Bet. 1990/91:SfU18

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1990/91:SFU18

Sjuklön m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1990/91

SfU18

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens förslag i proposition

1990/91:181 om sjuklön, m.m. och motioner som väckts med

anledning av propositionen samt motioner som väckts under den

allmänna motionstiden och som har anknytning till

sjuklöneförslaget.

Enligt regeringens förslag, som tillstyrks av utskottet, skall

en lagstadgad rätt till sjuklön införas. Härigenom ges ett ökat

ansvar och ekonomiskt intresse för arbetsgivarna att förbättra

arbetsvillkoren för sina anställda samt en betydande

administrativ avlastning för försäkringskassorna. Det föreslagna

systemet innebär att en arbetstagare ges lagstadgad rätt att

under de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall

(sjuklöneperioden) behålla viss andel av den lön och av de andra

anställningsförmåner som han går miste om till följd av

sjukdomen. Andelen skall normalt vara 75% under de första tre

dagarna med sjuklön och 90% under de återstående dagarna.

Rätten till sjukpenning, föräldrapenning m.m. upphävs för

motsvarande tid.

Lagen avses vara tvingande till arbetstagarens förmån. I vissa

avseenden skall dock avvikelse kunna göras genom kollektivavtal

som träffats eller godkänts på förbundsnivå på arbetstagarsidan.

Detta gäller bl.a. den närmare beräkningen av lön och andra

anställningsförmåner utifrån bransch- och arbetsanpassade

avtalsbestämmelser.

Särskilda regler föreslås för arbetstagare som på grund av

sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt

stor omfattning. En sådan arbetstagare skall ha rätt till

sjuklön med 90% av förlorade förmåner även för de första tre

dagarna, och arbetsgivaren skall ha rätt till ersättning från

sjukförsäkringen för kostnaderna för arbetstagarens sjuklön.

Förslaget innefattar också bestämmelser om en s.k.

sjuklönegaranti vid tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare

om rätt till sjuklön som gäller arbetsförmågans nedsättning.

Garantin innebär att försäkringskassan skall kunna lämna

ersättning från sjukförsäkringen med ett skäligt belopp och i

den utsträckning som ersättning lämnats inträder i

arbetstagarens rätt mot arbetsgivaren. -- För tvister som gäller

en arbetstagares rätt till sjuklön föreslås gälla vanliga regler

om lönefordran. Mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om

tillämpning av den föreslagna lagen skall alltså handläggas

enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Försäkringskassan

skall på begäran kunna avge yttrande i tvistefrågor om

arbetsförmågans nedsättning.

Sjuklönesystemet gäller endast dem som omfattas av ett

anställningsförhållande, således ej uppdragstagare eller

egenföretagare. -- Utskottet föreslår i detta avseende att

regeringen skall överväga möjligheterna att lösa de problem som

gränsdragningen mellan arbetstagar- och

uppdragstagarbegreppen kan ge upphov till i det föreslagna

sjuklönesystemet samt återkomma till riksdagen med de förslag

som övervägandena ger anledning till.

Rätten till sjuklön förutsätter att anmälan om sjukdomsfallet

görs hos arbetsgivaren. För arbetsgivaren föreslås en skyldighet

dels att hos försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett

en arbetstagare rätt till sjuklön och som fortsätter efter

sjuklöneperiodens utgång, dels att periodvis rapportera även

övriga sjukdomsfall.

Företag med få anställda ges möjlighet att försäkra sig hos

försäkringskassan mot de sjuklönekostnader över en viss nivå som

företaget kan drabbas av. Rätt att teckna en sådan försäkring

skall finnas för arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader

under ett kalenderår -- efter avdrag för sociala avgifter o.d.

-- beräknas inte överstiga summan av 60 basbelopp. De närmare

villkoren för försäkringen skall bestämmas av regeringen.

Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sätts ned från

10,10% till 8,20% i förhållande till de sänkta kostnaderna

för sjukförsäkringen. -- Utskottet föreslår också med anledning

av en motion om motsvarande sänkning av den särskilda

löneskatten att regeringen skall lägga fram ett förslag om en

justering av denna skatt.

Det föreslagna sjuklönesystemet avses träda i kraft den 1

januari 1992. -- Liksom regeringen i propositionen betonar

utskottet i betänkandet vikten av att kompensationsnivåerna blir

desamma för olika grupper på arbetsmarknaden, och utskottet

förutsätter att regeringen om så mot förmodan inte skulle bli

fallet återkommer till riksdagen med förslag till lämpliga

åtgärder.

Sjukförsäkringen finansieras till 15% genom statsbidrag, och

anslaget till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 sätts ned

med 881 milj.kr. med anledning av sjuklönesystemet.

Till betänkandet har fogats fjorton reservationer och ett

särskilt yttrande.

Propositioner

Proposition 1990/91:181

I proposition 1990/91:181 om sjuklön, m.m. har regeringen

(socialdepartementet) föreslagit att riksdagen

dels antar

1. lag om sjuklön,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd,

5. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare,

6. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård,

7. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

9. lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från

sjukpenning,

10. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

dels under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till

sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett belopp som

är 881000000kr. lägre än vad som föreslagits i proposition

1990/91:100 bil.7.

Proposition 1990/91:141

I proposition 1990/91:141 om rehabilitering och

rehabiliteringsersättning m.m. har regeringen

(socialdepartementet) föreslagit att riksdagen antar

11. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård,

12. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare.

Lagförslagen 1--4 och 7--10 återfinns i bilaga 1 till

betänkandet. Lagförslagen 5 och 12 resp. 6 och 11 har av

utskottet sammanförts till ett förslag, som återfinns i

bilaga2.

Motioner

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:181

1990/91:Sf51 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om enkel administrativ hantering av korta

sjukdomsfall mellan arbetsgivare och försäkringskassa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortlöpande utvärdering av reformen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av likabehandling på

arbetsmarknaden.

1990/91:Sf52 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en sammanläggningsregel inom

sjuklöneperioden i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

sjuklön vid vistelse utomlands bör gälla vistelse i

konventionsländer,

3. att riksdagen beslutar att försäkringskassan skall

utbetala sjukersättning vid tillfälliga anställningar under en

månad,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

förslag om avskaffande av SGI-registrering snarast bör

föreläggas riksdagen,

5. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller

rapportering av korta sjukfall i enlighet med vad som anförts i

motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjlighet också för företag med högre

lönesumma än motsvarande 60 basbelopp att utöver hos enskilt

försäkringsbolag teckna försäkring hos försäkringskassan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

försäkringskassan som regel bör inhämta yttrande från

arbetsgivaren inför utbetalning av s.k. sjuklönegaranti,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en uppföljning av sänkningen av

arbetsgivaravgiften,

9. att riksdagen avslår förslaget om att sjuklön skall

utbetalas även under konflikt i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1990/91:Sf53 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en sammanläggningsregel inom

sjuklöneperioden i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

sjuklön vid vistelse utomlands bör gälla vistelse i

konventionsländer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beräkningen av underlaget för SGI och

sjuklön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppgiftsskyldighet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den tillfälliga föräldrapenningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om småbarnsföräldrarnas situation på

arbetsmarknaden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en uppföljning av arbetsgivaravgiftens

storlek.

1990/91:Sf54 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

beslutar avslå proposition 1990/91:181 om sjuklön, m.m.

1990/91:Sf55 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheten till ett differentierat uttag

av socialavgifter och om regeringens hot att dra tillbaka

förslaget om sjuklön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet gentemot

försäkringskassan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsgivarinträde,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om principerna för sjukpenninggrundande

inkomst,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att slopa det allmänna kravet om att

anmäla inkomstförändringar till försäkringskassan,

6. att riksdagen beslutar att mindre företags möjligheter att

försäkra sig för sjuklönekostnader utvidgas enligt vad som

anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar att den särskilda löneskatten sänks

med 1 procentenhet till 21,2% den 1 januari 1992.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91

1990/91:Sf243 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att en nedsättning av

sjukförsäkringsavgiften motsvarande kostnaden för

arbetsgivarperioden skall ske i samband med arbetsgivarperiodens

införande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

egenföretagare och företag med få anställda skall ha möjlighet

att teckna tilläggsförsäkring även för de första två veckorna i

en arbetsgivarperiod och att gränsen skall sättas högre än 50

basbelopp,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

karensdagar bör övervägas i samband med utarbetandet av en

arbetsgivarperiod.

1990/91:Sf320 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sjuklönens utformning.

1990/91:Sf352 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lagstadgad sjuklön i

sjukförsäkringssystemet.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A493.

1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att arbetsgivarna måste kompenseras genom

sänkta arbetsgivaravgifter när sjuklön införs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att arbetsgivarinträde bör införas vid

sidan av en lagstadgad sjuklön.

1990/91:Sf356 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om sänkta arbetsgivaravgifter i samband med

införande av lagfäst sjuklön.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk430.

Utskottet

Allmänt om sjukersättning

Nuvarande ersättningssystem

Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos

allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år.

Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades

sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6000 kr.

Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i

pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade

kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget

arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat

förvärvsarbete.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan

med minst en fjärdedel. Om den försäkrade är föremål för

rehabiliteringsåtgärd, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den

mån åtgärden hindrar honom att utföra förvärvsarbete. Saknar den

försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall

utges tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning,

beroende på graden av nedsättning av arbetsförmågan.

Hel sjukpenning utgår efter en viss procentsats av den

fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365

(kalenderdagberäknad sjukpenning). Nya regler om

kompensationsnivån trädde i kraft den 1 mars 1991 (prop.

1990/91:59, SfU9, rskr. 104, SFS 1990:1516). Dessa regler

innebär en kompensationsnivå av 65% för de första tre dagarna

med sjukpenning i varje sjukperiod och av 80% för tid därefter

t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91:a dagen utgör ersättningen

90%. För vissa personer med återkommande sjukdomsfall gäller

särskilda bestämmelser. -- De flesta anställda har genom

särskilda avtal ersättning vid sjukdom utöver den ersättning den

allmänna försäkringen ger. Sådan avtalsersättning får dock inte

utgå med mer än 10% och endast t.o.m. den 90:e dagen. Om

avtalsersättningen överstiger den nivån minskas ersättningen

från den allmänna försäkringen i motsvarande mån.

För beräkning av ersättning från sjukpenningförsäkringen under

de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall gäller följande

för försäkrade som har en SGI som helt eller delvis grundar sig

på anställning (tim-/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har

anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande

normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört

förvärvsarbete om han inte blivit sjuk. Ersättning utges enbart

för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete och

fastställs med den försäkrades SGI som utgångspunkt.

Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 65% resp. 80%

av den försäkrades SGI och hans årsarbetstid, dvs. den ordinarie

tid som den försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i

timmar per år.

Vid s.k. arbetsgivarinträde betalar arbetsgivaren ut sjuklön

till den anställde och erhåller i gengäld enligt bestämmelserna

i 3kap. 16§ AFL den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren

till den del den inte överstiger den utbetalda lönen. Detta

gäller även om sjukpenningen delvis motsvarar inkomst från annat

arbete. Den försäkrade kan begära undantag från

arbetsgivarinträdet. -- Bl.a. statligt anställda omfattas av

arbetsgivarinträde.

Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och

till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och

egenföretagare. Avgiften till sjukförsäkringen utgör 10,10% av

avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,60% av

avgiftsunderlaget för egenföretagare.

Föreslaget system med sjuklön

Bakgrund

Frågan om att införa en lagstadgad rätt till sjuklön i stället

för den nuvarande rätten till sjukpenning enligt AFL behandlades

av sjukpenningkommittén i dess betänkande (SOU1981:22)

Sjukersättningsfrågor. Något förslag i anledning av detta

betänkande lades emellertid inte fram förrän frågan

aktualiserades av regeringen under år 1990. I juni 1990

remitterade regeringen till lagrådet ett förslag till lag om

sjuklön, delvis grundat på kommitténs förslag. Lagrådsremissen

fullföljdes emellertid inte då genom någon proposition till

riksdagen.

Samtidigt som riksdagen i december 1990 fattade beslut om nya

kompensationsnivåer i sjukpenningförsäkringen beslöt den också

att begära att regeringen skulle återkomma med ett förslag om

införande av en arbetsgivarperiod på fjorton dagar. Förslaget

skulle läggas fram i sådan tid att det kunde träda i kraft

senast den 1 januari 1992. I det betänkande (1990/91:SfU9) som

låg till grund för riksdagsbeslutet delade

socialförsäkringsutskottet finansutskottets uppfattning att en

arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen på fjorton dagar

skulle innebära ett starkt incitament för arbetsgivarna att

reducera korttidsfrånvarons orsaker och att det också skulle

frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassorna för att

fortsätta det redan påbörjade arbetet med att aktivt verka för

en rehabilitering av sjukskrivna försäkrade redan i ett tidigt

stadium av sjukperioden. Även ett arbetsgivarinträde under

fjorton dagar skulle kunna ge fördelar i sådana hänseenden, men

inte i lika hög grad. Ett berättigat krav beträffande en sådan

period var emellertid, framhöll socialförsäkringsutskottet, att

kompensationsnivåerna blev rättvisa och lika mellan olika

grupper på arbetsmarknaden.

För att pröva vissa frågor i anslutning till införande av en

arbetsgivarperiod om fjorton dagar inom sjukpenningförsäkringen

tillsattes i januari 1991 en kommitté, sjuklönekommittén (dir.

1991:4). En huvudfråga för kommittén var att, mot bakgrund av

vad som förekom vid riksdagsbehandlingen av proposition

1990/91:59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m., utreda

vad som krävdes för att en lagstadgad arbetsgivarperiod skulle

vara förenlig med kravet på att kompensationsnivåerna vid

sjukdom skall vara rättvisa och innebära likabehandling av olika

grupper på arbetsmarknaden. Vidare ingick i kommitténs uppdrag

att lämna förslag om en garanti genom socialförsäkringen mot

oberättigade inskränkningar vid sjukersättningens utbetalning i

ett sjuklönesystem. Den i lagrådsremissen föreslagna regleringen

av rapportering och överföring av information om sjukfrånvaro

från arbetsgivaren till försäkringskassan borde också övervägas

av kommittén. -- Kommittén avlämnade den 22 mars 1991

betänkandet (SOU1991:35) Några frågor i anslutning till en

arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen.

