvecklingsarbete som anges i propositionen (avsnitt 8.2),

res. 25 (m)

res. 26 (v)

res. 27 (mp) motiv.

20. beträffande produktutveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt

10 moment 52 godkänner det förslag till nytt finansieringssystem

som framläggs i propositionen (avsnitt 8.3),

21. beträffande utvärdering av systemet med teknikcheckar

att riksdagen avslår motion 1990/91:N34 yrkande 15,

res. 28 (m, fp)

22. beträffande inriktning av statliga

teknikspridningsåtgärder

att riksdagen avslår motion 1990/91:N42 yrkande 19,

res. 29 (mp)

23. beträffande teknikspridningsinsatser i Sjuhäradsbygden

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N41 och 1990/91:N279,

24. beträffande forskning och utveckling rörande tekniska

hjälpmedel

att riksdagen avslår motion 1990/91:N21,

25. beträffande Teknikens hus

att riksdagen avslår motion 1990/91:N307,

res. 30 (mp)

26. beträffande vissa regionala teknikfrågor (Skåne)

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N244 och 1990/91:N286

och motion 1990/91:N373 yrkande 2,

res. 31 (mp)

27. beträffande utvärdering av stöd till teknisk

utveckling

att riksdagen avslår motion 1990/91:N33 yrkande 12 i

ifrågavarande del,

res. 32 (m, fp, mp)

28. beträffande anslag till teknisk forskning och

utveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt

11 punkt F 1 momenten 1 och 2 och med avslag på motion

1990/91:N42 yrkandena 35 och 36 och motion 1990/91:N317 yrkande

7 i frågavarande del

dels bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som

anförts i propositionen under budgetåret 1991/92 ikläda staten

ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk

forskning och utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande

avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 366000000 kr.

under budgetåret 1993/94, högst 298000000 kr. under

budgetåret 1994/95 och högst 255000000 kr. under budgetåret

1995/96,

dels till Teknisk forskning och utveckling för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

851157000 kr.,

res. 33 (mp)

Småföretagsutveckling

29. beträffande riskkapitalförsörjning och

riskkapitalbolag

att riksdagen avslår motion 1990/91:N22, motion 1990/91:N45

yrkande 3, motion 1990/91:N225 yrkandena 4 och 6, motion

1990/91:N227 yrkandena 1--7, det sistnämnda i ifrågavarande del,

motion 1990/91:N317 yrkande 6, motion 1990/91:N322 yrkandena 1

och 2 och motion 1990/91:N357 yrkande 16,

res. 34 (m, fp, c)

res. 35 (v)

res. 36 (mp)

30. beträffande Småföretagsfonden

att riksdagen avslår motion 1990/91:N225 yrkande 5, motion

1990/91:N254 yrkande 1 och motion 1990/91:N323 yrkande 1,

res. 37 (m, fp, c)

31. beträffande utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1990/91:N353, motion 1990/91:N355

yrkande 1, motion 1990/91:N357 yrkande 15, motion 1990/91:N368

yrkande 1 och motion 1990/91:N374,

res. 38 (m, fp)

res. 39 (c, v, mp)

32. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors

företagande

att riksdagen avslår motion 1990/91:N327 yrkande 2 och

motionerna 1990/91:N328 och 1990/91:N354,

res. 40 (m, fp) motiv.

res. 41 (c)

33. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kooperativa

företag

att riksdagen avslår motion 1990/91:N347 yrkande 2 och motion

1990/91:N348 yrkande 2,

res. 42 (m, fp) motiv.

34. beträffande utvecklingsfond med ekologisk inriktning

att riksdagen avslår motion 1990/91:N213,

res. 43 (mp)

35. beträffande Norrlandsfonden

att riksdagen avslår motion 1990/91:N368 yrkande 2,

res. 44 (m, fp)

36. beträffande egenföretagares borgensåtaganden

att riksdagen avslår motion 1990/91:N248,

res. 45 (m, fp, c)

37. beträffande kapitalförsörjning för kooperativa företag

att riksdagen avslår motion 1990/91:N42 yrkande 18,

res. 46 (m, fp) motiv.

res. 47 (mp)

38. beträffande utvidgat ägaransvar

att riksdagen avslår motion 1990/91:N31,

res. 48 (mp)

39. beträffande forskningsbaserade småföretag och

utvecklingscentra för nya företag

att riksdagen avslår motion 1990/91:N20 och motion

1990/91:N235 yrkande 9,

40. beträffande nyetableringslån

att riksdagen avslår motion 1990/91:N225 yrkande 7 och motion

1990/91:N291 yrkande 4,

res. 49 (m, fp, c)

res. 50 (mp)

41. beträffande Centrala hantverksrådet

att riksdagen avslår motion 1990/91:N216 yrkande 2 och motion

1990/91:N336,

res. 51 (m, fp, c, mp)

42. beträffande främjande av svenskt hantverk

att riksdagen avslår motion 1990/91:N216 yrkande 1,

res. 52 (fp, c, mp)

43. beträffande hantverkskonsulenter

att riksdagen avslår motion 1990/91:N216 yrkande 3,

res. 53 (fp, mp)

44. beträffande hantverkscentrum i Landskrona

att riksdagen avslår motion 1990/91:N325,

45. beträffande utvärdering av stödet till företagande

att riksdagen avslår motion 1990/91:N33 yrkande 12 i

ifrågavarande del,

res. 54 (m, fp)

46. beträffande EG-program för småföretag

att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 22,

res. 55 (c)

47. beträffande stöd till kvinnors företagande

att riksdagen avslår motion 1990/91:N352 yrkande 5,

res. 56 (m, fp) motiv.

res. 57 (v)

48. beträffande småföretagsutveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt

11 punkt B 7 och med avslag på motion 1990/91:N33 yrkande 10,

motion 1990/91:N42 yrkande 34, motion 1990/91:N227 yrkande 7 i

ifrågavarande del, motion 1990/91:N298 yrkande 2 och motion

1990/91:N317 yrkande 5 till Småföretagsutveckling för

budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 226630000 kr.,

res. 58 (m)

res. 59 (fp)

res. 60 (mp)

49. beträffande stöd till kooperativ utveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga

15 punkt H 6 och med avslag på motion 1990/91:N347 yrkande 1 och

motion 1990/91:N348 yrkande 1 till Stöd till kooperativ

utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 5000000 kr.,

res. 61 (m, fp) motiv.

Ändrad myndighetsstruktur m.m.

50. beträffande ändrad myndighetsstruktur

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91 avsnitt 10

momenten 54 och 55 och med avslag på motion 1990/91:N32

yrkandena 19 och 21, det förra i ifrågavarande del, motion

1990/91:N33 yrkande 9, motion 1990/91:N34 yrkandena 16--18,

motion 1990/91:N42 yrkandena 22 och 23, motion 1990/91:N45

yrkande 16 och motion 1990/91:N357 yrkande 14 beslutar

dels att en ny myndighet för näringspolitiska frågor skall

inrättas den 1 juli 1991,

dels att statens energiverk, statens industriverk och

styrelsen för teknisk utveckling avvecklas vid utgången av juni

1991.

res. 62 (m, fp, c)

res. 63 (mp)

51. beträffande arbetsfördelning mellan den nya

näringspolitiska myndigheten och länsstyrelser resp.

utvecklingsfonder

att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 20,

res. 64 (c, mp)

52. beträffande lokalisering av den nya näringspolitiska

myndigheten

att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 19 i

ifrågavarande del, motionerna 1990/91:N35, 1990/91:N37 och

1990/91:N299,

res. 65 (c)

53. beträffande vissa anslag

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt

11 punkt A6, med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt

11 punkt A 7 och med avslag på motion 1990/91:N33 yrkande 11,

motion 1990/91:N34 yrkandena 19--21, motion 1990/91:N298 yrkande

1 och motion 1990/91:N317 yrkandena 4 och 7, det senare i

ifrågavarande del,

dels till Näringspolitisk myndighet:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 186000000 kr.,

dels till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och

information för budgetåret 1991/92 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 27358000 kr.,

res. 66 (m, fp)

res. 67 (c)

res. 68 (mp)

54. beträffande särskilda avvecklingsinsatser

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt

11 punkt A 8 till Särskilda avvecklingsinsatser för

budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr.,

res. 69 (m, fp, c) motiv.

res. 70 (mp) motiv.

55. beträffande statens elektriska inspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt

11 punkt H 4 till Statens elektriska inspektion för

budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 13190000 kr.,

Övriga frågor

56. beträffande bilindustrins framtid

att riksdagen avslår motion 1990/91:N42 yrkandena 21 och 33

och motionerna 1990/91:N215 och 1990/91:N243,

res. 71 (v, mp)

57. beträffande forskningsprogram för utveckling av mer

miljövänliga motorer

att riksdagen avslår motion 1990/91:N56 yrkande 2 i

ifrågavarande del, motion 1990/91:N60 i ifrågavarande del,

motion 1990/91:N370 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N377

yrkande 1,

res. 72 (fp, c, mp)

58. beträffande utveckling av elbilen

att riksdagen avslår motion 1990/90:59 yrkandena 1 och 2, det

förra i ifrågavarande del, och motion 1990/91:N282,

res. 73 (fp, c, mp)

59. beträffande batterier med längre livslängd

att riksdagen avslår motion 1990/91:N245,

60. beträffande utveckling av Alvarmotorn

att riksdagen avslår motion 1990/91:N343,

res. 74 (mp)

61. beträffande kommission för stålindustrin och miljöriktig

råjärnsframställning

att riksdagen avslår motion 1990/91:N276 yrkandena 1 och 3,

res. 75 (v)

62. beträffande Bruksinvest AB

att riksdagen avslår motion 1990/91:N277,

63. beträffande utveckling av livsmedelsindustrin

att riksdagen avslår motion 1990/91:N241,

64. beträffande Aspa bruk

att riksdagen avslår motion 1990/91:N338,

65. beträffande turistnäringen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N27 och 1990/91:N30,

