Bet. 1990/91:NU36

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU36

Handel med Baltikum samt Central- och Östeuropa

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

NU36

Ärendet

I detta betänkande behandlas tre motioner från allmänna

motionstiden om handeln med länderna i Baltikum samt i Central-

och Östeuropa.

Statssekreterare Michael Sohlman, utrikesdepartementets

handelsavdelning, har inför utskottet lämnat upplysningar i

ärendet.

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen skall som sin mening ge

regeringen till känna att det är angeläget att Sverige har en

hög beredskap att vid lämplig tidpunkt inrätta ett fristående

handelskontor i var och en av de tre baltiska republikerna.

Genom ett sådant tillkännagivande tillgodoses en motion (m) och

i huvudsak också två yrkanden i andra motioner (m;c).

Kravet i den ena av dessa (m) på ett uttalande om

handelspolitisk målsättning avseende central- och östeuropeiska

länder avstyrks; utskottet erinrar om bl.a. de förhandlingar om

frihandelsavtal som förs mellan EFTA-länderna och fyra av

länderna i denna region. Motionsyrkandet får stöd i en

reservation (m, fp, c, mp).

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1990/91:N253 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående handelspolitikens roll för att stödja de

baltiska republikerna,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående Sveriges handelspolitiska målsättning vad avser

handel med central- och östeuropeiska länder.

1990/91:N331 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) -- såvitt gäller

yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inrättande av handelskontor i de

baltiska staterna.

1990/91:N369 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari -- med

motivering i motion 1990/91:U531 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd

till handel över Östersjön.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Frihandelsavtal med vissa länder i Central- och Östeuropa

Sedan några år har flertalet länder i Central- och Östeuropa

-- inkl. Sovjetunionen -- handels- och samarbetsavtal med EG.

Förhandlingar om ett mera långtgående samarbete har nyligen

inletts mellan å ena sidan vart och ett av länderna Polen,

Tjeckoslovakien och Ungern och å andra sidan EG. Motsvarande

förhandlingar förs mellan å ena sidan vart och ett av dessa tre

länder samt Jugoslavien och å andra sidan EFTA-länderna. I det

senare fallet sker verksamheten inom ramen för

samarbetsdeklarationer som undertecknades vid EFTAs ministermöte

i Göteborg i juni 1990.

Förhandlingarna med EG och med EFTA-länderna syftar till avtal

om frihandel med industrivaror men också till samarbete på ett

stort antal andra områden. I fråga om frihandelsavtalen

föreligger viss parallellitet -- tidsmässigt och i någon mån

innehållsmässigt -- mellan EGs och EFTA-ländernas agerande.

Avsikten är att avtalen om möjligt skall kunna träda i kraft år

1992. I båda fallen förutsätts att avtalen skall vara

asymmetriska; EG och EFTA-länderna avses i inledningsskedet i

vissa fall göra större åtaganden än resp. motpart. EFTA-länderna

är beredda att komplettera frihandelsavtalen med

överenskommelser även på begränsade delar av jordbruksområdet.

Vissa utredningar

Östeuropautredningen

Med regeringens bemyndigande tillkallade utrikesminister Sten

Andersson i juni 1990 en särskild utredare, ambassadör Torsten

Örn, med uppgift att utreda den framtida svenska

representationen i Östeuropa inkl. Sovjetunionen och de baltiska

republikerna men exkl. dåvarande Tyska demokratiska republiken.

Utredaren -- den s.k. Östeuropautredningen -- redovisade sitt

arbete i ett betänkande i november 1990.

I fråga om den handelsfrämjande verksamheten uttalas i

betänkandet att den långsiktiga utvecklingen bör gå mot

separata, dvs. från resp. ambassad fristående, handelskontor i

de flesta länderna i regionen.

I avsnittet om Sovjetunionen sägs beträffande de baltiska

republikerna följande. För Estland har ett avdelningskontor till

generalkonsulatet i Leningrad inrättats i Tallinn i december

1989. "Affärsgrupp Estland" inom Sveriges exportråd

representeras sedan våren 1990 av en lokalanställd

marknadskonsult. Inget förslag som går ut på en förstärkning av

handelsrepresentationen läggs fram. För Lettland har ett

motsvarande avdelningskontor satts upp i Riga ett halvår senare.

