Bet. 1990/91:NU9

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU09

Utrikeshandel

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

NU9

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor,

dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:90 om forskning,

dels en motion som har väckts med anledning av regeringens

skrivelse 1990/91:20 med 1990 års redogörelse för de statliga

företagen,

dels -- helt eller delvis -- nitton motioner från allmänna

motionstiden.

Yrkandena rör bl.a.

frihandelns betydelse,

handeln med tjänster,

EFTAs roll för utvecklingen i Östeuropa,

nordisk hemmamarknad,

miljöklausul m.m. i internationella handelsavtal,

export av kärnteknisk utrustning m.m.,

importförbud för tropiskt timmer,

utredning om kostnaderna m.m. för handelsrestriktioner,

vidareexport av högteknologi,

turistnäringen.

Företrädare för utrikesdepartementets handelsavdelning har

inför utskottet lämnat upplysningar om pågående förhandlingar

inom det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) i den s.k.

Uruguayrundan och om förhandlingarna mellan EG och EFTA-länderna

om ett EES-avtal (europeiskt ekonomiskt samarbetsområde).

Sammanfattning

Alla motionerna avstyrks av utskottet. Reservationer har

avgetts i flertalet av de ämnen som behandlas. En fullständig

förteckning över reservationerna finns i innehållsförteckningen

(s.47f.).

I fråga om EFTAs roll för utvecklingen i Östeuropa hänvisar

utskottet enhälligt till de deklarationer om samarbete som

EFTA-länderna och fyra östeuropeiska stater har enats om och

till det arbete som har satts i gång för att intentionerna om

bl.a. handelsfrämjande åtgärder skall fullföljas.

Motioner från tre partier (m, fp, c) med principiella

synpunkter på inriktningen av den svenska handelspolitiken har

föranlett två reservationer (m, fp; c, v, mp) som ger uttryck

för skilda värderingar av frihandelns roll.

Flera motioner gäller frågor om import eller export av

särskilda slag av produkter. Gentemot farhågor (vpk; mp) för att

Sverige inte skall kunna vidmakthålla regler för handeln över

gränserna som har införts till skydd för miljö, hälsa och

säkerhet åberopar utskottet vad som gäller inom EG och GATT. En

motion (vpk) som syftar till förbud mot import av tropiskt

timmer avstyrks med hänvisning bl.a. till vissa åtaganden från

möbelbranschens sida. I anslutning till motioner (vpk; mp) om

vidareexport av högteknologiska varor noterar utskottet

lättnader i den exportkontroll som Cocom upprätthåller; de

innebär ökade möjligheter för östeuropeiska länder att få

tillgång till högteknologi. I alla tre fallen har reservationer

avgetts (v, mp). Export och marknadsföring utomlands av

alkoholdrycker och tobak har tagits upp i flera motioner (fp;

mp). Härvidlag finns bl.a. reservationer (fp, mp) om översyn av

Sveriges alkoholexport och försäljning av tobaksvaror i andra

länder.

Motionerna

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:88 och behandlas här är

1989/90:N37 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet

(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om Sveriges aktiva deltagande i framtagandet av

miljövänliga energisystem i Öststaterna och u-länder.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:90 och behandlas här är

1989/90:N49 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i

motionen anförts om stödet till internationell marknadsföring av

Sverige som turistland.

Den motion som har väckts med anledning av regeringens

skrivelse 1990/91:20 och behandlas här är

1990/91:N8 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om etiska principer vid marknadsföring [av

alkoholdrycker] utomlands,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående marknadsföring [av alkoholdrycker] i u-länder,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående marknadsföring [av alkoholdrycker] i EG-länder.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här

är följande:

1989/90:N205 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i

motion 1989/90:U503 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts angående frihandel

och GATT-förhandlingarna.

1989/90:N265 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om riktlinjer för svenska initiativ till nya

handelsregler inom GATT.

1989/90:N267 av Per Gahrton (mp) och Lars Norberg (mp) vari

yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till sådan förändring av

lagen om exportkontroll att amerikanska embargoregler inte

längre kan hindra svensk export till öststaterna,

2. som sin mening ger regeringen till känna att svensk

medverkan i handelsbojkottåtgärder från en supermakt mot en

annan supermakt måste betraktas som avsteg från

neutralitetspolitiken och därför icke skall få förekomma.

1989/90:N268 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av Sveriges export av alkohol,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av Sveriges export av tobaksvaror.

1989/90:N269 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om svensk alkoholreklam utomlands.

1989/90:N307 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frihandelns betydelse,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges fullföljande av åtaganden i deklarationen

inför den s.k. Uruguayrundan,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EFTA:s möjligheter att bidra till Östeuropas

utveckling,

8. hos regeringen begär en utredning av kostnaderna av tullar

och andra hinder, i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:N311 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handelspolitikens inriktning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kartläggning av i vilken omfattning import

förekommer av varor producerade under oacceptabla förhållanden

från hälso- och miljösynpunkt eller med utnyttjande av

slavarbete, barn eller annan efter lokala förhållanden

underbetald arbetskraft samt förslag till åtgärder som

kartläggningen kan motivera,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avtalsslutande parters rätt att inom GATT-avtalet

förhindra import av varor som producerats under oacceptabla

förhållanden.

1989/90:N312 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari -- med motivering

i motion 1989/90:Jo826 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenska

regler för handel över gränserna, som införts med hänsyn till

skydd av hälsa och miljö, inte får betraktas som tekniska

handelshinder.

1989/90:N315 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet

(3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vikten av att det hålls en kontinuerlig och tät kontakt med

företrädare för tjänsteföretagen och deras organisationer

speciellt i det skede där realförhandlingar pågår beträffande

tjänstehandeln såväl mellan EFTA och EG som i Uruguayrundan.

1989/90:N317 av Lars Norberg (mp) och Rolf L Nilson (vpk) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

ett lagförslag bör föreläggas riksdagen som innebär förbud mot

export av kärnteknisk utrustning.

1989/90:N334 av Viola Claesson m.fl. (vpk) såvitt gäller

yrkandet (2) att riksdagen hos regeringen begär förslag till

begränsning av tekoimporten på grundval av en socialklausul.

1989/90:N346 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kostnadsberäkning av handelspolitiska skyddsåtgärder,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges uppgift att inom ramen för

GATT-förhandlingarna verka för en ökad frihandel,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges uppgift att inom ramen för

GATT-förhandlingarna verka för frihandel på tjänster.

1989/90:N349 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari -- med

motivering i motion 1989/90:U541 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

export av svensk vodka.

1989/90:N353 av Viola Claesson m.fl. (vpk) vari -- med

motivering i motion 1989/90:U250 -- yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag i syfte att förbjuda import till

Sverige av tropiskt timmer.

1989/90:N354 av Carl Frick (mp) och Anita Stenberg (mp) vari

-- med motivering i motion 1989/90:U544 -- yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att Vin- och Spritcentralen skall upphöra med export av

Absolut Vodka och liknande drycker.

1989/90:N363 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari -- med motivering

i motion 1989/90:U551 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av

embargopolitiken gentemot Sovjetunionen.

1989/90:N365 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari -- med

motivering i motion 1989/90:U553 -- yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fri

varuhandel i Norden.

1989/90:N478 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet

(7) att riksdagen beslutar om förbud av handel med

kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle.

1989/90:N479 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet

(3) att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring

i kärntekniklagen som ger det exportförbud som förordas i

motionen.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Viss statistik om Sveriges utrikeshandel

Utvecklingen av den svenska bytesbalansen har under de senaste

åren varit negativ. För år 1989 uppvisade den ett underskott om

19,5 miljarder kronor (se tabell 1) mot ett negativt saldo om

4,3 miljarder kronor året före. Även under innevarande år

fortsätter försämringen; enligt beräkningar kommer underskottet

i bytesbalansen för år 1990 att uppgå till nära 40 miljarder

kronor. Den negativa utvecklingen beror på att överskottet i

handelsbalansen reducerades avsevärt under

Tabell 1. Sveriges bytesbalans

Miljarder kronor, löpande priser

________________________________________________________________

1988 1989 okt. 1989--

sept. 1990

________________________________________________________________

Export av varor 301,9 329,0 334,6

Import av varor 278,4 313,9 321,5

Handelsbalans 23,5 15,1 13,1

Tjänstenetto -7,3 -8,8 -11,4

Avkastning på kapital -10,4 -12,9 -19,1

Transfereringsnetto -9,9 -12,9 -13,0

Bytesbalans -4,3 -19,5 -30,4

________________________________________________________________

Anm. 1. På grund av avrundning uppstår skillnader mellan

summan av delarna och delsummorna.

Anm. 2. Uppgifterna för export och import inkluderar

korrigeringspost.

Källa: Riksbanken.

år 1989; importvolymen har ökat snabbare än exportvolymen.

Samtidigt noteras en viss försämring i bytesförhållandet. Den

senaste tidens stora oljeprishöjningar till följd av krisen i

Mellanöstern har förstärkt den negativa utvecklingen. Vidare

ökade underskottet i räntenettot beroende på en kraftig stegring

i utlandsskulden under år 1989, som i sin tur återspeglade de

senaste årens stora direktinvesteringar i utlandet.

För år 1991 förutses ett underskott i bytesbalansen om drygt

50 miljarder kronor.

Fördelningen av Sveriges utrikeshandel på olika länderområden

åren 1986 och 1989 finns redovisad i tabell 2. Därav framgår att

Sveriges handelsförbindelser nästan helt domineras av handeln

med industriländerna. Värdemässigt var sålunda år 1989 ca 88%

av vår utrikeshandel, såväl export som import, inriktad på dessa

länder. Av importen av varor till Sverige kom 72% från

länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och

Europeiska gemenskaperna (EG), och andelen av vår export av

varor till dessa områden var lika stor.

Handeln med övriga länder har relativt sett varit oförändrad

under senare år.

Tabell 2. Fördelning av Sveriges export och import av varor i

värde på olika länderområden åren 1986 och 1989

________________________________________________________________

Länderområde Export Import

1986 1989 1986 1989

% % % %

________________________________________________________________

Industriländer 87,7 88,0 88,4 88,3

varav EFTA 20,7 19,1 16,2 17,0

EG 50,0 53,4 57,2 55,0

övriga 16,9 15,5 15,0 16,3

Statshandelsländer 2,8 2,7 4,1 4,2

Utvecklingsländer 9,5 9,4 7,4 7,5

________________________________________________________________

Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0

________________________________________________________________

Källa: Kommerskollegium

Aktuella handelspolitiska frågor

Samarbetet i GATT

Redovisningar av den förhandlingsomgång i allmänna tull- och

handelsavtalet (GATT) som inleddes år 1986 och beräknas bli

slutförd i och med ett ministermöte i Bryssel i december 1990

har lämnats i två tidigare betänkanden från näringsutskottet (NU

1987/88:8, 1989/90:NU8).

Sammanfattningsvis kan här nämnas att förhandlingarna i

dens.k. Uruguayrundan -- som är den hittills största i GATTs

historia -- syftar till att världshandeln skall liberaliseras

genom att det multilaterala regelverket såväl stärks som

utvidgas. Förhandlingarna går konkret ut på att ett odelbart

paket skall åstadkommas genom hopfogning av resultat på olika

delområden. De olika parterna får ge och ta i syfte att en

godtagbar balans slutligen skall åstadkommas; inget land skall

få välja ut eller avstå från något område.

Målet om stärkt GATT-samarbete skall uppnås på i huvudsak tre

sätt, nämligen genom en förstärkning av regelsystemet, ett ökat

marknadstillträde och en utvidgning till nya områden.

Organisatoriskt har arbetet varit uppdelat på femton grupper

inriktade på olika områden.

En förstärkning av regelsystemet anses av grundläggande

vikt för att tilltron till GATT skall kunna öka eller åtminstone

upprätthållas. Oljekriserna under 1970-talet kom att bli

inledningen till protektionistiska strävanden. S.k.

gråzonsåtgärder -- som är en följd av att GATTs skyddsklausul

lämnar alltför stort tolkningsutrymme -- tillgrips alltmer,

främst av de handelspolitiska stormakterna. Ett exempel är att

handelspolitiskt svagare länder i bilaterala överenskommelser

"frivilligt" åtar sig att begränsa sin export av vissa varor

till avtalsparten.

Ett ökat marknadstillträde innebär att den tidigare

inriktning som avsåg avskaffandet av s.k. icke-tariffära

handelshinder (dvs. andra hinder än tullar) nu har kommit i

bakgrunden till förmån för en ökning av handeln med

industrivaror, såsom tekoprodukter, och jordbruksprodukter. På

jordbruksområdet är strävan att subventionerna gradvis skall

avskaffas.

Utvidgningen till nya områden har av många länder

värderats högt men innefattar också de kanske mest svårlösta

frågorna i rundan. De nya områdena är tjänster, immaterialrätt

och handelsrelaterade investeringar.

Sverige, som engagerade sig starkt för att rundan skulle komma

till stånd, har spelat en aktiv roll även under förhandlingarna.

I riksdagens handelspolitiska debatt den 10 oktober 1990 anförde

statsrådet Anita Gradin att det för regeringen är och förblir

ett fundamentalt mål att stärka det internationella

frihandelssamarbetet, bl.a. via GATT. Hon sade vidare att

Sverige i Uruguayrundan arbetar mycket aktivt för att bidra till

ett positivt resultat (RD 1990/91:6 s.38). I olika frågor har

Sverige, vanligen tillsammans med de övriga nordiska länderna,

lagt fram förslag och tagit andra initiativ. Ett gemensamt

nordiskt agerande har inneburit att länderna har kommit med i de

interna förhandlingsråden på alla områden. Sveriges förslag har

också gällt frågor om hur processen i slutskedet skulle kunna

effektiviseras. Till de områden som Sverige prioriterar hör

tjänstehandeln, handeln med jordbruksprodukter och en översyn av

GATTs kod om antidumpning, som i vissa avseenden anses oklar

och har kommit att missbrukas till skydd för inhemskt

näringsliv. Även frågor om statlig upphandling, som formellt

ligger utanför rundan, omfattas av Sveriges prioriteringar.

Under de gångna fyra åren har rundan präglats av betydande

motsättningar som nu -- i förhandlingarnas slutskede -- har

kommit att ställas på sin yttersta spets. Bidragande orsaker

till de låsningar som präglar arbetet är interna ekonomiska och

politiska förhållanden i några av de handelspolitiska blocken. I

fråga om marknadstillträdet har intresset alltmer kommit att

kretsa kring stormakternas agerande. Förenta Staterna har

anmodats förbättra sina bud i fråga om tullar och tekoprodukter;

EGs bud när det gäller minskat jordbruksstöd har ansetts

oacceptabelt lågt. Beträffande de nya områdena råder en stor

oenighet, både i tekniskt och politiskt avseende. Framförda krav

på att vissa tjänster, t.ex. transporttjänster och finansiella

tjänster, inte skall ingå i ett multilateralt avtal om

tjänstehandeln kan innebära att så många andra undantagsområden

begärs att ett avtal omöjliggörs. Generellt har många länder

bortsett från konstruktionen av ett helhetspaket och i stället

fokuserat sitt intresse på ett område eller t.o.m. en enda

produktgrupp. Under november 1990 har återkommande rapporterats

om hotande sammanbrott i GATT-rundan.