Förslagets huvudsakliga innehåll

I den nu framlagda proposition 1990/91:181 föreslår regeringen

att en lagstadgad rätt till sjuklön införs. Regeringen

framhåller som ett viktigt skäl för att införa en sjuklöneperiod

att arbetsgivarna bör ges ett ökat ansvar för de anställdas

arbetsmiljö och hälsa. Åtgärder som innebär att arbetsgivarna

åläggs att betala ut sjuklön vid korta sjukfall och i början av

en längre sjukperiod leder till att arbetsgivarna, utöver andra

skäl, också får ett rent ekonomiskt intresse att förbättra

arbetsvillkoren för sina anställda. Förbättringar i arbetsmiljön

och arbetsorganisationen som minskar orsakerna till sjukfrånvaro

innebär samtidigt minskade kostnader för arbetsgivaren.

Regeringen framhåller vidare att det nuvarande

sjukersättningssystemet innebär en betydande administrativ

belastning för försäkringskassorna i och med att en stor andel

av kassornas personal är bunden av arbetsuppgifter som rör

utbetalningar av ersättning vid korta sjukfall. Enligt den

senaste tillgängliga statistiken från riksförsäkringsverket

utgör de sjukfall som varar högst fjorton dagar hela 89% av

det totala antalet sjukfall.

Det föreslagna systemet innebär att en arbetstagare ges

lagstadgad rätt att under de första fjorton dagarna av ett

sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla viss andel av den

lön och av de andra anställningsförmåner som han går miste om

till följd av sjukdomen. Andelen skall normalt vara 75% under

de första tre dagarna med sjuklön och 90% under de återstående

dagarna. Rätten till sjukpenning, föräldrapenning m.m. upphävs

för motsvarande tid.

Systemet skall endast gälla dem som omfattas av ett

anställningsförhållande, således ej uppdragstagare eller

egenföretagare. Vissa kvalifikationsregler skall gälla för den

som är anställd för kortare tid än en månad.

Lagen avses vara tvingande till arbetstagarens förmån. I vissa

avseenden skall dock avvikelse kunna göras genom kollektivavtal

som träffats eller godkänts på förbundsnivå på arbetstagarsidan.

Detta gäller bl.a. den närmare beräkningen av lön och andra

anställningsförmåner utifrån bransch- och arbetsanpassade

avtalsbestämmelser.

Särskilda regler föreslås för arbetstagare som på grund av

sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt

stor omfattning. Försäkringskassan skall på ansökan av en sådan

arbetstagare kunna besluta att dessa särskilda regler skall

gälla. De innebär dels att arbetstagaren har rätt till

sjuklön med 90% av förlorade förmåner, dels att

arbetsgivaren har rätt till ersättning från sjukförsäkringen för

kostnaderna för arbetstagarens sjuklön.

Företag med få anställda ges möjlighet att försäkra sig hos

försäkringskassan mot de sjuklönekostnader över en viss nivå som

företaget kan drabbas av. Rätt att teckna en sådan försäkring

skall finnas för arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader

under ett kalenderår -- efter avdrag för sociala avgifter o.d.

-- beräknas inte överstiga summan av 60 basbelopp. De närmare

villkoren för försäkringen skall bestämmas av regeringen.

Förslaget innefattar också bestämmelser om en s.k.

sjuklönegaranti vid tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare

om rätt till sjuklön som gäller arbetsförmågans nedsättning.

Garantin innebär att försäkringskassan skall kunna lämna

ersättning från sjukförsäkringen med ett skäligt belopp och, i

den utsträckning som ersättning lämnats, inträder i

arbetstagarens rätt mot arbetsgivaren. -- Försäkringskassan

skall även på begäran kunna avge yttrande i tvistefrågor om

arbetsförmågans nedsättning.

Rätten till sjuklön förutsätter att anmälan om sjukdomsfallet

görs hos arbetsgivaren. Skyldighet att lämna läkar- eller

tandläkarintyg skall -- liksom i fråga om sjukpenning -- gälla

fr.o.m. den sjunde kalenderdagen efter sjukanmälningen. Intyg

som lämnas till arbetsgivaren skall dock inte behöva innehålla

närmare uppgift om sjukdomen. Detsamma gäller den försäkran som

arbetstagaren i samtliga fall skall lämna till arbetsgivaren.

Försäkringskassan skall kunna ålägga en arbetstagare att lämna

intyg tidigare. -- Arbetsmarknadens parter skall ha möjlighet

att genom kollektivavtal bestämma att läkarintyg skall ges in

från en tidigare dag än vad som gäller enligt lagen och att

intyget skall innehålla närmare uppgift om sjukdomen.

Tystnadsplikt skall gälla i arbetsgivarens

personaladministrativa verksamhet i fråga om vissa uppgifter om

arbetstagarens hälsotillstånd eller personliga förhållanden i

övrigt.

För arbetsgivaren föreslås en skyldighet dels att hos

försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett en

arbetstagare rätt till sjuklön och som fortsätter efter

sjuklöneperiodens utgång, dels att periodvis rapportera även

övriga sjukdomsfall.

För tvister som gäller en arbetstagares rätt till sjuklön

föreslås gälla vanliga regler avseende lönefordran. Mål mellan

arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av den föreslagna

lagen skall alltså handläggas enligt lagen om rättegången i

arbetstvister.

Bestämmelserna om sjuklön föreslås intagna i en särskild lag.

Utöver lag om sjuklön föreslås också följdändringar i vissa

andra lagar. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari

1992.

Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen föreslås sättas ned

i förhållande till de sänkta kostnaderna för sjukförsäkringen.

Slutligen föreslås i propositionen att anslaget till

sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 sätts ned i förhållande

till vad som tidigare anvisats.

Utskottet behandlar här dels en motion om avslag på

propositionen, dels två motioner om införande av sjuklönesystem,

dels en motion om utvärdering av förändringen.

Lars Werner m.fl. yrkar i motion Sf54 avslag på propositionen.

Motionärerna kritiserar motiven till propositionen. De anser att

differentierade arbetsgivaravgifter är ett bättre sätt att ge

arbetsgivaren ekonomisk anledning att förbättra arbetsmiljön.

Sjuklönesystemet ger enligt motionärerna arbetsgivaren det

snabbaste ekonomiska utfallet om han avstår från att anställa

människor som kan förväntas få högre sjukfrånvaro än

genomsnittet. Särskilda bestämmelser för sådana arbetstagare är

diskriminerande och innebär ett avsteg från den grundläggande

principen om lika behandling i socialförsäkringssystemet.

Motionärerna anser att försäkringskassan kan avlastas

administrativt arbete med korttidsfrånvaro genom det system med

arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen som redan finns främst för

statsanställda, där ersättningen, på samma sätt som sjuklön,

korreleras till lönen men där de anställda inte kommer i samma

beroendeförhållande till arbetsgivaren.

I två motioner som väckts under årets allmänna motionstid,

Sf320 av Karin Israelsson m.fl. (yrkande 5) och Sf352 av Bengt

Westerberg m.fl. (yrkande 3), framhåller motionärerna fördelarna

med ett sjuklönesystem och begär tillkännagivanden om

utformningen av detta system.

Utskottet vidhåller den bedömning om fördelarna med en

arbetsgivarperiod med sjuklön som utskottet gjorde i sitt

betänkande 1990/91:SfU9, och som delades av riksdagen. Utskottet

avstyrker därför bifall till motion Sf54. Motionerna Sf320

yrkande 5 och Sf352 yrkande 3 bör anses tillgodosedda genom det

förslag om sjuklön som lagts fram.

I detta sammanhang bör uppmärksammas att utskottet i sitt

nyligen avgivna betänkande 1990/91:SfU16 med anledning av

proposition 1990/91:141 om rehabilitering och

rehabiliteringsersättning förordat att regeringen snarast

återkommer till riksdagen med förslag om differentierade

arbetsgivaravgifter som kan fungera som ekonomiska styrmedel för

att åstadkomma bättre arbetsmiljöer.

I motion Sf51 yrkande 2 begär Gösta Lyngå m.fl. ett

tillkännagivande om att förändringen av sjukersättningsreglerna

bör utvärderas fortlöpande. Särskilt gäller detta enligt

motionärerna konsekvenserna för anställda som ofta måste vara

borta från arbetet.

Utskottet utgår från att verkningarna av de förändrade

sjukersättningsreglerna kommer att följas med största

uppmärksamhet. Något tillkännagivande med anledning av motion

Sf51 yrkande 2 behövs enligt utskottets uppfattning inte.

Kompensationsnivån

Som ovan framgått utgår hel sjukpenning numera normalt med

65% för de första tre dagarna i en sjukperiod och med 80%

för tid därefter t.o.m. den nittionde dagen, samtidigt som för

de flesta anställda utgår ytterligare ersättning enligt avtal.

Som också framgått ovan får ersättning under sådan tid utgå med

högst 10% utan att sjukpenningen påverkas.

Sjuklön skall enligt regeringens förslag utgå med viss andel

av den lön och de andra anställningsförmåner som arbetstagaren

gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan under

sjuklöneperioden. Denna andel skall normalt vara 75% för de

första tre sjuklönedagarna i varje sjukperiod och 90% för tid

därefter. Närmare precisering av sjuklönens beräkning skall få

göras genom kollektivavtal.

Särskilda regler föreslås för arbetstagare som kan beräknas

komma att ha särskilt omfattande korttidsfrånvaro med rätt till

sjuklön. Reglerna innebär att försäkringskassan på ansökan av en

sådan arbetstagare kan besluta dels att ersättning skall

utgå från den allmänna sjukförsäkringen till arbetstagarens

arbetsgivare för kostnaderna för sjuklön, dels att sjuklönen

skall utgå med 90% även för de första tre dagarna. Beslutet

skall avse arbetstagarens samtliga anställningar.

Regeringen betonar i propositionen att förslaget om sjuklön

läggs fram under förutsättningen att kollektivavtalen på

arbetsmarknaden kommer att anpassas så att nivåerna på

ersättningen för inkomstbortfall vid sjukdom blir enhetliga för

olika grupper på arbetsmarknaden. Ett lagfäst sjuklönesystem kan

enligt vad föredragande statsrådet framhåller inte ses som en

socialt tillfredsställande ordning om systemet leder till

skillnader i sjukersättning mellan olika grupper, och det är

därför av största betydelse att kunna förlita sig på att de

avsedda kompensationsnivåerna i praktiken får genomslag på hela

arbetsmarknaden. Om så inte sker, måste andra åtgärder övervägas

för att uppnå åsyftat resultat, och statsrådet avser att följa

utvecklingen mycket noga. Hon tillägger att likabehandlingen av

olika grupper på arbetsmarknaden är så nödvändig att, om avtal

träffas där den inte kommer till stånd, förslaget om införande

av sjuklön bör dras tillbaka. Dessutom anser hon att om, sedan

avtalsanpassning skett på den avsedda nivån, nya avtal träffas

om en kompensationsnivå som överstiger den avsedda, en sådan

nivå genom lagstiftning bör bli normgivande för hela

arbetsmarknaden och att det därvid bör åligga arbetsgivarna att

helt svara för kostnaderna för den på så sätt höjda

kompensationsnivån inom sjukförsäkringen. Således avser hon att

också efter ett beslut av riksdagen om lagfäst sjuklön hålla sig

underrättad om utvecklingen på arbetsmarknaden i frågan och, om

det krävs för att åstadkomma den förutsatta likabehandlingen,

återkomma till riksdagen med förslag om höjda

kompensationsnivåer.

Sigge Godin m.fl. kritiserar i motion Sf55 regeringens "hot

att dra tillbaka förslaget om sjuklön" och pekar på möjligheten

att vidta andra åtgärder, om parterna på arbetsmarknaden mot

förmodan inte skulle anpassa sina avtal till de föreslagna

nivåerna. Motionärerna hänvisar till att sjuklönekommittén

uttalat att önskemålet om följsamhet till

sjuklönelagstiftningens regler möjligen skulle kunna tillgodoses

genom ett differentierat uttag av socialavgifter, och de delar

denna uppfattning. De begär ett tillkännagivande om det anförda

(yrkande1).

Gösta Lyngå m.fl. instämmer i motion Sf51 i bedömningen av

vikten av att de avsedda kompensationsnivåerna slår igenom på

ett likartat sätt på hela arbetsmarknaden. Om arbetsmarknadens

parter inte lyckas se till det måste enligt motionärerna andra

åtgärder övervägas, och de begär ett tillkännagivande härom

(yrkande3).

Utskottet hade i sitt betänkande 1990/91:SfU9 om vissa

ändringar i sjukförsäkringen m.m. som utgångspunkt att avtalen

på arbetsmarknaden skulle anpassas till de ramar som angivits

för kompensationsnivåerna inom nuvarande sjukersättningssystem.

Utskottet ansåg det inte lämpligt att, som föreslagits i ett

motionsyrkande, ta ut en förhöjd arbetsgivaravgift, som i

realiteten blev en form av böter, för sådana arbetsgivare som

träffade kollektivavtal som gav högre ersättningsnivåer.

Som utskottet betonade i det nämnda betänkandet är ett

berättigat krav beträffande en arbetsgivarperiod att

kompensationsnivåerna blir rättvisa och lika mellan olika

grupper på arbetsmarknaden. Utskottet instämmer därför i

föredragande statsrådets uppfattning att ett lagfäst

sjuklönesystem inte kan ses som en socialt tillfredsställande

ordning om systemet leder till skillnader i sjukersättning

mellan olika grupper och att, om de avsedda

kompensationsnivåerna inte slår igenom på ett likartat sätt på

hela arbetsmarknaden, andra åtgärder måste övervägas för att

uppnå åsyftat resultat. Utskottet anser fortfarande att

utgångspunkten måste vara att avtalen på arbetsmarknaden

anpassas. Med hänsyn till uttalandena i propositionen

förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen

om avtalen på arbetsmarknaden skulle komma att avvika från

kravet på lika kompensationsnivåer. Regeringen kan därvid, som

anges i propositionen, föreslå att ett beslut om införande av

ett sjuklönesystem upphävs eller att en för vissa grupper

avtalad högre kompensationsnivå skall få genomslag på hela

arbetsmarknaden. Utskottet vill som ett alternativ till ett

förslag om upphävande av ett beslut om sjuklönesystemet peka på

möjligheten att skjuta på ikraftträdandet. Vilken åtgärd som i

första hand bör vidtas om en anpassning mot förmodan inte skulle

ske anser utskottet inte att riksdagen nu bör ta ställning till.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion Sf55

yrkande 1.

