Bet. 1990/91:NU41

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU41

Rörelseregler för bank m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1990/91

NU41

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1990/91:154 (finansdepartementet) om

rörelseregler för bank m.m.,

dels sju motioner som har väckts med anledning av denna

proposition,

dels proposition 1990/91:136 (finansdepartementet) om

ändringar i sparbankslagen, i vad avser två av de däri framlagda

lagförslagen,

dels proposition 1990/91:142 (finansdepartementet) om

handel och tjänster på värdepappersmarknaden, m.m., i vad avser

två av de däri framlagda lagförslagen,

dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning

av denna proposition,

dels -- helt eller delvis -- sex motioner från allmänna

motionstiden med yrkanden rörande bankrörelse m.m.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av

näringsfrihetsombudsmannen Gunnar Hermanson och av

generaldirektör Anders Sahlén, bankinspektionen.

Den senare har tillställt utskottet en promemoria om

postservice på bankkontor m.m. Överdirektör Stig Danielsson,

bankinspektionen, har på begäran lämnat kommentarer i form av en

promemoria angående kapitaltäckningskrav för krediter mot

säkerhet i jordbruksfastighet.

Svenska bankföreningen har inkommit med två skrivelser och

Sveriges föreningsbankers förbund med en skrivelse i ärendet.

Med anledning av den senare organisationens skrivelse har

skatteutskottet avgivit yttrande (1990/91:SkU5y). Detta återges

som bilaga 6 (s.45).

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker att bankrörelselagen,

försäkringsrörelsen och ett antal andra lagar ändras, i allt

väsentligt enligt regeringens förslag. Tidpunkten för

ikraftträdandet förskjuts dock en månad, till den 1augusti

1991.

De nya bestämmelserna tillåter branschglidning inom den

finansiella sektorn, dvs. en ägarmässig integration mellan

banker och andra finansinstitut å ena sidan, försäkringsbolag å

den andra. Det krävs emellertid tillstånd för förvärv över

branschgränserna. Utskottet betonar att konkurrensaspekter skall

tillmätas vikt när tillståndsärendena avgörs. Kan

konkurrenssituationen påverkas bör näringsfrihetsombudsmannen få

yttra sig. En skärpt konkurrenslagstiftning är också ett

önskemål; även möjligheter till uppbrytning av existerande

företagskombinationer kan visa sig erforderliga. Vidare

understryks betydelsen av att konsumenterna får tillräcklig

insyn i och överblick över villkoren för bank- och

försäkringstjänster. Om företagens och tillsynsmyndighetens

insatser inte räcker till bör regeringen gripa in.

En ny beskrivning av begreppet bankverksamhet medför bl.a. att

factoring och finansiell leasing av lös egendom kan bedrivas av

en bank direkt. Inom en viss ram får bankerna, till skillnad

från nu, förvärva aktier i placeringssyfte och lämna

vinstandelslån. Utskottet vill att regeringen skall anmodas

föreslå en lagändring som medger att bankkontor i glesbygd och

på mindre orter kan åta sig postala göromål.

Bland övriga lagändringar kan nämnas följande. En beslutad

omstrukturering av föreningsbanksrörelsen underlättas genom att

en lokal föreningsbank får möjlighet att ta över en del av en

central föreningsbanks rörelse. Finansbolag får ge ut

obligationer. Det krävs i fortsättningen tillstånd om ett

finansbolag vill öppna filial utomlands. Utländska finansiella

företag får rätt till filialverksamhet i Sverige.

Från miljöpartiets sida avvisas regeringens förslag praktiskt

taget helt. Likaså reserverar sig vänsterpartiets företrädare på

åtskilliga punkter, bl.a. när det gäller branschglidning och

rätt till aktieförvärv. Från borgerligt håll krävs i

reservationer att bankerna får rätt att förvärva fast egendom i

placeringssyfte (m, fp, c), att systemet med statliga

representanter i affärsbankernas styrelser skall avskaffas (m,

fp) och att affärsbankernas val av styrelseordförande inte

längre skall behöva underställas regeringen för godkännande (m,

fp, c). De båda sistnämnda frågorna och ytterligare ett par

faller utanför propositionens område. En annan konstellation

(fp, c, mp) står bakom en reservation som siktar till lindrigare

kapitaltäckningskrav för krediter med säkerhet i

jordbruksfastighet.

Alla reservationer finns uppräknade i innehållsförteckningen

(s.48).

Propositioner

Proposition 1990/91:154

Huvudsakligt innehåll

Propositionen behandlar flera olika huvudområden. Det föreslås

att rörelsereglerna för bank skall ändras. En ny beskrivning av

begreppet bankverksamhet medför att bl.a. factoring och

finansiell leasing av lös egendom får bedrivas i banken direkt.

Förvärvsreglerna ändras så, att en bank inom en given ram får

möjlighet att förvärva placeringsaktier. Inom denna ram får

också kreditgivning ske genom t.ex. vinstandelslån. Den allmänna

s.k. matchningsregeln vad gäller en banks in-, upp- och utlåning

behålls men de särskilda begränsningarna avseende löptid och

storlek för obligationsutgivningen tas bort.

I propositionen föreslås också regler för en integration

mellan bankverksamhet och annan finansiell verksamhet å ena

sidan och försäkringsverksamhet å andra sidan, s.k.

branschglidning.

Vidare föreslås att det införs möjligheter för finansbolag att

ge ut fordringsbevis avsedda för allmän omsättning, exempelvis

obligationer. Samtidigt införs ett krav på tillstånd av

bankinspektionen om ett finansbolag skall öppna filial utomlands

eller förvärva organisationsaktier. Utländska finansiella

företag föreslås få rätt att driva verksamhet från filial i

Sverige enligt finansbolagslagen.

Slutligen föreslås att en lokal föreningsbank får möjlighet

att ta över del av en central föreningsbanks rörelse. Syftet är

att göra det möjligt för de centrala föreningsbankerna att

erhålla en enhetlig struktur inför en inom

föreningsbanksrörelsen planerad fusion mellan de centrala

föreningsbankerna.

Hemställan

Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik

Åsbrink -- att riksdagen

dels antar av lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

3. lag om ändring i förenings[banks]lagen (1987:620),

4. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och

utländskt företag att idka näring här i riket,

6. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

7. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag, och

8. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

dels antar förslag till lag om ändring i lagen (1991:000)

om värdepappersrörelse.

Lagförslagen finns på s. 4--34 i propositionen.

Proposition 1990/91:136

Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik

Åsbrink -- såvitt här är i fråga att riksdagen antar av lagrådet

granskade förslag till

5. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av

svenska företag,

6. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av

obeskattade reserver.

Lagförslagen finns på s. 11--13 i propositionen.

Propositionen har i övrigt behandlats i betänkandet

1990/91:NU34.

Proposition 1990/91:142

Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik

Åsbrink -- såvitt här är i fråga att riksdagen antar av lagrådet

granskade förslag till

5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och

utländskt företag att idka näring här i riket.

18. lag om ändring i bankrörelselagen.

Lagförslagen finns på s.19 resp. s. 35 i propositionen.

Propositionen i övrigt har behandlats i betänkandet

1990/91:NU37.

Motioner

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1990/91:154 är följande:

1990/91:N107 av Sigge Godin och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om postverkets möjligheter att sluta avtal med

bank om posthantering.

1990/91:N108 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till lagregler om transparens

av regler och villkor för konsumenter av bank- och

försäkringstjänster i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. hos regeringen begär förslag till s.k.

antitrustlagstiftning i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beaktande av konkurrenssituationen vid

tillståndsgivning.

1990/91:N109 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen

1. avslår regeringens förslag att banker skall få möjlighet

att förvärva aktier i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. avslår regeringens förslag att banker och försäkringsbolag

skall få äga aktier i varandra och ingå i samma koncern,

3. hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om

finansbolag vad gäller bestämmande inflytande över

försäkringsbolag i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. avslår regeringens förslag om finansbolags möjlighet att ge

ut obligationer i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. avslår regeringens förslag om vitesförfarande i samband med

obehörig finansieringsverksamhet.

1990/91:N110 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar om sådan ändring i lagstiftningen att banker även kan

köpa fast egendom i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:N111 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. avslår samtliga lagförslag i proposition 1990/91:154 med

undantag för 1kap. 5§ bankrörelselagen (1987:617),

2. som sin mening ger regeringen till känna de principer som

enligt motionen bör vara vägledande för utvecklingen inom bank-

och försäkringsväsendet,

3. hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift

att utarbeta förslag för att främja decentralisering och

mångsidighet och motverka spekulation inom bank- och

försäkringsbranscherna.

1990/91:N112 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar om sådan ändring i lagstiftningen att banker även

kan köpa fast egendom i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. hos regeringen begär förslag till regler som möjliggör för

kunderna att jämföra räntor och villkor i övrigt inom bank- och

försäkringsverksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. hos regeringen begär förslag till skärpt

konkurrenslagstiftning för att undvika skadlig dominans i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av konkurrenssituationen vid

tillståndsgivningen.

1990/91:N113 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av konkurrenslagstiftning eller en

särskild antitrust- eller kartellagstiftning på bankområdet.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1990/91:142 och behandlas här är

1990/91:N98 av Krister Skånberg (mp) såvitt gäller yrkandet

(6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändrade instruktioner för bankinspektionen,

bl.a. för att hindra bankerna från att vältra över sina

spekulationsförluster på småsparare och allmänhet genom alltmer

hämningslösa uttag av avgifter.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här

är följande:

1990/91:N210 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skyldighet för bankerna att informera om räntenivån på

kontobesked etc.

1990/91:N255 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

5. beslutar att 7kap. 11§ bankaktiebolagslagen (1987:618)

skall lyda i enlighet med förslag i NU 1987/88:20 reservation 9,

val av styrelseordförande i affärsbank,

6. hos regeringen begär förslag till ändring i

bankaktiebolagslagen (1987:618) beträffande statliga

representanter i bankstyrelser i enlighet med vad som i motionen

anförts.

1990/91:N261 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om ändring i lagbestämmelserna om

kapitaltäckningskrav så att krediter till jordbruksbostäder

jämställs med övriga villakrediter, dvs. 4%

kapitaltäckningskrav.

1990/91:N292 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av konkurrens i banksektorn,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av fri avgiftssättning i banksektorn.

1990/91:N322 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet

(5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bankers och försäkringsbolags möjligheter

att verka på riskkapitalmarknaden.

1990/91:N356 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet

(3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kontroll över bank- och finansinstituten.

Utskottet

Inledning

De ändringar i bankrörelselagen (1987:617) som föreslås i

proposition 1990/91:154 gäller flera olika frågor. En ny

definition av begreppet bankverksamhet innebär bl.a. att

factoring och finansiell leasing av lös egendom får bedrivas av

en bank direkt; bankerna skall sålunda kunna gå in på

finansbolagens marknad. Bankerna får rätt att inom vissa gränser

förvärva aktier i placeringssyfte. Vidare skapas legala

förutsättningar för en branschglidning i den finansiella

sektorn. Banker och andra finansiella företag å ena sidan och

försäkringsbolag å den andra får möjligheter att äga aktier i

varandra och att ingå i samma koncern. För detta erfordras också

att nya bestämmelser införs i försäkringsrörelselagen

(1982:713).

Föreningsbankslagen (1987:620) föreslås bli ändrad så att en

lokal föreningsbank får överta en del av en central

föreningsbanks rörelse; därigenom skapas förutsättningar för ett

led i en beslutad omstrukturering av föreningsbanksrörelsen.

Flera ändringar i lagen (1988:606) om finansbolag föreslås.

Bl.a. öppnas möjlighet för utländska finansieringsföretag att

inrätta filial i Sverige. Utom de nämnda lagarna är flera andra

föremål för ändringsförslag i propositionen.

På flera punkter finns ett samband mellan den lagstiftning som

föreslås i detta sammanhang och den som föreslås i proposition

1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden. Den

senare behandlar utskottet i sitt betänkande 1990/91:NU37. I två

fall sammanför utskottet lagförslag från de båda

propositionerna; detta görs i det betänkande som föreligger här.

Från miljöpartiet de grönas sida yrkas i motion 1990/91:N111

avslag på propositionen i alla väsentliga delar. Motiveringen

för detta redovisar utskottet i det följande, huvudsakligen när

frågan om vidgning av begreppet bankverksamhet tas upp. Bl.a. de

bestämmelser som skall möjliggöra branschglidning avvisas i

motion 1990/91:N109 av vänsterpartiet. De övriga

oppositionspartierna har med anledning av propositionen

framställt önskemål bl.a. om förbättrad redovisning av

avtalsvillkor inom bank- och försäkringsverksamhet och om

lagstiftning och andra åtgärder som kan leda till en skärpt

konkurrens på de finansiella marknaderna. I anslutning till

propositionen behandlar utskottet också några motioner från

allmänna motionstiden med yrkanden som rör banksektorn.

Med ett par undantag kommenterar utskottet propositionen

endast såvitt den berörs av motionsyrkanden. I den mån inte

annat sägs ställer sig utskottet bakom regeringens lagförslag

liksom de motiveringar som anförs för dessa.

Bankverksamhet

Konstitutivt för bankverksamhet i egentlig mening är att den

bygger på inlåning på räkning från allmänheten. På basis av och

vid sidan av inlåningen bedriver bankerna -- affärsbanker,

sparbanker och föreningsbanker -- en rikt differentierad

verksamhet i form av främst utlåning men också affärer på

penningmarknaden och värdepappersmarknaden. Det ansvar som

bankerna tar på sig genom inlåningen är det främsta motivet för

den ingående statliga kontrollen över bankväsendet.