Även utanför förhandlingarna i Uruguayrundan bedrivs arbete

inom GATT. Sålunda diskuteras fortlöpande s.k. socialklausuler

(se s.26f.). Nyligen togs frågan för första gången upp i

GATTs råd. Likaså utanför rundan behandlar GATT ett förslag om

förbud mot export av farliga varor, t.ex. dumpat avfall och

utdömda läkemedel. Miljöfrågor hör vidare till de frågor som

tilldrar sig ett allt större intresse inom GATT, och nästa

GATT-runda kan komma att också formellt innefatta detta område.

Det västeuropeiska integrationsarbetet

Vid ett flertal tillfällen under hösten 1990 har frågor om den

västeuropeiska integrationen behandlats i riksdagen.

I regeringsförklaringen (RD 1990/91:2) anfördes beträffande

Europapolitiken bl.a. att Sverige eftersträvar ett så omfattande

och djupgående samarbete med EG som är förenligt med vår

neutralitetspolitik. I det nya Europa kan EGs utrikes- och

säkerhetspolitiska samarbete komma att få en sådan inriktning

och utformning att det utesluter ett förpliktande

utrikespolitiskt samarbete och en gemensam försvarspolitik. I

ett Europa med en ny fredsordning och där blockgränserna

försvunnit skulle det därmed gå att förena ett svenskt

medlemskap i EG med en fortsatt neutralitetspolitik.

Vid en debatt om handelspolitik m.m. den 10 oktober 1990 (RD

1990/91:6 s.38--41) lämnade statsrådet Anita Gradin

information om det pågående arbetet på ett EES-avtal. Hon

erinrade om att de formella förhandlingarna hade inletts under

sommaren 1990. Målet är att EFTA-länderna skall kunna delta på

lika villkor i EGs inre marknad. Detta innebär att fri rörlighet

för varor, tjänster, kapital och personer skall uppnås samtidigt

inom hela den västeuropeiska marknaden från den 1 januari 1993.

Därutöver skall samarbetet stärkas påtagligt inom en rad viktiga

samhällsområden, såsom utbildning, forskning, miljövård och

konsumentskydd, och med avseende på sociala aspekter.

Två huvudfrågor präglar förhandlingsarbetet. Den ena gäller

substansen i avtalet, dvs. anpassningen av EFTA-ländernas

lagstiftning till EGs regelverk. Den andra avser dels samarbete

i beslutsprocessen (det institutionella området), dels

gemensamma institutioner (det legala området).

Beträffande den ena huvudfrågan, anpassningen till EGs

regelverk, framhöll statsrådet att Sverige och andra EFTA-länder

redan i dag i mycket hög grad uppfyller de krav som EG-reglerna

gäller. Hon utpekade härvid några områden som förtjänar särskild

uppmärksamhet. Sverige och övriga EFTA-länder vill slå vakt om

väsentliga intressen när det gäller skydd för hälsa, miljö och

säkerhet. I detta sammanhang nämnde hon att EG för närvarande

ser över sitt eget regelverk och förbereder en rad skärpningar.

Hon erinrade om att EG-kommissionen har gjort klart att man inte

kommer att kräva att EFTA-länderna sänker sina miljö- och

säkerhetsnormer; förhandlingarna gäller nu hur detta skall

förenas med målet om en fri varumarknad utan tekniska

handelshinder. Vidare är etableringreglerna och

förvärvslagstiftningen ett särskilt problem för Sverige och

EFTA-länderna. För svensk del kan också en särlösning visa sig

nödvändig när det gäller skattekontrollen vid kapitalrörelser

över gränserna.

Vad beträffar den andra huvudfrågan gäller för det

institutionella området att förena EGs krav att inte hämmas i

sin beslutsautonomi med EFTA-ländernas krav att få ett

medinflytande som motsvarar avtalets omfattande bredd. Förslag

finns om ett nära samråd mellan EGs och EFTAs beslutsprocesser.

Även för det legala området finns förslag. För tolkningen av

avtalet övervägs något slags gemensam domstol för EES. För

övervakningen av att avtalet följs diskuteras att EFTA skall

bygga upp en egen ordning för EFTA-länderna motsvarande den som

i dag sköts av EG-kommissionen för EG-länderna.

Statsrådet gick härefter in på frågan om EES-avtalets

förenlighet med grundlagen. Hon hänvisade till den

departementspromemoria (Ds 1990:58) Ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde (EES) och den svenska grundlagen, som nyligen

hade offentliggjorts av justitiedepartementet. Enligt en

preliminär slutsats förutsätter EES-avtalet -- i den form som

kunde skönjas vid den aktuella tidpunkten -- inte någon

grundlagsändring.

I sin skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) om åtgärder

för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de

offentliga utgifterna erinrar regeringen under rubriken

Europapolitiken (s. 5) om riksdagens beslut våren 1988 om

Sverige och den västeuropeiska integrationen, där det bl.a.

konstaterades att svenskt medlemskap inte var ett mål för de

diskussioner med EG som då förestod. Sedan detta beslut

fattades, anförs det vidare, har förutsättningarna för ett

svenskt medlemskap i EG förändrats, tack vare den positiva

utvecklingen i Europa. Möjligheterna att lägga grunden till en

ny, varaktig fredsordning har förstärkts. Ett svenskt medlemskap

i EG med bibehållen svensk neutralitetspolitik ligger, enligt

vad som sägs i skrivelsen, i vårt nationella intresse. I det

tidsperspektiv som gäller för EES-avtalets ikraftträdande,

nämligen den 1januari 1993, saknas alternativ till ett

EES-avtal. Regeringen eftersträvar ett nytt riksdagsbeslut om

Europapolitiken som tydligare och i mer positiva ordalag klargör

Sveriges ambitioner att bli medlem av EG. För att bygga under

för en sådan utveckling kommer Sverige att intensifiera sina

ansträngningar att inom ramen för Europeiska

säkerhetskonferensen medverka till en ny säkerhetsordning i

Europa. Förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett EES-avtal

fullföljs med kraft.

I riksdagen aktualiserades frågan åter den 15 november 1990

genom att en interpellation (1990/91:4) om Sverige och EG

besvarades av statsrådet Anita Gradin (RD 1990/91:25). Debatten

rörde förutsättningarna för ett svenskt medlemskap i EG liksom

villkoren för ett nära samarbete med EG i enlighet med pågående

EES-förhandlingar. I fråga om medlemskap hänvisade statsrådet

dels till regeringsförklaringen, dels till Europadebatten i

riksdagen den 10 oktober 1990. Vidare citerade hon delar ur den

nyss nämnda skrivelsen. Neutralitetspolitiken är och förblir en

utgångspunkt för regeringens hållning gentemot EG, anförde hon.

I fråga om villkoren för samarbetet inom EES erinrade hon om att

tryggande av den fulla sysselsättningen och den sociala

välfärden är grunden för regeringens politik. Det är regeringens

övertygelse att ett deltagande i det europeiska

integrationsarbetet stärker möjligheterna att föra reformarbetet

vidare. Statsrådet uttalade att nya metoder för att målet skall

nås får användas på vissa områden; på andra områden begärs

särlösningar i väntan på att ribban inom EG skall sättas lika

högt som hos oss.

Samarbetet med Central- och Östeuropa

I den nyss refererade (s. 8) debatten i riksdagen den

10oktober 1990 om handelspolitik m.m. anförde statsrådet Anita

Gradin att samarbetet med reformstaterna i Central- och

Östeuropa är ett viktigt område. Hon hänvisade härvid dels till

de deklarationer om samarbete som avgavs sommaren 1990 av å ena

sidan EFTA-länderna, å andra sidan resp. Polen, Tjeckoslovakien

och Ungern, dels till den redan år 1983 avgivna deklarationen om

samarbete mellan EFTA-länderna och Jugoslavien. Hon omtalade att

direkta kontakter redan hade tagits för att frihandelsavtal

skall kunna komma till stånd. Sverige deltar också i det s.k.

G24-samarbetet inom organisationen för ekonomiskt samarbete och

utveckling (OECD); tillskapandet av en utvecklingsbank nämndes

som exempel på aktiviteter för Östeuropas länder. Det bilaterala

samarbetet mellan Sverige och dessa länder organiseras genom ett

Östeuropasekretariat inom regeringskansliet, till vilket har

knutits en delegation med en bred sammansättning.

Nordiskt samarbete

Det nordiska samarbetet är för närvarande främst inriktat på

frågor som rör den västeuropeiska integrationen, utvecklingen i

Östeuropa och miljön. Ett viktigt mål är att samarbetet i Norden

skall utvecklas i minst samma takt som integrationen i

Västeuropa.

Efter behandling vid Nordiska rådets session år 1989 har de

nordiska finansministrarna fastställt en ny ekonomisk

handlingsplan för perioden 1989--1992. Den syftar till att

stärka den ekonomiska utvecklingen i Norden, att utveckla den

nordiska hemmamarknaden och att förbättra förutsättningarna för

deltagandet i det västeuropeiska integrationsarbetet. Planen

innehåller en rad konkreta åtgärder för att dessa mål skall

uppnås. Åtgärderna återfinns inom områdena avveckling av

handelshinder, effektivisering av kapitalmarknaden m.fl.

Arbetsprogrammet Norden i Europa har reviderats under år 1990.

Detta anger hur det nordiska samarbetet skall kunna påverka och

anpassas till utvecklingen av EGs inre marknad. Programmet, som

omfattar perioden 1989--1992, skall stärka det nordiska

samarbetet genom en vidareutveckling av bl.a. den nordiska

hemmamarknaden.

Vid de nordiska utrikeshandelsministrarnas möte i november

1990 enades man om att fortsatt prioritera arbetet på en

avveckling av handelshindren.

Utskottet

Fri handel med varor och tjänster

Frihandelns betydelse

I fyra motioner tas frågan om frihandelns betydelse upp från

mer generella utgångspunkter. Det är i första hand

förhandlingarna inom det allmänna tull- och handelsavtalet

(GATT) som uppmärksammas i motionerna. I var och en av

motionerna begärs att riksdagen skall göra ett uttalande av den

innebörd som anges i resp. motion.

I motion 1989/90:N205 (m) utvecklas argument för en ökad

frihandel inte bara i Europa utan i hela världen. Däri sägs

bl.a. att frihandel är viktig för u-länderna; deras utveckling

hämmas av protektionism. Det för närvarande viktigaste

instrumentet för främjande av frihandel är GATT, anförs det

vidare. Inom ramen för de pågående förhandlingarna -- den s.k.

Uruguayrundan -- kan Sverige ta egna initiativ till ökad

frihandel och understödja andras initiativ i den riktningen,

betonar motionärerna.

Liknande tankar förs fram även i motion 1989/90:N307 (m). I

denna sägs att GATT representerar de deltagande nationernas

strävan bort från krig och orättvisor och mot ekonomisk

utjämning mellan världens nationer och folk. Sverige har

oreserverat anslutit sig till frihandelstanken när det gäller

varor och har -- genom att tillträda den deklaration som

föregick Uruguayrundan -- också accepterat en utveckling härav

till nya områden såsom tjänster och jordbruksprodukter, heter

det. Sverige måste med hänsyn härtill i de pågående

förhandlingarna uppträda så att vårt engagemang inte kan

ifrågasättas.

Sveriges roll i GATT-förhandlingarna nämns även i motion

1989/90:N346 (fp). Motionärerna betonar vikten av att Sveriges

agerande i förhandlingarna innebär en offensiv och

frihandelsvänlig linje. Sveriges handelspolitik är i många

avseenden inriktad på frihandel, medger de. Det påpekas dock att

det inom några områden finns kvar importrestriktioner som har

medfört stora samhällsekonomiska kostnader. Motionärerna noterar

härvid vad som gäller för teko-, jordbruks- och

trädgårdsprodukter.

En något mer förbehållsam inställning till frihandeln kommer

till uttryck i motion 1989/90:N311 (c). Däri konstateras att en

fungerande utrikeshandel är nödvändig för att vårt land skall få

resurser till reformer och välfärdsutveckling. En

verklighetsanknuten debatt om frihandel gäller emellertid inte,

säger motionärerna, ytterligheterna total frihandel--total

protektionism. Frågan är snarare vilka modifieringar som är

nödvändiga eller angelägna, t.ex. med avseende på sociala,

miljö- och hälsomässiga, regionala och säkerhetsmässiga hänsyn.

Riksdagen behandlade hösten 1989 motionsyrkanden om

principiella synpunkter på frihandeln liknande de nu aktuella

(1989/90:NU8 s.12--14). Utskottet fann mot bakgrund av vad som

hade anförts om GATT-förhandlingarna och Sveriges arbete i dessa

ingen anledning för riksdagen att göra något uttalande och

avstyrkte därmed alla motionsyrkandena. Tre reservationer (m,

fp; c, mp; vpk) avgavs. Riksdagen följde utskottet.

I riksdagens debatt om utrikeshandeln den 10 oktober 1990

anförde statsrådet Anita Gradin (RD 1990/91:6 s.38) att det

för regeringen är och förblir ett fundamentalt mål att stärka

det internationella frihandelssamarbetet. Vidare underströk hon

att Sverige arbetar mycket aktivt för att bidra till ett

positivt resultat i de pågående GATT-förhandlingarna. Med

anledning av förhandlingarna om ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde (EES) betonade statsrådet att Sverige och de

övriga EFTA-länderna vill slå vakt om väsentliga intressen när

det gäller skydd för hälsa, miljö och säkerhet. Därvid nämndes

bl.a. livsmedelsnormerna.

EES-förhandlingarna behandlades även i en

interpellationsdebatt i riksdagen den 15 november 1990 (RD

1990/91:25). En redogörelse härför har lämnats i det föregående

(s.10).

Enligt vad utskottet har erfarit om läget i

GATT-förhandlingarna har Sverige beträffande

förhandlingsarbetets organisation förordat ett system för

effektivisering av processen (se s.7). Den internordiska

enigheten innebär att de nordiska länderna har fått en ökad

tyngd i förhandlingarna. Länderna finns företrädda i

förhandlingarna på alla områden. Svårigheter av olika slag

präglar emellertid förhandlingsomgången. Om GATT-förhandlingarna

inte leder till konkreta resultat kommer regeringen, enligt vad

som sägs i regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att

stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga

utgifterna (s.9), att för riksdagen redovisa sin syn på det

uppkomna läget.

I de nu aktuella motionerna utpekas särskilda områden för

vilka frihandeln borde vidgas. Sålunda refereras till handeln

med jordbruks- och trädgårdsprodukter, tekoprodukter och

tjänster. Beträffande det sistnämnda området hänvisar utskottet

till behandlingen i det avsnitt som följer nedan.