66. beträffande livscykelspecifikationer m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N58, 1990/91:N280,

1990/91:N315, 1990/91:N320 och 1990/91:N362,

res. 76 (m, fp, c) motiv.

res. 77 (v, mp)

67. beträffande produktkoncession

att riksdagen avslår motion 1990/91:N314,

res. 78 (m, fp, c) motiv.

res. 79 (mp)

68. beträffande produktmärkning om elförbrukning m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:N463 yrkandena 5 och 6 och

motion 1990/91:N68 yrkandena 6, 7, 10 och 11,

res. 80 (v, mp)

69. beträffande företags miljöredovisningar

att riksdagen avslår motion 1990/91:N366,

res. 81 (v, mp)

70. beträffande vissa regionala frågor

att riksdagen

a) avslår motion 1990/91:N29 (Kalmar län),

b) avslår motion 1990/91:N46 yrkandena 1, 3 och 4 (Öland),

c) avslår motion 1990/91:N47 yrkandena 1, 2, 4 och 5 och

motion 1990/91:N290 (Gotland),

d) avslår motion 1990/91:N23 (Blekinge),

e) avslår motion 1990/91:N43 yrkande 1 (Malmöregionen),

f) avslår motion 1990/91:N48 (Skaraborgs län),

res. 82 (mp)

71. beträffande friregioner i Mälarregionen

att riksdagen avslår motion 1990/91:N44,

72. beträffande EGs Économie Sociale och svensk

lagstiftning

att riksdagen avslår motion 1990/91:N269,

73. beträffande statliga industrisubventioner

att riksdagen avslår motion 1990/91:N228,

74. beträffande lån till personalkonvertibler

att riksdagen avslår motion 1990/91:N372 yrkande 6.

Stockholm den 16 maj 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp) (mom.

1, 2, 4--6, 9--39, 41--44), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m)

(mom. 1, 2, 4--6, 9--39, 41--60), Åke Wictorsson (s), Per-Ola

Eriksson (c), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s) (mom.

3, 7, 8, 40, 45--74), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 3, 7, 8,

30--74), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) (mom. 1, 2,

4--6, 9--39, 41--44), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif

Marklund (s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) (mom. 3, 7,

8, 40, 45--74), Kjell Ericsson (c) (mom. 3, 7, 8, 40, 45--74),

Barbro Andersson (s) (mom. 1, 2, 4--6, 9--39, 41--44), Lars

Ahlström (m) (mom. 3, 7, 8, 40, 45--74), Stig Bertilsson (m)

(mom. 1, 2, 4--6, 9--39, 41--44), Björn Kaaling (s) (mom. 1, 2,

4--6, 9--29) och Christina Raud (s).

Reservationer

1. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)

Hadar Cars (fp), Per Westerbeg (m), Per-Ola Eriksson (c),

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) Karin Falkmer (m) och

Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.28 med "Detta riksdagsbeslut" och slutar på s.29 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottets grundsyn på näringspolitikens inriktning och

utformning överensstämmer med den som kommer till uttryck i

motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet

liberalerna och centerpartiet. Marknadsekonomi är det enda

ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt,

anställningstrygghet och resurser för välståndsutveckling i hela

landet. Marknadsekonomin skapar valfrihet, lämnar utrymme för

enskilda människors initiativ och ger konsumenterna en stark

ställning.

I en marknadsekonomi är statsmakternas viktigaste roll i

förhållande till näringslivet att ange ramar, mål och inriktning

för näringspolitiken, dvs. att utforma fasta spelregler.

Detaljstyrning och byråkratiska inslag måste elimineras.

Det personliga ägandet är en viktig drivkraft för att

åstadkomma förnyelse och investeringar i näringslivet. Det är

viktigt att det personliga ägandet breddas och stimuleras.

Regeringens politik under 1980-talet har lett till att den

ekonomiska tillväxten har stagnerat. En av statsmakternas

viktigaste uppgifter är nu att se till att förutsättningarna för

tillväxt i den svenska ekonomin förbättras. Utskottet

konstaterar att regeringen genom propositionen dokumenterar sin

oförmåga att klara av denna uppgift.

Ekonomisk tillväxt är, vill utskottet betona, en nödvändig

grund för att miljön skall kunna förbättras. Samtidigt är en god

miljö en förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling och

uthållig tillväxt.

Vad som krävs nu är åtgärder på en rad områden.

Näringspolitiken måste inriktas på utveckling av ny teknik, nya

företag, en ökad mångfald och decentralisering. Skattetrycket

och den offentliga utgiftskvoten måste sänkas. På skatteområdet

bör förmögenhetsskatten på -- i första hand -- arbetande kapital

i företag helt avskaffas. Vidare bör arvs- och gåvoskatterna

sänkas och omsättningsskatten på aktier avskaffas.

En sänkning av skattetrycket får inte innebära att

finanspolitiken försvagas. Snarare är det så att denna politik

bör ha en stramare inriktning än för närvarande. Detta kan

åstadkommas om den offentliga utgiftskvoten sänks parallellt med

att skattetrycket sänks. Ett sätt att åstadkomma en sänkning av

den offentliga utgiftskvoten är att avreglera den offentliga

sektorn.

Ökad satsning på investeringar i infrastruktur är också

åtgärder som är tillväxtfrämjande. Under de närmaste åren måste

stora satsningar göras på infrastrukturens område i vid mening.

Satsningar måste -- i högre grad än som föreslås i propositionen

-- göras på förbättrade kommunikationer och på forskning och

utveckling. Genom att statliga företag försäljs, såsom

föreslagits av moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna

och centerpartiet, omvandlas ett passivt statligt ägande vars

resurser sedan kan användas för investeringar i infrastruktur.

För ett litet land som Sverige är en fri handel med omvärlden

av avgörande betydelse. Sverige bör därför i GATT och på annat

sätt verka för ökad och fri handel.

Hälften av den svenska exporten går till EG-länderna. För

näringslivet och den ekonomiska tillväxten är ett svenskt

deltagande i den europeiska integrationen av stor betydelse. Ett

omfattande EES-avtal är nödvändigt, och Sverige bör under år

1991 ansöka om medlemskap i EG. Svenskt deltagande i det

europeiska samarbetet är av primär betydelse för att välstånd

och sysselsättning skall kunna upprätthållas i vårt land.

Konkurrensen på olika områden måste stärkas. En effektiv

konkurrens förutsätter dels etablerings- och näringsfrihet, dels

en effektiv konkurrensbefrämjande politik samt att utländska

investeringar främjas. Den offentliga sektorn måste avregleras.

Med vad som nu har anförts ansluter sig utskottet till

grundtankarna i samtliga här aktuella motioner från moderata

samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet.

Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag till

utformning av näringspolitiken i enlighet med vad som förordas i

dessa motioner och som här har redovisats.

I konsekvens med det sagda ställer sig utskottet kritiskt till

den syn på näringspolitikens inriktning och utformning som

kommer till uttryck i de här aktuella motionerna från

vänsterpartiet och miljöpartiet. Dessa motioner avstyrks således

i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och

inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkandena

1--5 och 16, motion 1990/91:N33 yrkande 1, motion 1990/91:N34

yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N225 yrkande 1, motion

1990/91:N292 yrkande 1 och motion 1990/91:N357 yrkandena 1--3

och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkandena 1--5 och 16,

motion 1990/91:N45 yrkandena 1 och 4, motion 1990/91:N317

yrkande 1 och motion 1990/91:N356 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.28med "Detta riksdagsbeslut" och slutar på s.29 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Regeringens ekonomiska politik under 1980-talet -- den s.k.

tredje vägens politik -- har, som sägs i vänsterpartiets motion

1990/91:N45, varit misslyckad. Denna politik syftade till att

åstadkomma en högre vinstnivå i Sverige än i andra jämförbara

länder. Löneläget har därigenom hamnat under vad som kan

betraktas som ett långsiktigt jämviktsläge.

Stora delar av den svenska industrin står nu inför omfattande

omställningsproblem. Återupprättandet av de kostnadsrelationer

som rådde före den tredje vägens politik har inneburit att en

lång rad av de satsningar som genomfördes under mitten av

1980-talet, speciellt inom de arbetsintensiva delarna av

tillverkningsindustrin, har blivit olönsamma. Den tredje vägens

politik har lett till en näringslivsstruktur som inte är

förenlig med full sysselsättning. Det som nu krävs är en

omstrukturering av den svenska industrin.

Regeringen har i sitt förslag till utformning och inriktning

av näringspolitiken tagit alltför ringa hänsyn till de

ekologiska betingelserna. Ekonomisk tillväxt är inget

självändamål. Produktion vilken leder till en onödig

lyxkonsumtion som baseras på hög energiförbrukning och som

medför att människor och miljö förslits innebär motsatsen till

ökad välfärd.

I dag finns det en mycket stor insikt om hur allvarlig

situationen på miljöområdet är. Denna insikt måste ligga till

grund inte bara för miljöpolitik i traditionell mening utan även

för industripolitiken, forskningspolitiken osv. Det behövs en

medveten styrning av näringslivets utveckling mot

produktionsmetoder, teknik och material som är skonsamma mot

miljön.

Tyngdpunkten i svenska företags investeringar förflyttas

fortlöpande mot utlandet. Denna utveckling har underlättats av

att valutaregleringen har slopats och att regeringens

näringspolitik ensidigt har inriktats på exportfrämjande och

präglats av eftergivenhet för EG. Industripolitiken styrs från

den av kapitalet kontrollerade marknaden, vilket har resulterat

i att investeringar främst görs inom "mogna" branscher. Det

krävs nu en medveten näringspolitik från regeringens sida som

kan hejda privatkapitalets äventyrliga transaktioner och som

garanterar framtidsinvesteringar i Sverige. Allmänna

pensionsfonden bör fungera som finansiell bas för en sådan

politik.

