Bet. 1990/91:NU37

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU37

Handel och tjänster på värdepappersmarknaden

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1990/91

NU37

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1990/91:142 om handel och tjänster på

värdepappersmarknaden,

dels -- helt eller delvis -- de tre motioner som har väckts med anledning

av denna proposition,

dels -- delvis -- en motion från allmänna motionstiden år 1990.

Skrivelser i ärendet har inkommit från Föreningen Auktoriserade revisorer FAR

och Sveriges advokatsamfund.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till nya lagar om handel med

finansiella instrument och om värdepappersrörelse. Som ett led i den pågående

förändringen av regelsystemet på värdepappersområdet skall dessa lagar ersätta

bl.a. fondkommissionslagen (1979:748) och lagen (1985:571) om

värdepappersmarknaden. Härigenom kommer bestämmelser om den tidigare icke

lagreglerade options- och teminshandeln att införas i lagstiftningen.

Lagändringarna innebär vidare bl.a. att det nu rådande förbudet mot blankning

upphävs. I en reservation (v, mp) krävs att detta förbud skall bibehållas.

Samma reservanter anser också att det skall införas ett förbud mot s.k. oäkta

blankning, dvs. att man säljer fondpapper som man inte förfogar över.

Propositionen

Huvudsakligt innehåll

I propositionen framläggs förslag till två nya lagar på värdepappersområdet,

nämligen en lag om handel med finansiella instrument och en lag om

värdepappersrörelse. Samtidigt skall tre lagar på området upphävas.

Den förstnämnda lagen innehåller bestämmelser om hur handeln på

värdepappersmarknaden skall bedrivas. Genom lagen införs bestämmelser för den

tidigare icke lagreglerade options- och terminshandeln. Betryggande säkerhet

skall finnas för sådana optioner och terminer som blir föremål för

clearingverksamhet. Alla aktörer skall ställa säkerhet. Endast om det är

uppenbart att säkerhet inte erfordras bör kravet på säkerhet kunna efterges.

Vidare upphävs blankningsförbudet för fondkommissionärer. I stället införs i

lagen enhetliga regler för alla slag av förfoganden över finansiella instrument

som tillhör annan. För sådana förfoganden uppställs krav på ett särskilt

skriftligt avtal vari det förfogande som avses noggrant skall anges.

Bestämmelserna föreslås gälla företag som står under bankinspektionens eller

försäkringsinspektionens tillsyn.

Lagen om värdepappersrörelse innehåller regler för företag som bedriver

verksamhet på värdepappersmarknaden. Tillstånd skall krävas för företag som

yrkesmässigt tillhandahåller vissa angivna tjänster med finansiella instrument,

bl.a. kommissionshandel, handel för egen räkning och förmedling av kontakt

mellan köpare och säljare m.m. Tillstånd får ges till aktiebolag, bankinstitut

och utländskt företag (filial).

Företag som har fått tillstånd att bedriva värdepappersrörelse får inom ramen

för tillståndet bedriva finansiell rådgivning och värdepappersförvaring samt ta

emot medel med redovisningsskyldighet. Efter tillstånd av bankinspektionen får

sådant företag också lämna kredit mot betryggande säkerhet och ta emot kunders

medel på konto. Den fasta gränsen för handelslagrets storlek slopas. I stället

får ett värdepappersinstitut som har tillstånd att handla för egen räkning

eller att medverka vid emission förvärva finansiella instrument upp till

risknivåer som är relaterade till institutets kapitalbas. För utländska företag

som har fått tillstånd att bedriva värdepappersrörelse från filial här i landet

skall gälla i allt väsentligt samma regler som för de svenska

värdepappersbolagen.

Härutöver framläggs i propositionen förslag till följdändringar i ett stort

antal lagar.

De nya lagarna och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Förslag

Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik Åsbrink -- att

riksdagen antar förslag till

1. lag om handel med finansiella instrument,

2. lag om värdepappersrörelse,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse,

6. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel,

7. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

8. lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs,

9. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

10. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361),

11. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag

m.m.,

12. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

13. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

14. lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa

värdepapper,

15. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna

pensionsfonden,

16. lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden,

17. lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i

aktiemarknadsbolag, m.m.,

19. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

20. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

21. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

22. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

23. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

24. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

25. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

26. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,

27. lag om ändring i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet

m.m.,

28. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),

29. lag om upphävande av kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa

bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobligationer.

Lagförslagen finns på s. 5--51 i propositionen. Lagrådet har granskat

lagförslagen och därvid lämnat dessa utan erinran.

Två resterande lagförslag -- (5) lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt

för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och (18) lag om

ändring i bankrörelselagen (1987:617) -- avser ändringar i bestämmelser vilka

också skall bli ändrade enligt förslag i proposition 1990/91:154 om

rörelseregler för bank m.m. Utskottet behandlar de två nämnda lagändringarna

jämte förslagen i proposition 1990/91:154 och hithörande motioner i betänkandet

1990/91:NU41, vilket avlämnas i anslutning till föreliggande betänkande.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen och behandlas

här är följande:

1990/91:N97 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om straffsanktionerad sekretess

för anställd i s.k. värdepappersbolag.

1990/91:N98 av Krister Skånberg (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. avslår proposition 1990/91:142,

2. -- vid avslag på yrkande 1 -- beslutar att blankningsförbudet inte skall

slopas,

3. -- vid avslag på yrkande 2 -- som sin mening ger regeringen till känna att

blankning endast skall få förekomma på aktier med stor omsättning och med en

typ av regler om lån av fondpapper enligt värdepappersmarknadskommitténs

förslag,

4. beslutar att i lag förbjuda fondhandlarna att låna ut pengar och ta emot

klientmedel med redovisningsskyldighet.

