Bet. 1990/91:SfU19

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1990/91:SFU19

Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

SfU19

FEMTE HUVUDTITELN

(Tilläggsbudget 2)

Sammanfattning

I proposition 1990/91:119 läggs fram förslag om ett särskilt

kommunalt bostadstillägg för att kompensera pensionärer med ingen

eller låg ATP för boendekostnadsökningar utöver dem som

skattereformen medfört. Avsikten är att en pensionär utan

särskild framställning skall garanteras en skälig levnadsnivå med

utgångspunkt i socialbidragsnormen i den egna kommunen. I

propositionen föreslås att staten skall stå för kostnaden för det

särskilda tillägget för tiden januari -- april 1991 och att

kommunerna därefter står för kostnaden med ett statsbidrag på

25% av kostnaderna.

Utskottet föreslår följande ändringar i regeringens förslag.

Bostadskostnaden skall anses skälig om den inte överstiger

högsta godtagbara belopp som följer av den norm socialstyrelsen

och riksförsäkringsverket rekommenderar för bostadskostnader vid

beräkning av underhållsbidrag eller det högre belopp som följer

av kommunens socialbidragsnorm.

Med skälig levnadsnivå avses lägst det belopp som följer av

socialstyrelsens allmänna råd om vägledande socialbidragsnorm.

Särskilt KBT för tiden januari -- maj 1991 beräknas med

tillämpning av de normer som gällde den 1 februari 1991, men vid

beräkning av särskilt KBT för tid därefter beaktas ändringar av

normerna som avser tid efter den 1 februari 1991.

Staten svarar för kostnaden för särskilt KBT för tiden januari

-- april 1991, och kommunen erhåller statsbidrag med 40 % av sina

kostnader för särskilt KBT avseende tiden maj -- december 1991.

Propositionen

I proposition 1990/91:119 om särskilt kommunalt bostadstillägg

till folkpension har regeringen (socialdepartementet) föreslagit

riksdagen att

1. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om

särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2. till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension

på tilläggsbudget 2 till statsbudgeten för budgetåret 1990/91

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på

150000000 kr.

Lagförslaget återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

1990/91:Sf35 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas

1. att riksdagen för att för 1991 kompensera pensionärerna, hos

regeringen begär ett sådant förslag som lägger betalningsansvaret

på beslutsfattarnivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

beslut, som påverkar kommunernas ekonomi, från begynnelsen skall

förses med tillfredsställande och uttömmande kostnads- och

konsekvensanalyser.

1990/91:Sf36 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att staten skall stå för hela kostnaden 1991 vad gäller

det särskilda kommunala bostadstillägget för pensionärer.

1990/91:Sf37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett särskilt kommunalt

bostadstillägg enligt motionens förslag,

2. att riksdagen beslutar att till Bidrag till kommunala

bostadstillägg till folkpension på tilläggsbudget 2 till

statsbudgeten för budgetåret 1990/91 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag på 1000000000 kr.,

1990/91:Sf38 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar om en tillfällig höjning av

pensionstillskottet till ensam ålderspensionär till 57 % av

basbeloppet, fr.o.m. 1 juli t.o.m. 31 december 1991,

4. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:119 i denna

del beslutar om sådan ändring i förslaget om lag om särskilt

bostadstillägg till folkpension innebärande att det särskilda

kommunala bostadstillägget helt skall finansieras av staten i

enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Sf39 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att staten skall stå för hela

kostnaden år 1991 för det särskilda kommunala bostadstillägget

för pensionärer,

2. att riksdagen beslutar att ålders- och förtidspensionärer

utan KBT får rätt att ansöka om särskilt KBT för 1991, om de

eljest skulle hamna under kommunens socialbidragsnivå.

1990/91:Sf40 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 150000000 kr. anslås av

statliga medel för att kompensera lågpensionärernas

hyreshöjningar.

1990/91:Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att det särskilda kommunala bostadstillägget

till folkpension skall betalas ut utan dröjsmål,

3. att riksdagen beslutar att det särskilda kommunala

bostadstillägget i sin helhet finansieras av staten,

4. att riksdagen på tilläggsbudget 2 till statsbudgeten för

budgetåret 1990/91 under femte huvudtiteln anslår 150000000

kr. utöver regeringens förslag eller således 300000000 kr.

Motionerna 1990/91:Sf37 yrkande 3, 1990/91:Sf38 yrkandena 1 och

2, 1990/91:Sf39 yrkandena 3 och 4, 1990/91:Sf40 yrkande 2 och

1990/91:Sf41 yrkande 2 behandlas i utskottets betänkande

1990/91:SfU11. Detta gäller även motion 1990/91:Sf42 som är

väckt med anledning av propositionen.