Inte heller för Riga-kontoret föreslås åtgärder som specifikt

avser handelsrepresentationen. Den mest angelägna åtgärden i

Baltikum anser utredningen vara att åstadkomma en svensk närvaro

i Litauen. Skilda överväganden har lett utredningen till

slutsatsen att Sverige så snart som möjligt bör etablera ett

informationskontor i Vilnius.

De tre nämnda myndigheterna bör, heter det vidare,

struktureras på ett sådant sätt att de kan förändras i takt med

ytterligare statsrättsliga förändringar i Baltikum. Utredaren

finner att perestrojkan på det utrikesekonomiska området inte

har nått så långt att exportfrämjandet kan överföras från

handelsavdelningen vid ambassaden i Moskva till fristående

handelskontor. Undantaget är Baltikum, sägs det. Utredaren

hänvisar bl.a. till att det har varit motiverat för Exportrådet

att skaffa en representant i Tallinn och att vissa arrangemang i

Riga och Leningrad övervägs.

Beträffande andra länder i Central- och Östeuropa innehåller

betänkandet bl.a. följande. I Polen har hittills en

handelsavdelning vid ambassaden i Warszawa ombesörjt

handelsfrågor. Denna avdelning föreslås omvandlad till ett

fristående handelskontor i Exportrådets regi. I Tjeckoslovakien

finns ett fristående handelskontor i Prag med filial i

Bratislava. Några förslag som innebär större förändringar för

den handelsfrämjande verksamheten föreslås inte liksom inte

heller för Ungerns del; också i Budapest finns ett fristående

handelskontor. I Rumänien svarar en marknadsassistent vid

ambassaden i Bukarest för handelsfrämjandet. Utredningen

föreslår nu att uppdragsverksamheten där på exportfrämjandets

område avgiftsbeläggs -- Rumänien har varit unikt genom att

avgifter inte har tagits ut -- och att en kvalificerad

handelsassistent tillförs verksamheten. För handelsverksamheten

i Bulgarien gäller en särlösning. En förste ambassadsekreterare

vid ambassaden i Sofia rekryteras av Exportrådet och ägnar sig

uteslutande åt exportfrämjande. Utredningen föreslår att denne

ges ett ansvar för bevakningen av ekonomi och handel och även

tar del i ambassadens övriga verksamhet i stället för att ha

en renodlad exportfrämjandefunktion. Det betonas att denna

"krympning" i fråga om handelsfrämjandet inte bör uppfattas som

definitiv. För Jugoslaviens vidkommande sägs slutligen att

splittringen mellan landets sex delrepubliker i hög grad

komplicerar en effektiv och adekvat organisation av det svenska

handelsfrämjandet. Utredningen anser dock att ett fristående

handelskontor bör upprättas i Belgrad inom en relativt snar

framtid.

Östeuropautredningens betänkande bereds för närvarande inom

regeringskansliet. Den föreslagna förändringen av den

handelsfrämjande organisationen i Warszawa har numera

genomförts.

Rapport om svenska kontakter med Baltikum

Kommerskollegium har på uppdrag av utrikesdepartementets

handelsavdelning kartlagt de svenska kontakterna med de tre

baltiska republikerna på det ekonomiska området. En rapport

härom publicerades i januari 1991. I denna betecknas

omfattningen av kontakterna mellan Sverige och Baltikum under de

två senaste åren som imponerande. De flesta kontakterna har

hittills berört Estland, framkommer det; med Litauen har

kontakterna varit minst utvecklade. I rapporten föreslås ett

tjugotal åtgärder av konkret natur för att kontakterna med de

baltiska republikerna skall underlättas. Förslagen omfattar

handel, finansiering, utbildning och information. Ett av dem

gäller beredskap för en handelspolitisk överenskommelse.