Bankverksamhet får bedrivas endast med oktroj från staten, och

den är omgärdad med en omfattande lagstiftning. Främst märks

bankrörelselagen, som är gemensam för de tre kategorierna av

banker. Insättarskyddet är inte bara ett konsumentskydd i

egentlig mening utan över huvud taget ett skydd för existensen

av ett effektivt och stabilt betalningssystem.

Effektiviteten kräver regler som främjar konkurrens.

Internationalisering och ianspråktagande av ny teknik präglar

bankväsendet. I samband därmed pågår omfattande

strukturförändringar, som bl.a. innebär att gränsen mellan

banker och andra typer av finansinstitut luckras upp. Till en

del kan dessa förändringar genomföras inom ramen för befintliga

bestämmelser, men utvecklingen ställer också krav på nya

spelregler. I Europa är liberaliseringen av kapitalrörelserna

inom EG av grundläggande betydelse för omgestaltningen av de

nationella regelsystemen. Ett visst mått av harmonisering och

därutöver ett ömsesidigt erkännande av nationella regelverk

utmärker lagstiftningen på det finansiella området såväl i

EG-länderna som i EGs närmare omvärld. Två av EG antagna

direktiv är delvis riktningsgivande för de lagändringar som nu

är aktuella.

Enligt nuvarande regler i bankrörelselagen (2 kap.) får en

bank bedriva in- och utlåning av pengar samt, med viss angiven

inskränkning, annan verksamhet som har samband därmed. Factoring

och finansiell leasing har hittills inte kunnat bedrivas inom

den egentliga bankrörelsens ram utan har varit en specialitet

för -- delvis bankägda -- finansbolag. Den vidgning av begreppet

bankverksamhet som föreslås innebär framför allt att de nu

omtalade rörelsegrenarna i fortsättningen blir tillåtna för

bankerna.

Som nämnts avstyrks från miljöpartiets sida nästan alla de

lagändringar som föreslås i propositionen. Detta gäller också

den nya definitionen av bankverksamhet. Motiveringen för

avslagsyrkandet är i huvudsak följande. Den typ av anpassning

till EGs regler som propositionen syftar till medför

maktkoncentration, storskalighet och anonymitet. Den

demokratiska kontrollen försvagas, och känslan av främlingskap

hos den stora allmänheten växer. Svängrummet för det

internationella spekulativa kapitalet ökar; vår nationella

identitet och vårt självbestämmande försvagas. Som synes riktar

sig denna argumentation i första hand mot möjligheter till

branschglidning inom den finansiella sektorn, ett ämne som

kommer upp senare i detta betänkande.

Utskottet har ingenting att erinra mot den vidgning av

begreppet bankverksamhet som kommer till uttryck bl.a. genom

ändringar i 2kap. 1§ bankrörelselagen. Motion 1990/91:N111

(mp) innehåller, menar utskottet, inga bärande argument mot

regeringens förslag i denna del. Möjligheten till

leasingverksamhet inom ramen för bankrörelsen motiverar att,

såsom föreslås, bestämmelserna i 2kap. 9a§ om kapitalbasen

blir kompletterade med en specialregel -- enligt mönster i lagen

(1988:606) om finansbolag -- beträffande reserver till följd av

avskrivning på egendom som har upplåtits till nyttjande.

I detta sammanhang vill utskottet beröra en speciell fråga som

tas upp i motion 1990/91:N107 (fp). Enligt bankinspektionens

allmänna råd, framhålls det, får en bank inte åta sig att sköta

postverksamhet. Om banker tilläts att bedriva postservice som

uppdrag på landsbygden skulle detta inte medföra någon risk för

oseriös hantering, hävdar motionärerna. De vill att riksdagen i

en framställning till regeringen skall uttala sig för att

postverket får möjlighet att sluta avtal med bank om

posthantering.

I det avsnitt i bankinspektionens allmänna råd till banker

angående bankkontors verksamhet och bankservice i butik m.m.

(BFFS 1987:22) som motionärerna åsyftar sägs följande. Även om

fri kontorsetablering gäller, är det ofrånkomligt att vissa

standardkrav måste uppställas i fråga om organisationsformerna

för ett bankkontor. Det är betingat av de allmänna krav på

säkerhet och en sund utveckling av bankverksamheten som avses i

7kap. 1§ bankrörelselagen. Om annan än banken bedriver

verksamhet inom expeditionslokalen, bör bankkontorets utrymme

vara avgränsat med tydlig markering av bankens expedition.

Avgränsningen mot annan verksamhet bör upprätthållas även

personalmässigt på så sätt att tjänsteman på bankkontoret under

tjänstgöringstid endast handlägger bankens ärenden.

Bankinspektionens nu refererade råd synes, såvitt här är i

fråga, närmast avse arrangemang enligt vilka en bank upplåter en

del av sina lokaler till annan rörelse än bankverksamhet. Om en

bank skulle vilja åta sig att själv utföra tjänster för

postverkets räkning aktualiseras frågan om detta är förenligt

med den gällande resp. den föreslagna definitionen av

bankverksamhet. Enligt bankinspektionens uppfattning är detta

icke fallet. Den del av postens verksamhet som inte avser

betalningsförmedling -- dvs. bland annat hantering av brev och

paket -- har, heter det i en promemoria som bankinspektionen har

tillställt utskottet, inte något samband med en banks "in- och

utlåning av pengar", varom definitionen nu talar. Inte heller

den föreslagna lagtexten lämnar, säger bankinspektionen, enligt

dess uppfattning utrymme för den diskuterade verksamheten, och

den bör inte heller göra det. För stabiliteten i systemet är

det, hävdar inspektionen, viktigt att bankernas verksamhet inte

upplöses i konturerna så att den får inrymma artfrämmande

inslag. Avvägningen mellan å ena sidan av skyddsintressen

motiverade krav på identifierbar bankverksamhet och å andra

sidan av regionalpolitiska skäl på bankkontor sammanblandad

verksamhet måste utfalla till förmån för skyddsintressena.

Utskottet har förståelse för bankinspektionens strävan att

särskilt beakta skyddsintressena. Önskemålet om att så många

metoder som möjligt skall kunna utnyttjas för att bibehålla och

förbättra servicefunktionerna i glesbygd väger emellertid enligt

utskottets mening också tungt. Det borde, anser utskottet, vara

möjligt att komma fram till en ordning som innebär att

bankkontor i glesbygd och på mindre orter kan få åta sig att i

viss utsträckning sköta postala göromål. Regeringen bör pröva

vilken ändring i författningsregleringen på bankområdet som en

sådan ordning kan förutsätta och därefter snarast lägga fram

förslag för riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen med

anledning av motion 1990/91:N107 (fp) gör ett uttalande till

regeringen av denna innebörd.

För närvarande föreskrivs straff i form av böter eller

fängelse för den som bedriver bankrörelse i Sverige utan att

vara berättigad till detta. Nya regler, med vite som sanktion,

föreslås i propositionen. Den som utan tillstånd tar emot

inlåning på räkning från allmänheten skall i första hand

föreläggas att upphöra med verksamheten. Bl.a. ett sådant

föreläggande skall kunna förenas med vite. En sådan ordning är,

anförs det i propositionen, mera effektiv än en straffrättslig

reglering. Avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 (mp) avser även

denna del av förslaget till ändring i bankrörelselagen.

Ändringen i sanktionssystemet avvisas även från vänsterpartiets

sida med hänvisning till ett resonemang därom i motion

1990/91:N109 (v).

Utskottet finner det föreslagna sanktionssystemet lämpligt och

ställer sig sålunda, i motsats till motionärerna, positivt till

de ändringar i 7och 9 kap. bankrörelselagen som anges i

propositionen.

Förvärvsregler

Enligt bestämmelser som i det väsentliga härrör från år 1933

är bankernas rätt att förvärva aktier -- och andra andelar i

företag -- starkt begränsad. Efter tillstånd av regeringen eller

bankinspektionen får en bank förvärva aktier i s.k.

organisationsföretag, dvs. företag vars ändamål kan anses vara

till nytta för banken eller det allmänna. Vid medverkan i en

emission av aktier på den allmänna marknaden får en bank under

begränsad tid inneha emissionsaktier, dvs. aktier som ingår i

emissionen. För sin fondkommissionsrörelse får en bank ha ett

begränsat handelslager av aktier. En bank får också förvärva

aktier för skyddande av fordran; huvudregeln är att aktierna i

sådana fall skall avyttras inom tre år.

Principiellt betydelsefullt är att bankerna nu föreslås få

rätt att i viss utsträckning förvärva aktier i placeringssyfte.

Även en annan typ av mera riskfyllda placeringar skall samtidigt

tillåtas, i det att bankerna till skillnad från nu skall få

bevilja vinstandelslån och krediter med efterställd

betalningsrätt. Den föreslagna liberaliseringen av

placeringsreglerna är ett uttryck för den anpassning till regler

inom EG som allmänt präglar lagstiftningsarbetet rörande

kreditmarknaden och värdepappershandeln. Stora variationer råder

emellertid inom EG i fråga om bankers rätt att äga aktier i

placeringssyfte. EGs andra banksamordningsdirektiv

föreskriver vissa maximinivåer för sådana innehav. Ett

väsentligt motiv för de föreslagna bestämmelserna är också,

såsom betonas i propositionen, att dessa ger bankerna nya

möjligheter att stödja småföretagsamheten.

Enligt de nu föreslagna bestämmelserna i bankrörelselagen

skall för en banks sammmanlagda placeringar av de slag som nyss

nämnts gälla att de får uppgå högst till ett belopp som

motsvarar 30% av bankens kapitalbas. Två ytterligare

begränsningar anges. Aktieinnehav i placeringssyfte skall inte

utan bankinspektionens medgivande få överstiga 5% av

röstetalet i ett enskilt bolag. Vidare skall en banks totala

engagemang i ett enskilt företag i form av aktieinnehav och lån

av angivna slag få uppgå högst till 5% av den angivna ramen,

dvs. 1,5% av kapitalbasen. Om banken ingår i en koncern skall

bestämmelserna gälla för alla företag som ingår i koncernen utom

försäkringsföretag.

Som tidigare framgått avstyrks de nu refererade

placeringsreglerna från miljöpartiets sida i motion 1990/91:N111

(mp). Samma inställning deklarerar vänsterpartiet genom motion

1990/91:N109. Bilden inom EG när det gäller rätt för banker att

göra aktieplaceringar är splittrad, framhålls det. Principen för

Sveriges del borde vara att kreditgivning och ägande hålls isär.

Ett utvidgat aktieägande hos bankerna skulle, menar

motionärerna, leda till ytterligare maktkoncentration inom

näringslivet och dessutom skapa risk för intressekonflikter i

samband med kreditgivning.

En motsatt uppfattning har under allmänna motionstiden

uttryckts i motion 1990/91:N322 (c). Där begärs att riksdagen

skall göra ett uttalande till regeringen om att banker och

försäkringsbolag bör ges möjligheter att gå in på

riskkapitalmarknaden antingen direkt eller via särskilda helägda

holdingbolag. Utskottet vill påpeka att försäkringsbolagen redan

har rätt till riskbärande placeringar i inte obetydlig

utsträckning.

Utskottet finner det, liksom regeringen, befogat att bankerna

ges viss rätt till aktieförvärv i placeringssyfte och till en

kreditgivning som kan betecknas som deltagande i

finansieringsverksamhet. De angivna gränserna för sådana

engagemang är enligt utskottets bedömning väl avvägda. Utskottet

tillstyrker sålunda de föreslagna ändringarna i 2kap. 14 och

15§§ bankrörelselagen. Vad beträffar den nytillkommande

15a§ i samma kapitel noterar utskottet att det av

specialmotiveringen (s. 98) framgår att begränsningarna i första

stycket och andra stycket första meningen skall gälla varje

enskilt företag i den koncern som en bank ingår i. För att detta

skall framgå tydligare föreslår utskottet att första och andra

styckena i paragrafen utformas på ett delvis annorlunda sätt än

i propositionen (se bilaga 1).

Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1990/91:109 (v) och

1990/91:111 (mp) i här aktuella delar. Motion 1990/91:N322 (c)

får anses bli tillgodosedd genom vad som föreslås i

propositionen.

Fast egendom får bankerna nu inneha om den är avsedd för

bankens egen verksamhet eller för bostäder åt bankens egna

anställda. I EG-länderna har bankerna vanligen rätt att förvärva

fastigheter för olika ändamål. Regeringen föreslår emellertid

inte nu någon utvidgning av bankernas möjligheter att förvärva

fast egendom. Såsom mindre likvida placeringar ligger

fastighetsförvärv ganska långt från bankernas i huvudsak

kortfristiga verksamhet, anförs det. Vidare är fastighetsförvärv

och s.k. fastighetsrenting verksamheter som ligger nära

varandra. Med hänvisning till att leasingutredningen (Ju

1988:01) behandlar frågor om fastighetsrenting uttalas i

propositionen att ett ställningstagande till frågan om

fastighetsförvärv för bankerna bör anstå tills vidare.

En omedelbar lagändring varigenom bankerna får möjlighet att

köpa fast egendom i vidare mån än nu efterlyses i motion

1990/91:N110 (m). En sådan möjlighet är internationellt

accepterad, säger motionären. Bankrörelsereglerna borde även på

denna punkt anpassas till vad som gäller inom EG. Samma

uppfattning kommer till uttryck i motion 1990/91:N112 (fp).

Utskottet godtar de angivna motiven för regeringens

ställningstagande på denna punkt och avstyrker motionerna, den

sistnämnda i den del som är aktuell.

I fråga om banks rätt till obligationsutgivning gäller för

närvarande vissa bestämmelser om tids- och beloppsbegränsning.

De finns i 2kap. 20§ bankrörelselagen, vilken paragraf

enligt regeringens förslag blir upphävd. I bankaktiebolagslagen

finns hänvisningar till denna paragraf, vilka följaktligen skall

tas bort. Det generella avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111

(mp) är riktat även mot den nu berörda förändringen i bankernas

rörelseregler.

