Bet. 1990/91:SfU15

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1990/91:SFU15

Huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen m.m.

Innehåll

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

SfU15

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1990/91:135 om

ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m. samt två

med anledning av propositionen väckta motioner. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till

motionerna.

Propositionen

I proposition 1990/91:135 om ändrat huvudmannaskap för

sjukreseadministrationen m.m. har regeringen

(socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om resekostnadsersättning vid sjukresor,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss

födelsekontrollerande verksamhet m.m.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som i

propositionen anförts om ersättningarna från sjukförsäkringen

till sjukvårdshuvudmännen för övertagandet av huvudmannaskapet

för sjukreseadministrationen och av ansvaret för luftburna akuta

sjuktransporter.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

1990/91:Sf43 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett överförande av huvudmannaskapet för

sjukreseadministrationen till den av oss föreslagna allmänna

obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.

1990/91:Sf44 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kostnaderna för den enskilde i samband med

sjukresor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett högkostnadsskydd för sjukresorna.

Utskottet

Yttrande

Nuvarande regelsystem för ersättning från sjukförsäkringen

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, för

resekostnader vid sjukresa har i princip gällt sedan år 1976.

Frågan om att överföra det ekonomiska och administrativa

ansvaret för utgivande av kostnadsersättningar för sjukresorna

från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen har länge

varit föremål för utredning och diskussion. Frågan har berörts i

de senaste årens överenskommelser mellan staten och

sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen.

Först i december 1990 nådde emellertid parterna en

överenskommelse om en överflyttning av huvudmannaskapet för

sjukresorna till sjukvårdshuvudmännen, och övertagandet skall

ske fr.o.m. år 1992. Överenskommelsen omfattar även ett

överförande av ansvaret för luftburna akuta sjuktransporter från

rikspolisstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen från samma

tidpunkt.

Enligt 2kap. 6§ AFL lämnas ersättning till den försäkrade

för resekostnader i samband med läkarvård eller annan

sjukvårdande behandling eller sjukhusvård under förutsättning

att vården erhållits med anledning av sjukdom. Vidare lämnas

ersättning för resekostnader i samband med tillhandahållande av

hjälpmedel åt handikappad, tandvård, besök med anledning av

sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom företagshälsovård och

studerandehälsovård samt konvalescentvård som lämnas i

konvalescenthem. Resekostnadsersättningen utges enligt grunder

som regeringen fastställer. De närmare föreskrifterna har

meddelats i förordningen (1987:82) om ersättning vid sjukresa.

Vidare gäller att, om en arbetsgivare för sjömän jämlikt

sjömanslagen (1973:282) haft att vid en sjömans sjukdom

vidkännas kostnad för resor för läkarvård eller annan

behandling, han har rätt att erhålla gottgörelse för denna

kostnad hos försäkringskassan.

Ersättning för resekostnader lämnas enligt

återbäringsprincipen. Det innebär att den försäkrade svarar för

hela resekostnaden och därefter ansöker hos försäkringskassan om

ersättning för resan. Kassan prövar ersättningsanspråken och

betalar ut ersättning till den försäkrade.

Sammanfattningsvis gäller att den försäkrade betalar en fast

avgift (karensbelopp) för varje enkel resa. De resekostnader som

överstiger denna avgift utgör i allmänhet sjukreseersättningen

från försäkringen. För resa med allmänna färdmedel är

karensbeloppet för närvarande 15kr., för resa med privatbil

20kr. och för resa med taxi 30kr. Vid samåkning i taxi eller

privatbil utgör karensbeloppet 15kr. per vårdtagare. Den 1

juli 1990 infördes dessutom ett s.k. återbäringstak för

sjukresor med taxi med syftet att begränsa försäkringens

ersättning i fall av särskilt höga taxitaxor.

Ersättningen till den försäkrade beräknas -- med vissa

begränsningar för resa med taxi eller flyg -- efter det faktiska

färdsätt som använts. Vid sjukresa med taxi eller flyg lämnas

ersättning bara om annat och billigare färdsätt inte kunnat

användas med hänsyn till den försäkrades tillstånd, resans längd

eller andra omständigheter. Kan ersättning därvid inte beräknas

för en sådan resa får ersättning ändå lämnas enligt vad som

anses skäligt. För sjukresa med privatbil beräknas ersättningen

till 1kr. per kilometer.