Utskottet

Inledning

I propositionen anges att den nyligen genomförda skattereformen

för det stora flertalet inkomsttagare har medfört lägre

inkomstskatt än tidigare. Skattereformen har finansierats genom

bl.a. höjda indirekta skatter, höjd fastighetsskatt och

reducerade räntebidrag. Pensionärer som saknar eller har låg ATP

har inte fått någon skattelättnad men däremot vissa

kostnadsökningar för främst boendet. För att kompensera de sämst

ställda pensionärerna för effekterna av skattereformen har

pensionstillskottet och den övre beloppsgränsen för statsbidrag

till kommunalt bostadstillägg tidigare höjts. Ökningen av

boendekostnaderna under år 1991 har emellertid kommit att i många

fall väsentligt överstiga den ökning som betingats av

skattereformen. Ökningen av hyreskostnaderna beräknas per den 1

februari 1991 till i genomsnitt ca 24 % och av denna härrör 13,9

procentenheter från skatteomläggningen.

Många av de sämst ställda pensionärerna har hamnat i en svår

ekonomisk situation under år 1991 till följd av de ökade

bostadskostnaderna, och i propositionen föreslås att de bör få en

särskild förstärkning av bostadsstödet under år 1991.

Utgångspunkten skall vara att en pensionär utan särskild

framställning bör garanteras en skälig levnadsnivå med

utgångspunkt i socialbidragsnormen i den egna kommunen. I

propositionen läggs fram förslag om ett särskilt kommunalt

bostadstillägg som komplement till det nuvarande kommunala

bostadstillägget till folkpension för att kompensera pensionärer

med ingen eller låg ATP för boendekostnadsökningar utöver dem som

skattereformen medfört.

Beräkningen av det särskilda bostadstillägget

Det nuvarande kommunala bostadstillägget till folkpension utges

enligt grunder som kommunen själv bestämmer. Statsbidrag lämnas

med 25 % av kommunens kostnader för KBT under förutsättning att

bostadstillägget före inkomstprövning täcker minst 80 % av den

del av den månatliga bostadskostnaden som ligger mellan 80 och

1900 kr. för ogift pensionär samt mellan 80 och 2050 kr. för

makar. Kommunerna har möjlighet att låta KBT utgå även för högre

bostadskostnader än de angivna -- dessa merkostnader ingår inte i

statsbidragsunderlaget -- och KBT-beloppet varierar mycket mellan

kommunerna. Det kommunala bostadstillägget är inkomstprövat.

Reglerna härom innebär i princip att förmånen minskas med den

försäkrades inkomster vid sidan av folkpensionen. Även viss

förmögenhet beaktas vid inkomstprövningen. Om den årliga

sidoinkomsten överstiger 750 kr. för den som är gift och 1000

kr. för annan minskas tillägget med 35 % av inkomstdelen över

denna summa.

Under år 1990 utgav alla kommuner KBT med högre belopp än

statsbidragsreglernas miniminivå. Enligt vad som anges i

propositionen har flertalet kommuner därefter höjt KBT-beloppen,

medan 31 kommuner har oförändrade KBT-belopp och 23 kommuner har

sänkt beloppen. I de fall kommunen sänkt beloppen har det endast

i några få kommuner inneburit en faktisk försämring.

Det särskilda kommunala bostadstillägget, som nu föreslås,

skall fylla ut skillnaden mellan, å ena sidan, den

pensionsberättigades allmänna pension och övriga inkomster enligt

reglerna för beräkning av årsinkomst vid prövning av KBT och, å

andra sidan, socialbidragsnormen i den pensionsberättigades

kommun. Från inkomsterna skall avdrag göras för skälig

boendekostnad.

Tillägget skall administreras av riksförsäkringsverket och

försäkringskassorna. Uträkningen skall ske med ledning av

uppgifter som finns hos försäkringskassorna. Följande modell

föreslås.

Pensionärens folkpension och pensionstillskott samt ATP, till

den del den reducerat pensionstillskottet, KBT och, i

förekommande fall, särskilt pensionstillägg för långvarig vård av

sjukt eller handikappat barn läggs samman med 50 % av den

framräknade årsinkomsten för KBT. Vid beräkning av inkomst för en

förtidspensionär avgår från pensionstillskottet ett belopp som

utgör 25 % av basbeloppet, dvs. vad som schablonmässigt svarar

mot skatten på den del av pensionstillskottet som är högre än för

en ålderspensionär. Det sammanlagda beloppet för folkpension,

pensionstillskott och ATP, till den del den reducerat

pensionstillskottet, beräknas alltid till lägst 1,5 gånger

basbeloppet för den som är ogift och till lägst 1,325 gånger

basbeloppet för den som är gift. Arbetsinkomst vid sidan av

ålderspension medräknas inte. Inte heller innehav av förmögenhet

på annat sätt än vad som sker vid beräkning av årsinkomst för

ordinärt KBT.