Utskottet har ingenting att erinra mot regeringens förslag på

denna punkt och tillstyrker alltså propositionen i angiven del.

En bank skall enligt 2kap. 12§ bankrörelselagen hålla en

kassareserv som är tillräcklig med hänsyn till rörelsens art och

omfattning. Efter denna bestämmelse följer en närmare

precisering av vilka slags tillgångar som får ingå i

kassareserven. I propositionen föreslås att denna

detaljreglering skall slopas. Paragrafen skall i fortsättningen

innehålla en allmän föreskrift om att en bank skall ha

tillräcklig betalningsberedskap. Det

flera gånger nämnda avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 (mp)

innebär vad denna punkt beträffar att de nuvarande

bestämmelserna om kassareserv skall bestå.

Till skillnad från motionärerna tillstyrker utskottet den

föreslagna ändringen i 2kap. 12§ bankrörelselagen. Såsom

framhålls i propositionen skall bankinspektionen övervaka att

varje bank har en tillräcklig kassareserv.

Prissättning och avtalsvillkor

Folkpartiet har under allmänna motionstiden i en partimotion,

1990/91:N292, tagit upp frågan om bankernas avgifter för

tjänster av olika slag. Detta sker i anslutning till en

diskussion om konkurrensförhållandena inom denna sektor, vilken

utskottet återkommer till i det följande. Det är viktigt, sägs

det i motionen, att bankerna tillåts konkurrera genom

inlåningskonton med olika kombinationer av räntor och avgifter.

Ett förbud för bankerna att avgiftsbelägga vissa tjänster skulle

minska konkurrensen och därmed försämra småspararnas villkor.

Motionärerna vill att riksdagen skall rikta ett uttalande av

denna innebörd till regeringen.

Bankernas avgiftssystem har under senare tid tilldragit sig

åtskillig uppmärksamhet, bl.a. i massmedierna. Därvid har

förekommit kritik mot bankerna för att de i stor utsträckning

avgiftsbelägger tjänster, t.ex. kontoutdrag eller vissa uttag,

som enligt mångas uppfattning borde vara gratis. Särskilt från

bankernas sida har hävdats att avgiftsbeläggningen medverkar

till att styra kundernas beteende bort från små uttag etc. som

medför förhållandevis stora kostnader vilka i sista hand

belastar kundkollektivet. En mening som har framförts är att en

del bastjänster, t.ex. ett visst antal uttag per månad från en

räkning, borde vara avgiftsfria, medan avgifter skulle tas ut

för tjänster därutöver. Bankerna har starkt växlande praxis i

fråga om avgiftsbeläggning och avgiftsnivå.

Bankinspektionen har, enligt vad utskottet har erfarit, den

uppfattningen att det kan vara lämpligt med en avgiftsbeläggning

av vissa banktjänster som traditionellt har tillhandahållits

gratis. Kunderna skulle därigenom kunna få incitament att

utnyttja bankernas service på ett mera rationellt och

kostnadseffektivt sätt än som annars blir fallet.

Några planer på ett förbud mot avgiftsbeläggning av

banktjänster, vilket riksdagen skulle kunna ha anledning att

reagera mot, finns såvitt utskottet har sig bekant varken hos

bankinspektionen, hos någon annan myndighet eller hos

regeringen. Utskottet avstyrker därför yrkandet i motion

1990/91:N292 (fp) på att riksdagen skall göra ett uttalande till

regeringen mot sådana planer.

En annan aspekt på bankernas avgifter uppmärksammas i motion

1990/91:98 (mp), som har väckts med anledning av proposition

1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden,

m.m. Bankinspektionen borde, menar motionären, få nya

instruktioner bl.a. om att den skall hindra bankerna från att

genom "alltmer hämningslösa uttag av avgifter" vältra över sina

spekulationsförluster på allmänheten, och då också på

småspararna. Samma epitet använder motionären när han

karakteriserar den skillnad mellan inlånings- och

utlåningsräntor som tillämpas. Bankinspektionen har, hävdar han,

varit alltför passiv i de senaste utlånings- och

förlustskandalerna.

Bankinspektionens roll när det gäller att bevaka pris- och

konkurrensförhållanden inom dess tillsynsområde berör utskottet

i det följande. Motioner om skärpt kontroll från

bankinspektionens sida över de finansiella instituten behandlar

utskottet i betänkandet 1990/91:NU44 om sammanslagning av

bankinspektionen och försäkringsinspektionen, m.m. I detta

sammanhang vill utskottet tillfoga några allmänna synpunkter på

den fråga som motionären har tagit upp.

Det bör normalt i första hand vara ägarna som får bära

konsekvenserna när en bank gör stora kreditförluster. Om

tillfredsställande konkurrens mellan olika kreditinstitut råder

torde ett förlustdrabbat institut ha svårt att i högre grad

belasta sina kunder. Dessa kommer ju då att lockas av

förmånligare villkor hos andra institut. Det är därför av stor

betydelse att konsumenterna har goda möjligheter att få inblick

i och jämföra de ränte- och avgiftsvillkor som tillämpas.

Utskottet återkommer i det följande till detta ämne. Något

särskilt uttalande på grundval av det berörda yrkandet i motion

1990/91:N98 (mp)-- vilken i huvudsak gäller helt andra frågor --

anser utskottet inte att det finns skäl för.

Branschglidning och konkurrens

Branschglidning -- utgångspunkter

Ett centralt inslag i den lagstiftning som föreslås i

propositionen är bestämmelser som medger branschglidning i den

finansiella sektorn. Banker och andra finansiella företag å ena

sidan och försäkringsbolag å den andra får enligt dessa

möjlighet att äga aktier i varandra och att ingå i samma

koncern. Utvecklingen på de finansiella marknaderna utomlands

åberopas som motiv för detta. I de flesta EG-länderna råder

friare samarbets- och ägarförhållanden mellan bank- och

försäkringsbolag än i vårt land, framhålls det, och det har på

många håll också skapats legala förutsättningar både för direkt

ägande över de hittillsvarande branschgränserna och för ett

ägande inom ramen för en holdingbolagskoncern. Någon särskild

EG-reglering finns emellertid i princip inte.

De åsyftade bestämmelserna om branschglidning finns i första

hand i de ändrade versioner av bankrörelselagen och

försäkringsrörelselagen som regeringen föreslår.

Bestämmelserna har i huvudsak följande innebörd. En bank får

efter tillstånd av regeringen eller bankinspektionen förvärva

organisationsaktier i ett försäkringsbolag. Insatsen skall

avräknas från bankens kapitalbas. På motsvarande sätt får ett

försäkringsbolag efter tillstånd av regeringen äga

organisationsaktier i banker och andra finansiella företag. Det

sammanlagda innehavet av sådana aktier får emellertid inte gå

utöver en ram, vars definition har en tämligen teknisk prägel.

Beträffande livförsäkringsbolag utgörs den i huvudsak av eget

kapital och 4% av vissa nettotillgångar och beträffande

skadeförsäkringsbolag av eget kapital och likställda fonder,

70% av skatteutjämningsreserv och uppskovsbelopp samt 4% av

vissa nettotillgångar.

Vissa särskilda regler införs i fråga om kapitaltäckning. Om

ett försäkringsbolag är dotterbolag till en bank behandlas det i

kapitaltäckningshänseende som om det står utanför koncernen.

Detsamma gäller om det ingår i samma holdingbolagskoncern som en

bank. Det krav på konsoliderad kapitaltäckning som annars gäller

för en finansiell koncern tillämpas alltså inte på

försäkringsbolaget. I stället avräknas holdingbolagets tillskott

till försäkringsbolaget från kapitalbasen. För att finansbolag

skall få större praktiska möjligheter att vara moderbolag till

försäkringsbolag undantas försäkringsbolag även från

finansbolagslagens regler om konsoliderat kapitalkrav.

Det kan noteras att vissa banker och större försäkringsbolag i

förväntan på en sådan lagstiftning rörande branschglidning som

nu föreslås redan har förberett och utvecklat en samverkan.

Detta har huvudsakligen skett genom optionsavtal.

Försäkringsinspektionen lämnar i sin nyligen publicerade

berättelse om försäkringsåret 1990 bl.a. följande exempel på

detta. Försäkringsföretagen Trygg-Hansa och SPP har beslutat om

ett samgående som innebär att SPP går in som delägare i

nuvarande Trygg-Hansa Holding. Detta sker genom en riktad

nyemission som SPP betalar med aktier och köpoptioner i Gota AB,

vilket kommer att få den nya försäkringsbolagskonstellationen

som majoritetsägare. SE-banken har en köpoption avseende förvärv

av 28% av aktiekapitalet i Skandia Group

Försäkringsaktiebolag. WASA Försäkring Kreditförvaltning har

förvärvat 49,9% av aktierna i Bohusbanken. Folksam har stärkt

ett mångårigt samarbete med sparbankerna genom förvärv av 17%

av aktierna, motsvarande 3,3 % av rösterna, i Sparbankernas

Bank.

Regeringens förslag till regler beträffande branschglidning

avstyrks, som redan har nämnts, från miljöpartiets sida i motion

1990/91:N111; motiveringen har refererats i det föregående.

Yrkanden av samma innebörd framställs från vänsterpartiets sida

i motion 1990/91:N109. Partiet avvisar en ytterligare

maktkoncentration på bank- och försäkringsområdena, sägs det

i motionen. Resultatet av försäkringsutredningen (Fi 1990:11)

borde inväntas. Från de borgerliga partiernas sida har man i

detta sammanhang inte framställt några yrkanden rörande de

föreslagna bestämmelserna i bankrörelselagen etc. utan i stället

på ett mera allmänt sätt tagit upp frågan om konkurrens inom den

finansiella sektorn.

Redovisning av avtalsvillkor -- utgångspunkter

Konsumenternas möjligheter att få inblick i och jämföra de

villkor som banker och försäkringsbolag tillämpar i sin

verksamhet är ämne för tre motionsyrkanden.

Enligt motion 1990/91:N108 (m) bör riksdagen hos regeringen

begära förslag till lagbestämmelser om transparens av regler och

villkor för konsumenter av bank- och försäkringstjänster. Det

måste, säger motionärerna, finnas tydliga regler om redovisning

såväl till kunderna som till den kommande finansinspektionen --

efterträdare till bankinspektionen och försäkringsinspektionen

(se 1990/91:NU44) -- av räntesatser, ränteberäkningsgrunder m.m.

Ett snarlikt yrkande framställs i motion 1990/91:N112 (fp);

enligt detta skall riksdagen hos regeringen begära förslag till

regler som möjliggör för kunderna att jämföra räntor och villkor

i övrigt inom bank- och försäkringsverksamhet. Motionärerna vill

att finansinspektionen offentligt skall redovisa de uppgifter

som det är fråga om. Skyldighet för bankerna att på kontoutdrag

vid årsskiftet tydligt ange räntesatser för ifrågavarande

kontoslag efterlyses i motion 1990/91:N210 (s).

Utskottet redovisar först i korthet olika bestämmelser och

informationsaktiviteter som har intresse i detta sammanhang.

Enligt konsumentkreditlagen (1977:981) är en näringsidkare i

regel skyldig att vid marknadsföring beträffande kredit lämna

information om den effektiva räntan för krediten. I

konsumentförsäkringslagen (1980:38) finns mera utförliga

bestämmelser om information. I första hand gäller att ett

försäkringsbolag innan försäkring tecknas skall lämna den

information om sina premier och andra försäkringsvillkor som

konsumenten behöver för att kunna bedöma kostnaden för och

omfattningen av försäkringen. Denna information skall utformas

så att den underlättar valet av försäkringsform.

Svenska bankföreningen sammanställer sedan åtskillig tid

tillbaka en månatlig översikt över de vanligaste

inlåningskontona i alla banker. Denna översikt hålls tillgänglig

för intresserade och tillställs bankinspektionen; den refereras

återkommande i dagspressen. I översikten anges även s.k.

jämförräntor enligt konsumentverkets anvisningar. Genom

bankinspektionens försorg förs ett avgiftsregister, som omfattar

ett stort antal olika avgiftstyper.

En uppgift för bankinspektionen är att på olika sätt bevaka

och söka främja kännedom om pris- och konkurrensförhållanden

inom dess tillsynsområde. Bankinspektionen har i en promemoria

den 25 mars 1991 redovisat överväganden och förslag från en

arbetsgrupp inom inspektionen vars uppgift har varit att utforma

en konsumentpolicy rörande information, avtalsvillkor och

prissättning. I promemorian diskuteras bedömningsgrunder för

konsumentskyddets kvalitet. I fråga om information ställs krav

på kontinuitet, säkerhet och valfrihet liksom på tydlighet,

kontrollerbarhet och jämförbarhet. För en rättvis prissättning

anges principen "pris efter prestation". När det gäller att söka

styra kundernas beteende anses i första hand positiva

stimulanser böra prövas; dessa bör utformas på ett sätt som inte

försvårar prisjämförelser. Rörlighetshämmande avtalsvillkor

kritiseras. Vidare behandlas bl.a. utformningen av räntevillkor.

Bankinspektionen avser, meddelas det, att i samverkan med

andra berörda myndigheter, såsom konsumentverket, NO och

datainspektionen, genom en ständigt pågående dialog med

institutens företrädare driva de konsumentskyddsfrågor som

redovisas i promemorian. Under förutsättning att en samstämmig

syn därvid uppnås och att instituten tar initiativ till egna

åtgärder i den angivna riktningen anser inspektionen att mer

ingripande normgivning inte bör komma i fråga.