Betänkande av exportfrämjandeutredningen

I betänkandet (SOU 1991:3) Statens roll vid främjande av

export har exportfrämjandeutredningen lagt fram förslag som rör

verksamheten vid Sveriges exportråd. Utredningen anser

sammanfattningsvis att den verksamhet som skall tillgodose det

grundläggande behovet av information och rådgivning i

exportfrågor även i fortsättningen bör finansieras med statliga

medel och abonnentavgifter. I övrigt föreslår utredningen att

statliga medel till Exportrådet för exportservice och aktioner

skall riktas mot vissa tydligare definierade ändamål. Rådet

skall i högre grad än hittills utvecklas till ett organ för

hjälp till exportoerfarna -- framför allt små och medelstora --

företag att starta eller vidga export. Denna inriktning anses

angelägen med hänsyn bl.a. till de problem som följer av

storföretagens internationalisering och som föreligger inför en

närmare anknytning till EG. Vid sidan härav bör staten kunna

stöda exportaktioner mot svårbearbetade men lovande marknader

eller beträffande vissa intressanta men svårlanserade produkter.

En klar gräns bör dras mellan statsfinansierad och

företagsfinansierad verksamhet, anser utredningen, som föreslår

viss omorganisation för att denna skiljelinje skall markeras.

Den föreslagna begränsningen av statsfinansierade projekt kan

enligt utredningens uppfattning möjliggöra en neddragning av

statsanslaget till Exportrådet. Utredningen diskuterar härvidlag

skilda alternativ.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande. En proposition är

att vänta i maj 1991.

Rapport om Sveriges handel med Östeuropa och Sovjetunionen

I rapporten (SIND 1990:6) Sveriges handel med Östeuropa och

Sovjetunionen -- i ett svenskt och internationellt perspektiv

har statens industriverk gett en bred översikt av villkoren för

den svenska s.k. östhandeln. Av studien framgår bl.a. att

Sverige relativt sett handlar mindre med Sovjetunionen än de

övriga OECD-länderna gör. I stället har Sverige i större

utsträckning koncentrerat sin handel till de två länder i

området som har kommit längst i det politiska och ekonomiska

förändringsarbetet, nämligen Polen och Ungern. Dessa två länder

är de mest skuldtyngda av samtliga öststater.

Östeuropa och Sovjetunionen spelar tillsammans en relativt

blygsam roll i världshandeln, en roll som dessutom har minskat

under de senaste tjugo åren. År 1988 uppgick denna regions andel

av världens samlade export till endast 8 %. Även för den svenska

ekonomin har handeln med öststaterna varit av marginell

betydelse. Av den svenska exporten gick 1988 endast ca 2 % till

öststaterna; ca 4 % av vår import kom ifrån dessa länder.

Den svenska industrin förlorade marknadsandelar i Östeuropa

och Sovjetunionen under 1970- och 1980-talen. Trots en viss

återhämtning under senare delen av 1980-talet uppgick den

svenska marknadsandelen i öst till endast 2 % år 1988 mot mer än

dubbelt år 1970. Framför allt har den svenska verkstadsindustrin

förlorat mark. Den har emellertid, detta till trots, en högre

marknadsandel i öststaterna än svensk industri totalt.

Den senaste devalveringen hösten 1982 gav mindre genomslag på

exporten till öst än på exporten till väst. Orsaken får främst

sökas i det faktum att handeln med öststaterna inte har varit

fri i västerländsk bemärkelse. Andra faktorer än pris och

kvalitet har därför spelat en relativt sett större roll.

Bilateral handel har varit regel. I takt med öststaternas

försämrade ekonomiska möjligheter har kraven på motköp och

utrymmet för politiska påtryckningar ökat. Framför allt har den

exceptionellt långa högkonjunkturen under 1980-talet minskat de

svenska företagens beroende av öststaterna, eftersom det har

varit lätt att avsätta produkterna i väst.