Särskilda ersättningsregler finns för övernattning i samband

med sjukresa samt vid resa för besök i öppen vård med anledning

av barns sjukdom eller för besök hos sjukt barn som vårdas på

sjukhus. Från sjukförsäkringen enligt AFL utges också ersättning

för resekostnad i samband med rådgivning som lämnas i

födelsekontrollerande syfte eller om abort eller sterilisering.

Detta följer av lagen (1974:525) om ersättning för viss

födelsekontrollerande verksamhet m.m. Bestämmelserna i

förordningen om ersättning vid sjukresa skall tillämpas i dessa

fall.

Till ledning för tillämpningen av förordningens bestämmelser

har riksförsäkringsverket utfärdat allmänna råd.

I propositionen föreslås att huvudmannaskapet för

administrationen av ersättning som utges från sjukförsäkringen

enligt AFL för sjukresor förs över från försäkringskassorna till

sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 och att

sjukvårdshuvudmännens skyldighet att utge sjukreseersättning

till de försäkrade regleras i en särskild lag om

resekostnadsersättning vid sjukresor.

Skälen till förslaget är att sjukförsäkringens utgifter för

sjukresor har ökat snabbare än den allmänna kostnadsutvecklingen

under senare år. De medel som står till buds för att bromsa

denna utveckling -- utan att påtagligt försämra sjukreseförmånen

för de försäkrade -- är enligt propositionen i första hand en

mer aktiv planering och samordning av sjukresorna. Eftersom det

råder varierande förhållanden i landet med avseende på t.ex.

kommunikationsnätets utformning och hälso- och sjukvårdens

organisation, bedöms det inte möjligt för försäkringskassorna

att inom ramen för ett enhetligt och detaljerat

ersättningssystem åstadkomma en sådan planering och samordning

av sjukresorna som skulle krävas för att bromsa

kostnadsutvecklingen. En överflyttning av ansvaret för

sjukreseadministrationen till sjukvårdshuvudmännen skulle

däremot skapa förutsättningar för ett effektivare

resursutnyttjande av de samhällssubventionerade transporterna av

äldre, sjuka och handikappade. Detta gäller under förutsättning

att sjukvårdshuvudmännen samtidigt ges möjlighet att i viss

utsträckning utforma regelsystem som bättre än det nuvarande kan

anpassas till de lokala förhållandena.

Huvudmannaskapsförändringen bedöms dessutom skapa större

förutsättningar att hålla tillbaka de offentliga utgifterna

genom att ersättningen för dessa transporter, bl.a. vad gäller

taxitransporter, kan fastställas genom avtal med trafikföretag i

resp. län. Sjukvårdshuvudmännen har möjligheter att samordna

patienternas besökstider vid de olika vårdmottagningarna med

tillgängliga transporter till och från dessa mottagningar. En

sjukreseadministration i sjukvårdshuvudmännens regi skapar också

förutsättningar för en samordning av samtliga förekommande

samhällssubventionerade transporter, särskilt resorna inom den

kommunala färdtjänsten.

I propositionen föreslås att det bemyndigande som finns i AFL

för regeringen att bestämma grunder för ersättningar från

sjukförsäkringen för resor i samband med läkarvård och andra

vårdinsatser som anges i lagrummet behålls. I anslutning härtill

klargörs att regeringen i grunderna kan föreskriva ett maximum

för den resekostnad som den försäkrade skall svara för samt ett

lägsta belopp som skall tillämpas vid beräkningen av ersättning

vid sjukresa med privatbil. I övrigt slopas med några undantag

den statliga regleringen av hur ersättningen skall beräknas i

individuella fall. Grunderna för beräkning av

resekostnadsersättning skall i stället i huvudsak bestämmas av

resp. sjukvårdshuvudman.