Från det sålunda framräknade beloppet dras pensionärens

bostadskostnad till den del den anses skälig. Uppstår därvid ett

underskott i förhållande till kommunens socialbidragsnorm

utbetalas detta belopp som särskilt kommunalt bostadstillägg. I

propositionen anges att avdrag för bostadskostnad normalt skall

kunna göras motsvarande den bostadskostnad som används vid

beräkningen av KBT, dvs. bruttokostnaden. Bostadskostnaden

avräknas dock enbart i den mån den är skälig. Avsikten är att man

därvid skall utgå från de grunder som kommunen kan ha bestämt för

användning i samband med prövning av rätt till socialbidrag.

Rätten till särskilt kommunalt bostadstillägg är inte beroende

av att socialbidrag inte utges. Med stöd av 17 kap. 1 § andra

stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring kan kommun som till

en pensionär utgett socialbidrag som i väsentlig mån haft

betydelse för försörjningen få uppbära särskilt kommunalt

bostadstillägg som beviljas pensionären retroaktivt för samma

tid.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 1991 och gälla året ut.

Den nya förmånen skall dock kunna utges retroaktivt från den 1

januari 1991 för pensionsberättigade som uppbär KBT vid tiden för

ikraftträdandet. Det särskilda tillägget för tiden januari -- maj

1991 skall beräknas på grundval av den socialbidragsnorm som

gällde i kommunen den 1 februari 1991. I övrigt skall enligt

propositionen ändrade socialbidragsnormer efter lagens

ikraftträdande beaktas.

I motion Sf37 invänder Lars Werner m.fl. att regeringens

förslag är otillräckligt eftersom utsatta pensionärer genom det

särskilda bostadstillägget endast skall nå upp till kommunens

socialbidragsnivå. Förslagets konstruktion skapar dessutom

orättvisor mellan boende i olika kommuner. Motionärerna hänvisar

till att de i motion Sf331, som behandlas i utskottets betänkande

SfU11, begärt att ytterligare en miljard kronor skall anslås till

anslaget D 6. Ålderspensioner för budgetåret 1991/92 för extra

ekonomiskt stöd till de sämst ställda pensionärerna. I yrkande 1

i motion Sf37 begär motionärerna att riksdagen skall besluta om

ett högre särskilt KBT än vad som föreslagits av regeringen.

Motionärna vill i yrkande 2 på tilläggsbudget anslå en miljard

kronor för ändamålet under första halvåret 1991.

Sten Svensson m.fl. påpekar i motion Sf39 yrkande 2 att

förslaget om särskilt bostadstillägg endast avser dem som redan

är berättigade till KBT. Detta kan enligt motionärerna innebära

att en pensionär utan eller med låg ATP tillerkänns en högre

standard än den som till följd av en något högre ATP inte varit

berättigad till KBT tidigare i år. Detta gäller naturligtvis

främst i kommuner med relativt höga socialbidragsnormer. Enligt

motionärerna bör riksdagen därför besluta att även pensionärer

som inte tidigare haft KBT måste ha rätt att hos

försäkringskassan begära utfyllnad till gällande

socialbidragsnorm, om de annars skulle hamna under denna norm.

I motion Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. understryker

motionärerna vikten av att pensionärer med låg pension och hög

hyra skall få kompensation för de prisökningar som inträffat.

Motionärerna ser därför positivt på regeringens framlagda förslag

till tillfälliga åtgärder under år 1991, och de begär i yrkande 1

ett tillkännagivande om att det särskilda kommunala

bostadstillägget skall betalas ut utan dröjsmål.

I motion Sf38 (yrkande 3) anför Karin Israelsson m.fl. att

regeringens förslag lämnar en mycket stor del pensionärer utan

kompensation, bl.a. de folkpensionärer som inte har ATP och de

som inte vill eller inte kan söka KBT. Riksdagen bör därför även

besluta om en tillfällig höjning av pensionstillskotten.

Motionärerna föreslår att pensionstillskottet till ensamstående

ålderspensionär höjs från 54 % till 57 % av basbeloppet fr.o.m.

den 1 juli t.o.m. den 31 december 1991.

Utskottet gör följande bedömning.

Avsikten med propositionens förslag är att en pensionär skall

garanteras pensionsförmåner som enligt en schablonmässig

bedömning räcker till en skälig levnadsnivå. Enligt förslaget

skall en pensionär kunna ha medel för boendekostnaderna upp till

en skälig nivå och därutöver ha medel som motsvarar

socialbidragsnormen i kommunen.