Enligt utredningens uppfattning är det tvivelaktigt om den

svenska handeln med öststaterna kan komma att påverkas mer än

marginellt i det korta perspektivet mot bakgrund av den stora

bristen på resurser. Däremot gynnas stora och kapitalstarka

svenska företag, som förväntas komma att sluta samarbetsavtal

med inhemska tillverkare och även i ökande utsträckning förlägga

egen produktion till öststaterna. För att även mindre företag

skall stimuleras till sådana insatser krävs, anser utredningen,

stora informationsinsatser. Företagen måste vara införstådda med

att denna nya -- och på sikt potentiellt stora -- marknad kan

erbjuda både risker och möjligheter.

Debatt i riksdagen om utrikeshandelspolitiken

Vid riksdagens utrikeshandelspolitiska debatt den 12 april

1991 (RD 1990/91:93) uttalade statsrådet Anita Gradin att

länderna i Central- och Östeuropa nu genomgår en nödvändig

omställningsprocess mot marknadsekonomi som kommer att ta lång

tid. Framstegen i de ekonomiska reformprogrammen är högst

varierande, fortsatte hon. På kort sikt kommer importefterfrågan

i dessa länder att vara låg, samtidigt som de utländska

investeringarna är begränsade. På längre sikt är det dock

sannolikt att investeringarna liksom handeln kommer att öka.

Statsrådet hänvisade till de svenska insatserna genom det s.k.

miljardprogrammet, som nu har börjat genomföras. Därutöver,

framhöll hon, har ytterligare medel avsatts för den nya

europeiska utvecklingsbanken liksom för finansiellt stöd till

Tjeckoslovakien och Ungern inom ramen för G 24 (en grupp av 24

industrialiserade länder), där Sverige deltar aktivt.

OECD-ländernas stödinsatser inom G 24 spelar en viktig roll vad

gäller kompletterande finansiellt stöd till reformländerna

utöver vad exempelvis Internationella valutafonden och

Världsbanken kan ställa upp med. I detta sammanhang omnämndes

att OECD har antagit ett särskilt program för östländer som tar

snabba steg mot marknadsekonomi och demokrati.

Statsrådet anförde vidare att åtgärder på det handelspolitiska

området spelar en viktig roll för att underlätta

förändringsprocessen. Hon hänvisade härvid till de

investeringsskyddsavtal som Sverige har ingått med vissa länder

i Central- och Östeuropa och till den nyligen införda

möjligheten för exportkreditnämnden att lämna s.k.

systemskiftesgarantier. Vidare orienterades om förhandlingarna

om frihandelsavtal mellan EFTA-länderna och Polen,

Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien (se i det föregående

s.2).

I fråga om den exportfrämjande verksamheten generellt anförde

statsrådet att statens stöd till de svenska företagens

exportsatsningar i olika länder och regioner fortlöpande måste

ses över så att det blir så effektivt som möjligt, vad gäller

både kostnader och resultat. Hon sade sig räkna med att

regeringen under våren kommer att lägga fram ett förslag med

anledning av betänkandet Statens roll vid främjande av export

(se i det föregående s. 4). Det blir då, fortsatte statsrådet,

tillfälle att ingående debattera mål och motiv för det statliga

stödet till Sveriges exportråd. Redan nu ville hon emellertid

slå fast att det samarbete som äger rum mellan staten och

näringslivet i Exportrådet är mycket värdefullt.

Utskottet

I anslutning till att utrikesutskottet behandlar frågor om

samarbete med Baltikum samt Central- och Östeuropa

(1990/91:UU16) tar näringsutskottet i detta betänkande upp några

motioner som rör de handelspolitiska relationerna mellan Sverige

och de nu nämnda områdena.

Mål för handelspolitiken avseende Central- och Östeuropa

Ett uttalande om Sveriges handelspolitiska mål när det gäller

central- och östeuropeiska länder begärs i motion 1990/91:N253

(m). På varje sätt som är möjligt bör Sverige verka för att den

ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa snarast leder

till marknadsekonomi, fri prisbildning och politisk pluralitet,

anförs det.