Information om livförsäkringar är ämnet för en arbetsgrupp hos

försäkringsinspektionen, vari företrädare för branschen,

bankinspektionen och konsumentverket medverkar. Gruppen står

inför avslutningen av sitt arbete, vilket avses utmynna i

allmänna råd från försäkringsinspektionen rörande information

dels innan ett försäkringsavtal sluts, dels under

försäkringstiden.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att regler och

rekommendationer av olika slag i fråga om information till bank-

och försäkringskunder -- och presumtiva sådana -- finns

eller förbereds och att de båda tillsynsmyndigheterna spelar en

aktiv roll när det gäller att förbättra informationssystemet.

Dessa myndigheter har, som nyss antytts, föreslagits bli

sammanförda till en myndighet, benämnd finansinspektionen.

Konkurrens -- utgångspunkter

Från de borgerliga partiernas sida har man i detta sammanhang

inte framställt några yrkanden som direkt rör de föreslagna

bestämmelserna om branschglidning i bankrörelselagen och

försäkringsrörelselagen utan i stället på ett mera allmänt sätt

tagit upp frågan om konkurrens inom den finansiella sektorn.

Moderata samlingspartiets synpunkter i denna fråga framförs i

motion 1990/91:N108. Motionärerna vill att riksdagen dels skall

hos regeringen begära förslag till en antitrustlagstiftning, som

kan tillämpas på finansiella koncerner, dels göra ett uttalande

till regeringen om att konkurrenssituationen bör beaktas vid

tillståndsgivning enligt de föreslagna nya reglerna. Några stora

bankgrupper och försäkringsbolag har en dominerande ställning

inom sina områden, påpekar motionärerna. De betecknar det som

viktigt att konkurrensen mellan aktörerna på bank- och

försäkringsmarknaderna förstärks. Regleringen av bankväsendet

har medfört, hävdar motionärerna, att den normala

konkurrenslagstiftningen inte är tillämplig inom

bankverksamheten. Finansiella koncerner som skapas genom

branschglidning kan, betonar de, få en mycket stark ställning,

dels i förhållande till kunderna, dels genom sin dominans på

aktiemarknaden. Denna dominans kan dock minska om Sverige

ansluts till EG.

Genom en antitrustlagstiftning skulle, menar motionärerna,

åstadkommas att ingen finansiell gruppering uppnår en skadlig

dominans. Lagstiftningen borde ge det allmänna möjlighet att

ingripa mot företag i samband med köp eller finansiering; den

kunde antingen anknytas till konkurrenslagen eller föreskriva

kontroll genom finansinspektionen. Intill dess en sådan

lagstiftning har trätt i kraft har, uttalas det i motionen,

regeringen ett övergripande ansvar för att upprätthålla en

effektiv konkurrens. Vid prövning av aktieförvärv borde

regeringen fästa särskild vikt vid konkurrenssituationen.

I huvudsak samma argumentation möter från folkpartiets sida i

motion 1990/91:N112. De här aktuella yrkandena i denna är också

likartade med de nyss nämnda. Riksdagen skulle hos regeringen

begära förslag till skärpt konkurrenslagstiftning för att

skadlig dominans skall undvikas inom finanssektorn. Vidare

skulle riksdagen för regeringen framhålla betydelsen av att

konkurrenssituationen beaktas vid tillståndsgivningen. I motion

1990/91:N292, som väcktes under allmänna motionstiden, har

folkpartiet också tagit upp frågan om konkurrens i banksektorn.

Riksdagen föreslås där göra en meningsyttring till regeringen

beträffande vikten av sådan konkurrens. Flera tecken tyder på,

säger motionärerna, att konkurrensen mellan bankerna inte är så

stark som möjligt; särskilt skulle detta gälla inlåningssidan.

Gapet mellan bankernas in- och utlåningsräntor har ökat under

senare år, framhålls det. Bankinspektionen borde uppmärksamt

bevaka marknaden.

Även från centerpartiets sida påyrkas, i motion 1990/91:N113,

att riksdagen skall göra ett uttalande i saken till regeringen.

Det är, sägs det i denna motion, nödvändigt med en skärpt

offentligrättslig lagstiftning för att garantera en

marknadskonform och pluralistisk kapitalmarknad. Den ökade

branschglidningen och rätten till koncernbildningar kan leda

till allianser, sammanslagningar, övertaganden och fusioner som

är direkt skadliga för marknaden, anförs det. Regeringen borde

överväga om den skärpta generella konkurrenslagstiftning som är

att vänta -- på grundval av förslag från konkurrenskommittén

(C1989:03) -- är till fyllest på kapitalmarknaden. I annat

fall borde en särskild antitrust- eller kartellagstiftning

övervägas.

Konkurrensaspekten berörs också i motion 1990/91:N111 (mp).

Konkurrensen upprätthålls lika effektivt genom att ytterligare

fusioner förhindras inom landet som genom att utländska företag

etablerar egen verksamhet i Sverige, säger motionärerna. Den

nuvarande utvecklingen mot ökad storskalighet och därmed

internationalisering inom kredit- och försäkringsväsendet är

olycklig och bör motverkas, tillägger de. Resonemanget utmynnar

i två yrkanden. Dels skulle riksdagen i ett uttalande till

regeringen ansluta sig till de principer som enligt motionen bör

vara vägledande för utvecklingen inom bank- och

försäkringsväsendet. Dels skulle regeringen anmodas att

tillsätta en utredning med uppgift att föreslå åtgärder som

främjar dencentralisering och mångsidighet och motverkar

spekulation inom bank- och försäkringsbranscherna.

I anslutning till de fyra nyss nämnda motioner som har väckts

från borgerligt håll med anledning av propositionen vill

utskottet först erinra om de särskilda bestämmelser om

företagsförvärv som ingår i konkurrenslagen (1982:729) och

gäller sedan år 1983. Dessa bestämmelser (5--9 och 19--23 §§) --

som inte nämns i motionerna -- beskrivs också i utskottets

betänkande 1990/91:NU33 om konkurrenslagstiftning. Deras

innebörd är i huvudsak följande. Om en konkurrensbegränsning med

skadlig verkan består i att en näringsidkare, genom att göra ett

visst företagsförvärv, får en dominerande ställning på marknaden

för en viss vara, tjänst eller annan nyttighet eller förstärker

en redan dominerande ställning, skall marknadsdomstolen söka

förhindra den skadliga verkan genom förhandling. Är saken av

särskild vikt från allmän synpunkt får förhandlingen syfta till

att näringsidkaren skall avstå från förvärvet. Som

företagsförvärv räknas också förvärv av aktier, liksom fusion. I

sista hand kan domstolen förbjuda förvärvet resp. ålägga

näringsidkaren att avhända sig aktierna. För att ett beslut om

förbud eller åläggande skall bli giltigt krävs att regeringen

fastställer det.

På grundval av dessa bestämmelser har

näringsfrihetsombudsmannen (NO) varje år prövat ett stort antal

företagsförvärv, år 1990 ett 70-tal. Några sådana fall har förts

till marknadsdomstolen, som emellertid inte har bifallit NOs

talan. Även förvärv på de finansiella marknaderna är föremål för

NOs uppmärksamhet. Ett exempel är PKbankens förvärv av dåvarande

Nordbanken år 1990.

De närmare förutsättningarna för ingripanden mot

företagsförvärv framgår av den utförliga motiveringen till

konkurrenslagen (prop. 1981/82:165 s. 95 f.). Särskilt pekas då

på situationer då ett företagsförvärv ger en sådan ökad

marknadsmakt åt förvärvaren att man riskerar olika former av

missbruk av en monopolistisk eller dominerande ställning.

Missbruket kan ta formen av monopolvinster. Effektiviteten kan

försämras. Förvärvet kan undanröja en konkurrent och alltså

minska antalet oberoende företag på marknaden. Ett förvärv kan

också påverka näringslivets struktur genom att ge upphov till

s.k. defensiva sammanslagningar bland kvarstående konkurrenter.

Också vad som kallas konglomerat får uppmärksammas med avseende

på effektivitetsaspekten och med hänsyn till

maktbalansfrågor på marknaden.

Konkurrenskommittén (C 1989:03) skall enligt sina direktiv

(dir. 1989:12) behandla reglerna om företagsförvärv i olika

avseenden. I första hand skall den utvärdera tillämpningen av de

tidsfrister som gäller. Mot bakgrund av de erfarenheter som

numera har vunnits skall kommittén utvärdera hur

konkurrenslagens regler om förvärvsprövning har fungerat i

praktisk tillämpning och om lagens syfte har uppnåtts.

Utvärderingen skall bl.a. avse hur begreppet dominans, dvs. att

ett förvärv leder till eller förstärker en dominerande

ställning, har tillämpats. I samband med den förra

konkurrensutredningen -- som lämnade underlag för den nu

gällande konkurrenslagen -- avvisades ett förslag om möjlighet

att bryta upp existerande företagskonstruktioner.

Konkurrenskommittén skall nu åter överväga möjligheten att

påverka företagsstrukturen på områden med bristande konkurrens.

Utredningens slutbetänkande beräknas föreligga under sommaren

1991.

Sist i detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten

på vad som i propositionen sägs om branschglidningens

konkurrensaspekter. Koncentrationen på de finansiella

marknaderna i Sverige har gått tämligen långt men kan inte sägas

vara unik internationellt sett, anförs det i den allmänna

motiveringen (s. 68). På affärsbanks- och försäkringssidan

dominerar emellertid en handfull företag marknaden. Det kan

finnas risk för att det efter hand uppstår en samhällsekonomiskt

sett alltför stark marknadskoncentration. Koncentrationsgraden

får dock, framhålls det, inte bedömas i ett för snävt inhemskt

perspektiv. Skall svenska bolag hävda sig måste de tillåtas

bygga upp koncerner som drar fördel av stordrift. Detta faktum

skall dock inte få hindra att tillsynsmyndigheten, som har ett

övergripande ansvar för att verksamheten bedrivs i sunda former,

måste kunna avslå en ansökan eller påverka utformningen av en

tänkt ägarsamverkan så att den blir lämplig.

I specialmotiveringen utvecklas ämnet med utgångspunkt i de nu

refererade synpunkterna. Inom ramen för ett enskilt

tillståndsärende bör eventuella koncentrationstendenser i regel

inte ha någon avgörande betydelse, heter det i anslutning till

2kap. 6a§ bankrörelselagen. Det är emellertid tänkbart,

sägs det vidare, att en tilltänkt koncernbildning blir så

dominerande att den allvarligt försämrar den rådande

konkurrenssituationen och marknadens funktionssätt i övrigt.

Tillståndsprövningen bör omfatta sådana särskilda förhållanden,

och det är naturligt att tillståndsmyndigheten i ett sådant fall

inhämtar NOs yttrande.

Motsvarande uttalande finns i specialmotiveringen till 7kap.

17a§ försäkringsrörelselagen.

Överväganden

Efter denna bakgrundsteckning övergår utskottet till sina

överväganden i de tre ämnen som nu tillsammans är aktuella --

redovisning av avtalsvillkor, konkurrenslagstiftningens räckvidd

och till sist huvudämnet, de nya reglerna om branschglidning.

Såvitt gäller det förstnämnda ämnet vill utskottet understryka

vad som i motionerna 1990/91:N108 (m), 1990/91:N112 (fp) och

1990/91:N210 (s) sägs om betydelsen av att bankernas och

försäkringsbolagens kunder på ett enkelt sätt kan jämföra olika

företags erbjudanden i form av exempelvis räntesatser,

ränteberäkningsgrunder och försäkringsvillkor.

Tillsynsmyndigheterna visar, som har framgått, ett påtagligt

intresse för att förhållandena härvidlag skall förbättras. Vad

resultatet av de tilltänkta frivilliga insatserna från bankernas

och försäkringsbolagens sida kan bli är det ännu för tidigt att

bedöma. Utskottet vill emellertid betona att de

informationsåtgärder från bankernas och försäkringsbolagens sida

som eftersträvas har stor betydelse från konkurrenssynpunkt.

Konkurrenspolitiken bör omfatta inte bara kontrollåtgärder och

reaktion mot missförhållanden utan också positiva

konkurrensstimulerande insatser. Om det skulle visa sig att

tillsynsmyndighetens bevakning och företagens egna på

frivillighet grundade åtgärder inte räcker till för att

konsumenterna skall få tillräcklig insyn i och överblick över

villkoren för bankernas och försäkringsbolagens tjänster är det

angeläget att regeringen vidtar lämpliga åtgärder för att stärka

konsumenternas ställning inom denna marknadssektor. Riksdagen

bör i anslutning till yrkandena i detta ämne i de tre nämnda

motionerna rikta ett uttalande till regeringen av denna

innebörd.

I vad avser konkurrenslagstiftningen har utskottet i det

föregående redogjort för gällande bestämmelser om kontroll av

företagsförvärv etc. samt lämnat uppgifter om de

konkurrensvårdande myndigheternas insatser på detta område och

om konkurrenskommitténs pågående arbete. Som framgår av

utskottets referat av propositionen har regeringen i

kommentarerna till lagbestämmelserna rörande branschglidning

pekat på de grundläggande problem på konkurrensområdet som är

ett huvudtema i motionerna 1990/91:N108 (m), 1990/91:N112 (fp),

1990/91:N292 (fp) och 1990/91:N113 (c). Utskottet återkommer

till frågan om på vilken nivå konkurrensaspekter skall beaktas

vid tillståndsgivning i branschglidningsärenden.