Motion Sf51 yrkande 3 bör enligt utskottets uppfattning anses

tillgodosedd med vad som anförts i frågan i propositionen. Något

riksdagens uttalande med anledning av det motionsyrkandet behövs

därför inte.

Gullan Lindblad m.fl. anser i motion Sf243 att vid beredningen

av frågan om sjuklön bör övervägas om de tre första dagarna med

65% kompensation kan ersättas med karensdagar. De begär ett

tillkännagivande härom (yrkande3).

Utskottet, som senast i sitt av riksdagen godkända betänkande

1990/91:SfU9 erinrade om att en självrisk i form av karensdagar

inte var förenlig med den av Sverige undertecknade

ILO-konventionen nr 121 (om förmåner vid yrkesskada), avstyrker

därmed bifall till motion Sf243 yrkande 3.

Sjuklöneperiod

Sjuklöneperioden föreslås omfatta den första dagen då

arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom och

de därpå följande tretton kalenderdagarna i sjukperioden. För

att en sjuklöneperiod skall börja löpa, krävs att arbetstagaren

avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren. Skyldigheten att utge

sjuklön skall gälla från anställningens början. För

korttidsanställning skall dock gälla särskilda

kvalifikationsregler. När anställningen upphör, skall också

skyldigheten att utge sjuklön upphöra. Detta gäller även om en

sjuklöneperiod börjat löpa.

Förslaget begränsar sig till att omfatta ersättning i samband

med bortovaro från arbetet på grund av sjukdom. Av detta följer

att andra typer av ledighet, som exempelvis föräldraledighet,

inte omfattas av förslaget. Det bör enligt propositionen

uppmärksammas att situationer kan uppkomma då det kan vara

oklart huruvida sjuklön eller föräldrapenning skall utges.

Föredragande statsrådet instämmer i sjuklönekommitténs

konstaterande att en översyn av reglerna om tillfällig

föräldrapenning snarast bör komma till stånd.

Bestämmelserna i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

LAF, innebär att om ett sjukdomsfall bedöms som recidiv av en

tidigare godkänd arbetsskada, skall ny samordningstid enligt

3kap. 1§ LAF inte börja löpa. Vid recidiv skall enligt

3kap. 5§ tredje stycket LAF kompensationsgraden fr.o.m.

första sjukdagen vara 100% av sjukpenningunderlaget. I

propositionen föreslås ett tillägg i 3kap. 5§ som innebär

att sjukersättningen till arbetstagare också vid sjukfall som

utgör recidiv av arbetsskada skall utges i form av sjuklön under

sjuklöneperioden. Innebörden är att bestämmelserna i LAF om

bl.a. kompensationsgraden i motsvarande utsträckning saknar

tillämplighet i dessa fall. De ytterligare frågor om

kompensationen som kan uppkomma till följd härav får enligt

uttalande i propositionen (s. 92) lösas i samband med den

översyn av arbetsskadeförsäkringen som skall ske.

Som sjukperiod skall enligt sjuklönelagen anses sådan tid

under vilken arbetstagaren i oavbruten följd lider av sjukdom

som sätter ned arbetsförmågan. Med sjukdom jämställs ett

tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för

vilken utgetts sjuklön enligt sjuklönelagen eller sjukpenning

enligt AFL m.fl. lagar och som fortfarande kvarstår efter det

att sjukdomen upphört. Definitionen ansluter till den definition

som ges i AFL. Till skillnad från kravet i AFL ställs dock inte

något krav på viss minsta nedsättning av arbetsförmågan.

I två motioner, Sf52 av Gullan Lindblad m.fl. (yrkande1) och

Sf53 av Karin Israelsson m.fl. (yrkande1), begärs att en

sammanläggningsregel införs i sjuklönelagen. Regeln skall enligt

motionärerna innebära att, när en arbetstagare efter att ha

uppburit sjuklön återgått i arbete och därefter åter insjuknar

inom viss tid, t.ex. 20 dagar, den nya sjuktiden skall läggas

samman med den tidigare vid beräkning av sjuklöneperiod. De

sjuklöneperiodsdagar som löpt under den tidigare sjukperioden

skall sålunda avräknas vid beräkning av den nya

sjuklöneperioden, och om hela sjuklöneperioden förbrukats under

den tidigare sjukperioden skall ersättning alltså inte utgå i

form av sjuklön från arbetsgivaren utan i form av sjukpenning

från den allmänna sjukförsäkringen. Som motivering till

förslaget anförs i motion Sf52 att avsaknaden av en

sammanläggningsregel kan ha icke önskvärda effekter från

rehabiliteringssynpunkt och i motion Sf53 att regeln behövs till

skydd för alltför höga kostnader för återkommande sjukdomsfall.

I utskottets betänkande 1990/91:SfU16 med anledning av

proposition 1990/91:141 om rehabilitering och

rehabiliteringsersättning diskuteras begreppet sjukperiod.

Utskottet uttalar att de sänkta kompensationsnivåerna under de

90 första dagarna av en sjukperiod har medfört att det bl.a. har

blivit svårare för försäkringskassorna att motivera sjukskrivna

personer att återvända till arbetsplatsen för ett arbetsförsök

eftersom -- om arbetsförsöket misslyckas -- kompensationsnivån

för sjukpenningen sänks under de följande tre månaderna. Frågan

kommer, enligt vad utskottet framhåller, att än mer aktualiseras

om riksdagen antar regeringens förslag om lagfäst sjuklön enligt

proposition 1990/91:181. Utskottet anser i betänkandet att det

är angeläget att begreppet sjukperiod belyses ytterligare och

att regeringen bör överväga om och i vilken form särskilda

föreskrifter i frågan bör utfärdas.

Utskottet har sålunda uttalat sig för en ytterligare belysning

av begreppet sjukperiod. Utskottet anser sig inte nu ha underlag

för att besluta om en sådan sammanläggningsregel som begärs i

motionerna Sf52 och Sf53. Utskottet förutsätter emellertid att i

samband med den belysning och de överväganden som utskottet

uttalat sig för i betänkande 1990/91:SfU16 även frågan om

sammanläggning av sjukperioder kommer att beröras. Med det

anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf52 yrkande

1 och Sf53 yrkande1.

Personkretsen

Rätten till sjuklön enligt sjuklönelagen skall endast avse

arbetstagare. Om en arbetstagare har flera arbetsgivare skall

skyldigheten att utge sjuklön åvila varje arbetsgivare för sig.

Uppdragstagare och egenföretagare omfattas inte av

sjuklönesystemet. Med denna begränsning av personkretsen

beräknas ändå en överväldigande del av de förvärvsarbetande, ca

95%, omfattas av sjuklönesystemet.

Någon legal definition av arbetsgivar- eller

arbetstagarbegreppet föreslås inte med hänsyn till de

svårigheter som i andra sammanhang visat sig förbundna med en

sådan. I de flesta fall torde det enligt propositionen vara

enkelt att fastställa om ett anställningsförhållande föreligger,

och om tvist uppkommer i frågan får den avgöras efter vedertagna

arbetsrättsliga principer.

Enligt vidare uttalanden i propositionen får

arbetstagarbegreppets innehåll läggas fast i rättstillämpningen

med utgångspunkt i en civilrättslig begreppsbestämning.

Gränsdragningen mellan arbetstagare å ena sidan och olika former

av uppdragstagare och självständiga företagare å den andra torde

så som numera allmänt sker i t.ex. arbetsdomstolens praxis få

göras på grundval av en helhetsbedömning av avtalet mellan

parterna och övriga omständigheter i fallet. Huruvida den som

åtagit sig att utföra ett arbete är arbetstagare eller

egenföretagare beror på omständigheterna. Av betydelse brukar

vara bl.a. om den som åtar sig arbetet är personligen

arbetsskyldig, vem som tillhandahåller material, maskiner o.d.

för arbetet, hur ersättningen för arbetet bestämts osv. Någon

uttänjning av arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen på sätt som

stundom förekommit i socialförsäkringspraxis med hänsyn till

kraven på schablonlösningar inom socialförsäkringsområdet är

inte avsedd.

Också i fråga om begränsningen av rätten till sjukpenning på

grund av sjuklönerätt uttalas i propositionen att

gränsdragningen mellan arbetstagare å ena sidan och bl.a.

uppdragstagare å den andra oftast inte torde vålla några

bekymmer i ett sjukpenningärende. Någon gång kan emellertid

problem i detta avseende uppstå, bl.a. av det skälet att

sjukpenninggrundande inkomst av anställning också -- på grund av

schabloniseringar av arbetstagarbegreppet inom

socialförsäkringssystemet -- kan baseras på vissa

uppdragsersättningar. Eftersom den som är att anse som

arbetstagare i allmänhet kan få sjukpenning först fr.o.m. den

femtonde dagen i sjukperioden -- medan en uppdragstagare kan

vara berättigad därtill redan från den första sjukdagen -- måste

försäkringskassan, såsom en preliminärfråga i

sjukpenningärendet, ta ställning till vilken kategori den

försäkrade tillhör. Om avgränsningsfrågan är mer svårbedömd kan

det inträffa att arbetsgivaren anser den försäkrade vara att

anse som uppdragstagare, och alltså inte berättigad till

sjuklön, medan försäkringskassan är tveksam till detta. I en

sådan situation kan det finnas skäl för kassan att tillämpa

20kap. 2a§ första meningen AFL. Enligt nämnda lagrum skall

kassan, om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt

till ersättning enligt AFL föreligger men det finns sannolika

skäl för att sådan rätt finns, besluta att ersättning skall

betalas ut med ett skäligt belopp om detta är av väsentlig

betydelse för den försäkrade.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det i de

flesta fall torde vara enkelt att fastställa om ett

anställningsförhållande föreligger. Risken är emellertid ändå

enligt utskottets uppfattning stor att många för de första

fjorton dagarna av ett sjukfall kan hamna mellan sjuklöne- och

sjukpenningsystemen på grund av att

arbetsgivaren/uppdragsgivaren anser att uppdragsförhållande

föreligger och försäkringskassan anser att

arbetstagarförhållande föreligger. Som utskottet senare kommer

att beröra närmare finns för de fall att arbetsgivare och

arbetstagare är oense om huruvida arbetstagarens arbetsförmåga

är nedsatt en s.k. sjuklönegaranti genom försäkringskassan.

Försäkringskassan skall också enligt samma regler som hittills

kunna utge preliminär ersättning i sjukpenningärenden. Vid tvist

om huruvida den försäkrade är arbetstagare eller uppdragstagare

har emellertid inte föreslagits någon garantiregel.

Möjligheterna till preliminär ersättning i sjukpenningärenden

enligt 20kap. 2a§ AFL är enligt utskottets mening inte

heller tillräckliga för att garantera att en försäkrad inte

faller emellan de båda systemen. Utskottet vill bl.a. peka på

att oklarhet om en person är arbetstagare eller uppdragstagare

och beroende härav skall ha sjuklön eller sjukpenning kan

föranleda process dels i arbetsrättslig ordning, dels i

försäkringsrättsordningen med den tidsutdräkt som följer av

detta.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att någon

definition av arbetstagarbegreppet inte kan ges i lagen.

Utskottet anser emellertid att de frågor som rör arbetstagar-

resp. uppdragstagarbegreppet måste få en närmare belysning och

att lösningar för att skydda den försäkrade mot rättsförluster

måste övervägas. En möjlighet kan enligt utskottets mening vara

att en försäkrad genom försäkringskassan får någon form av

förhandsbesked om sin ställning i fråga om

sjukpenningförsäkringen. Genom att kassan ändå, enligt vad som

också framhålls i propositionen, kan behöva dela upp en

försäkrads SGI i vad som svarar mot anställningsinkomst och vad

som svarar mot uppdragsinkomst, bör detta kunna vara möjligt

utan alltför stor omgång. En annan möjlighet kan vara att

sjuklönereglerna får gälla även för uppdragstagare med uppdrag

omfattande viss minsta tid. Ytterligare en möjlighet kan vara

att även dessa frågor omfattas av den s.k. sjuklönegarantin.

Utskottet är dock medvetet om faran för att arbetsgivarnas

ansvar kan urholkas, om en alltför omfattande garanti skapas för

att sjukersättning utges oavsett deras betalningsvillighet.

Utskottet vill vidare understryka betydelsen av att parterna i

ett arbetsförhållande i största utsträckning gör klart för sig

huruvida ett anställnings- eller uppdragsförhållande föreligger.

Härvid kan ett sådant förhandsbesked från försäkringskassan som

ovan nämnts vara av värde.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att möjligheterna

att lösa de problem som gränsdragningen mellan arbetstagar- och

uppdragstagarbegreppen kan ge upphov till med ett

sjuklönesystem bör övervägas närmare. Dessa överväganden bör i

första hand göras inom regeringskansliet, och regeringen bör

därefter snarast återkomma till riksdagen med de förslag som

övervägandena ger anledning till. Utskottet föreslår att

riksdagen som sin mening ger regeringen vad utskottet i denna

del anfört till känna.

För korttidsanställningar föreslås som ovan framgår vissa

kvalifikationsregler. Om den avtalade anställningstiden är

kortare än en månad, skall rätten till sjuklön inträda endast om

arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter varit

anställd under minst fjorton kalenderdagar i följd. Dagar med

ogiltig frånvaro medräknas inte. Rätten till sjuklön gäller i

dessa fall alltså tidigast fr.o.m. den femtonde dagen efter

tillträdet. -- För arbetstagare med återkommande kortvariga

anställningar hos samma arbetsgivare föreslås en särskild

beräkningsregel för kvalifikationstiden.

Gullan Lindblad m.fl. anser i motion Sf52 att den föreslagna

regeln kan komma att medföra icke önskvärda effekter för

korttidsanställda, t.ex. skolungdomar, och de begär därför att

riksdagen skall besluta att försäkringskassan skall betala

sjukersättning vid tillfälliga anställningar under en månad

(yrkande3).

Utskottet delar inte motionärernas bedömning av

sjuklönesystemets nackdelar för korttidsanställda. Utskottet

anser att den avvägning i fråga om omfattningen av

arbetsgivaransvaret som gjorts i propositionen bör godtas och

avstyrker bifall till motion Sf52 yrkande3.

