Bet. 1990/91:NU40

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU40

Energipolitik

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1990/91

NU40

Ärendet

I detta betänkande -- varav en sammanfattning lämnas på

s.2 f. -- behandlas

dels proposition 1990/91:88 om energipolitiken

(industridepartementet) utom såvitt gäller vissa

energibeskattningsfrågor, vilka har överlämnats till

skatteutskottet,

dels proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö

(miljödepartementet) avsnitt 14.5 (s.296--299), som avser

frågor rörande vindkraft,

dels proposition 1990/91:100 bilaga 14

(industridepartementet) såvitt gäller tre anslag,

dels -- helt eller delvis -- 3 motioner som har väckts med

anledning av proposition 1990/91:87 om näringspolitik,

dels -- helt eller delvis -- 29 motioner som har väckts

med anledning av proposition 1990/91:88,

dels -- helt eller delvis -- 9 motioner som har väckts med

anledning av proposition 1990/91:90,

dels -- helt eller delvis -- 55 motioner från allmänna

motionstiden år 1991,

dels -- helt eller delvis -- 79 motioner från allmänna

motionstiden år 1990,

dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning

av proposition 1989/90:66 om särskilda regionalpolitiska

insatser i Blekinge län m.m.,

dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning

av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor,

dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning

av proposition 1989/90:90 om forskning,

dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning

av proposition 1989/90:126 om ändring i lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m.

En översikt över var i betänkandet förslagen i propositionerna

och de olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 3.

Bostadsutskottet har avgivit yttrande (1990/91:BoU4y) över

proposition 1990/91:88 jämte vissa motioner med anledning av

propositionen (bilaga 1). I yttrandet behandlas även

motioner avseende energisparande i bebyggelsen, m.m. som har

väckts under allmänna motionstiden år 1990 eller år 1991 och

hänvisats till bostadsutskottet. Ifrågavarande motioner har

överlämnats till näringsutskottet och redovisas i detta

betänkande.

I samband med behandlingen av ärendet har företrädare för

olika organisationer och företag beretts tillfälle att inför

utskottet lägga fram synpunkter och svara på frågor från

utskottets ledamöter. I anslutning härtill har oftast

överlämnats skrivelser eller annat skriftligt material till

utskottet. Ytterligare skrivelser har också inkommit i ärendet.

En redogörelse för de uppvaktningar som har förekommit och för

de skrivelser och det övriga skriftliga material som har

överlämnats till utskottet i ärendet finns i bilaga 2.

Sammanfattning

Regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken

(prop. 1990/91:88) grundas på en överenskommelse den 15 januari

1991 mellan företrädare för socialdemokraterna, folkpartiet

liberalerna och centerpartiet. Dessa riktlinjer, som tillstyrks

av utskottet, föreslås i berörda delar ersätta riktlinjer som

riksdagen beslutade om år 1988. I övrigt innehåller

propositionen förslag om ett antal konkreta åtgärder som ligger

i linje med vad man enats om under de överläggningar som

föregick den nyssnämnda överenskommelsen. Också dessa åtgärder

tillstyrks av utskottet, utom vad gäller stöd till

kraftvärmeproduktion till biobränslen. Härvidlag har utskottet

stannat för en annan avvägning i fråga om stödbelopp till

anläggningar som har beställts under perioden 1 juli 1990--19

februari 1991.

De riktlinjer som utskottet föreslår riksdagen att godkänna

innebär bl.a. följande.

Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga

tillgången på el och annan energi på villkor som är

konkurrenskraftiga med dem som gäller i omvärlden. Härigenom

främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.

Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som

i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst

inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv

energihushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och

omsorg om miljön vid användning och utveckling av all

energiteknik.

Riksdagen uttalade år 1980 att kärnkraften skall avvecklas i

den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk

kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Vidare

angav riksdagen att den sista reaktorn i Sverige skall stängas

senast år 2010. Av propositionen framgår att frågan om när

kärnkraften skall vara avvecklad inte har varit föremål för

förnyad prövning eller nytt ställningstagande under de

överläggningar som föregick den nyssnämnda

trepartiöverenskommelsen.

Utskottet avstyrker motionsyrkanden från moderata

samlingspartiet av innebörd att riksdagen nu skulle uttala att

tidigare uttalanden om att all kärnkraftsproduktion skall vara

avvecklad till år 2010 inte längre äger giltighet.

Enligt de riktlinjer för kärnkraftsavvecklingen som riksdagen

ställde sig bakom år 1988 skulle en första reaktor tas ur drift

år 1995 och en andra år 1996. De riktlinjer för energipolitiken

som utskottet nu föreslår riksdagen att godkänna innebär att

omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn till,

förutom säkerhetskraven, behovet av elektrisk kraft för

upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När

kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan

genomföras avgörs av resultaten av hushållningen med el,

tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och

möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga

elpriser. Regeringen förutsätts årligen redovisa till riksdagen

de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen

för omställning och utveckling av energisystemet.

Genom att förespråka dessa riktlinjer avstyrker utskottet

samtidigt förslag från de tre partier som inte har deltagit i

överenskommelsen. Moderata samlingspartiet vill att riksdagen

skall slå fast att tidigare uttalanden om avveckling av två

kärnkraftsreaktorer åren 1995 och 1996 inte längre är aktuella.

Enligt vänsterpartiet borde riksdagen nu fatta beslut om att

kärnkraftsavvecklingen skall inledas senast år 1995.

Miljöpartiet de gröna vill att riksdagen skall begära att

regeringen utarbetar en plan för avveckling av kärnkraften under

tre år med start år 1991.

I reservationer av företrädarna för nyssnämnda tre partier

utvecklas resp. partis syn på kärnenergins användning i det

svenska energisystemet.

I fråga om konkreta åtgärder i syfte att stimulera en

omläggning av det svenska energisystemet innebär utskottets

ställningstaganden i huvudsak följande.

Ett femårigt program för effektivare energianvändning skall

genomföras. Programmet innebär att det nuvarande stödet till

teknikupphandling och eleffektiva produkter, processer och

system förstärks och utvidgas till att även gälla annan

energieffektiv teknik till en kostnad under nästa budgetår av

150 milj.kr. Därutöver omfattar programmet bl.a. stöd till

demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder

med sammanlagt 150 milj.kr. under den närmaste femårsperioden

och stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom

industrin med sammanlagt 50 milj.kr. under den närmaste

femårsperioden. Medel från energiteknikfonden skall få användas

för dessa två ändamål. Programmet innefattar också en

förstärkning av konsumentverkets arbete med energideklarationer

och produkttestning till en kostnad av 5milj.kr. nästa

budgetår.

Åtgärderna för att främja tillkomsten av kraftvärme ligger

delvis på energibeskattningens område och behandlas i den delen

i skatteutskottets betänkande 1990/91:SkU26. Vidare innefattar

de stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen. Ett bidrag

införs på 4 000 kr. per kWh installerad effekt för investeringar

i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen avseende

anläggningar som har beställts tidigast den 20 februari 1991.

För förbättring av konkurrenskraften hos befintliga anläggningar

skall bidrag utgå med 1 500 kr. per kWh installerad effekt för

anläggningar som har beställts under perioden 1 juli 1990--19

februari 1991 och med 1 000 kr. per kWh installerad effekt för

anläggningar som har beställts under perioden 1 januari 1985--30

juni 1990. Kostnaderna för stödet beräknas till sammanlagt 1 000

milj.kr. under en femårsperiod. Liksom regeringen anser

utskottet att stöd inte bör lämnas till nya anläggningar för

kraftvärmeproduktion där torv svarar för den huvudsakliga

bränsleförsörjningen.

Regeringen har nyligen tillkallat en i propositionen aviserad

biobränslekommission med uppgift att bl.a. analysera de

långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning

av biobränslen. I syfte att annan utveckling och introduktion av

ny energiteknik skall främjas föreslås att utveckling av

storskalig vindkraft samt utvecklings- och demonstrationsprojekt

rörande användning av motoralkoholer skall ges ökad prioritet

vid fördelning av stöd från energiteknikfonden. Vidare föreslås

att 50 milj.kr. per år skall under en femårsperiod anvisas som

stöd till investeringar i små vindkraftverk, dock med en

eleffekt om minst 60kW. Ett stöd till investeringar i

solvärmeanläggningar om 10 milj.kr. per år under fem år förordas

också.

Inom ramen för 1990 års riksdagsbeslut om livsmedelspolitiken

föreslås stöd utgå till etanolframställning. Utskottet

konstaterar att de riktlinjer som lantbruksnäringen har

redovisat för det fortsatta arbetet med etanolprojektet torde

kunna tillämpas inom ramen för förslaget.

Regeringens förslag till riktlinjer och anslag m.m. till

energiforskning tillstyrks av utskottet. För nästa budgetår

innebär detta en anslagsnivå av närmare 356 milj.kr.

Kostnaderna för vissa stödåtgärder avses, som har framgått,

bli finansierade över energiteknikfonden. Denna fond skall som

hittills tillföras 10 kr. per kubikmeter olja av den allmänna

energiskatten. Därutöver föreslås att fonden över statsbudgeten

tillförs 110 milj.kr. per år under en femårsperiod. Denna summa

utgör en del av de 370 milj.kr. som för nästa budgetår föreslås

bli anvisade över anslaget Insatser för ny energiteknik.

Resterande 260 milj.kr. utgör en femtedel av det sammanlagda

beräknade totala medelsbehovet för stöden till

kraftvärmeproduktion, biobränslen, vindkraftverk och

solvärmeanläggningar om 1 300 milj.kr under en femårsperiod.

Ett anslag benämnt Vissa åtgärder för effektivare användning

av energi föreslås också, på 165 milj.kr. för nästa budgetår.

Detta belopp utgörs av summan av beräknat medelsbehov för stödet

till upphandling av energieffektiv teknik med 150 milj.kr., för

utvidgade insatser för energideklarationer med 5 milj.kr. och

för informationsinsatser riktade till små och medelstora

industriföretag med 10 milj.kr.

I reservationer till betänkandet föreslår företrädare för de

tre partier som står utanför den energipolitiska uppgörelsen

andra belopp och andra anslag än de här nämnda. Från moderata

samlingspartiets sida yrkas på en väsentligt lägre anslagsnivå,

medan särskilt miljöpartiet föreslår att stöd skall lämnas i

betydligt större skala till olika ändamål vilka har till syfte

att främja en effektivare användning av energi.

Propositionerna

Proposition 1990/91:88

Huvudsakligt innehåll

Regeringen tog hösten 1990 initiativ till överläggningar med

företrädare för folkpartiet liberalerna och centerpartiet i

syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara politiska

beslut om energipolitiken. Överläggningarna slutfördes den 15

januari 1991 med en överenskommelse mellan socialdemokraterna

och de nämnda partierna om riktlinjer för energipolitiken.

I propositionen redovisas överenskommelsen till sin exakta

ordalydelse och föreslås att de i överenskommelsen angivna

riktlinjerna för energipolitiken godkänns av riksdagen. Dessa

riktlinjer föreslås i berörda delar ersätta dem som riksdagen

beslutade om år 1988 (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40).

Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70)

att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med

hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla

sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att det bör

slås fast att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast

år 2010. Under överläggningarna mellan partierna har frågan om

när kärnkraften skall vara avvecklad inte varit föremål för

förnyad prövning eller nytt ställningstagande.

I propositionen föreslås att stöd skall lämnas till

kraftvärmeproduktion med biobränslen och till investeringar i

vindkraftverk och anläggningar för utnyttjande av solvärme.

Vidare aviseras tillkallandet av biobränslekommissionen (dir.

1991:11). Utveckling av storskalig vindkraft samt utvecklings-

och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer

skall enligt propositionen ges ökad prioritet vid fördelning av

stödet ur energiteknikfonden. Denna fond föreslås tillföras

ytterligare medel.

Kraftvärmen föreslås bli undantagen från allmän energiskatt på

bränslen. Skattebefrielsen för elkraft som används i s.k.

avkopplingsbara elpannor avskaffas.

Vidare föreslås ett program för effektivare användning av

energi. Programmet innebär att det nuvarande stödet till

teknikupphandling av eleffektiva produkter, processer och system

förstärks och utvidgas till att även gälla annan energieffektiv

teknik. Därutöver omfattar programmet bl.a. stöd för

demonstration av energieffektiv teknik i bostäder och lokaler,

stöd för energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar

inom industrin samt en förstärkning av arbetet med

energideklarationer och produkttestning.

Förslag lämnas också om stöd till etanolframställning.

Resultatet av insatserna för energihushållning och ny kraft-

och värmeproduktion skall fortlöpande utvärderas. Regeringen

kommer att årligen i budgetpropositionen redovisa de resultat

som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för

omställning och utveckling av energisystemet samt förelägga

riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är motiverade.

Förslag

Regeringen föreslår i bilaga 1 -- efter föredragning av

industriminister Rune Molin -- att riksdagen godkänner de

riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat i fråga om

bl.a.

3. energipolitiken (avsnitt 1),

4. stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv

teknik (avsnitt 5.3),

5. stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler

och bostäder (avsnitt 5.4),

6. stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom

industrin (avsnitt 5.5),

7. stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (avsnitt 7),

8. stöd ur energiteknikfonden (avsnitt 8.3),

9. stöd till investeringar i vindkraftverk (avsnitt 8.4.3),

10. stöd till solvärmeanläggningar (avsnitt 8.5).

Regeringen framlägger också i bilaga 1 vissa förslag om anslag

under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1991/92. Under angivna

rubriker föreslås:

H 6. Energiforskning (s. 70--73)

att riksdagen

11. godkänner i propositionen angivna riktlinjer för

energiforskningens inriktning,

12. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda

staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning

och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattade

beslut, innebär åtaganden om 260000000 kr. för budgetåret

1992/93, 230000000 kr. för budgetåret 1993/94, 190000000

kr. för budgetåret 1994/95, 150000000 kr. för budgetåret

1995/96, 100000000 kr. för budgetåret 1996/97 samt

50000000 kr. för budgetåret 1997/98,

13. till Energiforskning för budgetåret 1991/92 anvisar

ett reservationsanslag på 365 672 000 kr.

H 13. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi

(s.74)

14. att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare

användning av energi för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 165000000 kr.

H 14. Insatser för ny energiteknik (s. 74 f.)

15. att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 370 000 000

kr.

Bilaga 1 i propositionen innehåller också förslag som rör

energibeskattningen. Dessa förslag har näringsutskottet med eget

yttrande (1990/91:NU12y) överlämnat till skatteutskottet, som

behandlar dem i betänkandet 1990/91:SkU26.

Regeringen föreslår vidare i bilaga 2 -- efter föredragning av

jordbruksminister Mats Hellström -- att riksdagen godkänner vad

föredragande statsrådet har förordat om omställningsstöd till

etanolframställning.

Proposition 1990/91:90

Regeringen meddelar -- efter föredragning av miljöminister

Birgitta Dahl -- riksdagen vissa ställningstaganden i fråga om

miljöpolitiken, såvitt här är i fråga vad gäller vindkraftverk

(s.296--299).

Proposition 1990/91:100

I proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet)

framlägger regeringen -- efter föredragning av industriminister

Rune Molin -- förslag om anslag under tolfte huvudtiteln för

budgetåret 1990/91. Under här angivna rubriker föreslås:

H 3. Statens energiverk: Elsäkerhet m.m. (s.112--114)

att riksdagen till Statens energiverk: Elsäkerhet m.m. för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr.

H 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier

inom energiområdet (s.114--115)

att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av

statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

H 9. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin,

m.m. (s.116--117)

att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja,

motorbensin m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1990/91:88 bl.a. föreslagit

5. att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har

förordat i fråga om stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler

och bostäder (avsnitt 5.4).

Motionerna

I yttrandet behandlas

dels de under allmänna motionstiden 1990 väckta och till bostadsutskottet

hänvisade motionerna:

1989/90:Bo246 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i plan- och bygglagen att

energirådgivning blir en obligatorisk serviceuppgift för de kommunala

byggnadsnämnderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten skall bidra till 50 % av kommunernas kostnad för

energirådgivning.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N478.

1989/90:Bo502 av Eva Goës och Lars Norberg (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om

obligatoriska energirådgivare,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift

att utarbeta förslag till lagstiftning om att kommunala energiplaner upprättas,

enligt vad som anförts i motionen.

1989/90:Bo534 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i motion

1989/90:N446 yrk. 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att statsbidrag

skall utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N446.

1989/90:Bo544 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om introduktion av effektivare uppvärmningssystem i byggnader.

dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta och till bostadsutskottet

hänvisade motionerna:

1990/91:Bo205 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till åtgärder så att elvärme i det befintliga

byggnadsbeståndet kan ersättas av andra uppvärmningssätt.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N421.

1990/91:Bo242 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om introduktion av effektivare uppvärmningssystem i byggnader.

1990/91:Bo254 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna att obligatoriska kommunala energirådgivare skall

återinföras.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K628.

dels de med anledning av proposition 1990/91:88 väckta och till

näringsutskottet hänvisade motionerna:

1990/91:N64 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lånereglernas utformning för bostäder.

1990/91:N68 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

9. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag till

regler för statliga lån och räntegarantier för en- och flerfamiljshus som

innebär att det lönar sig för fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som

ger lägsta totala kostnad under sin förväntade livslängd med rådande

energikostnader,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens

kap. 6 anförts om vattenkraften,

51. att riksdagen beslutar att det i lag skall fastställas att det i varje

kommun skall finnas minst en fast anställd energirådgivare,

72. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall beviljas för

biobränsleanläggningar i villor inom en ram av 500 000 000 kr. enligt motionens

punkt 12.8.8,

81. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till energieffektiva

anläggningar i lokaler och bostäder inom en ram på 250 000 000 kr. enligt

motionens punkt 12.8.17,

82. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till demonstrations-

och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder inom en

ram på 50 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.18,

85. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till information och

rådgivning kring energieffektivitet i bebyggelse inom en ram på 50000000

kr. enligt motionens punkt 12.8.21,

86. att riksdagen beslutar att statsbidrag på 30 000 000 kr. skall utgå som

tillägg till det generella statsbidraget till kommunerna för att täcka del av

kostnaderna för obligatoriska energirådgivare.

1990/91:N73 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur energisnål byggteknik

skall gynnas,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur kommunerna skall

stödjas vad gäller energihushållning enligt vad som anförts i motionen.

1990/91:N88 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till

energieffektiv teknik i lokaler och bostäder.

1990/91:N93 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas

15. att riksdagen hos regeringen begär att förmånliga lånevillkor och/eller

betalningsvillkor skall erbjudas dem som vill satsa på effektiv

energianvändning.

Utskottet

Stöd för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder m.m.

I regeringsförslaget (s. 43) anförs att det är viktigt att möjligheterna till

energieffektivisering tas till vara inom lokal- och bostadssektorn.

Demonstration av ny energiteknik och nya förvaltningsformer anges vara viktiga

medel för att främja utveckling och spridning av kunskaper som leder till ett

effektivare utnyttjande av energi och till sänkta driftkostnader. Enligt

industriministern bör demonstrationsinsatser genomföras av stora

lokalförvaltare inom den offentliga sektorn. Det är enligt förslaget också

angeläget att privata lokalförvaltare engageras. Ett program för demonstration

av energieffektiv teknik i lokaler m.m. bör därför inrättas. Programmet skall

ha till syfte att initiera, samordna och stödja arbete med demonstration av

energieffektiv teknik i lokaler m.m.

Stöd bör enligt förslaget lämnas i form av bidrag och villkorslån och

begränsas till högst 50 % av godkända kostnader, dvs. tillämpliga

projekterings-, anskaffnings- och utvärderingskostnader. Enligt förslaget skall

stödet införas den 1 juli 1991 och handhas av den nya näringspolitiska

myndigheten. Vid genomförandet bör samverkan ske med boverket och statens råd

för byggnadsforskning.

Det totala medelsbehovet för programmet beräknas till 150milj.kr. under den

närmaste femårsperioden. Enligt förslaget skall medel från energiteknikfonden

utnyttjas för ändamålet. Fonden finansieras via den allmänna energiskatten.

Enligt propositionen bör fonden dessutom årligen tillföras medel över

statsbudgeten under den närmaste femårsperioden.

I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 avvisas förslaget till stöd för

demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder. Enligt

motionärerna bör i stället bl.a. införas

statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom lokaler och bostäder med

25 % av investeringskostnaden inom en ram av 250 milj.kr. för budgetåret

1991/92 (yrkande 81),

statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv

teknik inom lokaler och bostäder med 50 % av investeringskostnaden inom en ram

av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92 (yrkande 82) samt

statsbidrag till information och rådgivning kring energieffektivitet i

bebyggelse inom en ram av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92 (yrkande 85).

Regeringens förslag om stöd till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder

avvisas i moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 yrkande 6. Enligt

motionärerna kan en effektiv energianvändning inte kommenderas fram genom

statliga administrativa regler. I stället bör enligt deras mening en omfattande

avreglering genomföras i syfte att bl.a. ge ökade möjligheter att i

bostadsbyggande och förvaltning ta vara på lönsamma energieffektiviseringar.

Det av regeringen förordade stödet till energieffektiv teknik i lokaler och

bostäder ingår som en del i ett omfattande program för en effektivare

användning av energi. I förhållande till tidigare program med denna inriktning

innebär det nya programmet en förstärkning och utvidgning. Det ges också en

bred utformning med insatser inom alla samhällssektorer. Det är enligt

bostadsutskottets mening mot bakgrund härav som de mot lokaler och bostäder

riktade åtgärderna skall ses. Utskottet noterar att motionärerna inte sätter

behovet av energieffektiviseringar i fråga. Det saken gäller är därför närmast

hur denna effektivisering skall nås.

I förhållande till regeringsförslaget förordas i de nu behandlade

motionsyrkandena två diametralt motsatta vägar för att nå en effektivare

energianvändning. Enligt moderata samlingspartiets partimotion kan en

effektivisering komma till stånd genom en avreglering, men utan statligt

ekonomiskt stöd. Enligt miljöpartiets partimotion förutsätter en

effektivisering ett i förhållande till regeringens förslag kraftigt utökat

statligt ekonomiskt stöd. Bostadsutskottet har för sin del inte underlag för

annan bedömning än att de av regeringen förordade åtgärderna utgör en lämplig

avvägning av insatsernas omfattning och inriktning. Regeringens förslag

avseende stöd till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder tillstyrks

sålunda. Förslagen i partimotionerna 1990/91:N68 (mp) yrkandena 81, 82 och 85

samt 1990/91:N88 (m) yrkande 6 avstyrks.

Kommunal energirådgivning m.m.

I sammanlagt åtta motionsyrkanden tas ur olika aspekter upp frågor avseende

kommunal energirådgivning. Fem av dessa yrkanden väcktes innan

energipropositionen förelades riksdagen.

Enligt vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo246 bör energirådgivning genom

en ändring i plan- och bygglagen göras till en obligatorisk serviceuppgift för

de kommunala byggnadsnämnderna -- yrkande 1. Kostnaderna för verksamheten skall

enligt motionärerna delas mellan stat och kommun. Staten föreslås därför bidra

med 50 % av kommunens kostnad för energirådgivningen -- yrkande 2.

Med hänvisning till den betydelse information m.m. från energi- och

konsumentrådgivare har för att minska energiförbrukningen föreslås i motion

1989/90:Bo502 (mp) yrkande 1 att det skall lagstiftas om obligatoriska

kommunala energirådgivare.

Enligt centerpartiets partimotion 1989/90:Bo534 yrkande 2 bör statsbidrag

utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen.

De kommunala energirådgivarna bör enligt motion 1990/91:Bo254 (mp)

återinföras genom att de lagstiftningsvägen görs obligatoriska.

I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 förordas att det i lag skall

fastställas att det i varje kommun skall finnas minst en energirådgivare --

yrkande 51. För att täcka en del av kostnaderna för de obligatoriska

energirådgivarna föreslås att ett statsbidrag om 30 milj.kr. skall utgå som ett

tillägg till det generella statsbidraget till kommunerna -- yrkande 86.

Det av regeringen förordade energihushållningsprogrammet bör enligt motion

1990/91:N73 (v) yrkande 5 kompletteras med ett stöd till kommunerna för

information, energisparrådgivning och demonstration av ny teknik m.m.

Med anledning av vad i motionerna förordats beträffande kommunal

energirådgivning vill utskottet anföra följande.

Fram till utgången av år 1985 utgick ett statligt stöd till kommunerna för

besiktning och rådgivning m.m. avseende energibesparande åtgärder och annan

bostadsförbättringsverksamhet. Bostadsutskottet har vid flera tillfällen sedan

bidraget till rådgivningsverksamheten upphörde haft att ta ställning till

motionsförslag om att stödet skall återinföras. Utskottet har vid dessa

tillfällen (senast 1988/89:BoU7 s. 86) bl.a. erinrat om att det statliga

bidraget inte var avsett att permanent stödja kommunernas

rådgivningsverksamhet, utan att det syftade till att stimulera uppbyggnaden av

en långsiktig verksamhet motsvarande de varaktiga lokala behoven.

Även frågan om att genom lagstiftning ålägga kommunerna att tillhandahålla

energirådgivning har tidigare behandlats av utskottet (1989/90:BoU2 s. 17). Med

anledning av ett motionsförslag (v) om att energirådgivning skulle göras till

en obligatorisk serviceuppgift för byggnadsnämnderna uttalade utskottet att

detta inte var den lämpligaste lösningen. Det borde enligt utskottets mening i

stället avgöras av den enskilda kommunen i vilka former och i vilken omfattning

en sådan rådgivning bl.a. inom ramen för PBL borde utföras.

Som framgår av redovisningen ovan har utskottet redan tidigare avstyrkt

motionsförslag motsvarande de nu behandlade avseende energirådgivningen i

kommunerna. Utskottet har mot bakgrund av förslagen i de nu aktuella motionerna

inte funnit anledning att ompröva sina tidigare ställningstaganden. Det bör

även fortsättningsvis ankomma på den enskilda kommunen att med utgångspunkt

bl.a. i de lokala behoven och förutsättningarna avgöra hur och i vilken

utsträckning energirådgivning skall tillhandahållas. Utskottet avstyrker med

hänvisning härtill förslagen i partimotionerna 1989/90:Bo246 (v) yrkandena 1

och 2, 1989/90:Bo534 (c) yrkande 2 och 1990/91:N68 (mp) yrkandena 51 och 86

samt motionerna 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 1, 1990/91:Bo254 (mp) och

1990/91:N73 (v) yrkande 5.

Åtgärder för introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.

Utskottet behandlar i detta avsnitt motionsyrkanden som bl.a. genom åtgärder

för introduktion av effektivare uppvärmningssystem i första hand syftar till

att åstadkomma en minskad energiförbrukning i våra bostäder.

I motionerna 1989/90:Bo544 (c) yrkande 3 samt 1990/91:Bo242 (c) yrkande 4

hemställs om åtgärder för att åstadkomma en introduktion av effektivare

uppvärmningssystem i byggnader. Som ett exempel på en sådan åtgärd nämns ett

stöd till solvärmeanläggningar. Enligt motionärerna bör dessutom frågan om hur

en konvertering från direktverkande el för uppvärmning i befintliga byggnader

kan stimuleras närmare övervägas.

Enligt miljöpartiets partimotion 1990/91:Bo205 bör åtgärder vidtas så att

elvärme i det befintliga byggnadsbeståndet kan ersättas med andra

uppvärmningssätt.

Utöver de ekonomiska styrmedel för att åstadkomma en effektivare

energianvändning som föreslås i regeringens proposition bör enligt motion

1990/91:N64 (s) ytterligare åtgärder övervägas. När det gäller bostadssektorn

förordas sålunda att lånereglerna skall utformas så att hushållningen med

energi stimuleras -- yrkande 1.

För att nå de i miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 uppsatta

energipolitiska målen förordas bl.a. följande insatser:

införande av regler för statliga lån och räntegarantier för småhus som

innebär att det lönar sig för fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som

ger lägsta kostnad under sin förväntade livslängd med rådande energikostnader

(yrkande 9) samt

statsbidrag på 25 % av investeringskostnaden för villaägare som bygger om

sina hus till biobränsleeldning inom en ram av 500 milj.kr. för budgetåret

1991/92 (yrkande 72).

Det finns enligt motion 1990/91:N73 (v) yrkande 4 en stor energisparpotential

i bebyggelsen som kan tas till vara bl.a. genom att byggnormer och byggteknik

förändras så att energibehovet för uppvärmning minskar.

Enligt motion 1990/91:N93 (mp) skall förmånliga lånevillkor och/eller

betalningsvillkor erbjudas dem som vill satsa på effektiv energianvändning.

Med anledning av vad som i de nu behandlade motionerna förordats beträffande

introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m. vill utskottet anföra

följande.

Bostadsutskottet delar de strävanden att genom olika åtgärder åstadkomma en

ökad energihushållning som ligger bakom de nu aktuella motionsyrkandena. Det

finns även enligt utskottets mening skäl att både effektivisera och minska

energiförbrukningen. En rad åtgärder med denna inriktning har också redan

vidtagits. Det nu behandlade regeringsförslaget innebär dessutom att dessa

åtgärder förstärks och utvidgas.

Såvitt speciellt rör bostadsutskottets beredningsområde vill utskottet erinra

om att en ökad belåning inom bostadsfinansieringssystemets ram medges för

åtgärder som ger lägre energiförbrukning. Som redovisas i propositionen (s. 52)

avser dessutom den arbetsgrupp som ser över de övergripande administrativa

styrmedlen inom bostadsfinansieringen att behandla hur de styrmedel som krävs

inom en reformerad bostadsfinansiering skall samverka med andra regelsystem på

energiområdet. Frågan om finansieringssystemet och dess effekter på

energiförbrukningen m.m. i våra bostäder är sålunda redan föremål för

överväganden.

En ytterligare fråga som är av stor betydelse för energiförbrukningen och

energieffektiviteten i bebyggelsen är utformningen av byggregler m.m. Gällande

nybyggnadsregler innebär i förhållande till den tidigare gällande byggnormen

skärpta krav på energihushållning i alla bostadshus. Som redovisas i

regeringsförslaget (s. 51) beaktas dock i nybyggnadsreglerna elanvändningen

inte i tillräcklig grad. Ett exempel härpå är den ökade elanvändning som kan

bli följden av värmeåtervinning. Även om den totala energiförbrukningen minskar

kan det således inträffa att elkonsumtionen ökar när olika anordningar för

värmeåtervinning installeras. Boverket har mot bakgrund härav inlett en översyn

av reglerna för att tillgodose kraven på effektiv elanvändning. Även denna

fråga är således föremål för överväganden. Utskottet vill i anslutning till det

nu anförda även erinra om det arbete med att utarbeta energideklarationer för

bl.a. hushållsapparater som konsumentverket svarar för. Det nu föreliggande

regeringsförslaget innebär att detta arbete intensifieras och utvidgas.

Det är, som framhålls i regeringsförslaget (s. 30), att föredra från

miljösynpunkt om elvärme konverteras till fjärrvärme i stället för till

individuella system. Det är därför väsentligt att möjligheterna till övergång

från elvärmesystem till andra kollektiva värmesystem tas till vara så långt det

är möjligt. Kritik har i detta sammanhang riktats mot att dagens stränga

hushållningskrav i byggreglerna inom vissa områden kan motverka konvertering

från individuell eluppvärmning till fjärrvärme. Även denna fråga kommer att

ingå i den ovan redovisade översynen av byggreglerna.

Förutom redan genomförda åtgärder pågår det, som framgår av framställningen

ovan, ett omfattande arbete som bl.a. syftar till att minska

energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra byggnader. Detta

arbete innefattar i inte ringa utsträckning överväganden om regeländringar m.m.

i enlighet med vad som förordas i de nu behandlade motionerna. Utskottet är mot

bakgrund av det pågående översynsarbetet inte nu berett ställa sig bakom

motionsförslagen. I den mån miljöpartiets partimotioner 1990/91:Bo205 och

1990/91:N68 yrkandena 9 och 72 samt motionerna 1989/90:Bo544 (c) yrkande 3,

1990/91:Bo242 (c) yrkande 4, 1990/91:N64 (s) yrkande 1, 1990/91:N73 (v) yrkande

4 och 1990/91:N93 (mp) yrkande 15 inte kan anses tillgodosedda genom det nu

anförda avstyrks de av utskottet.

Övriga frågor

I motion 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 2 föreslås att en lagstiftning om

kommunala energiplaner skall utarbetas.

Av lagen (1977:439) om kommunal energiplanering följer att det i varje

kommun skall finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning

av energi i kommunen (4 §). Vad i motionen förordats är därmed redan

tillgodosett. Motionen avstyrks.

I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 yrkande 26 hemställs om ett

riksdagens tillkännagivande beträffande vattenkraften som synes innebära att

den av riksdagen fastställda ramen om 66 TWh vid normalår i huvudsak skall

uppnås genom modernisering och effektivisering av befintliga anläggningar.

Bostadsutskottet delar motionärernas principiella uppfattning om värdet av

att moderniseringar och effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk tas

till vara för att det genom vattenkraftsplanen uppsatta produktionsmålet skall

nås. I planen ingår också att effektiviseringar skall komma till stånd i inte

ringa omfattning. Det får enligt utskottets mening mot bakgrund härav

förutsättas att den effektiviseringspotential som finns i redan befintliga

anläggningar utnyttjas så långt detta är möjligt. Utskottet är inte berett göra

det i motionen förordade tillkännagivandet. Motionen avstyrks.

Stockholm den 25 april 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s),

Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck

(s), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m),

Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström

(mp), Britta Sundin (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Avvikande meningar

1.Stödet till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder

Knut Billing, Jan Sandberg och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser att den

del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd för energieffektiv teknik i

lokaler och bostäder m.m. börjar med "Det av" och slutar med "6 avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Kännetecknande för statsmakternas hittillsvarande åtgärder när det gäller

energihushållningen i bebyggelsen är kortsiktigheten och ryckigheten. Ett annat

utmärkande drag är inslaget av regleringar och olika former av statligt stöd.

Sammantaget har detta medfört att det för fastighetsägare och

fastighetsförvaltare m.fl. varit svårt att agera på ett långsiktigt riktigt

sätt. De snedvridande effekter som de statliga ingripandena haft på

energimarknaden har gjort det närmast omöjligt att vidta de på lång sikt

effektivaste och bästa energisparåtgärderna m.m. Enligt bostadsutskottets

mening bör mot bakgrund härav det nu föreliggande förslaget om statligt stöd

till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder avvisas i enlighet med

förslaget i motion 1990/91:N88 (m) yrkande 6. Som framhålls i motionen är det

inte möjligt att på det sätt som regeringen förordar kommendera fram ett

energisparande. Vad som erfordras är i stället åtgärder som leder till en

verklig avreglering inom bl.a. byggnadssektorn. Endast härigenom skapas

förutsättningar för byggare och förvaltare att ta vara på de möjligheter till

långsiktigt verkningsfulla och för hela samhället lönsamma

energieffektiviseringar.

Vad bostadsutskottet nu med anledning av motion 1990/91:N88 (m) yrkande 6

anfört bör ges regeringen till känna. Regeringens förslag liksom förslagen i

motion 1990/91:N68 (mp) yrkandena 81, 82 och 85 avstyrks sålunda.

2.Stödet till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder

Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under

rubriken Stöd för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder m.m. börjar med

"Det av" och slutar med "6 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Ökad effektivitet i energianvändningen innebär att man får samma eller bättre

nytta -- energitjänst -- med mindre energiförbrukning. Därigenom kan antingen

energi frigöras för användning inom andra sektorer eller den totala

energiproduktionen minskas. Det är mot bakgrund härav viktigt att alla

möjligheter till effektiviseringar tas till vara, åtminstone så länge detta kan

göras til en lägre samhällsekonomisk kostnad än för fortsatt utbyggnad av

kraftproduktionen -- denna s.k. balansprincip hänvisar regeringen till i

propositionen. Det måste skapas en fungerande marknad för energi och för

energieffektiv teknik och utrustning. Alla de hinder som i dag finns för en

effektivare energianvändning måste undanröjas. Detta är dock inte tillräckligt.

Som framhålls i miljöpartiet de grönas partimotion 1990/91:N68 finns det i

dagens system inte några "morötter" för den som satsar på att effektivisera sin

energianvändning. Med ett energisystem som först och främst främjar tillförsel

i stället för hushållning och effektivisering är det naturligtvis inte möjligt

att ta vara på alla lönsamma möjligheter utan att minska energitjänsterna.

Mot bakgrund av det nu anförda är enligt utskottets mening de av regeringen

förordade stimulansåtgärderna otillräckliga, varför de bör avvisas av

riksdagen. I enlighet med förslagen i miljöpartiets partimotion 1990/91:N68

yrkandena 81, 82 och 85 bör i stället följande stödformer införas:

statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom lokaler och bostäder med

25 % av investeringskostnaden inom en ram av 250 milj.kr. för budgetåret

1991/92,

statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv

teknik inom lokaler och bostäder med 50 % av investeringskostnaden inom en ram

av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92 samt

statsbidrag till information och rådgivning kring energieffektivitet i

bebyggelse inom en ram av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92.

Utskottets ställningstagande i denna del innebär att regeringens förslag

liksom moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 yrkande 6 avstyrks.

3.Kommunal energirådgivning

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av utskottets

yttrande som under rubriken Kommunal energirådgivning m.m. börjar med "Med

anledning" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Den kommunala energirådgivningen har otvetydigt haft stor betydelse för det

praktiska genomförandet av energisparmålen ute i kommunerna. De kommunala

energirådgivarna har på ett mycket påtagligt och aktivt sätt medverkat till att

såväl småhusägare som andra fastighetsägare har genomfört energibesparande

åtgärder som annars inte skulle ha kommit till stånd. I och med att statens

stöd till kommunernas energisparrådgivning upphörde år 1986 har dock många

kommuner inte ansett sig ha möjlighet att fortsätta med denna verksamhet. Detta

är en enligt bostadsutskottets mening olycklig utveckling. Även mot bakgrund av

den nyligen träffade energiuppgörelsen finns det enligt utskottets mening ett

fortsatt behov av en kommunal energirådgivning. Åtgärder bör därför vidtas dels

för att trygga den kommunala energirådgivningsverksamhet som trots allt

fortfarande finns kvar, dels för att återuppbygga rådgivningsverksamheten i de

kommuner där den lagts ner. I enlighet med förslaget i centerpartiets

partimotion 1989/90:Bo534 bör således ett statsbidrag införas för bl.a.

återuppbyggnaden av den kommunala energirådgivningen. Motionens yrkande 2

tillstyrks av utskottet. Vad i övriga motioner förordats är därmed i allt

väsentligt tillgodosett, varför de avstyrks.

4.Kommunal energirådgivning

Jan Strömdahl (v) och Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets

yttrande som under rubriken Kommunal energirådgivning m.m. börjar med "Med

anledning" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

När det statliga stödet till kommunal energirådgivning infördes var avsikten

att det skulle medverka till att få i gång en verksamhet med information och

rådgivning m.m. i energifrågor i kommunerna. Tanken var att rådgivningen m.m.

på sikt skulle fortsätta som en reguljär kommunal verksamhet inom ramen för

kommunernas budgetar. Bakom beslutet låg också bedömningen att en kommunal

verksamhet med denna inriktning var av stor vikt för att den beslutade

energihushållningen skulle kunna genomföras.

I samband med att stödet upphörde år 1986 blev dock effekten att

energirådgivarna i mer än hälften av kommunerna försvann omedelbart. Sedan har

avtrappningen fortsatt -- men i långsam takt. Detta är en olycklig utveckling

inte minst mot bakgrund av att tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen rycker

allt närmare. Kompetensen finns kvar hos många f.d. kommunala

energisparrådgivare. Denna kompetens måste tas till vara för att vi skall kunna

utnyttja alla de samhällsekonomiskt lönsamma möjligheterna att använda energi

effektivare och därigenom undvika onödig energiproduktion och minska

användningen av ändliga naturresurser och utsläppen av skadliga

luftföroreningar.

Med hänvisning till det ovan anförda och till de goda erfarenheterna av den

hittillsvarande verksamheten med kommunala energirådgivare samt till de goda

möjligheterna att med användning av energieffektiv teknik och utrustning minska

elförbrukningen med oförändrad eller minskad energitjänst, dvs. nytta för

användarna, bör enligt utskottets mening åtgärder vidtas för att återinföra

energirådgivarna i landets samtliga kommuner. I enlighet med förslagen i de nu

behandlade motionerna (v) och (mp) bör sålunda lagstiftningen ändras så att

kommunerna blir skyldiga att bistå med energirådgivning. En översyn av hur

kommunernas skyldighet skall lagfästas bör sålunda göras. I anslutning härtill

bör även ett statligt stöd för verksamheten införas i enlighet med förslagen i

samma motioner samt i partimotionen (c).

Vad utskottet nu med anledning av partimotionerna 1989/90:Bo246 (v) yrkandena

1 och 2, 1989/90:Bo534 (c) yrkande 2 och 1990/91:N68 (mp) yrkandena 51 och 86

samt motionerna 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 1, 1990/91:Bo254 (mp) och

1990/91:N73 (v) yrkande 5 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

5.Introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.

Knut Billing, Jan Sandberg och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser att den

del av utskottets yttrande som under rubriken Åtgärder för introduktion av

effektivare uppvärmningssystem m.m. börjar med "Bostadsutskottet delar" och

slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Ett utmärkande drag i den hittills förda energipolitiken är inslaget av

regleringar och olika former av statligt stöd. Detta är en enligt

bostadsutskottet felaktig väg att nå ett erforderligt och eftersträvat

energisparande. Vad som erfordras är i stället en ökad frihet för byggare och

förvaltare att finna de ur ett brett perspektiv bästa lösningarna i varje

enskilt fall. Statsmakterna bör inte genom nya regleringar m.m. bidra till att

ytterligare snedvrida en marknad i obalans. Utskottet avstyrker med hänvisning

härtill de nu aktuella motionsyrkandena.

6.Introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av utskottets

yttrande som under rubriken Åtgärder för introduktion av effektivare

uppvärmningssystem m.m. börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Den nyligen träffade energiuppgörelsen innebär att grunden lagts för en

energipolitik där hushållning med energin och effektivitet i energianvändningen

spelar en avgörande roll. Det är enligt utskottets mening mot bakgrund härav

som de nu behandlade motionsförslagen skall ses. Utskottet kan också notera att

flera av de framlagda motionerna måste anses tillgodosedda genom de på

energiuppgörelsen grundade förslag som nu lagts fram. Samtidigt tvingas

utskottet konstatera att kompletterande åtgärder kan behöva vidtas för att de

uppsatta målen skall kunna nås fullt ut. För att åstadkomma en minskad

energiförbrukning i våra bostäder kan det således finnas anledning att genom

ytterligare insatser bidra till att effektivare uppvärmningssystem introduceras

i ökad utsträckning. I detta sammanhang bör bl.a. frågan övervägas hur en

konvertering från direktverkande elvärme kan stimuleras.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1989/90:Bo544 (c) yrkande 3 och

1990/91:Bo242 (c) yrkande 4 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. I den mån övriga motioner inte tillgodosetts genom det nu anförda

avstyrks de av utskottet.

7.Introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.

Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under

rubriken Åtgärder för introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.

börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "av utskottet" bort ha

följande lydelse:

Dagens regelsystem innehåller få eller inga incitament för den byggande att

förse en fastighet med det ur energisynpunkt bästa och mest effektiva

uppvärmningssystemet. För att nå de uppsatta energipolitiska målen bör därför

insatser göras i enlighet med förslagen i miljöpartiet de grönas partimotioner

1990/91:Bo205 och 1990/91:N68 yrkandena 9 och 72 samt motion 1990/91:N93 (mp)

yrkande 15. Även enligt bostadsutskottets mening bör sålunda

åtgärder vidtas så att elvärme kan ersättas med andra uppvärmningssätt,

regler införas för statliga lån och räntegarantier för småhus som innebär att

det lönar sig för fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som ger lägsta

kostnad under sin förväntade livslängd med rådande energikostnader,

statsbidrag på 25 % av investeringskostnaden införas för villaägare som

bygger om sina hus till biobränsleeldning inom en ram av 500 milj.kr. för

budgetåret 1991/92 samt

förmånliga lånevillkor och/eller betalningsvillkor införas för dem som vill

satsa på effektiv energianvändning.