1990/91:N99 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag [till lagändring] som ger fondkommissionär

och clearingorganisation rätt att omedelbart avsluta eller neutralisera de

kundkonton för vilka säkerhetskraven inte blivit uppfyllda,

2. avslår regeringens förslag om upphävande av blankningsförbud för

fondkommissionärer,

3. av regeringen begär förslag om förbud mot s.k. oäkta blankning,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

intressekonflikt när fondkommissionär också bedriver egen handel.

Den motion från allmänna motionstiden år 1990 som behandlas här är

1989/90:N346 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (10) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

auktorisation av fondkommissionärer.

Utskottet

Inledning

Den 1 februari i år trädde den nya insiderlagen (1990:1342) i kraft. Lagen

innehåller betydligt strängare regler om förbud mot insiderhandel än vad som

har gällt tidigare. Införandet av den nya lagen var det första steget i en

planerad förändring av hela regelsystemet på värdepappersområdet. Till grund

för denna förändring ligger främst värdepappersmarknadskommitténs arbete.

Kommittén (Fi 1987:11), som tillkallades år 1987 med uppgift att göra en

översyn av värdepappersmarknaden, avlämnade år 1989 sitt slutbetänkande (SOU

1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden.

Förslag till ett andra steg i översynen av lagstiftningen på

värdepappersmarknaden framläggs nu i proposition 1990/91:142. Regeringen

föreslår att två nya lagar med bestämmelser om handeln med finansiella

instrument resp. med näringsrättsliga regler för företag på

värdepappersmarknaden skall införas den 1 juli 1991. Förslag till ett tredje

steg med en ny lag om börs- och clearingverksamhet avses bli förelagt riksdagen

hösten 1991.

Enligt regeringens förslag skall de två nu aktuella lagarna ersätta

fondkommissionslagen (1979:748), lagen (1979:750) om rätt att förfoga över

annan tillhöriga fondpapper och lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.

Härutöver föreslås i propositionen följdändringar i ett stort antal lagar.

Yrkande om avslag på propositionen

Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. Utskottet behandlar

inledningsvis ett yrkande i motion 1990/91:N98 (mp) om att propositionen i sin

helhet skall avslås. Motionären har invändningar, vilka också följs upp genom

separata yrkanden, emot delar av lagförslagen och begär att dessa skall

kompletteras i enlighet med hans önskemål. Sålunda skulle det nuvarande

förbudet mot blankning bibehållas. Vidare skulle värdepappersbolagen inte

tillåtas att lämna kredit eller att ta emot medel från kunder. I avvaktan på

att regeringen framlägger förslag om sådana kompletteringar borde riksdagen

avslå propositionen, anförs det.

I det följande kommer utskottet att behandla motionärens olika förslag till

kompletteringar i de framlagda lagförslagen. Utskottet finner inte något

bärande motiv för att propositionen i sin helhet skall avslås och avstyrker

sålunda den nu angivna delen av motion 1990/91:N98 (mp).

Lag om handel med finansiella instrument

Enligt en inledande bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden skall handel

på denna marknad bedrivas så att allmänhetens förtroende upprätthålls och

enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. Denna bestämmelse

överförs i princip oförändrad till den nya lagen om handel med finansiella

instrument. Termen finansiella instrument används som samlingsbeteckning för

alla instrument som förekommer på värdepappersmarknaden. Begreppet har i

samband med den nyligen genomförda skattereformen också införts i

skattelagstiftningen. Därvid har det dock en något vidare innebörd.

Bestämmelser om den tidigare icke lagreglerade options- och terminshandeln

föreslås bli införda i den nya lagen. Till lagen förs också regler som rör

förfoganden över finansiella instrument som tillhör annan.

Enligt fondkommissionslagen (23 § andra stycket) gäller förbud för ett

fondkommissionsbolag att för egen räkning sälja fondpapper som bolaget har

mottagit som lån, blankning, eller att medverka vid blankning för annans

räkning. Motsvarande förbud gäller även (38 §) i banks fondkommissionsrörelse.

Utmärkande för denna typ av blankning är att man säljer ett fondpapper som man

förfogar över men inte äger, s.k. äkta blankning. En annan typ av blankning,

som emellertid inte nämns i lagstiftningen, är när man säljer ett fondpapper

som man vid försäljningen inte förfogar över, s.k. oäkta blankning. Utskottet

återkommer i det följande till den senare typen av blankning.

Värdepappersmarknadskommittén föreslog att blankning skulle tillåtas under

förutsättning att ett skriftligt avtal om lån av fondpapper har upprättats

särskilt för detta ändamål. Blankning skulle vidare endast få ske av sådana

fondpapper som bankinspektionen godkänt för blankning.

I propositionen (s. 100) erinras om att blankning internationellt är tillåten

på flera betydande värdepappersmarknader. Enligt regeringen är omsättningen på

Stockholms fondbörs, i motsats till vad som gällde då förbudet mot blankning

infördes år 1980, numera tillräckligt stor för att blankning skall kunna

tillåtas. Möjligheten till blankning skapar, anser regeringen, förutsättningar

för en högre likviditet och en effektivare prissättning. Ju fler kunniga

bedömare som vid varje tidpunkt kan uttrycka sin uppfattning om priset på ett

värdepapper desto säkrare blir prissättningen, påpekas det. Mot den nämnda

bakgrunden föreslås i propositionen att förbudet mot blankning skall upphävas.