Regeringen bör anmodas att utarbeta ett näringspolitiskt

program som beaktar vad utskottet här har anfört. Därmed blir

motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N356 (v) tillgodosedda i

här aktuella delar. Av det sagda följer att utskottet inte

ansluter sig till de tankegångar och synpunkter som förs fram i

de borgerliga motionerna. Dessa avstyrks således. Även de här

aktuella motionerna från miljöpartiet avstyrks av utskottet,

även om de till vissa delar ger uttryck för samstämmighet med

utskottet i fråga om krav på att näringspolitiken utformas med

hänsyn till ekologiska betingelser.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och

inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkandena 1

och 4 och motion 1990/91:N356 yrkande 2 och med avslag på motion

1990/91:N32 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N33 yrkande 1,

motion 1990/91:N34 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N42

yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N225 yrkande 1, motion

1990/91:N292 yrkande 1, motion 1990/91:N317 yrkande 1 och motion

1990/91:N357 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

3. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.28 med "Detta riksdagsbeslut" och slutar på s. 29 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Propositionen präglas av en okritisk och onyanserad

tillväxtfixering. I stället bör, som anförs i miljöpartiets

partimotioner 1990/91:N42 och 1990/91:N317, ett ekologiskt

synsätt prägla alla politikområden, även näringspolitiken. Detta

innebär att de fyra solidaritetskraven -- solidaritet med djur

och natur, med kommande generationer, med andra folk och med

vårt eget folk -- skall vara vägledande för politiken.

Den rådande ekonomiska krisen -- som förmodligen är mycket

allvarligare än vad regeringen medger -- bottnar delvis i den

ekologiska krisen. Till följd av det linjära resursutnyttjande

som industrivärlden sedan århundraden ägnar sig åt accelererar

denna kris. Närings- och regionalpolitiken måste inriktas på en

strävan bort från detta resursslöseri och en övergång till

försiktig hushållning med naturresurserna baserad på cirkulära

förlopp. Av detta synsätt följer att såväl negativ som positiv

tillväxt kan vara önskvärd. På områden som präglas av

resursslöseri bör tillväxten vara negativ, medan det på områden

som präglas av cirkulära förlopp och resurssnålhet finns utrymme

för en positiv tillväxt.

Kraftfulla åtgärder krävs för att främja resurshushållning och

omställning från linjära förlopp till cirkulära. Härför krävs

ett investeringsprogram särskilt inom ekologi-, transport- och

kommunikationssektorerna. Ett sådant program kan dessutom

motverka arbetslösheten genom att skapa arbete särskilt på

industriorter och i glesbygd.

Även vad avser internationalisering och förhållandet till EG

intar regeringen en alltför onyanserat positiv attityd. Enligt

utskottets mening nonchalerar man de negativa effekterna --

minskad konkurrens, maktkoncentration och därav följande

maktlöshet, alienation, sårbarhet, energislöseri, specialisering

och stordrift.

Näringspolitiken bör bygga på principen om generella åtgärder.

Som ett led i detta bör priset på arbete sänkas genom att

arbetsgivaravgifterna reduceras, medan priset på energi och

råvaror bör drivas upp genom höjda skatter.

Mot bakgrund av det anförda bör riksdagen anmoda regeringen

att återkomma med ett nytt förslag till näringspolitik

kännetecknat av den ekologiska grundsyn som kommer till uttryck

i motionerna 1990/91:N42 (mp) och 1990/91:N317 (mp). Därmed

skulle dessa motioner bli tillgodosedda i här aktuella delar.

Motionerna från de borgerliga partierna avstyrker utskottet i

motsvarande delar. Dessa kännetecknas av en ännu starkare

tillväxtfixering än vad propositionen ger uttryck för. Även de

här aktuella motionerna från vänsterpartiet avstyrks. De beaktar

visserligen de ekologiska förhållandena i väsentligt större

utsträckning än propositionen men avslöjar samtidigt en tro på

att statligt ägande skulle främja näringslivets utveckling,

vilket knappast empiriskt kan beläggas.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och

inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkandena

1--5 och 16 och motion 1990/91:N317 yrkande 1 och med avslag på

motion 1990/91:N32 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N33

yrkande 1, motion 1990/91:N34 yrkandena 1 och 2, motion

1990/91:N45 yrkandena 1 och 4, motion 1990/91:N225 yrkande 1,

motion 1990/91:N292 yrkande 1, motion 1990/91:N356 yrkande 2

och motion 1990/91:N357 yrkandena 1--3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Utredning för en ekologisk strukturomvandling (mom. 2)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.30 som

börjar med "Med hänsyn" och slutar med "avstyrks sålunda" bort

ha följande lydelse:

Utskottet finner de synpunkter som framförs i motion

1990/91:N212 (c) välmotiverade. Energiska ansträngningar att

ställa om industrisamhället från linjär resurshantering till

cyklisk måste nu göras. Ett led i detta bör vara att regeringen

tillsätter en sådan utredning som föreslås i motionen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande utredning för en ekologisk

strukturomvandling

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N212 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Småföretagspolitiken (mom. 3)

Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),

Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.33 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionerna från

moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och

centerpartiet rörande de mindre företagens betydelse för

näringslivets utveckling och inriktningen av

småföretagspolitiken. Det är nästan alltid i de små och

medelstora företagen som man återfinner kreativt nytänkande.

Möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen är i hög grad

beroende av utvecklingen inom dessa företag. Näringspolitiken

måste därför få en inriktning som främjar småföretagens

utveckling. Regeringen har inte lyckats åstadkomma detta.

Det som krävs är generella insatser som stärker småföretagens

långsiktiga konkurrenskraft och främjar framväxten av nya

småföretag. Det måste föras en ekonomisk politik som leder till

sänkt skattetryck, låg inflation och låga räntor. En sådan

politik bör innefatta förändringar på beskattningens område --

bl.a. bör förmögenhetsskatten i första hand på arbetande kapital

i små och medelstora företag avskaffas helt. Vidare bör arvs-

och gåvoskatterna sänkas och omsättningsskatten på aktier

avskaffas. Det behövs olika åtgärder för att trygga de mindre

företagens behov av riskkapital, exempelvis medgivande att

enskilda företag och personer kan lämna villkorslån. En annan

viktig förutsättning för utvecklingen av de mindre företagen är

att dessa får fullt tillträde till EG-marknaden -- Sverige bör

under innevarande år ansöka om medlemskap i EG. I detta

sammanhang vill utskottet understryka vikten av att den svenska

företagsförvärvslagstiftningen anpassas till den som gäller i EG

(se s.114 f.).

Inte heller har regeringen -- trots utfästelser -- lyckats

driva arbetet med avreglering och regelförenkling tillräckligt

snabbt och effektivt. Som framhålls i de borgerliga motionerna

kan EGs aktionsprogram för småföretag ses som en förebild på

detta område. Detta aktionsprogram innebär bl.a. att alla

lagförslag skall åtföljas av en värdering av konsekvenserna för

småföretagen. Samma princip bör tillämpas i Sverige. Reformer,

lagar och förordningar i vårt land måste ges en inriktning som

bättre överensstämmer med målet att de mindre företagen skall

främjas.

Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med ett

genomarbetat förslag till stöd för småföretagen i enlighet med

vad som här har anförts. Ett sådant förslag bör också innehålla

förslag avseende avreglering och regelförenkling. Genom ett

beslut av riksdagen av denna innebörd blir samtliga här aktuella

motioner från de borgerliga partierna tillgodosedda i berörda

delar. Motionerna tillstyrks sålunda. Däremot kan utskottet inte

tillstyrka motion 1990/91:N42 (mp) i här aktuell del. Även om

motionen betonar betydelsen av småföretagens utveckling,

innehåller den politik som miljöpartiet står för inslag som i

vissa avseenden står i motsatsställning till vad som krävs för

att främja småföretagens utveckling.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkandena 17

och 18, motion 1990/91:N225 yrkandena 2 och 3, motion

1990/91:N254 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N291 yrkande 1

och motion 1990/91:N357 yrkandena 11 och 12 och med avslag på

motion 1990/91:N42 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

6. Småföretagspolitiken (mom. 3 motiveringen)

Rolf L Nilson (v) anser att den del av utskottets yttrande på

s.33 som börjar med "Ett omfattande" och slutar med "ekonomisk

tillväxt" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig sålunda i stort till den politik

regeringen har bedrivit avseende småföretagen. I vad avser vissa

mer övergripande frågor -- som omläggningen av skattesystemet,

energipolitiken och frågan om ett medlemskap i EG -- intar

utskottet dock en annan ståndpunkt än regeringen.

7. Småföretagspolitiken (mom. 3)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.33 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de synpunkter beträffande

principerna för stödet till småföretagen som förs fram i motion

1990/91:N42 (mp). Småföretagens utveckling är av stor betydelse

för näringslivet.

Regeringens politik har i alltför hög grad bestämts utifrån

omtanken om de stora företagen. Näringspolitiken bör i stället

präglas av småskalighet, lokal inriktning och en tro på det

personliga engagemanget. Småföretagen står för en idérikedom och

livskraft som är nödvändig för förnyelsen och utvecklingen av

det svenska näringslivet. Staten bör genom skatteregler och

annan lagstiftning aktivt stödja de små företagens utveckling.

Det kan gälla sådant som att förbättra småföretagens möjligheter

att få personal och riskkapital.

Vad gäller frågan om avreglering vill utskottet fästa

uppmärksamheten på att det kan finnas risker med att driva denna

för långt. Många lagar och andra regleringar har tillkommit för

att skydda människor och samhällen mot konsekvenserna av att de

starka i samhället kan missbruka sin frihet. Utskottet har inget

emot att svensk lagstiftning harmoniseras med EGs, när EGs

regler är mer fördelaktiga för småföretagen, men harmonisering

med EG är inget självändamål. Mycket av det avregleringsarbete

som regeringen har bedrivit med hänvisning till önskan om

harmonisering med EG har medfört att ökat svängrum har skapats

för transnationella storföretags intressen. En villkorslös

EG-harmonisering via ett EES-avtal eller ett EG-medlemskap

kommer med all sannolikhet att visa sig förödande för svensk

småföretagsamhet, särskilt i glesbygd.

Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med ett förnyat

förslag till åtgärder avseende småföretagen i enlighet med vad

som här har anförts. Därmed tillstyrker utskottet motion

1990/91:N42 (mp) i här aktuell del. De borgerliga motionerna i

berörda delar kan utskottet däremot, som framgått av det

tidigare, inte tillstyrka.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 17

och med avslag på motion 1990/91:N32 yrkandena 17 och 18, motion

1990/91:N225 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N254 yrkandena 2

och 3, motion 1990/91:N291 yrkande 1 och motion 1990/91:N357

yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

8. Utländska företagsförvärv (mom. 4)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och

Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.35 med "Utskottet instämmer" och slutar på s.36 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att den svenska

företagsförvärvslagstiftningen bör anpassas till EGs regler.

Denna anpassning borde dock redan ha varit genomförd. Det finns,

som anförs i motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp),

ingen anledning att avvakta resultatet av EES-förhandlingarna

innan en lagändring görs. Det är av stor vikt, såväl för

näringslivets utveckling i Sverige som för de svenska företagens

möjligheter att investera utomlands, att

företagsförvärvslagstiftningen ändras. Även andra regler som kan

stå i strid med EGs normer, främst utlänningsklausulerna i

svenska bolagsordningar, måste ändras. Utskottet vill framhålla

att dess ställningstagande till företagsförvärvslagstiftningens

utformning inte innebär att det skall bli fritt fram för alla

slags utländska uppköpare. Vad utskottet eftersträvar är en

harmonisering med EGs regler på området.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till

ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska

företag m.m. Vidare bör regeringen skyndsamt lägga fram förslag

till hur andra regler som kan stå i strid med EGs normer skall

ändras, främst utlänningsklausulerna i svenska bolagsordningar.

Med beslut av riksdagen om en anmodan till regeringen av denna

innebörd blir motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp)

tillgodosedda.

Utskottet ser positivt på att Sverige anpassar sig till EGs

regler. De strävanden att till varje pris bevara svenska företag

i svensk ägo som kommer till uttryck i motionerna 1990/91:N45

(v) och 1990/91:N28 (v) står i klar motsatsställning till

önskemålet att det svenska näringslivet skall förnyas och

utvecklas. Likaså tar utskottet avstånd från den negativa

grundsyn på näringslivets internationalisering som präglar

motion 1990/91:N42 (mp). Samtliga dessa tre motioner avstyrks i

berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande utländska företagsförvärv

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N255 yrkandena 8

och 9, med anledning av motion 1990/91:N351 yrkande 1 och med

avslag på motion 1990/91:N28 yrkande 4, motion 1990/91:N42

yrkande 20 och motion 1990/91:N45 yrkande 15

dels hos regeringen begär förslag till ändring i lagen

(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. i

enlighet med vad utskottet anfört,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet i övrigt anfört.

9. Utländska företagsförvärv (mom. 4)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.35 med "Utskottet instämmer" och slutar på s.36 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Det är, som anförs i motionerna 1990/91:N45 (v) och

1990/91:N28 (v), av yttersta vikt att de största företagen i

Sverige bevaras i svensk ägo. Någon sådan anpassning av den

svenska företagsförvärvslagstiftningen till EGs regler som

föreslås bör således inte ske. I stället bör ändringar i

lagstiftningen göras så att garantier skapas för att de stora

svenska företagen bevaras i svensk ägo.

Regeringen bör anmodas att för riksdagen lägga fram ett

förslag till ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av

svenska företag m.m. som står i överenstämmelse med vad

utskottet här har anfört. I ett sådant lagförslag bör också

beaktas vad som sägs i motion 1990/91:N45 (v) om att de fackliga

organisationerna skall garanteras stort inflytande vid köp och

försäljning av företag.

Genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir

motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N28 (v) helt

tillgodosedda i här berörda delar. Även motion 1990/91:N42 (mp)

blir i huvudsak tillgodosedd. Motionerna 1990/91:N255 (m) och

1990/91:N351 (fp) kan utskottet av uppenbara skäl inte

tillstyrka.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande utländska företagsförvärv

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N28 yrkande 4 och

och motion 1990/91:N45 yrkande 15, med anledning av motion

1990/91:N42 yrkande 20 och med avslag på motion 1990/91:N255

yrkandena 8 och 9 och motion 1990/91:N351 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Utländska företagsförvärv (mom. 4)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.35 med "Utskottet instämmer" och slutar på s.36 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar i allt den skepsis inför regeringens okritiska

inställning till näringslivets internationalisering som kommer

till uttryck i motion 1990/91:N42 (mp). Regeringen har

underskattat -- eller snarare negligerat -- de problem som är

förenade med en sådan internationalisering och som består av

maktkoncentration, alienation, storskalighet, minskande

konkurrens, minskad självtillit, ökat transportarbete etc. Dessa

problem bör beaktas i det vidare arbetet på en harmonisering med

EG. Utskottet vill också påminna om miljöpartiets i många

motioner och reservationer framförda krav på en lagstiftning som

innebär att vid företagsförsäljningar i första hand de anställda

och i andra hand lokalbefolkningen skall ha företräde till

köpen.

Riksdagen bör anmoda regeringen att för riksdagen lägga fram

ett förslag till ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv

av svenska företag m.m., som står i överensstämmelse med de

synpunkter utskottet här har anfört. Med ett sådant beslut blir

motion 1990/91:N42 (mp) helt tillgodosedd. Även motionerna

1990/91:N45 (v) och 1990/91:N28 (v) blir i allt väsentligt

tillgodosedda. Däremot kan utskottet inte tillstyrka motionerna

1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp). De synpunkter och

förslag som där framförs innebär ett ännu mer onyanserat

förordande av internationalisering och EG-harmonisering än vad

regeringens ställningstagande innebär.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande utländska företagsförvärv

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 20,

med anledning av motion 1990/91:N28 yrkande 4 och motion

1990/91:N45 yrkande 15 och med avslag på motion 1990/91:N255

yrkandena 8 och 9 och motion 1990/91:N351 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mom. 5)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och

Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.36 med "Utskottet ansluter" och slutar på s.37 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om de här aktuella åtgärderna

som kommer till uttryck i motionerna 1990/91:N33 (fp) och

1990/91:N298 (fp). Förekomsten av utländska investeringar kan

ses som en mätare på omvärldens bedömning av det ekonomiska

klimatet i ett land. Vad som krävs i Sverige för att locka hit

utländska investeringar är en sund ekonomisk politik som skapar

tillväxt genom sänkt skattetryck, fasta spelregler och

infrastrukturinvesteringar. Av avgörande betydelse är

självfallet också att den lagstiftning som försvårar utländska

investeringar i Sverige avskaffas.

Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i här

aktuell del och tillstyrker motionerna 1990/91:N33 (fp) och

1990/91:N298 (fp) i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande främjande av utländska investeringar i

Sverige

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N33 yrkande 8 och

motion 1990/91:298 yrkande 5 avslår proposition 1990/91:87

avsnitt 11 punkt C 4 momenten 1 och 2 och därvid som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mom. 5)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.36 med "Utskottet ansluter" och slutar på s.37 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte regeringens uppfattning att en ökad

internationalisering av företagsägandet i Sverige skulle vara

generellt önskvärd. I propositionen hävdas att de utländska

investeringarna kan verka vitaliserande på svensk industri, men

inte ett ord sägs om de problem och risker som är förknippade

med en internationalisering. Problemen gäller sådant som

maktkoncentration, storskalighet, minskande konkurrens,

alienation etc. Att anslå medel för att locka japanska företag

att investera i Sverige är närmast löjeväckande. Japanerna

kommer att förlägga sin verksamhet där det bäst gynnar deras

affärsintressen, helt oberoende av svenska statsledda

PR-kampanjer.

Regeringens förslag till anslag för det aktuella ändamålet bör

således avslås av riksdagen. Därmed blir motionerna 1990/91:N33

(fp) och 1990/91:N298 (fp) tillgodosedda, även om motiveringarna

bakom yrkandena delvis är annorlunda.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande främjande av utländska investeringar i

Sverige

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N33 yrkande 8

och motion 1990/91:N298 yrkande 5 avslår proposition 1990/91:87

avsnitt 11 punkt C 4 momenten 1 och 2 och därvid som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Ömsesidigt ägande (mom. 6)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) Lars Norberg (mp), Karin

Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.37 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "aktuella delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om företeelsen ömsesidigt

ägande som kommer till uttryck i motionerna 1990/91:N255 (m) och

1990/91:N351 (fp). Det ömsesidiga eller cirkulära ägandet

innebär att ägandet i stor utsträckning skiljs från inflytandet.

Därför måste denna företeelse bringas att upphöra. I första hand

bör det ske genom självreglering, i andra hand kan lagstiftning

övervägas, i enlighet med vad som kan komma att gälla inom EG.

Regeringen bör ta initiativ till de åtgärder som erfordras.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande ömsesidigt ägande

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N255 yrkande 7

och motion 1990/91:N351 yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

14. Betydelsen av fri forskning (mom. 7)

Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),

Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.38 med "Utskottet vill" och slutar på s.39 med "avstyrks

således" bort ha följande lydelse:

Det är, som anförs i motion 1990/91:N357 (m), en viktig

uppgift för det allmänna att ställa sådana resurser till

förfogande att den grundläggande forskningens kvalitet och

integritet säkerställs. Kvalitetsmedvetenheten måste bli bättre

inom hela utbildningsområdet och forskning och utveckling måste

prioriteras. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av

här angiven innebörd.