I den mån övriga motionsyrkanden inte är tillgodosedda genom det nu anförda

avstyrks de av utskottet.

8.Effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk

Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under

rubriken Övriga frågor börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med

"Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Sveriges framtida energiförsörjning måste, som framhålls i motion 1990/91:N68

(mp), grundas på inhemska förnybara energikällor. Vattenkraften utgör i ett

sådant energisystem en stor och viktig nationell tillgång. Efter en avveckling

av kärnkraften kommer vattenkraften att vara basen i vår elförsörjning där den

i princip svarar för tillförseln av den elenergi som behövs för elspecifika

ändamål. Samtidigt måste det slås fast att våra kvarvarande älvar och andra

vattendrag är en omistlig naturresurs som måste bevaras för framtida

generationer. I enlighet med tidigare förslag från miljöpartiet de gröna bör

sålunda våra vattendrag skyddas från vidare utbyggnad. Den av riksdagen

fastställda ramen för vattenkraftsproduktionen måste därför uppnås i huvudsak

genom moderniseringar och effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk.

Vad utskottet nu med anledning av motion 1990/91:N68 (mp) yrkande 26 anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets beredning av ärendet

Bilaga 2

I samband med beredningen av ärendet har utskottet genom föredragningar och

utfrågningar fått del av upplysningar och synpunkter från olika myndigheter,

organisationer, företag och fristående experter.

Samtliga föredragningar och utfrågningar har skett inför en av utskottet

utsedd särskild beredningsgrupp, bestående av företrädare för samtliga sex

riksdagspartier.

Beredningsgruppen har den 27 mars 1991 träffat dels företrädare för

Svenska torvproducentföreningen, Mellansvenska Biobränsle AB, Råsjö Torv AB och

Sandvikens energiverk samt statsgeolog Dag Fredriksson, Sveriges geologiska

undersökning rörande användningen av torv i energiproduktionen, dels

företrädare för Sveriges energiföreningars riksorganisation rörande vissa

vindkraftfrågor.

Vidare har beredningsgruppen den 10 april 1991 sammanträffat dels med

företrädare för Karlstads kommun rörande villkoren för stöd till nya och

befintliga biobränsleeldade kraftvärmeverk, dels med företrädare för

Föreningen Skogsindustrierna rörande Vattenfalls bolagisering och

stamlinjenätets ställning, alternativ för elproduktion och energibeskattningen

från internationell konkurrenssynpunkt, dels med företrädare för

Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksförbund rörande villkoren

för produktion av etanol, dels med företrädare för Svenska

bioenergiföreningen rörande vissa åtgärder för att främja ökad användning av

bioenergi, dels med företrädare för Värmeverksföreningen rörande

konsekvenserna för fjärrvärme och kraftvärme av förslagen i propositionen.

Den 11 april 1991 sammanträffade beredningsgruppen med företrädare för

dels statens vattenfallsverk rörande bl.a. Vattenfalls möjligheter att

verka som en koncern efter bolagiseringen, dels Göteborgs Energi AB rörande

aktuella utbyggnadsplaner för kraftvärme samt dels Stoseb Gas AB och

Mellansvenska Naturgaskonsortiet AB rörande aktuella utbyggnadsplaner för

naturgasen i Sverige.

Utskottets beredningsgrupp sammanträffade vidare den 24 april 1991 med

avdelningsdirektör Jan Moen, Norges vassdrags- och energiverk, som bl.a.

redogjorde för nyligen fattade beslut rörande villkoren för eldistribution och

utbyggnad av elproduktion i Norge.

I samband med nyssnämnda uppvaktningar och utfrågningar har skrivelser eller

annat skriftligt material överlämnats från Svenska torvproducentföreningen,

Sveriges energiföreningars riksorganisation, Föreningen Skogsindustrierna,

Karlstads kommun, Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens

riksförbund, Svenska Bioenergiföreningen, Värmeverksföreningen, Vattenfall,

Göteborgs Energi AB, Stoseb Gas AB och Mellansvenska Naturgaskonsortiet AB.

Skrivelser i ärendet har också inkommit från transportforskningsberedningen

(om stöd till forskning om alternativa drivmedel), statens energiverk (om

landsbygdens elektrifiering), Jernkontoret (om stöd för elproduktion med

utnyttjande av restenergi), Svensk Vindkraft Industri AB (om

teknikutvecklingsstöd till småskaliga vindkraftverk) och Svenska Gasföreningen

(om naturgas och biobränslen).

Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna

Bilaga 3

________________________________________________________________________

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion yttrande s. hemställan nr

moment

________________________________________________________________________

Proposition

1990/91:88

bilaga 1

mom. 3 45, 54 1-3 1-7

4 84 48 65, 66

5 84 49 67, 68

6 86 53 76, 77

7 96 77, 78 101, 102

8 101, 112, 124 83, 101, 120 106, 107, 129

9 102 84 108, 109

10 121 115 141-143

11 89 63 85, 86

12 89 64 87, 88

13 89 64 87, 88

14 87 54 78, 79

15 125 121 150, 151

bilaga 2

i ifr. del 119 112

Proposition

1990/91:90

i ifr. del 99 82 103-105

Proposition

1990/91:100

bilaga 14

H 3 126 122

H 5 126 122

H 9 126 122

Motion 1989/90

N39:1 52 1 1-3

3 84 47 62-64

N58:6 65 25

7 65 25

N248:2 121 114

N270 88 62 84

N331:2 88 62 84

4 88 62 84

N359:3 65 25

4 97 77 99, 100

N361:4 88 57

N369:2 67 29 39

N401 113 100

N402 65 25

N403 65 25

N404:1 65 25

2 61 14 20

3 65 25

4 65 25

5 65 25

6 108 91 118, 119

7 65 25

N405 69 33 43

N407:2 117 106

N409:1 92 70

2 92 70

________________________________________________________________________

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion yttrande s. hemställan nr

moment

________________________________________________________________________

N410 65 25

N411 94 74 94, 95

N412 61 16

N413:1 65 25

7 64 24 34

N414:1 65 25

2 65 25

3 65 25

4 65 25

5 65 25

6 65 25

7 70 36 46

8 70 36 46

9 85 51 72-74

10 54 2 4

11 65 25

12 65 25

13 52 1 1-3

N416 101 82 103-105

N417 121 114

N418 65 25

N419 65 25

N420 72 40 50, 51

N421:1 116 104

N422 121 114

N426:1 84 47 62-64

2 84 47 62-64

3 116 105 134, 135

N427 65 25

N428 65 25

N429:1 65 25

2 65 25

N430 65 25

N431:1 103 84 108, 109

2 103 84 108, 109

N432 110 93 121

N433:3 65 25

N434 113 100

N435 120 112

N436 121 114

N437 88 61

N441 94 74 94, 95

N446:1 65 25

2 65 25

3 65 25

4 91 68

5 112 99 126-128

6 118 109 137

7 120 112

8 91 68

N447 65 25

N448 65 25

N449 66 27 36, 37

N450:1 66 26 35

2 66 26 35

N451 65 25

N452 71 39 49

N455 73 40 50, 51

N456 65 25

N457 65 25

________________________________________________________________________

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion yttrande s. hemställan nr

moment

________________________________________________________________________

N458:1 101 82 103-105

2 101 82 103-105

3 103 84 108, 109

4 103 84 108, 109

5 103 84 108, 109

N459 111 98

N460 116 104

N461 121 114

N462:1 85 49 67, 68

2 88 60

3 65 25

4 88 62 84

5 72 40 50, 51

7 111 97

8 65 25

9 65 25

N463:1 83 47 62-64

2 88 62 84

3 83 47 62-64

4 88 62 84

7 88 62 84

8 88 62 84

9 88 62 84

10 83 47 62-64

11 73 40 50, 51

12 83 47 62-64

13 88 62 84

N466 116 104

N467:1 115 102 130-132

2 115 102 130-132

3 115 102 130-132

N468 106 89 116, 117

N469 65 25

N470:1 116 105 134, 135

2 65 25

N471 65 25

N472 60 12 18, 19

N473 116 104

N474 116 106

N475:1 120 114

2 116 106

N476 65 25

N477:1 114 102 130-132

N478:1 83 47 62-64

2 85 51 72-74

3 65 25

4 57 6 10

8 115 102 130-132

9 106 89 115

10 100 82 103-105

11 106 90 116, 117

12 106 90 116, 117

13 108 91 118, 119

14 122 115 141-143

15 108, 116 91, 105 118, 119, 134, 135

16 112 99 126-128

N479:1 65 25

N480:1 115 102 130-132

N481:1 115 102 130-132

2 122 115 141-143

N482 115 102 130-132

________________________________________________________________________

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion yttrande s. hemställan nr

moment

________________________________________________________________________

N483:1 65 25

2 116 104

N484:1 65 25

2 116 104

N485 108 92 120

N486:1 88 62 84

A12:5 105 88 114

Bo60:6 112 99 126-128

Bo246:1 85 50 69-71

2 85 50 69-71

Bo502:1 85 50 69-71

2 86 52 75

Bo534:2 85 50 69-71

Bo544:3 85 51 72-74

Motion 1990/91

N26 92 69 91

N43:2 57 6 10

N45:8 61 17 23, 24

9 49 1 1-3

N49 110 96 125

N50 61 14 20

N52:1 61 14 20

2 104, 117 87, 110 113, 138

N55:1 53 1 1-3

2 53 1 1-3

3 83 47 62-64

N56:2 116 104

3 52 1 1-3

N59:1 116 105 134, 135

N60 116 105 134, 135

N61 57 6 10

N62:1 92 69 91

2 92 69 91

3 92 69 91

N64:1 85 51 72-74

2 88 57

N65 88 58 82

N66 113 101 129

N67 123 119 149

N68:1 50 1 1-3

2 50 1 1-3

3 50 1 1-3

4 50 1 1-3

5 83 47 62-64

8 83 47 62-64

9 85 51 72-74

12 83 47 62-64

13 54 2 4

14 58, 68, 70 8, 30, 34, 35 13, 40, 44, 45

15 55 3 5-7

16 55 3 5-7

17 108 91 118, 119

18 108 91 118, 119

19 108 91 118, 119

20 108 92 120

21 108 92 120

22 109 93 121

23 110 94 122, 123

24 110 95 124

25 110 95 124

26 93 72 92

________________________________________________________________________

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion yttrande s. hemställan nr

moment

________________________________________________________________________

27 115 102 130-132

28 115 102 130-132

29 115 102 130-132

30 100 82 103-105

31 100 82 103-105

32 121 115 141-143

33 121 115 141-143

34 121 115 141-143

35 89 63 85, 86

36 89 63 85, 86

37 89 63 85, 86

38 91 66

39 91 65 89

40 89 64 87, 88

41 89 63 85, 86

42 91 67 90

43 59 10 16

44 59 10 16

45 59 11 17

46 55 3 5-7

47 56 4 8

48 57 5 9

49 50 1 1-3

50 50 1 1-3

51 85 50 69-71

52 73 40 50, 51

53 73 40 50, 51

54 75 41 52

55 75 41 52

66 83 47 62-64

67 50 1 1-3

68 50, 55, 84-86, 1, 3, 48, 49, 53, 1-3, 5-7, 65-68, 76,

97, 102, 121 77, 83, 84, 115 77, 99, 100, 106-109,

141-143

69 87, 89, 124 54, 63, 64, 121 78, 79, 85-88, 150,

151

71 97 77 99, 100

72 115 103 133

73 115 102 130-132

74 115 102 130-132

75 102 84 108, 109

76 103 85 110, 111

77 121 115 141-143

78 123 117 146, 147

79 84 48 65, 66

80 84 48 65, 66

81 85 49 67, 68

82 85 49 67, 68

83 87 56 81

84 87 55 80

85 85 49 67, 68

86 85 50 69-71

N70:1 98 80

2 98 79

3 114 102 130-132

4 114 102 130-132

N71:1 117 107 136

2 117 107 136

3 117 107 136

4 117 107 136

N72:1 75 42 53, 54

2 78 44 56, 57

N73:1 82 47 62-64

2 82 47 62-64

________________________________________________________________________

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion yttrande s. hemställan nr

moment

________________________________________________________________________

3 82 47 62-64

4 85 51 72-74

5 85 50 69-71

6 88 59 83

7 115 102 130-132

9 118 111 139

10 100 82 103-105

12 100 82 103-105

13 122 115 141-143

14 92 69 91

N74:1 55 3 5-7

2 55 3 5-7

3 67 28 38

4 49 1 1-3

5 49 1 1-3

N75:1 99 81

2 117 108

3 118 111 139

N76 100 82 103-105

N77 113 101 129

N78 102 83 106, 107

N79:1 103 84 108, 109

2 122 115 141-143

3 94 73 93

N80 103 86 112

N81 118 111 139

N82 103 86 112

N83:1 97 78 101, 102

2 97 78 101, 102

3 97 78 101, 102

N84 70 34 44

N85 71 37 47

N86:1 98 79

2 114 102 130-132

N87:1 98 80

2 98 79

3 98 80

4 114 102 130-132

5 114 102 130-132

N88:1 47 1 1-3

2 47 1 1-3

3 55 3 5-7

4 58 9 14, 15

5 82, 84 47, 48 62-66

6 85 49 67, 68

7 86 53 76, 77

8 96 77 99, 100

9 124 121 150, 151

10 102 84 108, 109

11 122 115 141-143

12 120 113 140

13 89 63 85, 86

15 89 64 87, 88

16 89 64 87, 88

17 87 54 78, 79

18 124 121 150, 151

19 102 84 108, 109

N89:1 97 78 101, 102

2 97 78 101, 102

N90:2 98 78 101, 102

N91 68 31 41

N92:1 97 78 101, 102

2 97 78 101, 102

________________________________________________________________________

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion yttrande s. hemställan nr

moment

________________________________________________________________________

N93:1 55 3 5-7

2 55, 57 3, 6 5-7, 10

3 63 19 28, 29

5 98 78 101, 102

6 101, 122 82, 116 103-105, 144, 145

7 63 20 30

8 83 47 62-64

9 63 21 31

10 73 40 50, 51

11 73 40 50, 51

12 75 41 52

13 75 41 52

14 52 1 1-3

15 85 51 72-74

N235:5 116 106

N317:11 64 24 34

N318 114 102 130-132

N352:1 95 76 97, 98

2 95 76 97, 98

N355:2 95 75 96

3 95 75 96

N370 116 105 134, 135

N377:2 115 102 130-132

N403:1 57 7 11, 12

2 59 9 14, 15

3 57 7 11, 12

4 47 1 1-3

5 47 1 1-3

6 62 18 25-27

7 114 102 130-132

8 112 99 126-128

10 47 1 1-3

13 47 1 1-3

14 72 40 50, 51

15 64 22 32

N405:1 95 75 96

2 95 75 96

N407:1 109 93 121

2 109 93 121

N408:1 116 104

2 116 104

3 116 104

4 116 104

5 116 104

N409 120 114

N412 52 1, 47 1-3, 62-64

N413:1 92 70

2 92 70

N414 52 1 1-3

N415 52 1 1-3

N416 116 105 134, 135

N417 57 6 10

N419 120 114

N421:1 52 1 1-3

2 52 1 1-3

3 52 1 1-3

4 52 1 1-3

5 52 1 1-3

6 52 1 1-3

7 52 1 1-3

8 52 1 1-3

9 52 1 1-3

________________________________________________________________________

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion yttrande s. hemställan nr

moment

________________________________________________________________________

10 52 1 1-3

11 52 1 1-3

12 54 2 4

13 55 3 5-7

14 61 15 21

15 57 4, 15 8, 21

16 55 3 5-7

17 70 36 46

18 70 36 46

19 71 38 48

20 117 109 138

N423 120 114

N424:1 105 88 114

2 106 89 115

N425 123 119 149

N426 120 114

N427 120 114

N429 52 1 1-3

N431 116 106

N432 116 104

N433 120 114

N434 80 46 60, 61

N435 77 43 55

N436:1 80 45 58, 59

2 80 45 58, 59

N437 79 45 58, 59

N439:1 116 106

2 106, 123 89, 118 115

N440 52 1 1-3

N441 80 45 58, 59

N442 116 106

N443 114 102 130-132

N444 114 102 130-132

N445:1 114 102 130-132

2 114 102 130-132

N446:1 101 82 103-105

2 101 82 103-105

3 101 82 103-105

4 103 84 108, 109

5 103 84 108, 109

6 103 84 108, 109

7 103 84 108, 109

N447 52 1 1-3

N448:1 106 89 115

N449 120 114

N450:1 116 105 134, 135

2 60 13

N451 64 23 33

N452 83 47 62-64

N453:1 92 71

2 92 69 91

N456:1 75 41 52

2 73 40 50, 51

N458 116 104

N459:1 66 26 35

2 66 26 35

3 69 32 42

4 86 52 75

N460:1 52 1 1-3

2 116 104

Bo205 85 51 72-74

Bo242:4 85 51 72-74

Bo254 85 50 69-71

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning2

Propositionerna5

Proposition 1990/91:885

Huvudsakligt innehåll5

Förslag6

Proposition 1990/91:907

Proposition 1990/91:1007

Motionerna7

Yrkanden7

Utskottet40

Inledning40

Bakgrund42

Riktlinjer för energipolitiken44

Regeringens ståndpunkt45

Motionssynpunkter46

Utskottets ställningstagande52

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken52

Kärnkraftens roll i det svenska energisystemet54

Andra frågor av riktlinjekaraktär62

Övriga förslag till riktlinjer för energipolitiken64

Kärnsäkerhetsfrågor m.m.66

Säkerhet och strålskydd66

Vissa ansvarsfrågor68

Kompetensfrågor69

Kärnavfallskostnader70

Vissa övriga kärnkraftsfrågor70

Elförsörjning och elprissättning71

Elförsörjning72

Transitering av el72

Elbörs75

Elprissättning75

Internationalisering av elmarknaden78

Landsbygdens elektrifiering78

Effektivare energianvändning, m.m.81

Inledning81

Allmänt om programmet för effektivare energianvändning81

Stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik84

Stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder,

m.m.84

Stöd till energieffektivisering inom industrin86

Övriga frågor87

Energiforskning, m.m.89

Elproduktionsfrågor93

Vattenkraft93

Allmänt93

Vinstmedel från vattenkraftsproduktionen95

Stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen96

Vindkraft99

Riktlinjer, m.m.99

Storskalig vindkraftsproduktion101

Små och medelstora vindkraftverk102

Investeringslån till leverantörer av vindkraftsanläggningar103

Överföring av elenergi från vindkraftsproduktion104

Kommunernas planering104

Lokalisering av vindkraftsproduktion105

Vågkraft107

Bränsleförsörjning107

Fossila bränslen utom naturgas107

Allmänt107

Utsläpp av svaveldioxider och kvävedioxider109

Övrigt111

Naturgas112

Biobränsleteknik m.m.113

Stöd till etanolframställning119

Solenergi121

Övriga frågor124

Vissa anslagsfrågor125

Hemställan126

Reservationer

1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (m)140

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (v)143

3. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mp)144

4. Synen på kärnenergi (v, mp)146

5. Kärnkraftsavvecklingens inledning (m)147

6. Kärnkraftsavvecklingens inledning (v)148

7. Kärnkraftsavvecklingens inledning (mp)149

8. Lagstiftning om en nioårig avvecklingstid för kärnkraften (mp)150

9. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010 (mp)150

10. Avstängning av reaktorer i Barsebäck som en inledning av

kärnkraftsavvecklingen (v, mp)151

11. Kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska livslängd (m)151

12. Kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska livslängd (mp)152

13. Återgivande av uppgifter om livslängd för kärnkraftsreaktorer (mp)152

14. År 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft (m)153

15. År 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft (mp)153

16. Mål för Sveriges energibalans om 25 år (mp)154

17. Mål för Sveriges elbalans om 25 år (mp)154

18. Negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för landsbygden (m)155

19. Negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för landsbyden (mp)155

20. Miljökonsekvenser av en avveckling av kärnkraftverken (m)156

21. Koldioxidtaket (mp)156

22. Säkerhetspolitiska skäl för avveckling av den svenska kärnkraften

(mp)157

23. Förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft (m)157

24. Förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft (v, mp)158

25. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (m)158

26. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (c)159

27. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (mp)160

28. Handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser (m)160

29. Handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser (mp)161

30. Åtgärder för att minska nuvarande elöverskott (mp)161

31. Styrsignaler till kraftindustrin och elanvändarna (mp)162

32. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (m)162

33. Utredning om energibalk (mp)162

34. Vissa anslag för att täcka kostnader för kärnkraftsavveckling och

omställning av energisystemet (mp)163

35. Snabbavveckling av kärnkraftverket i Forsmark (mp)163

36. Effekthöjningar i kärnkraftverk (m, fp)164

37. Effekthöjningar i kärnkraftverk (v, mp)164

38. Tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt kärnsäkerhetsarbete

(v, mp)165

39. Ökat samarbete med Östeuropa vad gäller kärnsäkerhet (m, fp)165

40. Kärnkraftens försäkringskostnader (mp)166

41. Utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader (c, v, mp)166

42. Kärnkraftens elpris (v, mp)167

43. Vissa kostnader i samband med kärnkraftsolyckor

(c,v,mp)167

44. Kompetensfrågor (v, mp)168

45. Finansieringssystemet för använt kärnbränsle (v, mp)168

46. Överförande i statlig ägo av kärnkraftverken (mp)169

47. Åtgärder för att ersätta arbetstillfällen i Oskarshamn vid en

kärnkraftsavveckling (mp)169

48. Upplysningskampanj om kärnenergins faror, m.m.

(v,mp)170

49. Undersökning av miljöeffekterna av kärnbränslecykeln (v, mp)170

50. Ökad rätt till transitering av elenergi (m)171

51. Ökad rätt till transitering av elenergi (mp)171

52. Elbörs (mp)172

53. Marginalkostnadsprissättning (v)173

54. Marginalkostnadsprissättning (mp)174

55. Konsumenternas möjligheter att påverka elprissättningen (v, mp)174

56. Internationalisering av elmarknaden(v)175

57. Internationalisering av elmarknaden(mp)175

58. Landsbygdens elektrifiering (c)176

59. Landsbygdens elektrifiering (v, mp)177

60. Elektrifiering av fjällgårdar (c, v)177

61. Elektrifiering av fjällgårdar (mp)177

62. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning

(m)178

63. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning

(v)179

64. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning

(mp)180

65. Riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv

teknik, m.m. (m)181

66. Riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv

teknik, m.m. (mp)182

67. Riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler

och bostäder (m)182

68. Riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler

och bostäder (mp)183

69. Kommunal energirådgivning, m.m. (c)184

70. Kommunal energirådgivning, m.m. (v)184

71. Kommunal energirådgivning, m.m. (mp)185

72. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (m)185

73. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (c)186

74. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (mp)186

75. Lagstiftning om kommunala energiplaner (mp)187

76. Riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och

pilotanläggningar inom industrin (m)187

77. Riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och

pilotanläggningar inom industrin (mp)188

78. Anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi (m)188

79. Anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi (mp)189

80. Anslag för energideklarationer, m.m. (mp)189

81. Anslag för kompensation till svensk industri för försämrad

konkurrensförmåga till följd av höjda energipriser (mp)189

82. Energisparfonder (mp)190

83. Energisparkampanj (v, mp)190

84. Vissa uppslag till ytterligare åtgärder för energieffektivisering m.m.

(mp)191

85. Riktlinjer för energiforskningens inriktning (m)191

86. Riktlinjer för energiforskningens inriktning (mp)192

87. Anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning (m)193

88. Anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning (mp)193

89. Anslag till Studsvik för energirelaterad grundforskning (v, mp)194

90. Inrättande av en delegation för ekologisk teknik (mp)194

91. Vätgas (c, v, mp)195

92. Effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk (mp)195

93. Oberoende vattenkraftsrådgivare (mp)196

94. Småskalig vattenkraftsproduktion (m)197

95. Småskalig vattenkraftsproduktion (mp)197

96. Vinstmedel från vattenkraftsproduktionen (c, v,)197

97. Finansiering av infrastrukturen genom övervinster från

vattenkraftsproduktionen (v)198

98. Finansiering av infrastrukturen genom övervinster från

vattenkraftsproduktionen (mp)199

99. Riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (m)199

100. Riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (mp)200

101. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar

för kraftvärmeproduktion med biobränslen (m)200

102. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar

för kraftvärmeproduktion med biobränslen (mp)201

103. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (m)201

104. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (v)202

105. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (mp)203

106. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion

(m)204

107. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion

(mp)204

108. Riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk (m)205

109. Riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk (mp)205

110. Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för

vindkraftsaggregat (m)207

111. Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för

vindkraftsaggregat (mp)207

112. Överföring av elenergi från vindkraftsproduktion (mp)207

113. Kommunernas planering i fråga om vindkraftsproduktion (m)208

114. Havsbaserad vindkraftsproduktion i Blekinge (c, v)209

115. Lokalisering av landbaserad vindkraftsproduktion (mp)209

116. Vågkraft (c)210

117. Vågkraft (v, mp)210

118. Strategi för minskad användning av fossila bränslen (m)211

119. Strategi för minskad användning av fossila bränslen

(v, mp)211

120. Utsläpp av svaveldioxider från fossila bränslen (mp)212

121. Nya förbränningsanläggningar för kol och olja (mp)213

122. Utsläpp av kväveoxider (c)214

123. Utsläpp av kväveoxider (mp)214

124. Typgodkännande och obligatorisk besiktning av villapannor (mp)215

125. Förgasade restoljor (v, mp)216

126. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (m)216

127. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (v)217

128. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (mp)218

129. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till utvecklings- och

demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer m.m. (mp)218

130. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik

(m)218

131. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik

(v)219

132. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik

(mp)220

133. Statsbidrag för biobränsleanläggningar i villor (mp)221

134. Utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar (fp, c,

v)221

135. Utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar (mp)222

136. Omställningsstöd för odling av rörflen (mp)223

137. Användning av åkermark för produktion av energiskog, m.m. (mp)223

138. Vissa planfrågor vid storskalig introduktion av bl.a.

biobränsleanvändning (m)224

139. Bidrag till projekt Energiskog (mp)224

140. Subventioner för etanolframställning (m)224

141. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (m)225

142. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (v)225

143. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (mp)226

144. Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar (m)227

145. Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar (v, mp)228

146. Stöd till produktion av solvärmeanläggningar (m)228

147. Stöd till produktion av solvärmeanläggningar (mp)228

148. Energiforskningsstation i Härnösand (mp)229

149. Bostadsuppvärmning med solcellsteknik (mp)229

150. Anslag för insatser för ny energiteknik (m)230

151. Anslag för insatser för ny energiteknik (mp)230

Särskilda yttranden

1. Redovisningen av 1980 års riksdagsbeslut (m)231

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (c)231

3. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (c)233

4. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (mp)233

5. Effekthöjningar i kärnkraftverk (c)234

6. Tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt kärnsäkerhetsarbete

(c)234

7. Utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader (c)234

8. Kompetensfrågor (c)235

9. Ökad rätt till transitering av elenergi (fp)235

10. Energisparfonder (c)235

11. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar

för kraftvärmeproduktion med biobränslen (m)235

12. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (c)236

13. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (c)236

Bilagor

Bilaga 1Bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y237

Bilaga 2Utskottets beredning av ärendet252

Bilaga 3Översikt av utskottets behandling av propositionerna och

motionerna253

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1990/91:87 och behandlas här är följande:

1990/91:N26 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ett vätgasprojekt i samarbete mellan stat, forskning och

näringsliv.

1990/91:N43 av Kjell Dahlström (mp) och Gösta Lyngå (mp)

såvitt gäller yrkandet (2) -- med motivering i motion

1990/91:T67 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stängning av Barsebäcksverket

och satsning på vindkraft, solceller och biogas i Malmöregionen.

1990/91:N45 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

8. hos regeringen begär [förslag till lag] som förbjuder

investeringar i svensk och utländsk kärnkraft i enlighet med vad

som anförts i motionen,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de naturskyddade älvarna.

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1990/91:88 och behandlas här är följande:

1990/91:N64 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lånereglernas utformning för bostäder,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om trappstegstariffer för den elintensiva industrin.

1990/91:N65 av Kjell Ericsson (c) och Karin Starrin (c) vari

yrkas att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts

beslutar om inrättande av energisparfonder.

1990/91:N66 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ändrad inriktning för projekt om alternativa drivmedel.

1990/91:N67 av Kaj Nilsson (mp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att styrelsen för teknisk utveckling eller

motsvarande får i uppdrag att starta försöksverksamhet med

uppvärmning av bostadshus medelst solceller.

1990/91:N68 av Inger Schörling (mp) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna de synpunkter på

energianvändningen som anförts i motionen under rubriken 2.1

Vetenskaplig bakgrund,

2. som sin mening ger regeringen till känna de nödvändiga

etiska kraven på energipolitiken i enlighet med motionens

kapitel 2.2,

3. som sin mening ger regeringen till känna de brister som

enligt motionens kapitel 2.3 vidlåder regeringens proposition

när det gäller vetenskap och etik,

4. som sin mening ger regeringen till känna vilka krav som med

utgångspunkt från vetenskap och etik enligt kapitel 2.4 måste

ställas på energipolitiken,

5. som sin mening ger regeringen till känna, att, i enlighet

med kapitel 3, balansprincipen skall tillämpas på

energimarknaden så att koncession för nya kraftanläggningar ej

beviljas så länge investeringar i eleffektivisering och

hushållning för att frigöra motsvarande mängd elenergi inte är

högre per kWh,

8. som sin mening ger regeringen till känna att krav skall

ställas på stora energiförbrukare att de skall upprätta

energibalanser som en del av underlaget för

koncessionsansökningar i enlighet med vad som anförts i kapitel

3,

9. begär att regeringen skall återkomma med förslag till

regler för statliga lån och räntegarantier för en- och

flerfamiljshus som innebär att det lönar sig för

fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som ger lägsta

totala kostnad under sin förväntade livslängd med rådande

energikostnader,

12. som sin mening ger regeringen till känna att krav skall

ställas att stora energiförbrukare skall upprätta energibalanser

som en del av underlaget för koncessionsansökning,

13. som sin mening ger regeringen till känna hur man i

enlighet med motionens kapitel 4.1 bör betrakta kärnenergin,

14. som sin mening ger regeringen till känna den kritik som

enligt motionens kapitel 4.2 måste riktas mot regeringens syn på

kärnkraften,

15. som sin mening ger regeringen till känna hur kärnkraften

enligt motionens kapitel 4.3 bör avvecklas,

16. som sin mening ger regeringen till känna att en

snabbavvecklingsplan för kärnkraften måste utarbetas,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i kapitel

5.1, 5.2 och 5.3 anförts om de problematiska fossila bränslena,

18. som sin mening ger regeringen till känna den kritik som i

kapitel 5.4 riktas mot regeringens politik när det gäller

fossila bränslen,

19. som sin mening ger regeringen till känna den strategi som

enligt motionens kapitel 5.5 bör användas för att eliminera

huvuddelen av de fossila bränslena i svensk energiförsörjning,

20. beslutar att förordningen om svavelhaltigt bränsle ändras

så att eldningsolja med högre svavelhalt än 0,2 viktsprocent

inte får användas efter den 1 januari 1993,

21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bränslekvaliteter,

22. som sin mening ger regeringen till känna att nya

förbränningsanläggningar för kol och olja inte skall få

anläggas,

23. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpta villkor för utsläpp av kväveoxider,

24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om typgodkännande av villapannor,

25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatorisk besiktning av villapannor,

26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens

kapitel 6 anförts om vattenkraften,

27. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens

kapitel 7 anförts om biobränslenas möjligheter,

28. som sin mening ger regeringen till känna att i enlighet

med motionens kapitel 7.4 regeringens otillräckliga insatser för

biobränslen gör att kärnkraftsavvecklingsplanen ej är trovärdig,

ej heller nedtrappningen av koldioxidutsläppen,

29. som sin mening ger regeringen till känna hur enligt

motionens kapitel 7.5 ett effektivt bioenergiprogram bör se ut,

30. som sin mening ger regeringen till känna, i enlighet med

motionens kapitel 8, att regeringens vindkraftsprogram år 2010

kan uppskattas ge 1 TWh vindkraft per år vilket är otillräckligt

vid en kärnkraftsavveckling,

31. som sin mening ger regeringen till känna de åtgärder som

enligt motionens kapitel 8 bör vidtas för att en

vindkraftsutbyggnad av betydelse skall komma till stånd,

32. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens

kapitel 9 anförts om solenergins möjligheter,

33. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens program för solenergi, nämligen att det

är praktiskt taget verkningslöst som bidrag till

kärnkraftsavveckling,

34. som sin mening ger regeringen till känna vad som enligt

motionens kapitel 9 krävs för ett trovärdigt solenergiprogram,

35. som sin mening ger regeringen till känna vad som enligt

motionens kapitel 10.1 är en lämplig inriktning på

energiforskningen,

36. som sin mening ger regeringen till känna vad som enligt

motionens kapitel 10.2 är en lämplig inriktning på arbete med

nya energisystem,

37. som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionens kapitel 10.3 anförts om bristerna i regeringens

energiforskningsprogram,

38. beslutar att ingen ny forskningsreaktor skall byggas i

Sverige,

39. beslutar att anslaget till Studsvik AB skall halveras,

40. beslutar att ramen för energiforskningsprogrammet skall

ökas med 144 328 000 kr. till 500 000 000 kr. genom överföring

av utvecklingsmedel från Vattenfall i enlighet med motionens

kapitel 10.4,

41. som sin mening ger regeringen till känna att

energiforskningsprogrammet bör ha den inriktning som anges i

motionens kapitel 10.4,

42. som sin mening ger regeringen till känna att den av

miljöpartiet föreslagna delegationen för ekologisk teknik bör

ingå bland programråden för energiforskning,

43. som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionens kapitel 11.1 anförts om Sveriges nuvarande

energibalans och den historiska utvecklingen,

44. som sin mening ger regeringen till känna att den

inriktning för Sveriges energibalans om 25 år som anges i

motionens kapitel 11.1 är en lämplig målsättning för

energipolitiken,

45. som sin mening ger regeringen till känna att den

målsättning för Sveriges elbalans om 25 år som anges i kapitel

11.2 är en lämplig målsättning för energipolitiken,

46. hos regeringen begär ett lagförslag om en treårig

kärnkraftsavveckling med start 1991,

47. om yrkande [46] ej bifalls, hos regeringen begär ett

lagförslag om en nioårig avveckling av kärnkraften med start

1991,

48. om yrkande [47] ej bifalls, hos regeringen begär ett

lagförslag om kärnkraftsavveckling med avslutning senast under

år 2010,

49. beslutar att det i lag skall fastställas att Sveriges

energihushållningsmål skall vara 2 % per år ända tills en

halvering av energianvändningen skett,

50. beslutar att det i lag skall fastställas att målet för

reduktion av fossilbränsleanvändningen skall vara 85 % på 25 år,

51. beslutar att det i lag skall fastställas att det i varje

kommun skall finnas minst en fast anställd energirådgivare,

52. som sin mening ger regeringen till känna att en lag om fri

transiteringsrätt på högspänningsnätet bör utarbetas,

53. som sin mening ger regeringen till känna att samarbete med

övriga nordiska länder skall tas upp för att göra hela det

nordiska nätet till en "common carrier" för transitering av

elström till självkostnad,

54. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen

bör ta initiativ till skapandet av en elbörs i Sverige,

55. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen i

samarbete med övriga nordiska regeringar bör verka för

inrättandet av en nordisk elbörs,

66. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens

kapitel 12.4 anförts om investeringsstöd och dess finansiering,

67. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens

kapitel 12.6 anförts om konsekvenser av den statliga styrningen

enligt propositionens förslag,

68 (delvis). avslår regeringens förslag i hemställanspunkterna

10.[3]--10.7 samt 10.9 och 10.10 i enlighet med vad som anförts

i motionens kapitel 12.7,

69. avslår regeringens förslag under punkterna H 6, H 13, H 14

i propositionen i enlighet med vad som anförs i kapitel 12.7 i

motionen,

71. beslutar att statsbidrag skall beviljas för byggande och

ombyggning av kraftvärmeverk för biologiska bränslen inom en

budgetram på 400 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.7,

72. beslutar att statsbidrag skall beviljas för

biobränsleanläggningar i villor inom en ram av 500 000 000 kr.

enligt motionens punkt 12.8.8,

73. som sin mening ger regeringen till känna att

investeringslån skall beviljas producenter av biobränslen enligt

motionens punkt 12.8.9,

74. som sin mening ger regeringen till känna att

investeringslån skall beviljas till anläggningar för förädling

av biobränsle enligt motionens punkt 12.8.10,

75. beslutar att statsbidrag skall utgå till byggandet av

vindkraftverk inom en ram av 400 000 000 kr. i enlighet med

motionens punkt 12.8.11,

76. som sin mening ger regeringen till känna att

investeringslån skall beviljas till industrier som investerar i

specialutrustning för byggandet av vindkraftverk i enlighet med

motionens punkt 12.8.12,

77. beslutar att statsbidrag skall utgå till byggandet av

solvärmeanläggningar inom en ram av 50 000 000 kr. enligt

motionens punkt 12.8.13,

78. som sin mening ger regeringen till känna att

investeringslån skall beviljas till industrier som producerar

solvärmeanläggningar enligt motionens punkt 12.8.14,

79. beslutar att statsbidrag skall utgå till investeringar i

energieffektiva anläggningar i industrin inom en ram på 270 000

000 kr. enligt motionens punkt 12.8.15,

80. beslutar att statsbidrag skall utgå till demonstrations-

och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i industrin

inom en ram på 50000000 kr. enligt motionens punkt 12.8.16,

81. beslutar att statsbidrag skall utgå till energieffektiva

anläggningar i lokaler och bostäder inom en ram på 250 000 000

kr. enligt motionens punkt 12.8.17,

82. beslutar att statsbidrag skall utgå till demonstrations-

och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i lokaler och

bostäder inom en ram på 50 000 000 kr. enligt motionens punkt

12.8.18,

83. beslutar att statsbidrag skall utgå till kompensation till

industrier för försämrad konkurrensförmåga genom höjda

energipriser inom en ram på 1 000 000 000 kr. enligt motionens

punkt 12.8.19,

84. beslutar att statsbidrag skall utgå till

energideklarationer, prototyper och information inom en ram på

50 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.20,

85. beslutar att statsbidrag skall utgå till information och

rådgivning kring energieffektivitet i bebyggelse inom en ram på

50 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.21,

86. beslutar att statsbidrag på 30 000 000 kr. skall utgå som

tillägg till det generella statsbidraget till kommunerna för att

täcka del av kostnaderna för obligatoriska energirådgivare.

1990/91:N70 av Anders G Högmark m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att torv skall betraktas och klassas som biobränsle

med begränsningen att det totala uttaget inte får överskrida den

sammanlagda torvtillväxten, med nuvarande bedömningar för

närvarande 25 TWh/år,

2. uttalar att torv skall berättiga till investeringsstöd på

samma grunder som övriga biobränslen enligt energipropositionens

förslag till investeringsstöd för kraftvärmeproduktion med

biobränslen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att någon som är väl förtrogen med torvens speciella

förutsättningar [bör] bered[a]s plats i den planerade

bioenergikommissionen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att torv skall klassas som biobränsle (tak 25 TWh)

när en strategi för minskad klimatpåverkan skall utarbetas.

1990/91:N71 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statligt stöd för en fullskaleanläggning för

förädling av rörflen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omställningsstöd till vall för rörflensodling i

Norrland och liknande områden,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medel till Röbäcksdalen för forskning och utveckling

från växtförädling till teknikutveckling för små- och storskalig

energiproduktion,

4. bemyndigar regeringen att inom en ram av 100 000 000 kr.

anvisa medel till stöd för rörflensodling i enlighet med vad i

motionen anförts.

1990/91:N72 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen

1. begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift

att kartlägga effekterna av principen om

marginalkostnadsprissättning inom elsektorn,

2. begär att regeringen tillsätter en utredning om

internationaliseringen av elmarknaden enligt vad som anförts i

motionen.

1990/91:N73 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bristen på offensiv satsning vad gäller miljöteknik,

2. hos regeringen begär förslag om hur energisnåla processer,

konstruktioner och varor skall gynnas,

3. hos regeringen begär en handlingsplan för hur

energikonsumtionen kan minskas inom transportsektorn,

4. hos regeringen begär förslag om hur energisnål byggteknik

skall gynnas,

5. hos regeringen begär förslag på hur kommunerna skall

stödjas vad gäller energihushållning enligt vad som anförts i

motionen,

6. hos regeringen begär förslag om energisparkampanjer,

7. hos regeringen begär en handlingsplan för biobränslen

enligt vad som anförts i motionen,

9. till projekt energiskog vid lantbruksuniversitetet för

budgetåret 1991/92 anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens

förslag eller således 10000000 kr.,

10. hos regeringen begär en handlingsplan för vindkraften

enligt vad som anförts i motionen,

12. hos regeringen begär förslag om upplysningskampanjer kring

vindkraften,

13. beslutar om ett 50% investeringsbidrag för solkraften,

14. hos regeringen begär förslag om hur andra alternativa

energislag skall utnyttjas i framtiden enligt vad som anförts i

motionen.

1990/91:N74 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar om 1995 som startår för avvecklingen av

kärnkraften,

2. hos regeringen begär förslag om lag för

kärnkraftsavveckling,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Östersjöområdet som kärnkraftsfritt område,

4. avslår de riktlinjer som regeringen föreslår i avsnitt 1 i

proposition 1990/91:88 om energipolitiken,

5. hos regeringen begär förslag om nya riktlinjer för

energipolitiken enligt vad som anförts i motionen.

1990/91:N75 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslaget om stöd till kraftvärmeproduktion med

biobränslen och att det generella stödet till kraftvärme skall

ges den utformning som anges i motionen,

2. beslutar om investeringsstöd och utvecklingsstöd från

energiteknikfonden för produktionsanläggningar avseende

förädlade biobränslen enligt de riktlinjer som anges i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fullföljande av pågående energiskogsforskning.

1990/91:N76 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder som främjar vindkraftens utveckling och utbyggnad.

1990/91:N77 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

metangas producerad ur gröda.

1990/91:N78 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att hälften av det teknikutvecklingsstöd som avsätts

till vindkraft skall ges främst till medelstor vindkraft med

effekt mellan 60 och 1 000 kW men en del även till utveckling av

småskalig vindkraft med effekt på högst 60 kW.

1990/91:N79 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att det i investeringsbidraget till medelstor

vindkraft avsätts medel till fem heltidstjänster som oberoende

vindkraftsrådgivare samt till utbildningsverksamheten om

vindkraft,

2. beslutar att det ur investeringsbidraget till solenergi

avsätts medel motsvarande två heltidstjänster som oberoende

rådgivare till dem som tänker investera i solenergi med

bidragets hjälp,

3. beslutar att avsätta medel till två tjänster som oberoende

vattenkraftsrådgivare, för att understödja tillkomsten av ny

elproduktion från tidigare nedlagda mindre

vattenkraftsanläggningar.

1990/91:N80 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till lag om transitering av el i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:N81 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att bidragsnivån till Projekt Energiskog vid

lantbruksuniversitetet återställs till förra budgetårets nivå 10

milj.kr. för att säkerställa verksamheten åtminstone på den

nivån och därmed fortsatt försöksverksamhet på Malmön.

1990/91:N82 av Birger Andersson (c) och Marianne Andersson i

Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om komplettering

av ellagen (1902:71 s.1) i enlighet med vad i motionen

anförts.

