Bet. 1990/91:NU6

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU06

Näringspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

NU6

Ärendet

I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis --

dels en motion från allmänna motionstiden år 1989,

dels 27 motioner från allmänna motionstiden år 1990,

dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet,

dels två motioner som har väckts med anledning av

proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor,

dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:109 om vissa aktiefrågor för Procordia AB.

Motionsyrkandena gäller bl.a.

ägandefrågor,

tjänstesektorn,

livsmedels- och läkemedelsindustrierna,

järn- och stålindustrin,

hantverk,

teknisk utveckling,

miljönormer och produktkrav.

Sammanfattning

Utskottet behandlade våren 1990 näringspolitiska frågor med

anledning av regeringens proposition 1989/90:88 om vissa

näringspolitiska frågor och ett antal motioner i anslutning

därtill (1989/90:NU30, 1989/90:NU35). I detta betänkande

behandlas motioner främst från allmänna motionstiden år 1990 om

näringspolitiska frågor som inte är direkt hänförbara till den

nämnda propositionen.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. På många av de

områden som tas upp i motionerna pågår utrednings- och

beredningsarbete, vars resultat utskottet anser böra avvaktas

innan eventuella åtgärder vidtas.

Det föreligger ett tjugotal reservationer. De borgerliga

partiernas företrädare står gemensamt bakom en reservation till

stöd för motioner med krav på åtgärder för att främja ett mera

spritt enskilt ägande i näringslivet. Motioner (vpk) om en

samordning av den svenska stålindustrin i ett metallbolag med

staten som dominerande ägare, om satsningar på en miljöriktig

råjärnsframställning och om ett stärkt samhälleligt inflytande

över livsmedels- och läkemedelsindustrierna följs upp i

reservationer (v). Krav i motioner från miljöpartiet om

införande av s.k. livscykelspecifikationer och tillsättande av

en statlig utredning med uppgift att utarbeta lagsförslag om

produktkoncession återkommer likaledes i reservationer (v, mp

resp. mp). En fullständig förteckning över reservationerna finns

i innehållsförteckningen (s.43).

Motionerna

Den motion från allmänna motionstiden 1989 som behandlas

här är

1988/89:N248 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att ett förslag till lag om

livscykelspecifikation framläggs enligt de principer som anförts

i motionen.

De motioner från allmänna motionstiden 1990 som behandlas

här är följande:

1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anslaget till Saab-Scanias projekt SAAB 2000,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att omsorgen om miljön måste visa sig i produktionens

planering och valet av produkter.

1989/90:N241 av Lars Ahlström (m) och Karin Falkmer (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om permanent stöd till Centrala

hantverksrådet.

1989/90:N244 av Hugo Andersson (c) och Marianne Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående tjänstesektorn,

2. som sin mening ger regeringen till känna att den

delegation som har att utreda produktivitetsfrågorna även

behandlar tjänstesektorn och att delegationen kompletteras med

en ledamot från tjänstesektorn.

1989/90:N245 av Grethe Lundblad m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om särskild industripolitisk satsning på

livsmedelsindustrins utveckling.

1989/90:N246 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om miljöriktig råjärnsframställning.

1989/90:N264 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen inom Nordiska ministerrådet verkar för att

ett samnordiskt stöd till hantverk och hantverksutbildningar

kommer till stånd.

1989/90:N275 av Per Gahrton (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att huvudregeln

för svenska dotterföretag i utlandet bör vara att de skall följa

svenska miljönormer när dessa överstiger de som lokalt gäller

(förutsatt att sådant agerande inte strider mot lokalt gällande

lag),

2. hos regeringen begär en kartläggning av de stora svenska

exportföretagens miljöbeteende i utlandet,

3. hos regeringen begär att svenska beskickningar i utlandet

skall lämna regelbunden rapportering till riksdagen om svenska

dotterföretags miljöbeteende,

4. hos regeringen begär förslag till lagstiftning om

ekonomiska och andra sanktionsåtgärder mot svenska moderföretag

vars dotterföretag missbrukar luckor och brister i sina

placeringsländers miljölagstiftning på ett sätt som strider mot

accepterat beteende i Sverige,

5. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen

vid kontakter med svenska exportföretags företrädare bör

understryka vikten av att svenska dotterföretag i utlandet

följer minst de normer som gäller i Sverige.

1989/90:N285 av Marianne Stålberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förläggning av ett IT-Centrum till

Östersund.

1989/90:N287 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att det skall

göras en plan för hur småskalig, miljövänlig lokal tillverkning

skall kunna utvecklas och stödjas,

2. som sin mening ger regeringen till känna att de nuvarande

samhällsorganen för teknikutveckling och etableringsstöd

disponerar om personal och anslag till ett arbete enligt

hemställan under punkt 1.

1989/90:N288 av Ragnhild Pohanka (mp) och Anna Horn af

Rantzien (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts när det gäller att

ta vara på äldres och invandrares kunskap och erfarenhet.

1989/90:N300 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med

motivering i motion 1989/90:Fi725 -- yrkas att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en frivillig

redovisning av hur företags prognosticerade verksamhet påverkar

natur och miljö.

1989/90:N306 av Per Stenmarck m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet

(1) -- med motivering i motion 1989/90:Jo824 -- att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

angående förbättrad information till företag runt Öresund.

1989/90:N313 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om främjande av svenskt hantverk,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om initiativ i Nordiska rådet för hantverkssamarbete

över gränserna,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hantverkskonsulenter i länen.

1989/90:N315 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet

(1) att riksdagen hos regeringen begär att exportstatistiken

kompletteras med siffror över försäljningen av tjänster från

utländska etableringar samt värdet av svenska tjänsteföretags

tillgångar i utlandet.

1989/90:N318 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om korsvist ägande.

1989/90:N323 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att det årligen

bör tas fram och offentliggöras redovisningar över de

transnationella företagens omfattning och utbredning samt att

dessa uppgifter bör ställas i relation till andra variabler som

enskilda länders ekonomiska styrka, andra företagsformers

omfattning m.m.,

2. som sin mening ger regeringen till känna att initiativ bör

tas -- såväl inom Sverige som i lämpliga internationella

organisationer -- för att få till stånd en kartläggning av de

transnationella företagens olika privilegier.

1989/90:N325 av Lars Norberg (mp) såvitt gäller yrkandet (1)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

statlig utredning bör tillsättas med uppgift att utarbeta ett

lagförslag om produktkoncession, i enlighet med vad i motionen

anförts.

1989/90:N326 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna att ett lagförslag om

livscykelspecifikation skall utarbetas enligt de principer som

anförts i motionen.

1989/90:N330 av Birgitta Hambraeus (c) och Stina Gustavsson

(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett linberedningsverk i Sverige.

1989/90:N341 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att initiativ tas till åtgärder för att främja

teknisk utveckling genom ökat utnyttjande av patent.

1989/90:N342 av Anita Stenberg (mp) och Åsa Domeij (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en utvecklingsfond upprättas, särskilt inriktad på att de

produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till

att på sikt återställa den ekologiska balansen.

1989/90:N344 av Birgitta Rydle (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär sådana förslag till ändringar av

bestämmelserna för godkännande och registrering av elektrisk

materiel att de harmonierar med EG-ländernas i enlighet med vad

som i motionen anförts.

1989/90:N347 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet

(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att stimulera näringslivet i

Skåne.

1989/90:N351 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med

motivering i motion 1989/90:L721 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen har sagts om

införandet av livscykelspecifikationer.

1989/90:N357 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av ett mera spritt enskilt ägande,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare fonduppbyggnad och utvidgning av det

kollektiva ägandet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa gynnsamma förutsättningar för

andel-i-vinst-system,

4. hos regeringen begär förslag om att avskaffa de sociala

avgifterna på avsättningar till företagsanknutna

andel-i-vinst-stiftelser, där vinstandelarna binds minst fem år

i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:N367 av Alf Wennerfors (m) såvitt gäller yrkandet (4)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vinstandelssystem.

1989/90:N369 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandet (1) -- med motivering i motion 1989/90:U517 -- att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om investeringsskydd mot politiska

omvälvningar.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet och behandlas här

är

1989/90:A107 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet

(20) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stålindustrins ägarstruktur och

inriktning.

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor och behandlas här

är följande:

1989/90:N54 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet

(26) att riksdagen hos regeringen begär en utredning av

rättsligt skydd för enklare tekniska lösningar i enlighet med

vad i motionen anförts.

1989/90:N58 av Lars Norberg m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet

(30) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om aktiebolagsformens nackdelar.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:109 om vissa aktiefrågor för Procordia AB och

behandlas här är

1989/90:N66 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet

(2) att riksdagen hos regeringen begär förslag om stärkande av

det samhälleliga inflytandet över livsmedels- och

läkemedelsindustrin.

Utskottet

Allmänna riktlinjer m.m.

Ägandefrågor

Olika aspekter på ägandet inom näringslivet tas upp i fyra

motioner.

I motion 1989/90:N357 (fp) pläderas för ett mera spritt

enskilt ägande av näringslivet. Den socialdemokratiska

regeringen har, säger motionärerna, under 1980-talet fört en

politik som har bidragit till kollektivisering och koncentration

av ägandet. Olika förslag till hur det privata ägandet skall

kunna utvecklas och spridas till flera förs fram i motionen.

Vinstdelning bör främjas, främst genom att vinstandelssystem,

där andelarna binds mer än fem år, befrias från sociala

avgifter. Individerna skulle därigenom få ett större engagemang

i sitt arbete, hävdas det i motionen, vilket skulle gagna såväl

företaget och övriga ägare som samhällsekonomin. Bättre villkor

för enskildas aktieägande och anställdas konvertibelköp måste

vidare skapas. Maktkoncentrationen inom näringslivet bör, enligt

motionärerna, minskas genom att röstvärdedifferentieringen

avskaffas och att det ömsesidiga eller cirkulära ägandet bryts.

Det ömsesidiga ägandet tas också upp i motion 1989/90:N318

(m). Sådant ägande -- korsägande -- innebär, säger motionärerna,

att ägande och inflytande, som borde höra ihop, i stor

utsträckning skiljs från varandra. I första hand borde

korsägandet bringas att upphöra genom självreglering inom

näringslivet. I andra hand anser motionärerna att lagstiftning

kan tillgripas i enlighet med vad som kan komma att gälla inom

EG.

Krav på åtgärder för att främja vinstandelssystem framförs,

förutom i den tidigare nämnda motion 1989/90:N357 (fp), också i

motion 1989/90:N367 (m). I denna sägs att ett viktigt mål för

moderat politik är att stödja den personliga direkta

äganderätten genom frivilligt och individuellt sparande.

Vinstandelssystem har, enligt motionären, visat sig vara en bra

form för att sprida ägandet. Det nya skattesystemet borde ges en

sådan utformning att vinstandelssystem uppmuntras.

Ett tillkännagivande från riksdagens sida om

aktiebolagsformens nackdelar begärs i motion 1989/90:N58 (mp).

Här deklareras att miljöpartiet de gröna är motståndare till

maktkoncentration både på det politiska och ekonomiska området.

Motionärerna säger sig vara övertygade om att ansvaret för det

personliga ägandet minskar med kvadraten på avståndet mellan

ägaren och det ägda. Därför är de kritiska till

aktiebolagsformen som sådan.

Ägarutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1988:38)

Ägande och inflytande i svenskt näringsliv redovisat en

kartläggning av förändringar i ägande- och inflytandestruktur

under 1980-talet. Den ger vid handen att institutionaliseringen

fortsatte under detta årtionde -- fysiska personers direktägande

av aktier motsvarade våren 1988 knappt en fjärdedel av den

totala börsaktiestocken. Utredningen uttalar att marknadens

funktionssätt och därigenom även näringslivets

kapitalförsörjning gynnas av ett brett enskilt direktägande av

aktier. Därför borde direktägandet inte minska ytterligare.

Flertalet remissinstanser har instämt i denna uppfattning.

Landsorganisationen i Sverige (LO) är av motsatt mening. LO

anser att ett spritt aktieägande gynnar

maktkoncentrationstendenser; motiveringen är att det krävs ett

mindre ägande för att dominera ett företag ju fler enskilda

personer som äger aktier i företaget.

I den näringspolitiska propositionen våren 1990 (prop.

1989/90:88) anfördes i anslutning till behandlingen av det

statliga ägandet (s. 23) att ett väl fungerande näringsliv

förutsätter en bred och mångsidig bedömning av olika

investeringsalternativ. Vidare refererades till ägarutredningens

uttalande om vikten av en mångfald ägare med olika uppbyggnad,

huvudmannaskap och verksamhetsinriktning (se s.8).

Motionsyrkanden om åtgärder för att främja enskilda personers

aktieägande har vid två tillfällen år 1989 avslagits av

riksdagen. Näringsutskottet hänvisade (1988/89:NU24,

1989/90:NU9) till det pågående arbetet på förändring av

skattesystemet och regeringens beredning av ägarutredningens

överväganden och förslag. Företrädarna för moderata

samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet reserverade sig

till förmån för motionsyrkandena.