Beträffande boendekostnaden anges i propositionen att den

normalt skall motsvara den bostadskostnad som används vid

beräkningen av KBT, dvs. bruttokostnaden. Bostadskostnaden

avräknas dock enbart i den mån den är skälig, vilket innebär att

den maximeras till sådan godtagbar kostnad som kommunen kan ha

bestämt för användning i samband med prövning av rätt till

socialbidrag. Enligt propositionen anknyter en sådan begränsning

vanligen till de belopp för boendekostnad som rekommenderas av

socialstyrelsen och riksförsäkringsverket vid beräkning av

underhållsbidrag. Utskottet vill nämna att enligt

socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets normer för skälig

bostadskostnad vid beräkning av underhållsbidrag är högsta

godtagbara bostadskostnad för 1--2 vuxna fr.o.m. den 5 november

1990 följande: Storstockholm 3 425 kr., Storgöteborg 3775 kr.,

övriga kommuner med mer än 75 000 invånare 3 225 kr. och övriga

kommuner med mindre än 75 000 invånare 3 025 kr. per månad.

Normerna har höjts fr.o.m. den 15 mars 1991 till 3950, 4375,

3750 resp. 3500 kr. per månad.

Enligt utskottets bedömning är det rimligt att vid beräkningen

av det särskilda kommunala bostadstillägget begränsa

boendekostnaderna till vad som på orten kan anses vara en skälig

nivå. Utskottet anser att bostadskostnaden måste anses skälig om

den inte överstiger vad som gäller enligt socialstyrelsens och

riksförsäkringsverkets rekommendationer vid beräkning av

underhållsbidrag. Detta är också den nivå som kommunerna vanligen

tillämpar i socialbidragsärenden. Om en kommun tillämpar en högre

nivå skall emellertid bostadskostnaden anses skälig upp till

denna nivå. Utskottet föreslår att vad som avses med skäliga

bostadskostnader bör anges i ett nytt fjärde stycke i lagens 2 §.

Vad gäller de medel, som pensionären efter avdrag för

bostadskostnaden skall beräknas ha kvar för skälig

levnadskostnad, föreslås i propositionen att den norm för

socialbidrag skall användas som fastställts i kommunen och som

används vid prövning av rätt till ekonomiskt bistånd enligt

socialtjänstlagen för de kommuninvånare som ansöker om socialt

stöd. I propositionen erinras om att den enskilde genom bistånd

enligt socialtjänstlagen (1980:620) skall tillförsäkras en skälig

levnadsnivå och att det i första hand ankommer på kommunen att

bestämma vad som utgör sådan nivå. Socialbidrag utges efter en

behovsprövning i varje särskilt fall. Med syfte att förenkla

handläggningen av socialbidragsärendena kan kommunernas

fullmäktige eller socialnämnd fastställa vägledande

socialbidragsnormer. Vidare anges att de belopp som framgår av

Allmänna råd från socialstyrelsen 1985:1, Socialbidrag, och i

kompletterande meddelandeblad kan vara hjälpmedel vid

fastställande av dessa normer. Bidragsbeloppen är enligt dessa

allmänna råd baserade på konsumentverkets hushållsbudgetar och

anknutna till basbeloppet samt därigenom värdesäkrade. Denna

basbeloppsanknytning tillämpas så gott som undantagslöst i

landets kommuner. I propositionen anges också att

socialbidragsnormen enligt de allmänna råden för ensamstående var

115 % av basbeloppet och för samboende 190 % av basbeloppet.

Boendekostnaden ligger alltid utanför normen. Till följd av

skatteomläggningen har socialstyrelsens normbelopp höjts fr.o.m.

år 1991 till 116 % av basbeloppet för ensamstående och 192 % av

basbeloppet för samboende, motsvarande 3 114 kr. per månad för

ensamstående och 5 160 kr. per månad för samboende

(Meddelandeblad nr 2/91).

I propositionen redovisas att i februari 1988 hade samtliga

kommuner fastställt vägledande socialbidragsnormer,

basbeloppsanknutna i alla kommuner utom tre. 53 kommuner hade

dock två olika normer, en för korttidsbidrag och en för mera

långvariga socialbidrag. 23 kommuner hade 130 % av basbeloppet

eller mer som norm. De flesta kommuner hade normen 100--114 % av

basbeloppet för ensamstående. De tre kommunerna med lägsta normen

låg i intervallet 93--95 %.