1990/91:N83 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett stödbelopp på 4 000 kr. per kW installerad

eleffekt för delar av genomförda investeringar i

kraftvärmeanläggning för biobränsle i Karlstads kommun,

2. -- därest yrkande 1 ej vinner riksdagens bifall -- som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av generösa övergångsbestämmelser genom jämkning mellan

de olika stödbeloppen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förhandlingar i syfte att få ett jämkat stöd per kW

installerad eleffekt.

1990/91:N84 av Birger Rosqvist (s) och Nils T Svensson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om angelägenheten av även framtida

tillgång på högt kvalificerad och kompetent personal inom det

kärnfysiska och kärntekniska området.

1990/91:N85 av Birger Rosqvist (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder för att ersätta arbetstillfällen inför ett framtida

beslut om stängning av kärnkraftverket i Oskarshamn.

1990/91:N86 av Åke Selberg (s) och Iréne Vestlund (s) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om torv som biobränsle,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sammansättningen av den planerade

bioenergikommissionen.

1990/91:N87 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att torven blir klassad som biobränsle,

2. beslutar att torv skall berättiga till investeringsstöd för

kraftvärmeproduktion,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att torvuttaget inte får överskrida tillväxten,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om torvens betydelse för den framtida

energiförsörjningen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om representation i den planerade

biobränslekommissionen.

1990/91:N88 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för energipolitiken som anges i

motionen,

2 (delvis). som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående förutsättningar för hur olika

energislag skall utvecklas,

3. som sin mening ger regeringen till känna att tidigare

uttalanden om avveckling av två kärnkraftsreaktorer 1995/96 inte

längre äger giltighet,

4. som sin mening ger regeringen till känna att tidigare

uttalanden om att all kärnkraft skall vara avvecklad till år

2010 inte längre äger giltighet,

5. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd

till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik,

6. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd

till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder,

7. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd

till demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin,

8. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd

till kraftvärmeproduktion med biobränslen,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd ur energiteknikfonden,

10. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd

till investeringar i vindkraftverk,

11. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd

till solvärmeanläggningar,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bidrag till etanolproduktion,

13. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energiforskningen,

15. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda

staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning

och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattande

beslut, innebär åtaganden om 240 000 000 kr. för budgetåret

1992/93, 210000000 kr. för budgetåret 1993/94, 170000000

kr. för budgetåret 1994/95, 125000000 kr. för budgetåret

1995/96, 75000000 kr. för budgetåret 1996/97 samt

25000000 kr. för budgetåret 1997/98,

16. till energiforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

17. till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi

för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 5 000

000 kr.,

18. avslår regeringens förslag att till Insatser för ny

energiteknik för budgetåret 1991/92 anvisa ett

reservationsanslag av 370 000 000 kr.,

19. till utveckling av vindkraft för budgetåret 1991/92

anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

1990/91:N89 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av övergångsbestämmelser för stöd till

fastbränsleprojektet Heden i Karlstads kommun för

kraftvärmeproduktion med biobränsle,

2. medger att regeringen får ges fullmakt att besluta om ett

jämkat bidrag per kW installerad eleffekt.

1990/91:N90 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bidrag till i gång varande

anläggningar.

1990/91:N91 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en jämförande utredning om

elproduktionsbranschens totala kostnader.

1990/91:N92 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av övergångsbestämmelser för stöd till

fastbränsleprojektet Heden i Karlstads kommun för

kraftvärmeproduktion med biobränsle,

2. medger att regeringen får ges fullmakt att besluta om ett

jämkat bidrag per kW installerad eleffekt.

1990/91:N93 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens proposition i de stycken som behandlar

kärnkraftsavvecklingen och begär att regeringen återkommer med

en handlings- och tidplan för den fortsatta fullständiga

avvecklingen av kärnkraften,

2. som sin mening ger regeringen till känna att

kärnkraftsavvecklingen skall börja 1991 genom att minst en av

Barsebäcksreaktorerna tas ur drift,

3. ------ hos regeringen begär en handlings- och tidplan

för att minska utsläppen av växthusgaser -- som bl.a. också

omfattar trafiken -- för att följa internationella

rekommendationer och för att minska den totala

energianvändningen enligt Brundtlandrapportens rekommendationer,

5. som sin mening ger regeringen till känna att den med

ekonomiska styrmedel måste göra det lönsammare att driva

anläggningar för industriell mottryckskraft och kraftvärmeverk

med biobränsle än med fossila bränslen och att bygga nya

kraftvärmeverk för biobränslen än att bygga anläggningar för

"produktion" av icke förnybar energi,

6. som sin mening ger regeringen till känna att den med

ekonomiska styrmedel måste göra det lönsammare att bygga och

driva vindkraftverk och solvärmeanläggningar än att bygga

anläggningar för "produktion" av icke förnybar energi,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att snarast sätta in åtgärder för att

kraftigt minska nuvarande överskott, bland andra: en snabb,

stegvis avveckling av kärnkraften från 1991, ökad export av

el, främst till Danmark och Finland,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att främja effektivare energianvändning och

hushållning genom: att låta balansprincipen styra

energiförsörjningen, minst lika bra ekonomiska villkor som för

nya kraftverk och förmånliga lånevillkor även för små

investeringar, bättre information, bl.a. produktmärkning och

rådgivning,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om klara styrsignaler till kraftindustrin och

elanvändarna genom: eltaxor som uppmuntrar minskad

elförbrukning, att avveckla skatterabatterna för stora

elförbrukare, normer för högsta elförbrukning på vanliga

apparater, krav på energibalanser för stora energiförbrukare,

10. beslutar att det svenska högspänningselnätet skall öppnas

för transitering av elström till självkostnad,

11. hos regeringen begär initiativ till samarbete med övriga

nordiska länder för att göra hela det nordiska elnätet till en

"common carrier" för transitering av elström till självkostnad,

12. hos regeringen begär att en elbörs skall inrättas i likhet

med vad chefen för statens energiverk, Hans Rode, har föreslagit

och även i övrigt ta[r] initiativ till att skapa en effektiv

elmarknad i Sverige,

13. hos regeringen begär initiativ till samarbete med övriga

nordiska länder för att inrätta en gemensam nordisk elbörs,

14. hos regeringen begär överläggningar med kraftindustrin och

den elintensiva industrin om hur de skall anpassa sig till och

medverka i den nya energipolitik som regeringen föreslår i sin

proposition,

15. hos regeringen begär att förmånliga lånevillkor och/eller

betalningsvillkor skall erbjudas dem som vill satsa på effektiv

energianvändning.

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1990/91:90 och behandlas här är följande:

1990/91:N49 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen utreder hur förgasade restoljor kan ersätta

kol i energisystemet i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:N50 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

de miljömässiga effekterna av ökad användning av värmepumpar.

1990/91:N52 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i

motion 1990/91:Jo105 -- yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett ökat effektuttag från de svenska kärnkraftverken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunernas inblandning i lokaliseringen av

storskalig vindkraft och bioenergiproduktion.

1990/91:N55 av Carl Frick (mp) vari -- med motivering i motion

1990/91:Jo112 -- yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten att komma bort från icke förnybara

energikällor,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i stigande omfattning öka användningen av

förnybara energikällor,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att öka energieffektiviteten för att

minska energianvändningen.

1990/91:N56 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:Jo113 -- att

riksdagen

2 (delvis). som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om [utveckling av miljövänliga motorer och]

användning av miljövänliga bränslen och alternativa drivmedel

inom biltrafiken, flygtrafiken och sjöfarten (se i övrigt

1990/91:NU35),

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sambanden mellan energi och miljö.

1990/91:N59 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandet (1 delvis) -- med motivering i motion 1990/91:T82 --

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla

motorfordon fr.o.m. [1997] års modell skall kunna drivas med

biobränslen [eller vara eldrivna] (se i övrigt 1990/91:NU35),

1990/91:N60 (delvis) av Jan Sandberg (m) vari -- med

motivering i motion 1990/91:T83 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvecklingen av [renare motorer och] alternativa drivmedel (se i

övrigt 1990/91:NU35).

1990/91:N61 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari -- med motivering i

motion 1990/91:T84 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att en av de två reaktorerna i Barsebäck

skall avställas omedelbart och att förberedelser för avstängning

av den andra reaktorn skall inledas.

1990/91:N62 av Eva Goës (mp) och Krister Skånberg (mp) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationell forskning och stimulans av forskning

och projekt med vätgas,

2. säger upp oljeavtal/kontrakt för att kunna stimulera

nytänkande på vätgasens område,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i en övergångsperiod utnyttja spill av väte från

industriprocesserna till att driva fordon.

De motioner från allmänna motionstiden år 1991 som

behandlas här är följande:

1990/91:N235 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandet

(5) -- med motivering i motion 1990/91:A419 -- att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

jordbruket och produktion av bioenergi.

1990/91:N317 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandet (11) att riksdagen inrättar ett nytt anslag H 11

"Kärnkraftsavveckling och omställning" på 2 100 milj.kr. i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:N318 av Per Stenmarck (m) och Rune Rydén (m) vari --

med motivering i motion 1990/91:Jo313 -- yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utveckling av olika slag av biobränslen.

1990/91:N352 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:A489 -- att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om infrastrukturen,

2. reserverar 1 öre/kWh av inkomsterna från

vattenkraftsskatten till infrastruktur enligt vad som anförts i

motionen.

1990/91:N355 av Börje Hörnlund m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:A491 -- att

riksdagen

2. hos regeringen begär förslag till system med återföring av

vattenkraftsvinster till vattenkraftskommunerna i enlighet med

vad i motionen anförts,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att 6,5 öre/kWh bör gå direkt till regionalt utsatta

vattenkraftskommuner.

1990/91:N370 (delvis) av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari -- med

motivering i motion 1990/91:T267 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

beträffande forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga

[motorer och] drivmedel (se i övrigt 1990/91:NU35).

1990/91:N377 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandet (2) -- med motivering i motion 1990/91:Jo818 -- att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behov av stimulanser till Stockholmsregionen

för att få till stånd en ökad användning av biobränsle.

1990/91:N403 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att de svenska

kärnkraftsreaktorerna får användas så länge de uppfyller de krav

på säkerhet som regering och riksdag fastställt,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående 1980 års folkomröstning om kärnkraft som en

grund för den svenska energiförsörjningen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående behovet av att tillgodose en växande

efterfrågan på elkraft,

5. som sin mening ger regeringen till känna behovet av en fri

energimarknad inom ramen för de miljö- och säkerhetsmässiga krav

som regering och riksdag har att fastställa,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om energifrågorna som en del av det europeiska

samarbetet,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående biobränslenas roll i den svenska

energiförsörjningen,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående naturgasens roll i den svenska

energiförsörjningen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående behovet av en fri energiprissättning,

13. hos regeringen begär översyn av kommunallagen i syfte att

klarlägga kommunernas roll på en avreglerad energimarknad,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad konkurrens i de lokala distributionsnäten,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av statens energiverks uppgifter på en

avreglerad energimarknad.

1990/91:N405 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att ett halvt öre/kWh producerad vattenkraftsel

återförs till de vattenkraftsproducerande kommunerna och ett

halvt öre/kWh återförs till länet, där de

vattenkraftsproducerande kommunerna ingår,

2. beslutar att utbetalningarna sker den 1 juli 1991.

1990/91:N407 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar att i lag förbjuda projektering och byggande av

anläggningar avsedda för förbränning av fossila bränslen med en

planerad årlig energiomsättning överstigande 15 GWh,

2. beslutar att i lag förbjuda konvertering av

biobränsleeldade förbränningsanläggningar med en årlig

energiomsättning överstigande 15 GWh.

1990/91:N408 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla ett alternativt energisystem för

transportsystemet och för uppvärmningssystemet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ekonomiskt stöd för att på sikt utveckla

etanolproduktion baserad bl.a. på socker,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utveckla ett biogasbaserat

uppvärmningssystem samt att inleda försök med omvandling av

biogas till etanol,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiskt stöd för att utveckla oljeväxtforskningen

samt för att i regionen stödja uppbyggnaden av en

växtoljebaserad omestringsanläggning för tillverkning av

miljövänlig vegetabilisk "dieselolja",

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utveckla metoder för att

kostnadseffektivt omvandla skogsavfall, lövmassa etc. till

etanol.

1990/91:N409 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en fullskaleanläggning för etanolproduktion i Köping.

1990/91:N412 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i

motion 1990/91:Jo722 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivare

energianvändning.

1990/91:N413 av Stina Eliasson (c) och Gunhild Bolander (c)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förlängd projektperiod för utvecklingsarbete på

området gengasdrift av motorfordon,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om export av svenskt kunnande på gengasområdet.

1990/91:N414 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med

motivering i motion 1990/91:So226 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att kärnkraften skall avvecklas

snarast möjligt för att inte öka skuldbördan både ekologiskt och

ekonomiskt för våra barn och barnbarn i samband med

nedläggningen.

1990/91:N415 av Sigge Godin (fp) vari -- med motivering i

motion 1990/91:A412 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande ett

konkurrenskraftigt energipris för den elkraftsintensiva

industrin.

1990/91:N416 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med

motivering i motion 1990/91:T207 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

nödvändigheten att snabbt utveckla såväl eldrift som drift med

biogas hos vägfordon.

1990/91:N417 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att kärnkraftsaggregatet Barsebäck 1 skall

avvecklas under år 1991.

1990/91:N419 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förläggning av etanolfabrik till Västmanland.

1990/91:N421 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att

energipolitiken i första hand skall styras av de långsiktiga

krav som solidariteten med naturen, världens alla folk och

kommande generationer bjuder,

2. som sin mening ger regeringen till känna att bibehållen

välfärd kräver minskad energiförbrukning,

3. som sin mening ger regeringen till känna att en ekonomisk

tillväxt som leder till ökad energi- och råvaruförbrukning inte

är acceptabel och därför måste förhindras,

4. som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges

framtida energiförsörjning i allt väsentligt måste baseras på

inhemska, förnybara energikällor i enlighet med vad som anförts

i motionen, uran elimineras och användningen av fossil energi

minskas drastiskt,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ökad energieffektivitet och energihushållning som

primära mål i energipolitiken,

6. som sin mening ger regeringen till känna att det

långsiktiga målet för energipolitiken bör vara en halvering av

energianvändningen i Sverige,

7. som sin mening ger regeringen till känna att minskningen av

den totala energianvändningen skall ske med 2 % per år tills

halveringen uppnåtts,

8. som sin mening ger regeringen till känna att ett primärt

mål för energipolitiken bör vara att användningen av fossila

bränslen skall minskas drastiskt, målet är 85 % på 25 år,

9. som sin mening ger regeringen till känna att staten vid

genomförandet av energipolitiken skall ta i anspråk samtliga de

medel som anförs i motionen: skatter, subventioner, information

och lagstiftning,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de energipolitiska misslyckandena under 1980-talet,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det är riksdagen och regeringen som skall ha det

slutliga avgörandet i energipolitiken, inte storindustrin,

12. som sin mening ger regeringen till känna att fortsatt bruk

av uranenergi är oacceptabelt från såväl miljösynpunkt som

moralisk synpunkt,

13. begär att regeringen utarbetar en plan för en treårig

kärnkraftsavveckling och förelägger riksdagen erforderliga

lagförslag och äskanden för dess genomförande,

14. som sin mening ger regeringen till känna att det år 1988

beslutade koldioxidtaket får överskridas under den treåriga

avvecklingstiden och de därpå följande åren, dock längst

t.o.m. 1999,

15. -- om yrkandena 13 och 14 avslås -- som sin mening ger

regeringen till känna att kärnkraften skall avvecklas stegvis

med avslutning år 1999 och att därvid 1988 års koldioxidtak

skall vidmakthållas,

16. som sin mening ger regeringen till känna att

kärnkraftsavvecklingen skall påbörjas år 1991 med minst en

reaktor,

17. hos regeringen begär ett förslag på överförande av

samtliga kärnkraftverk i statlig ägo i enlighet med vad som

anförts i motionen,

18. som sin mening ger regeringen till känna att även efter

ett statligt övertagande av kärnkraftverken de tidigare ägarna

har det ekonomiska ansvaret för slutförvaring av det

kärnkraftsavfall som uppstått under den tid man ägde verken,

19. begär att regeringen tar initiativ till en mångsidig

upplysningskampanj om kärnenergins faror och fördelen med en

satsning på energieffektivitet, hushållning och övergång till

inhemsk förnybar energi,

20. begär att regeringen förelägger riksdagen förslag om

åtgärder för att viss åkermark men också diverse impediment

skall användas för energiodlingar av exempelvis luzern och

salix.

1990/91:N423 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c) vari

-- med motivering i motion 1990/91:Jo207 -- yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om lokalisering av en etanolfabrik till Lidköping.

1990/91:N424 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar att Blekingeprojektet får de resurser som krävs

för utveckling, uppförande och utvärdering av en försöksgrupp av

havsbaserade vindkraftverk i Kalmarsund,

2. beslutar att motsvarande satsning som görs på havsbaserade

vindkraftverk i Kalmarsund även skall göras på en grupp

landbaserade vindkraftverk.

1990/91:N425 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att styrelsen för teknisk utveckling (STU)

får i uppdrag att starta försöksverksamhet med solcellsuppvärmda

bostadshus.

1990/91:N426 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av erforderliga beslut vad gäller

utveckling och etablering av etanolframställning i Norrköping.

1990/91:N427 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Köping är

en lämplig lokalisering för en etanolfabrik.

1990/91:N429 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari -- med

motivering i motion 1990/91:Jo752 -- yrkas att riksdagen begär

att regeringen snarast upprättar en nationell avvecklingsplan

för fossila bränslen.

1990/91:N431 av Börje Nilsson (s) och Yvonne Sandberg-Fries

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om forsknings- och

försöksverksamhet om fasta bränslen i Kronobergs, Kalmar,

Blekinge och Kristianstads län.

1990/91:N432 av Inger Hestvik (s) och Leo Persson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ombyggnad av dieseldrivna lok och

motorvagnar till etanoldrift.

1990/91:N433 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lola Björkquist

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förläggning av

etanolframställning till Norrköping.

1990/91:N434 av Bruno Poromaa (s) och Åke Selberg (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att få till stånd en

elektrifiering av våra fjällgårdar.

1990/91:N435 av Ingegerd Wärnersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om elkonsumentens möjlighet att påverka

prissättningen.

1990/91:N436 av Ivar Franzén (c) och Rolf Kenneryd (c) vari

yrkas

1. att anslaget till landsbygdens elektrifiering skall

fortsätta ytterligare en femårsperiod inom en ram av 10 000 000

kr. så att de mest angelägna elektrifieringarna och

upprustningarna kan genomföras,

2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 2 000 000 kr.

till anslaget Främjande av landsbygdens elektrifiering.

1990/91:N437 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om medel till landsbygdens elektrifiering.

1990/91:N439 av Eva Goës (mp) och Roy Ottosson (mp) vari --

med motivering i motion 1990/91:Ub628 -- yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag i enlighet med motionen till

utvecklingscentrum i Sollefteå och [Ljungaverken] för

biogastillverkning och biobränsle m.m.,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en energiforskningsstation för att utveckla sol- och

vindkraft m.m. i Härnösand.

1990/91:N440 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) vari

-- med motivering i motion 1990/91:A451 -- yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att en god tillgång till billig energi är av avgörande

betydelse för den framtida utvecklingen av värmländsk industri

och värmländsk arbetsmarknad.

1990/91:N441 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om medel till

elektrifiering av landsbygden i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1990/91:N442 av Ivar Virgin (m) och Sten Svensson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett bioenergiinstitut i Skara.

1990/91:N443 av Karin Starrin (c) och Lennart Brunander (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att torven har en central roll

att spela som ett inhemskt biobränsle i Sveriges framtida

energiförsörjning.

1990/91:N444 av Hans Dau m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att torven som ett inhemskt förnybart biobränsle har en roll

att fylla i Sveriges framtida energiförsörjning.

1990/91:N445 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett entydigt klarläggande av torvens

ställning som ett inhemskt biobränsle,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompetensen hos biobränslekommissionen.

1990/91:N446 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör

sätta upp nationella mål för introduktionen av vindkraft,

2. som sin mening ger regeringen till känna att första målet

för medelstora vindkraftverk skall vara 150 MW installerad

effekt fram till den 31 december 1993, för verk med mindre

effekt än 1 000 kW,

3. som sin mening ger regeringen till känna att målet för

vindkraftsutbyggnaden skall vara 1 500 MW till den 31 december

1996,

4. som sin mening ger regeringen till känna att introduktionen

av vindkraftverk skall stimuleras genom ett investeringsbidrag

på 25 % av normalkostnaden för ett verk, dock högst 2 000 kr./kW

och 2 milj.kr. per verk,

5. som sin mening ger regeringen till känna att

investeringsbidrag för vindkraftverk skall utgå från den 1 juli

1991, enligt regler som statens energiverk bör få i uppdrag att

utarbeta,

6. som sin mening ger regeringen till känna att bidrag skall

utgå även till de vindkraftverk som börjat byggas sedan

miljöavgiftsutredningen lade fram sitt förslag om en bonus för

vindkraftsgenererad el,

7. som sin mening ger regeringen till känna att den

tillfälliga tjänsten vid statens energiverk som oberoende

rådgivare/konsulent för rådgivning till allmänheten i

vindkraftsfrågor bör förlängas åtminstone till utgången av 1996

och att ytterligare minst tre likadana tjänster bör inrättas

under 1991 för minst sex år framåt.

1990/91:N447 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari -- med motivering

i motion 1990/91:Sk698 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att subventioner

till kraftproduktion och processindustri bör tas upp i

GATT-förhandlingar.

1990/91:N448 av Bo Hammar (v) och Jan Strömdahl (v) såvitt

gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om stöd till forskning om och

utveckling av alternativa energikällor på Gotland.

1990/91:N449 av Barbro Sandberg (fp) och Håkan Holmberg (fp)

vari -- med motivering i motion 1990/91:T250 -- yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om etanolanläggning i Uppsala län.

1990/91:N450 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari -- med motivering

i motion 1990/91:T253 -- yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiska stimulanser för att uppmuntra alternativa

bränslen, eldrift m.m.,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de negativa miljöeffekter eldriven trafik får vid en

avveckling av kärnkraften.

1990/91:N451 av Lars Norberg (mp) och Krister Skånberg (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att en parlamentarisk utredning skall tillsättas för att

utarbeta förslag till en energibalk.

1990/91:N452 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av effektivare energianvändning.

1990/91:N453 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om inrättandet av AB Svensk

Förnybar Energi, i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kraftfullare satsning på vätgas.

1990/91:N456 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om inrättande av en elbörs i

Sverige enligt vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att alla som genererar elström i Sverige och de som

planerar att förbruka mer än vad som är normal

hushållsförbrukning skall ges rätt och möjlighet att till

självkostnadspris transitera elström på det svenska elnätet och

så snart ske kan på elnäten i våra nordiska grannländer.

1990/91:N458 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ökat statligt engagemang för forskning, utveckling och

produktion av alternativa drivmedel.

1990/91:N459 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär att den snabbavvecklar

kärnkraftsanläggningen i Forsmark,

2. hos regeringen begär att Forsmarks kärnkraftverk ej får

köras så länge ingen existerande evakueringsplan för Stockholm

med omnejd finns,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kärnkraftens elpris skall inkludera skatt på

uran, kostnad för avfallshantering, underhåll, investeringar och

kärnkraftsförsäkring som täcker utgifterna för en katastrof,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att planera energianvändningen och göra kommunala

energiplaner för hushållning av el och reducering av

koldioxidutsläppen.

1990/91:N460 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med

motivering i motion 1990/91:Bo543 -- yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förnyelse av Stockholmsregionens energisystem,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om övergång från fossila bränslen till miljövänligare

drivmedel som t.ex. etanol.

1990/91:Bo205 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med

motivering i motion 1990/91:N421 -- yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till åtgärder så att elvärme i det

befintliga byggnadsbeståndet kan ersättas av andra

uppvärmningssätt.

1990/91:Bo242 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet

(4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionens anförts om introduktion av effektivare

uppvärmningssystem i byggnader.

1990/91:Bo254 av Lars Norberg (mp) vari -- med motivering i

motion 1990/91:K628 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att obligatoriska kommunala

energirådgivare skall återinföras.

De motioner från allmänna motionstiden år 1990 som

behandlas här är följande:

1989/90:N248 av Viola Furubjelke m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en snar satsning på

framställning av etanol i Östergötland för användning som

bilbränsle.

1989/90:N270 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om resurs- och energisparande genom minskad användning av

plastkassar.

1989/90:N331 av Kent Lundgren (mp) och Carl Frick (mp) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

2. hos regeringen begär en utredning i syfte att åstadkomma en

energisänkning med ca 3 % per år inom pappers- och

massaindustrin vad gäller fossila bränslen och el,

4. begär att regeringen även låter den i motionen föreslagna

utredningen komma med förslag till åtgärder i motionens anda vad

gäller att utarbeta motsvarande energisparplan för övriga

storförbrukare.

1989/90:N359 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktning och åtgärder för att uppfylla fastlagda

energi- och miljöpolitiska mål,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av insatser för att både utnyttja befintliga

kraftvärmeanläggningar och stimulera byggande av nya.

1989/90:N361 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet

(4) -- med motivering i motion 1989/90:Fi212 -- att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om energipolitiken och införande av trappstegstariffer för

elkrävande produktion.

1989/90:N369 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandet (2) -- med motivering i motion 1989/90:U517 -- att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om samarbete vad gäller reaktorsäkerhet.

1989/90:N401 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stamledning för naturgas i sydöstra Sveriges

kustlän.

1989/90:N402 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en folkomröstning angående kärnkraftens

fortsatta användning.

1989/90:N403 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om den elintensiva industrins tillgång till

energi och goda konkurrensvillkor.

1989/90:N404 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående folkomröstningen om kärnkraft år 1980 som en

grund för den svenska energipolitiken,

2. hos regeringen begär en utredning om de miljömässiga

konsekvenser som skulle följa av en avveckling av den svenska

kärnkraften,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående vikten av att elkraftsförsörjningen säkras,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående kärnkraftsreaktorernas livslängd,

5. som sin mening ger regeringen till känna att någon förtida

avveckling av kärnkraften inte skall ske, i enlighet med vad i

motionen anförts,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående tillståndsprövning för fossilbränslebaserad

kraftproduktion,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående marknadsanpassning av energisystemet.

1989/90:N405 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

den enskilde bör hållas skadeslös vad gäller ekonomiska effekter

av kärnkraftsolyckor.

1989/90:N407 av Martin Olsson (c) och Sigge Godin (fp) såvitt

gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om etablering i

Västernorrlands inland av biobränsleutveckling inom statens

vattenfallsverk.

1989/90:N409 av Stina Eliasson (c) och Gunhild Bolander (c)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förlängd projektperiod för utvecklingsarbete på

området gengasdrift av motorfordon,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om export av svenskt kunnande på gengasområdet.

1989/90:N410 av Hugo Bergdahl (fp) och Erling Bager (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts mot förtida avveckling av

kärnkraftsreaktorer.

1989/90:N411 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen anhåller om förslag till förstärkta stimulansåtgärder

för småskalig energiproduktion i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1989/90:N412 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med

motivering i motion 1989/90:U404 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att kärnkraften av

säkerhetspolitiska skäl omgående bör avvecklas.

1989/90:N413 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de förlorade åren i svensk energipolitik,

7. under en ny anslagspost, C 16, anslår 2 000 000 000 kr.

till energihushållning och inhemsk energiproduktion enligt de

riktlinjer som anges i motionen.

1989/90:N414 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att

energipolitiken i första hand skall styras av de långsiktiga

krav som solidariteten med naturen, världens alla folk och

kommande generationer bjuder,

2. som sin mening ger regeringen till känna att det

långsiktiga målet för energipolitiken bör vara en halvering av

energianvändningen i Sverige,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ökad energieffektivitet och energihushållning som

primära mål i energipolitiken,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att energipolitiken skall inriktas på inhemsk

försörjning med energi, varvid uran och i möjligaste mån fossila

bränslen skall elimineras och försörjningen grundas på inhemsk

förnybar energi,

5. som sin mening ger regeringen till känna att fortsatt bruk

av uranenergi är oacceptabelt ur såväl miljösynpunkt som

moralisk synpunkt,

6. begär att regeringen utarbetar en plan för en treårig

kärnkraftsavveckling och förelägger riksdagen erforderliga

lagförslag och äskanden för dess genomförande,

7. hos regeringen begär ett förslag om överförande av samtliga

kärnkraftverk i statlig ägo i enlighet med vad som i motionen

anförs,

8. som sin mening ger regeringen till känna att även efter ett

statligt övertagande av kärnkraftverket de tidigare ägarna har

det ekonomiska ansvaret för slutförvaring av det

kärnkraftsavfall som uppstått under den tid man ägde verken,

9. hos regeringen begär förslag till åtgärder så att, så snart

som möjligt, elvärme i befintligt byggnadsbestånd kan ersättas

av andra uppvärmningssätt,

10. begär att regeringen tar initiativ till en mångsidig

upplysningskampanj om kärnenergins faror och fördelen med en

satsning på energieffektivitet, hushållning och övergång till

inhemsk förnybar energi,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att målet för energipolitiken på 25 års sikt bör vara

att fossilbränslena genom årlig besparing och reduktion

minskas till 15 % av dagens användning,

12. som sin mening ger regeringen till känna att det

långsiktiga målet för svensk energianvändning bör vara en

halvering av dagens nivå,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om erforderligt stöd till elintensiv industri under en

övergångstid.

1989/90:N416 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utveckling av vindkraften.

1989/90:N417 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om etanoltillverkning i Östergötland.

1989/90:N418 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) vari

-- med motivering i motion 1989/90:A423 -- yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att en god tillgång

till billig energi är av avgörande betydelse för den framtida

utvecklingen av värmländsk industri och värmländsk

arbetsmarknad.

1989/90:N419 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att Barsebäck 1 skall avvecklas under år

1990.

1989/90:N420 av Birger Andersson (c) och Marianne Andersson i

Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring/komplettering i ellagen [1902:71

s.1] att allmän rätt att transitera elenergi till

självkostnadspris införs.

1989/90:N421 av Roland Larsson (c) och Hugo Andersson (c)

såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd för

produktion av biobränslen.

1989/90:N422 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till placering av en

fullskaleanläggning för etanolproduktion i Örebro län.

1989/90:N426 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med

motivering i motion 1989/90:T220 -- yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att minska förbrukningen av fossila

bränslen i bl.a. vägfordon,

2. som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen

vad gäller medelsförbrukningen av bensin för personbilar bör

sänkas till högst 0,6 liter/mil till år 1995,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att snabbt utveckla såväl eldrift

som drift med biogas hos vägfordon.

1989/90:N427 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i

motion 1989/90:Jo773 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att oljeförbrukningen skall minskas till

en nivå motsvarande 40 % av den svenska energiförbrukningen.

1989/90:N428 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förtida avveckling av vissa kärnkraftsreaktorer.

1989/90:N429 av Margareta Gard (m) och Karin Falkmer (m) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att någon förtida

avveckling av kärnkraften inte skall ske,

2. som sin mening ger regeringen till känna att

folkomröstningens krav för avveckling av kärnkraften skall

gälla.

1989/90:N430 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av energipolitiska åtgärder.

1989/90:N431 av Marianne Jönsson (c) och Birger Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om investeringsbidrag till vindkraftverk,

2. begär att regeringen i övrigt beaktar vad i motionen

anförts om främjande av vindkraftsproduktion.

1989/90:N432 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att i lag förbjuda projektering och byggande

av anläggningar avsedda för förbränning av fossila bränslen med

en planerad årlig energiomsättning överstigande 10 GWh.

1989/90:N433 av Karl-Gösta Svenson (m) och Anders G Högmark

(m) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen beslutar att

befintliga kärnkraftverk får utnyttjas i elkraftsproduktionen så

länge ansvariga myndigheter finner det förenat med fullgod

säkerhet.

1989/90:N434 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utbyggnad av stambasledning för naturgas i

sydöstra Sverige.

1989/90:N435 av Roland Larsson (c) och Hugo Andersson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statligt stöd för produktion av

drivmedelsetanol.

1989/90:N436 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lola Björkquist

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förläggning av

etanolframställning till Östergötland.

1989/90:N437 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen

uppdrar åt regeringen att ta initiativ till bildande av

Nationalföreningen för Energisparinformationens Främjande (NEF)

enligt vad som anförts i motionen.

1989/90:N441 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om investeringsbidrag för projekteringsbidrag till småskalig

vattenkraftsproduktion.

1989/90:N446 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för förnyelse av

energisystemet, byggt på effektivare energianvändning och

utnyttjande av inhemsk förnybar miljövänlig energi -- och i

enlighet med riksdagens tidigare beslut trygga sysselsättningen,

avvecklingen av kärnkraften, bevarande av de fyra outbyggda

älvarna och upprätthållande av målet att koldioxidutsläppen inte

får öka -- enligt vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande

1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att riktlinjer för

kärnkraftens avveckling läggs fast och en avvecklingsplan för

kärnkraften upprättas samt att avvecklingen inleds genom att

reaktorerna i Barsebäck och Ringhals tas ur drift så snart det

är möjligt av bl.a. juridiska skäl,

3. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande

1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att förutsättningar

för en energimarknad med många aktörer skapas genom ökad

konkurrens, satsning på effektivare energianvändning och

utnyttjande av inhemsk förnybar energi,

4. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande

1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att Energins

Utvecklingsfond inrättas, finansierad med en avgift på 2 öre/kWh

el i produktionsledet,

5. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande

1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att en begränsad

introduktion av naturgas sker,

6. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande

1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att åkermark som inte

behövs för produktion av livsmedel skall användas för odling av

bl.a. energiskog och energigrödor,

7. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande

1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att

fullskaleanläggningar för produktion av bioetanol byggs,

8. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande

1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att möjligheter till

stöd för avancerade energiprojekt med högt risktagande och stort

värde ur miljösynpunkt öppnas.

1989/90:N447 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari -- med

motivering i motion 1989/90:U637 -- yrkas att riksdagen begär

att regeringen snarast upprättar en nationell avvecklingsplan

för fossila bränslen.

1989/90:N448 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari -- med

motivering i motion 1989/90:A443 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av en energipolitik som säkrar den elintensiva industrins

framtid i Älvsborgs län.

1989/90:N449 av Lars Norberg (mp) och Rolf L Nilson (vpk) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

maximala reaktoreffekten på Sveriges reaktorer skall återgå till

den vid i ursprungligt drifttillstånd fastställda.

1989/90:N450 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kärnkraftsanläggningen i Forsmark snarast bör

avvecklas,

2. hos regeringen begär att en plan för att utrymma Stockholm

efter en kärnkraftsolycka i Forsmark snarast upprättas.

1989/90:N451 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att kärnkraften måste finnas kvar så länge den är driftsäker och

det inte finns bättre alternativ.

1989/90:N452 av Kent Carlsson (s) och Anneli Hulthén (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om undersökning för att utröna

miljöeffekterna av kärnbränsleframställning.

1989/90:N455 av Krister Skånberg (mp) och Lars Norberg (mp)

vari yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta

förslag till ändring och utökning av ellagen (1902:71 s.1), så

att bestämmelser för allmän rätt att transitera el till

självkostnadspris införs samt att tvister i ärendet får

hänskjutas till prisregleringsnämnden för elektrisk ström, vid

statens energiverk, för avgörande.

1989/90:N456 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om industrins behov av säker eltillförsel till

konkurrenskraftiga priser.

1989/90:N457 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om industrins behov av elenergi till konkurrenskraftiga priser.

1989/90:N458 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar om nationella mål för introduktionen av vindkraft

i tid och installerad effekt,

2. beslutar att första målet skall vara 200 MW installerad

effekt fram till den 31 december 1992 samt 3 000 MW före år

1997,

3. beslutar att introduktionen stimuleras genom ett

investeringsbidrag på 25 % av totalkostnaden för verk,

fundament, nätanslutning och eventuell nätförstärkning för verk

under 1 000 kW enligt regler som kan utarbetas av statens

energiverk och avse en investering som i sin helhet uppfyller

vissa samhällsekonomiska kriterier,

4. beslutar att investeringsbidraget utgår från den 1 april

1990,

5. beslutar att det för rådgivning till allmänheten i

vindkraftsfrågor inrättas minst fem tjänster som oberoende

rådgivare/konsulenter samt att dessa tjänster eventuellt kan

knytas till Svensk vindkraftsförening, enligt danskt mönster,

för en väl fungerande rådgivning.

1989/90:N459 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att inget gaskondenskraftverk skall byggas i Ringhals.

1989/90:N460 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ökat statligt engagemang för forskning,

utveckling och produktion av alternativa drivmedel.

1989/90:N461 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förläggning av en etanolfabrik till Västmanland.

1989/90:N462 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheterna och vikten av att minska

energianvändningen i bostäder och lokaler,

2. begär att regeringen verkar för att småskaliga lösningar

hos elabonnenterna används för att lösa en del av

effektproblemen i vårt elsystem,

3. hos regeringen begär förslag om ändrade nedsättningsregler

för den energiintensiva industrin enligt vad som anförs i

motionen,

4. hos regeringen begär förslag om åtgärder som stimulerar

till inköp av energisnåla hushållsmaskiner enligt de riktlinjer

som redovisas i motionen,

5. begär att regeringen skyndsamt utreder möjligheterna att

väsentligt öka transiteringsrätten på stamlinjenätet enligt de

riktlinjer som redovisas i motionen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten [av] och möjligheterna att utnyttja modern

förgasningsteknik vid biobränslebaserad samproduktion av el och

värme,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ekologisk -- och samhällsekonomisk -- värdering av

förnybar energi,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett miljöanpassat energisystem och vikten av

kraftfull satsning på effektivare energianvändning och förnybar

energi samt skillnaden mellan kostnaden för elproduktionen och

elpriset.

1989/90:N463 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att göra det lönsamt att satsa på effektiv

energiteknik,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statliga lågräntelån eller räntebidrag för

energieffektiv utrustning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prissättning för att uppmuntra effektivare

elanvändning,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avtal med energitjänstföretag,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiska incitament för energisnål elutrustning,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mer informativa elräkningar,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av information om effektiv elanvändning,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till fortsatt utveckling och staten som

föregångare,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att överföra el på ledningsnätet,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att välja efter lägsta totala kostnad,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisning av förväntade minskningar av

elförbrukningen.

1989/90:N466 av Lars Bäckström (vpk) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stöd till inhemsk etanolproduktion.

1989/90:N467 av Annika Åhnberg m.fl. (vpk) vari -- med

motivering i motion 1989/90:Jo267 -- yrkas att riksdagen

1. beslutar inrätta ett projektstöd för utveckling av

produktion av energi och drivmedel,

2. hos regeringen begär förslag till riktlinjer för ett sådant

projektstöd i enlighet med vad i motionen anförts,

3. anslår 5 milj.kr. till projektstöd för egenproducerad

energi och drivmedel inom jordbruket.

1989/90:N468 av Lars Norberg (mp) och Carl Frick (mp) vari --

med motivering i motion 1989/90:Jo860 -- yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

anläggandet av ett vindkraftsfält och en experimentstation till

Vätternstranden vid Ödeshög.

1989/90:N469 av Pär Granstedt (c) och Karin Söder (c) vari --

med motivering i motion 1989/90:T246 -- yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en energiplan för Stockholmsregionen.

1989/90:N470 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari -- med motivering

i motion 1989/90:T248 -- yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiska stimulanser för att uppmuntra alternativa

bränslen, eldrift m.m.,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de negativa miljöeffekter eldriven trafik får vid en

avveckling av kärnkraften.

1989/90:N471 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari -- med motivering i

motion 1989/90:Jo863 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande den

framtida energipolitiken och skogsskadeutvecklingen.

1989/90:N472 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i

motion 1989/90:Jo268 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om elanvändningens

betydelse och de negativa konsekvenserna av en

kärnkraftsavveckling för landsbygden.

1989/90:N473 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med

motivering i motion 1989/90:T250 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya

drivmedel.

1989/90:N474 av Eva Goës (mp) och Roy Ottosson (mp) vari --

med motivering i motion 1989/90:Ub822 -- yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag i enlighet med motionen till

utvecklingscentrum i Sollefteå för biogastillverkning m.m.

1989/90:N475 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om byggande av en etanolfabrik,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försöksanläggning för värmeproduktion.

1989/90:N476 av Ingbritt Irhammar (c) och Ulla Tillander (c)

vari -- med motivering i motion 1989/90:Jo266 -- yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om [trädgårds]näringens energiproblem.

1989/90:N477 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet

(1) att riksdagen hos regeringen begär att en

biobränslekommission tillsätts,

1989/90:N478 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om en nationell

energieffektivitetsplan,

2. hos regeringen begär förslag om energiminimering i

bebyggelse,

3. hos regeringen begär en avvecklingsplan för kärnkraften i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. beslutar att Barsebäcksverket skall vara det första

kärnkraftverket som tas ur drift, så snart det är juridiskt

möjligt,

8. hos regeringen begär förslag så att produktionen och

konsumtionen av biobränslen gynnas,

9. hos regeringen begär förslag om vindkraftslokalisering på

västkusten,

10. hos regeringen begär förslag om en plan för vindkraftens

utveckling som garanterar en utbyggnad till minst l5 TWh år

2010,

11. hos regeringen begär förslag om en plan för utbyggnad av

vågenergi som garanterar en utbyggnad till minst 5 TWh år 2010,

12. hos regeringen begär förslag om samarbete med Norge om

vågenergi med mål att importera minst 10 TWh vågenergi från

Norge år 2010,

13. hos regeringen begär förslag om en konverteringsplan för

kolkraftverken,

14. hos regeringen begär förslag till en kraftig utveckling av

solenergin, så att den ger minst 10 TWh år 2010,

15. hos regeringen begär en tidsplan för avveckling av bensin,

diesel och olja som bränsle,

16. hos regeringen begär förslag, så att naturgas introduceras

i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:N479 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet

(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inledningen av kärnkraftens avveckling.

1989/90:N480 av Åsa Domeij (mp) och Roy Ottosson (mp) såvitt

gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att ett nationellt biogasprogram skall upprättas

enligt de riktlinjer som angivits i motionen.

1989/90:N481 av Lars Norberg (mp) och Krister Skånberg (mp)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att statliga medel

skall beviljas för satsning på biologiska bränslen i enlighet

med vad som i motionen anförts,

2. som sin mening ger regeringen till känna att statliga medel

skall anslås till satsningar på solvärmeanläggningar i enlighet

med vad som i motionen anförts.

1989/90:N482 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari -- med motivering

i motion 1989/90:Jo270 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på

biobränslen.

1989/90:N483 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari -- med motivering

i motion 1989/90:Jo879 -- yrkas att riksdagen

1. beslutar att kärnkraften skall avvecklas i enlighet med vad

i motionen anförts,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om satsningar på produktion av drivmedel med låga

emissioner.

1989/90:N484 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med

motivering i motion 1989/90:Bo250 -- yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förnyelse av storstädernas energisystem,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om övergång från fossila bränslen till miljövänligare

drivmedel som t.ex. etanol.

1989/90:N485 av Åsa Domeij (mp) och Roy Ottosson (mp) vari --

med motivering i motion 1989/90:Jo882 -- yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att Sverige skall skaffa avsvavlingskapacitet för tyngre

eldningsoljor.

1989/90:N486 av Krister Skånberg (mp) såvitt gäller yrkandet

(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lån med låg ränta eller räntebidrag för

investeringar i eleffektiv utrustning.

1989/90:Bo246 av Lars Werner m.fl. (v) vari -- med motivering

i motion 1989/90:N478 -- yrkas att riksdagen

1. beslutar om en sådan ändring i plan- och bygglagen att

energirådgivning blir en obligatorisk serviceuppgift för de

kommunala byggnadsnämnderna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten skall bidra till 50% av kommunernas

kostnad för energirådgivning.