Vid utlandsvistelse gäller vissa begränsningar för rätten

till sjukpenning. Enligt huvudregeln (3kap. 15§ första

stycket e AFL) utges inte sjukpenning för tid då den försäkrade

vistas utomlands. Undantag gäller dels om den försäkrade

insjuknar medan han utför arbete som ett led i en i Sverige

bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på ett svenskt

handelsfartyg, dels om den försäkrade under pågående sjukdom har

rest till utlandet med försäkringskassans medgivande. Även om

den försäkrade enligt AFL inte har rätt till sjukpenning vid

utlandsvistelse kan sådan rätt föreligga på grund av någon av de

konventioner om social trygghet som Sverige har slutit.

Begränsningen av rätten till sjukpenning under vistelse

utomlands infördes år 1984. I sitt av riksdagen godkända

betänkande SfU 1983/84:10 kunde utskottet med hänsyn till de

svårigheter ur kontrollsynpunkt som förelåg när det gällde att

bedöma rätten till sjukpenning vid utlandsvistelser godta ett

förslag av regeringen om att denna rätt skulle inskränkas vid

sjukdom som inträffade under semestervistelser och liknande

vistelser utomlands. Däremot ansåg utskottet det rimligt att

sjukpenningskyddet skulle upprätthållas för försäkrade som

tillfälligt arbetade utomlands under sådana förhållanden att

bosättningen i Sverige bestod. Ett villkor borde dock vara att

det tillfälliga arbetet utomlands ingick som ett led i den

försäkrades förvärvsverksamhet i Sverige.

Sjuklön skall enligt propositionen betalas även under olika

former av ledigheter för den anställde, under förutsättning att

ledigheten är förenad med rätt till lön. En konsekvens härav

blir att sjukdom under semester medför rätt till sjuklön endast

om arbetstagaren uppbär semesterlön och enligt semesterlagens

föreskrifter begär att sjukdag inte skall räknas som

semesterdag.

Någon motsvarighet till regeln i AFL om inskränkning av rätten

till sjukersättning vid vistelse utomlands föreslås inte i

propositionen. I propositionen framhålls att en sådan regel i

fråga om sjuklön skulle generellt befria arbetsgivaren från

skyldighet att utge sjuklön under arbetstagares utlandsvistelse

och att det kan ifrågasättas om en sådan begränsning av rätten

till sjukförmåner skulle vara förenlig med Sveriges

konventionsåtaganden. Därtill kommer att det inom EG-området

gällande regelsystemet (förordningen 1408/71 om tillämpning av

system för social trygghet på arbetstagare, självständiga

förvärvsverksamma och dessas familjemedlemmar, som flyttar inom

gemenskapen) innebär att bl.a. sjukförmåner för den som arbetar

i ett medlemsland inte får dras in eller minskas av det skälet

att vederbörande vistas i ett annat medlemsland. Föredragande

statsrådet framhåller att enligt de riktlinjer som gäller för

arbetet med utformandet av ett samarbetsavtal mellan EFTA och EG

avses den nämnda förordningen tillämpas av Sverige gentemot EG

och övriga EFTA-länder. Det kan på goda grunder antas att ett

samarbetsavtal i enlighet härmed kommer att medföra att

föreskrifterna i bl.a. 3kap. 15§ första stycket e AFL inte

kommer att kunna tillämpas i fråga om en försäkrad som vistas i

något av länderna inom EG eller EFTA. Förslaget att

arbetsgivarens skyldighet att utge sjuklön även skall gälla för

tid då arbetstagaren vistas utomlands skall enligt propositionen

ses mot bakgrund av detta.

I två motioner, Sf52 yrkande2 av Gullan Lindblad m.fl. och

Sf53 yrkande2 av Karin Israelsson m.fl., begärs

tillkännagivanden om att rätten till sjuklön vid vistelse

utomlands bör gälla endast i konventionsländer.

De länder med vilka Sverige har konventioner om social

trygghet som innebär att sjukpenning kan betalas till försäkrade

som insjuknar under vistelse där är -- förutom de nordiska

länderna -- Frankrike, Italien, Marocko, Portugal, Spanien,

Tyskland, Österrike, Nederländerna, Luxemburg, Storbritannien

och Nordirland.

Förslaget i propositionen om att sjuklön skall kunna utges

även utomlands får ses mot bakgrunden att det antal länder där

rätt till sjukersättning på grund av konvention eller

motsvarande kan föreligga har ökat och kan förutses öka

ytterligare. Utskottet anser därför att den bedömning som gjorts

i propositionen får godtas och avstyrker bifall till motionerna

Sf52 yrkande 2 och Sf53 yrkande2. Utskottet vill dock

framhålla att, om utvecklingen skulle ge anledning till det,

frågan får väckas på nytt.

En förutsättning för rätt till sjukpenning enligt AFL är att

den försäkrades arbetsförmåga på grund av sjukdom är nedsatt med

minst en fjärdedel. För en försäkrad med inkomst av anställning

betalas enligt AFL tim/dagberäknad sjukpenning för de första

fjorton dagarna i en sjukperiod. Tim/dagberäknad sjukpenning

betalas endast för de dagar då den försäkrade skulle ha arbetat

om han inte blivit sjuk. Fr.o.m. den femtonde dagen betalas

enligt AFL kalenderdagsberäknad sjukpenning för alla dagar i

sjukperioden oavsett om den försäkrade skulle ha arbetat eller

inte.

Av AFL följer således att under arbetskonflikt (strejk

eller lockout) en försäkrad inte har rätt till sjukpenning under

de första fjorton dagarna av en sjukperiod eftersom han inte

skulle ha arbetat om han inte blivit sjuk. Fr.o.m. den femtonde

dagen kan dock kalenderdagsberäknad sjukpenning betalas för alla

dagar i sjukperioden oavsett om arbetskonflikt råder.

För att en sjuklöneperiod skall inledas krävs enligt 7§

sjuklönelagen att arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom.

Detta krav gäller också för att sjuklöneperioden skall löpa de

tretton följande kalenderdagarna. Det förutsätts också att

arbetstagaren skulle ha arbetat om han inte hade varit sjuk. --

Om sjukdomen inträffar under arbetstagarens semester börjar en

sjuklöneperiod att löpa endast om arbetstagaren begär uppskov

med semestern. Om sjuklöneperioden inleds före semesterns början

fortsätter sjuklöneperioden att löpa även under semestern, även

om arbetstagaren av något skäl inte skulle begära ändrad

semesterförläggning. Vad som sagts om periodberäkningen vid

semester gäller enligt propositionen även fridagar, helgdagar

eller dagar med ledighet för annat ändamål än semester. Även tid

då strejk eller lockout pågår skall behandlas på motsvarande

sätt. -- Att sjuklöneperiod löper innebär inte detsamma som att

rätt till sjuklön också föreligger. Arbetstagarens rätt härtill

får bedömas också mot bakgrund av övriga föreskrifter i

förevarande lag.

Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf52 yrkande9 med

hänvisning till risken för "massjukskrivningar" som

konfliktvapen att riksdagen skall besluta att rätt till sjuklön

inte skall föreligga under en arbetsmarknadskonflikt.

För att en sjuklöneperiod skall inledas gäller enligt

förslaget förutom att en arbetstagares arbetsförmåga skall vara

nedsatt på grund av sjukdom, att arbetstagaren avhåller sig från

arbete åt arbetsgivaren, och att arbetstagaren skulle ha arbetat

om han inte hade varit sjuk. Kraven för rätt till sjuklön är

således inte uppfyllda om arbetstagaren deltar i en

arbetsmarknadskonflikt. Utskottet anser att motion Sf52

yrkande9 får anses besvarad med det anförda.

Sjuklönegaranti

Mål mellan arbetsgivare och arbetstagare om tillämpning av

lagstiftningen skall handläggas enligt lagen (1974:371) om

rättegången i arbetstvister. Om en sådan tvist gäller frågan om

arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom

eller om graden av nedsättning i arbetsförmågan skall

försäkringskassan på arbetsgivares, arbetstagares,

arbetstagarorganisations eller domstols begäran avge yttrande.

Om det har uppstått tvist om rätten till sjuklön och om

tvisten gäller frågan om arbetsförmågans nedsättning, skall

vidare försäkringskassan på skriftlig ansökan av arbetstagaren

kunna utge ersättning, om sannolika skäl talar för att

arbetstagaren har rätt till den begärda sjuklönen eller del

därav. Ersättning skall lämnas med skäligt belopp, dock högst

med ett belopp som för dag utgör en trehundrasextiofemtedel av

90% av en SGI som uppgår till sju och en halv gånger

basbeloppet (f.n. 595kr.). Ersättningen skall lämnas från

sjukförsäkringen enligt AFL, och för att ersättning skall kunna

ges skall krävas att arbetstagaren är inskriven hos

försäkringskassan enligt AFL. I den utsträckning som

ersättningsbelopp har utbetalats skall försäkringskassan inträda

i arbetstagarens rätt till sjuklön gentemot arbetsgivaren.

Till följd av kravet på inskrivning hos försäkringskassan

kommer de arbetstagare som inte har fyllt 16 år att uteslutas

från sjuklönegarantin. Utskottet kan inte se något skäl till en

sådan ordning och föreslår därför ett tillägg i 20§

sjuklönelagen, som innebär att även dessa arbetstagare omfattas

av garantin.

Ersättningen bör enligt vad som framhålls i propositionen ge

arbetstagaren ett grundläggande skydd när en tvist uppkommit

mellan honom och arbetsgivaren om sjuklön. Skyddet bör knyta

nära an till de principer som gäller inom sjukförsäkringen.

Vidare framhålls i specialmotiveringen att försäkringskassan

måste göra en individuell prövning i varje ersättningsärende och

att det förutsätts att upplysningar inhämtas från både

arbetstagare och arbetsgivare.

Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf52 yrkande 7 ett

tillkännagivande om att försäkringskassan som regel bör inhämta

yttrande från arbetsgivaren inför utbetalning av s.k.

sjuklönegaranti.

Som ovan angivits förutsätts i propositionen att upplysningar

i ersättningsärenden inhämtas från både arbetstagare och

arbetsgivare. Utskottet anser inte att något tillkännagivande

behövs med anledning av motion Sf52 yrkande7.

Försäkringsmöjlighet för små företag

För små företagare föreslås en möjlighet att försäkra sig hos

försäkringskassan för kostnader över en viss nivå som följer av

skyldigheten att betala sjuklön. För rätt att teckna sådan

försäkring skall krävas att arbetsgivarens lönekostnader under

ett kalenderår inte beräknas överstiga summan av 60 basbelopp

enligt AFL, motsvarande ca 10 heltidsanställda. Vid beräkningen

av lönekostnaden skall bortses från avgifter enligt lagen

(1981:691) om socialavgifter och lagen (1982:423) om allmän

löneavgift och skatt enligt lagen (1990:659) om särskild

löneskatt. Regeringen skall bemyndigas att bestämma närmare

villkor för försäkringen.

Avseende vissa av dessa villkor redovisar föredragande

statsrådet i propositionen sin uppfattning. Eftersom

försäkringmöjligheten avses täcka oförutsett höga kostnader för

sjuklön, bör även för de företag som tecknar en försäkring gälla

att de individuellt skall bära en viss del av

sjuklöneutgifterna. Enligt statsrådets mening bör detta ske

genom att företagen får stå för kostnaderna för sjuklön för ett

visst begränsat antal dagar i varje sjuklöneperiod, och hon har

funnit att en lämplig avvägning bör vara att försäkring kan

tecknas för sjuklönekostnader som hänför sig till sjukdagar

utöver de två första i varje sjuklöneperiod. Försäkringen skall

kunna tecknas hos försäkringskassan efter ansökan från

företaget. För försäkringen bör kassan ta ut en särskild avgift.

Mot redovisning till den försäkringskassa där försäkringen finns

får företaget ersättning för de kostnader för sjuklön, inkl.

beräknade lagstadgade avgifter och särskild löneskatt, som

hänför sig till sjukdagar utöver de två första dagarna i varje

sjukfall. Denna redovisning bör kunna ske månadsvis i

efterskott.

Tre motioner, av vilka två väckts med anledning av

propositionen och en under den allmänna motionstiden, rör

möjligheten för företagare att försäkra sig mot

sjuklönekostnader. Gullan Lindblad m.fl. anser i motion Sf52 att

den föreslagna gränsen på 60 basbelopp i normalfallet bör vara

tillräcklig men att det bör vara möjligt även för företag med en

något högre lönesumma att teckna försäkring hos antingen

försäkringskassa eller enskilt försäkringsbolag. Motionärerna

begär ett tillkännagivande härom (yrkande 6). I motion

Sf243 yrkande 2 begärde samma motionärer ett tillkännagivande om

att gränsen för att företag med få anställda skulle ha möjlighet

att teckna tilläggsförsäkring för de första två veckorna i en

arbetsgivarperiod skulle sättas högre än den summa av 50

basbelopp som hade föreslagits i lagrådsremissen om sjuklön.

Sigge Godin m.fl. begär i motion Sf55 yrkande 6 att riksdagen

beslutar att lönesummegränsen för företags rätt att försäkra sig

mot höga sjuklönekostnader bör sättas i sådant antal basbelopp

att företag med upp till ca 15 heltidsanställda omfattas.

I propositionen framhålls i fråga om försäkringsmöjligheten

för små företag att, utöver syftet att uppnå administrativa

förenklingar, ett grundläggande skäl för att ålägga

arbetsgivaren att svara för ersättningen till arbetstagaren

under de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall är att

stimulera arbetsgivaren till insatser som bl.a. förbättrar

arbetsmiljön och arbetsorganisationen och som därmed också leder

till en minskning av sjukfrånvaron. Ett sjuklönesystem bör

därför utformas så att sådana insatser för arbetsmiljön m.m. ger

ett direkt ekonomiskt resultat hos företaget i form av minskade

kostnader för sjukfrånvaron. Denna stimulans bör finnas också

för små företag. Mot bakgrund av motiven för att införa ett

system med sjuklön bör enligt propositionen gränsen för vilka

företag som skall ges möjligheten att teckna en försäkring hos

försäkringskassan sättas relativt snävt.