Frågan om skattestimulanser för vinstandelssystem, vilken tas

upp i motionerna 1989/90:N357 (fp) och 1989/90:N367 (m),

behandlades av riksdagen våren 1990 i samband med att det nya

skattesystemet antogs (1989/90:SkU30). Motionsyrkanden med

liknande innebörd som de här aktuella avstyrktes då av

skatteutskottet, i anslutning till ett yttrande från

socialförsäkringsutskottet (1989/90:SfU4y). Man hänvisade till

att de aktuella kraven strider mot grunderna för skattereformen

och att den typ av förmåner som skattestimulanser för

vinstandelssystem är ett exempel på kan uppfattas som orättvisa

av alla som inte kan åtnjuta sådana förmåner. De tre borgerliga

partiernas företrädare reserverade sig till förmån för

motionsyrkandena.

Ägarutredningen konstaterar i sitt huvudbetänkande beträffande

ömsesidigt eller cirkulärt ägande att ett från

inflytandesynpunkt omfattande sådant ägande kan försämra

näringslivets tillväxt och förnyelseförmåga. Utredningen anser

att statsmakterna noga bör följa utvecklingen av detta slags

ägarförhållanden och överväga en begränsande lagstiftning på

området efter förebild från andra länder. En parlamentarisk

kommitté (Ju 1990:08, dir. 1990:46) har nyligen tillsatts med

uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen. Kommittén, som

skall utföra arbetet i samarbete med motsvarande kommittéer i

Finland och Norge, skall bl.a. föreslå de lagändringar som

erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen.

Vidare skall kommittén överväga frågor som rör aktiebolagets

kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation

samt aktieägarnas minoritetsskydd. I direktiven erinras om att

det inom EG-kommissionen för närvarande förbereds förslag till

ändringar i de bolagsrättsliga direktiven i syfte att undanröja

hinder mot företagsförvärv. Utvecklingen inom detta område kan,

anförs det, senare komma att föranleda att utredningen får

tilläggsdirektiv beträffande frågan om ömsesidigt och cirkulärt

ägande. Kommitténs arbete skall vara slutfört före den 1

december 1992.

Utskottet anser i likhet med ägarutredningen att det är

nödvändigt att näringslivets riskkapitalkällor uppvisar en

inbördes variation i fråga om kompetensområde,

placeringsinriktning, tidshorisont och riskbenägenhet. Mot denna

bakgrund ansåg utredningen att det är av vikt att det finns

institutionella ägare i näringslivet med olika uppbyggnad och

huvudmannaskap, så att förutsättningar skapas för pluralism i

bedömningarna av olika investeringsprojekt. Utredningen ser det

offentliga och kollektiva ägandet som ett betydelsefullt

komplement till det privata ägandet. Den betraktar det samtidigt

som viktigt att fysiska personers direktägande av aktier inte

ytterligare minskar.

Utskottet ansluter sig till ägarutredningens bedömningar i här

redovisade avseenden. Därmed avstyrks motion 1989/90:N357 (fp) i

här aktuell del och motion 1989/90:N58 (mp). Även yrkandena om

främjande av vinstandelssystem i motionerna 1989/90:N357 (fp)

och 1989/90:N367 (m) avstyrks av utskottet, med samma motivering

som skatteutskottet anförde våren 1990. Vad gäller frågan om

ömsesidigt eller cirkulärt ägande anser utskottet att det inte

nu är befogat med någon åtgärd från riksdagens sida, eftersom

frågan kan komma att bli föremål för utredning av den nyligen

tillsatta kommittén för översyn av aktiebolagslagen. Motionerna

1989/90:N318 (m) och 1989/90:N357 (fp) avstyrks med det sagda i

här berörd del.

Övriga frågor

I detta avsnitt behandlas två motioner med yrkanden om

investeringsskydd mot politiska omvälvningar och om

redovisningar avseende de transnationella företagen. Vidare

behandlas en motion med krav på åtgärder för att stimulera

näringslivet i Skåne.

Sverige måste nu, sägs det i motion 1989/90:N369 (m),

tillsammans med övriga västländer bidra till omvandlingen av

Östeuropa mot demokrati, kapitalism och marknadsekonomi. Som ett

led i detta bör svenska företag få ett investeringsskydd mot

politiska omvälvningar. Företagen skall dock inte skyddas mot

affärsmässiga risker; det är viktigt att skyddet utformas så att

det inte motverkar syftet med förändringarna, anser

motionärerna.

Utskottet ser med tillfredsställelse på den utveckling mot

demokrati som pågår i de östeuropeiska länderna. Sverige bör på

olika sätt bidra till denna utveckling. När det gäller frågan om

investeringsskyddsavtal kan konstateras att Sverige redan i dag

har sådana avtal med tre länder i Östeuropa, nämligen

Jugoslavien (från år 1978), Ungern (från år 1987) och Polen

(från år 1989). Enligt uppgift från utrikesdepartementet

föreligger ett avtal med Tjeckoslovakien färdigförhandlat och

paraferat (juni 1990). Avtalet beräknas bli underskrivet senare

i höst. Med andra länder i Östeuropa pågår förhandlingar eller

planeras sådana tas upp. Enligt vad utskottet har erfarit

tillmäts dessa förhandlingar hög prioritet inom

utrikesdepartementet.

Med hänvisning till vad som har anförts avstyrker utskottet

motion 1989/90:N369 (m) i här berörd del.

De transnationella företagens omfattning och utbredning

skall -- mot bakgrund av dessa företags betydelse och snabba

tillväxt -- bli föremål för årliga redovisningar, begärs det i

motion 1989/90:N323 (mp). Det som hittills har redovisats, t.ex.

i industridepartementets årsrapport Svensk industri och

industripolitik, har enligt motionärerna varit alltför

summariskt. De åberopar miljöpartiets uppfattning att det inte

finns några skäl varför vissa företagsformer skall gynnas

framför andra. Som ett första steg i avvecklandet av de

transnationella företagens privilegier kräver miljöpartiet en

systematisk kartläggning av dessa privilegier.

En relativt omfattande redogörelse för de svenska

multinationella koncernerna och deras utlandsinvesteringar har

lämnats i departementspromemorian Svensk industri i utveckling

(Ds 1990:16) på basis av en kartläggning av statistiska

centralbyrån (SCB). I promemorian fanns också en redovisning av

det utländska ägandet i svenskt näringsliv, baserad bl.a. på

företagsförvärvsutredningens betänkande (SOU 1989:37).

I industridepartementets rapport för år 1990, Svensk industri

och industripolitik, lämnas, mot bakgrund av den nämnda

promemorian, en i förhållande till tidigare år fyllig

redogörelse för svenska multinationella koncerner och utländska

förvärv i Sverige. Enligt vad utskottet har erfarit är avsikten

att SCB skall göra en mer omfattande kartläggning ungefär vart

tredje år och att mindre uppdateringar skall göras

mellanliggande år.

Även i internationella sammanhang tas fram redovisningar över

de transnationella företagen. Förenta nationernas center för

transnationella företag (CTC) och Organisationen för ekonomiskt

samarbete och utveckling (OECD) tar fortlöpande fram olika

rapporter om utlandsinvesteringar och multinationella företag i

olika länder och om s.k. incentives. Inom OECD finns det ett

instrument avseende främjande och hämmande åtgärder för

internationella investeringar.

Utskottet anser, liksom motionärerna, att det, med hänsyn till

de transnationella företagens stora omfattning och betydelse, är

viktigt med en grundlig statistisk redovisning. Enligt

utskottets mening fyller den redovisning industridepartementet

tagit fram, på basis av material från SCB, detta syfte. Motion

1989/90:N323 (mp) avstyrks därmed.

Utvecklingen i Skåne under de senaste decennierna har

varit långsam, anförs det i motion 1989/90:N347 (c). En medveten

och offensiv insats från såväl samhälle som näringsliv skulle

dock kunna leda till att regionen med sitt strategiska läge nära

Danmark och kontinenten kan utvecklas till ett europeiskt

teknik- och kunskapscentrum. En sådan offensiv bör, enligt

motionärerna, baseras på en bred satsning på vitala områden

såsom kunskapsutveckling, kreativitet, kommunikationer och

kapital -- skapandet av en s.k. K-region.

Riksdagen avslog hösten 1989 ett likalydande motionsyrkande

från samma motionärer (1989/90:NU9). Utskottet anförde då --

liksom tidigare vid behandling av liknande motionsyrkanden --

att statsmakterna inte bör ge sig in på bedömningar av

angelägenheten av sådana insatser i ett visst län som här avses.

Detta gäller enligt utskottets mening alltjämt. Den aktuella

motionen avstyrks i berörd del.

Särskilda branscher

I åtta motioner tas olika branschspecifika frågor upp.

Exportstatistiken skall kompletteras med siffror över

försäljningen av tjänster från utländska etableringar samt

värdet av svenska tjänsteföretags tillgångar i utlandet, krävs

det i motion 1989/90:N315 (fp). Eftersom huvuddelen av de

svenska tjänsteföretagens försäljning till utländska kunder sker

genom etableringar i utlandet, blir exportsiffrorna missvisande

om man vill illustrera tjänsteföretagens internationella

verksamhet, sägs det i motionen.

Utredningen om kapitalavkastningens roll i bytesbalansen

(KARIB) lämnade i maj 1990 sitt betänkande (SOU 1990:45) med

förslag om ändrad beräkningsmetod för bytesbalansen. Utredningen

föreslog att vinsten på svenskt direktinvesteringskapital i

fortsättningen skulle tas med som exportinkomst i bytesbalansen.

Förslaget innebär att en återinvesterad vinst från ett svenskt

företag utomlands går in som en pluspost i bytesbalansen och

samtidigt registreras som en utgående direktinvestering i

kapitalbalansen. Om detta beräkningssätt hade använts tidigare

skulle enligt riksbankens beräkningar bytesbalansunderskotten ha

varit drygt 8 miljarder kronor lägre för år 1988 och 13

miljarder kronor lägre för år 1989. Riksbanken beräknar nu,

enligt beslut från början av augusti 1990, bytesbalansen i

enlighet med KARIBs förslag.

Utskottet konstaterar att motion 1989/90:N315 (fp) i här

aktuell del redan är tillgodosedd genom riksbankens beslut om

ändrad metod för beräkning av bytesbalansen. Då någon

ytterligare åtgärd således inte är påkallad avstyrks motionen.

Tjänstesektorn utgör i dag två tredjedelar av den svenska

ekonomin, varav de privata tjänsteföretagen svarar för två

tredjedelar, sägs det i motion 1989/90:N244 (c). Den ökade

internationaliseringen av det svenska näringslivet och en ökad

konkurrens från utländska företag kommer att i framtiden ställa

helt andra krav på de svenska tjänsteföretagen; de måste bli mer

kvalitetsmedvetna och mer produktiva. Med tanke på den tyngd som

tjänsteproduktionen har är det, menar motionärerna, nödvändigt

att kunskapen om hur man mäter produktivitetsutvecklingen inom

denna sektor förbättras. Vidare borde produktivitetsdelegationen

snarast kompletteras med en person från ett tjänsteföretag och

ges i uppdrag att även behandla frågor kring

tjänsteproduktivitet.

Produktivitetsdelegationen (I 1989:02), som tillsattes hösten

1989, har enligt sina direktiv (dir. 1989:19) till uppgift att

analysera produktivitetsutvecklingen i industrin och den privata

tjänstesektorn. Syftet skall vara att ge regeringen underlag för

åtgärder som främjar produktivitetstillväxten. I direktivens

bakgrundsbeskrivning pekas särskilt på att

produktivitetsutvecklingen inom den privata tjänstesektorn var

svag under 1970- och 1980-talen och att kunskaperna om orsakerna

till detta förhållande är otillräckliga. Även vad avser den

framtida utvecklingen lyfts tjänstesektorn särskilt fram i

direktiven; betydelsen av arbetskraftens utbildning för

produktivitetens utveckling skall särskilt analyseras, hur

vidareutvecklingen av den internationella arbetsfördelningen

påverkar produktivitetsutvecklingen -- inte minst i

tjänstesektorn -- skall utredas, och det skall läggas fram

förslag till hur statistiken över tjänstesektorn och metoderna

för att mäta produktiviteten skall kunna förbättras.

Produktivitetsdelegationen tillmäter, enligt uppgift,

tjänstesektorn hög prioritet -- i enlighet med sina direktiv. På

handels- och tjänsterådets uppdrag har professor Anders Westlund

genomfört ett projekt avseende en kunskapsöversikt och genomgång

av tillämpliga mätmetoder inom tjänstesektorn, vilket har

avrapporterats inför produktivitetsdelegationen. Detta arbete

drivs nu vidare på uppdrag av delegationen och styrelsen för

teknisk utveckling (STU) och beräknas bli avrapporterat våren

1991. Delegationen planerar att dess huvudbetänkande skall

avlämnas hösten 1991. Slutbetänkande skall, enligt direktiven,

föreligga vid utgången av år 1992.

Beträffande kravet i motion 1989/90:N244 (c) att en ledamot i

produktivitetsdelegationen skall representera tjänstesektorn,

konstaterar utskottet att så redan är fallet. Bland

delegationens ledamöter ingår en representant för tjänstesektorn

liksom en för basnäringarna och en för verkstadsindustrin.

Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N244 (c).

Det behövs en särskild industripolitisk satsning på utveckling

av livsmedelsindustrin, sägs det i motion 1989/90:N245 (s).