1989/90:Bo502 av Eva Goës (mp) och Lars Norberg (mp) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till lagstiftning om

obligatoriska energirådgivare,

2. begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift

att utarbeta förslag till lagstiftning om att kommunala

energiplaner upprättas, enligt vad som anförts i motionen.

1989/90:Bo534 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandet (2) -- med motivering i motion 1989/90:N446 -- att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i

motion 1989/90:N446 yrkande1 begärda åtgärdsprogrammet skall

innebära att statsbidrag skall utgå till återuppbyggnad av den

kommunala energirådgivningen.

1989/90:Bo544 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet

(3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om introduktion av effektivare

uppvärmningssystem i byggnader.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:66 och behandlas här är

1989/90:A12 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om havsbaserad vindkraft.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:88 och behandlas här är

1989/90:N58 av Lars Norberg m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

6. som sin mening ger regeringen till känna att

Brundtlandkommissionens målsättning, att energianvändningen

skall på sikt halveras, skall vara en utgångspunkt för

näringspolitiken,

7. som sin mening ger regeringen till känna att

Brundtlandkommissionens målsättning skall uppfyllas genom en

årlig minskning av den totala energianvändningen med 2 %.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:90 och behandlas här är

1989/90:N39 av Krister Skånberg (mp) och Lars Norberg (mp)

såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om system för

energiförsörjning och energianvändning inom naturens ramar

enligt vad i motionen anförs,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av FoU-insatser för effektivare

energianvändning.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:126 och behandlas här är

1989/90:Bo60 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om naturgasintroduktionen och

byggande av ledningar för naturgas samt hos regeringen

hemställer om förslag till en strukturplan för dragning av

naturgasledningar i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Inledning

Sedan mitten av 1970-talet har olika regeringar, med tre till

fyra års mellanrum, förelagt riksdagen förslag till riktlinjer

för energipolitiken. Riksdagens beslut -- senast år 1988 (prop.

1987/88:90, NU 1987/88:40) -- har regelmässigt fattats under

oenighet mellan de politiska partierna, inte minst vad gäller

kärnkraftens roll i det svenska energisystemet.

Hösten 1990 inleddes överläggningar mellan företrädare för

socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet i

syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara politiska

beslut om energipolitiken. Överläggningarna ledde den 15 januari

1991 till en överenskommelse mellan de tre nämnda partierna om

energipolitiken.

Denna överenskommelse redovisas i den nu framlagda

propositionen till sin exakta ordalydelse. Regeringen föreslår i

propositionen att de i överenskommelsen angivna riktlinjerna för

energipolitiken skall antas av riksdagen och att dessa

riktlinjer i berörda delar skall ersätta dem som riksdagen

beslutade om år 1988. I övrigt innehåller propositionen förslag

om ett antal konkreta åtgärder som ligger i linje med vad man

har enats om under överläggningarna mellan de tre partierna.

Bland dessa åtgärder ingår att beskattningen av bränsle som

används för kraftvärmeproduktion skall ändras och att nuvarande

skattebefrielse för elkraft som förbrukas i s.k. avkopplingsbara

elpannor skall upphöra. Dessa förslag, jämte motionsyrkanden i

anslutning härtill, har av näringsutskottet med yttrande

(1990/91:NU12y) överlämnats till skatteutskottet, som behandlar

dem i sitt betänkande 1990/91:SkU26.

Som har framgått av det föregående behandlas i detta

betänkande motioner inte bara med anledning av propositionen om

energipolitik (1990/91:88), med anledning av andra propositioner

och från allmänna motionstiden 1991, utan även kvarstående

motioner från år 1990. Antalet motionsyrkanden som behandlas i

detta betänkande uppgår till 456.

Både i partimotioner och i andra motioner förekommer att samma

motionär vid olika tidpunkter har lagt fram identiska, eller i

det närmaste identiska, yrkanden. Utskottet sakbehandlar i

sådana fall endast det sist framlagda yrkandet och avstyrker med

hänvisning till denna behandling motsvarande tidigare yrkande.

Ett antal yrkanden i de från år 1990 kvarstående

partimotionerna (motsvarande) från folkpartiet och från

centerpartiet har sådan innebörd att resp. partis företrädare i

utskottet har förklarat att dessa yrkanden, till följd av de

förslag som propositionen innehåller, har tillgodosetts eller

saknar aktualitet. Utskottet avstyrker dessa yrkanden utan

ytterligare sakbehandling.

Utskottets hemställan har delats upp på olika ämnesområden med

användande av samma rubriker som i framställningen under

rubriken Utskottet.

Utskottet behandlar först -- efter att ha ytterligare belyst

bakgrunden till det nuvarande beslutsläget -- frågor om allmänna

riktlinjer för energipolitiken inkl. kärnkraftens roll i det

svenska energisystemet. Utgångspunkten är här dels vad som

föreslås i propositionen, dels ett antal motionsyrkanden, vilka

till större delen gäller kärnkraftens roll i det svenska

energisystemet.

Därefter tas upp frågor om kärnsäkerhet, elförsörjning och

elprissättning, effektivare energianvändning m.m.,

energiforskning m.m., elproduktion och bränsleförsörjning. I ett

avslutande avsnitt behandlas bl.a. sådana anslagsfrågor som inte

har berörts i den tidigare framställningen.

Avsnittet om elproduktionsfrågor innehåller bl.a.

ställningstaganden till regeringens förslag om stöd till

kraftvärmeproduktion med biobränslen och om stöd till vindkraft.

I avsnittet om bränsleförsörjning tar utskottet ställning bl.a.

till regeringens förslag om stöd till etanolframställning och

behandlar frågor om biobränslenas och naturgasens roll i det

svenska energisystemet.

Bakgrund

Folkomröstningen i kärnkraftsfrågan i mars 1980 kan betecknas

som en vändpunkt i den svenska energipolitiken. Resultatet av

denna innebar i huvudsak följande. Ingen ytterligare

kärnkraftsutbyggnad skulle förekomma utöver de tolv reaktorer

som var i drift, färdiga eller under arbete. Kärnkraften skulle

avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av

elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd.

Säkerhetssynpunkter borde vara avgörande för i vilken

ordningsföljd reaktorerna skulle tas ur drift.

Vid den riksdagsbehandling av energifrågor som ägde rum kort

därefter (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70) kunde konstateras

att alla riksdagspartier utom vänsterpartiet kommunisterna ansåg

att resultatet av folkomröstningen borde ligga till grund för

inriktningen av den framtida energipolitiken. Vänsterpartiet

kommunisternas linje innebar att det pågående arbetet på de två

av de tolv reaktorerna som ännu inte var färdiga skulle avbrytas

och att kärnkraftsprogrammet skulle avvecklas så fort som

möjligt.

Regeringen hade inte i proposition 1979/80:170 satt något

bestämt slutår för kärnkraftsproduktionen. På förslag av

näringsutskottet -- i anslutning till en socialdemokratisk

partimotion -- beslöt riksdagen emellertid uttala att den sista

reaktorn i Sverige skulle tas ur drift senast år 2010. Moderata

samlingspartiets representanter i utskottet stod inte bakom

förslaget i den delen. De anförde emellertid att det i fråga om

avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon avgörande skillnad

mellan propositionen och den ifrågavarande motionen.

Uttalandet om år 2010 som slutpunkt för avvecklingsperioden

gjorde näringsutskottet efter att ha nämnt att

kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd enligt propositionen

bedömdes vara ca 25 år. Denna uppgift kom tillbaka i olika

sammanhang. Våren 1988 tog utskottet upp den till närmare

diskussion (NU 1987/88:40 s.41, 53). Därvid konstaterades att

avskrivningstiden för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25 år

men att anläggningarna har konstruerats för att ha en livslängd

av minst 40 år. Hittillsvarande analyser motsäger inte, sade

utskottet, det ursprungliga konstruktionsvillkoret att en

reaktortanks livslängd är minst 40 år. Riksdagens beslut om en

bortre tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen fick emellertid inte,

framhöll utskottet, ses som en ren framräkning grundad på

bedömningar om reaktorernas sannolika livslängd. Grundläggande

för beslutet hade varit att utifrån folkomröstningens resultat

skulle anges en väl anpassad tidsram inom vilken omställningen

av energisystemet skulle kunna äga rum.

Under perioden 1981--1990 har regeringen fyra gånger förelagt

riksdagen mera övergripande förslag till riktlinjer för

energipolitiken.

Första gången var våren 1981 (prop. 1980/81:90,

NU1980/81:60). Ett kraftigt minskat oljeberoende angavs då som

ett centralt mål. Det gällde också att skapa förutsättningar för

kärnkraftsavvecklingen. En successiv utveckling skulle ske mot

ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst

förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga

miljöpåverkan. En rad beslut om olika stödformer,

beskattningsåtgärder m.m. tillkom under de närmast följande

åren.

Våren 1985 avlämnade regeringen, såsom hade förutsatts fyra år

tidigare, på nytt en proposition om riktlinjer för

energipolitiken (prop. 1984/85:120, NU1984/85:30). Dess

förslag innebar att de tidigare riktlinjerna skulle ligga fast.

En strategi för oljeersättning och för kärnkraftsavvecklingen

redovisades. Huvuduppgiften för energipolitiken under resten av

1980-talet skulle, enligt regeringens formulering, vara att

fullfölja omställningen av energisystemet från olja till

förnybara och inhemska energikällor, samtidigt som

förutsättningarna steg för steg lades fast för en avveckling av

kärnkraften. Konkreta frågor som aktualiserades inom ramen för

detta program gällde bl.a. energihushållning -- inte minst en

ändamålsenlig elanvändning --, fjärrvärmeutbyggnad, införande av

ny teknik och nya energikällor samt forskning och utveckling.

Våren 1986 beslöts om ett nytt stöd till utveckling och

introduktion av ny teknik inom energiområdet (prop. 1985/86:102,

NU 1985/86:17). Ett år senare genomfördes en mera grundlig

prövning av Vattenfalls organisation och verksamhetsinriktning

(prop. 1986/87:87, NU1986/87:34). Samtidigt fastställdes ett

program för energiforskningen, vilket omfattade tre budgetår

t.o.m. 1989/90 (prop. 1986/87:80, NU1986/87:33).

En proposition våren 1987 om vissa utgångspunkter för

energisystemets omställning blev föremål för riksdagsbeslut på

hösten samma år (prop. 1986/87:158, NU 1987/88:7). I huvudsak

gick beslutet ut på följande. Processen med att utveckla

alternativa energiformer och förbättra hushållningen med energi

skulle sättas i gång så snabbt som möjligt. Avvecklingen av

kärnkraften skulle i enlighet med tidigare riktlinjer vara

genomförd senast år 2010. Ett steg vidare mot en avvecklingsplan

togs genom en avsiktsförklaring innebärande att en reaktor

skulle kunna tas ur drift under perioden 1993--1995 och en andra

reaktor under perioden 1994--1996. Tillförseln av ny energi och

hushållningens resultat skulle dock, tillfogades det, avgöra när

avvecklingen av reaktorerna kunde påbörjas.

En ytterligare precisering av hur kärnkraftsavvecklingen

skulle genomföras gjorde regeringen våren 1988 i en proposition

med titeln Energipolitik inför 1990-talet (prop. 1987/88:90, NU

1987/88:40). En första reaktor skulle tas ur drift år 1995 och

en andra år 1996, och dessa reaktorer skulle vara en av de två

reaktorerna i Barsebäcksverket och en av de fyra i

Ringhalsverket. Vilka reaktorer som skulle tas ur drift och i

vilken ordning detta skulle ske var frågor som riksdagen

förbehöll sig att få ta ställning till. Riksdagens beslut

präglades av oenighet. Varje oppositionsparti stod för en egen

reservation mot näringsutskottets förslag beträffande

kärnkraftsavvecklingens inledning. Reservationerna gav på nytt

uttryck för uppfattningar som i väsentliga delar årligen hade

ställts mot varandra vid riksdagsbehandlingen av propositioner

och motioner rörande energipolitiken. Regeringen hade i

propositionen föreslagit att en avstämning skulle ske år 1990 av

hur användning och tillförsel av el utvecklas. På förslag av

utskottet uttalade sig riksdagen för en kontrollstation år 1990,

vid vilken det skulle konkret klargöras vilka åtgärder för

energitillförsel som måste vidtas för att inte den tidigarelagda

avvecklingen av de två kärnkraftsreaktorerna skulle resultera i

elbrist eller osäker eltillförsel vid mitten av 1990-talet och

för att den elintensiva industrins energiförsörjning skulle

tryggas.

På förslag av regeringen beslöt riksdagen våren 1990 om ett

nytt treårigt energiforskningsprogram (prop. 1989/90:90,

1989/90:NU40). Detta har inriktats främst på stöd till

utveckling av sådan teknik som kan komma till praktisk

användning efter år 2000. För innevarande budgetår anvisades, i

enlighet med regeringens förslag, ca 345 milj.kr. I

reservationer hade föreslagits anslag av ca 292 milj.kr. (m),

315 milj.kr. (c) och 545 milj.kr. (mp). Reservanterna hade också

föreslagit vissa ändringar i riktlinjerna för energiforskningen;

sålunda förordade moderata samlingspartiets företrädare att

forskningen på klimatområdet skulle prioriteras, medan

företrädarna för centerpartiet och miljöpartiet krävde utökade

forskningsinsatser kring bioenergi och biogas. Den sistnämnde

ansåg att också forskningsinsatser rörande vindkraft borde

intensifieras.

I ett inledande avsnitt i industridepartementets bilaga till

budgetpropositionen år 1991 (bil. 14 s.28--36) lämnar

regeringen aktuell information om bl.a. användningen av energi,

energihushållning, bränsleförsörjning vad gäller olja, naturgas,

energikol, inhemska bränslen och uran, elförsörjning, fjärrvärme

och kraftvärme, energiforskning samt försörjningsberedskap.

Utskottet hänvisar till denna redogörelse som utgör en del av

underlaget för utskottets fortsatta framställning.

När det gäller förutsättningarna för nytillkommande

kraftproduktion bör vissa betydelsefulla restriktioner noteras.

Bl.a. de fyra outbyggda huvudälvarna -- Torneälven, Kalixälven,

Piteälven och Vindelälven -- är skyddade från

vattenkraftsutbyggnad. Detta förhållande, som tidigare kom till

uttryck genom riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, är

numera fastslaget i lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m. Beträffande koldioxidutsläppen -- en av de

miljöskadliga verkningar som förbränningen av fossila ämnen

medför -- har riksdagen som ett nationellt delmål angett att de

inte bör ökas utöver 1988 års nivå (JoU 1987/88:23 s.83).

Riktlinjer för energipolitiken

I proposition 1990/91:88 uttalas inledningsvis (s.6) att

frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad, dvs. år 2010

enligt riksdagens uttalande år 1980, inte har varit föremål för

förnyad prövning eller nytt ställningstagande under

överläggningarna mellan de tre partier som står bakom

överenskommelsen om riktlinjer för energipolitiken.

Regeringens ståndpunkt

Energipolitikens mål anges i överenskommelsen mellan de tre

partierna (prop. 1990/91:88 s.6f.) vara att på kort och lång

sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden

konkurrenskraftiga villkor. Härigenom främjas en god ekonomisk

och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall utgå

ifrån vad natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall

tryggas genom ett energisystem som i största möjliga

utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara,

energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav

skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning

och utveckling av all energiteknik.

I överenskommelsen understryks att omställningen och

utvecklingen av energisystemet bör grundas på långsiktigt

hållbara politiska beslut, vilka framstår som trovärdiga över

tiden. Enligt överenskommelsen finns det förutsättningar för ett

energipolitiskt beslut i brett och stabilt parlamentariskt

samförstånd. Det sägs i överenskommelsen också att de åtgärder

som nu föreslås lägger grunden till en konkurrenskraftig och

miljöriktig svensk energiförsörjning.

I övrigt anges i överenskommelsen i huvudsak följande

energipolitiska utgångspunkter.

Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70)

att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med

hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla

sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att det bör

slås fast att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast

år 2010.

En trovärdig politik för omställningen och utvecklingen av

energisystemet förutsätter konkreta åtgärder som förenar en

stabil och tillräcklig tillförsel av energi med energipolitikens

övriga mål. Stränga miljökrav skall gälla för el- och

värmeproduktion.

En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig

förutsättning för den svenska industrins internationella

konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna

förutsättning bevaras. Särskilt för den elintensiva industrin --

vilken omfattar viktiga basnäringar såsom pappersindustrin,

gruvindustrin och stålindustrin -- är detta ett grundläggande

krav. Det är därför nödvändigt att det finns tillräcklig

kapacitet i elproduktionen och att priset på el sätts efter

marknadens villkor.

Riksdagen och regeringen anger de förutsättningar som

kraftföretagen skall arbeta inom. Det är kraftföretagens uppgift

att med utgångspunkt i den av statsmakterna fastlagda

energipolitiken planera och utveckla kraftsystemet så att

landets behov av el blir tillgodosett.

Det kan förutses att de nationella el- och naturgassystemen i

Europa alltmer växer samman till en mångnationell energimarknad.

Ambitionerna att främja en sådan utveckling är påtagliga främst

inom EG-staterna, men även andra stater i Väst- och Östeuropa

kan väntas bli berörda. Det finns anledning att se positivt på

en sådan utveckling.

En elmarknad som möjliggör en omfattande internationell handel

med elkraft leder bl.a. till att de samlade

produktionsresurserna kan utnyttjas bättre. En europeisk

elmarknad kan leda till att elpriserna i de berörda länderna

utjämnas på sikt. I en internationalisering ligger också att

beskattningen av elproduktionen i ett enskilt land inte kan

utformas så att den väsentligt höjer totalkostnaden för

konkurrensutsatt verksamhet.

Utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen

påverkar klimatet. Det är därför angeläget att i största möjliga

utsträckning undvika eldning med fossila bränslen. Detta kan ske

genom en aktiv energihushållning och genom utnyttjande av

förnybara energislag som inte ger något nettotillskott av

koldioxid till atmosfären. Biobränslen, som redan nu spelar en

väsentlig roll i den svenska energiförsörjningen, har mot den

bakgrunden en viktig uppgift att fylla i omställningen och

förnyelsen av energisystemet. Av fossila bränslen ger naturgas

minst utsläpp av koldioxid. Även andra fossila bränslen kan dock

behöva utnyttjas för elproduktion baserad på förgasning eller

annan miljövänlig teknik.

Tekniken för att utnyttja vindkraft och biobränslen i

storskalig elproduktion behöver ytterligare utvecklas. Det kan

krävas särskilda åtgärder avseende bl.a. teknikutveckling för

att främja en på sikt ökad användning på kommersiella villkor av

biobränslen och andra förnybara energislag för storskalig

elproduktion.

De orörda älvarna och de älvsträckor som riksdagen har

undantagit från utbyggnad skyddas även fortsättningsvis.

Utbyggnaden av vattenkraft begränsas därmed till högst den av

riksdagen antagna vattenkraftsplanen.

Det är viktigt att riksdagen och regeringen har möjlighet att

bedöma resultatet av insatserna för energihushållning och ny

kraft- och värmeproduktion. Myndigheterna bör därför fortlöpande

göra utvärderingar. Regeringen bör årligen i budgetpropositionen

redovisa de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska

programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt

förelägga riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är

motiverade. I budgetpropositionen bör regeringen även

fortsättningsvis redovisa drifts- och säkerhetsförhållandena i

de svenska kärnkraftsreaktorerna.

Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av

säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft

för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När

kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske

avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el

från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att

bibehålla internationellt konkurrenskraftiga priser.

Motionssynpunkter

Regeringens ståndpunkt, som grundas på överenskommelsen mellan

socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet,

kritiseras starkt av övriga partier i riksdagen.

Den kritik som kommer från moderata samlingspartiet tar i

första hand fasta på inställningen till den planerade

kärnkraftsavvecklingen och innebär bl.a. ett förord för en

avreglerad energimarknad och för att riksdagen skall upphäva

sitt uttalande om att kärnkraften skall vara avvecklad år 2010.

Kritik riktas också mot ett stort antal av de förslag till

åtgärder, av vilka flera innebär ökade statliga anslag, som

propositionen innehåller och som motionärerna anser onödiga. De

menar också att dessa åtgärder medför en ökad politisk styrning

av tillförseln och omvandlingen av bränslen.

Motsatt utgångspunkt har kritiken från vänsterpartiet och

miljöpartiet de gröna. Båda partierna är starkt kritiska till

fortsatt användning av kärnkraften och menar att det är möjligt

att påbörja kärnkraftsavvecklingen under de närmaste åren.

Vänsterpartiet efterlyser en klar signal till energimarknaden,

nämligen ett beslut om startår för kärnkraftsavvecklingen. Detta

startår bör vara senast år 1995. Propositionen kritiseras för

brist på förslag till konkreta åtgärder i syfte att främja

energihushållning och energieffektivitet.

Miljöpartiet uttalar att mänsklighetens stora energiproblem --

liksom Sveriges -- heter uran, kol, olja, fossilgas och en

ineffektiv energianvändning. Politiken bör enligt miljöpartiet

syfta till att åstadkomma en effektiv energianvändning och

utveckla de på solen grundade flödande energikällorna.

Kärnkraftsavvecklingen bör påbörjas omgående och vara helt

genomförd inom tre år.

Utskottet ger i det följande en något mer fyllig redogörelse

för de uttalanden av riktlinjekaraktär som återfinns i

partimotionerna.

I motion 1990/91:N403, som väcktes under allmänna motionstiden

i januari 1991, kritiserar moderata samlingspartiet den

energipolitik som regeringen företräder och utvecklar samtidigt

sin egen grundsyn. I motion 1990/91:N88, som väcktes senare med

anledning av regeringens proposition om energipolitiken,

utvecklas kritiken ytterligare.

I sammanfattning anförs bl.a. följande i de båda motionerna.

En tryggad energiförsörjning är en grundläggande förutsättning

för en utvecklad industrination. Socialdemokraternas

energipolitik under 1980-talet har starkt oroat såväl

allmänheten som företrädare för näringslivet.

Socialdemokraternas avvecklingspolitik har skapat osäkerhet,

vilket har bidragit till att minska industriinvesteringarna.

Därmed har regeringens politik även på detta område försämrat

den svenska ekonomin.

Regeringens politik har varit att lägga ner alla kärnkraftverk

med start 1995. För att ge -- den tidigare oåterkalleliga, nu

förhandlingsbara -- avvecklingspolitiken någon form av

trovärdighet har regeringen velat göra alla frågor kring

energiförsörjning och energianvändning till politiska frågor.

Men planekonomiska lösningar fungerar inte, lika litet på

energiområdet som på andra områden. Försök att politiskt

detaljreglera energiområdet är dömda att misslyckas.

Erfarenheterna från de stora energibesparingsprojekten under de

senaste 15 åren är också negativa. Förändringarna av

energianvändningen under denna period är främst resultat av en

naturlig anpassning till förändrade reala priser.

Moderata samlingspartiet förordar en aktiv miljöpolitik i

stället för en styrande energipolitik. Energipolitiken i dess

traditionella betydelse -- en politik avsedd att styra

tillförsel och användning av energi -- bör snarast avvecklas.

Riksdagens och regeringens framtida roll på energiområdet bör

syfta till att fastställa miljö- och säkerhetsbetingade

spelregler.

Riksdagens beslut om ett koldioxidtak är ett mycket viktigt

miljöbeslut, som regeringen måste respektera. Med en fortsatt

användning av kärnkraften finns det för Sveriges del goda

förutsättningar att inte bara klara koldioxidtaket utan också

reducera utsläppen. Regeringen måste i fortsättningen respektera

riksdagens beslut.

Därutöver skall utfallet av 1980 års folkomröstning följas --

de tolv nuvarande kärnkraftsreaktorerna skall drivas, och några

andra reaktorer skall inte tas i drift.

Folkomröstningsresultatet skall också respekteras beträffande

villkoren för avvecklingen av kärnkraften. Väljarna tog inte

ställning till något avvecklingsår -- årtalet 2010 är ett

resultat av ett riksdagsbeslut och har således ingen direkt

koppling till folkomröstningsresultatet.

Riksdagen bör nu uttala att det inte finns någon bestämd

tidpunkt när alla reaktorer skall vara tagna ur drift.

Nedläggningen skall inte bli föremål för något politiskt beslut

utan måste avgöras av säkerhetskraven och de ekonomiska

förutsättningarna.

Olika energiformer måste utvecklas utifrån sina ekonomiska

meriter inom ramen för gällande miljökrav. Energibeskattningen

skall relateras till energislagens miljöeffekter och utformas så

att miljövänliga energiformer främjas. Nya energiformer kommer

därmed att kunna spela en växande roll.

En fortsatt utbyggnad av naturgasnätet i Sverige måste ske på

marknadsekonomiska grunder. Introduktion av naturgas och så

kallade alternativa energiformer bidrar till ett flexiblare och

därmed stabilare system för energiförsörjning. En fungerande

energimarknad bidrar till en väl fungerande energiförsörjning

även i händelse av försörjningskriser.

Prissättningsprinciperna för elkraft bör inte ändras genom

politiska beslut. Den förutskickade bolagiseringen av Vattenfall

får inte tas som en förevändning för politiskt dikterade

elprishöjningar. Kommunala energiverk bör överföras i privat

regi.

Regeringens proposition eliminerar inte osäkerheten kring den

svenska energiförsörjningen. Överenskommelsen mellan regeringen,

folkpartiet liberalerna och centerpartiet undviker den centrala

fråga som har skapat osäkerhet i svensk energiförsörjning,

nämligen den framtida användningen av kärnkraften.

Överenskommelsen visar -- förutom vällovliga skrivningar och

målsättningar om låga elpriser och en internationaliserad

elmarknad -- att det man är överens om är det som inte rör

kärnkraften, nämligen ett femårigt utgiftsprogram om 3,8

miljarder kronor. Oavsett hur man bedömer detta är det

självfallet verklighetsfrämmande att tro att det skulle

möjliggöra att kärnkraften kan avvecklas utan stigande elpriser,

betydande miljökonsekvenser, arbetslöshet och försämrad

ekonomisk tillväxt. Fördyringen av den svenska elproduktionen

vid en avveckling av kärnkraften har beräknats till mellan 200

och 300 miljarder kronor. Trepartiöverenskommelsen och

regeringens proposition torde inte upphäva detta.

Överenskommelsen är utformad så att varje parti kan göra en

egen tolkning. Den innehåller visserligen en gemensam text, men

eftersom denna tolkas på tre olika sätt kommer överenskommelsen

att leda till att osäkerheten kring svensk energiförsörjning

kvarstår.

Regeringens nu framlagda subventionsprogram är en dyrbar

illusion, i den bemärkelsen att insatta medel knappast kommer

att leda till några bestående effekter. Offentliga utgifter på

3,8 miljarder kronor eliminerar inte de omfattande negativa

konsekvenser för svensk ekonomi och miljö som följer av en

avveckling till år 2010. Subventionerna kan inte driva fram

bränslen som kan ersätta kärnkraften utan utgör ett allvarligt

slöseri med skattebetalarnas medel.

Moderata samlingspartiet förordar en aktiv miljöpolitik i

stället för en styrande energipolitik. Energipolitiken i dess

traditionella betydelse -- en politik avsedd att styra

tillförsel och användning av energi -- bör snarast avvecklas.

Riksdagens och regeringens framtida roll på energiområdet bör

syfta till att fastställa miljö- och säkerhetsbetingade

spelregler.

Vänsterpartiets energipolitiska grundsyn framgår dels av

motion 1989/90:N478, dels av två motioner, 1990/91:N73 och

1990/91:N74, som har väckts med anledning av proposition

1990/91:88 om energipolitiken, dels av en motion, 1990/91:N45,

som har väckts med anledning av proposition 1990/91:87 om

näringspolitik för tillväxt. I de fyra motionerna sägs

sammanfattningsvis bl.a. följande.

I den energipolitiska debatten sedan folkomröstningen 1980 har

i stort sett alla parter efterlyst klara signaler som kan läggas

till grund för långsiktig planering.

Regeringen och partierna bakom energiöverenskommelsen anser

att de genom denna och genom proposition 1990/91:88 ger sådana

signaler. Det kan starkt ifrågasättas om budskapet är klart och

entydigt och vilar på en sådan stabil grund att det kan utgöra

fundamentet för en långsiktig energipolitik. Folkpartiet svävar

på målet när det gäller avveckling av kärnkraften. Dess position

har successivt närmat sig moderata samlingspartiets.

En rimlig bedömning är att energiöverenskommelsen vilar på

lösan sand och att proposition 1990/91:88, som bygger på

överenskommelsen, inte är en stabil grund för en långsiktig

energipolitik. Därmed är den viktiga uppgiften att tala om hur

kärnkraften skall avvecklas fortfarande olöst. Vänsterpartiet

anser att den klara signal som behövs till energimarknaden är

ett beslut om startår för kärnkraftens avveckling, årtalet då

den första reaktorn skall stängas.

Vänsterpartiets bedömning är att tillgången på el är så god

att i princip minst en reaktor kan stängas omedelbart utan

större olägenheter. Därför bör startåret sättas till senast

1995. Dessutom behövs en konkret plan för den följande

avvecklingen.

Garantier måste lämnas för bevarandet av de naturskyddade

älvarna.

Partiet anser att Sverige med sin höga kunskapsstandard och

sin goda tillgång till energi- och råvaror är ett av de länder

som skulle kunna vara världsledande när det gäller utveckling

och drift av miljöanpassade system, t.ex. alternativa

energisystem.

Energipropositionen faller in i den sedvanliga

regeringstraditionen att vackert och korrekt beskriva målet men

sedan visa en påtaglig brist på konkreta åtgärder för att nå

målet. Denna oförmåga att påverka verkligheten har bidragit till

det svenska näringslivets problem bland annat när det gäller

osäkerheten om energiförsörjningen.

Ett exempel på hur regeringar under 15 år har misslyckats med

sitt måluppfyllande är utvecklingen av miljövänliga, inhemska

och förnybara energislag. Vissa resultat har uppnåtts, men dessa

har i huvudsak sin grund i prissättning och privata företags

insatser. I dag får Sverige inte ens 1% av sitt energibehov

tillgodosett av de inhemska, förnybara energislagen vind-, sol-

och vågenergi. I Danmark står t.ex. enbart vindenergin för 2%

av elkonsumtionen. Svensk energitillförsel utgörs i dag till

70% av importerad energi.

Energihushållning m.m. har ej heller medfört att

energikonsumtionen har minskat. Regeringen tycks leva i den

föreställningen att en förutsättning för att samhället skall

fortleva och produktiviteten öka är att energikonsumtionen skall

öka per capita. Så har hittills varit fallet, men med dagens

avancerade teknik, branschomstruktureringar och

effektiviseringar är det troligt att energikonsumtionen kommer

att minska per capita trots ökad produktivitet. Att

energikonsumtionen kan hållas tillbaka och att teknik och

processer blir energisnåla kan bli en betydelsefull

internationell konkurrensfaktor.

Miljöpartiet preciserar i motion 1990/91:N68 de

grundläggande utgångspunkter som enligt partiet bör gälla för

energipolitiken. I motionen uttalas bl.a. följande.

Världens energisystem måste i grunden förändras. Både

vetenskapliga och etiska utgångspunkter leder till denna

slutsats. Mänskligheten måste komma bort från användningen av de

ändliga och miljöförstörande energikällorna uran, kol, olja och

fossilgas.

Medlen att nå detta mål utgörs av effektiv energianvändning

och utveckling av de på solen grundade flödande och förnybara

energikällorna.

Sverige skall utifrån detta formulera en konkret energipolitik

med konkreta mål, konkreta tidsplaner och konkreta medel för

genomförandet.

Miljöpartiets grundkrav för energipolitiken är:

en årlig minskning av den totala energianvändningen med 2%

tills en halvering uppnåtts, framför allt genom

effektivisering av energianvändningen,

en snabb avveckling av kärnkraften som startar med den första

reaktorn år 1991,

en gradvis omställning av energisystemet till inhemska

förnybara energikällor,

en avveckling av de fossila bränslena med 85% på 25 år.

Detta kräver planmässighet, vilket inte är detsamma som

planhushållning. Det kräver att marknadshushållningen med hjälp

av normala statliga styråtgärder såsom skatter och lagstiftning

anpassas till målsättningarna. Det kräver att staten på energi-

och kommunikationsområdena helhjärtat inriktar investeringarna

för att målet skall nås. Därvid skall man välja att satsa på

effektivare energianvändning så länge inte detta ger högre

marginalkostnad än utbyggnad av kraftproduktionen. Detta kallas

balansprincipen.

Sverige måste givetvis ta hänsyn till sin internationella

omgivning, men detta får inte betyda kritiklös anpassning.

Tvärtom bör Sverige gå före med en energipolitik som bättre än

andra länders anpassas till de vetenskapliga och etiska kraven.

I den mån detta leder till svårigheter för vår exportindustri

skall de lösas individuellt för varje exportgren. En ansvarslös

politik i andra länder får aldrig bli norm för Sverige. Om

svensk industri får betala för de skador den gör på miljön och

andra länders industri inte betalar, så är det de andra länderna

som gör fel. Detta får ej döljas genom generella

energisubventioner till svensk industri. Däremot kan ett sådant

ansvarstagande motivera helt öppna subventioner till de utsatta

industrierna.

Utifrån denna grundsyn kritiseras propositionen enligt i

huvudsak följande.

Trots snart två årtionden av energidebatt koncentrerar sig

regeringen på tillförseln av energi och särskilt el, som om

knapphet på energi vore ett stort problem i det svenska

samhället. Det finns i propositionen ingen diskussion om de

verkliga problem i energipolitiken som användningen av uran,

kol, olja och naturgas medför. Inte heller diskuteras hur en

omställning till en energieffektiv teknik och samhällsstruktur

skall kunna genomföras snabbt och effektivt.

Uran och de fossila bränslena är för lågt beskattade. Skatten

svarar inte mot den skada och den utarmning av jorden som

användningen förorsakar. Det måste löna sig att använda de

inhemska förnybara energikällorna och att satsa på effektiv

energianvändning.

Det är uppenbart att den sortens ekonomiska tillväxt som

regeringen i realiteten förordar, vilken redovisas som tillväxt

i bruttonationalprodukten (BNP) och kräver ökad

energitillförsel, är en tillväxt som i realiteten gör oss alla

fattigare. Det syns i propositionen inte ett spår av den kritik

mot det klassiska tillväxt- och BNP-begreppet som har fått

genomslag i allt fler länder och som har tagit sig uttryck i en

utredning om en "grön BNP" även i Sverige.

Regeringen registrerar tillväxtens debetsida med ökad

varuproduktion och ökade exportinkomster som kan utnyttjas till

vad man kallar ökad välfärd, men den försummar kreditsidan.

Kreditsidan är uttömningen av mänsklighetens ändliga tillgångar

i form av lagrad energi, andra ändliga råvaror, matjord, friska

skogar och mångsidiga ekosystem, ren luft, rent färskvatten och

rena hav.

Regeringen säger, uttalar motionärerna, att beslutet att

kärnkraften skall avvecklas till år 2010 står fast. Men den

politik som anvisas av regeringen är uppenbarligen helt

otillräcklig för att det beslutet skall bli genomfört. De små

insatser som föreslås för att främja energihushållning och

inhemsk energi är helt otillräckliga. Därför är påståendet att

man fasthåller målet total kärnkraftsavveckling till år 2010 ett

bedrägeri mot svenska folket.

Regeringen har uppenbarligen "förhäxats av

kärnkraftsproblematiken", säger motionärerna vidare. Det gör att

man betraktar elförsörjningen som ett separat problem utan att

sätta den i samband med landets totala energiförsörjning och

energianvändning. Trots att propositionen kallas

energiproposition finns inget kapitel som ger en helhetssyn på

energiförsörjningen. Detta är avslöjande för regeringens brist

på vetenskaplig och etisk bakgrund för sina förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlar först frågor kring målen i stort för

svensk energipolitik, dvs. riktlinjer för den långsiktiga

energipolitiken. Därefter tar utskottet upp olika frågor kring

kärnkraftens roll i det svenska energisystemet. Avslutningsvis

behandlas övriga frågor som har riktlinjekaraktär.

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

De riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som omfattas

av överenskommelsen den 15 januari 1991 mellan

socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet,

och som regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna,

återges i proposition 1990/91:88 under rubriken Energipolitiska

utgångspunkter (s.6--8). Riktlinjerna har i sina huvuddrag

refererats i ett föregående avsnitt i detta betänkande (s.45).

Kritiken i de i anslutning härtill refererade partimotionerna,

1990/91:N88 (m) och 1990/91:N403 (m), 1990/91:N74 (v) och

1990/91:N68 (mp), utmynnar i förslag om att riksdagen skall

besluta om riktlinjer för energipolitiken enligt vad som uttalas

i resp. partimotion. Också motionerna 1989/90:N414 (mp),

1990/91:N45 (v), 1990/91:N93 (mp), 1990/91:N412 (m),

1990/91:N414 (mp), 1990/91:N421, och 1990/91:N429 (mp) och

1990/91:N447 (mp) utmynnar i yrkanden om riktlinjer för

energipolitiken som bör behandlas i detta sammanhang. Ett

yrkande i motion 1989/90:N39 (mp) om utredning av system för

energiförsörjning och energianvändning inom naturens ramar samt

ett yrkande i motion 1990/91:N56 (c) om ett uttalande av

riksdagen om sambanden mellan energi och miljö tas också upp

här.

Vidare innehåller motionerna 1990/91:N415 (fp) och

1990/91:N460 (c) förslag om uttalanden som nära ansluter till de

riktlinjer som föreslås i propositionen. Syftet med yrkandet i

motion 1990/91:N440 (m) tillgodoses om riksdagen ansluter sig

till de riktlinjer som förordas av moderata samlingspartiet i de

nyssnämnda partimotionerna 1990/91:N88 och 1990/91:N403.

Som framhålls i propositionen är energipolitikens mål att på

kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på

med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Härigenom främjas en

god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken

skall utgå ifrån vad natur och miljö kan bära.

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som

i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst

inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv

energihushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och

omsorg om miljön vid användning och utveckling av all

energiteknik.

Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70)

att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med

hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla

sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att den sista

reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010.

En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig

förutsättning för den svenska industrins internationella

konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna

förutsättning bevaras. Särskilt för den elintensiva industrin är

detta ett grundläggande krav. Det är därför nödvändigt att det

finns tillräcklig kapacitet i elproduktionen och att priset på

el sätts efter marknadens villkor.

Utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen

påverkar klimatet. Det är därför angeläget att i möjligaste mån

undvika eldning med fossila bränslen. Detta kan ske genom en

aktiv energihushållning och genom utnyttjande av förnybara

energislag som inte ger något nettotillskott av koldioxid till

atmosfären.

De orörda älvarna och de älvsträckor som riksdagen har

undantagit från utbyggnad skall skyddas även fortsättningsvis.

Utbyggnaden av vattenkraft anges i den av riksdagen antagna

vattenkraftsplanen.

Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av

säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft

för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. Regeringen

bör, som sägs i propositionen, årligen i budgetpropositionen

redovisa de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska

programmen för omställning och utveckling av energisystemet.

Det är kraftföretagens uppgift att med utgångspunkt i den av

statsmakterna fastlagda energipolitiken planera och utveckla

kraftsystemet så att landets behov av el blir tillgodosett.

Utskottet konstaterar att dessa riktlinjer för den långsiktiga

energipolitiken ligger i linje med vad som anförs i motion

1990/91:N415 (fp) beträffande ett konkurrenskraftigt energipris

för den elkraftsintensiva industrin och i motion 1990/91:N460

(c) beträffande förnyelse av Stockholmsregionens energisystem.

Vad utskottet här anfört innebär att de riktlinjer för den

långsiktiga energipolitiken som föreslagits av moderata

samlingspartiet i motionerna 1990/91:N88, 1990/91:N403 och

1990/91:N412, av vänsterpartiet i motionerna 1990/91:N45 och

1990/91:N74 och av miljöpartiet i motionerna 1989/90:N414,

1990/91:N55, 1990/91:N68, 1990/91:N93, 1990/91:N421,

1990/91:N429 och 1990/91:N447 avstyrks. Även motion

1990/91:N440 (m) avstyrks, liksom de här behandlade yrkandena

i motionerna 1989/90:N39 (mp) och 1990/91:N56 (c).

Kärnkraftens roll i det svenska energisystemet

Kärnkraftens roll i det svenska energisystemet har berörts

översiktligt i avsnittet om riktlinjer för den långsiktiga

energipolitiken.

Utskottet behandlar i föreliggande avsnitt ett tiotal mer

specificerade frågor inom detta område. Till grund för

behandlingen ligger bl.a. dels ett antal motionsyrkanden med

utpräglat kärnkraftsskeptisk inriktning från miljöpartiet och

vänsterpartiet, dels yrkanden -- från moderata samlingspartiet

-- som avspeglar en motsatt grundinställning till kärnkraften.

I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 presenterar partiet

sin starkt kritiska syn på kärnenergin. Denna kritiska syn

motiveras, framhåller motionärerna, till en början av de

förödande konsekvenserna av ett stort utsläpp som skulle kunna

vara följden av en härdsmälta. Andra motiv som motionärerna

anför är miljöförstöringen i samband med uranbrytning, den

omfattande miljöförstöringen vid vissa anläggningar för militär

kärnenergi i USA, problem kring slutlig hantering av det använda

kärnbränslet, sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen samt

kärnkraftens bristande lönsamhet. Motionärerna vänder sig också

mot tanken att kärnkraften skulle vara väsentlig för att lösa

koldioxidproblemet. De föreslår att riksdagen i ett

uttalande ansluter sig till detta synsätt. Vad som anförs i

denna motion utgör en upprepning och utvidgning av motiven för

yrkanden från miljöpartiet av likartad innebörd även i motioner

från allmänna motionstiderna år 1991 (1990/91:N421) och år 1990

(1989/90:N414).

Utskottet finner inte anledning föreslå riksdagen att göra ett

uttalande av den innebörd som föreslås i motionerna. Frågor om

när en sådan avveckling bör inledas och när den bör vara

genomförd återkommer utskottet till i det följande. Motionerna

1989/90:N414 (mp), 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N421 (mp)

avstyrks sålunda i här behandlade delar.

Utskottet övergår härefter till frågor kring

kärnkraftsavvecklingens inledning.

Enligt de riktlinjer för kärnkraftsavvecklingen som riksdagen,

på förslag av näringsutskottet, ställde sig bakom år 1988 skulle

en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996.

Dessa reaktorer skulle vara en av de två reaktorerna i

Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket. Vilka

reaktorer som skulle tas ur drift och i vilken ordning detta

skulle ske var frågor som riksdagen förbehöll sig att få ta

ställning till. I enlighet med regeringens förslag uttalade sig

riksdagen för en s.k. kontrollstation år 1990, vid vilken det

skulle konkret klargöras vilka åtgärder för energitillförsel som

måste vidtas för att inte den tidigarelagda avvecklingen av de

två reaktorerna skulle resultera i elbrist eller osäker

eltillförsel vid mitten av 1990-talet och för att den

elintensiva industrins energiförsörjning skulle tryggas.

Riksdagsbeslutet år 1988 präglades av oenighet. Varje

oppositionsparti stod för en egen reservation mot

näringsutskottets förslag beträffande kärnkraftsavvecklingens

inledning.

I den överenskommelse mellan socialdemokraterna, folkpartiet

liberalerna och centerpartiet som ligger till grund för

propositionen framhålls att omställningen av energisystemet

måste ske med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av

elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och

välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken

takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el,

tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och

möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga

elpriser. Regeringen förutsätts årligen redovisa till riksdagen

de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen

för omställning och utveckling av energisystemet.

Dessa uttalanden ingår i de förslag till riktlinjer för

energipolitiken som regeringen föreslår att riksdagen skall

godkänna och som i berörda delar skall ersätta dem som riksdagen

beslutade om år 1988.