Det förslag som nu läggs fram i propositionen innebär att en

pensionär genom en schablonmässig bedömning skall få medel som

räcker till en skälig levnadsnivå. Utskottet kan inte utesluta

att en sådan schablonmässig bedömning grundad på den enskilda

kommunens norm kan leda till att vissa pensionärer inte når upp

till en skälig levnadsnivå. Utskottet föreslår därför den

ändringen i propositionens förslag att vid den schablonmässiga

beräkningen av vad som vid utgivande av särskilt kommunalt

bostadstillägg skall anses som skälig levnadsnivå skall lägst

tillämpas den nivå som nu följer av socialstyrelsens allmänna råd

om vägledande socialbidragsnorm -- vilken grundar sig på

konsumentverkets kostnadsberäkningar -- dvs. för närvarande

3114 kr. för ensamstående och 5 160 kr. för samboende, allt per

månad. En ändring av denna innebörd bör göras i lagförslagets

2§.

I propositionen föreslås att vid beräkning av det särskilda

bostadstillägget för tiden januari -- maj 1991 skall tillämpas

den socialbidragsnorm som gällde den 1 februari 1991. För att

bidraget snabbt skall kunna betalas ut anser utskottet det

nödvändigt att beräkningen för denna tid görs med tillämpning av

normer som var vägledande den 1 februari 1991 eller fastställts

av kommunen senast vid denna tidpunkt. I specialmotiveringen till

2 § anges härutöver att ändrade socialbidragsnormer efter lagens

ikraftträdande skall beaktas. Utskottet anser det emellertid

skäligt att även socialbidragsnormer som kommunen beslutar skall

gälla redan efter den 1 februari 1991 beaktas vid beräkning av

det särskilda bostadstillägget för juni månad 1991 och därefter.

Motsvarande gäller de ändrade normer för bostadskostnad som

socialstyrelsen och riksförsäkringsverket rekommenderar för tid

efter den 1 februari 1991.

De av utskottet föreslagna förändringarna beräknas medföra

ytterligare kostnader för det särskilda kommunala

bostadstillägget med 30 milj.kr. under år 1991. Därmed kommer

stödet till de sämst ställda pensionärerna att ytterligare

förstärkas. De gjorda förändringarna innebär således att

motionärerna i motion Sf37 i viss mån tillgodoses. Utskottet är

inte berett att tillstyrka en höjning av pensionstillskotten i

enlighet med vad som begärs i yrkande 3 i motion Sf38, och

utskottet avstyrker motionen.

Vad avser yrkandet i motion Sf39 om att särskilt KBT skall

kunna utges även till pensionärer som inte är berättigade till

KBT, men inte når upp till socialbidragsnormen i sin hemkommun,

vill utskottet erinra om att KBT på grund av avtrappningsreglerna

kan utges vid förhållandevis höga inkomster. Socialbidragsnormen

är avsedd att täcka sedvanliga utgifter. I den mån en pensionär

har så höga inkomster att KBT inte kan utgå, men samtidigt har så

höga utgifter att återstoden av inkomsterna inte täcker skäliga

levnadskostnader enligt den norm som tillämpas, anser utskottet

att det bör vara en fråga för hemortskommunen att pröva om han är

berättigad till socialbidrag för de extra utgifterna. Utskottet

kan således inte tillstyrka att särskilt KBT skall utges i sådana

situationer, och utskottet avstyrker bifall även till motion Sf39

yrkande 2.

Utskottet delar uppfattningen i motion Sf41 att särskilt KBT

skall utbetalas utan dröjsmål. Enligt vad utskottet erfarit är

avsikten att utbetalningarna skall ske i samband med

pensionsutbetalningarna i maj månad, dvs. de första

pensionsutbetalningarna efter det att riksdagen har fattat belut

om den nya lagstiftningen. Utskottet anser att motion Sf41

yrkande 1 får anses tillgodosedd med detta.

Finansieringen

Bestämmelserna om särskilt kommunalt bostadstillägg föreslås

träda i kraft den 1 maj 1991 och gälla till utgången av samma år.

Bostadstillägget skall utges retroaktivt fr.o.m. januari 1991.

Kostnaden för det särskilda tillägget beräknas till totalt 300

milj.kr. under år 1991.

I propositionen anges att om det särskilda kommunala

bostadstillägget inte införs har pensionären rätt att erhålla

socialbidrag från kommunen. En motsvarande kostnad uppstår nu i

stället för den nya förmånen och enligt vad som anförs i

propositionen är det därför principiellt riktigt att resp. kommun

bestrider denna kostnad. Det är emellertid skäligt att staten på

samma sätt som för de ordinära kommunala bostadstilläggen bidrar

till finansieringen med 25 %. I propositionen anförs vidare att

när det gäller kostnaderna för retroaktiv utbetalning kan

ansvaret däremot inte påläggas kommunerna. Staten bör därför ta

det fulla kostnadsansvaret för de utbetalningar som avser tiden 1

januari -- 30 april 1991. I propositionen begärs att riksdagen på

tilläggsbudget 2 för anslaget D 3. Bidrag till kommunala

bostadstillägg till folkpension anvisar 150 milj.kr. för

budgetåret 1990/91.