En ökning av livsmedelsindustrins produktion för vidareförädling

skulle kunna vara en från näringspolitisk synpunkt riktig

lösning på problemet med att primärförädlingen minskar. Inför

1990-talets utmaningar krävs det ytterligare insatser för

utveckling av nya produkter och lönsamma produktionsmetoder samt

för marknadsundersökningar inom livsmedelsindustrin, anförs det

i motionen.

Forskning och utveckling inom livsmedelsområdet bedrivs genom

kollektivforskningsinstituten Svenska Livsmedelsinstitutet (SIK)

och Förpackningsforskningsinstitutet (Packforsk). SIK disponerar

för innevarande budgetår 26,5 milj.kr., varav staten via STU

svarar för 10,6 milj.kr. För budgetåret 1991/92 blir motsvarande

belopp 28,5 milj.kr. och 11,2 milj.kr. Packforsk, vars

verksamhet omfattar alla typer av förpackningar, dvs. inte

endast livsmedelsförpackningar, disponerar för innevarande

budgetår 16 milj.kr., varav staten svarar för 6,4 milj.kr.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om de

strukturförändringar som kommer att uppstå inom

livsmedelsindustrin till följd av den ändrade livsmedelspolitik

som riksdagen har ställt sig bakom (prop. 1989/90:146,

1989/90:JoU25).

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N245 (s).

Det samhälleliga inflytandet över livsmedels- och

läkemedelsindustrierna skall stärkas, begärs det i

motion 1989/90:N66 (vpk), som har väckts med anledning av

proposition 1989/90:109 om vissa aktiefrågor för Procordia AB.

Det i propositionen presenterade avtalet mellan staten och AB

Volvo minskar, enligt motionärernas uppfattning, statens

ägarandel i Procordia AB alltför mycket.

Riksdagen godkände våren 1990 att statens aktieägande i

Procordia AB minskade till 42,5 % (prop. 1989/90:109,

1989/90:NU35). Utskottet anförde att det kan finnas betydande

fördelar i en samordning av verksamheterna inom Procordia,

Pharmacia och Provendor. Flera reservationer avgavs.

Centerpartiets företrädare kritiserade formerna för

försäljningen, vänsterpartiet kommunisternas företrädare menade

att den statliga andelen skulle bli för liten och miljöpartiets

företrädare vände sig mot den ytterligare maktkoncentration i

näringslivet som han ansåg att avtalet skulle ge upphov till.

Företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet

anförde i ett särskilt yttrande att en bred försäljning av

statens aktier i Procordia till allmänheten och anställda i

företaget omgående borde komma till stånd.

Utskottet finner inte motiv för någon annan bedömning

beträffande omfattningen av det samhälleliga inflytandet över

livsmedels- och läkemedelsindustrin än den som gjordes i våras.

Motion 1989/90:N66 (vpk) avstyrks således i här berörd del.

Järn- och stålindustrin är föremål för två motionsyrkanden

från vänsterpartiet kommunisterna.

I motion 1989/90:N246 (vpk) begärs att regeringen skall ta

sådana initiativ att en råjärnsframställning som uppfyller högt

ställda miljökrav kommer till stånd. Det finns -- av

regionalpolitiska skäl och på grund av närheten till malmråvara

-- starka argument för framtidssatsningar på järn- och

stålteknik i Luleå, anser motionärerna.

Utskottet vill framhålla att forskning på det område som tas

upp i motionen bedrivs vid de två kollektivforskningsinstituten

Metallurgiska forskningsstationen (MEFOS) och

Bearbetningstekniska forskningsstationen, båda i Luleå.

Metallurgiska forskningsstationen disponerar för innevarande

budgetår 17 milj.kr. och för nästa budgetår 17,8 milj.kr., varav

staten bidrar med 6,8 milj.kr. resp. 7,1 milj.kr.

Bearbetningstekniska forskningsstationen disponerar för

innevarande budgetår 6,8 milj.kr., varav staten bidrar med 3,5

milj.kr. STU, som förmedlar statens bidrag, har att ta

miljöhänsyn vid utveckling av ny teknik. Den konkreta

inriktningen av forskningen bestäms dock av

forskningsstationerna.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N246 (vpk).

Stålindustrins ägarstruktur måste fortlöpande ses över, och

frågan om en samordning av den svenska stålindustrin i ett

metallbolag med staten som dominerande ägare bör utredas, anförs

det i motion 1989/90:A107 (vpk). Ett sådant metallbolag, där

även löntagarfonder och allmänna pensionsfondens fjärde

fondstyrelse tillsammans med staten kan bilda en aktiv

ägargrupp, kan enligt motionärerna ge stålindustrin en

inriktning mot den nordiska marknaden och mot vissa nischer på

den internationella marknaden.

Riksdagen har under en följd av år avslagit motionsyrkanden av

samma innebörd som det nu aktuella. Vid den senaste behandlingen

hösten 1989 (1989/90:NU9) upprepade utskottet tidigare

ställningstaganden: utskottet fann inte några övertygande skäl

för att staten skulle eftersträva att förvärva de privatägda

tillgångarna inom stålindustrin och tog vidare avstånd från

kravet på en nationalisering av de malmförekomster som inte är i

statens ägo. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare

reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.

Utskottet upprepar sina tidigare uttalanden i ämnet och

avstyrker därmed motion 1989/90:A107 (vpk).

Miljöpartiet upprepar i motion 1989/90:N224 sitt avvisande

från hösten 1989 av anslaget till Saab-Scanias projekt SAAB

2000. Partiet vidhåller sin uppfattning att det är mycket

olämpligt att staten satsar pengar på ett projekt som från

miljö- och energisynpunkt måste föranleda starka invändningar.

Riksdagen beslöt hösten 1989 på regeringens förslag att anslå

1,2 miljarder kronor för statens medverkan i finansieringen av

Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (prop. 1989/90:51, 1989/90:NU18).

Utskottet ansåg att det var positivt att Saab-Scania hade

beslutat om en investering i ett nytt civilt flygplansprojekt

och pekade på olika positiva effekter -- utveckling av den

svenska industristrukturen inom det högteknologiska området,

ökad försäljning av SAAB 340 och positiva effekter på

Saab-Scanias flygdivisions militära del. Företrädarna för

vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet reserverade sig

gemensamt mot utskottets beslut, med hänvisning dels till att

tillstyrkandet av propositionen innebar ett indirekt stöd till

JAS-projektet, dels till att miljöskäl talade mot det.

Utskottet vill här erinra om de utfästelser som Saab-Scania

gjorde i avtalet med staten. Huvuddelen av utvecklingsarbetet

med det nya flygplanet skall förläggas inom landet, liksom

tillverkningen och monteringen av flygplanet. Antalet anställda

vid flygdivisionens enhet i Malmö skall på sikt öka med minst

265 personer. Vidare kommer verksamheten vid anläggningarna i

Linköping, Dagsberg (i Norrköpings kommun), Ödeshög och Kramfors

att utvidgas. Saab-Scania åtog sig också i avtalet att skapa en

ny produktionsenhet för montering av bensinmotorer för

personbilar eller annan industriell verksamhet i Karlskrona, vid

vilken sammanlagt minst 500 personer skall vara anställda vid

utgången av år 1994, därav minst 70 personer före utgången av år

1991.

Industriminister Rune Molin besvarade den 9 oktober 1990 en

fråga (1990/91:34) i riksdagen om Saab-Scanias

industrilokalisering till Karlskrona. Frågeställaren ville få

veta vad regeringen avsåg att göra för att denna etablering

skall komma till stånd. Industriministern sade i sitt svar att

han utgick från att avtalet kommer att fullföljas;

industridepartementet hade inte fått några signaler om att så

inte skulle ske. Saab-Scania informerade den 15 oktober

industriministern om att varken Saab Automobile eller

Saab-Scania för närvarande anser det möjligt att etablera en ny

produktionsanläggning i Karlskrona. Saab-Scania uppger den

vikande marknadsutvecklingen som orsak till att beslutet

uppskjuts. I ett svar i riksdagen den 23 oktober på en fråga

(1990/91:115) om vilka åtgärder industriministern tänkte vidta

med anledning av detta uppgav industriministern att han, i

enlighet med avtalet mellan staten och Saab-Scania, ämnade uppta

överläggningar med företaget om den uppkomna situationen.

Dessförinnan avsåg industriministern att överlägga med

länsstyrelsen i Blekinge och Karlskrona kommun.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu göra något

annat ställningstagande än vad som gjordes hösten 1989. Motion

1989/90:N224 (mp) avstyrks därmed.

Riksdagen bör uppmana regeringen att tillse att anslag från

berörda myndigheter ges en sådan inriktning att ett

linberedningsverk kan inrättas, sägs det i motion

1989/90:N330 (c). Motionärerna erinrar om att man från

centerpartiets sida i ett drygt decennium har motionerat i

riksdagen om stöd till linet och fått gehör för sina förslag.

Det som först och främst behövs nu är, enligt motionärerna, ett

linberedningsverk, dit det skördade och torkade linet kan sändas

för beredning, snarare än utvecklandet av nya sorters lin,

vilket STU enligt budgetpropositionen skall stödja.

Lin har historiskt huvudsakligen kommit till användning dels

för utvinning av linolja genom pressning av fröna, dels såsom en

textilråvara där basfibrerna i stjälken tillvaratagits.

Oljelinet skiljer sig från textillinet genom att det förra har

många grenar och är mer kortväxt än textillinet, som har få

grenar. Textillin har odlats och beretts i industriell skala i

Sverige fram till år 1966, då linberedningsverket i Laholm lades

ner. Nästa led i förädlingen efter beredningen är att det

beredda linet vid ett linspinneri spinns till linnetråd.

Ett motionsyrkande liknande det här aktuella avslogs av

riksdagen våren 1989 (1988/89:NU22). Utskottet hänvisade till

att frågan om linodling och linberedning var under beredning i

regeringskansliet. Dessutom meddelades att regeringen i maj 1988

hade föreskrivit att statens jordbruksnämnd skulle betala ut 50

milj.kr. till skogs- och jordbrukets forskningsråd, som skulle

beakta vad som i betänkandet (Ds I 1987:1) Inhemsk odling och

beredning av lin anfördes om bl.a. växtförädlingsprogram för

lin, forskning kring linfröets biokemiska egenskaper och frågor

som rör beredningsteknik.

STU redovisade i april 1989 ett uppdrag från regeringen om

linets industriella användning. Enligt utredningen har

linprodukter lågt industriellt intresse i dag, men detta kan

eventuellt öka i framtiden. I årets budgetproposition (bil. 14,

industridepartementet) sades att utvecklingen av nya sorters lin

därför borde fortsätta, eftersom det därmed skapas

handlingsfrihet inför framtiden. I budgetpropositionen sades

också att STU var beredd att inom ramen för verkets

biomassaprogram finansiera några projekt som ingick i ett av

arbetsgruppen för industriell linberedning i Bergslagen

föreslaget forsknings- och utvecklingsprogram för lin.

I februari i år startade ett linspinneri i Växbo i Hälsingland

på privat initiativ och med visst statligt stöd via

länsstyrelsen. Råvaran importeras från Belgien, men målet är att

man skall kunna spinna av inhemsk råvara, vilket förutsätter att

ett linberedningsverk inrättas. I början av september i år

etablerades Riksgruppen för linfrågor med representanter för

forsknings- och utvecklingsprojekt inom linets område, nämnden

för hemslöjdsfrågor och glesbygdsdelegationen. Gruppen planerar

att ta fram en gemensam utvecklingsplan för lin, vari ingår

etablering av ett linberedningsverk.

Riksdagen fattade våren 1990 beslut om en ny livsmedelspolitik

(prop. 1989/90:146, 1989/90:JoU25). Enligt denna kan

omställningsstöd utgå för alternativ produktion, huvudsakligen

industri- och energigrödor samt skogsproduktion. För odling av

s.k. nischgrödor på mindre arealer kan också omställningsstöd

utgå. Som ett exempel på en s.k. nischgröda har

jordbruksutskottet nämnt lin.

Av vad näringsutskottet här har anfört framgår att frågan om

linodling och linberedning är föremål för överväganden inom

regeringskansliet och på andra håll. Utskottet vill framhålla

att utskottet fäster vikt vid dessa frågor och att dess

förhoppning är att linhanteringen skall få ökad omfattning.

Enligt utskottets mening finns det dock inte anledning för

riksdagen att nu ta något initiativ i frågan om linberedning.

Motion 1989/90:N330 (c) avstyrks därmed.

Hantverk

Fyra motioner innehåller olika yrkanden om hantverk.

Centrala hantverksrådet (se s.16) bör permanentas och

riksdagen bör tillse att nödvändiga resurser för dess verksamhet

ställs till förfogande, anförs det i motion 1989/90:N241 (m).

För att Centrala hantverksrådet skall kunna nå ut med

information och bredda marknadsföringen ännu mer samt aktivt

kunna bearbeta myndigheter, organisationer, branscher,

arbetsförmedlingar, skolor m.m., anser motionärerna att det

krävs ett långsiktigt och varaktigt stöd från statens sida.

Även i motion 1989/90:N313 (fp) tas frågan om ett permanent

anslag till Centrala hantverksrådet upp. Den nuvarande ordningen

för statens stöd till hantverket anses innebära uppenbara

nackdelar; det finns risk för att frågor rörande hantverket ges

låg prioritet av statens industriverk (SIND). I motionen begärs

också att riksdagen skall göra ett uttalande om att

hantverksyrken och hantverkskunnande bör främjas. Flera motiv

talar enligt motionärerna för detta. Ett kulturarv bör bevaras.