Kritiken mot vad som sålunda föreslås som riktlinjer för

kärnkraftsavvecklingens inledning har två teman. Det ena

temat, som utvecklas av moderata samlingspartiet i motion

1990/91:N88, utgår från uppfattningen att 1988 års beslut om

s.k. förtida avveckling var felaktigt och bör rivas upp.

Motionärerna menar att de riktlinjer som nu föreslås brister i

tydlighet i fråga om startpunkten för kärnkraftsavvecklingen.

Riksdagen bör därför, anser moderata samlingspartiet, uttala att

tidigare uttalanden om avveckling av två kärnkraftsreaktorer

åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet.

En motsatt utgångspunkt har kritik från vänsterpartiet och

från miljöpartiet.

Partimotionen 1990/91:N74 (v) utmynnar i yrkanden om att

riksdagen skall fatta ett beslut om senast år 1995 som startår

för avvecklingen av kärnkraften och att riksdagen skall begära

att regeringen lägger fram ett förslag till en lag av den

innebörden.

Riksdagen skall, förordas det av miljöpartiet i motion

1990/91:N68, begära att regeringen utarbetar en

snabbavvecklingsplan för kärnkraften. Samma motion innehåller

också ett yrkande om att riksdagen skall begära att regeringen

lägger fram ett förslag till en lag om avveckling av kärnkraften

under en treårsperiod med start år 1991. Motionärerna vill också

att riksdagen skall göra ett uttalande om hur kärnkraften bör

avvecklas. Motion 1990/91:N93 (mp) innehåller två yrkanden kring

inledningen av kärnkraftsavvecklingen med samma sakliga innebörd

som i nyss refererade yrkanden i partimotionen 1990/91:N68.

Samma innebörd har två yrkanden i en partimotion från

miljöpartiet som väcktes under allmänna motionstiden år 1991

(1990/91:N421).

Utskottet vill i detta sammanhang även redovisa att frågor

kring kärnkraftsavvecklingens inledning har berörts i riksdagen

vid två tillfällen efter det att proposition 1990/91:88 lades

fram.

I en reservation (m, fp) till finansutskottets betänkande

(1990/91:FiU20) om den ekonomiska politiken och

budgetregleringen görs sålunda bedömningen (s.86) att någon

avveckling av kärnkraften inte kan bli aktuell under 1990-talet.

Som skäl anger reservanterna att energipolitiken måste utformas

så att svensk industri kan få en säker tillgång till energi till

konkurrenskraftiga priser. Energipolitiken måste, uttalar

reservanterna, anpassas till såväl hänsyn till välfärd och

sysselsättning som manifesterade resultat av

hushållningsåtgärder och alternativ elproduktion.

I en annan reservation (c) i samma betänkande uttalas (s.97)

att hushållningsåtgärder och tillförsel av el från

miljöacceptabel kraftproduktion avgör när den beslutade

kärnkraftsavvecklingen kan påbörjas.

Industriminister Rune Molin sade i ett svar på en

interpellation (1990/91:168) den 15 april 1991 (RD 1990/91:94)

att det i dag finns skilda bedömningar om när det är möjligt att

inleda kärnkraftsavvecklingen. I enlighet med överenskommelsen

om energipolitiken menar regeringen, uttalade industriministern,

att resultaten av de energipolitiska programmen avgör när

avvecklingen kan påbörjas. Det är således för tidigt att i dag

ange en bestämd tidpunkt. -- Under den debatt som följde efter

interpellationssvaret framhöll industriministern att

riktlinjernas innebörd är att metoden med fixerade tidpunkter

(åren 1995 och 1996) nu ersätts med en metod där man varje år

prövar om förutsättningar finns för att påbörja avvecklingen.

Utskottet vill understryka att, som också framhålls i

propositionen, frågan om när kärnkraftsavvecklingen kan inledas

och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av

hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel

kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt

konkurrenskraftiga priser. Utskottet vill också erinra om vad

som sägs i propositionen om att omställningen av energisystemet

måste ske med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av

elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och

välfärd.

Med hänvisning till vad som här har sagts finner inte

utskottet att riksdagen särskilt bör uttala, såsom föreslås i

motion 1990/91:N88 (m), att tidigare uttalanden om avveckling av

två reaktorer åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet.

Resultaten av de energipolitiska programmen avgör när

avvecklingen kan påbörjas. Som framhålls i propositionen skall

regeringen varje år informera riksdagen om hur detta arbete

bedrivs.

Med samma argument avvisar utskottet även förslaget i motion

1990/91:N74 (v) att riksdagen nu skall uttala sig för år 1995

som senaste startår för kärnkraftsavvecklingen och begära att

ett lagförslag av den innebörden läggs fram.

Likaså avvisar utskottet förslagen i motionerna 1990/91:N68,

1990/91:N93 och 1990/91:N421 -- samtliga från företrädare för

miljöpartiet -- av innebörd att kärnkraften skall snabbavvecklas

under en treårsperiod med början år 1991.

Om riksdagen skulle avslå det nyssnämnda förslaget i motion

1990/91:N68 (mp) om en treårig avvecklingstid för kärnkraften

med start år 1991 föreslås i samma motion att riksdagen skall

begära att regeringen lägger fram ett lagförslag om en nioårig

avvecklingstid med start samma år. Ett villkor skall då vara att

1988 års "koldioxidtak" aldrig får överskridas. Ett likalydande

yrkande finns även i motion 1990/91:N421 (mp).

Utskottet avstyrker de båda här aktuella yrkandena i

motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N421 (mp).

Om riksdagen även skulle avslå yrkandet om lagstiftning om en

nioårig avvecklingstid föreslås i motion 1990/91:N68 att

riksdagen skall begära ett lagförslag från regeringen om

kärnkraftsavveckling med avslutning senast under år 2010.

Liksom det nyss behandlade yrkandet om en nioårig

avvecklingstid avstyrker utskottet det nu aktuella yrkandet i

motion 1990/91:N68.

Utskottet tar härefter upp frågan om vilken reaktor som

först bör stängas av som en inledning av

kärnkraftsavvecklingen.

Fem av de motioner som utskottet har att behandla innehåller

yrkanden av innebörd att riksdagen skall uttala sig för att

kärnkraftsavvecklingen skall inledas genom att den ena eller

båda reaktorerna i Barsebäck stängs av. En av dessa motioner är

en partimotion, kvarstående från år 1990, från dåvarande

vänsterpartiet kommunisterna (1989/90:N478). De fyra andra

motionerna (1990/91:N43, 1990/91:N61, 1990/91:N93 och

1990/91:N417) har samtliga undertecknats av företrädare för

miljöpartiet.

Utskottet har i det föregående uttalat sig om vilka faktorer

som bör vara avgörande för när kärnkraftsavvecklingen skall

inledas. Av detta följer att utskottet inte anser att det finns

skäl att föreslå riksdagen att nu ta ställning till vilken

reaktor som först bör ställas av. Yrkandena om ett sådant

uttalande i motionerna 1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N43 (mp),

1990/91:N61 (mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N417 (mp)

avstyrks sålunda.

Frågor kring kärnkraftsreaktorernas användningstid och

livslängd aktualiseras av moderata samlingspartiet i

partimotionen 1990/91:N403. Motionärerna föreslår att riksdagen

skall göra ett uttalande av innebörd att svenska

kärnkraftsreaktorer får användas så länge de uppfyller de krav

på säkerhet som regering och riksdag har fastställt. Vidare vill

motionärerna att riksdagen i ett annat uttalande klart skall ta

avstånd från det antagande om 25 års teknisk livslängd för

kärnkraftverk som har gjorts tidigare och som enligt

motionärerna -- och enligt vad utskottet har redovisat i det

föregående (s.42) -- utgjorde grunden för 1980 års

riksdagsbeslut om år 2010 som slutlig tidpunkt för avvecklingen

av kärnkraft i Sverige. Motionärerna erinrar i detta sammanhang

om det uttalande som näringsutskottet gjorde år 1988 (NU

1987/88:40 s. 41f.) om att reaktorerna har konstruerats för

en teknisk livslängd av 40 år.

Utskottet berörde, som påpekas av motionärerna, frågor om

kärnkraftverkens tekniska livslängd i ett betänkande år 1988 (NU

1987/88:40). Utskottet konstaterade därvid (s. 41f., 53f.)

att avskrivningstiden för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25

år, men att anläggningarna har konstruerats för att ha en

livslängd av 40 år. Uppgiften om att kärnkraftverkens tekniska

livslängd var ca 25 år fanns i propositionen år 1980. Men det på

utskottets förslag grundade riksdagsbeslutet år 1980 om år 2010

som bortre tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen fick, sade

utskottet (s.54), inte ses som en ren framräkning grundad på

bedömningar av en reaktortanks sannolika livslängd.

Grundläggande för beslutet hade varit att utifrån

folkomröstningens resultat skulle anges en väl anpassad tidsram

inom vilken omställningen av energitillförsel skulle kunna äga

rum.

De uttalanden som motionärerna menar att riksdagen skall göra

måste, anser utskottet, ses mot bakgrund av den positiva

grundsyn på fortsatt användning av kärnkraften även efter år

2010 som motionärerna har. Denna grundsyn framgår dels av

uttalanden som motionärerna gör i den nu behandlade motionen,

dels av ett yrkande i partimotionen 1990/91:N88 (m), som

utskottet behandlar längre fram i detta betänkande.

De båda nu aktuella förslagen i motion 1990/91:N403 (m) om

uttalanden avstyrks av utskottet med hänvisning till att de är

ett uttryck för grundsynen att kärnkraft skall användas i vårt

land även efter år 2010.

I propositionen redovisas (s. 32 f.) huvudinnehållet i en

rapport som statens kärnkraftinspektion och statens

strålskyddsinstitut lade fram i januari 1990 om säkerhets- och

strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. Bl.a. återges i

propositionen ett påpekande i rapporten att reaktortank och

tillhörande primärkretsar i svenska reaktorer ursprungligen är

dimensionerade mot utmattning med sikte på en teknisk livslängd

av ca 40 år. Enligt partimotionen 1990/91:N68 (mp) innebär

redogörelsen i propositionen att regeringen i stort sett

accepterar att reaktorernas livslängd är 40 år, något som

miljöpartiet vänder sig emot. Motionärerna önskar att riksdagen

i ett uttalande skall uttrycka kritik mot regeringen för detta

antagande av en livslängd om 40 år.

Utskottet finner det naturligt att regeringen i en proposition

återger relevanta uttalanden av de säkerhetsansvariga

myndigheterna om den tekniska livslängd som svenska

kärnkraftverk har konstruerats för. Förslaget i motion

1990/91:N68 (mp) att regeringen skall kritiseras för att den har

återgett dessa uttalanden avstyrks alltså.

Utskottet har i det föregående återgivit påpekandet i

proposition 1990/91:88 (s.6) att riksdagens uttalande år

1980 om att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010

inte har varit föremål för förnyad prövning eller nytt

ställningstagande under överläggningarna mellan de tre partier

som står bakom överenskommelsen om riktlinjer för

energipolitiken.

Ett yrkande från moderata samlingspartiet, motion 1990/91:N88,

går ut på att riksdagen i ett uttalande skall ge till känna att

tidigare uttalanden om att all kärnkraft skall vara avvecklad

till år 2010 inte längre äger giltighet. Av liknande innebörd är

ett yrkande från samma parti i motion 1990/91:N403 om ett

tillkännagivande angående 1980 års folkomröstning om kärnkraft

som grund för den svenska energipolitiken.

I båda motionerna erinras om texten på valsedlarna för linje 1

och linje 2 i folkomröstningen 1980 vad gäller frågan om under

vilka former kärnkraften skall avvecklas. Motionärerna hävdar

att dessa villkor är av den arten att nedläggningen inte går att

årtalsfixera. Kostnaderna och möjligheterna att upprätthålla

säkerhetskraven i förhållande till förutsättningarna för andra

energikällor blir avgörande för när en nedläggning blir aktuell,

menar de.

Med hänvisning till vad utskottet har anfört i det föregående

om föreslagna uttalanden beträffande kärnkraftsreaktorernas

användningstid och tekniska livslängd avstyrker utskottet

också de här behandlade förslagen i motionerna 1990/91:N88 (m)

och 1990/91:N403 (m) till uttalanden av riksdagen.

Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller bl.a. en analys av Sveriges

nuvarande energibalans och den historiska utvecklingen.

Motionärerna hänvisar inledningsvis till den redovisning

avseende åren 1972, 1982 och 1989 som finns i propositionen

(s.21) och säger att det inte finns mycket att invända mot

denna. De önskar dock komplettera bilden med vad som erhålls om

man i stället bruttoredovisar hela den värmeenergi som utvecklas

i reaktorerna och som har en låg verkningsgrad vid omvandling

till elenergi. Denna metod för redovisningen, som följer Förenta

nationernas rekommendation och som motionärerna anser riktigast,

visar enligt dem att energianvändningen har stigit från år 1972

till år 1989, till stor del beroende på kärnkraftverkens låga

verkningsgrad. Motionärerna önskar att riksdagen i ett uttalande

till regeringen skall ställa sig bakom denna analys av hur

energibalansen har utvecklats.

Samma motion innehåller också ett yrkande om att riksdagen

skall uttala sig om ett lämpligt mål för energibalansen om 25

år. Detta mål innebär en reduktion med 40 % från 1989 års nivå.

Utskottet, som inte har någon invändning mot den metod för

redovisning av energibalansen som används, avstyrker förslagen i

motion 1990/91:N68 (mp) till uttalanden om hur energibalansen

har utvecklats och bör utvecklas i framtiden. Det är, anser

utskottet, inte lämpligt att riksdagen uttalar sig om vilken

energibalans som bör eftersträvas i Sverige om ett visst antal

år.

Miljöpartiet anger i partimotionen 1990/91:N68 att målet för

Sveriges elbalans om 25 år bör vara en produktion av 95 TWh,

vilket ställs mot 1989 års produktion av 139 TWh. De menar att

det, vare sig kärnkraften avvecklas på tre, nio eller nitton år,

är av vikt att veta hur elförsörjningen skall se ut när

kärnkraften är avvecklad. Motionärerna vill att riksdagen skall

som sin mening ge regeringen till känna att det mål för

elbalansen som anges i motionen bör vara bestämmande för

energipolitiken.

Den elbalans om 25 år som motionärerna förordar framgår av

följande uppställning.

Produktion i TWh 1989 Om 25 år enligt

motion 1990/91:N68

________________________________________________________________

Vattenkraft 71 66

Kärnkraft 63 0

Kraftvärme 3 8

Industrimottryck 3 4

Oljekondens 0 0

Vindkraft 0 17

Import 0 0

________________________________________________________________

Summa 140 95

Som framhålls i propositionen (s.24) är alla prognoser över

elanvändningen med nödvändighet behäftade med stora osäkerheter.

De prognoser om elbehovet under 1990-talet som har gjorts av

statens energiverk och av Kraftsam pekar på ett ökat elbehov

under denna tid, även med beaktande av en viss sparpotential.

Att riksdagen mot denna bakgrund skulle fastslå ett mål av den

innebörd som föreslås i motionen finner utskottet dels

orealistiskt, dels olämpligt mot bakgrund av den ytterst hårda

statliga styrning som torde vara förutsättningen för att

elkonsumtionen skulle kunna nedbringas till den förutsatta

nivån. Förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) om ett uttalande av

denna innebörd avstyrks således.

Moderata samlingspartiet understryker i en motion från

allmänna motionstiden 1990 (1989/90:N472) elanvändningens

betydelse för landsbygdens befolkning och de negativa

konsekvenserna av en kärnkraftsavveckling för landsbygden.

Motionärerna önskar att riksdagen gör ett uttalande av innebörd

att en kärnkraftsavveckling medför negativa verkningar för

landsbygden.

Det nu framlagda förslaget till riktlinjer för energipolitiken

lämnar, finner utskottet, inte underlag för ett sådant

påstående. Motion 1989/90:N472 (m) avstyrks alltså.

Ytterligare ett argument mot avveckling av kärnkraften tas upp

i motion 1990/91:N450 (m). Motionärerna menar att en

avveckling får negativa effekter på den eldrivna trafiken.

Särskilt gäller detta en förtida avveckling. Enligt motionärerna

skulle en sådan medföra att den el som behövs för den angelägna

ökningen av den spårbundna trafiken i framtiden måste produceras

i kraftverk som i motsats till kärnkraftverken släpper ut

koldioxid och kväveoxider. Vidare kommer en eldriven bil, om den

drivs med elkraft från olje- eller kolkraftverk, att medföra

större utsläpp av kväveoxid än vad en katalytiskt avgasrenad bil

avger. I motionen föreslås att riksdagen skall göra ett

uttalande till regeringen om detta.

Utskottet är inte berett att föreslå riksdagen att göra ett

uttalande av den här angivna innebörden. Yrkandet härom i

motionen 1990/91:N450 (m) avstyrks sålunda.

I tre motioner från moderata samlingspartiets sida yrkas på

riksdagsuttalanden som alla har anknytning till

miljökonsekvenser av en avveckling av kärnkraften.

Under allmänna motionstiden 1990 har sålunda i partimotionen

1989/90:N404 (m) föreslagits att riksdagen skall begära att

regeringen låter göra en utredning om de miljömässiga

konsekvenser som skulle följa av en avveckling av kärnkraften i

Sverige. I en annan partimotion under år 1991 (1990/91:N52)

anförs kärnkraften som exempel på en särskilt väl miljöanpassad

energiproduktion och hävdas att det finns goda möjligheter att

förbättra effektuttagen hos svenska verk om nedläggningshotet

undanröjs. Ett uttalande av riksdagen av den innebörden

föreslås. Den tredje motionen, 1990/91:N50 (m), innehåller ett

resonemang som går ut på att en ökning av effektuttagen från

svenska kärnkraftverk skulle kunna medverka till en ökad

elproduktion utan koldioxidutsläpp. Om en del av denna elkraft

kunde användas till värmepumpar, som ersätter fossilbränsle,

skulle våra koldioxidutsläpp kunna pressas ned ytterligare,

framhåller motionären och föreslår ett tillkännagivande av

riksdagen av den innebörden.

De tre förslag till riksdagsuttalanden som behandlas här är

ett uttryck för en syn på kärnkraften som utskottet inte kan

ställa sig bakom. Därför avstyrker utskottet de tre aktuella

yrkandena i motionerna 1989/90:N404 (m), 1990/91:N50 (m) och

1990/91:N52 (m).

Frågan om det av riksdagen år 1988 beslutade

koldioxidtaket måste överskridas i samband med en

kärnkraftsavveckling tas upp av miljöpartiet i motion

1990/91:N421.

Som har framgått av avsnittet om kärnkraftsavvecklingens

inledning förordar miljöpartiet i första hand att kärnkraften

skall avvecklas under tre år med början år 1991. Enligt motion

1990/91:N421 (mp) accepterar partiet dock att koldioxidutsläppen

från energisektorn ökar under en begränsad tidsperiod, eftersom

en stor del av kärnkraften vid en snabb avveckling måste

ersättas dels genom ökad elproduktion i befintliga

oljekraftverk, dels genom minskad elanvändning på så sätt att

elvärme ersätts med oljevärme i hus som har kombipannor. Även om

avvecklingsperioden utsträcks till år 1999 accepterar

motionärerna en viss ökning av koldioxidutsläppen. De föreslår

att riksdagen i ett uttalande skall ansluta sig till deras

uppfattning.

Med hänvisning till de riktlinjer för den långsiktiga

energipolitiken som utskottet i det föregående har uttalat sig

för avstyrker utskottet motion 1990/91:N421 (mp) i den mån den

avser förslag om särskilda uttalanden om koldioxidtaket i

samband med en kärnkraftsavveckling.

Säkerhetspolitiska skäl talar enligt motion 1989/90:N412

(mp) för att kärnkraften omgående bör avvecklas. Motionärerna

föreslår ett riksdagsuttalande av den innebörden.

Motionärerna hänvisar till vad som anförs i motion

1989/90:U404 om säkerhetspolitik. Utskottet finner i denna

motion ingen motivering för det föreslagna yrkandet. Det

resonemang som i den motionen förs om kärnvapen finner utskottet

icke relevant i diskussionen om energipolitiken. Utskottet

avstyrker motion 1989/90:N412 (mp).

Ett förbud mot investeringar i svensk och utländsk

kärnkraft krävs i ett yrkande i partimotionen 1990/91:N45 (v).

Av motiveringen framgår att kravet i första hand riktar sig mot

Vattenfall som ägare av svenska kärnkraftverk. De förbud

motionärerna önskar är främst förbud mot sådana investeringar i

kärnkraftverken som gör att kapaciteten påtagligt ökar eller som

i praktiken innebär att man stegvis ersätter ett åldrande

kraftverk med ett nytt. Förbud måste också finnas mot

investeringar i utländsk kärnkraft, säger motionärerna vidare.

De önskar ett uttalande av riksdagen av denna innebörd.

Regeringen har i februari 1991 beslutat om tilläggsdirektiv

(dir. 1991:14) till utredningen (ME 1989:03) om översyn av

kärntekniklagstiftningen. Av tilläggsdirektiven framgår bl.a.

att utredningen skall överväga möjligheterna att begränsa

reaktorinnehavares rätt till ersättningsinvesteringar i

kärnkraftsreaktor. Övervägandena skall enligt direktiven avse de

fall där det enda syftet med investeringen är att förlänga

livslängden hos ett kärnkraftverk och investeringen således inte

är nödvändig från säkerhetssynpunkt.

Frågor om förbud mot vissa investeringar i kärnkraftverk

övervägs sålunda för närvarande. Den nämnda utredningen väntas

lägga fram sitt betänkande i oktober 1991. Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion

1990/91:N45 (v).

Andra frågor av riktlinjekaraktär

Utskottet tar under denna rubrik upp ett antal ytterligare

motionsyrkanden, vilkas sakliga innebörd gör det befogat att

utskottet behandlar dem i samband med att utskottet tar

ställning till riktlinjerna för energipolitiken.

I moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N403 föreslås

ett uttalande rörande energifrågorna som en del i det

europeiska samarbetet. Motionärerna framhåller att

aktörerna på den svenska energimarknaden måste vara

konkurrenskraftiga på en större marknad än tidigare. De måste

också framstå som trovärdiga samarbetspartner i ett längre

perspektiv. Enligt motionärerna kommer ett svenskt plansystem,

med ständiga kontrollstationer och där politiken syftar till att

minska produktionskapaciteten, inte att ge de svenska

kraftföretagen denna möjlighet.

Utskottet har i betänkandet 1990/91:NU38 (s.15 f.)

understrukit betydelsen av att den störste aktören på den

svenska marknaden, Vattenfall, också när verksamheten sker i

bolagsform, hålls samman i en koncern. Ett skäl som utskottet

åberopade i det betänkandet var, att den pågående

internationaliseringen av elmarknaden kräver att det nya bolaget

ges erforderliga möjligheter att kunna konkurrera med övriga

företag på likvärdiga villkor. Uttalandet gjordes i samband med

att utskottet avstyrkte motionsyrkanden från bl.a. moderata

samlingspartiet om uppdelning av Vattenfall i olika bolag.

Utskottet menar att den lösning som regeringen har valt -- och

som utskottet har ställt sig bakom -- när det gäller det största

kraftföretaget, Vattenfall, innebär att det inte finns grund för

motionärernas farhågor om bristande konkurrensförmåga hos svensk

kraftindustri vid en integration i det europeiska

energisystemet. Därför avstyrker utskottet det aktuella yrkandet

i motion 1990/91:N403 (m).

Regeringen bör utarbeta en handlings- och tidsplan för att

minska utsläppen av växthusgaser, sägs i motion 1990/91:N93

(mp). Planen borde också omfatta trafiken, stå i överenstämmelse

med internationella rekommendationer och syfta till att minska

den totala energianvändningen enligt den s.k.

Brundtlandkommissionens rekommendationer.

Som framhålls i proposition 1990/91:88 (s.14f.) deltar

Sverige aktivt i det internationella arbetet för att begränsa

utsläpp av koldioxid och andra växhusgaser. Det nationella

arbetet mot klimatförändringar bör utformas så att Sverige

tillsammans med övriga västeuropeiska länder, och i

överensstämmelse med de mål som har antagits av EG och EFTA, kan

vara pådrivande i det internationella arbetet. Propositionen

innehåller också (s.16f.) en redovisning av ett antal

åtgärder som planeras eller pågår i detta syfte. Bland dessa

åtgärder märks effektiv energianvändning, miljöanpassad

energiproduktion, införandet av koldioxidskatten, olika åtgärder

på trafikens område, bättre omhändertagande av avfall, åtgärder

inom jordbruket, avveckling av användningen av freoner samt

åtgärder mot flyktiga organiska ämnen.

Utskottet kan inte, mot bakgrund av den redogörelse som här

lämnats för vad som redan pågår, finna anledning för riksdagen

att rikta en uppmaning till regeringen att den skall utforma en

sådan plan för att minska utsläppen av växhusgaser som föreslås

i motion 1990/91:N93 (mp). Ifrågavarande yrkande avstyrks

alltså.

Önskemål om ett särskilt uttalande av riksdagen av innebörd

att regeringen snarast bör sätta in åtgärder för att minska

nuvarande elöverskott förs fram i motion 1990/91:N93 (mp).

Åtgärderna bör enligt motionären innefatta bl.a. en snabb,

stegvis avveckling av kärnkraften från år 1991 samt ökad export

av el, främst till Danmark och Finland.

Utskottet anser inte att riksdagen bör göra ett sådant

uttalande som föreslås i den här behandlade delen av motion

1990/91:N93 (mp). Förslaget avstyrks således.

Det behövs klara styrsignaler till kraftindustrin och

elanvändarna och detta bör riksdagen ge regeringen till känna

genom ett särskilt uttalande, hävdas i motion 1990/91:N93 (mp).

Motionären anger innehållet i sådana signaler enligt följande:

eltaxor som uppmuntrar minskad elförbrukning,

ersättande av skatterabatterna för stora elförbrukare med viss

återbetalning baserad på tillverkad varumängd, så att det lönar

sig att effektivisera elförbrukningen och hushålla,

normer för högsta elförbrukning på vanliga apparater,

krav på energibalanser för stora energiförbrukare.

Utskottet avstyrker att riksdagen gör det i motion 1990/91:N93

(mp) föreslagna uttalandet om s.k. styrsignaler.

Den avveckling av nuvarande energipolitik som förespråkas av

moderata samlingspartiet skulle, sägs i motion 1990/91:N403 (m),

innebära ändrade förhållanden för statens energiverk. Vissa

uppgifter kan troligen överföras till statens naturvårdsverk,

andra uppgifter kan helt och hållet avskaffas. Motionärerna

föreslår en översyn av verkets framtida uppgifter med syfte att

sådan verksamhet som inte längre är berättigad skall avskaffas.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen i ämnet, anser

motionärerna.

Utskottet konstaterar att regeringen i proposition 1990/91:87

har föreslagit bl.a. att statens energiverk läggs ned vid

utgången av innevarande budgetår och att en ny näringspolitisk

myndighet då skapas. Den översyn som motionärerna efterlyser

pågår redan, vilket också framgår av utskottets betänkande

1990/91:NU35 med anledning av bl.a. nyssnämnda proposition. Det

finns därför inte anledning för riksdagen att göra några

uttalanden i frågan. Motion 1990/91:N403 (m) avstyrks alltså i

här behandlad del.

Enligt motion 1990/91:N451 (mp) bör en s.k. energibalk

utarbetas. Med energibalk menar motionärerna en lag som reglerar

användningen av den naturresurs som energin utgör. De önskar att

regeringen skall tillsätta en parlamentarisk utredning för att

utarbeta förslag till en energibalk och föreslår ett

riksdagsuttalande i ämnet. Motionärerna skisserar också vilken

typ av bestämmelser som energibalken bör innehålla.

Utskottet finner inte att några övertygande skäl har förts

fram som skulle motivera det omfattande lagstiftningsarbete som

skisseras i motion 1990/91:N451 (mp). Denna avstyrks sålunda.

Under allmänna motionstiden 1991 har miljöpartiet i motion

1990/91:N317 föreslagit att ett särskilt anslag om 2100

milj.kr. förs upp på statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under

industridepartementets huvudtitel. Medlen skulle vara avsedda

att täcka kostnader för omställning av energisystemet för

att möjliggöra påbörjandet av kärnkraftsavvecklingen och

övergången till en mer miljövänlig, inhemsk energiförsörjning.

Motion 1989/90:N413 innehåller ett motsvarande förslag som avser

det innevarande budgetåret.

Utskottet avstyrker förslagen i motionerna 1989/90:N413 (mp)

och 1990/91:N317 (mp) om ett anslag på statsbudgeten för det nu

angivna ändamålet.

Övriga förslag till riktlinjer för energipolitiken

Utskottet har inledningsvis förklarat skälen för en summarisk

behandling av ett antal motionsyrkanden. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet yrkanden som gäller energipolitiken enligt

vänstra kolumnen i följande sammanställning:

Motion/yrkande, Ställningsta- Jfr motion/yrkande,

parti gande till ett parti

senare, mot- (alt. prop.

svarande yr- 1990/91:88 bilaga 1

kande redovi- moment 3)

sas i utskot-

tets hemstäl-

lan, moment

______________________________________________________________

1989/90:N58 yrk. 6 (mp) 1 1990/91:N68 yrk. 49 (mp)

1989/90:N58 yrk. 7 (mp) 1 1990/91:N68 yrk. 49 (mp)

1989/90:N359 yrk. 3 (c) 1 prop.

1989/90:N402 (m) 6 1990/91:N403 yrk. 2 (m)

1989/90:N403 (s) 1 prop.

1989/90:N404 yrk. 1 (m) 6 1990/91:N403 yrk. 2 (m)

1989/90:N404 yrk. 3 (m) 1 1990/91:N403 yrk. 4 (m)

1989/90:N404 yrk. 4 (m) 5 1990/91:N403 yrk. 3 (m)

1989/90:N404 yrk. 5 (m) 3 1990/91:N88 yrk. 3 (m)

1989/90:N404 yrk. 7 (m) 1 1990/91:N403 yrk. 5 (m)

1989/90:N410 (fp) 1 prop.

1989/90:N413 yrk. 1 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 10 (mp)

1989/90:N414 yrk. 1 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 1 (mp)

1989/90:N414 yrk. 2 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 6 (mp)

1989/90:N414 yrk. 3 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 5 (mp)

1989/90:N414 yrk. 4 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 4 (mp)

1989/90:N414 yrk. 5 (mp) 2 1990/91:N421 yrk. 12 (mp)

1989/90:N414 yrk. 6 (mp) 3 1990/91:N421 yrk. 13 (mp)

1989/90:N414 yrk. 11 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 8 (mp)

1989/90:N414 yrk. 12 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 6 (mp)

1989/90:N418 (m) 1 1990/91:N440 (m)

1989/90:N419 (mp) 4 1990/91:N417 (mp)

1989/90:N427 (m) 1 1990/91:N88 yrk. 1 (m)

1989/90:N428 (m) 3 1990/91:N88 yrk. 3 (m)

1989/90:N429 yrk. 1 (m) 3 1990/91:N88 yrk. 3 (m)

1989/90:N429 yrk. 2 (m) 6 1990/91:N403 yrk. 2 (m)

1989/90:N430 (s) 1 prop.

1989/90:N433 yrk. 3 (m) 5 1990/91:N403 yrk. 1 (m)

1989/90:N446 yrk. 1 (c) 1 prop.

1989/90:N446 yrk. 2 (c) 1 prop.

1989/90:N446 yrk. 3 (c) 1 prop.

1989/90:N447 (mp) 1 1990/91:N429 (mp)

1989/90:N448 (fp) 1 prop.

1989/90:N451 (m) 5 1990/91:N403 yrk. 1 (m)

1989/90:N456 (s) 1 prop.

1989/90:N457 (s) 1 prop.

1989/90:N462 yrk. 3 (c) 1 prop.

1989/90:N462 yrk. 8 (c) 1 prop.

1989/90:N462 yrk. 9 (c) 1 prop.

1989/90:N469 (c) 1 1990/91:N460 yrk. 1 (c)

1989/90:N470 yrk. 2 (m) 10 1990/91:N450 yrk. 2 (m)

1989/90:N471 (m) 1 1990/91:N88 yrk. 1 (m)

1989/90:N476 (c) 1 prop.

1989/90:N478 yrk. 3 (vpk) 3 1990/91:N74 yrk. 1 (v)

1989/90:N479 yrk. 1 (c) 1 prop.

1989/90:N483 yrk. 1 (vpk) 3 1990/91:N74 yrk. 1 (v)

1989/90:N484 yrk. 1 (c) 1 prop.

Kärnsäkerhetsfrågor m.m.

I de riktlinjer för energipolitiken som regeringen föreslår

att riksdagen skall godkänna ingår ett kort avsnitt under

rubriken Vissa kärnsäkerhetsfrågor (prop. 1990/91:88 s. 17 f.).

I huvudsak innehåller det avsnittet att regeringen aviserar ett

förslag om ändring i atomansvarighetslagen så att gränsen för

kärnkraftsindustrins ansvar vid en eventuell kärnkraftsolycka

höjs från 800 till 1000 milj.kr. och att regeringen förklarar

sin avsikt att verka för ett vidgat ansvar i internationella

sammanhang. Vidare görs ett uttalande av innebörd att Sverige

bör på olika sätt, bl.a. bilateralt, stödja säkerhetshöjande

insatser vid kärnkraftverken i Östeuropa.

Dessa frågor avhandlas något mera utförligt under rubriken

Kärnsäkerhetsfrågor (s. 32). Framställningen är uppdelad på fyra

teman: säkerhet och strålskydd, vissa ansvarsfrågor,

kompetensfrågor samt kärnavfallskostnader. Några

ställningstaganden från riksdagens sida begärs inte i denna del

av propositionen.

Ett tjugotal motionsyrkanden gäller frågor som antingen knyter

an till framställningen i propositionen eller som på annat sätt

bör behandlas i detta sammanhang. Ett av dessa yrkanden -- i

motion 1990/91:N68 (mp) -- innehåller dels kritik av innebörd

att regeringens uppläggning av avsnittet Kärnsäkerhetsfrågor

medför att övriga frågor som hänger samman med kärnkraften sopas

under mattan, dels kritik mot vad som anförs eller inte anförs i

vart och ett av de fyra nyssnämnda delavsnitten i propositionen.

Utskottet har i det föregående behandlat delar av denna kritik

och tar i det följande ställning till kritiken i återstående

delar.

Säkerhet och strålskydd

Förslag till uttalanden med uppmaning till regeringen att låta

stänga av Forsmarks kärnkraftverk finns i motionerna

1989/90:N450 (mp) och 1990/91:N459 (mp). I båda motionerna

anförs som huvudsakligt motiv att någon evakueringsplan för

Stockholm i händelse av olycka inte existerar. I den förstnämnda

motionen begärs samtidigt att en sådan plan skall upprättas.

Utskottet erinrar om att beredskapsåtgärder mot

kärnkraftsolyckor har redovisats i betänkandet (SOU 1989:86)

Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Förslagen i detta

betänkande bereds för närvarande inom försvarsdepartementet.

Utskottet vill understryka att planeringen av åtgärder mot

allvarliga kärnkraftsolyckor kräver en genomtänkt strategi. En

sådan måste bygga på utredningar av ansvariga

säkerhetsmyndigheter och andra organ som särskilt tillkallas för

ändamålet. Det står enligt utskottets uppfattning från

säkerhetssynpunkt inget att vinna på att riksdagen gör

uttalanden till förmån för enstaka åtgärder som inte ingår i en

sådan genomtänkt strategi. Därför avstyrker utskottet de två här

aktuella motionerna.

I motion 1989/90:N449 vänder sig företrädare för

vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet mot att regeringen

har beviljat tillstånd till höjning av effekten för ett antal

kärnkraftsreaktorer utöver vad som ursprungligen medgavs.

Motionärerna menar att dessa tillstånd har inneburit att

regering och riksdag smygvägen har ökat kärnkraftsberoendet och

att säkerhetsmarginalerna har minskat. I detta sammanhang tar de

avstånd från en formulering av utskottet år 1989 av innebörd att

tillståndsprövningen skapar garantier för att säkerheten i de

berörda kärnkraftverken inte försämras, en formulering som

motionärerna betecknar som nonsens. Motionen utmynnar i ett

förslag att riksdagen skall ge regeringen till känna att

reaktoreffekten bör återföras till den nivå som bestämdes när

det ursprungliga driftstillståndet gavs.

En kärnkraftsreaktors maximala effekt bestäms i princip när

reaktorn konstrueras. Den tekniska utvecklingen möjliggör

emellertid att befintliga reaktorers maximieffekt i vissa fall

kan höjas. Av de fyra kärnkraftverkens nettoeffekt våren 1991,

vilken uppgår till ca 10000 MW elenergi, har ca 640 MW

tillkommit genom effekthöjningar t.o.m. år 1990 i reaktorerna

Barsebäck 1 och 2, Oskarshamn 2 och 3, Forsmark 1, 2 och 3 samt

Ringhals 1 och 2.

Utskottet redogjorde i ett betänkande år 1989 för de starka

ekonomiska skäl som finns för de beslutade effekthöjningarna

(1988/89:NU25 s. 24). Utskottet konstaterar vidare att de

tillstånd till effekthöjning som regeringen har givit i samtliga

fall har skett efter tillstyrkan av säkerhetsansvariga

myndigheter. Denna beslutsordning, som innebär att

bestämmelserna i kärntekniklagen tillämpas, ger enligt

utskottets uppfattning de garantier som måste finnas för att

säkerheten i berörda kärnkraftverk behålls på den höga nivå som

krävs. Motionärernas karakteristik av denna prövning som

"nonsens" vittnar, anser utskottet, knappast om en vilja till

seriös analys av de viktiga säkerhetsfrågorna. Något uttalande

enligt motionärernas förslag finner utskottet sålunda inte

påkallat. Motion 1989/90:N449 (vpk, mp) avstyrks alltså.

Av proposition 1990/91:88 framgår (s. 18) att

säkerhetsprogrammen vid sovjetiska och andra östeuropeiska

reaktorer är under omdaning och att internationella

atomenergiorganet (IAEA) medverkar i detta arbete. Det sägs

också i propositionen att Sverige även bilateralt bör stödja

säkerhetshöjande insatser i framför allt Östersjöstaterna.

Uppfattningen att Sverige bör verka i denna riktning delas av

vänsterpartiet, sägs det i motion 1990/91:N74 (v). Motionärerna

föreslår emellertid att riksdagen gör ett uttalande till

regeringen av innebörd att åtgärder från svensk sida med syfte

att öka säkerheten vid sovjetiska och vissa tyska kärnkraftverk

framför allt bör inriktas på att Östersjöområdet skall bli ett

kärnkraftsfritt område.

Utskottet ansluter sig till den bedömning som görs i

propositionen. Något uttalande i denna fråga i den riktning som

föreslås i motion 1990/91:N74 (v) från riksdagens sida ser

utskottet inte några skäl till. Yrkandet härom avstyrks således.

I detta sammanhang tar utskottet upp motion 1989/90:N369 (m),

i vilken framhålls att Östeuropa är beroende av kärnkraft som i

många fall har bristfällig säkerhet. För att i möjligaste mån

förhindra en ny reaktorolycka borde svensk kärnkraftsindustri,

med sin höga tekniska nivå och sina goda erfarenheter, få spela

en betydande roll. Motionärerna föreslår att riksdagen skall som

sin mening ge regeringen till känna vad sålunda uttalats i denna

motion om samarbete vad gäller reaktorsäkerhet.

Som redan har nämnts, framgår av proposition 1990/91:88 att

regeringen anser att Sverige bör, både via internationella

atomenergiorganet (IAEA) och bilateralt, stödja säkerhetshöjande

insatser i framför allt Östersjöstaterna. Utskottet har inhämtat

från miljödepartementet, statens kärnkraftinspektion och statens

strålskyddsinstitut att åtskilliga kontakter under hösten 1990

och våren 1991 har förevarit mellan företrädare för de svenska

säkerhetsmyndigheterna och främst sovjetiska myndigheter.

Studiebesök har från svensk sida kunnat göras vid flera

sovjetiska reaktorer. I Sverige pågår diskussioner mellan

myndigheterna och berörda departement om inriktning och

finansiering av ett eventuellt svenskt Östeuropaprojekt inom

reaktorsäkerhets- och strålskyddsområdet.

Mot bakgrund av vad som här redovisats om pågående arbete med

det syfte som motionärerna har, finner utskottet ingen anledning

för riksdagen att göra ett sådant uttalande som föreslås i

motion 1989/90:N369 (m). Denna avstyrks således.

Vissa ansvarsfrågor

Regeringen aviserar i proposition 1990/91:88 (s. 17 f. och 33

f.) kommande förslag om en höjning av det i

atomansvarighetslagen (1968:45) fastställda begränsningsbeloppet

för reaktorinnehavares ansvar från 800 milj.kr. till 1000

milj.kr. Samtidigt redogörs för innehållet i de internationella

konventioner i ämnet som Sverige har anslutit sig till och som

utgör grundvalarna för den svenska lagstiftningen. I detta

sammanhang förklarar regeringen också att den har för avsikt att

i ett internationellt sammanhang aktivt driva frågan om ett

vidgat ansvar för reaktorägaren.

Fyra motioner i vilka ansvars- och försäkringsfrågor

aktualiseras behandlas av utskottet i detta avsnitt.

Begränsningen av den aviserade höjningen av ansvarsbeloppet

enligt atomansvarighetslagen kritiseras av miljöpartiet i

partimotion 1990/91:N68. Motionärerna menar att det enda rimliga

är att kraftföretagen skall ha ett strikt och obegränsat ansvar,

och de betecknar det som en statssubvention till

kärnkraftsindustrin att staten enligt gällande regler täcker

skadeståndsrisker i nivån 800 milj.kr. till 4000 milj.kr.

Motionen utmynnar i förslag om att riksdagen som sin mening

skall ge till känna dessa synpunkter för regeringen.

Också i motion 1990/91:N91 (c) aktualiseras försäkringsfrågor.

Motionären, som vill att riksdagen skall begära att regeringen

låter genomföra en jämförande utredning om olika

elproduktionsbranschers totala kostnader, motiverar sitt förslag

i första hand med att kärnkraftsföretagens försäkringskostnader

är kraftigt subventionerade av staten.

Som påpekas i propositionen grundas den svenska lagstiftningen

på internationella konventioner som Sverige har anslutit sig

till. Det kan knappast komma i fråga att Sverige skulle utträda

ur dessa. Utskottet noterar att regeringen har för avsikt att i

internationella sammanhang ta upp frågor om vidgat ansvar för

kärnkraftsföretagen i samband med olyckor. Därför saknas, enligt

utskottets bedömning, anledning för riksdagen att göra ett

sådant tillkännagivande som motionärerna föreslår i motion

1990/91:N68 (mp).

Inte heller förslaget i motion 1990/91:N91 (c) är utskottet

berett att tillstyrka.

I detta sammanhang tar utskottet också upp ett yrkande i

motion 1990/91:N459 (mp) med förslag att riksdagen i ett

uttalande skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts

om att kärnkraftens elpris skall inkludera skatt på uran samt

kostnader för avfallshantering, underhåll, investeringar och

kärnkraftsförsäkringar som täcker utgifterna för en katastrof.

Utskottet konstaterar att motion 1990/91:N459 (mp), som

handlar om snabbavveckling av kärnkraftsanläggningen i Forsmark,

inte innehåller någon ytterligare motivering för det nu aktuella

yrkandet än vad som framgår av detta. Något uttalande av

riksdagen enligt motionärernas förslag finner utskottet inte

påkallat. Yrkandet härom avstyrks således.

I en kvarstående motion från år 1990, 1989/90:N405 (c), begärs

att riksdagen skall uttala sig för att den enskilde hålls

skadeslös vad gäller ekonomiska effekter av kärnkraftsolyckor. I

motionen ges exempel på hur enskilda personer och kommuner i

Sverige har drabbats av kostnader till följd av Tjernobylolyckan

år 1986. Motionären noterar att staten redan har svarat för

vissa typer av ersättningar, men anser att staten också bör

överta ansvaret för bl.a. analyskostnader som är hänförliga till

en olycka.