I oktober 1990 gjorde Sverige erbjudanden i

GATT-förhandlingarna om en minskning av jordbruksstödet med

30--50% under perioden 1986--1996 och en motsvarande minskning

av gränsskyddet. Exportsubventionerna avseende jordbruksråvaror

elimineras också enligt det svenska budet. I fråga om frukt- och

grönsakssektorn erbjöd Sverige samtidigt en neddragning med

30% av gränsskyddet. För såväl jordbruks- som

trädgårdsprodukterna är förutsättningen att övriga länder gör

motsvarande åtaganden. I regeringens nyss nämnda skrivelse

1990/91:50 åberopas under rubriken En konsumentvänlig

livsmedelspolitik (s.8f.) det svenska budet rörande

jordbruksprodukter.

Importen av tekoprodukter behandlades av utskottet senast

våren 1990 (1989/90:NU27 s.6--8). Därvid avstyrktes motioner

(m; fp) om att importbegränsningarna på tekoområdet skulle --

helt eller delvis -- avskaffas tidigare än den 31 juli 1991

liksom motioner (c; mp) om att de skulle bibehållas även efter

detta datum. Reservationer avgavs (m, fp; c, vpk, mp) till

förmån för motionerna. Även en motion (m) med krav på

oförändrade -- och inte höjda -- importlicensavgifter

avstyrktes. I regeringens skrivelse 1990/91:50 uttalas (s.7)

att något nytt program för tekoindustrin inte kommer att

föreslås inför det pågående programmets slutförandet i juli

1992.

Utskottet konstaterar liksom vid tidigare tillfällen att

Sverige aktivt driver frihandelslinjen i de berörda

organisationerna och sammanhangen. Detta har också understrukits

vid regeringens information nyligen till riksdagen om

handelspolitiska frågor. Inga omständigheter har heller

framkommit som föranleder ett annat ställningstagande än det som

gjordes förra hösten. Något behov av ett uttalande av riksdagen

i detta ämne kan utskottet därför inte se. Med det sagda

avstyrks motionerna 1989/90:N205 (m), 1989/90:N307 (m),

1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N311 (c), de båda senare i berörda

delar.

Handeln med tjänster

Två motioner berör -- med delvis olika ansats --

tjänstehandeln.

Den nya förhandlingsrundan i GATT innefattar för första gången

även handeln med tjänster, påpekas det i motion 1989/90:N346

(fp). Förhandlingarna syftar till en ökad rörlighet över

gränserna beträffande t.ex. banktjänster, transporter och

telekommunikationer. Även på detta viktiga område bör Sverige

arbeta för en ökad frihandel, anför motionärerna.

Frågan om Sveriges agerande i GATT-förhandlingarna när det

gäller tjänstehandeln berördes i någon mån vid riksdagens

behandling hösten 1989 av motioner om frihandelns betydelse

(1989/90:NU8 s.12--14). I samband härmed hänvisade utskottet

till de pågående förhandlingarna på detta nya område i GATT. Av

en redogörelse för frågans behandling i GATT (s.5) framgick

att förhandlingarna prioriteras högt av Sverige.

I det föregående (s.6f.) har redovisats aktuella frågor om

samarbetet i GATT, däribland även om den del som rör arbetet på

ett nytt multilateralt avtal om tjänstehandeln. Därvid belystes

de svårigheter som har uppkommit under förhandlingarnas gång.

Problemen synes främst bestå i de krav på undantag för vissa

tjänsteområden som har rests, särskilt från de stora

handelsnationernas sida.

Enligt vad som har framkommit är de uppkomna svårigheterna

till väsentlig del betingade av de stora handelsnationernas

agerande. Sveriges intresse av reella resultat på detta område

är oförminskat. Någon anledning för riksdagen att på grundval av

yrkandet göra ett uttalande finns inte, anser utskottet. Därav

följer att motion 1989/90:N346 (fp) avstyrks i nu behandlad del.

De största framtida strukturförändringarna kommer att avse

tjänstesidan, hävdas det i motion 1989/90:N315 (fp).

Motionärerna hänvisar till förhandlingarna såväl i GATT som

mellan EFTA-länderna och EG och betonar vikten av

tjänsteföretagens medverkan i förhandlingsarbetet.

I fråga om GATT-förhandlingarna är ett flertal organisationer

på tjänsteområdet remissinstanser till utrikesdepartementets

handelsavdelning, berörda fackdepartement och kommerskollegium.

Vad gäller förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG om ett

EES-avtal är organisationerna företrädda dels i EFTAs rådgivande

kommitté, dels i flera av de referensgrupper som ingår i

regeringskansliets organisation för integrationsfrågor.

Utskottet konstaterar att tjänsteföretagens intresse av att

medverka i förhandlingsarbetet i GATT och om ett EES-avtal är

tillgodosett. Någon anledning för riksdagen att ta ett initiativ

i saken synes därför inte finnas. Utskottet avstyrker med det

sagda motion 1989/90:N315 (fp) i berörd del.

EFTAs roll för utvecklingen i Östeuropa

EFTA bör bidra till de östeuropeiska ländernas utveckling

t.ex. genom att dessa länder ges tillträde till EFTA-ländernas

marknader på motsvarande sätt som de kan förväntas få till EGs

marknad, anförs i motion 1989/90:N307 (m). Ett tillkännagivande

av riksdagen till regeringen av denna innebörd begärs av

motionärerna.

EG har träffat avtal mellan vart och ett av länderna Polen,

Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och Ungern. Vidare har EG

aviserat associationsavtal med dessa länder. Sverige har sedan

tidigare bilaterala handelsavtal med samtliga östeuropeiska

länder.

EFTA-länderna undertecknade år 1983 en deklaration om

samarbete med Jugoslavien. I anslutning till EFTA-ländernas möte

i Göteborg sommaren 1990 har sådana deklarationer avgivits även

beträffande samarbete med vart och ett av länderna Polen,

Tjeckoslovakien och Ungern. För närvarande pågår diskussioner om

de två "korgarna" i deklarationerna. Sålunda avser parterna att

när det gäller den ena korgen, samarbete om handel, gemensamt

granska förutsättningarna för en gradvis etablering av ett

frihandelsområde och andra åtgärder i den riktningen. Den andra

korgen omfattar ekonomiskt, industriellt, teknologiskt och

vetenskapligt samarbete liksom samarbete i fråga om turism,

transporter och telekommunikationer samt miljöskydd. För

uppföljningen av deklarationerna har gemensamma kommittéer

bildats med representanter för å ena sidan EFTA och å andra

sidan vart och ett av de berörda östeuropeiska länderna.

Sammanträden har under oktober-november 1990 ägt rum i samtliga.

Vidare har undergrupper bildats för den mer detaljerade

implementeringen av deklarationerna, bl.a. när det gäller

arbetet på ett framtida frihandelsarrangemang.

Av det föregående framgår att arbetet på bl.a. ett främjande

av handelsutbytet mellan EFTA-länderna och länder i Östeuropa

nu har kommit i gång, bl.a. genom möten i de gemensamma

kommittéerna. Enligt utskottets mening är det angeläget att ett

närmare samarbete i fråga om handel och andra områden kommer

till stånd mellan berörda länder. Utskottet ser de

hittillsvarande insatserna som ett positivt led i utvecklingen

mot en allmer omfattande handel mellan EFTAs länder och länderna

i Östeuropa. Samtidigt utgår utskottet från att kraftfulla

ansträngningar nu görs för att den viljeinriktning som har

kommit till uttryck i samarbetsdeklarationerna -- och som från

EFTA-ländernas sida ytterligare underströks i samband med

undertecknandet -- skyndsamt fullföljs. Något initiativ av

riksdagen med anledning av motionen ter sig mot den nu angivna

bakgrunden inte behövligt. Med det anförda avstyrker utskottet

motion 1989/90:N307 (m).

Nordisk hemmamarknad

Det nordiska samarbetet bör ses som ett komplement -- inte

alternativ -- till det europeiska, sägs det i motion

1989/90:N365 (fp). En nordisk hemmamarknad borde enligt

motionärernas uppfattning vara målet. Sålunda borde

tullprocedurer och gränskontrollen av varor avvecklas så långt

som möjligt liksom alla tekniska handelshinder. Motionärerna

betonar också som väsentligt att olikheter i standardkrav

ömsesidigt accepteras i de nordiska länderna.

En motion (c) med krav på ett uttalande om vikten av ett

intensivt arbete för en nordisk hemmamarknad avslogs förra

hösten av riksdagen. Näringsutskottet konstaterade att arbetet

på avveckling av kvarvarande handelshinder mellan de nordiska

länderna fortskred (1989/90:NU8 s. 20 f.). Samtidigt erinrade

utskottet om det ställningstagande som Nordiska rådet då nyligen

hade gjort, nämligen att handelshindren skulle vara avvecklade

före utgången av år 1992. En reservation (c, mp) förelåg. En

motion (mp) vari anfördes att ett ökat nordiskt samarbete

skulle kunna bli ett starkt alternativ till EG-anslutning

behandlades i riksdagen senare samma höst (1989/90:UU9 s. 9).

Utrikesutskottet avstyrkte motionen med hänvisning till

betänkandet 1988/89:UU19 om Sverige och den Europeiska

gemenskapen. Utskottet hade där anfört att det nordiska

samarbetet erbjuder ett viktigt komplement och ibland ett

alternativ till EFTA-samarbete när det gäller att uppnå ett

närmare samarbete med EG.

Vid Nordiska rådets session år 1990 gjorde statsrådet Anita

Gradin ett uttalande om den nordiska gränshandeln. Hon pekade

härvid på att de nordiska länderna inte kunde gå lika långt som

EG när det gäller avvecklandet av alla gränskontroller. Det

skulle förutsätta tullunion och gemensam handelspolitik liksom

frihandel med jordbruksvaror och harmonisering av skattesatser.

Samtidigt framhöll hon att det är angeläget att gränskontroller

mellan de nordiska länderna avvecklas i möjligaste mån. Det

skulle bli en politiskt ohållbar situation om EG-länderna

avvecklade alla gränskontroller men de nordiska länderna hade

kvar flertalet kontroller sinsemellan.

I regeringsförklaringen den 2 oktober 1990 (RD 1990/91:2) sägs

beträffande Europapolitiken att samarbetet mellan de nordiska

länderna är ett viktigt bidrag till den ekonomiska

integrationen.

Av de konkreta handelshinder som framkom vid en kartläggning

åren 1983 och 1984 har numera tre fjärdedelar undanröjts. När

frågan behandlades förra gången kunde näringsutskottet

konstatera att hälften av hindren hade slopats.

För närvarande pågår en nordisk kartläggning av

gränskontroller liknande den svenska kartläggning som har

redovisats i handelshinderutredningens betänkande (Ds 1989:61)

Gränsformaliteter för varor -- en svensk studie. I en andra fas

med början nästa år skall man undersöka möjligheterna att

avskaffa eller förenkla de nuvarande kontrollerna eller ersätta

dem med en kontroll i import- eller exportlandet. Denna skulle

ske på samma sätt för inhemska och utländska produkter. Även när

det gäller tullprocedurer pågår ett konkret avvecklingsarbete. I

det nordiska arbetet har utvecklingen inom EG fortlöpande

beaktats.

Utskottet finner ingen anledning för riksdagen att nu ta

ställning på annat sätt än hösten 1989. Samtidigt erinras om de

pågående förhandlingarna avseende ett EES-avtal och de

verkningar ett sådant kan få även när det gäller förhållandet

mellan de nordiska länderna. Med det sagda avstyrks motion

1989/90:N365 (fp).

Kostnader för handelsrestriktioner

Två motioner syftar till att en ökad kännedom om samhällets

kostnader för importreglering skall vinnas och spridas.

I motion 1989/90:N346 (fp) föreslås att statens pris- och

konkurrensverk (SPK) skall få i uppdrag att utveckla metoder för

beräkning av kostnaderna för handelsrestriktioner och att

förslag om nya sådana restriktioner rutinmässigt skall

tillställas SPK för utförande av kostnadsberäkningar.

En utredning av de kostnader för svensk ekonomi som uppstår

till följd av tullar och andra importrestriktioner begärs i

motion 1989/90:N2307 (m).

En motion (fp) av samma lydelse som den förstnämnda avstyrktes

hösten 1989 av utskottet, som konstaterade att beräkningar av

det slag som motionärerna efterlyste redan utfördes av SPK på

uppdrag av regeringen (1989/90:NU8 s.28f.). Dessa

beräkningar gällde kostnaderna för reglering av import för vissa

tekoprodukter och priseffekterna i bl.a. detaljhandelsledet av

GATT-beslutet våren 1989 om en frysning av jordbruksstödet.

Riksdagen följde utskottet. I en reservation anslöt sig

företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet till

motionens förslag.

SPK skall enligt sin instruktion (1988:980) särskilt bevaka

och analysera hur offentliga regleringar påverkar pris- och

konkurrensförhållanden. I uppgiften ingår att påkalla

regeringens uppmärksamhet när en analys -- t.ex. av en

importreglering -- visar på negativa effekter på prisbildningen

i fråga om varu- och tjänsteområden som är av stor betydelse för

konsumenterna. Även näringsfrihetsombudsmannen (NO) har

uppgifter av detta slag. NO skall sålunda enligt sin instruktion

(1988:1582) särskilt uppmärksamma samhällsåtgärder som får

olämpliga konkurrensbegränsande effekter och, där så behövs,

verka för att inslag som onödigtvis begränsar konkurrensen

undviks. Kommerskollegium har likaså bevakningsansvar på

området. Kollegiet skall enligt sin instruktion (1988:570,

ändrad senast 1989:916) bl.a. genomföra utredningar och lämna

yttranden och förslag i tullfrågor och i frågor om tekniska

eller andra icke-tariffära handelshinder i och utom Sverige.

Enligt vad utskottet har erfarit genomför SPK nu ingen

utredning i det berörda avseendet på grundval av ett uppdrag

från regeringen. Regelmässigt beräknar emellertid SPK

skillnaderna i prisutvecklingen mellan reglerade sektorer --

såsom livsmedel samt kläder och skor -- och icke reglerade

sektorer. Denna uppföljning, liksom de övriga utredningar av

kostnaderna inom livsmedelssektorn som SPK har genomfört och

fullföljer, ger vägledning i fråga om de kostnader för

importrestriktioner som faller på konsumentledet.

Inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

(OECD) genomförs bl.a. metodutveckling i fråga om analys av

effekterna av samhälleligt stöd till olika näringar. En sådan

metod har blivit etablerad när det gäller jordbrukssektorn. På

basis av medlemsländernas årliga uppgifter om stöd av olika slag

till jordbruket beräknas bl.a. vilka kostnader härför som

drabbar konsumenterna i de olika länderna. Beräkningarna ligger

till grund för de diskussioner som förs inom OECD beträffande

ländernas åtaganden att minska stödet till denna sektor. OECDs

material för varje enskilt land används även som underlag för

förhandlingarna i GATT om jordbruksstödet, vilket bl.a. omfattar

gränsskyddet. För närvarande pågår inom OECD en metodutveckling

för industrisektorn, motsvarande den som nyss har refererats när

det gäller jordbruksområdet. Inom OECDs konkurrenskommitté följs

de effekter på bl.a. konsumentpriser som beror på beslutade

eller planerade handelsrestriktioner. Som exempel kan nämnas att

en sådan studie har gällt frivilliga importbegränsningar för

japanska bilar i olika medlemsländer. Erfarenheterna från OECD

låg till grund för den bedömning av frågan om eventuella

importbegränsningar för japanska bilar som NO år 1988 redovisade

i ett yttrande till kommerskollegium.