Genom ett sådant uttalande från riksdagens sida blir motion

1990/91:N357 (m) tillgodosedd i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande betydelsen av fri forskning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N357 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Betydelsen av fri forskning (mom. 7, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som

börjar på s. 38med "Utskottet vill" och slutar på s. 39 med

"avstyrks således" bort ha följande lydelse:

En betydande del av det stöd som staten lämnar till teknisk

forskning och utveckling avser, såsom anförs i motion

1990/91:N42 (mp), stöd till existerande forskning inom olika

storföretag. I realiteten kommer detta stöd att främja redan

framgångsrika storföretags utveckling. Enligt utskottets mening

kan denna typ av bidrag minskas. Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motion 1990/91:N357 (m) i berörd del.

16. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (mom. 8)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.39 som

börjar med "Vad gäller" och slutar med "aktuell del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer till fullo i de synpunkter som förs fram i

den nu aktuella delen av motion 1990/91:N42 (mp). Det är inte

motiverat med en så våldsam expansion av anslaget till TFR som

regeringen föreslår. Det är inte troligt att forskningen så

snabbt kan ställas om till de områden som bör prioriteras, dvs.

teknik som arbetar med de ekologiska systemen och leder till

cirkulära resursflöden. Anslag till sådan forskning som i

realiteten innebär ett stöd till existerande storföretags redan

framgångsrika utveckling kan, enligt utskottets mening, minskas.

Den aktuella motionen tillstyrks således i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande teknikvetenskapliga forskningsrådet

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt

11 punkt F 4 och med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 37

till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret

1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 74000000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

17. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (mom. 9)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Stig Bertilsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.40 som

börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "aktuella delar"

bort ha följande lydelse:

Det är, som sägs i motion 1990/91:N34 (m), ytterst angeläget

att svenska företag kan deltaga i EGs ramprogram för forskning

och utveckling på samma villkor som företagen inom EG. Riksdagen

bör göra ett uttalande till regeringen om detta.

För att de svenska företagen skall bli jämställda med

företagen inom EG vad avser finansiering av deltagande i

projekten krävs en höjning av anslaget. Enligt utskottets mening

bör ytterligare 20 milj.kr. anslås. Även för följande år -- fram

tills att Sverige blir medlem i EG -- bör höjningar av anslaget

göras.

Med beslut av riksdagen av angiven innebörd blir motion

1990/91:N34 (m) helt tillgodosedd. Motion 1990/91:N42 (mp)

avstyrks av utskottet av uppenbara skäl.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt

10 moment 8 och avsnitt 11 punkt F 7, med bifall till motion

1990/91:N34 yrkandena 14 och 22 och med avslag på motion

1990/91:N42 yrkande 38

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört angående svenskt deltagande i tekniska

forsknings- och utvecklingsprogram inom EG,

dels till Europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete för budgetåret 1991/92 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 146000000 kr.

18. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (mom. 9)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.40 som

börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "aktuella delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1990/91:N42 (mp)

om att en stor del av den forskning som här är aktuell är

felaktigt inriktad. Som motionärerna framhåller försummas

viktiga områden, medan stora resurser ägnas åt andra som är

mindre angelägna eller där företagen har all anledning att

själva göra satsningar.

Mot bakgrund av vad utskottet har anfört bör en kraftig

minskning av det av regeringen föreslagna anslaget kunna göras.

För nästa budgetår föreslår utskottet att 61 milj.kr. anvisas.

Därmed blir motion 1990/91:N42 (mp) i berörd del tillgodosedd.

Motion 1990/91:N34 (m) avstyrks i aktuella delar; den innebär en

ännu kraftigare satsning än vad regeringen föreslår.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt

10 moment 8 och avsnitt 11 punkt F 7, med bifall till motion

1990/91:N42 yrkande 38 och med avslag på motion 1990/91:N34

yrkandena 14 och 22

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

dels till Europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete för budgetåret 1991/92 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 61000000 kr.

19. Informationsteknologi (mom. 10)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.41 som

börjar med "Som redovisats" och slutar med "avstyrks därmed"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion

1990/91:N40 (s). Vad riksdagen framför allt bör uppmärksamma är

de konsekvenser som förändringarna på infrastrukturens område

får för människor med funktionshinder. Det finns ett stort behov

av forskning och utveckling och andra åtgärder på det

informationsteknologiska området. Samhället har ett ansvar för

att, vid den förändringsprocess som pågår på det

informationsteknologiska området, sociala hänsyn tas till de

människor som har olika typer av funktionshinder.

Med ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd blir

motion 1990/91:N40 (s) tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande informationsteknologi

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N40 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Bioteknik (mom. 11)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (v)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.42 som

börjar med "Med hänsyn" och slutar med "avstyrks sålunda" bort

ha följande lydelse:

Ett forskningsprogram på bioteknikområdet bör snarast

utarbetas. Som sägs i motion 1990/91:N32 (c) är Sverige ett av

de få industriländer som saknar ett sådant forskningsprogram.

Biotekniken är, vilket understryks i motion 1990/91:N45 (v), ett

område där möjligheterna att utveckla företagsamhet är stora.

Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast lämna förslag till

hur ett forskningsprogram på bioteknikområdet skall vara

utformat. Därmed blir de aktuella motionerna tillgodosedda i

berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande bioteknik

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 6 och

motion 1990/91:N45 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

21. Miljöteknik (mom. 13)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.44 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

Det är angeläget att denna förlust nu kompenseras med ökade

insatser. Regeringen bör därför anmodas att låta utarbeta ett

program för främjande av sektorn för miljöteknik, i enlighet med

vad som anförs i motion 1990/91:N45 (v). Genom ett beslut av

riksdagen av här angiven innebörd blir denna motion tillgodosedd

i berörd del. Även motion 1990/91:N42 (mp) blir delvis

tillgodosedd i vad avser önskemålet om satsning på

miljöteknikområdet.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande miljöteknik

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 5 och

med avslag på motion 1990/91:N42 yrkande 24 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Miljöteknik (mom. 13)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.44 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser, i överensstämmelse med vad som anförs i

motion 1990/91:N42 (mp), att en delegation för ekologisk teknik

bör inrättas och att programrådet för forskning för ett

avfallssnålt samhälle bör överföras till delegationen, som skall

ges väsentligt större resurser än som föreslagits för

programrådet. En utveckling av ekologisk teknik behövs både för

Sveriges del och för att svenska företag skall få nya

exportprodukter. Därmed tillstyrker utskottet motionen i här

berörd del. Även motion 1990/91:N45 (v) blir i sak tillgodosedd

genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande miljöteknik

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 24

och med avslag på motion 1990/91:N45 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (mom.

14)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.46 som

börjar med "Som framgått" och slutar med "berörda delar" bort ha

följande lydelse:

Det är viktigt att vidareförädlingen inom skogsindustrin ökar.

Detta är betydelsefullt dels för att den svenska exporten skall

öka, dels av regionalpolitiska skäl. Vidareförädling av sågade

trävaror bör, som föreslås i motion 1990/91:N28 (v), tillhöra de

teknikområden som prioriteras, utöver dem som anges i

propositionen. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen

om detta. Därmed blir den nämnda motionen liksom också motion

1990/91:N242 (s) tillgodosedd.

Utskottet instämmer till fullo i att, som anförs i motion

1990/91:N28 (v), SINDs branschprogram för träindustrin bör

fortsätta även efter budgetåret 1992/93. Riksdagen bör vidare

anslå 10 milj.kr. ytterligare till den föreslagna nya

näringspolitiska myndigheten för att möjliggöra att det s.k.

Träman 90-programmet skall kunna fortsätta även efter

innevarande budgetår. De medel som länsstyrelserna eventuellt

kan komma att anvisa för programmet är, enligt utskottets

mening, inte tillräckliga. Med ett beslut av riksdagen av här

angiven innebörd blir motion 1990/91:N28 (v) tillgodosedd även i

dessa delar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande insatser för ökad vidareförädling i

skogsindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N28 yrkandena

1--3 och motion 1990/91:N242 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

24. Kollektiv forskning (mom. 16)

Per-Ola Eriksson (c) Roland Larsson (c) och Lars Norberg (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.47 som

börjar med "Systemet för" och slutar med "1990/91:N327 (c)" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att en

decentraliseringspolitik drivs på så många områden som möjligt.

Det förslag som framförs i motion 1990/91:N355 (c) att en

betydande del av de kollektiva forskningsinstitutens verksamhet

skall förläggas till orter med mindre högskolor eller orter, där

en samlokalisering med det regionala näringslivet kan anses

utvecklande och givande, anser utskottet vara mycket

välmotiverat. Riktpunkten bör vara att utlokaliseringen bör

omfatta minst en så stor del av organisationen som svarar mot

statens andel av budgeten. Regeringen bör föranstalta om

förhandlingar med intressenterna inom industrin i syfte att

åstadkomma detta.

Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.

Därmed blir motion 1990/91:N355 (c) i berörd del helt

tillgodosedd. Ett sådant beslut som utskottet föreslår är också

i samklang med den principiella bakgrundsmotiveringen till de

nyss refererade förslagen i motionerna 1990/91:N214 (s) och

1990/91:N327 (c). Utskottet är emellertid inte berett att i de

angivna fallen utan vidare förorda en lokalisering till Kalmar

län.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande kollektiv forskning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N355 yrkande 4

och med anledning av motion 1990/91:N214 och motion 1990/91:N327

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

25. Industrifonden (mom. 19)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Stig Bertilsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.49 som

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den positiva bedömning av

Industrifondens utveckling som kommer till uttryck i motion

1990/91:N34 (m). Fondens verksamhet är inte beroende av att

staten lånar ut pengar, varför fonden skulle kunna omvandlas

till ett venture-capital-företag. För vissa projekt kan dock

statliga kreditgarantier behöva utnyttjas.