Utskottet erinrar om att riksdagen, som motionärerna

framhåller, redan har anslagit stora belopp som ersättning för

kostnader i samband med radioaktivt nedfall i vårt land efter

Tjernobylolyckan. Utskottet ser inte skäl för riksdagen att nu

anslå ytterligare medel. Motion 1989/90:N405 (c) avstyrks

alltså.

Kompetensfrågor

Regeringen tillsatte våren 1989 en särskild arbetsgrupp med

uppdrag att kartlägga och redovisa dels personal- och

kompetenssituationen vid kärnkraftsföretagen, dels

kärnkraftsavvecklingens väntade direkta och indirekta

sysselsättningseffekter inom berörda län och orter.

I proposition 1990/91:88 redovisar regeringen innehållet i

arbetsgruppens betänkande (SOU 1990:40) Kärnkraftsavveckling --

kompetens och sysselsättning. Härvid uttalar regeringen bl.a.

(s.35) att den delar arbetsgruppens uppfattning att en

fortsatt hög kompetensnivå inom det kärntekniska området måste

tryggas.

I motion 1990/91:N84 (s) görs bedömningen att det efter

trepartiuppgörelsen om energipolitiken blir lättare att

rekrytera lämpliga och goda krafter för det kärnfysiska och

kärntekniska området. Motionärerna framhåller också att det är

viktigt att vi i Sverige har tillräcklig förmåga att inhämta och

införliva utländskt kunnande inom de kärntekniska

verksamheterna. Fortsatt internationellt engagemang från

Sveriges sida inom det tekniska och vetenskapliga området och

kontakter med utländsk kärnkraftsindustri är enligt motionärerna

angeläget för framtiden. De föreslår att riksdagen i ett

uttalande skall ge regeringen till känna vad som anförts i

motionen om även framtida tillgång till högt kvalificerade och

kompetenta personer inom kärnkraftsområdet.

Enligt motion 1990/91:N68 (mp) är det märkligt att regeringen

i propositionen uttalar att det är önskvärt att en hög kompetens

långsiktigt skall vidmakthållas. Detta uttalande ser

motionärerna som ett ytterligare belägg för att regeringen i

realiteten har avskrivit årtalet 2010 som slutår för

kärnkraften. De önskar att riksdagen skall rikta kritik mot

regeringen för denna inställning.

Utskottet konstaterar att tankegångarna i motion 1990/91:N84

(s) överensstämmer med den grundsyn som präglar regeringens

inställning i kompetensfrågorna. Något särskilt uttalande av

riksdagen finner utskottet inte påkallat, varför motion

1990/91:N84 (s) avstyrks. Den i föregående stycke återgivna

kritiken mot regeringen i motion 1990/91:N68 (mp) finner

utskottet sakna grund; det aktuella yrkandet avstyrks därför.

Kärnavfallskostnader

I proposition 1990/91:88 redovisar regeringen (s.35 f.) att

den inte har funnit anledning att nu föreslå sådana ändringar i

finansieringssystemet för använt kärnbränsle, vilket statens

kärnbränslenämnd på uppdrag av regeringen utredde under år 1989.

Miljöpartiet anför i sin partimotion 1990/91:N68 att partiet

ifrågasätter nuvarande system och föreslår att riksdagen skall

ge denna uppfattning till känna för regeringen.

Utskottet finner ingen anledning för riksdagen att i detta

sammanhang uttala sig om finansieringssystemet för använt

kärnbränsle utan hänvisar till vad som anförts tidigare i år i

betänkandet 1990/91:NU28 (s.9 f.). Det aktuella yrkandet i

motion 1990/91:N68 (mp) avstyrks alltså.

Vissa övriga kärnkraftsfrågor

I likalydande yrkanden i miljöpartiets motioner 1989/90:N414

och 1990/91:N421 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att

samtliga kärnkraftverk skall överföras i statlig ägo. Samtidigt

föreslås riksdagen uttala att även efter ett statligt

övertagande av kärnkraftverken de tidigare ägarna skall ha det

ekonomiska ansvaret för slutförvaringen av det kärnkraftsavfall

som uppstått under den tid man ägde kärnkraftverken.

Utskottet avstyrker de här aktuella yrkandena i motionerna

1989/90:N414 (mp) och 1990/91:N421 (mp) om ett uttalande av

innebörd att samtliga kärnkraftverk bör överföras i statlig ägo.

Härav följer att utskottet även avstyrker de förslag till

uttalande om ekonomiskt ansvar för slutförvaringen som finns i

samma motioner.

Frågor om åtgärder för att ersätta arbetstillfällen inför ett

framtida beslut om stängning av kärnkraftverket i Oskarshamn tas

upp i motion 1990/91:N85 (s). Motionären instämmer i uttalanden

som har gjorts i det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1990:40)

Kärnkraftsavveckling -- kompetens och sysselsättning, av

innebörd att staten i samband med en sådan avstängning behöver

medverka till lokalisering av verksamhet för alternativ

elproduktion i kommunen. Statens medverkan borde också gälla

annan verksamhet än elproduktion. Motionären föreslår ett

uttalande av riksdagen av denna innebörd.

Utskottet delar motionärens grundsyn men anser inte att

riksdagen nu har anledning att göra ett sådant uttalande som

föreslås. Motion 1990/91:N85 avstyrks således.

Motion 1990/91:N421 (mp) innehåller ett yrkande om att

regeringen skall ta initiativ till en mångsidig

upplysningsverksamhet om kärnenergins faror och fördelen med en

satsning på energieffektivitet, hushållning och övergång till

inhemsk förnybar energi.

Utskottet ser ingen anledning för regeringen och riksdagen att

engagera sig i en upplysningskampanj med den inriktning

motionärerna föreslår. Yrkandet härom i motion 1990/91:N421 (mp)

avstyrks därmed.

En från år 1990 kvarstående motion, 1989/90:N452 (s), utmynnar

i ett yrkande om att riksdagen skall uttala sig till förmån för

en undersökning om miljöeffekterna av kärnbränsleframställning.

Bl.a. förordar motionärerna att Sverige skall verka inom

internationella atomenergiorganet (IAEA) för att en undersökning

kommer till stånd.

Utskottet har inhämtat att de frågor som motionärerna vill

låta undersöka nyligen har blivit föremål för ökad uppmärksamhet

vid IAEA. Ett första sammanträde med en arbetsgrupp, i vilken

Sverige deltar, anordnas i dagarna.

Utskottet noterar IAEAs arbete med frågan och Sveriges

deltagande i detta. Mot den bakgrunden finns det, anser

utskottet, ingen anledning för riksdagen att nu göra ett sådant

uttalande som motionärerna föreslår. Motion 1989/90:N452 (s)

avstyrks alltså.

Elförsörjning och elprissättning

Regeringens bedömningar av elförsörjningen under 1990-talet

redovisas i propositionens avsnitt 3 (s. 20--32). Där redogörs

också för regeringens syn på några med elförsörjningen

sammanhängande frågor. Det gäller kostnads- och prisutvecklingen

på elmarknaden, den elintensiva industrins konkurrenskraft,

kostnaderna för bostadsuppvärmning med el och konvertering till

annan uppvärmning samt elmarknadens internationalisering.

Sedan år 1970 har den prima elanvändningen (el levererad inom

ramen för ordinarie abonnemang och kontrakt) ökat med i

genomsnitt 4 % per år. Den totala elanvändningen uppgick, enligt

preliminär statistik, till 140 TWh år 1990 och den prima

elanvändningen till 131 TWh. Vid mitten av 1990-talet beräknas

den prima elanvändningen, enligt energiverkets prognoser, ligga

i intervallet 125--158 TWh per år. I propositionen tas inte

ställning till vilket prognosalternativ som är mest sannolikt.

Däremot betonas nödvändigheten av att det arbete för en effektiv

elanvändning som har bedrivits under senare år fortsätter och

intensifieras.

Det svenska kraftsystemet bedöms, enligt propositionen, tåla

en elanvändning på upp till ca 145 TWh per år. Marginalen mellan

denna och 1990 års temperaturkorrigerade prima elanvändning, som

uppgick till 135 TWh, är således 10 TWh.

I propositionen konstateras att utredningen (ME 1988:05) om

konkurrensvillkoren för elintensiv industri (EL 90) och

energiverket har kommit fram till i stort sett samstämmiga

bedömningar av kostnadsutvecklingen inom kraftsektorn.

Genomsnittskostnaden kan beräknas öka med 4 öre till 29 öre per

kWh (i 1987 års prisläge) från år 1989 till 1990-talets mitt.

Den långsiktiga marginalkostnaden bedöms uppgå till ca 30 öre

per kWh vid mitten av 1990-talet. Elprisutvecklingen beror i hög

grad på den framtida elanvändningen, vilken i sin tur är

beroende av bl.a. den ekonomiska tillväxten. Andra faktorer som

påverkar prisutvecklingen är t.ex. elproduktionskapacitetens

sammansättning och inom kraftindustrin gällande avkastningskrav,

sägs det vidare i propositionen.

Elförsörjning

Transitering av el

Ökade möjligheter att få transitera el på stamnätet begärs i

motioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet och

miljöpartiet.

I motion 1990/91:N403 (m) begärs att regeringen skall låta

utreda hur man genom förändringar i ellagen (1902:71 s. 1) skall

kunna uppnå en ökad konkurrens inom den lokala distributionen.

Även andra än de som i dag har ensamrätten borde kunna få

distribuera el. De förändringar som genomförs i Norge och

Storbritannien inom dessa områden kan, enligt motionärerna, vara

värda att studera utifrån svenska förhållanden.

Förutsättningarna för de mindre vattenkraftproducenternas

leveransmöjligheter borde också beaktas.

Två motioner från centerpartiets sida, 1989/90:N420 och

1989/90:N462, innehåller också krav på ökad rätt att transitera

el på stamnätet. I den förstnämnda motionen sägs att det --

inför introduktionen av vindkraft i Sverige -- är viktigt att

frågan om rätten att transitera el löses genom tvingande

lagstiftning. I nuläget har, anför motionärerna, den ena parten

-- distributörerna inom Svenska elverksföreningen -- ett starkt

överläge vid förhandlingarna. I den senare motionen begärs att

regeringen skyndsamt skall låta utreda möjligheterna att

väsentligt öka rätten till transitering på stamlinjenätet.

Därigenom kan det, anför motionärerna, skapas en friare

konkurrens mellan olika energiproducenter, vilket främjar en

effektivare energiproduktion.

I fem motioner från miljöpartiet, 1989/90:N455, 1989/90:N463,

1990/91:N68, 1990/91:N93 och 1990/91:N456, begärs också en

utvidgning av rätten att transitera el på stamnätet. I den

förstnämnda motionen sägs att det vid introduktionen av

medelstor vindkraft kan förväntas problem, innebärande dels

vägran att transitera, dels uttag av ett oskäligt pris. Med en

allmän rätt till transitering skulle man, enligt motionärerna,

bryta den nuvarande monopolsituationen, där elproducenten har

endast en tänkbar köpare av den el som produceras.

Underlättande för små leverantörer av elkraft att få överföra

el på ledningsnätet mot en låg avgift anges i motion

1989/90:N463 (mp) som en av tolv metoder för att främja satsning

på eleffektiv utrustning.

I motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N456 (mp) föreslås

inrättande av en elbörs (se s. 75). Detta förutsätter att köpare

och säljare får använda högspänningsnätet till en inte alltför

hög kostnad. Motionärerna förordar en självkostnadsprissättning.

Vidare föreslås i motionerna att nätet skall förvaltas av en

organisation som är fristående från de stora kraftföretagen.

I motion 1990/91:N93 (mp) framförs återigen kravet att det

svenska högspänningselnätet skall öppnas för transitering av

elström till självkostnadspris. Där föreslås också att riksdagen

skall begära att regeringen tar initiativ till ett samarbete med

övriga nordiska länder med syfte att göra hela det nordiska

elnätet till en "common carrier" för transitering av elström

till självkostnadspris.

Riksdagen har i dagarna, på regeringens förslag i proposition

1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, beslutat att

verksamheten vid statens vattenfallsverk -- utom storkraftnätet

-- skall föras över till ett av staten ägt aktiebolag vid

årsskiftet 1991-1992 (1990/91:NU38). I propositionen aviserades

ett uppdrag till energiverket att utreda stamnätets framtida

organisation. Motionsyrkanden (m; mp) om att storkraftnätet

skall ägas och drivas av ett särskilt bolag resp. att

högspänningsdistributionen skall sammanföras i ett statligt

affärsverk avslogs av riksdagen. Företrädarna i utskottet för

moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna resp.

miljöpartiet reserverade sig till förmån för resp. yrkande.

En ny organisation omfattande stamnätet och eventuellt även

övriga delar av storkraftnätet kommer därmed att påbörja sin

verksamhet från årsskiftet 1992-1993. Som en övergångslösning --

tills en permanent organisation införts -- skall stamnätet och

övriga av Vattenfall förvaltade delar av storkraftnätet ingå i

ett för ändamålet bildat affärsverk. Under övergångsperioden

skall det blivande aktiebolaget Vattenfall svara för

storkraftnätets driftsledning och skötsel på uppdrag av

affärsverket.

Storkraftnätet omfattar 220- och 400-kV-näten i Sverige. Dess

ledningslängd uppgår till drygt 15000 km. Stamnätet är den del

av storkraftnätet som ligger söder om Ume- och Skellefteälvarna.

Utnyttjandet av stamnätet regleras genom ett särskilt avtal,

stamnätsavtalet. Gällande avtal avser perioden 1 januari

1981--31 december 2004. Avtalsparter förutom Vattenfall är ASEA

AB, Avesta AB, Bålforsens Kraft AB, Graningeverkens AB,

Gullspångs Kraft AB, Stockholms Energi AB, Stora Kraft AB,

Sydkraft AB och Värmlands Energi AB. Undertecknarna av

stamnätsavtalet utom Vattenfall kallas transitörer. En särskild

nämnd, stamnätsnämnden, har inrättats för samråd mellan

transitörerna och Vattenfall i frågor som gäller planering,

drift och ekonomi i stamnätet.

Energiverket fick i mars 1991 regeringens uppdrag att utreda

den framtida organisationsformen för det svenska stamnätet.

Energiverket skall utreda hur en ny organisation för stamnätet

kan utformas samt klarlägga de frågor som sammanhänger med

övergången till en ny organisation för stamnätet.

Utredningsarbetet bör enligt direktiven bedrivas utifrån de

riktlinjer för den nya organisationen som angavs i proposition

1990/91:87. Två alternativa former för organisation för

stamnätet bör i första hand studeras, nämligen affärsverk och

statligt aktiebolag. Även andra organisations- och ägarformer,

t.ex. aktiebolag med kraftföretag som huvudägare och aktiebolag

med spritt ägande, bör studeras.

Målet med utredningen bör enligt direktiven vara att

åstadkomma en organisation som, med kommersiella affärsprinciper

som grund, kan upprätthålla hög drifts- och leveranssäkerhet

samt låga överföringskostnader i stamnätet. Vidare sägs att

verksamheten bör vara organiserad på ett sådant sätt att ett

ökat antal aktörer kan beredas faktiska möjligheter att utnyttja

stamnätet. Energiverket bör utreda och föreslå de regler,

tillsynsorgan m.m. som kan behövas för att säkerställa att

nyttjarna av stamnätet ges möjligheter att verka på lika och

rättvisa villkor. I samband med detta bör särskilt beaktas

stamnätets karaktär av naturligt monopol och de krav som därmed

bör ställas, när det gäller bl.a. redovisning och prissättning

samt öppenhet för nya aktörer och likvärdig behandling av dessa.

Energiverket bör vidare, enligt direktiven, ägna frågan om

import och export av el särskild uppmärksamhet. Eventuella

konsekvenser av den påverkan den nya stamnätsorganisationen kan

få på gällande avtal för svensk och internordisk samkörning bör

klarläggas. Avstämning bör ske mot utvecklingen på

elförsörjningsområdet inom EG och i de nordiska länderna samt

inom Nordelsamarbetet.

Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 november

1991.

Utskottet instämmer i den synpunkt som framförs i flera av de

här aktuella motionerna, att det är viktigt med ökad konkurrens

mellan olika elproducenter. En ökad transiteringsrätt på

stamlinjenätet kan vara ett sätt att effektivisera

elproduktionen. Det utredningsuppdrag energiverket har fått

avser just sådana frågor som tas upp i motionerna. Med

hänvisning till detta avstyrker utskottet samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

Elbörs

Det behövs en elbörs i Sverige, anförs det i tre motioner från

miljöpartiet, 1990/91:N68, 1990/91:N93 och 1990/91:N456. På en

elbörs skall stora och små elproducenter kunna bjuda ut elenergi

till distributörer och stora kunder. Dessa kan välja leverantör

på basis av pris, eventuella tilläggskostnader, leveransförmåga

och leveranstrygghet. I motionerna sägs också att regeringen bör

verka för att den svenska elbörsen skall samarbeta med andra

elbörser som, enligt motionärerna, kan förväntas bli inrättade i

de övriga nordiska länderna. Riksdagen borde anmoda regeringen

att i samarbete med regeringarna i de övriga nordiska länderna

verka för inrättandet av en nordisk elbörs.

I propositionen (s. 53 f.) lämnas en redovisning av en

försöksverksamhet rörande effektiv energianvändning som

energiverket stöder i samverkan med energimarknadens aktörer.

Det gäller bl.a. en utveckling av energitjänstföretagens och

kommunernas möjligheter att engagera sig aktivt på

energiområdet. Energiverket har i en skrivelse till regeringen i

september 1990 redovisat en modell för att konkurrens skall

kunna skapas mellan å ena sidan åtgärder som syftar till en ökad

eltillförsel, å andra sidan effektivare användning av el.

Modellen innebär bl.a. att kraftproducenter skall kunna lösa in

effektiviseringsåtgärder hos distributörer genom en s.k. elbörs.

Genom modellen avses konkurrensen mellan tillförsel- och

användaråtgärder öka på elmarknaden. Energiverket föreslår att

en sådan modell skall prövas.

Industriministern säger i propositionen att han inte nu är

beredd att ta ställning till vilka möjligheter den föreslagna

elbörsen kan ge, när det gäller att effektivisera

energianvändningen. Han finner det motiverat att den nya

näringspolitiska myndigheten i samråd med kraftproducenterna och

eldistributörerna undersöker förutsättningarna för

försöksverksamhet med köp av energieffektiviseringsåtgärder

(elbörs), exempelvis i ett storstadsområde.

Med hänsyn till att förutsättningarna för inrättande av en

elbörs kommer att undersökas av den nya näringspolitiska

myndigheten anser utskottet det inte motiverat med något sådant

initiativ från riksdagens sida som efterlyses i de här aktuella

motionerna. Dessa avstyrks sålunda i berörda delar.

Elprissättning

Det bör tillsättas en utredning med uppgift att kartlägga

effekterna av ett prissättningssystem inom elsektorn enligt

principen om marginalkostnadsprissättning, anförs det i

motion 1990/91:N72 (v). Enligt ekonomisk teori skall en varas

pris sättas efter marginalkostnaden, dvs. priset skall

överensstämma med kostnaden för att producera ytterligare en

enhet av varan, säger motionären. Generellt gäller att

marginalkostnadsbaserade priser genererar effektiva

marknadslösningar. Ett prissättningssystem baserat på

genomsnittskostnader medför att Sverige blir alltmer

kärnkraftsberoende. Vidare leder det till slöseri med el och en

ineffektiv resursanvändning, hävdar motionären.

En särskild utredare, generaldirektör Ulf Larsson, har haft i

uppdrag att undersöka hur konkurrensförhållandena för den

elintensiva industrin påverkas under kärnkraftsavvecklingen (EL

90). Utredningen har redovisat resultatet av sitt arbete i

betänkandet (SOU 1990:21) Den elintensiva industrin under

kärnkraftsavvecklingen. Betänkandet har remissbehandlats.

EL 90 redovisar beräkningar av kostnadsutvecklingen i

elproduktionen under perioden 1990--2010 med olika antaganden

vad gäller elförbrukningens tillväxt och förläggningen i tiden

av kärnkraftens avveckling. Utredningen konstaterar att

storleken på de elprishöjningar som kan förväntas under

1990-talet i hög grad beror på faktorer som principerna för

prissättning av el och restriktioner för utbyggnad av olika

kraftslag. Kärnkraftsavvecklingen spelar i sammanhanget en

mindre roll, även om dess förläggning i tiden är av betydelse

för vid vilken tidpunkt prisökningarna inträder.

EL 90 avråder från en prissättning av el som leder till priser

på nivån för långsiktig marginalkostnad. En rimlig

prissättningsprincip är enligt EL 90s mening att kraftindustrin

får en skälig avkastning på sitt samlade investeringskapital,

dvs. att tariffnivån även fortsättningsvis motsvarar

kraftföretagens genomsnittskostnad.

Utredningen understryker att med en prissättning efter

genomsnittskostnad uppkommer vissa samhällsekonomiska

kostnader. Dessa kostnader beror på att eltariffer på

genomsnittskostnadsnivån kan medföra att elhushållningen inte

genomförs i önskvärd takt. EL 90 pekar på två vägar för att

undvika detta problem -- att övergå till ett tvåprissystem eller

att utnyttja punktskatterna på el. Remissutfallet är delat

beträffande utredningens förslag om prissättning på elmarknaden.

Priserna på den svenska elmarknaden fastställs efter

förhandlingar mellan kraftföretagen och deras kunder --

eldistributörer och större industrier. Riksdagen och regeringen

har undvikit att styra elprissättningen. Vattenfall svarar för

hälften av den svenska elproduktionen och är genom sin storlek

prisledande. För närvarande gäller treåriga tariffer

(1989--1991) för Vattenfalls kunder.

Ett elpris som ligger under den långsiktiga marginalkostnaden

informerar inte elanvändarna om kostnaderna för ny kraft, sägs

det i propositionen. Det kan innebära en fortsatt hög

ökningstakt i elförbrukningen. I propositionen (s. 36) lämnas

förslag till ett program för effektivare användning av energi.

Vidare anförs att, med de riktlinjer för energipolitiken som

angivits, förutsättningarna torde vara goda för att endast

måttliga höjningar av elpriserna skall inträffa under

1990-talets första hälft.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att, som föreslås

i motion 1990/91:N72 (v), föranstalta om en särskild utredning

om effekten av ett prissättningssystem inom elsektorn enligt

principen om marginalkostnadsprissättning. Priset på el bör

bestämmas på marknaden som en funktion av utbud och efterfrågan.

Varje försök att politiskt etablera ett "system" för

prissättning kommer att få negativa miljö- och

sysselsättningseffekter. Utskottet vill därför understryka det

angelägna i att statsmakterna, liksom hittills, undviker att

styra elprissättningen.

Frågan om konsumenternas möjligheter att påverka

elprissättningen tas upp i motion 1990/91:N435 (s). Det

statliga organet, prisregleringsnämnden för elektrisk ström, har

enligt motionärerna inte längre samma möjlighet som tidigare att

ingripa mot oskälig prissättning. Detta sammanhänger med de

ökade krav på avkastning för Vattenfall som riksdagen har

beslutat om. Konsumentens enda möjlighet att påverka elpriset

blir därmed genom kommunen, hävdar motionärerna. Eftersom allt

fler kommuner bolagiserar och privatiserar sina elverk kommer

även denna väg att försvinna. Riksdagen bör mot denna bakgrund

anmoda regeringen att dra försorg om att konsumenternas

möjligheter att påverka elprissättningen förbättras, anför

motionärerna.

Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström har enligt sin

instruktion (SFS 1979:467) till uppgift att handlägga ärenden

som avser åstadkommande av skälig prissättning av elström om

detta inte ankommer på energiverket.

I propositionen 1990/91:87 sades (s. 174) att övervakningen av

elmarknaden kommer att få en ökad betydelse i och med

Vattenfalls bolagisering. Regeringen har i december 1988

uppdragit åt statens pris- och konkurrensverk (SPK) att med

särskild uppmärksamhet följa och årligen redovisa pris- och

konkurrensförhållandena på elenergiområdet. SPK publicerade

hösten 1990 en första rapport (Elmarknaden 1988--1989, SPK R

1990:5). En sammanfattande slutsats i rapporten är att de gjorda

prishöjningarna, huvudsakligen till följd av det ökade

avkastningskravet på Vattenfall, och de goda förutsättningarna

för vattenkraftsproduktion medförde lönsamhetsförbättringar inom

kraftproduktionssektorn under år 1989. I rapporten betonas

dock att den period som har studerats -- åren 1988 och 1989 --

är för kort för att några bestämda utsagor om produktivitets-

och effektivitetsutvecklingen skall kunna göras. I den

nyssnämnda propositionen sägs vidare att övervakningen av pris-

och konkurrensförhållandena på elmarknaden kan behöva förstärkas

ytterligare i samband med bolagiseringen av Vattenfall.

SPK har vidare -- på uppdrag av konkurrenskommittén (C

1989:03) -- i februari 1991 redovisat en undersökning av pris-

och konkurrensförhållandena på elmarknaden (SPKs bokserie

1991:4). Där konstateras bl.a. att Vattenfall, i och med sin

dominerande ställning på elmarknaden, intar en prisledande roll.

Olika förslag till åtgärder för att öka konkurrensen på

elmarknaden förs fram. I konkurrenskommitténs slutbetänkande

sommaren 1991 avses den offentliga sektorns verksamhetsformer

inom energisektorn komma att behandlas.

Med hänsyn till att de frågor som tas upp i den här aktuella

motionen är föremål för bevakning och utredning på olika håll

anser utskottet det inte motiverat att riksdagen tar något

särskilt initiativ. Motionen avstyrks.

Internationalisering av elmarknaden

Det är hög tid att regeringen tillsätter en utredning om

internationaliseringen av elmarknaden, anförs det i motion

1990/91:N72 (v). Handeln med el över gränserna på kontinenten

kommer enligt motionärerna med all sannolikhet att öka kraftigt

som en följd av utvecklingen inom EGs inre marknad. Sverige har

i dag små möjligheter att delta i en europeisk elhandel.

I propositionen finns ett särskilt avsnitt som behandlar

elmarknadens internationalisering (s. 30--32). Där sägs bl.a.

att energipolitiken måste utformas med beaktande av vad som sker

i vår omvärld. Utvecklingen utomlands kan på sikt få stor

betydelse för den svenska elförsörjningen. Industriministern

betonar vikten av att man från svensk sida följer utvecklingen

på elområdet i Europa. Det aviseras ett uppdrag till

energiverket med denna inriktning.

Energiverket fick i mars 1991 regeringens uppdrag att -- i

samråd med SPK -- årligen senast den 1 oktober redovisa den

aktuella utvecklingen på elmarknaderna i Europa från

energipolitiska utgångspunkter. Tyngdpunkten bör därvid läggas

på utvecklingen inom EG. I arbetet bör ingå att redovisa

utvecklingen vad gäller produktion, överföring och förbrukning

av el i olika länder. De miljöpolitiska restriktionerna bör

kartläggas och aktuella utvecklingstendenser analyseras.

I direktiven sägs vidare att det är av stort intresse att

beskriva och analysera hur utvecklingen inom bl.a. EG påverkar

strukturen för högspänningsnät, reservkraft, leveranssäkerhet

och utbyggnadstakt inom området. Energiverket bör samråda med

SPK i frågor som rör marknadens funktionssätt, effekter av

marknadsregleringar samt de internationella

konkurrensaspekterna.

Den första redovisningen av energiverkets uppdrag skall lämnas

hösten 1991.

Med hänvisning till energiverkets uppdrag att följa

utvecklingen på elmarknaderna i Europa avstyrker utskottet

motion 1990/91:N72 (v). De frågor som tas upp i motionen torde

komma att bevakas genom detta uppdrag.

Landsbygdens elektrifiering

Frågan om fortsatta åtgärder för att främja landsbygdens

elektrifiering tas upp i tre motioner. Åtgärder för att få till

stånd en elektrifiering av fjällgårdar efterlyses i ytterligare

en motion.

Staten har sedan början av 1940-talet lämnat stöd för

landsbygdens elektrifiering. Riksdagen beslutade våren 1980

(prop. 1979/80:100 bil. 17, NU 1979/80:36) om stödverksamhetens

omfattning för en tioårsperiod. Stöd skulle lämnas för

upprustning med 2 milj.kr. per år under fem år (t.o.m.

budgetåret 1984/85) och för nyanläggningar med 2,5 milj.kr. per

år under tio år (t.o.m. budgetåret 1989/90). Våren 1985 beslöt

riksdagen att medelsramen 2,5 milj.kr. per år för nyanläggningar

skulle få användas även för upprustningsändamål.

I budgetpropositionen 1987 tillkännagav regeringen som sin

uppfattning att fr.o.m. budgetåret 1987 ytterligare medel inte

skulle tillföras den ifrågavarande stödverksamheten. Utskottet

föreslog dock (NU 1986/87:24) att i konsekvens med 1980 års

riksdagsbeslut 2,5 milj.kr. skulle anvisas för budgetåret

1987/88 till främjande av landsbygdens elektrifiering. Riksdagen

följde utskottet.

I budgetpropositionen 1990 föreslogs inga fortsatta medel för

främjande av landsbygdens elektrifiering. Statens energiverk

hade i sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91

föreslagit att 2,5 milj.kr. skulle anvisas till anslaget

Främjande av landsbygdens elektrifiering. Energiverket anförde

att det trots omfattande insatser från staten alltjämt fanns

helårsbebodda fastigheter som saknade elkraft. Vidare hade ett

antal påbörjade projekt som gällde upprustning av lokala

eldistributionsnät inte kunnat slutföras på grund av

otillräckliga anslag. Därtill kom, enligt energiverket, att det

fanns ett antal eldistributionsnät som var så nedslitna att de

snarast borde tas över av angränsande bärkraftiga företag.

Energiverket uppgav att det hade gjorts stora ansträngningar för

att distributionsföretagen skulle ta ett större ansvar för

nyelektrifiering. Enligt energiverkets uppfattning krävdes det

dock statliga insatser under ytterligare ett övergångsår.

Svenska kommunförbundet hade i en skrivelse till regeringen i

december 1989 hemställt dels att fortsatta anslag till

upprustning av elnät skulle beviljas, så att elkunderna hos

företag som frivilligt hade övertagit nedslitna elnät inte

skulle åläggas att finansiera upprustningen genom onormalt höga

elpriser, dels att fortsatt stöd skulle ges till

nyelektrifiering av helårsbebodda fastigheter så att de mest

angelägna behoven kunde tillgodoses. Kommunförbundet anförde att

det med fortsatt statligt stöd skulle vara möjligt att

ytterligare minska antalet helårsbebodda fastigheter som saknade

elkraft, medan en avveckling av stödet skulle innebära att

ytterligare elektrifiering inte kunde genomföras. Enligt

Kommunförbundets uppfattning borde det statliga stödet

bibehållas tills de mest angelägna nyelektrifieringsbehoven hade

tillgodosetts.

Riksdagen anslog, på utskottets enhälliga förslag, 2,5

milj.kr. för budgetåret 1990/91 för främjande av landsbygdens

elektrifiering (1989/90:NU25). Utskottet anförde att

energiverket vid beviljandet av bidrag borde beakta de totala

kostnaderna för anläggningens utförande, ställda i relation till

den samhällsnytta investeringen kunde medföra och det ekonomiskt

rimliga i det enskilda fallet.

Regeringen har inför budgetåret 1991/92 inte föreslagit några

särskilda medel för ändamålet. Inte heller har energiverket i

sin anslagsframställning lämnat något sådant förslag.

I tre motioner begärs att fortsatta medel skall ställas till

förfogande för främjande av landsbygdens elektrifiering.

Det finns alltjämt helårsbostäder som saknar el för ljus,

kraft och värme, sägs det i motion 1990/91:N437 (s). Det

aktuella anslaget har inte varit tilräckligt dimensionerat,

hävdar motionärerna. Vidare sägs att en elektrifiering av

landsbygden inte bör betraktas som en isolerad fråga utan som

ett riksintresse. Från försvars- och räddningssynpunkt anses det

värdefullt att det finns en fast befolkning i t.ex. glest

bebyggda fjällområden.

Liknande argumentering förs i motion 1990/91:N436 (c). Där

preciseras anslagsbehovet till 2 milj.kr. för budgetåret 1991/92

och 10 milj.kr. för femårsperioden 1991/92--1995/96.

I den tredje motionen, 1990/91:N441 (c), begärs att riksdagen

skall anmoda regeringen att återkomma till riksdagen med en

redogörelse för hur stora medel som behövs för att alla

permanentbostäder i landet skall kunna elektrifieras och på

basis därav förslag om anslag.

Svenska kommunförbundet har i en skrivelse till regeringen i

september 1990 upprepat de synpunkter som förbundet framförde

året innan och som nyss redogjorts för.

Energiverket har i en skrivelse till utskottet i mars 1991

lämnat en aktuell statistik över antalet helårsbebodda

fastigheter som saknar elkraft. Totalt rör det sig om 204

fastigheter. Verket bedömer den totala kostnaden för

elektrifiering av dessa fastigheter till ca 70 milj.kr., varav

ca 45 milj.kr. avser de tre nordligaste länen. I skrivelsen

uppges att verket avser att framöver närmare gå igenom behovet

av elektrifiering med de berörda distributörerna.

Utskottet föreslog förra året enhälligt ett anslag på 2,5

milj.kr. för innevarande budgetår för främjande av landsbygdens

elektrifiering. Något motsvarande anslag för nästa budgetår är

utskottet inte berett att förorda. Däremot anser utskottet att

den nya näringspolitiska myndigheten, som övertar energiverkets

uppgifter, bör följa utvecklingen på området och återkomma med

redovisningar av antalet kvarstående helårsbebodda fastigheter

som inte är elektrifierade. Vidare anser utskottet att verket

bör ta upp diskussioner om åtgärder med de berörda

distributörerna. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

1990/91:N436 (c), 1990/91:N437 (s) och 1990/91:N441 (c).

I motion 1990/91:N434 (s) efterlyses åtgärder för att en

elektrifiering av fjällgårdar som saknar el skall komma till

stånd. Att producera el med hjälp av kolvmotorer drivna med

dieselolja eller gasol kan enligt motionärerna vara ett

alternativ för dessa fjällgårdar. Motionärerna pekar på de

problem som kan uppstå vid finansieringen, mot bakgrund av

fjällkommunernas ekonomiska situation. För att en elektrifiering

av de fjällgårdar som fortfarande saknar el skall möjliggöras

begär motionärerna att riksdagen skall anmoda regeringen att

låta göra en studie av olika alternativa lösningar och tillse

att statliga medel ställs till förfogande.

Energiverkets tidigare nämnda redovisning av icke

elektrifierade helårsbebodda fastigheter visar att drygt en

tredjedel av dessa finns i de tre nordligaste länen. Den

genomsnittliga anläggningskostnaden för dessa fastigheter bedöms

ligga i intervallet 600000 kr.--650000 kr. Motsvarande

kostnader för fastigheter i mellersta Sverige bedöms ligga i

intervallet 200000 kr.--250000 kr. och i södra Sverige i

intervallet 75000 kr.--150000 kr.

Utskottet har i det föregående uttalat att den nya

näringspolitiska myndigheten, som övertar energiverkets

uppgifter, bör följa utvecklingen beträffande icke

elektrifierade helårsbebodda fastigheter. Vidare har utskottet

ansett att denna myndighet bör ta upp diskussioner om åtgärder

med de berörda distributörerna. I detta arbete bör självfallet

också de här aktuella icke elektrifierade fjällgårdarna

uppmärksammas. Därmed avstyrker utskottet motion 1990/91:N434

(s).

Effektivare energianvändning, m.m.

Inledning

I detta avsnitt behandlas de förslag i proposition 1990/91:88

bilaga 1 som avser riktlinjer i fråga om stöd till upphandling

och introduktion av energieffektiv teknik, stöd till

demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder

samt stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom

industrin (momenten 4, 5 och 6 i propositionen). Utskottet tar

också ställning till regeringens förslag till anslag för

täckande av kostnaderna för det föreslagna stödet. En del

kostnader föreslås komma att belasta energiteknikfonden.

Hithörande anslagsfrågor behandlas av utskottet i samband med

frågan om riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden.

Vidare behandlas ett 60-tal motionsyrkanden som antingen är

föranledda av regeringens förslag inom nyss nämnda områden eller

allmänt gäller frågor kring energihushållning.

De riktlinjer som regeringen begär att riksdagen skall ta

ställning till redovisas närmare i propositionen främst i

avsnitt 5, Program för effektivare energianvändning

(s.36--54), men i någon mån också i avsnitt 8.3, En utvidgad

energiteknikfond (s.62--65). Dessa redovisningar innehåller

också redogörelser för ställningstaganden från regeringens sida

som inte bedömts kräva något beslut av riksdagen.

För att så långt möjligt få framställningen överskådlig har

utskottet funnit det lämpligt att först ta upp ett antal

yrkanden i motioner som innebär krav på ett väsentligt

annorlunda sätt än regeringens att angripa frågorna kring

energisparande och energieffektivitet. Härefter följer en

genomgång av de olika konkreta förslagen i propositionen och de

ändringsförslag som föreligger. De resterande motionsyrkandena

utgörs till större delen av förslag som väckts under allmänna

motionstiden 1990.

Allmänt om programmet för effektivare energianvändning

En av utgångspunkterna för det program för effektivare

energianvändning som ingår i trepartiöverenskommelsen är de

bedömningar av potentialen för elhushållning som redovisas i

propositionen. Enligt dessa bedömningar finns en tekniskt och

ekonomiskt realistisk elhushållningspotential i

storleksordningen 10--15 TWh vid måttliga elprishöjningar under

1990-talet. Även med ett framgångsrikt elhushållningsprogram

kan det emellertid inte uteslutas att den totala elanvändningen

ökar, framhålls i propositionen.

En alltmer effektiv energianvändning och en ökad

energihushållning är enligt trepartiuppgörelsen (prop.

1990/91:88 s.11) en förutsättning för att viktiga energi- och

miljöpolitiska mål skall kunna uppnås. En effektiv

energianvändning bör prägla samtliga verksamhetsområden i

samhället. Det innebär för elmarknaden att den s.k.

balansprincipen bör gälla och att investeringar i

eleffektivisering och hushållning således bör genomföras så

länge kostnaderna per kWh inte överstiger kostnaderna för ny

elproduktion.

I propositionen erinras (s.36) om att riksdagen år 1988

beslöt om ett program för effektivare användning och ersättning

av el (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40). Nu bör, anser

regeringen, ett nytt program för effektivare användning av

energi genomföras. Detta program innebär, framhålls det

(s.39), att programmet för effektivare användning och

ersättning av el förstärks på en rad punkter och utvidgas. Fem

år anges vara en lämplig tid för programmet. Medelsbehovet under

denna period bedöms vara ca 1000 milj.kr. Programmet består av

följande punkter:

Teknikupphandlingsprogrammet ges ökade resurser och breddas

till att omfatta hela energianvändningsområdet.

Ett stöd införs för demonstration i större skala av ny

energieffektiv teknik i statliga, kommunala och privatägda

lokaler samt bostäder.

Statligt stöd införs för energieffektiva demonstrations- och

pilotanläggningar inom industrin.

Den energiinriktade informationen till icke-energiintensiva

företag utvecklas.

Arbetet med energideklarationer av bl.a. hushållsapparater

intensifieras och utvidgas.

Statens energiverk ges kompletterande uppgifter utöver de nu

aktuella avseende bl.a. samordning och utvärdering av

programmet.

Härutöver bör, sägs det i propositionen, en förstärkning ske

av bl.a. den samhälls- och beteendevetenskapliga forskningen om

implementering av ny energiteknik.

Moderata samlingspartiet kritiserar i partimotionen

1990/91:N88 innehållet i praktiskt taget samtliga delar av

programmet. Utskottet redogör för denna kritik och för de

yrkanden som den utmynnar i när de olika delförslagen behandlas

längre fram i detta avsnitt.

I motion 1990/91:N73 (v) görs bedömningen att regeringens

satsning med 1000 milj.kr. på energieffektivisering kan vara

rimlig, men, sägs det i motionen, vänsterpartiet kommer att

noggrant överväga om ytterligare medel skall tillföras kommande

budgetår. Motionärerna understryker att energikonsumtionen måste

hållas tillbaka och att teknik och processer måste göras

energisnåla. De önskar bl.a. att riksdagen i ett uttalande skall

rikta kritik mot regeringen för bristande offensiva satsningar

vad gäller miljöteknik. Enligt motionärerna bör riksdagen i

detta uttalande också begära att regeringen lägger fram förslag

om hur energisnåla processer, varor och konstruktioner skall

gynnas. Vidare bör regeringen, anser motionärerna, utarbeta en

handlingsplan för hur energikonsumtionen kan minskas inom

transportsektorn. I detta sammanhang bör även nämnas ett förslag

i partimotionen 1989/90:N478 (vpk) att riksdagen skall begära

att regeringen lägger fram ett förslag om en nationell

energieffektivitetsplan.

I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 diskuteras de

teknisk-ekonomiska möjligheterna för energieffektivisering och

hushållning inom olika samhällssektorer samt lämnas förslag till

styrmedel för att dessa mål skall uppnås. Motionärerna

understryker att effektivare energianvändning kan vara ett

billigt och bra alternativ till att bygga nya kraftverk och

kraftledningar för att möta ökade behov. De vill bl.a. att den i

propositionen (s.13) nämnda balansprincipen skall tillämpas på

energimarknaden. Detta innebär att kraftbolagen förväntas välja

investeringar i eleffektivisering och hushållning för att

frigöra elenergi, så länge kostnaderna för det inte är högre per

kWh än att bygga nya kraftverk. Motionärerna föreslår att

riksdagen skall uttala att koncession för nya kraftanläggningar

ej skall beviljas om inte balansprincipen tillämpas och att

stora energiförbrukare skall upprätta energibalanser som en del

av underlaget för koncessionsansökningar. Motionärerna anser att

den i propositionen föreslagna kostnadsramen är helt

otillräcklig. De är övertygade om att investeringar i bioenergi,

vindkraft, solenergi och energihushållning kommer att visa sig

utomordentligt lönsamma. Motionärerna föreslår att riksdagen

skall uttala att under den närmaste femårsperioden ca 5

miljarder kronor per år ur statskassan bör användas för

investeringar och statlig finansiering i ny energiteknik som

bedöms vara samhällsekonomiskt lönsam på sikt. Lika mycket bör

på samma villkor investeras i ny transportteknik. Dessa

investeringar skall enligt motionärernas förslag finansieras

genom försäljning av Vattenfalls vattenkraftverk,

fossilbränsleeldade kraftverk, detaljdistribution och

fjärrvärmeverksamhet.

Samma synsätt ligger bakom ytterligare tre motionsyrkanden av

företrädare för miljöpartiet. Enligt ett yrkande i motion

1990/91:N55 (mp) bör riksdagen i ett uttalande understryka

behovet av att energieffektiviteten ökas för att

energianvändningen skall minska. I motionerna 1990/91:N93 (mp)

och 1990/91:N452 (mp) föreslås att riksdagen skall uttala att

regeringen bör främja en effektivare energianvändning och

hushållning genom att låta balansprincipen styra

energiförsörjningen, genom att skapa minst lika bra ekonomiska

villkor för små investeringar som de som gäller för nya

kraftverk samt genom att verka för bättre information, bl.a.

energideklarationer på produkter och rådgivning.