Samtidigt införs en enhetlig reglering av alla slag av förfoganden över sådana

finansiella instrument som tillhör någon annan. Bestämmelserna gäller företag

som står under bankinspektionens eller försäkringsinspektionens tillsyn.

I motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98 (mp) krävs att förbudet mot

blankning skall bibehållas. Med regeringens förslag, anförs det i sistnämnda

motion, kommer riskerna för snabba kurssvängningar att öka på ett sätt som är

särskilt skadligt för småsparare.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om handel med

finansiella instrument. Enligt utskottets mening är skälen för det rådande

förbudet mot blankning inte längre hållbara. Spekulativa inslag förekommer i

all handel med värdepapper och är sålunda inte någonting specifikt för

blankningsförsäljningar. Vidare gäller att det numera genom tillkomsten av

options- och terminshandeln finns särskilda instrument på värdepappersmarknaden

som ger ett positivt utfall i en vikande marknad. Utskottet avstyrker

följaktligen de aktuella yrkandena i motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98

(mp). Det bör noteras att en förutsättning för att blankning av den typ som här

diskuteras skall kunna genomföras är att man förfogar över det fondpapper man

säljer och att man med ägaren till fondpapperet skriftligen har upprättat ett

avtal om detta förfogande.

Enligt lagförslaget skall bankinspektionen övervaka efterlevnaden av

bestämmelserna i lagen. Som tidigare nämnts gäller bestämmelserna om

förfoganden över annan tillhöriga finansiella instrument sådana företag som

står under bankinspektionens eller försäkringsinspektionens tillsyn.

Sedan den nu aktuella propositionen framlades har regeringen i proposition

1990/91:177 föreslagit att bankinspektionen och försäkringsinspektionen per den

1 juli 1991 skall slås samman till en förvaltningsmyndighet med namnet

finansinspektionen. Med hänvisning till att bestämmelser som avser

bankinspektionen eller försäkringsinspektionen förekommer i ett stort antal

författningar föreslås att det i en särskild lag skall tas in en allmän

föreskrift av innebörd att bestämmelser i lag eller annan författning som avser

bankinspektionen eller försäkringsinspektionen skall avse finansinspektionen.

Utskottet behandlar detta förslag jämte motioner i betänkandet 1990/91:N44,

vilket avlämnas i anslutning till föreliggande betänkande. Om emellertid

riksdagen beslutar om en sammanslagning av bankinspektionen och

försäkringsinspektionen i enlighet med regeringens förslag bör i den nu

aktuella lagen orden "bankinspektionen" och "försäkringsinspektionen", i olika

böjningsformer eller i kombination, bytas ut mot ordet "finansinspektionen" i

motsvarande form.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. För att de nya

lagbestämmelserna skall hinna publiceras tillräckligt lång tid före

ikraftträdandet föreslår utskottet att tidpunkten för detta flyttas till den 1

augusti 1991.

I propositionen föreslås inte någon reglering i lag av oäkta blankning.

Värdepappersmarknadskommittén föreslog att ett förbud, med visst undantag, mot

sådan blankning skulle införas i lagstiftningen. Regeringen erinrar om att

utvecklingen, såväl i Sverige som internationellt, går emot datoriserade system

för registrering av köp och försäljningar av fondpapper samt för hantering av

betalning och leverans. Med hänvisning härtill och med hänsyn till att det inte

anses ha framkommit några olägenheter av att denna form av blankning inte är

reglerad i lag menar regeringen att det saknas skäl för att någon bestämmelse

om oäkta blankning skall införas i lagstiftningen.

Regeringens uppfattning möter kritik i motionerna 1990/91:N99 (v) och

1990/91:N98 (mp). I den förstnämnda motionen föreslås att riksdagen hos

regeringen skall begära förslag om förbud mot oäkta blankning. För den händelse

att motionärens krav på att det nuvarande förbudet mot blankning skall

bibehållas inte vinner riksdagens bifall, föreslås i sistnämnda motion att

blankning skall få förekomma endast i fråga om sådana aktier som har stor

omsättning och endast om ett särskilt avtal om lån av aktierna har träffats med

ägaren till dessa i enlighet med värdepappersmarknadskommitténs förslag.

Det kännetecknande för oäkta blankning är, som tidigare nämnts, att man

säljer något som man inte förfogar över. Sådana försäljningar är inte reglerade

i gällande lagstiftning för värdepappersmarknaden. Den som utför en oäkta

blankning riskerar för det fall leverans inte kan ske såväl straffrättsliga som

civilrättsliga påföljder. Utskottet finner i likhet med regeringen inte motiv

för att en lagreglering avseende oäkta blankning bör införas. De två nu berörda

motionsyrkandena avstyrks alltså.

I den nya lagen införs, som har redovisats i det föregående, bestämmelser för

handeln med optioner och terminer. Vid options- och terminshandel som blir

föremål för clearingverksamhet skall betryggande säkerhet finnas.

Clearingorganisationen skall se till att det ställs säkerhet för gjorda

åtaganden och att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består.

Regeringen har inte tagit fasta på värdepappersmarknadskommitténs förslag att

det i lag skulle införas en rätt för såväl en clearingorganisation som en

fondkommissionär att omedelbart avsluta eller neutralisera de kundkonton för

vilka säkerhetskraven inte har blivit uppfyllda. I stället skall det överlåtas

till aktörerna på marknaden att i sina avtalsvillkor för handeln precisera

säkerhetskraven och de påföljder som kan komma i fråga vid avtalsbrott.