I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 5 s. 18--21)

sägs att strävan att främja utvecklingen mot demokrati är

grundläggande för Sveriges stöd till den djupgående

samhällsomdaningen i de central- och östeuropeiska länderna.

Demokratin stärker och skapar förutsättningar för en avveckling

av den centralstyrda ekonomin och underlättar det

internationella samarbetet. Ett motiv för de svenska insatserna

är att de ekonomiska reformerna på sikt medverkar till att de

central- och östeuropeiska länderna blir betydelsefulla

handelspartner. Ökat handelsutbyte, anförs det, har en central

roll i och för samarbetet på det ekonomiska området samtidigt

som det främjar ökade kontakter också på andra områden. Strävan

att föra in Central- och Östeuropa i såväl det globala som det

europeiska ekonomiska samarbetet hör till målen i svensk

politik, heter det vidare. En fast förankring i europeiskt

ekonomiskt samarbete bidrar även till att Central- och Östeuropa

knyts till den västeuropeiska demokratiska traditionen och till

att ett marknadsekonomiskt synsätt vinner insteg.

I propositionen lämnas en redovisning av Sveriges insatser på

olika plan för att reformprocessen i de nämnda länderna skall

underlättas.

I internationella sammanhang deltar Sverige aktivt i de organ

som på olika sätt stöder en utveckling mot ökad demokrati och

marknadsorienterade ekonomiska system. OECD (Organisationen för

ekonomiskt samarbete och utveckling) har inrättat ett centrum

för samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Man har

beslutat att i anslutning till detta upprätta ett

samarbetsprogram för i första hand sådana länder som är i färd

med att ta snabba steg mot marknadsekonomi och demokrati. Ett

närmare samarbete har också inletts mellan GATT (Allmänna tull-

och handelsavtalet) och länderna i Central- och Östeuropa. Som

exempel härpå uppges att Sovjetunionen har erhållit

observatörsstatus i GATT. Bland övriga internationella organ som

stöder reformprocessen nämns Europarådet, ECE (FNs ekonomiska

kommission för Europa), ESK (den europeiska säkerhets- och

samarbetskonferensen), IMF (Internationella valutafonden), IBRD

(Världsbanken) och den nya Europeiska utvecklingsbanken.

Vad gäller samarbete på det europeiska planet hänvisas till de

inledda samtalen om frihandel mellan resp. Polen,

Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien å ena sidan och

EFTA-länderna å andra sidan (se i det föregående s. 2). Bidrag

lämnas också till EFTAs utvecklingsfond för Jugoslavien.

Bilateralt stöd ges i många olika former. En lång rad svenska

organisationer, företag och myndigheter är engagerade i

insatserna. Huvudansvaret för handläggningen av det bilaterala

stödet ligger på BITS (beredningen för internationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete). Regeringen erinrar om det av

riksdagen beslutade programmet om 1miljard kronor för bidrag

till länderna i Central- och Östeuropa. SWEDFUND (Fonden för

industriellt samarbete med u-länder) föreslås få en ökning av

grundkapitalet, varav 50 milj.kr. avses för ett särskilt

"fönster" för insatser i Central- och Östeuropa. Med en sådan

åtgärd, anförs det, bör ett ökat engagemang i området från

näringslivets sida underlättas. Vidare erinras om åtgärder från

svensk sida för att på olika sätt främja svenska investeringar.

Sålunda ingår Sverige investeringsskyddsavtal med de länder med

vilka sådana ännu inte har slutits, och

investeringsskyddsgarantier tillhandahålls genom

exportkreditnämnden. De senare har från den 1 januari 1991

utvidgats till att också omfatta systemskiftesrisker i Central-

och Östeuropa. I propositionen lämnas vidare exempel på

verksamhet som faller under andra departement.

Industridepartementet ansvarar för kunskapsöverföring vad gäller

närings- och regionalpolitik, småföretagsutveckling och

arbetsmarknadsutbildning. På civildepartementets område arbetar

riksrevisionsverket med kurser i revision. Statistiska

centralbyrån kan göra insatser för utbildning på

statistikområdet, som hittills har präglats av offentlig

propaganda och därför nu belastas av svåra trovärdighetsproblem.