I en partimotion våren 1990 från miljöpartiet, 1989/90:N463,

finns en rad förslag till åtgärder i syfte att främja en

effektiv energianvändning. I detta sammanhang tar utskottet upp

några yrkanden av mer övergripande art. Hit hör förslag om att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som

anförts i motionen om behovet av att det görs lönsamt att satsa

på effektiv energiteknik, om prissättning för att uppmuntra till

effektivare elanvändning, om stöd till fortsatt utveckling,

utprovning och demonstration i full skala av eleffektiv

utrustning och om att statliga verk och företag bör vara

föregångare genom att satsa på den mest energieffektiva

utrustning som finns tillgänglig. I en annan partimotion från

samma parti, 1989/90:N426, finns förslag till uttalanden om

nödvändigheten av att förbrukningen av fossila bränslen i bl.a.

vägfordon minskas och om en målsättning att medelförbrukningen

av bensin för personbilar år 1995 bör vara högst 0,6 liter per

mil. Motion 1989/90:N39 (mp) innehåller ett förslag om ett

uttalande av riksdagen rörande behovet av forsknings- och

utvecklingsinsatser för effektivare energianvändning.

Utskottet anser att de förslag om energieffektiviserande

åtgärder som nu läggs fram som helhet är väl avvägda och finner

ingen anledning till ytterligare uttalanden från riksdagens sida

när det gäller den allmänna inriktningen och omfattningen av

programmet. Utskottet avstyrker alltså de här behandlade

yrkandena i motionerna 1989/90:N39 (mp), 1989/90:N426 (mp),

1989/90:N463 (mp), 1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N55 (mp),

1990/91:N68 (mp), 1990/91:N73 (v), 1990/91:N93 (mp) och

1990/91:N452 (mp).

Stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv

teknik

Innebörden av de riktlinjer för stöd till upphandling och

introduktion av energieffektiv teknik som regeringen föreslår

riksdagen att godkänna är i huvudsak följande (prop. 1990/91:88

s.40). Stödet till upphandling och introduktion av eleffektiva

och elersättande produkter, processer och system intensifieras

och utvidgas. Verksamheten breddas till att gälla stöd till

upphandling och introduktion av energieffektiv teknik. Därmed

ges ytterligare möjligheter att effektivisera användningen av

såväl el som bränslen. Regeringen bedömer att 750 milj.kr. bör

anvisas för detta stöd under den närmast följande

femårsperioden, varav 150 milj.kr. för budgetåret 1991/92.

Sistnämnda belopp ingår i anslaget (H13) Vissa åtgärder för

effektivare användning av energi, till vilket utskottet

återkommer.

Förslaget om ett anslag av 150 milj.kr. för nästa budgetår

avvisas av moderata samlingspartiet i motion 1990/91:N88. Enligt

motionärerna bör stöd till ny energiteknik utgå enligt samma

regler och villkor som för annan ny teknik. Förslaget till

riktlinjer avstyrks också av miljöpartiet, som i motion

1990/91:N68 bl.a. föreslår anslag för budgetåret 1991/92 med 270

milj.kr. för statsbidrag till energieffektiva anläggningar i

industrin och med 50 milj.kr. för statsbidrag till

demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik

i industrin.

Utskottet instämmer i regeringens förslag till riktlinjer för

stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik.

Vidare har utskottet ingen erinran mot regeringens bedömning av

de belopp som bör disponeras för detta stöd. Invändningarna i

motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N88 (m) avvisas

sålunda.

Stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och

bostäder, m.m.

I propositionen föreslås att ett nytt stöd skall införas den 1

juli 1991 till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler

och bostäder. Stödet skall lämnas i form av bidrag och

villkorslån och begränsas till högst 50% av godkända

kostnader. Det totala medelsbehovet för den kommande

femårsperioden beräknas till 150 milj.kr., varvid medel skall få

utnyttjas från energiteknikfonden.

Bostadsutskottet har avgivit yttrande (1990/91:BoU4y) till

näringsutskottet rörande detta förslag. Yttrandet omfattar även

ett 20-tal motionsyrkanden som gäller energisparande i

bebyggelsen m.m. Näringsutskottet hänvisar till detta yttrande

(bilaga 1 till detta betänkande). I vissa frågor har inom

bostadsutskottet avvikande mening anmälts av företrädarna för

moderata samlingspartiet, centerpartiet, vänsterpartiet och

miljöpartiet.

När det gäller stöd till demonstration av energieffektiv

teknik i lokaler och bostäder finner näringsutskottet

följande.

Utskottet ansluter sig till vad som anförts av

bostadsutskottet i dess yttrande 1990/91:BoU4y (s. 3--5).

Regeringens förslag tillstyrks sålunda, medan förslag i

motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N88 (m) om andra

åtgärder avstyrks.

Syftet med ett förslag i motion 1989/90:N462 (c) till

riksdagsuttalande om vikten av att energianvändningen i bostäder

och lokaler minskar, är tillgodosett genom regeringens förslag,

varför också detta förslag avstyrks.

Näringsutskottet övergår så till frågor om kommunal

energirådgivning, m.m.

Bostadsutskottet har behandlat åtta motionsyrkanden i vilka

frågor avseende kommunal energirådgivning tas upp. Yrkandena

finns i motionerna 1989/90:Bo246 (vpk), 1989/90:Bo502 (mp),

1989/90:Bo534 (c), 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N73 (v) och

1990/91:Bo254 (mp).

Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs av

bostadsutskottet i dess yttrande 1990/91:BoU4y (s. 5 f.).

Samtliga här aktuella yrkanden avstyrks sålunda.

Tio motionsyrkanden gäller åtgärder för introduktion av

effektivare uppvärmningssystem, m.m. Dessa åtgärder skall i

första hand syfta till att åstadkomma en minskad

energiförbrukning i våra bostäder.

Bostadsutskottet har behandlat åtta av dessa motionsyrkanden,

vilka återfinns i motionerna 1989/90:Bo544 (c), 1990/91:Bo205

(mp), 1990/91:Bo242 (c), 1990/91:N64 (s), 1990/91:N68 (mp),

1990/91:N73 (v) och 1990/91:N93 (mp). Därutöver föreslås i

motion 1989/90:N414 (mp) att riksdagen skall begära att

regeringen utarbetar förslag till åtgärder så att elvärme i det

befintliga byggnadsbeståndet kan ersättas av andra

uppvärmningssätt. I motion 1989/90:N478 (vpk) föreslås att

riksdagen skall begära att regeringen utarbetar förslag till

energiminimering i bebyggelse.

Näringsutskottet ansluter sig till vad som anförs av

bostadsutskottet i dess yttrande 1990/91:BoU4y (s. 6--8). Med

hänvisning till vad där sägs avstyrker näringsutskottet också de

här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och

1989/90:N478 (vpk). Samtliga här aktuella motionsyrkanden

avstyrks därmed.

En lagstiftning om kommunala energiplaner begärs i motion

1989/91:Bo502 (mp). En sådan plans syfte skall enligt

motionärerna vara att minska elförbrukningen och utsläppen av

koldioxid. Enligt ett yrkande i motion 1990/91:N459 (mp) bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs

i motionen om planering av energianvändningen och om att göra

kommunala energiplaner för hushållning av el och reducering av

koldioxidutsläppen.

Utskottet konstaterar, liksom bostadsutskottet i sitt yttrande

1990/91:BoU4y (s.8) över motion 1989/90:Bo502 (mp), att det

sedan år 1977 finns en lag om kommunal energiplanering

(1977:439, ändrad senast 1985:47). Enligt denna lag skall det i

varje kommun finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution

och användning av energi i kommunen. Utskottet konstaterar

vidare att motion 1990/91:N459 (mp) i övrigt enbart handlar om

snabbavveckling av kärnkraftsanläggningen i Forsmark och

avstyrker de båda här aktuella yrkandena.

Stöd till energieffektivisering inom industrin

De riktlinjer för stöd till demonstrations- och

pilotanläggningar inom industrin som regeringen föreslår

riksdagen att godkänna innebär i huvudsak (prop. 1990/91:88

s.44f.) att möjligheterna till statligt stöd för

energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar utökas.

Detta skall enligt propositionen kunna bidra till att nya

energieffektiva lösningar utnyttjas vid processomläggningarna

inom den elintensiva industrin. Stödet bör normalt utgå för

utvecklingsinsatser eller som ett investeringsstöd till pilot-

och demonstrationsanläggningar och motsvara högst 25% av

godkända kostnader. Medelsbehovet uppskattas till 10 milj.kr.

per år under den närmaste femårsperioden. Medel från

energiteknikfonden skall utnyttjas.

Vidare innebär riktlinjerna att små och medelstora

industriföretag i större utsträckning skall få del av

information och rådgivningsverksamhet rörande effektiv

energianvändning. Den energiinriktade informationen skall därför

samordnas och utvecklas. Medelsbehovet beräknas till 10 milj.kr.

för budgetåret 1991/92, ett belopp som ingår i anslaget Vissa

åtgärder för effektivare användning av energi.

Det föreslagna stödet till demonstrations- och

pilotanläggningar inom industrin samt förslaget om information

och rådgivning till små och medelstora industriföretag rörande

effektiv energianvändning avvisas av moderata samlingspartiet i

motion 1990/91:N88. Motionärerna anser inte att riksdagen har

tillräckliga skäl att anslå medel för dessa ändamål.

Även miljöpartiet yrkar -- i motion 1990/91:N68 -- avslag på

de i propositionen föreslagna riktlinjerna för stöd till

demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer för

stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar

inom industrin som föreslås i propositionen. Utskottet har ingen

annan uppfattning än regeringen när det gäller avvägningen av de

anslag som behövs. Vad utskottet här anfört innebär sålunda att

här aktuella yrkanden i motionerna 1990/91:N68 (mp) och

1990/91:N88 (m) avstyrks.

Övriga frågor

Kostnaderna för åtgärderna för effektivare användning av

energi kommer enligt regeringens beräkning att för budgetåret

1991/92 uppgå till 165 milj.kr. I detta belopp ingår 150

milj.kr. för stöd till upphandling och introduktion av

energieffektiv teknik och 10 milj.kr. för kostnader för

energiinriktad information till små och medelstora

industriföretag. Dessa två delposter har utskottet behandlat

tidigare i detta avsnitt. Härtill kommer 5 milj.kr. utgörande

beräknad kostnad för en utvidgning av insatserna för

energideklarationer m.m. för hushållsapparater (jfr prop.

1990/91:88 s.48). Denna verksamhet är avsedd att äga rum vid

konsumentverket. Beloppet i sin helhet föreslås anvisas under

ett anslag benämnt H13, Vissa åtgärder för effektivare

användning av energi.

Av det föregående har framgått att förslagen om anslag med 150

milj.kr. för stöd till upphandling och introduktion till

energieffektiv teknik och 10 milj.kr. för kostnader för

energiinriktad information till små och medelstora

industriföretag avstyrks av moderata samlingspartiet i motion

1990/91:N88. Motionärerna föreslår att 5 milj.kr. anvisas för

budgetåret 1991/92 under anslaget Vissa åtgärder för effektivare

användning av energi.

Miljöpartiet yrkar i partimotionen 1990/91:N68 avslag på

regeringens förslag om nyssnämnda anslag. Partiets förslag till

vissa andra anslag i syfte att främja en effektivare användning

av energi har behandlats i det föregående.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt H13 i

proposition 1990/91:88 bilaga 1 att för budgetåret 1991/92 till

Vissa åtgärder för effektivare användning av energi skall

anvisas ett reservationsanslag på 165000000 kr.

Bland åtgärder för en effektivare användning av energi som

föreslås i motion 1990/91:N68 (mp) finns också ett yrkande om

att 50 milj.kr. skall anslås för statsbidrag till

energideklarationer och prototyper för energisnåla

hushållsprodukter jämte informationskampanjer kring

energihushållning.

Förslaget i motion 1999/91:N68 (mp) att 50 milj.kr. skall

anvisas för detta ändamål avstyrks av utskottet.

Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller också ett förslag om ett

anslag under budgetåret 1991/92 på 1000 milj.kr., avsett för

kompensation till industrier för försämrad konkurrensförmåga

genom höjda energipriser.

Utskottet avstyrker förslaget i nyssnämnda motion om ett

anslag på 1000 milj.kr.

Utskottet redovisar i det följande översiktligt ett tjugotal

motionsyrkanden som närmast har karaktär av uppslag för det

fortsatta arbetet för en effektivare energianvändning. Den

formella innebörden av dessa yrkanden är att motionärerna

önskar att riksdagen genom uttalanden skall påverka regeringen

att vidta de åtgärder som motionärerna förordar. Tre av dessa

uppslag finns i motioner som har väckts med anledning av

proposition 1990/91:88, medan övriga uppslag finns i motioner,

främst undertecknade av företrädare för miljöpartiet, från

allmänna motionstiden 1990.

I motion 1990/91:N64 (s) förordas att ett system med

trappstegstariffer används för den elintensiva industrin.

Samma önskemål förs fram i motion 1989/90:N361 (vpk). Hithörande

frågor granskas av utredningen (Fi1990:10) om översyn av

reglerna om skattenedsättning för industrin och växthusnäringen,

m.m. Utskottet avstyrker motionerna.

Motion 1990/91:N65 (c) innehåller förslag om att riksdagen

skall inrätta s.k. energisparfonder med förebild i systemet

med investeringsfonder.

Förslaget avstyrks av utskottet.

Riksdagen bör begära att regeringen utarbetar förslag om

energisparkampanjer, sägs i motion 1990/91:N73 (v).

Utskottet ser inte någon anledning för riksdagen att ta något

initiativ i denna fråga och avstyrker därför motionen.

I motion 1989/90:N462 (c) begärs att regeringen skall verka

för att småskaliga lösningar hos elabonnenterna väljs för att

lösa en del av effektproblemen i vårt elsystem. Utskottet

ser inte skäl för riksdagen att ta något initiativ i frågan och

avstyrker motionen.

Motion 1989/90:N437 (c) innehåller en begäran att regeringen

skall ta initiativ till bildande av en s.k. Nationalförening

för energisparinformationens främjande. Utskottet avstyrker

denna begäran.

Företrädare för miljöpartiet har i motion 1989/90:N331 lagt

fram förslag om riksdagsuttalanden om åtgärder för att

energiförbrukningen inom pappers- och massaindustrin och inom

andra storförbrukande industrier skall sänkas genom effektivare

energianvändning. Vidare innehåller miljöpartiets partimotion

1989/90:N463 bl.a. förslag om statliga lågräntelån eller

räntebidrag för energieffektiv utrustning, om avtal med

energitjänstföretag, om ekonomiska incitament för energisnål

utrustning, om mer informativa elräkningar, om behovet av

information om effektiv elanvändning och om redovisning av

förväntade minskningar av elförbrukningen. Förslag om

lågräntelån etc. förs också fram i motionerna 1989/90:N486 (mp)

och 1989/90:N462 (c). I en annan motion, 1989/90:N270 (mp),

föreslås ett uttalande om resurs- och energisparande genom

minskad användning av plastkassar.

Utskottet avstyrker att riksdagen, på sätt motionärerna

föreslår, ställer sig bakom allmänt hållna uppslag till

ytterligare åtgärder inför det fortsatta arbetet med

energisparande och effektivare energianvändning. Samtliga här

behandlade motionsyrkanden avstyrks alltså.

Energiforskning, m.m.

Riksdagen beslutade våren 1990 om ett nytt statligt

energiforskningsprogram för budgetåren 1990/91--1992/93 (prop.

1989/90:90, 1989/90:NU40). Beslutet innebär bl.a. en fortsatt

satsning på grundläggande forskning inom energiområdet. För

budgetåret 1990/91 anvisade riksdagen totalt 372,4 milj.kr.,

fördelade på 343,8 milj.kr. på Huvudprogram Energiforskning och

28,6 milj.kr. på Integrerade insatser. Förslagen byggde på de

överväganden och förslag som redovisats i

energiforskningsutredningens (EFU 90) betänkande (SOU 1989:48)

Energiforskning för framtiden.

Huvudprogram Energiforskning har uppdelats på teknikområden

där i vissa fall fler än en myndighet har ansvar.

I proposition 1990/91:88 bilaga 1 redovisas (s.70--74)

regeringens överväganden och förslag rörande Huvudprogram

Energiforskning under det andra året i den treåriga

programperiod som riksdagen fattade beslut om våren 1990.

Riksdagen föreslås i propositionen ta ställning till tre

frågor: riktlinjer för energiforskningens inriktning,

bemyndiganden att under budgetåret 1991/92 ikläda staten vissa

ekonomiska förpliktelser under budgetåren 1992/93--1997/98 i

samband med stöd till forskning och utveckling inom

energiområdet samt storleken av anslaget Energiforskning för

budgetåret 1991/92, närmare 356 milj.kr.

Systemet med bemyndiganden har tillämpats under en följd av år

för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings-

och utvecklingsverksamheten. I propositionen understryks

(s.73) att detta är av särskild vikt med hänsyn till att

energiforskningen under innevarande programperiod har givits en

mer långsiktig inriktning, bl.a. genom ett utökat stöd till

grundläggande forskning.

Över anslaget Energiforskning anvisas de olika kostnaderna

för det s.k. Huvudprogram Energiforskning oavsett vilket

programorgan som har ansvar för genomförandet av olika delar av

detta huvudprogram. I propositionen finns (s.72) en

redovisning av den fördelning av medlen mellan olika

teknikområden som regeringen anser lämplig.

Kritik -- men från diametralt olika utgångspunkter -- mot

väsentliga delar i regeringens förslag finns i partimotioner

från å ena sidan moderata samlingspartiet och å andra sidan

miljöpartiet.

Enligt motion 1990/91:N88 (m) har, trots betydande insatser på

energiforskningsområdet, inga egentliga nya kommersiella

genombrott gjorts. Den statliga energiforskningen präglas enligt

motionärerna av beslutet om kärnkraftsavveckling till år 2010. I

stället för politiskt önsketänkande behövs realism, säger

motionärerna. Därför bör tidigare forskningsprojekt utvärderas

och anslaget för nästa budgetår fastställas till 300 milj.kr. En

motsvarande minskning av regeringens bemyndiganden under detta

anslag föreslås också.

Ett motsatt synsätt präglar motion 1990/91:N68 (mp).

Motionärerna menar att de resurser som regeringen har anvisat

dels är för små, dels delvis är felinriktade. Forskningen bör

främst gälla energisystem som är baserade på inhemsk förnybar

energi samt energianvändning på alla samhällsområden. Den skall

även vara inriktad på teknik som i dag inte är ekonomiskt eller

tekniskt möjlig men som ligger inom ramen för ett ekologiskt

sunt och solidariskt framtidssamhälle. Prioriterade områden bör

vara energieffektivitet, biobränslen, vindenergi och solenergi.

Mot denna bakgrund yrkar motionärerna avslag på regeringens

förslag till riktlinjer, till bemyndiganden och till

anslagsbelopp för nästa budgetår. Motionärernas förslag till

anslag för budgetåret 1991/92 är 500 milj.kr. Höjningen med

drygt 144 milj.kr. jämfört med regeringens förslag kan

finansieras, menar motionärerna, genom att sistnämnda belopp

överförs till statsverket från Vattenfalls planerade

forskningsmedel.

Utskottet ansluter sig till de riktlinjer för

energiforskningens inriktning budgetåret 1991/92 som förordas i

propositionen. Detta innebär i huvudsak samma inriktning som den

som riksdagen tog ställning till våren 1990 i samband med

beslutet om det treåriga energiforskningsprogrammet. Utskottet

vill understryka att avsikten med att fastställa treåriga

program bl.a. är att ge verksamheten en viss stadga och

kontinuitet. Det kan därför inte komma i fråga att det utan

starka sakskäl redan efter ett år skulle företas större ingrepp

i programmet. Förslaget i motionerna 1990/91:N68 (mp) och

1990/91:N88 (m) om annan inriktning av energiforskningen än vad

riksdagen nyligen har fattat beslut om avstyrks därför av

utskottet.

Vidare ansluter sig utskottet till regeringens förslag till

anslagsnivå för budgetåret 1991/92 och om vissa bemyndiganden

för regeringen i syfte att möjliggöra kontinuitet och

långsiktighet i energiforskningsprogrammet. Utskottet avstyrker

motsvarande yrkanden i motion 1990/91:N88 (m), i vilken förordas

en betydligt lägre anslagsnivå.

Förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) att anslaget för

budgetåret 1991/92 till Huvudprogram Energiforskning skall vara

500 milj.kr. bygger på en finansiering -- överföring av medel

som Vattenfall avser att använda för forskning i företagets regi

-- som utskottet inte kan godta. Motion 1990/91:N68 (mp)

innehåller även, som nyss nämnts, ett yrkande om avslag på

förslaget i propositionen om vissa bemyndiganden för regeringen

som hänger samman med konstruktionen av anslaget

Energiforskning. Bemyndigandena syftar, som har framgått av det

föregående, till att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i

energiforskningsprogrammet. Något alternativt belopp för

bemyndigandena eller något alternativt sätt för att tillgodose

behovet av kontinuitet och långsiktighet föreslås inte.

Utskottet konstaterar att förslaget till anslag m.m. för

energiforskning i motion 1990/91:N68 (mp) också av detta skäl

inte bör läggas till grund för beslut av riksdagen.

Ett av de teknikområden som regeringen föreslår under

Huvudprogram Energiforskning är Energirelaterad grundforskning

m.m. Under detta teknikområde redovisas bl.a. anslag för

forsknings- och utvecklingsverksamheten vid Studsvik AB. För

budgetåret 1991/92 beräknar regeringen här drygt 67,7 milj.kr.

I motion 1990/91:N68 (mp) föreslås att anslaget till Studsvik

skall halveras och att frigjorda medel i stället skall överföras

till teknikområdet Energirelaterad transportforskning. Enligt

motionärerna bör kärnteknisk forskning endast inriktas på sådan

skyddsforskning som är motiverad när kärnkraften avvecklas och

det högaktiva avfallet skall tas om hand.

Utskottet vill först erinra om sin redogörelse för ett år

sedan för användningen av anslaget för energirelaterad

grundforskning m.m. vid Studsvik (1989/90:NU40 s.30f.). Av

denna redogörelse framgår att anslaget innevarande budgetår

används dels för kostnader för icke-kärnteknisk forskning och

utveckling med 20 milj.kr., dels för ett driftsbidrag till

R2-reaktorn med 24 milj.kr., dels för bidrag för övrig

kärnteknisk forskning och utveckling med 19 milj.kr.

Utskottet finner regeringens förslag till stöd till

energirelaterad grundforskning m.m. vid Studsvik väl avvägt och

avstyrker sålunda förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) om en

halvering av detta stöd.

Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller ett yrkande om att

riksdagen skall besluta att ingen ny forskningsreaktor skall

byggas i Sverige.

I den forskningspolitiska propositionen våren 1990 (prop.

1989/90:90 s.443) anmälde regeringen till riksdagen att

användningen inom forskningen av R2-reaktorn i Studsvik borde

analyseras ytterligare. Ett uppdrag med den innebörden gavs till

naturvetenskapliga forskningsrådet. Det gällde alltså ingen ny

reaktor. Rådet har i december 1990 till industridepartementet

redovisat de behov som svenska universitet och högskolor har av

R2-reaktorn och hur kostnaderna skall kunna täckas. Det är denna

redovisning som åsyftas i redogörelsen i den nu aktuella

propositionen om energipolitik (prop. 1990/91:88 s.73).

Eftersom det inte är aktuellt att en ny forskningsreaktor

skall uppföras i Sverige ser inte utskottet någon anledning för

riksdagen att fatta ett sådant beslut som motionärerna föreslår.

Motion 1990/91:N68 (mp) avstyrks alltså vad gäller förslaget att

riksdagen nu skulle besluta att ingen ny forskningsreaktor skall

byggas i Sverige.

Ett yrkande i motion 1990/91:N68 (mp) innebär att regeringen

skall uppmanas att inrätta en delegation för ekologisk

teknik att ingå bland programorganen för energiforskning.

Utskottet, som nyligen har avstyrkt ett förslag från

miljöpartiet av likartad innebörd (1990/91:NU35 s. 43 f.), kan

inte finna att några nya skäl har tillkommit som motiverar

inrättandet av en sådan delegation. Förslaget härom i motion

1990/91:N68 (mp) avstyrks sålunda.

I en från år 1990 kvarstående motion, 1989/90:N446, har

centerpartiet föreslagit att en energins utvecklingsfond

inrättas med uppgift att bl.a. ge stöd för avancerade

energiprojekt med högt risktagande och stort värde från

miljösynpunkt.

Utskottet konstaterar att förslaget numera saknar aktualitet,

varför motionen avstyrks.

I motionerna 1990/91:N26 (c), 1990/91:N62 (mp) och

1990/91:N453 (c) föreslås att riksdagen skall uttala sig till

förmån för ökade satsningar på forskning och teknikutveckling

kring vätgas som drivmedel. Även i motion 1990/91:N73 (v)

finns krav på att regeringen skall lägga fram förslag om

kraftigare satsningar på bl.a. forskning och utveckling rörande

vätgas.

Utskottet har våren 1989 och våren 1990 behandlat motioner med

likartade krav. Som framgår av utskottets betänkande förra året

(1989/90:NU40 s.34) har utskottet intagit ståndpunkten att

vätgas på lång sikt kan komma att spela en viktig roll i

energiförsörjningen. Med hänsyn bl.a. till de forskningsinsatser

på området som görs med stöd från olika program inom

energiforskningsprogrammet har utskottet emellertid inte funnit

anledning att förorda något initiativ från riksdagens sida.

Återigen hänvisar utskottet till de forsknings- och

utvecklingsinsatser som bedrivs kring vätgastekniken inom ramen

för energiforskningsprogrammet. De berörda yrkandena i de nu

aktuella motionerna avstyrks sålunda.

Förslag om ökad satsning på gengas som alternativt

drivmedel förs fram av samma motionärer i de två likalydande

motionerna 1989/90:N409 (c) och 1990/91:N413 (c). Motionärerna

önskar att riksdagen skall uttala sig för dels en förlängning av

pågående projektperiod för utvecklingsarbete kring gengas, dels

export av svenskt kunnande på gengasområdet.

Utskottet hänvisar till det arbete som pågår inom ramen för

energiforskningsprogrammet och ser inte någon anledning för

riksdagen att ta initiativ i frågan.

Nya organisationsformer för energitekniskt forsknings- och

utvecklingsarbete efterlyses i motion 1990/91:N453 (c).

Motionären vill att regeringen skall bilda ett tillsammans med

näringslivet hälftenägt företag, AB Svensk förnybar energi. Som

förebild anges den samverkan mellan stat och näringsliv som har

legat till grund både för satsningarna på vattenkraft under

1900-talets första hälft och för satsningarna på kärnkraften

från slutet av 1950-talet.

Utskottet utgår från att regeringen tar de initiativ till

former för samverkan mellan stat och näringsliv som resultaten

av energiforskningen kan föranleda. Något initiativ från

riksdagens sida behövs enligt utskottets mening inte. Motionen

avstyrks därmed.

Elproduktionsfrågor

Vattenkraft

Allmänt

Målet för vattenkraftsproduktionen är enligt gällande

riktlinjer 66 TWh per år (prop. 1983/84:160, BoU1983/84:30;

prop. 1984/85:120, BoU 1984/85:25). I proposition 1990/91:88

lämnas (s. 24--26) en redovisning när det gäller kapacitet och

produktion av vattenkraftsproducerad elenergi. År 1990

beräknades vattenkraftsproduktionen till 71 TWh, vilket utgjorde

hälften av den totala elproduktionen om 142 TWh. Inom ramen för

den plan för utbyggnaden av vattenkraften som antogs av

riksdagen enligt de nyssnämnda besluten avses projekt

motsvarande en årskapacitet av minst 2,5 TWh bli genomförda.

Hittills har utbyggnader motsvarande en årsproduktion av

0,6TWh tagits i drift. Lika stor mängd, ca 0,6 TWh, är under

utbyggnad eller har fått tillstånd efter prövning i

vattendomstol. Drygt 0,1TWh är under prövning i

vattendomstolen. Utöver planen bedöms ny vattenkraft motsvarande

en årsproduktion om ca 0,2 TWh tillkomma till år 1995. Mot den

nu angivna bakgrunden räknar regeringen med att uppemot 1 TWh ny

vattenkraft skall tillkomma till mitten av 1990-talet.

Vidare sägs att vattenkraftskapaciteten kan komma att påverkas

av de omprövningar av nu gällande tillstånd enligt vattenlagen

som kommer att ske efter utgången av år 1993.

Enligt regeringens bedömning kommer kraftsystemets

produktions- och leveransförmåga att bli tillräcklig för att

elsystemet skall kunna hålla en tillfredsställande

leveranssäkerhet fram till mitten av 1990-talet. Samtidigt är

det, fortsätter regeringen, angeläget att på både kort och lång

sikt en god marginal upprätthålls mellan tåld och prima

elanvändning. Det hänvisas till förslag som läggs fram senare

för att utbyggnad av miljövänlig elproduktion skall främjas.

Inga förslag om vattenkraften läggs fram i propositionen.

Ett uttalande om effektiviseringar av befintliga

vattenkraftverk begärs i motion 1990/91:N68 (mp). Eftersom

miljöpartiet anser att Sveriges energiförsörjning skall grundas

på inhemska förnybara energikällor, betraktar man vattenkraften

som en stor nationell tillgång. Å ena sidan måste vattenkraften

-- när kärnkraften är avvecklad -- vara basen för vår

elförsörjning. Å andra sidan är det angeläget att inte en

fortsatt storskalig utbyggnad av vattenkraften genomförs. Därför

accepterar miljöpartiet bara den av riksdagen fastställda ramen

66 TWh vid normalår. Denna produktionsnivå bör i huvudsak uppnås

genom modernisering och effektivisering av befintliga

anläggningar, anser motionärerna.

Bostadsutskottet har i yttrande till näringsutskottet sagt sig

dela motionärernas principiella uppfattning om värdet av att

moderniseringar och effektiviseringar av befintliga

vattenkraftverk tas till vara för att det genom

vattenkraftsplanen uppsatta produktionsmålet skall nås. I planen

ingår också, fortsätter utskottet, att effektiviseringar skall

komma till stånd i inte ringa omfattning. Mot bakgrund härav får

förutsättas, menar bostadsutskottet, att den

effektiviseringspotential som finns i redan befintliga

anläggningar utnyttjas så långt detta är möjligt.

Bostadsutskottet är inte berett att göra det i motionen

förordade tillkännagivandet och avstyrker motionen.

Näringsutskottet gör ingen annan bedömning än

bostadsutskottet. Det här aktuella yrkandet i motion 1990/91:N68

(mp) avstyrks således.

Två tjänster som oberoende vattenkraftsrådgivare behövs

för att tillkomsten av ny elproduktion från tidigare nedlagda,

mindre vattenkraftsanläggningar skall främjas, hävdas det i

motion 1990/91:N79 (mp). Motionären begär ett beslut av

riksdagen i detta avseende.

Sveriges energiföreningars riksorganisation (SERO) har från

statens energiverk erhållit bidrag som har använts till två

halvtidstjänster som vindkraftsrådgivare under viss begränsad

tid.

Inom ramen för de berörda myndigheternas stödgivande funktion

sker regelmässigt information och rådgivning i nu aktuella

frågor. Enligt utskottets uppfattning tillgodoser denna

verksamhet i huvudsak det krav som motionären för fram. Någon

åtgärd från riksdagens sida är därför inte motiverad. Motion

1990/91:N79 (mp) i berörd del avstyrks med det nu sagda.

I motion 1989/90:N411 (m) begärs förslag från regeringen om

förstärkta stimulansåtgärder för i huvudsak småskalig

vattenkraftsproduktion. Vattenkraften är helt

överlägsen andra energislag och nationalekonomiskt mycket

angelägen, heter det. Den i dag beprövade tekniken medger en

verkningsgrad på hela 85%. Den är dessutom inhemsk, förnybar,

miljövänlig och går att lagra. En småskalig drift -- i närhet

till förbrukningen -- innebär dels att överföringsförlusterna

minimeras, dels att beredskapsintresset kan tillgodoses. I

motionen skisseras ett antal åtgärder för att en nybyggnad skall

komma till stånd, innebärande framför allt alternativa låne- och

bidragsmöjligheter, anpassade till de olika energislagens

"amorteringsförmåga".

Stimulansåtgärder för småskalig vattenkraftsproduktion

efterlyses också i motion 1989/90:N441 (c). I motionen begärs

uttalande av riksdagen om investerings- och projekteringsbidrag

för detta slags energiproduktion. Motionären åberopar en rapport

från statens energiverk från år 1984 enligt vilken det finns en

ekonomiskt lönsam potential i små vattenkraftverk av ca 2,5 TWh

per år. Denna produktion skulle förutsätta en nyanläggning av

40000 små vattenkraftverk. För närvarande finns 1200 sådana

anläggningar med en sammanlagd produktion av ca 1,4 TWh per år.

Motionären finner -- efter att ha diskuterat olika hinder för en

fortsatt utbyggnad -- att de finansieringsmöjligheter som i dag

finns inte kan kompensera de höga initialkostnaderna. Han

föreslår därför att man återinför numera borttagna bidrag till

investeringar om 35% och till förprojektering om 50%.

I propositionen föreslår regeringen (s. 67--69) stöd till

investeringar i dels småskalig vindkraftsproduktion (se s. 102 i

det följande), dels solvärmeanläggningar (se s. 121 i det

följande). Enligt utskottets uppfattning innebär de föreslagna

investeringsstöden att viktiga steg för en stimulans till

uppbyggnad av småskalig energiproduktion nu tas. De energislag

som omfattas av stimulansåtgärderna har i stor utsträckning

samma fördelar som motionärerna tillskriver vattenkraften. Med

det nu sagda avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N411 (m) och

1989/90:N441 (c).

Vinstmedel från vattenkraftsproduktionen

Frågan om de s.k. övervinster som kan uppstå från produktion

av elkraft berörs i tre motioner.

En återföring av vinstmedel från vattenkraftsproduktionen

till de områden -- län och kommuner -- där elkraften har

producerats är angelägen, heter det i motion 1990/91:N355 (c).

Därför bör regeringen förelägga riksdagen ett förslag med ett

sådant syfte. Motsvarande krav har framställts också i motion

1990/91:N405 (c).

I ett nyligen publicerat betänkande (SOU 1991:8) Beskattning

av kraftföretag har utredningen om kraftföretagens vinster lagt

fram förslag om hur sådana vinster skall behandlas. Bakgrunden

till utredningen var förväntningar om kraftiga elprisökningar

under 1990-talet. Sådana prisökningar skulle bli följden av den

s.k. omställningen av energisystemet och skulle innebära att

befintliga kraftanläggningar skulle få en ökad vinst.

Efter att ha övervägt fyra alternativa lösningar har

utredningen stannat för att den nuvarande beskattningen av

elkraftsproduktionen, en kWh-skatt, bör ersättas med en

fastighetsskatt, baserad på markvärdena enligt nu gällande

principer för taxering. En sådan beskattningsprincip, menar

utredningen, skulle tillgodose flertalet av de krav som i

utredningsdirektiven hade ställts upp för ett

beskattningssystem. Ett av kraven gällde att skattemodellen

skulle möjliggöra en återföring av vinsterna från äldre

vattenkraftsproduktion till de regioner där dessa har

genererats. I fråga om detta sistnämnda krav uttalas i

betänkandet (s. 22) att ingenting i den föreslagna modellen

hindrar en återföring av beskattade medel till de regioner där

vattenkraften produceras.

Utskottet konstaterar att det system som har förordats synes

tillgodose kravet om återföring av vinstmedel på sätt som torde

motsvara motionärernas önskemål. Betänkandet remissbehandlas för

närvarande. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen avvakta

den fortsatta beredningen av betänkandet. Utskottet finner det

därför inte befogat att riksdagen gör något uttalande i enlighet

med motionsyrkandena. Regeringens förslag med anledning av

utredningsförslaget och remissutfallet bör enligt utskottets

mening avvaktas. Med vad nu har sagts avstyrker utskottet

motionerna 1990/91:N355 (c) och 1990/91:N405 (c), den förra i

berörd del.

Övervinsterna från produktionen av elenergi genom vattenkraft

är föremål för intresse även i motion 1990/91:N352 (v). I denna

begärs ett uttalande om infrastrukturens betydelse för att en

regional balans skall kunna upprätthållas. Motionärerna anser

vidare att 1 öre per kWh av inkomsterna från vattenkraftsskatten

bör reserveras för investeringar i infrastruktur. Riksdagen

bör besluta i enlighet härmed, anser de.

I det föregående har refererats till det betänkande om

vinsterna från elkraftsindustrin som för närvarande bereds inom

regeringskansliet.

Av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt

framgår (s. 69 f.) beträffande kommunikationer och infrastruktur

att regeringens strategi för ökad tillväxt innebär att

investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar

skall fördubblas och uppgå till drygt 100 miljarder kronor under

1990-talet.

Inom övriga delar av kommunikationssektorn skall en hög

investeringsnivå vidmakthållas, heter det vidare. Regeringen

föreslår att en infrastrukturfond inrättas för att möjliggöra

finansiering av större, för landet strategiska

investeringsprojekt. Fondmedlen -- minst 20 miljarder kronor --

skulle användas i enlighet med de riktlinjer som riksdagen

fastställer. För innevarande budgetår föreslår regeringen att

5 miljarder kronor anvisas, och samma belopp bör avsättas för

budgetåret 1991/92, anser regeringen. Denna del av

tillväxtpropositionen och övriga frågor som rör

infrastrukturinvesteringar har hänvisats till trafikutskottet.

Riksdagen har nyligen på förslag av trafikutskottet

(1990/91:TU24) avslagit regeringens förslag om inrättande av en

infrastrukturfond. Riksdagen har dock anslagit medel för

investeringar i trafikens infrastruktur i enlighet med

regeringens förslag.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående anser

utskottet att någon åtgärd i enlighet med motionärernas önskemål

inte är påkallad. Motion 1990/91:N352 (v) avstyrks i nu berörd

del.

Stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen

Regeringen föreslår i proposition 1990/91:88 bilaga 1 åtgärder

för att främja investeringar i anläggningar för

kraftvärmeproduktion med biobränslen samt särskilda åtgärder för

att förbättra konkurrenskraften för befintlig biobränslebaserad

kraftvärme (s.57--60).

För främjande av investeringar i anläggningar för

kraftvärmeproduktion med biobränslen föreslås i propositionen

att ett bidrag på 4000 kr. per kW installerad effekt skall

lämnas. Bidrag skall enligt förslaget lämnas även för ombyggnad

av befintliga värmeverk och fossilbränslebaserade kraftvärmeverk

till anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen.

Bidrag lämnas i sådana fall med 25% av investeringskostnaden

för ombyggnaden. Bidraget får dock inte överstiga 4000 kr. per

kW installerad effekt. Stödsystemet föreslås träda i kraft den 1

juli 1991 och avse anläggningar som har beställts tidigast den

20 februari 1991. Stödsystemet förutsätts gälla under en

femårsperiod.

Av propositionen framgår att med biobränslen här avses

exempelvis trädbränslen, energigrödor och halm, även i förädlad

form såsom biogas, pellets m.m., och att stöd inte bör lämnas

till anläggningar där torv svarar för den huvudsakliga

bränsleförsörjningen (s.59).

Förslagen om åtgärder för att förbättra konkurrensen för

befintliga anläggningar innebär följande. Ett bidrag på 1000

kr. per kW installerad eleffekt lämnas till befintliga

anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen. Tidigare

erhållet statligt stöd till investeringen räknas av. En

förutsättning för stöd skall vara att kraftvärmeverket har

beställts under perioden den 1 januari 1985--den 19 februari

1991.

Moderata samlingspartiet avvisar i partimotionen 1990/91:N88

de föreslagna stödformerna. Huvudargumentet är att tillfälliga

subventioner i syfte att främja efterfrågan på biobränslen inte

kommer att ge tillräckligt långsiktiga spelregler för att olika

aktörer skall vara beredda att satsa på ny teknik. Från

vänsterpartiets och från miljöpartiets sida betecknas insatserna

som otillräckliga. I motion 1990/91:N73 (v) efterlyses en

handlingsplan från regeringen för hur biobränslen snabbt och i

rimlig takt skall få en avgörande roll i den svenska

energiförsörjningen, en fråga som utskottet behandlar längre

fram i detta betänkande. Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller

yrkanden om avslag på regeringens förslag och om väsentligt

större ekonomiska insatser av staten i syfte att främja

bioenergibaserad kraftvärmeproduktion.

Utskottet tillstyrker, med de undantag som framgår av det

följande, i alla delar regeringens förslag och avstyrker sålunda

det yrkande i motion 1990/91:N88 (m) som går ut på avslag på

förslagen samt de yrkanden i motion 1990/91:N68 (mp) som

innefattar avslag på förslagen till förmån för ökade ekonomiska

insatser av staten. I detta sammanhang konstaterar utskottet

även att regeringens förslag tillgodoser syftet med ett yrkande

i motion 1989/90:N359 (c) från allmänna motionstiden 1990.

Därför avstyrker utskottet även detta yrkande.

Den del av förslaget som innebär att investeringsbidraget med

4000 kr. per kW installerad effekt endast avser anläggningar

som har beställts tidigast den 20 februari 1991 har föranlett

tre motioner, nämligen 1990/91:N83 (c), 1990/91:N89 (s) och

1990/91:N92 (fp). Motionärerna har uppmärksammat att den

föreslagna tidpunkten skulle få särskilt stora negativa effekter

för fastbränsleanläggningen Heden i Karlstads kommun.

Anledningen är att en stor del av beställningen har tecknats

relativt kort tid före den 20 februari 1991. Motionärerna

föreslår att stödsystemet får en sådan utformning att nämnda

anläggning kan få större bidrag än som skulle utgå enligt

förslaget i propositionen.

Utskottet vill understryka att det bidrag på 4000 kr. per kW

installerad effekt som föreslås i propositionen har till syfte

att främja tillkomsten av nya anläggningar. Den anläggning som

motionärerna syftar på har till väsentliga delar beställts före

den 20 februari 1991. Detta datum har valts med hänsyn till den

tidpunkt då propositionen offentliggjordes.

Det kan inte komma i fråga att riksdagen skulle göra en sådan

ändring i de föreslagna bidragsvillkoren att den åsyftade

anläggningen skulle kunna få en större del av stödet för att

främja tillkomsten av nya anläggningar än vad som följer av

förslaget i propositionen. Däremot har utskottet stannat för en

annan avvägning vad gäller bidragsbelopp som skall kunna utgå

till befintliga anläggningar. En sådan avvägning bör ta särskild

hänsyn till de anläggningar som har beställts kort före den 20

februari 1991.

Utskottet förordar att bidrag utgår med 1500 kr. per kW

installerad effekt för anläggningar som har beställts under

perioden den 1 juli 1990--den 19 februari 1991. Det i

propositionen föreslagna bidraget om 1000 kr. per kW

installerad effekt bör utgå för anläggningar som beställts under

perioden den 1 januari 1985--den 30 juni 1990. De av utskottet

förordade bidragsbeloppen skall rymmas inom den medelsram om

1000 milj.kr. under en femårsperiod som föreslås i

propositionen. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad som nu sagts. Genom ett sådant

uttalande tillgodoses önskemålen i motionerna 1990/91:N83 (c),

1990/91:N89 (s) och 1990/91:N92 (fp) i betydande mån.

I en annan motion, 1990/91:N90 (s) kritiseras förslaget att

stöd till befintliga anläggningar endast skall kunna utgå till

anläggningar som har beställts under perioden den 1 januari

1985--den 19 februari 1991. Motionärerna önskar att den bortre

tidsgränsen sätts till den 1 januari 1980. Utskottet hänvisar

till den avvägning som har redovisats i föregående stycke och

avstyrker motionen.

I detta sammanhang tar utskottet också upp ett yrkande i

motion 1990/91:N93 (mp) som går ut på att riksdagen skall uttala

att regeringen med ekonomiska styrmedel bör göra det lönsammare

att driva anläggningar för industriell mottryckskraft och

kraftvärmeverk med biobränsle än med fossila bränslen och

lönsammare att bygga nya kraftvärmeverk för biobränslen än att

bygga anläggningar för produktion av icke förnybar energi.