I flera motioner begärs att det särskilda kommunala

bostadstillägget helt skall finansieras av staten. Beslut härom

begärs i motionerna Sf39 av Sten Svensson m.fl. (yrkande 1), Sf41

av Bengt Westerberg m.fl. (yrkande 3) och Sf38 av Karin

Israelsson m.fl. (yrkande 4). I yrkande 4 i motion Sf41 begärs

att ytterligare 150 milj.kr. skall anslås för ändamålet på

tilläggsbudget 2. Även Ragnhild Pohanka m.fl. anser i motion Sf40

(yrkande 1) att staten skall svara för hela kostnaden, och de

begär att ytterligare 150 milj.kr. skall anslås för ändamålet. I

motionerna Sf35 av Mona Saint Cyr (yrkande 1) och Sf36 av

Margareta Gard begärs likaså att staten skall stå för hela

finansieringen av kompensationen till pensionärerna. I motion

Sf35 anförs vidare att förslag som regeringen lägger fram och som

påverkar kommunernas ekonomi redan från början skall förses med

tillfredsställande och uttömmande kostnads- och

konsekvensanalyser, och motionären begär i yrkande 2 ett

tillkännagivande härom. Som ovan nämnts har också i motion Sf37

begärts att ytterligare medel skall anslås på tilläggsbudget.

Som angivits i propositionen har pensionären rätt att erhålla

socialbidrag från kommunen om det särskilda kommunala

bostadstillägget inte införs. Utskottet anser det därför skäligt

att kommunen svarar för kostnaderna för det särskilda kommunala

bostadstillägget med ett visst bidrag från staten. Utskottet har

ovan föreslagit vissa ändringar i regeringens förslag. Bl.a.

föreslås att skälig levnadsnivå lägst skall beräknas enligt

socialstyrelsens norm, vilket medför att vissa pensionärer kan

komma att erhålla högre särskilt kommunalt bostadstillägg än vad

de annars skulle ha erhållit i socialbidrag. Utskottet anser det

därför rimligt att staten bidrar till kommunernas kostnader med

något mer än 25 %, och utskottet föreslår att statens bidrag till

det särskilda bostadstillägget bestäms till 40 % av kommunens

kostnader. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. De närmare bestämmelserna utfärdas av regeringen. I

enlighet med vad som föreslås i propositionen bör staten däremot

ta det fulla kostnadsansvaret för de retroaktiva utbetalningarna,

dvs. bostadstillägget för tiden 1 januari -- 30 april 1991.

Utskottet har ovan beräknat att de förändringar i

tillämpningsreglerna som utskottet föreslår kan medföra ökade

kostnader med 30 milj.kr. under år 1991. Vad avser innevarande

budgetår är det dock tillräckligt att, på sätt som föreslås i

propositionen, 150 milj.kr. anvisas på tilläggsbudget. För nästa

budgetår avser regeringen enligt propositionen att återkomma med

förslag till medelsanvisning i kompletteringspropositionen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf35

yrkande 1, Sf36, Sf38 yrkande 4, Sf39 yrkande 1, Sf40 yrkande 1

och Sf41 yrkandena 3 och 4.

Beträffande yrkande 2 i motion Sf35 om kostnads- och

konsekvensanalyser vill socialförsäkringsutskottet erinra om att

konstitutionsutskottet för närvarande granskar förekomsten och

utformningen av konsekvensanalyser i propositioner avlämnade

under år 1990. I ett nyligen avgivet yttrande till

konstitutionsutskottet (1990/91:SkU4y) har skatteutskottet

(majoriteten) anfört bl.a. att de samhällsekonomiska

konsekvenserna i propositioner redovisas endast i vad avser

utfallet på statsbudgeten och för kommunerna men utan fördelning

på olika delposter och utan bakgrund till beräkningarna. De

propositioner som har lagts fram under år 1990 rörande

skattereformen tillgodoser enligt skatteutskottets uppfattning de

berättigade krav som kan ställas på att förslagen i sin helhet

och i olika detaljer blivit tillräckligt utredda och analyserade.

Reformen har dock sådan omfattning att den på sikt kan antas leda

till stora förändringar i medborgarnas och företagens beteenden i

olika hänseenden och i hela vårt samhällsliv. Utfallet påverkas

även av att andra förutsättningar också ändras på grund av

faktorer som inte har något direkt samband med reformen.