Utskottet vill med anledning av vad som anförs i motion Sf52

framhålla att den föreslagna sjuklönelagen inte innehåller något

förbud vare sig för större eller mindre företag att teckna avtal

med enskilda försäkringsbolag för oförutsett höga

sjuklönekostnader. Vad förslaget i detta avseende innehåller är

en skyldighet för alla arbetsgivare att utge sjuklön till sina

anställda, en motsvarande nedsättning av arbetsgivaravgiften

till sjukförsäkringen och en möjlighet för vissa arbetsgivare

att hos försäkringskassan försäkra sig för sjuklönekostnader.

Utskottet anser med detta att motion Sf52 yrkande 6 i denna del

inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet delar bedömningen i propositionen om avgränsningen

av vilka företag som bör kunna teckna försäkring hos allmän

försäkringskassa för sjuklönekostnader, och utskottet avstyrker

med detta bifall till motionerna Sf52 yrkande 6 i denna del och

Sf55 yrkande 6 och Sf243 yrkande2.

Anmälnings- och uppgiftsskyldighet

Arbetsgivaren skall enligt propositionen till

försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett rätt till

sjuklön, om sjukfallet fortsätter efter sjuklöneperiodens

utgång. Sådan anmälan skall göras inom sju dagar från periodens

slut. Arbetsgivaren skall vidare rapportera till

riksförsäkringsverket om sjukdomsfall som gett rätt till sjuklön

men avslutats inom sjuklöneperioden. Sådana uppgifter skall

lämnas skriftligen senast vid utgången av den kalendermånad som

följer efter den under vilken sjuklöneperioden löpte ut.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

riksförsäkringsverket skall få föreskriva att dessa uppgifter i

stället skall lämnas till försäkringskassan samt att uppgifterna

får lämnas med hjälp av ADB-teknik.

Frågan om rapporteringsskyldigheten för korta sjukfall, som

avslutas inom sjuklöneperioden, har föranlett motioner.

Gullan Lindblad m.fl. hänvisar i motion Sf52 till de förslag

om arbetsgivarens ansvar för att rehabiliteringsutredning görs

och överlämnas till försäkringskassan som regeringen lagt fram i

proposition 1990/91:141. Motionärerna anser att denna form av

uppgiftslämnande mycket väl fyller de behov som

försäkringskassan kan efterfråga och att andra krav på

information och statistik över korta sjukfall kan tillgodoses

genom stickprov. I motionen begärs att riksdagen avslår

regeringsförslaget i vad det avser rapporteringsskyldighet för

arbetsgivaren om korta sjukfall (yrkande 5). Liknande synpunkter

framförs av Sigge Godin m.fl. i motion Sf55, och motionärerna

begär ett tillkännagivande om det anförda (yrkande 2).

Karin Israelsson m.fl. anför i motion Sf53 att det i ett

inledningsskede finns behov av att kunna kontrollera att

tillfällig föräldrapenning inte utbetalas under sjuklöneperioden

och att det även kan finnas anledning att via försäkringskassans

statistik följa sjuktalens utveckling. Dessa motionärer

motsätter sig inte förslaget om rapportering av korta sjukfall,

men de anser att arbetsgivarens skyldighet att rapportera korta

sjukfall till försäkringskassan bör upphöra sedan frågan om den

tillfälliga föräldrapenningen lösts och andra vägar kunnat visas

att erhålla nödvändig information om sjuktalets utveckling. I

varje förändring måste, enligt vad motionärerna framhåller,

behovet av skydd för småbarnsföräldrar på arbetsmarknaden

särskilt beaktas. Motionärerna begär tillkännagivanden i dessa

avseenden (yrkandena 4--6).

Gösta Lyngå m.fl. anser i motion Sf51 att det är viktigt att

rapporteringen om korta sjukfall kan göras administrativt enkel,

och den bör därför eventuellt kunna ske kvartalsvis (yrkande 1).

De begär ett tillkännagivande härom.

I propositionen påpekas att situationer kan uppkomma då det

kan vara oklart huruvida sjuklön eller föräldrapenning skall

utges, och att det inte är sannolikt att kompensationsnivån blir

exakt densamma oavsett om en sjuklönelagstiftning eller AFL

tillämpas. Bl.a. eftersom avsikten naturligtvis inte är att

arbetsgivaren och/eller arbetstagaren skall kunna förfoga över

vilket av de båda regelsystemen som skall tillämpas, bör enligt

propositionen en översyn av reglerna om tillfällig

föräldrapenning snarast komma till stånd.

I propositionen framhålls också att

försäkringsadministrationen bör ha tillgång till en

ändamålsenlig sjukstatistik och också kan behöva en riktig

sjukhistorik för enskilda personer. Dessa uppgifter är av värde

från rehabiliteringssynpunkt och för att belysa sjukfrånvaron i

olika arbeten och arbetsmiljöer, bl.a. som underlag för

yrkesinspektionens bevakning av arbetsmiljöinsatser m.m. En hög

sjukfallsfrekvens indikerar ofta brister i arbetsmiljö och

arbetsorganisation hos den enskilde arbetsgivaren. Föredragande

statsrådet instämmer i sjuklönekommitténs synpunkter att

uppgiftslämnandet om sjukfall inom sjuklöneperioden inte bör få

leda till en betungande administration för den enskilde

arbetsgivaren och bör begränsas till att avse endast det absolut

nödvändiga för att tillgodose behovet av information.

Uppgiftsskyldigheten bör enligt hennes uppfattning omfatta

arbetstagarnas personnummer, arbetsgivarens organisationsnummer

samt arbetsställenummer, sjuklöneperiodens längd och dagar med

ersättning för hel eller partiell nedsättning av arbetsförmågan

inom nämnda period.

Utskottet har ovan utgått från att verkningarna av de

förändrade sjukersättningsreglerna kommer att följas med största

uppmärksamhet. Utskottet anser det vara av mycket stor betydelse

att en så grundläggande förändring av systemet för ersättning

vid sjukdom som sjuklöneförslaget innebär följs upp, och att

möjligheter finns att värdera förändringen. Detsamma gäller även

i övrigt förändringar i fråga om befolkningens hälsa och ohälsa.

En rapportering även av korta sjukfall i enlighet med

regeringens förslag behövs därför enligt utskottets mening, och

utskottet avstyrker därmed bifall till motionerna Sf52 yrkande 5

och Sf55 yrkande 2.

Utskottet anser vidare att rapporteringsskyldigheten enligt

propositionen är så administrativt enkel som för närvarande kan

begäras. Utskottet utgår från att regeringen och

riksförsäkringsverket kommer att uppmärksamma möjligheter att

ytterligare förenkla administrationen, och utskottet avstyrker

därmed bifall även till motionerna Sf53 yrkandena 4--6 och Sf51

yrkande1.

Avgifter

Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen uppgår f.n. till

10,10% av avgiftsunderlaget. I propositionen föreslås att

avgiften sänks till 8,20% av avgiftsunderlaget. Vidare

föreslås att avgiften skall kunna användas även till den

allmänna försäkringens kostnader enligt sjuklönelagen.

Den föreslagna skyldigheten för arbetsgivarna att svara för

sjuklön innebär en minskning av sjukförsäkringens kostnader för

korta sjukfall, och en motsvarande justering av

arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen bör därför göras. Det

är enligt propositionen varken möjligt eller önskvärt att

kompensera enskilda arbetsgivare med exakt det belopp som

sjuklönekostnaderna uppgår till för en viss tidsperiod. En

generell minskning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen

får i stället, framhålls det i propositionen, den effekten att

en arbetsgivare som genom aktiva arbetsmiljöförbättrande

åtgärder minskar sjukfrånvaron bland sina anställda tjänar på

reformen, medan den arbetsgivare som missköter sig i det här

avseendet får ökade utgifter.

Som påpekas i propositionen anfördes i proposition 1990/91:141

om rehabilitering och rehabiliteringsersättning att

arbetsmiljökommissionen i sitt arbete uppmärksammade frågan om

ekonomiska styrmedel för att åstadkomma

arbetsmiljöförbättringar. Kommissionen presenterade ett förslag

att differentiera arbetsgivaravgifterna i en s.k.

arbetslivsavgift. Detta förslag borde utvecklas vidare.

Statsrådet erinrade i den propositionen om att en

arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen i praktiken också

innebar en form av differentiering av arbetsgivarnas kostnader

med hänsyn till korttidsfrånvaron. I ett eventuellt framtida

system med differentierade avgifter syntes emellertid även

kostnaderna för långtidsfrånvaron böra beaktas, och statsrådet

avsåg att föreslå att en utredning tillsattes med uppgift att

utreda möjligheterna och konsekvenserna av ett system med

differentierade arbetsgivaravgifter. Utredningen borde särskilt

uppmärksamma de administrativa konsekvenserna av ett sådant

avgiftssystem och vidare beakta att systemet inte får leda till

ökad utslagning och utestängning av arbetskraft.

I sitt betänkande 1990/91:SfU16 har utskottet ansett det

angeläget att ekonomiska styrmedel införs som kan medverka till

att åstadkomma bättre arbetsmiljöer och att regeringen därför

snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om

differentierade arbetsgivaravgifter som kan fungera som sådant

styrmedel.

Den föreslagna avgiftssänkningen har enligt propositionen

beräknats mot bakgrund av de hittillsvarande kostnaderna för de

första fjorton dagarna av en sjukperiod, sjuktalsutvecklingen

och de förändrade kompensationsnivåerna inom

sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 mars 1991. Sänkningen har

beräknats utifrån nu kända förhållanden.

I motionerna Sf52 yrkande 8 av Gullan Lindblad m.fl. och Sf53

yrkande 7 av Karin Israelsson m.fl. betonas vikten av att

sänkningen blir kostnadsneutral, och motionärerna begär

tillkännagivanden om att frågan om storleken av sänkningen måste

följas uppmärksamt och regeringen återkomma med förslag om

ytterligare sänkning om kostnadsläget förändras. -- I tre

motioner från den allmänna motionstiden 1991, Sf243 yrkande 1 av

Gullan Lindblad m.fl., Sf356 av Bengt Westerberg m.fl. och Sf353

yrkande 1 av Sigge Godin m.fl. begärs att arbetsgivaravgiften

skall sänkas när sjuklön införs.

Motionerna Sf243 yrkande 1, Sf353 yrkande 1 och Sf356 har

tillgodosetts i propositionen, och utskottet avstyrker bifall

till dem. Utskottet utgår i övrigt från att frågan om storleken

av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen följs uppmärksamt

av regeringen, och utskottet avstyrker därmed bifall även till

motionerna Sf52 yrkande 8 och Sf53 yrkande7.

I motion Sf55 anför Sigge Godin m.fl. att den särskilda

löneskatten på 22,2%, som motsvarar den del av

arbetsgivaravgifterna som inte ger upphov till några förmåner,

också bör sänkas. De framhåller att i skattereformen ingår att

den särskilda löneskatten skall justeras när

arbetsgivaravgifterna förändras. När sjukförsäkringsavgiften nu

sänks måste därför också denna skatt sänkas. Motionärerna begär

att den särskilda löneskatten sänks till 21,2% fr.o.m. den 1

januari 1992 (yrkande7).

Över detta motionsyrkande har socialförsäkringsutskottet

inhämtat yttrande av skatteutskottet. Skatteutskottet redogör i

yttrandet 1990/91:SkU7y, vilket är fogat till detta betänkande

som bilaga 3, för principerna för den särskilda löneskatten.

Skatteutskottet delar mot bakgrund av dessa principer

motionärernas uppfattning att den särskilda löneskatten skall

justeras och föreslår att regeringen med anledning av motionen

får i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om hur en

sådan justering skall ske.

Socialförsäkringsutskottet har i denna fråga inte någon annan

uppfattning än skatteutskottet. Socialförsäkringsutskottet anser

således att regeringen med anledning av motion Sf55 yrkande 7

bör ges det uppdrag som skatteutskottet föreslagit.

Medelsanvisning

Sjukförsäkringen finansieras som inledningsvis nämnts till

15% över anslaget Bidrag till sjukförsäkringen.

Riksdagen har på förslag i årets budgetproposition för

budgetåret 1991/92 till anslaget anvisat ett förslagsanslag på

7867000000kr. (prop. 1990/91:100, SfU11, rskr. 200).

I proposition 1990/91:181 föreslår regeringen att till

anslaget för budgetåret 1991/92 i stället anvisas ett

881000000kr. lägre belopp.

Förslaget till medelsanvisning har inte föranlett något

särskilt motionsyrkande, och utskottet tillstyrker att anslaget

till Bidrag till sjukförsäkringen sätts ned med det belopp

regeringen föreslagit.

Förslaget i övriga delar

Regeringens förslag i de delar förslaget inte berörts ovan har

inte föranlett några motionsyrkanden, och utskottet har inte

någon erinran i dessa delar. Utskottet återkommer dock i

följande avsnitt till vissa ändringar som behöver göras av

författningstekniska skäl.

Lagförslagen

Utöver de lagförslag som lagts fram i proposition 1990/91:181

om sjuklön, m.m. tas i detta betänkande också upp två lagförslag

från proposition 1990/91:141 om rehabilitering och

rehabiliteringsersättning, som nyligen behandlats i utskottets

betänkande 1990/91:SfU16. Här är fråga om följdändringar till

huvudförslagen i de båda propositionerna. För att undvika

onödiga ändringslagar har förslagen förts samman i detta

betänkande, och förslagen läggs fram i bilaga2.

Som framgår ovan i avsnittet om sjuklönegaranti föreslår

utskottet en ändrad lydelse av 20 § lagen om sjuklön. Utskottet

har också observerat en felaktig hänvisning i 3kap. 5§

förslaget till lag om ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring,

som bör rättas på sätt framgår av utskottets hemställan.

Beträffande vissa av de bestämmelser som föreslås ändrade i

proposition 1990/91:181 har riksdagen nyligen fattat beslut om

ändring på grundval av regeringsförslag i andra propositioner

eller väntas fatta sådana beslut under tiden mellan justeringen

av detta betänkande och behandlingen av betänkandet i kammaren.

Detta gäller 11 kap. 2 § och 20 kap. 3 § AFL (se 1990/91:SfU16,

rskr. 303), 2 kap. 1 § lagen om socialavgifter (se

1990/91:UbU16) samt punkt 12 av anvisningarna till 32 §

kommunalskattelagen (se 1990/91:SfU16 och 1990/91:UbU17).

