Bet. 1990/91:NU39

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU39

Postens bankverksamhet

Innehåll

Sammanfattning

Motionen

Utskottet

Hemställan

1990/91

NU39

Ärendet

I detta betänkande behandlas en motion som rör frågorna om

bankrättigheter för postverket och om en sammanslagning -- eller

annan samordning -- mellan postgirot och bankgirot.

Generaldirektör Ulf Dahlsten, postverket, har inför utskottet

lämnat upplysningar i ärendet.

Sammanfattning

Utskottet redogör dels för postverkets samarbete med banker

och regeringens riktlinjer för detta, dels för utredningsarbete

m.m. rörande förhållandet mellan postgirot och bankgirot.

Någon åtgärd med anledning av motionen föreslås icke.

Motionen

I motion 1989/90:N262 av Lennart Pettersson (s) yrkas -- med

motivering i motion 1989/90:T915 -- att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att pröva om posten bör ges fullständiga

bankrättigheter,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att pröva en sammanslagning av bank- och postgiro.

Utskottet

Postverkets framtid är ämnet för motion 1989/90:N915 (s).

Denna motion, som utmynnar i yrkanden om vidgade

arbetsmöjligheter för postverket och om prövning av frågan om

sammanslagning av postverket och televerket, har behandlats av

trafikutskottet i betänkandet 1989/90:TU15. Motionen innehåller

också motiveringen till två yrkanden som har framställts i

motion 1989/90:N262. Enligt dessa skulle riksdagen anmoda

regeringen att pröva dels om posten bör ges fullständiga

bankrättigheter, dels om en sammanslagning av postgirot och

bankgirot kan genomföras.

I motiveringen nämns förutom bankrättigheter också

försäkringsrättigheter som en eventualitet för postverket.

Fullständiga rättigheter på dessa områden för posten skulle,

menar motionären, ligga i linje med den liberalisering av

lagstiftningen om bankrörelse och om försäkringsrörelse som

håller på att genomföras. Det heltäckande kontorsnät som är

unikt för posten borde kunna utnyttjas för att allmänheten

skall få en bredare service. Vidgade arbetsuppgifter för posten

skulle kunna bidra till att postkontor som annars skulle behöva

slå igen skulle kunna bevaras.

Efter det att motionen väcktes -- vilket skedde under allmänna

motionstiden år 1990 -- har postens samarbete med banker varit

föremål för omfattande aktioner från postens och olika andra

intressenters sida. Regeringen har också tagit ställning i

saken. I korthet är förhållandena följande.

Utgångspunkten var att dåvarande postbanken och dåvarande

Sveriges Kreditbank år 1973 efter medgivande av riksdagen gick

samman till en statlig affärsbank, senare benämnd uteslutande

med förkortningen PK-banken. Därvid inleddes ett samarbete

mellan postverket och PK-banken. Detta samarbete skulle vara

bankneutralt i den meningen att postverket även skulle kunna

sluta motsvarande avtal med andra banker. Det blev emellertid

alltmer omfattande och gav PK-banken, som år 1990 efter att ha

förvärvat Nordbanken övertog dennas namn, en exklusiv ställning

i förhållande till andra banker.

I detta läge träffade postverket via Sveabanken ett liknande

avtal med sparbankerna. Nordbanken begärde då, i augusti 1990,

att regeringen skulle klargöra om den önskade någon förändring i

samarbetet mellan Nordbanken och postverket i förhållande till

vad som hade angivits i propositionen om PK-bankens bildande år

1973 (prop. 1973:145) och i de villkor varunder banken år 1984

hade introducerats på Stockholms fondbörs. Dessutom krävde

Nordbanken att, i avvaktan på regeringens besked, samarbetet

mellan postverket och sparbankerna inte skulle genomföras.

Bankinspektionen påtalade att varken det tidigare samarbetet

mellan postverket och PK-banken (Nordbanken) eller det nya

avtalet med sparbankerna var förenligt med gällande

lagstiftning. Inspektionen avstyrkte samarbete mellan postverket

och sparbankerna i de former som i avtalet dem emellan.

I november 1990 fastställde regeringen riktlinjer för

postverkets samarbete med banker. Riktlinjerna innehåller

följande. Postverket har rätt att sluta avtal med olika banker.

När sådana avtal sluts får det emellertid inte råda något tvivel

om att avtalen bygger på icke-exklusivitet. Avtal med

banker måste bygga på förutsättningen att postverket inte helt

eller delvis äger någon bank. Postverket kan ha ett samarbete

med olika banker, men en parts tillträde till kontorsnätet

får inte göra det omöjligt för andra banker att teckna avtal av

samma omfattning.