Utskottet konstaterar åter att kompetens och beredskap för

beräkning av kostnaderna för handelsrestriktioner finns, bl.a.

hos SPK. Vid behov lämnar regeringen också i det enskilda fallet

utredningsuppdrag, exempelvis till denna myndighet. Som har

framhållits har SPK, NO och kommerskollegium bevakningsuppgifter

i detta avseende. Även arbetet inom OECD bör uppmärksammas.

Något generellt uppdrag av det begärda slaget ter sig, mot

bakgrund av de nämnda förhållandena, inte erforderligt.

Motionerna 1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N307 (m) avstyrks

därför i berörda delar.

Handelspolitiska åtgärder för skydd av miljön m.m.

Inledning

Krav på restriktioner i den internationella handeln kan ha

olika syften. Skyddsintresset kan avse hänsynen till miljö,

hälsa eller säkerhet i det egna landet. Exempel på detta är krav

på förbud mot import till Sverige av frukt som har besprutats

med i Sverige förbjudna medel. Kraven kan också gå ut på att

andra länder än det egna skall skyddas. Dessa länder kan vara

antingen konsumenter av skadliga produkter och tjänster eller

producenter med miljö- eller hälsoskadlig tillverkning. Exempel

på det förra fallet är önskemålet att det egna landet inte skall

exportera alkoholdrycker och på det senare att det egna landet

inte skall importera tropiskt timmer från de tropiska

naturskogarna. Olikheter i ländernas kravnivåer medför vanligen

obalanser i förutsättningarna för konkurrens mellan länderna.

Inte sällan är det intresset av att värna om näringsverksamheten

i det egna landet som ligger bakom kraven på att landet genom

importreglering skall skyddas mot "ekologisk" eller "social"

dumpning.

Regelverket i GATT och andra internationella handelsavtal

syftar till att den internationella handeln skall främjas. Vissa

skyddsintressen erkänns emellertid. Detta gäller bl.a. skyddet

för miljön och människors hälsa och säkerhet.

Undantagsbestämmelserna tar dock sikte på skyddsintresset i det

egna landet. Det är däremot osäkert om dessa regler kan åberopas

för åtgärder som avser skyddet i andra länder, s.k.

extraterritoriell tillämpning. Som skäl mot att handelspolitiska

medel skulle få tillgripas i dessa fall brukar man anföra att

sådana åtgärder skulle kunna uppfattas som otillbörlig

inblandning i ländernas nationella suveränitet och därigenom stå

i strid med folkrättsliga principer. Försök i detta avseende

betraktas också många gånger som utslag av i-ländernas

protektionistiska strävanden, riktade mot u-länderna.

I det följande tar utskottet först upp två motioner som berör

effekterna på miljön m.m. i det egna landet. Detta gäller

sålunda vid import till Sverige. Därefter behandlas en rad

motioner som rör specifika produktområden och motiveras med

omsorg om miljön m.m. i avnämarländerna. Det är Sveriges export

av kärnteknisk utrustning, alkoholdrycker och tobaksvaror som

avses. Slutligen tas motioner upp som likaledes berör andra

länder men som tar sikte på dessas egenskap av producentland.

Skydd för miljön m.m. i det egna landet

Vid en långtgående anpassning till EG kan striktare

miljöregler i Sverige komma att betraktas som tekniska

handelshinder, anförs det i motion 1989/90:N312 (vpk). Våra

inhemska regler kan i så fall upphävas av EG-domstolen eller

något annat organ, som kan komma att inrättas i framtiden, heter

det vidare. I motionen åberopas ett antal regler för miljö-

eller hälsoskydd i vilka EGs kravnivå anges vara lägre än de

svenska. Regeringen borde, menar motionärerna, entydigt slå fast

att huvudprincipen vid Sveriges anpassning till EG skall vara

att rätten att utforma striktare miljöregler skall ta över

rätten till fri handel över gränserna.

Samma tankegångar återfinns i motion 1989/90:N265 (mp) som

emellertid i huvudsak tar sikte på GATT. Motionärerna hävdar att

en långsiktigt hållbar utveckling kräver att GATT kompletteras

med regler som möjliggör importförbud för varor som inte får

säljas i det egna landet på grund av att de är skadliga för

miljö eller hälsa.

Riksdagen behandlade hösten 1989 (1989/90:NU8 s.24) en

motion (mp) med krav på förbud mot import av hälso- eller

miljöfarliga varor. Utskottet, som avstyrkte motionen, erinrade

om de möjligheter som finns enligt GATT att ställa villkor för

eller förbjuda import av produkter som är farliga för

människors, djurs eller växters liv eller hälsa så länge

motsvarande inhemska produkter underkastas samma villkor eller

förbud. Bestämmelser av detta slag finns även i Romfördraget,

EFTA-konventionen och EFTA-ländernas frihandelsavtal med EG.

Nyligen har näringsutskottet i yttrande till utrikesutskottet

behandlat två motioner (vpk; mp) i vilka begärs att Sverige

skall verka för att principen om fri cirkulation av varor ej

skall tillämpas inom EES (1990/91:NU1y). Näringsutskottet

uttalade att det är angeläget att harmoniseringen med EG inte

medför att väsentliga säkerhetskrav behöver uppges. Utskottet

hänvisade härvid till EFTA-ländernas i olika sammanhang gjorda

uttalanden om sin vilja att slå vakt om viktiga skyddsnormer.

Avvikande mening anmäldes (v, mp).

Inom ramen för de pågående förhandlingarna om ett EES-avtal

har frågan om miljöhänsyn m.m. varit framträdande.

EG-kommissionen har därvid uttalat sin förståelse för

EFTA-ländernas prioriterade krav att få upprätthålla gällande

skyddsnormer avseende miljö, hälsa och säkerhet. Kommissionen

har samtidigt framhållit att EG önskar en homogen marknad, dvs.

fri varucirkulation.

Såsom har framgått i det föregående (s.8f.) underströk

statsrådet Anita Gradin i riksdagens handelspolitiska debatt den

10 oktober 1990 att Sverige och de övriga EFTA-länderna i

EES-förhandlingarna vill slå vakt om väsentliga intressen när

det gäller skydd för hälsa, miljö och säkerhet. Det gäller,

fortsatte hon, t.ex. våra livsmedelsnormer, hanteringen av vissa

kemikalier och farliga ämnen, bilavgasreglerna, maskinsäkerheten

och skyddet mot farliga leksaker. Hon betecknade samtidigt

EG-kommissionens klargörande att den inte kommer att kräva att

EFTA-länderna sänker sina miljö- och säkerhetsnormer som ett

glädjande genombrott. De fortsatta förhandlingarna avser nu

frågan om hur detta skall förenas med målet om en fri

varumarknad utan tekniska handelshinder, fortsatte statsrådet.

Hon framhöll också att EG på flera av de punkter som EFTA värnar

om ser över sitt eget regelverk och förbereder en rad

skärpningar. Enligt statsrådets uppfattning kommer detta att

underlätta tillkomsten av gemensamma regler på en hög skyddsnivå

senare under 1990-talet.

I det föregående (s.10) har också lämnats en redogörelse för

den debatt som fördes i riksdagen den 15 november 1990 med

anledning av en interpellation (1990/91:4) om Sverige och EG.

I betänkandet (Ds 1990:76) Romfördragets artikel 30, Om

EG-rättens s.k. Cassis de Dijon-princip redovisas en studie

rörande handelshinder i Västeuropa. Artikel 30 ger uttryck för

EGs grundläggande princip att varor skall kunna cirkulera fritt

i EG; sålunda är kvantitativa importrestriktioner och åtgärder

med motsvarande verkan förbjudna. I artikel 36 medges dock

undantag för åtgärder som är motiverade av hänsyn till bl.a.

skydd för hälsa och säkerhet. Genom Cassis de Dijon-principen,

uppkallad efter ett rättsfall i EG-domstolen, erkändes att det

kan finnas motiv för även andra hänsyn än dem som anges i

artikel 36. Exempel på sådana ytterligare undantag är, såsom det

sägs i domen, konsumentskydd och skydd för miljö och

arbetsmiljö. (I betänkandet hävdas att Cassis de Dijon-principen

inte sällan blandas ihop med huvudregeln om fri varucirkulation

i artikel 30.) Genom att sålunda peka ut ett antal viktiga

grupper av undantag från det annars strängt tillämpade förbudet

i artikel 30 gjorde domstolen det möjligt för medlemsländerna

att utan konflikt med Romfördraget upprätthålla sådana i och för

sig handelshindrande regleringar som behövs för att tillgodose

angelägna nationella intressen.

I utredningen framhålls domstolens uppgift att göra en

avvägning mellan nationella intressen och gemenskapsintresset av

friaste möjliga varucirkulation. Utredningen har funnit att

Romfördraget inte hindrar enskilda nationer att lösa viktiga

regleringsproblem. En förutsättning är dock att det gemensamma

intresset av så öppna ekonomiska gränser som möjligt

respekteras. I fråga om ett tilltänkt EES-avtal har utredningens

uppgift varit att undersöka förutsättningarna för att principen

om fria varurörelser -- liknande EG-rättens -- skall kunna

införas i svensk rätt. Sammanfattningsvis sägs att man inte har

funnit några konstitutionella hinder eller annars några

svårigheter för en effektiv svensk anpassning till vad som

gäller inom EG på varuområdet.

Utskottet finner att EG vad gäller handeln med varor i

väsentliga avseenden beaktar frågan om hänsyn till miljö, hälsa

och säkerhet i förhandlingarna om ett EES-avtal. Utskottet intar

härvidlag samma ståndpunkt som tidigare i sitt yttrande till

utrikesutskottet. Något uttalande av riksdagen till regeringen i

denna sak synes inte vara påkallat. Även vad gäller GATTs

regelverk hänvisas till vad näringsutskottet tidigare har anfört

i ämnet. Av det nu sagda följer att utskottet avstyrker

motionerna 1989/90:N312 (vpk) och 1989/90:N265 (mp), den senare

i nu behandlad del.

Skydd för miljön m.m. i andra länder

Export från Sverige

Kärnteknisk utrustning m.m.

Förbud mot export av kärnteknisk utrustning m.m. krävs i tre

motioner.

Lagstiftningen på kärnenergiområdet måste innehålla stränga

krav för alla led i kärnbränslecykeln men också reglera

verksamheter som mer är en konsekvens av att kärnkraft utnyttjas

för energiproduktion, hävdas det i motion 1989/90:N479 (c).

Vidare måste lagstiftningen överensstämma med innebörden i

resultatet av folkomröstningen år 1980 och riksdagens beslut med

anledning av detta. Motionärerna anser därför att export av

kärnkraftsreaktorer och reaktorkomponenter samt annan

kärnteknisk utrustning och teknologi skall förbjudas; de menar

att en ändring av lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i

linje härmed vore en ändamålsenlig åtgärd.

I motion 1989/90:N478 (vpk) utpekas särskilt

kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle som områden, vilka

skulle omfattas av ett exportförbud.

Enligt vad som sägs i motion 1989/90:N317 (vpk, mp) borde en

logisk följd av svenska folkets ställningstagande i

kärnkraftsfrågan år 1980 vara att export av kärnteknisk

utrustning upphör. Det som inte passar i Sverige skall inte

heller exporteras till andra länder, säger motionärerna.

En motion (vpk, mp) om krav på förbud mot export av

kärnteknisk utrustning m.m. avstyrktes hösten 1989 av utskottet,

som konstaterade att liknande förslag hade behandlats av

riksdagen vid ett flertal tillfällen och därvid tillbakavisats.

Något skäl för ändrat ställningstagande fanns inte, ansåg

utskottet (1989/90:NU8). Reservationer avgavs (c; vpk, mp).

Riksdagen följde utskottet.

Nyligen behandlade näringsutskottet i ett yttrande till

utrikesutskottet (1990/91:NU1y) två motioner (mp) med syfte att

förhandlingarna med EG inte skall mynna ut i handel med

kärnteknik. Näringsutskottet hänvisade till ett

ställningstagande i ämnet våren 1989 (1988/89:NU4y). Något

uttalande på grundval av de nu berörda motionsyrkandena var inte

motiverat, ansåg utskottet. Avvikande mening anmäldes (mp).

Inom GATT pågår förhandlingar om förbud mot export av farliga

varor. Formellt är dessa förhandlingar emellertid inte inordnade

i den pågående s.k. Uruguay-rundan. De produktområden som skulle

avses med sådana bestämmelser är avfall, läkemedel och

kemikalier, möjligen också konsumentprodukter. En svensk

lagstiftning om förbud mot export av farliga varor bereds för

närvarande inom regeringskansliet (civildepartementet).

Betänkandet (SOU 1988:56) Export av farliga varor ligger till

grund för beredningsarbetet. Utgångspunkten för de överväganden

som redovisas i betänkandet har varit att det är etiskt

oförsvarligt att till andra länder exportera produkter som av

hänsyn till risken för allvarlig skada på person eller i miljön

inte får användas här i landet. Avsteg skulle dock kunna vara

motiverade t.ex. när mottagarlandet gör andra riskvärderingar än

vad som görs här i landet. I betänkandet föreslås reglering

beträffande kemikalier, läkemedel, livsmedel och

konsumentprodukter. En proposition är att vänta våren 1991.

Utskottet finner inte att det genom motionerna eller

annorledes har kommit fram något som motiverar att det ändrar

ståndpunkt i frågan om export av kärnteknisk utrustning etc.

Därför avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N317 (vpk, mp),

1989/90:N478 (vpk) och 1989/90:N479 (c), de båda senare i här

aktuell del.

Alkoholdrycker

De motioner som behandlas i detta avsnitt har alla till syfte

att restriktiv svensk alkoholpolitik skall tillämpas även vid

export till andra länder. Man anvisar emellertid delvis olika

vägar för att målet skall nås.

I motion 1989/90:N354 (mp) krävs ett förbud mot export av

svensk vodka m.m. med motivering att det statliga

monopolföretaget Vin & Sprit AB genom sin aggressiva

marknadsföring utomlands av Absolut Vodka rycker undan Sveriges

möjligheter att inför EG hävda att den svenska alkoholpolitiken

styrs av annat än snöd statsnytta.

Utskottet avstyrkte våren 1989 (1989/90:NU13) tre

motionsyrkanden (fp; mp) som syftade till en begränsning av

dåvarande AB Vin & Spritcentralens export. Reservationer förelåg

(fp, c; mp). Utskottet uttalade som sin uppfattning att ensidiga

handelspolitiska åtgärder skulle vara en olämplig metod om

Sverige ville bidra till att hålla tillbaka alkoholbruket i

andra länder. I stället förordades insatser i internationella

sammanhang, bl.a. inom världshälsoorganisationen (WHO).