Utskottet föreslår beträffande dessa bestämmelser att riksdagen

ändrar sina tidigare beslut i enlighet med de förslag som

framgår av utskottets hemställan.

Andra frågor om sjukpenningförsäkringen

Arbetsgivarinträde

Vid s.k. arbetsgivarinträde betalar arbetsgivaren ut sjuklön

till den anställde och erhåller i gengäld enligt bestämmelserna

i 3kap. 16§ AFL den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren

till den del den inte överstiger den utbetalda lönen. Detta

gäller även om sjukpenningen delvis motsvarar inkomst från annat

arbete. Den försäkrade kan begära undantag från

arbetsgivarinträdet.

Sigge Godin m.fl. anser i motionerna Sf55 (yrkande 3) och

Sf353 (yrkande 2) att systemet med arbetsgivarinträde bör

uppmuntras och stimuleras vid sidan av sjuklönesystemet och

gälla för tiden efter sjuklöneperioden. Fördelarna med

arbetsgivarinträde är enligt motionärerna flera. Den försäkrade

behöver bara vända sig till en instans. Den försäkrade skulle få

sin lön regelbundet från arbetsgivaren och inkomsterna därigenom

bli regelbundna. Försäkringskassorna skulle ytterligare avlastas

vissa tunga administrativa uppgifter. Dessutom skulle

arbetsgivarinträde fylla ett viktigt syfte i

rehabiliteringshänseende, eftersom den sjuke mindre lätt skulle

bli bortglömd av arbetsgivaren genom att denne måste

administrera sjukersättningen. Särskilt praktiskt är systemet

enligt motionärerna inom stora företag.

Arbetsgivarinträde på den privata arbetsmarknaden har hittills

tillämpats efter avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. --

Bl.a. i proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv

rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet, m.m. lades dock

fram ett förslag om försöksverksamhet med förenklade rutiner för

beräkning och utbetalning av sjukpenning m.m. i samband med

arbetsgivarinträde vid företag inom det privata avtalsområdet.

Den avsedda försöksverksamheten skulle gälla de första fjorton

dagarna av en sjukperiod. Även det förslag till utökade

möjligheter till arbetsgivarinträde som aviserades i regeringens

skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin

och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna avsåg de

första fjorton dagarna av ett sjukfall. Något utökat

arbetsgivarinträde har inte föranletts av någon av dessa

propåer, eftersom frågan om en motsvarande arbetsgivarperiod i

stället aktualiserades. -- Utskottet anser att de största

fördelarna med en arbetsgivaradministration just gäller de korta

sjukfallen, och att fördelarna med ett arbetsgivarinträde vid

längre sjukfall inte är lika påtagliga. Utskottet anser inte att

statsmakterna för närvarande behöver ta något initiativ i fråga

om att förenkla rutinerna vid arbetsgivarinträde, och utskottet

avstyrker bifall till motionerna Sf55 yrkande 3 och Sf353

yrkande2.

Sjukpenninggrundande inkomst

En försäkrads sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är enligt

3kap. 2§ AFL den årliga inkomst i pengar eller andra

skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att

tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i

allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på

annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Med inkomst av

anställning likställs vissa kostnadsersättningar. -- Vid

beräkning av SGI bortses från sådan inkomst av anställning och

annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger

basbeloppet.

SGI fastställs av försäkringskassan. Den försäkrade skall

anmäla ändring av sådana omständigheter som påverkar hans rätt

till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Ändring av SGI

skall ske tidigast fjorton dagar efter det att försäkringskassan

fått kännedom om sådana ändrade omständigheter. -- I samband med

beslutet i december 1990 om förändrad kompensationsnivå inom

sjukförsäkringen gav riksdagen också regeringen till känna att

möjligheten att slopa förhandsregistreringen av SGI och på så

sätt frigöra resurser hos försäkringskassorna skall övervägas

närmare.

Vid bestämmande av underlaget för sjuklön enligt

propositionens förslag skall principen vara att detta skall ge

en så riktig bild som möjligt av det inkomstbortfall som

arbetstagaren gör i anställningsförhållandet när ett

sjukdomsfall inträffar. Den ersättning i form av sjuklön som

utbetalas till den anställde bör således stå i relation till den

inkomstförlust han gör. Av detta resonemang följer, framhålls

det i propositionen, att sjuklön inte skall beräknas på

anställningsförmåner, exempelvis i form av fri bil, som inte går

förlorade i samband med sjukdom, eller på ersättning som avser

att täcka kostnader som den anställde har endast när han

arbetar.

Denna princip får inte på samma sätt genomslag i

sjukpenningförsäkringen. Medan sjuklönen beräknas på den

aktuella lönen, ofta enligt i avtal bestämda avdragsformler kan

den försäkrades SGI, i synnerhet när den beräknats på inkomster

från flera anställningar, avvika från aktuell lön under samma

tid som sjukdomen. Sålunda gäller inom den privata sektorn för

ett stort antal anställda att för tjänstemän månadslönen och för

arbetare medeltimförtjänsten på tidlön och ackord (inklusive ev.

premielönedelar, bonus o.d.) enligt senast kända

kvartalslönestatistik utgör utgångspunkten för beräkningen av

sjuklönen. För den som enbart har timlön beräknas sjuklönen på

denna.

Endast sådana situationer där ett anställningsförhållande

föreligger kommer att omfattas av systemet med sjuklön. För den

vars inkomster helt eller delvis består av uppdragsinkomster

skall ersättning vid sjukdom för bortfall av sådana inkomster

utges enligt nuvarande regler inom sjukpenningförsäkringen.

Detta kommer att medföra ett behov av att göra en uppdelning av

SGI för personer med inkomst av såväl uppdrag som anställning,

så att den försäkrade vid sjukdomsfall under tid då en

sjuklöneperiod löper får sjukpenning från försäkringskassan

endast för den del av SGIn som svarar mot uppdragsinkomsten. När

ett sådant ersättningsfall blir aktuellt måste kassan därför

fördela den fastställda SGIn på anställningsinkomst resp.

uppdragsinkomst. Eftersom varje arbetsgivare skall svara för

ersättningen vid arbetstagarens sjukdom under en

fjortondagarsperiod, kommer sjuklöneperioderna för en

arbetstagare som har flera arbetsgivare att kunna i tiden

infalla olika hos olika arbetsgivare. Med avseende på en och

samma kalenderdag kommer alltså ersättningsfrågan att kunna

ligga såväl hos försäkringskassan -- dvs. när en sjuklöneperiod

hos en arbetsgivare gått till ända -- som hos en arbetsgivare,

där sjuklöneperioden inte har löpt ut. För att försäkringskassan

skall kunna beräkna sjukpenningen i ett sådant fall kommer den

försäkrades SGI att behöva delas upp med hänsyn till inkomsten

hos varje arbetsgivare.

Sigge Godin m.fl. pekar i motion Sf55 på ytterligare en

skillnad som kommer att föreligga mellan ett sjuklönesystem och

sjukpenningförsäkringen. Vid utgivande av sjuklön kommer

arbetsgivaren inte att kompensera sådana förmåner som

arbetstagaren får behålla under sjukdom. Motionärerna begär i

yrkande4 ett tillkännagivande om att SGI -- liksom sjuklön --

bör beräknas endast efter de förmåner som förloras vid sjukdom.

Samma yrkande framförs av Karin Israelsson m.fl. i motion Sf53

yrkande3.

Utskottet framhöll i sitt betänkande 1990/91:SfU9 de

administrativa svårigheterna att i beräkningsunderlaget för SGI

särskilja förmåner som utgår och som inte utgår vid sjukdom.

Utskottet hade senast i sitt av riksdagen godkända betänkande

1987/88:SfU22 avstyrkt motionsförslag om att sjukpenningen

skulle minskas i sådana fall där naturaförmåner fick behållas

under sjukdom och därvid anfört att det för en helt rättvisande

kompensationsnivå fordrades en särskild utredning vid varje

sjukfall om i vilken utsträckning förmånerna kunnat utnyttjas.

Kostnaden för administrationen av ett sådant

utredningsförfarande hade utskottet inte ansett svara mot de

besparingar som skulle kunna göras i de fall sjukpenningen

reducerades i förhållande till de under sjukdomstiden utnyttjade

naturaförmånerna.

Sedan alla skattepliktiga förmåner i samband med

skattereformen nu kommit att ingå i SGI-underlaget och dessutom

sjukpenning numera kan utgå på fyra nivåer, anser utskottet att

detta synsätt i än högre grad äger aktualitet. Utskottet har

därför svårt att se någon annan lösning om man vill undvika

överkompensation genom att vissa förmåner kan kvarstå vid

sjukdom än att begränsa beräkningsunderlaget för SGI till i

princip inkomster i pengar. Därmed skulle emellertid sambandet

mellan avgifter och förmåner ytterligare urholkas.

En översyn av SGI-beräkningen pågår enligt vad utskottet

erfarit inom regeringskansliet bl.a. med anledning av de

komplikationer som sjuklönelagen ger upphov till och som

redovisas ovan. Bland de frågor som diskuteras finns också

frågan om vilka förmåner som kan och bör ingå i beräkningen.

Utskottet anser inte att motionerna Sf53 yrkande 3 och Sf55

yrkande4 nu bör föranleda något riksdagens tillkännagivande

utan att resultatet av den nämnda översynen bör avvaktas.

Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf52 yrkande4 att

regeringen skall lägga fram förslag om att SGI-registreringen

avskaffas. Även Sigge Godin m.fl. anser, i motion Sf55 yrkande

5, att det allmänna kravet att anmäla inkomstförändringar till

försäkringskassan bör slopas, och de begär ett tillkännagivande

om detta. Motionärerna anser att i stället var och en som gör

anspråk på ersättning från försäkringskassan i samband med detta

bör uppge sin aktuella inkomst, om den har ändrats, och att i

ett system med arbetsgivarinträde arbetsgivaren kan bistå

försäkringskassan med uppgiftslämnandet när arbetstagaren är

sjukskriven mer än fjorton dagar.

Som framgår ovan har riksdagen nyligen begärt att möjligheten

att slopa förhandsregistreringen skall övervägas närmare. Frågor

om SGI-beräkningen övervägs för närvarande inom

regeringskansliet, och även i propositionen anges att frågan om

väntetid för SGI-ändring skall tas upp senare.

Utskottet anser med hänsyn till det anförda att något

tillkännagivande inte behövs med anledning av motionerna Sf52

yrkande 4 och Sf55 yrkande5.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1990/91:181 m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf54, 1990/91:Sf320

yrkande 5 och 1990/91:Sf352 yrkande3,

res. 1 (v)

2. beträffande uppföljning av sjuklönesystemet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf51 yrkande2,

res. 2 (mp)

3. beträffande kompensationsnivåns genomslag

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf51 yrkande 3 och

1990/91:Sf55 yrkande1,

res. 3 (fp)

4. beträffande karensdagar

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf243 yrkande3,

res. 4 (m, fp)

5. beträffande sammanläggningsregel

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf52 yrkande1 och

1990/91:Sf53 yrkande1,

res. 5 (m, c, mp)

6. beträffande arbetstagarbegreppet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om arbetstagarbegreppet,

7. beträffande kvalifikationsregler

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf52 yrkande3,

res. 6 (m)

8. beträffande sjuklön utomlands

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf52 yrkande2 och

1990/91:Sf53 yrkande2,

res. 7 (m, fp, c)

9. beträffande arbetsmarknadskonflikt

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf52 yrkande9,

10. beträffande sjuklönegaranti

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf52 yrkande7,

11. beträffande försäkring för små företag

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf52

yrkande6, 1990/91:Sf55 yrkande 6 och 1990/91:Sf243 yrkande2

antar det i proposition 1990/91:181 framlagda förslaget till lag

om sjuklön såvitt avser 17§,

res. 8 (m, fp, c, mp)

12. beträffande rapporteringsskyldighet

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf51

yrkande1, 1990/91:Sf52 yrkande5, 1990/91:Sf53 yrkandena 4--6

och 1990/91:Sf55 yrkande2 antar det i proposition 1990/91:181

framlagda förslaget till lag om sjuklön såvitt avser 12§ andra

stycket,

res. 9 (m, fp)

res. 10 (c)

13. beträffande avgiften till sjukförsäkringen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf52 yrkande8,

1990/91:Sf53 yrkande7, 1990/91:Sf243 yrkande1, 1990/91:Sf353

yrkande1 och 1990/91:Sf356,

res. 11 (m, fp, c)

14. beträffande särskild löneskatt

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf55 yrkande7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande förslag till lag om sjuklön m.m.

att riksdagen antar de i proposition 1990/91:181 framlagda

förslagen till

dels lag om sjuklön i vad förslaget inte berörts ovan

under momenten 11 och12 med den ändringen att

20§ erhåller den i bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelsen,

dels lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring, med den ändringen att i 3kap. 5§

första stycket femte meningen ordet "första" skall bytas ut mot

"tredje",

dels lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd,

dels lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag

från sjukpenning,

dels lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

16. beträffande lagen om ersättning till smittbärare m.m.

att riksdagen med anledning av propositionerna 1990/91:141

och 1990/91:181 antar de av utskottet i bilaga2 framlagda

förslagen till

dels lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare,

dels lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård,

17. beträffande lagen om allmän försäkring

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:181

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 11kap.

2§, 20kap. 3§ och punkt 2 i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna samt antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i övrigt,

dels med ändring av sitt beslut den 28 maj 1991

(1990/91:SfU16, rskr.303) såvitt gäller lagen om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring beslutar dels att 11kap.