Vidare föreslås att en särskild bestämmelse införs i AFL för

att klargöra att ersättning för resekostnad skall utges vid

besök för sjukvårdande behandling som sker inom ramen för de

särskilda omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda.

Möjligheten för arbetsgivare för sjömän att få gottgörelse

från försäkringskassa för kostnad för reseersättning som utgetts

enligt sjömanslagen (1973:282) föreslås bli slopad.

För finansiering av sjukvårdshuvudmännens kostnader för

sjukresor skall en schablonmässig ersättning utgå från

sjukförsäkringen. Storleken på och fördelningen av denna

ersättning skall fastställas årsvis efter överläggningar mellan

staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. Den nu träffade

överenskommelsen är att betrakta som en principöverenskommelse

om de olika huvudvillkoren för att överföra huvudmannaskapet för

sjukreseadministrationen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år

1992. Storleken av det totala ersättningsbelopp som skall utges

från sjukförsäkringen för år 1992 skall fastställas senast den 1

oktober 1991 genom en särskild överenskommelse mellan staten och

sjukvårdshuvudmännen. Denna överenskommelse kommer därefter att

redovisas för riksdagen. Parterna har enats om storleken på

ersättningen för administrativa merkostnader som bedöms uppkomma

för sjukvårdshuvudmännen genom det nya åtagandet. För år 1992

utgör ersättningsbeloppet för samtliga sådana kostnader 100

milj.kr., varav 20 milj.kr. avser ett engångsbelopp för olika

initialkostnader i anslutning till genomförandet och 80 milj.kr.

avser övrig administration. Ersättningsbeloppet på 80 milj.kr.

skall i den överenskommelse för år 1992 som förutsätts bli

träffad före den 1 oktober 1991 läggas samman med beloppet för

resekostnadsersättning vid fördelningen på resp.

sjukvårdshuvudman. För det nya åtagandet att svara för akuta

ambulansflygningar med helikopter eller flygplan skall

sjukvårdshuvudmännen erhålla ersättning med 16 milj.kr. avseende

år 1992. -- För tiden efter år 1992 skall parterna efter

förhandlingar fastställa ersättningsbeloppet senast den 1

oktober året före det år ersättningen avser.

Regeringens förslag har föranlett två motioner.

Sten Svensson m.fl. hänvisar i motion Sf43 till det förslag om

en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring som motionärerna

anser skall ersätta den nuvarande landstingsskatten. Enligt

motionärerna cementeras det s.k. Dagmarsystemet ytterligare av

den föreslagna förändringen av huvudmannaskapet för sjukresor,

och motionärerna kan inte acceptera ett system som så uppenbart

strider mot principen att det är den enskilde patienten som

skall påverka vården och dess utformning genom eget val. De

begär ett tillkännagivande om ett överförande av

huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen till den

föreslagna allmänna sjukvårdsförsäkringen.

Sigge Godin m.fl. tillstyrker i motion Sf44 förslaget om ett

ändrat huvudmannaskap men begär tillkännagivanden i två

avseenden. Motionärerna pekar på den parlamentariska kommitté

(merkostnadskommittén) som har till uppgift att överväga och

lämna förslag till de förändringar i förmånssystemet inom

socialförsäkringen som är påkallade för att uppnå bättre

rättvisa mellan olika grupper av försäkrade som har betydande

kostnader för läkemedel, förbrukningsartiklar, vård och annan

behandling samt resor till följd av sjukdom eller handikapp, och

motionärerna anser det olyckligt att samordning inte sker med

kommitténs förslag som planeras föreligga vid kommande

halvårsskifte. De anser att sjukresor bör omfattas av ett

högkostnadsskydd men avstår med hänsyn till

merkostnadskommitténs arbete från att lägga fram förslag om

detta. I stället föreslår de att kostnaderna för varje sjukresa

skall belasta den enskilde i samma omfattning som för

närvarande, vilket inte framgår av propositionen. Motionärerna

begär tillkännagivanden om vad som anförts om kostnaderna för

den enskilde i samband med sjukresor (yrkande1) och om ett

högkostnadsskydd för sjukresorna (yrkande2).