Hantverksyrken och hantverkskunnande utgör stöd för dagens och

morgondagens teknik och industri. Därtill kommer beredskapsskäl

och regionalpolitiska skäl.

I motion 1989/90:N313 (fp) erinras också om folkpartiets

förslag för två år sedan att en av de två av regeringen då

föreslagna hemslöjdskonsulenttjänsterna i varje län skulle

ändras till en hantverkskonsulenttjänst. Motionärerna anser att

riksdagen bör uppmana regeringen att uppmärksamma

länsstyrelserna och landstingen på att en

hantverkskonsulenttjänst skulle kunna inrättas i de fall då den

andra hemslöjdskonsulenttjänsten inte är tillsatt eller då någon

av tjänsterna blir ledig. En viktig uppgift för

hantverkskonsulenterna skulle vara att ansvara för de

råvarudepåer och verktygsbanker vilka motionärerna föreslår

skola inrättas. Eftersom de i motionen upptagna frågorna och

problemen är gemensamma för hantverket i alla nordiska länder

borde Nordiska rådet göra en inventering av hantverk i Norden

och på basis av den en plan över hur utbildningen lämpligen bör

bedrivas med sikte på ett samarbete över gränserna.

Frågan om ett samnordiskt stöd till hantverk och

hantverksutbildning tas också upp i motion 1989/90:N264 (fp).

Regeringen bör inom Nordiska ministerrådet verka för att det

görs en inventering av hantverk och antal utövare inom resp.

specialitet i Norden och på basis av den en plan över hur

utbildningen lämpligen bör bedrivas med sikte på ett samarbete

över gränserna, sägs det i motionen.

Äldres och invandrares kunskap och erfarenhet i hantverksyrken

och hantverkskunnande bör tas till vara, anförs det i motion

1989/90:N288 (mp). Detta behövs för att glesbygdens

infrastruktur skall byggas upp och för att kunskaper i både

hantverk och ekologiskt liv i samklang med naturen skall

återinföras.

Utskottet behandlar först frågan om Centrala hantverksrådet,

därefter frågorna om främjande av hantverksyrken och

hantverkskunnande samt inrättande av hantverkskonsulenttjänster

och slutligen frågan om samnordiskt stöd till hantverket.

Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen

Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift

att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet

samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och

produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för

information om olika hantverksutbildningar. SIND är central

förvaltningsmyndighet för ärenden som rör hantverk. Under

innevarande budgetår bidrar SIND med ca 775000 kr. till

Centrala hantverksrådet. För övriga projekt inom

hantverksområdet har SIND avdelat 1150000 kr. för detta

budgetår.

Motionsyrkanden avseende Centrala hantverksrådet motsvarande

de nu aktuella har vid flera tillfällen avslagits av riksdagen.

Vid den senaste behandlingen våren 1989 (1988/89:NU22) anförde

utskottet att det näringspolitiskt motiverade statliga stödet

till hantverket har ett nära samband med övriga statliga

insatser för småföretagen genom de regionala utvecklingsfonderna

och SIND och att det bör ankomma på dessa att göra erforderliga

prioriteringar. Företrädarna för moderata samlingspartiet,

folkpartiet och centerpartiet reserverade sig till förmån för en

permanentning av anslaget.

Utskottet upprepar sina tidigare ställningstaganden i ämnet

och avstyrker därmed motion 1989/90:N241 (m) och motion

1989/90:N313 (fp) i här aktuell del.

Motionsyrkanden om främjande av hantverksyrken och

hantverkskunnande liknande dem som tas upp i motionerna

1989/90:N313 (fp) och 1989/90:N288 (mp) har tidigare behandlats

av riksdagen. Hösten 1989 avslog riksdagen liknande yrkanden

(1989/90:NU9). Utskottet anförde att det från sina

utgångspunkter kunde instämma i vad som sades i de aktuella

motionerna om vikten av att hantverkskunnande och hantverksyrken

bevaras och att invandrares särskilda hantverkskompetens tas

till vara. Utskottet utgick från att Centrala hantverksrådet

fortlöpande undersöker behovet av olika åtgärder till stöd för

hantverket och att rådet, när så krävs, väcker frågan om sådana

åtgärder hos de ansvariga instanserna. Företrädarna för

folkpartiet, centerpartiet och miljöpartiet reserverade sig till

förmån för motionernas krav på åtgärder. Moderata

samlingspartiets företrädare reserverade sig också mot

utskottets beslut, dock utan att direkt ställa sig bakom de

aktuella motionsyrkandena.

Utskottet ser ingen anledning att nu göra något annat

ställningstagande än vad som gjordes förra året. Det är, som

utskottet då framhöll, av vikt att hantverksyrken och

hantverkskunnande bevaras. Något särskilt uttalande av riksdagen

i frågan anser utskottet dock inte att det finns behov av.

Motion 1989/90:N313 (fp) i här berörd del och motion

1989/90:N288 (mp) avstyrks således av utskottet.

Ett motionsyrkande om inrättande av

hantverkskonsulenttjänster motsvarande det som finns i

motion 1989/90:N313 (fp) avslogs av riksdagen våren 1989

(1988/89:NU22). Utskottet anförde att en utvidgning av

arbetsområdet för hemslöjdskonsulenterna till att avse även

hantverk skulle få till följd att den avsedda förstärkningen av

stödet till hemslöjden i stort sett skulle utebli. Vidare

erinrade utskottet om att alla hantverksföretag kan få del av

utvecklingsfondernas service och rådgivning. Folkpartiets

företrädare reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.

Utskottet finner inte anledning att nu göra något annat

ställningstagande än för ett år sedan. På nytt vill utskottet

understryka att motionärernas förslag innebär att hemslöjden

skall berövas en del av de resurser som riksdagen tidigare har

varit enig om att ställa till dess förfogande. Motion

1989/90:N313 (fp) avstyrks således i här aktuell del.

Beträffande yrkandena i motionerna 1989/90:N313 (fp) och

1989/90:N264 (fp) om ett samnordiskt stöd till hantverk och

hantverksutbildning konstaterar utskottet att det för

närvarande finns ett medlemsförslag inom Nordiska rådet om

åtgärder för att bevara och utveckla nordiskt hantverk och

hemslöjd. I medlemsförslaget, bakom vilket står fyra svenska

riksdagsledamöter -- bland dem upphovsmannen till den här

aktuella motionen 1989/90:N264 (fp) -- och tre ledamöter från

andra nordiska länder, föreslås:

en inventering och samordning av den nordiska dokumentationen

beträffande traditionellt hantverk och traditionell hemslöjd och

upprättande av förteckningar över verksamma yrkesutövare,

utarbetande av ett centralt nordiskt uppslagsverk om hantverk

och hemslöjd i de nordiska länderna,

kartläggning av nuvarande utbildningsmöjligheter, utredning av

förutsättningar för samnordiska utbildningsvägar och

framläggande av förslag om på vilket sätt utbildningen inom

nordiskt hantverk och hemslöjd kan genomföras,

utredning av förutsättningarna för upprättande av ett nordiskt

hantverksinstitut,

utredning av och framläggande av förslag om hur organisationer

som Nordisk hemslöjdsorganisation kan medverka i kurser och

utbildning.

Nordiska rådets kulturutskott behandlade förslaget vid ett

sammanträde i september i år. Därvid beslöts att utskottet skall

föreslå Nordiska rådet att rekommendera Nordiska ministerrådet

att Nordiska konst- och konstindustrikommittén ges i uppdrag att

undersöka möjligheterna av att koordinera och samordna de

nordiska insatserna inom hantverk och hemslöjdsområdet,

speciellt beträffande dokumentation, upplysningsmaterial och

läromedel och yrkesval, kartläggande av utbildningsmöjligheterna

inom Norden och utredande av möjligheterna att ge ett

hantverksinstitut i Norden en nordisk övergripande funktion. Den

verksamhet som Nordiska hemslöjdsförbundet bedriver skulle

därvid särskilt uppmärksammas. Medlemsförslaget skall, på basis

av kulturutskottets förslag till beslut, behandlas av Nordiska

rådet vid dess session den 26 februari--den 1 mars 1991.

Med hänsyn till att frågan om samnordiskt stöd till hantverk

och hantverksutbildning är föremål för behandling inom Nordiska

rådet anser utskottet att det inte finns någon anledning för

riksdagen att ta något initiativ i denna fråga. Motion

1989/90:N313 (fp) i här berörd del och motion 1989/90:N264 (fp)

blir tillgodosedda genom de nämnda aktiviteterna. Motionerna

avstyrks således.

Teknisk utveckling

Det finns ett behov av ett rättsligt skydd för enklare

tekniska lösningar, anförs det i motion 1989/90:N54 (fp).

Enskilda uppfinnare utsätts i alltför stor utsträckning för

stöld av idéer. Möjligheten att införa ett enkelt och billigt

idéskydd för smärre tekniska lösningar, t.ex. liknande det som

finns i Tyskland ("Kleinpatent") bör utredas, anser

motionärerna.

Justitieministern har enligt bemyndigande av regeringen

tillsatt en utredning angående skydd för enklare tekniska idéer

(bruksmönsterutredningen, Ju 1990:01). Den särskilde utredaren,

justitierådet Anders Knutsson, skall enligt direktiven (dir.

1989:62) överväga behovet av ett immaterialrättsligt skydd för

enklare tekniska idéer och föreslå den lagstiftning som

övervägandena kan föranleda. Inriktningen bör främst vara att

det befintliga skyddet skall kompletteras med en ny fristående

skyddsform. Utredningar om och förslag till motsvarande

lagstiftning i övriga nordiska länder bör särskilt

uppmärksammas, och intresset av att bevara nordisk rättslikhet

på området bör beaktas. Utredningsarbetet skall bedrivas

skyndsamt och redovisas före utgången av år 1991.

Utskottet har tidigare (1989/90:NU9, 1989/90:NU30) uttalat sig

om vikten av att det skapas gynnsamma förutsättningar för

enskilda uppfinnare. Dessa spelar en viktig roll för

nyföretagande och näringslivsutveckling. Införandet av ett

enkelt idéskydd kan, som anförs i motion 1989/90:N54 (fp), vara

ett sätt att stimulera uppfinnandet. Eftersom frågan är

under utredning anser utskottet att riksdagen inte nu bör vidta

någon åtgärd. Motionen avstyrks således.

Även i motion 1989/90:N341 (c) tas frågan om uppfinnarstöd

upp. Där begärs att regeringen skall ta initiativ till åtgärder

för att främja teknisk utveckling genom ökat utnyttjande av

patent. Det förekommer, framhåller motionären, att patent som

av något företag upplevs som konkurrensfarliga köps upp och

förblir outnyttjade. Samhället borde därför på ett mera aktivt

sätt bevaka patentgivningen. En möjlighet skulle enligt

motionären kunna vara att en tillverkare får anmäla sitt

intresse för ett patent till patentverket; en annan att en

tillverkare genom patentverkets förmedling betalar upphovsmannen

del i vinsten.

Den svenska patentlagen (1967:837) innehåller, liksom de

flesta länders patentlagstiftning, bestämmelser som är avsedda

att förhindra att patenträttigheter utnyttjas på ett sätt som

strider mot betydande samhällsintressen (tvångslicens). Enligt

patentlagen finns det i fyra fall möjlighet för domstol att

meddela tvångslicens:

om patenthavaren underlåter att utöva patentskyddad uppfinning

(45§),

för att möjliggöra utnyttjande av s.k. beroendepatent (46 §),

om allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det (47 §),

för den som har utnyttjat patentskyddad uppfinning innan

patentansökningen blev offentlig (48 §).

Tvångslicens har inte meddelats någon gång i Sverige sedan

patentlagens ikraftträdande år 1968. Även om en tvångslicens

sällan begärs hos domstol kan emellertid möjligheten att få

tvångslicens i vissa fall användas som påtryckningsmedel på

patenthavaren för att få till stånd frivilliga patentupplåtelser

(se Måns Jacobsson, Erik Tersmeden, Lennart Törnroth:

Patentlagstiftningen -- en kommentar, 1980).

Att en uppfinning patentskyddas innebär definitionsmässigt att

uppfinningen offentliggörs, samtidigt som den intellektuella

äganderätten skyddas. Patentgranskare har inte till uppgift att

göra en ekonomisk bedömning av en uppfinning eller att avgöra om

en uppfinning är bättre än en annan. Att, som motionären tänker

sig, patentverket skulle fungera som förmedlare av vinst till

upphovsmannen är inte förenligt med patentverkets roll.

Utskottet anser, som tidigare nämnts, att det är viktigt att

det skapas gynnsamma förutsättningar för enskilda uppfinnare.

Det bör dock vara uppfinnarens eget avgörande om han vill

utnyttja det egna patentet själv eller sälja patentet till någon

annan. Utskottet vill också erinra om de möjligheter till

tvångslicens som patentlagen ger. Med det sagda avstyrker

utskottet motion 1989/90:N341 (c).

I motion 1989/90:N285 (s) föreslås att det skall förläggas ett

IT-centrum -- informationsteknologiskt centrum -- i

Östersund. Det erinras i motionen om att Östersundsutredningen

(Ds 1989:31) föreslog tillskapandet av ett sådant centrum i

Östersund. Att bygga vidare på områden som stärker

infrastrukturen i inlandet är av yttersta vikt, anser

motionärerna, för att åstadkomma motvikt mot den snabba

utveckling som sker i andra delar av landet.