Riksdagen gick på utskottets linje. I det nu berörda

betänkandet om export m.m. av alkoholdrycker och tobaksvaror

lämnas en utförlig redovisning av gällande rätt m.m. I detta

återges vidare ett remissyttrande från AB Vin & Spritcentralen.

Utskottet står kvar vid den ståndpunkt när det gäller kravet

på ett exportförbud som intogs då frågan behandlades förra

gången. Med det anförda avstyrks motion 1989/90:N354 (mp).

I motion 1990/91:N8 (fp) ifrågasätts allmänt de etiska

principerna för marknadsföringen utomlands av svenska

alkoholdrycker. Motionären tar också särskilt upp den

marknadsföring som riktas mot u-länderna och EG. Av regeringens

skrivelse 1990/91:20 med 1990 års redogörelse för de statliga

företagen framgår att den snabba ökningen av vodkaexporten har

fortsatt, framhåller hon. Marknadsföringen utomlands sker med

reklammetoder som inte är tillåtna i Sverige. Trots kritik mot

en hänsynslös marknadsföring i u-länder har Vin & Sprit AB

startat en ny framgångsrik marknadsföring i Guatemala m.fl.

länder av detta slag. Det svenska alkoholmonopolet tillkom av

hälsopolitiska skäl och måste försvaras i samband med

förhandlingarna med EG. Så länge vi tillämpar olika regler vid

försäljning utomlands och i Sverige torde det dock vara svårt

att övertyga EG om det berättigade i att Sverige tackar nej till

att ta emot en del av Sydeuropas vinöverskott. I motion

1989/90:N349 (fp) framförs synpunkter som sammanfaller med de

nyss refererade. I denna begärs med samma motivering som i den

nyss nämnda motionen ett uttalande av riksdagen om

marknadsföringen utomlands av svensk vodka.

Den reklam som i utlandet har gjorts för svensktillverkad

alkohol vittnar om dubbelmoral från svenska statens sida, heter

det i motion 1989/90:N269 (c). Motionären hänvisar till att

Sverige har accepterat WHOs mål om en minskning av

alkoholkonsumtionen med 25 % till år 2000 och han anser att

Sverige måste förutsättas agera i enlighet härmed i

internationella sammanhang.

I anslutning till den behandling av motioner om exportförbud

för alkoholdrycker våren 1989 som har nämnts i det föregående

(s.22) avstyrkte utskottet ett yrkande (fp) med krav på

riksdagsuttalande om vikten av att Vin & Spritcentralen och

Svenska Tobaks AB följde de av riksdagen antagna riktlinjerna

för alkohol- och tobakspolitiken. I dessa innefattades också

marknadsföringen. Samtidigt tillstyrktes ett yrkande (fp) av mer

övergripande karaktär; regeringen borde uppmanas sörja för att

Sverige inom WHO söker få till stånd etiska riktlinjer för

marknadsföring av alkohol. Riksdagen beslöt i enlighet med

utskottets hemställan.

Enligt uppgift från Vin & Sprit AB är delar av den statistik

om svensk export av alkohol som åberopas missvisande. I några

fall, t.ex. vad gäller exporten till Namibia, sker även s.k.

reexport av alkohol som har förts in genom skeppshandlare.

Vidare hävdar bolaget att försäljningen av framför allt vodka

avser områden med starka inslag av turism, t.ex. den karibiska

ö-världen, och därtill att produkterna åsätts en så hög prisnivå

att det torde vara uteslutet att den utpräglade

lokalbefolkningen köper svensk vodka.

Utskottet delar inte uppfattningen att svenska företag i

samband med sin export eller utlandsförsäljning bör tillämpa

andra lagar eller principer än dem som gäller i det berörda

landet. Utskottet erinrar om de avsevärda skärpningar av

marknadsföringen för alkohol som är under övervägande bl.a. i

olika europeiska länder liksom om det program som nyligen har

beslutats inom WHO när det gäller alkohol. Av det sagda följer

att utskottet inte ställer sig bakom kraven i motionerna

1990/91:N8 (fp), 1989/90:N349 (fp) och 1989/90:N269 (c). Dessa

motioner avstyrks alltså.

En översyn av Sveriges alkoholexport begärs i motion

1989/90:N268 (fp). Enligt motionärernas uppfattning äventyras

det internationellt sett goda rykte som Sverige har för sin

hälso-, sjuk- och socialvård, inte minst när det gäller insatser

för minskat bruk av tobak och alkohol, genom exportsatsningarna

på dessa varor. Den svenska statens dubbelmoral, anför de, blir

än tydligare mot bakgrund av åtagandet gentemot WHO att såväl

alkohol- som tobakskonsumtionen skall minskas med 25 % till år

2000.

Utskottet har i det föregående redovisat sin syn på svenska

företags ansvar för utländska konsumenter. Sverige främjar de

berörda skyddsintressena bäst genom att i olika internationella

sammanhang verka för gemensamma riktlinjer för försäljning och

marknadsföring av alkoholdrycker. Utskottet erinrar om Sveriges

initiativ inom WHO i detta avseende. Av det nu sagda följer att

utskottet inte heller finner någon översyn av Sveriges export av

alkoholdrycker erforderlig. Motion 1989/90:N268 (fp) avstyrks

således.

Tobaksvaror

En översyn av Sveriges export m.m. av tobaksvaror begärs i

motion 1989/90:N268 (fp). Om Sverige menar allvar med sitt

engagemang i WHO bör inte det statsägda Svenska Tobaks AB

tillåtas att okontrollerat expandera internationellt, heter det

i motionen.

Våren 1989 avstyrkte utskottet två motionsyrkanden om Svenska

Tobak ABs (numera Swedish Tobacco Group AB) utlandsverksamhet.

Utskottet ansåg att denna verksamhet -- liksom dittills -- borde

få bedrivas på företagets eget ansvar, i varje land efter där

föreskrivna riktlinjer (1988/89:NU13 s.12 f.). Riksdagen

anslöt sig till vad utskottet hade uttalat. En reservation

förelåg (fp, c, vpk, mp).

I riksdagen behandlades hithörande frågor även våren 1990. En

motion (mp) med krav på omedelbart avyttrande av de utländska

enheterna inom Swedish Tobacco Group AB (1989/90:NU35 s.21)

avstyrktes av utskottet, som också starkt ifrågasatte om en

sådan åtgärd skulle vara ägnad att främja en minskning av

tobaksbruket utomlands. Motionen följdes upp i en reservation

(mp).

Som svar på en fråga (1989/90:90) i riksdagen hösten 1989 av

Barbro Westerholm (fp) om etiska riktlinjer för marknadsföring

av alkohol och tobak svarade socialminister Sven Hulterström

bl.a. (RD 1989/90:11 s.106) att regeringen i enlighet med

riksdagens önskemål hade instruerat Sveriges delegation vid WHO

att i detta forum ta upp frågan om sådana internationella

riktlinjer. Han redogjorde för det motstånd mot att WHO skulle

engagera sig i frågor som berör internationell handel som det

svenska initiativet mötte. Frågeställaren kunde, sade

statsrådet, vara förvissad om att regeringen även i

fortsättningen skulle bevaka frågan.

Som svar på en fråga (1989/90:657) våren 1990 av samma

frågeställare lämnade socialminister Ingela Thalén upplysningar

om det fortsatta arbetet inom WHO med etiska riktlinjer för

marknadsföring av alkohol och tobak (RD 1989/90:130 s.53).

Därvid nämnde hon att en resolution -- på förslag av bl.a.

Sverige -- om "tobak eller hälsa" hade antagits enhälligt av WHO

i maj 1990. Innebörden var att länderna i sin tobakskontroll

skall överväga skärpta restriktioner och gemensamma åtgärder i

syfte att all direkt och indirekt annonsering, annan

marknadsföring samt sponsring skall upphöra. Hon redogjorde även

för andra inom WHO planerade åtgärder som syftar till en

minskning av tobakskonsumtionen.

Betänkandet (SOU 1990:29) Tobakslag, som presenterades våren

1990, innehåller en rad förslag till åtgärder för minskat

tobaksbruk, däribland förbud mot tobaksreklam och reglering av

handeln med tobaksvaror. En proposition har aviserats till våren

1991.

I ett flertal europeiska länder har långtgående restriktioner

i fråga om tobaksprodukter införts eller förbereds sådana

åtgärder. Enligt vad som anges i det nyssnämnda betänkandet

råder totalförbud mot tobaksreklam i ett tjugotal länder,

däribland Finland och Italien. I Frankrike övervägs för

närvarande ett sådant förbud. Vidare har Storbritannien och

Belgien beslutat om förbud i fråga om försäljning och import av

rökfri tobak.

Utskottet finner inte att några omständigheter har förts fram

som motiverar ett ändrat ställningstagande i frågan om Swedish

Tobacco Group ABs export eller utlandsförsäljning. Utskottet

erinrar om arbetet inom WHO och EG på att minska

tobakskonsumtionen liksom strävandena i denna riktning på

nationell nivå. Skärpning på de utländska marknaderna av

reglerna för försäljning och marknadsföring av tobaksvaror

träffar sålunda också det svenska bolaget. Någon utredning av

det slag som påyrkas i motionen synes därför inte befogad.

Utskottet avstyrker med det sagda motion 1989/90:N268 (fp) i nu

behandlad del.

Import till Sverige

Allmänt om miljö- och socialklausuler

Från mer generella utgångspunkter berörs i ett par motioner

frågan om import av varor som har producerats under socialt

eller hälsomässigt oacceptabla förhållanden eller produkter som

medför skada på miljön i det producerande landet. Det rör sig om

vad man ibland kallar ekologisk eller social dumpning. Allmänna

utgångspunkter beträffande en s.k. miljöklausul m.m. i

internationella handelsavtal finns berörda i det föregående

(s.18).

I motion 1989/90:N311 (c) föreslås att omfattningen av import

av varor som producerats under icke acceptabla förhållanden

skall kartläggas. Motionärerna önskar också att regeringen skall

lägga fram förslag till sådana åtgärder som kan vara motiverade

till följd av den genomförda kartläggningen. I motionen förordas

samtidigt att GATT kompletteras med miljö- och socialklausuler.

Även i motion 1989/90:N265 (mp) anges GATT som lämpligt

instrument för att varor som har producerats under förhållanden

som är förbjudna i importlandet inte skall kunna införas.

Motionärerna anser att Sverige bör ta initiativ i denna

riktning.

Riksdagen avslog hösten 1989 en motion (c) med samma yrkande

(1989/90:NU8 s. 22) liksom en av liknande innebörd (mp).

Utskottet hänvisade till att frågan om miljöhänsyn i

internationell och regional handel är föremål för ett stort och

ökande intresse, bl.a. inom OECD, där Sverige tog vissa

initiativ våren 1989. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets

hemställan. Reservationer avgavs till förmån för motionerna (c,

vpk, mp).

Såsom framgår i det följande (s. 26) har frågan om

socialklausul I GATT behandlats vid ett rådsmöte. Sverige har

varit pådrivande i denna fråga.

Utskottet konstaterar att det internationella arbetet med

bl.a. miljöfrågor fortsätter och erinrar om Sveriges initiativ

i detta avseende. Något skäl till ändrat ställningstagande har

enligt utskottets uppfattning inte framkommit. Motionerna

1989/90:N311 (c) och 1989/90:N265 (mp) avstyrks därför i här

aktuella delar.

Tekoprodukter

Den svenska tekoindustrins framtid är föremål för yrkandet i

motion 1989/90:N334 (vpk). Däri krävs att regeringen lämnar

förslag till en begränsning av tekoimporten på grundval av en

socialklausul. Motionärerna uttrycker sin oro över den svenska

tekoindustrins framtid och beklagar att textilimportörernas

lobbyverksamhet har varit framgångsrik. De finner bl.a. mot

denna bakgrund att argumenten för deras tidigare framförda krav

på miljö- och socialklausuler fortfarande är giltiga.

Riksdagen behandlade hösten 1989 två motioner (s; vpk) om

socialklausul i internationella handelsavtal. Utskottet kunde

konstatera att strävan i ett internationellt sammanhang att nå

en lösning av frågan om socialklausuler fortsätter och att

Sverige deltar aktivt därvid. Motionerna avstyrktes (1989/90:NU8

s.24 f.). Riksdagen följde utskottet. Reservationer till

förmån för motionerna anmäldes (vpk, mp).

I svar på en interpellation (1990/91:28) av Lennart Brunander

(c) om textilindustrins överlevnad hänvisade industriminister

Rune Molin (RD 1990/91:21) beträffande importrestriktionerna

till att riksdagen har ställt sig bakom regeringens

ställningstaganden beträffande en fullständig avveckling den 31

juli 1991. Syftet är bl.a. att bidra till en dämpning av

prisökningarna. I fråga om EES-förhandlingarna fastslog

statsrådet att frågan om en harmonisering av

tekohandelspolitiken gentemot tredje land inte hade

aktualiserats. Vad gäller GATT erinrade han om syftet att

tekohandeln skall återföras till normala GATT-regler. Som en

sammanfattning konstaterade han att regeringen inte såg någon

anledning till ändrat ställningstagande i fråga om beslutet att

restriktionerna för tekoimporten skall slopas.

Diskussioner i GATT förs sedan länge om huruvida det

multilaterala handelsavtalet borde kompletteras med en

socialklausul, dvs. regler om miniminivåer för anställnings- och

arbetsvillkor. Varor som har producerats under förhållanden som

inte uppfyller sådana normer skulle sålunda kunna utsättas för

handelspolitiska sanktioner. Det är i första hand Förenta

Staterna och Sverige som har drivit frågan och också lämnat

förslag till ett förhandlingsmandat. Hittills har det varit

svårt att nå enighet om var gränsen går mellan de importerande

ländernas intresse att värna om goda arbetsförhållanden i

exportlandet och deras intresse av att skydda den inhemska

näringen. Motståndet mot socialklausuler i GATT kommer i första

hand från u-länderna, som befarar att sådana klausuler skulle

användas av i-länderna i protektionistiskt syfte.

För första gången har nu frågan om socialklausuler förts upp

på rådsnivå, vilket skedde vid GATTs senaste rådsmöte. I fråga

om barnarbete fördes överläggningar om slopandet av en punkt i

det nyssnämnda förhandlingsmandatet om granskning av

minimiåldern. Avsikten skulle vara att tillgodose u-ländernas

önskemål i detta avseende. Från svenskt håll har man emellertid

motsatt sig ett sådant beslut, då frågan om barnarbete anses

vara en central del i en tilltänkt socialklausul. Sverige intar

vidare den ståndpunkten att en sådan klausul inte bör komma i

fråga i de sammanhang där den kan tjäna protektionistiska

syften. I sitt inlägg under rådsmötet betonade Sverige också de

möjligheter till att tillgodose målet om ökad social hänsyn i

arbetsförhållanden som finns genom dels en av Internationella

arbetsorganisationen (ILO) antagen konvention om minimiålder för

arbete (se 1989/90:AU16), dels FN-konventionen om barnets

rättigheter (se 1989/90:SoU28).

Utskottet konstaterar sålunda att GATTs rådsmöte nu har tagit

upp frågan om socialklausul och att Sverige har varit

pådrivande. Med hänvisning härtill och till vad som i övrigt har

anförts i det föregående avstyrker utskottet motion 1989/90:N334

(vpk) i nu behandlad del.