Konkurrenskommitténs slutbetänkande är att vänta under

sommaren 1991. Enligt direktiven skall kommittén bl.a. överväga

en skärpt kontroll av företagsförvärv. Ett beslut om

bestämmelser som medger branschglidning måste emellertid enligt

utskottets mening sammankopplas med ett ställningstagande till

förmån för en mera effektiv kontroll av företagsförvärv och

fusioner än vad nuvarande lagstiftning tycks medge. För fall av

mycket utpräglad skadlig marknadsdominans kan även möjligheter

till uppbrytning av existerande företagskombinationer visa sig

erforderliga. Riksdagen bör rikta en uppmaning till regeringen

att omgående vidta åtgärder för att en sådan skärpt

konkurrenslagstiftning som utskottet här har uttalat sig för

skall komma till stånd. De nu berörda yrkandena i de nyssnämnda

tre motionerna blir därigenom tillgodosedda. Även de yrkanden i

motion 1990/91:N111 (mp) som gäller strukturutvecklingen inom

bank- och försäkringsområdena tillgodoses delvis. Motionen

präglas emellertid av en negativ inställning till

internationaliseringen inom den berörda sektorn som utskottet

tar avstånd från. Därför avstyrks den i nu nämnda delar.

Härefter kommer utskottet så till sitt ställningstagande till

här aktuella delar av regeringens lagförslag. Utskottet ser

positivt på att det införs bestämmelser som möjliggör en fastare

integration mellan banker och försäkringsbolag. Ett väsentligt

skäl för att så bör ske är, såsom betonas i propositionen, att

svensk finans- och försäkringsverksamhet bör få tillfälle att,

såväl på hemmamarknaden som internationellt, hävda sina

intressen under legala former som är likartade med dem som

gäller ute i Europa. Branschglidningen skapar också

förutsättningar för skärpt konkurrens på marknaden liksom för

ökad effektivitet till gagn för kunderna.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen antar regeringens lagförslag i de delar som innebär

eller hänger samman med att branschglidning inom den finansiella

sektorn möjliggörs. Motionerna 1990/91:N109 (v) och 1990/91:N111

(mp) avstyrks i motsvarande del.

Det rör sig, som nämnts, främst om ändringar i

bankrörelselagen och försäkringsrörelselagen. Därtill kommer

ändringar i bankaktiebolagslagen, lagen (1963:76) om

kreditaktiebolag, finansbolagslagen och den nya lag om

värdepappersrörelse som kommer till stånd om riksdagen bifaller

utskottets hemställan därom i betänkandet 1990/91:NU37.

I det föregående har utskottet refererat vad som i

specialmotiveringen till de här aktuella huvudreglerna sägs om

vilken betydelse konkurrensaspekter skall tillmätas vid prövning

av ärenden om tillstånd enligt de nya bestämmelserna rörande

branschglidning. Som framgått fäster utskottet stor vikt vid att

branschglidningen inte får skadliga verkningar från

konkurrenssynpunkt. En skärpt konkurrenslagstiftning kan

givetvis bli ett verkningsfullt medel däremot. Det kommer

emellertid att dröja en viss tid innan en sådan kan komma till

stånd. Strukturförändringar i branschglidningens tecken är

däremot att vänta inom en nära framtid. Utskottet vill något

skärpa de nu avsedda motivuttalandena. Vid tillståndsprövningen

bör regelmässigt beaktas hur exempelvis en tilltänkt

koncernbildning påverkar konkurrenssituationen. NOs yttrande bör

inhämtas om det inte står klart att tillståndsärendet inte

aktualiserar sådana förhållanden som NO har att bevaka.

Utskottet vill göra ytterligare ett par påpekanden i

anslutning till de här aktuella paragraferna i

försäkringsrörelselagen.

Finansiella koncerner kan ha skiftande utseende. Det går inte

att nu förutse alla olika former av strukturer som kan uppkomma

eller te sig önskvärda. Det är angeläget att tillsynsmyndigheten

i sin tillståndsgivning enligt 7kap. 17§

försäkringsrörelselagen beaktar de grundtankar som ligger bakom

begränsningsreglerna i 7 kap. 17 a §.

Den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 17a§ tredje stycket

begränsar försäkringsbolagens möjlighet att använda sina

tillgångar som riskkapital i finansiella företag. Bestämmelsen

är utformad som en ram för det totala ägandet i finansiella

företag. I propositionen (s. 75) anges att kapital som ingår i

ramen för ett försäkringsbolag inte samtidigt bör få ingå i

ramen för ett annat försäkringsbolag. Om det försäkringsbolag

som önskar förvärva ett finansiellt företag har skjutit till

medel som aktiekapital eller i annan form i ett annat

försäkringsbolag, bör därför tillskottet avräknas från det

tillskjutande bolagets ram eller med andra ord fylla ut det

bolagets ram. Utskottet noterar att propositionens lagtext har

utformats i överensstämmelse härmed.

Av lagtext eller motiv framgår emellertid inte hur tillskott

från ett försäkringsbolag till ett holdingbolag som äger aktier

i försäkringsbolag skall behandlas. Enligt utskottets mening är

det uppenbart att sådana tillskott bör behandlas på samma sätt

som tillskott till försäkringsbolag. Någon justering av

propositionens lagtext torde inte krävas.

Efter att sålunda ha behandlat flertalet bestämmelser i

regeringens förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

föreslår utskottet att riksdagen antar detta förslag i de delar

som inte omfattas av den föregående framställningen. För att de

nya bestämmelserna skall hinna publiceras tillräckligt lång tid

före ikraftträdandet bör dock detta uppskjutas till den

1augusti 1991. Det sistnämnda gäller även övriga lagförslag i

proposition 1990/91:154. Det kan noteras att miljöpartiets

representant i utskottet har frånfallit avslagsyrkandet i motion

1990/91:N111 såvitt gäller 2kap. 8§ bankrörelselagen.

Utskottet föreslår också att ingressen och

övergångsbestämmelserna till det nu aktuella lagförslaget

kompletteras på grundval av vad som föreslås i proposition

1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden.

Finansbolag m.m.

Regeringens förslag till lag om ändring i finansbolagslagen

har behandlats i det föregående såvitt gäller bestämmelser

rörande branschglidning. Ytterligare ett antal paragrafer skall

enligt förslaget ändras i olika avseenden.

Genom lagändringar förra året har det öppnats möjlighet för

utländska banker att etablera filialer i Sverige. Vidare

upphävdes då förbudet för utlänningar att förvärva aktier i

svenska finansbolag. Ytterligare ändringar av samma slag har

genomförts eller föreslagits beträffande värdepappersmarknaden.

Som skäl har bl.a. anförts att den svenska lagstiftningen borde

anpassas till de regler som gäller inom EG.

Ett förslag i propositionen är att det skall öppnas möjlighet

för utländska finansieringsföretag att driva verksamhet från

filial i Sverige. Därvid skall fordras tillstånd för

verksamheten enligt finansbolagslagen. Förutom ändringar i denna

påkallas följdändringar i lagen (1968:555) om rätt för utlänning

och utländskt företag att idka näring här i riket och lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank.

Det generella avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 (mp) avser

också detta förslag. Miljöpartiet anser det onödigt att

utländska finansieringsföretag skall etablera egen verksamhet i

Sverige, säger motionärerna och hänvisar till att det redan

finns en stor flora av finansieringsföretag i landet.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag på denna punkt

och avstyrker alltså motionen i motsvarande del.

Ett finansbolag är för närvarande oförhindrat att vara

moderbolag till ett försäkringsbolag. Bankinspektionen har

emellertid hävdat att finansbolag inte bör kunna ha det

bestämmande inflytandet över försäkringsbolag. Denna uppfattning

får inte stöd i propositionen. Det betecknas emellertid där som

angeläget att finansbolagens ägande prövas på samma sätt som

gäller för banker och försäkringsbolag. Därför föreslås att

finansbolags förvärv av organisationsaktier och etablering av

filial i utlandet skall kräva bankinspektionens tillstånd.

Bankinspektionens nyss refererade uppfattning får stöd från

vänsterpartiets sida. I motion 1990/91:N109 (v) föreslås sålunda

att regeringen skall anmodas att lägga fram förslag till en

ändring i finansbolagslagen som får till effekt att ett

finansbolag inte kan ha det bestämmande inflytandet över ett

försäkringsbolag.

Utskottet stöder regeringens nu berörda förslag till

lagändring. Det därmed sammanhängande yrkandet i motion

1990/91:N109 (v) avstyrks.

Vidare föreslås i propositionen att finansbolagen får rätt att

ge ut obligationer och andra fordringsbevis som är avsedda för

allmän omsättning. Hittills har dessa bolag måst finansiera

såväl kort som lång utlåning med kortfristig upplåning.

Regeringen menar nu att de olika grupperna av institut på de

finansiella marknaderna bör kunna konkurrera med varandra på så

likartade villkor som möjligt. Finansbolagen borde således få

tillgång till en bredare upplåningsmarknad.

Avslagsyrkandet på denna punkt i motion 1990/91:N111 (mp)

motiveras med att motionärerna har svårt att se vikten av att

finansbolag med riskfylld utlåning skall få möjlighet att ge ut

obligationer. Därmed skulle, menar de, även de statliga

obligationernas rykte som stabila papper kunna urholkas.

Regeringens förslag stöds av utskottet, som alltså avstyrker

motionen i motsvarande del.

På motsvarande sätt som i fråga om bankrörelselagen föreslår

regeringen att bestämmelserna om straff för den som obehörigen

driver finansieringsverksamhet skall utmönstras och ersättas med

regler om ett vitesförfarande. Förutom i motion 1990/91:N111

(mp) riktas invändningar mot förslaget i motion 1990/91:N109

(v). Bankinspektionens och kreditmarknadskommitténs förord för

den nuvarande ordningen åberopas i den senare motionen.

Utskottet går, liksom i fråga om bankerna, på regeringens

linje i detta avseende. Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

Övriga lagändringar

Av proposition 1990/91:136 om ändringar i sparbankslagen m.m.

har huvuddelen behandlats i näringsutskottets betänkande

1990/91:NU34. Två av lagförslagen i propositionen kvarstår och

tas upp nu. Det ena är förslaget till lag om ändring i lagen

(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. Det

tillstyrks av utskottet. Det andra är förslaget till lag om

ändring i lagen (1990/91:655) om återföring av obeskattade

reserver. Skatteutskottet har i yttrande (1990/91:SkU5y) till

näringsutskottet föreslagit att den speciella regel som tillåter

att obeskattade reserver får upplösas i företaget skall bli

tillämplig också i samband med den omorganisation av

föreningsbanksrörelsen som har antytts i det föregående.

Näringsutskottet hänvisar till skatteutskottets redogörelse för

saken och föreslår att riksdagen godkänner regeringens

ändringsförslag med den av skatteutskottet förordade

kompletteringen. Ikraftträdandetidpunkten bör vara den 1juli

1991 beträffande den del av lagändringen som föreslogs i

proposition 1990/91:136 och i övrigt den 1 augusti.

Näringsutskottet föreslår i detta sammanhang en ändring i

lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv, innebärande att en

numera felaktig hänvisning till den nyssnämnda lagen om

återföring av obeskattade reserver utgår.

Utskottet tar också upp frågan om en kompletterande lagändring

föranledd av den nya lag om handel med finansiella instrument

som riksdagen i dagarna torde besluta om (prop. 1990/91:142,

1990/91:NU37). Denna lag innehåller bestämmelser om förfoganden

över sådana instrument som tillhör någon annan. Bestämmelserna

ersätter de regler på området som för närvarande finns i bl.a.

lagen (1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga

fondpapper. I enlighet härmed föreslås 1979 års lag bli upphävd

den 1 juli 1991.

I 9 kap. 7 § lagen (1991:000) om penningmarknadskonton, vilken

nyligen har antagits av riksdagen, föreskrivs att reglerna i 10

kap. 2 § handelsbalken eller i 1979 års lag om rätt att förfoga

över annan tillhöriga fondpapper inte behöver tillämpas då en

panthavare skall försälja eller åter pantsätta skuldförbindelser

i vilka panträtt har stiftats enligt penningmarknadskontolagen.

Som en följd av att 1979 års förfogandelag nu upphävs bör den

nämnda hänvisningen till den lagen i 9 kap. 7 §

penningmarknadskontolagen utgå ur lagrummet.

Övriga frågor

I bankrörelselagen och i lagarna om andra kreditinstitut än

banker finns regler om kapitaltäckning, som har till syfte

att skapa skydd för insättarnas medel. Instituten skall ha eget

kapital av viss storlek. Beräkningen görs med utgångspunkt i

institutets placeringar, dvs. dess tillgångar och

garantiförbindelser. De nuvarande reglerna antogs hösten 1989

(prop. 1989/90:43, 1989/90:NU15; SFS 1989:1086--1096) och trädde

i kraft den 1februari 1990. De innebar skärpta krav på

kapitaltäckning jämfört med vad som tidigare gällde. Reglerna

ansluter sig till en överenskommelse inom Baselkommittén, som är

ett samarbetsorgan för den s.k. tiogruppen, ett antal länder

inom de Europiska gemenskaperna (EG) samt Canada, Förenta

staterna, Japan, Schweiz och Sverige.

I fråga om placeringar mot säkerhet i panträtt i

jordbruksfastighet innebär de nuvarande

kapitaltäckningsbestämmelserna, såsom utskottet närmare

utvecklade i samband med sin prövning när dessa tillkom

(1989:90:NU15 s. 7f.), en påtaglig skärpning av kapitalkravet.

Baselkommitténs uppläggning innebär att krediter med säkerhet i

jordbruksfastighet jämställs med alla andra placeringar som har

samband med näringsverksamhet; huvudregeln är att dessa kräver

en kapitaltäckning motsvarande 8% av kapitalbasen. Utskottet

tillstyrkte regeringens förslag om ett sådant kapitalkrav och

avvisade motionsyrkanden om att kapitalkravet när det gällde

jordbrukskrediter skulle reduceras. Sverige borde, sade

utskottet, godta de regler i fråga om värderingen av säkerhet i

jordbruksfastigheter som Baselkommittén hade funnit motiverade i

ett internationellt perspektiv. Särskilda undantagsregler för

bostadsbyggnader inom jordbruket bedömdes inte kunna komma i

fråga. I vissa fall torde emellertid, tillade utskottet, en

lösning kunna vara att en sådan byggnad avstyckas från

jordbruksfastigheten för att därefter utgöra ett särskilt

kreditobjekt. I en reservation (c, mp) begärdes att

jordbrukskrediter i kapitaltäckningshänseende skulle likställas

med bostadskrediter. Motsvarande krav i en motion och

motsvarande ställningstagande av utskottet förekom år 1990

(1990/91:NU16). Härvid tillade utskottet att en lagstiftning som

innebar en avvikelse från Baselkommitténs regelverk än mindre

kunde komma i fråga sedan Sverige, såsom då skedde, hade ändrat

sina tidigare kapitaltäckningsregler och anpassat sig till

internationell standard.