I den regionalpolitiska propositionen våren 1990 (1989/90:76)

sades beträffande bildandet av ett IT-centrum i Östersund (s.

202) att en bättre anpassning av informationsteknologin till

inlandets förutsättningar är viktig. Östersundsutredningens

förslag ansågs dock inte tillräckligt preciserat. Ansvaret för

att utveckla förslaget borde, enligt propositionen, ligga på

länsstyrelsen. Vissa medel föreslogs avsättas från anslaget för

särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtlands län för att

göra det möjligt att utreda frågan vidare och att bedriva viss

projektverksamhet. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen

(1989/90:AU13). Moderata samlingspartiets företrädare

reserverade sig mot den särskilda medelstilldelningen. I

regleringsbrevet för innevarande budgetår åläggs, i enlighet med

riksdagens beslut, länsstyrelsen i Jämtlands län att före

utgången av år 1990 redovisa förslag till hur medlen skall

användas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N285 (s).

Regeringen skall göra en plan för hur småskalig,

miljövänlig, lokal tillverkning skall kunna utvecklas och

stödjas, krävs det i motion 1989/90:N287 (mp). Starka ekonomiska

intressen bromsar den nödvändiga förändringen av det svenska

samhället i riktning mot mindre slöseri och mot mindre

förbrukning i framtiden, hävdar motionärerna. De tekniska

förutsättningarna finns för en sådan förändring, men de

ekonomiska förutsättningarna och den politiska viljan saknas. De

samhällsorgan som har teknikutveckling och etableringsstöd bland

sina uppgifter kan, inom nu gällande ramar, disponera om

personal och anslag så att en lokalt anpassad produktion

främjas, säger motionärerna.

Riksdagen avslog hösten 1989 motionsyrkanden från samme

motionär, identiska med de nu föreliggande (1989/90:NU9).

Utskottet hänvisade till den positiva utvecklingen inom

småföretagssektorn och till de kommande propositionerna om

näringspolitik och regionalpolitik. Miljöpartiets företrädare

reserverade sig till förmån för motionen.

I den näringspolitiska propositionen (1989/90:88) betonades

småföretagens stora betydelse för förnyelse och tillväxt liksom

för dynamiken i näringslivet. SIND, STU och de regionala

utvecklingsfonderna skulle ytterligare inrikta sin verksamhet

mot insatser för små och medelstora företag. I propositionen

föreslogs också ett särskilt treårigt program för

verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet, vars syfte skulle vara

att förbättra de små och medelstora verkstadsföretagens

konkurrensförmåga och produktivitet. Riksdagen anslöt sig till

regeringens förslag i här redovisade avseenden (1989/90:NU30).

I den regionalpolitiska propositionen (1989/90:76) föreslogs

förändringar av det regionalpolitiska företagsstödet så att det

förskjuts från direkt företagsstöd till insatser för att

förbättra infrastrukturen och att en tyngdpunktsförskjutning

sker från stöd i samband med investeringar och maskiner till

stöd för immateriella investeringar. Vidare skulle åtgärderna

koncentreras till de områden som bedöms ha de långsiktigt

svåraste problemen och handläggningen förenklas och

decentraliseras ytterligare. Riksdagen ställde sig bakom det som

här redovisats (1989/90:AU13).

Vad beträffar det livsmedelstekniska området, som särskilt tas

upp i den aktuella motionen, vill utskottet peka på att det

bedrivs ett treårigt program, "Småskalig livsmedelsteknik i

Norrbotten" med medel från STU och Sveriges lantbruksuniversitet

(SLU). Programmets syfte är att stimulera kompetensuppbyggnad

och en ökad användning av småskalig teknik för att

livsmedelsproduktionen skall kunna bibehållas och utvecklas i

framför allt Norrbottens län. Slutrapport skall lämnas senast

den 1 oktober 1991.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion

1989/90:N287 (mp) i här berörda delar.

Det bör inrättas en utvecklingsfond med ekologisk

inriktning, anförs det i motion 1989/90:N342 (mp). En sådan

utvecklingsfond skulle vara särskilt inriktad på att de

produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till

att på sikt återställa den ekologiska balansen. De flesta

uppfinnare och nydanare av miljövänliga produkter har i dag att

vända sig till STU och utvecklingsfonder för att få stöd. I

alltför många fall får dock, hävdar motionärerna, dessa

upphovsmän avslag på sina äskanden, med hänvisning till att det

för tillfället sägs inte finnas marknad för de aktuella varorna

eller processerna. Den föreslagna typen av utvecklingsfond

skulle kunna anlägga ett mer långsiktigt ekologiskt synsätt.

Vid behandlingen av den näringspolitiska propositionen våren

1990 tog riksdagen ställning till de regionala

utvecklingsfondernas fortsatta verksamhet (1989/90:NU30).

Fonderna skall vidareutveckla och förstärka sin rådgivnings-,

informations- och utbildningsverksamhet. Deras

finansieringsverksamhet skall begränsas.

Förslag till ökade stimulansåtgärder på det miljötekniska

området framlades våren 1990 både i den näringspolitiska

propositionen (prop. 1989/90:88) och i forskningspropositionen

(prop. 1989/90:90). I den förra föreslogs att

utvecklingsfonderna skulle ges möjlighet att använda s.k.

miljöcheckar för att stimulera företagen i fråga om satsningar

på exempelvis internutbildning om den yttre miljön samt

konsultinsatser m.m. Arbetet skulle utformas i samverkan mellan

SIND, STU, utvecklingsfonderna och statens naturvårdsverk. I

forskningspropositionen föreslogs att särskilda medel skulle

avsättas för forskning kring avfallshantering och miljöanpassad

produktion. Riksdagen beslöt i enlighet med förslagen i de båda

propositionerna.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har, på

industridepartementets uppdrag, gjort en studie avseende

industriella affärsmöjligheter inom miljötekniken, grundade på

fattade miljöpolitiska beslut (IVA-rapport nr 377). Rapportens

främsta syfte är att tydliggöra problem och aktualisera frågor;

åtgärdsförslagen är därför generella och ger bara antydningar

till lösningar. Rapporten övervägs för närvarande inom

regeringskansliet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

1989/90:N342 (mp).

Miljönormer och produktkrav

Produktkoncession och livscykelspecifikation

Frågor rörande produktionens planering och krav som bör

ställas på denna tas upp i fem motioner från miljöpartiet.

Omsorgen om miljön måste visa sig i produktionens planering

och valet av produkter, sägs det i motion 1989/90:N224 (mp), och

riksdagen bör göra ett uttalande om detta. Regeringen har,

enligt motionärerna, inte förstått att miljöomsorgen skall börja

redan när produktionen planeras och sedan vara med hela tiden

från användning till kassering och återanvändning.

I motionerna 1988/89:N248 (mp) och 1989/90:N326 (mp) begärs

att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att utarbeta ett

lagförslag om livscykelspecifikation. En livscykelspecifikation

skall tala om hur man väntar sig att den process man startat

genom att tillverka varan skall utveckla sig ända tills varan är

uttjänt. Följande information skulle ingå i en

livscykelspecifikation:

produktens syfte,

vilka naturtillgångar som tas i anspråk, vilka biprodukter som

alstras, hur mycket materiel som recirkuleras, hur mycket

föroreningar som alstras, vilka arbetsrisker som finns,

om produkten omsätter energi: vilken verkningsgraden är och om

det uppstår någon miljöpåverkan vid användning,

varudeklaration, teknisk beskrivning och bruksanvisning,

tekniska garantier och garantitid,

förväntad teknisk livslängd,

serviceanvisningar,

tillverkarens avsikter beträffande service,

skrotningsspecifikation.

Även i motion 1989/90:N351 (mp) föreslås att

livscykelspecifikationer skall införas. Förslaget till vad en

livscykelspecifikation skall innehålla överensstämmer med de

förslag som lämnas i motionerna 1988/89:N248 (mp) och

1989/90:N326 (mp).

En statlig utredning skall tillsättas med uppgift att utarbeta

ett lagförslag om produktkoncession, begärs det i motion

1989/90:N325 (mp). Gällande lagstiftning rörande spridning av

skadliga ämnen vid produktion är inte tillräcklig, eftersom

hänsyn till den totala omgivningseffekten till följd av

produktionen inte tas, anser motionären. Han föreslår att det

skall inrättas en varukoncessionsnämnd som skall ha till uppgift

att på basis av en livscykelspecifikation fastställa en varas

tillåtlighet och ställa de krav som behövs för att produkten

skall kunna accepteras.

Frågor rörande producentansvaret togs upp i årets

budgetproposition (bilaga 16, miljö- och energidepartementet) i

anslutning till behandlingen av vissa avfallsfrågor (s. 43 f.).

Där föreslogs bl.a. en skärpning av producentansvaret. Det

konstaterades att producenter av varor och produkter har det

yttersta ansvaret för den miljöpåverkan och misshushållning med

resurserna som kan bli följden av såväl tillverkningen och

användningen som slutbehandlingen i avfallsledet (dvs. hela

produktionskedjan).

I budgetpropositionen aviserades också utredningar om

utformning av materialbalanser (råvaror och kemiska produkter

som används i verksamheten) och miljövarudeklarationer

(sammanfattning av en varas miljörelaterade egenskaper). För att

utreda vissa frågor rörande miljöfarligt avfall m.m. tillsattes

sommaren 1990 en särskild utredare (M 1990:04), föreståndaren

för statens råd för byggnadsforskning Rune Olsson. Utredaren

skall enligt sina direktiv (dir. 1990:45) belysa utvecklingen av

miljöfarligt avfall under 1990-talet, klarlägga möjligheter att

omhänderta sådant avfall och ange kostnadseffekter.

Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av år 1991.

Enligt vad utskottet erfarit pågår det också ett internt

utrednings- och beredningsarbete inom miljödepartementet

beträffande varors miljöpåverkan och ansvarsfrågor. En

miljöpolitisk proposition är aviserad till våren 1991.

Vad gäller den information som de i motionerna föreslagna

livscykelspecifikationerna avses ge konstaterar utskottet att

den förekommer i dagsläget i viss begränsad omfattning.

Konsumentverket uppställer -- efter uppgörelser med näringslivet

-- riktlinjer för enskilda produktområden. Bland riktlinjerna

ingår energideklarationer för vissa hushållsapparater. Riksdagen

fattade i december 1990 beslut om införande av miljömärkning

(prop. 1989/90:25, 1989/90:LU13). Huvudmålen för miljömärkningen

är att vägleda konsumenterna och stimulera till en

produktutveckling som tar hänsyn till miljön. Bedömningen skall

gälla produktens hela livscykel. Sverige är anslutet till en

gemensam nordisk ordning för miljömärkning. Miljömärkningen är

organiserad inom ramen för standardiseringskommissionens i

Sverige (SIS) certifieringsverksamhet och handhas av en särskild

miljömärkningsstyrelse och en referensgrupp.

Utskottet tar först ställning till yrkandena om

livscykelspecifikationer i motionerna 1988/89:N248 (mp),

1989/90:N326 (mp) och 1989/90:N351 (mp) samt yrkandet i motion

1989/90:N224 (mp) om att riksdagen skall göra ett uttalande

rörande miljöhänsyn vid produktionsplaneringen och valet av

produkter.

Som framgår av den tidigare redovisningen är frågor om varors

miljöpåverkan och producenters ansvar föremål för utredning och

överväganden inom regeringskansliet. En miljöpolitisk

proposition har aviserats till våren 1991. Mot denna bakgrund

anser utskottet att det inte är befogat att riksdagen nu tar

något initiativ på de områden som berörs i de förstnämnda

motionerna.

Motionerna 1989/90:N224 (mp), 1988/89:N248 (mp), 1989/90:N326

(mp) och 1989/90:N351 (mp) avstyrks därmed.

Även vad avser yrkandet i motion 1989/90:N325 (mp) om att en

utredning skall tillsättas med uppgift att utarbeta ett

lagförslag om produktkoncession, är utskottets slutsats att det

tidigare redovisade utrednings- och beredningsarbete som bedrivs

inom regeringskansliet bör avvaktas, innan riksdagen tar

ställning till eventuella åtgärder på området.

Med det sagda avstyrks motion 1989/90:N325 (mp) i här aktuell

del.

Miljöfrågor m.m.

I detta avsnitt behandlas fyra motioner med yrkanden om

S-märkning av elektrisk materiel, miljöinformation till företag,

svenska utlandsföretags miljöansvar och företags

miljöredovisningar.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till sådana

ändringar av de bestämmelser för godkännande av elektrisk

materiel, som trädde i kraft den 1 januari 1990, att de

harmoniserar med EG-ländernas, anförs det i motion 1989/90:N344

(m). I motionen anges att bestämmelserna bör ändras på följande

punkter:

Produkt som av nationell behörighet i något EG-land är

tillåten för försäljning och allmänt bruk skall få registreras i

Sverige utan speciella svenska provningskrav.

Produkt som i ett EG-land inte omfattas av speciell provnings-

eller registreringsplikt skall ej behandlas annorlunda i

Sverige.