Skatteutskottet framhåller att det givetvis är av vikt att

reformen noga följs upp och att dess effekter i olika hänseenden

analyseras.

Med anledning av vad skatteutskottet anfört i sitt yttrande

anser socialförsäkringsutskottet att något uttalande från

riksdagens sida med anledning av motion Sf35 yrkande 2 inte är

påkallat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande höjt pensionstillskott

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf38 yrkande 3,

res. 1 (c)

2. beträffande den som inte har ordinärt KBT

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf39 yrkande 2,

res. 2 (m, fp)

3. beträffande skyndsam utbetalning av särskilt KBT

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf41 yrkande 1,

4. beträffande kostnadsansvaret för särskilt KBT

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf35 yrkande 1,

1990/91:Sf36, 1990/91:Sf38 yrkande 4, 1990/91:Sf39 yrkande 1,

1990/91:Sf40 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf41 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

beträffande statsbidrag,

res. 3 (m, fp, c, mp)

5. beträffande lag om särskilt kommunalt bostadstillägg

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1990/91:Sf37 yrkande 1 antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om särskilt kommunalt bostadstillägg till

folkpension med den ändringen såvitt avser 2 §

dels att första stycket erhåller följande lydelse:

Det särskilda kommunala bostadstillägget utges om den

pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig

bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det

högre belopp som följer av socialstyrelsens allmänna råd om

vägledande socialbidragsnorm, allt räknat per månad. Tillägget

utgör i sådant fall skillnadsbeloppet.

dels att ett fjärde stycke införs med följande lydelse:

Bostadskostnaden skall anses skälig om den inte överstiger

den högsta godtagbara kostnad som följer av den norm

socialstyrelsen och riksförsäkringsverket rekommenderar för

bostadskostnader vid beräkning av underhållsbidrag eller det

högre belopp som följer av kommunens socialbidragsnorm,

res. 4 (m, fp, c, mp) - villk. 3

6. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till propositionen och med

avslag på motionerna 1990/91:Sf37 yrkande 2, 1990/91:Sf40 yrkande

1 i denna del och 1990/91:Sf41 yrkande 4 till Bidrag till

kommunala bostadstillägg till folkpension på tilläggsbudget 2

till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett

förslagsanslag på 150000000 kr.,

res. 5 (m, fp, c, mp) - villk. 3

7. beträffande kostnads- och konsekvensanalyser

att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf35 yrkande 2.

res. 6 (m, mp)

Stockholm den 9 april 1991

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje

Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp),

Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s),

Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Hans Dau (m), Barbro

Sandberg (fp), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp), Maud

Björnemalm (s), Bertil Persson (m) och Marianne Jönsson (c).

Reservationer

1. Höjt pensionstillskott (mom. 1)

Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet är" och slutar med "avstyrker motionen." bort ha

följande lydelse:

Den kompensation till pensionärerna som ges genom det särskilda

kommunala bostadstillägget är enligt utskottets mening inte

tillräcklig. Ekonomisk kompensation behövs för alla de 644000

pensionärer som uppbär pensionstillskott. Utskottet förordar att

denna kompensation sker genom att pensionstillskottet för tiden

juli -- december 1991 höjs till 57% av basbeloppet för en ensam

ålderspensionär. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag i

enlighet med det anförda.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande höjt pensionstillskott

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf38 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Den som inte har ordinärt KBT (mom. 2)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m) och Barbro

Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Vad avser" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande

lydelse:

Regeringens förslag om utfyllnad till gällande

socialbidragsnorm avser endast dem som redan tidigare är

berättigade till KBT. Utskottet anser att rätten till särskilt

KBT bör omfatta även övriga pensionärer som hamnar under

socialbidragsnormen i sin kommun.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande den som inte har ordinärt KBT

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf39 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Kostnadsansvaret för särskilt KBT (mom. 4)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),

Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Bertil

Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Som angivits" och slutar med "och 4" bort ha följande

lydelse:

Med hänsyn till att kommunerna antagit sina budgetar för

innevarande år och därmed skattesatserna är fastlagda anser

utskottet att det är rimligt att kostnaderna för det föreslagna

särskilda bostadstillägget stannar på staten.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande kostnadsansvaret för särskilt KBT

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:35 yrkande 1,

1990/91:Sf36, 1990/91:Sf38 yrkande 4, 1990/91:Sf39 yrkande 1,

1990/91:Sf40 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf41 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Lag om särskilt kommunalt bostadstillägg (mom. 5)