2§ och 20kap. 3§ sistnämnda lag skall ha de i bilaga 4

såsom Utskottets förslag betecknade lydelserna, dels att i

ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen skall

införas en ny punkt, 3, med i bilaga 4 såsom Utskottets

förslag betecknade lydelse,

18. beträffande lagen om socialavgifter

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:181

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter,

dels -- under förutsättning av att riksdagen såvitt

gäller lagen om ändring i lagen om socialavgifter beslutat i

enlighet med betänkande 1990/91:UbU16 -- med ändring av det

beslutet beslutar att 2kap. 1§ sistnämnda lag skall ha den i

bilaga 5 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,

19. beträffande kommunalskattelagen

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:181

dels med ändring av sitt beslut den 28 maj 1991

(1990/91:SfU16, rskr. 303) såvitt gäller lagen om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370) beslutar att punkt 12 av

anvisningarna till 32§ sistnämnda lag skall ha den i bilaga

6:1 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,

dels -- under förutsättning av att riksdagen såvitt

gäller lagen om ändring i kommunalskattelagen beslutat i

enlighet med betänkande 1990/91:UbU17 -- med ändring av det

beslutet beslutar att punkt 12 av anvisningarna till 32§

sistnämnda lag skall ha den i bilaga 6:2 som Utskottets

förslag betecknade lydelsen,

20. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:181 och med

ändring av riksdagens tidigare beslut (1990/91:SfU11,

rskr.200) under femte huvudtiteln till Bidrag till

sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 6986000000kr.,

21. beträffande arbetsgivarinträde

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf55 yrkande 3 och

1990/91:Sf353 yrkande2,

res. 12 (fp)

22. beträffande beräkning av SGI

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf53 yrkande 3 och

1990/91:Sf55 yrkande4,

res. 13 (m, fp, c)

23. beträffande SGI-anmälan

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 4 och

1990/91:Sf55 yrkande5.

res. 14 (m, fp)

Stockholm den 28 maj 1991

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje

Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp),

Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Margit Gennser (m),

Nils-Olof Gustafsson (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg

(fp), Margó Ingvardsson (v), Maud Björnemalm (s), Christina

Pettersson (s), Bertil Persson (m), Marianne Jönsson (c) och

Gösta Lyngå (mp).

Reservationer

1. Avslag på proposition 1990/91:181 m.m. (mom.1)

Margó Ingvardsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "bättre

arbetsmiljöer." bort ha följande lydelse:

Som främsta motiv till det föreslagna sjuklönesystemet

framhålls i propositionen att ett sådant system skapar ett ökat

ekonomiskt intresse hos arbetsgivarna för de anställdas

arbetsmiljö och en minskad administrativ belastning på

försäkringskassorna. Utskottet befarar emellertid att

arbetsgivaren med sjuklönesystemet får det snabbaste ekonomiska

utfallet om han avstår från att anställa människor som kan

förväntas få högre sjukfrånvaro än genomsnittet. De särskilda

bestämmelser för sådana arbetstagare som föreslås i

propositionen är diskriminerande och innebär enligt utskottets

mening ett avsteg från den grundläggande principen om lika

behandling i socialförsäkringssystemet. Ett bättre sätt att ge

arbetsgivaren ekonomiskt intresse av att förbättra arbetsmiljön

anser utskottet vara att införa differentierade

arbetsgivaravgifter. Riksdagen har också på hemställan av

utskottet i betänkande 1990/91:SfU16 begärt att regeringen skall

lägga fram ett förslag om sådana avgifter. Vad beträffar behovet

att avlasta försäkringskassan administrativt arbete med

korttidsfrånvaro anser utskottet att det kan ske genom ett

system med arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen. Ersättningen

kan i sådant system på samma sätt som sjuklön korreleras till

inkomstbortfallet men de anställda kommer inte i samma

beroendeförhållande till arbetsgivaren som i det i propositionen

föreslagna sjuklönesystemet.

Med hänsyn till det anförda delar utskottet uppfattningen i

motion Sf54 att förslaget om införande av sjuklön i proposition

1990/91:181 bör avslås.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande avslag på proposition 1990/91:181 m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf54 avslår

proposition 1990/91:181 och motionerna 1990/91:Sf320 yrkande 5

och 1990/91:Sf352 yrkande3,

2. Uppföljning av sjuklönesystemet (mom.2)

Gösta Lyngå (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "uppfattning inte."

bort ha följande lydelse:

Den största risken med sjuklönesystemet ligger enligt

utskottets mening i att arbetsgivarna kan bli mer selektiva och

undviker att anställa personer som ofta måste vara borta från

arbetet av olika skäl. Det är här viktigt att utvärdera hur

möjligheten att efter ansökan få ersättning efter särskilda

bestämmelser kommer att fungera i praktiken. Utskottet anser att

regelbundna utvärderingar måste göras under de närmaste åren

efter införandet av sjuklönesystemet för att bedöma behovet av

anpassningar i bestämmelserna.

Det anförda bör med bifall till motion Sf51 yrkande 2 ges

regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande uppföljning av sjuklönesystemet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf51 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Kompensationsnivåns genomslag (mom.3)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet hade" och slutar med "yrkande 1." bort ha

följande lydelse:

Utskottet utgår från att parterna på arbetsmarknaden anpassar

sina avtal till de föreslagna nivåerna och att

kompensationsnivåerna blir enhetliga mellan olika grupper. Om så

inte skulle ske avser regeringen enligt propositionen att

föreslå att beslutet att införa sjuklönesystemet upphävs. En

lämpligare åtgärd är enligt utskottets mening att uttaget av

socialavgifter differentieras på det sätt som sjuklönekommittén

pekat på som en möjlighet och som föreslås i motion Sf55.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande kompensationsnivåns genomslag

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf55 yrkande 1

och med avslag på motion 1990/91:Sf51 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Karensdagar (mom.4)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m),

Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet, som" och på s. 13 slutar med "yrkande 3."

bort ha följande lydelse:

Regeringen har i propositionen föreslagit att sjuklönesystemet

skall avse en kompensationsnivå på 75% av lön och andra

anställningsförmåner under de tre första dagarna av en

sjuklöneperiod. Enligt utskottets uppfattning hade vid

utarbetandet av propositionen även bort övervägas frågan om att

ersätta dessa tre lågkompensationsdagar med karensdagar helt

utan kompensation. Med en annan konstruktion av

arbetsskadeförsäkringen skulle ett sådant förslag inte behöva

stå i strid med internationella konventioner. Utskottet anser

alltjämt att frågan om att införa karensdagar bör övervägas.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande karensdagar att riksdagen med bifall till

motion 1990/91:Sf243 yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

5. Sammanläggningsregel (mom.5)

Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m),

Bertil Persson (m), Marianne Jönsson (c) och Gösta Lyngå (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 1." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna Sf52 och Sf53 att

en sammanläggningsregel bör införas inom sjuklönesystemet. En

sådan regel skulle kunna skydda arbetsgivaren mot alltför höga

kostnader för återkommande sjukdomsfall och avsaknaden av en

sådan regel kan ha icke önskvärda effekter från

rehabiliteringssynpunkt. Sålunda finns risk att en arbetsgivare

avråder en anställd att komma tillbaka så snart som möjligt

efter en sjukperiod, eftersom arbetsgivaren kan riskera att

genast få betala sjuklön för en ny sjuklöneperiod.

Sjuklöneperiodsdagar som löpt under en tidigare sjukperiod bör

därför avräknas vid beräkning av en ny sjuklöneperiod som börjar

inom 20 dagar från det att den tidigare perioden avslutades.

Regeringen bör överväga detta och lägga fram förslag av denna

innebörd.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande sammanläggningsregel

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf52

yrkande 1 och 1990/91:Sf53 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Kvalifikationsregler (mom.7)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 3." bort ha

följande lydelse:

Den föreslagna regeln om sjuklönesystemets tillämpning på

arbetstagare som är anställda för kortare tid än en månad kan

enligt utskottets uppfattning medföra icke önskvärda effekter

för sådana korttidsanställda. Utskottet anser därför, liksom

motionärerna i motion Sf52, att sjuklönesystemet inte skall

omfatta tillfälliga anställningar under en månad.

Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag i

enlighet med det anförda.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande kvalifikationsregler

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf52

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. Sjuklön utomlands (mom.8)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),

Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m) och

Marianne Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Förslaget i" och slutar med "på nytt." bort ha

följande lydelse:

Regeringens förslag innebär att sjuklön skall kunna utgå

utomlands i större utsträckning än sjukpenning kan utgå enligt

nuvarande regler. Med hänsyn till de svårigheter som föreligger

lika väl för arbetsgivare som för försäkringskassan att

kontrollera en arbetstagares eller försäkrads hälsotillstånd vid

vistelse utomlands anser utskottet att en sådan ordning inte är

tillfredsställande. Skyldigheten att utge sjuklön vid vistelse

utomlands bör därför inte vara större än skyldigheten att utge

sjukpenning.

Det anförda bör ges regeringen till känna, och regeringen bör

lägga fram förslag av den angivna innebörden.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8. beträffande sjuklön utomlands

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande

2 och 1990/91:Sf53 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

8. Försäkring för små företag (mom.11)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),

Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m),

Marianne Jönsson (c) och Gösta Lyngå (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 2." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar inte bedömningen i propositionen om

avgränsningen av vilka företag som bör kunna teckna försäkring

hos allmän försäkringskassa för oförutsett höga

sjuklönekostnader. Gränsen bör enligt utskottets mening sättas

högre, och möjligheten att teckna försäkringen bör omfatta

företag med upp till ca 15 anställda. Detta innebär att

lönesummegränsen bör sättas vid 90 basbelopp i stället för 60

basbelopp.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

11. beträffande försäkring för små företag

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande

6, 1990/91:Sf55 yrkande 6 och 1990/91:Sf243 yrkande 2 antar det

i proposition 1990/91:181 framlagda förslaget till lag om

sjuklön såvitt avser 17§ med den ändringen att talet "60" byts

ut mot talet "90",

9. Rapporteringsskyldighet (mom.12)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m),

Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 1." bort ha

följande lydelse:

Det uppgiftslämnande som skall åligga arbetsgivaren enligt

riksdagens beslut om rehabilitering och

rehabiliteringsersättning (se 1990/91:SfU16) är enligt

utskottets uppfattning till fyllest för att försäkringskassan

skall få de uppgifter den kan behöva om enskilda försäkrade. För

att tillgodose andra typer av krav på information och statistik

över korta sjukfall anser utskottet att stickprov kan göras på

olika grupper inom exempelvis vissa branscher eller för att

följa upp och kartlägga kvinnors ohälsa. Även undersökningar av

AKU-modell kan tänkas om behov av sådan information föreligger.

Utskottet anser med hänsyn till det anförda att någon sådan

skyldighet att rapportera även sjukfall som avslutas inom

sjuklöneperioden som föreslås i propositionen inte bör införas.

Propositionens förslag i denna del bör därför avslås.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande rapporteringsskyldighet

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande

5 och 1990/91:Sf55 yrkande 2 och med avslag på motionerna

1990/91:Sf51 yrkande 1 och 1990/91:Sf53 yrkandena 4--6 avslår

det i proposition 1990/91:181 framlagda förslaget till lag om

sjuklön såvitt avser 12§ andra stycket,

10. Rapporteringsskyldighet (mom.12)

Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 1." bort ha

följande lydelse:

I ett inledningsskede finns det enligt utskottets uppfattning

behov av att kunna kontrollera att tillfällig föräldrapenning

inte utbetalas under sjuklöneperioden. Likaså kan det finnas

anledning att via försäkringskassans statistik följa sjuktalens

utveckling. Utskottet delar därför regeringens bedömning att

rapportering behövs även av korta sjukfall. Skyldigheten för

arbetsgivare att rapportera sådana sjukfall till

försäkringskassan bör emellertid upphöra sedan frågan om den

tillfälliga föräldrapenningen lösts och andra vägar kunnat visas

att erhålla nödvändig information om sjuktalets utveckling.

Utskottet vill understryka att behovet av skydd för

småbarnsföräldrar på arbetsmarknaden måste beaktas särskilt vid

övervägandet av sådana lösningar.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande rapporteringsskyldighet

att riksdagen

dels med avslag på motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 5 och

1990/91:Sf55 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:181

framlagda förslaget till lag om sjuklön såvitt avser 12§ andra

stycket,

dels med bifall till motion 1990/91:Sf53 yrkandena 4--6 och

med anledning av motion 1990/91:Sf51 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Avgiften till sjukförsäkringen (mom.13)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),

Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m) och

Marianne Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "yrkande 7." bort ha

följande lydelse:

Den i propositionen föreslagna sänkningen av

arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen anges vara beräknad på

nu kända förhållanden. Utskottet vill understryka vad

sjuklönekommittén anfört om att arbetsgivarna som grupp skall

kompenseras med sänkta socialavgifter så att sjuklönereformen

blir kostnadsneutral. Utvecklingen måste därför följas med

största uppmärksamhet och avgiften sänkas om kostnadsläget ger

anledning till det. Regeringen bör i sådant fall återkomma till

riksdagen med ett förslag om ytterligare sänkning av avgiften.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande avgiften till sjukförsäkringen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf52

yrkande 8 och 1990/91:Sf53 yrkande 7 och med avslag på

motionerna 1990/91:Sf243 yrkande 1, 1990/91:Sf353 yrkande 1 och

1990/91:Sf356 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Arbetsgivarinträde (mom.21)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "yrkande 2."

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har ett system med

arbetsgivarinträde stora fördelar, och utskottet anser därför

att ett sådant system bör uppmuntras och stimuleras vid sidan av

sjuklönereformen. Det bör ankomma på regeringen att överväga

lämpliga åtgärder i detta syfte.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

21. beträffande arbetsgivarinträde

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf55 yrkande

3 och 1990/91:Sf353 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

13. Beräkning av SGI (mom. 22)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),

Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m) och

Marianne Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Sedan alla" och slutar med "bör avvaktas." bort ha

följande lydelse:

Den princip som gäller inom sjuklönesystemet, nämligen att

ersättning inte skall beräknas på anställningsförmåner som inte

går förlorade i samband med sjukskrivning, bör enligt utskottets

uppfattning gälla även för ersättning genom sjukpenning.

Beräkningen av SGI bör därför, som framhålls i motionerna Sf53

och Sf55, ändras i enlighet med denna princip.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

22. beträffande beräkning av SGI

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf53 yrkande

3 och 1990/91:Sf55 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

14. SGI-anmälan (mom. 23)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m),

Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 5." bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör kravet på förhandsanmälan

och förhandsregistrering av SGI kunna slopas. Utom andra

fördelar bör detta också medföra en administrativ besparing.