För produkt som är avsedd att installeras fast av behörig

elektriker skall inte samma rigorösa krav gälla som för andra,

enklare produkter.

Riksdagen beslöt våren 1988 att en ny kontrollordning för

elektrisk materiel skulle införas den 1 januari 1990 (prop.

1987/88:82, NU 1987/88:30). Syftet med den nya kontrollordningen

var bl.a. att kontrollen, med bibehållen nivå vad gäller

elsäkerhet och konsumentskydd, skulle anpassas till den ordning

som råder inom EG. Detta innebär att det förekommer skillnader

mellan regler som gäller i Sverige och regler som gäller i olika

EG-länder. Enligt den nya kontrollordningen har möjligheter

öppnats för tillverkare och importörer att -- som alternativ

till kontroll utförd av SEMKO (Svenska Elektriska

Materielkontrollanstalten AB) med åtföljande S-märkning --

utföra motsvarande kontroll vid vissa andra, med SEMKO

samarbetande provningsinstitutioner eller att själva utföra

denna kontroll, som i så fall övervakas av SEMKO. Kravet på

typgodkännande av SEMKO har för flertalet produkter ersatts med

ett krav på registrering hos SEMKO före marknadstillträdet.

Införandet av den nya kontrollordningen innebar, som nämnts,

ingen ändring av de säkerhetskrav som gäller för elprodukter.

Harmonisering av de svenska säkerhetskraven med de

västeuropeiska pågår kontinuerligt. Svensk standard

överensstämmer till största delen med internationellt

harmoniserad standard, som utarbetas bl.a. inom det

västeuropeiska standardiseringsorganet CENELEC. Det finns dock

produkter för vilka harmoniserad västeuropeisk standard saknas.

Antalet avvikelser har minskat betydligt under senare år, bl.a.

till följd av att svenska säkerhetskrav har införts som

västeuropeiska. Utländska provningsanstalter inom vissa system

-- EMKO-, CCA- och CB-systemen -- accepteras utan SEMKOs

godkännande. Dessutom accepteras provningsanstalter som har

överenskommelser med SEMKO. Detta innebär att den provning som

krävs kan utföras i tillverkarlandet, i stället för som tidigare

endast i Sverige. Utskottet vill påpeka att mindre förändringar

av en produkt, t.ex. nytt armstöd i en bubbelpool, inte kräver

någon ny registrering, vilket sägs i motionen.

Ett viktigt inslag i den nya kontrollordningen är en förstärkt

marknadskontroll, som utövas av statens energiverk. Enligt

uppgift från energiverket planeras en utvärdering bli genomförd

när den nya kontrollordningen har varit i kraft någon tid,

sannolikt under år 1991. Inom EFTA och EG pågår för närvarande

översyner av de s.k. lågspänningsdirektiven, varvid utfallet av

de pågående EES-förhandlingarna har betydelse.

Som framgår av den tidigare redovisningen var ett av syftena

med den nya kontrollordningen att uppnå en harmonisering med EG.

Utskottet anser nu, liksom för två år sedan, att en sådan

harmonisering är mycket angelägen. Samtidigt menar utskottet att

det är viktigt att den nuvarande nivån vad avser elsäkerhet och

konsumentskydd bibehålls. Mot bakgrund av att energiverket har

aviserat att en utvärdering av den nya kontrollordningen kommer

att ske anser utskottet inte att riksdagen nu bör ta något

initiativ. Motion 1989/90:N344 (m) avstyrks därmed.

Det bör ges en förbättrad miljöinformation till företag runt

Öresund, sägs det i motion 1989/90:N306 (m). Bakgrunden är de

svåra miljöföroreningarna i Öresund och Östersjön med höga

halter av fosfor, kväve och de organiska gifterna PCB och DDT.

Olika åtgärder föreslås i motionen, däribland förbättrad

information till företag runt Öresund för att åstadkomma ett

större ansvarstagande.

Miljödelegationen Västra Skåne (ME 1989:01), som tillsattes

våren 1989, har enligt sina direktiv (dir. 1989:5) till uppgift

att initiera och samordna åtgärder som kan väsentligt förbättra

miljön i västra Skåne inom en tioårsperiod. Delegationen bör,

enligt direktiven, ha ett löpande samarbete med länsstyrelserna

och andra berörda statliga organ, med berörda kommunala

instanser samt med näringslivet i området. Delegationen bör

vidare samråda med Öresundskommissionen, 1984 års svenska

Öresundsdelegation (K 1984:02) och kommittén (K 1988:01) för

översyn av storstadsområdenas miljö- och trafikfrågor samt

orientera sig om planer på den danska sidan. Senast den 1

december 1990 skall uppdraget avrapporteras, varvid vidtagna

samordningsinsatser, initiativ m.m. skall redovisas.

Med hänvisning till det uppdrag Miljödelegationen Västra Skåne

har, vilket skall avrapporteras inom kort, anser utskottet inte

att det behövs ett sådant initiativ från riksdagen som begärs i

motion 1989/90:N306 (m). Motionen avstyrks således.

En rad förslag till åtgärder, avsedda att öka svenska

företags miljöansvar i utlandet, läggs fram i motion

1989/90:N275 (mp). Huvudregeln för svenska dotterföretag i

utlandet bör, enligt motionären, vara att de skall följa svenska

miljönormer när dessa är strängare än de som gäller lokalt;

riksdagen borde göra ett tillkännagivande om detta. En första

åtgärd borde därefter vara en genomgripande utredning av svenska

utlandsföretags miljöbeteende. En särskild utredning borde få i

uppdrag att granska skillnader i miljöbestämmelser mellan

Sverige och länder där svenska dotterföretag är verksamma,

kartlägga hur sådana skillnader utnyttjas av dotterföretagen,

genom fältstudier undersöka miljöeffekten av sådan verksamhet

samt genom kontakter med lokala myndigheter, massmedia,

miljögrupper, fackföreningar och opinionsbildare ta reda på hur

de svenska dotterföretagens verksamhet ur miljösynvinkel

uppfattas av olika delar av lokalbefolkningen. Vidare föreslår

motionären att svenska beskickningar i utlandet skall åläggas

att lämna regelbundna rapporter till riksdagen om svenska

dotterföretags miljöbeteende. Det borde också läggas fram

förslag till lagstiftning om ekonomiska och andra

sanktionsåtgärder mot svenska moderföretag, vars dotterföretag

missbrukar luckor och brister i sina placeringsländers

miljölagstiftning på ett sätt som strider mot accepterat

beteende i Sverige. Slutligen anser motionären att riksdagen bör

göra ett uttalande om att regeringen vid kontakter med svenska

exportföretags företrädare bör understryka vikten av att svenska

dotterföretag i utlandet följer minst de normer som gäller i

Sverige.

Internationella riktlinjer för miljöskydd finns inom ramen för

både OECD och Internationella handelskammaren (ICC). I OECDs

riktlinjer för multinationella företag ingår ett särskilt

avsnitt om miljöskydd. Enligt detta skall företagen:

värdera och beakta förutsebara miljökonsekvenser vid beslut om

investeringar,

samarbeta med lokala myndigheter och tillhandahålla rapporter

och expertis,

vidta lämpliga åtgärder för att minimera risk för miljöskador,

t.ex. utbildning och teknikval.

Riktlinjerna är inte rättsligt bindande men får betecknas som

auktoritativa rekommendationer. Internationella och nationella

organisationer rekommenderar sina medlemsföretag att följa dem.

Detta gäller t.ex. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF).

Inom ramen för ICC finns det också riktlinjer för miljöskydd

(Environmental Guidelines for World Industry). På initiativ från

ICCs svenska nationalkommitté har rekommendationer avseende

miljörevision ställts upp.

Enligt utskottets mening främjar Sverige den globala

miljöomsorgen bäst genom att i olika internationella sammanhang

verka för att riktlinjer av den typ som finns inom ramen för

OECD och ICC får så stor räckvidd och anslutning som möjligt.

Utskottet noterar också att det från formell, rättslig synpunkt

inte är någon framkomlig väg att, som föreslås i motionen,

försöka komma till rätta med dotterföretags brister i

miljöbeteende genom sanktionsåtgärder mot de svenska

moderföretagen. Med det anförda avstyrker utskottet motion

1989/90:N275 (mp).

Företag bör lämna en frivillig redovisning av hur deras

prognosticerade verksamhet påverkar natur och miljö, en s.k.

miljöredovisning, sägs det i motion 1989/90:N300 (mp).

Motionärerna hänvisar till miljöpartiets förslag i motion

1989/90:Fi725 om miljöredovisning i statens budget och anser att

en miljöredovisning av föreslagen typ bör finnas med i alla

prognoser som ett företag gör samt i företagens

årsredovisningar. I miljöredovisningen skall det ingå

materialbalanser, som visar vad företaget tar in i

tillverkningen och vad som går ut som produkter, avfall och

avgaser. Motionärerna anser att prognosdelen bör kunna vara en

frivillig handling från företagens sida.

Riksdagen avslog våren 1990 det tidigare nämnda förslaget från

miljöpartiet att statens budget skall omfatta en redovisning av

hur den föreslagna ekonomiska politiken påverkar vår miljö och

vår hälsa, liksom hur vårt handlande påverkar miljön i andra

länder (1989/90:FiU20). Finansutskottet anförde att utskottet

delade motionärernas uppfattning att det är nödvändigt att även

de miljömässiga konsekvenserna av olika åtgärder beaktas, men

framhöll samtidigt att det inte är möjligt att enkelt ange eller

beräkna miljöeffekterna av olika ekonomisk-politiska åtgärder.

Den av regeringen aviserade utredningen om hur miljöaspekterna

bättre skall komma till uttryck i nationalräkenskaperna sågs som

ett grundläggande steg mot åstadkommande av ett bättre

beslutsunderlag när det gäller att ge miljön en större vikt i

ekonomiska beräkningar och bedömningar. Företrädare för

vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet reserverade sig

till förmån för motionsyrkandet.

Innehållet i företags årsredovisningar regleras genom

aktiebolagslagen, och regler för hur de skall ställas upp

utfärdas av Föreningen auktoriserade revisorer (FAR). Enligt vad

utskottet erfarit har vissa större företag börjat inkludera

redovisningar med koppling till miljöområdet (främst

arbetsmiljö) i sina förvaltningsberättelser -- dock i ytterst

begränsad omfattning.

Utskottet delar motionärernas och finansutskottets mening att

det är nödvändigt att de miljömässiga konsekvenserna av olika

åtgärder och beslut beaktas. Detta gäller såväl offentlig som

privat verksamhet. Vad gäller företags redovisningar av hur

deras prognosticerade verksamhet kan beräknas påverka natur och

miljö anser utskottet, i likhet med motionärerna, att sådana bör

bygga på frivillighet. Utskottet ser inte något behov av

lagstiftning eller särskilt initiativ från riksdagens sida.

Motion 1989/90:N300 (mp) avstyrks därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett spritt enskilt ägande i näringslivet

m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:N58 yrkande 30, motion

1989/90:N318 yrkande 8, motion 1989/90:N357 och motion

1989/90:N367 yrkande 4,

res. 1 (m, fp, c)

res. 2 (mp)

2. beträffande investeringsskydd mot politiska

omvälvningar

att riksdagen avslår motion 1989/90:N369 yrkande 1,

res. 3 (m, fp, c)

3. beträffande åtgärder för att stimulera näringslivet i

Skåne

att riksdagen avslår motion 1989/90:N347 yrkande 1,

4. beträffande transnationella företag

att riksdagen avslår motion 1989/90:N323,

res. 4 (v, mp)

5. beträffande komplettering av exportstatistiken

att riksdagen avslår motion 1989/90:N315 yrkande 1,

6. beträffande tjänstesektorn

att riksdagen avslår motion 1989/90:N244,

7. beträffande industripolitisk satsning på

livsmedelsindustrin

att riksdagen avslår motion 1989/90:N245,

8. beträffande samhälleligt inflytande över livsmedels- och

läkemedelsindustrierna

att riksdagen avslår motion 1989/90:N66 yrkande 2,

res. 5 (v)

9. beträffande miljöriktig råjärnsframställning

att riksdagen avslår motion 1989/90:N246,

res. 6 (v)

10. beträffande stålindustrins ägarstruktur och inriktning

att riksdagen avslår motion 1989/90:A107 yrkande 20,

res. 7 (v)

11. beträffande Saab-Scanias projekt SAAB 2000

att riksdagen avslår motion 1989/90:N224 yrkande 1,

res. 8 (mp)

12. beträffande linberedningsverk

att riksdagen avslår motion 1989/90:N330,

13. beträffande Centrala hantverksrådet

att riksdagen avslår motion 1989/90:N241 och motion

1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del,

res. 9 (m, fp, c, mp)

14. beträffande främjande av svenskt hantverk

att riksdagen avslår motion 1989/90:N288 och motion

1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del,

res. 10 (fp, c, mp)

res. 11 (m)

15. beträffande hantverkskonsulenter

att riksdagen avslår motion 1989/90:N313 yrkande 3,

res. 12 (fp)

16. beträffande samnordiskt stöd till hantverk och

hantverksutbildning

att riksdagen avslår motion 1989/90:N264 och motion

1989/90:N313 yrkande 2,

17. beträffande rättsligt skydd för enklare tekniska

lösningar

att riksdagen avslår motion 1989/90:N54 yrkande 26,

18. beträffande teknisk utveckling genom ökat utnyttjande av

patent

att riksdagen avslår motion 1989/90:N341,

19. beträffande informationsteknologiskt centrum i

Östersund

att riksdagen avslår motion 1989/90:N285,

20. beträffande småskalig, miljövänlig tillverkning

att riksdagen avslår motion 1989/90:N287 yrkandena 1 och 2,

res. 13 (mp)

21. beträffande utvecklingsfond med ekologisk inriktning

att riksdagen avslår motion 1989/90:N342,

res. 14 (mp)

22. beträffande livscykelspecifikation

att riksdagen avslår motion 1988/89:N248, motion 1989/90:N224

yrkande 2 och motionerna 1989/90:N326 och 1989/90:N351,

res. 15 (m, fp, c) - motiv.

res. 16 (v, mp)

23. beträffande produktkoncession

att riksdagen avslår motion 1989/90:N325 yrkande 1,

res. 17 (m, fp, c) - motiv.

res. 18 (mp)

24. beträffande S-märkning av elektrisk materiel

att riksdagen avslår motion 1989/90:N344,

res. 19 (m, fp)

25. beträffande miljöinformation till företag runt Öresund

att riksdagen avslår motion 1989/90:N306 yrkande 1,

26. beträffande svenska företags miljöansvar i utlandet

att riksdagen avslår motion 1989/90:N275,

res. 20 (mp)

27. beträffande företags miljöredovisningar

att riksdagen avslår motion 1989/90:N300.

res. 21 (v, mp)

Stockholm den 6 november 1990

På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

Närvarande: Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke

Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson

(s), Reynoldh Furustrand (s), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson

(v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s),

Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m),

Christer Eirefelt (fp), Björn Kaaling (s) och Lars De Geer (fp).