Det av utskottet förordade höjda bidragsbeloppet ligger också,

menar utskottet, i linje med vad som föreslås i det här

behandlade förslaget i motion 1990/91:N93 (mp) till uttalande om

bättre lönsamhet för anläggningar för kraftvärmeverk med

biobränslen.

En särskild fråga som har uppmärksammats under motionstiden

och också under utskottsbehandlingen gäller uttalandet i

propositionen om att stöd inte bör lämnas till nya anläggningar

för kraftvärmeproduktion där torv svarar för den

huvudsakliga bränsleförsörjningen (s.59). Detta

ställningstagande görs i anslutning till att föredragande

statsrådet har uttalat att han med biobränslen avser "exempelvis

trädbränslen, energigrödor och halm, även i förädlad form såsom

biogas, pellets m.m.".

Yrkanden av innebörd att riksdagen skall uttala att det

föreslagna stödet till nya kraftvärmeanläggningar skall kunna

utgå också till anläggningar där torv utgör det huvudsakliga

bränslet finns i motionerna 1990/91:N86 (s), 1990/91:N70 (m) och

1990/91:N87 (c). I de två sistnämnda av dessa motioner föreslås

dessutom uttalanden av innebörd att torv definitionsmässigt

skall anses vara ett biobränsle. Sistnämnda förslag ingår också

i yrkanden i ett antal andra motioner från allmänna motionstiden

1990 och 1991 vilka utskottet behandlar senare i detta

betänkande.

Frågan om torv är ett fossilt eller ett förnybart bränsle, om

det med andra ord är att hänföra till kategorin biobränslen

eller inte, har diskuterats i olika sammanhang. Frågan har också

belysts vid flera av de utfrågningar som har ägt rum inför

utskottet under beredningen av detta betänkande. Här finns olika

uppfattningar. Utskottet vill erinra om att den parlamentariskt

sammansatta miljöavgiftsutredningen diskuterade denna fråga i

samband med förslaget om koldioxidskatt och därvid ansåg att

torv inte på samma sätt som biomassa kan ses som ett förnybart

bränsle.

Det är knappast lämpligt att utskottet eller riksdagen

generellt uttalar sig om torv definitionsmässigt skall anses

omfattas av begreppet biobränslen. Utskottet utgår från att

hithörande frågor kommer att diskuteras ytterligare inom den

biobränslekommission som regeringen nu har tillkallat (se vidare

s.113). Frågan kan också komma att övervägas av statens

naturvårdsverk, bl.a. i samband med att verket fullgör ett

uppdrag som regeringen har givit verket den 23 mars 1991 att

redovisa en fördjupad analys av åtgärder mot klimatförändringar

m.m.

Däremot är det utskottets och riksdagens uppgift att ta

ställning i frågan om sådana nya anläggningar för

kraftvärmeproduktion där torv svarar för den huvudsakliga

bränsleförsörjningen skall kunna komma i fråga för det

föreslagna stödet. Utskottet ansluter sig härvidlag till

regeringens bedömning och tillstyrker alltså förslaget i

propositionen.

Av detta ställningstagande följer att utskottet avstyrker här

behandlade delar av motionerna 1990/91:N86 (s), 1990/91:N70 (m)

och 1990/91:N87 (c).

Slutligen behandlar utskottet i detta sammanhang också ett

yrkande i motion 1990/91:N75 (c) som går ut på att regeringen

skall uppmanas att om ett år lägga fram förslag om vissa

ändringar i utformningen av stödet till kraftvärmeproduktion

med biobränslen. Utskottet anser att erfarenheterna från det

stödsystem som riksdagen står i begrepp att besluta om först bör

avvaktas och avstyrker därför det aktuella yrkandet.

Vindkraft

Riktlinjer, m.m.

Frågan om elenergiproduktion genom vindkraft har varit föremål

för överväganden och bedömningar. I detta avsnitt tas upp

frågor som gäller den huvudsakliga inriktningen av den fortsatta

vindkraftsproduktionen. Följande avsnitt berör konkreta förslag

beträffande stöd till dels storskalig vindkraftsproduktion, dels

produktion vid små och medelstora vindkraftverk.

Vindkraftsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1988:32) Läge

för vindkraft behandlat förutsättningarna för och konsekvenserna

av lokalisering av stora vindkraftverk i grupper både på land

och till havs. Små och medelstora vindkraftverk har inte

berörts. Vidare har utredningen lämnat redogörelser för den

energipolitiska bakgrunden och sina bedömningar rörande

vindkraftens möjliga roll i det svenska elsystemet. Betänkandet

har remissbehandlats.

I propositionen 1990/91:90 om en god livsmiljö har regeringen

behandlat vissa frågor om vindkraftverk. Dessa gäller i första

hand energipotential och lokalisering. Regeringen anser (s.

296--299) bl.a. att det är angeläget att de goda förutsättningar

för vindkraft som finns i vårt land utnyttjas. Mot bakgrund av

vindkraftsutredningens redovisning kan det bedömas vara möjligt

att finna lägen för lokalisering av en årlig produktion genom

storskalig vindkraft på 2--5 TWh på land och omkring 20 TWh till

havs.

När det gäller lokalisering av storskalig vindkraftsproduktion

anser regeringen att de närmare förutsättningarna bör bedömas i

kommunernas fysiska planering. Vidare tar regeringen upp buller,

skyddsavstånd och övriga frågor som kan bli aktuella vid

planering och bygglovsprövning för vindkraftverk av olika

storlek. Enligt regeringens mening ankommer det på berörda

myndigheter -- närmast boverket, statens energiverk och statens

naturvårdsverk -- att utarbeta föreskrifter och råd och att ge

vägledning i detta avseende.

I den energipolitiska propositionen (1990/91:88) har

regeringen lagt fram konkreta förslag om stöd till utveckling

och introduktion av vindkraft.

Utvecklingsinsatserna gäller i första hand den storskaliga

vindkraften och går ut på att en ökad prioritet skall ges åt

detta slags teknik vid fördelning av medel ur

energiteknikfonden. Introduktionen av vindkraftstekniken skall

underlättas genom att små och medelstora vindkraftverk medges

ett bidrag om 25 % av investeringskostnaderna. Dessa förslag

behandlas i det följande (s. 102).

Flera motioner innehåller yrkanden om förutsättningar för

vindkraftsproduktion.

Kompletterande åtgärder behövs för att de föreslagna bidragen

till vindkraftsproduktion skall få optimal effekt, sägs i motion

1990/91:N76 (c). De förslag som därvid anges rör bl.a.

skattelindring för små vindkraftverk, investeringsstöd ur

energiteknikfonden såväl till de minsta vindkraftverken (upp

till 60 kW) som till de små och medelstora (mellan 100 kW och

1000 kW), obunden rådgivningsverksamhet samt viss utbildning

vad gäller småskalig vind- och vattenkraftsproduktion.

Motionären begär att riksdagen skall göra ett tillkännagivande

till regeringen av nu angiven innebörd.

En handlingsplan för vindkraftsproduktion krävs i motion

1990/91:N73 (v). En sådan borde klart visa hur en kraftig

utbyggnad av vindkraften skall ske i takt med avvecklingen av

kärnkraften, heter det. Planen borde vidare omfatta förslag om

ett -- jämfört med den nivå som regeringen förordar -- såväl

tids- som volymmässigt utökat investeringsstöd och om

skattelindring till leverantörer av elenergi från

vindkraftsproduktion. I motionen tas också frågan om information

och rådgivning upp. En under allmänna motionstiden år 1990 väckt

motion, 1989/90:N478 (v), går också ut på att nationella mål för

vindkraftsproduktion bör sättas upp.

Utvecklingen av vindkraften bör främjas, är innebörden i

motion 1989/90:N416 (fp). Också i denna berörs frågan om ett mål

för elenergiproduktionen med vindkraftsteknik.

Regeringens uppsatta mål för vindkraftsproduktion om 1 TWh per

år fram till år år 2010 är otillräckligt vid en

kärnkraftsavveckling, hävdas i motion 1990/91:N68 (mp).

Motionärerna begär att riksdagen skall göra ett uttalande till

regeringen av denna innebörd. Krav på ett tillkännagivande om de

åtgärder som bör vidtas för att en vindkraftsutbyggnad av

betydelse skall komma till stånd framställs också.

"Energietablissemanget" kritiseras för att -- genom bl.a.

lågprispolitik på elkraft och satsning på alltför stora

prototyper -- ha saboterat utvecklingen i Sverige av

vindkraften. Miljöpartiet föreslår ett mål för

vindkraftsproduktion om 17 TWh per år som skall uppnås på 25 år.

I motion 1990/91:446 (mp) har närbesläktade synpunkter

framförts. Ett nationellt mål för introduktionen av vindkraft

bör sättas upp, heter det. Motionärerna lämnar härvid konkreta

förslag på hur ett sådant bör utformas. För medelstora

vindkraftverk (dvs. med mindre effekt än 1000 kW) skall ett

mål om en installerad effekt på 150 MW vara uppnått vid utgången

av år 1993. För vindkraftsproduktionen generellt bör målet

sättas till 1500 MW och ha uppnåtts vid utgången av år 1996,

anförs det. Riksdagen bör göra tillkännagivanden till regeringen

av nu angiven innebörd, anser motionärerna. Också i en motion

från allmänna motionstiden förra året, 1989/90:N458 (mp), berörs

dessa frågor. I motion 1990/91:N93 (mp) begärs att riksdagen

skall göra ett uttalande till regeringen om att man genom

ekonomiska styrmedel måste göra det mer lönsamt att bygga och

driva vindkraftverk än att bygga anläggningar för produktion av

icke förnybar energi.

Enligt regeringens bedömning bör -- om vindkraften skall kunna

ge ett betydande tillskott till landets elenergiförsörjning --

utbyggnaden sannolikt ske med stora vindkraftverk. Medelstora

och mindre verk kan ge värdefulla tillskott till lokal och

regional elförsörjning. För den storskaliga vindkraften fordras

fortfarande flera utvecklingssteg innan tekniken blir fullt

kommersiell. Utvecklingen vad gäller de små och medelstora

vindkraftsverken har däremot hunnit längre; tekniken kan

betraktas som beprövad och kostnaderna är i nivå med vad som

gäller för annan ny kraftproduktion. Utskottet ansluter sig till

regeringens refererade bedömningar i fråga om

vindkraftsproduktion. Därmed avstyrker utskottet motionerna

1990/91:N76 (c), 1990/91:N73 (v), 1989/90:N478 (v), 1990/91:N68

(mp), 1990/91:N93 (mp), 1990/91:N446 (mp), 1989/90:N458 (mp) och

1989/90:N416 (fp) i berörda delar.

Storskalig vindkraftsproduktion

I den energipolitiska propositionen föreslås -- såsom har

framgått i det föregående -- insatser för utveckling av

storskalig vindkraft. Enligt riktlinjerna för

energiteknikfonden, som inrättades år 1988, kan stöd ur fonden

lämnas till projekt, vars ändamål är att utveckla eller

förbereda kommersiell introduktion av ny energi- eller

miljöskyddsteknik. I propositionen lämnas exempel på hittills

stödda projekt. Regeringen anser nu att några teknikområden bör

ges ökad prioritet, däribland projekt som innebär utveckling av

storskalig vindkraft. I fråga om utformning av stödet sägs (s.

63 f.) bl.a. att det i fortsättningen skall kunna lämnas i form

av bidrag, villkorliga bidrag, lån och lånegarantier.

Grundläggande forskning inom vindkraftsområdet stöds av staten

genom bl.a. energiforskningsprogrammet. Utvecklingen och

demonstrationen av den storskaliga vindkraften ankommer däremot

i första hand på kraftföretagen, sägs det i propositionen. Den

kan åstadkommas bl.a. genom att kraftindustrin beställer och

utprovar aggregat. Regeringen anför att staten kan understödja

denna verksamhet genom bl.a. stöd ur energiteknikfonden och

uttalar att ökad prioritet vid stödgivningen ur fonden bör ges

åt projekt som innebär utveckling av storskalig vindkraft. I

propositionen begärs att riksdagen godkänner de riktlinjer som

regeringen har förordat i fråga om stöd ur energiteknikfonden.

Avslag på regeringens förslag om stöd till utveckling av

storskalig vindkraftsproduktion begärs i motion 1990/91:N68

(mp). Under utskottets behandling har emellertid framkommit att

yrkandet i denna del skall innebära att förslaget om stöd till

energiteknikfonden tillstyrks. I motion 1990/91:N78 (mp) sägs

att riksdagen bör besluta att hälften av det

teknikutvecklingsstöd som regeringen har avsett för den

storskaliga vindkraften skall avse i första hand

vindkraftsproduktion i medelstor skala men också småskalig.

Utskottet ansluter sig till de i proposition 1990/91:88

föreslagna riktlinjerna för stöd ur energiteknikfonden såvitt de

avser utveckling av storskalig vindkraftsproduktion. Med det

sagda torde motion 1990/91:N68 (mp) i nu aktuellt avseende bli

tillgodosedd. Utskottet delar inte den uppfattning om hur stödet

bör fördelas som kommer till uttryck i motion 1990/91:N78 (mp).

Denna avstyrks alltså.

Små och medelstora vindkraftverk

I den energipolitiska propositionen lämnas (s. 67 f.) vidare

förslag rörande små och medelstora vindkraftverk. Ett bidrag med

25% av investeringskostnaden bör lämnas för investeringar i

vindkraftverk med en eleffekt på minst 60 kW. Stödet skall inte

kunna kombineras med statligt forsknings- eller utvecklingsstöd.

Därmed utesluts reellt sett den storskaliga

vindkraftsproduktionen från investeringsbidraget. Reglerna om

bidrag avses träda i kraft den 1 juli 1991 och gälla under en

femårsperiod. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner

riktlinjerna för stöd till investeringar i vindkraftverk.

Kostnaderna för stödet beräknas till 250 milj.kr. under en

femårsperiod. Medel bör anvisas i form av årliga anslag på 50

milj.kr., anförs det.

Vindkraft kan under vissa förutsättningar spela en viss roll

för framtida svensk energiförsörjning, är innebörden i motion

1990/91:N88 (m). Med nuvarande kostnadsbild skulle dock inte

ens ett så stort investeringsbidrag som det av regeringen

föreslagna räcka för att motivera enskilda aktörer att

kommersiellt satsa på vindkraft, heter det vidare. Förslaget om

investeringsbidrag bör därför avslås. Ett tillkännagivande

begärs härom men också om att staten i stället bör anvisa 50

milj.kr. för teknikutveckling för femårsperioden. I enlighet

härmed föreslås ett anslag av 10 milj.kr. för nästkommande

budgetår.

Storleken på regeringens föreslagna investeringsbidrag

underkänns i motion 1990/91:N68 (mp). Det föreslagna anslaget

för nästa budgetår -- 50 milj.kr. -- borde i stället uppgå till

400 milj.kr., anser miljöpartiet. Det är emellertid inte möjligt

att få i gång ett investeringsprogram av denna storlek

omedelbart, medges det. Man nöjer sig därför med att föreslå

medel om 100 milj.kr. för nästa budgetår. Den totala ramen för

femårsperioden -- med viss angiven fördelning mellan åren --

skall uppgå till sammanlagt 1950 milj.kr., att jämföra med

regeringens förslag om sammanlagt 250 milj.kr. Av det föreslagna

investeringbidraget bör medel avsättas för rådgivningsverksamhet

när det gäller vindkraftsproduktion, heter det i motion

1990/91:N79 (mp). Medel till sådan rådgivning begärs också i

motionerna 1989/90:N458 (mp) och motion 1990/91:N446 (mp), dock

utan formell anknytning till det nu i propositionen föreslagna

stödet. I den sistnämnda motionen lämnas vidare konkreta förslag

rörande konstruktion och ikraftträdande när det gäller

investeringsbidraget. En motion från allmänna motionstiden förra

året, 1989/90:N458 (mp), gäller också stimulans till

vindkraftsproduktion genom investeringsstöd.

Förslag om investeringsstöd har tagits upp i motion

1989/90:N431 (c), även den från förra årets allmänna motionstid.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om

investeringsbidrag till små och medelstora vindkraftverk. Inte

heller har utskottet några erinringar mot regeringens bedömning

av kostnaderna för stödet. Utskottet vill framhålla att

rådgivningsverksamhet ingår i de stödgivande myndigheternas

uppgifter. Därmed avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N68

(mp), 1989/90:N458 (mp), 1990/91:N79 (mp), 1990/91:N446 (mp),

1990/91:N431 (c) och 1990/91:N88 (m) i berörda delar.

Investeringslån till leverantörer av vindkraftsanläggningar

Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för

vindkraftsaggregat bör kunna medges, är innebörden av ett

yrkande i motion 1990/91:N68 (mp). Motionärerna anser att även

tidigare led, dvs. industriledet där aggregaten tillverkas,

borde stödjas. Först genom en sådan åtgärd kan man förutse att

tillräcklig energiproduktion med hjälp av vindkraft kan

realiseras, anser de och begär att riksdagen skall göra ett

uttalande av denna innebörd.

Utskottet finner att de nu av regeringen föreslagna

stödformerna för främjande av utveckling och introduktion av

vindkraftverk är väl avvägda. Någon ytterligare stödform är

enligt utskottets uppfattning inte erforderlig. Med det sagda

avstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i nu behandlad del.

Överföring av elenergi från vindkraftsproduktion

För att intentionerna när det gäller vindkraftsutbyggnad skall

kunna förverkligas inom rimlig tid krävs en ändring i ellagen

(1902:71 s. 1), hävdas i motion 1990/91:N82 (c). Denna ändring

skulle gå ut på att transitering av elkraft till flera mottagare

skall tillåtas. Motionärerna riktar kritik mot att den

energipolitiska propositionen inte innehåller konkreta förslag i

denna riktning. Liknande synpunkter förs fram i motion

1990/91:N80 (mp). I båda motionerna görs jämförelser med

förhållandena i Danmark, där flera elkonsumenter tillåts slå i

hop sig till ett s.k. møllelag.

Regeringen framhåller i den energipolitiska propositionen (s.

66) att det är angeläget att småskalig vindkraftsproduktion

erbjuds rimliga villkor för leverans till nätet. Det erinras

härvid om den ändring av ellagen (prop. 1986/87:167, NU

1987/88:7) genom vilken infördes en skyldighet för

eldistributionsföretag att köpa el från små

produktionsanläggningar inom företagets distributionsområde.

Samtidigt gavs de små producenterna möjlighet att få skäligheten

i pris och andra villkor prövade av en oberoende statlig

instans. Genom lagändringen, fortsätter regeringen, gav man alla

små elproducenter den fasthet i reglerna som krävs för att de

skall våga investera i en elproduktionsanläggning som i

praktiken endast kan leverera till det lokala

eldistributionsföretaget. Den valda storleksgränsen -- upp till

1500 kW -- inrymmer flertalet "oberoende" små vatten- och

vindkraftverk.

Regeringen bedömer nu att dessa regler har varit i kraft så

lång tid att en första utvärdering bör göras. Därvid, anser

regeringen, bör behovet av regeländringar prövas. Utvärderingen

bör omfatta alla de lagregler eller andra förutsättningar som

kan ha betydelse för utbyggnad och drift av småskalig vindkraft.

Föredragande statsrådet anmäler sin avsikt att återkomma i

frågan.

Såsom har framgått av det föregående (s. 74) har regeringen

lämnat ett uppdrag till statens energiverk att utreda stamnätets

framtida organisation.

Enligt vad utskottet har erfarit avser regeringen att i en

nära framtid lämna ett uppdrag till statens energiverk i fråga

om en total översyn av gällande regelsystem. Utskottet utgår

från att de nu påtalade förhållandena kommer att belysas därvid.

Även den nyssnämnda utredningen om stamnätet kan komma att

beröra här aktualiserade frågor. Med hänsyn till förestående

utredningsarbete finner utskottet inte att någon åtgärd från

riksdagens sida är motiverad. Motionerna 1990/91:N82 (c) och

1990/91:N80 (mp) avstyrks med vad nu har anförts.

Kommunernas planering

Vad regeringen i den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90)

har uttalat om kommunernas fysiska planering när det gäller

vindkraftverk har föranlett ett yrkande i motion 1990/91:N52

(m). Kritik riktas mot uttalandet (s. 64) om att den fysiska

riksplaneringen bör utformas så att bl.a. energikällan vindkraft

skall utnyttjas optimalt och föranleda så begränsade konflikter

som möjligt med andra markanspråk. Motionärerna finner

regeringens formulering otydlig. Den skulle, menar de, kunna

tolkas så att kommunerna i framtiden skall få möjlighet att

hindra ny bebyggelse i områden som kan komma i fråga för

placering av vindkraftverk. I motionen begärs därför att

riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen av innebörden

att kommunernas möjlighet till inblandning inte bör utökas så

att en sådan styrning till vissa energislag kan bli följden.

I den miljöpolitiska propositionen (s. 299) anför regeringen

beträffande de områden som vindkraftsutredningen har utpekat som

lämpliga för utbyggnad att det är angeläget att berörda kommuner

i sin översiktliga planering bedömer de närmare

förutsättningarna för lokalisering och byggande av stora

vindkraftverk. Vidare sägs bl.a. att kommunerna enligt plan- och

bygglagen (1987:10) har ett starkt inflytande över

markanvändningen. I den kommuntäckande översiktsplanen gör

kommunen överväganden för olika mark- och vattenområden om

allmänna intressen som skall beaktas vid prövning av bebyggelse

och andra explorateringsföretag. Om bindande bestämmelser behövs

kan sådana meddelas i områdesbestämmelser eller detaljplan.

Vidare sägs att områden som är särskilt lämpade för

vindkraftsproduktion kan ges skydd enligt bestämmelserna i 2

kap. 8 § naturresurslagen (1987:12). När det gäller de områden

som vindkraftsutredningen har pekat ut som lämpliga för

utbyggnad anser regeringen att det är angeläget att berörda

kommuner i sin översiktliga planering bedömer de närmare

förutsättningarna för lokalisering och byggande av stora

vindkraftverk.

Enligt utskottets uppfattning skall kommunerna i sin planering

göra en avvägning mellan berörda intressen i samband med

vindkraftsutbyggnad.

Utskottet konstaterar att kommunerna i sin översiktsplanering

av markanvändningen skall ta hänsyn också till de behov av mark

som kan följa av en storskalig introduktion av bl.a.

vindkraftsproduktion. Det aktuella yrkandet -- till den del det

avser biobränsleanvändning -- behandlas i det följande (s.117).

Någon anledning för riksdagen att i ett uttalande till

regeringen göra en ytterligare markering i detta avseende finns

inte, menar utskottet och avstyrker därmed motion 1990/91:N52

(m) i behandlat avseende.

Lokalisering av vindkraftsproduktion

I propositionen görs vissa bedömningar när det gäller

lokaliseringen av vindkraftsproduktion. I ett uttalande sägs (s.

67) att en förutsättning för investeringsstöd till

vindkraftsanläggningar skall kunna vara att dessa förläggs till

platser med acceptabla vindförhållanden. Utskottet har ingen

erinran mot vad regeringen har anfört i denna del.

I flera motioner tas önskemål om vindkraftsproduktion upp som

går ut på att sådan produktion bör förläggas till vissa platser

eller regioner.

I motion 1989/90:A12 (c) föreslås att riksdagen skall göra ett

uttalande om havsbaserad vindkraft. Av vad som framgår av

motionen bör Blekinge härvid komma i fråga för sådan placering.

Även i motion 1990/91:N424 (v) har frågan om havsbaserad

vindkraft i detta område berörts.

I den miljöpolitiska propositionen omnämns (s. 298) den

försöksverksamhet, den första i sitt slag, med havslokalisering

av vindkraftverk som sedan sommaren 1990 pågår i Nogersund i

Blekinge. Verket ingår i det s.k. Blekingeprojektet, som syftar

till att klarlägga tekniska, ekonomiska och industriella

förutsättningar för byggande av havsbaserade storskaliga

vindkraftverk.

Goda förutsättningar för en havsbaserad vindkraftsutbyggnad

finns enligt regeringens bedömning i Hallands, Malmöhus,

Kristianstads och Blekinge län samt på Gotland. En viss

potential finns i Gävlebukten. Med hänsyn till motstående

intressen och konsekvenser för närboende torde, menar

regeringen, större förutsättningar finnas för en storskalig

vindkraftsutbyggnad till havs än på land. Dessutom ger de bättre

vindförhållandena till havs högre energiproduktion per aggregat,

framhålls det.

Också i den energipolitiska propositionen berörs frågor med

anknytning till specifika projekt och därmed viss lokalisering

av vindkraftsproduktionen. Bl.a. lämnas en redogörelse för

de prototypaggregat som finns i Skåne (Maglarp) och på Gotland

(Näsudden). Vidare refereras till den studie som har genomförts

rörande de industriella förutsättningarna för en havsbaserad

storskalig vindkraftsproduktion i Blekinge (södra Kalmarsund).

Utskottet noterar att regeringens bedömning av lämplig

lokalisering av havsbaserad vindkraftsproduktion nu har

redovisats och att Blekinge ingår bland dessa områden. Med

hänvisning härtill och till att riksdagen inte bör uttala någon

mening om var i landet en viss verksamhet av detta slag bör

genomföras avstyrker utskottet motionerna 1989/90:A12 (c) och

1990/91:N424 (v), båda i berörda delar.

I flera motioner har också lämnats förslag om lokalisering av

landbaserad vindkraftsproduktion.

I motion 1989/90:N468 (mp) föreslås att ett vindkraftsfält och

en experimentstation skall förläggas till Vätternstranden vid

Ödeshög, enligt motionärerna en av de få platser i landet där

det blåser så kraftigt att det skulle vara ekonomiskt att bygga

vindkraftverk. Härnösand bör komma i fråga för lokalisering,

hävdas det i motion 1990/91:439 (mp). Gotland förespråkas i

motion 1990/91:N448 (v), och enligt vad som sägs i motion

1990/91:N424 (v) bör landbaserad vindkraftsproduktion förläggas

till kusten vid Kalmarsund. Västkusten förordas i motion

1989/90:N478 (v).

I det föregående har refererats vad regeringen anför i den

miljöpolitiska propositionen när det gäller tänkbar lokalisering

av vindkraftsproduktion. Utskottet finner inte skäl för

riksdagen att göra några uttalanden till förmån för viss lokal

eller regional placering av någon sådan verksamhet. Med det

sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N468 (mp).

Vågkraft

Vågenergi är liksom vindkraften förnybar och har liten

inverkan på miljön, heter det i motion 1989/90:N478 (v). Energi

genererad genom vågkraft kan ge minst 5 TWh utanför Sveriges och

minst 25 TWh utanför Norges kuster, sägs det vidare. Regeringen

borde därför lägga fram förslag till en plan för inhemsk

utbyggnad av vågenergi som garanterar en utbyggnad som år 2010

omfattar en produktion av minst 5 TWh. Dessutom krävs att

regeringen förelägger riksdagen ett förslag om samarbete mellan

de båda länderna om vågkraft och som samtidigt innebär att

Sverige från Norge får importera minst 10 TWh, producerad genom

vågkraft.

Frågan om vågenergi behandlades av

energiforskningsutredningen. I betänkandet (SOU 1989:48)

Energiforskning för framtiden erinras om (s. 176) att

vågkraftsforskning har bedrivits i Sverige alltsedan

energiforskningsprogrammet påbörjades. Den slutsats som kan dras

från denna forskning, anförs det, är att tekniken har små

möjligheter att bli konkurrenskraftig.

Utskottet delar den uppfattning om vågkraften som kommer till

uttryck i energiforskningsutredningens betänkande. Vågkraften

har små möjligheter att bli konkurrenskraftig. Med hänvisning

härtill och till den grundforskning om vågenergi som pågår

avstyrker utskottet motion 1989/90:N478 (v) i här behandlat

avseende.

Bränsleförsörjning

Fossila bränslen utom naturgas

Allmänt

Frågor om verkningar av användningen av fossila bränslen

berörs i den tidigare nämnda trepartiöverenskommelsen som i

januari 1991 träffades mellan socialdemokraterna, folkpartiet

liberalerna och centerpartiet. Hithörande frågor behandlas i

propositionen under rubriken En strategi för minskad

klimatpåverkan (s. 13--19).

Härvid erinras inledningsvis om riksdagens uttalande år 1988

genom vilket riktlinjerna för arbetet på att minska

koldioxidutsläppen fastställdes. Problemets globala karaktär

gjorde det nödvändigt med en internationell reglering. Som ett

nationellt delmål borde sättas att koldioxidutsläppen inte bör

ökas utöver den nivå som gällde vid denna tidpunkt. I

överenskommelsen pekar man nu på de olika insatser -- bl.a. i

form av utredningar och inledandet i februari 1991 av

förhandlingar om en internationell klimatkonvention -- som har

genomförts efter denna tidpunkt. Samtidigt påminner man om att

ökade koldioxidutsläpp har skett i Sverige, främst genom

den intensifierade bil- och flygtrafiken. Mot denna bakgrund,

heter det, bör riksdagen på nytt ta ställning i klimatfrågan. En

samlad svensk strategi för att klimatpåverkan skall minskas bör

sålunda behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte,

anförs det vidare. Den av Sverige hävdade

försiktighetsprincipen (precautionary principle)

nödvändiggör åtgärder innan man har vunnit fullständig kunskap

om storleken av de befarade klimatförändringarna.

När det gäller det internationella arbetet sägs inledningsvis

att Sverige bör aktivt delta i internationella diskussioner på

området. Särskild vikt bör Sverige lägga vid möjligheterna till

en gemensam linje för EG och EFTA-länderna. Också relationerna

till Östeuropa och till utvecklingsländerna berörs. På det

nationella planet bör arbetet utformas så att Sverige

tillsammans med övriga västeuropeiska länder kan vara pådrivande

i det internationella arbetet.

Den strategi för minskad klimatpåverkan som redovisas i

propositionen ingår i de riktlinjer för energipolitiken som

utskottet har tagit ställning till i det föregående. Några

ytterligare förslag till beslut från riksdagens sida i

hithörande frågor ingår inte i proposition 1990/91:88.

I motion 1990/91:N68 (mp) begärs att riksdagen skall göra

uttalanden om vad som i motionen har anförts om de problematiska

fossila bränslena. Önskemål framförs om att riksdagen i ett

tillkännagivande till regeringen skall vidarebefordra

motionärernas kritik mot regeringspolitiken när det gäller

fossila bränslen. Sverige har mycket goda förutsättningar dels

att få fram ersättningar till fossila bränslen, dels att

åstadkomma en energieffektivisering, heter det. Därför bör

Sverige kunna minska användningen av fossila bränslen i snabbare

takt än andra länder, menar motionärerna, som anser att ett mål

om att användningen skall minskas med 85% på 25 år är

realistiskt. En strategi för att detta mål skulle nås redovisas;

huvuddelen av de fossila bränslena skall härigenom kunna

elimineras. Motionärerna begär att regeringen skall delges

innehållet i denna strategi.

I motion 1989/90:N404 (m) anser man att tillståndsprövningen i

fråga om fossilbränslebaserad kraftproduktion måste ske utifrån

kravet att energisektorn skall bidra till att koldioxidtaket

respekteras.

En tidsplan för avvecklingen av olja såsom bränsle begärs i

motion 1989/90:478 (vpk). I samma motion berörs även frågor om

miljöeffekterna vid förbränning av kol. Större

energiproduktionsanläggningar som är baserade på kolanvändning,

t.ex. Värtaverket i Stockholm, bör konverteras till användning

av naturgas så snart denna energikälla är tillgänglig. En plan

för ersättning av kolkraften med naturgas efterlyses vidare.

Den strategi för minskad klimatpåverkan som är resultatet av

trepartiöverenskommelsen är enligt utskottets mening väl ägnad

att tillgodose kravet på en energipolitik som utgår från vad

natur och miljö kan bära. I det föregående har utskottet tagit

ställning i dessa avseenden. Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet motionerna 1990/91:N68 (mp), 1989/90:N404 (m) och

1989/90:N478 (vpk) i nu behandlade delar.

Utsläpp av svaveldioxider och kvävedioxider

Fossila bränslen ger förutom utsläpp av koldioxid -- vilket

har behandlats i det föregående -- också utsläpp av

svaveldioxider och kvävedioxider. Verkningarna av sådana utsläpp

har behandlats i den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90).

Ett förbud mot användningen av eldningsolja med svavelhalt

överstigande 0,2 viktprocent bör införas i förordningen

(1976:1055) om svavelhaltigt bränsle, heter det i motion

1990/91:N68 (mp). Förbudet bör enligt motionärernas uppfattning

träda i kraft den 1 januari 1993. I motionen begärs vidare ett

uttalande av riksdagen om att minskade utsläpp av svaveldioxid

vid förbränning kan åstadkommas genom byte av bränsle eller

byte av olika kvaliteter av samma bränsle. Vidare erinras om att

sådan minskning också kan åstadkommas genom olika åtgärder vid

själva förbränningen eller genom energisparande. Också i motion

1989/90:N485 (mp) från allmänna motionstiden förra året berörs

frågan om utsläpp av svavel. Den går ut på att Sverige borde

skaffa avsvavlingskapacitet för tyngre oljor.

I den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90) redovisas

(s.292--296) vissa ställningstaganden beträffande el- och

värmeproduktionen. Det är främst utsläppen av svaveldioxider och

kväveoxider som avses bli föremål för skärpta regler. Regeringen

erinrar (s. 294) om vad jordbruksutskottet (1990/91:JoU16)

nyligen har konstaterat i dessa avseenden. Jordbruksutskottet

anförde sålunda att ett uttalande om rättstillämpningen inte

ändrar det grundläggande förhållandet att prövningsmyndigheterna

gör sin prövning från fall till fall med beaktande av samtliga

omständigheter i varje enskilt ärende. Regeringen delar, heter

det, självfallet denna bedömning. Dock anser man att riktlinjer

för utsläpp av svavel och kväveoxider är värdefulla för att ange

statsmakternas ambitioner vad gäller utsläppsminskningar.

I propositionen sägs vidare att utsläppskraven för svavel

kommer att skärpas generellt med början år 1993 i storstäderna

och södra Sverige. Skärpningen skall vara genomförd i hela

landet senast år 1997. Utsläppen från nya stora

förbränningsanläggnigar bör enligt regeringens mening ligga

betydligt under de generella kraven. Som riktlinje för

prövningen enligt miljöskyddslagen skall sålunda gälla att

utsläppen inte bör överskrida 30 mg per MJ tillfört bränsle.

Det föreslagna förbudet innebär i praktiken att endast lätt

eldningsolja skulle bli tillåten. Utskottet finner det inte

rimligt att nu genomföra ett förbud av det begärda slaget. Med

det sagda avstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i nu

behandlat avseende. Med hänvisning till vad som anförts i den

miljöpolitiska propositionen om skärpta regler för svavelutsläpp

avstyrker utskottet även övriga berörda delar av denna motion

liksom motion 1989/90:485 (mp).

Nya förbränningsanläggningar för kol och olja bör inte

tillåtas, deklarerar miljöpartiet i motion 1990/91:N68 och begär

att riksdagen skall göra ett uttalande härom till regeringen.

Ett förslag med samma syfte men med en mer preciserad utformning

förs fram i motion 1990/91:N407 (mp). Här krävs att riksdagen

skall lagfästa ett förbud mot projektering och byggande av

anläggningar avsedda för fossila bränslen. Den storleksordning

som åsyftas gäller anläggningar med en planerad årlig

energiomsättning överstigande 15 GWh. Inte heller skulle

konvertering av biobränsleeldade förbränningsanläggningar av

samma storleksordning tillåtas. Ett liknande krav har framförts

i motion 1989/90:N432 (mp).

Regeringen uttalar i den miljöpolitiska propositionen

(1990/91:90) att kraven för utsläpp från nya stora

förbränningsanläggningar bör skärpas för såväl svavel som

kväveoxider. I båda fallen anser regeringen att som riktlinje

för prövning enligt miljöskyddslagen skall gälla att utsläppen

inte bör överskrida 30 mg per MJ tillfört bränsle. I

propositionen redovisas vad regeringens ställningstagande och

riksdagens tidigare ställningstagande innebär i fråga om de

riktlinjer för utsläpp av kväveoxider som bör gälla för

prövningen enligt miljöskyddslagen.

Utskottet anser det inte lämpligt att riksdagen lagstiftar om

förbud med det innehåll som föreslås i motionerna 1990/91:N68

(mp) och 1990/91:N407 (mp). Dessa avstyrks, den förstnämnda i

ifrågavarande del.

Också utsläppen av kväveoxider vid förbränning med fossila

bränslen tas upp i en motion. Ett uttalande om skärpta villkor

för sådana utsläpp begärs i motion 1990/91:N68 (mp). I första

hand är det större anläggningar som avses med yrkandet.

Som har nämnts i det föregående har regeringen i den

miljöpolitiska propositionen redovisat sina ställningstaganden i

fråga om åtgärder mot kväveoxidutsläpp. Med hänvisning till vad

regeringen har anfört i detta avseende avstyrks motion

1990/91:N68 (mp).

Även utsläpp från mindre pannor berörs i motion 1990/91:N68

(mp). I denna framförs önskemål om att riksdagen skall göra ett

uttalande till regeringen om typgodkännande av villapannor.

Innebörden härav är att ett sådant godkännande bör bygga på

kravet om en viss högsta utsläppsgräns för såväl kväveoxider som

kolväten. Likaså ställs i motionen krav på att villapannor skall

underkastas obligatorisk besiktning.

Som nyss har nämnts gör regeringen i den miljöpolitiska

propositionen vissa ställningstaganden (s. 292--296) som gäller

el- och värmeproduktion. Vad gäller utsläpp från mindre

anläggningar säger (s. 295 f.) regeringen att det är viktigt att

undersöka förutsättningarna för att man skall kunna minska

utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera

möjligheterna att införa positiv miljömärkning och att överväga

system för obligatoriskt typgodkännande och system med

utsläppsdeklaration och åtgärder som leder till bättre drift och

underhåll, sägs det. Regeringen konstaterar att det ligger inom

statens naturvårdsverks ansvarsområde att i samråd med andra

berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete. Enligt vad

regeringen har erfarit har naturvårdsverket redan påbörjat ett

ambitiöst arbete för att utsläppen från mindre

förbränningsanläggningar skall reduceras.

Utskottet finner det angeläget att utsläppen av skadliga ämnen

från mindre anläggningar minskas. Såsom framgår av propositionen

har arbete redan inletts med denna inriktning. Någon anledning

för riksdagen att göra ett uttalande i ämnet i enlighet med vad

som begärs i motionen finns inte, menar utskottet. Motion

1990/91:N68 (mp) avstyrks därmed i nu aktuellt avseende.

Övrigt

En utredning om hur förgasade restoljor kan ersätta kol i

energisystemet begärs i motion 1990/91:N49 (v).

Vattenfall har i sin investeringsplan för åren 1991--1993

tagit upp olika projekt. Ett av dem, projekt Brofjorden, har

viss anknytning till det förslag som tas upp i motionen. Sedan

år 1988 skall Vattenfalls investerings- och finansieringsplaner

för koncernen godkännas av riksdagen. I samband med att

Vattenfall nu ombildas (prop. 1990/91:87, 1990/91:NU38) till

aktiebolag anser regeringen att riksdagens ställningstagande

bara bör omfatta investeringsramen för år 1991. När det gäller

projekt Brofjorden hänvisar regeringen till att detta kommer att

prövas ytterligare av Vattenfall och att investeringar i bl.a.

detta projekt inte kommer att starta under år 1991. Vattenfalls

investeringsplan behandlas av näringsutskottet i betänkandet

1990/91:NU38.

Med hänvisning till vad som i det föregående har anförts om

Vattenfalls investeringsplaner avstyrker utskottet motion

1990/91:N49 (v).

I motion 1989/90:N462 (c) berörs en fråga om modern

förgasningsteknik vid biobränslebaserad samproduktion av el och

värme. Motionärerna hävdar att sådan teknik innebär klara

miljöfördelar genom att de miljökrävande utsläppen kan bli i

särklass låga. Samtidigt möjliggörs att den tillkommande

produktion av elkraft som blir erforderlig i samband med

kärnkraftsavvecklingen kan klaras av utan att man behöver bygga

kondenskraftverk, baserade på kol eller gas.

Regeringen har nyligen tillsatt en biobränslekommission (se

s.113 i det följande). Det synes naturligt att den i motionen

aktualiserade frågan kommer att behandlas av kommissionen. Mot

denna bakgrund saknas enligt utskottets mening skäl för

riksdagen att göra ett uttalande av det slag som begärs i motion

1989/90:N462 (c). Denna avstyrks i berörd del.

I motion 1989/90:N459 (c) yrkas att uppförandet av ett

gaskondensverk i Ringhals inte bör komma till stånd.

Av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt

framgår (s. 283) att vissa av de projekt som ingår i Vattenfalls

investeringsplan, bl.a. det som berörs i den nu nämnda motionen,

saknar omedelbar aktualitet. Utskottet avstyrker med det nu

sagda motion 1990/91:N459 (c).

Naturgas

Frågor om naturgasens roll behandlas i den energipolitiska

propositionen under avsnittet 1.2, Åtgärder för ny

kraftproduktion m.m. Detta avsnitt är en del av

trepartiöverenskommelsen och ingår i de riktlinjer för

energipolitiken som utskottet har behandlat tidigare i detta

betänkande. Följande sägs under rubriken Kraftproduktionen under

1990-talet (s. 10):

Naturgas och biobränslen är konkurrerande bränslen i bl.a.

kraftvärmen. Naturgas kan utnyttjas inom det nuvarande

naturgasområdet i södra och västra Sverige utan att det

inskränker förutsättningarna för utveckling av

biobränsleanvändningen i landet som helhet.

Den kraftbalans som för närvarande råder gör att det inte kan

förutses någon nämnvärd utvidgning av naturgasområdet under

tiden fram till mitten av 1990-talet. Genom de föreslagna

åtgärderna kan biobränslena under denna period få en mer

etablerad ställning på värme- och kraftvärmemarknaden.

Vidare hänvisas i propositionen till den aviserade -- och

numera av regeringen tillkallade -- biobränslekommissionens

uppdrag att bl.a. bedöma behovet av åtgärder för att

biobränslenas konkurrenskraft på lång sikt skall stärkas. Under

tiden till dess att kommissionen skall redovisa resultat av sitt

arbetete, nämligen sommaren 1992, torde en utbyggnad av

naturgasnätet utanför det nuvarande naturgasområdet inte bli

aktuell, anförs det.

Några motioner med anledning av den energipolitiska

propositionen i denna del har inte väckts. Motioner från

moderata samlingspartiet -- från allmänna motionstiden i år --

och från centern och vänsterpartiet kommunisterna -- från

allmänna motionstiden förra året -- gäller allmänna frågor om

naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen.

Naturgas är generellt att föredra framför olja och kol, heter

det i motion 1990/91:N403 (m). Naturgasen går att förbränna i

såväl stora som små anläggningar och är dessutom väl lämpad för

elkraftsproduktion. Dessa och andra fördelar gör att naturgasen

är betydelsefull för en effektiv och konkurrenskraftig

energianvändning i Sverige. Motionärerna förutser att naturgasen

redan under 1990-talet kommer att kunna tillföra betydande

mängder energi för värmeproduktion men också för att ett växande

behov av elkraft skall kunna mötas. I motionen betonas dock att

varje energislag måste leva på sina egna meriter; kommersiella

och inte politiska beslut skall ligga till grund för

introduktion eller expansion av energislagen, är innebörden.

Uttalande om åtgärder för en begränsad naturgasintroduktion

begärs i motion 1989/90:N446 (c). Liknande önskemål förs fram i

motion 1989/90:Bo60 (c), som dessutom innehåller krav på bl.a.

en strukturplan för framdragning av naturgasledningar i

enlighet med vad som har förordats av motionärerna.

Användning av naturgas som reservenergikälla förespråkas i

motion 1989/90:N478 (vpk). Enligt den energiplan för tiden fram

till år 2010 som vänsterpartiet presenterade under den allmänna

motionstiden år 1990 skulle naturgasintroduktion ske under vissa