Regeringen har med svaga argument avvikit från kommitténs förslag, anförs det

i motion 1990/91:N99 (v). Där krävs att riksdagen hos regeringen skall begära

förslag till en sådan lagstadgad rätt som kommittén har föreslagit.

Det framhålls i propositionen (s. 98) att det är förenat med stora

svårigheter att i lag på ett entydigt sätt fastställa när en

clearingorganisation eller en fondkommissionär skall ha rätt att tvångsvis

avveckla ett kundkonto. Risk föreligger att en sådan lagregel blir för

komplicerad. En naturlig följd av den precisering av säkerhetskraven som måste

göras av aktörerna blir, anförs det, att det i avtalen anges när en kunds konto

skall få avvecklas på grund av bristande säkerhet. Med hänsyn härtill anser

regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att vissa aktörer skall ges

en lagfäst rätt att tvångsavveckla ett kundkonto.

Utskottet instämmer i denna uppfattning. Med en effektiv tillsyn och kontroll

av att gällande villkor uppfylls bör förutsättningar för en säker handel kunna

skapas. Det nu berörda yrkandet i motion 1990/91:N99 (v) avstyrks med det

sagda.

Lag om värdepappersrörelse

Enligt den nya lagen om värdepappersrörelse skall tillstånd krävas för

företag som tillhandahåller vissa angivna tjänster på värdepappersmarknaden.

Dessa tjänster är följande:

1. handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn,

2. förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella instrument

eller i annat fall medverkan vid transaktioner avseende sådana instrument,

3. handel med finansiella instrument för egen räkning,

4. förvaltning av annans finansiella instrument,

5. garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fondpapper eller

erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument som är riktade

till en öppen krets.

Som tidigare har nämnts baseras lagförslagen på

värdepappersmarknadskommitténs arbete, vilket avslutades i oktober 1989.

Huvuddragen i lagförslagen är desamma som i kommitténs förslag. Också kommittén

föreslog sålunda att tillstånd även fortsättningsvis skulle krävas för

värdepappersrörelse. I motion 1989/90:N346 (fp) från allmänna motionstiden år

1990 har detta förslag avvisats.

Regeringens förslag innebär att det i fortsättningen skall krävas särskilt

tillstånd för var och en av de angivna tjänsterna. För närvarande gäller att

flera av dessa tjänster får utövas inom ramen för ett tillstånd att bedriva

fondkommissionsrörelse enligt fondkommissionslagen.

Enligt regeringen torde allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden

inte kunna upprätthållas om inte staten ges möjlighet att ingripa mot en aktör

som inte bedriver sin verksamhet på ett tillfredsställande sätt. Därför bör

åtminstone sådana aktörer som bedriver yrkesmässig handel med värdepapper,

förmedling eller annan liknande verksamhet stå under det allmännas tillsyn,

anförs det i propositionen (s. 107).

Det klargörs sålunda i lagen (1 kap. 2 § 1) att endast sådan verksamhet som

tillhandahålls yrkesmässigt skall beröras av tillståndsplikten. Om exempelvis

en advokat vid enstaka tillfällen medverkar vid värdepappersaffärer, sägs det i

specialmotiveringen (s. 152), så skall inte detta kräva tillstånd. För

bedömningen av om lagen är tillämplig är det vidare av betydelse hur

verksamheten marknadsförs. Om ett företag t.ex. i annonser erbjuder sina

tjänster på värdepappersmarknaden är lagen tillämplig även om det sedan skulle

leda till endast ett fåtal uppdrag.

Liksom hittills skall krävas att den berörda verksamheten drivs i

aktiebolagsform eller av ett bankinstitut. Någon behovsprövning skall inte

göras. Inte heller införs några ägarbegränsningar. I fortsättningen skall även

utländska företag få bedriva värdepappersrörelse från filial här i landet.

Tillstånd till värdepappersrörelse skall enligt förslaget lämnas av

bankinspektionen. Företag som har fått sådant tillstånd skall också stå under

tillsyn av inspektionen.

I förslaget till lag om värdepappersrörelse anges vissa sidoverksamheter som

värdepappersbolag -- och även utländska värdepappersföretag -- får utöva inom

ramen för sina tillstånd att driva värdepappersrörelse. Sålunda får de bedriva

förvarings- och rådgivningsverksamhet. Vidare får de ta emot medel med

redovisningsskyldighet; dessa medel skall genast avskiljas och sättas in på

bank för kundens räkning. De får också, dock först efter tillstånd av

bankinspektionen, ta emot medel på konto (dvs. utan att medlen avskiljs för

kundens räkning) och lämna kredit mot säkerhet. Fondkommissionslagen ger

motsvarande möjligheter för fondkommissionsbolag att utöva nu nämnda

verksamheter.

I motion 1990/91:N98 (mp) riktas kritik emot förslaget att värdepappersbolag

skall kunna få tillstånd dels att lämna kredit, dels att ta emot medel från

kunder. Utlåningsverksamheten bör enligt motionären förbehållas bankerna. Han

anser vidare att det föreligger stor risk för att värdepappersbolagen, om de

ges möjlighet att ta emot medel från kunder, utnyttjar dessa medel för

värdepappersaffärer i spekulativt syfte. I motionen görs ingen distinktion

mellan att ta emot medel med redovisningsskyldighet och att ta emot medel på

konto. I samband med utskottsbehandlingen har dock miljöpartiets företrädare

klargjort att det är den senare möjligheten som motionärens kritik tar sikte

på.