Reservationer

1. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (mom.1)

Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m),

Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp)

och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Ett spritt ägande och därmed mindre koncentrerad makt är en av

grundstenarna för en samhällsekonomiskt ansvarsfull politik. Ett

spritt ägande innebär också att det ekonomiska inflytandet

sprids på fler -- ägande och inflytande hör ihop. Den politik

som har förts under 1980-talet och som har inneburit en

kollektivisering och koncentration av ägandet måste nu brytas.

Makt- och ägarkoncentration måste ersättas med sin motsats,

maktspridning och ägandespridning. Det gäller såväl kollektiv

som enskild koncentration. Därför bör det privata ägandet inte

motarbetas utan utvecklas och spridas till flera och det

kollektiva ägandet minska. Så bör t.ex. löntagarfonderna

avvecklas.

Ägandespridning kan främjas genom olika åtgärder, såsom

föreslås i motionerna 1989/90:N357 (fp), 1989/90:N318 (m) och

1989/90:N367 (m). Tillämpning av frivilliga vinstandelssystem är

ett positivt sätt att sprida ägandet. Utskottet instämmer

sålunda i de bedömningar som företrädare för de borgerliga

partierna gjorde våren 1990, då frågan om vinstandelssystem

behandlades av skatte- och socialförsäkringsutskotten.

Vinstdelningssystem innebär bl.a. bättre tillfredsställelse i

arbetet och ökad samhörighetskänsla. Därmed skapas starkare

företag till gagn för anställda, ägare, kunder och leverantörer.

Därför bör inte vinstandelssystemen beläggas med sociala

avgifter, ifall andelarna binds mer än fem år.

Det ömsesidiga eller cirkulära ägandet innebär att ägandet i

stor utsträckning skiljs från inflytandet. Därför måste, anser

utskottet, denna företeelse bringas att upphöra. I första hand

bör det ske genom självreglering, i andra hand kan lagstiftning

övervägas, i enlighet med vad som kan komma att gälla inom EG.

Ägandespridning bör i övrigt främjas på olika sätt -- genom att

det skapas bättre förutsättningar för aktiesparande och förvärv

av konvertibla skuldebrev.

Utskottet anser vidare att en ökad ägarspridning bör

åstadkommas genom försäljning av statliga företag. Mycket stora

delar av den affärsverksamhet som nu bedrivs i verks- och

bolagsform bör kunna avyttras. Utskottet hänvisar till förslag

härom i utskottets betänkande om statliga företag under

föregående riksmöte (1989/90:NU35 res. 1 s. 29). Frågan kommer

att inom kort -- på grundval av motionsyrkanden -- tas upp på

nytt i samband med behandlingen av regeringens redogörelse för

de statliga företagen (skr. 1990/91:20).

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till

regeringen ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed

blir de aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N318 (m),

1989/90:N357 (fp) och 1989/90:N367 (m) tillgodosedda. Motion

1989/90:N58 (mp) i här aktuell del avstyrks -- utskottet

instämmer emellertid i motionärernas kritik mot

maktkoncentration på det ekonomiska området.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande ett spritt enskilt ägande i näringslivet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N318 yrkande 8,

motion 1989/90:N357 och motion 1989/90:N367 yrkande 4 och med

avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 30 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (mom.1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Koncentrationen av ägande och makt inom näringslivet har,

enligt utskottets mening, tillåtits gå för långt och måste

brytas genom åtgärder på flera plan. På de grunder som anges i

motion 1989/90:N58 (mp) är utskottet kritiskt till

aktiebolagsformen som sådan.

En ytterligare liberalisering av bestämmelserna om

aktieägande, vilken gynnar uppkomsten av multinationellt ägande,

kan inte accepteras. I stället bör regeringen förelägga

riksdagen förslag till hur ägarkoncentrationen nationellt och

internationellt skall kunna minskas och hur andra företagsformer

än aktiebolagen med mera direkt ansvar mellan ägande och

verksamhet skall främjas, liksom en starkare koppling mellan

ägande och arbete.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till

regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Genom

ett sådant tillkännagivande skulle motion 1989/90:N58 (mp) bli

tillgodosedd i nu berörd del. Övriga här aktuella motioner --

motionerna 1989/90:N318 (m), 1989/90:N357 (fp) och 1989/90:N367

(m) -- avstyrks samtidigt. När det gäller yrkandena om det

ömsesidiga ägandet i motionerna 1989/90:N318 (m) och

1989/90:N357 (fp) har utskottet emellertid samma uppfattning som

motionärerna vad beträffar det bakomliggande motivet till

yrkandena, dvs. önskemålet att maktkoncentrationen på det

ekonomiska området skall minska.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande ett spritt enskilt ägande i näringslivet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 30

och med avslag på motion 1989/90:N318 yrkande 8, motion

1989/90:N357 och motion 1989/90:N367 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Investeringsskydd mot politiska omvälvningar (mom.2)

Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m),

Kjell Ericcson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp)

och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1989/90:N369 (m)

beträffande behovet av investeringsskydd för svenska företag mot

politiska omvälvningar i Östeuropa. Utskottet vill understryka

vikten av att förhandlingarna om ytterligare

investeringsskyddsavtal genomförs skyndsamt, så att sådana avtal

med det snaraste kan ingås med samtliga länder i Östeuropa.

Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd till

regeringen. Därmed blir motion 1989/90:N369 (m) tillgodosedd i

här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande investeringsskydd mot politiska

omvälvningar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N369 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Transnationella företag (mom. 4)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1989/90:N323 (mp), att de transnationella företagens betydelse

och snabba tillväxt motiverar att sammanfattande översikter

årligen tas fram. Det som industridepartementet hittills har

presenterat är, enligt utskottets mening, inte tillräckligt. En

systematisk kartläggning av de transnationella företagens

privilegier borde vidare göras. Detta skulle kunna vara ett

första steg mot avvecklandet av dessa privilegier. Utskottet

anser, i likhet med motionärerna, att det inte finns några skäl

varför vissa företagsformer skall gynnas framför andra.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande transnationella företag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N323 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Samhälleligt inflytande över livsmedels- och

läkemedelsindustrierna (mom. 8)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "berörd del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om behovet av ett starkt

statligt engagemang inom de strategiskt viktiga sektorerna

livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin som förs fram i

motion 1989/90:N66 (vpk). Staten har, enligt utskottets mening,

en viktig roll som ägare av företag inom olika branscher, så att

en angelägen motvikt till de privata maktgrupperna inom

näringslivet kan åstadkommas. Riksdagen bör därför, som föreslås

i motionen, hos regeringen begära förslag om stärkande av

statens inflytande över livsmedels- och läkemedelsindustrierna.

Med vad som nu sagts tillstyrker utskottet motion 1989/90:N66

(vpk) i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande samhälleligt inflytande över livsmedels- och

läkemedelsindustrierna

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N66 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Miljöriktig råjärnsframställning (mom.9)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som

börjar med "Med det" och slutar med "motion 1989/90:N246 (vpk)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1989/90:N246 (vpk), att den traditionella tekniken för

råjärnsframställning inte är godtagbar från miljösynpunkt. Det

är, enligt utskottets mening, ett nationellt intresse att det

finns en stålindustri som står under ett starkt samhälleligt

inflytande och är offensiv och framtidsinriktad. Därför bör

regeringen vidta sådana åtgärder att en råjärnsframställning som

uppfyller högt ställda miljökrav kommer till stånd. Starka

regionalpolitiska skäl talar för ökade satsningar på järn- och

stålteknik i Luleå. Riksdagen bör göra ett uttalande av här

angiven innebörd, varigenom motion 1989/90:N246 (vpk) blir

tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande miljöriktig råjärnsframställning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N246 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Stålindustrins ägarstruktur och inriktning (mom.10)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som

börjar med "Utskottet upprepar" och slutar med "motion

1989/90:A107 (vpk)" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att det är ett nationellt intresse

att det i Sverige finns kvar en uthållig, modern och

konkurrenskraftig järn- och stålindustri. Den svenska

stålindustrin borde, som anförs i motion 1989/90:A107 (vpk),

ägna sig åt framtidsinriktade satsningar på miljöns och

energiteknikens områden. De svenska ägarna av stålindustrin ger,

enligt utskottets mening, ibland ett intryck av trötthet och en

önskan att helst slippa sitt ägaransvar. Utskottet anser därför

att ägarstrukturen bör ses över vid en utredning som tar sikte

på att den svenska stålindustrin skall samordnas i ett

metallbolag med staten som dominerande ägare. Riksdagen bör göra

ett uttalande med denna innebörd. Därmed blir motion

1989/90:A107 (vpk) tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande stålindustrins ägarstruktur och inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A107 yrkande 20

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mom.11)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "avstyrks därmed" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att anslaget på 1,2 miljarder kronor inte

borde ha beviljats Saab-Scania. Som anförs i motion 1989/90:N224

(mp) är det mycket olämpligt att staten satsar pengar på ett

projekt som ger anledning till starka invändningar från miljö-

och energisynpunkt. Miljöpartiets tidigare uttalade skepsis om

värdet av Saab-Scanias regionalpolitiska löften har redan i hög

grad besannats. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven

innebörd, varmed motion 1989/90:N224 (mp) blir tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande Saab-Scanias projekt SAAB 2000

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N224 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Centrala hantverksrådet (mom.13)

Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp),

Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m),

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.16 som

börjar med "Utskottet upprepar" och slutar med "aktuell del"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning innebär den nuvarande ordningen

för statens stöd till hantverket uppenbara nackdelar. Utskottet

anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1989/90:N241 (m)

och 1989/90:N313 (fp), att statens stöd till Centrala

hantverksrådet bör ges i form av permanenta årliga anslag.

Därmed skulle Centrala hantverksrådet få en stabil grund för

sitt viktiga arbete med att informera om och marknadsföra

hantverket, samtidigt som risken för att hantverksfrågorna kan

komma att ges låg prioritet av SIND undviks.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande ansluter

sig till vad som nu anförts. Därmed blir motion 1989/90:N241 (m)

och motion 1989/90:N313 (fp) i här berörd del tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande Centrala hantverksrådet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N241 och motion

1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Främjande av svenskt hantverk (mom.14)

Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c),

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.17 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "av utskottet" bort ha

följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till kraven i de nu aktuella motionerna

på åtgärder med syfte att främja hantverket.

Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett

väsentligt inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor

betydelse för näringslivets funktion och för sysselsättningen,

inte minst i glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av

hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig

lösning. Enligt utskottets mening bör regeringen utarbeta ett

åtgärdsprogram för hantverket på grundval av motionärernas

förslag. Därvid bör regeringen samråda med hantverkets

organisationer, i första hand Centrala hantverksrådet, vilket i

viss utsträckning torde kunna svara för genomförandet av de

åtgärder som erfordras. En utgångspunkt för åtgärdsprogrammet

bör vara att det skall genomföras inom ramen för befintliga

resurser. Även de äldres och invandrarnas hantverkskunnande bör

uppmärksammas vid utarbetandet av programmet.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig

bakom vad som nu har anförts. Utskottet tillstyrker med det

sagda motion 1989/90:N313 (fp) i här aktuell del och motion

1989/90:N288 (mp).

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande främjande av svenskt hantverk

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N288 och

1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Främjande av svenskt hantverk (mom.14)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Stig Bertilsson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.17 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "av utskottet" bort ha

följande lydelse:

Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett

väsentligt inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor

betydelse för näringslivets funktion och för sysselsättningen,

inte minst i glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av

hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig

lösning. Regeringen bör i samråd med hantverkets organisationer,

i första hand Centrala hantverksrådet, vidta erforderliga

åtgärder inom ramen för befintliga resurser. Även de äldres och

invandrarnas hantverkskunnande bör uppmärksammas.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig

bakom vad som nu har anförts. Ett sådant uttalande skulle till

viss del tillgodose motion 1989/90:N313 (fp) i här aktuell del

och motion 1989/90:N288 (mp).