I motion 1990/91:N261 (fp) påyrkas att riksdagen hos

regeringen skall begära en sådan ändring i

kapitaltäckningsbestämmelserna att krediter till

jordbruksbostäder jämställs med övriga villakrediter. Detta

skulle innebära en halvering av kapitaltäckningskravet, som är

4% för villalån och 8% för lån med säkerhet i

jordbruksfastigheter. Vid den kommande fastighetstaxeringen

kommer bostäder på jordbruksfastigheter att få eget

taxeringsvärde och skiljas från rörelsen i övrigt. Då

jordbruksbostaden i övrigt är jämställd med villabostaden borde

den också vara det med avseende på kapitaltäckningskrav,

säger motionären. Den förhandlingspolitik som regeringen för

internationellt kan inte automatiskt godkännas, tillägger hon.

Utskottet har erfarit att det vid de diskussioner som föregick

Baselkommitténs rekommendation om de nu tillämpade

kapitaltäckningskraven från olika håll anfördes att säkerhet i

bostads- och jordbruksfastigheter inte skulle medföra någon

reducering av kraven. Starkast hävdades den åsikten från

amerikansk sida, något som får ses mot bakgrund av de

erfarenheter som man har av prisfluktuationer på den amerikanska

marknaden. I fråga om krediter mot säkerhet i fastighet för

bostadsändamål lyckades man enas om att en reduktion av

kreditbeloppet med 50% skulle kunna accepteras vid beräkning

av kapitaltäckningen.

Reglerna innebär att det är den ställda panten som i vissa

fall kan medföra en reduktion av kapitalkravet. Även om

bostadsdelen i en jordbruksfastighet i fortsättningen kommer att

åsättas ett särskilt taxeringsvärde innebär detta inte att man

kan ta ut en pant i den del av fastigheten som har åsatts detta

värde. För att så skall kunna ske fordras att bostadsdelen, på

sätt som nyss har nämnts, avstyckas till en egen fastighet.

Att Sverige accepterar det regelsystem för kapitaltäckning som

har utarbetats i samarbete mellan tiogruppens

tillsynsmyndigheter får anses vara en förutsättning för att

landets banksystem skall på bästa villkor kunna delta i

internationell finansiering. Att Sverige nu skulle söka

åstadkomma en ändring i den internationella uppgörelse på

området som har träffats så sent som år 1989 under aktiv

medverkan från svensk sida framstår mot angiven bakgrund som

orealistiskt och olämpligt. Det skulle, menar utskottet, vara

ägnat att minska trovärdigheten i Sveriges agerande i det

internationella samarbetet. Utskottet vill tillägga att

kapitaltäckningskraven även oavsett sin internationella

förankring bör ses som uttryck för en totalavvägning, vars

stundom mer och stundom mindre positiva verkningar för en viss

intressentgrupp får accepteras med hänsyn till det överordnade

syftet med bestämmelserna.

Regeringen får enligt 7kap. 1§ bankaktiebolagslagen utse

högst fem ledamöter, s.k. offentliga styrelseledamöter, i

ett bankaktiebolags styrelse. Deras uppgift är enligt lagen att

särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bolagets

verksamhet. Ursprungligen infördes denna ordning år 1971. De

offentliga styrelseledamöterna skall även få delta i

direktionens och andra s.k. delegatgruppers arbete. Moderata

samlingspartiet och folkpartiet har i oppositionsställning

motsatt sig att det skall finnas bestämmelser om offentliga

styrelseledamöter. Den uppfattningen kom till uttryck i en

reservation när frågan om avskaffande av dessa bestämmelser

senaste gången, hösten 1990, behandlades av riksdagen

(1990/91:NU2).

Moderata samlingspartiet har i motion 1990/91:255, som väcktes

under allmänna motionstiden, på nytt begärt att systemet med

offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser skall slopas.

Liksom tidigare konstaterar utskottet att detta system har

visat sig värdefullt och tycks vara fullt accepterat från de

berörda bankernas sida. Utskottet finner inget skäl för

riksdagen att föranstalta om en ändring av vad som nu gäller i

fråga om denna form för kontakt mellan staten och

affärsbankerna. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

År 1985 infördes en ordning enligt vilken val av ordförande

i en affärsbanks styrelse skall underställas regeringen för

godkännande. Bestämmelserna härom finns i 7 kap. 11§

bankaktiebolagslagen. Ordföranden skall vara ledamot i

styrelsen. Regeringen skall godkänna valet om den valde kan

förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen

beaktas i verksamheten. Om valet inte godkänns skall regeringen

i stället utse en annan ledamot av styrelsen till ordförande.

Från moderata samlingspartiets, folkpartiets och

centerpartiets sida har man motsatt sig att denna ordning skulle

införas och sedermera krävt att den skulle avskaffas. Ett

yrkande härom finns nu i den nyssnämnda motionen 1990/91:N255

(m). När ämnet förra gången behandlades, hösten 1990,

reserverade sig dessa partiers representanter i utskottet till

förmån för den begärda ändringen.

Utskottet vill liksom tidigare hävda att en viss statlig

medverkan i affärsbankernas val av styrelseordförande är

välmotiverad. Den gällande ordningen möjliggör ett önskvärt

inflytande från statens sida vid dessa val utan långtgående

ingrepp i det institutionella systemet. Utskottet avstyrker det

berörda yrkandet i motion 1990/91:N255 med vad nu sagts.

Slutligen tar utskottet upp ett yrkande i motion 1990/91:N356

(v), enligt vilket riksdagen skulle som sin mening ge regeringen

till känna vad i motionen anförts om kontroll över bank- och

finansinstituten. Den passus i den åberopade

motionstexten som åsyftas innehåller följande. Demokratin i

arbetslivet skall understödjas med beslut om övergripande

riktlinjer för ekonomins utveckling samt styrning av de

avgörande samhällsinvesteringarna. Demokratiskt ägande och

demokratisk kontroll av bank- och finansinstituten är någonting

nödvändigt i en sådan politik.

Ett likadant yrkande behandlades i korthet av näringsutskottet

våren 1990. Utskottet sade sig då vilja beteckna den kontroll

som utövas på grundval av lagar, antagna av riksdagen, såsom en

demokratisk kontroll. Motionärerna hade, påtalade utskottet,

inte närmare utvecklat vad det sistnämnda begreppet enligt deras

mening innefattade. Motionsyrkandet avstyrktes; en reservation

(v) avgavs till stöd för det.

Från motionärernas sida har vid utskottsbehandlingen

klargjorts att motionsyrkandet närmast syftar till att en mera

systematisk och genomförd kontroll över de finansiella

institutionerna genom lagstiftning och tillsynsåtgärder skall

komma till stånd.

Utskottet hänvisar till sin behandling av principfrågor

rörande bankväsendet tidigare i detta betänkande och avstyrker

motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bankverksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:142 moment

18 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N111

yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition

1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i

bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2 kap. 1 §, 4 § och

9a§ andra stycket samt upphävande av 2 kap. 2 och 3 §§,

res. 1 (mp)

2. beträffande postservice på bankkontor

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N107 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande sanktion mot obehörigt drivande av

bankrörelse

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i

ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154

framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617) i vad avser 7 kap. 14 och 18 §§ och 9 kap. 1 §,

res. 2 (v, mp)

4. beträffande bankers förvärv av aktier, m.m.

att riksdagen

a) med avslag på motion 1990/91:109 yrkande 1 och motion

1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i

proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring

i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2 kap. 14, 15 och

15a§§, den sistnämnda dock med ändrad lydelse enligt

utskottets förslag i bilaga 1,

b) avslår motion 1990/91:N322,

res. 3 (v, mp)

5. beträffande bankers förvärv av fast egendom

att riksdagen avslår motion 1990/91:N110 och motion

1990/91:N112 yrkande 1,

res. 4 (m, fp, c)

6. beträffande bankers utgivning av obligationer

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i

ifrågavarande del antar

a) det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag

om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser upphävande

av 2 kap. 20 § och slopande av rubriken före denna paragraf,

b) det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring

i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad avser 5 kap. 1 och

17§§,

res. 5 (mp)

7. beträffande betalningsberedskap

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i

ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda

förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i

vad avser 2 kap. 12 §,

res. 6 (mp)

8. beträffande prissättning av banktjänster

att riksdagen avslår motion 1990/91:N292 yrkande 11,

res. 7 (m, fp)

9. beträffande övervältring av kreditförluster

att riksdagen avslår motion 1990/91:N98 yrkande 6,

10. beträffande redovisning av avtalsvillkor

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N108 yrkande 1,

motion 1990/91:N112 yrkande 2 och motion 1990/91:N210 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande utvidgad konkurrenslagstiftning

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N108 yrkandena 2

och 3, motion 1990/91:N112 yrkandena 3 och 4, motion

1990/91:N113 och motion 1990/91:N292 yrkande 10 och med avslag

på motion 1990/91:N111 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 8 (v, mp)

12. beträffande bestämmelser om branschglidning i den

finansiella sektorn

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N109 yrkande 2 och

motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del

dels antar i proposition 1990/91:154 framlagda förslag

till

a) lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser

2kap. 6 §, 6 a §, 9 a § femte stycket, 10 § och 11 §,

b) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad

avser 1 kap. 4 och 5 §§,

c) lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, dock

med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti

1991,

d) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), dock

med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti

1991,

e) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad

avser 11 a §, 11 b § och 11 c §,

dels -- med ändring i ifrågavarande del av riksdagens

beslut med anledning av näringsutskottets betänkande

1990/91:NU37 moment 5 -- beslutar att 5 kap. 3 § lagen om

värdepappersrörelse skall ha i proposition 1990/91:154 (s.

33f.) föreslagen lydelse, dock -- under förutsättning av

bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44

moment 1 -- med utbyte i sista stycket av ordet

"bankinspektionen" mot "finansinspektionen",

res. 9 (v, mp)

13. beträffande ändringar i bankrörelselagen i övrigt

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:142 moment

18 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N111

yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition

1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1987:617) om bankrörelse, i den mån det inte omfattas av

utskottets hemställan under 1, 3, 4, 6, 7 och 12, dock med

tillägg i ingressen innebärande av även 2 kap. 7 § skall

upphöra att gälla, med ändring av tidpunkten för lagens

ikraftträdande till den 1augusti 1991 och med tillägg av

följande två övergångsbestämmelser:

4. För banker som inte har fått tillstånd enligt 1 kap. 3 § 5

lagen (1991:000) om värdepappersrörelse gäller föreskrifterna i

2 kap. 7 § första och andra styckena till utgången av år 1992

eller, om ansökan om sådant tillstånd då har getts in, till dess

att ansökan har prövats slutligt.

5. Föreskrifterna i 2 kap. 7 § tredje stycket gäller

fortfarande för banker som med stöd av punkt 3 i

övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om

värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen

(1979:748).

14. beträffande ändringar i bankaktiebolagslagen i övrigt

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i

ifrågavarande del antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i den mån

det inte omfattas av utskottets hemställan under 6 och 12, dock

med ändring av tidpunkten för ikrafträdandet till den 1 augusti

1991,

15. beträffande ändring i föreningsbankslagen

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i

ifrågavarande del antar det i propositon 1990/91:154 framlagda

förslaget till lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1

augusti 1991,

16. beträffande etablering av filialer till utländska

finansieringsföretag

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i

ifrågavarande del,

dels antar i proposition 1990/91:154 framlagda förslag

till

a) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad

avser 2, 2 a, 5, 5 a, 8 och 15 §§,

b) lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1

augusti 1991,

dels med anledning av proposition 1990/91:142 moment 5 och

proposition 1990/91:154 i ifrågavarande del antar det i den

senare propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att

idka näring här i riket, dock med ändring av tidpunkten för

ikraftträdandet till den 1 augusti 1991,

res. 10 (mp)

17. beträffande finansbolags inflytande över

försäkringsbolag

att riksdagen avslår motion 1990/91:N109 yrkande 3,

res. 11 (v, mp)

18. beträffande finansbolags utgivning av obligationer

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N109 yrkande 4 och

motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i

proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 10 a §,

res. 13 (v, mp)

19. beträffande sanktion mot obehörig

finansieringsverksamhet

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N109 yrkande 5 och

motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i

proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 23--25 och 27 §§.

res. 13 (v, mp)

20. beträffande ändring i finansbolagslagen i övrigt

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i

ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag

i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under 12,

16, 18 och 19, dock med ändring av tidpunkten för lagens

ikraftträdande till den 1 augusti 1991,

21. beträffande ändring i lagen om utländska förvärv av

svenska företag m.m.

att riksdagen antar det i proposition 1990/91:136 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska

förvärv av svenska företag m.m.,

22. beträffande ändring i lagen om återföring av obeskattade

reserver

att riksdagen antar det i proposition 1990/91:136 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring

av obeskattade reserver, dock med ändrad lydelse av 8 § och

ikraftträdandebestämmelsen enligt utskottets förslag i

bilaga 2,

23. beträffande ändring i lagen om skatteutjämningsreserv

att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen

(1990:654) om skatteutjämningsreserv enligt bilaga 3,

24. beträffande ändring i lagen om penningmarknadskonton

att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen

(1991:000) om penningmarknadskonton enligt bilaga 4,

25. beträffande kapitaltäckningskrav för krediter mot

säkerhet i jordbruksfastighet

att riksdagen avslår motion 1990/91:N261,

res. 14 (fp, c, mp)

26. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas

styrelser

att riksdagen avslår motion 1990/91:N255 yrkande 5,

res. 15 (m, fp)

27. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank

att riksdagen avslår motion 1990/91:N255 yrkande 6,

res. 16 (m, fp, c)

28. beträffande kontroll över finansinstituten

att riksdagen avslår motion 1990/91:N356 yrkande 3.

res. 17 (v)

Stockholm den 4 juni 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per

Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic

Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),

Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg

(fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s),

Isa Halvarsson (fp), Björn Kaaling (s) och Håkan Hansson (c).