En förutsättning för att fonden skall kunna fungera som ett

privat venture-capital-företag är emellertid att marknaden för

sådana inte snedvrids genom förekomsten av statliga

riskkapitalbolag. Vidare bör, såsom från moderata

samlingspartiets sida har framhållits i olika sammanhang (se

1990/91:NU21), privata intressenter ha samma möjligheter som

staten att, när de lämnar bidrag till projekt hos ett annat

företag mot en rätt till royalty på intäkterna av projektet,

erhålla skattemässigt avdrag för värdeminskningen på den

anskaffade rättigheten.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N34 (m) i

berörd del. Av detta följer att utskottet avstyrker motion

1990/91:N45 (v) i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande Industrifonden

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt

10 moment 51, med bifall till motion 1990/91:N34 yrkande 13 och

med avslag på motion 1990/91:N45 yrkande 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Industrifonden (mom. 19)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.49 som

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Regeringens förslag till ändrade riktlinjer och minskat

stiftelsekapital för Industrifonden är osedvanligt dåligt

anpassat till målgruppens nuvarande situation. Det som för

närvarande utmärker riskkapitalmarknaden för småföretagen är de

stora svårigheter dessa företag har att erhålla riskkapital från

banker och andra finansieringsorgan. Som sägs annorstädes i

betänkandet (res.35, s.129) är detta ett skäl till att de

statliga riskkapitalbolagen bör komma igång med sin verksamhet

så snabbt som möjligt.

Mot angiven bakgrund motsätter sig utskottet de av regeringen

föreslagna ändrade riktlinjerna för Industrifonden och ansluter

sig därmed till yrkandet i motion 1990/91:N45 (v). Förslaget i

motion 1990/91:N34 (m) om att fonden skall omvandlas till ett

privat venture-capital-företag avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande Industrifonden

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 13

avslår proposition 1990/91:87 avsnitt 10 moment 51 och motion

1990/91:N34 yrkande 13 och därvid som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

27. Industrifonden (mom. 19 motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på

s.49 som börjar med ""Enligt utskottets" och slutar med "denna

del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser däremot inte att, som föreslås i motion

1990/91:N34 (m), statens engagemang i Industrifonden helt kan

avvecklas och fonden omvandlas till ett venture-capital-företag.

Det finns behov av den typ av stöd som Industrifonden

tillhandahåller, innebärande att lägre avkastningskrav kan

ställas än vad som gäller för privata venture-capital-företag.

Motionen avstyrks sålunda i denna del.

Utskottet vill också i detta sammanhang framhålla de förslag

från miljöpartiet om inrättande av närfonder, som utskottet

ställer sig bakom annorstädes i detta betänkande (res.36

s.129 f.). Vidare ställer sig utskottet (res. 36, s.130)

bakom förslag att det skall prövas om en ny typ av

nyetableringslån (egenkapitalhjälp) kan införas i Sverige.

28. Utvärdering av systemet med teknikcheckar (mom. 21)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),

Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.51 som

börjar med "I de" och slutar med "berörd del" bort ha följande

lydelse:

Riksdagen bör, som föreslås i motion 1990/91:N34 (m), begära

att regeringen låter göra en utvärdering av systemet med

teknikcheckar. Detta är befogat mot bakgrund av att

utvecklingsfonderna har mycket skiftande kompetens på området.

Risken för godtycke vid medelstilldelningen är därmed uppenbar.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N34 (m) i

berörd del.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande utvärdering av systemet med teknikcheckar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N34 yrkande 15

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

29. Inriktning av statliga teknikspridningsinsatser (mom. 22)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.51 med "Vad gäller" och slutar på s. 52 med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1990/91:N42 (mp), att statens satsningar på teknikspridning bör

utgå från sådana behov som växer fram inifrån företagen och avse

sådana områden som är särskilt angelägna från samhällssynpunkt.

Det gäller sådant som småföretagsverksamhet, ekologisk balans

samt energi- och resurshushållning. Riksdagen bör göra ett

uttalande av denna innebörd. Därmed blir motionen tillgodosedd i

berörd del.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande inriktning av statliga

teknikspridningsinsatser

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 19

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Teknikens hus (mom. 25)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.53 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "sålunda denna" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att

ett "Teknikens hus" med den föreslagna inriktningen mot de

globala överlevnadsfrågorna kommer till stånd. Den saknas i

befintliga institutioner. Det är viktigt att en fördjupad och

vidareutvecklad information om teknikens problem och möjligheter

når och engagerar många människor. Riksdagen bör således göra

ett uttalande om att regeringen bör pröva hur ett "Teknikens

hus" skall kunna inrättas, i enlighet med vad som anförs i

motion 1990/91:N307 (s). Därmed blir motionen tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande

lydelse:

25. beträffande Teknikens hus

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N307 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Vissa regionala teknikfrågor (Skåne) (mom. 26)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.53 som

börjar med "Det sistnämnda" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Principen bör dock inte tillämpas drakoniskt. I vissa fall kan

det finnas skäl att göra avsteg. Motionsyrkanden liknande de här

aktuella motionerna 1990/91:N286 (mp) och 1990/91:N373 (c) var

aktuella våren 1990 i samband med utskottsbehandlingen av

forskningspropositionen. Miljöpartiets företrädare reserverade

sig då till förmån för yrkandena.

Utskottet anser att det är angeläget att forsknings- och

utvecklingsinsatserna på det miljötekniska området utökas. I

linje med vad som begärs i motion 1990/91:N286 (mp) bör därför

regeringen verka för att en satsning på detta område kommer till

stånd vid forskarbyn Ideon. Principen att de regionala

utvecklingscentras verksamhet skall tillgodose regionens behov

bör vara generell. Utskottet föreslår att samarbetet genom

statligt initiativ stimuleras i Skåne såsom ett pilotprojekt.

Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen. Även motion

1990/91:N373 (c) blir genom en sådan åtgärd i huvudsak

tillgodosedd i berörd del. Däremot avstyrker utskottet motion

1990/91:N244 (s).

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande vissa regionala teknikfrågor (Skåne)

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N286, med

anledning av motion 1990/91:N373 yrkande 2 och med avslag på

motion 1990/91:N244 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

32. Utvärdering av stöd till teknisk utveckling (mom.27)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Lars

Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.54 som

börjar med "I propositionen" och slutar med "aktuell del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1990/91:N33 (fp), att det alltid finns anledning att pröva

effektiviteten i det stöd som ges till teknisk utveckling.

Riksdagen bör därför anmoda regeringen att föranstalta om

återkommande utvärderingar. Därmed blir motion 1990/91:N33 (fp)

tillgodosedd i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande utvärdering av stöd till teknisk

utveckling

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N33 yrkande 12 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

33. Anslag till teknisk forskning och utveckling (mom. 28)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.54 som

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Anslaget till teknisk forskning och utveckling bör, som

föreslås i motion 1990/91:N42 (mp), kunna minskas med 200

milj.kr. genom att insatserna mer koncentreras till

teknikområden av vikt för vår och kommande generationers

överlevnad. Av dessa 200 milj.kr. bör 25 milj.kr. avsättas för

forskning rörande ekologisk teknik. Resursramen för budgetåren

1992/93 och 1993/94 bör dessutom kunna minskas med 100 milj.kr.

resp. 50 milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet den

aktuella motionen i berörd del. Även motion 1990/91:N317 (mp)

blir i sak tillgodosedd genom det beslut som utskottet föreslår.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande anslag till teknisk forskning och

utveckling

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt

11 punkt F1 momenten 1 och 2, med bifall till motion

1990/91:N42 yrkandena 35 och 36 och med anledning av motion

1990/91:N317 yrkande 7 i ifrågavarande del

dels till Teknisk forskning och utveckling för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

651157000 kr.,

dels godkänner av utskottet angivna riktlinjer för

resursramen för budgetåren 1992/93 och 1993/94 avseende stödet

till teknisk forskning och utveckling.

34. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (mom.29)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och

Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.58 som

börjar med "Utskottet står" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att de statliga riskkapitalbolagen -- som får

ses som ett utslag av fondsocialistiska ambitioner -- inte

behövs. Arbetet med att bilda dessa bolag bör omedelbart

avbrytas.

Som framhölls i reservationer från de borgerliga partierna

förra våren och som nu sägs i motionerna 1990/91:N357 (m),

1990/91:N225 (c) och 1990/91:N322 (c) är det andra typer av

åtgärder som krävs för att småföretagens

kapitalförsörjningsbehov skall tillgodoses. Det rör sig om en

rad åtgärder -- främst på skatteområdet -- för att främja det

enskilda sparandet och det personliga ägandet.

Riksdagen bör uppmana regeringen att tillse att arbetet med

att bilda de statliga riskkapitalbolagen omedelbart avbryts.

Vidare bör regeringen anmodas att för riksdagen lägga fram

förslag om åtgärder för att främja riskkapitalförsörjningen för

småföretag. Med ett sådant beslut blir de nämnda motionerna

tillgodosedda i berörda delar. Härav följer att utskottet

avstyrker motion 1990/91:N45 (v) i berörd del. Även förslaget i

motionerna 1990/91:N227 (mp) och 1990/91:N317 (mp) om inrättande

av närfonder avstyrks av utskottet. De önskemål som framförs i

motion 1990/91:N22 (mp) om att det skall göras lättare för

fysiska och juridiska personer att satsa kapital i företag blir

i huvudsak tillgodosedda genom det av utskottet förordade

beslutet.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande riskkapitalförsörjning och

riskkapitalbolag

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkandena 4

och 6, motion 1990/91:N322 yrkandena 1 och 2 och motion

1990/91:N357 yrkande 16 och med avslag på motion 1990/91:N22,

motion 1990/91:N45 yrkande 3, motion 1990/91:N227 yrkandena

1--7, det sistnämnda i ifrågavarande del och motion 1990/91:N317

yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

35. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (mom.29)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.58 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1990/91:N45 (v)

att det i dagens prekära situation på kapitalmarknaden -- med

praktiskt taget fullständigt stopp för vidare utlåning från

bankerna till småföretagen -- är angeläget att

riskkapitalbolagen omedelbart kommer igång med sin verksamhet.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om detta.

Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.