Större delen av det biståndsfinansierade samarbetet sker för

närvarande bilateralt. Sverige deltar aktivt i den samordning av

biståndet till länderna i Central- och Östeuropa som -- under

EG-kommissionens ledning -- genomförs inom den s.k. G24 (en

grupp bestående av 24 industriländer).

Ett samarbete är i princip möjligt med samtliga länder i

Central- och Östeuropa, sägs det. De flesta av de svenska

insatserna kommer dock att genomföras i Sveriges närområde, dvs.

Polen, de baltiska republikerna och västra delen av Ryska

rådsrepubliken.

I fråga om det exportfrämjande arbetet sägs i propositionen

(s. 205) -- efter samråd med Sveriges exportråd -- att ett

separat handelskontor bör inrättas i Warszawa under budgetåret

genom att nuvarande exportfrämjande verksamhet bryts ut från

ambassaden. Utvecklingen på den sovjetiska marknaden anses

däremot inte motivera att ett fristående handelskontor inrättas

i Moskva eller att resurserna inom ambassadens ram förstärks.

Organisationsförändringen i Warszawa har numera genomförts.

I det föregående (s. 2 f.) har uppgifter lämnats om fyra

utredningsbetänkanden som berör Sveriges handel med länderna i

Baltikum samt Central- och Östeuropa, däribland

Östeuropautredningens och exportfrämjandeutredningens

betänkanden. Dessa två senare bereds för närvarande inom

regeringskansliet. Vidare har lämnats uppgifter (s. 2) om bl.a.

de förhandlingar om frihandelsavtal som förs mellan å ena sidan

vissa av länderna i Central- och Östeuropa, å andra sidan dels

EG, dels EFTA-länderna.

Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att

Sverige aktivt skall bidra till att utvecklingen i Central- och

Östeuropa leder till stabila ekonomiska förhållanden med

marknadsekonomin som grundval. Många insatser bör göras på det

internationella planet eller i europeiska sammanhang -- t.ex.

inom ramen för EFTA-samarbetet --, andra kan åstadkommas genom

ett ensidigt agerande från Sveriges sida.

Med tillfredsställelse konstaterar utskottet att konkreta

förhandlingar har kommit i gång med sikte på att handeln mellan

EFTA-länderna och de berörda länderna i Central- och Östeuropa

skall liberaliseras. Utskottet utgår från att regeringen i

fortsättningen liksom hittills aktivt verkar för att uppgjorda

mål i fråga om tidsplan och avtalens substantiella innehåll

kommer att nås.

Den s.k. Östeuropautredningen har dragit upp riktlinjer för

Sveriges handelsfrämjande verksamhet i Central- och Östeuropa.

Den långsiktiga inriktningen bör enligt utredningens mening vara

att det handelsfrämjande arbetet i flertalet länder i regionen

skall drivas genom separata handelskontor. Utskottet konstaterar

att förslagen i betänkandet är under övervägande. Något särskilt

uttalande av riksdagen i denna fråga anser utskottet inte vara

erforderligt.

Med hänvisning till vad nu har sagts avstyrker utskottet

motion 1990/91:N253 (m) såvitt den gäller handelspolitisk

målsättning avseende central- och östeuropeiska länder.

Handel med de baltiska republikerna

Beroende på utvecklingen bör Sverige ha beredskap att inrätta

handelskontor i alla de tre baltiska huvudstäderna, heter det i

motion 1990/91:N369 (m). Motionärerna påfordrar ett uttalande av

riksdagen med denna innebörd. I motion 1990/91:N253 (m) begärs

ett uttalande av riksdagen om handelspolitikens roll när det

gäller stöd till de baltiska republikerna. Svensk handelspolitik

bör, menar motionärerna, utformas så att den kan utgöra ett stöd

för dessa länders frihet och nationella suveränitet.