I fråga om kreditgivning förutsätts i propositionen (s. 121) att den skall

underlätta och ske i samband med bolagens ordinarie verksamhet. Någon risk för

att värdepappersbolag kommer att ägna sig åt allmän kreditgivning torde därför

inte föreligga, anförs det. Regeringen anser vidare (s. 119) att mottagande av

medel på konto kan ha särskild betydelse för fondkommissionsrörelse. Eftersom

det samtidigt kan vara förenat med risker för kunder att låna ut medel till

fondkommissionärer skall dessa, för att tillstånd att ta emot medel på konto

skall ges, visa att de har kompetens, kapitalstyrka och tekniska resurser att

kunna göra detta. Med åberopande av vad som sägs i förarbetena till

fondkommissionslagen (prop. 1978/79:9 s. 144) betonas att inlåningen skall

begränsas till vad som erfordras för att kommissionshandeln skall kunna

underlättas.

Utskottet tillstyrker det framlagda förslaget till lag om

värdepappersrörelse. Av detta följer att den angivna delen av motion

1989/90:N346 (fp) avstyrks. I fråga om kreditgivning och mottagande av medel på

konto vill utskottet erinra dels om att fondkommissionsbolagen redan nu enligt

fondkommissionslagen har möjlighet att utöva sådana verksamheter, dels att det

i fortsättningen kommer att krävas särskilt tillstånd för att de skall få

bedrivas. Det här berörda yrkandet i motion 1990/91:N98 (mp) avstyrks alltså.

Liksom beträffande lagen om handel med finansiella instrument anser utskottet

att lagen om värdepappersrörelse bör träda i kraft den 1 augusti 1991. Också i

denna lag bör ordet "bankinspektionen" i olika böjningsformer bytas ut mot

ordet "finansinspektionen" i motsvarande form under förutsättning att riksdagen

beslutar om en sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen.

Utskottet föreslår slutligen vissa smärre redaktionella ändringar i lagens 1

kap. 8--10 §§. Ändringarna framgår av bilaga 1.

I motion 1990/91:N97 (m) har sekretessbestämmelsen i den nya lagen om

värdepappersrörelse tagits upp. Enligt denna bestämmelse (1 kap. 8§), som i

princip har samma innebörd som en motsvarande bestämmelse (44 §) i

fondkommissionslagen, får en styrelseledamot eller befattningshavare hos ett

värdepappersbolag (eller utländskt värdepappersföretag) inte obehörigen röja

vad han i den egenskapen har fått veta om en uppdragsgivares affärsförhållanden

m.m. Han får inte heller utnyttja kunskapen i strid mot uppdragsgivarens

intresse. Den som bryter mot bestämmelsen kan dömas för brott mot tystnadsplikt

enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. För en banks fondkommissionsrörelse gäller

föreskriften om tystnadsplikt i bankrörelselagen (1987:617; 1 kap. 6 §). Brott

mot denna tystnadsplikt är emellertid inte straffsanktionerat.

I specialmotiveringen (s. 156) har denna skillnad i straffsanktion

kommenterats. Det erinras om att lagrådet vid granskningen av förslaget till

lag (1990:749) om valutareglering anmärkte att straffsanktion inte fanns för

befattningshavare vid bank eller annat kreditinstitut som bryter mot

tystnadsplikten vid behandlingen av ärende enligt valutaregleringslagen. Med

anledning därav anförde regeringen i proposition 1989/90:135 (s. 163) att

problematiken kring tystnadsplikten för tjänstemän vid kreditinstitut borde

övervägas i ett större sammanhang, där även frågan om brott mot sekretessen i

den allmänna bankverksamheten borde beaktas. I avvaktan på denna översyn, sägs

det nu, bör olikheten i det straffrättsliga ansvaret bestå.

Enligt yrkandet i motion 1990/91:N97 (m) skall riksdagen göra ett uttalande

till regeringen om översynen av sekretessen på området. Denna översyn bör,

anser motionären, ha som mål att anställda i kreditinstitut och

värdepappersbolag skall behandlas lika i nu aktuellt avseende. Han menar att

straffsanktioneringen skall avskaffas och att i stället arbetsgivare och

arbetstagare tillsammans skall reglera dessa frågor.

Med hänsyn till den aviserade översynen på området anser utskottet att motion

1990/91:N97 (m) inte bör ge anledning till något initiativ av riksdagen.

Motionen avstyrks alltså.

Innan fondkommissionslagen trädde i kraft år 1980 hade fondkommissionsbolagen

en obegränsad möjlighet att handla med värdepapper för egen räkning. För att

minska riskerna för den intressekonflikt som kan bli följden av att handel för

egen räkning bedrivs samtidigt som bolagen utför kommissionsuppdrag infördes i

fondkommissionslagen regler om fondkommissionärers handelslager. Storleken på

handelslagret fick högst vara 10 milj.kr. Gränsen har senare höjts vid olika

tillfällen och är för närvarande 100 milj.kr. I den nya lagen om

värdepappersrörelse har gränsen för handelslagrets storlek slopats. I stället

begränsas värdepappersinstituten i sin rätt att förvärva och driva handel med

finansiella instrument till vissa risknivåer relaterade till institutens

kapitalbas.