Även beträffande -- -- -- (utskottet) -- -- -- inte behövlig.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N45 (v) i

berörd del och avstyrker samtliga övriga här aktuella motioner.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande riskkapitalförsörjning och

riskkapitalbolag

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 3 och

med avslag på motion 1990/91:N22, motion 1990/91:N225 yrkandena

4 och 6, motion 1990/91:N227 yrkandena 1--7, det sistnämnda i

ifrågavarande del, motion 1990/91:N317 yrkande 6, motion

1990/91:N322 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N357 yrkande

16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

36. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (mom.29)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.58 som

börjar med "Utskottet står" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet förordar, i enlighet med vad som påyrkas i motion

1990/91:N227 (mp), att ett system med närfonder skall införas. I

motionen anges i detalj hur tillvägagångssättet bör vara.

Närfonderna bör starta sin verksamhet under år 1991, och

verksamheten bör följas av en statlig utredning. Denna utredning

bör åläggas att utarbeta förslag så att en heltäckande nationell

verksamhet kan beslutas under riksdagsperioden 1991--1994.

Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast återkomma med

förslag i enlighet med vad som sägs i motionen. Riksdagen bör

också, som föreslås i motion 1990/91:N317 (mp), anslå

20milj.kr. för ändamålet för det kommande budgetåret.

Enligt utskottets mening borde inte riksdagen våren 1990 ha

beslutat att statliga riskkapitalbolag skulle inrättas. Av detta

följer att utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i

motionerna 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N225 (c) om att arbetet

med att bilda riskkapitalbolag bör avbrytas. Utskottet behandlar

i det följande förslag att i Sverige skall införas

nyetableringslån av en typ som finns i Tyskland.

Det förslag som läggs fram i motion 1990/91:N22 (mp), och som

går ut på att fysiska och juridiska personers vilja att satsa

riskkapital i småföretag skall uppmuntras genom att möjligheter

skapas till att beskattningen till viss del kan uppskjutas,

anser utskottet böra utredas. Regeringen bör anmodas att dra

försorg om att detta sker och att återkomma till riksdagen med

ett lagförslag.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N227

(mp), 1990/91:N317 (mp) och 1990/91:N22 (mp) i berörda delar.

Övriga här aktuella motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande riskkapitalförsörjning och

riskkapitalbolag

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N22, motion

1990/91:N227 yrkandena 1--7, det sistnämnda i ifrågavarande del,

och motion 1990/91:N317 yrkande 6 och med avslag på motion

1990/91:N45 yrkande 3, motion 1990/91:N225 yrkandena 4 och 6,

motion 1990/91:N322 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N357

yrkande 16

dels till Närfonder för budgetåret 1991/92 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 20000000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

37. Småföretagsfonden (mom. 30)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och

Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.59 som

börjar med "Utskottet står" och slutar "med berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen förra våren fattade ett

felaktigt beslut om att tillföra Småföretagsfonden ytterligare

medel. En sådan åtgärd leder till att det statliga ägandet i

småföretagssektorn ytterligare utvidgas, vilket utskottet

bestämt motsätter sig. Fonden bör i stället helt avskaffas.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om detta.

Därmed tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N254 (m),

1990/91:N323 (m) och 1990/91:N225 (c) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande

lydelse:

30. beträffande Småföretagsfonden

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkande 5,

motion 1990/91:N254 yrkande 1 och motion 1990/91:N323 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

38. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mom. 31)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),

Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.60 med "Utskottet ser" och slutar på s. 61 med "aktuella

motioner" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1990/91:N357 (m) och 1990/91:N368 (fp), att utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet helt bör upphöra, varigenom medel

frigörs för infrastrukturinvesteringar. En väl utbyggd

infrastruktur har stor betydelse för den regionala utvecklingen.

Fonderna har även utan finansieringsverksamhet en funktion att

fylla genom sin uppgift att stimulera nyföretagandet och

tillhandahålla konsultkompetens.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N357

(m) och 1990/91:N368 (fp) i berörda delar. Härav följer att

utskottet avstyrker de övriga motionerna, 1990/91:N355 (c),

1990/91:N353 (c) och 1990/91:N374 (c), likaså i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N357 yrkande 15

och motion 1990/91:N368 yrkande 1 och med avslag på motion

1990/91:353, motion 1990/91:N355 yrkande 1 och motion

1990/91:N374 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

39. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mom. 31)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v)

och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.60 med "Utskottet ser" och slutar på s. 61 med "aktuella

motioner" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen förra våren fattade ett

felaktigt beslut när den beslöt om indragning av medel från

utvecklingsfonderna. Både konjunkturutvecklingen och

utvecklingen på kreditmarknaden visar att beslutet var

felaktigt. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att inte

verkställa beslutet om indragning av medel från

utvecklingsfonderna. Därmed blir motionerna 1990/91:N355 (c),

1990/91:N353 (c) och 1990/91:N374 (c) tillgodosedda. Av

uppenbara skäl avstyrker utskottet samtidigt motionerna

1990/91:N357 (m) och 1990/91:N368 (fp).

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N355 yrkande 1,

med anledning av motionerna 1990/91:N353 och 1990/91:N374 och

med avslag på motion 1990/91:N357 yrkande 15 och motion

1990/91:N368 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

40. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (mom.

32, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),

Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser att den del av

utskottets yttrande på s.62 som börjar med "Utskottet ser" och

slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är mycket angeläget att kvinnor

uppmuntras till att starta nya företag. I det sammanhanget vill

utskottet understryka vikten av att en privatisering av den

offentliga sektorn kommer till stånd. Detta har framförts i

olika motioner från moderata samlingspartiet och folkpartiet

liberalerna. Om utvecklingsfonderna kan bidra till denna

utveckling är det bra. Däremot bör riksdagen inte göra något

särskilt uttalande i saken. Med det sagda avstyrker utskottet de

aktuella motionerna i berörda delar.

41. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (mom.

32)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.62 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är angeläget att utvecklingsfonderna

på olika sätt lämnar stöd till kvinnor som vill starta och driva

företag. Detta kan t.ex. ske genom att, som föreslås i motion

1990/91:N328 (m), utvecklingsfonderna regionalt medverkar till

att offentliga institutioner kan omvandlas till privata

verksamheter. Denna motion tillstyrks således av utskottet.

Däremot är utskottet inte berett att förorda att, som föreslås i

motion 1990/91:N354 (c), särskilda medel skall öronmärkas för

det nu nämnda ändamålet eller att, som föreslås i motion

1990/91:N327 (c), särskilda medel skall anslås för insatser i

Kalmar län. Dessa motioner avstyrks sålunda i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande

lydelse:

32. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors

företagande

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N328 och med

avslag på motion 1990/91:N327 yrkande 2 och motion 1990/91:N354

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Kooperativ utveckling (mom. 33, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),

Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser att den del av

utskottets yttrande på s.63 som börjar med "Med hänvisning"

och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör kooperativa företag arbeta

under villkor som är likvärdiga med dem som gäller för andra

företag i landet. Någon särbehandling bör inte ske. Mot denna

bakgrund avstyrker utskottet de här aktuella motionerna i

berörda delar.

43. Utvecklingsfond med ekologisk inriktning (mom.34)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.63 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "avstyrks därmed" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion

1990/91:N213 (mp). Det behövs en utvecklingsfond med ekologisk

inriktning. Regeringen bör vidta åtgärder för att det skall

inrättas en sådan fond, särskilt inriktad på att de produkter

och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till att på

sikt återställa den ekologiska balansen. Nya alternativa

energiformer, ny transport- och kommunikationsteknik och ett

jordbruk i ekologisk balans kräver innovationer med avseende på

teknik, apparatur, maskiner och redskap. De befintliga

samhällsorgan som tillhandahåller stöd åt uppfinnare o.d.

anlägger ofta ett alltför kortsiktigt ekonomiskt synsätt.

Fondens huvuduppgift bör vara att förvalta de medel som enligt

motion 1990/91:N42 (mp) tillförs statsverket. Riksdagen bör göra

ett uttalande av här angiven innebörd, varmed motion

1990/91:N213 (mp) blir tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande

lydelse:

34. beträffande utvecklingsfond med ekologisk inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N213 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

44. Norrlandsfonden (mom. 35)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),

Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.64 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Norrlandsfondens verksamhet sammanfaller i stort sett med de

regionala utvecklingsfondernas, varför samma motiv för

förändring som utskottet tidigare har framfört är relevanta även

här. Norrlandsfondens finansieringsverksamhet bör, som föreslås

i motion 1990/91:N368 (fp), sålunda avvecklas. Därvid bör, som

också angavs beträffande utvecklingsfonderna, övervägas om medel

kan avsättas för infrastrukturinvesteringar i de fyra

nordligaste länen.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande

lydelse:

35. beträffande Norrlandsfonden

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N368 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Egenföretagares borgensåtaganden (mom. 36)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och

Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.64 som

börjar med "Utskottet upprepar" och slutar med "1990/91:N248

(m)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att viss personlig borgen från egenföretagare

kan vara nödvändig för att understryka ägarens ansvar för

företagets utveckling. Såsom påpekas i motion 1990/91:N248 (m)

innebär emellertid lagstiftningen bl.a. på det arbetsrättsliga

området att företagarens möjligheter att styra sitt företag har

kringgärdats på olika sätt. Kravet på personlig borgen framstår

därmed, enligt utskottets mening, inte som lika befogat som

tidigare. I den mån personlig borgen krävs bör den avse endast

företagaren och ej hans anhöriga. Utskottet anser att frågan bör

utredas utifrån de aspekter som motionären har angivit.

Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu

har anfört. Därmed tillgodoses syftet med nämnda motion.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande

lydelse:

36. beträffande egenföretagares borgensåtaganden

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N248 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mom.37,

motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp),

Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser att den del av

utskottets yttrande på s.65 som börjar med "Med hänvisning"

och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning -- -- -- (utskottet) -- -- -- avstyrks därmed.

Utskottet vill emellertid understryka sin tidigare (s.133)

redovisade principiella inställning, att staten inte skall

ingripa till förmån för särskilda företagsformer. Enligt

utskottets mening bör kooperativa företag arbeta under villkor

som är likvärdiga med dem som gäller för annat företagande;

någon särbehandling bör inte komma i fråga.

47. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mom.37)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.65 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "avstyrks därmed"

bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de synpunkter beträffande behovet

av åtgärder för att främja producent- och konsumentkooperativ

som framförs i motion 1990/91:N42 (mp). Särskilt behöver

metoderna för att förse kooperativa företag med eget kapital

utvecklas. Detta är ett brådskande och mycket angeläget behov.

Riksdagen bör understryka detta i ett uttalande till regeringen.

Att det på olika områden pågår ett beredningsarbete utgör inget

skäl för riksdagen att avstå från ett uttalande i saken.

Motionen tillstyrks därmed i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande

lydelse:

37. beträffande kapitalförsörjning för kooperativa företag

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 18

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Utvidgat ägaransvar (mom. 38)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.66 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks sålunda"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om aktiebolagsformen som

kommer till uttryck i motion 1990/91:N31 (mp). Att äga och driva

företag bör inte längre innebära att bara ta ekonomiskt ansvar.

Det bör också innebära att man tar personligt ansvar för såväl

ekonomi som ekologi i verksamheten. Ett utvidgat personligt

ansvarstagande inom företaget kommer att innebära att det

traditionella tillväxtbegreppet kommer att omformuleras så att

tillväxten måste hålla sig inom de gränser som sätts av natur,

miljö och människors hälsa.

Mot bakgrund av det anförda bör riksdagen anmoda regeringen

att tillsätta en utredning om utvidgat ägaransvar i enlighet med

vad som anförs i motionen. Därmed blir motionen tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande

lydelse:

38. beträffande utvidgat ägaransvar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N31 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

49. Nyetableringslån (mom. 40)

Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),

Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.68 med "Med hänvisning" och slutar på s.69 med "aktuella

lånebehovet" bort ha följande lydelse:

Det etableras alltför få nya företag i Sverige. Dessutom är

överlevnadsfrekvensen hos de nya företagen alltför låg under de

första fem åren. Näringspolitiken bör därför inriktas på

nyetablering av småföretag och på att skapa bättre betingelser

för överlevnad och utveckling av de nya företagen. En modell som

kunde vara intressant för Sverige är statliga

nyetableringslån av den typ som finns i Tyskland.

Utskottet instämmer i det förslag som förs fram i motionerna

1990/91:N291 (fp) och 1990/91:N225 (c) att riksdagen skall

anmoda regeringen att undersöka möjligheterna och kostnaderna

och sedan återkomma till riksdagen med förslag om en modell av

nyetableringslån. Detta bör göras med tyska EKH-lånen som

utgångspunkt och på grundval av SINDs studie.

Även olika typer av förändringar på skatteområdet som har

föreslagits i partimotioner från moderata samlingspartiet,

folkpartiet liberalerna och centerpartiet med syfte att

nyföretagandet skall främjas bör beaktas i detta sammanhang.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N291

(fp) och 1990/91:N225 (c) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande

lydelse:

40. beträffande nyetableringslån

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkande 7

och motion 1990/91:N291 yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

50. Nyetableringslån (mom. 40)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.68 med "Med hänvisning" och slutar på s.69 med "aktuella

lånebehovet" bort ha följande lydelse:

Ett stort problem i det svenska näringslivet är att det

etableras för få nya företag. Utskottet tillstyrker yrkandena i

motionerna 1990/91:N291 (fp) och 1990/91:N225 (c) att riksdagen

skall anmoda regeringen att lägga fram förslag till utformning

av en svensk modell för nyetableringslån. Detta bör göras med de

tyska EKH-lånen som utgångspunkt och på grundval av SINDs

studie.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N291

(fp) och 1990/91:N225 (c) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande

lydelse:

40. beträffande nyetableringslån

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkande 7

och motion 1990/91:N291 yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

51. Centrala hantverksrådet (mom. 41)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp),

Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning innebär den nuvarande ordningen

för statens stöd till hantverket uppenbara nackdelar. Utskottet

anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1990/91:N336 (m)

och 1990/91:N216 (fp), att statens stöd till Centrala

hantverksrådet bör ges i form av permanenta årliga anslag.

Därmed skulle Centrala hantverksrådet få en stabil grund för

sitt viktiga arbete med att informera om och marknadsföra

hantverket samtidigt som risken för att hantverksfrågorna kan

komma att ges låg prioritet av SIND undviks.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N336

(m) och 1990/91:N216 (fp) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande

lydelse:

41. beträffande Centrala hantverksrådet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N216 yrkande 2

och motion 1990/91:N336 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

52. Främjande av svenskt hantverk (mom. 42)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp),

Roland Larsson (c) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till kraven i motion 1990/91:N216 (fp)

på åtgärder med syfte att främja hantverket. Ett stort och

varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt inslag

i tjänstesektorn och har därmed också stor betydelse för

näringslivets funktion och för sysselsättningen, inte minst i

glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av hantverksyrkena är

att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig lösning. Regeringen

bör utarbeta ett åtgärdsprogram för hantverket på grundval av

motionärernas förslag. Därvid bör regeringen samråda med

hantverkets organisationer, i första hand Centrala

hantverksrådet, vilket i viss utsträckning torde kunna svara för

genomförandet av de åtgärder som erfordras. En utgångspunkt för

åtgärdsprogrammet bör vara att det skall åstadkommas inom ramen

för befintliga resurser. Även önskemål att de äldres och

invandrarnas hantverkskunnande tillvaratas bör uppmärksammas vid

utarbetandet av programmet.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande

lydelse:

42. beträffande främjande av svenskt hantverk

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N216 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

53. Hantverkskonsulenter (mom. 43)

Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp) och Lars Norberg (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1990/91:N216 (fp), att det är mycket angeläget att

hantverksfrågorna får en bättre bevakning i länen. Regeringen

bör därför rikta länsstyrelsernas och landstingens uppmärksamhet

på behovet av en hantverksresurs i varje län.

Hantverkskonsulenternas arbetsuppgifter skulle bl.a. vara att

bevaka hantverksfrågorna i högstadie- och gymnasieutbildningen

och att ansvara för råvarudepåer och verktygsbanker av den typ

som har föreslagits i den aktuella motionen. Arbetsfältet skulle

naturligtvis även omfatta hemslöjden.

Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.

Därigenom blir motion 1990/91:N216 (fp) i berörd del

tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande

lydelse:

43. beträffande hantverkskonsulenter

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N216 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

54. Utvärdering av stödet till företagande (mom. 45)

Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),

Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.72 som

börjar med "I propositionen" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1990/91:N33 (fp), att det finns anledning att ifrågasätta

effektiviteten i det stöd som ges till företagandet. Riksdagen

bör därför anmoda regeringen att föranstalta om en utvärdering

av detta stöd. Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på den

risk för konkurrenssnedvridning som statens bidrag till SIFU

utgör; detta stöd bör upphöra. Riksdagen bör göra ett uttalande

om detta. Med det anförda tillstyrker utskottet motion

1990/91:N33 (fp) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande

lydelse:

45. beträffande utvärdering av stödet till företagande

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N33 yrkande 12 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

55. EG-program för småföretag (mom. 46)

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "aktuell del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1990/91:N32 (c), att ett program bör inrättas med syfte att

underlätta för de små och medelstora företagen att komma in på

EG-marknaden. Riksdagen bör anmoda regeringen att utarbeta ett

sådant program, i enlighet med vad som anges i motionen. Vidare

bör riksdagen, under ett nytt anslag, anvisa 20 milj.kr. för

detta ändamål. Med beslut av riksdagen av denna innebörd blir

den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande

lydelse:

46. beträffande EG-program för småföretag

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 22

dels till EG-program för småföretag för budgetåret

1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på

20000000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

56. Stöd till kvinnors företagande (mom. 47, motiveringen)

Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),

Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av

utskottets yttrande på s.73 som börjar med "Vad avser" och

slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör det stöd som finansieras av

anslaget till småföretagsutveckling stå öppet för alla typer av

företag utan prioriteringar. Det som skall avgöra om stöd kan

lämnas skall vara det enskilda företagets bärkraft och behov. I

detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på att de

områden där det är aktuellt att kvinnor startar företag ofta är

sådana områden som utgör alternativ till offentliga monopol. För

att ge stöd till kvinnor som vill starta företag är det därför

särskilt viktigt att bryta upp denna typ av monopol. Med vad som

nu sagts avstyrker utskottet motion 1990/91:N352 (v) i berörd

del.

57. Stöd till kvinnors företagande (mom. 47)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som

börjar med "Vad avser" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Huvuddelen av de medel som regeringen föreslår under anslaget

Småföretagsutveckling bör förbehållas insatser riktade till

kvinnor. Detta är nödvändigt mot bakgrund av det kritiska läge

som råder i många inlandskommuner med stor utflyttning av

kvinnor. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd,

varigenom motion 1990/91:N352 (v) blir tillgodosedd i berörd

del.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande

lydelse:

47. beträffande stöd till kvinnors företagande

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N352 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

58. Småföretagsutveckling (mom. 48)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "1990/91:N317

(mp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, som tidigare redovisats, att

utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet helt bör upphöra.

Däremot har utvecklingsfonderna ett existensberättigande som

statsunderstödd verksamhet med två huvudfunktioner -- den ena

att stimulera och främja nyföretagande och den andra att

försörja utsatta regioner med viss lokal konsultkompetens för

att underlätta för småföretagandet. Den minskning av anslaget

till följd av inskränkningar av utvecklingsfondernas

rådgivningsverksamhet som föreslås i motionerna 1990/91:N33 (fp)

och 1990/91:N298 (fp) bör därför inte ske. Däremot anser

utskottet, i likhet med vad som anförs i dessa motioner, att det

särskilda programmet för träindustrin bör avslutas. Därigenom

kan det av regeringen föreslagna anslaget minskas med 17

milj.kr. Riksdagen bör således anvisa ett anslag på 209,3

milj.kr. Genom ett sådant beslut av riksdagen blir de nämnda