Reservationer

1. Bankverksamhet (mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "till nyttjande" bort

ha följande lydelse:

Factoring och leasing har hittills på goda grunder betraktats

som någonting för egentlig bankrörelse artfrämmande. Bankerna

saknar i dag kompetens för sådana verksamheter och det finns

inga skäl för dem att bygga upp en kompetens för dessa ändamål i

konkurrens med existerande företag. Det kan endast leda till en

skadlig splittring av intresset från den ansvarsfulla

huvudverksamheten. Samtidigt kan banker i kraft av sin

kapitalstyrka komma att konkurrera ut existerande factoring- och

leasingföretag. Detta leder till ökad storskalighet och

maktkoncentration, vilket motion 1990/91:N111 (mp) på goda

grunder varnar för. Utskottet avstyrker förslaget till ändringar

i bankrörelselagen i den del som nu är aktuell.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande bankverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1 i

ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154 framlagda

förslaget till ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser

2kap. 1§, 4§ och 9a§ andra stycket samt upphävande av

2kap. 2 och 3§§,

2. Sanktion mot obehörigt drivande av bankrörelse (mom. 3)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i propositionen"

bort ha följande lydelse:

Utskottet stöder på denna punkt avslagsyrkandet i motion

1990/91:N111 (mp). Det är, menar utskottet, olyckligt att

möjligheten till straffrättslig sanktion mot olovlig

bankverksamhet avskaffas. En sådan sanktion torde på ett annat

sätt än ett vitesföreläggande uppfattas som en klar markering av

gränsen för det tillåtna och därigenom totalt sett vara den

effektivaste reaktionsformen. Regeringens förslag till ändring i

7 och 9 kap. bankrörelselagen avstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande sanktion mot obehörigt drivande av

bankrörelse

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1

i ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154

framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617) i vad avser 7 kap. 14 och 18 §§ och 9kap. 1§.

3. Bankers förvärv av aktier, m.m. (mom. 4)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i propositionen"

bort ha följande lydelse:

Den föreslagna möjligheten för bankerna att göra aktieförvärv

i placeringssyfte öppnar väg för en spekulativ verksamhet som

bankerna alltsedan 1930-talets krisår på goda grunder har fått

avhålla sig ifrån. Även om man bortser från den risk som ligger

däri kvarstår faran för ökad maktkoncentration i näringslivet

och intressekonflikter i samband med kreditgivningen. Utskottet

instämmer alltså beträffande de nu aktuella bestämmelserna i de

yrkanden om avslag på regeringens förslag som framförs i

motionerna 1990/91:N109 (v) och 1990/91:N111 (mp). Av det sagda

följer att motion 1990/91:N322 (c) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande bankers förvärv av aktier, m.m.

att riksdagen

a) med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande1 och motion

1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår det i

proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring

i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2kap. 14, 15 och

15a§§,

b) avslår motion 1990/91:N322 yrkande 5.

4. Bankers förvärv av fast egendom (mom. 5)

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m),

Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Isa Halvarsson (fp) och

Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som

börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "är aktuell" bort

ha följande lydelse:

Utskottet instämmer när det gäller denna fråga med vad som

anförs i motionerna 1990/91:N110 (m) och 1990/91:N112 (fp). Det

bör ankomma på regeringen att med det snaraste föreslå

erforderlig lagändring. Riksdagen bör klargöra detta genom ett

tillkännagivande till regeringen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande bankers förvärv av fast egendom

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N110 och motion

1990/91:N112 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

5. Bankers utgivning av obligationer (mom. 6)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "angiven del" bort ha

följande lydelse:

Regeringen har inte anfört några nackdelar med nuvarande

lagstiftning. Bankernas normala sätt att skaffa likvida medel är

inlåning. Det finns goda skäl att obligationsmarknaden

förbehålls åt andra aktörer på kreditmarknaden.

I enlighet med det berörda yrkandet i motion 1990/91:N111 (mp)

avstyrker utskottet således regeringens förslag på denna punkt.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande bankers utgivning av obligationer

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1

i ifrågavarande del avslår

dels det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget

till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser

upphävande av 2kap. 20§ och slopande av rubriken före denna,

dels det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad avser 5kap.

1och 17§§.

6. Betalningsberedskap (mom. 7)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som

börjar med "Till skillnad" och slutar med "tillräcklig

kassareserv" bort ha följande lydelse:

Den nuvarande bestämmelsen är enligt utskottets uppfattning

bättre än den föreslagna ägnad att skapa garanti för att varje

bank i alla lägen har tillräcklig betalningsberedskap.

Utskottet instämmer därför, såvitt gäller ändrad lydelse av 2

kap. 12§ bankrörelselagen, i det avslagsyrkande som framställs

i motion 1990/91:N111 (mp).

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande betalningsberedskap

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1

i ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154

framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617) i vad avser 2kap. 12§.

7. Prissättning av banktjänster (mom. 8)

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m),

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som

börjar med "Några planer" och slutar med "sådana planer" bort ha

följande lydelse:

Mot angiven bakgrund finner utskottet det angeläget att

riksdagen, såsom föreslås i motion 1990/91:N292 (fp), i ett

uttalande till regeringen tar bestämt avstånd från tanken att

bankernas avgiftssättning skulle -- på annat sätt än genom

konkurrenslagen (1982:729) och bankinspektionens normala tillsyn

-- styras genom föreskrifter eller andra åtgärder från statens

sida. Full frihet för varje bank att själv fastställa i vilken

mån och på vad sätt dess verksamhet skall finansieras genom

avgifter anser utskottet vara någonting självklart i ett

marknadsekonomiskt system.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande prissättning av banktjänster

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N292 yrkande11

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Utvidgad konkurrenslagstiftning (mom. 11)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.20 med "I vad" och slutar på s.20 med "nämnda delar" bort

ha följande lydelse:

Etableringen av utländska företag i Sverige, på de finansiella

marknaderna och annorstädes, försvaras ibland med att den bidrar

till ökad konkurrens och därmed gynnar konsumenterna. Ett minst

lika effektivt medel att främja konkurrensen är emellertid, vill

utskottet framhålla, att det reses hinder mot den fusionsvåg i

Sverige som håller på att kraftigt förändra bankväsendets och

försäkringsväsendets struktur. Utskottet stöder mot denna

bakgrund de yrkanden i motion 1990/91:N111 (mp) som går ut på

att riksdagen skall ange vissa riktlinjer för utvecklingen inom

dessa branscher och begära att regeringen föranstaltar om en

utredning beträffande dem, med det grundläggande syftet att

motverka spekulation.

En skärpning av konkurrenslagstiftningen med sikte på att

olämpliga företagsförvärv och fusioner skall kunna stoppas är en

viktigt ämne för den begärda utredningen. Önskemål i samma

riktning har framförts i motion 1990/91:N104 (v), som behandlas

i utskottets betänkande 1990/91:N33. Även motionerna

1990/91:N108 (m), 1990/91:N112 (fp) och 1990/91:N113 (c)

innehåller krav på en skärpt konkurrenslagstiftning.

Utgångspunkten för dessa krav är emellertid att statsmakterna

skall ge klartecken för branschglidning inom den finansiella

sektorn, något som utskottet motsätter sig. Därför avstyrker

utskottet dessa motioner i här aktuella delar. Motion

1990/91:N292 (fp) i motsvarande del avstyrks på samma grund.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande utvidgad konkurrenslagstiftning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkandena

2 och 3 och med avslag på motion 1990/91:N108 yrkandena 2 och 3,

motion 1990/91:N112 yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N113 och

motion 1990/91:N292 yrkande 10 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

9. Bestämmelser om branschglidning i den finansiella sektorn

(mom. 12)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

20 med "Härefter kommer" och slutar på s. 21 med

"överensstämmelse härmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik som i motionerna 1990/91:N109

(v) och 1990/91:N111 (mp) framförs mot de föreslagna reglerna

för integration mellan banker etc. och försäkringsbolag.

Maktkoncentration och försvagad demokratisk kontroll blir

ofrånkomliga följder av den branschglidning som regeringen

önskar främja. Inga belägg finns för att vare sig den egentliga

bankverksamheten eller försäkringsrörelsen, som i väsentliga

hänseenden är vitt skild från denna, skulle gagnas av att stora

finanskonglomerat kommer att behärska marknaden. Däremot öppnas

nya möjligheter till spekulativa transaktioner av olika slag.

Försäkringsbolagens verksamhet är sedan hösten 1990 föremål för

en översyn genom försäkringsutredningens (Fi 1990:11) försorg.

Såsom framhålls i den förstnämnda motionen bör statsmakterna

avvakta utredningens resultat innan frågor om ändrade

förutsättningar för försäkringsbolagens verksamhet

aktualiseras.

Utskottet tar alltså avstånd från regeringens lagförslag i vad

avser de bestämmelser som skall möjliggöra branschglidning.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande bestämmelser om branschglidning i den

finansiella sektorn

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande2

och motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår

proposition 1990/91:154 i vad avser förslag till

a) lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser

2kap. 6 §, 6 a §, 9 a § femte stycket, 10 § och 11 §,

b) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad

avser 1 kap. 4 och 5 §§,

c) lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

d) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

e) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad

avser 11 a §, 11 b § och 11 c §,

f) lag om ändring i lagen (1991:000) om värdepappersrörelse.

10. Etablering av filialer till utländska finansieringsföretag

(mom. 16)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motsvarande del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de invändningar som i motion

1990/91:N111 (mp) riktas mot regeringens förslag att utländska

finansieringsföretag skall få etablera filialer i Sverige.

Förslaget avstyrks på denna grund.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande etablering av filialer till utländska

finansieringsföretag

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1 i

ifrågavarande del avslår i proposition 1990/91:154 framlagda

förslag till

a) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad

avser 2, 2a, 5, 5a, 8 och 15 §§,

b) lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

c) lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och

utländskt företag att idka näring här i riket.

11. Finansbolags inflytande över försäkringsbolag (mom. 17)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som

börjar med "Utskottet stöder" och slutar med "1990/91:N109 (v)

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att en sådan begränsningsregel

är önskvärd och tillstyrker alltså motion 1990/91:N109 (v) på

denna punkt.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande finansbolags inflytande över

försäkringsbolag

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Finansbolags utgivning av obligationer (mom. 18)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som

börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "motsvarande

del" bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som anförs på denna punkt i motion

1990/91:N111 (mp) avstyrker utskottet regeringens förslag om att

finansbolag skall få rätt att ge ut obligationer.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande finansbolags utgivning av obligationer

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande 4

och motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del

avslår det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser

10a§.

13. Sanktion mot obehörig finansieringsverksamhet (mom. 19)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Utskottet ställer" och slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Även för finansbolagens del anser utskottet att en

straffrättslig sanktion mot obehörig verksamhet bör bibehållas.

Utskottet går alltså på den linje som förespråkas i motionerna

1990/91:N109 (v) och 1990/91:N111 (mp) och avstyrker

propositionen i nu angiven del.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande sanktion mot obehörig

finansieringsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande5

och motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår

det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 23--25 och

27 §§.

14. Kapitaltäckningskrav för krediter mot säkerhet i

jordbruksfastighet (mom. 25)

Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp),

Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.25 med "Att Sverige" och slutar på s.26 med "med

bestämmelserna" bort ha följande lydelse:

Den nya ordningen att bostäder på jordbruksfastigheter får ett

eget taxeringsvärde innebär ökad rättvisa vid beskattningen.

Kvar står emellertid att kostnaderna för belåning har ökat till

följd av det kraftigt höjda kravet på kapitaltäckning. Den

likställdhet mellan jordbrukets bostäder och vanliga

villafastigheter som har uppnåtts i fråga om taxeringen borde

motsvaras av en likställdhet också med avseende på

kapitaltäckningskrav och därmed på lånekostnader.

De resultat som uppnås vid internationella förhandlingar om

kapitaltäckningskraven kan inte automatiskt godtas.