Slopandet av begränsningen av handelslagrets storlek accentuerar, anförs det

i motion 1990/91:N99 (v), den intressekonflikt som uppstår då en

fondkommissionär ges möjlighet att bedriva handel för egen räkning. Denna

konflikt bör undanröjas genom att fondkommissionären uteslutande ägnar sig åt

att vara kommissionär, anser motionärerna och föreslår att riksdagen gör ett

uttalande i saken.

Den risk för intressekonflikt som uppstår då en fondkommissionär också

handlar för egen räkning är, sägs det i propositionen (s. 125), inget hinder

för att reglerna om begränsning av handelslagrets storlek skall kunna

avskaffas. Regeringen erinrar bl.a. om att det automatiska handelssystem (SAX;

Stockholm automated exchange) som Stockholms fondbörs har introducerat under år

1990 möjliggör att en enskild kund kan kontrollera att han har fått den bästa

kurs som gällde vid en viss tidpunkt. Regeringen framhåller att tillstånd för

en kommissionär att handla för egen räkning kommer att lämnas först efter

prövning i det enskilda fallet. I denna prövning bör kommissionärens förmåga

att hantera den aktuella risken beaktas. Skulle det visa sig, fortsätter

regeringen, att en kommissionär inte klarar av detta kan tillståndet för egen

handel återkallas utan att kunderna i kommissionsrörelsen behöver bli lidande.

Utskottet noterar sålunda att den risk för intressekonflikt som har tagits

upp i motion 1990/91:N99 (v) har behandlats i propositionen. Enligt utskottets

mening bör en fondkommissionär även framöver ges möjlighet att bedriva handel

för egen räkning. Därigenom kan kommissionshandeln underlättas, bl.a. genom att

hanteringen av små värdepappersposter kan rationaliseras. I fortsättningen

kommer det emellertid att krävas särskilt tillstånd för handel för egen

räkning. Den angivna delen av motion 1990/91:N99 (v) avstyrks med hänvisning

till det anförda.

Övriga lagförslag

Utöver förslagen till de två nu behandlade lagarna framläggs i propositionen

förslag till följdändringar i 26 olika lagar. Utskottet behandlar av

samordningsskäl två av dessa förslag -- beträffande lagen (1968:555) om rätt

för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och

bankrörelselagen (1987:617) -- i betänkandet 1990/91:NU41 om rörelseregler för

bank, m.m. Övriga aktuella lagförslag tillstyrks av utskottet, dock med ändring

av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti 1991. Vidare bör

redaktionella ändringar göras i två av lagförslagen. I lagen om ändring i

lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver bör i 1 § ordet

"finansbolag" sättas in före ordet "värdepappersbolag". Vidare bör i 4 § lagen

om ändring i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. orden

"en kommissionär" bytas ut mot orden "ett institut".

Utskottet tillstyrker slutligen regeringens förslag att kungörelsen den 19

maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av svenska

statens premieobligationer skall upphävas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1990/91:N98 yrkande 1,

2. beträffande lag om handel med finansiella instrument

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N98 yrkande 2 och motion

1990/91:N99 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda förslaget

till lag om handel med finansiella instrument, dock med ändring dels att

lagen träder i kraft den 1 augusti 1991, dels -- under förutsättning av

bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44 moment 1 -- att

orden "bankinspektionen" och "försäkringsinspektionen" i olika böjningsformer

eller i kombination byts ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form,

res. 1 (v, mp)

3. beträffande oäkta blankning

att riksdagen avslår motion 1990/91:N98 yrkande 3 och motion 1990/91:N99

yrkande 3,

res. 2 (v, mp)

4. beträffande säkerhet vid options- och terminshandel

att riksdagen avslår motion 1990/91:N99 yrkande 1,

res. 3 (v, mp)

5. beträffande lag om värdepappersrörelse

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:N346 yrkande 10 och motion

1990/91:N98 yrkande 4 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda förslaget

till lag om värdepappersrörelse, dock med ändring dels enligt utskottets

förslag i bilaga 1, dels -- under förutsättning av bifall till utskottets

hemställan i 1990/91:NU44 moment 1 -- att ordet "bankinspektionen" i olika

böjningsformer byts ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form,

res. 4 (mp)

6. beträffande sekretess för anställda i värdepappersbolag

att riksdagen avslår motion 1990/91:N97,

7. beträffande fondkommissionärers handel för egen räkning

att riksdagen avslår motion 1990/91:N99 yrkande 4,

res. 5 (v)

8. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen -- med ändring i samtliga fall utom det sista av

ikraftträdandetidpunkten till den 1 augusti 1991 -- antar de i proposition

1990/91:142 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

b) lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse,

c) lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel,

d) lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

e) lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs,

f) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

g) lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361),

h) lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag

m.m.,

i) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

j) lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

k) lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa

värdepapper,

l) lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna

pensionsfonden,

m) lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden,

n) lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i

aktiemarknadsbolag, m.m.,

o) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

p) lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

q) lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

r) lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

s) lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

t) lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

u) lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

v) lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,

dock med tillägg i 1 § av "finansbolag," före ordet "värdepappersbolag",

x) lag om ändring i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet

m.m., dock med utbyte i 4 § av orden "en kommissionär" mot "ett institut",

y) lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),

z) lag om upphävande av kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa

bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobligationer.

Stockholm den 29 maj 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Inga-Britt Johansson (s), Gunnar

Hökmark (m), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats

Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Barbro Andersson (s), Christer Eirefelt (fp),

Christina Raud (s) och Håkan Hansson (c).