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande främjande av svenskt hantverk

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N288 och

1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Hantverkskonsulenter (mom.15)

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.17 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1989/90:N313 (fp), att det är mycket angeläget att

hantverksfrågorna får en bättre bevakning i länen. Regeringen

bör därför uppmärksamma länsstyrelserna och landstingen på

behovet av en hantverksresurs i varje län. På de platser där den

andra hemslöjdskonsulenttjänsten ännu inte är inrättad eller där

en hemslöjdskonsulenttjänst blir ledig kan det vara ett lämpligt

tillfälle att vidga verksamheten till hantverkets alla grenar.

Hantverkskonsulenternas arbetsuppgifter skulle bl.a. vara att

bevaka hantverksfrågorna i högstadie- och gymnasieutbildningen

och att ansvara för råvarudepåer och verktygsbanker av den typ

som har föreslagits i den aktuella motionen. Arbetsfältet skulle

naturligtvis även omfatta hemslöjden.

Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.

Därigenom blir motion 1989/90:N313 (fp) i berörd del

tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande hantverkskonsulenter

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N313 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Småskalig, miljövänlig tillverkning (mom.20)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "berörda delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1989/90:N287 (mp), att det är nödvändigt att det svenska

samhället förändras i riktning mot mindre slöseri och mot mindre

förbrukning i framtiden. De tekniska förutsättningarna för en

sådan förändring finns, men de ekonomiska förutsättningarna och

den politiska viljan saknas. Riksdagen bör därför uppmana

regeringen att utarbeta en plan för hur småskalig, miljövänlig,

lokal tillverkning skall kunnas utvecklas och stödjas. En sådan

plan bör, i enlighet med förslag som har framförts av

miljöpartiet i andra sammanhang, innefatta inrättande av

närfonder, ändrad offentlig upphandling, höjda drivmedelsskatter

och sänkta arbetsgivaravgifter utanför de ekonomiskt överhettade

områdena. Det bör vara fullt möjligt att åstadkomma denna

förändring av det svenska samhället mot en mer lokalt anpassad

produktion för lokala behov, genom att de samhällsorgan som

stödjer utveckling av teknik och lokala etableringar åläggs att

disponera om personal och anslag inom nu gällande ramar.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här

angiven innebörd. Därmed blir motion 1989/90:N287 (mp) i här

berörda delar tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande småskalig, miljövänlig tillverkning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N287 yrkandena 1

och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

14. Utvecklingsfond med ekologisk inriktning (mom.21)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion 1989/90:N342

(mp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion

1989/90:N342 (mp) -- att det behövs en utvecklingsfond med

ekologisk inriktning. Regeringen bör vidta åtgärder för att det

skall inrättas en utvecklingsfond, särskilt inriktad på att de

produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till

att på sikt återställa den ekologiska balansen. Nya alternativa

energiformer och ett jordbruk i ekologisk balans kräver

innovationer med avseende på teknik, apparatur, maskiner och

redskap. De befintliga samhällsorgan som tillhandahåller stöd

för uppfinnare o.d. anlägger ofta ett alltför kortsiktigt

ekonomiskt synsätt. Riksdagen bör göra ett uttalande av här

angiven innebörd, varmed motion 1989/90:N342 (mp) blir

tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande utvecklingsfond med ekologisk inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N342 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Livscykelspecifikation (mom.22, motiveringen)

Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m),

Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp)

och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Motionerna 1989/90:N224 (mp)" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att regeringens

agerande på dessa områden har kännetecknats av förhalning och

försening. Mycket av det utrednings- och beredningsarbete som nu

pågår eller aviseras borde redan ha varit utfört.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N224

(mp), 1988/89:N248 (mp), 1989/90:N326 (mp) och 1989/90:N351

(mp).

16. Livscykelspecifikation (mom.22)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Som framgår" och slutar med "avstyrks därmed" bort

ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de bedömningar som görs i

motionerna 1989/90:N224 (mp), 1988/89:N248 (mp), 1989/90:N326

(mp) och 1989/90:N351 (mp). Omsorgen om miljön måste visa sig

redan när produktionen planeras och sedan vara med hela tiden

från användning till kassering och återanvändning. Den gällande

lagstiftningen är enligt utskottets mening inte tillräcklig.

Därför bör riksdagen, som föreslås i de tre sistnämnda

motionerna, uppmana regeringen att utarbeta ett förslag till en

lag om livscykelspecifikation. En sådan skall tala om hur man

väntar sig att den process man har satt i gång genom att

tillverka varan skall utveckla sig ända till dess att varan är

uttjänt. Det närmare innehållet i en livscykelspecifikation

framgår av de aktuella motionerna.

Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.

Därmed blir motionerna 1989/90:N224 (mp), 1988/89:N248 (mp),

1989/90:N326 (mp) och 1989/90:N351 (mp) tillgodosedda i här

aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande livscykelspecifikation

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N248, motion

1989/90:N224 yrkande 2 och motionerna 1989/90:N326 och

1989/90:N351 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

17. Produktkoncession (mom.23, motiveringen)

Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m),

Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp)

och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som

börjar med "Med det" och slutar med "aktuell del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill emellertid återigen framhålla att regeringens

agerande på dessa områden har kännetecknats av förhalning och

försening, med påföljd att ett utredningsmaterial som länge hade

bort föreligga alltjämt saknas.

Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N325 (mp) i

här aktuell del.

18. Produktkoncession (mom.23)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som

börjar med "Även vad" och slutar med "aktuell del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1989/90:N325 (mp), att gällande lagstiftning avseende spridning

av skadliga ämnen vid produktion inte är tillräcklig. Därför bör

riksdagen anmoda regeringen att tillsätta en statlig utredning

som skall ha till uppgift att utarbeta förslag till en lag om

produktkoncession i enlighet med vad som anförs i den aktuella

motionen. En varukoncessionsnämnd bör inrättas med uppgift att

på basis av en livscykelspecifikation bestämma om en ny vara

skall tillåtas och ställa de krav som måste uppfyllas för att

produkten skall kunna accepteras.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N325 (mp)

i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande produktkoncession

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N325 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. S-märkning av elektrisk materiel (mom.24)

Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Stig Bertilsson (m),

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.25 som

börjar med "Som framgår" och slutar med "avstyrks därmed" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1989/90:N344 (m), att det är mycket angeläget att Sverige uppnår

en harmonisering med EG vad gäller reglerna för godkännande och

registrering av elektrisk materiel. Detta var ju också ett av

syftena när den nya kontrollordningen infördes. Riksdagen bör

därför hos regeringen begära förslag till sådana förändringar av

bestämmelserna att kvarstående avvikelser i förhållande till EGs

regler elimineras -- med beaktande av säkerhetskrav. Genom ett

uttalande av här angiven innebörd blir motion 1989/90:N344 (m)

tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande

lydelse:

24. beträffande S-märkning av elektrisk materiel

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N344 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Svenska företags miljöansvar i utlandet (mom.26)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.26 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motion

1989/90:N275 (mp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1989/90:N275 (mp), att det är anmärkningsvärt och stötande att

svenska företag i utlandet inte sällan ytterst brutalt

exploaterar brister i där gällande miljölagstiftning eller

övervakning. Åtgärder mot detta bör vidtas med största

skyndsamhet. I motionen lämnas, som tidigare har redovisats, en

rad förslag till åtgärder. Riksdagen bör genom ett uttalande

till regeringen ställa sig bakom detta åtgärdsprogram. Den

första åtgärden bör vara en genomgripande utredning av svenska

utlandsföretags miljöbeteende. Genom ett uttalande av riksdagen

av här angiven innebörd blir motion 1989/90:N275 (mp)

tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande svenska företags miljöansvar i utlandet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N275 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Företags miljöredovisningar (mom.27)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.27 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks därmed"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1989/90:N300 (mp) framförda

uppfattningen att en miljöredovisning bör finnas med i alla

prognoser som ett företag gör samt i företagens

årsredovisningar. I redovisningen skall ingå materialbalanser,

som visar vad företaget tar in i tillverkningen och vad som går

ut som produkter, avfall och avgaser.

Redovisning av miljökonsekvenser av verksamheten måste

troligen lagregleras, men prognosdelen bör, enligt utskottets

mening, kunna vara en frivillig handling från företagens sida.

Riksdagen bör därför nu göra ett tillkännagivande att en sådan

frivillig redovisning bör komma till stånd. Därmed blir motion

1989/90:N300 (mp) tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande företags miljöredovisningar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N300 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Miljöriktig råjärnsframställning (mom.9)

Lars Norberg (mp) anför:

Det torde föreligga en betydande nationell enighet med

motionärerna om att det är önskvärt med framtidssatsningar när

det gäller ståltillverkningen i Luleå. Närheten till råvaran,

gjorda investeringar och personalens kunnande torde vara

tillräckliga motiveringar för detta. Miljöfrågorna måste beaktas

främst genom att miljövårdande instanser -- miljö- och

hälsovårdsnämnd, länsstyrelse och naturvårdsverk -- ställer

krav. Ståltillverkningen i Luleå är en mycket betydande

föroreningskälla och situationen behöver snabbt förbättras.

Stålindustrin har undantagits från de utsläppsskatter och

avgifter som gäller för annan energianvändning. Jag utgår ifrån

att regeringen i nästa års miljöproposition kommer att ta upp

denna brist så att även stålindustrin får ett ekonomiskt

incitament att minska sina utsläpp.

2. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mom.11)

Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Stig Bertilsson (m),

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anför:

Vi anser att staten inte skall engagera sig i enskild

näringsverksamhet, vare sig som ägare eller som finansiär.

Avtalet mellan Saab-Scania och staten hösten 1989 accepterades

dock. I detta sammanhang vill vi framhålla som önskvärt att en

utredning skall tillkallas med uppgift att undersöka

möjligheterna för enskild finansiär att på sätt som staten har

gjort i det här aktuella fallet och på liknande villkor lämna

stöd till utvecklingsföretag eller till särskilda projekt. Hos

stödgivaren skulle sålunda utbetalningar av stödet

omkostnadsföras, medan återbetalningen av stödet skulle

intäktsredovisas när projektet gav avkastning i form av t.ex.

avtalad royalty. Ett motionsyrkande (m) med sådan innebörd

bereds för närvarande genom remissbehandling m.m.

3. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mom.11)

Rolf L Nilson (v) anför:

Jag ansåg hösten 1989 att det inte fanns anledning för staten

att engagera sig i Saab-Scanias flygplansprojekt SAAB 2000. Även

om projektet var positivt med hänsyn till behovet av ökad civil

produktion inom krigsmaterieltillverkande industri borde något

anslag inte ha beviljats. Att medel anvisas till projektet

innebär ett indirekt stöd till JAS-projektet, vilket med det

snaraste bör avvecklas. Dessutom borde riksdagen ha sagt nej

till förslaget med hänvisning till miljöskäl. De redovisade

synpunkterna är, enligt min mening, fortfarande giltiga.

4. S-märkning av elektrisk materiel (mom.24)

Lars Norberg (mp) anför:

Miljöpartiet har tidigare i motioner och reservationer motsatt

sig den försvagning av konsumentskyddet som borttagandet av den

obligatoriska S-märkningen innebär och som vi menar är ett

typiskt exempel på en negativ effekt av EG-harmoniseringen. Vi

har dock nu avstått från att ånyo ta upp detta ärende i avvaktan

på energiverkets utvärdering.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Motionerna2

Utskottet6

Allmänna riktlinjer m.m.6

Ägandefrågor6

Övriga frågor8

Särskilda branscher10

Hantverk15

Teknisk utveckling18

Miljönormer och produktkrav22

Produktkoncession och livscykelspecifikation22

Miljöfrågor m.m.24

Hemställan27

Reservationer

1. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (m, fp, c)30

2. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (mp)31

3. Investeringsskydd mot politiska omvälvningar (m, fp, c)32

4. Transnationella företag (v, mp)32

5. Samhälleligt inflytande över livsmedels- och

läkemedelsindustrierna (v)32

6. Miljöriktig råjärnsframställning (v)33

7. Stålindustrins ägarstruktur och inriktning (v)33

8. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mp)34

9. Centrala hantverksrådet (m, fp, c, mp)34

10. Främjande av svenskt hantverk (fp, c, mp)35

11. Främjande av svenskt hantverk (m)35

12. Hantverkskonsulenter (fp)36

13. Småskalig, miljövänlig tillverkning (mp)36

14. Utvecklingsfond med ekologisk inriktning (mp)37

15. Livscykelspecifikation (m, fp, c)38

16. Livscykelspecifikation (v, mp)38

17. Produktkoncession (m, fp, c)39

18. Produktkoncession (mp)39

19. S-märkning av elektrisk materiel (m, fp)39

20. Svenska företags miljöansvar i utlandet (mp)40

21. Företags miljöredovisningar (v, mp)40

Särskilda yttranden

1. Miljöriktig råjärnsframställning (mp)41

2. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (m, fp)41

3. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (v)41

4. S-märkning av elektrisk materiel (mp)42