Utskottet har senast i sitt av riksdagen godkända betänkande

1990/91:SfU7 avstyrkt bifall till motionsyrkanden om införande

av en sådan allmän obligatorisk sjukförsäkring som motionärerna

i motion Sf43 hänvisar till. Utskottet delar den bedömning som

gjorts i propositionen om fördelarna med att föra över det

ekonomiska och administrativa ansvaret för att utge

kostnadsersättningar för sjukresorna till sjukvårdshuvudmännen.

Utskottet avstyrker med detta bifall till motion Sf43 och

tillstyrker bifall till propositionen.

Vad avser yrkandena i motion Sf44 vill utskottet framhålla

följande. Av redogörelsen i propositionen framgår att frågan om

ett överförande av huvudmannaskapet för sjukresor till

sjukvårdshuvudmännen diskuterats länge och att parterna först nu

lyckats nå en överenskommelse. Det är enligt utskottets mening

viktigt att denna åtgärd nu kommer till stånd, och tid behövs

för parterna att förbereda förändringen. Att avvakta

merkostnadskommitténs förslag samt sedvanlig remissbehandling

och övrig beredning av detta skulle enligt utskottets

uppfattning medföra alltför lång tidsutdräkt. Av propositionen

framgår att sjukvårdshuvudmännen skall få utfärda lokalt

anpassade föreskrifter men att regeringen i grunderna för

ersättningen skall kunna föreskriva bl.a. den högsta resekostnad

som den försäkrade skall svara för. Utskottet utgår från att

regeringen därvid kommer att beakta behovet av att begränsa den

enskildes kostnader. Med det anförda avstyrker utskottet bifall

till motion Sf44.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrat huvudmannaskap för

sjukreseadministrationen m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Sf43

dels antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om resekostnadsersättning vid sjukresor,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss

födelsekontrollerande verksamhet m.m.,

dels lägger propositionen till handlingarna i den del

däri redogörs för ersättningarna från sjukförsäkringen till

sjukvårdshuvudmännen för övertagandet av huvudmannaskapet för

sjukreseadministrationen och av ansvaret för luftburna akuta

sjuktransporter,

res. 1 (m)

2. beträffande den enskildes kostnader för sjukresor

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf44.

res. 2 (fp)

Stockholm den 18 april 1991

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje

Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp),

Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson

(s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg

(fp), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp), Christina

Pettersson (s), Arne Mellqvist (s), Bertil Persson (m) och

Marianne Jönsson (c).

Reservationer

1. Ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m.

(mom.1)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Utskottet har" och slutar med "till propositionen." bort ha

följande lydelse:

I motion Sf43 hänvisas till det förslag om en allmän

obligatorisk sjukvårdsförsäkring som moderata samlingspartiet

anser skall ersätta den nuvarande landstingsskatten. Utskottet

anser att sjukreseersättningen bör ingå i en sådan försäkring.

En sådan förändring av huvudmannaskapet för

sjukreseadministrationen som föreslås i propositionen skulle

enligt utskottets uppfattning cementera det s.k. Dagmarsystemet

ytterligare. Utskottet anser därför att förändringen inte bör

genomföras.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande ändrat huvudmannaskap för

sjukreseadministrationen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf43 och med

avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Den enskildes kostnader för sjukresor (mom.2)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5

börjar med "Vad avser" och på s. 6 slutar med "motion Sf44."

bort ha följande lydelse:

En parlamentarisk kommitté (merkostnadskommittén) utreder för

närvarande det samlade förmånssystemet för försäkrade med

betydande kostnader för sjukdom och handikapp. Bland

utredningens uppgifter ingår också att överväga ett

högkostnadsskydd för sjukresor. I avvaktan på att ett sådant

högkostnadsskydd genomförs måste enligt utskottets uppfattning

tillses att kostnaderna för den enskilde i samband med sjukresor

inte ökar.

Det anförda bör med bifall till motion Sf44 ges regeringen

till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande den enskildes kostnader för sjukresor

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf44 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

I propositionen framlagda lagförslag

Bilaga