Reservationer

1. Lag om handel med finansiella instrument (mom.2)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "detta förfogande" bort ha följande

lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om handel med

finansiella instrument. Dock anser utskottet i enlighet med vad som sägs i

motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98 (mp) och i linje med vad

Landsorganisationen i Sverige (LO) har anfört i sitt remissyttrande över

värdepappersmarknadskommitténs förslag att förbudet mot blankning bör

bibehållas. Skall förtroendet för värdepappersmarknadens funktion kunna

upprätthållas är det, menar utskottet, väsentligt att verksamheten har stöd i

allmänhetens rättsmedvetande och att lagstiftningen inte i onödan uppmuntrar

till spekulativa beteenden.

Regeringen bör därför utarbeta förslag till kompletterande bestämmelser om

förbud mot blankning, vilka bör föreläggas riksdagen under hösten 1991. I

avvaktan härpå bör i en övergångsbestämmelse i den nya lagen anges att de

nuvarande bestämmelserna i fondkommissionslagen om förbud mot blankning

skall gälla tills vidare.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lag om handel med finansiella instrument

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N98 yrkande 2 och motion

1990/91:N99 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda förslaget

till lag om handel med finansiella instrument, dock med ändring dels att

lagen träder i kraft den 1 augusti 1991, dels -- under förutsättning av

bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44 moment 1 -- att

orden "bankinspektionen" och "försäkringsinspektionen" i olika böjningsformer

eller i kombination byts ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form,

dels att övergångsbestämmelserna tillfogas en ny bestämmelse av följande

lydelse:

4. I fråga om förbud mot blankning gäller tills vidare bestämmelserna i 23 §

andra stycket och 38 § fondkommissionslagen (1979:748).

2. Oäkta blankning (mom. 3)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som börjar med "Det

kännetecknande" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:

I lagstiftningen finns för närvarande inte något uttryckligt förbud mot s.k.

oäkta blankning, dvs. försäljning av fondpapper som man inte förfogar över. I

linje med vad som anförs i motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98 (mp)

anser utskottet att ett sådant förbud bör införas. Även

värdepappersmarknadskommittén menade att det fanns motiv för att oäkta

blankning explicit skulle förbjudas i lagstiftningen.

Regeringen bör sålunda enligt utskottets uppfattning utarbeta förslag till

ett förbud mot oäkta blankning. Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen

härtill. Därigenom skulle det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N99 (v) bli

helt tillgodosett. Med ett sådant uttalande skulle även syftet med den angivna

delen av motion 1990/91:N98 (mp) bli väsentligen tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande oäkta blankning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N99 yrkande 3 och med anledning

av motion 1990/91:N98 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

3. Säkerhet vid options- och terminshandel (mom. 4)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som börjar med

"Utskottet instämmer" och slutar med "det sagda" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i värdepappersmarknadskommitténs uppfattning att det i

lag bör införas en rätt för såväl en clearingorganisation som en

fondkommissionär att omedelbart avsluta eller neutralisera de kundkonton för

vilka säkerhetskraven inte har blivit uppfyllda. Enligt utskottets mening är

det väsentligt att ett konto där säkerhetskravet inte längre är uppfyllt

verkligen avvecklas eller neutraliseras snabbt om utvecklingen leder till allt

större förluster. Regeringen bör i enlighet med vad som föreslås i motion

1990/91:N99 (v) utarbeta förslag till en sådan lagstadgad rätt som utskottet

här har angivit.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande säkerhet vid options- och terminshandel

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N99 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Lag om värdepappersrörelse (mom. 5)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N98 (mp) anser utskottet att

värdepappersbolagen i den nya lagen inte bör ges möjlighet till kreditgivning

och mottagande av medel på konto. Dessa verksamheter bör förbehållas

banksektorn. Därigenom kommer kunderna hos värdepappersbolagen att inte

utsättas för onödiga risker om bolagen t.ex. skulle råka i

betalningssvårigheter. Ifrågavarande bestämmelser i förslaget till lag om

värdepappersrörelse bör sålunda utgå. I övrigt tillstyrker utskottet det

framlagda förslaget till lag om värdepappersrörelse. Av detta följer att det

aktuella yrkandet i motion 1989/90:N346 (fp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande lag om värdepappersrörelse

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N98 yrkande 4 och med avslag på

motion 1989/90:N346 yrkande 10 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda

förslaget till lag om värdepappersrörelse med undantag för 3 kap. 6 och 7 §§ ,

dock med ändring dels enligt utskottets förslag i bilaga 1, dels

enligt alternativt förslag i bilaga 2, dels -- under förutsättning av

bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44 moment 1 -- att

ordet "bankinspektionen" i olika böjningsformer byts ut mot ordet

"finansinspektionen" i motsvarande form.

5. Fondkommissionärers handel för egen räkning (mom. 7)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som börjar med

"Utskottet noterar" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör en fondkommissionär ägna sig uteslutande åt

rollen att vara kommissionär. Som sägs i motion 1990/91:N99 (v) uppstår det en

självklar risk för intressekonflikt om fondkommissionären även ges möjlighet

att bedriva handel för egen räkning. Risken blir än mer uppenbar i och med att

den nuvarande begränsningen av handelslagrets storlek slopas.

Regeringen bör därför utarbeta förslag till ändring i den nya lagen om

värdepappersrörelse med syfte att handel för egen räkning inte skall tillåtas

för fondkommissionärer. Riksdagen bör med bifall till det aktuella yrkandet i

nyssnämnda motion anmoda regeringen härtill.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande fondkommissionärers handel för egen räkning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N99 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om

värdepappersrörelse

Bilaga 1

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1 kap.