Tropiskt timmer

Förbud mot import av tropiskt timmer begärs i motion

1989/90:N353 (vpk). Motionärerna åberopar en motion (vpk) vid

föregående riksmöte om betydelsen av att Sverige genom ett

importstopp för tropiskt timmer markerar sitt missnöje med

skövlandet av de tropiska regnskogarna. I denna tidigare motion

beskrevs förhållandena i Brasilien, och i den nu aktuella

motionen tas Malaysia upp som exempel.

Riksdagen behandlade hösten 1989 tre motioner (s; vpk; mp) med

förslag om svenskt importstopp som ett medel för att den

fortsatta förstörelsen av regnskogarna skulle kunna hejdas

(1989/90:NU8 s.27f.). Utskottet sade sig ha noterat ett

avsevärt ökat intresse för ämnet. Enligt utskottets uppfattning

kunde flera av de förslag till åtgärder som hade kommit fram

inom den internationella timmerorganisationen (ITTO) förutsättas

ha goda möjligheter att leda till målet, dvs. en miljövänlig och

uthållig produktion av tropiskt timmer. Den angelägna strävan

att förhindra en fortsatt förstörelse av regnskogarna borde i

första hand kanaliseras genom ITTO, ansåg utskottet, som

avstyrkte motionerna. Riksdagen följde utskottets linje.

Motionerna fick stöd i en reservation (vpk, mp). I betänkandet

lämnades också en utförlig redogörelse för då pågående

internationellt arbete för regnskogarnas bevarande (s.8f.).

En motion (c) med krav på olika åtgärder till skydd för

regnskogen avstyrktes hösten 1990 av utrikesutskottet

(1990/91:UU2 s.11f.) med hänvisning till näringsutskottets

ovan refererade bedömning.

ITTO beslöt i maj 1990 enhälligt om en rekommendation om att

den internationella handeln år 2000 enbart skall avse sådant

timmer som kommer från s.k. uthålligt skogsbruk. Detta måldatum

anger producentländernas avsikt att efter bästa förmåga

övervinna de svårigheter av politisk, social, ekonomisk och

teknisk natur som är förknippade med sådant skogsbruk. Också

konsumentländernas vilja att uppmuntra och stödja sådana

ansträngningar kom till uttryck härigenom.

Världsnaturfonden (WWF) har rekommenderat att handel med

tropiskt timmer skall upphöra år 1995. I samband med ett

seminarium i oktober 1990 begärde svenska avdelningen av WWF ett

importstopp senast inom ett år, dvs. då nuvarande lager i

Sverige av sådant timmer beräknas vara tömda. I anslutning till

detta seminarium har möbelbranschen -- Sveriges

möbelindustriförbund, Sveriges möbelhandlares centralförbund och

Möbelbranschrådet -- förklarat sig beredd att verka för att

branschens företag avstår från produktion av och handel med

möbler i tropiska träslag från utrotningshotade regnskogar.

Samtidigt säger man sig vilja delta i utarbetandet av ett

program som leder till att inte annat tropiskt virke än sådant

som kommer från uthålligt skogsbruk används för möbelproduktion

och också acceptera ett system som anger godtagbara råvaror.

Branschen uttrycker dock sin tveksamhet till att medverka i

sammanhang som kan tolkas som diktat till fattiga länder om hur

de skall förvalta sina naturresurser. Ytterligare en restriktion

gäller befintliga lager; branschen förbehåller sig rätten att

använda eller sälja trä och möbler som finns i eller är på väg

till lager. Man erinrar också om den ytterst begränsade

tillgången på svenska träslag lämpliga som möbelråvara och

efterlyser en skogspolitik som gynnar produktion av lövträ för

möbelindustrin. Sammanfattningsvis sägs att industri och handel

är positiva till ett samarbete med naturvårdens organisationer

för att problemen i regnskogsbältet skall lösas.

Även i andra sammanhang pågår arbete på att användningen av

tropiskt timmer från utrotningshotade skogar skall upphöra.

Sveriges inredningsarkitekters riksförbund har utfäst sig att

inte föreslå möbler där sådant träslag har använts. Vidare har

genom ett beslut i Göteborgs kommun den kommunala

inköpskommittén rekommenderats att verka för att

byggnadsmaterial, timmer, möbler, parkmaterial m.m. av träslag

från tropiska naturskogsområden inte inhandlas.

Utskottet noterar med stor tillfredsställelse de initiativ som

i olika svenska organisationer har tagits för den tropiska

regnskogarnas bevarande. Vidare vill utskottet peka på den

rekommendation som har beslutats inom ITTO och som syftar till

en stimulans av uthålligt skogsbruk. Med hänvisning till vad som

nu har sagts och till utskottets tidigare ställningstagande i

denna fråga avstyrks motion 1989/90:N353 (vpk).

Vidareexport av högteknologiska varor

I två motioner begärs åtgärder som underlättar svensk

vidareexport av högteknologiska varor till öststaterna.

Alltjämt bedriver Förenta Staterna, trots vissa lättnader i

bestämmelserna, embargopolitik mot Sovjetunionen, anförs det i

motion 1989/90:N363 (vpk). Mot bakgrund av Sovjetunionens starka

intresse av en snabb ekonomisk och teknologisk utveckling borde

Sverige omgående frigöra sig från sitt deltagande i den

amerikanska politiken.

Även i motion 1989/90:N267 (mp) riktas kritik mot svensk

medverkan i Förenta Staternas handelsbojkott av öststaterna.

Motionärerna vill att regeringen skall lägga fram förslag till

bestämmelser som undanröjer de nu gällande hindren för svensk

vidareexport till dessa länder. Sverige har, anför motionärerna,

-- främst av hänsyn till neutraliteten -- formellt försökt att

hålla sig utanför det sedan år 1949 tillämpade amerikanska

teknikembargot mot öststaterna. Reellt sett deltar Sverige dock

i stor utsträckning i bojkotten och fortfar härmed, trots att

det kalla kriget är över. Motionärerna begär också att riksdagen

skall uttala att svensk medverkan i en supermakts handelsbojkott

som är riktad mot en annan supermakt måste betraktas som ett

avsteg från neutralitetspolitiken och därför icke skall få

förekomma.

Handeln med utländsk högteknologi regleras i förordningen

(1986:89) om förbud mot viss utförsel. Av regeringens

förordningsmotiv (1986:1) framgår att regleringen har tillkommit

för att förhindra att Sverige utnyttjas som genomgångsland för

en handel som är illegal i andra länder. Utländska varor på

högteknologiomådet som är underkastade exportrestriktioner i

tillverkningslandet får enligt bestämmelserna inte föras ut ur

Sverige om inte tillstånd från tillverkningslandet kan företes.

Det är, enligt vad som uttalas i motiven, av stor vikt att den

svenska industrin kan tillförsäkras fortsatt tillgång till

avancerad högteknologi utifrån.

Riksdagen behandlade hösten 1989 en motion (vpk) med yrkande

om avveckling av embargopolitiken. Utskottet åberopade sitt

ställningstagande till liknande yrkanden vid tidigare tillfällen

(1989/90:NU8 s. l9). Riksdagen följde utskottet. Motionen

följdes upp i en reservation (vpk, mp).

Cocom (Coordinating committee for multilateral export control)

-- bestående av representanter för medlemsländerna i

västalliansen NATO (exkl. Island) samt Japan och Australien --

samordnar ländernas politik vad gäller export till östblocket av

teknik med strategisk betydelse. Efter det att de motioner som

nu behandlas väcktes i januari 1990 har betydande lättnader i

exportkontrollen beslutats med verkan fr.o.m. den 1 juli 1990.

Produktområden som omfattas av generella lättnader är t.ex.

verktygsmaskiner, utrustning för telekommunikationer samt

datasystem och utrustning. De östeuropeiska länder som har

börjat bygga upp en marknadsekonomi och som är beredda att

tillämpa en egen exportkontroll kommer härutöver att omfattas av

speciella lättnader. Ytterligare lättnader diskuteras för

närvarande, vilket utskottet hälsar med tillfredsställelse.

Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående

avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N363 (vpk) och

1989/90:N267 (mp).

Energiprojekt

Sverige borde ta ett ansvar för forskning om energisystem för

Östeuropa och u-länderna, hävdas det i motion 1989/90:N37 (vpk).

Motionärerna anser att Sverige bör delta i och uppmuntra

internationella projekt för energiforskning i fråga om såväl

produktions- som användarsidan. De riktar samtidigt kritik mot

att proposition 1989/90:90 om forskning, som har föranlett

motionen, inte berör dessa områden.

I forskningspropositionen anges den framtida inriktningen av

svensk energiforskning (s. 436 f.). Därvid uttalas att

energiteknisk forskning och utveckling i ökad utsträckning bör

bedrivas genom internationellt samarbete. Ett omfattande

samarbete pågår inom ramen för Nordiska ministerrådet och den

internationella energiorganisationen (IEA). Beträffande

samarbetet med EG på energiforskningsområdet sägs bl.a. att

detta bör göra det möjligt för Sverige att verka för att en

bärkraftig och hållbar utveckling uppnås på miljö- och

energiområdet i ett europeiskt perspektiv. Riksdagen har ställt

sig bakom regeringens förslag (1989/90:NU40).

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete

(BITS) är en statlig biståndsmyndighet med uppgift att främja

överföring av teknologi och kunskap från Sverige till u-länder

och numera även till Östeuropa. Dess tre biståndsformer är

u-krediter (lån med gåvoelement), tekniskt samarbete (bidrag)

och internationella kurser. Inriktningen är främst på projekt

för uppbyggnad av en infrastruktur i mottagarländerna. Det är

sålunda särskilt fråga om investeringar i energisystem,

kommunikationer och industriell verksamhet. Miljöskydd och

energibesparing har blivit viktiga verksamhetsgrenar.

Forskningsprojekt omfattas inte av BITS insatser eftersom man

har att utgå från beprövad -- och för mottagarländerna anpassad

-- teknik. BITS verksamhet är i grunden avsedd för sådan

tekniköverföring.

BITS disponerar enligt beslut av regeringen 435 milj.kr. för

insater i Östeuropa under en treårsperiod med början budgetåret

1990/91. Medlen fördelas enligt följande. För stöd till

reformprocessen i Polen -- med särskild tonvikt på

miljöfrämjande insatser, inklusive tekniköverföring -- anvisas

270 milj.kr. För insatser i övriga Östeuropa och då särskilt i

Baltikum avses 150 milj.kr., varav 30% skall gå till

miljöfrämjande insatser. Slutligen skall 15 milj.kr. disponeras

av Världsbanken för utnyttjande av svensk expertis vid

beredning, bedömning och uppföljning av projekt som har

finansierats av banken. Särskilt berörs insatser för miljö och

infrastruktur härav.

Utskottet instämmer i motionärernas uttalande om det stora

behovet av miljövänlig energiteknik i de östeuropeiska länderna

och i u-länderna. Något initiativ av det slag som förordas i

motionen finner utskottet inte påkallat. Motion 1989/90:N37

(vpk) avstyrks därför i berörd del.

Turistnäringen

Turistnäringen har "glömts bort" i den näringspolitiska

propositionen trots att denna näringsgren växer kraftigt i hela

världen, sägs det i motion 1989/90:N49 (m, fp, c). Turismen

måste ses som en betydelsefull del av näringspolitiken och

präglas av samma professionalism som gäller för exporten av

varor och tjänster, heter det vidare. Många småföretag har

anknytning till branschen. Samtidigt uppvisar turistbalansen ett

underskott om ca 15 miljarder kronor. Mot denna bakgrund begärs

en snabbutredning om hur marknadsföringen utomlands av Sverige

som turistland skall effektiviseras. Motionärerna förespråkar

också att frågorna om turistnäringen förs över från

kulturutskottet till näringsutskottet.

Turism och rekreation beräknas omsätta 100 miljarder kronor

per år, varav ca hälften kommer från verksamhet som brukar

hänföras till turistnäringen. Sveriges turistråd är en

stiftelse, bildad av staten, Svenska kommunförbundet och

Landstingsförbundet med uppgift att driva turismfrämjande

verksamhet. Turistrådet skall som centralt organ planera,

samordna och genomföra åtgärder för att främja turism och

rekreation i Sverige i enlighet med de av riksdagen fastställda

målen. Särskilt skall Turistrådet utveckla svensk turism och

genom marknadsföringsåtgärder förbättra bytesbalansen samt

underlätta möjligheterna för breda folkgrupper till turism och

rekreation. I utlandsorganisationen ingår marknadskontor i elva

länder. Rådet har ett sektoransvar för svensk turism och

rekreation.

Budgetåret 1988/89 påbörjade Turistrådet i enlighet med

statsmakternas beslut ett treårigt marknadsföringsprogram. Rådet

har också i uppdrag att utvärdera effekterna härav. Programmet

innebär en satsning främst på intensifierad marknadsföring,

riktad såväl till den svenska marknaden som till utländska

marknader.

Riksrevisionsverket (RRV) har nyligen granskat hur Turistrådet

fullföljer sin uppgift. I en revisionsrapport (dnr 1988/89:1502)

föreslogs åtgärder för effektivisering av Turistrådet, bl.a.

avseende de internationella marknadsföringsinsatserna. Rapporten

har remissbehandlats. Den del av Turistrådets verksamhet som

avser de sociala målen för turist- och rekreationspolitiken

granskas av riksdagens revisorer. Förslag från revisorerna

kommer att läggas fram för riksdagen före utgången av år 1990.

För budgetåret 1990/91 har riksdagen anvisat 123 milj.kr. till

Turistrådets uppgifter för turism och rekreation.

Kulturutskottet framhöll vid ärendets behandling vikten av

rådets insatser för att den utländska turismen till Sverige

skall öka, inte minst med hänsyn till att turistnettot visar ett

kraftigt underskott (1989/90:KrU16 s.4). En motion (m) med

krav att Turistrådets organisation och styrelsesammansättning

skulle ses över för en renodling av dess verksamhet

tillbakavisades samtidigt av kulturutskottet; remissbehandlingen

av RRVs rapport borde avvaktas, ansågs det. I en reservation (m)

följdes motionen upp. Riksdagen beslöt i enlighet med

kulturutskottets hemställan.

Utöver det nyss nämnda anslaget till Turistrådet lämnar staten

bidrag till turistnäringen på andra sätt, t.ex. inom ramen för

det regionalpolitiska stödet. På detta sätt stöds bl.a.

turistanläggningar. Enligt en nyligen publicerad undersökning,

Den svenska turistnäringens marknadsföringsinsatser utomlands

(Sveriges Turistråds rapport 1990:4), satsade privata och

offentliga aktörer 270 milj.kr. på internationell marknadsföring

av Sverige under år 1988.

I regeringens tidigare nämnda skrivelse 1990/91:50 uttalas att

Turistrådets verksamhet skall ses över med inriktning på att

näringens eget engagemang skall öka. I detta sammanhang, sägs

det vidare, skall klargöras hur de sociala målen i

turistpolitiken skall tillgodoses. Enligt vad utskottet har

erfarit kommer man vid översynen att vägledas av synpunkter som

har framförts i RRVs rapport och av vad som har framkommit genom

remissutfallet.