Vid bifall till reservation 3

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),

Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Bertil

Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser att moment 5 i

utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande lag om särskilt kommunalt bostadstillägg

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på

motion 1990/91:Sf37 yrkande 1 antar det i bilaga 2 såsom

reservanternas förslag betecknade förslaget till lag om särskilt

bostadstillägg till folkpension

5. Medelsanvisningen (mom. 6)

Vid bifall till reservation 3

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),

Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Bertil

Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser

att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna

1990/91:Sf37 yrkande 2, 1990/91:Sf40 yrkande 1 i denna del och

1990/91:Sf41 yrkande 4 till Bidrag till kommunala

bostadstillägg till folkpension på tilläggsbudget 2 till

statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag

på 165000000 kr.,

6. Kostnads- och konsekvensanalyser (mom. 7)

Gullan Lindblad (m), Hans Dau (m), Ragnhild Pohanka (mp) och

Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar

med "Beträffande yrkande" och slutar med "är påkallat." bort ha

följande lydelse:

Som framhålls i motion Sf35 är det av största vikt att

regeringens förslag innehåller sådana analyser av

kostnadskonsekvenser som länge efterlysts i motioner. Sådana

analyser behövs inte minst för kommunernas del. Detta bör med

bifall till yrkande 2 i motionen ges regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande kostnads- och konsekvensanalyser

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf35 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Ragnhild Pohanka (mp) anför:

I reservation 3 har föreslagits att staten skall bära hela

kostnaden för det särskilda bostadstillägget till folkpension

därför att kommunerna redan antagit sina budgetar för innevarande

år. Jag anser att även det förhållandet att staten ålagt

kommunerna skattestopp, och kommunerna därmed inte kan få utrymme

för nya utgifter som staten ålägger dem, gör att staten bör stå

för hela kostnaden.

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga 1

Av reservanterna framlagt lagförslag

Förslag till

Lag om särskilt bostadstillägg till folkpension

Bilaga 2

1 § Till den som uppbär kommunalt bostadstillägg enligt 2 §

första stycket lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension skall utges ett särskilt

bostadstillägg enligt vad som anges i denna lag.

2 § Det särskilda bostadstillägget utges om den

pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig

bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det

högre belopp som följer av socialstyrelsens allmänna råd om

vägledande socialbidragsnorm, allt räknat per månad. Tillägget

utgör i sådant fall skillnadsbeloppet.

Vid tillämpning av första stycket beaktas följande inkomster,

nämligen

a) folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

dock inte handikappersättning,

b) pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om

pensionstillskott, dock minskat med 25 procent av basbeloppet när

fråga är om pensionstillskott till förtidspension,

c) tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den

del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott,

d) särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt

pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt

eller handikappat barn,

e) kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om

hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

f) hälften av den inkomst som medräknas vid bestämmande av

årsinkomst enligt 5 § sistnämnda lag.

Inkomsterna enligt andra stycket a)--c) skall sammanlagda

alltid anses utgöra lägst 1,5 gånger basbeloppet för den som är

ogift och lägst 1,325 gånger basbeloppet för den som är gift.

Bostadskostnaden skall anses skälig om den inte överstiger den

högsta godtagbara kostnad som följer av den norm socialstyrelsen

och riksförsäkringsverket rekommenderar för bostadskostnader vid

beräkning av underhållsbidrag eller det högre belopp som följer

av kommunens socialbidragsnorm.

3 § Frågor om förmåner enligt denna lag prövas utan ansökan av

den allmänna försäkringskassa, hos vilken den pensionsberättigade

är inskriven.

4 § Kommunen skall snarast underrätta den allmänna

försäkringskassan om de beslut som fattas i fråga om

socialbidragsnormer. Om ett beslut innebär att någon sådan norm

ändras, skall underrättelse lämnas i god tid före den dag då den

ändrade normen skall börja tillämpas.

5 § Om inte annat följer av denna lag, skall vad som

föreskrivs om kommunalt bostadstillägg i lagen (1962:392) om

hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension eller

i annan författning tillämpas på det särskilda bostadstillägget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1991 och gäller till

utgången av år 1991. Lagen skall dock tillämpas från och med den

1 januari 1991 för den som vid ikraftträdandet uppbär kommunalt

bostadstillägg enligt 2 § första stycket lagen (1962:392) om

hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

2. I fråga om särskilt bostadstillägg för tid före

ikraftträdandet och för maj 1991 skall vid beräkning enligt 2 §

tillämpas den socialbidragsnorm som gällde den 1 februari 1991

samt de uppgifter om den pensionsberättigades inkomster och

bostadskostnad, som skall läggas till grund för prövning av

dennes rätt till tillägget för maj 1991.