Regeringen bör med anledning härav lägga fram förslag om att

kravet avskaffas.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

23. beträffande SGI-anmälan

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande

4 och 1990/91:Sf55 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Särskild löneskatt (mom. 14)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m)

anför:

I samband med skattereformen våren 1990 (prop. 1989/90:110,

SkU30) motsatte sig moderata samlingspartiet den särskilda

löneskatt för pensionärer och på näringsinkomster som då

genomfördes. Partiet har därefter vidhållit denna inställning,

senast i betänkande 1990/91:SkU29 då skatten utvidgades till

pensionsförmåner. Den särskilda löneskatten bör enligt vår

mening avskaffas så snart som möjligt, i första hand i fråga om

pensionärers inkomster. De snedvridande effekter som följer av

det höga skattetrycket kan inte botas med nya skatter och

avgifter. I stället bör de egentliga

socialförsäkringsavgifterna, ATP- och

sjukförsäkringsavgifterna förmånsrelateras.

I propositionen framlagda lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagda lagförslag (mom. 16 i utskottets

hemställan)

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:225) om ersättning

till smittbärare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

Smittbärarpenningen skall minskas med följande förmåner i den

utsträckning förmånerna utges för samma tid:

1. sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd eller motsvarande äldre lagstiftning,

1. sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd eller motsvarande äldre lagstiftning samt

rehabiliteringspenning enligt lagen om allmän försäkring,

2. havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner enligt

lagen om allmän försäkring samt ersättning enligt lagen

(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

3. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller lagen

om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre författning

som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare,

4. ersättning enligt utländsk lagstiftning om

arbetsskadeförsäkring som smittbäraren får på grund av att han

är smittbärare.

4. ersättning enligt utländsk lagstiftning om

arbetsskadeförsäkring som smittbäraren får på grund av att han

är smittbärare,

5. sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:000) om

sjuklön.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet

för närståendevård

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1988:1465) om ersättning

och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §

Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får

sjukpenning, havandeskapspenning eller

föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring eller får motsvarande ersättning enligt

annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett

särskilt fall. Utan hinder härav utges dock ersättning enligt

denna lag om den avser annan tid än den andra ersättningen.

Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får

sjukpenning, havandeskapspenning, föräldrapenningförmåner

eller rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring eller får motsvarande ersättning enligt

annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett

särskilt fall eller uppbär sjuklön eller annan ersättning

enligt lagen (1991:000) om sjuklön. Utan hinder härav utges

dock ersättning enligt denna lag om den avser annan tid än den

andra ersättningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Utskottets förslag till ändrad lydelse av 20 § lagen

(1991:000) om sjuklön (mom. 15 i utskottets hemställan)

Bilaga 3

20 §

Regeringens förslag

Utskottets förslag

Om tvist har uppkommit om arbetstagarens rätt till sjuklön och

tvisten gäller huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av

sjukdom eller nedsättningens omfattning, kan den allmänna

försäkringskassa hos vilken arbetstagaren är inskriven, efter

skriftlig ansökan av denne, besluta att ersättning för tid

som den omtvistade sjuklönen avser skall utges från

sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring.

Om tvist har uppkommit om arbetstagarens rätt till sjuklön och

tvisten gäller huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av

sjukdom eller nedsättningens omfattning, kan den allmänna

försäkringskassa hos vilken arbetstagaren är inskriven eller

skulle ha varit inskriven, om han hade uppfyllt åldersvillkoret

i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, efter

skriftlig ansökan av arbetstagaren, besluta att ersättning

för tid som den omtvistade sjuklönen avser skall utges från

sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring.

Utskottets förslag till ändrad lydelse av 11 kap. 2 § och 20

kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samt förslag till

ny punkt, 3, av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till

lagen (1991:000) om ändring i lagen om allmän försäkring

(mom.17 i utskottets hemställan)

Bilaga 4

Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr. 1990/91:303)

Utskottets förslag

11 kap.

2 §

Med inkomst av anställning avses lön eller annan

ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en

försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild

tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 10

§ uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär

A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme

arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000

kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i

32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen

(1928:370) eller sådan ersättning som enligt 1 § första stycket

2--6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. I fråga om

arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av

pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas

av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i

sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag

samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår

enligt annan författning eller på grund av regeringens

förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för

försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild

tjänst,

b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är

ersättning för merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och

yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode

enligt studiestödslagen (1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om

delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga

under repetitionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning

under krigsförbandsövning eller särskild övning inom

värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk

tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid

vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid

grundläggande svenskundervisning för invandrare,

Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr 1990/91:303)

Utskottets förslag

l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med

tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående

bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat

förvärvsarbete enligt 3§, i den mån regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras

försörjning när de startar egen rörelse,

o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att

en arbetsgivare lämnar sådant bidrag som tillställs med lön

enligt 2 kap. 3§ andra stycket lagen (1981:691) om

socialavgifter,

p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård,

q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte

bedrivs självständigt.

q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte

bedrivs självständigt,

r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20

§ lagen (1991:000) om sjuklön.

I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga

förmåner för utfört arbete i annan form än pension samt i fråga

om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell

förening gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §

andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till

lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en

arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk

juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här

i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a §

eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt

handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön

till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen

härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person,

som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska

personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse

har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning

från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i

riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning

eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som

sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare

eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i

riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av

riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för

tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde

stycket skall anses såsom arbetsgivare.

Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr. 1990/91:303)

Utskottets förslag

20 kap.

3 §

Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om

den som är berättigad till ersättningen

a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat

den utgift eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken

ersättning begäres;

b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av

handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts

honom;

a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt

brott som han har dömts för genom dom som har vunnit laga

kraft;

c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare

eller att följa läkares föreskrifter eller eljest gör sig

skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;

b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att

följa läkares föreskrifter;

d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller

vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse

för rätten till ersättning.

c) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller

vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse

för rätten till ersättning.

Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig

sådan rehabilitering som avses i 22 kap. 7 § får sjukpenning

eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras

honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd.

Motsvarande skall gälla i fråga om särskild efterlevandepension,

om den efterlevande utan giltig anledning vägrar att följa ett

villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 §.

Övergångsbestämmelserna

3. Den nya föreskriften i 11 kap. 2 § tillämpas första

gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1992.

Utskottets förslag till ändrad lydelse av 2 kap. 1 § lagen

(1981:691) om socialavgifter (mom. 18 i utskottets hemställan)

Bilaga 5

Lydelse enligt 1990/91:UbU16

Utskottets förslag

2 kap.

1 §

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3--5

§§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 10,10 procent,

1. sjukförsäkringsavgift med 8,20 procent,

2. folkpensionsavgift med 7,45 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i

särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift med 0,90 procent,

7. arbetsmarknadsavgift med 2,04 procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,35 procent,

9. utbildningsavgift med 0,39 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock

betala endast tilläggspensionsvgift.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock

beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket

m och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring

betala endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Utskottets förslag till ändrad lydelse av punkt 12 av

anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) (mom.19

i utskottets hemställan, första dels-satsen)

Bilaga 6:1

Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr. 1990/91:303)

Utskottets förslag

Anvisningar

till 32 §

12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen

(1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning

till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen

grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till

intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också

ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått

annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon

vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av

militärtjänstgöring.

Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän

försäkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om

ersättning och ledighet för närståendevård utgör skattepliktig

intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör

ersättning för merkostnader.

Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän

försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning

och ledighet för närståendevård samt ersättning som en allmän

försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:000) om sjuklön

utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av

vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.

Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode

enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för

doktorander, timersättning vid grundutbildning för vuxna

(grundvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda

(särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare

räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant

arbetsmarknadsstöd, statsbidrag motsvarande dagpenning från

erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som

lämnas till arbetslös som startar egen rörelse samt ersättning

enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos

offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig intäkt av

tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret

räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt

av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser

utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i

fråga om sådana bidrag likställda.

Utskottets förslag till ändrad lydelse av punkt 12 av

anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) (mom.19

i utskottets hemställan, andra dels-satsen)

Bilaga 6:2

Lydelse enligt 1990/91:UbU17

Utskottets förslag

Anvisningar

till 32 §

12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen

(1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning

till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen

grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till

intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också

ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått

annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon

vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av

militärtjänstgöring.

Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän

försäkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om

ersättning och ledighet för närståendevård utgör skattepliktig

intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör

ersättning för merkostnader.

Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän

försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning

och ledighet för närståendevård samt ersättning som en allmän

försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:000) om sjuklön

utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av

vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.

Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode

enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för

doktorander, timersättning vid kommunal vuxenutbildning

(komvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda

(särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi) räknas

som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant

arbetsmarknadsstöd, statsbidrag motsvarande dagpenning från

erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som

lämnas till arbetslös som startar egen rörelse samt ersättning

enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos

offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig intäkt av

tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret

räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt

av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser

utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i

fråga om sådana bidrag likställda.

Bilaga 7

Skatteutskottets yttrande

1990/91:SkU7y

Särskild löneskatt

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har berett skatteutskottet

tillfälle att yttra sig över den med anledning av proposition

1990/91:181 väckta motionen 1990/91:Sf55 av Sigge Godin

m.fl. (fp), yrkande 7.

Motionsyrkandet innebär att riksdagen -- som en följd av att

sjukförsäkringsavgiften enligt propositionen skall sänkas med

1,9 procentenheter fr.o.m. 1992 -- beslutar att sänka den

särskilda löneskatten med 1 procentenhet.

De nya regler om sjuklön som föreslås i propositionen innebär

att arbetsgivarna skall svara för kostnaderna för sjuklön till

sina anställda under de första 14 dagarna av en sjukperiod.

Samtidigt minskar sjukförsäkringens kostnader för korta

sjukfall. I propositionen föreslås därför att

arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sätts ned från 10,10

till 8,2% av avgiftsunderlaget. Denna nedsättning har

beräknats motsvara de minskade kostnaderna för

sjukförsäkringen. I propositionen anförs att arbetsgivarna

därmed generellt sett får kompensation för de ökade kostnader

som den nya ordningen medför.

Den särskilda löneskatten ingår i den skattereform som har

genomförts fr.o.m. 1991. Skatten kommer att tas ut på ett

underlag av ca 53 miljarder kronor. Syftet är att åstadkomma

en likvärdig beskattning av förvärvsinkomster. Samtidigt utgör

löneskatten en väsentlig del av finansieringen av reformen.

Principen är att skatten skall utgå på sådana

förvärvsinkomster och näringsinkomster som är undantagna från

socialavgifter och på pensionskostnader. Skattesatsen har

upptagits till 22,2% för att motsvara den s.k. skattedelen

av socialavgifterna. Häri ingår sjukförsäkringsavgiften och

vissa andra socialavgifter med hälften av avgiftsuttaget. För

försäkringsavgifter för egenpension i näringsverksamhet är

skattesatsen 11,1%.

I proposition 1989/90:110, som grundade sig på en

överenskommelse mellan s och fp om skattereformen, uttalades

att det inte fanns tillräcklig anledning att låta löneskatten

automatiskt följa eventuella förändringar av socialavgifterna.

Skattesatsen borde i stället läggas fast. I propositionen

uttalades också att framtida förändringar av skattesatsen

borde företas genom särskilda riksdagsbeslut om det skett

sådana mer betydande förändringar av socialavgiftsuttaget att

även den särskilda löneskatten borde ändras.

Mot den angivna bakgrunden delar utskottet motionärernas

uppfattning att den särskilda löneskatten skall justeras.

Utskottet föreslår att regeringen med anledning av motionen

får i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om hur

en sådan justering skall kunna ske.

Stockholm den 23 maj 1991

På skatteutskottets vägnar

Bo Forslund

Närvarande: Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell

Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne

Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m),

Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c), Gösta Lyngå (mp), Kjell

Nordström (s), Knut Wachtmeister (m), Lisbeth Staaf-Igelström

(s), Marianne Andersson i Gislaved (s), Martin Olsson (c) och

Maggi Mikaelsson (v).

Avvikande mening

Hugo Hegeland, Karl-Gösta Svenson och Knut Wachtmeister (alla

m) anför:

I samband med skattereformen våren 1990 (prop. 1989/90:110,

SkU30) motsatte sig moderata samlingspartiet den särskilda

löneskatt för pensionärer och på näringsinkomster som då

genomfördes. Vi har därefter vidhållit denna inställning,

senast i betänkandet 1990/91:SkU29 då skatten utvidgades

till pensionsförmåner. Den särskilda löneskatten bör avskaffas

så snart som möjligt, i första hand i fråga om pensionärers

inkomster. De snedvridande effekter som följer av det höga

skattetrycket kan inte botas med nya skatter och avgifter. I

stället bör de egentliga socialförsäkringsavgifterna, ATP- och

sjukförsäkringsavgifterna förmånsrelateras. De avgifter som

inte är förmånsrelaterade bör avskaffas successivt.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositioner 2

Motioner 3

Utskottet 6

Allmänt om sjukersättning 6

Nuvarande ersättningssystem 6

Föreslaget system med sjuklön 7

Kompensationsnivån 11

Sjuklöneperiod 13

Personkretsen 14

Sjuklönegaranti 19

Försäkringsmöjlighet för små företag 20

Anmälnings- och uppgiftsskyldighet 21

Avgifter 23

Medelsanvisning 25

Förslaget i övriga delar 25

Lagförslagen 25

Andra frågor om sjukpenningförsäkringen 26

Arbetsgivarinträde 26

Sjukpenninggrundande inkomst 26

Hemställan 29

Reservationer 32

1. Avslag på proposition 1990/91:181 m.m. (v)32

2. Uppföljning av sjuklönesystemet (mp)33

3. Kompensationsnivåns genomslag (fp) 33

4. Karensdagar (m, fp) 34

5. Sammanläggningsregel (m, c, mp) 34

6. Kvalifikationsregler (m) 35

7. Sjuklön utomlands (m, fp, c) 35

8. Försäkring för små företag (m, fp, c, mp) 35

9. Rapporteringsskyldighet (m, fp) 36

10. Rapporteringsskyldighet (c) 37

11. Avgiften till sjukförsäkringen (m, fp, c) 37

12. Arbetsgivarinträde (fp) 38

13. Beräkning av SGI (m, fp, c) 38

14. SGI-anmälan (m, fp) 38

Särskilt yttrande 39

Särskild löneskatt (m)39

Bilagor

I propositionen framlagda lagförslag 40

Av utskottet framlagda lagförslag 61

Skatteutskottets yttrande 1990/91:SkU7y 70