Med hänvisning till den översyn av Turistrådets verksamhet som

har aviserats i regeringens skrivelse noterar utskottet att

kravet på en sådan snabbutredning som förespråkas i motionerna

kommer att bli tillgodosett. Något uttalande av riksdagen torde

därför inte vara påkallat; utskottet avstyrker därmed motion

1989/90:N49 (m, fp, c).

Hemställan

1. beträffande frihandelns betydelse

att riksdagen avslår motion 1989/90:N205, motion 1989/90:N307

yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N311 yrkande 1 och motion

1989/90:N346 yrkande 7,

res. 1 (m, fp)

res. 2 (c, v, mp)

2. beträffande handeln med tjänster

att riksdagen avslår motion 1989/90:N346 yrkande 8,

res. 3 (m, fp)

3. beträffande tjänsteföretagens medverkan i

förhandlingsarbetet

att riksdagen avslår motion 1989/90:N315 yrkande 3,

res. 4 (m, fp)

4. beträffande EFTAs roll för utvecklingen i Östeuropa

att riksdagen avslår motion 1989/90:N307 yrkande 3,

5. beträffande nordisk hemmamarknad

att riksdagen avslår motion 1989/90:N365,

6. beträffande beräkning av kostnader för

handelsrestriktioner

att riksdagen avslår motion 1989/90:N307 yrkande 8 och motion

1989/90:N346 yrkande 6,

res. 5 (m, fp)

7. beträffande regler för import av miljöfarliga varor

m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:N265 i ifrågavarande del

och motion 1989/90:N312,

res. 6 (v, mp)

8. beträffande export av kärnteknisk utrustning m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:N317, motion 1989/90:N478

yrkande 7 och motion 1989/90:N479 yrkande 3,

res. 7 (c)

res. 8 (v, mp)

9. beträffande export av svenska alkoholdrycker

att riksdagen avslår motion 1989/90:N354,

res. 9 (mp)

10. beträffande marknadsföringen utomlands av svenska

alkoholdrycker

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N269, 1989/90:N349 och

1990/91:N8,

res. 10 (mp)

11. beträffande översyn av Sveriges alkoholexport

att riksdagen avslår motion 1989/90:N268 yrkande 1,

res. 11 (fp, mp)

12. beträffande översyn av Sveriges export m.m. av

tobaksvaror

att riksdagen avslår motion 1989/90:N268 yrkande 2,

res. 12 (fp, mp)

13. beträffande miljöklausul m.m. i internationella

handelsavtal

att riksdagen avslår motion 1989/90:N265 i ifrågavarande del

och motion 1989/90:N311 yrkandena 2 och 3,

res. 13 (c, v, mp)

14. beträffande begränsning av tekoimporten på grundval av

en socialklausul

att riksdagen avslår motion 1989/90:N334 yrkande 2,

res. 14 (v, mp)

15. beträffande import av tropiskt timmer

att riksdagen avslår motion 1989/90:N353,

res. 15 (v, mp)

16. beträffande vidareexport av högteknologiska varor

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N267 och 1989/90:N363,

res. 16 (v, mp)

17. beträffande forskning om energisystem för Östeuropa och

u-länderna

att riksdagen avslår motion 1989/90:N37,

res. 17 (v, mp)

18. beträffande marknadsföringen utomlands av Sverige som

turistland

att riksdagen avslår motion 1989/90:N49.

res. 18 (m, fp, c)

Stockholm den 22 november 1990

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune

Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Birgitta

Johansson (s) (mom. 1--3, 5--18), Nic Grönvall (m), Inga-Britt

Johansson (s), Bo Finnkvist (s) (mom. 4), Reynoldh Furustrand

(s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v),

Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Kjell

Ericsson (c) (mom. 1--3, 5--18), Håkan Hansson (c) och Sven-Olof

Petersson (c) (mom. 4).

Reservationer

1. Frihandelns betydelse (mom.1)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar

Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att betona frihandelns

betydelse inte bara inom vissa regioner, såsom Västeuropa, utan

för hela världen. En fri internationell handel kommer inte bara

vårt eget land till godo. Den är en av de viktigaste

förutsättningarna för de fattigare ländernas ekonomiska

utveckling och därmed för att reformer av olika slag i dessa

länder skall bli möjliga. Frihandeln representerar sålunda en

strävan bort från krig och orättvisor och mot ekonomisk

utjämning mellan världens nationer och folk. Det är därför av

största vikt att varje strävan mot protektionism motarbetas.

Protektionistiska strömningar utgjorde också en viktig anledning

till beslutet år 1986 om att en ny multilateral

förhandlingsrunda i GATT skulle etableras. Denna runda, som

efter fyra års arbete nu avses bli slutförd, är den mest

omfattande i GATTs historia.

Sverige tillhörde de länder som var aktivt pådrivande för att

förhandlingsrundan skulle komma till stånd. Genom att tillträda

deklarationen inför rundan accepterade Sverige också att

frihandeln utvecklades till nya områden, såsom tjänster och

jordbruksprodukter. Utskottet vill framhålla vikten av att

Sverige i det fortsatta arbetet i GATT -- och även i andra

sammanhang där frihandelsarbetet drivs -- själv tar initiativ

och understöder andra länders initiativ i frihandelsvänlig

riktning. Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till vad

utskottet nu har anfört. Därmed tillstyrks motionerna

1989/90:N205 (m), 1989/90:N307 (m) och 1989/90:N346 (fp), de

båda senare i berörda delar. Av det sagda följer att utskottet

inte ansluter sig till den uppfattning som kommer till uttryck i

motion 1989/90:N311 (c). Även denna avstyrks i behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande frihandelns betydelse

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N205, motion

1989/90:N307 yrkandena 1 och 2 och motion 1989/90:N346 yrkande 7

och med avslag på motion 1989/90:N311 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Frihandelns betydelse (mom.1)

Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och

Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om frihandelns betydelse som

motion 1989/90:N311 (c) ger uttryck för. En öppen,

internationell handel är avgörande för en nation med de

förutsättningar som kännetecknar Sverige. Ytterligare

protektionistiska inslag i världshandeln skulle medföra svåra

ekonomiska problem för vårt land; handeln skapar resurser till

reformer och annan utveckling av välfärden.

Utskottet vill emellertid understryka att främjande av den

internationella handeln inte är ett självständigt mål. Snarare

utgör en sådan åtgärd ett av flera medel i strävandena att

åstadkomma ett väl fungerande samhälle. I den mån värnandet om

fri handel kommer i konflikt med andra viktiga intressen, såsom

hänsynen till miljö, människors hälsa, regional balans och

nationell säkerhet, bör det finnas en öppenhet att diskutera en

modifiering av den renodlade frihandelslinjen. I takt med t.ex.

ökade miljöproblem -- globala, regionala och lokala -- kan

sådana undantag vara angelägna och i många fall även nödvändiga.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av den nu

angivna innebörden. Utskottet tillstyrker med det sagda motion

1989/90:N311 (c) i berörd del. Vad som har förts fram i

motionerna 1989/90:N205 (m), 1989/90:N307(m) och 1989/90:N346

(fp) kan utskottet inte till alla delar ansluta sig till. De

avstyrks i berört hänseende.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande frihandelns betydelse

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N311 yrkande 1

och med avslag på motion 1989/90:N205, motion 1989/90:N307

yrkandena 1 och 2 och motion 1989/90:N346 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Handeln med tjänster (mom.2)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar

Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som

börjar med "Enligt vad" och slutar med "behandlad del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om tjänstehandelns betydelse

som motion 1989/90:N346 (fp) ger uttryck för. Sverige bör såväl

i GATT-förhandlingarna som i övriga frihandelssammanhang med

kraft verka för en liberalisering av handeln med tjänster. En

sådan inriktning är mycket angelägen, inte minst med beaktande

av tjänstesektorns starka tillväxt i ekonomin, t.ex. vad gäller

andelen av bruttonationalprodukten och sysselsättningen.

Riksdagen bör till regeringen rikta ett uttalande av nu angiven

innebörd. Motion 1989/90:N346 (fp) tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande handeln med tjänster

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N346 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Tjänsteföretagens medverkan i förhandlingsarbetet (mom.3)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar

Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill när det gäller tjänstesektorn framhålla

betydelsen av en tät och kontinuerlig kontakt mellan å ena sidan

förhandlingsorganisationerna avseende GATT resp. ett EES-avtal

och å andra sidan företrädare för tjänsteföretagen och deras

organisationer. En sådan förankring är av särskild betydelse

under realförhandlingarna. Genom ett uttalande av riksdagen till

regeringen av nu angiven innebörd tillgodoses det aktuella

yrkandet i motion 1989/90:N315 (fp), som alltså tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande tjänsteföretagens medverkan i

förhandlingsarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N315 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Beräkning av kostnader för handelsrestriktioner (mom.6)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar

Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.17 med "Utskottet konstaterar" och slutar på s.18 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner de krav på utredning av kostnaderna för

handelsrestriktioner som framförs i motionerna väl motiverade.

Avsteg från principen om frihandel får negativa verkningar inte

bara för de länder som exporterar till Sverige -- särskilt

u-länder -- utan även för svensk ekonomi och de svenska

konsumenterna. De prishöjande effekter som uppkommer genom

Sveriges handelspolitiska skyddsåtgärder är i flertalet fall

indirekta och därmed okända -- inte bara för konsumenterna utan

även för politiska beslutsfattare. För att denna kunskapsbrist

skall undanröjas bör regeringen föranstalta om en utredning

omfattande såväl metodutveckling som frågan om ansvaret för

löpande beräkningsarbete avseende handelsrestriktioner.

Utredningen bör bl.a. resultera i ett förslag om att

utvärderingar av tilltänkta handelsrestriktioners priseffekter i

konsumentledet skall finnas med i underlagen för riksdagens

beslut. Genom ett uttalande av riksdagen av denna innebörd

tillgodoses i huvudsak de nu berörda yrkandena i motionerna

1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N307 (m).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande beräkning av kostnader för

handelsrestriktioner

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N307 yrkande 8

och motion 1989/90:N346 yrkande 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

6. Regler för import av miljöfarliga varor m.m. (mom.7)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "behandlad del"

bort ha följande lydelse:

För en långsiktigt hållbar utveckling måste hänsyn tas till

naturens ramar. Detta kräver ett nära och solidariskt samarbete

både globalt och regionalt. Inte minst gäller detta den

internationella handeln. Varje land måste ha rätt att skydda sin

natur och miljö liksom sina invånares hälsa och att vägra handla

med produkter som är skadliga i dessa avseenden. Enligt

utskottets uppfattning är det hittillsvarande skyddet mot import

av varor som kan vålla skada på människor eller miljö alltför

svagt. Även om det i olika fördrag finns formell grund för en

begäran om undantag från principen om fri cirkulation synes

denna möjlighet i praktiken utnyttjas i så begränsad omfattning

att systemet förefaller vara av ringa värde. I valet mellan å

ena sidan intresset av fri handel och å andra sidan miljö- eller

hälsoskyddet är det i regel det senare intresset som får vika.

Talrika exempel visar på detta.

Utskottet befarar också att någon nyordning i frågan om

miljöhänsyn m.m. vid import inte är att vänta trots de

diskussioner som förs i internationella sammanhang. Det finns

enligt utskottets mening anledning för Sverige att gå före i

dessa frågor. Ett sådant agerande bör inte bara gälla ett

bibehållande och helst en höjning av skyddsnivån vad avser

hälso- och miljöskydd men också ett ökat ansvar för att driva

saken i det fortsatta arbetet i GATT och i EES-förhandlingarna.

Med ett uttalande härom till regeringen skulle motionerna

1989/90:N312 (vpk) och 1989/90:N265 (mp) bli tillgodosedda, den

senare i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande regler för import av miljöfarliga varor

m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N265 i

ifrågavarande del och motion 1989/90:N312 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Förbud mot export av kärnteknisk utrustning m.m. (mom.8)

Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion

1989/90:N479 (c), innebärande att lagstiftningen på det

kärntekniska området måste innefatta en sträng reglering för

alla led i kärnbränslecykeln. Även verksamheter som inte är ett

direkt led i denna cykel utan snarare är en följd av att

kärnkraft utnyttjas för energiproduktion måste regleras i lag.

Enligt utskottets mening måste utformningen av lagstiftningen

stå i överensstämmelse med innebörden av folkomröstningens

resultat och riksdagens beslut med anledning härav. Häri måste

ligga att exporten bör vara underkastad samma restriktioner som

gäller för utnyttjande av kärnkraften i hemlandet. De särskilda

risker för människor och miljö som hanteringen av kärnkraften

och dess avfall innebär måste sålunda beaktas genom reglering i

lag. Även sambandet mellan civil och militär användning av

kärnenergi bör komma till uttryck genom lagreglering. Regeringen

bör således anmodas att lägga fram ett förslag om förbud mot

export av kärnteknisk utrustning, radioaktivt bränsle och

kärnkraftsteknologi. Genom en sådan åtgärd skulle motion

1989/90:N479 (c) bli tillgodosedd i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande förbud mot export av kärnteknisk utrustning

m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N479 yrkande 3

och med anledning av motion 1989/90:N317 och motion 1989/90:N478

yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

8. Förbud mot export av kärnteknisk utrustning m.m. (mom.8)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort

ha följande lydelse:

I folkomröstningen år 1980 om kärnkraften sade svenska folket

med klar majoritet ifrån att kärnkraften inte är en acceptabel

framtidslösning. Riksdagen har härefter bekräftat

folkomröstningens resultat och beslutat att kärnkraften skall

vara avskaffad år 2010. Enligt vad utskottet kan finna borde en

logisk följd härav bli att export av kärnteknisk utrustning,

såsom reaktorer och reaktorbränsle, skall upphöra. Det som anses

farligt eller olämpligt för användning i Sverige skall givetvis

inte heller exporteras till andra länder. Det tyder på en

betänklig krämarmentalitet att vårt land tillåts tjäna pengar på

att sälja varor eller tjänster som vi själva har tagit avstånd

från. Regeringen bör därför anmodas att snarast för riksdagen

lägga fram förslag om förbud mot export av kärnteknisk

utrustning. Någon ytterligare utredning av behovet av en sådan

lagstiftning är enligt utskottets uppfattning onödig, eftersom

tillräckligt beslutsunderlag redan finns.

Kärnbränslecykeln innefattar så många risker för miljön och är

moraliskt så tvivelaktig att utnyttjande av kärnenergi borde

upphöra i andra länder. Utskottet anser mot denna bakgrund att

Sverige i internationella sammanhang bör aktivt verka för att

även andra länder fattar beslut i denna riktning.