Postverkets engagemang i banksektorn skall, heter det vidare,

bygga på transaktioner och förmedling av affärer på ett sådant

så att att banklagens regler om rätt att delegera inte bryts.

Postverket skall också kunna marknadsföra de tjänster som

samarbetet omfattar. Postverket skall däremot inte bevilja

krediter och inte ha del i de kreditrisker som uppkommer till

följd av förmedlade affärer.

Avtalet med sparbankerna måste, slog regeringen fast,

korrigeras i de delar som stred mot de meddelade riktlinjerna.

Postverket borde också ta upp förhandlingar med andra banker som

var intresserade av ett samarbete.

I mars 1991 har Nordbanken och postverket träffat ett

samarbetsavtal som sträcker sig över fem år, 1992--1996. Enligt

detta skall posten i hela landet marknadsföra Nordbankens

produkter och utföra såväl enkla betalningstjänster som

flertalet banktjänster i övrigt. Posten skall också ge

privatekonomisk rådgivning. Beviljandet av krediter skall

emellertid ligga hos Nordbanken. De 700 största postkontoren

kommer att kunna erbjuda full bankservice.

Samtidigt har sparbankerna -- genom Sparbanksgruppen AB --

slutit ett samarbetsavtal med postverket som bryter det monopol

som Nordbanken tidigare har haft i vad avser bankservice på

postkontoren. Den samverkan som har avtalats utgör enligt

sparbankernas uppfattning en garanti för fortsatt

sparbanksservice i glesbygd.

Ett huvudsyfte för motionären har, som nämnts, varit att

postens kontorsnät skulle kunna utnyttjas så att allmänheten får

en bredare servece. Detta syfte blir uppfyllt genom de

samarbetsarrangemang som nyligen har kommit till stånd. Tanken

att postverket skulle erhålla egen oktroj för bankrörelse saknar

i dagens läge aktualitet. Motionsyrkandet i detta ämne avstyrks

sålunda.

Postverkets postgirorörelse tog sin början år 1924. Bankgirot

fick, efter många års samarbete mellan bankerna i fråga om

överföringar mellan checkkonton, sin nuvarande form år 1959. År

1969 tillkallades en utredning med uppgift att föreslå lämpliga

åtgärder för att åstadkomma en rationell girohantering i landet,

eventuellt i form av en sammanslagning av postgirot och

bankgirot. Under utredningsarbetets gång visade det sig att

stora svårigheter skulle möta om man skulle försöka förena

postgirot med bankgirot. I tilläggsdirektiv år 1977 anfördes att

utredningen inte hade kunnat finna en tillfredsställande lösning

beträffande en sammanslagning av bankgiro- och postgirosystemen.

Utredningen borde därför undersöka om en mer rationell

girohantering kunde åstadkommas på annat sätt en genom en

sammanslagning. En ny utredningsman fick denna uppgift.

I utredningens betänkande (SOU 1979:35) Rationellare

girohantering framhölls att utredningen hade haft att utgå från

att det även i framtiden skulle finnas två med varandra

konkurrerande girosystem. Utredningen sade sig ha funnit att

konkurrensen mellan dem i själva verket medförde stora fördelar;

så hade en teknisk och kommersiell utveckling inom båda systemen

främjats. Vissa brister i dessas samlade serviceutbud ville

utredningen avhjälpa genom förslag bl.a. om en prestationsplikt

för bankerna och bankgirot motsvarande den som postgirot redan

hade och genom ett åläggande för posten att lösa in

bankgirotubetalningsavier. Dess förslag har inte genomförts. På

senare år har stor uppmärksamhet ägnats åt frågan om postens och

bankernas roll när det gäller statliga betalningar. I den

nyligen avlämnade kompletteringspropositionen (prop.

1990/91:150) föreslås en viss ökad möjlighet för bankerna att

delta i förmedlingen av statliga betalningar. Frågan härom

behandlas av finansutskottet i betänkandet 1990/91:FiU34.

Mot bakgrund av den kortfattade redogörelse som här har

lämnats finner utskottet att det yrkande i motionen som syftar

till en sammanslagning av bankgiro och postgiro inte bör ge

anledning till någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet

avstyrker alltså motionen även i den delen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bankrättigheter för postverket

att riksdagen avslår motion 1989/90:N262 yrkande 1,

2. beträffande sammanslagning av bankgiro och postgiro

att riksdagen avslår motion 1989/90:N262 yrkande 2.

Stockholm den 4 juni 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per

Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c),

Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson

(s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark

(m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp),

Leif Marklund (s), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c).