I motion 1990/91:N331 (c) framförs önskemål om att riksdagen

skall göra ett uttalande om att fristående handelskontor bör

inrättas i Riga och Vilnius. Att ett sådant kontor kommer till

stånd betecknas som en förutsättning för att handeln mellan

Sverige och de tre republikerna i Baltikum skall kunna

utvecklas. För svenska företag, främst i sydöstra Sverige, finns

det goda möjligheter att etablera handelsförbindelser med

företag i Polen och Baltikum, säger motionärerna.

I det föregående (s. 4 f.) har en redovisning lämnats för

samarbetet med Central- och Östeuropa, främst på det ekonomiska

området. De flesta av de svenska insatserna kommer, som nämnts,

att genomföras i Sveriges närområde, däribland de baltiska

republikerna.

Regeringens insatser i fråga om handeln med de baltiska

republikerna är inriktade på att Sverige skall bistå dessa i den

omställningsprocess som nu pågår på olika områden. Vad gäller

handeln har de generella förhållandena emellertid inneburit

begränsade möjligheter att rikta handeln till enbart vissa

områden. Osäkerhet råder exempelvis om varifrån kontrollen över

de handelpolitiskt viktiga instrumenten -- t.ex. beslut rörande

tullar och licensgivning -- utövas; det rättsliga läget är ännu

oklart.

Exempel på genomförda och planerade insatser som specifikt

avser de baltiska länderna eller har särskild betydelse för dem

är bl.a. följande.

I fråga om den diplomatiska verksamheten har s.k.

avdelningskontor till generalkonsulatet i Leningrad inrättats

både i Tallinn och i Riga. I september 1991 avses vartdera

kontoret vara bemannat med tio--tolv personer. I Vilnius pågår

ett arbete på att bygga upp ett informationskontor med ett något

lägre antal anställda än vid avdelningskontoren. För den

handelsfrämjande verksamheten har Sveriges exportråd sedan våren

1990 en representant vid avdelningskontoret i Tallinn. Ett nära

samarbete sker med ett särskilt organ, Affärsgrupp Estland, som

har inrättats vid Exportrådet. Från Exportrådet i Stockholm sker

en aktiv bevakning av Baltikum i övrigt.

Tyngdpunkten i de svenska insatserna i de baltiska

republikerna i fråga om handel och utveckling har legat på

kunskapsöverföring. Genom föredrag i de baltiska republikerna

men också vid besök i Sverige av företrädare för dessa områden

har man från svenskt håll informerat om bl.a. uppbyggnaden av

och villkoren för den internationella handeln. Även inom

biståndsverksamheten har förekommit kursverksamhet rörande

marknadsekonomins funktionssätt.

Möjligheterna att åstadkomma ett flöde av svenska

investeringar till Baltikum diskuteras för närvarande. För att

tillgodose näringslivets önskemål har exportkreditnämnden, som

nämnts i det föregående (s. 6), förbättrat risktäckningen inom

systemet för investeringsgarantier; utvecklingen i Central- och

Östeuropa har lett till att sedan den 1januari 1991 även s.k.

systemskiftesgarantier kan lämnas. En sådan garanti innebär ett

slags försäkring mot de ekonomiska förluster som en svensk

investerare kan drabbas av på grund av instabilitet eller

brister i samhälls- och myndighetsfunktioner som har uppkommit i

samband med politiska eller ekonomiska omvälvningar i

värdlandet.

Sverige finansierar en studie av de baltiska ländernas

ekonomier, den första i sitt slag. En rapport väntas inom kort.

Enligt vad utskottet har erfarit har Exportrådet under den

senaste tiden intensifierat sina insatser för att främja

handelsutbytet med de baltiska republikerna. Flertalet

förfrågningar gäller Estland, varför arbetet hittills har

koncentrerats dit. Ett uttryck härför är den representation som

Exportrådet har vid avdelningskontoret i Tallinn. Planer finns

på att en representant skall placeras i Riga, och det finns

öppenhet för ett motsvarande arrangemang i Vilnius. Från

Exportrådets sida betecknas det hittillsvarande arbetet som

framgångsrikt. En del av arbetsinsatserna i Tallinn går ut på

att finna legotillverkare för svenska företag; främjande av

estnisk export anses vara en förutsättning för att export från

Sverige till Estland skall komma i gång. Hittills har insatserna

omfattat bl.a. trä-, verkstads- och tekobranscherna. Även

branscher som rör infrastruktur har varit aktuella.