Genom ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad utskottet

här har anfört blir motionerna 1989/90:N478 (vpk) och

1989/90:N317 (vpk, mp) tillgodosedda, den senare i berörd del. I

viss mån torde även motion 1989/90:N479 (c) i aktuellt avseende

tillgodoses härigenom.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande export av kärnteknisk utrustning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N317 och motion

1989/90:N478 yrkande 7 och med anledning av motion 1989/90:N479

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

9. Förbud mot export av svenska alkoholdrycker (mom.9)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som

börjar med "Utskottet står" och slutar med "motion 1989/90:N354

(mp)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning rimmar den aggressiva

marknadsföringen utomlands av svenska alkoholdrycker illa med

det budskap om alkoholens skadeverkningar som förs fram i

Sverige. För att Sveriges trovärdighet i internationella

sammanhang när det gäller kampen mot alkoholmissbruket inte

skall sättas i fråga bör den svenska exporten upphöra.

Regeringen bör därför förelägga riksdagen förslag till lag om

förbud mot export av alkohol. Utskottet tillstyrker sålunda

motion 1989/90:N354 (mp).

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande förbud mot export av svenska alkoholdrycker

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N354 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Marknadsföringen utomlands av svenska alkoholdrycker

(mom.10)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks alltså"

bort ha följande lydelse:

Utskottet finner kravet på en sanering av marknadsföringen

utomlands av svenska alkoholdrycker väl befogat. Att Vin & Sprit

AB tillämpar olika principer för marknadsföringen i Sverige och

på exportmarknaderna måste i internationella sammanhang

betraktas som ett tecken på dubbelmoral, inte minst på grund av

att det är staten som äger bolaget. Vårt lands trovärdighet när

det gäller alkoholpolitiska strävanden i internationella

sammanhang, t.ex. i WHO, torde ifrågasättas till följd av det

tveeggade budskap som Vin & Sprit står för. Sveriges agerande

måste stå i samklang med det av WHO uppsatta målet om en

minskning av världens alkoholkonsumtion med 25 % till år 2000.

Utskottet anser att ett uttalande av riksdagen i enlighet med

vad som nu har anförts är påkallat. Härigenom skulle yrkandena i

motionerna 1990/91:N8 (fp), 1989/90:N349 (fp) och 1989/90:N269

(c) tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande marknadsföringen utomlands av svenska

alkoholdrycker

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:N269,

1989/90:N349 och 1990/91:N8 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

11. Översyn av Sveriges alkoholexport (mom.11)

Hadar Cars (fp), och Gudrun Norberg (fp) och Lars Norberg (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.23 med "Utskottet har" och slutar på s.24 med "avstyrks

således" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1989/90:N268 (fp), att Sveriges export av alkohol bör bli

föremål för en översyn. En sådan åtgärd skulle bidra till att

öka Sveriges trovärdighet i internationella sammanhang när det

gäller kampen mot alkoholens skadeverkningar. Regeringen bör

anmodas att föranstalta om en översyn av det slag som begärs.

Med det nu sagda tillstyrks motion 1989/90:N268 (fp) i här

aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande översyn av Sveriges alkoholexport

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N268 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Översyn av försäljningen utomlands av tobaksvaror

(mom.12)

Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp) och Lars Norberg (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.25 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "behandlad del"

bort ha följande lydelse:

Swedish Tobacco Group AB är efter sitt förvärv av Pinkerton en

av världens största producenter av rökfri tobak, främst snus.

Inom WHO har en expertgrupp varnat för bruket av snus och därvid

förespråkat kraftfulla motåtgärder. Enligt utskottets mening bör

därför regeringen ombesörja en översyn av Swedish Tobacco Group

ABs försäljning på utländska marknader. Med det nu anförda

tillstyrks motion 1989/90:N268 (fp) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande översyn av försäljningen utomlands av

tobaksvaror

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N268 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Miljöklausul m.m. i internationella handelsavtal

(mom.13)

Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och

Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.26 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "aktuella

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning om behovet av

att GATT kompletteras med miljö- och socialklausuler. Så länge

det förekommer internationell handel med produkter som i det

exporterande landet har producerats under förhållanden som från

miljösynpunkt eller av sociala skäl inte skulle accepteras i

importlandet, kommer det att vara svårt att nå reella

förbättringar i berörda avseenden. Enligt utskottets uppfattning

kan handelspolitiska instrument vara mycket effektiva. Det är

viktigt att nu ta fasta på det ökade intresse för bl.a.

miljöfrågor som kan noteras i diskussionerna om den

internationella handeln. Sverige bör i GATT ta initiativ i linje

med vad som nu har sagts. Med ett uttalande till regeringen av

denna innebörd blir motionerna 1989/90:N311 (c) och 1989/90:N265

(mp) tillgodosedda i här behandlade delar.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande miljöklausul m.m. i internationella

handelsavtal

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N265 i

ifrågavarande del och motion 1989/90:N311 yrkandena 2 och 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Begränsning av tekoimporten på grundval av en

socialklausul (mom.14)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.27 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "behandlad

del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas oro för den inhemska

tekoindustrin. Importen av tekoprodukter kommer många gånger

från länder där barnarbete tillåts. Konkurrensen från länder som

inte har ett med Sverige jämförbart skydd för sina anställda

blir starkt snedvriden. Härigenom riskeras att en industrigren

helt slås ut. Sverige bör i GATT aktivt verka för att en

socialklausul snarast kommer till stånd. Regeringen bör anmodas

att härefter för riksdagen lägga fram förslag som innebär

begränsningar av tekoimporten på grundval av en sådan klausul.

Med sådana åtgärder skulle yrkandet i motion 1989/90:N334 (vpk)

bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande begränsning av tekoimporten på grundval av

en socialklausul

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N334 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Import av tropiskt timmer (mom.15)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.28 som

börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "motion

1989790:N353 (vpk)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den starka oro för regnskogarnas framtid som

kommer till uttryck i motion 1989/90:N353 (vpk). Regnskogarnas

betydelse för det globala klimatet bl.a. genom motverkande av

växthuseffekten är oskattbar liksom deras värde i fråga om den

biologiska mångfalden. De initiativ som omnämns i det föregående

är visserligen ett steg i rätt riktning. Något genombrott kan de

emellertid inte anses representera. Trots alla hittillsvarande

lovvärda insatser från organisationer och enskilda fortsätter

den ofattbart omfattande skövlingen av den tropiska regnskogen.

Enligt uppgifter från Världsnaturfonden avverkas eller bränns

nästan 20 miljoner hektar sådan skog om året. Det motsvarar en

fotbollsplan i sekunden. En betydande del av det tropiska virke

som importeras till Sverige används till lister, skåpluckor och

dörrar och andra produkter inom snickeribranschen. En inte

oväsentlig import av dessa träslag avser också båtbyggande. Ett

regelrätt förbud för import av virke från annat än uthålligt

skogsbruk är den enda åtgärd som träffar även sådant tropiskt

trä som används till annat än möbler. Regeringen bör föranstalta

om att ett sådant förbud kommer till stånd. Med ett uttalande av

riksdagen av nu angiven innebörd skulle motion 1989/90:N353

(vpk) bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande import av tropiskt timmer

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N353 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Vidareexport av högteknologiska varor (mom.16)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.29 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "och 1989/90:N267

(mp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om svenskt deltagande i den

amerikanska embargopolitiken som kommer till uttryck i

motionerna. Det är av största vikt att öststaterna inte

motarbetas när det gäller deras strävanden att bygga upp en

stabil, självständig plattform, ekonomiskt och politiskt. Även

om Sverige inte är medlem i Cocom eller på annat sätt är

formellt bundet av dess beslut har vårt land -- genom att i en

förordning göra åtaganden gentemot andra länder -- visat att det

i realiteten medverkar i handelsbojkotten. Detta tecken på en

anpassning till amerikansk politik i detta avseende har fortsatt

trots att det kalla kriget nu har upphört. Enligt utskottets

mening bör förbudet mot vidareexport av högteknologiska varor

upphävas. Vidare är det inte förenligt med svensk neutralitet

att Sverige deltar i en handelsbojkott som en supermakt riktar

mot vissa andra länder. Riksdagen bör till regeringen rikta ett

uttalande av nu angiven innebörd. Därigenom blir motionerna

1989/90:N363 (vpk) och 1989/90:N267 (mp) tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande vidareexport av högteknologiska varor

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:N267 och

1989/90:N363 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

17. Forskning om energisystem för Östeuropa och u-länderna

(mom.17)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.30 som

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om Sveriges ansvar

för att miljövänlig energiteknik kommer till användning i de

östeuropeiska länderna och u-länderna. Sverige bör i ökad

utsträckning inrikta sin energitekniska forskning på projekt som

är särskilt lämpade för dessa områden. Riksdagen bör i

anslutning till motion 1989/90:N37 (vpk) göra ett uttalande av

denna innebörd.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande forskning om energisystem för Östeuropa och

u-länderna

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N37 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland

(mom.18)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar

Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c) och Håkan

Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.32 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion 1989/90:N49

(m, fp, c)" bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att regeringen nu har uppmärksammat

turistfrågorna och har för avsikt att låta utreda Turistrådets

verksamhet. Utgångspunkten är därvid bl.a. att ett ökat

engagemang från turistnäringens sida skall komma till stånd.

Enligt utskottets mening finns det skäl att i detta sammanhang

erinra om turistnäringens positiva effekter på landets

ekonomiska utveckling. Turistnäringen måste ses som en

betydelsefull del av näringslivet och präglas av samma

professionalism som exporten av varor och tjänster. Beräkningar

gjorda av OECD visar att intäkterna från internationell turism

(definierad som rekreations- och affärsresande) uppgick till

5% av medlemsländernas intäkter från export av varor och

tjänster år 1988. En internationell jämförelse visar också att i

reala termer Sveriges ökning av turistintäkterna är mindre än

ökningen i de övriga OECD-länderna.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts vill utskottet framhålla

vikten av att man vid den planerade översynen beaktar

nödvändigheten av att satsningen utomlands ges en mer

framträdande roll. Utgångspunkten bör därvid vara en allsidig

prövning av Turistrådets verksamhet. Även andra vägar att

effektivisera stödet till den internationella marknadsföringen

av Sverige som turistland bör övervägas. Det är angeläget att

frågan nu får en skyndsam behandling. Riksdagen bör, såsom

påyrkas i motion 1989/90:N49 (m, fp, c), göra ett uttalande

härom.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande marknadsföringen utomlands av Sverige som

turistland

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N49 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Beräkning av kostnader för handelsrestriktioner (mom.6)

Lars Norberg (mp) anför:

Beräkningar av de merkostnader som drabbar konsumenterna genom

tullar och andra handelsrestriktioner har genomförts av olika

statliga och akademiska instanser. Det vanligaste

undersökningsobjektet har sannolikt varit handeln med

tekoprodukter. De beräkningar som utförts har dock varit strikt

merkantila och vanligen påvisat möjliga kostnadssänkningar till

följd av minskade handelshinder.

Internationaliseringen medför dock åtskilliga negativa

effekter som borde studeras bättre. Vad som vore önskvärt är en

mera övergripande undersökning av internationaliseringen och de

mera svåruppskattade effekterna av denna, såsom ökade

transporter och därav följande konsekvenser för energi och

miljö, samt likaledes av den tilltagande storskalighetens

effekter på konkurrensförhållanden men också på alienation och

ökad sårbarhet för det lokala samhället. Den globala

storskaligheten leder också till en kulturell utarmning i

produktionen som sällan diskuteras eller värderas. Staten borde

uppmuntra till mer tvärvetenskapliga angreppssätt där ekonomiska

analyser kombineras med kulturella, sociala och psykologiska.

2. Marknadsföringen utomlands av svenska alkoholdrycker

(mom.10)

Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c) och

Håkan Hansson (c) anför:

Vårt lands trovärdighet när det gäller alkoholpolitiska

strävanden i internationella sammanhang, t.ex. i WHO, får inte

kunna ifrågasättas till följd av sättet att marknadsföra svenska

alkoholprodukter utomlands. Sveriges agerande måste stå i

samklang med det av WHO uppsatta målet om en minskning av

världens alkoholkonsumtion med 25% till år 2000. Det är också

av vikt att Sveriges alkoholpolitiska engagemang inte kan

ifrågasättas av EG.

3. Forskning om energisystem för Östeuropa och u-länderna

(mom.17)

Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c) och

Håkan Hansson (c) anför:

Vi delar uppfattningen att det är viktigt att nya rön i fråga

om energiteknologi snabbt sprids bland de länder vilkas

energiproduktion präglas av ineffektivitet och negativa

miljöeffekter. Särskilt angeläget för Sveriges del är att sådan

teknologi kommer till användning i våra närmaste grannländer,

företrädesvis länderna kring Östersjön. Vi vill i detta

sammanhang påminna om de motioner som har väckts från

folkpartiet och centerpartiet om bl.a. finansieringen av det

s.k. Wisla-projektet, vars förverkligande skulle innebära

avsevärda miljöförbättringar.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Motionerna2

Uppgifter i anslutning till motionerna5

Viss statistik om Sveriges utrikeshandel5

Aktuella handelspolitiska frågor6

Samarbetet i GATT6

Det västeuropeiska integrationsarbetet8

Samarbetet med Central- och Östeuropa10

Nordiskt samarbete10

Utskottet11

Fri handel med varor och tjänster11

Frihandelns betydelse11

Handeln med tjänster13

EFTAs roll för utvecklingen i Östeuropa14

Nordisk hemmamarknad15

Kostnader för handelsrestriktioner16

Handelspolitiska åtgärder för skydd av miljön m.m.18

Inledning18

Skydd för miljön m.m. i det egna landet19

Skydd för miljön m.m. i andra länder21

Export från Sverige21

Import till Sverige25

Vidareexport av högteknologiska varor28

Energiprojekt30

Turistnäringen31

Hemställan32

Reservationer

1. Frihandelns betydelse (m, fp)34

2. Frihandelns betydelse (c, v, mp)35

3. Handeln med tjänster (m, fp)35

4. Tjänsteföretagens medverkan i förhandlingsarbetet (m,

fp)36

5. Beräkning av kostnader för handelsrestriktioner (m, fp)36

6. Regler för import av miljöfarliga varor m.m. (v, mp)37

7. Förbud mot export av kärnteknisk utrustning m.m. (c)38

8. Förbud mot export av kärnteknisk utrustning m.m. (v,

mp)38

9. Förbud mot export av svenska alkoholdrycker (mp)39

10. Marknadsföringen utomlands av svenska alkoholdrycker

(mp)40

11. Översyn av Sveriges alkoholexport (fp, mp)40

12. Översyn av försäljningen utomlands av tobaksvaror (fp,

mp)41

13. Miljöklausul m.m. i internationella handelsavtal (c, v,

mp)41

14. Begränsning av tekoimporten på grundval av en

socialklausul (v, mp)42

15. Import av tropiskt timmer (v, mp)42

16. Vidareexport av högteknologiska varor (v, mp)43

17. Forskning om energisystem för Östeuropa och u-länderna (v,

mp)43

18. Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland (m,

fp, c)44

Särskilda yttranden

1. Beräkning av kostnader för handelsrestriktioner (mp)45

2. Marknadsföringen utomlands av svenska alkoholdrycker (fp,

c)45

3. Forskning om energisystem för Östeuropa och u-länderna

(fp,c)45