8 §

En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett värdepappersbolag

eller ett utländskt värdepappersföretag, som i den egenskapen får kunskap

om en uppdragsgivares affärsförhållanden eller personliga förhållanden, får

inte obehörigen röja vad han har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i

strid med uppdragsgivarens intresse.

En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett värdepappersbolag

eller ett utländskt värdepappersföretag, vilken i den egenskapen får

kunskap om en uppdragsgivares affärsförhållanden eller personliga förhållanden,

får inte obehörigen röja vad han har fått veta och inte heller utnyttja

kunskapen i strid med uppdragsgivarens intresse.

9 §

För ett värdepappersinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse

enligt 3 § 1 gäller bestämmelserna om handelskommission i lagen (1914:45) om

kommission, handelsagentur och handelsresande, om inte annat följer av

denna lag.

För ett värdepappersinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse

enligt 3 § 1 gäller bestämmelserna om handelskommission i lagen (1914:45) om

kommission, om inte annat följer av denna lag.

10 §

Vad som föreskrivs om självinträde i 40--45 §§ lagen (1914:45) om kommission,

handelsagentur och handelsresande gäller även när ett värdepappersinstitut

som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 3 § 1 utför uppdrag

avseende köp, försäljning eller byte av finansiella instrument genom avtal med

ett företag som har sådant samband med värdepappersinstitutet som avses i 6

kap. 3 § andra stycket.

Vad som föreskrivs om självinträde i 40--45 §§ lagen (1914:45) om kommission

gäller även när ett värdepappersinstitut som fått tillstånd att driva

värdepappersrörelse enligt 3 § 1 utför uppdrag avseende köp, försäljning eller

byte av finansiella instrument genom avtal med ett företag som har sådant

samband med värdepappersinstitutet som avses i 6 kap. 3 § andra stycket.

Vad som sägs i första stycket skall också tillämpas då avtalet ingås med

någon som äger tio procent eller mer av aktiekapitalet eller andelarna eller av

röstetalet i värdepappersinstitutet eller företag som har sådant samband med

värdepappersinstitutet som sägs i 6 kap. 3 § andra stycket.

Vad som sägs i första stycket skall också tillämpas då avtalet ingås med

någon som äger tio procent eller mer av aktiekapitalet eller andelarna eller av

röstetalet i värdepappersinstitutet eller företag som har sådant samband med

värdepappersinstitutet som avses i 6 kap. 3 § andra stycket.

[Övergångsbestämmelser]

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.

I reservation 4 föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om

värdepappersrörelse

Bilaga 2

Regeringens förslag

Alternativt förslag

3 kap.

4 §

Ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag får som

ett led i rörelsen

1. lämna råd i finansiella frågor,

2. ta emot värdepapper för förvaring,

3. ta emot medel med redovisningsskyldighet.

För att underlätta värdepappersrörelsen får ett värdepappersbolag och ett

utländskt värdepappersföretag, efter tillstånd av bankinspektionen, ta emot

medel på konto och lämna kredit mot säkerhet.

När det finns särskilda skäl får bankinspektionen medge att ett

värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag utövar annan verksamhet

än som anges i första och andra styckena, om den kan antas komma att

underlätta rörelsen.

Ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag får som

ett led i rörelsen

1. lämna råd i finansiella frågor,

2. ta emot värdepapper för förvaring,

3. ta emot medel med redovisningsskyldighet.

När det finns särskilda skäl får bankinspektionen medge att ett

värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag utövar annan verksamhet

än som anges i första stycket, om den kan antas komma att underlätta

rörelsen.

5 §

Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt 4 § första stycket 3

skall genast avskiljas och sättas in på räkning i bankinstitut.

Ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag som enligt 4 §

andra stycket tar emot medel på konto skall träffa skriftlig överenskommelse om

detta med kunden. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

bankinspektionen får meddela närmare föreskrifter om mottagande av medel på

konto.

Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt 4 § första stycket 3

skall genast avskiljas och sättas in på räkning i bankinstitut.

5 kap.

1 §

Ett värdepappersbolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse

enligt 1 kap. 3 § 3 eller 5 eller som har bankinspektionens medgivande att ta

emot medel på konto enligt 3 kap. 4 § andra stycket skall vid varje tidpunkt

ha en kapitalbas, beräknad enligt 2 §, som motsvarar åtta procent av värdet av

bolagets placeringar, beräknat enligt 3 § (kapitalkrav).

Ett värdepappersbolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse

enligt 1 kap. 3 § 3 eller 5 skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad

enligt 2 §, som motsvarar åtta procent av värdet av bolagets placeringar,

beräknat enligt 3 § (kapitalkrav).

[Övergångsbestämmelser]

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen1

Huvudsakligt innehåll1

Förslag2

Motionerna3

Utskottet4

Inledning4

Yrkande om avslag på propositionen5

Lag om handel med finansiella instrument5

Lag om värdepappersrörelse8

Övriga lagförslag12

Hemställan12

Reservationer

1. Lag om handel med finansiella instrument (v, mp)14

2. Oäkta blankning (v, mp)15

3. Säkerhet vid options- och terminshandel (v, mp)15

4. Lag om värdepappersrörelse (mp)16

5. Fondkommissionärers handel för egen räkning (v)16

Bilagor

1. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om

värdepappersrörelse18

2. I reservation 4 föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om

värdepappersrörelse19