Den svenska gemenskapen med de baltiska republikerna bör,

menar utskottet, komma till uttryck i ett ökat svenskt samarbete

med dessa. Härvid är handeln av central betydelse. Möjligheterna

till en utvidgad handel med de baltiska länderna har hittills

begränsats av olika omständigheter, främst av ekonomisk och

administrativ art. Utskottet finner att Sverige -- bland flera

andra länder i västvärlden -- har ett ansvar att medverka till

att den ekonomiska utvecklingen i de baltiska länderna vänds i

en gynnsam riktning. Sverige bör därför aktivt verka för att

åstadkomma ett vidgat och fördjupat utbyte på handelns område.

Enligt utskottets mening finns det skäl att anta att en

handelsrepresentation i form av fristående handelskontor i var

och en av de tre republikerna verkningsfullt skulle bidra till

att målet om en utvidgad handel mellan Sverige och Baltikum kan

uppnås på sikt. Härtill kommer att en svensk åtgärd i detta

avseende även i övrigt skulle kunna stödja utvecklingen i de tre

republikerna. En insats av detta slag kan också vara av ett

långsiktigt intresse för Sverige. Det är därför angeläget att

Sverige har en hög beredskap att vid lämplig tidpunkt inrätta

ett fristående handelskontor i var och en av de baltiska

länderna för att ett växande handelsutbyte mellan dessa regioner

och Sverige skall underlättas. Riksdagen bör i ett uttalande ge

regeringen detta till känna. Härigenom tillgodoses motion

1990/91:N369 (m) och i huvudsak också, såvitt här är i fråga,

motionerna 1990/91:N253 (m) och 1990/91:N331 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande handelspolitisk målsättning avseende Central-

och Östeuropa

att riksdagen avslår motion 1990/91:N253 yrkande 6,

res. (m, fp, c, mp)

2. beträffande fristående handelskontor i de baltiska

republikerna

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N369 och med

anledning av motion 1990/91:N253 yrkande 5 och motion

1990/91:N331 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Stockholm den 23 april 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune

Jonsson (s), Nic Grönvall (m), Bo Finnkvist (s), Reynoldh

Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Rolf L Nilson (v), Lars

Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin

Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c), Barbro

Andersson (s), Ivar Franzén (c) och Björn Kaaling (s).

Reservation

Handelspolitisk målsättning avseende Central- och Östeuropa

(mom. 1)

Hadar Cars (fp), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Lars

Norberg (mp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell

Ericsson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.8 med "Utskottet ansluter" och slutar på s.9 med

"östeuropeiska länder" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som förs fram i

motion 1990/91:N253 (m). På olika sätt skall Sverige verka för

att den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa

snarast leder till marknadsekonomi, fri prisbildning och

politisk pluralism. Huvuddelen av dessa insatser bör genomföras

i samverkan med övriga länder i G 24. Därutöver kan en del

genomföras i samverkan med övriga EFTA-länder i enlighet med de

deklarationer om samarbete med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern

samt Jugoslavien som har undertecknats och som syftar till att

frihandelsavtal skall uppnås.

Intill dess att sådana avtal har trätt i kraft, vilket avses

kunna ske vid årsskiftet 1991-1992, bör Sverige tillåta fritt

tillträde till den svenska marknaden för de central- och

östeuropeiska länderna i minst samma utsträckning som dessa

nationer får tillgång till EGs marknad. Som en del av svensk

handelspolitik gentemot de central- och östeuropeiska nationerna

skall möjligheterna för svenska företag att investera i dessa

områden främjas. Riksdagen bör göra ett uttalande till

regeringen av denna innebörd.

Med det nu sagda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N253 (m)

i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande handelspolitisk målsättning avseende Central-

och Östeuropa

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N253 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.