Bestämmelserna måste grundas på en saklig och rättvis värdering

av förutsättningarna för olika slags krediter och andra

placeringar. Utskottet finner det angeläget att regeringen, i

enlighet med syftet med motion 1990/91:N261 (fp), verkar för att

den överenskommelse som ligger till grund för de nuvarande

svenska bestämmelserna om kapitaltäckning blir ändrade på ett

sätt som skapar rättvisa åt jordbruksbefolkningen i här berört

avseende.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande

lydelse:

25. beträffande kapitaltäckningskrav för krediter mot

säkerhet i jordbruksfastighet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N261 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (mom. 26)

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m),

Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.26 som

börjar med "Liksom tidigare" och slutar med "avstyrker

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1990/91:N255 (m) framförda

uppfattningen att systemet med statliga representanter i

affärsbankernas styrelser bör avskaffas. Den positiva bedömning

av systemet som dess anhängare åberopar är helt obestyrkt, och

någon egentlig utvärdering av det har aldrig redovisats. Starka

principiella skäl talar mot att denna form av statligt

inflytande inom banksektorn tillämpas. Regeringen bör med det

snaraste lägga fram förslag till sådana ändringar i

bankaktiebolagslagen som är påkallade.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas

styrelser

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N255 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Val av styrelseordförande i affärsbank (mom. 27)

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m),

Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Isa Halvarsson (fp) och

Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.26 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "nu sagts" bort ha

följande lydelse:

Regeringens förslag år 1984 om statlig intervention i

affärsbankernas val av styrelseordförande blev vid

riksdagsbehandlingen föremål för en ingående kritik från

principiella utgångspunkter. Bl.a. påpekades att det fanns risk

för att såväl presumtiva som redan godkända styrelseordförande

skulle känna osäkerhet om vilket mått av handlings- och

yttrandefrihet de kunde räkna med utan fara för negativa

reaktioner från regeringens sida. De skäl som då anfördes mot

att systemet skulle införas talar för att det nu omgående

avskaffas. Utskottet ansluter sig till det berörda yrkandet i

motion 1990/91:N255 (m) och föreslår sålunda att

bankrörelselagen ändras i enlighet med vad här har sagts.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N255 yrkande 6

antar förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen

(1987:618) enligt bilaga 5.

17. Kontroll över finansinstituten (mom. 28)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.27 som

börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "avstyrker

motionen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en utveckling i den angivna riktningen är

angelägen och föreslår att riksdagen anmodar regeringen att

vidta åtgärder för att en mera effektiv demokratisk kontroll av

bankväsendet skall komma till stånd.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande kontroll över finansinstituten

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N356 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens

förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Bilaga 1

Regeringens förslag

Utskottets förslag

2 kap.

15 a §

En bank får inom en ram som motsvarar trettio procent av

kapitalbasen

1. förvärva aktier utöver vad som sägs i 4, 6, 6 a och 8

§§ och 2. bevilja krediter med sådana villkor som avses i 14

och 15 §§.

En banks innehav och åtaganden enligt första stycket

i ett enskilt företag får sammanlagt uppgå till högst fem

procent av den i första stycket angivna ramen. Om banken

ingår i en koncern, gäller denna begränsning för varje

företag i koncernen utom försäkringsföretag och sådana

dotterföretag till försäkringsföretag som inte driver någon form

av finansiell verksamhet.

En bank får inom en ram som motsvarar trettio procent av

kapitalbasen förvärva aktier utöver vad som sägs i 4, 6, 6 a och

8 §§ samt bevilja krediter med sådana villkor som avses i 14

och 15 §§. Sådana innehav och åtaganden i ett enskilt

företag får sammanlagt uppgå till högst fem procent av ramen.

Om banken ingår i en koncern, gäller begränsningarna i

första stycket för varje företag i koncernen utom

försäkringsföretag och sådana dotterföretag till

försäkringsföretag som inte driver någon form av finansiell

verksamhet.

Ett aktieinnehav -- -- -- till försäkringsföretagen.

Om någon -- -- -- är lämpligt.

Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens

förslag (prop. 1990/91:136 s. 12 f.) till lag om ändring i lagen

(1990:655) om återföring av obeskattade reserver

Bilaga 2

Regeringens förslag1

Utskottets förslag

8 §

Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt samt vid ombildning av sparbank till

bankaktiebolag enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) skall

överlåtande och övertagande företag anses som en skattskyldig.

Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt, vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen

(1987:619) och vid övertagande enligt 10 kap. 8a§

föreningsbankslagen (1987:620) skall överlåtande och

övertagande företag anses som en skattskyldig.

Har uppskovsbeloppet för det överlåtande företaget bestämts

enligt 4 och 5§§ och är det övertagande företaget ett sådant

företag som avses i 6 § skall återstående del av

uppskovsbeloppet samt i förekommande fall tillägg enligt 5§

tredje stycket omedelbart tas upp till beskattning hos det

övertagande företaget. Bestämmelserna i 6 § skall därvid äga

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1juli 1991.

Denna lag träder i kraft såvitt gäller ombildning enligt 8

kap. sparbankslagen den 1juli 1991 och i övrigt den 1

augusti 1991.

1 Lydelse enligt prop. 1990/91:136.

Av utskottet framlagt förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att punkt 4 av övergångsbestämmelserna

till lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Utskottets lydelse

4. Vid beräkning av kapitalunderlaget för sådana juridiska

personer som avses i 1 § första stycket 1--6 skall vid 1992 års

taxering eller, om företaget inte skall taxeras detta år, vid

1993 års taxering, 15 procent av sådana obeskattade reserver som

avses i 1 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade

reserver räknas som skuld. Vid följande års taxeringar skall 30

procent av det uppskovsbelopp som vid beskattningsårets ingång

ännu inte återförts till beskattning räknas som skuld. Har

uppskovsbeloppet övertagits med stöd av 5 § fjärde stycket

nämnda lag skall även 30 procent av detta belopp räknas som

skuld. Däremot skall uppskovsbelopp vid beskattningsårets utgång

inte räknas som skuld.

4. Vid beräkning av kapitalunderlaget för sådana juridiska

personer som avses i 1 § första stycket 1--6 skall vid 1992 års

taxering eller, om företaget inte skall taxeras detta år, vid

1993 års taxering, 15 procent av sådana obeskattade reserver som

avses i 1 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade

reserver räknas som skuld. Vid följande års taxeringar skall 30

procent av det uppskovsbelopp som vid beskattningsårets ingång

ännu inte återförts till beskattning räknas som skuld. Har

uppskovsbelopp övertagits skall även 30 procent av detta

belopp räknas som skuld. Däremot skall uppskovsbelopp vid

beskattningsårets utgång inte räknas som skuld.

Beräkning av beskattningsårets inkomstskatt enligt 3 § första

stycket andra meningen sker utan hänsyn till dels återföring av

sådana obeskattade reserver som avses i första stycket denna

punkt, dels den del av det uppskovsbelopp som enligt 5 § lagen

om återföring av obeskattade reserver tas upp till beskattning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1 Senaste lydelse 1990:1446

Av utskottet framlagt förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:000) om penningmarknadskonton

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § lagen (1991:000) om

penningmarknadskonton skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Förslagen lydelse

9 kap.

7 §

En skuldförbindelse i vilken panträtt har stiftats enligt

denna lag får av panthavaren försäljas eller åter pantsättas

utan tillämpning av 10 kap. 2 § handelsbalken eller lagen

(1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga

fondpapper.

En skuldförbindelse i vilken panträtt har stiftats enligt

denna lag får av panthavaren försäljas eller åter pantsättas

utan tillämpning av 10 kap. 2 § handelsbalken.

Till reservation 16 hörande förslag till

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

Bilaga 5

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Skatteutskottets yttrande

1990/91:SkU5y

Bilaga 6

Ombildning av föreningsbanker

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att

yttra sig med anledning av en skrivelse av den 15 april 1991

från Sveriges föreningsbankers förbund i anslutning till

proposition 1990/91:154 om rörelseregler för bank m.m. I

skrivelsen har förbundet begärt att de obeskattade reserver

(värderegleringskonton) som finns i Mälarprovinsernas

Föreningsbank (MÄL) delvis skall få övertas och skattas av i de

tre nya lokala föreningsbankerna vid den förestående uppdelning

(fission) av MÄL som skall ske enligt den i proposition

1990/91:154 föreslagna 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen

(1987:629). I en skrivelse av den 23 april 1991 till

skatteutskottet har förbundet lämnat vissa kompletterande

uppgifter.

I proposition 1990/91:154 föreslås att det införs en möjlighet

för en lokal föreningsbank att överta en del av en central

föreningsbanks rörelse. Bakgrunden till förslaget är en stor

fusion av föreningsbanksrörelsen. Nuvarande tolv regionala

föreningsbanker skall fusioneras genom kombination till en

riksomfattande central föreningsbank, Sveriges Föreningsbank,

central föreningsbank.

Uppdelningen av MÄL ingår som ett första led i ombildningen.

Av de tolv centrala föreningsbankerna har elva en enhetlig

organisationsstruktur med central föreningsbank vars medlemmar

utgörs av lokala föreningsbanker som i sin tur har enskilda

medlemmar. MÄL har däremot inga lokala föreningsbanker som

medlemmar utan ca 58 000 direktanslutna enskilda medlemmar. För

att möjliggöra en lämplig struktur av den nya riksomfattande

centrala föreningsbanken måste MÄL först klyvas i en central

föreningsbank och tre lokala föreningsbanker. De tre lokala

föreningsbankerna skall per den 1 januari 1991 överta tillgångar

och skulder avseende den del av MÄLs verksamhet som är hänförlig

till en lokal föreningsbanks verksamhet, dvs. utlåningen till

allmänheten.

MÄLs verksamhet är indelad i distrikt. Dessa är sammanhållna i

tre regioner med intern redovisning i resultat- och

balansräkningar. De nya lokala föreningsbankernas verksamhet

skall -- bortsett från inlåningen från allmänheten som skall

ligga kvar i den centrala banken -- i princip fullt ut motsvara

de nuvarande regionerna och kallas Föreningsbanken Uppland,

Föreningsbanken Stockholm och Föreningsbanken Södermanland. En

lokal föreningsbank får nämligen inte låna in pengar från

allmänheten och inte heller utan den centrala föreningsbankens

tillstånd låna av annan än denna (1 kap. 5 §

föreningsbankslagen).

Vid uppdelningen av MÄL avses de obeskattade reserverna

(värderegleringskonto för utlåning) fördelas mellan den centrala

föreningsbanken och de lokala föreningsbankerna i enlighet med

den genomsnittliga fördelning som föreligger i detta avseende

mellan övriga centrala föreningsbanker (35 %) och till dem

anslutna lokala föreningsbanker (65 %). Fördelningen mellan de

tre nya lokala föreningsbankerna skall göras på basis av resp.

balansomslutning, dvs. utlåning till allmänheten. I fråga om

fördelningen har förbundet hänvisat till att i det gamla

skattesystemet har en större nedskrivning av lånefordringar i

det enskilda företaget godtagits om det visats att den

sammanlagda nedskrivningen inte blivit för stor (jfr

riksskatteverkets anvisningar om värdering av bl.a. bankers

lager av lånefordringar m.m., RSV Dt 1984:23).

Föreningsbankers liksom andra finansiella företags

värderegleringsreserver enligt bokslut den 31 december 1990

skall enligt huvudregeln -- liksom andra företags

varulagerreserver -- återföras till beskattning vid 1992 års

taxering enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade

reserver. Det belopp (uppskovsbeloppet) som skall återföras till

beskattning utgörs av skillnaden mellan de obeskattade

reserverna och årets avsättning till skatteutjämningsreserv.

För enskilda näringsidkare som övergår till att bedriva sin

näringsverksamhet indirekt genom ett aktiebolag har det ansetts

motiverat att tillåta att de obeskattade reserverna i den

enskilda näringsverksamheten får upplösas i aktiebolaget (prop.

1989/90:110 s. 606). Tidigare i år har vidare föreslagits att en

sådan möjlighet införs för sparbanker som ombildas till

bankaktiebolag (prop. 1990/91:136) samt vid ombildning av

Stadshypotek till aktiebolag (prop. 1990/91:190).

Skatteutskottet anser att en sådan möjlighet bör införas för

detta slags ombildning. En fråga som inte aktualiserats i de

nyss nämnda ombildningsfallen är hur de obeskattade reserverna

som skall skattas av skall fördelas mellan de skilda

rättssubjekten. Enligt utskottets mening bör den fördelning som

MÄL stannat för kunna godtas vid beskattningen. Några

uttryckliga regler om fördelningen är inte erforderliga.

Mot bakgrund av det anförda föreslår skatteutskottet att

näringsutskottet i anslutning till behandlingen av proposition

1990/91:154 förelägger riksdagen det vid proposition 1990/91:136

fogade förslaget till ändring i lagen om återföring av

obeskattade reserver med den ändringen i detsamma att en

hänvisning även till 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen införs i

8 § första stycket.

Stockholm den 2 maj 1991

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund

(s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin

(c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s),

Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson

(m), Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c), Gösta Lyngå (mp),

Kjell Nordström (s) och Maggi Mikaelsson (v).

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen3

Motionerna4

Utskottet6

Inledning6

Bankverksamhet7

Förvärvsregler10

Prissättning och avtalsvillkor12

Branschglidning och konkurrens13

Branschglidning -- utgångspunkter13

Redovisning av avtalsvillkor -- utgångspunkter15

Konkurrens -- utgångspunkter16

Överväganden19

Finansbolag m.m.22

Övriga lagändringar23

Övriga frågor24

Hemställan27

Reservationer

1. Bankverksamhet (mp)31

2. Sanktion mot obehörigt drivande av bankrörelse (v, mp)32

3. Bankers förvärv av aktier , m.m. (v, mp)32

4. Bankers förvärv av fast egendom (m, fp, c)33

5. Bankers utgivning av obligationer (mp)33

6. Betalningsberedskap (mp)34

7. Prissättning av banktjänster (m, fp)34

8. Utvidgad konkurrenslagstiftning (v, mp)34

9. Bestämmelser om branschglidning i den finansiella sektorn

(v, mp)35

10. Etablering av filialer till utländska finansieringsföretag

(mp)36

11. Finansbolags inflytande över försäkringsbolag (v, mp)36

12. Finansbolags utgivning av obligationer (mp)37

13. Sanktion mot obehörig finansieringsverksamhet (v, mp)37

14. Kapitaltäckningskrav för krediter mot säkerhet i

jordbruksfastighet (fp, c, mp)37

15. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (m,

fp)39

16. Val av styrelseordförande i affärsbank (m, fp, c)38

17. Kontroll över finansinstituten (v)39

Bilagor40